PSYKISK SJUKDOM OCH BROTT
– EN INSATSANALYS
Psykisk sjukdom och brott
- en insatsanalys
Erik Flygare
Björn Johansson
Erik Flygare & Björn Johansson
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FIGUR-, TABELL- OCH DIAGRAMFÖRTECKNING ................................................................ IV
1. INLEDNING...................................................................................................................................... 1
BAKGRUND ........................................................................................................................................ 1
SYFTE ................................................................................................................................................. 2
METOD ............................................................................................................................................... 2
URVAL ........................................................................................................................................... 3
MATERIALET ................................................................................................................................. 5
ANALYSFÖRFARANDE ................................................................................................................... 6
ETIKPRÖVNING .............................................................................................................................. 7
DISPOSITION .................................................................................................................................. 7
2. RISKFAKTORER, INSATSER OCH SAMARBETSFORMER ................................................. 9
RISKFAKTORER FÖR NORMBRYTANDE BETEENDE ......................................................................... 9
INSATSER OCH SAMARBETSFORMER ............................................................................................. 10
3. UPPVÄXTTIDEN ........................................................................................................................... 14
RISKFAKTORER ............................................................................................................................... 14
FÖRÄLDRARS PROBLEM .............................................................................................................. 14
VÅLD I HEMMET .......................................................................................................................... 16
INDIVIDPROBLEM ........................................................................................................................ 18
RISKBELASTNING UNDER UPPVÄXTEN ........................................................................................ 19
MULTIPROBLEM .......................................................................................................................... 20
Miljörelaterade riskfaktorer ................................................................................................... 21
Miljörelaterade riskfaktorer i förhållande till individrelaterade............................................. 22
INSATSER ......................................................................................................................................... 22
INSATSER I FÖRHÅLLANDE TILL RISKFAKTORER......................................................................... 23
INSATSER FRÅN SOCIALTJÄNSTEN: ............................................................................................. 25
INSATSER FRÅN PSYKIATRIN ....................................................................................................... 26
INSATSER FRÅN HÄLSO- OCH SJUKVÅRD SAMT FÖRSKOLA ......................................................... 27
SAMVERKAN ELLER KONTAKTER MELLAN OLIKA MYNDIGHETER UNDER UPPVÄXTÅREN ......... 28
RISKFAKTORER MED ELLER UTAN INSATSER ............................................................................... 29
4. SKOLTIDEN ................................................................................................................................... 32
RISKFAKTORER ............................................................................................................................... 32
FAMILJEKONSTELLATION ............................................................................................................ 32
BRISTANDE ANKNYTNING TILL SKOLAN ..................................................................................... 34
BRISTANDE PROSOCIALA KAMRATRELATIONER ......................................................................... 36
INDIVIDPROBLEM ........................................................................................................................ 39
PROBLEMBETEENDE .................................................................................................................... 43
RISKBELASTNING UNDER SKOLTIDEN ......................................................................................... 51
TOTAL RISKBELASTNING UNDER UPPVÄXT OCH SKOLTID .......................................................... 52
MULTIPROBLEM .......................................................................................................................... 53
Individproblem (skoltid) ........................................................................................................ 53
Aggressivt/normbrytande beteende........................................................................................ 54
Alkohol och droganvändning................................................................................................. 57
i
INSATSER ......................................................................................................................................... 59
INSATSER I FÖRHÅLLANDE TILL RISKFAKTORER......................................................................... 60
INSATSER FRÅN SKOLAN: ............................................................................................................ 63
INSATSER FRÅN SOCIALTJÄNSTEN .............................................................................................. 64
INSATSER FRÅN PSYKIATRIN ....................................................................................................... 67
INSATSER FRÅN HÄLSO- OCH SJUKVÅRD, MISSBRUKSVÅRD SAMT KRIMINAL- OCH FRIVÅRD .... 68
SAMVERKAN ELLER KONTAKTER MELLAN OLIKA MYNDIGHETER UNDER SKOLTIDEN............... 70
RISKFAKTORER UTAN ELLER MED INSATSER .............................................................................. 71
5. VUXENLIVET ................................................................................................................................ 75
RISKFAKTORER ............................................................................................................................... 75
KRITISKA HÄNDELSER................................................................................................................. 75
MARGINALISERANDE FAKTORER ................................................................................................ 79
INDIVIDPROBLEM ........................................................................................................................ 82
PROBLEMBETEENDE .................................................................................................................... 87
RISKBELASTNING UNDER VUXENLIVET ...................................................................................... 92
TOTAL RISKBELASTNING UNDER VUXENLIVET ........................................................................... 93
MULTIPROBLEM .......................................................................................................................... 94
Psykisk ohälsa........................................................................................................................ 95
Våldshandlingar och brottslighet ........................................................................................... 96
Alkohol- och drogmissbruk ................................................................................................... 97
INSATSER ......................................................................................................................................... 99
INSATSER I FÖRHÅLLANDE TILL RISKFAKTORER....................................................................... 100
INSATSER FRÅN PSYKIATRIN ..................................................................................................... 104
INSATSER FRÅN SOCIALTJÄNSTEN ............................................................................................ 108
INSATSER FRÅN MISSBRUKSVÅRD ............................................................................................. 112
INSATSER FRÅN KRIMINAL- OCH FRIVÅRD ................................................................................ 114
INSATSER FRÅN ARBETSFÖRMEDLING OCH FÖRSÄKRINGSKASSA ............................................. 115
INSATSER FRÅN HÄLSO- OCH SJUKVÅRD ................................................................................... 117
SAMVERKAN ELLER KONTAKTER MELLAN OLIKA AKTÖRER UNDER VUXENLIVET................... 118
6. TIDEN I ANSLUTNING TILL GÄRNINGEN.......................................................................... 120
INDIVIDPROBLEM .......................................................................................................................... 120
PROBLEMBETEENDE ..................................................................................................................... 121
INSATSER ....................................................................................................................................... 123
INSATSER I ANSLUTNING TILL GÄRNINGEN ................................................................................. 124
INSATSER FRÅN PSYKIATRIN ..................................................................................................... 124
INSATSER FRÅN SOCIALTJÄNSTEN ............................................................................................ 125
INSATSER FRÅN MISSBRUKSVÅRD ............................................................................................. 126
INSATSER FRÅN KRIMINAL- OCH FRIVÅRD ................................................................................ 126
INSATSER FRÅN ARBETSFÖRMEDLING/FÖRSÄKRINGSKASSA SAMT HÄLSO- OCH SJUKVÅRD .... 127
SAMVERKAN ELLER KONTAKTER MELLAN AKTÖRER I ANSLUTNING TILL GÄRNINGEN ........... 127
INDIVIDPROBLEM, PROBLEMBETEENDEN OCH INSATSER .......................................................... 128
7. MÖNSTERLIKHET HOS GRUPPER AV INDIVIDER.......................................................... 131
MISSBRUK, VÅLD OCH PSYKISK OHÄLSA..................................................................................... 131
PROBLEMTYPER OCH INSATSER .................................................................................................. 134
8. SAMVERKANSPROBLEM ........................................................................................................ 137
IDENTIFIERADE SAMVERKANSPROBLEM ..................................................................................... 137
DISKURSIV NIVÅ ........................................................................................................................ 137
ii
JURIDISK NIVÅ ........................................................................................................................... 139
ORGANISATORISK NIVÅ ............................................................................................................ 141
Resursbrister ........................................................................................................................ 141
Oklar ansvarsfördelning....................................................................................................... 142
Dålig samverkan eller samordning ...................................................................................... 144
Bristande uppföljning........................................................................................................... 145
INTERPERSONELL NIVÅ ............................................................................................................. 146
INDIVIDUELL NIVÅ .................................................................................................................... 149
NIVÅSPECIFIKA PROBLEM OCH DESS RELATIONER ................................................................... 150
SAMVERKANSPROBLEMENS MANIFESTATIONSFORMER OCH MÖJLIGA ORSAKER ................... 151
9. SAMMANFATTNING OCH AVSLUTNING............................................................................ 155
RISKFAKTORER, INSATSER OCH SAMVERKAN I ETT LIVSLOPPSPERSPEKTIV ........................... 155
FRÅN DRABBAD TILL EXKLUDERAD ............................................................................................. 160
FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER ........................................................................................................... 163
REFERENSER .................................................................................................................................. 165
APPENDIX: TABELLBILAGA
iii
Figur-, tabell- och diagramförteckning
TABELL 1A: PERSONER I UNDERSÖKT MATERIAL, KÖN OCH GENERATION ................................... 3
TABELL 1B: PERSONER I UNDERSÖKT MATERIAL, HUVUDÅTAL I SENASTE RPU .......................... 4
TABELL 1C: PERSONER I UNDERSÖKT MATERIAL, TYP AV DIAGNOSER......................................... 5
FIGUR 2A. SAMARBETSMODELLER ............................................................................................ 12
FIGUR 2B. FLÖDEN AV INSATSER. ............................................................................................. 13
TABELL 3A: RISKFAKTORER (MILJÖ): FÖRÄLDRARS PROBLEM .................................................. 15
TABELL 3B: RISKFAKTORER (MILJÖ): VÅLD I HEMMET .............................................................. 17
TABELL 3C: RISKFAKTORER (INDIVID): PROBLEM MED AGGRESSION, KONCENTRATION,
ANPASSNING; PSYKISKA PROBLEM ............................................................................................. 18
TABELL 3D: PERSONER MED EN ELLER FLERA RISKFAKTORER UNDER UPPVÄXT ....................... 20
TABELL 3E: TOTAL RISKBELASTNING ........................................................................................ 20
FIGUR 3A: KORRELATIONER MELLAN RISKFAKTORER UNDER UPPVÄXTTIDEN........................... 21
TABELL 3F: PERSONER SOM ERHÅLLIT EN ELLER FLERA INSATSER UNDER UPPVÄXTEN............. 22
TABELL 3G: INSATSER FRÅN SOCIALTJÄNST, PSYKIATRI, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD SAMT
FÖRSKOLA ................................................................................................................................. 22
TABELL 3H: ANTAL RISKFAKTORER FÖRDELAT EFTER ANTAL INSATSER ................................... 23
TABELL 3I: TOTAL RISKBELASTNING ......................................................................................... 23
FIGUR 3B: KORRELATIONER MELLAN RISKFAKTORER OCH INSATSER UNDER UPPVÄXTTIDEN ... 24
TABELL 3J: TOTAL RISKBELASTNING......................................................................................... 29
TABELL 3K: PERSONER MED RISKFAKTORER UTAN OCH MED INSATSER .................................... 30
TABELL 4A. RISKFAKTORER (MILJÖ): FAMILJEKONSTELLATION ................................................ 33
TABELL 4B. RISKFAKTORER (MILJÖ): BRISTANDE ANKNYTNING TILL SKOLA............................. 34
TABELL 4C. RISKFAKTORER (MILJÖ): BRISTANDE PROSOCIALA KAMRATRELATIONER............... 36
TABELL 4D. RISKFAKTORER (INDIVID): ANPASSNINGSPROBLEM,
KONCENTRATIONSSVÅRIGHETER, KOGNITIVA OCH PSYKISKA PROBLEM .................................... 39
TABELL 4E. RISKFAKTORER (PROBLEMBETEENDE): ALKOHOL- OCH DROGANVÄNDNING .......... 44
TABELL 4F. RISKFAKTORER (PROBLEMBETEENDE): NORMBRYTANDE BETEENDE ...................... 47
TABELL 4G. PERSONER MED EN ELLER FLERA RISKFAKTORER UNDER SKOLTIDEN .................... 51
TABELL 4H. RISKFAKTORER UNDER SKOLTID FÖRDELAT PÅ DEM SOM HAR RESPEKTIVE INTE
HAR RISKFAKTORER UNDER UPPVÄXT ....................................................................................... 52
TABELL 4I: TOTAL RISKBELASTNING ......................................................................................... 52
FIGUR 4A: KORRELATIONER MELLAN INDIVIDPROBLEM (SKOLTID) OCH
FAMILJEKONSTELLATION, KAMRATRELATIONER OCH INDIVIDPROBLEM (UPPVÄXT).................. 54
FIGUR 4B: KORRELATIONER MELLAN RISKFAKTORER OCH PROBLEMBETEENDE:
AGGRESSIVT/NORMBRYTANDE BETEENDE ................................................................................. 55
TABELL 4J. DE VANLIGASTE ÅTALEN & TYPERNA AV DIAGNOSER/KOMBINATIONER AV
DIAGNOSTYPER I SENASTE RPU................................................................................................. 56
FIGUR 4C: KORRELATIONER MELLAN RISKFAKTORER OCH PROBLEMBETEENDE: ALKOHOLOCH DROGANVÄNDNING/MISSBRUK........................................................................................... 57
TABELL 4K: PERSONER SOM ERHÅLLIT EN ELLER FLERA INSATSER UNDER SKOLTIDEN ............. 59
TABELL 4L: INSATSER FRÅN SOCIALTJÄNST, PSYKIATRI, HÄLSO- OCH SJUKVÅRD, SKOLA,
KRIMINAL- OCH MISSBRUKSVÅRD.............................................................................................. 59
TABELL 4M: TOTALT ANTAL RISKFAKTORER FÖRDELAT EFTER INSATSER UNDER SKOLTIDEN ... 60
TABELL 4N: TOTAL RISKBELASTNING FÖRDELAT EFTER INSATSER UNDER SKOLTID .................. 60
FIGUR 4D: KORRELATIONER MELLAN RISKFAKTORER OCH INSATSER UNDER SKOLTIDEN. ........ 61
TABELL 4O: TOTAL RISKBELASTNING FÖRDELAT EFTER INSATSER UNDER SKOLTID .................. 71
TABELL 4P: PERSONER MED RISKFAKTORER (UPPVÄXT OCH SKOLTID) MED ELLER UTAN
INSATS (SKOLTID)...................................................................................................................... 72
iv
TABELL 4Q: RISKBELASTNING HOS PERSONER MED DUBBEL PROBLEMATIK UNDER
SKOLTIDEN ................................................................................................................................ 73
TABELL 4R: AGGRESSIVT/NORMBRYTANDE BETEENDE HOS PERSONER MED
DUBBELPROBLEMATIK UNDER SKOLTIDEN ................................................................................ 73
TABELL 4S: INSATSER UNDER SKOLTIDEN ................................................................................. 74
TABELL 5A. RISKFAKTORER (MILJÖ), KRITISKA HÄNDELSER ..................................................... 76
TABELL 5B. RISKFAKTORER (MILJÖ), KRITISKA HÄNDELSER ..................................................... 77
TABELL 5C. RISKFAKTORER (MILJÖ), MARGINALISERANDE FAKTORER ..................................... 79
TABELL 5D. RISKFAKTORER (MILJÖ), MARGINALISERANDE FAKTORER ..................................... 80
TABELL 5E. RISKFAKTORER (INDIVID), PSYKISK OHÄLSA .......................................................... 83
TABELL 5F. RISKFAKTORER (INDIVID), PSYKISK OHÄLSA .......................................................... 84
TABELL 5G. RISKFAKTORER (PROBLEMBETEENDE): ALKOHOL- OCH DROGMISSBRUK ............... 87
TABELL 5H. RISKFAKTORER (PROBLEMBETEENDE): ALKOHOL- OCH DROGMISSBRUK ............... 88
TABELL 5I. RISKFAKTORER (PROBLEMBETEENDE), VÅLDSHANDLINGAR OCH BROTTSLIGHET ... 90
TABELL 5J. RISKFAKTORER (PROBLEMBETEENDE), VÅLDSHANDLINGAR OCH BROTTSLIGHET ... 91
TABELL 5K. PERSONER MED EN ELLER FLER RISKFAKTORER UNDER VUXENLIVET .................... 92
TABELL 5L. PERSONER MED EN ELLER FLER RISKFAKTORER UNDER VUXENLIVET..................... 93
TABELL 5N. TOTAL RISKBELASTNING........................................................................................ 93
TABELL 5M. KORSTABELL: RISKFAKTORER UNDER VUXENLIVET (KLASSINDELAD) BY
RISKFAKTORER UNDER SKOLTIDEN (KLASSINDELAD) ................................................................ 94
FIGUR 5A: KORRELATIONER MELLAN PSYKISK OHÄLSA OCH KRITISKA HÄNDELSER,
MARGINALISERANDE FAKTORER (VUXENLIV), PROBLEMBETEENDE OCH
INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID). ............................................................................... 95
FIGUR 5B: KORRELATIONER MELLAN VÅLDSHANDLINGAR/BROTTSLIGHET OCH KRITISKA
HÄNDELSER, MARGINALISERANDE FAKTORER (VUXENLIV), PROBLEMBETEENDE OCH
INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID). ............................................................................... 96
FIGUR 5C: KORRELATIONER MELLAN ALKOHOL- OCH DROGMISSBRUK OCH
VÅLDSHANDLINGAR/BROTTSLIGHET, KRITISKA HÄNDELSER, MARGINALISERANDE FAKTORER
(VUXENLIV), PROBLEMBETEENDE OCH INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID).................... 97
TABELL 5N. PROBLEMBETEENDE OCH PSYKISK OHÄLSA (VUXENLIV)........................................ 98
TABELL 5O. PERSONER SOM ERHÅLLIT EN ELLER FLERA INSATSER UNDER VUXENLIVET ........... 99
TABELL 5P. INSATSER FRÅN OLIKA AKTÖRER UNDER VUXENLIVET. .......................................... 99
TABELL 5Q: TOTALT ANTAL RISKFAKTORER FÖRDELAT EFTER INSATSER UNDER
VUXENLIVET ............................................................................................................................ 100
TABELL 5R: TOTAL RISKBELASTNING FÖRDELAT EFTER INSATSER UNDER VUXENLIVET. ........ 100
FIGUR 5D: KORRELATIONER MELLAN OLIKA TYPER AV INSATSER (VUXENLIV). ...................... 101
FIGUR 5E: KORRELATIONER MELLAN RISKFAKTORER OCH INSATSER (VUXENLIV). ................. 103
TABELL 6A: INDIVIDPROBLEM I ANSLUTNING TILL GÄRNINGEN FÖRDELAT PÅ KÖN................. 120
FIGUR 6A: KORRELATIONER MELLAN PSYKISK OHÄLSA, HÄNDELSER I ANSLUTNING TILL
GÄRNINGEN OCH INSATSER ...................................................................................................... 129
TABELL 7A: CFA AV MISSBRUKSPROBLEM (M), VÅLD (V) OCH PSYKISK OHÄLSA (P),
VUXENLIVET ............................................................................................................................ 131
TABELL 7B: PROBLEMBETEENDEN UNDER SKOLTIDEN FÖRDELAT PÅ TYPER ........................... 132
TABELL 7C: TOTAL RISKBELASTNING ...................................................................................... 132
TABELL 7D: RISKFAKTORER UNDER VUXENLIVET FÖRDELAT PÅ TYPER .................................. 133
TABELL 7E: HÄNDELSER I ANSLUTNING TILL BROTTET FÖRDELAT PÅ TYPER .......................... 134
TABELL 7F: CFA AV MISSBRUKSPROBLEM (M), VÅLD (V) OCH PSYKISK OHÄLSA (P),
VUXENLIVET OCH INSATSER SOCIALTJÄNST (S), PSYKIATRI (P), KRIMINAL-/FRIVÅRD (K)
OCH MISSBRUKSVÅRD (M) ...................................................................................................... 135
TABELL 7G: SAMVERKAN FÖRDELAT EFTER TYPER UNDER VUXENLIVET. ............................... 136
v
TABELL 8A: NIVÅSPECIFIKA PROBLEMGENERERANDE MEKANISMER OCH DESS EMPIRISKA
UTTRYCK ................................................................................................................................. 152
DIAGRAM 8A: ANTAL INDIVIDER SOM HAR VARIT FÖREMÅL FÖR INSATSER OCH
SAMVERKANSLIKNANDE KONTAKTER UNDER OLIKA LIVSFASER.............................................. 153
FIGUR 7A. FRÅN DRABBAD TILL EXKLUDERAD ....................................................................... 160
APPENDIX: TABELLBILAGA
TABELL A3: KORRELATIONER MELLAN RISKFAKTORER UNDER UPPVÄXTTIDEN ..................... 170
TABELL B3: KORRELATIONER MELLAN RISKFAKTORER OCH INSATSER UNDER
UPPVÄXTTIDEN ........................................................................................................................ 171
TABELL C3: KORRELATIONER MELLAN OLIKA TYPER AV INSATSER UNDER UPPVÄXTTIDEN ... 172
TABELL D3: MULTIPLA INSATSER UNDER UPPVÄXTTIDEN ...................................................... 172
TABELL A4: PROBLEMBETEENDEN: FÖR FLICKOR OCH POJKAR SOM NOTERATS FÖR
PSYKISKA STÖRNINGAR OCH KOGNITIVA PROBLEM ................................................................. 173
TABELL B4: TOTAL RISKBELASTNING ..................................................................................... 174
TABELL C4A: KORRELATIONER MELLAN INDIVIDPROBLEM (SKOLTID) ................................... 174
TABELL C4B: KORRELATIONER MELLAN INDIVIDPROBLEM (SKOLTID) OCH RISKFAKTORER
(UPPVÄXT)............................................................................................................................... 175
TABELL C4C: KORRELATIONER MELLAN INDIVIDPROBLEM (SKOLTID) OCH
FAMILJEKONSTELLATION, KAMRATRELATIONER SAMT ANKNYTNING TILL SKOLA ................... 176
TABELL D4A: KORRELATIONER MELLAN AGGRESSIVT/NORMBRYTANDE BETEENDE OCH
INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID) .............................................................................. 177
TABELL D4B: KORRELATIONER MELLAN AGGRESSIVT/NORMBRYTANDE BETEENDE,
INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID) OCH RISKFAKTORER (UPPVÄXT)............................ 178
TABELL D4C: KORRELATIONER MELLAN AGGRESSIVT/NORMBRYTANDE BETEENDE,
INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID) OCH FAMILJEKONSTELLATION,
KAMRATRELATIONER SAMT ANKNYTNING TILL SKOLA ............................................................ 179
TABELL E4: AGGRESSIV, BRÅKAT, SLAGITS, HOTAT, VÅLD I SKOLAN * MOBBAD AV ANDRA
(ENDAST MÄN)......................................................................................................................... 180
TABELL F4: AGGRESSIV, BRÅKAT, SLAGITS, HOTAT, VÅLD I SKOLAN * MOBBAD AV ANDRA
(MÄN OCK KVINNOR) ............................................................................................................... 180
TABELL G4A: KORRELATIONER MELLAN ALKOHOL- OCH DROGANVÄNDNING/MISSBRUK,
AGGRESSIVT/NORMBRYTANDE BETEENDE OCH INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID) ..... 181
TABELL G4B: KORRELATIONER MELLAN ALKOHOL- OCH DROGANVÄNDNING/MISSBRUK,
AGGRESSIVT/NORMBRYTANDE BETEENDE, INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID) OCH
RISKFAKTORER (UPPVÄXT)...................................................................................................... 182
TABELL G4C: KORRELATIONER ALKOHOL- OCH DROGANVÄNDNING/MISSBRUK,
AGGRESSIVT/NORMBRYTANDE BETEENDE, INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID) OCH
FAMILJEKONSTELLATION, KAMRATRELATIONER, ANKNYTNING TILL SKOLA ........................... 183
TABELL H4: PERSONER SOM HAR NOTERATS FÖR INSATSER OCH EN ELLER FLERA
RISKFAKTORER: AGGRESSIVT OCH NORMBRYTANDE BETEENDE .............................................. 184
TABELL I4: KORRELATIONER MELLAN OLIKA TYPER AV INSATSER UNDER SKOLTIDEN ........... 185
TABELL J4: PERSONER SOM HAR NOTERATS FÖR INSATSER OCH EN ELLER FLERA
RISKFAKTORER: ALKOHOL- OCH DROGANVÄNDNING............................................................... 186
TABELL K4: PERSONER SOM HAR NOTERATS FÖR INSATSER OCH EN ELLER FLERA
RISKFAKTORER: INDIVIDPROBLEM ........................................................................................... 186
TABELL A5: KORRELATIONER MELLAN PSYKISK OHÄLSA (VUXENLIV) OCH KRITISKA
HÄNDELSER, MARGINALISERANDE FAKTORER (VUXENLIV) ..................................................... 188
TABELL B5: KORRELATIONER MELLAN PSYKISK OHÄLSA (VUXENLIV) OCH
PROBLEMBETEENDE, INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID) ............................................. 189
vi
TABELL C5: KORRELATIONER MELLAN VÅLDSHANDLINGAR/BROTTSLIGHET (VUXENLIV) OCH
KRITISKA HÄNDELSER, MARGINALISERANDE FAKTORER, PSYKISK OHÄLSA (VUXENLIV) ......... 190
TABELL D5: KORRELATIONER MELLAN VÅLDSHANDLINGAR/BROTTSLIGHET (VUXENLIV)
OCH PROBLEMBETEENDE, INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID) ..................................... 191
TABELL E5: KORRELATIONER MELLAN ALKOHOL- OCH DROGMISSBRUK (VUXENLIV) ............ 192
TABELL F5: KORRELATIONER MELLAN ALKOHOL- OCH DROGMISSBRUK (VUXENLIV) OCH
VÅLDSHANDLINGAR/BROTTSLIGHET KRITISKA HÄNDELSER, MARGINALISERANDE
FAKTORER, PSYKISK OHÄLSA (VUXENLIV)............................................................................... 193
TABELL G5: KORRELATIONER MELLAN ALKOHOL- OCH DROGMISSBRUK (VUXENLIV) OCH
PROBLEMBETEENDE, INDIVIDRELATERADE PROBLEM (SKOLTID) ............................................. 194
TABELL H5: KORRELATIONER MELLAN INSATSER (VUXENLIV)............................................... 195
TABELL I5: KORRELATIONER MELLAN INSATSER OCH PSYKISK OHÄLSA,
MARGINALISERANDE FAKTORER (VUXENLIV).......................................................................... 196
TABELL J5: KORRELATIONER MELLAN INSATSER OCH VÅLDSHANDLINGAR/BROTTSLIGHET,
ALKOHOL- OCH DROGMISSBRUK, KRITISKA HÄNDELSER (VUXENLIV)...................................... 197
vii
1. Inledning
Bakgrund
Under 2003 inträffade två tragiska händelser – i Åkeshov och Gamla stan – förövade av
personer med psykisk störning/sjukdom där flera människor miste livet och flera skadades.
Mordet på utrikesminister Anna Lindh var ytterligare ett dåd genomfört av en person med
psykisk störning. Utredningarna visade att våldshandlingarna begåtts av personer som
förutom en psykisk problematik också hade grava missbruksproblem, av personer som inte
fått den vård de skulle ha behövt för att få bukt med sin ”dubbla problematik”. Detta betyder,
naturligtvis inte, att alla människor med en allvarlig psykisk- och/eller missbruksproblematik
är våldsbenägna.
När man talar om psykiska störningar och brottslighet bör man, som Kullgren (2003)
påpekar, skilja mellan två typer av ”förövare”: individer med psykotiska sjukdomar (typ
schizofreni) och personlighetsstörda individer med antisociala drag. Psykiskt sjuka som begår
våldsbrott döms i regel till rättspsykiatrisk vård, vilket i normalfallet inte gäller för
personlighetsstörda. Våldshandlingar begångna av psykiskt sjuka sker ofta i samband med
akuta sjukdomstillstånd präglade av vanföreställningar, imperativa rösthallucinationer,
paranoia m.m. Detta medan våldshandlingar utförda av personlighetsstörda snarare kan
härledas till ett drogintag i kombination med ett antisocialt beteende som präglat personen
från tidiga ungdomsår, ett beteende som bl.a. utmärks av aggressivitet, dålig impulskontroll
och okänslighet inför de konsekvenser som våldshandlingarna kan ha för dem som utsätts för
dem. Kombinationen av å ena sidan psykisk sjukdom/personlighetsstörning och å andra sidan
missbruk är således viktig att ha i åtanke när man diskuterar vem eller vilka som står bakom
de ”spektakulära” våldsbrott som medierna rapporterar om.
Forskningen om personer med dubbeldiagnos som begår våldsbrott har tidigare varit relativt
summarisk. Under senare år har problemet dock fått ökad uppmärksamhet, såväl
internationellt som nationellt. Resultaten från studier är relativt samstämmiga – personer med
psykiska störningar (företrädesvis schizofreni) som missbrukar droger uppvisar signifikant
större risker för aggressivt beteende och våldshandlingar jämfört med andra (se t.ex. Hodgins,
1992; Cuffel et al., 1994; Hodgins et al., 1996, Räsänen et al., 1998; Scott et al., 1998; Swartz
et al., 1998; Dixon, 1999; Phillips, 2000; Soyka, 2000). För att reducera denna typ av
våldshandlingar är det viktigt att erbjuda patienter med dubbeldiagnos effektiv vård och
behandling. Även om det ännu inte tycks finnas någon effektiv behandling mot
personlighetsstörda (Kullgren 2003:1) så är åtminstone samordnade insatser mot psykisk
sjukdom och missbruk att rekommendera (se t.ex. McLellan et al. 1997, SBU 2001). I vad
mån detta har varit praxis i Sverige är svårt att uttala sig om med säkerhet. Klart är i alla fall
att frågan om våldsbrott begångna av psykiskt långtidssjuka har fått förnyad uppmärksamhet
på senare år.
I samband med våldsdåden i Åkeshov och Gamla stan gav regeringen Socialstyrelsen i
uppdrag att utreda om de våldsbrott som begåtts av personer med sannolik psykisk störning
kan sammanhänga med brister i bemötande och behandling inom den psykiatriska vården
och/eller inom socialtjänsten. 1 Utredningen visade, tillsammans med tillsynsärenden inom
1
I psykiatrireformens kölvatten har antalet vårdplatser inom psykiatrin minskat samtidigt som ansvaret för
psykiskt långtidssjuka har ökat för kommunerna; detta ansvar inkluderar individer som kommunerna har svårt att
hantera med befintliga resurser, exempelvis personer med vanföreställningar kombinerat med aggressivt
beteende – år 1998 identifierade kommunerna sammanlagt 1500 personer med dessa problem.
1
psykiatrin, att det fanns brister i de olika aktörernas insatser (Socialstyrelsen 2003). Bristerna
kunde närmast liknas vid ”systemfel”. Det handlade bl.a. om att den lagreglerade
vårdplaneringen inte fungerade tillfredsställande, att inblandade aktörer inte lyckats erbjuda
patienterna vård och omsorg i rätt och tillräcklig omfattning samt om brister i rutiner som
tydligt angav vilka ansvarsområden som personal inom olika verksamheter har.
Samverkansproblem kring patienter med dubbeldiagnos har även konstaterats i en
långtidsuppföljning gjord av Socialstyrelsen (Socialstyrelsen 2004b). En bidragande orsak till
samverkansproblem är frågan om vilka insatser som skall komma först i tid. Skall man
åtgärda den psykiska sjukdomen eller missbruksproblemet först?
I syfte att förhindra att personer hamnar i en destruktiv karriär med ökat missbruk, psykiska
problem i kombination med asocialt beteende torde samordnade insatser från olika aktörer,
såsom socialtjänsten, psykiatrin, missbruksvården (beroendevården), kriminal- och frivård
m.fl. vara att föredra. I vilken utsträckning som detta gäller i praktiken är den övergripande
empiriska frågan i föreliggande studie.
Syfte
Enkelt uttryckt syftar arbetet till att kartlägga och undersöka vilka typer av samhälleliga
insatser som erbjudits personer med dubbeldiagnos vårdade enligt Lagen (1991:1129) om
rättspsykiatrisk vård (LRV) med särskild utskrivningsprövning från barn- och ungdomsåren
till dess att de begick ett allvarligt våldsbrott. Mer precist är syftet att systematiskt beskriva:
•
•
•
•
•
om och när personerna har varit föremål för insatser från olika aktörer.
varför personerna varit föremål för insatser?
vilken typ av insatser personerna har varit föremål för (exv. behandling,
sysselsättning, vård, boende, ekonomiskt stöd)?
vilken typ av myndighetskontakter som har varit dominerande under olika tidsperioder
i livet (livsförlopp), samt
att identifiera och analysera brister och hinder (systemfel) vad gäller bemötande,
insatser och åtgärder för dessa personer
Fokus riktas således mot de påfrestningar och händelser som kan iakttas i de studerade
personernas livshistorier, med utgångspunkt i deras rättspsykiatriska utredningar, läkarintyg
enligt 7 § lagen om särskild personutredning i brottmål mm., domar samt i förekommande fall
yttranden från Socialstyrelsens rättsliga råd. Mer specifikt handlar det om att utifrån
personernas dokumenterade livshistoria kartlägga och studera förekomsten av kända
riskfaktorer 2 i relation till insatser från olika aktörer för att få kunskap om eventuella
samverkansbrister och vilka åtgärder som bör vidtas för att förhindra att våldshändelser likt de
ovan beskrivna inträffar igen.
Resultaten av studien kan bidra till att förbättra bemötandet av patienter med liknande
problematik och i förlängningen även till att förbättra tillsynen och skapa en effektivare och
säkrare vårdprocess.
Metod
Studien är retrospektiv såtillvida att personernas liv och de insatser de varit föremål studeras
utifrån den livshistoria som finns dokumenterad. Upplägget påminner om det som inom
2
Riskfaktorer omfattar i detta sammanhang utvecklingsmässiga riskfaktorer, dvs. omständigheter i personens
närmiljö och egenskaper och förutsättningar hos den enskilda individen samt riskfaktorer i närsamhället, dvs.
anknytning till skolan, relationer till kamrater mm. samt olika former av problembeteenden under livets olika
tidsperioder.
2
patientsäkerhetsarbetet kallas händelseanalys (Socialstyrelsen 2005c), vilket går ut på att
upptäcka brister som kan finnas vad gäller kommunikation och samarbete mellan, samt rutiner
hos inblandade aktörer. I detta fall rör det sig emellertid om analys av händelseförlopp
utsträckt över en lång tidsperiod.
I analysen används kvalitativa beskrivningar av händelser såväl som kvantitativa data om
förekomsten av risker och insatser i olika livsperioder. De kvalitativa och kvantitativa
analyserna syftar dels till att få en mer omfattande bild av bl.a. riskfaktorer, händelser, och
problem som karaktäriserat de undersökta personernas liv under olika tidsperioder, dels till att
nå ökad förståelse av den rationalitet som ligger till grund för insatser eller brist på insatser
vid olika tidpunkter.
Urval
Urvalet baseras på den inventering av samtliga personer vårdade enligt LRV med särskild
utskrivningsprövning (SUP) som gjordes inom rättspsykiatrin den 18 maj 2005. Urvalet
omfattade inledningsvis 134 personer (82 procent män och 12 procent kvinnor) fördelat över
Sverige. Mer specifikt handlade det om: (1) personer som vid inventeringstillfället var 50 år
eller yngre, som (2) begått allvarliga våldsbrott (mord, dråp, vällande till annans död,
våldtäkt och andra sexualbrott, grov misshandel samt mordbrand), (3) hade en
missbruksdiagnos samt (4) var födda i Sverige.
Emellertid visade det sig att vissa uppgifter i Socialstyrelsens löpnummer för personer som
vårdades enligt LRV per den 18 maj 2005 i enlighet med urvalskriterierna inte överensstämde
med Rättsmedicinalverkets ärendenummer för rättspsykiatrisk undersökning (RPU). En
fördjupad granskning visade att rättspsykiatriska undersökningar saknades för vissa personer,
att andra bara hade läkarintyg enligt 7 § lagen om särskild personutredning i brottmål, att
tingsrätten återkallat begärt intyg enligt 4 § Lagen om rättspsykiatrisk vård efter utlåtande från
överläkare, samt att andra ärenden som passade urvalskriterierna tillkom. Detta resulterade i
att studien till slut kom att omfatta 133 personer.
Tabell 1a: Personer i undersökt material, kön och generation
Kön
Man
Antal i gruppen
Född årtionde
Total
Kvinna
109
100%
1950-talet
26
24%
1960-talet
46
42%
1970-talet
26
24%
1980-talet
11
10%
24
100%
133
100%
2
8%
28
21%
11
46%
57
43%
9
38%
35
26%
2
8%
13
10%
Tabell 1a visar att undersökningsgruppen till numerären och könsfördelningen i det närmaste
är identisk med det ursprungliga urvalet; 24 kvinnor (18 procent) och 109 män (82 procent).
Åldersmässigt omfattar materialet, idag två år efter inventeringen år 2005, personer i åldrarna
23-52 år (9 män är idag över 50 år; 5 är 51 år och 4 är 52 år). Köns- och åldersmässigt består
materialet huvudsakligen av män tillhörande 60-talsgenerationen.
Ser vi till vilket våldsbrott som utgjorde huvudåtalet i senaste RPU:n dominerar olika
former av dödligt våld, inklusive försök (tabell 1b). Denna kategori inrymmer också den
åtalspunkt som är mest frekvent förekommande, nämligen mord (34 personer). Fördelningen
för övriga åtalspunkter i kategorin dödligt våld är följande: 2 har åtalats för dråp, 2 för
vållande till annans död, 15 för försök till mord och 3 för försök till dråp. I den andra
kategorin har 33 åtalats för grov misshandel och en person för försök till grov misshandel. I
3
den tredje kategorin har båda åtalats för misshandel; i den femte kategorin har 2 gjort sig
skyldiga till våldtäkt och 2 till grov våldtäkt och i den näst sista kategorin har 2 åtalats för
olaga hot och 2 för hot mot tjänsteman. Några av de personer som i den senaste RPU:n inte
begått allvarliga våldsbrott har dömts för detta tidigare. Exempelvis har den person som
åtalats för övergrepp i rättssak tidigare stått åtalad för försök till mord; den som begått grovt
rån har tidigare stått åtalad för mord. Den ende personen i undersökningsgruppen som saknar
dokumenterade våldsincidenter är den som står åtalad för grov stöld.
Tabell 1b: Personer i undersökt material, huvudåtal i senaste RPU
Kön
Man
Antal i gruppen
Huvudåtal
i senaste
RPU
Mord, dråp (inkl försök),
vållande till annans död
Grov misshandel (inkl försök)
Misshandel, våld m tjman
Mordbrand
Våldtäkt (inkl grov)
Sexuellt utnyttjande av
minderårig
Sexuellt ofredande
Total
Kvinna
109
100%
24
100%
133
100%
52
48%
4
17%
56
42%
24
22%
10
42%
34
26%
1
1%
1
4%
2
2%
16
15%
8
33%
24
18%
4
4%
4
3%
3
3%
3
2%
3
3%
3
2%
Grov stöld
1
1%
1
1%
Övergrepp i rättssak
1
1%
1
1%
Olaga hot, hot mot tjänsteman
3
3%
4
3%
Grovt rån
1
1%
1
1%
1
4%
När det gäller det tredje urvalskriteriet, kravet på att ha en missbruksdiagnos, visar tabell 1c
att en klar majoritet av urvalsgruppen har en angiven missbruksdiagnos i den senaste RPU:n.
Somliga har enligt den senaste RPU:n enbart en psykiatrisk diagnos (PD, 15 procent) eller en
diagnostiserad personlighetsstörning (PS, 2 procent), andra har fyra typer av diagnoser
(SPS+PD+MD+PS, 2 procent). Förkortningarna, som är placerad till vänster i tabellen,
beskriver vilken typ av diagnos eller kombinationer av diagnoser som angivits i
diagnosöversikten i RPU:n. Kombinationen PD+MD, vilket är mest frekvent förekommande i
totalgruppen (29 procent), säger således att en eller flera psykiatriska diagnoser har uppgivits
(exempelvis psykotiskt syndrom och impulskontrollstörning) i kombination med en eller flera
missbruksdiagnoser (exempelvis alkoholmissbruk, amfetaminmissbruk, beroende av
narkotikaklassade tabletter, blandberoende cannabismissbruk). Som mest har en person i
materialet 10 diagnoser. Kombinationen PD+MD+PS (25 procent) anger att en
personlighetsstörning har tillkommit. När det gäller frågan huruvida huvudproblemet är en
psykiatrisk störning eller en personlighetsstörning saknas det uppgifter i ungefär en fjärdedel
av fallen (32 personer) varför den frågan lämnats. SPS står för substansbetingat psykiskt
syndrom, exempelvis amfetaminbetingat långvarigt psykotiskt syndrom med hallucinationer
eller substansbetingat psykotiskt syndrom. Personer med denna diagnos kan sägas ha uppfyllt
missbrukskriteriet genom en enda diagnos. Sex personer (5 procent) har denna diagnos i
kombination med andra diagnoser.
4
Tabell 1c: Personer i undersökt material, typ av diagnoser
Kön
Man
Total
Kvinna
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Diagnoser
PD
eller
kombinationer PD + MD
av diagnoser
PD + MD + PS
16
15%
4
17%
20
15%
35
32%
4
17%
39
29%
26
24%
7
29%
33
25%
PD + PS
6
6%
3
13%
9
7%
MD + PD
1
1%
1
1%
MD + PD + PS
4
4%
2
8%
6
5%
2
8%
MD + PS
14
13%
16
12%
PS
2
2%
2
2%
SPS + MD
1
1%
1
1%
SPS + MD + PS
2
2%
3
2%
SPS + PD + MD + PS
2
2%
2
2%
1
1%
Uppgift saknas
1
1
4%
4%
PD=Psykiatrisk diagnos, PS=Personlighetsstörning, MD=Missbruksdiagnos, SPS=Substansbetingad psykiskt syndrom
Totalt saknar 32 personer missbruksdiagnos i diagnosöversikten, fördelade på kategorierna
psykiatrisk diagnos samt personlighetsstörning (PD+PS, 9 personer), enbart psykiatrisk
diagnos (PD, 20 personer) respektive enbart personlighetsstörning (PS, 2 personer), samt den
person det saknas uppgifter om. I flertalet fall finns en dokumenterad missbruksbakgrund hos
dessa individer. Somliga har tidigare använt droger eller överkonsumerat/missbrukat alkohol
(19 personer), andra har varit inlagda för alkohol- eller drogmissbruk (4 personer) och
ytterligare andra har en angiven missbruksdiagnos i en tidigare RPU (3 personer). Underlaget
för personen som det saknas uppgifter om utgörs av en § 7-undersökning av vilken det
framgår att individen tidigare har genomgått en RPU och diagnostiserats med
personlighetsstörning med sekundärt missbruk. Återstår således tre personer – i kategorin
psykiatrisk diagnos och personlighetsstörning (PD+PS) – för vilka det inte finns något känt
missbruk angivet i den dokumentation vi gått igenom.
När det gäller urvalskriteriet född i Sverige är 7 personer av icke-svenskt ursprung (6 män
och 1 kvinna). Samtliga utom en person (som det saknas uppgifter om från barndomen) har
dock sedan tidiga barnaår (från 3 mån till 4 år) vuxit upp i Sverige.
Materialet
En av de mest innehållsrika och användbara källorna när det gäller insamling av empiriskt
material om den typ av uppgifter som här studeras är administrativa eller officiella dokument.
Fördelarna med att använda den här typen av informationskälla är flera. För det första kan
dokumenten ge undersökningen en empirisk grund beträffande den kontext i vilken
personerna levt. För det andra kan dokumenten både användas för att få in kvalitativa och
kvantitativa data, vilket också gjorts. Vanligtvis används de administrativa dokumenten i
longitudinella studier, historiska undersökningar och i studier av sällsynta händelser med
mera (Hakim 1993: 133). I detta sammanhang används dokumenten i huvudsak till att samla
in empiriska uppgifter om de studerade personernas livshistorier, riskfaktorer och de insatser
de varit föremål för från olika myndigheter. Sammantaget kan de olika typerna av dokument
sägas ha en informativ funktion, dvs. de används för att beskriva och informera om deras
livshistorier.
5
Som nämnts ovan består materialet av de 133 personernas rättspsykiatriska utredningar,
läkarintyg enligt 7 § lagen om särskild personutredning i brottmål mm., domar samt i
förekommande fall yttranden från Socialstyrelsens rättsliga råd. Denna dokumentation
innehåller en stor mängd uppgifter om personerna och deras livshistoria, då man i samband
med den rättspsykiatriska undersökningen har tillgång till alla tänkbara uppgifter och
handlingar. Det handlar om dokumentation i form av sjukjournaler, kriminalregister,
rättegångshandlingar, socialtjänsthandlingar, arbetsförmedlingsdokument osv. Den
rättspsykiatriska utredningen baseras bl.a. på dessa handlingar, men det rättspsykiatriska
teamet, bestående av läkare (rättspsykiater), psykolog, kurator och omvårdnadspersonal gör
också sina egna utredningar. Man samtalar regelbundet med den åtalade, går igenom den
tidigare sjukhistorien, genomför psykologiska test, kartlägger levnadsomständigheter,
samtalar med anhöriga. Ibland förekommer också specialundersökningar såsom blodprover,
eller magnetkameraundersökning av hjärnan. I slutet av utredningsfasen skrivs också ett
sammanfattande utlåtande. Det färdiga utlåtandet får därefter läsas av den undersökte som kan
ha synpunkter och korrigera sakfel (Rättmedicinalverket 1994:48). Det innebär att RPU:n
innehåller en sammanfattning, en medicinsk-psykiatrisk utredning, ett psykologutlåtande, en
socialutredning med kuratorsyttrande och en beskrivning av patientens levnadshistoria och
yttre omständigheter samt ett utlåtande från avdelningen där patienten vistats under
utredningen. Den största delen av RPU:n består av socialutredningen. Socialutredningen
innehåller ofta en kronologisk anamnes från tidig barndom fram till tidpunkten för det
aktuella brottet. I de flesta fallen är denna mycket detaljerad.
Dokumentationen har alltså en central ställning i detta arbete. Därför är det också viktigt att
vara medveten om att dokumentationen bygger på teamets tolkningar, såväl som på deras
tolkningar av andras tolkningar av individen och dennes handlingar. Det finns alltså alltid en
risk att team-medlemmarnas egna föreställningar påverkar bedömningen av patienten och
dennes livshistoria. Dokumentationen färgas både av deras uppfattning om den sociala
verklighet som beskrivs, och av föreställningar om hur denna skall beskrivas inom ramen för
den rättspsykiatriska verksamheten (Rättsmedicinalverket 1995:119). Samtidigt förekommer
det i många fall flera sinsemellan oberoende bedömningar av personen som stärker
tillförlitligheten i uppgifterna.
Dessutom har personerna trots att de diagnostiserats som psykiskt sjuka möjligheten att
korrigera uppgifterna i RPU:n så att tillförlitligheten i dokumentationen blir bättre och på ett
bättre sätt överensstämmer, eller åtminstone inte motsäger, individens upplevelser av olika
händelser och livsperioder. Om individen och försvararen eller åklagaren är tveksam till
resultatet av den rättspsykiatriska undersökningen kan de i samband med den rättsliga
processen få den granskad i Socialstyrelsens rättsliga råd. Denna granskning har dock ingen
juridisk innebörd utan är i likhet med uttalanden från rättspsykiatrin rekommendationer. Den
bidrar dock till ökad intersubjektivitet.
Analysförfarande
Aktmaterialet har analyserats såväl kvalitativt som kvantitativt. Under genomläsningen av
dokumentationen har händelser i de undersökta personernas liv systematiserats och noterats i
kronologisk ordning från tidig uppväxt fram till tidpunkten för det aktuella brottet. Dessa
noteringar har varit omfattande och inkluderat alla händelser och myndighetskontakter som
funnits noterade i de dokument som vi haft tillgång till.
I den kvalitativa analysen har vi primärt använt oss av det Kvale (1997) kallar
meningskategorisering, vilket går ut på att materialet kodas i kategorier som antingen
utvecklats i förväg eller som växt fram under analysens gång. Dessa kategorier gjorde det
möjligt att strukturera händelser och skeenden på ett överskådligt sätt för att kunna iaktta den
spännvidd i form av eventuella likheter och skillnader som kunde finnas i personernas
6
livshistorier. I detta arbete har vi använt Nvivo 7, vilket är ett dataprogram för kvalitativ
analys. Eftersom materialet varit mycket omfattande rent textmässigt har användningen av
Nvivo 7 gjort systematisering, kategorisering och analys hanterlig.
Efter att materialet sammanställts gjordes en första grovkategorisering utifrån olika
tidsperioder, där varje tidsperiod indelades i tematiska underkategorier. Det handlade
härvidlag om tidsperioderna uppväxt, skoltid, vuxenliv och tiden i direkt anslutning till det
aktuella brottet. De olika tidsperioderna kategoriserades därefter in i underkategorierna
dramatiska eller traumatiska händelser, individuella egenskaper, insatser och kontakter,
relationer och socioekonomiska egenskaper.
Efter den första grovkategoriseringen analyserades materialet med utgångspunkt i teorier
och forskning om kända riskfaktorer när det gäller normbrytande beteende under olika
livsperioder. Dessa kategorier har sedan legat till grund för beskrivningar och analyser av de
händelser, handlingar och insatser som de studerade personerna varit föremål för under olika
tidsperioder. Materialet har därefter kategoriserats ytterligare utifrån de upptäckter som gjorts
i samband med nya genomläsningar och kvalitativa analyser. De kvalitativa
kategoriseringarna har också legat till grund för statistiska (kvantitativa) kategoriseringar,
sammanställningar och analyser.
Eftersom genomläsningen av materialet syftat till att fånga olika perioder i de undersökta
personernas liv med avseende på olika egenskaper, händelser och myndighetskontakter kan
analysen och kategoriseringen betraktas som en rekonstruktionsprocess, där vi försökt
rekonstruera tidsperioder och händelseförlopp i personernas liv genom att med hjälp av
befintlig dokumentation skapa en bild av vad som hänt, hur livet utvecklats och vilka insatser
personerna varit föremål för.
Mot bakgrund av den kvalitativa kategoriseringen har även kvantitativa sammanställningar
och analyser gjorts. I detta arbete har vi använt oss av SPSS (Statistical Package for the Social
Sciences). I syfte att testa beroendeförhållanden mellan de kategorier vi skapat i den
kvalitativa analysen har vi använt olika statistiska mått och analysmetoder. Det handlar bl.a.
om Spearmans Rho, vilket kan beskrivas som ett icke-parametriskt korrelationsmått som kan
användas för att testa samstämmigheten mellan variabler.
I det kvantitativa analysarbetet har vi även använt Configural Frequency Analysis (CFA).
CFA kan beskrivas som en icke-parametrisk multivariat analysmetod användbar i syfte att
typologisera kategoridata utifrån korstabeller (von Eye 2004). CFA är tillämpbar i såväl
hypotesprövande som teorigenererande analyser (Indurkhya & von Eye 2000). CFA används
här i syfte att identifiera grupper av individer som uppvisar mönsterlikhet när det t.ex. gäller
riskfaktorer kopplat till insatser under olika tidsperioder i livet. Mönsterlikheten konstitueras
av unika kombinationer av variabelvärden (konfigurationer) hos en uppsättning variabler.
Signifikanta konfigurationer föreligger om den observerade frekvensen i tabellcellerna för ett
givet mönster är större (”typer”) eller mindre (”antityper”) än vad man kan förvänta sig av
slumpens inverkan. Metoden kan med fördel användas på mindre urval och kombineras med
uppgifter av mer kvalitativ karaktär.
Etikprövning
Projektet har prövats och godkänts av Regionala Etikprövningsnämnden i Uppsala. Beslut
2006-11-01. Diarienr 2006/273.
Disposition
I kapitel 2 beskrivs de begrepp och teorier som används i arbetet för att läsaren ska kunna
följa med i resonemanget. Begreppen och teorierna tar utgångspunkt i det som är arbetets
centrala teman – riskfaktorer, insatser och samverkansformer.
7
Kapitlet 3 handlar om uppväxttiden, dvs. de studerade personernas liv fram till skolstarten. I
kapitlet redovisas riskfaktorer knutna till personernas närmiljö. Det handlar bl.a. om
problemkomplex som föräldrars problem, våld i hemmet och individproblem (upp t.o.m. 7 år)
samt insatser under uppväxttiden.
I kapitel 4 redovisas riskfaktorer som huvudsakligen är knutna till skoltiden. Det handlar
bl.a. om familjekonstellation, bristande anknytning till skolan, bristande prosociala
kamratrelationer, individproblem, problembeteenden samt insatser under tidsperioden.
Kapitel 5 ägnas åt vuxenlivet. I kapitlet följs de grupper som utkristalliserades i kapitel 4.
Redovisningen omfattar bl.a. förekomsten av psykisk ohälsa, missbruk, kriminalitet samt de
insatser undersökningspersonerna varit föremål för under denna livsperiod.
I kapitel 6 behandlas tiden i anslutning till gärningen. I kapitlet redovisas förekomsten av
psykiska symptom, problematiska beteenden och insatser från olika aktörer.
Kapitlet 7 innehåller en analys av mönsterlikhet hos individer vad gäller problem och
insatser, samt händelser och psykiska problem i direkt anslutning till brottet.
Det åttonde kapitlet ägnas åt de problem som identifierats när det gäller samverkan och
kontakter i undersökningspersonernas livshistoria. Det handlar dels om problem beträffande
samverkan och kontakter mellan inblandade aktörer, dels om klienternas relationer till dessa
aktörer. De problem som redovisas hänger ofta samman med varandra, men beskrivs i termer
problem på olika nivåer – den diskursiva, juridiska, organisatoriska, interpersonella
respektive individuella nivån.
Arbetet avslutas med ett nionde kapitel där de problem som identifierats sammanfattas och
diskuteras i ett teoretiskt perspektiv. Kapitlet innehåller också förslag på åtgärder.
8
2. Riskfaktorer, insatser och samarbetsformer
I detta kapitel ger vi en kortare beskrivning av de centrala begrepp som tillämpats vid
kategoriseringen och analysen av materialet. Vi inleder med riskfaktorer, för att därefter
övergå till insatser och samarbetsformer.
Riskfaktorer för normbrytande beteende
Utifrån det granskade materialet kan man få viss inblick i undersökningspersonernas
livshistoria fram till och med den senaste rättspsykiatriska undersökningen. Vissa utredningar
är mycket detaljrikt återgivna vad gäller datum för olika typer av händelser och insatser, i
andra är det svårare att få exakt information om kronologin även om det går att urskilja under
vilka tidsperioder som någonting äger rum; det kan t.ex. handla om kontakter som tas med
barn- och ungdomspsykiatriska kliniker innan skolstarten, mobbning som inträffar under
grundskoletiden, brottslighet som sker under gymnasietiden, missbruksvård som erbjuds i
vuxenlivet. Gemensamt för samtliga utredningar är att utredningstexten till övervägande del
innehåller problembeskrivningar och eventuella insatser i anslutning till detta; det rör sig
exempelvis om problem hos individen, problemförhållanden i individens närmiljö, kritiska
eller andra negativa händelser i personernas liv. Materialets karaktär har gjort det möjligt att
kategorisera undersökningspersonerna med avseende på om de utsatts för s.k. riskfaktorer
eller inte (se nedan). Det kvantitativa dataunderlaget för dessa kategoriseringar baseras på
enklast tänkbara indelningar. I fall där utredningarna anger eller beskriver att en viss typ av
”problematik” förekommer har personerna noterats för motsvarande ”riskfaktor”. Om
utredningarna å andra sidan inte upplyser om eller nämner problematiken ifråga har
personerna istället registrerats för att uppgifter saknas.
Begreppet riskfaktor betecknar egenskaper hos en individ eller dennes närmiljö som
tenderar att existera samtidigt (eller samvariera) med något ohälsosamt, icke-önskvärt eller
problematiskt. Därmed inte sagt att en given riskfaktor ger upphov till eller orsakar ett
specifikt problem, det kan finnas andra faktorer som förklarar samvariationen.
När det gäller normbrytande beteende i barndomen har forskningen identifierat en mängd
olika riskfaktorer (se t.ex. Andershed & Andershed, 2005 och deras forskningsöversikt i
ämnet). Det finns också olika typer eller sätt att diskutera riskfaktorer på. En typ tar fasta på
olika nivåer, exempelvis riskfaktorer knutna till individen, familjen, skolan och närsamhället.
Utifrån ett annat sätt att se på saken kan man skilja mellan riskfaktorer som på ett direkt
(proximala riskfaktorer) eller indirekt sätt (distala riskfaktorer) sammanhänger med det
normbrytande beteendet. Enligt ett tredje sätt kan riskfaktorer indelas i dynamiska och statiska
riskfaktorer; de förra är möjliga att förändra, som t.ex. föräldrars uppfostringsmetoder, medan
de senare inte låter sig förändras, exempelvis är det omöjligt att i efterhand förändra tidig
debut av aggressivt beteende. Ett fjärde sätt att diskuterar olika typer av riskfaktorer på är att
ta fasta på skillnader mellan initierande och upprätthållande riskfaktorer (Andershed &
Andershed, 2005).
De riskfaktorer som vi identifierat hos undersökningspersonerna faller under
typbeteckningar som utvecklingsmässiga riskfaktorer och riskfaktorer i närsamhället.
Utvecklingsmässiga riskfaktorer inbegriper omständigheter i individens närmiljö liksom
egenskaper och förutsättningar hos individen. Exempel på detta är riskfaktorer som vi
kategoriserat under samlingsbeteckningar som föräldrars problem (missbrukande, psykiskt
sjuka och/eller kriminella föräldrar), våld i hemmet (psykiska, fysiska eller sexuella
övergrepp, våld/bevittnat våld mellan föräldrar) och individproblem under skoltiden
9
(anpassningsproblem, koncentrationssvårigheter, kognitiva problem, psykiska problem).
Beträffande aggressivt normbrytande beteende konstaterar Andershed & Andershed (2005) att
det finns en ärftlig komponent bakom detta slags beteende under barndomen. De ställer sig
dock tveksamma till hypotesen att det skulle finnas en normbrytande beteende-gen som på ett
direkt sätt förklarar aggressivt beteende hos barn. Däremot håller de, liksom vi, för sannolikt
att individens genetiska uppsättning i samspel med miljön kan inverka på benägenheten att
utveckla vissa egenskaper som i sin tur ökar risken för normbrytande beteende.
Exempel på riskfaktorer i närsamhället är bristande prosociala kamratrelationer (mobbad,
få prosociala kamrater, umgänge med missbrukare/kriminella). Riskfaktorer av denna typ
uppfattas inte sällan som upprätthållande riskfaktorer; om personen etablerar emotionella
band med missbrukare och kriminella ökar risken för normbrytande beteende medan de
prosociala kontakterna tenderar att förbli svaga.
Exempel på problembeteenden som vi identifierat hos undersökningspersonerna är alkoholoch droganvändning under skoltiden (alkohol, hasch, sniffat, narkotika, mediciner) och
aggressivt/normbrytande beteende under skoltiden (aggressiv, våldsam i skolan, våldsam
utanför skolan, övrig brottslighet). Dessa problembeteenden utgör också riskfaktorer för
samma problembeteenden längre fram i livet. Förhållandet mellan å ena sidan alkohol- och
droganvändning och å andra sidan normbrytande beteende bland ungdomar uppvisar inga
entydiga resultat. Enligt flertalet studier föregår normbrytande beteende alkohol- och
droganvändning, men det finns även studier som pekar på det omvända förhållandet och
ytterligare undersökningar som påvisar att problembeteendena påverkar varandra (Menard et
al, 2001; Bennett & Wright, 1984; Write & Decker, 1997; Klee, 1997; Simpson, 2003;
Andershed & Andershed, 2005). Så frågan vad som utgör en riskfaktor för vad är härvidlag
inte givet.
Insatser och samarbetsformer
De insatser som personerna i undersökningen varit föremål för regleras av olika lagstiftning.
Insatserna kan också variera i omfattning och karaktär beroende på vilka samarbetsformer
verksamheterna etablerar eller upprätthåller i relation till varandra.
När det gäller lagstiftning är det viktigt att notera att det finns en uppsättning lagar och
regelverk som styr de insatser som kan bli aktuella för en person. Beroende på vilken
verksamhet som tillhandahåller insatsen regleras den av olika lagar och regelverk. Det kan
handla om ramlagar, detaljreglerande lagar, tvångslagstiftning, rättighetslagstiftning och
strafflagstiftning.
I många fall sker insatserna på ”frivillig” basis – insatsen kan bara komma till stånd om
personen är motiverad och villig att få vård eller hjälp. Exempel på sådana insatser är
missbruksbehandling enligt socialtjänstlagen (2001:453) (SoL) eller psykiatrisk vård enligt
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) (HSL). Insatser kopplade till detaljreglerande lagar kan
exemplifieras genom insatser från försäkringskassan i form rehabilitering eller sjukpenning. I
andra fall kan insatserna ske med stöd av tvångslagstiftning. Exempel på sådan lagstiftning är
lagen om vård av missbrukare i vissa fall (1988:870) (LVM) som syftar till att hjälpa enskilda
att komma bort ifrån sitt missbruk, lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128) (LPT) och
lagen om rättspsykiatrisk vård (1991:1129) (LRV) som reglerar förutsättningarna för
psykiatrisk tvångsvård och omhändertagandet i samband med sådan vård. Insatser i enlighet
med rättighetslagstiftning kan exemplifieras med lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade (LSS) (SFS 1993:387). LSS ger personer med omfattande och varaktiga
funktionshinder rätt till insatser, bland annat i form av rådgivning och annat personligt stöd.
Det kan exempelvis handla om anpassat boende och stöd pga. varaktiga fysiska eller psykiska
funktionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande. Insatser kopplade till
10
strafflagstiftning handlar i förekommande fall om att personen döms till någon form av insats
till följd av brottlighet.
En annan viktig detalj är att beroende på vilken lagstiftning som motiverar insatsen varierar
också lagarnas räckvidd och personernas rättigheter. I de fall ramlagarna motiverar insatserna
är räckvidden mycket omfattande såtillvida att den anger vad berörd myndighet eller
verksamhet är skyldig att erbjuda klienten eller patienten. Dessutom är klientens eller
patientens rättigheter starkare i så motto att denna på eget initiativ kan välja att avstå från eller
avbryta en insats. I de fall insatsen motiveras av tvångslagstiftningen är räckvidden och
ansvaret däremot mer avgränsat. Insatserna motiveras av att klienten eller patienten erhåller
en diagnos. Samtidigt sträcker sig ansvaret bara så långt som det är medicinskt motiverat med
denna insats, dvs. fram till dess att personen bedöms som utskrivningsklar patient, tidigare
medicinskt färdigbehandlad (Lag 1990:1404 om kommunernas betalningsansvar för viss
hälso- och sjukvård).
I vissa fall omfattar lagstiftningen också skyldigheter för myndigheter att samverka med
varandra. Ett exempel på detta är att kommunerna har lagstadgad skyldighet att samverka med
andra myndigheter när det gäller planering (5 kap. 8§ SoL) och uppsökande verksamhet (3
kap. 4§ SoL). Socialtjänstlagen och LSS innehåller också bestämmelser vad gäller
skyldigheten att samarbeta kring enskilda individer. Kommunernas ansvar för att samordna
insatser från ett socialt perspektiv har förtydligats i samband med psykiatrireformen. Bland
annat har kommunerna huvudansvaret för att planera, initiera och samordna de sociala
insatserna för personer med stora och varaktiga psykiska funktionshinder (15§ LSS).
Kommunerna har i enlighet med SoL likartade skyldigheter när det gäller personer som inte
omfattas av LSS (Socialstyrelsen 2003:76). Även hälso- och sjukvårdslagen (HSL) innehåller
bestämmelser om att Hälso- och sjukvårdens verksamheter ska samverka med socialtjänsten.
För att detta ska fungera förutsätts att den information som behövs för att planera patientens
vård och omsorg finns tillgänglig och kan överföras mellan olika vårdgivare. Ett exempel på
detta är när en patient, som bedöms behöva hjälp av socialtjänsten eller öppenvården, skrivs
ut från sjukhus. I sådana situationer ska läkaren underrätta berörda enheter i den öppna vården
eller omsorgen. Den behandlande läkaren är också ansvarig för att en vårdplan upprättas i
samarbete mellan enheterna. Vårdplanen ska innehålla uppgifter om vilka insatser som
behövs och vilken enhet som är ansvarig för vad.
Samtidigt som mycket av den lagstiftning och det regelverk som berör personer med dubbel
problematik innehåller rekommendationer och krav på samordning och samverkan mellan
myndigheter är formerna för detta inte alltid tydliga. Samarbetsformerna kring insatser
varierar beroende på hur verksamheten byggts upp. I vissa fall karaktäriseras
samarbetsformerna av ett väldigt omfattande och ingående samarbete mellan olika
verksamheter, medan det i andra inte förekommer något samarbete överhuvudtaget.
Ett sätt att särskilja samarbetsformer kring insatser är att ta utgångspunkt i de modeller för
samarbete som Westrin (1986) beskriver med utgångspunkt i Berggrens (1982:5) schema över
samarbetsmodeller.
11
SEPARATION
Icke samarbete
KOORDINATION
Samordning
KOLLABORATION
Samverkan
KONSULTATION
Samråd
INTEGRATION
Sammansmältning
Figur 2A. Samarbetsmodeller
Källa: Berggren 1982:5
Mot bakgrund av dessa samarbetsmodeller skulle man kunna säga att arbetet kring insatser
kan ta fem olika uttrycksformer. Den första typen – separation – innebär att det inte
förekommer något samarbete mellan myndigheter kring insatser. Den andra – koordination –
innebär till skillnad från den första att en viss samordning mellan myndigheter förekommer i
form av att en insats från en myndighet adderas till en insats från en annan. Denna
samarbetsform manifesterar sig exempelvis genom:
… att socialsekreteraren remitterar en patient till distriktsläkaren som sedan adderar sina insatser
till vad socialsekreteraren gjort utan att det finns något egentligt närmare samarbete dem emellan
(Westrin 1986: 284).
Den tredje samarbetsformen – kollaboration – skulle kunna beskrivas som samverkan och
innebär att myndigheter och yrkesgrupper har sina egna ansvarsområden, men att ett närmare,
integrativt samarbete kring specifika, klart avgränsbara frågor förekommer. Varje yrkesgrupp
upprätthåller sitt eget avgränsade ansvars- och verksamhetsområde under samarbetet, vilket
leder till ett heterogent arbetslag bestående av specialister med olika regelverk, kompetens
och yrkesroller. Den fjärde samarbetsformen är konsultation och kan ses som ett särfall av
kollaborationen. Konsultationen innebär att en yrkeskategori från en verksamhet samråder
eller gör tillfälliga insatser inom en annan verksamhet exempelvis pga. specifik kompetens.
Det kan t.ex. handla om att en läkare gör en insats inom socialtjänsten. Den femte
samarbetsformen skulle kunna beskrivas i termer av integration, vilket i praktiken innebär att
myndigheters eller organisationers verksamheter sammansmälter till en enhet där olika
yrkeskategorier delar på arbetsuppgifter och ansvar. Denna samarbetsform förekommer dock
inte i det undersökta materialet.
Även om samarbetsmodellerna ovan har sina respektive styrkor och svagheter kan man
utifrån en av de mest grundläggande aspekterna när det gäller samverkan – gemensamt
problemlösande – rikta kritik mot koordination och konsultation som samarbetsformer. I
realiteten innebär koordination att inblandade aktörer inte tar ett gemensamt ansvar om
klienten och dennes problematik utan att ansvaret följer klienten i vårdkedjan. Konsultationen
12
innebär att den yrkeskategori som samråder omkring en specifik fråga endast bidrar med sin
specialistkompetens utan att yrkeskategorin delar ansvaret.
Samarbetsformerna kan också ses i ljuset av processer eller flöden. Det innebär att de
insatser en klient varit föremål för under sitt liv kan beskrivas med utgångspunkt i följande
modeller:
Aktör 1
Aktör 1
Aktör 1
Aktör 2
Aktör 2
Aktör 2
Aktör 3
Aktör 3
Aktör 3
Aktör 4
Aktör 4
Aktör 4
Tid
Tid
Tid
Figur 2B. Flöden av insatser.
Källa: SOU 1996:85, s.42ff.
Den vänstra modellen skulle kunna beskrivas som ”processen med de oberoende aktörerna”
(SOU 1996:85, s. 42). I modellen gör alla aktörer sitt; i tur och ordning varvid klienten
remitteras vidare till nästa aktör. Den mittersta modellen skulle kunna beskrivas som
”processen med de motverkande aktörerna” (SOU 1996:85, s. 43). Enligt denna modell sker
aktörernas insatser parallellt med varandra utan att det förekommer någon dialog dem
emellan. Modellerna indikerar att efterföljande eller samtidiga insatser per se inte behöver
innebära att ett helhetsgrepp eller gemensamt ansvar omkring klienten och dennes problem
tas. Modellerna indikerar att samarbete eller samverkan mellan aktörerna saknas eller är
bristfälligt. Den högra modellen kan beskrivas som ”processen med de samverkande
aktörerna” (SOU 1996:85, s.44). I enlighet med denna modell samverkar aktörerna kring
lämpliga insatser. Det innebär att aktörerna stödjer och förstärker varandra samtidigt som de
bibehåller sin professionalitet genom att upprätthålla sitt eget avgränsade ansvars- och
verksamhetsområde under arbetet. Den avgörande skillnaden mellan dessa modeller är att den
sistnämnda implicerar att insatser från olika aktörer stödjer och förstärker varandra för
klientens bästa.
Även om samarbetsmodellerna ovan beskriver hur samarbetet mellan aktörer kan gestalta
sig i enskilda fall såväl som över tid är det viktigt att poängtera att några av de mest
grundläggande förutsättningarna för att samverkan skall lyckas är att inblandade aktörer har
gemensamma utgångspunkter och referensramar (Westrin 1986). Det innebär samtidigt att en
av de mest framträdande orsakerna till samverkansproblem som lyfts fram i
samverkansforskningen är kollisioner mellan kunskapsmönster (konkurrerande kunskap) eller
bristande kunskap. Andra faktorer som beskrivits i termer av hinder för samverkan är
juridiska och ekonomiska faktorer (se t.ex. SOU 1974:39, Lindblad 1990:76, SOU 1996:85,
Socialstyrelsen 2004c:12, Tranquist 2001:22, Socialstyrelsen 2005b:189ff.). Danermark &
Kullberg (1999:55) lyfter därtill fram en rad organisatoriska faktorer som kan hämma
samverkan mellan myndigheter. Det handlar härvidlag om att myndigheterna har vagt
formulerade mål, olika kunskapstraditioner och professionella mål, olika ekonomiska
intressen, skilda organisatoriska strukturer, oklar ansvarsfördelning, asymmetriska relationer
mellan de samverkande aktörerna, skild etisk praxis, dålig samordning, hög
personalomsättning och slutligen stor arbetsbelastning (se även SOU 1996:85 där liknande
samverkanshinder beskrivs).
13
3. Uppväxttiden
Många av de undersökta personerna har vuxit upp i en närmiljö som inneburit att de
exponerats för faktorer som enligt forskningslitteraturen visat sig öka risken för normbrytande
beteende (se t.ex. Andershed & Andershed, 2005; Lagerberg & Sundelins, 2005). I detta
kapitel, som berör perioden innan skolstarten, beskrivs riskfaktorer knutna till
problemkomplex som föräldrars problem, våld i hemmet och individproblem samt insatser
under uppväxttiden (upp t.o.m. 7 år).
Inledningsvis redovisas andelar av den totala undersökningsgruppen fördelat på män och
kvinnor som noterats för respektive riskfaktor. Texten illustreras med avidentifierade utdrag
från de rättspsykiatriska undersökningarna. I anslutning till detta följer ett avsnitt som
behandlar undersökningspersonernas totala riskbelastning och komplexa problematik under
uppväxttiden; den sammansatta problematiken belyses bl.a. genom att vi redovisar mellan
vilka riskfaktorer som det föreligger korrelationer. Därnäst beskrivs vilka aktörer som
personerna erhållit insatser ifrån och hur dessa olika typer av insatser samvarierar med
enskilda riskfaktorer; det handlar om insatser från socialtjänst, psykiatri, hälso- och sjukvård
och/eller förskola. Här ges även konkreta exempel på insatser. I ett avslutande avsnitt jämför
vi dem (i) som har registrerats för både riskfaktorer och insatser med dem (ii) som noterats för
riskfaktorer utan insatser. Härigenom identifieras två undergrupper som vi avser att följa upp i
nästa kapitel tillsammans med dem (iii) som varken har utsatts för några riskfaktorer eller fått
några insatser.
Riskfaktorer
Vi inleder med att redovisa utfallet från ett antal utvecklingsmässiga eller miljörelaterade
riskfaktorer som vi kallat för föräldrars problem. Ett annat problemkomplex som också är
knuten till föräldrarna och som vi benämner familjekonstellation redovisas i nästa kapitel med
anledning av att åldersspannet för de riskfaktorer som ingår här sträcker sig fram till och med
18 år.
Föräldrars problem
En typ av riskfaktorer som påvisats medföra ökad risk för antisocial utveckling hos barn är
knutet till problemförhållanden hos föräldrarna, exempelvis att föräldrarna eller
vårdnadshavarna har missbruksproblem, är kriminella, sjukliga eller av andra anledningar
brister i omvårdnaden av barnet (Andershed & Andershed, 2005; Brå-rapport 2001:15).
Tabell 3a redovisar andelarna av totalgruppen och av män och kvinnor som under uppväxten
levt i en miljö med föräldrar som haft nämnda problematik. Med tanke på att somliga av
undersökningspersonerna har omhändertagits i tidig ålder kan tiden som tillbringats i
föräldrahemmet variera.
Som framgår av tabell 3a har drygt 40 procent av den totala undersökningsgruppen haft
föräldrar med alkohol- och/eller drogmissbruk; en fjärdedel har haft psykiskt sjuka föräldrar
eller föräldrar som av andra anledningar har noterats för bristande omsorgsförmåga (andelen
är större för kvinnor jämfört med män) och 8 procent – uteslutande män – har haft kriminella
föräldrar.
14
Tabell 3a: Riskfaktorer (miljö): föräldrars problem
Man
Kvinna
Total
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Föräldrar, missbruk
alkohol droger
Uppgift saknas
63
58%
13
54%
76
57%
Ja
46
42%
11
46%
57
43%
Föräldrar sjukliga,
brister i omsorg
Uppgift saknas
84
77%
16
67%
100
75%
Ja
25
23%
8
33%
33
25%
Föräldrar kriminella
Uppgift saknas
98
90%
24
100%
122
92%
Ja
11
10%
11
8%
,00
49
45%
11
46%
60
45%
1,00
42
39%
7
29%
49
37%
2,00
14
4
13%
4%
6
25%
20
4
15%
3%
Antal riskfaktorer:
föräldrar missbruk,
sjukliga, bristande
omsorg, kriminella
3,00
Nedan ges exempel på utdrag ur utredningarna som ligger till grund för kategoriseringen av
data.
Föräldrars missbruk, alkohol, droger:
Fadern är alkoholiserad och dricker i perioder. Han har dock kunnat behålla sitt arbete trots sitt
drickande.
Uppvuxen under extremt otrygga förhållanden, i ett hem där båda föräldrarna varit
alkoholmissbrukare.
Föräldrarna hade sociala problem i form av missbruk och ekonomiska svårigheter.
Föräldrars sjuklighet, bristande omsorg:
Då modern pga. sina psykiska besvär ej orkade med sin uppfostrarroll, sökte hon hjälp på sin
socialbyrå.
Modern var dåligt begåvad och hade allvarliga psykiska problem. Psykologgruppen ansåg att X
borde omhändertas för utredning eftersom han pga. av torftig och understimulerad miljö var
mycket sen i utvecklingen både beträffande motorik och tal.
Av BUP-anteckningarna framgår också, att modern själv var ”i dålig psykisk balans och var i
behov av ’nervtabletter’ ”.
Föräldrars kriminalitet:
Under uppväxten var fadern endast sporadiskt hemma, då han stor del av tiden avtjänade
upprepade fängelsestraff och tiden däremellan troligen bodde hos olika flickvänner.
Enligt uppgift (från psykologutlåtande från pliktverket) skall fadern ha avtjänat fängelsestraff för ett
antal misshandelsfall.
Fader arbetade och var enligt X kriminell. X fick som liten hjälpa till vid inbrott vid några tillfällen
minns han. Fadern var ofta frihetsberövad och avtjänade fängelsepåföljder, varför X inte hade
någon direkt kontakt med fader under uppväxten.
15
Den sista variabeln i tabellen ovan anger andel av undersökningspersoner som varit utsatta för
en, två eller tre av angivna riskfaktorer. Flertalet av dessa, 37 procent, har utsatts för en
riskfaktor, 15 procent har exponerats för två, inklusive personerna i följande fall:
X uppväxtår präglades i hög grad av moderns alkoholmissbruk och manodepressiva sjukdom.
Modern kunde pga. alkoholmissbruk och psykisk sjukdom inte ta hand om X.
De psykosociala omständigheterna i hemmet ska ha varit ansträngda och präglade av bl.a.
alkoholmissbruk och sviktande omhändertagandeförmåga hos närvarande vuxna.
Några få personer (3 procent) har noterats för tre riskfaktorer; dessa har periodvis växt upp
med föräldrar som genom sitt leverne utsatt dem för stora påfrestningar som barn.
Moderns lämplighet som vårdnadshavare har ifrågasatts vid flera tillfällen. ”Såväl modern som
flera av hennes män missbrukade alkohol och var kriminellt belastade”… 19xx anhölls X:s mor
och mormor misstänkta för dråp på mormoderns fästman. X:s mor dömdes 19xx för dråp till sluten
psykiatrisk vård.
Till följd av moderns missbruk och psykiska sjukdom blev familjen tidigt uppmärksammade av
socialtjänsten… Modern dömd flera gånger för snatterier till skyddstillsyn och vårdades också vid
flera tillfällen på psykiatriska kliniken för depressioner, ångest och tablettmissbruk.
Sammantaget har en majoritet av undersökningsgruppen (55 procent) under en kortare eller
längre period levt med föräldrar som haft problem med missbruk, sin psykiska hälsa och/eller
begått kriminella handlingar. De mest frekvent förekommande riskfaktorerna, dvs. föräldrar
med missbruksproblem och psykisk sjuka föräldrar, har i tidigare forskning visat sig medföra
ökad risk för framtida problem hos barnen: barn till missbrukande föräldrar löper större risk
att utveckla ett normbrytande beteende och de med psykiskt sjuka föräldrar ligger i farozonen
att därutöver få problem med inlärning, funktionsförmåga eller psykiska problem (se
forskningsöversikter av Andershed & Andershed, 2005; Lagerberg & Sundelin, 2005 och
Cederblad, 2004).
Våld i hemmet
En annan typ av riskfaktorer rör förekomst av våld i hemmet. Här återfinns personer som fått
stryk som barn, som blivit fysiskt eller psykiskt misshandlade eller kränkta av sina
vårdnadshavare (inklusive fosterföräldrar), som utsatts för sexuella övergrepp liksom de som
vuxit upp i ett hem där handgripligheter förekommit mellan föräldrarna, något som
personerna även kan ha bevittnat som barn. Utfallet för dessa riskfaktorer presenteras i tabell
3b.
Något mer än 20 procent av den totala undersökningsgruppen har utsatts för fysiskt eller
psykiskt våld, drygt 10 procent har utsatts för sexuella övergrepp och ungefär en lika stor
andel har levt i familjer där våld förekommit mellan vårdnadshavarna eller har bevittnats av
dem själva som barn. Andelen män som blivit slagna eller kränkta är något större än
kvinnornas, medan andelen kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp är betydligt större
jämfört med männen.
16
Tabell 3b: Riskfaktorer (miljö): våld i hemmet
Man
Kvinna
Total
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Stryk, kränkt av
föräldrar
Uppgift saknas
84
77%
20
83%
104
78%
Ja
25
23%
4
17%
29
22%
Utsatt för sexuella
övergrepp
Uppgift saknas
99
91%
18
75%
117
88%
Ja
10
9%
6
25%
16
12%
Våld mellan
föräldrar, barn
bevittnat våld
Uppgift saknas
Ja
97
12
89%
11%
21
3
88%
13%
118
15
89%
11%
Antal riskfaktorer:
stryk, kränkt,
sexövergrepp,
bevittnat våld m
föräldrar, våld
mellan föräldrar
,00
77
71%
14
58%
91
68%
1,00
17
15
16%
14%
7
3
29%
13%
24
18
18%
14%
2,00
Några konkreta exempel på vad våld i hemmet kan innebära följer nedan.
Stryk, kränkt av föräldrar:
Relationen till fadern har alltid varit mycket dålig. Fadern har bedrivit psykisk misshandel gentemot
X, pikat honom och tryckt ned honom på olika sätt.
Under uppväxten ställde fadern stora och hårda krav och kroppslig aga förekom i rikliga mängder.
Fick en svår barndom. Fosterfadern misshandlade henne i alkoholpåverkat tillstånd.
X fick utstå både psykisk och fysisk misshandel. Missförhållandena i hemmet var kända hos
skolan, men man lyckades inte rätta till problemen… för att skydda X fick han ofta bo hos Z i Ystad.
Utsatt för sexuella övergrepp:
Det framkommer att X var utsatt för sexuella övergrepp av sin styvfar.
I andra eller tredje klass utsattes hon och hennes syster för sexuella närmanden av en sambo till
modern… när moder upptäcker detta bryter moder förhållandet.
Framkommer att X blev sexuellt utnyttjad av sin kusin som var fosterhemsplacerad hos X:s familj,
när X var 6 år gammal.
I efterhand har också konstaterats att hon kring denna tid… skall ha blivit utsatt för sexuella
övergrepp av kamrater till den äldre brodern.
Våld mellan föräldrar, bevittnat våld:
Enligt uppgift av bland annat X blev modern misshandlad av fadern.
Enligt X misshandlades modern av fadern i hennes åsyn och detta väckte ilska och sorg i henne.
Föräldrarna skildes när X var 6-7 år, pga. att fadern missbrukade sprit och narkotika samt
misshandlade modern.
Under barndomen skall X ha sett modern misshandlas.
17
Av totalgruppen har 18 procent levt i en närmiljö där de utsatts för någon av ovanstående
riskfaktorer; 14 procent har utsatts för två riskfaktorer, däribland följande personer.
Det förekom misshandel i hemmet, både mellan föräldrarna och gentemot barnen.
I samtal återkommer X till sina upplevelser i familjehemmet. X berättar om konflikter mellan henne
och övriga familjemedlemmar och hur hon kränktes av såväl föräldrar som av familjens biologiske
son, som utsatt henne för sexuella övergrepp under flera års tid. Hon blev slagen av fostermor.
Jämfört med riskfaktorer knutna till föräldrars problem (55 procent) är andelen som utsatts
för våld i hemmet mindre, 32 procent. För den grupp av individer som i ett tidigt skede av
livet har utsatts för fysisk och/eller psykisk (verbal) misshandel kan konsekvenserna mycket
väl ha varit förödande eftersom sådana övergrepp visat sig samvariera med bristande
livsglädje hos barn (Seidel, 1997) och lätt tenderar att medföra dålig självkänsla liksom
upplevelser av utanförskap (Scheff, 1997). Hos dem som både har utsatts för våld och
bevittnat våld kan risken för framtida problembeteende ha varit ännu större. De fåtal studier
som gjorts på området visar att denna kombination av riskfaktorer ”påverkar barnets
normbrytande beteende mer än två gånger så mycket som att endast behöva bevittna våld i
hemmet” (Andershed & Andershed, 2005:104). I kombination med ytterligare riskfaktorer,
vilket inbegriper många av undersökningspersonerna, torde prognosen för framtida
problembeteende vara än mer negativ. För att gå händelserna något i förväg är
undersökningsgruppen närmast att betrakta som en klinisk problemgrupp till skillnad från
barn och ungdomar i allmänhet. Detta sagt med tanke på att flertalet barn som utsätts för svåra
påfrestningar under uppväxttiden, inklusive ”typiska högriskbarn”, för det mesta klara sig bra
(Lagerberg & Sundelin, 2005).
Individproblem
Bland de undersökta personerna har vi funnit några som i tidig ålder (upp t.o.m. 7 år) noterats
för utvecklingsmässiga riskfaktorer knutna till egenskaper och förutsättningar hos individen.
Det rör sig om personer som haft problem som i det rättspsykiatriska materialet har omtalats i
termer av aggressionsproblem, koncentrationssvårigheter, anpassningsproblem eller psykiska
problem av olika slag. I tabell 3c redovisas utfallet för dessa riskfaktorer.
Tabell 3c: Riskfaktorer (individ): problem med aggression, koncentration, anpassning; psykiska problem
Man
Kvinna
Total
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Problem, Aggression under
uppväxt (tom 7 år)
Uppgift saknas
91%
9%
24
100%
Ja
99
10
123
10
92%
8%
Problem, Koncentration under
uppväxt (tom 7 år)
Uppgift saknas
98
90%
22
92%
120
90%
Ja
11
10%
2
8%
13
10%
Problem, psykiska, anpassning
under uppväxt (tom 7år)
Uppgift saknas
102
94%
23
96%
125
94%
Ja
7
6%
1
4%
8
6%
Antal riskfaktorer,
individuella problem
aggression, koncentration,
psykiska, anpassnings
,00
83
76%
22
92%
105
79%
1,00
24
2
22%
2%
1
1
4%
4%
25
3
19%
2%
2,00
18
Av den totala undersökningsgruppen har 8 procent, endast män, noterats för problem med
aggressioner; 10 procent har haft koncentrationsproblem och 6 procent har haft
anpassningsproblem eller psykiska problem under uppväxttiden. I de rättspsykiatriska
undersökningarna beskrivs dessa problem bl.a. på följande sätt:
Aggressionsproblem:
Intermittenta attacker med ilska och aggressionsutbrott under barndomen.
Hans barndom präglades av oro, ångest och aggressionsutbrott.
X var inte överaktiv som barn, men kunde vara impulsiv och aggressiv och hamnade ofta i bråk.
Koncentrationsproblem:
X utvecklades ovanligt tidigt beträffande gång, språk ... Han visade tidigt tecken på hyperaktivitet.
X har alltsedan fyraårsåldern uppvisat tydliga barnneurologiska
hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstöming.
symtom
i
form
av
Under förskoleåldern var X mycket livlig och orolig. Han hade koncentrationssvårigheter, var svår
att sysselsätta, negativistisk och gnällig.
Anpassningsproblem och psykiska problem:
X:s liv har präglats av hans otrygga och disharmoniska barndom som tidigt givit honom
anpassningssvårigheter.
Psykproblem redan i unga år.
Redan 19xx kom X att, tillsammans med två av sina halvsyskon, stå under barnavårdsnämndens
övervakning. Problemen fortsatte och vid 7 års ålder hade man kontakt med BUP, men man
kunde härvid inte konstatera någon fysisk skada utan man trodde att anpassningsproblemen var
miljöbetingade.
Tre personer (2 procent) har registrerats för två av ovan nämnda riskfaktorer. En av dessa är
personen nedan.
Sedan barnaåren har hon beskrivits som hyperaktiv, rastlös, orolig med koncentrationsstörningar
och destruktivitet… Skolläkare har senare uppfattat henne som en "svårt psykiskt störd flicka".
I förhållande till miljöriskfaktorer är andelen som noterats för individrelaterade riskfaktorer
mindre. Av den totala undersökningsgruppen har 28 personer (21 procent) dokumenterats för
att ha haft problem med aggressivitet, koncentration, anpassning eller någon form av psykiska
problem under uppväxttiden.
Riskbelastning under uppväxten
Den typ av påfrestningar som flest personer har noterats för under uppväxtåren är knuten till
föräldrars problem (missbrukande, sjukliga eller kriminella föräldrar som brister i sin omsorg
– 55 procent). Därnäst följer riskfaktorer som rör våld i hemmet (32 procent) och
individproblem (21 procent). När vi slår samman samtliga riskfaktorer som presenterats ovan
får vi en uppfattning om den totala riskbelastning som förelåg hos undersökningspersonerna
under uppväxttiden (tabell 3d och 3e).
19
Tabell 3d: Personer med en eller flera riskfaktorer under uppväxt
Man
Antal i gruppen
Antal riskfaktorer,
uppväxt (max 9)
Kvinna
Total
109
100%
24
100%
133
100%
30
28%
7
29%
37
28%
1,00
40
37%
7
29%
47
35%
2,00
17
16%
4
17%
21
16%
3,00
10
9%
5
21%
15
11%
4,00
7
6%
7
5%
5,00
5
5%
6
5%
,00
1
4%
Av tabell 3d kan vi utläsa att 37 personer i totalgruppen (28 procent) inte har registrerats för
någon riskfaktor, vilket omvänt innebär att 96 personer (72 procent) har noterats för en eller
fler riskfaktorer. En mindre grupp individer, med ett undantag män, har utsatts för fyra
respektive fem riskfaktorer (10 procent). Vid närmare granskning visar det sig att flertalet av
dessa personer har utsatts för påfrestningar i form av föräldrar som missbrukar, är våldsamma
sinsemellan liksom gentemot barnet och som är sjukliga eller brister i omsorg.
För att ge en så koncentrerad och överblickbar bild som möjligt presenteras central- och
spridningsmått för samtliga nio riskfaktorer som hitintills presenterats. Medelvärdet från detta
konglomerat kan ses som ett grovt mått på den totala riskbelastningen under uppväxttiden.
Tabell 3e: Total riskbelastning
Kön
Man
N=109
Antal
riskfaktorer,
uppväxt (max
9)
Total
Kvinna
N=24
N=133
Min
0
0
Max
5
5
5
Medel
1,4
1,5
1,4
Stand.avvik
1,4
1,4
1,4
Antal svar
109
24
133
0
Den totala riskbelastningen är under uppväxttiden i det närmaste identisk för män och
kvinnor. Ser vi till de olika problemkomplexen finns dock vissa skillnader. När det gäller
föräldrars problem har kvinnorna i större utsträckning levt med någon psykiskt sjuk förälder
medan männen i högre grad haft någon förälder som varit kriminell. Beträffande våld i
hemmet är andelen kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp större än männens; en något
större andel män har blivit psykisk och fysiskt misshandlade. Vad gäller individproblem är det
endast män som noterats för aggressionsproblem.
Multiproblem
Somliga av dem som exponerats för påfrestningar i form av föräldrars problem (missbruk,
sjuklighet/bristande omsorg, kriminalitet) har också utsatts för våld i hemmet (fysisk och
psykisk misshandel, sexuella övergrepp, våld mellan föräldrar/bevittnat mellan föräldrar).
Ytterligare andra har därutöver noterats för individproblem under uppväxten. Detta indikerar
att vissa riskfaktorer sammanhänger med varandra. I figur 3a nedan beskrivs – med hjälp av
dubbelriktade pilar – mellan vilka riskfaktorer som det föreligger korrelationer (se tabell A3 i
bilagan). Notera att figuren även innehåller två riskfaktorer som ingår i problemkomplex som
inkluderar ungdomsåren och som presenteras först i nästa kapitel; dessa riskfaktorer rör
20
personer som har haft föräldrar som separerat eller skiljt sig och som noterats för få prosociala
kamrater.
Figur 3a: Korrelationer mellan riskfaktorer under uppväxttiden
F a m ilje k o n ste lla tio n
E n s a m f ö r ä ld e r
S e p a re r a r
A v lid e r
V å ld i h e m m e t
S exö verg rep p
S tr y k / k r ä n k t
F ö r ä ld r a r s p r o b le m :
V å ld /b e v ittn a t
M is s b r u k
S ju k /b r is to m s o r g
K r im in a lite t
In d iv id p r o b le m (u p p v ä x t)
P s y k is k a /a n p a s s n in g s p r o b le m
K o n c e n tr a tio n
A g g r e s sio n
B r ista n d e p r o so c ia la k a m r a t e r
F å p r o so c ia la k a m r a te r
M obbad
U m g ä n g e m e d k r im in e lla /m is s b r u k a r e
Miljörelaterade riskfaktorer
När det gäller föräldrars problem korrelerar föräldrars psykiska sjuklighet/sviktande
omsorgsförmåga med föräldrars missbruk och med föräldrars kriminalitet. Beträffande våld i
hemmet samvarierar utsatt för kränkningar, fysisk och psykisk misshandel med utsatthet för
sexuella övergrepp liksom med bevittnat/våld mellan föräldrar. Ser vi till olika typer av
miljöriskfaktorer korrelerar bevittnat/våld mellan föräldrar med samtliga miljöriskfaktorer
knutna till föräldrars problem, dvs. med föräldrars missbruk, bristande omsorg och
kriminalitet. Att föräldrars problem samvarierar med våldsamheter i hemmet betyder inte
nödvändigtvis att det föreligger orsakssamband mellan riskfaktorerna. Men det är en signal
som är värd att beakta vid sociala utredningar och vid tillsynen av dessa. Bevittnat/våld
mellan föräldrar korrelerar även med föräldrars separation eller skilsmässa.
21
Miljörelaterade riskfaktorer i förhållande till individrelaterade
En mindre grupp personer har registrerats för individuella riskfaktorer under uppväxttiden.
Korrelationsmätningarna visar inte på några signifikanta utfall mellan dessa individrelaterade
riskfaktorer. Det föreligger dock samvariationer mellan vissa miljörelaterade och
individrelaterade riskfaktorer, nämligen mellan riskfaktorerna få prosociala kamrater och
koncentrationssvårigheter samt mellan fått stryk/kränkt av föräldrar och psykiska
problem/anpassningsproblem (se tabell A3 i bilagan). En möjlig tolkning av det förra utfallet
är att personerna som noterats för koncentrationssvårigheter har haft svårare än andra att
etablera och bevara prosociala kamratrelationer. I det senare fallet är det troligen fråga om
miljöbetingade anpassnings- eller psykiska problem till följd av psykisk och/eller fysisk
misshandel.
Insatser
De insatser som personerna erhållit under uppväxttiden har framförallt tillhandahållits av fyra
aktörer; det handlar om insatser från socialtjänsten, psykiatrin, hälso- och sjukvården samt
från förskolan. Utifrån tabell 3f kan vi utläsa att 38 personer (29 procent) har varit föremål för
en eller flera typer av insatser. Detta skall inte sammanblandas med antal insatser.
Exempelvis kan de som endast varit aktuella hos en aktör ha fått flera insatser under en
kortare eller längre period; det samma gäller för dem som fått insatser från olika typer av
aktörer.
Andelen som fått insatser från flera aktörer (16 procent) är ungefär lika stor hos dem som
endast haft att göra med en typ av verksamhet (tabell 3f). Insatser från socialtjänsten är
vanligast förekommande i totalgruppen, liksom hos männen. Bland kvinnorna är andelen som
haft insatser från socialtjänst och psykiatri lika stor. Ett fåtal personer, endast män, har erhållit
insatser från förskolan (tabell 3g).
Tabell 3f: Personer som erhållit en eller flera insatser under uppväxten
Man
Antal i gruppen
Antal insatser från
1, 2, 3 el 4 aktörer
,00
Kvinna
Total
109
100%
24
100%
133
100%
77
71%
18
75%
95
71%
1,00
15
14%
3
13%
18
14%
2,00
10
9%
3
13%
13
10%
3,00
6
6%
6
5%
4,00
1
1%
1
1%
Tabell 3g: Insatser från socialtjänst, psykiatri, hälso- och sjukvård samt förskola
Man
Kvinna
Total
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Insatser uppväxt:
socialtjänst
Uppgift saknas
83
76%
20
83%
103
77%
Ja
26
24%
4
17%
30
23%
Insatser uppväxt:
psykiatri
Uppgift saknas
91
83%
20
83%
111
83%
Insatser uppväxt: hälsosjukvård
Uppgift saknas
Insatser uppväxt:
(för)skolan
Uppgift saknas
Ja
Ja
Ja
18
17%
4
17%
22
17%
101
93%
23
96%
124
93%
8
7%
1
4%
9
7%
104
95%
24
100%
128
96%
5
5%
5
4%
22
Insatser i förhållande till riskfaktorer
Tidigare har vi konstaterat att 96 personer exponerats för riskfaktorer under uppväxtåren och
att 38 personer erhållit en eller flera insatser från olika aktörer. Detta framgår även av tabell
3h som redovisar antal riskfaktorer fördelat efter antal insatser.
Tabell 3h: Antal riskfaktorer fördelat efter antal insatser
Antal insatser från 1, 2, 3 el 4 aktörer
,00
Antal i gruppen
Antal riskfaktorer,
uppväxt (max 9)
,00
1,00
1,00
2,00
95
100%
18
100%
35
37%
2
11%
38
40%
5
3,00
13
100%
28%
4
31%
4,00
6
100%
2
33%
2,00
8
8%
7
39%
4
31%
3,00
10
11%
3
17%
1
8%
4,00
3
3%
1
6%
2
15%
1
17%
5,00
1
1%
2
15%
3
50%
1
100%
1
100%
Av 95 personer som inte fått några insatser alls har en minoritet (37 procent) inte heller
noterats för några riskfaktorer, majoriteten har med andra ord registrerats för en eller fler
riskfaktorer; 15 procent har noterats för tre eller fler riskfaktorer.
Två personer har noterats för insatser från en aktör (från socialtjänsten) samtidigt som inga
av ovan angivna riskfaktorer har registrerats hos dessa. Båda dessa fall rör individer som i
nära anslutning till födseln placerats i fosterfamilj respektive barnhem. Personen i det förra
fallet växte upp med farföräldrarna (pga. av föräldrarnas missbruk). I det senare fallet blev
individen ifråga adopterad och uppväxtförhållandena beskrivs som normala. Således kan man
säga att 36 personer som fått insatser också utsatts för en eller flera av ovan beskrivna
riskfaktorer. Tabell 3i ger en mer koncentrerad och tydligare bild av hur insatser förhåller sig
till riskfaktorer.
Tabell 3i: Total riskbelastning
Insatser från 1, 2, 3 el 4 aktörer
,00
1,00
N=95
Antal
riskfaktorer,
uppväxt (max
9)
Min
Max
Medel
Stand.avvik
Antal svar
2,00
N=18
3,00
N=13
Total
4,00
N=6
N=1
N=133
0
0
1
2
3
0
5
4
5
5
3
5
1,1
1,8
2,5
3,8
3,0
1,4
1,2
1,1
1,5
1,5
.
1,4
95
18
13
6
1
133
Den totala riskbelastningen är lägst bland dem som inte har varit föremål för några insatser
alls (medelvärdet av nio möjliga riskfaktorer är för denna grupp individer 1.1). Bortsett från
personen som haft insatser från fyra aktörer har antalet inblandade verksamheter ökat ju större
eller mer komplex problembilden har varit.
Figur 3b illustrerar korrelationer mellan insatser och riskfaktorer, vilka markeras med
streckade och dubbelriktade pilar för att skilja dem från korrelationer mellan riskfaktorer.
23
Figur 3b: Korrelationer mellan riskfaktorer och insatser under uppväxttiden
F a m ilje k o n stella tio n
E n sa m föräld er
S ep a rera r
A vlid er
V å ld i h e m m et
S exö verg rep p
S try k/krä n kt
In satser: so cialtjänst
F ö rä ld ra rs p ro b le m :
V å ld /bevittn a t
M issb ru k
S ju k/b risto m so rg
In satser: p syk iatri
K rim in a litet
In d iv id p ro b le m (u p p v ä xt)
In satser: h älso - sju kv ård
P sy kiska /a n p a ssn ing sp ro b lem
K o n cen tra tio n
A g gressio n
In satser: fö rsk o la
K o rrelatio n er m ella n en
ak tö r o ch en
risk fak to r i ett
p ro b lem ko m p lex
=
K o rrelatio ner m ella n en
aktö r o ch sa m tlig a
risk fak to rer i ett
p ro b lem k o m p lex
=
B rista n d e p ro so cia la ka m ra ter
F å pro so cia la ka m ra ter
M obbad
U m g ä n ge m ed krim in ella /m issb ru ka re
Insatser relaterade till problem som rör våld i hemmet domineras framförallt av socialtjänsten.
Personer med föräldrar som haft missbruksproblem, varit psykiskt sjuka eller kriminella under
uppväxttiden har haft kontakter med fler aktörer, främst med psykiatrin och socialtjänsten.
Individproblem under uppväxten uppvisar likaså en komplex åtgärdsbild med insatser från
förskola, hälso- och sjukvård och från psykiatrin. Koncentrationssvårigheter och
aggressionsproblem tycks framförallt ha föranlett insatser från förskolan. Aggressionsproblem
samvarierar också med hälso- och sjukvårdsinsatser. Detsamma gäller psykiska eller
anpassningsproblem. Av individproblem är det endast aggressionsproblem som korrelerar
med psykiatri (se tabell B3 i bilagan).
Av figuren framgår även att insatser från socialtjänsten samvarierar med psykiatriska
insatser. Av dem som fått insatser från socialtjänsten har över hälften (60 procent) också
erhållit insatser från psykiatrin (se tabell C3 och D3 i bilagan). Socialtjänsten och psykiatrin
är aktörer som även är frekvent förekommande bland de mindre grupper av individer som
registrerats för insatser från hälso- och sjukvård och från förskolan. Insatser från hälso-
24
/sjukvård och förskola korrelerar med insatser från socialtjänsten och med psykiatriska
insatser, däremot inte med varandra.
I det följande ges konkreta exempel på vad insatserna bestått av. Vi börjar med
socialtjänsten, därnäst följer psykiatrin, hälso- och sjukvård och förskola.
Insatser från socialtjänsten:
I undersökningsgruppen har 30 personer erhållit insatser från socialtjänsten under
uppväxttiden. Dessa insatser varierar till sin karaktär och omfattning, från kortare kontakter
till mer långtgående insatser.
Under uppväxten förekom ofta bråk mellan modern och hennes nya sambo. Polis och socialtjänst
tvingades vid flera tillfällen göra hembesök. En hemterapeut kopplades in och vid flera tillfällen
blev syskonen placerade på barnhem.
X vistades en kort tid hos sina biologiska föräldrar sedan omhändertogs han av sociala
myndigheter och kom till flera olika fosterhem.
I utdragen ovan nämns de vanligast förekommande åtgärderna från socialtjänsten, nämligen
omhändertaganden i form av barnhems- eller fosterhemsplaceringar – insatser som ibland
aktualiserats pga. av problem i närmiljön (exempelvis missbruk och/eller psykisk sjukdom
hos någon förälder, våldsamheter i hemmet). I vissa fall kan hela uppväxttiden ha präglats av
olika slags omhändertaganden. Några exempel på insatser av detta slag är följande.
X och övriga barn omhändertogs tidigt och placerades på barnhem. X blev under några år
placerad i fosterhem hos sin faster och farbror - under goda förhållanden.
Placerades redan som nyfödd i fosterhem pga. föräldrarnas missbruk.
Fr.o.m. december placerades X i fosterhem. Efterhand upplevdes här en förbättrad emotionell
kontakt, men X krävde ständig övervakning.
Äktenskapet var bräckligt och det förekom missbruk, varför X och brodern omhändertogs jml. 1:1
LVU pga. alkoholmissbruk i familjen. X fosterhemsplacerades nu. Modern kunde pga.
alkoholmissbruk och psykisk sjukdom inte ta hand om X.
Sommaren 19xx (7 år) omhändertogs X på nytt efter misstanke om missförhållanden i
fosterhemmet (misstanke om misshandel).
År 19xx vistades X några veckor på barnhem varefter X fosterhemsplacerades. 19xx avlider
modern och hennes man då deras lägenhet eldhärjades. Med anledning av dödfallet beslöt
tingsrätten att särskild förordnad förmyndare och vårdnadshavare skulle utses. Därmed upphörde
den pågående samhällsvården och det fortsatta omhändertagandet grundades på ett annat
lagrum i BvL (§31:1). 19xx blev X adopterad av fosterföräldrarna.
I det sista exemplet beskrivs en typ av insats som berört ett tiotal av undersökningspersonerna
under uppväxttiden – adoptionsärenden.
En annan typ av insatser som är nära associerad med omhändertaganden har formen av
tillsyn eller övervakning till följd av föräldrarnas eller andra vårdnadshavares bristande
förmåga att ta hand om sina barn, pga. exempelvis missbruk, psykiska problem eller
kriminalitet.
Till följd av moderns missbruk och psykiska sjukdom blev familjen tidigt uppmärksammade av
socialtjänsten.
25
X stod under övervakning från barnavårdsnämnden i 16 månader… Ny övervakning från
barnavårdsnämnden följde därefter pga. moderns olämplighet som fostrare. 19xx placerades X på
barnhem i 3,5 mån, var hemma 1 månad, ny placering på barnhemmet 3,5 mån och därefter
placering i fosterhem.
Det framkom en massiv problematik i familjen med återkommande konflikter mellan, främst,
modern och förskola, socialtjänst och psykiatri. Tät kontakt upprätthölls fram tills X kom upp i sena
tonåren… De psykosociala omständigheterna i hemmet ska ha varit ansträngda och präglade av
bl.a. alkoholmissbruk och sviktande omhändertagandeförmåga hos närvarande vuxna.
Redan 19xx kom X att, tillsammans med två av sina halvsyskon, stå under barnavårdsnämndens
övervakning.
De typer av insatser som beskrivits ovan dominerar i utredningsmaterialet. I några enstaka fall
har undersökningspersonernas föräldrar fått ekonomiskt bistånd eller hjälp vid vårdnadstvister
under uppväxttiden (upp t.o.m. 7 år).
Ekonomiskt har familjens försörjning utgjorts av pension och tills för ett par år sedan även
kompletterande socialbidrag.
Familjen har haft kontakt med socialtjänsten alltsedan 19xx pga. dålig ekonomi.
År 19xx skiljde sig föräldrarna varvid det uppstod en svår tvist beträffande vårdnaden om barnen.
Enligt utredningsmaterial från socialtjänsten pågick i samband med skilsmässan svåra
motsättningar mellan föräldrarna med vårdnadstvist, kidnappning mm. Enligt socialtjänsten tog
barnen i det sammanhanget stor skada, och familjen hade kontakt med PBU. Så småningom fick
modern vårdnaden och X har därefter stannat hos henne medan systern några år bott hos sin far.
Insatser från psykiatrin
Insatserna från psykiatrin har 22 personer varit föremål för under uppväxtåren. Bland de
psykiatriska insatserna har i huvudsak fyra typer identifieras: insatser och kontakter pga.
beteendeproblem (aggressiv, svårhanterlig), bedömning eller utredning i samband med
omhändertagande eller annan insats, allmänna kontakter samt terapi och annan behandling.
Insatser och kontakter pga. beteendeproblem kan illustreras med följande exempel:
X har varit intagen vid barnpsykiatrisk klinik och hans uppväxtmiljö har växlat mellan olika former
av fosterhemsplaceringar, barnhem och första gången till BUP i Y-stad pga. att han av sin
omgivning upplevdes som orolig och aggressiv.
Från förskoleåldern var han trotsig, olydig och benägen till häftiga utbrott. X psykologtestades på
Barnpsykiatriska polikliniken.
Med anledning av omfattande beteendestörningar och anpassningssvårigheter sedan fyra års
ålder, aktualiserades X vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken… Under hela sin uppväxt har
X liv präglats av det hyperaktivitetssyndrom med uppmärksamhetsstörning som debuterade tidigt.
Redan från fyraårsåldern har modern uppgivit att han blivit alltmer svårhanterlig. Han har därefter
tillbringat större delen av sin uppväxt på olika institutioner.
19xx fick X tillsammans med sina syskon kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin i Y-stad. X var
då hyperaktiv och verbalt aggressiv. Vidare beskrivs han som livlig, envis och mycket trotsig, i
synnerhet mot modern.
Den andra insatstypen som är karaktäristisk för psykiatrin är bedömning och utredning i
samband med omhändertagande eller annan insats. Denna typ av insats kan exemplifieras på
följande sätt:
26
I maj år 19xx inkom psykologgruppen för uppsökande verksamhet med en anmälan till
Barnavårdsnämnden, om en då 2-årig pojke som bodde tillsammans med sin ensamstående
moder. Modern var dåligt begåvad och hade allvarliga psykiska problem. Psykologgruppen ansåg
att X borde omhändertas för utredning eftersom han pga. av torftig och understimulerad miljö var
mycket sen i utvecklingen beträffande både motorik och tal.
Insatskategorin allmänna kontakter handlar främst om kortare kontakter med barnpsykiatrin.
Dessa insatser kan exemplifieras på följande sätt:
År 19xx började modern och sonen en kontakt på BUP. Denna avbröts dock då modern inte
tycktes kunna tillgodogöra sig samtalskontakterna i någon större utsträckning.
X har alltid varit ett besvärligt barn. Modern sökte läkare (BUP) då X var två år, på grund av att X
var orolig och jobbig.
19xx inledde familjehemsföräldrarna en psykologkontakt, de ansåg sig behöva stöd och råd.
Den minst förekommande insatstypen – terapi och annan behandling – kan belysas med
följande exempel:
År 19xx inleddes en årslång kontakt med Barnpsykiatriska kliniken, där X gick på regelbunden
lekterapi.
X gick hos psykolog i 6 mån.
Insatser från hälso- och sjukvård samt förskola
Några få individer har fått insatser från hälso- och sjukvård (9 personer) och förskola (5
personer – endast pojkar) under uppväxtåren. Hälso- och sjukvårdens insatser har främst varit
inriktade på vård och utredning av fysiska åkommor, men det förekommer också insatser i
form av habilitering av fysiska funktionshinder. Exempel på dessa typer av insatser är:
X hade tidigt frekventa mer eller mindre diffusa kroppsliga åkommor med bl.a. magsmärtor. Sökte
för olika besvär under hela uppväxttiden, vid ett års ålder för diarré och tarmväggsinflammation
och vårdades då på sjukhus i en vecka varpå X samma år var inlagd pga. luftrörskatarr och
öroninflammation. Året därpå var X inlagd för vänstersidig höftledsinflammation. Vid tre års ålder
intoxikerade X sig med tabletter som X hittat i hemmet… Åkommorna bedömdes vara ett resultat
av försummelse från vårdnadshavarens sida.
Moderns graviditet och förlossning vid X:s födelse var normala, men man misstänkte att han hade
”vattenskalle” och en höftledsluxation. På barnavårdscentralen (BVC) kunde man avskriva
misstanken. Modern hade mycket mjölk i början och hon märkte inte att bröstet sinade och att
pojken inte fick tillräckligt med mat. Först när man märkte att han inte kissade normala mängder
och därför togs till BVC, upptäckte man orsaken och att han hade tappat i vikt. Detta avhjälptes
med tillägg.
Moderns graviditet var komplicerad och X föddes med snett ansikte och näsan och huvudet var
större på ena sidan. Vid ett års ålder började han besväras av ryckningar och aktualiserades på
habiliteringen där man konstaterade att ena hjärnhalvan växte mer. X var sen i utvecklingen och
hade ständigt återkommande öroninflammationer och vid tre års ålder utvecklade X epilepsi som
han medicinerades för.
27
När det gäller förskolans insatser förekommer också, utöver vardagliga kontakter, i vissa fall
insatser från daghem och föreskola som gjorts till följd av personernas omognad och
anpassningssvårigheter:
X skrevs in i särskolans förskola pga. försenad utveckling.
Vid skolstarten bedömdes X som mycket omogen och uppvisade sådana anpassningssvårigheter
att han fick återgå till lekskola, men även där var problemen av betydande slag.
Våren 19xx började X på daghem med en liten specialgrupp. Familjen erbjöds stödjande insatser,
bl.a. hempedagog och uppföljande kontakt med barnpsykiatrin. Hösten 19xx gjordes en
psykologbedömning där det visade sig att X var distanslös i kontakten och mycket okoncentrerad.
19xx avstängd från förskolan pga. sitt rastlösa uppträdande. X ansågs inte skolmogen.
Samverkan eller kontakter mellan olika myndigheter under uppväxtåren
Empiriska exempel på insatser där det förekommer någon form av samverkan, samarbete eller
kontakt mellan myndigheter kan delas in i tre kategorier. Den största är insatser pga.
beteendeproblem eller psykiska problem. De båda övriga kategorierna – insatser pga. problem
hos vårdnadshavare eller omständigheter i familjen samt omhändertagande för samhällsvård
– är lika vanligt förekommande. Den förstnämnda kategorin kan illustreras på följande sätt:
X:s tidigare psykiska störningar består i att han sedan tidig förskoleålder haft ett stort antal
kontakter med barn- och ungdomspsykiatrin. X har även haft omfattande kontakter med
socialtjänsten och varit intagen på olika ungdomshem.
När X var 2 år gammal inkom uppgifter från barnavårdscentralen att X minskade i vikt och
dessutom hade blåmärken på kroppen. X var vid barnavårdskontroller ofta i dålig kondition och
man misstänkte psykiska skador hos honom när han var 3 år. ”Allt sedan dess har x kontinuerligt
varit föremål för socialtjänstens och barnpsykiatrins omsorger.”
Vid sex års ålder vågade man inte ha kvar X på dagis till följd av hans aggressionsutbrott, varvid
han blev föremål för utredning. X vårdades på barnkliniken för kramputredning och
psykologbedömning pga. av aggressivitet – ”kort stubin”. X remitterades till BUP där man gjorde
bedömningen att X var ”Normalbegåvad”. Dålig frustrationstolerans. Kontaktstört barn.” X skall
därefter ha placerats i ett familjedaghem. Man bedömde att stödjande hjälp till X mor måste ges i
hemmet samt att ett familjedaghem med fortsatt stöd måste till.
Den andra insatstypen är insatser pga. problem hos vårdnadshavare eller omständigheter i
familjen. Den kan illustreras på följande sätt:
Barnavårdsnämnden beslutade i augusti att X skulle omhändertas för samhällsvård. Efter
utredning på Barnmedicinska kliniken visade det sig att X utvecklingsmässigt fungerade ca 1 år
under sin kronologiska ålder.
Den tredje kategorin – omhändertagande för samhällsvård – kan ses som en förlängning av
den förra kategorin. Denna kan exemplifieras med följande fallbeskrivning:
I juli angav barnpsykiatern ett yttrande till sociala distriktsnämnden där X bedömdes som
åldersadekvat, frånsett att hans talutveckling var något sen. Han var "rätt livlig och aktiv men ej
hyperaktiv". "Barnen befinner sig för närvarande i tämligen god psykisk balans, som emellertid kan
äventyras, om de måste återvända till en orolig och instabil hemmiljö." Barnen blev också
omhändertagna för samhällsvård, då det kunde befaras att deras "kroppsliga eller själsliga hälsa"
kunde utsättas för fara i hemmet. Modern hade regelbunden kontakt med en kurator på BUP
under sommaren.
28
Samtliga kategorier antyder att någon form av kontakt funnits mellan de inblandade
myndigheterna. I de flesta fall har det varit fråga om konsultation, vilket också kan skönjas i
det sistnämnda exemplet där barnpsykiatern gör ett yttrande. Exemplet som illustrerar den
andra insatstypen ovan indikerar också att det förekommit samverkan i form av kollaboration,
dvs. att samverkan har skett i vissa former och kring specifika frågor som varit tydligt
avgränsade, exempelvis omkring ett omhändertagande.
Riskfaktorer med eller utan insatser
De 96 personer som utsatts för riskfaktorer under uppväxten utgör en undergrupp som är
intressant att följa framöver. Detsamma gäller för de 36 individer som utöver riskfaktorer
även har noterats för insatser. De undersökningspersoner som inte har varit föremål för några
insatser under uppväxten trots att de, enligt uppgift, varit utsatta för olika slags påfrestningar
är också intressanta att följa över tid. Sistnämnda undergrupp är relativt stor till numerären.
Totalt sett rör det sig om 60 personer. Vi rundar av detta kapitel med att beskriva några
likheter och skillnader beträffande riskfaktorer hos dessa undergrupper.
Den totala riskbelastningen hos dem som erhållit insatser är, som framgår av tabell 3j, något
större jämfört med gruppen av individer som inte har haft några insatser under uppväxten.
Tabell 3j: Total riskbelastning
Riskfaktor med eller utan insats, uppväxt
Risk utan insats
N=60
Antal riskfaktorer,
uppväxt (max 9)
Min
Max
Medel
Stand.av
vik
Antal
svar
Total
Risk med insats
N=36
N=96
1
1
1
5
5
5
1,7
2,5
2,0
1,0
1,4
1,2
60
36
96
Resultatet indikerar att många av dem som haft de mest omfattande problemen under
uppväxten också har uppmärksammats och erbjudits insatser. Därmed inte sagt att
livssituationen hos dem som varit utan insatser skulle ha varit oproblematisk (exempelvis har
14 personer i, eller 15 procent av, denna grupp noterats för mellan 3 och 5 riskfaktorer, jfr
tabell 3h). Av tabell 3k framgår mer precist vilka riskfaktorer som utmärker respektive grupp.
Utifrån resultatet kan några tänkvärda resultat noteras. När det gäller personer med
missbrukande föräldrar är det knappast någon skillnad i relativ frekvens mellan grupperna; det
skiljer endast 3 procent mellan gruppen med insatser (61 procent) och utan (58 procent). Ser
vi till dem som har haft föräldrar som varit sjukliga eller brustit i omsorgen är den
procentuella differensen betydligt större. För dem som vuxit upp med kriminella föräldrar är
differensen också relativt stor. En rimlig anledning till skillnaderna är att många av dem som
haft kriminella föräldrar eller föräldrar som pga. sjuklighet inte förmått ta hand om barnen
uppmärksammats av myndigheterna. Om ett barn exempelvis har remitteras till BUP från
socialtjänsten kan man förmoda att remissen innehåller relevant information om faktorer som
kan tänkas påverka barnet negativt, såsom vårdnadshavarnas bristande omsorgsförmåga eller
kriminella leverne. De med missbrukande föräldrar har kanske inte uppmärksammats annat än
i fall där alkohol- och drogmissbruket utgjort en del i en mer komplex problematik.
29
Tabell 3k: Personer med riskfaktorer utan och med insatser
Riskfaktor med eller utan insats, uppväxt
Risk + Ej insats
Föräldrar, missbruk alkohol droger
Föräldrar sjukliga, brister i omsorg
Föräldrar kriminella
Utsatt för sexuella övergrepp
Våld mellan föräldrar, barn bevittnat våld
60
100%
36
100%
96
100%
Uppgift saknas
25
42%
14
39%
39
41%
Ja
35
58%
22
61%
57
59%
Uppgift saknas
46
77%
17
47%
63
66%
Ja
14
23%
19
53%
33
34%
Uppgift saknas
56
93%
29
81%
85
89%
4
7%
7
19%
11
11%
Uppgift saknas
44
73%
23
64%
67
70%
Ja
16
27%
13
36%
29
30%
Uppgift saknas
50
83%
30
83%
80
83%
Ja
10
17%
6
17%
16
17%
Uppgift saknas
52
87%
29
81%
81
84%
8
13%
7
19%
15
16%
57
95%
29
81%
86
90%
3
5%
7
19%
10
10%
52
87%
31
86%
83
86%
8
13%
5
14%
13
14%
57
95%
31
86%
88
92%
3
5%
5
14%
8
8%
Ja
Problem, Aggression under uppväxt (tom 7 år)
Uppgift saknas
Ja
Problem, Koncentration under uppväxt
(tom 7 år)
Uppgift saknas
Ja
Problem, psykiska, anpassning under uppväxt
(tom 7år)
Risk + Insats
Antal i gruppen
Ja
Stryk, kränkt av föräldrar
Total
Uppgift saknas
Ja
En annan anledning till att de med missbrukande föräldrar inte har ”fångats upp” av
myndigheterna kan vara att många av dessa familjer levt ett vagabonderande liv. Av dem som
noterats för frekventa flyttningar under barndomen har 63 procent (10 av 16) haft föräldrar
med missbruksproblem, däribland följande personer.
Fadern var enligt uppgift gravt alkoholiserad och modern fick ta hand om barnen och deras
uppfostran på egen hand. Pga. faderns missbruk hade familjen en ansträngd ekonomisk situation.
De flyttade ofta mellan olika orter… och enligt uppgift ska de ha flyttat 16 gånger…
Familjen levde i misär då föräldrarna missbrukade. De flyttade många gånger under hennes
uppväxt för att inte bli uppmärksammade av sociala myndigheter.
Noterbart är även att andelen som utsatts för sexuella övergrepp är lika stor bland dem som
fått respektive inte erhållit insatser. I likhet med missbruksproblem inom familjen förefaller
detta vara ett svårfångat problem. De som kanske bäst kan svara på varför det förhåller sig på
detta sätt är offren själva. Nedan följer några röster från personer som utsatts för sexuella
övergrepp.
Utnyttjades sexuellt av sin storasyster mellan 6 och 16 års ålder. Han ska ha känt sig mycket
förnedrad. Han har vidare beskrivit skuld- och skamkänslor samt mycket ångest. X kände sig
otrygg i familjen och vågade aldrig berätta om övergreppen.
30
Blev påmind om faderns sexuella övergrepp och plågades av skuld, skamkänslor och ilska
gentemot fadern… hon anlade mordbränder för att lindra sin ångest… Med hänsyn till att X ännu
inte adekvat har bearbetat de tidigare övergreppen och inte lärt sig strategier för att styra sina
impulser, bedöms hennes återfallsrisk i brottslighet av liknande slag som hög…
X antyder traumatiska upplevelser i form av sexuella övergrepp från adoptivfaderns sida. I
tillgängliga handlingar finns dock inga uppgifter om övergrepp eller misstankar om liknande
händelser. Uppgifterna motsäger dock inte X:s uppgifter om svåra förhållanden under
uppväxten… han talar om att han inte kunnat berätta om detta tidigare. (X tar senare livet av
adoptivfadern).
Enligt uppgifter från socialtjänsten i Y-stad gjordes en anmälan från BRIS till socialtjänsten. De
hade då talat med X som uppgivit att hon var familjehemsplacerad och att hon sedan en tid
tillbaka hade blivit sexuellt utnyttjad av familjehemsfadern och att det rörde sig om fullbordat
samlag. Socialtjänsten gjorde en polisanmälan. I samtal bekräftar X att hon blev utnyttjad och att
hon gjorde polisanmälan, men att åtalet lades ned på grund av bristande bevis.
Av utdragen att döma har det varit – och kanske fortfarande är – svårt att tidigt identifiera
dem som utsatts för sexuella övergrepp. En anledning härtill är att dessa trauman är
skambelagda och/eller svåra att prata om, i synnerhet om man inte har givits tillfälle att
bearbeta upplevelserna eller blivit trodd.
Avslutningsvis kan man säga att uppväxttiden för en majoritet av undersökningspersonerna
(72 procent) inneburit att de i större eller mindre grad var utsatta för utvecklingsmässiga
riskfaktorer, påfrestningar som enligt forskningslitteraturen medför ökad risk för problem
längre fram i livet. En minoritet har inte noterats för några riskfaktorer alls under denna
tidsperiod. Annorlunda uttryckt kan man säga att dessa personer ännu inte hade drabbats av
några större svårigheter eller kritiska händelser före skolstarten.
31
4. Skoltiden
Texten i föreliggande kapitel är koncentrerad till en period i undersökningspersonernas liv
som sträcker sig från grundskolans första årskurs till, i vissa fall, avslutade gymnasiestudier.
För somliga har denna period i livet varit problemfylld i flera avseenden, för andra har
skolåren varit mindre problematisk. En klar majoritet av de undersökta personerna har
genomgått grundskolan alternativt åttaårig folkskola helt utan eller med mer eller mindre stöd
(drygt 70 procent); några har påbörjat gymnasiet men avbrutit studierna av olika skäl (28
procent) och en mindre grupp har genomgått gymnasiet/folkhögskola efter avslutad
grundskola (16 procent).
Texten är strukturerad på liknande sätt som i det förra kapitlet. Först redovisas hur många av
granskade personer som har noterats för olika riskfaktorer. Därnäst beskrivs
undersökningsgruppens totala riskbelastning och multipla problem. Efter detta följer ett
avsnitt som fokuserar på insatser från olika aktörer under skoltiden. Texten belyses med
empiriska exempel från det rättspsykiatriska utredningsmaterialet. Vissa utfall jämförs med
resultat från andra studier som tidsmässigt sammanfaller mer eller mindre väl med skoltiden
för ett tvärsnitt av de undersökta personerna.
Riskfaktorer
Närmast redovisas utfallet för riskfaktorer knutna till problemkomplex som vi kallat för
bristande anknytning till skolan, bristande prosociala kamratrelationer, individproblem
(anpassningsproblem, koncentrationssvårigheter, kognitiva och psykiska problem) samt för
riskfaktorer associerade med problembeteende (alkohol- och droganvändning, aggressivt och
normbrytande beteende). Den grupp riskfaktorer som vi inleder med att presentera och som vi
benämner familjekonstellation inrymmer påfrestningar i form av att föräldrarna skilt sig eller
avlidit fram till och med undersökningspersonerna var 18 år. Av denna anledning har vi valt
att redovisa utfallet från familjekonstellation i detta kapitel i stället för i föregående, vilket
annars kunde ha varit ett alternativ.
Familjekonstellation
Familjestrukturen kan påverka den unge i ogynnsam riktning. Det gäller inte minst
riskfaktorer i form av ensamföräldraskap och skilsmässa (Andershed & Andershed, 2005).
Vid sidan av samlevnadsformer finns det andra riskfaktorer som knyter an till familjen,
däribland familjesplittring genom dödsfall (Lagerberg & Sundelin, 2005), vilket förändrar
familjekonstellationen på ett sätt som kan ge upphov till större eller mindre trauman hos barn
och ungdomar. Tabell 4a visar hur dessa riskfaktorer faller ut bland de undersökta personerna.
32
Tabell 4a. Riskfaktorer (miljö): familjekonstellation
Man
Fostrad av ensam förälder
Kvinna
Total
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
102
94%
23
96%
125
94%
Ja
7
6%
1
4%
8
6%
Föräldrar separerar, skiljer Uppgift saknas
sig
Ja
58
53%
10
42%
68
51%
51
47%
14
58%
65
49%
Föräldrar avlider
Uppgift saknas
93
85%
22
92%
115
86%
Ja
16
15%
2
8%
18
14%
,00
41
38%
8
33%
49
37%
1,00
62
57%
15
63%
77
58%
2,00
6
6%
1
4%
7
5%
Antal riskfaktorer, ensam
förälder, skilsmässa,
förälder avlider
En ringa andel av undersökningspersonerna har enligt dokumentationen levt med en
ensamstående förälder. Även om barn till ensamstående föräldrar i allmänhet inte riskerar att
utvecklas ogynnsamt (Lagerberg & Sundelin, 2005), får vi ha i åtanke att bilden modifieras
när vi har att göra med föräldrar som har missbruksproblem, vilket en dryg majoritet (5 av 8)
av barnen/ungdomarna med ensamstående föräldrar har haft i detta material; tre av personerna
omhändertogs efter två års ålder pga. av föräldrarnas missbrukproblem eller oförmåga att
”axla rollen som fostrare och försörjare”.
Ungefär hälften av personerna (49 procent) har under barn- och ungdomsåren varit med om
att föräldrarna separerat eller skilt sig, andelen är högre bland kvinnorna. Detta är en mycket
hög siffra när vi jämför med nationella data från tiden då undersökningspersonerna var
ungdomar. Om vi utgår från medelåldern hos de undersökta personerna så var ett tvärsnitt av
dem 16-17 år gamla år 1983-84. Enligt SCB (www.scb.se) var andelen 16-17-åringar vars
föräldrar separerat under perioden 1976 till 1985 15 procent. Enligt Lagerberg & Sundelin
(2005), som i sin forskningsöversikt redovisar forskningsresultat om skilsmässors inverkan på
barn, påverkas barns välbefinnande förvisso negativt av separationer även om effekten inte är
stor. Det som framförallt tycks inverka negativt på barns välbefinnande är om det råder hög
konfliktnivå inom familjen oberoende av om föräldrarna är skilda eller ej. Återigen får vi ta i
beaktande att många av de undersökta personerna har haft problemföräldrar. Av personer med
föräldrar som separerat/skiljt sig har närapå hälften (48 procent) haft föräldrar med
missbruksproblem, en dryg fjärdedel har haft föräldrar som varit sjukliga eller brustit i
omsorg, 17 procent har blivit fysiskt eller psykiskt misshandlade och hos en lika stor andel
har det förekommit våld mellan föräldrarna, våld som personerna dessutom kan ha bevittnat
som barn. I alkoholist- och missbrukarfamiljer har bl.a. konfliktnivån – enligt
självrapporterande- och observationsstudier – visat sig vara hög (Steinhausen 1995, ref i
Lagerberg & Sundelin, 2005), vilket inte nödvändigtvis betyder att barn som växer upp under
dylika förhållanden automatisk utvecklar egna problem.
Människor påverkas olika av dödsfall inom familjen. Vissa av undersökningspersonerna
tycks, enligt RPU-materialet inte ha blivit nämnvärt berörda. Det gäller främst dem som var
mycket unga när en av föräldrarna dog, men även vissa av dem som haft sporadisk kontakt
med den avlidne föräldern. Andra, oftast äldre unga, förefaller ha reagerat starkt.
33
Föräldrar avlider:
19xx dör modern pga. sjukdom…Enligt egen utsago var detta början på hans försämrade psykiska
tillstånd, och han har därefter vårdats vid flertal tillfällen med krisreaktions- och missbruksdiagnos.
14 år gammal – avlider X mamma…, vilket var ett mycket hårt slag för honom.
När X var 10 år omkom fadern.... Därefter inträdde en vändpunkt i den dittills gynnsamma
utvecklingen.
19xx omkom fadern... Detta resulterade i att missbruket tilltog i omfattning.
X uppgav vidare, att han varit mycket fäst vid fadern och tog dennes bortgång mycket hårt.
Sammantaget har 84 personer (63 procent av totalgruppen) noterats för en eller flera
riskfaktorer som kan hänföras till kategorin familjekonstellation; 5 procent har registrerats för
att föräldrarna skiljt sig samt att någon av dem avlidit.
Bristande anknytning till skolan
Skolan utgör en arena som barn och ungdomar är förpliktigade att vistas i (se t.ex. Eriksson et
al. 2002). Detta innebär bl.a. att de i egenskap av elever inte har möjlighet att själva välja
vilka de ska tillbringa tiden i klassrummen med utan de får finna sig i att på förhand bli
indelade i årskurser efter något slags administrativt sorteringskriterium. Som elev kan man
inte heller lämna skolan hur som helst utan att detta för med sig konsekvenser. För somliga
utgör den obligatoriska närvaron inget problem, tvärtom erbjuder skolan dem möjligheter att
knyta nya vänskapsband och att lära sig läsa, skriva etc. För andra förknippas skoltiden med
hets, kontroll, ”en ständigt närvarande konkurrens”, inte enbart beträffande skolprestationer
utan ”också om sociala positioner” (Hägglund, 2007:101), utanförskap och mobbning. Tabell
4b redovisar absolut och relativ frekvens av personer som noterats för riskfaktorer relaterade
till bristande anknytning till skolan.
Tabell 4b. Riskfaktorer (miljö): bristande anknytning till skola
Man
Antal i gruppen
Avbrutit, splittrad
skolgång
Skolkat under skoltid
Antal riskfaktorer,
bristande anknytning
till skolan
Kvinna
Total
109
100%
24
100%
133
100%
Nej, genomgått grundskola
81
74%
15
63%
96
72%
Ja
28
26%
9
38%
37
28%
Uppgift saknas
62
57%
13
54%
75
56%
Ja
47
43%
11
46%
58
44%
,00
45
41%
9
38%
54
41%
1,00
53
49%
10
42%
63
47%
2,00
11
10%
5
21%
16
12%
Trettiosju personer, 28 procent, har antingen avslutat grundskolan i förtid eller så har de
erfarenheter av en splittrad skolgång. Andelen är större för kvinnorna. Splittrad skolgång kan
bero på att personerna omhändertagits av sociala myndigheter eller på att de, av olika skäl,
fått specialundervisning på klinikskolor. Nedan ges exempel på fall som sorterats under denna
kategori.
34
Avbrutit, splittrad skolgång:
Hon utsattes för rejäl mobbning, var mycket utstött och avbröt skolgången i förtid utan
avgångsbetyg.
Eftersom betygen var låga och problemen omfattande beslutade man att X skulle sluta
grundskolan efter årskurs åtta och börja på en yrkessärskola.
Den fortsatta uppväxten kan betecknas som sällsynt dålig. Fram till 15 års ålder vistades han på
ett 15-tal olika institutioner och fosterhem. Skolgången blev givetvis lidande av alla omplaceringar
och särskilt olyckligt blev det med tanke på hans grava läs- och skrivsvårigheter.
X har en splittrad skolgång bakom sig. Han har endast fullgjort delar av sedvanlig skolgång och
resten vid vistelse på Barn- och Ungdomspsykiatrisk klinik och vid KomVux.
X gick sammanlagt åtta år i hjälpklass eller klinikskola då han hade läs- och skrivsvårigheter.
En relativt stor grupp har noterats för skolk, 44 procent (58 personer). En återkommande
anledning till skolket är mobbning, andra orsaker är utanförskap, vantrivsel och skoltrötthet.
Skolkat under skoltiden:
… mobbingen fortsatte varför X skolkade.
Problemen började när X gick i grundskolans tredje klass 19xx. Hon läste inte läxorna. Saknade
kamrater. Lekte med bröderna och deras kompisar. I mellanstadiet började hon skolka.
Fadern var medveten om att sonen ej trivdes i skolan och även att han skolkade men hade
förståelse för det.
Under vårterminen i sjuan började X skolka och var skoltrött.
Att ha skolkat under skoltiden motsäger naturligtvis inte att man som elev kan fullfölja
skolgången. Flertalet av undersökningspersonerna har, som redan nämnts, genomgått
grundskolan och många av dessa har även noterats för skolk, däribland följande personer.
Genomgått grundskola och skolkat under skoltid:
Under det sista året var X skoltrött och skolkade emellanåt. Han gick ut nian 19xx med betyg
under genomsnittet.
X fick avgångsbetyg från X-skolans nionde årskurs, trots att han haft hög frånvarofrekvens och
hade många kunskapsluckor.
Skolk förekom men X lyckades fullgöra grundskolan i normalklass men med underbetyg i några
ämnen...
Ett mindre antal av dem som skolkat (16 personer) har också registrerats för splittrad/avbruten
skolgång. Den bristande anknytningen till skolan illustreras nedan för några av dessa
personer.
Skolk och avbrutit, splittrad skolgång:
19xx aktualiseras vid BUP-kliniken i Y-stad vid 15 års ålder. Problem i skolan med skolk, allmänt
bråk, koncentrationssvårigheter och uppvisade dåliga skolresultat.
Började skolan, men då det inte fungerade placerades han i specialklass. Skolkade ofta och kom i
bråk.
Han gjorde sedan ett försök att återuppta skolgången, men det gick inte alls att anpassa sig för
honom. Han skolkade regelbundet.
35
Alltsedan skolstarten har X haft problem i skolan. Första skolåret remitterades han till BUP. X har
skolkat mycket och varit omöjlig att ha i normalklass.
På högstadiet började han skolka eftersom han kommit i kontakt med alkohol och börjat begå
kriminella handlingar. Man placerade honom i obs-klinik men han gick inte dit då han inte kom
överens med läraren.
Av utdragen att döma ovan förefaller bristande anknytning till skolan i form av skolk i
kombination med splittrad/avbruten skolgång vara särskilt alarmerande. Det gäller bl.a. för
personer som uppmärksammats för koncentrationssvårigheter, för att ha varit bråkiga i skolan,
för att ha haft anpassningsproblem eller för att ha använt alkohol/droger och/eller för att ha
begått brottsliga handlingar under skoltiden.
Bristande prosociala kamratrelationer
Till problemkomplexet bristande prosociala kamratrelationer räknas dem som mobbats i
skolan, som umgåtts med kriminella och/eller missbrukande individer och dem som haft få
prosociala kamrater. Att bli avvisad av kamrater innebär, som Lagerberg & Sundelin skriver
”ett pågående lidande för barn samtidigt som det är en riskfaktor för framtida svårigheter” när
det gäller ”barnens senare psykiska och sociala anpassning” (2005:137). Detta tycks i
synnerhet gälla för barn som samtidigt är aggressiva eller våldsamma mot skolkamrater och
lärare. I tabell 4c redovisas utfallet för riskfaktorer som kan hänföras till kamratrelationer eller
umgängeskrets.
Tabell 4c. Riskfaktorer (miljö): bristande prosociala kamratrelationer
Man
Mobbad av andra
Kvinna
Total
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
61
56%
17
71%
78
59%
48
44%
7
29%
55
41%
Ja
Umgänge med
missbrukare/kriminella
Uppgift saknas
95
87%
20
83%
115
86%
Ja
14
13%
4
17%
18
14%
Få prosociala kamrater
Uppgift saknas
99
91%
22
92%
121
91%
Ja
10
9%
2
8%
12
9%
,00
51
47%
15
63%
66
50%
1,00
45
41%
6
25%
51
38%
2,00
13
12%
2
8%
15
11%
1
4%
1
1%
Antal riskfaktorer,
negativa
kamratrelationer
3,00
Av undersökningspersonerna har 44 procent av männen och 29 procent av kvinnorna noterats
för att de blivit mobbade under skoltiden. Av visst undersökningsmaterial framgår att
uppgifterna i detta avseende baseras på individens egna upplevelser av mobbning (inklusive
trakasserad, retad m.m.), i annat står det endast angivet att personen blivit mobbad (jämför
med utdragen nedan).
36
Mobbad av andra:
X vantrivdes i skolan där han också uppger sig ha varit utsatt för både verbal och fysisk mobbning.
Han upplevde sig som mobbad. Han trivdes inte i skolan och skolkade en del.
19xx i nionde klass började hon känna sig deprimerad. Enligt X var mobbningen orsaken till detta.
Hon umgicks med självmordsplaner och hon försummade sin skolgång.
Skoltiden har till väsentlig del kommit att präglas av att X blivit trakasserad av sina kamrater. Han
har blivit retad bl.a. för att han varit kraftigt överviktig.
Han mobbades för att han var liten och spinkig.
Det har förekommit stora kamratproblem och X blev vid flera tillfällen utstött ur gemenskapen.
Han var utsatt för mobbning under hela skolgången. Vantrivdes därför också i skolan.
X mobbades under hela sin skoltid och har behandlats illa av både skolkamrater och lärare.
… har blivit mycket mobbad.
Hon har ofta känt sig "mobbad"…
Han har alltsedan skolåldern i perioder varit utsatt för mobbning.
Utifrån materialet går det inte att utläsa exakt hur frekvent förekommande mobbningen har
varit. I de allra flesta fall har vi dock tolkat personbeskrivningarna som att mobbningen ägt
rum vid upprepade tillfällen eller att den har pågått under längre perioder. Även i de mest
tveksamma fallen, som är få till antalet (fyra fall), har mobbning i någon form förekommit:
”Han var lite mobbad i skolan...”; han ”kände sig utfryst av en god vän”; ”det fanns också de
som retade honom”, x förlorade många slagsmål i skolan, ”det vill säga han fick stryk av
andra barn”. I sistnämnda fall skulle slagsmålen kunnat ha utspelats mellan jämbördiga parter,
vilket enligt en utbredd uppfattning inte är att betrakta som mobbning. Men då personen
ifråga haft att göra med flera olika antagonister vid flera tillfällen tolkar vi händelserna som
uttryck för mobbning.
När vi jämför mobbningsfrekvensen bland undersökningspersonerna med resultatet från en
omfattande norsk/svensk studie av Olweus med medarbetare som genomfördes år 1983-1984
– alltså ungefär samtidigt som ett tvärsnitt av undersökningspersonerna gick i årskurs 9 – är
andelen som blivit mobbade betydligt större hos de undersökta personerna. Olweus studie,
som baseras på drygt 145 000 elever i årskurs 1 till 9, visar att ungefär 9-10 procent av
eleverna i grundskolan har mobbats (se Olweus 1994); för pojkar i årskurs nio var andelen
mobbade 6 procent medan motsvarande andel för flickor var 3 procent (se Olweus i Elliot
2000).
Om vi presumtivt antar att de tveksamma mobbningsfallen i RPU-materialet (som utgörs av
fyra män, se ovan) idag skulle svara ”ganska sällan” på frågan om man utsatts för mobbning
under det senaste året och övriga skulle svara ”ibland” eller ”ofta” skulle vi kunna få en
uppfattning om andelen mobbade bland de undersökta personerna i förhållande till några
andra elevpopulationer. Utifrån ovanstående resonemang skulle 40 procent av männen (44 av
109) ha mobbats ofta eller ibland när de var skolelever och 4 procent skulle ha mobbats
ganska sällan. När det gäller kvinnorna skulle 29 procent ha mobbats ofta eller ibland. Jämfört
med ett representativt urval av skolelever i årskurs 9 från år 2003 är mobbningsfrekvensen i
detta avseende avsevärt mycket högre bland undersökningspersonerna (Brottsförebyggande
rådet, 2005: tabell 8, s 46). Enligt undersökningen från år 2003 svarade drygt 9 procent av
pojkarna att de mobbats ofta eller ibland, 21 procent svarade att de mobbats ganska sällan.
37
Andelen flickor som mobbats ofta eller ibland var drygt 12 procent. I en attitydundersökning
riktad till 2000 slumpmässigt utvalda elever i årskurs 7 till 9 och gymnasiet, genomförd av
Skolverket år 2000, uppgav 4 procent av eleverna att de känt sig mobbade av andra elever
(Attityder till skolan, 2000). I jämförelse med en tidigare undersökning från år 1997 hade
andelen mobbade ökat. I en senare rapport från myndigheten för skolutveckling (Olikas lika
värde, 2003), baserad på 3400 elever i årskurs 2, 5 och 8 i grundskolan samt i andra ring på
gymnasiet, svarade 3 procent att de utsatts för mobbning flera gånger eller ofta under det
senaste året. Tillsammans med dem som svarat att de blivit mobbade någon enstaka gång
uppgår andelen mobbade till 12 procent. Enligt andra studier är andelen som blir utsatta för
mobbning en gång i veckan eller oftare mellan 5 och 15 procent bland låg- och
mellanstadieelever och mellan 3 och 10 procent bland högstadieelever (King et al. 1996 i
Kaltiala-Heino et al. 2000).
Jämfört med refererade studier är andelen mobbade bland undersökningspersonerna
avsevärt högre. Om och hur mobbningen har påverkat den enskilde individen kan vi bara
spekulera kring. I forskningslitteraturen om riskfaktorer bland barn- och ungdomar diskuteras
bl.a. hur problematiska kamratrelationer i olika avseenden ökar risken för normbrytande
beteende. I denna diskussion ingår inte mobbning som ett unikt fenomen eller som en specifik
riskfaktor. Med tanke på att upplevelser av mobbning tenderar att medföra dålig självkänsla,
ångest, depressioner och ibland även självmord (Rigby & Slee, 1999; Carney, 2000) skulle
mobbning mycket väl kunna utgöra en särskild typ av riskfaktor. Ett argument för detta är att
man teoretiskt sett kan tänka sig att utsatthet för mobbning i kombination med aggressivt
beteende ökar risken för en typ av extremt våld där förövaren inte bryr sig om huruvida denne
skadar sig själv eller t.o.m. dör i samband med våldsgärningen. En sådan riskprofil förefaller
passa väl in på de skolungdomar som gjort sig skyldiga till s.k. skolmassakrer, men torde
rimligtvis även kunna appliceras på personer som inte gjort sig skyldiga till dråp eller mord
även om de är potentiellt kapabla att utföra dylika våldshandlingar. Vi återkommer till denna
dubbla mobbningsproblematik längre fram.
En mindre andel, 14 procent, har noterats för att ha umgåtts med missbrukare och/eller
kriminella kamrater/bekanta under skoltiden, som t.ex. följande personer.
Umgänge med missbrukare och/eller kriminella:
Någon gång i sexan började X agera tillbaka, slå kamrater, trotsa sin mamma. X hittade äldre
kamrater och började dricka sprit, vara borta på nätterna och begick brott.
X umgicks med äldre missbrukande kamrater och gjorde i samband därmed sin drogdebut med
haschrökning.
Under gymnasietiden drack X mycket aktivt i sällskap med likasinnade och de begick brott vid
upprepade tillfällen.
19xx (vid 15 års ålder) började X dricka alkohol tillsammans med kamrater och utvecklade relativt
snabbt ett avancerat missbruk. I samband med detta började X även begå kriminella handlingar…
X menar att han började dricka och använda narkotika på grund av kamrattrycket.
Han sökte sig till en umgängeskrets där det förekom narkotika och provade hasch första gången i
åk 9.
Det visade sig att X i princip hade levt två liv parallellt. Utanför fosterfamiljen och församlingen
utgjordes hans vänner av människor med missbruksproblem.
Som utdragen belyser kom somliga redan under grundskoletiden i kontakt med personer som
missbrukade och/eller begick brott, för andra etablerades sådana kontakter först under
gymnasietiden. För flertalet har detta slags umgänge medfört att man själv börjat begå brott,
38
debuterat med alkohol och andra droger, vilket för en del i sin tur har lett till ett liv präglat av
droger. Andra har, åtminstone under en tid, lyckats frigöra sig från missbrukarkretsar för att
senare åter hemfalla i drogmissbruk. Att vissa hamnat i ”dåligt sällskap” har inte alltid
uppmärksammats av vuxna i den unges nätverk, delvis pga. av ungdomarna lyckats dölja att
de levt ett dubbelliv.
Beträffande riskfaktorn få prosociala kamrater beskrivs detta hos ett fåtal personer (9
procent av totalmaterialet; andelen för män och kvinnor är närapå identisk). Här återfinns de
som uttryckligen inte omnämns som mobbade men som å andra sidan beskrivs som ensamma,
utstötta och isolerade. Detta gäller exempelvis personerna nedan.
Få prosociala kamrater:
Har inte blivit mobbad i skolan, men han tycks inte heller ha haft några nära vänner bland
skolkamraterna.
Kamratkontakten var dålig och han fick leka för sig själv.
Han hade få vänner i skolan men all fritid ägnade han åt idrotten.
Det har förekommit stora kamratproblem och X blev vid flera tillfällen utstött ur gemenskapen.
I skolan framkom X:s oförmåga att rätta sig efter andra, då hon av denna anledning stöttes bort av
sina kamrater, och hon kom att gå för sig själv.
Hälften av undersökningspersonerna har noterats för en eller flera riskfaktorer när det gäller
bristande prosociala kamratrelationer.
Individproblem
När det gäller individrelaterade riskfaktorer under skoltiden beskrivs dessa i termer av
anpassningsproblem, koncentrationssvårigheter, kognitiva respektive psykiska problem. Den
sista riskfaktorn är mer komplex än övriga. Här ingår personer som i utredningsmaterialet
anges ha någon form av störning eller diagnos, som uppvisar tecken/symptom på psykiska
problem, som beskrivs som depressiva eller självdestruktiva. Tabell 4d presenterar utfallet för
dessa riskfaktorer.
Tabell 4d. Riskfaktorer (individ): anpassningsproblem, koncentrationssvårigheter, kognitiva och psykiska problem
Man
Anpassningsproblem
Kognitiva problem
Psykiska problem
Antal riskfaktorer,
koncentration, anpassning,
kognitiva och psykiska
problem
Total
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
104
95%
24
100%
128
96%
5
4%
Ja
Koncentrationssvårigheter
Kvinna
5
5%
Uppgift saknas
83
76%
22
92%
105
79%
Ja
26
24%
2
8%
28
21%
Uppgift saknas
87
80%
22
92%
109
82%
Ja
22
20%
2
8%
24
18%
Uppgift saknas
69
63%
12
50%
81
61%
Ja
40
37%
12
50%
52
39%
,00
47
43%
11
46%
58
44%
1,00
37
34%
10
42%
47
35%
2,00
19
17%
3
13%
22
17%
3,00
6
6%
6
5%
39
Andelen personer som registrerats för anpassningsproblem under skolåren är 4 procent och
utgörs endast av män. Flertalet av dessa har även noterats för andra individrelaterade
riskfaktorer. Exempel ges nedan.
Anpassningsproblem:
X började skolan vid 7 års ålder. Han hade svårigheter med anpassningen.
19xx började X grundskolans sjätte skolår i normalklass… anpassningsstörningarna i
skolsituationen kvarstod och både lärare och elever var rädda för honom… Sedan barndomen har
han också haft beteendestörningar och anpassningsproblem i form av utagerande aggressivt
beteende.
Under uppväxten hade X stora anpassningssvårigheter där han blev utsatt för mobbning och
slagen… Efter olyckan skall han ha blivit personlighetsförändrad… En kort kontakt med BUP med
anledningen av incidenten… som bedömdes som ett självmordsförsök i förvirrat tillstånd.
Ser vi till koncentrationssvårigheter under skoltiden är andelen män större (24 procent)
jämfört med kvinnorna (8 procent). Förutom problem med koncentration har individer som
uppvisar tecken på hyperaktivitet, uppmärksamhetsstörning och motorisk oro också
inrangerats till denna riskfaktor, som exempelvis följande personer.
Koncentrationssvårigheter:
X började skolan i normal ålder och hade koncentrationssvårigheter redan från årskurs ett.
Han hade koncentrationssvårigheter och var dåligt motiverad till skolarbete.
undervisningssituationen blev han lätt störd, varför han själv blev ett störande moment.
I
Normalbegåvad, men med stora koncentrationssvårigheter, placerades i obs-klass när han var 15
år.
Han visade tidigt tecken på hyperaktivitet. Detta orsakade problem både i skolan och i
uppfostringssituationer.
Under
grundskolans
mellanstadium
meddelades
därifrån
att
koncentrationssvårigheter. Klarade inte av att arbeta ensam eller i grupp.
X
hade
stora
Remitterades till BUP i Y-stad p.g.a. beteenderubbningar med koncentrationssvårigheter,
svårigheter med koordinationen, svårigheter med uthålligheten, kontaktsvårigheter samt
aggressivitet.
… stora koncentrationssvårigheter, skolk, sen utveckling och motoriska problem som enligt
moderns beskrivning för tankarna till DAMP.
Mycket tyder på att X under sin barndom och uppväxt var påverkad av en s.k. uppmärksamhetsoch motorikstörning (ADHD). De stödinsatser som sattes in i skolan klarade inte att kompensera
för denna och istället kom intresset för allehanda droger att tidigt ta överhanden.
När det gäller kognitiva problem under skoltiden är också dessa mer utbredda bland männen;
20 procent av männen har noterats för kognitiva problem, att jämföra med 8 procent hos
kvinnorna. Riskfaktorn kognitiva problem inrymmer individer som i akterna beskrivits ha haft
prestationssvårigheter gällande skolarbetet. Det rör sig om personer med
inlärningssvårigheter, läs- och skrivsvårigheter m.m.
40
Kognitiva problem:
Hon trivdes bra i skolan under hela låg- och mellanstadiet, hade goda relationer till lärare och
kamrater, men hade vissa svårigheter i skolarbetet.
X hade läs- och skrivsvårigheter i grundskolan.
Hade svårt med matematiken.
… starkt verbalt handikappad med såväl tal- som läs- och skrivsvårigheter.
X läser bra och förstår enkel text, hon kan räkna men förstår ej lästal.
Hade lite svårt med svenska och matematik. Fick särskilt stöd i dessa ämnen och har därefter
fungerat bra under de tidiga skolåren.
X gick sammanlagt åtta år i hjälpklass eller klinikskola då han hade läs- och skrivsvårigheter.
Han har inte under hela grundskolan, mestadels i särklass, kunnat lära sig att läsa och skriva och
varit mycket svag i matematik.
Remitterad för undersökning med anledning av att han i sjätte klass i det närmaste är analfabet.
Skolgången blev givetvis lidande av alla omplaceringar och särskilt olyckligt blev det med tanke på
hans grava läs- och skrivsvårigheter.
Eftersom författarna bakom de rättspsykiatriska utredningarna inte alltid dokumenterar alla
händelser med samma noggrannhet är det svårt att avgöra vid vilken tidpunkt/ålder som t.ex.
läs- och skrivsvårigheter uppmärksammas och om problemen är att betrakta som lätta eller
svåra. Därmed är det också svårt att göra jämförelser med andra studier. Med dessa förbehåll
vill vi åtminstone nämna en undersökning som kan ge en antydan om hur vanligt
förekommande inlärningsproblem var i början av 1980-talet, då ett tvärsnitt av
undersökningspersonerna gick i grundskolan. Enligt en studie från år 1982 (av Mellbin m fl.,
ref i Lagerberg & Sundelin, 2005) hade pojkar i 10-års ålder oftare problem med
skolprestationer jämfört med jämnåriga flickor: 7 procent av pojkarna uppvisade svåra läsoch skrivsvårigheter medan samma problematik förekom hos ungefär 2.5 procent av
flickorna; ungefär 16 procent av pojkarna och ca 10 procent av flickorna hade lätta läs- och
skrivsvårigheter. Sammantaget innebär detta att 23 procent av pojkarna och ungefär 13
procent av flickorna hade någon form av läs- och skrivsvårigheter. Detta är större siffror
jämfört med utfallet i RPU-materialet. Å andra sidan känner vi inte till hur många av
undersökningspersonerna som hade svåra eller lätta inlärningsproblem; om samtliga antas ha
haft svåra inlärningsproblem var problemen mer omfattande bland de undersökta personerna,
om de å andra sidan antas ha haft lätta inlärningsproblem var problemen något större bland de
manliga undersökningspersonerna och något lägre bland de kvinnliga.
Som redan nämnts är riskfaktorn psykiska problem tämligen bred till sitt innehåll. Personer
som under skoltiden har gett uttryck för självmordstankar, visat tecken på självdestruktivitet
eller på psykisk ohälsa av annat slag har här samordnats med individer som uttryckligen givits
en diagnos eller omtalats i termer av att ha någon slags störning. I exemplen nedan har vi
strävat efter att visa på spännvidden i denna riskfaktor, som närapå 40 procent av den totala
undersökningsgruppen har noterats för.
41
Psykiska problem:
Genom sin traumatiska uppväxt har hon fått en grav personlighetsstörning med identitetslöshet,
jagsvaghet och ständig ångest över att vara otillräcklig och oönskad.
… kontakt med BUP 19xx. Den primära bedömningen vid nybesöket blev: Anxiös, aggressiv
insufficiens med starkt depressivt inslag, enuresis noct. primaria hos 9-årig normalbegåvad,
astenisk pojke.
X blev i skolan alltmer ångestfylld, misstänksam och rädd för sin omgivning, vilket ledde fram till
att han ej kunde gå i sedvanlig skola och därför placerades på barnpsykiatrisk klinik.
…under 19xx (12 år) framkom att patienten försämrades i skolan, tvångstankar och tvångssymtom
och tvångshandlingar hade bisarr prägel, medicinerades med hibernal från [datum] och oklart enligt
anteckningar men förmodligen till [datum, tre år senare].
X lades in på barnpsykiatrisk klinik för observation och för att bryta en negativ utveckling.
Slutbedömningen blev beteendestörningar hos normalbegåvad jag-svag pubertetspojke med
bristfällig emotionell förankring.
X psykiska problem visade sig först när han var 12-13 år i form av återkommande vårliga
depressioner.
Har sedan tidiga tonåren lidit av psykisk problematik i form av identitetsstörning, ångestsymtom,
affektabilitet och upprepade aggressiva impulshandlingar.
…börjar i 14 års ålder rispa sig i armarna i ångestlindrande syfte.
I början sniffade han med kamraterna men övergick senare till att göra det ensam i mer
ångestreducerande syfte.
19xx, 14 år gammal vårdades hon inlagd vid barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Y-stad vid
tre tillfällen. Vårddiagnoserna var emotionell och social försening och omognad samt psykisk
utvecklingsstörning.
I tonåren visade X en tendens till mani.
19xx(15 år) kom X till BUP:s akutmottagning... Han uttalade suicid-tankar.
I skolan framkom X:s oförmåga att rätta sig efter andra, då hon av denna anledning stöttes bort av
sina kamrater, och hon kom att gå för sig själv. Hon bedömdes psykiatriskt lida av en ångestaggressionsneuros.
19xx (15 år) enligt journalhandlingar från barnmedicinska avdelningen i Y-stad var X inlagd vid ett
tillfälle. Han hade då en vårdtid på två dygn och behandlingsdiagnosen blev krisreaktion UNS.
Beteendestörningar i skolgången mellan [datum] och [datum].
19xx i nionde klass började hon känna sig deprimerad… 19xx [året efter] initialt intagen akut på Y
barnsjukhus pga. överdos av tabletter. Under vårdtiden framkom att hon intagit tabletter för att hon
ville dö, även om hon vid vissa tillfällen uppgivit att hon inte ville det.
Intogs [datum] på Y ungdomsvårdsskola. Bedömdes där som avvikande och personlighetsstörd.
Började gymnasiet igen, men lades in på BUP [datum] för social utredning, då han hade ångest
och självmordstankar.
42
Ser vi till totalmaterialet har 57 procent av undersökningspersonerna noterats för en eller fler
individrelaterade riskfaktorer under skoltiden. Sett utifrån antal riskfaktorer (individrelaterade
riskfaktorer) är könsskillnaden ganska liten; 55 procent av kvinnorna har en eller två
riskfaktorer medan motsvarande andel för männen är 51 procent. De med tre riskfaktorer
utgörs endast av män (6 procent).
Psykiska problem bland skolelever har visat sig vara relativt vanligt, kanske vanligare än
vad man kan tro. För att få en bild av hur omfattande problemen har varit i
undersökningsgruppen kan vi jämföra med några undersökningsresultat som ur ett
tidsperspektiv tangerar skoltiden för ett tvärsnitt av de undersökta personerna (Bremberg
1997). I en undersökning om hälsoundersökningar inom skolhälsovården från år 1983 (av
Jorming) uppvisade 22 procent av skolelever i åldern 7-15 år psykiska problem i någon form;
i en annan studie från år 1986 (av Cederblad & Höök) var motsvarande andel för samma
åldersspann 24 procent (slumpmässigt utvalda barn ur ”normalpopulationen”). I
socialstyrelsens (2005a) Folkhälsorapport 2005 (figur 7:8, s. 258) framgår att ungefär 27
procent av pojkar i 15 års ålder år 1985 hade två eller fler psykiska besvär (nedstämdhet,
nervositet eller irritation); motsvarande andel för 15 åriga flickor var samma år ungefär 39
procent. I jämförelse med personerna i det rättspsykiatriska materialet, där 39 procent av
totalgruppen – 37 procent av männen och 50 procent kvinnorna har haft någon form av
psykiska problem under skolåren – är andelarna i refererade studier lägre. Eftersom refererade
studier baseras på normalpopulationer är resultaten inte särskilt förvånande.
Med tanke på att utfallet beträffande psykiska problem är den motsatta jämfört med övriga
individrelaterade riskfaktorer (anpassningsproblem, koncentrationssvårigheter och kognitiva
problem) – d.v.s. att fler kvinnor (50 procent) än män (37 procent) har noterats för psykiska
problem under skolåren – kunde man kanske tro att detta sammanhänger med att kvinnorna i
större grad än männen har uppmärksammats för depressiva och självdestruktiva drag. Så är
dock inte fallet. Andelen män och kvinnor som har registrerats för detta är lika stor – 8
procent (de absoluta frekvenserna är små, nio män och två kvinnor). Procentuellt sett har fler
kvinnor (29 procent) än män (13 procent) omnämnts i termer av att ha haft någon störning
under skolåren (beteendestörning, personlighetsstörning, ätstörning, identitetsstörning m.m.).
Resultatet uppvisar i vissa avseenden likheter med fynd från en välrenommerad
longitudinell studie (den s.k. Kauai-studien) där problem i 10 års ålder – inlärningsproblem
hos pojkar och behov av psykiatrisk behandling för flickor – visade sig öka risken för
asocialitet i 18 års ålder (Cederblad, 2004). I RPU-materialet är, exempelvis, andelen som
börjar använda narkotika större bland flickor med omtalade störningar under skolåren (43
procent) än bland flickor utan dessa problem (18 procent); andelen pojkar som noterats för
våldshandlingar (32 procent) respektive normbrytande beteende (50 procent) är större bland
dem med kognitiva problem än bland dem som inte registrerats för dessa problem (21
respektive 38 procent, se tabell A4 i appendix).
Problembeteende
Individ- och miljörelaterade riskfaktorer av det slag som vi hitintills rapporterat om tenderar
att medföra ökad risk för missbruk och kriminalitet (se t.ex. Brå-rapport 2001:15).
Annorlunda uttryckt kan man säga att alkohol- och droganvändning, liksom normbrytande
beteende, ofta följer i kölvattnet av en redan ogynnsam utveckling i andra avseenden.
Missbruk, normbrytande beteende och aggressivt normbrytande utgör också i sig själv
riskfaktorer som brukar betecknas som problembeteende (jfr. Andershed & Andershed, 2005).
Istället för att behandla dessa riskfaktorer som ett problembeteende har vi valt att presentera
alkohol och droganvändning som ett separat problembeteende skiljt från normbrytande
beteende. Härigenom blir det lättare att identifiera de som eventuellt endast har haft problem
med alkohol och droganvändning under skoltiden. Därmed inte sagt att de som har noterats
43
för aggressivt normbrytande beteende under skolåren skulle ha varit opåverkade vid
gärningarna. Tvärtom vet vi från studier om våldsbrott att en överväldigande majoritet av alla
gärningsmän varit alkoholpåverkade vid brottstillfället samt att alkoholkonsumtion är en
betydelsefull livsstilsfaktor som ökar risken för egen brottslighet bland ungdomar (BRÅ
2004:3, s. 52, BRÅ 2006:7, s. 33. Se även Drogutvecklingen i Sverige – Rapport 2000).
Tabell 4e redovisar utfallet för alkohol- och droganvändning hos de undersökta personerna
under skoltiden.
Tabell 4e. Riskfaktorer (problembeteende): alkohol- och droganvändning
Man
Börjar dricka, missbruka
alkohol
Kvinna
Total
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
53
49%
10
42%
63
47%
56
51%
14
58%
70
53%
16
67%
88
66%
Ja
Börjar röka, missbruka
hasch, marijuana
Uppgift saknas
72
66%
Ja
37
34%
8
33%
45
34%
Sniffat mer eller mindre
Uppgift saknas
84
77%
22
92%
106
80%
Ja
25
23%
2
8%
27
20%
Använder, missbrukar
narkotika
Uppgift saknas
72
66%
18
75%
90
68%
Ja
37
34%
6
25%
43
32%
Använder, missbrukar
mediciner
Uppgift saknas
97
89%
21
88%
118
89%
Ja
12
11%
3
13%
15
11%
Antal riskfaktorer, alkohol, ,00
hasch, sniffning,
1,00
narkotika, mediciner
34
31%
8
33%
42
32%
27
25%
6
25%
33
25%
2,00
19
17%
4
17%
23
17%
3,00
18
17%
5
21%
23
17%
4,00
7
6%
1
4%
8
6%
5,00
4
4%
4
3%
Över hälften av undersökningspersonerna, 53 procent (70 personer) har noterats för att de
börjat dricka/missbruka alkohol under skoltiden. Andelen kvinnor är något större än männen.
Tolv personer har, vad det framgår, endast prövat alkohol under skolåren. Dessa ingår inte i
redovisningen. Exempel på personer som börjat använda alkohol ges nedan.
Börjar dricka, missbruka alkohol:
X har missbrukat alkohol sedan 11 års ålder.
19xx började X "revoltera" och missköta skolan med skolk och allmän uppkäftighet. Drack sig
berusad och hade med sig alkohol till skolan.
I 14-15-årsåldern började X använda alkohol, i början på fester, kunde bli upp till tio öl på en kväll.
Någon gång upp till en halv flaska starksprit.
Har missbrukat alkohol i stort sett dagligen från ca 14 års ålder.
Han började använda öl i slutet av högstadiet, men torde inte ha missbrukat alkohol under
tonåren.
44
En dryg tredjedel, 34 procent, har börjat röka eller missbruka hasch, marijuana eller cannabis.
(nio personer som prövat på drogen ingår ej i denna grupp). Skillnaden mellan kvinnor och
män är i detta avseende ringa. Några utdrag från akterna får illustrera vilka som sorterats
under denna kategori.
Börjar röka eller missbruka hasch, marijuana eller cannabis:
Han har även redan före tio års ålder missbrukat alkohol och hasch.
Vid 13 års ålder började X missbruka, isolera sig och uppträda alltmer avvikande. Har framförallt
rökt hasch och druckit alkohol.
Debuterade i haschmissbruk redan vid 14 års ålder och rökte nästan dagligen i 6-7 år.
Redan under tidiga skolåren drack X alkohol och från 16-års ålder har han rökt hasch.
Han använde hasch första gången när han var 16 år gammal och bruket tilltog så att han under en
period rökte så gott som dagligen.
På grund ogiltig frånvaro från skolan samt haschmissbruk, som X då redan haft en längre tid, togs
kontakt för X med Barn- och Ungdomspsykiatrin.
När det gäller sniffning är könsskillnaden relativt stor. Av männen har 23 procent sniffat mer
eller mindre under skolåren medan motsvarande siffra för kvinnorna är 8 procent.
Sniffat mer eller mindre.
Hon började sniffa lim i 9-årsålder…
Debut i missbruk har skett vid 10-11-årsåldern i form av alkohol och sniffning av solution.
Under högstadiet i 12-13 års ålders debuterade han med haschrökning och sniffade thinner… På
ungdomsvårdskolan i tonåren sniffade han lösningsmedel dagligen.
19xx (13 år gammal) började sniffa och dricka alkohol på ungdomsgården.
Började under sin skoltid att missbruka alkohol och sniffa bensin.
Sniffade thinner mellan 14 och 17 års ålder
Andelen som använt eller börjat missbruka narkotiska preparat är för totalgruppen ungefär en
tredjedel. Fler män (34 procent) än kvinnor (25 procent) har noterats för detta under skoltiden.
I en del fall framgår det klart vad för slags preparat som använts, i andra är missbruket
ospecificerat. Båda dessa typer av fall ingår i denna kategori. Några exempel:
Använder, missbrukar narkotika:
Han har från tidig ålder utvecklat ett accentuerat missbruk av alkohol, thinner samt narkotiska
droger.
X uppger att hans kriminella bana började vid 9 års ålder och drogmissbruket vid 12 års ålder.
X har missbrukat hasch sedan 12 års ålder. Han övergick sedan mellan 13-17 års ålder till ett
intensivt missbruk av hasch, LSD, kokain och amfetamin.
Började missbruka narkotika i 14 års ålder.
Från 15 års ålder har X haft ett blandmissbruk av hasch, amfetamin, ecstasy och alkohol.
Vid 15 års ålder injicerade han upplösta centralstimulerande tabletter och 96-procentig sprit.
45
Började använda amfetamin 19xx (16 år).
Sniffade thinner mellan 14 och 17 års ålder, använde hasch efter 14-årsåldern och amfetamin
efter 16-årsåldern, tidvis dagligen.
Tidvis använde hon amfetamin, mest under åren 19xx -19xx (från 17 år).
Det var på gymnasiet som han första gången prövade anabola steroider i form av s.k.
ryssfemmor, vilket hade en positiv effekt på honom.
När det gäller användning/missbruk av mediciner är andelen betydligt mindre jämfört med
annat missbruk. Antalet kvinnor är få även om andelen kvinnor (13 procent) är något större
jämfört med männen (11 procent). Som redan framgått är blandmissbruk under skoltiden
relativt vanligt.
Använder, missbrukar medicinska preparat:
I 12-13-årsåldern… skall X ha mått dåligt på ett sätt som han inte närmare kan beskriva. Modern
skall då ha givit honom lugnande och vanebildande tabletter, vilka han tyckte hjälpte.
Började missbruka vid 13 års ålder, amfetamin, hasch, alkohol och tabletter.
Redan i 13 årsåldern började X använda droger, främst alkohol, och han sniffade bensin.
Missbruket växlade snabbt över till droger som hasch, amfetamin, morfin, heroin och svamp såväl
som bensodiazepiner och smärtstillande preparat.
I juli 19xx (14 år) inblandad i bråk … Det visade sig att X vid tillfället var påverkad av tabletter och
alkohol.
19xx vid 14 års ålder var han berusad första gången. Han började skolka och berusade och
drogade sig med tabletter.
Under de sista årskurserna i grundskolan … inkom uppgifter om slagsmål och missbruk av
tabletter, narkotika och alkohol.
19xx (16 år) intagen på Barn- och Ungdomspsykiatriska i Y-stad och vårdas under diagnosen
drogmissbruk. Under vistelsen där rymmer han många gånger, och missbrukar då alkohol och
stesolid. På grund av hans utagerande beteende anser man ej sig ha resurser inom barnpsykiatrin
att behålla X på avdelningen.
I 16-17 års ålder kommer också amfetamin och bensodiazepiner in i bilden.
Efter kort tid började han missköta studierna genom att ofta vara borta. Man beslutade återta
honom till skolan, men han intogs istället på psykiatriska kliniken vid lasarettet i Y-stad p.g.a.
tabletter och sprit (17 år).
Ser vi till antal riskfaktorer i form av alkohol och droganvändning har 10 procent av männen
noterats för fyra och fem riskfaktorer. Andelen som under skoltiden noterats för att ha använt
eller missbrukat alkohol eller någon drog är 68 procent (69 procent för männens
vidkommande och 67 procent av kvinnorna).
För att åtminstone få en antydan av proportionerna i förhållande till skolelever i
normalpopulationen kan vi göra följande tankeoperation. Om vi återigen utgår från
medelåldern hos undersökningspersonerna (40 år) så var genomsnittet 15-16 år gamla år 1982
– ett tvärsnitt av undersökningspersoner gick då i nionde klass. Enligt rapporten
Drogutvecklingen i Sverige (2000) var andelen elever i årskurs 9 som intensivkonsumerade
alkohol en gång i månaden eller oftare år 1982 23 procent för pojkarna och 16 procent för
flickorna. Intensivkonsumerade innebär att man brukat alkohol motsvarande en halvflaska
46
sprit eller en helflaska vin eller 4 burkar starköl eller 6 burkar klass II (5 burkar mellanöl) vid
samma tillfälle. (Tabell 21 i Drogutvecklingen i Sverige). Undersökningen ifråga är en av
många som årligen genomförts sedan år 1971 och bygger på riksrepresentativa urval av
skolklasser. Bortfallet har under den senaste tioårsperioden varit drygt 10 procent. I RPUmaterialet har 51 procent av männen och 58 procent av kvinnorna använt/missbrukat alkohol
under skoltiden. Även om exakta jämförelser beträffande intensivkonsumtion inte går att göra
får vi en indikation på omfattningen av alkoholanvändning i undersökningsgruppen. Inte att
förglömma så omtalas många i utredningsmaterialet i termer av att ha ett missbruk, vilket inte
är fallet i refererad undersökning.
Andel elever i årskurs 9 som sniffat någon gång var i samma undersökning (år 1982) 5
procent för pojkarna och 3 procent för flickorna (Tabell 103 i Drogutvecklingen i Sverige).
Som framgår av redovisat resultat är andelen som sniffat mer eller mindre 23 procent för
männen och 8 procent för kvinnorna i RPU-materialet. Ser vi till niondeklassare som uppgett
att de använt narkotika den senaste månaden var andelen i samma undersökning och år (1982)
3 procent för både pojkar och flickor (Tabell 63 i Drogutvecklingen i Sverige). I det
rättspsykiatriska utredningsmaterialet har 34 procent av männen och 25 procent av kvinnorna
använt/missbrukat narkotika under skoltiden. Med tanke på att bortfallet i skolundersökningen
mycket väl kan bestå av en större andel brukare eller storkonsumenter än de som svarat är inte
heller skolundersökningen helt att lita blint på. I rapporten ges ett belysande exempel på detta.
Av en totalundersökning i årskurs 9 framgick att 9 procent av pojkarna och 8 procent av
flickorna någon gång hade använt narkotika. En bortfallsanalys som genomfördes visade att
motsvarande andelar bland dem som inte deltagit vid den ursprungliga undersökningen var 21
procent bland pojkarna och 17 procent bland flickorna, alltså ungefär dubbelt så många
(Hibell et al. 1993 i Drogutvecklingen i Sverige). Även om vi tar hänsyn till denna typ av
korrigeringar är andelen som använt/missbrukat alkohol eller droger större bland personerna i
RPU-materialet.
I tabell 4f redovisas andel av undersökningspersoner som noterats för aggressivt
normbrytande beteende och normbrytande beteende under skolåren.
Tabell 4f. Riskfaktorer (problembeteende): normbrytande beteende
Man
Kvinna
Total
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
82
75%
24
100%
106
80%
Ja
27
25%
27
20%
Våldshandlingar (exkl skola och
ospec.): misshandel, slagsmål,
hot, ofredande, sexbrott
Uppgift saknas
84
77%
21
88%
105
79%
Ja
25
23%
3
13%
28
21%
Antal riskfaktorer, aggressivt
normbrytande beteende
,00
68
62%
21
88%
89
67%
1,00
30
28%
3
13%
33
25%
2,00
11
10%
11
8%
Uppgift saknas
65
60%
20
83%
85
64%
Ja
44
40%
4
17%
48
36%
,00
48
44%
19
79%
67
50%
1,00
33
30%
3
13%
36
27%
2,00
21
19%
2
8%
23
17%
3,00
7
6%
7
5%
Aggressiv, bråkat, slagits, hotat,
våld i skolan
Övriga brott
Antal riskfaktorer, normbrytande
och aggressivt normbrytande
beteende
47
Det förstnämnda problemkomplexet inrymmer två riskfaktorer. Dels problembeteende i form
av aggressivt beteende, hot, ofredande eller våldshandlingar som ägt rum inom skolans ram
dels våldshandlingar, sexualbrott, hot och ofredande där platsen för handlingen är okänd eller
där det klart framgår att gärningen begåtts utanför skolan. Till det andra problemkomplexet
räknas personer som begått kriminella handlingar av annat slag, exempelvis skadegörelse,
snatteri, inbrott, trafikbrott, inklusive personer vars brottshandlingar är ospecificerade.
En fjärdedel av männen har noterats för aggressivt beteende eller för att ha varit involverade
i bråk, slagsmål, hot eller våldshandlingar i skolan (inga kvinnor har noterats för detta). Några
exempel på fall som kategoriserats till denna riskfaktor ges nedan.
Aggressiv, bråkat, slagits, hotat, varit våldsam i skolan:
19xx inkom en anmälan från polis till socialtjänsten, barn- och familjeenheten vid Y-stad avseende
anlagd brand och olaga hot/ofredande mot hans klasslärare.
Våren 19xx avstängdes X från skolan p.g.a. olaga hot mot bibliotekarie.
Han ljög, fick aggressiva utbrott, var störande i skolan och retade skolkamraterna.
I skolan hamnade han allt oftare i bråk med lärare och övriga elever …
Enligt moder lite stökig, men enligt fader slogs sonen en del och rektor ringde hem om att han
varit inblandad i bråk.
Han fann att detta beteende, att sätta sig i respekt hos och kunna skrämma andra, också gjorde
honom populär och beundrad.
X var i skolan mobbad… Till en början var han snäll mot mobbarna, men efterhand började han
försvara sig, visa sin styrka, och till slut började han klå upp dem.
Inför avslutningen i nionde klass stod det klart att X skulle flytta från Y-stad… X gav då tillbaka för
all den mobbning han fått utstå. Han pryglade plågoandarna en efter en.
Han hotades av avstängning från skolan efter att ha "skallat" en elevassistent.
19xx gick X bärsärkagång i skolan… Samma dag [begick X en våldshandling mot] en flicka i
skolan.
Enligt uppgift från socialtjänsten … aktualiserades X inom socialtjänsten i nov 19xx. X var då
polisanmäld för att ha misshandlat en flicka som gick på hans skola.
Som framgår av utdragen ovan är problembeteenden som sorterats under denna kategori av
varierande slag. Gemensamt för alla är att de kan ses som yttringar av aggressivt beteende
eller som våldshandlingar som ägt rum i skolan. I en del fall är problembeteendet vagt
beskrivet i materialet, som t.ex. ”hamnade allt oftare i bråk med lärare och elever”. I flertalet
fall framgår dock vad personen gjort och om den utsatte är elev eller skolpersonal.
I utredningsmaterialet har ingen beskrivits i termer som ”mobbare” eller som en person som
”mobbat” andra under skoltiden. Det betyder inte att vi kan utesluta möjligheten att det i
gruppen av män som noterats för aggressivitet eller våldshandlingar i skolan (vilket är 25
procent) även finns individer som med avsikt och vid upprepade tillfällen tillfogat andra skada
eller obehag. Med denna definition av mobbning, som får anses som betecknande för en
allvarligare form av mobbning, var andelen elever som mobbar andra elever i grundskolan år
1983-1984 7 procent (Olweus, 1994). Enligt samma studie, vars resultat baseras på drygt 145
000 norska och svenska grundskoleelever, var andelen manliga mobbare i årskurs 9 ungefär
13 procent (se Olweus i Elliot 2000). Andra och nyare studier visar på liknande utfall. Enligt
självdeklarationsundersökningar genomförda åren 1995, 1997, 1999, 2001 och 2003 pendlar
48
andelen pojkar som i årskurs 9 mobbar andra mellan 14 och 15 procent (se
Brottsförebyggande rådet, 2005:4, tabell 9, s 46; studierna baseras på slumpmässiga urval av
klasser eller skolor i Sverige; bortfallet var lägst år 1995, 5 procent och högst år 2003, 14
procent). Nämnda referensdata indikerar dels att fysiska och/eller psykiska övergrepp i skolan
är relativt stabila över tid (jfr. Frånberg, 2003) dels att sådana handlingar relativt sett har varit
mer omfattande bland de manliga undersökningspersonerna.
Av exemplen ovan framgår att vissa personer som varit våldsamma i skolan också själva har
blivit mobbade. Av 48 män som blivit mobbade under skolåren har 18 personer (ca 38
procent) samtidigt uppvisat aggressivt beteende eller begått våldshandlingar i skolan. Detta
utgör ca 17 procent av samtliga män. Relativt sett är dessa siffror väsentligt större jämfört
med vad som gäller generellt när vi har att göra med denna typ av problematik. Enligt Olweus
mycket omfattande mobbningsstudie har 17 procent av dem som blivit mobbade – oberoende
av kön – samtidigt mobbat andra elever, vilket motsvarar 1.5 procent av totalpopulationen
(pojkar och flickor ihop räknade).
En dryg femtedel av undersökningspersonerna har under skolåren varit inblandade i
våldshandlingar som begåtts utanför skolan eller där gärningsplatsen är ospecificerad.
Andelen är större bland männen (23 procent) jämfört med kvinnorna (13 procent). Exempel
på fall som sorterats under denna kategori följer nedan.
Våldshandlingar begångna utanför skolan eller där platsen för gärningen är ospecificerad:
19xx (11 år) slagit fostermor med [tillhygge]… sjukvård krävdes.
Blev känd hos socialtjänsten samma år då han och några kamrater var misstänkta för att ha
våldtagit en flicka (13 år).
Från 13 års ålder har X polisanmälts för ett otal brott - tio gånger fram till han fyllde 17 år. Det rör
sig om upprepade fall av misshandel men även ofredande, övergrepp i rättssak, skadegörelse och
grov stöld.
19xx (14 år) polisanmäls X för misshandel: Den misshandlade uppger att han och X skall ha stött
till varandra i en rulltrappa vid T-centralen varpå X följde efter och började dela ut sparkar i ryggen
samt slog med knuten näve i ansiktet.
19xx (14 år) inblandad i bråk med två kamrater, en pojke och en flicka. Följden blev att X skadade
flickan ytligt medan pojken blev allvarligt skadad med [ett tillhygge]. Det visade sig att X vid tillfället
var påverkad av tabletter och alkohol.
19xx-19xx samt 19xx och 19xx begår X … under måttlig och kraftig alkoholpåverkan ett antal
våldtäkter (15 och 16 år).
19xx (16 år) aktualiserades med anledning av att han i alkoholpåverkat tillstånd misshandlat en
kamrat så allvarligt att denne enligt uppgift fått ansiktsskelettsfrakturer.
19xx (18 år) dömdes första gången till skyddstillsyn för bl.a. misshandel, olaga hot och stöld.
Vid ett möte med familjen och socialtjänsten 19xx (18 år) slog han omkull och misshandlade en
sjuksköterska
19xx (18 år) gör dig skyldig till våld mot tjänsteman, försök till våld mot tjänsteman, misshandel,
hot mot tjänsteman.
19xx (18 år) dömd till villkorlig dom och dagsböter för misshandel.
Våldshandlingar begångna inom och/eller utanför skolan, dvs. det vi här kallat för aggressivt
normbrytande beteende, är mer än dubbelt så vanligt förekommande hos männen (38 procent)
jämfört med kvinnorna (13 procent).
49
Ser vi till normbrytande beteende av annat slag, exempelvis skadegörelse, snatteri, inbrott,
trafikbrott m.m. (se kategorin övriga brott i tabellen ovan) är andelen för totalgruppen större
jämfört med våldshandlingar. Andelen är också större bland männen jämfört med kvinnorna.
Brottstyperna, liksom ospecificerad brottslighet, exemplifieras nedan.
Övriga brott:
19xx gjorde sig X skyldig till kriminell handling för första gången 9 år gammal. Då kom rapport om
stöld på posten i Y-stad - tillgrepp av portmonnä, som var kvarglömd på en disk.
I 12-13-årsåldern började hon göra mindre stölder, mest i affärer. Ofta var hon ensam men ibland
med kamrater. För pengarna köpte hon sig kamratskap.
19xx (13 år) gripen för snatteri.
Aktualiseras hos socialtjänsten 19xx (13 år) då han gjort sig skyldig till grov stöld. Ärendet
avskrevs dock efter rådgivande samtal.
19xx -19xx (14-16 år) begick X ett relativt stort antal brott.
Vid 15 års ålder… aktualiseras han i socialtjänstens register p.g.a. kriminalitet för upprepade
stölder och trafikonykterhetsbrott.
19xx (15 år) enligt handlingar från socialtjänsten i Y-stad omhändertogs X efter att ha försökt råna
ett postkontor.
Sista året skolkade han mer än han var närvarande. Ägnade tiden åt att ”dra omkring” och snatta.
Några elevvårdsinsatser sattes ej in. Under denna tid började han också använda alkohol och
kom snart in i ett regelbundet bruk.
19xx (16 år) gör sig skyldig till brandanläggelse genom att hälla ut bensin i en skog.
19xx (16 år) döms till dagsböter för tillgrepp av fortskaffningsmedel.
19xx (17 år) dömdes X till villkorlig dom för narkotikabrott och olovligt innehav av kniv.
19xx (17 år) begår X en serie brott i Y-stad.
19xx (18 år) anhålls han efter att ha varit i Y-stad och köpt hasch.
Döms 19xx (18 år) till dagsböter för skadegörelse samt brott mot knivlagen.
Att åskådliggöra undersökningspersonernas faktiska brottslighet under skolåren låter sig
svårligen göras. En anledning härtill är att begångna brott inte alltid upptäcks eller anmäls. En
annan är att ungdomar under 15 år inte är straffmyndiga och därför inte heller blir föremål för
polisiära förundersökningar som annars är brukligt vid brottsutredningar (jfr. BRÅ rapport
2007:16). Dessutom indikerar diskrepanser mellan lagförda brott och självdeklarerad
brottslighet att mörkertalen är stora, (se t.ex. BRÅ rapport 2000:17), inte minst när det gäller
butikstölder, inbrott och skadegörelse begångna av ungdomar (jfr. Apropå nr 5/2000). Mot
bakgrund av det sagda är det inte heller oproblematiskt att undersöka brottsutvecklingen över
tid. Därmed är det också svårt att bilda sig en klarare uppfattning om hur
undersökningspersonernas problembeteende vad gäller aggressivt normbrytande beteende och
normbrytande beteende under skoltiden förhåller sig till andra ungdomspopulationer från
samma tidsperiod. Det vi kan säga utifrån resultaten är att en tredjedel av
undersökningspersonerna har registrerats för en eller två riskfaktorer när det gäller aggressivt
normbrytande beteende och att hälften har noterats för en, två eller tre riskfaktorer vad gäller
normbrytande beteende.
50
Riskbelastning under skoltiden
Det problemkomplex som flest personer har noterats för under skoltiden är alkohol och/eller
droganvändning (68 procent). Därnäst följer familjekonstellation (63 procent), bristande
anknytning till skolan (59 procent) och individrelaterade problem (56 procent).. Den
problemsamling som minst andel personer har registrerats för är bristande prosociala
kamrater samt aggressivt och annat normbrytande beteende (50 procent vardera). Redovisade
frekvensandelar indikerar att somliga av undersökningspersonerna hade en hög riskbelastning
redan under skoltiden.
Tabell 4g. Personer med en eller flera riskfaktorer under skoltiden
Man
Antal i gruppen
Antal
riskfaktorer,
skoltid (max
20)
Kvinna
24
Total
109
100,0%
,00
100,0%
133
100,0%
2
1,8%
1,00
2
1,5%
10
9,2%
1
4,2%
11
8,3%
2,00
12
11,0%
7
29,2%
19
14,3%
3,00
13
11,9%
2
8,3%
15
11,3%
4,00
6
5,5%
4
16,7%
10
7,5%
5,00
16
14,7%
2
8,3%
18
13,5%
6,00
15
13,8%
3
12,5%
18
13,5%
7,00
6
5,5%
2
8,3%
8
6,0%
8,00
12
11,0%
1
4,2%
13
9,8%
9,00
7
6,4%
1
4,2%
8
6,0%
10,00
5
4,6%
1
4,2%
6
4,5%
11,00
2
1,8%
2
1,5%
12,00
2
1,8%
2
1,5%
13,00
1
,9%
1
,8%
Av resultatet i tabell 4g, där vi har slagit samman tjugo riskfaktorer som presenterats i detta
kapitel, framgår att 30 procent av undersökningspersonerna, företrädesvis män, har noterats
för mellan 7 och 13 riskfaktorer. Av totalgruppen har en dryg tredjedel mellan 4 och 6
riskfaktorer. Ytterligare en dryg tredjedel har noterats för 0 till 3 riskfaktorer; här är andelen
kvinnor större än män. Två personer har inte noterats för någon riskfaktor under skoltiden (en
av dessa har inte heller registrerats för någon riskfaktor under uppväxten). I föregående
kapitel konstaterades att 37 personer inte hade registrerats för någon riskfaktor under
uppväxten. Med andra ord har riskbelastningen ökat för dessa personer under skoltiden. Detta
framgår även av tabell 4h, som redovisar riskfaktorer under skoltid (klassindelad) hos de
grupper av individer som under uppväxten har respektive inte har varit utsatta för
påfrestningar.
Ser vi till dem som under uppväxten inte var utsatta för några riskfaktorer (37 personer) har
skoltiden medfört att riskbelastningen ökat för samtliga utom en person; drygt hälften har
noterats för mellan 1 och 3 riskfaktorer medan övriga har registrerats för fler. En handfull
personer (14 procent) har noterats för 7 eller fler riskfaktorer. Hos sistnämnda grupp av
individer förefaller riskbelastningen ha eskalerat mer dramatiskt.
Skoltiden tycks även ha medfört ökad riskbelastning för många av dem som tidigare
registrerats för påfrestningar av olika slag (96 personer). Denna ackumulering av risker, som
det här är fråga om, är särskilt framträdande hos vissa individer som ingår bland de 35
51
personer som noterats för 7 eller fler riskfaktorer. En närmar granskning av materialet visar att
20 av dessa personer har ökat sin belastning med 7 eller fler riskfaktorer; exempelvis har en
person noterats för 2 riskfaktorer under uppväxten och för 10 under skoltiden; en annan har
ökat riskbelastningen från 1 till 12 riskfaktorer.
Tabell 4h. Riskfaktorer under skoltid fördelat på dem som har respektive inte har riskfaktorer under uppväxt
Uppväxttiden
Inga riskfaktorer
Antal i gruppen
Antal riskfaktorer
skoltid (klassindelad)
Total
En eller fler riskfaktorer
37
100%
96
100%
133
100%
1
3%
1
1%
2
2%
1-3 riskfaktorer
19
51%
26
27%
45
34%
4-6 riskfaktorer
12
32%
34
35%
46
35%
5
14%
35
36%
40
30%
0 riskfaktorer
7 eller fler riskfaktorer
För flertalet undersökningspersoner har skoltiden således medfört ökad riskbelastning. Det
finns dock undantag. För en liten grupp individer (9 personer) är antalet riskfaktorer mindre
under skoltiden jämfört med under uppväxten och för en ännu mindre grupp (6 personer) är
antalet riskfaktorer oförändrad. Sådana här förändringar säger ingenting om den relativa
betydelse som olika slags riskfaktorer har för den enskilda individen. Däremot indikerar de att
en konstaterad riskbelastning vid ett mättillfälle inte nödvändigtvis medför att nya
påfrestningar pålagras och ackumuleras över tid, att problem kan motverkas med eller utan
hjälp från myndigheter. Exempelvis har 6 personer med reducerad eller oförändrad
riskbelastning inte noterats för några insatser alls, vare sig under uppväxten eller under
skoltiden.
Total riskbelastning under uppväxt och skoltid
Innan vi övergår till att redovisa hur olika riskfaktorer förhåller sig till varandra kan det vara
lämpligt att sammanfattningsvis säga något om hur undersökningspersonernas totala
riskbelastning såg ut vid tröskeln till vuxenlivet. Den totala riskbelastningen utgörs här av
medelvärdet från tjugonio riskfaktorer som slagits samman. Av tabell 4i kan vi bl.a. utläsa
skillnader i total riskbelastning mellan könen och mellan dem som har respektive inte har
noterats för riskfaktorer under uppväxttiden.
Tabell 4i: Total riskbelastning
Riskfaktorer under uppväxt
Inga riskfaktorer
under uppväxt
N=37
Antal riskfaktorer,
uppväxt + skoltid
(max 29)
Utan insatser
Kön
Total
Med insatser
N=60
N=36
Man
N=96
Kvinna
N=109
N=24
Min
0
1
4
1
0
2
Max
13
14
15
15
15
14
Medel
3,8
7,1
8,6
7,6
6,7
5,9
Stand.avvik
2,9
3,1
2,9
3,1
3,5
3,4
Antal svar
37
60
36
96
109
24
52
För männens vidkommande har den totala riskbelastningen varit något större än hos
kvinnorna. Det som avhandlats i föregående avsnitt beträffande skillnader i riskbelastning
mellan dem som inte har respektive har noterats för riskfaktorer under uppväxtåren blir här
ännu tydligare. Den totala riskbelastningen har varit dubbelt så stor hos dem som i tidig ålder
utsatts för olika påfrestningar (7.6) jämfört med dem utan riskfaktorer (3.8) under
uppväxtåren. Störst belastning har den grupp av individer som förutom riskfaktorer även har
noterats för insatser under uppväxten (8.6).
Noterbart är att gruppen individer med riskfaktorer utan insatser under uppväxten (60
personer) registrerats för i genomsnitt 7 riskfaktorer. Detta är särskilt anmärkningsvärt med
tanke på – för att gå händelserna i förväg – att en fjärdedel av dessa personer inte heller har
varit föremål för några insatser under skoltiden. En bidragande orsak till den förhållandevis
stora riskbelastningen hos dessa är sannolikt att somliga har flyttat många gånger under
uppväxttiden, vilket försvårat kontakter med olika stöd- och hjälpinstanser liksom med
prosociala kamrater. Närapå samtliga som har flyttat runt innan skolstarten (14 av 16) saknar
insatser under uppväxtåren. För 11 av de personer, som återfinns i gruppen med riskfaktorer
utan insatser under uppväxttiden, har den totala riskbelastningen varit större (8.0) jämfört med
dem i samma grupp som inte flyttat (6.8. Se tabell B4 i bilagan).
Multiproblem
Många av undersökningspersonerna har således noterats för olika typer av riskfaktorer under
barn- och ungdomsåren. I följande avsnitt beskrivs hur riskfaktorer i närsamhället och
utvecklingsmässiga riskfaktorer samvarierar med problembeteenden och individproblem.
Inledningsvis presenteras hur riskfaktorer knutna till individen sammanhänger med
familjekonstellation, kamratrelationer och individproblem under uppväxttiden. Därefter för vi
in aggressivt/normbrytande beteende och slutligen alkohol- och droganvändning. Beträffande
ordningsföljden av problembeteenden skall denna inte ses som uttryck för en bestämd
kausalkedja. Huruvida normbrytande beteende bland ungdomar föregår alkohol- och
droganvändning eller vice versa är en fråga som saknar entydiga svar och som med all
sannolikhet varierar från person till person. Enligt Andershed & Andersheds
forskningsöversikt i ämnet (2005) visar dock flertalet studier att normbrytande beteende
föregår alkohol- och droganvändning, vilket vi tagit fasta på här. I likhet med föregående
kapitel illustreras korrelationer mellan riskfaktorer med dubbelriktade pilar.
Individproblem (skoltid)
Mer än hälften av undersökningspersonerna har noterats för en eller fler individrelaterade
riskfaktorer under skoltiden. Andelen med psykiska problem är närapå 40 procent, medan
gruppen av individer med koncentrationssvårigheter och kognitiva problem är ungefär hälften
så stor. Av figur 4a framgår bl.a. att kognitiva problem (inlärningssvårigheter etc.)
sammanhänger med både koncentrationssvårigheter och psykiska problem (se tabell C4a-C4c
i bilagan). Personer med anpassnings- och koncentrationsproblem under skoltiden har haft
liknande svårigheter innan skolstarten. Något som förefaller ha bidragit till
koncentrationssvårigheterna är dödsfall inom familjen. När anhöriga dör förändras
familjekonstellation på ett irreversibelt sätt, vilket för personer med koncentrationssvårigheter
kan medföra att oron eller rastlösheten förstärks ytterligare. Kognitiva och psykiska problem
samvarierar med få prosociala kamrater. En rimlig tolkning är, som tidigare nämnts, att
personer som avviker och/eller uppvisar svårigheter med att hänga med i skolarbetet lätt blir
föremål för trakasserier och utstötning av andra elever. Något som talar för detta är att
psykiska problem även korrelerar med mobbning. (Anpassningsproblem korrelerar negativt
med föräldrar som missbrukar; vid närmare granskning visar det sig att inga personer har
noterats för båda dessa riskfaktorer).
53
Figur 4a: Korrelationer mellan individproblem (skoltid) och familjekonstellation, kamratrelationer och
individproblem (uppväxt)
Familjekonstellation
Ensamförälder
Separerar
Avlider
Våld i hemmet
Sexövergrepp
Stryk/kränkt
Föräldrars problem:
Våld/bevittnat
Missbruk
Sjuk/bristomsorg
Kriminalitet
Individproblem
(skoltid)
Individproblem (uppväxt)
Anpassningsproblem
Psykiska/anpassningsproblem
Koncentration
Koncentration
Kognitiva problem
Aggression
Psykiska problem
Bristande prosociala kamrater
Få prosociala kamrater
M obbad
Umgänge med kriminella/missbrukare
Aggressivt/normbrytande beteende
Ser vi till aggressivt och/eller normbrytande beteende har halva undersökningsgruppen
noterats för detta. Flertalet av dessa har gjort sig skyldiga till inbrott, stöld och liknande brott
(det som här betecknas som övriga brott). En femtedel har uppvisat våldstendenser under
skoltiden, både i och utanför skolan. I figur 4b har vi även infogat riskfaktorer som har att
göra med skolanknytningen.
Ser vi till problemkomplexet rörande vålds- och/eller brottshandlingar samvarierar samtliga
riskfaktorer med varandra (se tabell D4a-D4c i bilagan). Den typ av normbrytande beteende
som uppvisar flest korrelationer med andra riskfaktorer är övriga brott. Mönstret känns
härvidlag igen från forskningslitteraturen: övriga brott korrelerar med kriminella och/eller
missbrukande föräldrar, få prosociala kamrater, umgänge med kriminella och/eller
missbrukare, skolk. Övriga brott korrelerar även med psykiska problem.
54
Figur 4b: Korrelationer mellan riskfaktorer och problembeteende: aggressivt/normbrytande beteende
Familjekonstellation
Ensamförälder
Separerar
Avlider
Våld i hemmet
Sexövergrepp
Stryk/kränkt
Föräldrars problem:
Våld/bevittnat
Missbruk
Sjuk/bristomsorg
Kriminalitet
Individproblem
(skoltid)
Individproblem (uppväxt)
Anpassningsproblem
Psykiska/anpassningsproblem
Koncentration
Koncentration
Kognitiva problem
Aggression
Psykiska problem
Bristande anknytning till skola
Avbr./splittrad skolgång
Skolkat
Aggressivt/normbrytande beteende
Aggressiv i skola
Våld exklusive skola
Övriga brott
Bristande prosociala kamrater
Få prosociala kamrater
Mobbad
Umgänge med kriminella/missbrukare
Personer som har varit våldsamma i och utanför skolan har samtidigt noterats för
anpassningsproblem, problem som för en del individer sammanhänger med att de har vuxit
upp med kriminella föräldrar (över hälften av de med kriminella föräldrar har varit aggressiva
i skolan). Värt att notera är korrelationen som finns mellan riskfaktorerna mobbad av andra
och aggressiv i skolan. Personer med ”dubbel mobbningsproblematik” uppvisar i vissa
avseenden tankeväckande resultat när vi jämför dem med gruppen av individer som noterats
för att ha blivit mobbade respektive har varit våldsamma i skolan. Låt oss ge några exempel.
Som tidigare konstaterats har 38 procent av männen som blivit mobbade i
undersökningsgruppen samtidigt varit våldsamma i skolan (beräkningen baseras endast på
män då inga kvinnor har noterats för aggressivt eller våldsamt beteende i skolan, se tabell E4 i
bilagan; om vi likväl inkluderar kvinnorna för att möjliggöra jämförelser minskar andelen till
33 procent, tabell F4). Motsvarande andel i Olweus mobbningsstudie är 17 procent (pojkar
och flickor hopräknade). Då Olweus studie omfattar mer än 145 000 elever och därför kan
55
sägas ge en fingervisning om vad som gäller generellt bland skolelever kan personer med
dubbel mobbningsproblematik sägas vara överrepresenterade i undersökningsgruppen. Vad
denna dubbla problematik skulle kunna medföra på sikt belyses i tabell 4j, som bl.a. beskriver
relativa frekvenser för de vanligaste åtalen i den senaste rättspsykiatriska utredningen i
förhållande till dem som mobbats av andra, utsatt andra för hot och våldsamheter samt har
noterats för dubbel mobbningsproblematik.
Tabell 4j. De vanligaste åtalen & typerna av diagnoser/kombinationer av diagnostyper i senaste RPU
Mobbad av andra
Aggressiv, bråkat, slagits,
hotat, våld i skolan
Mobbad av andra och bråkat,
slagits, hotat i skolan
Total
Uppgift saknas
Antal i gruppen
Åtalad för x i
senaste RPU,
de tre
vanligaste
Mord, dråp (inkl
försök),
vållande till
annans död
Grov
misshandel
(inkl försök)
Mordbrand
Övriga brott
Typ av
diagnos
(1:diagnos +
andra), de
fyra
vanligaste
PD
PD + MD
PD + MD + PS
MD + PS
Övriga diagnoskombinationer
Uppgift
saknas
Ja
Ja
Uppgift saknas
Ja
78
100%
55
100%
106
100%
27
100%
115
100%
18
100%
133
100%
32
41%
24
44%
43
41%
13
48%
45
39%
11
61%
56
42%
24
31%
10
18%
27
25%
7
26%
30
26%
4
22%
34
26%
12
15%
12
22%
21
20%
3
11%
24
21%
24
18%
10
13%
9
16%
15
14%
4
15%
16
14%
3
17%
19
14%
14
18%
6
11%
15
14%
5
19%
17
15%
3
17%
20
15%
25
32%
14
25%
30
28%
9
33%
31
27%
8
44%
39
29%
19
24%
14
25%
26
25%
7
26%
31
27%
2
11%
33
25%
8
10%
8
15%
14
13%
2
7%
14
12%
2
11%
16
12%
12
15%
13
24%
21
20%
4
15%
22
19%
3
17%
25
19%
PD=Psykiatrisk diagnos, PS=Personlighetsstörning, MD=Missbruksdiagnos.
Andelen som i den senaste rättspsykiatriska undersökningen har åtalats för vållande till
annans död, mord och dråp inklusive försök härtill är procentuellt sett större (61 procent) hos
dem som både har mobbats och varit aggressiva/våldsamma i skolan jämfört med dem som
endast har noterats för en av dessa riskfaktorer (44 respektive 48 procent). Denna dubbla
mobbningsproblematik – att själv utsättas och utsätta andra för avvisanden, hot, våld,
trakasserier m.m. – kanske konstituerar en särskild psykisk problematik som kan ha förödande
konsekvenser i en situation där personen upplever sig kränkt eller sviken, i synnerhet om
livssituationen i övrigt präglas av ett omfattande missbruk. I tabellens nedre hälft kan man
utläsa att personer med en psykiatrisk diagnos i kombination med en missbruksdiagnos (PD +
MD) relativt sett är större i gruppen av individer som noterats för att både ha mobbats och
mobbat andra (44 procent) jämfört med dem som har mobbats (25 procent) respektive varit
aggressiva/våldsamma i skolan (33 procent). Ser vi till dem som utöver en psykiatrisk och
missbruksdiagnos också har en personlighetsstörning (PD+MD+PS) är andelen med dubbel
mobbningsproblematik 11 procent, vilket är en avsevärt lägre siffra jämfört med dem som har
en dubbel problematik i form av en psykiatrisk och missbruksdiagnos. Denna andel är
dessutom lägre i förhållande till dem som noterats för att ha mobbats eller varit aggressiva i
skolan, där procentsatserna närapå är identiska (25 respektive 26 procent). Resultaten tyder på
att den dubbla mobbningsproblematiken är särskilt framträdande hos en viss grupp personer
med dubbel problematik. Om detta även gäller för andra personer med dubbel problematik
och vad detta kan tänkas föra med sig i form av bemötande och behandling är en intressant
fråga för vidare studier.
56
Alkohol och droganvändning
Under skoltiden börjar drygt två tredjedelar att använda alkohol och/eller droger. Av utdragen
att döma låg vissa av undersökningspersonerna i farozonen för att ha utvecklat ett
blandmissbruk redan under skoltiden, något som också indikeras i figur 4c; missbruket av
narkotika samvarierar med samtliga av övriga droger inklusive alkohol (se tabell G4a-G4c i
bilagan). För att underlätta för läsaren och göra figuren överskådlig har vi utelämnat
korrelationerna knutna till individproblem i figur 4c (dessa har redovisats i figurer figur 4a
och 4b).
Figur 4c: Korrelationer mellan riskfaktorer och problembeteende: alkohol- och droganvändning/missbruk
Familjekonstellation
Ensamförälder
Separerar
Avlider
Våld i hemmet
Alkohol &
drogmissbruk
Sexövergrepp
Alkohol
Stryk/kränkt
Hasch
Föräldrars problem:
Neg
Våld/bevittnat
Missbruk
Sniffat
Neg
Sjuk/bristomsorg
Narkotika
Kriminalitet
M edicin
Individproblem
(skoltid)
Individproblem (uppväxt)
Anpassningsproblem
Psykiska/anpassningsproblem
Koncentration
Koncentration
Kognitiva problem
Aggression
Psykiska problem
Bristande anknytning till skola
Avbr./splittrad skolgång
Aggressivt/normbrytande beteende
Skolkat
Aggressiv i skola
Våld exklusive skola
Övriga brott
Bristande prosociala kamrater
Få prosociala kamrater
M obbad
Umgänge med kriminella/missbrukare
Ser vi till enskilda riskfaktorer i detta problemkomplex uppvisar alkohol kanske det tydligaste
mönstret. Ett eget alkoholmissbruk sammanhänger med missbrukande föräldrar och/eller
föräldrar som separerat. Under sådana förhållanden påverkas skolgången negativt. Några
57
avbryter skolan medan andra hankar sig genom utbildningen trots att de periodvis varit
frånvarande.
De som noterats för missbruk av narkotika och mediciner förefaller snarare ha haft psykiskt
sjuka föräldrar och/eller föräldrar som varit oförmögna att ta hand om dem som barn. Den
bristande omsorgen kan naturligtvis även sammanhänga med att någon eller båda föräldrarna
också har haft missbruksproblem, vilket korrelationen mellan missbrukande och psykiskt
sjuka/omsorgsbristande föräldrar antyder.
Eftersom flertalet rusningsmedel korrelerar med varandra kan man förmoda att somliga av
dem som har noterats för att ha missbrukat hasch och sniffat också har haft trassliga
hemförhållanden. De som sniffat och använt hasch utmärker sig beträffande kamratrelationer.
I förhållande till mobbning är korrelationerna negativa. Andelen som mobbats av andra är
lägst hos dem som rapporterats ha sniffat och använt hasch. En negativ korrelation finns även
mellan riskfaktorerna sniffat och våld/bevittnat våld mellan föräldrar. Men till skillnad från
mobbningsvariabeln har ingen som sniffat samtidigt noterats för våldsamheter mellan
föräldrarna, varför vi inte har tagit med denna korrelation i figuren. Haschmissbruket
samvarierar dessutom med riskfaktorn umgänge med kriminella och/eller missbrukare.
Sambanden mellan å ena sidan alkohol och droger och å andra sidan aggressivt och/eller
normbrytande beteende är flera. I undersökningsgruppen utmärker sig riskfaktorn alkohol på
så sätt att den inte sammanhänger med våldshandlingar utan endast med normbrytande
beteende av annat slag (inbrott, stöld etc.). De våldsbenägna personerna har istället noterats
för missbruk av hasch, narkotika och mediciner – åtminstone när vi håller oss innanför
skolans ram; inget av rusningsmedlen samvarierar med våldshandlingar utanför skolan.
Användandet av narkotika och mediciner korrelerar även med övriga brott. En rimlig tolkning
är att brottsligheten finansierar missbruket av dessa substanser.
Alla berusningsmedel utom lim, bensin, thinner och annat som används vid sniffning
samvarierar med en eller fler riskfaktorer knutna till individen. Missbruk av alkohol och
mediciner sammanhänger med psykiska problem, hasch- och narkotikamissbruk med
koncentrationssvårigheter och haschmissbruk med anpassningsproblem.
58
Insatser
Under skoltiden är aktörerna som tillhandahåller insatser fler jämfört med uppväxttiden.
Utöver skolan, socialtjänsten, psykiatrin, hälso- och sjukvården har insatser från kriminal/frivården och missbruksvården aktualiseras för somliga.
Av tabell 4k kan vi utläsa att 95 personer (71 procent) varit föremål för insatser från en eller
fler aktörer under skoltiden och att andelen kvinnor härvidlag är något större (75 procent) än
männen (71 procent). I förhållande till uppväxttiden är proportionerna i dessa avseenden helt
och hållet omvända; innan skolstarten hade 38 personer (29 procent) – 25 procent kvinnor och
29 procent män – fått insatser (jfr tabell 3f).
Tabell 4k: Personer som erhållit en eller flera insatser under skoltiden
Kön
Man
Antal i gruppen
Antal
insatser
från 1, 2,
3, 4, 5 el 6
aktörer
Total
Kvinna
109
100%
24
100%
133
100%
,00
32
29%
6
25%
38
29%
1,00
24
22%
6
25%
30
23%
2,00
17
16%
6
25%
23
17%
3,00
25
23%
3
13%
28
21%
4,00
9
8%
3
13%
12
9%
5,00
2
2%
2
2%
Ungefär hälften av undersökningspersonerna har haft att göra med fler än en aktör, vilket är
betydligt fler jämfört med uppväxtåren där motsvarande andel är 16 procent. Av tabell 4l
framgår att de framträdande aktörerna under skoltiden är skolan, socialtjänsten och psykiatrin.
Tabell 4l: Insatser från socialtjänst, psykiatri, hälso- och sjukvård, skola, kriminal- och missbruksvård
Kön
Man
Insatser (skoltid):
socialtjänst.
Insatser (skoltid):
psykiatri.
Insatser (skoltid):
hälso- sjukvård.
Total
Kvinna
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
55
50%
13
54%
68
51%
54
50%
11
46%
65
49%
Uppgift saknas
65
60%
11
46%
76
57%
Ja
44
40%
13
54%
57
43%
100
92%
22
92%
122
92%
9
8%
2
8%
11
8%
67
50%
Ja
Uppgift saknas
Ja
Insatser (skoltid):
skolan.
Uppgift saknas
54
50%
13
54%
Ja
55
50%
11
46%
66
50%
Insatser (skoltid):
kriminalvård.
Uppgift saknas
97
89%
23
96%
120
90%
Insatser (skoltid):
missbruksvård.
Uppgift saknas
Ja
Ja
12
11%
1
4%
13
10%
104
95%
23
96%
127
95%
5
5%
1
4%
6
5%
59
Hälften av totalgruppen har noterats för insatser från skolan och närapå hälften för insatser
från socialtjänsten; 43 procent har erhållit insatser från psykiatrin. En mindre grupp individer,
med ett undantag män, har varit föremål för insatser från kriminal- respektive missbruksvård.
Insatser i förhållande till riskfaktorer
Av tabell 4m kan vi bl.a. utläsa att samtliga utom en person (132 personer) har noterats för en
eller fler riskfaktorer under barn- och ungdomsåren (personen uppmärksammas i 25 årsåldern
för överkonsumtion av alkohol och har således ej heller noterats för några insatser). Vidare
framgår att 95 personer har fått insatser från en eller flera aktörer.
Tabell 4m: Totalt antal riskfaktorer fördelat efter insatser under skoltiden
Insatser från 1, 2, 3, 4, 5 el 6 aktörer
,00
Antal i gruppen
Antal
riskfaktorer,
uppväxt +
skoltid (max
29)
1,00
38
100%
,00
1
3%
1,00
6
2,00
3,00
2,00
30
100%
16%
1
3%
6
16%
4
13%
7
18%
4
13%
4,00
5
13%
5
5,00
4
11%
6,00
5
13%
7,00
1
8,00
9,00
3,00
23
100%
1
4%
17%
1
3
10%
3
10%
3%
3
2
5%
1
3%
10,00
4,00
28
100%
4%
1
4%
4
17%
1
4%
2
9%
4
14%
10%
2
9%
5
2
7%
1
4%
3
10%
6
26%
2
7%
1
4
11,00
12
100%
18%
1
8%
2
7%
2
17%
3
11%
3
25%
4%
3
11%
1
8%
17%
1
8%
4
33%
1
4%
12,00
5
18%
13,00
2
7%
1
4%
14,00
15,00
1
5,00
2
100%
1
50%
1
50%
4%
Utifrån resultat kan vi skönja ett mönster enligt vilket antalet aktörer stiger i takt med att den
totala riskbelastningen ökar. Om vi bortser från de två personer som fått insatser från fem
aktörer framgår detta mönster även av utfallet i tabell 4n.
Tabell 4n: Total riskbelastning fördelat efter insatser under skoltid
Insatser från 1, 2, 3, 4, 5 el 6 aktörer
,00
1,00
N=38
Antal riskfaktorer,
uppväxt + skoltid
(max 29)
Min
Max
2,00
N=30
0
3,00
N=23
1
4,00
N=28
2
5,00
N=12
4
N=2
7
8
9
10
15
14
13
10
Medel
3,7
5,3
8,0
9,0
10,3
9,0
Stand.avvik
2,3
2,6
3,0
2,8
2,3
1,4
Antal svar
38
30
23
28
12
2
60
Bland de undersökningspersoner som inte erhållit några insatser under barn- och
ungdomsåren (38 personer) är den totala riskbelastningen som lägst, 3.7. Hos dem som varit
föremål för insatser från en, två, tre eller fyra aktörer ökar den totala riskbelastningen gradvis:
från 5.3 via 8.0 och 9.0 till 10.3. Med tanke på att riskfaktorerna är av varierande karaktär är
resultatet inte särskilt förvånande; ju mer komplex problembild som undersökningspersonerna
har haft desto fler aktörer har aktualiserats.
I figur 4d beskrivs korrelationer mellan riskfaktorer och insatser under skoltiden.
Figur 4d: Korrelationer mellan riskfaktorer och insatser under skoltiden.
Figur 4d: korrelationer mellan riskfaktorer/problembeteenden
och insatser under skoltiden
Familjekonstellation
Ensamförälder
Separerar
Avlider
Alkohol &
drogmissbruk
Insatser: missbruksvård
Alkohol
Korrelationer mellan en
aktör och samtliga
riskfaktorer i ett
problemkomplex
=
Hasch
Insatser: socialtjänst
Sniffat
Narkotika
Insatser: psykiatri
Medicin
Individproblem
(skoltid)
Insatser: hälso- sjukvård
Anpassningsproblem
Koncentration
Insatser: skolan
Kognitiva problem
Psykiska problem
Korrelationer mellan en
aktör och en
riskfaktor i ett
problemkomplex
=
Insatser: kriminal/frivård
Aggressivt/normbrytande beteende
Aggressiv i skola
Våld exklusive skola
Övriga brott
Bristande anknytning till skola
Avbr./splittrad skolgång
Skolkat
Bristande prosociala kamrater
Få prosociala kamrater
Mobbad
Umgänge med kriminella/missbrukare
Problem i form av aggressivt och/eller normbrytande beteende har aktualiserat insatser från
samtliga aktörer utom från missbruksvården. Socialtjänsten, psykiatrin och skolan utmärker
sig i detta avseende eftersom samtliga riskfaktorer i detta problemkomplex korrelerar med
nämnda aktörer (jfr. heldragna dubbelpilar med fet stil). Ser vi till dem som har begått
61
våldshandlingar i och utanför skolan är andelen som erhållit insatser från socialtjänsten,
psykiatrin och skolan mycket likartad (omkring 30 procent. Se tabell H4 i bilagan). En
anledning till detta är att samma personer som begått våldsbrott utanför skolan ofta också har
utsatt skolkamrater för våldsamheter och därför – på grund av den ena eller andra typen av
våldshandling – även blivit föremål för insatser från socialtjänsten och/eller psykiatrin.
Sambandet mellan aggressiv i skolan och våldshandlingar utanför skolan är signifikant (χ2 (1,
N = 133) = 7.90, p < .005). För att uttrycka det i generella ordalag: mönstret av korrelationer
indikerar att ett och samma problembeteende inte sällan aktualiserat insatser från fler aktörer,
vilket ibland återspeglas i att insatser från olika aktörer samvarierar med varandra.
Exempelvis korrelerar psykiatriska insatser med övriga aktörer utom kriminalvård, detta
medan kriminalvård endast samvarierar med socialtjänsten (se tabell I4 i appendix).
Våldshandlingar som äger rum utanför skolans regi samvarierar även med hälso- och
sjukvården och med kriminal-/frivården. Andelen individer som har noterats för denna typ av
aggressivt normbrytande beteende och som fått insatser från hälso- och sjukvården (55
procent) och kriminal-/frivården (54 procent) är betydligt större jämfört med övriga aktörer.
Samtliga riskfaktorer som ingår i problemkomplexet alkohol- och droganvändning pekar ut
socialtjänsten som en huvudaktör vis-a-vis undersökningspersonernas missbruksproblematik.
En närmare granskning visar att socialtjänstens insatser härvidlag framförallt omfattat
personer med alkoholproblem (se tabell J4 i bilagan). Personer som har haft ett mer avancerat
missbruk, som utöver alkohol har noterats för de största frekvenserna av hasch- och
narkotikamissbruk, är också de som varit föremål för missbruksvård. Utöver hasch och
narkotika korrelerar även sniffning med missbruksvård.
När det gäller individproblem samvarierar koncentrationssvårigheter och kognitiva problem
med insatser från psykiatrin och skolan. Personer som erhållit insatser från båda dessa aktörer
har av olika anledningar haft svårt att prestera i skolan varför somliga har fått
specialundervisning på barnpsykiatrisk klinik. Riskfaktorn psykiska problem korrelerar med
insatser från socialtjänst, psykiatri samt från hälso- och sjukvård. Ungefär två tredjedelar av
dem som har haft insatser från psykiatrin har registrerats för psykiska problem. Relativt sett är
andelen ännu större för hälso- och sjukvårdsinsatser (se tabell K4 i appendix).
Problemkomplexet bristande anknytning till skolan samvarierar med åtgärder från skolan.
Personer vars föräldrar separerat under skoltiden sammanhänger med insatser från
socialtjänsten, men även med kriminalvården. Riskfaktorn mobbad samvarierar med insatser
från hälso- och sjukvård och psykiatri – dock inte med skolan. Med tanke på att arbetet mot
mobbning, trakasserier och diskriminering i skolan först på senare år har skärpts i
lagstiftningen kan man möjligtvis tolka resultatet på så sätt att skolan i förekommande
mobbningsfall har vidtagit åtgärder gentemot de ”stökiga förövarna” snarare än mot de
”osynliga offren” (sannolikheten för att personer som noterats för aggressivt beteende i skolan
har fått insatser från skolan är 20 procent större jämfört med dem som inte erhållit insatser;
sambandet är signifikant: χ 2 (1, N = 133) = 8.10, p < .004 (motsvarande proportionsdifferens
för dem som varit mobbade är 11 procent, men denna skillnad är inte signifikant).
Sammanfattningsvis kan man säga att aktörer som förmodats ha ansvarat för en viss typ av
problematik också förefaller ha gjort det – åtminstone på aggregerad nivå och i sådan grad att
mönstret av signifikanta korrelationer mellan riskfaktorer och insatser överensstämmer med
vad man kan förvänta sig. Detta betyder naturligtvis inte att åtgärderna har varit optimala.
Många av de individer som har noterats för riskfaktorer – ibland flertalet – har inte varit
föremål för några insatser.
Närmast belyses vad undersökningspersonerna har fått för slags insatser under skoltiden. Vi
inleder med insatser från skolan. Därefter följer exempel från socialtjänsten och psykiatrin.
Sist illustrerar vi vari insatserna från hälso- och sjukvård, kriminal-/frivård och missbruksvård
bestått.
62
Insatser från skolan:
Andelen kvinnor och män som har varit föremål för insatser från skolan är ungefär lika stor.
Totalt sett rör det sig om 66 personer (50 procent). Insatserna har framförallt motiverats av att
personerna varit svagpresterande eller haft inlärningsproblem. Andra anledningar till att
insatser aktualiserats är att personerna haft anpassningsproblem i form av skolk eller varit
aggressiv mot klasskamrater och lärare eller varit utsatta för mobbning. Några exempel på
insatser av den första typen följer närmast.
Fick anpassad studiegång. Enligt specialläraren hade X haft problem i skolan emedan X inte
utvecklades lika snabbt som övriga elever, men mot slutet av skolgången mognade X och fick ett
bättre självförtroende.
19xx under skoltiden har X varit svagpresterande och det har funnits stora kunskapsluckor. X har
hela tiden krävt särskilt stöd med resurser i form av personlig assistent eller klinikstöd.
Första terminen gick X i vanlig klass. Från vårterminen i första klass placerades X i hjälpklass.
Från HT i tredje klass placerades X i klinikskola. X bedömdes våren [därpå] som särskolemässig.
Gick om 3 klass i klinikskolan. Flyttades till hjälpklass HT [därefter]. … Intogs i november 19xx på
ungdomsvårdsskola. Bedömdes där som avvikande och personlighetsstörd.
Man ansökte från skolans sida om förflyttning till annan skola, där man i ansökan framhöll att X
trots upprepade försök från elevvårdsteamet, speciallärare och klassföreståndare inte kunnat få
ordning på X skolgång. Man ansåg att X pga. av sina lässvårigheter och stora frånvaro behövde
komma ikapp i skolarbetet och att X fungerade bra socialt då X hade det lugnt omkring sig. X
flyttade till annan skola och fungerade bättre. En skola för barn med särskilda behov, med
anpassad studiegång.
Under
grundskolans
mellanstadium
meddelades
därifrån
att
X
hade
stora
koncentrationssvårigheter. Klarade inte av att arbeta ensam eller i grupp. X erhöll
stödundervisning, pga. av problem med att följa undervisningen.
Den andra typen av insats – insatser till följd av anpassningsproblem eller aggressivt
beteende omfattar placering i obs-klass, obs-klinik eller specialskolor. Exempel på detta är
följande.
Det hade också börjat trassla alltmer i skolan, X skolkade, var aggressiv mot kamrater och lärare,
varvid X fick förflyttas till obs-klinik.
… missköte skolarbetet, skolkade, började dricka alkohol och begå brott intogs X 19xx först på
ungdomsvårdsskola och sedan på yrkesskola. Trivdes inte och rymde ofta.
I fjortonårsåldern blev X skoltrött, började att skolka och i nionde årskursen placerades X i "obsklinik". X började i gymnasiet men slutade efter endast ett par veckor.
Den tredje typen omfattar insatser som kommit till stånd pga. att personen varit mobbad och
därför placerats i specialklass i syfte att komma tillrätta med problemet:
X blev mobbad på mellanstadiet i skolan. X fick ta emot pikar och gliringar. Detta gjorde att X gick
7:e skolåret i specialklass. X trivdes mycket bra där och hade velat stanna men fick återgå till
vanlig skolgång från åttonde klass.
Omfattningen och variationen på insatserna från skolan är inte så stor. Omfattningen på
socialtjänstens insatser är betydligt större.
63
Insatser från socialtjänsten
Av undersökningspersonerna har 65 personer (49 procent) fått insatser från socialtjänsten
under skoltiden. Andelen kvinnor och män är ganska lika. Total sett är antalet dock betydligt
fler jämfört med dem som var föremål för insatser från socialtjänsten under uppväxttiden (23
procent). I likhet med de socialtjänstinsatser som beskrevs under uppväxtåren varierar
karaktären och omfattningen på insatserna, från kortare kontakter till mer långtgående
insatser. Även här är insatser i form av omhändertaganden, fosterhems- eller
barnhemsplaceringar mycket vanligt förekommande. Ett mycket illustrativt exempel när det
gäller omhändertaganden, fosterhemsplaceringar mm. under skoltiden är följande utdrag:
19xx äktenskapet var bräckligt och det förekom missbruk, varför X och X:s bror omhändertogs jml
1:1 LVU pga. alkoholmissbruk i familjen. X fosterhemsplacerades nu i Y-stad. Modern kunde pga.
alkoholmissbruk och psykisk sjukdom inte ta hand om X. [Året efter] omplacerades X till ett andra
fosterhem, nu i Z-stad. [Drygt ett år därefter], under hösten omhändertogs X och X:s bror jml SoL
och fosterhemsplacerades tillsammans i T-stad. Anledningen var ånyo moderns oförmåga att
sköta barnen på grund av alkoholmissbruk och psykisk sjukdom. I detta fosterhem var X två och
ett halvt år, den längsta sammanhängande tid X hittills varit i ett hem. [Ett halvår senare]
aktualiserades X ånyo. X hade då tillsammans med sin lillebror bott ca ett halvår i ett tredje
fosterhem, nu i U-stad. X hade kontakt med modern och avsikten var att X skulle flytta hem efter
vårterminen. På grund av moderns psykiska sjukdom kunde detta inte genomföras. Bl. a framkom
att modern ville ha X hemma hos sig när hon hörde röster, hon kände sig tryggare när X var
hemma… [Ytterligare några år senare] fick styvfadern ett återfall och det hela slutade med att
modern fick familjehemsplacera barnen och själv bege sig till kvinnojouren då hon blivit allvarligt
hotad till livet. Modern gömde sig tillsammans med barnen hos en manlig bekant. X trivdes inte
där varför X flyttade tillbaka till sitt tidigare familjehem. Äktenskapet upplöstes, vilket var en ny stor
tragedi för X. I samband med moderns skilsmässa blev X ånyo familjehemsplacerad, nu i Y-land…
[Några månader senare] flyttade modern tillbaka till sina hemtrakter och X fick komma hem då X
inte trivdes i familjehemmet.
De placeringar och uppbrott som beskrivs ovan är inget unikt. Liknande exempel återfinns i
följande beskrivningar:
19xx då situationen i hemmet ej förändrades tog modern återigen kontakt med socialförvaltningen
och ett omhändertagande jml §§ 25 och 29 Bvl bedömdes som adekvat åtgärd och beslutades. X
kom då på … pojkhem i Y-stad. X kom även att vistas under två perioder vid [ett] tonårshem och
vid [en] ungdomsvårdsskola. Samhällsvården upphörde försöksvis vid två tillfällen men med
misslyckat resultat. … I en skrivelse från barnavårdsnämnden hämtas följande skrivelse: "Vi fick
kontakt med familjen genom remiss från företagsläkaren. Det kom i första kontakterna fram en
nästan ohållbar situation hemma med ett evigt grälande mellan X och X:s mamma. X gick även
handgripligen på småsyskon. [Ett år senare] överlämnades X till vård jml Bvl och placerades på
[ett] tonårshem i Y-stad. X uppger att X vantrivdes mer eller mindre på dessa hem, speciellt
[ungdomsvårdsskolan]. Detta pga. att X träffat en flickvän och ville så fort som möjligt flytta
samman med henne. [Några månader senare] skrevs X ut från [tonårshemmet] då X påbörjade
en ALU-kurs vid [en skola]. X avbröt kursen efter några veckor och återvände hem. Kontakten
med modern försämrades och hon framförde att hon inte längre klarade av att ansvara för X.
[Någon månad senare] placerades X på nytt på tonårshemmet. X var mycket negativ till vistelsen
där och avvek vid ett par tillfällen.[Ett halvår senare] intogs X på yrkesskola i Y-stad.
X har berättat att X vid sju års ålder familjehemsplacerades enligt LVU (med stöd av Lag med
särskilda bestämmelser om vård av unga) och senare fick flytta runt till 27 olika fosterhem. X har
numer ingen kontakt med sina föräldrar och har inte träffat dem sedan nio års ålder. … Vid jultid
orkade inte familjen mera utan bad om en familjehemsplacering under lågstadietiden i det hem
som under sommaren fungerat som feriehem. Enligt uppgifter hämtade ur socialförvaltningen i Ystad gick X de två första skolåren i A-skolan och flyttade i tredje klass till B-skolan i Z-stad.
Kontakten mellan familjehemmet och föräldrarna fungerade bra. Föräldrarna upprätthöll kontakten
genom telefonsamtal och besök till hemmet. X åkte ibland hem till föräldrarna under veckoslut.
64
[Tre år senare] flyttade X tillbaka till familjen som nu flyttat. På grund av de omfattande
skolproblemen diskuterades X:s möjligheter att börja i [en annan skola]. Då detta inte var praktiskt
genomförbart fick X börja mellanstadiet på [ännu en annan skola]. X erhöll klinikstöd och familjen i
Z-stad fungerade som kontakt- och stödfamilj under lov och helger. … [Ett och ett halvt år senare]
orkade föräldrarna inte längre, trots familjens fortsatta kontakt med BUP. De begärde att få X
familjehemsplacerad ytterligare en tid. Med anledning av detta blev det aktuellt med en tids
inläggning vid BUP-kliniken. Personalen tyckte att X hade en yttre "tuffhet" men visade bakom
detta stor rädsla, oro och ångest. X kunde dupera sin omgivning för att på så sätt vinna andras
uppmärksamhet och omtanke. … [En månad senare] kontaktades hemmet i Z-stad som ansåg att
de kunde ta emot X på sommarlovet under tre veckor. Ett mer varaktigt omhändertagande var de
emellertid överens om inte skulle fungera. Under en veckas tid, i väntan på att feriehemmet kunde
ta emot X, fick X akut placeras hos en [annan] familj. Familjen beskrev X, som då var 13 år, som
ett mycket överaktivt barn som behövde tillsyn av en vuxen person hela tiden. Senare under
sommaren flyttade X till ett familjehem. … [En månad senare] fattades beslut om
omhändertagande med placering i familjehem jml 6 § SoL av socialnämnden. Fosterhemsfamiljen
har haft kontinuerlig kontakt med BUP. X fick börja årskurs sex på [en skola]. X hade uppenbara
läs- och skrivsvårigheter och hamnade ständigt i konflikter med omgivningen. Utöver vad som
nämnts ovan, har X uppgivit, att X under i stort sett hela livet fram till 20-årsåldern haft ett
pågående LVU (lagen om vård av unga). … [Något år senare] märkte familjehemsföräldrarna en
förändring i X:s beteende. De beskrev det närmast som en försenad pubertetskris. X var orolig
och humöret svängde. Under hösten var X mycket lugnare och fungerade relativt bra såväl i
familjehemmet som i skolan. X fortsatte sina studier vid skolan. Det X då stod åtalad för kunde inte
på något sätt härledas till brister i familjehemmet som erbjöds kvalificerad handledning liksom
avlastning 2-3 gånger varje månad. Avlastningen bestod i att X varannan helg åkte till ett annat,
av socialnämnden utsett, jourfamiljehem. … [Ett halvår senare] på grund av upprepad kriminalitet
beslutade socialnämnden att omedelbart omhänderta X enligt LVU § 6 med motiveringen att X
utsatte sin utveckling för en påtaglig risk att skadas genom ett socialt nedbrytande beteende. Med
anledning av att X 19xx blev 18 år men inte var mogen för ett eget boende önskade
socialnämnden ett omhändertagande enligt LVU. Man ansåg inte att X skulle klara de normer och
regler som finns i samhället. Ärendet prövades i länsrätten och beslutet fastställdes. Därefter
fortsatte vården dels i Y-stad och dels med avlastning periodvis på X-skolan utanför Z-stad. X har
inte slutfört sina studier på skolan utan avbröt dem troligen hösten 19xx efter tre terminer.
En annan vanligt förekommande typ av insats från socialtjänstens sida handlar om insatser i
samband med missbruk och brottslighet, men också skolproblem. Detta förekommer också i
berättelsen ovan, men kan förtydligas med följande berättelser:
X har, allt sedan vårdnadstvisten i samband med föräldrarnas skilsmässa och fram till i mitten av
19xx-talet, haft mångårig kontakt med socialtjänsten. 19xx anmäldes X för misshandel av en
kamrat, varvid X och hans mor hade kontakt med socialtjänsten. … [Något år senare] under
hösten började X åter gymnasiet, men slutade efter någon månad. … Under tiden X gick utan
sysselsättning hade X fortlöpande kontakt med socialtjänsten, som på olika sätt försökte hjälpa
och förmå X att komma in i en ordnad tillvaro. X hade vid denna tid redan ett omfattande
drogmissbruk, vilket också var anledning för socialtjänsten att engagera sig för X.
Vid 15 års ålder aktualiseras X i socialtjänstens register pga. kriminalitet för upprepade stölder och
trafikonykterhetsbrott. … Enligt socialtjänstens bedömning hade X redan under tonåren
alkoholproblem. Enligt socialregistret är X känd hos sociala myndigheter sedan 19xx pga. av
upprepad kriminalitet och stod under övervakning från 15 års ålder.
Från socialnämnden inhämtas att X blev aktuell efter att polisrapporter inkommit om misshandel
och alkoholbruk. En utredning påbörjades. Efter samtal med X och fadern ansågs det ej föreligga
skäl för vård enligt LVU. X dömdes av tingsrätten till vård inom socialtjänst och beviljades en
kontaktperson under 6 månader.
19xx X gick ut nionde klass och skickades därefter till fosterhem då framtidsplaneringen var
mycket diffus samt att han rökte hasch och drack öl. [Några veckor senare] Trivdes inte där utan
återvände hem.
65
Enligt vissa uppgifter skall X ha börjat dricka alkohol under lågstadiet. Enligt andra uppgifter, från
socialtjänstens utredning från 19xx, fanns en oro runt X i åk 7, det ryktades att X intog stora
mängder när X berusade sig. ”Redan i 13 årsåldern började X använda droger, främst alkohol,
och X sniffade bensin. Missbruket växlade snabbt över till droger som hasch, amfetamin, morfin,
heroin och svamp såväl som bensodiazepiner och smärtstillande preparat”. … En flickväns mor
kontaktade vid den här tiden socialtjänsten och ifrågasatte deras passivitet och brist på agerande
gällande X. Enligt denna moder levde X ett destruktivt liv och påverkade även hennes dotters
beteende. … Enligt socialtjänstens handlingar aktualiserades X ett par månader före sin 14:e
födelsedag – dvs. 19xx. I mars 19xx, när X gick i åk 1 öppnade man efter en anmälan en
utredning enligt § 50 socialtjänstlagen. Av socialtjänsthandlingar framkommer att skolpersonal var
oroade över X beteende.
Enligt uppgifter från socialsekreterare blev X aktuell där då man i juli 19xx misstänkte att X rökte
hasch. En utredning gjordes men ärendet avskrevs. Vid utredning om haschmisstanke
framkommer inga klara indicier och utredningen lades ner. Dock beslutades om ett antal
familjesamtal under hösten 19xx.
Enligt uppgift från socialtjänsten aktualiserades X inom socialtjänsten i nov 19xx. X var då
polisanmäld för att ha misshandlat en flicka som gick på hans skola. Ärendet avslutades med
beslut om att X skulle delta i en av socialtjänstens samtals- och aktivitetsgrupper under våren
19xx. I åk 8 (vårtermin) provade X hasch för första gången. En engångsföreteelse enligt X, de blev
påkomna av skolpersonal. … Aktualiseras åter [efter två år] av socialtjänsten då X var misstänkt
för inbrottsförsök. I samband med utredning uppdagas att X rökt hasch och blivit ertappad. Efter
avslutad utredning beviljades X bistånd i form av kontaktperson, med vilken X därefter hade tät
och regelbunden kontakt med.
X döms av tingsrätten i september 19xx för framkallande av fara för annan, sexuellt ofredande,
tillgrepp av fortskaffningsmedel, osant intygande och olovlig körning till att socialtjänsten skulle
föranstalta om erforderlig vård. … X aktualiseras härmed hos socialtjänsten. X fick en stödkontakt
med kuratorn på sin skola, bl.a. för att få stöd i skolarbetet.
Socialförvaltningen i Y-stad hade mycket kontakt med X mellan åren 19xx och 19xx, bl.a. som
övervakare. X blev aktualiserad hos socialtjänsten för att X misskötte skolan och hade börjat med
kriminalitet, man ville ”bryta x kriminella tendenser och passivitet”.
I många livshistorier förekommer dock insatser av alla de ovan beskrivna typerna. Ett
illustrativt exempel på hur hela skoltiden karaktäriseras av ständiga insatser av olika typ är
följande utdrag som beskriver några års samlade insatser från socialtjänsten:
19xx X var 11 år då han placerades på barnhem. … [Två månader senare] överfördes från
barnhemmet till undersökning vid Barn- och Ungdomspsykiatriska kliniken. På kliniken vårdades X
tills X överfördes till pojkhemmet [en månad senare]. … [Ett halvår senare] utskriven från
pojkhemmet. Anledningen var bristande anpassning i hem och skola samt viss kriminalitet såsom
stöld och snatteri. … [Två månader senare] upphörde samhällsvården villkorligt. … [Två månader
senare] återupptogs samhällsvården på pojkhemmet i Y-stad. … [Fyra månader senare] upphörde
samhällsvården på nytt och X vistades i hemmet. Anmälningar inkom om kriminella handlingar,
ölberusning och bråk mellan X och styvfadern, samt skolproblem. … [Åtta månader senare] måste
samhällsvården återupptas och X placerades ånyo på pojkhemmet Y. X fungerade dock då X
placerats på pojkhemmet. Där syntes X ha en bättre anpassning till skolsituationen än X på lång
tid haft. … [En månad senare] fick X permission till hemmet … [En månad senare] upphörde
samhällsvården villkorligt med övervakning. … [Två månader senare] återupptogs samhällsvården
och X placerades på pojkhem. … [Två månader senare] efter ideliga rymningar placerades X på
pojkhem. Det blev upprepade rymningar även härifrån och med anledning av detta och då de
vidtagna åtgärderna ej ansågs vara tillfyllest, syntes vård å ungdomsvårdsskola vara erforderlig
för X:s tillrättaförande. … [Tre månader senare] därför beslöt Y-stads sociala distriktsnämnd att
ansöka om ungdomsvårdsskola. … [En månad senare] överflyttades X från pojkhem till
ungdomsvårdsskola. Under detta år på ungdomsvårdsskolan avvek X 6 gånger och begick flera
bilstölder.
66
Insatser från psykiatrin
I förhållande till åtgärder från skolan och socialtjänsten är andelen som fått insatser från
psykiatri något lägre (43 procent). Könsskillnaden är härvidlag relativt stor – andelen kvinnor
är 14 procent större än männens (under uppväxttiden fanns ingen skillnad alls mellan könen
när det gäller insatser från psykiatrin). Inga andra typer av insatser uppvisar en differens av
denna storlek. Den förklaring som ligger närmast till hands är, som redan nämnts, att fler
kvinnor i RPU-materialet beskrivits i termer av att ha en psykisk störning (se avsnittet som
behandlar individuella riskfaktorer).
I likhet med uppväxttiden utmärks de psykiatriska insatserna under skoltiden av insatser och
kontakter pga. problembeteende och psykiska problem och bedömning eller utredning i
samband med omhändertagande eller annan insats. Insatser och kontakter pga.
beteendeproblem och psykiska problem handlar framförallt om insatser pga. drogmissbruk,
aggressioner och olika former av psykiska problem. Följande utdrag från materialet ger
exempel på denna typ av insatser.
19xx under hösten remitterade skolkuratorn X till Barnpsykiatriska kliniken i Y-stad på grund av
problemen i skolan och i hemmet. X hade varit mycket våldsam hemma till och med brukat våld
mot modern vid något tillfälle. X fick under ett par månader gå i behandling i Y-stad men bodde
kvar i föräldrahemmet. X gick även som dagpatient på barnpsykiatriska klinikens skola. X blev
emellertid allt oroligare, mer aggressiv och ångestladdad, och svår att bemästra för såväl modern
som kliniken. [Några veckor senare] inskrevs X på BUP kliniken. Personal på barnpsykiatriska
kliniken bedömde det som nödvändigt, att X fick vistas på en avdelning dygnet runt, vilket vid den
aktuella tidpunkten ej var lämpligt eller möjligt på kliniken i Y-stad. … [Två månader senare]
utskrevs X från BUP i Y-stad i avvaktan på överflyttning till BUP i Z-stad. [Någon vecka senare]
överfördes X till Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken. X vistades på BUP i olika långa perioder
varvade med någon vecka eller några dagar i hemmet. [Två veckor senare] utskrevs X. [En vecka
senare] skrevs in på BUP i Z-stad, diagnos gränssättningsproblem och thinnermissbruk. [Tre
månader senare] utskrevs X. BUP hade under denna tid mycket kontakt med X:s moder, "som
ställde upp helhjärtat".
Från och med 19xx bedömdes X:s problematik huvudsakligen som missbruksproblematik. Från
journalhandlingar och X:s egen berättelse framgår att X mellan den avslutade BUP-kontakten och
till för några år sedan hade perioder då han fungerade förhållandevis bra.
Under föräldrarnas separationsprocess blev X aggressivt utagerande mot modern, vilket
föranledde kontakten med PBU.
Enligt anteckningar från ungdomshemmet mådde X mycket dåligt, var orolig, hade ångestattacker
och sömnsvårigheter. X var rädd för sig själv pga. av sin aggressivitet. X var även inlagd för
utredning på BUP-kliniken under hösten 19xx. ”X fick kontakt med BUP-kliniken i Y-stad, där X
bedömdes som vilsen och omogen utan tecken på egentlig psykisk sjukdom.”
19xx aktualiseras vid BUP, efter att modern slagit larm om X:s kraftiga ångestattacker och
mardrömmar. X:s psykiska problem i form av förföljelsetankar debuterade i 14-årsåldern.
Remitterades till BUP i Y-stad 19xx pga. beteenderubbningar med koncentrationssvårigheter,
svårigheter med koordinationen, svårigheter med uthålligheten, kontaktsvårigheter samt
aggressivitet. Hade en tid kontakt med BUP-klinik.
Den andra kategorin – bedömning och utredning i samband med omhändertagande eller
annan insats – karaktäriseras främst av att personen remitteras till psykiatrin från annan
verksamhet för att utredas i syfte att komma tillrätta med någon form av problembeteende (i
förekommande fall ofta relaterat till skolgången). Denna typ av insatser ligger också ofta till
grund för fortsatta insatser likt de som beskrivits ovan, vilket också indikeras i det sista citatet.
67
Började sin skolgång i Y-stad men blev redan under första året remitterad till barnpsykiatrin i Ystad pga. att X var rastlös och skolkade mycket.
Började skolan 19xx - ett år senare pga. att X uppfattades som icke skolmogen. Remitterades till
BUP [några månader senare]. Beskrevs som rädd och orolig och mycket
uppmärksamhetskrävande både hemma och i förskolan. Hade vid denna tidpunkt kontakt med
talpedagog, som skall ha haft "svårt att klara av X". Föräldrarna begärde att X skulle bli
barnpsykiatriskt undersökt.
I 10-årsåldern omhändertogs X av barnavårdsnämnden och utreddes vid barnpsykiatriska
kliniken, där X bedömdes som omogen, impulsstyrd och lättledd. X gick sammanlagt åtta år i
hjälpklass eller klinikskola då X hade läs- och skrivsvårigheter. X var busig, argsint, stal och ljög i
skolan.
X hade en utredningskontakt med barnpsykiatrin när X var 16 år gammal. Man bedömde då att X
hade en social beteendestörning men fann inga hållpunkter för psykisk sjukdom. X har inte haft
kontakt med vuxenpsykiatrin. Av socialtjänstens handlingar framgår att man vid flera tillfällen
bedömt att X haft en psykisk störning och man beskriver beteenden, som vid en psykossjukdom.
April 19xx remitteras X till barnpsykiatrin pga. av uppgiven huvudvärk och magont utan att
kroppslig orsak kunnat fastställas. Vid samtal med X och mor framkommer en turbulent social
situation. X huvudvärk och magont hade försvunnit sedan man flyttat från fadern. Från PBU:s sida
erbjöds sommarhemsplacering för X. Då moder inte hörde av sig avskrevs ärendet.
Problemen fortsatte och vid 7 års ålder hade man kontakt med BUP, men man kunde härvid inte
konstatera någon fysisk skada utan man trodde att anpassningsproblemen var miljöbetingade.
Även om flertalet insatser från psykiatrin är av frivillig karaktär förekommer en del insatser i
form av tvångs- eller slutenvård.
19xx fördes X till BUP i Y-stad där X fick träffa en doktor, som X kände sedan tidigare. BUP
vägrade att ta in X, bland annat på grund av att man saknade sluten avdelning. Det ansågs
nödvändigt att X vårdades på sluten avdelning, dels för att han behövde avgiftas, dels för att ej
utsätta övriga patienter för X:s aggressionsutbrott. Vårdintyg skrevs och X överfördes till
[sjukhuset]. Redan efter några dagar ansåg X:s läkare på sjukhuset, att X inte borde vistas på
[sjukhuset] där X hela tiden drogs "till äldre för X olämpliga personer". X trivdes efter vad X sade
på den slutna avdelningen. Överläkaren på BUP kontaktades ånyo och han föreslog att plats
skulle sökas på ungdomsvårdsskola för X.
X har sedan 17 års ålder vårdats mer eller mindre kontinuerligt och oftast enligt LSPV/LPT vid
psykiatriska kliniken i Y-stad under diagnosen borderline personlighetsstörning.
19xx intogs X med vårdintyg på [Sjukhusets] psykiatriska klinik och blev 16 år gammal för första
gången intagen för psykiatrisk tvångsvård enligt LSPV. X företedde psykotiska symtom, vilka
möjligen var drogutlösta. X utskrevs efter en vårdtid på närmare två månader. Under tiden på
[Sjukhuset] avvek X flera gånger, men förbättrades efter hand och beviljades frigång.
Insatser från hälso- och sjukvård, missbruksvård samt kriminal- och
frivård
Antalet personer som fått insatser från övriga aktörer är relativt sett få. När det gäller hälsooch sjukvårdsinsatser rör det sig i likhet med uppväxtåren om insatser inriktade på vård och
utredning av fysiska åkommor. Detta kommer till tydligt uttryck i följande
journalanteckningar, där man i vissa fall också noterar andra typer av problem hos
patienterna:
68
19xx inkom X som jourfall. ”Yngling känd här sedan tidigare. Haft en del diffusa somatiska besvär
som man inte kunnat finna någon direkt förklaring till. Man har ifrågasatt psykosomatiskt eller
sociala bakomliggande orsaker till X:s bekymmer. Söker nu pga. att han har haft som stick till
vänster i ländryggen. Gjort så pass ont av och till att han har haft svårt att få åt sig andan säger
han. Tidigare haft liknande besvär uppåt höger axel. Idag har besvären varit värre än han brukat
ha de senaste veckorna. Söker därför initialt på medicin mottagningen men sedan överskickad hit.
Enligt medicinanteckningar har sediment och urin varit utan anmärkning. Anamnestiskt svårt att få
fram någonting socialt och psykiskt Förnekar infektion, buk-, avförings- och
vattenkastningsbesvär. Förnekar också andningsbesvär”. X fick Paraflex.
19xx sökte läkare pga. värk i magen sedan ett halvår. [Under en treårsperiod] inlagd vid tre
tillfällen för buksmärtor.
På hjärtmottagningen ansåg man operationsresultatet som tillfredsställande men gjorde samtidigt
följande anteckning: "De stora problemen ligger väl nog ändå på annan nivå. Såväl X:s
hjärtbesvär som magbesvär som allmänna ängslan och oro och tidigare anamnes med problem i
skolan, thinnermissbruk m.m. gör väl att detta är en pojke som skulle behöva kontakt med
barnpsykiater."
Men det förekommer också insatser i form av vård i samband med missbruk och
självdestruktivt beteende:
X sniffade dupliceringsvätska så att han fick läggas in på barnsjukhuset.
19xx meddelade [behandlingshemmet], att X intagits på sjukhuset. X hade varit ute på natten,
kommit hem påverkad av något, lagt en hög med tidningar på golvet intill sin säng och på något
sätt fått eld på dessa. Det tog eld ordentligt och X var i det närmaste medvetslös av all brandröken
när X kördes till sjukhuset. X var ej brännskadad, men man befarade att X blivit rökförgiftad.
När det gäller insatserna från missbruks- eller beroendevården är dessa inte särskilt vanligt
förekommande under skoltiden. I de fall det förekommer handlar det emellertid om enklare
kontakter eller insatser i form av missbruksbehandling. Dessa kontakter och insatser kan
belysas på följande sätt:
Sin första kontakt med narkomanvården hade X 19xx [vid 16 års ålder]. Därefter har upprepade
försök gjorts vid narkomanvårdsenheter. … I tonåren utvecklade X ett drogberoende som enligt
modern står i stark kontrast till X:s önskan att leva ett rent och vegetariskt liv. X har alltid burit en
frihetslängtan inom sig och i sitt sökande efter andlighet har X funnit tillfälliga frizoner hos olika
religiösa rörelser.
Hösten 19xx intagen på ett behandlingskollektiv i 1,5 år.
Amfetaminbruket har tilltagit på senare tid. X har emellertid aldrig injicerat. X har använt kokain
några gånger men aldrig upplevt detta särskilt positivt. Förnekar sniffning och heroinbruk. X har
haft kontakt dels med ungdomsmottagning, dels med missbruksmottagningen på psykiatriska
kliniken på lasarettet för att komma ifrån sitt missbruk men detta har ej haft avsedd effekt och X
har ej sällan uteblivit från överenskomna återbesökstider.
Det handlar med andra ord om insatser som kommit till stånd pga. ett missbruk som
socialtjänst eller psykiatri inte varit förmögna att hantera genom exempelvis samtal på
ungdomsmottagningar, polikliniker eller missbruksmottagningar.
När det gäller kriminal- och frivårdens insatser består dessa framförallt av att klienten dömts
till skyddstillsyn, samhällstjänst eller böter till följd av omfattande och upprepad brottslighet.
Detta kommer bl.a. till uttryck på följande sätt:
19xx fick X föreläggande om ordningsbot sedan X brukat ett avställt fordon. [Året därpå] gjorde sig
skyldig till ofredande, stöld, häleri, falsk tillvitelse och falskt larm och fick skyddstillsyn. Fick
69
åtalsunderlåtelse samma år för brott begångna [ett år tidigare]. Fick också fortsatt skyddstillsyn för
skadegörelse vid tre tillfällen och grov skadegörelse vid ett tillfälle. [Året därpå] fick X fortsatt
skyddstillsyn med samhällstjänst för stöld vid två tillfällen.
19xx gör X sig skyldig till en hel del kriminalitet och döms den xx april 19xx till skyddstillsyn.
19xx dömd till villkorlig dom och dagsböter för misshandel.
Döms i juni 19xx till dagsböter för skadegörelse samt brott mot knivlagen.
Noterbart är dock att ingen av individerna i materialet dömts till fängelsestraff under
skoltiden, trots att klienterna i många fall varit straffmyndiga.
I de fall insatser och kontakter med arbetsförmedling eller försäkringskassan förekommer
under skoltiden har dessa kommit till stånd för att skapa alternativ sysselsättning för klienten
till följd av problem i eller avhopp från skolan. Denna typ av insats kan se ut på följande sätt:
X mobbades av andra elever och vantrivdes i skolan. Närvaron var bristfällig under de sista åren.
Börjar jordbruksutbildning efter grundskola, men avslutar efter dryg en månad. Fram till 19xx
inskriven vid skolans uppföljningsverksamhet och hade under en period en ungdomsplats på
faderns arbetsplats.
Första kontakt med arbetsförmedling 19xx, då X erbjuds praktikplats efter avslutad skolgång,
vilken X ej började på.
Samverkan eller kontakter mellan olika myndigheter under skoltiden
I de fall samverkan eller kontakter mellan myndigheter förekommit har det handlat om tre
olika kategorier av kontakter. Den första kategorin omfattar vad som skulle kunna beskrivas
som samarbete och samråd. Denna typ av kontakter kommer till uttryck på följande sätt i
materialet:
X var aktuell för socialhjälp första gången under hösten 19xx. Därefter har X relativt regelbundet
erhållit ekonomisk hjälp. Genom samarbete mellan socialförvaltningen och arbetsförmedlingen har
man ordnat flera arbeten åt X, men X har mestadels endast stannat någon enstaka dag.
Ända sedan X var 16 år gammal och aktualiserades för samhällsingripanden har X:s kontakt med
socialtjänsten varit tät. Samråd har också ägt rum mellan socialtjänsten och barn- och
ungdomspsykiatrin vid sjukhuset.
Hösten 19xx antogs X till en ettårig gymnasieutbildning. X visade inget större intresse och
skolkade mycket. Slutade i förtid i mars 19xx. ”Skolan hade uppföljningsansvar och i samråd med
ungdomscentret [Socialtjänsten] fick X börja arbeta”.
Parallellt med att BUP samverkade med andra instanser för att placera X på skolhem så blev X
gripen av polis för skadegörelse och narkotikainnehav…
Då X inte kunde få någon riktig yrkesutbildning i Y-stad, hade man från skolans och socialvårdens
sida diskuterat och också föreslagit inskrivning av X vid omsorgsstyrelsen för att få en adekvat
yrkesträning till stånd.
Den andra typen av kontakter handlar mer om att en verksamhet förmedlar kontakter med
eller remitterar klienten vidare till en verksamhet. Detta kommer till uttryck på följande sätt:
19xx försämrades situationen,…. Skolan förmedlade i detta skede kontakt med läkare, en
psykiater verksam inom socialtjänstens ungdomsvård.
I oktober 19xx, vid 16 års ålder, kom X i kontakt med BUP i Y-stad genom skolans försorg.
70
19xx aktualiseras X vid socialkontoret genom att rektorn vid [skolan] kontaktat Psykiatriska barnoch ungdomsmottagningen med förfrågan om lämplig placering av X (särskoleplacering).
I många fall utgör denna form av kontakter grunden eller startskottet för mer
samverkansliknande kontakter likt de som beskrivits i föregående kategori.
Den tredje kategorin omfattar informerande kontakter eller informationsutbyte mellan olika
verksamheter:
I mars 19xx, när X gick i åk 1 öppnade man efter en anmälan en utredning enligt § 50
socialtjänstlagen. Av socialtjänstens handlingar framkommer att skolpersonal var oroade över X
beteende.
Habiliteringen informerade skolan om X:s speciella problem innan X började, trots detta fungerade
det inte tillfredsställande.
Det handlar i dessa fall om att företrädare för en verksamhet informerar företrädare för en
annan verksamhet om klientens problem. De kategorier kontakter som beskrivits och
illustrerats ovan skulle kunna beskrivas i termer av det vi i kapitel 2 beskrev som
koordination, kollaboration respektive konsultation.
Riskfaktorer utan eller med insatser
Som tidigare redovisats har samtliga undersökningspersoner med ett undantag registrerats för
en eller flera riskfaktorer under barn- och ungdomsåren (denna person har inte heller noterats
för några insatser under skoltiden). Av de 132 personer som har noterats för riskfaktorer har
95 fått insatser från en eller flera aktörer under skoltiden. Efter att ha räknat bort personen
som varken har bokförts för riskfaktorer eller insatser återstår 37 individer som exponerats för
riskfaktorer men som inte blivit föremål för några insatser under skoltiden. När vi jämför den
totala riskbelastningen hos dessa grupper av individer kan vi utifrån tabell 4o utläsa att den är
betydligt högre hos dem som fått insatser från skolan, socialtjänsten, psykiatrin, hälso- och
sjukvården eller från missbruksvården och kriminal-/frivården.
Tabell 4o: Total riskbelastning fördelat efter insatser under skoltid
Riskfaktorer under uppväxt- och
skoltiden
Utan insatser
under skoltiden
Med insatser
under skoltiden
N=37
Antal riskfaktorer,
uppväxt + skoltid
(max 29)
Total
N=95
N=132
Min
1
1
1
Max
9
15
15
Medel
3,8
7,7
6,6
Stand.avvik
2,2
3,2
3,4
Antal svar
37
95
132
Utfallet skulle kunna tolkas som att de olika verksamheterna har varit förhållandevis duktiga
på att uppmärksamma personer i undersökningsgruppen som på gränsen till vuxenvärlden
uppvisade en mer komplex problematik. Å andra sidan vet vi av förklarliga skäl att den
fortsatta utvecklingen för samtliga undersökningspersoner utmynnar i tragik för andra såväl
som för dem själva. Så detta med att tidigt upptäcka problem förslår inte om de insatser som
erbjuds, av olika anledningar, inte leder till önskvärda resultat. Resultatet i tabell 4p ger en
fingervisning om vilken form av utsatthet eller vilka typer av problemkomplex som har
uppmärksammats och vad som har varit svårare att upptäcka.
71
Tabell 4p: Personer med riskfaktorer (uppväxt och skoltid) med eller utan insats (skoltid)
Riskfaktorer under uppväxt- och skoltiden
Föräldrars problem
Med insatser under
skoltiden
Antal i gruppen
37
100%
95
100%
132
100%
Ja
15
41%
58
61%
73
55%
Uppgift saknas
Våld i hemmet
Familjekonstellation
Bristande anknytning till skolan
Bristande prosociala
kamratrelationer
Individ problem (psykiska m m)
Alkohol- och droganvändning
Normbrytande/aggressivt
beteende
Total
Utan insatser under
skoltiden
22
59%
37
39%
59
45%
Ja
10
27%
32
34%
42
32%
Uppgift saknas
27
73%
63
66%
90
68%
Ja
18
49%
66
69%
84
64%
Uppgift saknas
19
51%
29
31%
48
36%
Ja
15
41%
64
67%
79
60%
Uppgift saknas
22
59%
31
33%
53
40%
16
43%
51
54%
67
51%
Uppgift saknas
21
57%
44
46%
65
49%
Ja
10
27%
65
68%
75
57%
Uppgift saknas
27
73%
30
32%
57
43%
Ja
20
54%
71
75%
91
69%
Uppgift saknas
17
46%
24
25%
41
31%
8
22%
58
61%
66
50%
29
78%
37
39%
66
50%
Ja
Ja
Uppgift saknas
Ungefär en tredjedel av totalgruppen har noterats för problem som rör våld i hemmet. Hos
dem som inte fått några insatser är andelen nästan lika stor, 27 procent. 3 En rimlig tolkning av
utfallet är att denna typ av problem har varit svårt att upptäcka om personerna inte haft andra
problem som föranlett kontakter med olika aktörer. Andra riskfaktorer som också förefaller ha
förbisetts av samma skäl är knutna till problemkomplexet bristande prosociala
kamratrelationer. Drygt hälften av dem som har fått insatser har noterats för denna typ av
problem, att jämföra med 43 procent av dem som inte har fått insatser (en tredjedel av dem
som blivit mobbade i skolan inte fått några insatser under skoltiden). När det gäller
problemkomplexen individproblem, normbrytande/aggressivt beteende och alkohol- och
droganvändning är skillnaderna mellan grupperna betydligt större. Beträffande
koncentrationssvårigheter och kognitiva problem har skolan varit en framträdande aktör och
av resultatet att döma har skolan varit bra på att upptäcka personer med dessa problem. Av 28
personer med koncentrationssvårigheter har 27 fått insatser och av 24 personer med kognitiva
problem har 22 fått insatser. Ser vi till normbrytande/aggressivt beteende är skillnaden mellan
grupperna ungefär 40 procent.
Det enskilda problemkomplex som störst andel har haft problem med under barn- och
ungdomsåren – oberoende av om de fått eller inte fått insatser – rör alkohol- och
droganvändning. Det enskilda problemkomplex som uppvisar störst differens mellan dem som
erhållit och dem som inte har varit föremål för några insatser rör individrelaterade problem
(anpassningsproblem, koncentrations-, kognitiva och psykiska problem, psykisk störning,
självdestruktivitet m.m.). Kombinationen av å ena sidan alkohol- och droganvändning och å
andra sidan individrelaterade problem bildar tillsammans en särskild problematik som
förhållandevis många av undersökningspersonerna har noterats för (42 procent). Dessa
3
Ser vi till den enskilda riskfaktorn som rör psykisk och fysisk misshandel är proportionerna identiska, 22
procent; beträffande sexuella övergrepp är skillnaden mellan grupperna utan och med insatser marginell, 2
procent.
72
personer kan sägas ha haft en mer eller mindre utvecklad dubbelproblematik redan under
skoltiden. Tabell 4q beskriver bl.a. riskbelastningen för dem som endast noterats för
individrelaterade problem eller alkohol- och droganvändning liksom för dem med dubbel
problematik. Riskbelastningen grundas här på en sammanslagning av samtliga riskfaktorer
utom de som är knutna till problemkomplexen individproblem (under uppväxt och skoltid)
och alkohol- och droganvändning.
Tabell 4q: Riskbelastning hos personer med dubbel problematik under skoltiden
Dubbelproblematik: skoltid
Uppgift saknas
N=23
Riskbelastning, utan
alkohol/droger och
individproblem (max
17)
Total
Individ och
alkohol/drog
användning
Alkohol och/eller
droganvändning
Individproblem
N=19
N=35
Uppgift saknas
N=56
N=133
Min
Max
0
0
0
0
0
6
10
9
10
10
Medel
3,1
3,7
3,7
4,7
4,0
Stand.avvik
1,6
2,7
2,6
2,2
2,4
Antal svar
23
19
35
56
133
Riskbelastningen är minst hos dem som varken har noterats för individrelaterade problem
eller alkohol- och droganvändning (3.1). I denna grupp ingår dock personer som har
registrerats för andra typer av riskfaktorer. Belastningen är identisk hos dem med
individrelaterade problem och missbruksproblem (3.7) och störst hos personer med
dubbelproblematik (4.7). Ser vi till aggressivt och/eller normbrytande beteende har detta varit
mer omfattande hos dem som både haft individrelaterade problem och använt alkohol
och/eller droger.
Tabell 4r: Aggressivt/normbrytande beteende hos personer med dubbelproblematik under skoltiden
Dubbelproblematik: skoltid
Uppgift saknas
Antal i gruppen
Aggressivt normbrytande
beteende
Uppgift saknas
Individproblem
Total
Alkohol och/eller
droganvändning
Individ och
alkohol/
droganvändning
23
100%
19
100%
35
100%
56
100% 133
100%
20
87%
15
79%
26
74%
28
50%
89
67%
3
13%
4
21%
9
26%
28
50%
44
33%
17
74%
13
68%
20
57%
17
30%
67
50%
6
26%
6
32%
15
43%
39
70%
66
50%
Ja
Normbrytande + Aggressivt
normbrytande beteende
Uppgift saknas
Ja
De enskilda riskfaktorer som ingår i problemkomplexet aggressivt normbrytande beteende
uppvisar samma mönster som i tabellen ovan; procentdifferensen mellan dem som endast
använt alkohol och droger och personer med dubbelproblematik är dock mindre (9 procent)
när det gäller riskfaktorn aggressivitet i skolan. Den senare gruppen – personer med
dubbelproblematik – utmärker sig således framförallt genom att ha begått våldsbrott utanför
skolan. Sammantaget är skillnaderna mellan gruppernas utfall av olika slags våldshandlingar
så pass stora att de inte kan förklaras av slumpen. Med andra ord föreligger här ett signifikant
samband mellan dubbelproblematik och aggressivt normbrytande beteende (χ2 (3, N = 133) =
13.512, p < .004).
73
När vi utökar problemkomplexet med övrig brottslighet (inbrott, stöld, narkotikabrott m.m.)
ökar andelen som noterats för våldsamt och/eller kriminellt beteende hos samtliga grupper
samtidigt som skillnaderna mellan vissa grupper blir ännu större. Här finns också ett
signifikant samband mellan dubbelproblematik och aggressivt och/eller normbrytande (χ2 (3,
N = 133) = 17.190, p < .001). Mot bakgrund av att våldshandlingar och annan brottslighet har
varit så vanligt förekommande bland personer med dubbelproblematik är det inte heller en
slump att gruppen med den mest komplexa problematiken också dominerar när vi ser till
vem/vilka som har varit föremål för insatser under skoltiden (även här finns ett signifikant
samband mellan dubbelproblematik och insatser, χ2 (3, N = 133) = 21.789, p < .0005).
Tabell 4s: Insatser under skoltiden
Dubbelproblematik: skoltid
Uppgift saknas
Antal i gruppen
Riskfaktorer under
uppväxt- och skoltiden
Utan insatser
under skoltiden
Med insatser
under skoltiden
Individproblem
Alkohol och/eller
droganvändning
Total
Individproblem
och alkohol/
droganvändning
23
100%
19
100%
35
100%
56
100%
133
100%
13
59%
4
21%
14
40%
6
11%
37
28%
9
41%
15
79%
21
60%
50
89%
95
72%
En person som varken noterats för riskfaktorer eller insatser under barn- och ungdomsåren ingår inte i beräkningarna.
Ungefär 90 procent av dem som noterats för dubbelproblematik har erhållit insatser från en
eller fler aktörer under skoltiden (av dem som fått insatser från missbruksvården har samtliga
noterats för dubbelproblematik). Motsvarande andel för personer som registrerats för
individrelaterade problem (kognitiva problem, koncentrationssvårigheter, psykiska störningar
m.m.) är ungefär 80 procent. Noterbart är att 40 procent av dem som rapporteras ha
missbrukat alkohol och/eller droger inte har fått några insatser. Nämnda grupper, inklusive
gruppen om 37 personer som inte noterats för några insatser överhuvudtaget, avser vi att följa
upp i nästa kapitel, som handlar om vuxenlivet.
74
5. Vuxenlivet
I likhet med tidigare kapitel inleder vi med att presentera relativa frekvenser för olika slags
riskfaktorer under vuxenlivet. Det handlar mer precist om faktorer som vi identifierat under
en period som, för respektive person, sträcker sig från det att grundskolan eller
gymnasieskolan avslutats till sex månader innan brottet som de åtalats för i senaste RPU:n.
Vissa av dessa faktorer, som exempelvis hemlöshet och våldsbeteende, kan alternativt
betraktas som negativa utfall associerade med en redan existerande problematik. Resultaten
redovisas dels för män och kvinnor dels för personer som under barn- och ungdomsåren (i)
varken har noterats för individrelaterade problem eller för att ha använt/missbrukat alkohol
och/eller droger, (ii) har omtalats i termer av att ha någon slags störning, (iii) har registrerats
för att regelbundet ha använt eller börjat missbruka alkohol och/eller droger samt för (iv)
personer som redan under skoltiden kan sägas ha legat i riskzonen för att ha en dubbel
problematik (individrelaterade problem samt alkohol- och/eller drogproblem). Efter detta
redovisas total riskbelastning under vuxenlivet. I anslutning till detta för vi även en diskussion
om undersökningsgruppens multipla problem. Därnäst presenteras från vilka olika aktörer
som personerna erhållit insatser. Ytterligare aktörer har tillkommit jämfört med vad som
presenterats i tidigare kapitel – insatser från arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Sedan
följer ett avsnitt om insatser i förhållande till riskfaktorer. Liksom tidigare illustreras texten
med utdrag från det rättspsykiatriska utredningsmaterialet.
Riskfaktorer
Problembeteenden i form av alkohol- och drogmissbruk och brottslighet kan i vuxenlivet ses
som riskfaktorer för ett fortsatt missbruk respektive för ett liv präglat av kriminalitet. Utöver
riskfaktorer associerade med dessa problembeteenden har vi även identifierat ett antal som vi
sorterat under samlingsbeteckningar som kritiska händelser, marginaliserande faktorer och
psykisk ohälsa. Sistnämnda problemkomplex utgörs av psykiska symptom som obehandlade
riskerar att förstärka individens psykiska lidande. Vi inleder med att redovisa utfallet för
riskfaktorer i form av kritiska händelser.
Kritiska händelser
Till samlingsbeteckningen kritiska händelser hör olyckor, dödsfall eller självmord inom
familjen/släkten, separationer/skilsmässor samt händelser i form av att ha utsatts för
våldshandlingar (inklusive sexuella övergrepp). Gemensamt för kritiska händelser är att de
äventyrar den enskildes livssituation – de hotar individens sociala relationer eller existens –
vilket kan vara nog så påfrestande för gemene man och som därför sannolikt också är än mer
påfrestande för den som redan befinner sig i en problematisk livssituation. Utan hjälp och stöd
kan kritiska händelser förvärra tillståndet hos den som har psykiska problem och/eller
alkohol- och drogproblem. I tabell 5a redovisas hur kritiska händelser fördelar sig efter
könstillhörighet.
75
Tabell 5a. Riskfaktorer (miljö), kritiska händelser
Kön
Man
Skilsmässa,
separation
Utsatt för våld
Antal riskfaktorer,
kritiska händelser
Kvinna
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
80
73%
18
75%
98
74%
29
27%
6
25%
35
26%
100
92%
17
71%
117
88%
Ja
Uppgift saknas
Ja
Döds-, självmords-,
olycksfall
Total
9
8%
7
29%
16
12%
Uppgift saknas
88
81%
22
92%
110
83%
Ja
21
19%
2
8%
23
17%
,00
60
55%
15
63%
75
56%
1,00
38
35%
4
17%
42
32%
2,00
11
10%
4
17%
15
11%
1
4%
1
1%
3,00
En dryg fjärdedel av undersökningspersonerna har under vuxenlivet genomgått en separation
eller skilsmässa. Skillnaden mellan könen är i detta avseende marginell. Könsskillnaden är
desto större när det gäller utsatt för våldshandlingar, där andelen kvinnor är betydligt större
(29 procent) än andelen män (8 procent). Observera att riskfaktorn ifråga refererar till
personer som har utsatts för en eller fler våldshandlingar under vuxenlivet. För dem som
utsatts för våld flera gånger har första gången som personerna ifråga drabbats noterats. Enligt
aktmaterialet var flertalet kvinnor mellan 25 och 34 år när våldshändelsen ägde rum medan
männen var mer jämt fördelade på åldersgrupperna 16-24 år respektive 25-34 år. Med tanke
på att utsattheten för våld varierar med ålder är det svårt att fastställa i vad mån
undersökningspersonerna varit mer utsatta än andra. Dessutom kan man räkna med ett visst
mörkertal. En kvalificerad gissning är dock att de kvinnliga undersökningspersonerna har
varit utsatta i högre grad jämfört med vad kvinnor i allmänhet rapporterar. Detta antagande
bygger på följande resonemang.
Mot bakgrund av att medelåldern hos kvinnorna är 38 år kan man säga att ett tvärsnitt av
dem var i 25-årsåldern år 1994 och att samma tvärsnitt år 2003 hade hunnit bli 34 år. Enligt
SCB var andelen kvinnor i åldern 25-34 år som utsatts för något våld 4 5.0 procent år 1994-95
och år 2002-03 var andelen i samma åldersspann 4.6 procent. Mellan åren 1994 och 2003
varierar andelen som mest med 1.2 procent (www.scb.se, Undersökningarna av
levnadsförhållanden, ULF, Tabell TR 2. Se även BRÅ-rapport 2002:14). I jämförelse med
dessa data har de kvinnliga undersökningspersonerna i avsevärt högre grad varit utsatta för
våld.
De manliga undersökningspersonernas relativa utsatthet är svårare att uttala sig om eftersom
de är jämt fördelade på åldersgrupperna 16-24 år respektive 25-34 år och att skillnaden i
utsatthet hos män i dessa åldersgrupper i allmänhet är stor. Mellan åren 1992 och 2001, då ett
tvärsnitt av de manliga undersökningspersonerna åldrades från 25 till 34 år, var andelen män i
åldern 25-34 år som utsatts för något våld som högst 7.8 procent. Å andra sidan var andelen
4
Utsatt för något våld innebär att respondenterna har angivit svarsalternativet ”ja” på någon av följande frågor:
”Har Du själv under de senaste 12 månaderna varit utsatt för någon eller några av följande händelser: A) Våld
som ledde till sådana skador att det krävde besök hos läkare, tandläkare eller sjuksköterska; B) Våld som ledde
till synliga märken eller kroppsskada utan läkarbesök; C) Våld som inte ledde till synliga märken eller
kroppsskada.
76
utsatta män i åldersgruppen 16-24 år under samma tidsperiod som lägst 13.4 procent
(www.scb.se, Undersökningarna av levnadsförhållanden, ULF, Tabell TR 2.).
Tabell 5b visar att det företrädesvis är personer som redan under skoltiden noterats för
individrelaterade problem och för att nyttja alkohol och/eller droger som har genomgått
separationer och utsatts för våldshandlingar.
Tabell 5b. Riskfaktorer (miljö), kritiska händelser
Dubbelproblematik: skoltid
Uppgift saknas
Individproblem
Alkohol och/eller
droganvändning
Total
Individ och alkohol/
droganvändning
Antal i gruppen
23
100%
19
100%
35
100%
56
100%
133
100%
Skilsmässa, separation Uppgift saknas
18
78%
16
84%
26
74%
38
68%
98
74%
5
22%
3
16%
9
26%
18
32%
35
26%
21
91%
17
89%
31
89%
48
86%
117
88%
2
9%
2
11%
4
11%
8
14%
16
12%
18
78%
16
84%
29
83%
47
84%
110
83%
5
22%
3
16%
6
17%
9
16%
23
17%
Ja
Utsatt för våld
Uppgift saknas
Ja
Döds-, självmords-,
olycksfall
Uppgift saknas
Ja
Antal riskfaktorer,
kritiska händelser
,00
13
57%
13
68%
20
57%
29
52%
75
56%
1,00
8
35%
4
21%
11
31%
19
34%
42
32%
2,00
2
9%
2
11%
4
11%
7
13%
15
11%
1
2%
1
1%
3,00
Utdragen nedan ger exempel på kritiska händelser som undersökningspersonerna har varit
med om.
Skilsmässa/separation:
Förhållandet upplöstes 19xx när X återfallit i missbruk.
19xx skildes X då han inte kunde ställa upp på krav som, att gå till ett arbete, att sluta begå brott.
Relationen upphör [december år 19xx], flickvän bröt pga. av att X inte kunde avhålla sig från
alkohol och narkotika.
19xx… i samband med separationen från hustrun började X återigen missbruka droger.
Hennes man informerade [datum] om att han ville separera och flyttade hemifrån. Tänder då,
under alkoholpåverkan, eld på parets gemensamma säng.
Hans attack på sin f.d. sambo i hennes hem kan möjligen ses som uttryck för att han inte i sitt
sönderdrogade tillstånd förmådde arbeta sig genom separationen.
19xx lämnar flickvännen honom. Brytningen medförde för honom "en katastrof" som han beskriver
det och han tappade fotfäste. Ensamheten hade han svårt att klara av och missbruket tilltog.
[Datum] vårdades X ånyo på psykiatriska kliniken i Y-stad sedan han fått förnyade ångestattacker
och tillstötande sömnproblem efter separation från dåvarande flickvän.
X problem bedömdes som krisreaktion i samband med separation.
Efter den slutgiltiga separationen för ca 1 år sedan tappade X livslusten under en längre period.
77
Som framgår av exemplen ovan har missbruk och brottslighet varit en anledning till att
förhållanden upplösts. Missbruk och brottsliga handlingar har även varit en direkt följd av att
parterna gått skilda vägar, liksom psykisk ohälsa.
Utsatt för våld:
Efter att åter ha misshandlats av sambo infann sig X i uppjagat tillstånd på psykiatrisk klinik i Ystad [datum].
X:s missbruk leder till att även den nya mannen började missbruka. När mannen var påverkad av
narkotika misshandlade han X vid några tillfällen.
19xx våldtas och misshandlas av sin sambo, som senare genomgick RPU och dömdes till
skyddstillsyn med föreskrifter om psykologkontakt med anledning av det inträffade.
På anstalten fanns också personer dömda för våldsbrott... Genom att rekvirera hovrättsdomen
kunde de utröna vilket brott X dömts för. När de fått kunskap om detta hotade de honom till livet
om han inte gav dem pengar. De förgrep sig också på honom sexuellt.
[Datum] i samtal med modern uppgav hon att sonen blivit misshandlad av en vakt på
finlandsfärjan. Enligt personal på färjan hade han denna gång blivit omhändertagen efter att han
vid flera tidigare tillfällen hade hamnat i bråk med andra passagerare.
[Datum] vårdas på neurokirurgiska kliniken efter att under en permission från anstalten i samband
med alkoholintag ha misshandlats.
De som utsatts för våld har misshandlats eller utsatts för sexuella övergrepp av förövare som
inte sällan varit närstående eller bekanta.
Döds-, självmords- eller olycksfall:
Moderns död medförde en betydande kris för honom med åtföljande psykisk instabilitet och
sannolikt en längre tid av nedstämdhet som förmodligen även inkluderade depression med
initiativlöshet, passivitet och ibland direkt oförmåga att göra vardagliga saker.
[Datum] ett av X:s barn avlider oväntat efter en operation... Försämrades igen i samband med
sonens död.
[Datum] begick fadern självmord, vilket blev en svår upplevelse för X.
Jourhavande läkare bedömde tillståndet som en förlängd krisreaktion efter mormoderns död,
September 20xx begår moder självmord… Enligt X hade modern diagnosen schizofreni. Hennes
död påverkade X djupt.
19xx avlider den f.d. sambon… och X får hela vårdnaden om den gemensamma sonen. I
samband med detta inkommer en anmälan till socialtjänsten om att sonen skulle fara illa av X:s
missbruk.
Syster dör 19xx av efterverkningar av sitt narkotikamissbruk..
Psykosen blommade ut efter att X i ett tillstånd av fysisk och psykisk utmattning, efter en längre
tids amfetaminmissbruk, plötsligt drabbades av ett svårt psykiskt trauma i form av flickvännens
allvarliga olycka.
19xx dör modern pga. sjukdom… Enligt egen utsago var detta början på hans försämrade
psykiska tillstånd, och han har därefter vårdats vid flertal tillfällen med krisreaktions- och
missbruksdiagnos.
78
Fler män (19 procent) än kvinnor (8 procent) har haft närstående som avlidit naturligt – vilket
är vanligast – eller till följd av självmord eller som drabbats av allvarliga olyckor.
Sammantaget har 44 procent av undersökningspersonerna noterats för en eller flera kritiska
händelser.
Marginaliserande faktorer
I detta problemkomplex ingår faktorer som umgänge med kriminella och/eller missbrukare,
arbetslöshet, ett vagabonderande liv samt bostads-/hemlöshet. Personer som begår brott och
missbrukar alkohol eller droger umgås ofta med andra som hemfaller åt kriminalitet och
rusningsmedel. Sådana umgängesvanor tenderar att undergräva möjligheterna att etablera
sociala band utanför missbruks- och kriminella kretsar, inte minst till den reguljära
arbetsmarknaden. För den som är och förblir långtidsarbetslös är risken att marginaliseras från
ett konventionellt samhällsliv med allt vad det innebär av socialt utanförskap överhängande.
Marginaliseringsrisken torde i ännu högre grad gälla dem som därutöver lever ett
vagabonderande liv eller som saknar egen bostad. Att sakna egen bostad har dessutom visat
sig medföra ökad risk för våldsbrott hos personer som diagnostiserats med schizofreni (se
Socialstyrelsens rapport, Psykiskt störda lagöverträdare, 2000).
Tabell 5c visar utfallet för marginaliserande faktorer för kvinnor respektive män.
Tabell 5c. Riskfaktorer (miljö), marginaliserande faktorer
Kön
Man
Vräkt, bostads-/hemlös
Arbets-/sysslolös
Vagabonderande
Umgänge med missbrukare,
kriminella
Antal riskfaktorer,
marginaliserande faktorer
Total
Kvinna
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
60
55%
16
67%
76
57%
Ja
49
45%
8
33%
57
43%
Uppgift saknas
53
49%
10
42%
63
47%
Ja
56
51%
14
58%
70
53%
Uppgift saknas
93
85%
22
92%
115
86%
Ja
16
15%
2
8%
18
14%
Uppgift saknas
74
68%
16
67%
90
68%
Ja
35
32%
8
33%
43
32%
,00
24
22%
5
21%
29
22%
1,00
36
33%
9
38%
45
34%
2,00
32
29%
7
29%
39
29%
3,00
12
11%
3
13%
15
11%
4,00
5
5%
5
4%
Drygt fyrtio procent, företrädesvis män, har varit bostadslösa minst en gång under vuxenlivet.
I jämförelse med detta är andelen som noterats för att ha levt ett kringflackande liv
förhållandevis liten (14 procent).
En dryg majoritet, 53 procent, har haft kortare eller längre perioder av arbetslöshet under
vuxenlivet. Utgår vi från expeditionsdatum i den senaste RPU:n kan vi genom jämförelser
med data från arbetskraftsundersökningar få andra indikationer på sysselsättningsgraden hos
undersökningspersonerna. Det äldsta expeditionsdatumet är från år 1978 och den senaste är
från år 2005. Nästintill samtliga RPU:s (127 fall) har ett expeditionsdatum som sträcker sig
från 1987 till år 2005, vilket är den tidsperiod som arbetskraftsundersökningarna täcker när
det gäller redovisningar av andelen arbetslösa män och kvinnor (se nedan). Enligt
79
identifikationsdata från den senaste RPU:n (från huvudutlåtandets första sida) har 17 procent
registrerats som arbetslös och 3 procent som studerande eller icke yrkesetablerad. Andelen
som bokförts som pensionär, sjuk- eller förtidspensionär – och som vid tidpunkten för det
senaste åtalet således inte stod till arbetsmarknadens förfogande – uppgår till 33 procent. En
ringa andel, 6 procent, har registrerats med en yrkestitel. Resterande 40 procent saknas det
uppgifter om. I jämförelse med befolkningen i stort är sysselsättningsgraden hos de
undersökningspersoner som det finns uppgifter om betydligt lägre. Låt oss ge några exempel.
Mellan åren 1987 och 2005 var andelen arbetslösa i Sverige som mest år 1993, drygt 8
procent. Samma år, 1993, var andelen arbetslösa män och kvinnor 9 respektive 7 procent
(Arbetskraftsundersökningarna, 2006, Diagram 5, sid 12). Andelen ”långtidsarbetslösa av
arbetskraften” har för åldersgrupperna 16-24 år, 25-34 år och 35-59 år under perioden 1978
till 2004 aldrig överskridit 6 procent (http://www.h.scb.se/scb/bor/scbboju/hut06/ind/51._
Langarbetslosa.htm).
Vad beträffar umgängesvanor med missbrukare och/eller kriminella är skillnaden mellan
könen marginell. Sammanfattningsvis har ca 80 procent noterats för en eller fler
marginaliserande faktorer. Andelen är ännu större (89 procent) bland dem med dubbel
problematik under skoltiden (se tabell 5d).
Tabell 5d. Riskfaktorer (miljö), marginaliserande faktorer
Dubbelproblematik: skoltid
Uppgift saknas Individproblem
Vräkt, bostads-/hemlös
Arbets-/sysslolös
23
100%
19
100%
35
100%
56
100%
133
100%
Uppgift saknas
13
57%
17
89%
18
51%
28
50%
76
57%
Ja
10
43%
2
11%
17
49%
28
50%
57
43%
Uppgift saknas
14
61%
10
53%
16
46%
23
41%
63
47%
9
39%
9
47%
19
54%
33
59%
70
53%
22
96%
19
100%
25
71%
49
88%
115
86%
1
4%
10
29%
7
13%
18
14%
18
78%
14
74%
24
69%
34
61%
90
68%
5
22%
5
26%
11
31%
22
39%
43
32%
9
26%
6
11%
29
22%
Uppgift saknas
Ja
Umgänge med missbrukare,
kriminella
Uppgift saknas
Ja
Antal riskfaktorer,
marginaliserande faktorer
Total
Individ och alkohol/
droganvändning
Antal i gruppen
Ja
Vagabonderande
Alkohol och/eller
droganvändning
,00
7
30%
7
37%
1,00
11
48%
8
42%
7
20%
19
34%
45
34%
2,00
1
4%
4
21%
11
31%
23
41%
39
29%
3,00
4
17%
4
11%
7
13%
15
11%
4
11%
1
2%
5
4%
4,00
Med undantag för faktorn vagabonderande, som förefaller vara missbruksrelaterat, är
marginaliserande faktorer mest frekvent förekommande i gruppen av individer som redan
under skoltiden noterats för individrelaterade problem och alkohol- och/eller droganvändning.
Beträffande faktorn hemlöshet är skillnaden dock marginell jämfört med dem som endast
nyttjade alkohol och/eller droger under skolåren. Nedan följer konkreta exempel på
marginaliserande faktorer.
80
Bostadslös/hemlös:
X har bott i [stadsdel] från 19xx fram till mars 19xx (två år senare) då han blev vräkt p.g.a.
obetalda hyror under nästan ett år samt störande beteende.
Senaste tiden har han varit bostadslös och tidvis bott i en buss tillhörande hans fader samt även
bott en del hos bekanta.
[Datum] i ett yttrande från kriminalvården/frivården i Y-stad antecknas att X sedan frigivning varit
bostadslös och att frivården tillsammans med X försökt lösa detta problem utan att lyckas.
I slutet av 19xx bröt paret relationen och X blir bostadslös.
X är idag vräkt från bostaden i [stadsdel]. Orsaken till att han är vräkt är en hyresskuld till Y-stads
kommun.
[Datum] flyttade till en kvinna han inlett ett förhållande med under sjukhusvistelsen. Men efter en
del oroligheter med missbruk, svartsjuka och gräl återgick X till en kringflackande tillvaro...
Kontaktade socialvårdsmyndigheterna bl.a. pga. att han saknade bostad.
[Datum] vräkt från sin bostad. Orsaken var att bostaden blivit ett tillhåll för kända
narkotikamissbrukare.
Sedan 19xx i stort sett varit bostads- och arbetslös och haft partiell hjälp till uppehälle från sociala
myndigheter.
X har enligt vad som framgår i handlingar från socialtjänsten haft oordnade bostadsförhållanden
under en längre tid. Han har bl.a. blivit vräkt vid några tillfällen pga. störande beteende och då han
slagit sönder lägenheten. Tidvis har han även varit bostadslös. Han har då bott i skogen och
livnärt sig på det han kunnat hitta i soptunnor.
Genom eldanläggelsen försatte han sig i en mycket knepig boendesituation och var för en tid
bostadslös.
Arbets-/sysslolös:
X har från och till varit arbetslös.
Fortsatte att vara arbetslös, men hade vissa kontakter med arbetsförmedlingen.
… försörjde sig åter med tillfälliga arbeten med perioder av arbetslöshet.
… varit arbetslös under långa perioder, men däremellan haft sysselsättning inom ett kommunalt
projekt.
[Datum] frigavs, men var då arbetslös och saknade bostad.
X har… uppburit ekonomiskt bistånd från socialtjänsten i Y-kommun eftersom han inte varit
berättigad till arbetslöshetsersättning.
Han hade aldrig kommit igång i arbete efter yrkesutbildning och uppgav att han led av
sysslolösheten och hade vänt på dygnet.
19xx efter att ha flyttat från Y-stad till [landskap] och sagt upp sig från sitt arbete blev han
arbetslös. Genomgick en känslomässigt påfrestande separation, missbruket tilltog och han
förlorade alltmer sin förankring i samhället.
[Datum] i Frivårdens slutanteckning konstaterades att han under hela övervakningstiden hade
varit arbetslös och försörjts av sina föräldrar.
81
Vagabonderande:
Efter att han hade börjat injicera amfetamin hade han levt ett kringflackande liv, mått allt sämre
och kunde nu ej längre sköta sitt arbete.
Under cirka en tioårsperiod, från 19xx fram till nu, har X flyttat mellan olika städer och vårdformer
inkluderande kriminalvård.
Flyttade runt på olika kollektiv.
Han bodde på olika platser i Norrland och hade tillfälliga bostäder hos olika flickbekanta
… därefter förde hon på nytt en vagabonderande tillvaro med drogbruk och ökat alkoholintag.
… flyttade X runt och bodde hos vänner runt om i Y-stad… Hon fortsatte därmed sitt
kringflackande liv.
Umgänge med missbrukare & kriminella:
X berättar att hans umgänge består av andra missbrukare. De flesta av hans gamla kompisar har
”supit ihjäl sig”.
Huvudsakligt umgänge har hon i missbrukarkretsar och hon har haft flera destruktiva förhållanden
med olika män.
Han levde under många år i kriminella kretsar.
Hon förde under en tid ett kringflackande leverne och lierande sig med missbrukare.
Han har en stor bekantskapskrets som mest består av andra missbrukare.
Han umgås i missbrukskretsar och trots försök att sluta med missbruket har han inte lyckat hålla
sig missbruksfri några längre perioder.
X säger att han inte har några vänner som inte är kriminella eller missbrukare av något slag.
Trivdes ej heller för att han inte fick vara ifred från andra missbrukare
Annars har hans umgänge främst bestått av personer i missbrukskretsar, han har inga nära
vänner.
[Datum] vräks X från ett övergångsboende då han inte kunnat hålla andra missbrukare från
bostaden.
Han var rädd för personer ur sitt tidigare, kriminella liv och hade inga andra att umgås med.
Individproblem
I kategorin psykisk ohälsa ingår personer som i aktmaterialet beskrivits som nedstämda,
deprimerade och/eller noterats för att ha givit uttryck för ångestkänslor, självmordstankar eller
för att ha uppvisat ett självdestruktivt beteende. Personer som kontinuerligt känner sig
nedstämda, som återkommande lider av ångest, självmordstankar etc. ligger i riskzonen för att
klassificeras som psykiskt sjuk.
Av tabell 5e nedan framgår att andelen män som noterats ha varit deprimerade, relativt sett,
är fler (39 procent) än kvinnorna (29 procent). Männen har även varit nedstämda i något
högre grad. Detta resultat avviker från den gängse bilden, enligt vilken kvinnor betydligt
oftare än män är deprimerade (se t.ex. Jeanneau, 2003). Möjligen kan utfallet från
undersökningspersonerna i detta avseende sammanhänga med deras erfarenheter av kritiska
händelser i kombination med avsaknad av strategier för att hantera dessa på ett framgångsrikt
och icke destruktivt sätt. Riskfaktorn depression samvarierar nämligen med kritiska händelser
82
i form av dödsfall, självmord eller allvarliga olyckor som drabbat närstående (χ2 (1, N = 133)
= 6.900, p < .009). Sambandet kvarstår för männens del när vi kontrollerar för kön (χ2 (1, N =
109) = 8.693, p < .003). Två tredjedelar av män med erfarenheter av dylika händelser har
samtidigt noterats för depression medan andelen deprimerade bland övriga män uppgår till 32
procent. Också nedstämdhet samvarierar med dödsfall (χ2 (1, N = 133) = 6.636, p < .010). När
vi kontrollerar för kön kvarstår sambandet för männen (χ2 (1, N = 109) = 8.058, p < .005). Ser
vi till skilsmässor och separationer, där könsskillnaden är marginell (se tabell 5a), ger också
detta ett signifikant utslag på faktorn depression (χ2 (1, N = 133) = 6.211, p < .013), något
som endast visar sig gälla för män (χ2 (1, N = 109) = 6.732, p < .009).
Skilsmässor/separationer samvarierar dock ej med nedstämdhet. Möjligtvis kan det vara så att
vissa av de undersökta männen är särskilt sårbara för förluster, i synnerhet om de tidigare –
under uppväxt- och/eller skoltiden – har haft erfarenheter av instabila eller upplösta
familjband. För dem som åter eller gång efter annan ställs inför separationer riskerar
nedstämdheten, som ofta följer i dess kölvatten, att bli kronisk och därmed övergå i något som
kan klassificeras som tecken på depression.
Tabell 5e. Riskfaktorer (individ), psykisk ohälsa
Kön
Man
Depression
Nedstämdhet
Ångestkänslor
Självmordstankar
Destruktivt beteende,
inkl S-försök
Antal riskfaktorer,
psykisk ohälsa
Total
Kvinna
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
67
61%
17
71%
84
63%
Ja
42
39%
7
29%
49
37%
Uppgift saknas
79
72%
19
79%
98
74%
Ja
30
28%
5
21%
35
26%
Uppgift saknas
60
55%
9
38%
69
52%
Ja
49
45%
15
63%
64
48%
Uppgift saknas
92
84%
21
88%
113
85%
Ja
17
16%
3
13%
20
15%
Uppgift saknas
80
73%
16
67%
96
72%
Ja
29
27%
8
33%
37
28%
,00
33
30%
5
21%
38
29%
1,00
25
23%
7
29%
32
24%
2,00
24
22%
6
25%
30
23%
3,00
17
16%
5
21%
22
17%
4,00
7
6%
1
4%
8
6%
5,00
3
3%
3
2%
Av psykiska ohälsofaktor är ångest det mest framträdande hos kvinnorna (63 procent). I
förhållande till kvinnorna är andelen män som noterats för ångest mindre (45 procent). Utifrån
ett befolkningsperspektiv framstår dessa frekvenser som extremvärden. En grov jämförelse
ger vid handen att undersökningspersonernas problem med ångest vida överskrider
normalpopulationens. Från år 1981 till år 2001 har män (i åldersgruppen 16-44 år) som
uppgivit att de besvärats av ängslan, oro eller ångest (svåra eller lätta besvär) aldrig
överskridit 20 procent; andelen kvinnor (i samma åldersgrupp) som besvärats av detsamma
har aldrig överskridit 30 procent (Socialstyrelsen, 2004, sid. 29, figur 16).
En dryg fjärdedel av undersökningspersonerna har i aktmaterialet uppmärksammats för
destruktivt beteende, vilket inbegriper självmordsförsök (i tjugofyra fall). Kvinnornas andel
83
beträffande självdestruktivt beteende är något större än männens. Ser vi endast till
självmordsförsök har dock fler män (18) än kvinnor (6) noterats för detta, vilket avviker från
det gängse mönstret. I allmänhet och i genomsnitt har fler kvinnor än män (i ålder 15-54)
vårdats för självmordsförsök mellan åren 1987-2001. Antalet avlidna i självmord är dock i
genomsnitt större bland män under samma period (Socialstyrelsen, 2004, sid. 38, figur 28).
Sammanfattningsvis har fler kvinnor (79 procent) än män (70 procent) registrerats för psykisk
ohälsa.
Ser vi till tidigare problem är det personer med individrelaterade problem under skoltiden
(kognitiva problem, koncentrationssvårigheter, psykiska störningar m.m.) som i störst
utsträckning har noterats för en eller fler psykiska ohälsofaktorer (se tabell 5f nedan).
Tabell 5f. Riskfaktorer (individ), psykisk ohälsa
Dubbelproblematik: skoltid
Uppgift saknas
Depression
23
100%
19
100%
35
100%
56
100%
133
100%
Uppgift saknas
14
61%
11
58%
23
66%
36
64%
84
63%
9
39%
8
42%
12
34%
20
36%
49
37%
14
61%
12
63%
27
77%
45
80%
98
74%
7
37%
8
23%
11
20%
35
26%
Uppgift saknas
Ja
Ångestkänslor
Självmordstankar
9
39%
Uppgift saknas
12
52%
9
47%
19
54%
29
52%
69
52%
Ja
11
48%
10
53%
16
46%
27
48%
64
48%
Uppgift saknas
19
83%
16
84%
28
80%
50
89%
113
85%
4
17%
3
16%
7
20%
6
11%
20
15%
20
87%
14
74%
24
69%
38
68%
96
72%
3
13%
5
26%
11
31%
18
32%
37
28%
Ja
Destruktivt beteende, inkl Uppgift saknas
S-försök
Ja
Antal riskfaktorer,
psykisk ohälsa
Individ och alkohol/
droganvändning
Antal i gruppen
Ja
Nedstämdhet
Individproblem
Total
Alkohol och/eller
droganvändning
,00
7
30%
4
21%
11
31%
16
29%
38
29%
1,00
5
22%
3
16%
9
26%
15
27%
32
24%
2,00
5
22%
7
37%
5
14%
13
23%
30
23%
3,00
4
17%
4
21%
6
17%
8
14%
22
17%
4,00
1
4%
1
5%
3
9%
3
5%
8
6%
5,00
1
4%
1
3%
1
2%
3
2%
Frånsett nedstämdhet och destruktivt beteende är den psykiska ohälsan förhållandevis jämt
fördelad på de olika undergrupperna. Närmast redovisas exempel på psykiska ohälsofaktorer.
Depression:
Bedömdes lida av depression, alkoholmissbruk samt beroendeproblematik vid en krissituation.
[Datum] behandlad för depression vid vårdcentralen med antidepressiv medicin efter
självmordplaner.
Sedan oktober 19xx har X, enligt försäkringskassan i Y-stad, varit sjukskriven pga. av depression
och krisreaktion.
Han bedömdes ha drabbats av en depression i efterförloppet till sin tidigare skilsmässa och fick
antidepressiva medel, initialt med god effekt men senare med försämring.
84
Nedstämdhet:
Moderns död medförde en betydande kris för honom med åtföljande psykisk instabilitet och
sannolikt en längre tid av nedstämdhet som förmodligen även inkluderade depression…
X ser missbruket som en form av självmedicinering då han känner sig orolig och nedstämd.
X uppgav också att han var nedstämd sedan något år och behandling med antidepressivum
inleddes, han fullföljde dock ej behandlingen.
Han sökte förgäves en del arbeten och i takt med avslagen blev han alltmer nedstämd och
pessimistisk inför framtiden.
Nedstämdhet, ångest, känslor av utanförskap och lågt självförtroende har också följt honom
genom åren.
Beträffande sin psykiska hälsa uppger X att hon för närvarande känner sig nedstämd och orolig på
grund av att dottern omhändertagits.
Har en ganska pessimistisk syn på livet och är i perioder nedstämd och utan hopp om framtiden.
[Datum] sökte X Vårdcentralen i Y-stad för "nedstämdhet och apati".
Depression och nedstämdhet följer inte sällan i anslutning till kritiska händelser som dödsfall
eller separationer/skilsmässor. Hos somliga anges marginaliserande faktorer som arbetslöshet
explicit vara en källa till psykisk ohälsa.
Ångest:
Hon anlade mordbränder för att lindra sin ångest och för att uppnå den avspänning som hon
upplevt vid de tidigare tillfällena.
Vid denna tidpunkt 19xx debuterar X:s psykiska besvär, initialt som fobiska besvär med
panikångest, uttalade sociala fobier och benägenhet för ångestreaktioner av den typ som ofta ses
som följd av missbruk och institutionalisering men som även ibland utgör abstinensreaktioner.
Fortlöpande kontakt med läkare inom öppenvårdspsykiatrin och blev sjukskriven [datum] pga.
ångesttillstånd.
1 sep 19xx utsattes Cisordinol, och i oktober blev X ångestfylld, uppträdde verbalt aggressivt.
[Datum] sökte på den psykiatriska kliniken. Hon hade svår ångest med tvångstankar om att skada
sig själv med kniv.
[Datum] vårdades X ånyo på psykiatriska kliniken i Y-stad sedan han fått förnyade ångestattacker
och tillstötande sömnproblem efter separation från dåvarande flickvän.
Han har även bett om att få vård med hjälp av tvångsvårdslagstiftningen eftersom han vetat med
sig att han skulle avbryta vården och återvända till missbruket när ångesten blev för stark.
Hon försökte dämpa sin oro och ångest med alkohol och kände sig oftast tvungen att dricka för att
kunna sova.
[Datum] överflyttning till [sjukhus]. Skall under tiden på [annat sjukhus] ha "blivit allt mera psykotisk
med schizofreniforma vanföreställningar och svår ångest".
[Datum] överdoserade han med tabletter och alkohol dock ej suicidsyfte utan för att dämpa
ångesten.
X fick ångest, blev deprimerad och fick självmordstankar.
85
Självmordstankar:
Framkom att han hade självmordstankar och tröstat sig med sprit pga. dels problemen med att få
umgänget med barnen att fungera, dels ekonomiska svårigheter med stora skulder.
[Datum] inkom X akut i ambulans efter att ha intoxikerat. Han uppgav att han ville dö men
berättade också att han såg tomtar som plockade sönder databordet varför han blev rädd.
[Datum] begärde hon att få lämna sjukhuset för att gå hem och ta livet av sig.
[Datum] uttalade X självmordstankar och överflyttades till psykiatrisk vård 18 aug 19xx.
X uppges ibland ha självmordstankar då han tycker att han inte är värd att leva.
X har känt sig deprimerad och återkommande tänkt på självmord som en utväg…
Han uppgav att han hade suicidtankar m.m. och bedömdes som så dålig att han skrevs in på
sjukhuset.
Av ovanstående faktorer är självmordstankar den faktor som uppvisar starkast samvariation
med destruktivitet/självmordsförsök 5 (C* (N = 133) = .464, p < .0005). Därefter följer ångest
(C* (N = 133) = .373, p < .002) och depression (C* (N = 133) = .259, p < .031). Nedstämdhet
uppvisar ingen signifikant samvariation med destruktivitet/ självmordsförsök.
Destruktivitet och självmordsförsök:
Destruktiviteten kan också riktas mot henne själv där hon gjort flera självmordsförsök och
självskadehandlingar.
Har tablettförgiftats några gånger och även försökt ta överdos av tabletter i suicidsyfte.
19xx under året utvecklade X svårartade tvångssyndrom med aggressiva, destruktiva impulser
som riktade sig främst mot henne själv men även mot andra, främst djur.
X har uppvisat en MBD-bild med tendens till aggressivitet och hotfullt beteende, utagerande, men
även självdestruktiva drag…
19xx självmordsförsök, då han under alkoholpåverkan skar sig i handlederna.
Hennes multifaktoriella ångestproblematik leder till inadekvat ångestlindring som alkoholmissbruk,
självdestruktivt beteende och ätstörningar.
Hans tilltagande psykiska ohälsa har lett till självdestruktiva handlingar som självmordsförsök och
eldsanläggelse av egna bostäder.
Det noterades att X var känd inom psykiatrin och att han de senaste sju åren haft en kontakt där
han vårdats på psykiatrisk klinik vid flera tillfällen pga. depressioner och flera självmordsförsök
samt alkoholmissbruk.
Som framgår finns det en hel del överlappningar mellan de psykiska ohälsofaktorerna.
5
Uträkningarna baseras på Sakodas justerade kontingenskoefficient (C*), som kan beskrivas som ett normerat
chi2 med känt maxvärde. C* beräknas genom att dividera observerad kontingenskoefficient (observed C) med
kontingenskoefficientens maximala värde (maximum C), som varierar med tabellens storlek; Cmax = SQRT[(k1)/k], där k = antalet rader eller kolumner beroende på vilket som är minst (SQRT=kvadratrot). För 2x2-tabeller
kan kontingenskoefficienten maximalt anta värdet .71. Om observerad kontingenskoefficient är .38 i en
fyrfältstabell kan beräkningen beskrivas på följande sätt : C* = observed C/ maximum C = .38/SQRT[(2-1)/2] =
.38/.71 = .53.
86
Problembeteende
I likhet med tidigare kapitel har vi valt att presentera användning/missbruk av alkohol- och
droger som ett separat problembeteende skilt från våldsbeteende och brottslighet. Detta bl.a.
för att i mer detalj kunna utröna i vad mån olika problembeteenden hos män ock kvinnor har
förändrats sedan skoltiden. Vi inleder med alkohol- och drogproblematiken.
Tabell 5g. Riskfaktorer (problembeteende): alkohol- och drogmissbruk
Kön
Man
Använder, missbrukar
alkohol
Använder, missbrukar
hasch
Använder, missbrukar
droger
Använder, missbrukar
mediciner
Antal riskfaktorer,
alkohol och droger
Total
Kvinna
Antal i gruppen
109
100%
Uppgift saknas
31
Ja
78
Uppgift saknas
24
100%
133
100%
28%
6
25%
37
28%
72%
18
75%
96
72%
52
48%
10
42%
62
47%
Ja
57
52%
14
58%
71
53%
Uppgift saknas
47
43%
9
38%
56
42%
Ja
62
57%
15
63%
77
58%
Uppgift saknas
78
72%
18
75%
96
72%
Ja
31
28%
6
25%
37
28%
,00
4
4%
1
4%
5
4%
1,00
36
33%
9
38%
45
34%
2,00
26
24%
1
4%
27
20%
3,00
32
29%
10
42%
42
32%
4,00
11
10%
3
13%
14
11%
Överlag kan man säga att bruket av alkohol och/eller droger har blivit mer utbrett sedan
skoltiden; 96 procent har använt ett eller flera rusningsmedel under vuxenlivet (de som inte
noterats för överkonsumtion eller missbruk av rusningsmedel har t.ex. haft en måttlig
alkoholkonsumtion eller så saknas uppgifter). Motsvarande andel under skoltiden var 68
procent (se tabell 4e). Under skoltiden hade 26 procent noterats för tre eller fler riskfaktorer
rörande alkohol och droger. Av tabell 5g framgår att frekvensen för tre eller fler
rusningsmedel är 42 procent. I likhet med tidigare är alkoholmissbruk mest utbrett. Det
enskilda rusningsmedel som ökat mest sedan skoltiden är droger/narkotika, där andelen i
totalgruppen ökat med 26 procent. Därefter följer hasch och alkohol samt mediciner där
ökningen för respektive rusningsmedel är 19, 19 och 17 procent.
I likhet med skoltiden är könsskillnaderna för de enskilda rusningsmedlen förhållandevis
små. De största könsskillnaderna återfinns bland dem som missbrukar hasch och narkotika,
där differensen män och kvinnor är 6 procent. Men här har det skett en omfördelning. Till
skillnad mot skoltiden, då en större andel män noterats för hasch- och drogmissbruk, är det
under vuxenlivet relativt sett fler kvinnor som missbrukar detta. Drogmissbruket bland den
kvinnliga undersökningsgruppen har ökat med 38 procent jämfört med skoltiden. Bland
männen har drogmissbruket ökat med 23 procent.
87
Tabell 5h. Riskfaktorer (problembeteende): alkohol- och drogmissbruk
Uppgift saknas
Antal i gruppen
Använder, missbrukar
alkohol
Uppgift saknas
Ja
Använder, missbrukar
hasch
Uppgift saknas
Ja
Använder, missbrukar
droger
Uppgift saknas
Ja
Använder, missbrukar
mediciner
Uppgift saknas
Ja
Antal riskfaktorer,
alkohol och droger
,00
Dubbelproblematik: skoltid
Alkohol och/eller
droganvändning
Individproblem
Total
Individ och alkohol/
droganvändning
23
100%
19
100%
35
100%
56
100%
133
100%
8
35%
3
16%
13
37%
13
23%
37
28%
15
65%
16
84%
22
63%
43
77%
96
72%
13
57%
17
89%
10
29%
22
39%
62
47%
10
43%
2
11%
25
71%
34
61%
71
53%
12
52%
13
68%
11
31%
20
36%
56
42%
11
48%
6
32%
24
69%
36
64%
77
58%
19
83%
14
74%
25
71%
38
68%
96
72%
4
17%
5
26%
10
29%
18
32%
37
28%
3
13%
2
11%
5
4%
1,00
8
35%
11
58%
10
29%
16
29%
45
34%
2,00
5
22%
9
26%
13
23%
27
20%
3,00
6
26%
6
32%
11
31%
19
34%
42
32%
4,00
1
4%
5
14%
8
14%
14
11%
Av tabell 5h kan vi bl.a. utläsa att personer som tidigare uppmärksammats för
överkonsumtion av alkohol eller droganvändning eller för att ha alkohol/drogproblem i
kombination med individrelaterade problem utmärker sig beträffande nyttjandet av
substanser. Samtliga i dessa grupper har noterats för ett eller fler rusningsmedel.
Andelen som regelbundet nyttjar alkohol är störst i gruppen med individrelaterade problem
från skoltiden (84 procent); personer som ingår i denna grupp använder i minst utsträckning
hasch och narkotika. De som i störst utsträckning missbrukar hasch (71 procent) och
narkotika (69 procent) är de som under skoltiden började använda alkohol och droger.
Noterbart är förändringen som skett bland dem som vid tiden för avslutad skolgång inte
noterats för vare sig individrelaterade problem eller för alkohol- och droganvändning. Utifrån
tillgängliga data skulle man kunna säga att, exempelvis, alkoholanvändningen ökat med 65
procent i denna grupp sedan skoltiden. Relativt sett är detta ”bara” drygt tio procent mer
jämfört med hur många som noterats för överkonsumtion eller missbruk av alkohol under
skoltiden (jfr. tabell 4e). Möjligtvis kan det vara så att personer tillhörande denna grupp
drabbats av svåra påfrestningar senare i livet. I förhållande till övriga grupper i tabell 5h har,
exempelvis, ingen av dessa noterats för umgänge med missbrukare/kriminella under
skoltiden. Dessutom har de i minst utsträckning haft föräldrar som skiljt sig (35 procent).
Under vuxenlivet har 70 procent noterats för en eller flera marginaliserande faktorer – 22
procent har drabbats av kritiska händelser i form av dödsfall bland närstående, vilket är den
högsta andelen bland grupperna ifråga. När det gäller psykiska ohälsofaktorer har 70 procent
har också noterats för en eller flera sådan – 48 procent har dokumenterats för ångest och 39
procent för depression.
Nedan ges exempel på utdrag från aktmaterialet gällande användning av alkohol- och droger.
Användning/missbruk av alkohol- och/eller droger:
Vid skilsmässan delades vårdnaden om barnen. Familjens fastighet försåldes och X kunde efter
kort tid anskaffa en insatslägenhet i centrala Y-stad. Åren efter familjeupplösningen och fram till
hans psykiska insjuknande 19xx använde han tidvis större mängder alkohol. X upplevde att
alkoholen hade en lugnande och stabiliserande inverkan på honom.
88
Av KRV:s behandlingsjournal framgår att X bedöms
spärrmedicineras med antabus på alkoholpolikliniken.
ha
alkoholproblem
och
skulle
[Datum] vårdas på psykiatrisk klinik pga. cannabisutlösta ångestsymtom.
[Datum] inkom X till Y-klinikens akutmottagning tillsammans med fritidsledare och uppgav att han
efter haschrökning hade upplevt att han hade försvunnit in i sig själv och satt inne i hjärnan och
tittade ut genom ögonen.
Efter en intensiv period av amfetaminmissbruk på ca ett år började han märka att han fick "nojor",
dvs. började bli misstänksam, kände sig förföljd.
Våren 19xx missbrukade han LSD och amfetamin.
Medgav att han sedan ett år hade överkonsumerat steroidpreparat och under senare tid
missbrukat GHB.
[Datum] remitteras från distriktsläkare till den psykiatriska mottagningen pga. missbruk av
bensodiazepiner.
Började dricka alkohol 19xx i samband med faderns död. Prövade också att röka hasch en gång,
vilket medförde en psykos. Från 19xx (ett år senare) har livet innehållit omfattande missbruk av
främst starköl. [Datum] inlagd på psykiatrisk klinik pga. alkohol- och cannabismissbruk.
Han har missbrukat hasch, amfetamin och numera framförallt alkohol.
X har missbrukat under 10-15 års tid, mest alkohol, men också amfetamin och bensodiazepiner.
I vuxen ålder har X:s favoritdrog varit amfetamin som han missbrukat "kopiöst". Även missbruk av
heroin har förekommit liksom alkohol i stort sett kontinuerligt.
Sedan missbruksdebuten föreligger ett väldokumenterat mångårigt missbruk som dominerats av
alkohol, cannabis och amfetamin i nämnd ordning.
Han missbrukade alkohol och hasch tämligen regelbundet. Även amfetamin.
Inskriven för psykiatrisk vård hela tiden från 19xx-19xx. [ett år senare och fyra år framåt]. Placerad
på behandlingshem under vårdtiden från och med [datum]… Drack alkohol och rökte hasch under
permissionerna.
Sedan missbruksdebuten föreligger ett väldokumenterat mångårigt missbruk som dominerats av
alkohol, cannabis och amfetamin i nämnd ordning.
19xx-19xx [en tio års period] X:s tillvaro har alltmer kommit att präglas av ett accelererande
missbruk av främst amfetamin och tilltagande psykisk ohälsa.
Tablettmissbruket går att fastställa genom att läsa journalerna… Från [datum] fram till tiden för
gärningen hade X via den psykiatriska mottagningen fått sammanlagt drygt tiotusen tabletter… det
vill säga cirka tjugo narkotikaklassade tabletter dagligen i genomsnitt”.
Vid 23 års ålder testade X kokain för första gången. Fram till 19xx hade X ett så gott som dagligt
missbruk av kokain samt bensodiazepiner, då han började röka brunt heroin.
89
I Tabell 5i redovisas andel av män och kvinnor som noterats för våldsbeteende och
brottslighet under vuxenlivet.
Tabell 5i. Riskfaktorer (problembeteende), våldshandlingar och brottslighet
Kön
Man
Våldshandlingar, våldsbrott
inkl hot
Total
Kvinna
Antal i gruppen
109
100%
24
100%
133
100%
Uppgift saknas
47
43%
12
50%
59
44%
62
57%
12
50%
74
56%
100
92%
24
100%
124
93%
9
8%
9
7%
37
34%
8
33%
45
34%
Ja
Sexualbrott
Uppgift saknas
Ja
Övriga brott
Uppgift saknas
Ja
Mordbrand, eldsanläggelse
Antal riskfaktorer,
våldshandlingar, brott
72
66%
16
67%
88
66%
100
92%
18
75%
118
89%
Ja
9
8%
6
25%
15
11%
,00
21
19%
6
25%
27
20%
1,00
34
31%
6
25%
40
30%
2,00
44
40%
8
33%
52
39%
3,00
10
9%
4
17%
14
11%
Uppgift saknas
I totalgruppen har 80 procent varit våldsamma eller registrerats för något brott under
vuxenlivet – fram till och med 6 månader innan gärningen i den senaste RPU:n. I jämförelse
med dem som under skoltiden noterats för en eller flera riskfaktorer angående
aggressivt/normbrytande beteende (50 procent, jfr. tabell 4f) har det skett en markant ökning
på detta problemområde. En dryg majoritet (56 procent) har begått våldshandlingar eller
våldsbrott och ungefär två tredjedelar har noterats för övriga brott.
Könsskillnaderna är tydligast för mordbrand och sexualbrott, där kvinnorna i högre grad
gjort sig skyldiga till den förra och uteslutande män till den senare brottstypen.
Könsskillnaderna är däremot marginella när det gäller övriga brott.
Beträffande våldsbrott och annan kriminalitet under vuxenlivet är det framförallt personer
som under skoltiden hade en dubbel problematik eller personer som frekvent nyttjade alkohol
och/eller droger som utmärker sig. I gruppen med tidig dubbel problematik har 66 procent
noterats för våldshandlingar/våldsbrott och 60 procent i gruppen med alkohol/drogproblem
(se tabell 5j nedan). Dessa grupper utmärker sig även beträffande kategorin övriga brott
liksom när det gäller antal registrerade riskfaktorer inom detta problemkomplex.
Bland dem som inte hade några individrelaterade och/eller missbruksproblem under
skoltiden har 52 procent begått våldshandlingar/våldsbrott och 61 procent övriga brott. Detta
är betydligt högre andelar jämfört med skoltiden, då 13 procent noterats för aggressivt
normbrytande beteende och 26 procent för aggressivt normbrytande beteende inklusive övriga
brott.
Det som är iögonfallande i gruppen som tidigare registrerats för individrelaterade problem
(kognitiva problem, koncentrationssvårigheter, psykiska störningar m.m.) är att den vis-a-vis
övriga grupper har noterats för en hög andel mordbränder och en låg andel våldshandlingar.
90
Tabell 5j. Riskfaktorer (problembeteende), våldshandlingar och brottslighet
Dubbelproblematik: skoltid
Uppgift saknas
Antal i gruppen
Våldshandlingar, våldsbrott inkl Uppgift saknas
hot
Ja
Sexualbrott
Övriga brott
Mordbrand, eldsanläggelse
Uppgift saknas
Total
Individ och alkohol/
droganvändning
23
100%
19
100%
35
100%
56
100%
133
100%
11
48%
15
79%
14
40%
19
34%
59
44%
12
52%
4
21%
21
60%
37
66%
74
56%
22
96%
18
95%
34
97%
50
89%
124
93%
Ja
1
4%
1
5%
1
3%
6
11%
9
7%
Uppgift saknas
9
39%
11
58%
10
29%
15
27%
45
34%
Ja
14
61%
8
42%
25
71%
41
73%
88
66%
Uppgift saknas
21
91%
15
79%
33
94%
49
88%
118
89%
2
9%
4
21%
2
6%
7
13%
15
11%
Ja
Antal riskfaktorer,
våldshandlingar, brott
Individproblem
Alkohol och/eller
droganvändning
,00
5
22%
7
37%
6
17%
9
16%
27
20%
1,00
8
35%
7
37%
11
31%
14
25%
40
30%
2,00
9
39%
5
26%
16
46%
22
39%
52
39%
3,00
1
4%
2
6%
11
20%
14
11%
Vi avslutar detta avsnitt med att ge några exempel på våldshandlingar och brottsliga gärningar
begångna av undersökningspersonerna.
Vålds- handlingar/brott och brottslighet:
Uppvisar klara tecken på en paranoid schizofreni med ett allvarligt inslag av aggressivitet, där han
ett flertal gånger misshandlat personer i sin omgivning.
[Datum-datum] gör sig skyldig till olaga hot.
Under 19xx dömdes X för första gången för ett grövre våldsbrott till tre års fängelse.
19xx dömdes X till rättspsykiatrisk vård som påföljd för sexuellt ofredande.
Begår en rad narkotikarelaterade brott, såsom stöld, grov stöld och häleri under 19xx…
[Datum] gör sig skyldig till grovt rattfylleri och grov olovlig körning.
19xx dömd för skadegörelse vid nio tillfällen och §7 intyg angavs då.
19xx anlägger flera bränder under en permission, men dessa gärningar ledde inte till åtal.
[Datum] begår misshandelsbrott och grov stöld.
[Datum] anlade han en brand i en fastighet varpå han åtalades för mordbrand och försök till mord.
[Datum] dömd till fängelse en månad för olaga hot, försök till rån och skadegörelse begångna
under permission.
[Datum]… gjort sig skyldig till mordbrand, snatteri, olaga hot, skadegörelse, olovlig körning och
urkundsförfalskning.
[Datum] gör sig skyldig till grov våldtäkt, olaga hot, misshandel och olaga hot, grov misshandel vid
två tillfällen i [förortsområde].
91
Riskbelastning under vuxenlivet
Alkohol- och drogmissbruk är det enskilda problemkomplex som flest personer (96 procent)
har noterats för under perioden som följer efter skolan fram till sex månader innan brottet.
Under samma period har en stor andel också varit våldsamma eller gjort sig skyldiga till
brottsliga handlingar (80 procent), liksom exponerats för marginaliserande faktorer (78
procent) och uppvisat tecken på psykisk ohälsa (71 procent). Därtill har många (44 procent)
även upplevt kritiska händelser i form av dödsfall eller självmord bland närstående. Kort sagt
är problembilden under vuxenlivet komplex för åtskilliga.
Utfallet i tabell 5k nedan, som bygger på en sammanslagning av samtliga riskfaktorer som
presenterats i anslutning till kapitlet om vuxenlivet, visar bl.a. antalet riskfaktorer för män
respektive kvinnor.
Tabell 5k. Personer med en eller fler riskfaktorer under vuxenlivet
Kön
Man
Antal i gruppen
Antal
riskfaktorer,
vuxenliv
(max 20)
Total
Kvinna
109
100,0%
24
100,0%
133
100,0%
1,00
2
1,8%
1
4,2%
3
2,3%
2,00
7
6,4%
7
5,3%
3,00
4
3,7%
3
12,5%
7
5,3%
4,00
11
10,1%
1
4,2%
12
9,0%
5,00
5
4,6%
2
8,3%
7
5,3%
6,00
23
21,1%
3
12,5%
26
19,5%
7,00
13
11,9%
1
4,2%
14
10,5%
8,00
10
9,2%
6
25,0%
16
12,0%
9,00
11
10,1%
2
8,3%
13
9,8%
10,00
9
8,3%
2
8,3%
11
8,3%
11,00
7
6,4%
7
5,3%
12,00
3
2,8%
2
8,3%
5
3,8%
13,00
3
2,8%
1
4,2%
4
3,0%
15,00
1
,9%
1
,8%
I jämförelse med skoltiden kan man säga att kvinnornas riskbelastning – mätt i antal
riskfaktorer – har ökat. Relativt sett är det fler kvinnor (58 procent) än män (52 procent) som
har en hög riskbelastning, dvs. som noterats för 7 eller fler riskfaktorer. Under skoltiden var
bilden den motsatta; dvs. fler män (32 procent) än kvinnor (21 procent) hade 7 eller fler
riskfaktorer (jfr. tabell 4g).
Skillnaderna i intervallet 7 eller fler riskfaktorer är ännu större när vi jämför individer med
individrelaterade problem under skoltiden (kognitiva problem, koncentrationssvårigheter,
psykiska störningar m.m.) med personer som hade börjat nyttja alkohol och droger (se tabell
5l nedan).
92
Tabell 5l. Personer med en eller fler riskfaktorer under vuxenlivet
Dubbelproblematik: skoltid
Uppgift saknas
Individproblem
23
100,0%
19
1
4,3%
2,00
1
4,3%
3
3,00
2
8,7%
4,00
2
8,7%
5,00
3
13,0%
6,00
5
21,7%
6
7,00
2
8,7%
8,00
2
8,7%
9,00
3
13,0%
10,00
1
4,3%
Antal i gruppen
Antal
riskfaktorer,
vuxenliv (max
20)
Total
Alkohol och/eller
droganvändning
100,0%
Individ och alkohol/
droganvändning
35
100,0%
56
2
5,7%
15,8%
1
2,9%
2
1
5,3%
2
5,7%
3
15,8%
3
1
31,6%
3
2
1
100,0%
133
100,0%
3
2,3%
3,6%
7
5,3%
2
3,6%
7
5,3%
8,6%
4
7,1%
12
9,0%
2,9%
3
5,4%
7
5,3%
4
11,4%
11
19,6%
26
19,5%
15,8%
4
11,4%
5
8,9%
14
10,5%
10,5%
5
14,3%
7
12,5%
16
12,0%
5,3%
3
8,6%
6
10,7%
13
9,8%
1,00
3
8,6%
7
12,5%
11
8,3%
11,00
2
5,7%
5
8,9%
7
5,3%
12,00
3
8,6%
2
3,6%
5
3,8%
2
5,7%
1
1,8%
4
3,0%
1
1,8%
1
,8%
13,00
1
4,3%
15,00
I totalgruppen har drygt hälften (54 procent) noterats för hög riskbelastning under vuxenlivet,
dvs. för 7 eller fler riskfaktorer. Under skoltiden var motsvarande andel 30 procent. Av
resultatet att döma har personer som endast noterats för individrelaterade problem under
skoltiden i minst grad utsatts för olika påfrestningar senare i livet. Av dessa har 32 procent 7
eller fler riskfaktorer. De som utmärker sig för att ha en hög riskbelastning är personer som
under skoltiden börjat använda rusningsmedel regelbundet (63 procent) och/eller som
därutöver noterats för individrelaterade problem (61 procent). Det sagda framgår ännu
tydligare när vi jämför den totala riskbelastningen hos de olika grupperna.
Total riskbelastning under vuxenlivet
Liksom tidigare används medelvärdet av antal riskfaktorer (under vuxenlivet) som ett grovt
mått på undersökningsgruppens totala riskbelastning.
Tabell 5n. Total riskbelastning
Kön
Man
N=109
Antal riskfaktorer,
vuxenliv (max 20)
Min
Dubbelproblematik: skoltid
Kvinna
Uppgift saknas
Individproblem
N=24
N=23
N=19
Total
Individ och
alkohol/drogan
vändning
Alkohol och/eller
droganvändning
N=35
N=56
Man
N=133
1
1
1
2
1
2
1
Max
15
13
13
9
13
15
15
Medel
7,0
7,2
6,2
5,4
7,4
7,7
7,0
Stand.avvik
3,0
3,1
2,8
2,1
3,3
2,8
3,0
Antal svar
109
24
23
19
35
56
133
93
Enligt resultatet i tabell 5n föreligger ingen könsskillnad att tala om när det gäller antal
riskfaktorer i genomsnitt. Däremot vet vi från den tidigare presentationen att problembilden
under vuxenlivet innehållsmässigt ser lite olika ut för kvinnor och män. Exempelvis har fler
kvinnor än män, relativt sett, utsatts för våld. Fler män än kvinnor har erfarenheter av att vara
bostadslös.
Den totala riskbelastningen är lägst i gruppen som under skoltiden endast noterats för
individrelaterade problem (5). Riskbelastningen är t.o.m. lägre än hos dem som vare sig hade
individ- eller alkohol/drogproblem (6). En bidragande orsak till denna skillnad är att personer
i den senare gruppen i större utsträckning än den förra har missbrukat hasch och droger under
vuxenlivet; de har i större grad också begått våldshandlingar liksom övriga brott, vilket ofta
följer i spåren av ett missbruk. Hos personer som tidigt börjat använda alkohol och droger (7)
och som därutöver noterats för individrelaterade problem under skolåren (8) är den totala
riskbelastningen högst.
Föga förvånande visar det sig vara de som tidigare noterats för fler riskfaktorer som också
gör det senare i livet.
Tabell 5m. Korstabell: riskfaktorer under vuxenlivet (klassindelad) by riskfaktorer under skoltiden (klassindelad)
Antal riskfaktorer skoltid (klassindelad)
0-3 riskfaktorer 4-6 riskfaktorer
Antal riskfaktorer
vuxenliv
(klassindelad)
1-3 riskfaktorer
Count
% within Antal riskfaktorer
skoltid (klassindelad)
7 eller fler riskfaktorer
Count
% within Antal riskfaktorer
skoltid (klassindelad)
Total
0-3 riskfaktorer
Count
% within Antal riskfaktorer
skoltid (klassindelad)
4-6 riskfaktorer
Total
7 eller fler
riskfaktorer
Count
% within Antal riskfaktorer
skoltid (klassindelad)
8
8
1
17
17,0%
17,4%
2,5%
12,8%
23
12
10
45
48,9%
26,1%
25,0%
33,8%
16
26
29
71
34,0%
56,5%
72,5%
53,4%
47
46
40
133
100,0%
100,0%
100,0%
100,0%
Av dem som redan hade en hög riskbelastning under skoltiden (7 eller fler riskfaktorer) har
drygt 70 procent noterats för 7 eller fler riskfaktorer under vuxenlivet, att jämföra med dem
som tidigare hade en lägre (4-6 riskfaktorer) eller låg riskbelastning (0-3 riskfaktorer) där
motsvarande andelar är 57 procent respektive 34 procent. Sambandet mellan antal riskfaktorer
under skoltid och vuxenliv är signifikant; (χ2 (4, N = 133) = 15.757, p < .003).
Multiproblem
I detta avsnitt redovisas hur riskfaktorer under vuxenlivet är sammanlänkande med varandra.
Vi redogör även för om och i så fall hur individrelaterade problem och problembeteenden
under skoltiden korrelerar med riskfaktorer under vuxenlivet, detta för att få en uppfattning
om hur tidiga riskfaktorer predicerar framtida problem hos undersökningspersonerna som
grupp betraktat. Vi inleder med problemkomplexet psykisk ohälsa. Därnäst för vi in
våldshandlingar och brottslighet respektive alkohol- och drogmissbruk. Positiva korrelationer
markeras med dubbelriktade pilar.
94
Psykisk ohälsa
Drygt 70 procent av de undersökta personerna har noterats för en eller flera psykiska
ohälsofaktorer. Figur 5a illustrerar bl.a. att depression samvarierar med övriga psykiska
ohälsofaktorer utom ångest.
Figur 5a: Korrelationer mellan psykisk ohälsa och kritiska händelser, marginaliserande faktorer (vuxenliv),
problembeteende och individrelaterade problem (skoltid).
Kritiska händelser
Skilsmässa
Utsatt för våld
Dödsfall, självmord
Alk./droger, skoltid
Alkohol
Hasch
Sniffat
Narkotika
M edicin
Psykisk ohälsa
(vuxenliv)
Individproblem,
skoltid
Självmordstankar
Anpassningsproblem
Koncentration
Destruktiv beteende
inkl. S-försök
Kognitiva problem
Depression
Psykiska problem
Nedstämdhet
Ångestkänslor
Aggress./normbryt.
beteende, skoltid
Aggressiv i skola
Våld exklusive skola
Övriga brott
M arginaliserande faktorer
Arbetslös
Bostadslös/vräkt
Vagabonderande
Umgänge med kriminella/missbrukare
Den deprimerade tenderar att ha självmordstankar och bete sig på ett destruktivt sätt.
Korrelationen mellan depression och skilsmässa anger en orsak till psykisk ohälsa, dödsfall
eller självmord bland närstående en annan. I det senare fallet kan nedstämdhet vara en första
reaktion som, om den kvarstår, senare övergår till depression. De som utsatts för våld har
benägenhet för att samtidigt uppvisa ett destruktivt beteende, inte minst riktat mot den egna
personen. Kritiska händelser i form av skilsmässa och utsatt för våld korrelerar också med
95
varandra. Härvidlag finns det inte, som man skulle kunna tro, någon skillnad mellan könen.
Relativt sett har lika många män som kvinnor noterats för nämnda variabelkombination.
Ingen av de marginaliserande faktorerna samvarierar med psykisk ohälsa i något avseende.
Det finns heller inga korrelationer mellan individrelaterade problem under skoltiden och
psykisk ohälsa. När det gäller tidigare alkohol- och droganvändning (under skoltiden) är det
endast missbruk av mediciner som ger ett signifikant utslag på psykisk ohälsa, missbruket av
läkemedel samvarierar med självmordstankar. Ser vi till aggressivt/normbrytande beteende
under ungdomsåren korrelerar våldshandlingar utanför skolan negativt med ångest (detta
samband redovisas inte i figur 5a. Se tabell A5 och B5 i bilagan).
Våldshandlingar och brottslighet
Fyra femtedelar av undersökningspersonerna har noterats för att ha begått våldshandlingar
eller brott från och med avslutad skolgång till 6 månader innan gärningen i senaste RPU:n.
Som framgår av figur 5b samvarierar övriga brott med andra faktorer ingående i detta
problemkomplex.
Figur 5b: Korrelationer mellan våldshandlingar/brottslighet och kritiska händelser, marginaliserande faktorer
(vuxenliv), problembeteende och individrelaterade problem (skoltid).
K ritiska händelser
Skilsm ässa
U tsatt för våld
D ödsfall, självm ord
A lk./droger, skoltid
A lkohol
H asch
Sniffat
N arkotika
M edicin
Psykisk ohälsa
(vuxenliv)
Individ problem ,
skoltid
Självm ordstankar
A npassningsproblem
D estruktiv beteende
inkl. S-försök
K oncentration
V åldshan dlingar,
brottslighet
K ognitiva problem
Psykiska problem
V åldshandlingar/brott
D epression
N edstäm dhet
Å ngestkänslor
A ggress./norm bryt.
beteende, skoltid
Ö vriga brott
A ggressiv i skola
E ldanläggelse,
m ordbrand
V åld exklusive skola
Sexbrott
Ö vriga brott
M arginaliserande faktorer
A rbetslös
Bostadslös/vräkt
V agabonderande
96
U m g änge m ed krim inella/m issbrukare
Ser vi till marginaliserande faktorer korrelerar våldshandlingar med bostadslös och umgänge
med kriminella/missbrukare. Inga psykiska ohälsofaktorer eller kritiska händelser samvarierar
med våldshandlingar eller annan brottslighet. Det finns heller inga korrelationer mellan
individrelaterade problem under skoltiden och brottslighet/våldshandlingar under vuxenlivet.
Däremot är tidigare brottslighet och alkohol/droganvändning sammanlänkat med brott och
våld under vuxenlivet. De som var aggressiva i och utanför skolan förefaller hemfalla åt
våldsövergrepp, de som gjorde sig skyldiga till annan brottslighet tycks fortsätta med det. Den
typ av tidiga problem som framförallt sammanhänger med vuxenkriminalitet är alkohol- och
droganvändning. Samliga rusningsmedel utom mediciner samvarierar med våldshandlingar.
Alkohol, hasch och sniffning korrelerar också med annan brottslighet (se tabell C5 och D5 i
appendix).
Alkohol- och drogmissbruk
När vi avslutningsvis för in alkohol- och drogmissbruk blir bilden mycket komplex.
Figur 5c: Korrelationer mellan alkohol- och drogmissbruk och våldshandlingar/brottslighet, kritiska händelser,
marginaliserande faktorer (vuxenliv), problembeteende och individrelaterade problem (skoltid).
K ritiska händelser
Skilsmässa
Utsatt för våld
Dödsfall, självmord
Alk./droger, skoltid
Alkohol- och
drogmissbruk
Alkohol
Alkohol
H asch
H asch
Sniffat
Narkotika
Narkotika
M edicin
M edicin
Psykisk ohälsa
(vuxenliv)
Individproblem,
skoltid
Självmordstankar
Anpassningsproblem
Destruktiv beteende
inkl. S-försök
K oncentration
Våldshandlingar,
brottslighet
K ognitiva problem
Psykiska problem
Våldshandlingar/brott
Depression
Nedstämdhet
Ångestkänslor
Aggress./normbryt.
beteende, skoltid
Ö vriga brott
Aggressiv i skola
Eldanläggelse,
mordbrand
Våld exklusive skola
Sexbrott
Ö vriga brott
M arginaliserande faktorer
Arbetslös
Bostadslös/vräkt
Vagabonderande
97
Umg änge med kriminella/missbrukare
Så gott som samtliga undersökningspersoner (96 procent) har noterats för att missbruka ett
eller flera rusningsmedel under vuxenlivet. Alkohol, som är vanligast förekommande (drygt
70 procent), används i hög grad såväl enskilt som i kombination med andra droger, vilket
indikeras av att samtliga substanser utom alkohol samvarierar med varandra (se tabell E5 i
bilagan). Bruket av alkohol förefaller vara en central länk till undersökningspersonernas
psykiska ohälsa, i synnerhet hos dem som kombinerar alkohol med ett tablettmissbruk.
Överkonsumtion eller missbruk av alkohol samvarierar med depression, ångest och
(själv)destruktivt beteende, medan tablettmissbruk uppvisar ett positivt samband med
självmordstankar och destruktivitet. Övriga substanser ger inga signifikanta utslag på psykisk
ohälsa (se tabell F5 i bilagan).
Ser vi till kritiska händelser utmärker sig tablettmissbruket tillsammans med
narkotikamissbruket. Den förra typen av missbruk korrelerar med skilsmässor/separationer
och med att vara utsatt för våld. Narkotikamissbruk korrelerar endast med utsatthet för våld.
Beträffande marginaliserande faktorer är narkotikamissbruk associerat med att umgås med
kriminella/missbrukare. I förhållande till vuxenkriminalitet är det endast narkotika- och
haschmissbruk som ger signifikanta utslag; båda substanserna samvarierar med
våldshandlingar (tabell F5 i bilagan).
När vi granskar associationer mellan alkohol- och drogmissbruk i vuxenlivet med
problembeteenden och individrelaterade problem under skoltiden kan vi konstatera att det
framförallt är tidigare missbruk som ger utslag under vuxenlivet. Ett drogmissbruk i vuxen
ålder (narkotika och hasch) sammanhänger med ett tidigare drogmissbruk (narkotika och
hasch). Haschmissbruk i vuxen ålder samvarierar även med användandet av alkohol under
ungdomsåren. Tidigare sniffning korrelerar med ett senare narkotikamissbruk. Ett tidigt
missbruk av mediciner är associerat med ett senare tablettmissbruk (haschmissbruk under
skoltiden uppvisar ett negativt samband med ett senare alkoholbruk och visas inte i figuren
ovan). När det gäller aggressivt/normbrytande beteende under skolåren korrelerar endast
ungdomsbrottslighet (övriga brott) med ett narkotikamissbruk senare i livet. Beträffande
individrelaterade problem samvarierar tidiga psykiska problem med ett alkoholmissbruk
senare i livet (se tabell G5 i appendix).
Tabellen 5n nedan ger en mer koncentrerad bild av hur individrelaterade problem och
användning av alkohol/droger under skoltiden är relaterat med missbruk, kriminalitet och
psykisk ohälsa senare i livet.
Tabell 5n. Problembeteende och psykisk ohälsa (vuxenliv)
Dubbelproblematik: skoltid
Uppgift saknas
Antal i gruppen
Alkohol, och/eller
droganvändning
Uppgift saknas
Individproblem
Alkohol och/eller
droganvändning
35
100%
Total
Individ och alkohol/
droganvändning
23
100%
19
100%
56
3
13%
2
11%
20
87%
17
89%
35
100%
56
10
43%
14
74%
13
37%
13
57%
5
26%
22
5
22%
7
37%
18
78%
12
7
30%
4
16
70%
15
100%
133
100%
5
4%
100%
128
96%
19
34%
56
42%
63%
37
66%
77
58%
6
17%
9
16%
27
20%
63%
29
83%
47
84%
106
80%
21%
11
31%
16
29%
38
29%
79%
24
69%
40
71%
95
71%
Ja
Våldshandlingar/brott,
sexualbrott
Uppgift saknas
Ja
Våldshandlingar/brott,
sexualbrott, övriga brott
Uppgift saknas
Ja
Psykisk ohälsa, vuxenliv
Uppgift saknas
Ja
98
När det gäller psykisk ohälsa förefaller tidigare problem ha mindre betydelse. Det spelar så att
säga mindre roll om man tidigare har haft problem med psyket, alkohol, droger eller ej – den
psykiska ohälsan är tämligen utbredd och varierar förhållandevis lite med personernas
bakgrund i dessa avseenden. Ett liknande resonemang kan appliceras på problemkomplexet
alkohol- och droganvändning. Alla överkonsumerar eller missbrukar rusningsmedel i hög
grad. Däremot är inte alla våldsbenägna i samma utsträckning (våldshandlingar/-brott
sexualbrott). Gruppen av individer som tidigare noterats för individrelaterade problem skiljer
sig härvidlag markant från övriga grupper.
Insatser
Utifrån tabell 5o kan vi utläsa att ungefär tre fjärdedelar har fått insatser från fyra, fem eller
från samtliga aktörer under vuxenlivet. Insatser från skolan har utgått medan insatser från
arbetsförmedlingen och försäkringskassan har tillkommit. Insatserna har framförallt
tillhandahållits av psykiatrin (90 procent), socialtjänsten (88 procent), kriminal-/frivården (77
procent) och arbetsförmedlingen/försäkringskassan (71 procent. Se tabell 5p nedan).
Tabell 5o. Personer som erhållit en eller flera insatser under vuxenlivet
Kön
Total
Man
Antal i gruppen
Kvinna
24
100%
133
100%
4
3%
7%
2
8%
10
8%
14
13%
7
29%
21
16%
27
25%
6
25%
33
25%
5,00
31
28%
5
21%
36
27%
6,00
25
23%
4
17%
29
22%
Insatser
1,00
från 1, 2, 3,
2,00
4, 5 el 6
aktörer
3,00
(vuxenliv)
4,00
109
100%
4
4%
8
Tabell 5p. Insatser från olika aktörer under vuxenlivet.
Kön
Man
Insatser (vuxenlivet):
socialtjänst
Kvinna
Antal i gruppen
109
100%
Uppgift saknas
16
15%
93
85%
Ja
Total
24
24
100%
100%
133
100%
16
12%
117
88%
Insatser (vuxenlivet):
psykiatri
Uppgift saknas
11
10%
2
8%
13
10%
Ja
98
90%
22
92%
120
90%
Insatser (vuxenlivet):
hälso- sjukvård
Uppgift saknas
52
48%
15
63%
67
50%
Ja
57
52%
9
38%
66
50%
Insatser (vuxenlivet):
kriminal, frivård
Uppgift saknas
21
19%
9
38%
30
23%
Ja
88
81%
15
63%
103
77%
Insatser (vuxenlivet):
missbruksvård
Uppgift saknas
50
46%
10
42%
60
45%
Ja
59
54%
14
58%
73
55%
Insatser (vuxenlivet):
arb.förm/försäkringsk.
Uppgift saknas
29
27%
10
42%
39
29%
Ja
80
73%
14
58%
94
71%
99
Drygt hälften har fått insatser från missbrukarvården (55 procent), i detta avseende är
könsskillnaden marginell. I förhållande till hur många som överkonsumerar eller missbrukar
alkohol och/eller droger (95 procent) är andelen som noterats för missbrukarvård påfallande
låg. Möjligtvis kan det vara så att diskrepansen härvidlag återspeglar en praktik där
missbrukarvården är bristfälligt integrerad med andra aktörers verksamheter, exempelvis med
psykiatriska insatser. Störst könsskillnad återfinns bland dem som fått insatser från kriminal/frivård, vilket fler män (81 procent) än kvinnor (63 procent) haft.
Insatser i förhållande till riskfaktorer
När vi granskar insatser i förhållande till undersökningspersonernas totala riskbelastning
under vuxenlivet blir bilden snarlik den som förelåg under skoltiden (jfr. tabell 4m).
Tabell 5q: Totalt antal riskfaktorer fördelat efter insatser under vuxenlivet
Insatser från 1, 2, 3, 4, 5 el 6 aktörer (vuxenliv)
1,00
Antal i gruppen
Antal
riskfaktorer,
vuxenliv
(max 20)
4
100%
1
25%
2,00
10
3,00
100%
4,00
Total
5,00
21
100%
33
100%
1
5%
1
36
6,00
100%
29
100%
133
100%
3%
3
2%
3
9%
7
5%
1,00
2,00
4
3,00
1
40%
25%
4,00
5,00
6,00
2
50%
5%
4
12%
1
3%
7
5%
2
10%
8
24%
1
3%
1
3%
12
9%
1
10%
3
14%
1
3%
1
3%
1
3%
7
5%
4
40%
4
19%
5
15%
7
19%
4
14%
26
20%
3
14%
2
6%
7
19%
2
7%
14
11%
3
9%
7
19%
2
7%
16
12%
5
14%
5
17%
13
10%
7,00
8,00
1
3
14%
9,00
1
10%
3
14%
10,00
1
5%
1
3%
5
14%
4
14%
11
8%
11,00
2
6%
1
3%
4
14%
7
5%
12,00
1
3%
1
3%
3
10%
5
4%
13,00
2
6%
2
7%
4
3%
1
3%
1
1%
15,00
Ungefär hälften har fått insatser från fem eller sex aktörer. Av tabell 5r framgår att personer
som haft flest typer av insatser också har den högsta riskbelastningen.
Tabell 5r: Total riskbelastning fördelat efter insatser under vuxenlivet.
Insatser från 1, 2, 3, 4, 5 el 6 aktörer (vuxenliv)
1,00
2,00
N=4
Antal riskfaktorer, vuxenliv
(max 20)
Min
Max
3,00
N=10
4,00
N=21
5,00
N=33
Total
6,00
N=36
1,00
N=29
N=133
1
2
1
1
3
4
1
6
8
10
13
12
15
15
Medel
4,0
4,5
6,3
5,9
7,7
9,3
7,0
Stand.avvik
2,4
2,3
2,2
3,3
1,9
2,7
3,0
4
10
21
33
36
29
133
Antal svar
100
Figur 5d beskriver hur insatser under vuxenlivet korrelerar med varandra. I figuren ingår tre
former av slutenvårdsinsatser som inte har presenterats tidigare, psykiatrisk tvångsvård, vård
av missbrukare jämte lagen om vård av missbrukare (LVM) samt upprepade fängelsevistelser.
Dessa typer av insatser tycks fungera som länkar mellan olika aktörer.
Figur 5d: Korrelationer mellan olika typer av insatser (vuxenliv).
Kritiska händelser
Skilsmässa
Utsatt för våld
Dödsfall, självmord
Alkohol- och
drogmissbruk
Alkohol
Hasch
Narkotika
Insatser: psykiatri
M edicin
Psykiatrisk tvångsvård
Insatser: missbruksvård
Psykisk ohälsa
(vuxenliv)
Självmordstankar
LVM
Destruktiv beteende
inkl. S-försök
Insatser: socialtjänst
Depression
Insatser: hälso- sjukvård
Nedstämdhet
Ångestkänslor
Insatser: AF
Aggressivt/normbrytande beteende
Upprepade fängelsevistelser
Våldshandlingar/brott
Insatser: kriminal/frivård
Övriga brott
Eldanläggelse,
mordbrand
Sexbrott
M arginaliserande faktorer
Arbetslös
Bostadslös/vräkt
Vagabonderande
Umgänge med kriminella/missbrukare
Ser vi till undersökningspersonerna som grupp betraktat korrelerade psykiatriska insatser med
insatser från socialtjänst, missbrukarvård, skola och hälso- och sjukvård under skoltiden.
Under vuxenlivet uppvisar psykiatriska insatser endast en signifikant korrelation – närmare
bestämt med insatser från hälso- och sjukvården. Sambanden mellan insatstyperna har
minskat betänkligt (se tabell H5 i bilagan).
För socialtjänstens vidkommande har något liknande hänt. Under skoltiden samvarierade
socialtjänstens insatser med insatser från skolan, psykiatrin och kriminal/frivården. Under
vuxenlivet har kvartetten reducerats till en trio där socialtjänstens insatser korrelerar med
101
missbrukarvårdens och kriminal-/frivårdens insatser – och alltså inte längre med psykiatriska
insatser. Om undersökningspersonerna har haft att göra med både psykiatri och socialtjänst
förefaller det ha varit i anslutning till att de blivit psykiatriskt tvångsvårdade. Möjligtvis
indikerar detta resultat att aktörerna ifråga har haft mindre med varandra att göra när det gäller
att erbjuda patienterna stöd- och kontrollinsatser under öppnare vårdformer.
Emedan psykiatrins och socialtjänstens ”kontaktytor” både har minskat och ändrat karaktär
kan man säga att missbrukarvårdens insatser kring de undersökta personerna endast förändrats
kvalitativt. Under skoltiden samvarierade insatser från missbrukarvården endast med
psykiatriska insatser. Under vuxenlivet korrelerar missbruksvårdens insatser endast med
socialtjänstens insatser. Sambandet med psykiatrin har försvunnit. Eventuellt är det så att
missbrukarvårdens insatser har sammankopplats med psykiatrins i fall där personerna varit
föremål för LVM-insatser.
I likhet med skoltiden samvarierar insatser från kriminal-/frivården med socialtjänstens
insatser. Nytt är att också hälso- och sjukvårdens insatser korrelerar med kriminal- och
frivårdens insatser. De som haft upprepade fängelsevistelser har, förutom insatser från
kriminalvården, även haft att göra med missbrukarvården. Däremot finns inget direkt
samband mellan missbruksvårdens och kriminalvårdens insatser. Måhända är det åter så att en
slutenvårdsform har fungerat som en länk mellan olika aktörer.
I figur 5e nedan har vi tillfogat riskfaktorer under vuxenlivet (se tabell I5 och J5 i
appendix). Ser vi till vålds- handlingar/brott och annan kriminalitet så utmärker sig kriminal/frivården och missbrukarvården. Insatser från dessa aktörer samvarierar med våldsbrott och
övriga brott. De som dokumenterats för våldsövergrepp och övriga brott har också haft
upprepade fängelsevistelser. Psykiatriska insatser, liksom psykiatrisk tvångsvård, korrelerar
endast med våldshandlingar.
När det gäller psykisk ohälsa är det inte någon större skillnad i omfattning mellan dem som
har respektive inte har fått insatser från de olika aktörerna. Den faktor som utmärker sig är
(själv)destruktivt beteende, som bl.a. samvarierar med insatser från hälso- och sjukvården till
följd av, exempelvis, ”suicidförsök genom överdosering”, ”självskadehandlingar”,
”självmordsförsök med tabletter och knivskärning”. Depression uppvisar ett negativt samband
med psykiatrisk tvångsvård (redovisas ej i figuren). Av dem som fått slutenvårdsinsatser i
form av detta har en dryg fjärdedel noterats för depression, medan ungefär hälften av den som
inte har tvångsvårdats har dokumenterats för depression.
De som noterats för marginaliserande faktorer tycks ha missbruket som gemensam
nämnare. Insatser från missbrukarvården korrelerar med tre av fyra faktorer i detta
problemkomplex. Kritiska händelser i form av utsatt för våld har också klara
beröringspunkter med missbruksproblematiken då dylika händelser samvarierar med LVMinsatser.
Beträffande alkohol- och drogmissbruk samvarierar alkoholmissbruk med insatser från
hälso- och sjukvård, medan narkotika- och haschmissbruk korrelerar med insatser från
kriminal- och frivård samt från missbrukarvården. Haschmissbruk samvarierar även med
LVM-insatser. Psykiatriska insatser uppvisar inga signifikanta samband med riskfaktorer.
Detta beror på att åtskilliga med missbruksproblem, relativt sett, inte har noterats för några
psykiatriska insatser. Beträffande alkohol- och tablettmissbruk är differensen mellan dem som
har respektive inte har fått psykiatriska insatser marginell. Betydligt fler av dem som har
noterats för drogmissbruk (hasch och narkotika) har haft psykiatriska insatser, men skillnaden
gentemot dem som inte fått psykiatriska insatser är ej tillräckligt stor för att ge signifikanta
utfall.
102
Figur 5e: Korrelationer mellan riskfaktorer och insatser (vuxenliv).
Kritiska händelser
Skilsmässa
Utsatt för våld
Dödsfall, självmord
Alkohol- och
drogmissbruk
Alkohol
Hasch
Narkotika
Insatser: psykiatri
Medicin
Psykiatrisk tvångsvård
Insatser: missbruksvård
Psykisk ohälsa
(vuxenliv)
Självmordstankar
LVM
Destruktiv beteende
inkl. S-försök
Insatser: socialtjänst
Depression
Insatser: hälso- sjukvård
Nedstämdhet
Ångestkänslor
Insatser: AF
Aggressivt/normbrytande beteende
Upprepade fängelsevistelser
Våldshandlingar/brott
Insatser: kriminal/frivård
Övriga brott
Korrelationer mellan
en aktör och en
riskfaktor i ett
problemkomplex
=
Eldanläggelse,
mordbrand
Sexbrott
Marginaliserande faktorer
Arbetslös
Bostadslös/vräkt
Vagabonderande
Umgänge med kriminella/missbrukare
Sammanfattningsvis: de undersökta personerna har alla en komplex problematik, det handlar
om personer med missbruksproblem som till följd av allvarliga psykiska störningar dömts till
rättspsykiatrisk vård pga. allvarliga våldsbrott. Många har alltsedan ungdomsåren haft
missbruksproblem, åtskilliga har en dokumenterad våldshistoria bakom sig och flertalet har
haft psykiska problem under lång tid. Mot bakgrund av undersökningsgruppens sammansatta
problematik skulle man i en ideal situation kunna förvänta sig att komplexiteten återspeglades
i insatsbilden i form av signifikanta korrelationer mellan olika aktörer, var och en specialister
inom sitt specifika område. Från föregående kapitel kan vi, i bokstavlig mening, återge ett
skolexempel. Psykiatriska insatser visade sig då samvariera med övriga aktörers insatser utom
103
med insatser från kriminal-/frivården. De som var föremål för psykiatriska insatser under
skoltiden tenderade också att ha kontakter med flera andra slags specialister. Under vuxenlivet
gäller detta inte längre för undersökningspersonerna som grupp betraktat. Psykiatriska insatser
samvarierar endast med insatser från hälso- och sjukvården. Går vi ytterligare ett steg tillbaka
i historien, till uppväxttiden, var olika typer av insatser i ännu högre grad sammanflätade med
varandra. Under förskoletiden korrelerade psykiatriska insatser med samtliga aktörer, dvs.
med insatser från socialttjänsten, förskolan samt från hälso- och sjukvården. Också
socialtjänstens insatser samvarierade då med samtliga övriga aktörers insatser.
Sett över tid har den samlade insatsbilden förändrats rejält. Ett sätt att exemplifiera den
förändring som ägt rum är följande. Under förskoleperioden var fem av sex tänkbara samband
mellan olika typer av insatser signifikanta. Detta utgör 83 procent. Under skolperioden var sju
av femton potentiella samband signifikanta, vilket motsvarar 47 procent. Ser vi till vuxenlivet,
en period som sträcker sig från avslutad skolgång till 6 månader före gärningen som ligger till
grund för det senaste åtalet, var fem av femton möjliga samband signifikanta, dvs. 33 procent.
Med andra ord kan man säga undersökningspersonernas periodsynkrona kontakter med olika
aktörer har tunnats ut i takt med att de åldrats.
I avsnittet som följer ger vi exempel på insatser som undersökningspersonerna har erhållit
under vuxenlivet. Inledningsvis belyses insatser från psykiatrin. Därnäst följer exempel på
insatser från socialtjänsten, missbrukarvården, kriminal-/frivården, arbetsförmedlingen och
försäkringskassan samt från hälso- och sjukvården. Avsnittet avslutas med exempel på
samverkan eller kontakter mellan olika aktörer.
Insatser från psykiatrin
I förhållande till övriga aktörer är insatser från psykiatrin och socialtjänsten dominerande
under vuxentiden. Inte mindre än nio av tio har haft insatser från psykiatrin (92 procent
kvinnor och 90 procent män). Åtgärderna domineras av olika former av frivillig vård och
öppenvårdsinsatser. Det handlar härvidlag främst om att undersökningspersonerna fått vård
inom eller haft kontakt med psykiatrin för olika typer av psykiatriska problem och symptom,
att de har förskrivits medicin, varit på avgiftning m.m:
[Datum] vårdades X för sina tvångssyndrom vid Y sjukhus i Y-stad under diagnos obsessivkompulsiv neuros. "Inkommer pga. stark impulsbenägenhet"… Under vårdperioden vårdades X
enligt HSL… [Datum] vårdades X ånyo för sina tvångssyndrom vid Y sjukhus i Y-stad under
diagnos obsessiv-kompulsiv neuros. X uppgav sig ha tröttnat på att "inget händer" med
sjukdomen… [Datum] vårdades X återigen för sina tvångssyndrom… X uppgav att X en vecka
innan slutat ta sina mediciner då X upplevde sig må bra. Vid inläggningen beslöt man sig för att
återinsätta läkemedelsbehandlingen. Under vårdperioden intogs X enligt HSL.
[Datum] sökte X och blev inlagd för frivillig vård på psykiatriska kliniken i Y-stad under diagnos
amfetaminberoende + haschberoende + psykotisk störning orsakad av amfetamin och
haschmissbruk.
Under mars 19xx vårdas X på psykiatriska kliniken pga. cannabisutlösta ångestsymtom.
[Datum] läggs in enligt HSL efter att ha varit på fest och blivit "helt galen". Skrivs ut fyra dagar
senare. Diagnos alkoholberoende.
[Datum] sökte vård på psykiatriska kliniken pga. social problematik samt oro och förtvivlan.
Framkom också att X använde alkohol, bensodiazepiner och amfetamin samt önskade mer
medicin. Diagnosen narkomania NUD. [Datum, sexton dagar senare] skrivs X ut…
104
[Datum] frivilligt inlagd på en psykiatrisk vårdavdelning efter en panikattack - vårdas under
schizofrenidiagnos. Skrevs ut efter tre veckor. Återintogs en månad senare och har sedan dess,
dvs. under cirka ett år varit inskriven på en psykiatrisk rehabiliteringsavdelning.
19xx mådde X enligt socialkontoret psykiskt dåligt och tog kontakt med psykiatriska
öppenvårdsteamet. Träffade psykolog en gång per vecka.
Under sin vistelse i Y-stad etablerade X kontakt med skyddskonsulenten samt till den öppna
psykiatriska vården vid Y sjukhus. Enligt X sammanträffade han sammanlagt tre gånger med en
psykolog och han medicinerades med preparatet Cisordinol - en medicin som X, efter att han tagit
några tabletter och känt sig "seg" slängde bort. I övrigt ansåg X, att han inte hade någon
behållning av sina besök på den psykiatriska mottagningen.
19xx tar X [24 år gammal] för första gången kontakt med psykiatrin efter inrådan från
distriktssköterskan, X söker akut tillsammans med sin mor vid Y sjukhuset. Uppgav sig vara
deprimerad och hade slutat arbeta och ådragit sig stora skulder. Något psykotiskt eller hot om
suicid ansågs inte föreligga. X blir till sin besvikelse inte inlagd utan får istället uppföljande
samtalskontakt på öppenvårdsmottagningen.
Under slutet av 19xx-talet förändrades reaktionerna på drogerna. X blev snabbt paranoid av såväl
hasch som amfetamin. Han har ett stort antal vårdtillfällen på Y psykiatriska sjukhus för kortare
avgiftningar med början 19xx.
[Datum] skrivs ut från den rättspsykiatriska vården och överfördes till vård enligt HSL. Därefter har
X haft regelbunden kontakt med psykiatrin på Y sjukhus.
[Datum] blir omhändertagen för psykiatrisk tvångsvård, då X med vårdintyg intogs på psykiatrisk
vårdavdelning … i Y-stad (vårdintyget avskrevs omgående men vården fortsatte).
Kontakterna med den psykiatriska vården har i många fall skett akut eller i form av att
klienten sökt vård som s.k. jourfall till följd av psykiska problem, missbruk, avgiftning,
intoxikation eller självmordsförsök. Denna typ av kontakt är väldigt vanligt förekommande
och sammanhänger med både öppen- och tvångsvårdsinsatser:
19xx kom X in akut på psykiatriska kliniken Y-sjukhus pga. 1,5 års haschmissbruk och X
missbrukade dagligen sedan en tid tillbaka.
I september kom X på akutbesök efter remiss av distriktsläkare med frågeställningen psykotiska
drag till vuxenpsykiatrin i Y-stad.
19xx sökte akut för avgiftning. Framkom att X missbrukade alkohol och att X fått sluta [sitt arbete]
pga. av sina svåra psykiska symtom. Lades in för avgiftning och skrevs ut efter fyra dagar.
19xx sökte X på akutpsykmottagningen i Y-stad efter att ha haft tankar på att ta livet av sig. X
hade kommit åt ett gevär varför anhöriga tog honom till psykiatrisk klinik där X lades in för frivillig
vård under en veckas tid för depression och suicidtankar.
Återintogs på sjukhuset i dec 19xx, efter att ha inkommit från psykakuten i sällskap med polis som
tillkallats av socialjouren. Han hade inte sovit på flera nätter efter att ha tagit något
”amfetaminliknande”.
Personer som frivilligt uppsökt psykiatrin som s.k. jourfall eller skjutsats dit akut med hjälp
av exempelvis polis har inte alltid fått den vård de sökt för, bl.a. till följd av att de inte
bedömts vara i behov av vård.
Systerdotter lyckas få X till psykakuten på Y sjukhus sommaren 19xx. ”De blev emellertid så dåligt
bemötta av kassapersonalen vid entrén att X lämnade sjukhuset innan de fått träffa läkare.
Därmed var förtroendet för psykiatrin raserat”.
105
[Datum] sökte X akut och medgav att hon fortfarande hörde röster. Inläggning ansågs inte vara
aktuell.
[Datum] inkom X akut med två poliser till psykiatrin efter att ha blandat tabletter och alkohol. Det
ansågs inte finnas något psykiatriskt och medicinakuten rekommenderades men han tackade nej
och avvek.
19xx sökte X som jourfall, såg övervakaren till att han kom till psykiatriska kliniken, Y sjukhuset,
efter ett suicidförsök, men läkare där ville inte skriva vårdintyg. X uppmanades i stället att fortsätta
besöka skyddskonsulentens läkare.
Andelen klienter som varit föremål för tvångsvård är nästan lika stor som andelen som sökt
eller varit föremål för frivillig vård eller öppenvårdinsatser. När det gäller tvångsvård handlar
det härvidlag om insatser i form av olika typer av vård enligt den för tiden gällande
tvångslagstiftningen, (tidigare) rättspsykiatrisk vård eller insatser till följd av utfärdade
vårdintyg eller att klienterna konverterats från frivillig till tvångsvård:
Förekommer klart aggressiva inslag i X:s sjukdomsbild. Har slagit medpatienter, okända och
personal. Har i inget av fallen åtalats, men har varit föremål för vård enligt LSPV, vårdintyg och
vårdintyg som O-fall, dvs. X har gjort sig skyldig till ett obeivrat brott varför utskrivningsnämnden
skall höras inför friförmåner och utskrivning. Är nu intagen på psykiatriska kliniken på Y sjukhuset
på vårdintyg. Han har behandlats med höga doser av antipsykotisk medicin… men trots detta
uppvisat blomstrande psykotiska symtom. Uppvisar klara tecken på en paranoid schizofreni med
ett allvarligt inslag av aggressivitet, där X ett flertal gånger misshandlat personer i sin omgivning.
X:s farlighet bedöms vara av den grad att den indicerar vård på specialsjukhus.
[Under två månaders tid] vårdas X enligt LPT efter att ha intoxikerat sig med Belladonna. Under
frigång beställde X tid hos en doktor som är känd för att skriva ut narkotiska preparat och försåg
sig med sådana som han intog i så stor mängd att övervakning blev nödvändig. Fick permission
[Datum], men for hem och drack alkohol. Intogs ånyo [en månad senare] efter att ha intoxikerat sig
ytterligare med Belladonna och han uppger att det skett i suicidsyfte. Diagnosen vid detta tillfälle
blev ångeststörning, blandad personlighetsstörning samt blandmissbruk.
Döms 19xx för mord till sluten psykiatrisk vård. X har sedan mordet vårdats på psykiatrisk
institution under diagnos schizoaffektivt syndrom vid [ett flertal] psykiatriska kliniker.
19xx omhändertas för psykiatrisk tvångsvård - påverkad av narkotika och droger i kroppen.
[Datum] läkarundersökt jämlikt personundersökningslagen (§7). Enligt läkaren var det uppenbart
att X haft en allvarlig psykisk störning vid de senaste brottstillfällena. Han fann stöd för denna
uppfattning i kriminalvårdens journalhandlingar (läkaranteckningar) från häktningsperioderna, som
i hög grad infallit under tiden för åtalsgärningarna. Läkaren rekommenderade att X skulle
överlämnas till rättspsykiatrisk vård utan särskild utskrivningsprövning. Efter ett antal permissioner
till föräldrahemmet, som gick bra, skrevs X ut [ett knappt år senare] från psykiatriska kliniken.
Beviljades permission till vårdtidens slut.
[Datum] slog X modern i ryggen med handen varvid socialsekreterare förde X till Y:s sjukhus,
varvid vårdintyg enligt LSPV utfärdades. Diagnos psychosis schizophreniformis.
Omhändertogs [under två månader] med stöd av vårdintyg för sluten psykiatrisk vård på
psykiatriska kliniken pga. att X insjuknat i en psykos som först bedömdes som utlöst av missbruk.
Avvek från sjukhuset några dagar. Utskriven vid andra avvikningstillfället.
19xx återinsjuknar och intogs med vårdintyg enligt gällande tvångslagstiftning. Diagnoserna var
psykotiska vanföreställningar, magiskt tänkande av psykotisk karaktär, tankepåverkan,
hallucinatoriskt beteende men också självmordstankar. Uppgav regelbundet ha missbrukat alkohol
och hasch samt sporadiskt tagit amfetamin. Återinsattes på antipsykotisk medicin och förbättrades
successivt så att tvångsvården kunde avskrivas, men erhöll [efter tre månader] fortsatt vård enligt
HSL.
106
[Datum] överfördes till vård enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT, sedan X:s tvångstankar
blivit starkt tilltagande med en oemotståndlig impuls att lämna sjukhuset och anlägga eld i sin
lägenhet. Läkare hade kallats till avdelningen där X vistades pga. att X omedelbart önskade bli
utskriven.
Överfördes något dygn senare till psykiatriska kliniken vid Y sjukhus. X uppvisade klara psykotiska
symptom utan sjukdomsinsikt med oundgängligt vårdbehov, varför X inskrevs enligt lagen om
psykiatrisk tvångsvård.
Som torde ha framgått ovan har de psykiatriska insatserna i många fall utgjorts av upprepad
tvångsvård till följd av ständiga återfall i såväl psykiska problem som missbruk. Ett tydligt
exempel kommer till uttryck i följande utdrag:
[Datum] intas på vårdintyg för första gången (hade syn och hörselhallucinationer). X har sedan
sex gånger tvångsvårdats på Y-sjukhusets psykiatriska klinik enligt LSPV respektive LPT under
diagnosen Psykos och Schizofreniform psykos. X har ofta varit så aggressiv och våldsam vid
intagningarna att man tvingats tillgripa polishandräckning. Efter intagning medicineras X med
neuroleptika varvid tillståndet snabbt normaliseras. Efter ca 2 mån blev X försöksutskriven med
fortsatt ordination av neuroleptika. X skötte mediciner och fungerade bra varför X blev definitivt
utskriven [fyra månader senare]. Därefter bröt X kontakten med den psykiatriska öppenvården,
vilket resulterade i ett återinsjuknande i ett psykotiskt tillstånd. [Fyra månader senare] utfärdades
åter vårdintyg, X intas enligt LSPV.
I likhet med uppväxttiden och skoltiden utmärks de psykiatriska insatserna under vuxentiden
av insatser och kontakter pga. problembeteende och psykiska problem samt bedömning och
utredning i samband med omhändertagande, brottslighet eller annan insats. Följande utdrag
från materialet ger exempel på spännvidden i insatser pga. av beteende- och psykiska problem,
problem som ofta är associerade med drogmissbruk.
Vid inkomsten var X mycket motoriskt orolig, aggressiv och det gick inte att föra något samtal med
honom. X lades i bälte. Han medicinerades… och blev lugnare. Det framkom att X i samband med
haschrökning, men också vid bruk av amfetamin börjat uppleva alltmer psykotiska symtom av
paranoid natur. Trots medicineringen kvarstod en del psykosnära funderingar.
19xx ånyo inskriven på psykiatriska kliniken. Denna gång för avgiftning inför planerad
behandlingshemsvistelse.
19xx vårdas på psykiatrisk klinik pga. cannabisutlösta ångestsymtom. [En månad senare] sker ny
kontakt med vuxenpsykiatrin pga. panikångest utlöst av cannabisrökning. Sporadisk
öppenvårdskontakt med psykiatrisk mottagning pga. panikattacker.
19xx inkom X till psykiatriska kliniken, Y-stad för avgiftning efter injicering av amfetamin dagligen
under en vecka. X medgav dessutom missbruk av alkohol och att han injicerat stryknin. X var
förvirrad, hade minnesluckor och sade att han ibland upplevde att han var Jesus och hade makt
över andra människor.
19xx återbesök hos behandlande läkare. Uppvisar tydliga psykotiska fenomen såsom
tankestörningar och primära vanföreställningar. Bedöms kunna röra sig om en långvarig
utveckling av en psykossjukdom och inte enbart ett psykotiskt tillstånd betingat av
narkotikamissbruk.
Även den andra kategorin – bedömning och utredning i samband med vård,
omhändertagande, brottslighet eller annan insats – karaktäriseras främst av att personerna
remitterats till psykiatrin från annan verksamhet för att utredas i syfte att komma tillrätta med
problembeteenden. Denna typ av insatser ligger ofta till grund för fortsatta insatser likt de som
beskrivits ovan, vilket också framgår av utdragen.
107
Vid återbesök i slutet av oktober visade det sig att X ej hade påbörjat medicinsk behandling.
Psykologbedömning gjordes. X bedömdes ha paranoida och omnipotenta drag.
[Datum] hade X samtal med vuxenpsykiatriska mottagningen i Y-stad. X hade varit intagen för
utredning på psykiatriska kliniken på Y sjukhus. Man föreslog nu kontakt med det kognitiva
behandlingscentret.
Vid de sammanlagt fyra utredningar i samband med brott som gjordes enligt § 7
personutredningslagen 19xx, 19xx, 19xx och 2xxx, bedömdes X inte lida av en allvarlig psykisk
störning. X säger sig själv ”inte ha berättat för läkarna hur han egentligen mått vid dessa tillfällen
för att undvika en ny lång vårdtid”.
[Datum] inkom X på remiss från Beroendekliniken med frågeställningen blandad
personlighetsstörning med periodvis mycket svår ångest. Psykoterapeutisk kontakt efterlystes
samt bedömning av sjukgymnast. Bedömdes som ett panikångestsyndrom med eventuellt
bakomliggande drag av personlighetsstörning.
Ett mönster som är karaktäristiskt för många av de psykiatriska insatserna är
undersökningspersonernas bristande insikter om sina problem, återkommande avvikningar
och återfall i missbruk. Följande utdrag illustrerar detta på ett tydligt sätt:
19xx intagen på psykiatriska kliniken i Y-stad första gången efter suicidförsök. Vårdades under
diagnosen haschpsykos. Redan under denna första vårdperiod där vården som meddelandes var
LSPV avvek X från sjukhuset. I eftervården beskrevs det att X ”åter börjat röka hasch”. Detta
mönster, dålig kontakt, dålig insikt och medverkan i vård, frekventa avvikningar och återfall i
missbruk samt åtminstone intermittent fulminant psykotisk symtomatologi, kom att prägla
kontakten med psykiatrin de närmaste åren.
Detta mönster återkommer vi till i kapitlet ”Samverkansproblem och dess orsaker”.
Insatser från socialtjänsten
Beträffande insatser från socialtjänsten har samtliga kvinnor och 85 procent av männen
noterats för detta under vuxenlivet (88 procent av totalgruppen). I likhet med
socialtjänstinsatser under uppväxtåren och skoltiden varierar karaktären och omfattningen på
insatserna. Den vanligaste typen av insats är ekonomiskt bistånd i form av socialbidrag, hjälp
att betala hyran eller bidrag till mat och hemutrustning. Några illustrativa exempel på detta är
följande utdrag från aktmaterialet som både beskriver kortare och mer långtgående insatser:
X fick sporadiskt ekonomiskt bistånd från socialtjänsten våren 19xx och i slutet av 19xx i avvaktan
på lön från arbetet [27 år gammal]. I övrigt var han okänd hos de sociala myndigheterna.
[Datum] har sedan denna tidpunkt pågående sjukfall och uppbär inkomstgrundad sjukpenning, har
även en extra försäkring. Hon har inga skulder. X har vissa svårigheter att planera sin ekonomi
och har vid ett par tillfällen varit aktuell för ekonomiskt bistånd enligt Socialtjänstlagen.
X har fått ekonomiskt bistånd i mycket begränsad omfattning.
Hösten 2xxx tog X kontakt med socialtjänsten för att han var i behov av ekonomiskt bistånd. Han
har därefter haft kontakt med socialtjänsten och han har haft sin försörjning tillgodosedd genom
dem.
Han har fått sin försörjning genom socialbidrag. X har varit aktuell hos Socialtjänsten i Y, Z och T
stadsdelar alltsedan 19xx.
108
X aktualiseras första gången [Datum], då han uppsökte ekonomiska dagjouren. X hade fått arbete,
där han skulle börja följande dag. Beviljades socialbidrag med x.xxx kr för uppehälle. Återkom
[Datum] och meddelade att han fått en egen lägenhet. Han begärde bidrag till hemutrustning,
beviljades x.xxx kr. [Datum] begärde X per brev bidrag till första hyran, uppgav att han börjat
arbeta men att han ännu inte fått någon lön. Detta beviljades.
19xx beviljades helt sjukbidrag för ett år framåt. Hans ekonomi är ansträngd pga. bankskulder,
hyresskulder, skadeståndsskulder mm. X har under årens lopp sporadiskt uppburit ekonomiskt
bistånd enligt SoL och är känd vid socialförvaltningarna i [ett stort antal städer].
19xx-19xx hade X viss kontakt med Socialbyrån i Y-stad. Han tog kontakt för att han önskade
rådgivning samt ekonomiskt bistånd för flyttning till s.k. eget boende. Tidigare har han bott
tillsammans med sin mor.
I vissa fall har dock inte klienterna varit i stånd att klara av att hantera sin ekonomi varför
övervakare eller nära anhörig fått bistå dem:
X hade vid denna tid ett omfattande missbruk och han klarade inte att själv hantera sin ekonomi,
varför han fick hjälp härmed av övervakaren och socialtjänsten… Vid denna tid missbrukade X
alkohol i sådana månader att övervakaren fick ta hand om X:s ekonomi och portionera ut matnorm
20 kronor/dag i samråd med socialvården.
[Under drygt tre år] erhåller X socialbidrag kontinuerligt, vilket utbetalas till fadern.
En annan vanligt förekommande typ av insats som i många avseenden sammanhänger med
det ekonomiska biståndet är olika former av råd och stöd. Det handlar framförallt om hjälp
med egen bostad, stödboende eller bostad i samband med vräkning, men också om
sysselsättning, kontaktman, stödperson och administration av klienternas ekonomi:
Tidigare genom åren har X haft sporadisk kontakt med socialtjänsten som också i olika
sammanhang varit honom behjälplig i bostadsfrågor samt uppehälle i samband med att han
saknat inkomst.
[Datum] erhöll X en egen lägenhet i Y-stad där socialnämnden stod för hyra och kontrakt. Fram till
dess hade X bott hos mamma.
Vid besökstillfället var X i akut behov av bostad och X skrevs in på ett kommunalt stödboende.
19xx – vräks X från sin dåvarande bostad där han bott i 12 år på grund av störande liv. … Därefter
har X bott i övergångsboende genom socialtjänsten, på [en rad olika ställen].
Från 19xx (fram till 19xx) intensifieras X kontakt med socialförvaltningen bl.a. p.g.a. av hans
bostadsproblem till följd av obetalda hyror. Han bodde periodvis på inackorderingshem, periodvis i
en övergångsbostad inom kommunen. Han slarvade även där med hyror och blev uppsagd och
fick bo i en evakueringsbostad sista tiden. X fick också kompletterande ekonomisk hjälp utöver
sjukpenningen och han hade mycket tät kontakt med socialförvaltningen.
19xx framgår det tydligt att X återigen är synnerligt psykiskt instabil. X har tät kontakt med
socialtjänsten och inackorderas för socialtjänstens räkning på hotell, då [en anhörig] inte längre
vågar ha X hos sig.
1999 fick X stöd med bl.a. boende och sysselsättning av socialtjänsten.
Under sjukhusvistelsen planerades för X:s arbetssituation. Hon hade nyligen fått plats för
arbetsträning vid [en verksamhet], vilket drivs i socialförvaltningens regi. X var mycket positivt
inställd till detta och kände sig väl motiverad för denna sysselsättning.
109
Under våren hade X regelbunden kontakt med socialtjänstens missbruksgrupp i Y-stad.
Planeringen med kontaktperson och sysselsättning kvarstod och man hoppades kunna avskriva
ärendet i juli månad.
Bistånd från socialtjänsten mellan 19xx och 2xxx i form av kontaktperson från kommunens
omvårdnadsgrupp. Kontakten fungerade till en början bra men avslutades då X mådde sämre och
inte klarade av att upprätthålla kontakten.
Socialtjänsten beslutade under samma tid att bevilja bistånd till stödperson för fysisk träning och
psykosocialt stöd.
Sociala centralnämnden beslutar 19xx att X ska få en kontaktman. X var inte intresserad av detta
och höll inte kontakt med denne.
X har varit känd hos socialförvaltningen sedan 19xx; det tillsattes då en kontaktman jml
socialtjänstlagen.
Socialkontoret hade hand om X:s sjukpenning och skötte betalningarna för behandlingen.
Socialkontoret fick fullmakt på sjukbidraget för att administrera X:s ekonomi. En fältskötare
träffade X regelbundet. X skötte kontakten med övervakaren.
X hade svårt att klara av sin ekonomi varför X gav socialtjänsten fullmakt att sköta utbetalningar
av hyra och räkningar.
En annan vanligt förekommande insats från socialtjänsten handlar om insatser i form av vård,
omhändertaganden, behandling, kontakter, placering i familjehem, erbjudande om och
planering av olika insatser samt omhändertagande av barn.
19xx framgår ur handlingar från socialdistriktet att X efter utskrivning från psykiatriska kliniken
flyttade hem till mormodern. X aktualiserades på socialdistriktets narkomanvårdssektion.
Via avgiftningsenheten etablerade X kontakt med Alkohol- och Narkotikaenheten vid
socialtjänsten. Enligt konsulent där var X i mycket dåligt skick vid första kontakterna.
Månaden därpå, okt 19xx inledde X en Antabuskur och erhöll ett arbete inom socialtjänstens
dagverksamhet för missbrukare.
Dömd 19xx för misshandel vid två tillfällen till vård inom socialtjänsten.
19xx beslutade ordföranden i distriktsnämnden att X [då 18 år] omedelbart skulle omhändertagas
jämlikt § 6 LVU med placering på X ungdomshems utredningsavdelning.
Regelbunden kontakt med socialtjänsten sedan 19xx. De försökte motivera honom till behandling.
Sedan 19xx har X haft kontakt med socialtjänstens missbruksenhet.
Det framkom också att X varit föremål för socialtjänstens missbruksgrupps öppenvårdsinsatser
under större delen av 19xx-talet. Han beviljades bistånd i form av samtalskontakt med
socialsekreterare, haft resocialisationslägenhet, bott i socialnämndens bostadspaviljong mm.
19xx Y-stad socialtjänst placerade X [vid tidpunkten 20 år] i familjehem.
19xx under våren aktuellt med familjevårdsplacering för hela familjen. [X är då 23 år].
I samråd med Socialnämnden har ett flertal behandlingsmodeller planerats och genomförts.
Skriftliga källor från senare hälften av 19xx-talet noterade X:s vilja och motivation att förändra sin
situation och få hjälp för sitt missbruk samt att socialtjänsten sökte kontakt med behandlingshem
för X.
110
Enligt uppgift försökte man från socialtjänstens sida motivera X [då 21 år] för behandling i form av
familjehemsplacering hos en familj hon trivdes hos.
19xx beslutade sociala utskottet i stadsdelsnämnden att X skulle beviljas bistånd för vård på
behandlingshem. X var vid tillfället angelägen om att få vård och behandling för sitt missbruk och
från socialförvaltningens sida var man beredd att ge bistånd till vistelse på behandlingshem.
19xx separerade X. I handlingar beskrivs förhållandet som mycket stormigt. X missbrukade
periodvis alkohol och missbruket fick konsekvenser för familjelivet. Barnen placerades vid ett
tillfälle i samband med separationen hos stödfamilj och X blev av Åklagarmyndigheten belagd med
besöksförbud att träffa sin f.d. sambo och barn.
[Datum] föder X en son, som omhändertas från födseln och fram till [Datum] enligt LVU pga. av
X:s psykiska ohälsa.
En annan typ av insats som karaktäriserar socialtjänstens arbete med klientgruppen är
utredningar om klienternas vårdbehov eller andra förhållanden. Det handlar framförallt om
utredningar om LVM eller placering enligt SoL men också utredningar med avseende på
andra behov och problem:
Socialsekreterare som träffat X i samband med socialförvaltningens utredning uppger i telefon att
hon inte uppfattade X som starkt avvikande eller på något sätt besynnerlig i kontakten.
[Datum] en utredning om LVM påbörjas i Y-stad men fullföljdes aldrig. [Datum] utredd enligt LVM,
men det avskrevs pga. att åtgärder enligt LVM då ej var motiverat.
Enligt utredarens bedömning hade X successivt utvecklat ett så gravt och destruktivt
missbruksmönster att "fara förelåg för hans liv". Utredaren hävdade vidare att X riskerade att bli
allvarligt psykiskt sjuk om han inte omedelbart slutade med alla droger. Ensam var han dock "totalt
oförmögen och hjälplös i sin kamp mot drogerna och sitt inre kaos". Handläggaren på socialbyrån
ansåg också att X behövde hjälp att komma ifrån sitt destruktiva missbruk. Utredaren beskrev X:s
svåra uppväxt, som var präglad av traumatiska separationer, vilket gjort honom till en "otrygg
människa", som haft "svårt att fungera utanför institutionsvärlden". Han hade kunnat hålla sig
drogfri under institutionsvistelser, men snabbt återfallit i missbruk då han var "ute i samhället".
Pga. av missbruk med ”total kontrollförlust” anmäldes X till socialdistriktet för vidtagande av
lämplig åtgärd. Man företog då utredning enligt LVM och [Datum] intogs X på LVM-hemmet,
varifrån X omgående avvek.
[Datum] (under vårdtiden) beslutar socialtjänsten att starta en utredning enligt § 50 SoL med
anledning av X narkotikamissbruk [X är då 18 år gammal]. Man hade flera samtal med familjen
och den psykiatriska kliniken. Utredningen försvårades pga. av att X var ovillig att medverka i
samtal och drogtester. Modern ansåg inte heller att X skulle placeras på behandlingshem utan att
han behövde arbete eller utbildning. Därför planerar man arbetsträning … under sommaren 19xx.
19xx av en social utredning om X:s sociala situation framgår att hon bott i social misär, varit hotfull
och är i mycket dålig kondition. Hon har förnekat missbruk av tung narkotika men visar tydliga
tecken på detta missbruk.
19xx utreder socialkontorets familjenämnd X. X [25 år vid tillfället] saknar insikt i sitt missbruk och
är inte villig att ens diskutera frivilliga vårdformer enligt SoL. Om hans narkotikamissbruk inte bryts
riskerar han att allvarligt skada sin psykiska hälsa och löper uppenbar risk att förstöra sitt liv.
Missbrukar vid tidpunkten amfetamin dagligen.
Kontinuerlig kontakt med socialtjänsten sedan 19xx. Har varit föremål för ett antal utredningar och
haft en kontaktperson sedan lång tid tillbaka. Uppger att han dricker för att lindra sina symtom och
då kanske främst sin svåra ångest. Har tidigare rökt hasch sporadiskt, men slutade med det 19xx.
111
Efter LVU vårdens upphörande erhöll X bistånd enligt Lagen om stöd och service, LSS, efter en
utredning av socialtjänsten i Y-stad. I uppgifter i handlingarna framkommer emellertid att X [då 20
år gammal] inte velat ha det stöd som erbjudits av socialtjänsten ”och gjort sig ovän med alla som
försökt att hjälpa henne”.
19xx avslutades den utredning från socialtjänsten som startats i samband med att dottern föddes
och man konstaterade att X och [partnern] klarade av att sköta dottern på ett tillfredsställande sätt.
Insatserna från socialtjänsten sammanhänger inte sällan med insatser från missbruksvården då
dessa insatser initierats genom utredningar likt de som beskrivits ovan. Av detta skäl är också
de insatser klienterna varit föremål för från missbruksvården relativt omfattande.
Insatser från missbruksvård
Inte mindre än 73 personer (55 procent) har varit föremål för insatser från missbruksvården
under vuxenlivet; relativt sett är andelen kvinnor något högre (58 procent) än männens (54
procent). Insatserna domineras framförallt av frivilliga insatser i form av placering på
behandlingshem, öppenvård, motivations- eller planeringshem:
19xx vistas X frivilligt på ett behandlingshem utanför Y-stad.
19xx skrev X in sig på behandlingshem i Y-stad. X hade då tillstått ett flerårigt blandmissbruk av
alkohol (framförallt öl och vin) och narkotika (hasch och amfetamin). X injicerade amfetamin. X
skrevs emellertid ut från behandlingshemmet efter 1 månad, då han druckit alkohol på
behandlingshemmet. X var mycket ångerfull och ville komma tillbaka men förvägrades detta.
…frigavs villkorligt i november och återföll i heroinmissbruk. I detta läge tog X på egen hand
kontakt med Beroendecentrum i Y-stad. Hade i samband med frigivningen flyttat till [släkting]. X
initieras i behandling med Subutex och efter 4 mån provtagning för sådan påbörjade X behandling
i maj på behandlingshem. Socialtjänsten bekostade och stödde denna behandling.
Hösten 19xx sökte X aktivt vård och fick kontakt med beroendekliniken. Vårdades fram till [datum,
ett halvår senare] och betraktades under sista tiden som betydligt mer stabil i sitt psyke.
Sedan 19xx har X haft kontakt med socialtjänstens missbruksenhet. Under hösten hade X en
öppenvårdskontakt med två samtalstillfällen I veckan kombinerat med drogtester.
I jan 19xx ansökte X [33 år gammal] om behandling för första gången i sitt liv. Tidigare har X
konsekvent förnekat ett missbruk. [Samma år] inleds en kontinuerlig kontakt med
alkoholpolikliniken i Y-stad.
Sedan 19xx har X erhållit stödinsatser och behandling för sitt missbruk, då med början i
arbetsförmedlingens narkotikagrupp. Missbruksvård av Minnesota behandling 19xx-19xx [under
två års tid].
19xx sökte X själv hjälp för sina alkoholproblem och påbörjade en alkoholbehandling enligt
tolvstegsprogrammet. [Under året] skötte X kontakten med frivården och besökte Anonyma
Alkoholisters möten regelbundet.
19xx gjordes ett misslyckat försök att placera X på ett motivations- och planeringshem efter
utskrivning från narkomanvårdskliniken.
Insatserna från missbruksvården karaktäriseras också av tvångsinsatser i form av LVM eller
§34-placeringar. Somliga av undersökningspersonerna har också varit föremål för upprepade
tvångsinsatser för sitt missbruk:
112
19xx i september omhändertas X omedelbart enligt 13 § lagen om vård av missbrukare (LVM).
Tvångsingripandet föregicks av att X själv vid upprepade tillfällen angivit att han behövde hjälp
genom tvångsvård.
…i mitten av månaden §34-placerades X på behandlingshemmet Z i Y-stad. Redan dagen efter
ankomsten till Z avvek X tillsammans med en annan intagen från personal under ett besök i
centrum. X anträffades av polis senare samma dag, berusad, och återfördes efter tillnyktring till
anstalt. Urinprov visade att X även använt cannabis och amfetamin under sin avvikning. Sedan
X:s "rymningskamrat" flyttat från behandlingshemmet, beviljades X ny §34-placering där i slutet av
månaden.
19xx blev X omedelbart omhändertagen enligt LVM och placerades på behandlingshem. … [11
månader senare] placerades X ånyo enligt LVM på [ett annat behandlingshem]. Under vårdtiden
fick X tag i narkotika att missbruka och vid tillfälle drack X såväl rengöringsmedel som hårspray
utblandat i kaffe. … [Drygt ett år senare] blev X ånyo placerad på behandlingshem enligt LVM
föranlett av att grannar till X:s [släkting] hade larmat polis efter att X uppträtt narkotikapåverkad i
trapphuset… och upprepade gånger hade slagit sitt huvud i väggen. Dessutom hade X vårdats vid
fem tillfällen sedan [tiden för andra LVM:et] på narkomanvårdklinik och vid samtliga tillfällen
avvikit. X hade haft flera amfetaminutlösta psykoser samt hört röster och haft vanföreställningar.
Insatserna från missbruksvården omfattar också vidareremittering samt utredning och
behandling för missbruksproblem och psykiska problem:
Under pågående LVM vård intogs X under en månad på psykiatrisk klinik i januari och X:s tillstånd
förbättrades. X fick psykosdämpande medicin som hade viss effekt på X:s sjukdomstillstånd. X
bedöms ha en psykossjukdom på missbruksgrund. X har svårt att sköta medicin, därför
psykosdämpande medicin i injektionsform.
X skulle under sjukbidragstiden genomgå behandling för missbruksproblematiken samt utredas på
psykiatriska kliniken. Därefter uppföljning av yrkesinriktade rehabiliteringsåtgärder i samarbete
med socialkontoret.
[Under ca 4 månader] bodde X på ett behandlingshem för missbrukare i X-län. X försämrades
psykiskt under perioden. X hade hallucinationer och slutade tala och var inåtvänd. X vårdades
under två månaders tid på psykiatriska kliniken i Y-stad, delvis enligt psykiatrisk tvångsvård. X var
stundtals innesluten i sig själv och svårkontaktad. Tillståndet övergick episodvis i en bild av
hotfullhet och aggressivitet.
19xx vistades X på behandlingshem för psykiskt störda missbrukare. Fick regelbundet
antipsykotisk medicin i injektionsform och hade bara något enstaka återfall i missbruk. Trots
medicinsk behandling och drogfrihet framgår det av behandlingshemmets korrespondens med
socialtjänsten att X under det första året hade svåra symtom enligt de tidigare nämnda. ...
Tillståndet förbättrades under det andra året och X kunde då ta aktiv del av den psykoterapeutiska
behandling som gavs.
19xx vårdades X på sjukhus för drogutlöst psykos. Omhändertogs enligt LVM och fördes till
[behandlingshem för missbrukare] för vård till vårdtidens slut. Omhändertogs enligt LPT på klinik.
Flyttades tillbaka till behandlingshemmet. Vistelsen fungerade dock inte eftersom X var hotfull och
fördes tillbaka till kliniken. Först efter tillfrisknat och vårdintyget avskrivits var det möjligt att låta X
återkomma till behandlingshemmet.
19xx i samband med LVM vård noteras att X förutom missbruksproblematik också hade svår
hörselhallucinos. Psykossymtomen tilltog på behandlingshemmet … efter vård vid psykiatriska
kliniken i Y-stad remitterades X till psykosenhet vid Y sjukhus…
I vissa fall är klienterna redan kända som psykiskt störda missbrukare i andra fall upptäcks
detta i samband med behandling inom missbruksvården.
113
Insatser från kriminal- och frivård
Insatserna från kriminal- och frivård är också mycket omfattande. Totalt har 103 personer (77
procent) – företrädesvis män (81 procent) – varit föremål för insatser från kriminal- och
frivården. Insatserna domineras i likhet med skoltiden av att klienterna dömts till
skyddstillsyn, villkorlig dom eller böter men också fängelsestraff till följd av omfattande och
upprepad brottslighet. Inte sällan har undersökningspersonerna dömts upprepade gånger till
fängelse. Brottsligheten beskrivs bl.a. på följande sätt i materialet:
[Datum] dömd till skyddstillsyn för rattfylleri och vårdslöshet i trafik.
Dömdes [Datum] till skyddstillsyn
urkundsförfalskning samt dopingbrott.
för
misshandel,
framkallande
av
fara
för
annan,
[Datum] dömd för narkotikabrott med påföljden villkorlig dom.
X dömdes i juni 19xx för skadegörelse och våld mot tjänsteman till villkorlig dom.
X dömdes [Datum] för hot mot tjänsteman, skadegörelse mm. till skyddstillsyn och dagsböter. Har
hela tiden varit negativt inställd till övervakning och den kontakt som skett har skett på
skyddskonsulentens initiativ.
[Datum] dömd för misshandel till böter 600 kronor och villkorlig dom.
[Under två års tid] dömdes vid tre tillfällen för trafikförseelser, stöld, snatteri med mera. I den första
domen dömdes X till skyddstillsyn. Vid de två senare domarna dömdes X till kortare fängelsestraff.
Dömd till skyddstillsyn 19xx. Avtjänade första fängelsestraffet 19xx. Fängelsestraffen har varierat
mellan en och åtta månader. Dömd till fängelse flera gånger.
19xx dömdes X till fängelse 1 år och 4 månader för bl.a. våld mot tjänsteman och narkotikabrott.
[Ett halvår senare] villkorligt frigiven från [kriminalvårdsanstalt] och ställdes under övervakning. I
likhet med tidigare kom X att gravt missköta övervakarkontakten. Varnades på nytt av
övervakarnämnden. Istället inkom flera rapporter om misskötsamhet och återfall i brott.
Dömd 19xx till fängelse sex månader för biltillgrepp, olovlig körning, rattfylleri, trafikförseelse och
grov stöld. [4 månader senare] villkorligt frigiven.[En månad senare] dömd till fängelse en månad
för olaga hot, försök till rån och skadegörelse begångna under permission.[Ett halvår därefter]
dömd till fängelse åtta månader.[Ett knappt år efter avtjänat straff] döms X till fängelse fem
månader för stöld, snatteri, tillgrepp av fortskaffningsmedel, bedrägeri, olovlig körning och
rattfylleri och börjar avtjäna sitt straff med placering på anstaltens psykiatriska avdelning.
Återföll i brott 19xx – gjorde sig bl.a. skyldig till misshandel och narkotikabrott. Enligt den gjorda
personutredningen konstaterades att X trots återfall i brott hade gjort vissa framsteg i sitt
förhållningssätt till droger även om X inte helt lyckats bryta med missbruket. Skyddstillsynsdomen
hösten 19xx kombinerades med 2 månaders fängelse samt föreskrift om drogavvänjande
behandling. Föreskriften kunde av olika skäl inte effektueras.
Noterbart är att skyddstillsynen ofta varit förenad med föreskrifter om vård och behandling då
klienterna haft omfattande missbruksproblem:
[Datum] dömd till skyddstillsyn. I domen gavs särskilda föreskrifter om att X skulle underkasta sig
vård och behandling i alkoholavvänjande syfte som Frivårdsmyndigheten i samråd med läkare
bestämde. Misskötte sin övervakning och följde inte föreskrifterna.
19xx dömdes X således för rån och snatteri till skyddstillsyn med föreskrift att underkasta sig den
vård och behandling som vederbörande frivårdsmyndighet fann erforderlig.
114
[Datum] lagfördes X för narkotikabrott och dömdes till skyddstillsyn. I domen meddelas att X ska
underkasta sig vård och behandling mot narkotikamissbruk som frivårdsmyndigheten i samråd
med Länsnarkomanvårdbasen fann erforderlig. [Datum] inleddes läkarkontakten. Provtagningen
visade förekomst av amfetamin.
Insatserna från kriminal- och frivården karaktäriseras också av upprepad misskötsel, vård för
psykiska problem samt vård och behandling för missbruk:
19xx dömdes X till fängelse 8 månader. Efter avtjänat fängelsestraff skötte X ej sina kontakter
med skyddskonsulenten. Slutligen begärde skyddskonsulenten polishandräckning för ett
sammanträffande med X. X fortsatte att missköta sina kontakter.
I sept 19xx intogs X på psykiatriska avdelningen på KVA Y för förföljelseidéer, vanföreställningar
och tankepåverkan. Efter misskött permission överfördes X till annan anstalt men medicinerades
tydligen med depåneuroleptika och förbättrades markant. Våren 19xx sattes medicinen ut och
hösten 19xx blev X sämre med allt mer vanföreställningar. X vårdades på psykiatrisk avdelning vid
KVA i Z-stad, överfördes till Y sjukhus och därefter till psykiatriska avdelningen på KVA Y.
19xx dömdes X för grov stöld, rån och olaga intrång till två års fängelse. Då X under
fängelsevistelsen bland annat gav uttryck för paranoida idéer och splittringstendenser, gjordes ett
nytt försök med behandling för missbruket genom en placering enligt § 34 lagen om kriminalvård i
anstalt. Såväl detta försök som ytterligare en dylik placering misslyckades och X fick ytterligare
fängelsedomar.
X har varit på motivationsavdelningar på Y- och Z-anstalterna, pga. sin missbruksproblematik. X
har där deltagit i program innehållande bl.a. social färdighetsträning, studiebesök,
skolundervisning och psykologsamtal. X fungerar relativt väl på KVA då X har struktur omkring sig
och sköter sin medicinering.
Insatser från arbetsförmedling och försäkringskassa
En överväldigande majoritet av undersökningspersonerna (drygt 70 procent) har även haft
insatser från arbetsförmedling och försäkringskassa under vuxentiden: Männen (73 procent)
har noterats för dylika insatser i högre grad än kvinnorna (58 procent). Insatserna från
försäkringskassan har främst handlat om sjukskrivningar, sjukbidrag eller sjuk- och
förtidspensioneringar till följd av missbruksproblem eller psykisk sjukdom:
Sjukskriven 15 tillfällen mellan 19xx och 19xx [tre år]. Sjukperioderna har varit mellan 2-70 dagar
oftast omkring en vecka. [Två år senare] beviljades X sjukbidrag [i tre år] pga. nedsatt
arbetsförmåga pga. omfattande missbruk och en misstänkt personlighetsstörning UNS.
19xx fick X sjukbidrag efter ansökan av frivårdens läkare. Enligt Försäkringskassan var diagnosen
paranoid schizofreni. I februari [två år senare] har sjukbidraget förlängts. Förtidspension beviljades
inte då arbetsförmågan bedömdes nedsatt under avsevärd tid men inte varaktigt. X själv förklarar
sig nöjd med sjukbidrag och säger sig aldrig mer vilja arbeta.
X har under vårdtiden beviljats sjukbidrag på psykiatrisk indikation och uppbär sedan september
19xx hel förtidspension. (Försäkringskassans beslut skall omprövas [om 5 år].).
Åren 19xx till 19xx [under 11 år] hade X helt sjukbidrag. [Därefter] har X hel förtidspension.
Försäkringskassan beviljande från nov 19xx X hel förtidspension pga. av hjärnskada, då X
bedömdes vara arbetsoförmögen för all framtid.
Insatserna från arbetsförmedlingens sida har främst handlat om olika typer av aktivitetsstöd,
arbetslöshetsersättning, arbetsträning, utbildning och sysselsättningsåtgärder, främst till
följd av att klienterna aldrig lyckats etablera sig på arbetsmarknaden pga. missbruk eller
psykiska problem:
115
Varit aktuell för flera arbetsmarknadsåtgärder i samarbete med socialtjänsten sedan 19xx. Det
fanns en misstanke om missbruk, vilket X förnekade. X samarbetade inte med arbetsförmedlingen
och avbröt olika aktivitetsstöd utan att meddela sig. Motarbetade en neurologisk utredning som
arbetsförmedlingen ville ha och flyttade från Y-stad.
19xx har X kontakt med arbetsförmedlingen, där han går och stämplar.
Vid utskrivningen hade X dels arbetstränat på [arbetsplats] och på [arbetsplats] några tim per
dag..
Våren 19xx utbildning vid AMU-center, [typ av verksamhet]. Var i dålig psykisk balans vid tillfället
och återgick till beredskapsanställningen som [yrke].
19xx erbjöds X ett beredskapsarbete men hans psykiska kondition medförde att han inte antog
platsen.
Under övervakningen har man haft kontakt med arbetsförmedlingen och flera arbeten har
erbjudits, vilka X dock avbrutit efter kort tid.
19xx En personundersökning utförs också vid denna tidpunkt. X var då arbetslös och uppbar
arbetsmarknadsstöd, men hade erbjudits en preparandakurs vid AMU-center.
19xx fick X ett beredskapsarbete, som varade i sex månader. X har aldrig haft ett fast arbete.
X erhöll en bostad i Y-stad, påbörjade studier samt fick ett AMS-arbete via Arbetsförmedlingen.
X:s försök att bygga upp och leva ett någorlunda strukturerat och ordnat liv utsattes för en rad
psykosociala påfrestningar.
Insatserna har i många fall inte gett önskat resultat pga. att klienterna misskött sig:
19xx startade en utbildning i AMU:s regi. Slutade omgående pga. hög frånvaro.
Hösten 19xx skulle X påbörja en …utbildning inom AMI men kom inte igång. X höll sig hemma och
låg och läste på nätterna och sov på dagarna. Oviljan att göra något gjorde medförde att X blev
föremål för utredning hösten 19xx.
Trots att många inte varit etablerade på arbetsmarknaden finns det personer som aktivt sökt
och i vissa fall fått arbete:
X har på eget initiativ tagit kontakt med Arbetsförmedlingen. X vill nu försöka pröva på arbete…
Sökte aktivt arbete och
läkemedelsbranschen.
fick
sommaren
19xx
en
anställning
på
ett
företag
inom
På grund av att många haft problem med att etablera sig på arbetsmarknaden eller att
överhuvudtaget fungera i utbildning eller andra sysselsättningsåtgärder har många av
undersökningspersonerna också varit föremål för olika typer av utredningar:
19xx återigen aktuell för utredning vid AMI. X bedömdes inte stå till arbetsmarknadens förfogande,
utan var i behov av kvalificerad psykologisk hjälp, men saknade insikt om detta.
19xx utreddes av psykolog vid Arbetsmarknadsverket. Utredningens sammanfattande bedömning
var följande; "X har intellektuella funktionsnedsättningar som begränsar X:s yrkesval. X är dock väl
lämpad för sysslor där X:s sinne för detaljer, noggrannhet och goda minne kan komma till sin rätt.
Först skulle X ändå behöva en allmän kompetenshöjande utbildning, då X har så stora
kunskapsluckor. En folkhögskoleutbildning för IA-handikappade eller särvux kanske är lämplig
nivå."
116
X:s minne försämrades och under 19xx öppnade X inte sin post. X gick med på neurologisk
utredning genom arbetsförmedlingens försorg, som visade att X hade en omfattande
funktionsnedsättning inom det neuropsykiatriska området, bl.a. minnessvårigheter.
Remitterades 19xx via försäkringskassan till landstingets
arbetskapacitetsbedömning. Uppvisade dock stor frånvaro.
träningsverkstäder
för
Det handlar med andra ord om att personerna varit föremål för utredningar och bedömningar i
syfte att kunna fungera i någon form av sysselsättning.
Insatser från hälso- och sjukvård
Andelen personer som fått insatser från hälso- och sjukvården är färre (50 procent) jämfört
med insatserna från övriga aktörer. Insatserna under vuxentiden handlar i likhet med
uppväxtåren och skoltiden främst om insatser kring vård och utredning av fysiska åkommor,
men också om allmänna kontakter och vidareremittering. Insatser i form av vård kan
illustreras genom följande journalanteckningar, där klienterna fått vård till följd av fysiska
besvär, skador och sjukdomar:
19xx debuterade ett epileptiskt anfall, med kramper i vänster kroppshalva utan medvetandeförlust.
X utreddes vid Neurologiska kliniken, Y sjukhuset i Y-stad med ett EEG som dock inte visade
något onormalt.
[Datum] inkom till kirurgiska kliniken pga. buksmärtor, vilka kom i intervaller. Fortsatte därefter i
öppenvård.
19xx var X med om en bilolycka med skallskada men utan medvetslöshet liksom med komplicerad
skada på höger armbåge med ledbesvär, flera operationer och smärtbesvär i efterloppet.
Insatser i form av vård manifesterar sig också i form av vård i samband med missbruk och
självdestruktivt beteende, samt skador till följd av att personerna utsatts för våld:
[Datum] intagen på medicinsk akutvårdsavdelning i Y-stad efter att ha druckit sprit och tagit
tabletter. [Dagen efter] utskriven.
19xx sökte akut vård på medicinkliniken i Y-stad för bröstsmärtor. Uppgav att han druckit alkohol
dagligen. Mådde bättre dagen efter och skrevs ut till hemmet.
I mars 19xx inkom X med ambulans till klinik i Y-stad efter att ha intoxikerat sömntabletter. Efter
hjärtstillestånd och återupplivning överfördes X till vuxenpsykiatriska kliniken i Y-stad där X
vårdades i ett halvår.
19xx vårdas X på intensivvårdsavdelningen och medicinkliniken för kloroformförgiftning och
aspirationspneumoni (lunginflammation pga. att han fått kräkningsinnehåll i lungorna).
19xx under hösten vårdades X under några dygn på lasarettet i Y-stad på grund av lungpunktion
efter knivstick.
19xx vårdas på neurokirurgiska kliniken efter att under en permission från anstalten i samband
med alkoholintag ha misshandlats.
Insatser i form av utredning och observation uttrycks bl.a. på följande sätt i aktmaterialet:
… under vintern gjorde smittskyddsläkaren en utredning, varvid framkom att X ansågs kapabel att
leva på ett ansvarsfullt sätt utifrån sin sjukdomsinsikt.
19xx genomfördes en neurologisk utredning på misstanke om en liten hjärninfarkt (minor stroke),
vilken bekräftades.
117
[Datum] sökte X vård på medicinmottagningen på Y sjukhus med anledning av domningskänsla i
armar och ben. X berättade att han för två veckor sedan hade svimmat vid ett besök på ett apotek
men att han kvicknat till efter någon minut. Tre dagar tidigare hade han lagt märkte till att han
under natten bitit sig i tungan och att han vid besöket på sjukhuset kände en domningskänsla på
höger sida av ansiktet. Han lades in för observation under ett dygn och skrevs därefter ut.
[Datum] Inlagd för observation under två dagar på Y sjukhuset på grund av magbesvär.
När det gäller allmänna kontakter och vidareremittering handlar det ofta om att klienterna
sökt hälso- och sjukvårdsinrättningar för olika former av besvär och remitterats vidare till
framförallt psykiatrin.
19xx sökte X vårdcentralen i Y-stad för "nedstämdhet och apati". Det upplevdes som en reaktiv
depression. "Etylproblem" förekom enligt journalen. X ansågs ha etylbesvär och social problematik
med reaktivt depressivt inslag. Det fanns en akutisering av besvären efter gräl med den nya
sambon. Man hade "ett långt samtal" varefter X mådde bättre och kände sig lugnare. Kontakt med
AA diskuterades. Han remitterades till psykiatriska mottagningen i Y-stad, men återkom inte.
[Datum] återkom X till medicinska mottagningen efter att X fått ett krampanfall med urinavgång
och tungbett. Man misstänkte epilepsi. Under vårdtiden blev X psykiskt försämrad och vårdades
under drygt en vecka på psykiatriska kliniken med vårdintyg.
[Datum] sökte hjälp på medicinsk klinik, varifrån X omgående remitterades till psykiatrisk
vårdavdelning på Y sjukhus, där X blev avgiftad och utskriven efter några dagar.
19xx remitteras från distriktsläkare till den psykiatriska mottagningen pga. missbruk av
bensodiazepiner. Uteblev från mottagningen.
Samverkan eller kontakter mellan olika aktörer under vuxenlivet
I de fall samverkan eller kontakter mellan aktörer förekommit under vuxentiden har det
handlat om tre olika kategorier av kontakter. Den första kategorin omfattar det som kan
beskrivas i termer av samarbete och samråd:
Tillsammans med frivården har socialsekreteraren försökt motivera X för behandling hos den
psykiatriska verksamheten men X har inte kommit till de möten man varit överens om.
[Datum] hölls en ny sammandragning till vilken X ej infann sig trots kallelse. Det konstaterades att
de insatser som gjorts från arbetsförmedlingens sida ej givit resultat samt att X ej kunde anses stå
till arbetsmarknadens förfogande. Trots massiv uppbackning och samplanering mellan berörda
myndigheter hade X inte lyckats behålla något arbete och inte heller infunnit sig till samtal vid
dessa träffar.
Socialtjänst och sjukvård har samarbetat för att tillsammans med X försöka förbättra X:s
levnadsförhållanden och välbefinnande och olika behandlingsplaner har gjorts upp, vilka dock
efter en tid inte fungerat.
Efter samråd mellan socialtjänsten och psykiatrin kunde X [Datum] erbjudas plats vi ett
behandlingscenter.
19xx planerades vistelse på behandlingshem där X bl.a. skulle få möjlighet till Komvux-studier,
samtalsterapi och psykologkontakt. Detta skedde i samråd med det sociala och psykiatriska
kliniken i Y-stad.
19xx beviljades en s.k. § 34 placering på Skyddsvärnet i Y-stad. Placeringen bestämdes i samråd
med frivårdens och socialtjänstens handläggare. Vistelsen skulle kombineras med studier på
vuxengymnasiet.
118
Den andra typen av kontakter handlar mer om att aktörer förmedlar kontakter, kommer med
yttranden om klienten eller remitterar klienten vidare till en annan aktör för exempelvis
utredning eller bedömning:
Under övervakningen har man haft kontakt med arbetsförmedlingen och flera arbeten har erbjudits
vilka X dock avbrutit efter kort tid. [Datum] utfärdades en remiss till psykiatriska kliniken för
bedömning.
Genom skyddskonsulenten och övervakaren förmedlades kontakt med socialbyrån och med
arbetsförmedlingen. Till en början var expl positiv och öppen till samarbete. X uttryckte önskemål
om att komma i arbete och få ordning i sitt liv. Det visade sig snart att expl hade betydande
psykiska störningar.
[Datum] i ett yttrande till frivårdsmyndigheten från psykiatrin bedömde man att X visat att
vederbörande inte kan eller vill gå i någon form av öppen psykiatrisk vård och det "finns tyvärr ej
förutsättningar för vård av typ den hovrätten föreslagit".
Mars 19xx remitteras X från frivårdsmyndigheten till psykiatriska kliniken i Y-stad, där man hade
ett par samtal med X. X [då 25 år gammal] var frågande till varför han skulle besöka kliniken och
menade att han mådde bra, han gick på utbildning, trivdes på elevhemmet och var inte motiverad
till fortsatt kontakt.
Under våren använde X bensodiazepiner och remitterades från frivården till beroendekliniken i Ystad.
I många fall utgör denna form av kontakter grunden eller startskottet för mer
samverkansliknande kontakter. Den tredje kategorin sammanhänger med de ovan beskrivna
och omfattar informerande kontakter eller planering mellan olika aktörer:
…19xx inom X till psykiatriska kliniken via vårdintyg. … X förnekade missbruk. Under vårdtiden
uppvisade X en del paranoida misstankar, bl.a. att personalen blandade gift i maten.
Socialtjänsten upplyste kliniken om att X under flera år haft en bekymmersam bostadssituation.
Den planering som då uppgjordes mellan psykiatrin, socialtjänsten och frivården om vistelse på ett
behandlingshem för missbrukare, var X helt negativ till. Vid försöksutskrivningen hade X bostad
och arbete, men på arbetet var X endast en dag och bostaden använde X ej.
[Datum] ett planerat sammanträde med arbetsförmedling och socialsekreterare och X – X dyker ej
upp.
X-ärendet (ur försäkringskassans handlingar) hade tagits upp i en rehab-grupp på vårdcentralen
vid två tillfällen under 19xx med läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och handläggare från
försäkringskassan som deltagare. X hade genomgått omfattande medicinsk utredning och ansåg
färdigutredd. Det planerades för stöd och utredning av psykosocial situation arbetsterapeut och
arbetsträning. Detta kom dock aldrig igång, då X inte ville besöka arbetsplatsen innan han hade
varit på mottagningen [för fysiska besvär] där han hade en tid.
19xx efter ett samverkansmöte mellan sjukvården, Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och
socialtjänsten, bedömdes X inte klara av någon arbetsträning. Det planerades att X skulle söka
sjukbidrag och att X skulle börja i en behandlingsgrupp.
Även om olika aktörer gemensamt informerat varandra och gemensamt planerat olika insatser
kommer dessa sällan till stånd pga. att klienten saknar motivation eller insikt om sina
problem. Till detta återkommer vi i ett senare kapitel.
119
6. Tiden i anslutning till gärningen
Kapitlet inleds med en genomgång av de psykiska symptom, problematiska beteenden
(exempelvis drogpåverkan, aggressivt/hotfullt beteende) och insatser som karaktäriserar de
undersökta personerna vid tiden närmast i anslutning till gärningen, en tid som spänner från
sex månader före gärningen till samma dag som brottet begåtts. I likhet med tidigare
presenterar vi relativa frekvenser för olika problem och typer av insatser. Resultaten redovisas
för totalgruppen liksom för män och kvinnor. Avslutningsvis relateras individproblem,
problembeteenden och insatser till varandra.
Individproblem
Kategorin individproblem omfattar noteringar i aktmaterialet om psykiska symptom i form av
ångest/oro, paranoida/förföljelsetankar, hallucinationer, depression, självdestruktivitet och
självmordstankar i anslutning till gärningen.
Tabell 6a: Individproblem i anslutning till gärningen fördelat på kön
Kön
Man
Ångest/oro i anslutning till
brottet
Paranoida/förföljelsetankar i
anslutning till brottet
Hallucinationer i anslutning
till brottet
Depression i anslutning till
brottet
Självdestruktivitet i
anslutning till brottet
Självmordstankar i
anslutning till brottet
Antal i gruppen
Nej/uppgift
saknas
Ja
Nej/uppgift
saknas
Ja
Nej/uppgift
saknas
Ja
Nej/uppgift
saknas
Ja
Nej/uppgift
saknas
Ja
Nej/uppgift
saknas
Ja
Total
Kvinna
109
100%
24
100%
133
100%
86
79%
17
71%
103
77%
23
21%
7
29%
30
23%
83
76%
20
83%
103
77%
26
24%
4
17%
30
23%
53
49%
13
54%
66
50%
56
51%
11
46%
67
50%
95
87%
22
92%
117
88%
14
13%
2
8%
16
12%
96
88%
18
75%
114
86%
13
12%
6
25%
19
14%
97
89%
19
79%
116
87%
12
11%
5
21%
17
13%
Av psykiska symptom är hallucinationer det mest vanligt förekommande. Hälften av
undersökningsgruppen har noterats för hallucinationer i anslutning till gärningen.
Hallucinationerna är något mer framträdande bland männen (51 procent) jämfört med
kvinnorna (46 procent). Även paranoida/förföljelsetankar och depression är mer framträdande
bland männen jämfört med kvinnorna. Kvinnorna dominerar när det gäller ångest/oro,
självdestruktivitet och självmordstankar. Noterbart är att ingen av ovan nämnda skillnader är
signifikanta.
Nedan ges konkreta exempel på psykiska symptom i anslutning till gärningen.
120
Psykiska symptom:
X har vid gärningstillfället, uppenbarligen till följd av sin bestående psykiska störning och
långvarigt missbruk, befunnit sig i ett tillstånd av mycket stark ångest.
Det har framkommit en lång rad grova psykiska symtom (psykotiska symtom) med olika
hallucinationer och förföljelseupplevelser. Uppenbart lider X av en mycket allvarlig psykisk
störning, och trots berusningen kan det mycket väl tänkas att den kan ha givit upphov till brottet.
X tror sig vara styrd av andra makter, vara förutbestämd till att göra vissa saker samt utsatt för
styrning av maffian, staten och olika mäktiga personer. X tror inte att han kan bestämma
någonting själv. X känner sig hotad till livet om han inte gör som makterna vill. X tror att kvinnor
alltid har velat honom illa.
[Datum] Deprimerad och sjukskriven från sitt arbete. När X är deprimerad kommer han i
grubblerier. X hade grubblat länge över sina föräldrars behandling av honom och under tio till
femton år haft tankar på att döda dem. För att döva sin smärta har han brukat dricka alkohol.
Initialt mycket aggressiv och har upprepade impulsgenombrott…gör flera allvarliga
suicidförsök…har tecken på hallucinationer och får neuroleptika…bli efterhand mindre aggressiv
och mer deprimerad... lättirriterad vid små psykiska påfrestningar…hallucinationer förbättras med
neuroleptika…misstanke om psykogenombrott.
Mådde dåligt på morgonen och hade bestämt sig för att ta livet av sig genom att hoppa... När
intentionen om att ta livet av sig gick om intet, vände X sig med sin ilska mot [offret] som X mötte
när han lämnade [platsen].
Problembeteende
Kategorin problembeteenden omfattar drogpåverkan, aggressivt/hotfullt beteende, att
personen blivit avvisad, frigiven, utskriven, eller utskriven på permission, att personen
avvikit, avvisar insats eller skriver ut sig själv, samt misskött medicinering i anslutning till
gärningen.
Det mest vanligt förekommande problembeteendet i anslutning till gärningen är
drogpåverkan. Problembeteendet är mer framträdande bland kvinnorna (75 procent) jämfört
med männen (67 procent). Aggressivt/hotfullt beteende, att personen avvikit, avvisar insats
eller skriver ut sig själv, samt misskött medicinering eller ordination i anslutning till
gärningen är mer framträdande bland kvinnorna jämfört med männen. Skillnaden mellan
kvinnorna och männen när det gäller avviker, avvisar själv eller självutskrivning är signifikant
(Cramers V=.240, p=0.006).
Tabell 6b: Problembeteenden i anslutning till gärningen fördelat på kön
Kön
Man
Drogpåverkan i anslutning
till brottet
Aggressiv/hotfull i
anslutning till brottet
Avvisad, frigiven,
utskriven, permission i
anslutning till brottet
Avviker, avvisar själv,
självutskriven i anslutning
till brottet
Misskött medicinering,
ordination i anslutning till
brottet
Antal i gruppen
Nej/Uppgift
saknas
Ja
Nej/uppgift
saknas
Ja
Nej/Uppgift
saknas
Ja
Nej/Uppgift
saknas
Ja
Nej/Uppgift
saknas
Ja
Total
Kvinna
109
100%
24
100%
133
100%
36
33%
6
25%
42
32%
73
67%
18
75%
91
68%
40
37%
7
29%
47
35%
69
63%
17
71%
86
65%
73
67%
21
88%
94
71%
36
33%
3
13%
39
29%
97
89%
16
67%
113
85%
12
11%
8
33%
20
15%
92
84%
17
71%
109
82%
17
16%
7
29%
24
18%
121
När det gäller avvisad, frigiven, utskriven, eller utskriven på permission är männen (33
procent) mer framträdande jämfört med kvinnorna (13 procent). Skillnaden är signifikant
(Cramers V=.173, p=0.046).
Nedan ges exempel från RPU-materialet gällande problembeteenden.
Problembeteenden:
X var vid tillfället alkoholpåverkad och också amfetaminabstinent samt påverkad av psykotiska
upplevelser i form av rösthallucinationer och vanföreställningar. Mordet skedde i samband med en
spritfest efter ett kort gräl.
Aggressiva hatkänslor byggdes upp under kvällen. Dessa förstärktes av att X drack whisky. X
hade samlat på sig så mycket av bitterhet och hat att det till sist rann över och ledde till en formlig
explosion av raseri och hat.
19xx utskriven till sin bostad... X har inte några möbler, utan lånade det nödvändigaste av
bekanta. X har haft svårt att få behålla sina bostäder p g a av oväsen som X och X:s gäster fört
[begår den aktuella gärningen några dagar senare].
19xx stor boendeskuld och är hotfull mot personalen. X får inte bo kvar. Jourhavande läkare
tillkallas. Socialsekreteraren erbjöd boende i ett drogfritt boende där X flyttade in. Undersöktes av
jourhavande läkare men LPT var inte tillämplig. Akut kontakt med området för psykiatri på Ysjukhuset då X preliminärt inkom på vårdintyg som dock avskrevs relativt omgående [Några dagar
senare begår X den aktuella gärningen].
[Datum] X lagd i bälte under förmiddagen till följd av oro och "mycket utagerande sista dygnet" för
att senare under eftermiddagen gå ut på LPT-permission till sitt boende. [Tre dagar senare] gör
sig skyldig till försök till mord alternativt grov misshandel, misshandel, hot mot tjänsteman samt två
fall av olaga hot. Gärningarna inträffar på boendet där X attackerat vårdpersonal och boende med
kniv.
Blev utskriven [datum] för permission enligt LPT till [datum] med ordinerad uppföljning på
psykiatriska mottagningen i Y-stad. Detta fungerade dock inte. X uteblev trots upprepade kallelser
och X fick inte förskriven medicinering. Man misstänker att X omedelbart återföll i missbruk.
”Uppföljning inom öppenvården med fortsatt medicinering och kontroll av drogfrihet hade
planerats, men X kom aldrig till mottagningen och därvid lät man saken bero”. [Några dagar
senare begick X den aktuella gärningen].
Av journaldokumentation [datum] från psykiatriska kliniken i Y-stad framgår att X sökte akut på
initiativ av sin sambo. ”X uppfattades vid undersökningen som paranoid varefter X
rekommenderades att påbörja läkemedelsbehandling igen och X kom därefter olyckligtvis att
skickas hem”. Vid besöket X och sambon gjorde kort tid innan brottet begicks fann läkarteamet att
anledning saknas att lägga in X för vård. [Samma dag begår X den aktuella gärningen].
19xx intogs X enligt LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) på Y sjukhus med polishandräckning.
X hade då hotat barn i området upprepade gånger, och någon vecka tidigare slängt ut sin TV
genom fönstret. X förklarade detta med att X fått meddelande genom TV om att X:s sjukbidrag
skulle dras in. X bedömdes dock ha "inga som helst tecken till allvarlig psykisk störning enligt
LPT:s definition av sådan." X bedömdes förlora sin impulskontroll i samband med alkohol- och
narkotikamissbruk och då även bli tilltagande paranoid. Möjlighet till vård enligt LPT förelåg dock
ej. X var avståndstagande till alla former av farmakologisk behandling förutom bensodiazepiner
och utskrevs samma dag. [I direkt anslutning till denna händelse begår X de aktuella gärningarna].
[Datum] antecknas: "Har varit i köket under veckan och fungerat bra. Har dock en stor
frihetslängtan". Från och med [datum] får X två timmars frigång. [Två dagar senare] avviker X. I
journalen antecknas: "Kommer ej in efter frigångens slut. Anmäles som avviken och efterlyses."
[Tre dagar senare begår X den aktuella gärningen].
122
[Datum] (dagen efter att slutenvården upphört) hade X permission i hemmet och kontaktade
avdelningen per telefon för att X mådde dåligt och var berusad, det framkom att X inte följt den
uppgjorda planeringen. X skulle återkomma till avdelningen för att få medicin men X kom aldrig.
Således var X utan medicin i 5 dagar. ”Planeringen som uppgjorts efter avslutad LRV-vård var att
X skulle fortsätta att besöka rehabiliteringsavdelning för att hämta sin medicin och få hjälp med att
flytta sina möbler. Men X hörde inte av sig och skrev ut sig enligt egen begäran. X överflyttades
därför till Y-stads vårdcentral för att få sin medicin via dem”…”Tiden efter avslutad LRV-vård har X
missbrukat både alkohol och tabletter i alltmer ökande omfattning. X säger sig ha sökt efter en
’kick’.” X slutar med mediciner, deltar inte i öppenvård och missbrukar alkohol mm. ”X uppger …
sig väldigt kränkt då ingen uppmärksammar X:s tillstånd och dessutom inte tror på X då X söker
hjälp. X är också djupt besviken över att inte få fortsätta sin psykoterapi som X upplevt som
mycket givande. X blir mer och mer frustrerad och besatt av tanken att hämnas.” [En dryg vecka
senare begår X den aktuella gärningen].
X uppger att han mycket sporadiskt tagit sin medicinering och i aktuella samtal uppger X sig bli
"tokig" om han tar sin medicin speciellt då han kombinerar den med öl, vilket han ofta inmundigar.
Vid tidpunkten för aktuella gärningar har X inte följt den föreskrivna medicineringen.
Insatser
Närapå 90 procent av undersökningspersonerna hade någon form av insats i anslutning till
gärningen. En klar minoritet av dessa (ca 13 procent) var föremål för någon form av
samverkande insatser.
Tabell 6c: Insatser i anslutning till gärningen fördelat på kön
Kön
Man
Antal i gruppen
Insatser från socialtjänsten i
anslutning till gärningen
Nej/uppgift
saknas
Ja
Insatser från psykiatrin i
anslutning till gärningen
Nej/uppgift
saknas
Ja
Insatser från kriminal/frivården i anslutning till
gärningen
Nej/uppgift
saknas
Ja
Insatser från
missbruksvården i anslutning
till gärningen
Nej/uppgift
saknas
Ja
Insatser från hälso/sjukvården i anslutning till
gärningen
Nej/uppgift
saknas
Ja
Öppenvårdskontakt i
anslutning till brottet
Nej/Uppgift
saknas
Ja
Total
Kvinna
109
100%
24
100%
133
100%
71
65%
13
54%
84
63%
38
35%
11
46%
49
37%
33
30%
4
17%
37
28%
76
70%
20
83%
96
72%
82
75%
22
92%
104
78%
27
25%
2
8%
29
22%
90
83%
19
79%
109
82%
19
17%
5
21%
24
18%
94
86%
24
100%
118
89%
15
14%
15
11%
84
77%
18
75%
102
77%
25
23%
6
25%
31
23%
Insatserna i anslutning till gärningen har framförallt tillhandahållits av psykiatrin (72 procent).
Insatserna från de övriga aktörerna – socialtjänsten (37 procent), kriminal- och frivård (22
procent), missbruksvården (18 procent) och hälso- och sjukvården (11 procent) – är inte lika
omfattande. Av tabellen ovan framgår också att närapå en fjärdedel av
undersökningspersonerna haft öppenvårdskontakter med psykiatrin eller missbruksvården i
anslutning till gärningen. Andelen kvinnor med insatser är större när det gäller socialtjänsten,
psykiatrin, och missbruksvården. Männen dominerar när det gäller insatser från kriminal- och
frivård samt hälso- och sjukvård. Andelarna med öppenvårdskontakter är i stort sett likvärdiga
om vi jämför kvinnor och män. Även om det föreligger relativa skillnader mellan könen
föreligger det inte några signifikanta samband.
123
Insatser i anslutning till gärningen
Totalt har 117 personer haft insatser från en eller flera aktörer i anslutning till brottet. Den
aktör som dominerar är psykiatrin, därefter följer socialtjänsten, kriminal- och frivård och
missbruksvården.
Insatser från psykiatrin
När det gäller insatser från psykiatrin i anslutning till brottet har 96 personer (72 procent) haft
någon form av insats eller kontakt tiden före gärningen. Insatserna karaktäriseras av såväl
öppen- som slutenvårdsinsatser. Klienterna har inte sällan avstått från att följa sina
medicinordinationer efter att ha blivit utskrivna, de har avvikit eller skrivit ut sig själva:
[I början på månaden] sökte X akut pga. smärtor i halsen. X bedömdes då inte som öppet
psykotisk och det var osäkert om han använt narkotika. … Framkommer att han i [månaden] blivit
definitivt utskriven från Y-sjukhuset. X har ej tagit några mediciner sedan utskrivningen.
Återbesök hos sin samtalskontakt på öppenvårdsmottagningen. [Återbesök en vecka senare] vid
samtalet hos samtalskontakten antecknade terapeuten att detta var det sista samtalet före
semestern och att nästa återbesök planerades till [en dryg månad senare]. X bedömdes ungefär
som tidigare. Det pekades i journalen på att "Sista dygnet har X haft svårt att hålla fingrarna ifrån
elskåpet". X umgicks med för terapeuten orealistiska framtidsplaner. [Tre dagar senare begår X
gärningen].
[Datum] avviker X. I journalen antecknas: "Kommer ej in efter frigångens slut. Anmäles som
avviken och efterlyses." [Fyra dagar senare begår X den åtalade gärningen].
Senaste vårdperioden [varade i 4 dagar]. Samma diagnos. Inne i en missbrukarperiod +
imperativa rösthallucinationer som uppmanade X att ta livet av sig själv och andra. X kände då
livsleda och oro, hade tankar på att skära sig själv eller andra med kniv. X uppgav sig ha druckit öl
och hembränd sprit för att döva rösterna. X begärde själv att bli utskriven och bedömdes då vara i
gott skick. [Dagen efter begår X gärningen].
Men det förekommer också att klienter skrivits ut som ej vårdbehövande, avvisats, skrivits ut
på permission eller att planering inte kommit till stånd:
Mitten av [månaden] läggs X åter in på sjukhuset. X hade då en lägenhet via socialförvaltningen.
Fortfarande
arbetslös.
Kontakt
med
psykiatriska
öppenvårdsmottagningen
och
socialförvaltningens missbruksenhet. Kände sig orolig, då X var misstänkt för att ha blottat sig.
Skrevs ut dagen därpå. [Några dagar senare] lades X in men skrevs ut dagen efter som ej
vårdbehövande. [Fyra dagar senare begår X den nu åtalade gärningen].
Av journaldokumentation [datum] från psykiatriska kliniken i Y-stad framgår att X sökte akut på
initiativ av sin sambo ”X uppfattades vid undersökningen som paranoid varefter X
rekommenderades att påbörja läkemedelsbehandling igen och X kom därefter olyckligtvis att
skickas hem”. Vid det sjukvårdsbesök X och sambon gjorde kort tid innan brottet begicks fann
läkarteamet att anledning saknas att lägga in honom för vård. [Samma dag begick X den åtalade
gärningen].
[Datum] utskriven från sista vårdtillfället vid Y-sjukhus. [Två dagar senare begår X den åtalade
gärningen].
[Datum] kontaktade X mobila behandlingsteamet och betedde sig osammanhängande, varför X
kördes in till Y sjukhuset men där framstod X i ett bättre psykiska tillstånd än X gjort de senaste tre
månaderna och kriterierna för akut inläggning var inte uppfyllda. X var bekymrad över att
pengarna tagit slut, att relationen till [partnern] var något ansträngd samt att [barnet] var
omhändertaget. [Tre dagar senare begår X den åtalade gärningen].
124
Länsrätten kunde vid förhandling [datum] pga. den positiva utvecklingen tillstyrka permission till
X:s nära släktingar i Y-stad. Diagnoserna blev personlighetsstörning utan närmare specifikation,
agrofobi med panikattacker, alkoholmissbruk, cannabismissbruk och missbruk av
bensodiazepiner. [Datum] får X permission från rättspsykiatrin i Z-stad och följdes av två vårdare
till Y-stad. Natten [datum] ringer modern till personalen på kliniken i Z-stad och berättar att X gått
ut för en kort promenad men inte återvänt. Uppsökte kompisar som är alkoholister och begick ett
inbrott för att stjäla sprit eftersom X kände ett starkt sug efter alkohol som X inte kunde motstå.
Hade också intagit Rohypnol, eftersom X var hypernervös och hade ångest när X var hemma hos
mamma. Efterlysning skedde omgående. [Dagen efter begår X den åtalade gärningen].
[Datum] kontakt med psykiatriska öppenvården då man önskade planera en
behandlingshemsvistelse vilket dock inte X ville. Tidsmässigt hann man inte få till stånd någon
behandlingshemsvistelse då det nu aktuella brottet skedde samma dag.
En stor del av de psykiatriska insatserna har alltså skett i nära anslutning till de åtalade
gärningarna. Noterbart är dock att många klienter saknat insatser i direkt anslutning till brottet
eller att klienterna varit oanträffbara:
[Datum] antecknas att polisen ringt till avdelningen och informerat om att X hade varit på
polisstationen och gjort flera anmälningar mot olika personer som X känt sig förföljd av.
Hembesök [tre dagar senare] – men ingen öppnar dörren.[14 dagar senare begår X den åtalade
gärningen].
I vissa fall saknas noteringar från psykiatrin flera månader innan de aktuella brotten begåtts.
Insatser från socialtjänsten
Av den studerade gruppen om 133 personer har 49 personer (ca 37 procent) haft insatser eller
kontakter med socialtjänsten tiden före gärningen. Insatserna från socialtjänsten karaktäriseras
främst av samtalskontakter, bistånd, stödinsatser och utredning:
[Dag 1] kontakt med socialjouren i Y-stad. [Dag 2] ny kontakt med socialjouren i Y-stad.[2 dagar
senare] kontakt med socialjouren i Y-stad och fick en biljett hem till Z-stad. X ville inte återvända
till gruppboendet. [Dagen efter] träffade X sin socialsekreterare på förmiddagen. Tillbringade
resten av dagen tillsammans med vänner och intog en större mängd alkohol. [Begår den åtalade
gärningen samma dag].
[Datum] ringer X själv till handläggare som efter samtalet noterade att X inte vet vad han vill och
att det inte går att prata med honom. Tre dagar efter samtalet med socialtjänsten noteras I
journalen. ”Det som inte skulle få hända har hänt ...”
[En anhörig] var så sent som några veckor innan brottet i kontakt med socialtjänsten för att förmå
dem att hjälpa X till ett eget boende. [Den anhörige] uppfattade X som alltmer ledsen, arg och
närmast desperat. X hade explicit uttryckt sin vanmakt över att inte ha någon egen dörr att stänga
om sig.
I kontakten med socialtjänsten i Y-stad upplevde man att det fungerade väl för X som vid
sammanträffande och samtal uttryckte belåtenhet med vistelsen i Z-stad och hade för avsikt att
stanna även efter familjehemsvistelsen. Det var i samband med vistelsen i detta familjehem som X
gjorde sig skyldig till de aktuella brotten.
[Datum] erbjöds X ett familjehem men ville avvakta med besked och bodde istället hos modern.
[Ett par dagar senare begår X den aktuella gärningen].
[Datum] informerade Socialtjänsten om att X hade varit i häkte något dygn pga. kokaininnehav.
Socialtjänsten skulle kalla X för att försöka etablera någon form av kontakt. [Tio dagar senare
begår X den åtalade gärningen].
125
[En månad innan gärningen] görs en framställan till Överförmyndaren i Y kommun angående att X
skulle erhålla en förvaltare, vilket beviljades och X har sedan dess haft kontakt med förvaltare. I
utredningen enligt SoL kap 11:1 som föregick framställan angavs "Socialkontoret har genom åren
sett till att X överlevt men funnit detta mer och mer kontraproduktivt då det långsiktigt snarare
stjälper än hjälper". Enligt vad som framgår av socialtjänstens akt har X sedan dess inte haft
någon kontakt med socialtjänstens handläggare.
Utöver dessa typer av insatser har klienterna i stor utsträckning haft ekonomiskt bistånd i
form av socialbidrag och boendestöd.
Insatser från missbruksvård
Andelen klienter som haft insats från eller kontakter med missbruksvården tiden före
gärningen är lägre jämfört med psykiatrin och socialtjänsten. 24 personer (18 procent) hade
insatser från missbruksvården under denna period. Dessa insatser karaktäriseras av vård på
behandlingshem enligt LVM eller kontakter med missbruksvården för behandling:
Under vårdtiden uppdagades X:s ansträngda sociala situation, där hon bodde hos olika män som
försett henne med droger och mat samt husrum, varför ett omhändertagande enligt LVM,
initierades. … [Datum] skrevs X därför ut från Beroendecentrum för fortsatt behandling på
behandlingshem i Y-stad enligt LVM.
[I början på månaden] intogs X på behandlingshem där X stannade i två veckor. X skrev ut sig
själv [datum], sökte upp bekanta och drack sig berusad trots att X åt Antabus och for illa av
alkohol.[Dagen efter gjorde X sig skyldig till den åtalade gärningen].
Insatser från kriminal- och frivård
En dryg femtedel (29 personer) har haft insatser från kriminal- och frivård i anslutning till
gärningen. Det handlar framförallt om att klienterna blivit frigivna eller villkorligt frigivna
från fängelsestraff, haft övervakning eller rymt i samband med permissioner från anstalt:
[Under året] avtjänade X ytterligare ett fängelsestraff för stöld och narkotikabrott. [Datum] frigavs
X. [Två dagar senare gör X sig skyldig till den åtalade gärningen].
Villkorligt frigiven [datum] från ett fängelsestraff om två månader och femton dagar. Begår flera av
de åtalade gärningar veckorna efter frigivningen.
Under hela 19xx hade X regelbundet kontakt med kriminalvårdens frivård då X varken togs emot
av narkomanvården som ansåg X psykiskt sjuk eller av sektorpsykiatrin som ansåg att
narkotikamissbruket var X:s största problem.
Så sent som [två dagar innan den åtalade gärningen] vid personlig inställelse på frivården lades
inte märke till något psykiskt avvikande.
19xx-xx erhöll X permission för att vistas hos sin syster i Y-stad med föreskrifter om total
avhållsamhet från droger och alkohol. [Datum] rymmer X ånyo från permissionen. [Under
rymningen begår X de aktuella gärningarna].
I vissa fall har insatser i form av skyddstillsyn inte kommit till stånd pga. ny brottslighet och
planerade insatser har slutat vid endast kontakter mellan klient och frivårdsinspektör:
[Datum] dömdes X för narkotikabrott, rattfylleri, brott mot knivlagen, dopningsbrott, mm. till
skyddstillsyn med samhällstjänst i 100 timmar. På grund av att X häktades hann inte
skyddstillsynen komma igång. Frivårdsinspektören har haft ett par sammanträffanden med X.
126
Insatser från arbetsförmedling/försäkringskassa samt hälso- och
sjukvård
Insatserna från arbetsförmedling och försäkringskassan respektive hälso- och sjukvården var
väldigt begränsade i anslutning till gärningen. När det gäller arbetsförmedlingen och
försäkringskassan var endast 15 personer föremål för insatser. Insatserna var inriktade på
bedömningar om åtgärder, sjukskrivning, sjukpension eller sjukbidrag:
[Datum] försäkringskassan bedömer att arbetslivsinriktad rehabilitering för tillfället ej är möjligt.
[Datum] Enligt försäkringskassan sjukskriven till 50 %.
19xx beviljades sjukpension. [Några veckor senare begås den aktuella gärningen].
[Datum] utfärdades läkarintyg till Försäkringskassan som resulterade i sjukbidrag.
[Datum] i samråd med arbetsvården i Y-stad och Z-stad ordnades med en AMU-kurs på AMUcenter i Z-stad. X deltog i kursen de fyra första dagarna. [Tre dagar senare] begärde X ledigt och
därefter hörde X inte av sig. [X begick de aktuella gärningarna samma dag].
Endast 9 personer hade insatser från hälso- och sjukvården i anslutning till gärningen. I dessa
fall handlade det om insatser eller kontakter pga. olika besvär eller självdestruktivt beteende:
oktober 19xx sökte X akut pga. smärtor i halsen. X bedömdes då inte som öppet psykotisk och det
var osäkert bör och om X använt narkotika.[En knapp månad senare begick X den åtalade
gärningen].
[Datum] återkom till vårdcentralen på grund av "trötthet och stress". X var "helt slut" och "hade
kommit in i en period när X inte ville någonting". X kände sig mycket irriterad och hade svårt att
sova, framförallt att somna in. … X hade varit på akuten och sjukskrevs på heltid. X provade att gå
till jobbet men blev hemskickad. … Det bedömdes som en stressreaktion. X uppfattades inte som
deprimerad. X sjukskrevs på heltid två månader framöver. [En knapp månad senare begick X den
åtalade gärningen].
[Datum] ånyo inlagd på medicinkliniken i Y-stad för vård för rökförgiftning i samband med
lägenhetsbrand. X vårdades också efter att ha förgiftat sig med lugnande medicin.
Samverkan eller kontakter mellan aktörer i anslutning till gärningen
Andelen personer som varit föremål för samverkansinsatser i anslutning till gärningen är
relativt få. Endast i 15 av de studerade fallen (11 procent) har någon form av samverkan eller
kontakt mellan aktörer skett. Denna samverkan karaktäriseras främst av att aktörer planerat
för olika insatser, men att dessa inte kommit till stånd pga. plats- och resursbrister eller att det
saknats lagliga eller andra möjligheter att tvinga klienten att underkasta sig insatser trots
misskötsel:
[Datum] villkorligt frigiven. Prövotiden skulle utgå [ett år senare]. Tanken var att X skulle få ett
boende med stöd och så småningom en lägenhet på Räddningsmissionen. Tyvärr fanns det ingen
plats ledig för X vid tidpunkten. Ur tillgängliga handlingar framkommer att det vid flera tillfällen
förhållit sig så att X inte haft någon bostad eller sysselsättning ordnad vid frigivning. Orsakerna till
detta har varierat, men oftast har det rört sig om plats- och resursbrist.
Döms till skyddstillsyn [datum] och fick föreskrifter om öppenvårdsbehandling inom psykiatrin,
dock ej av tvingande art. Det planerades för nätverksmöten med deltagande från olika
myndigheter, vilket inte hann komma till stånd då X häktades för nu aktuella brott. Socialchefen
hade under de senaste dagarna försökt få plats för X på olika behandlingshem med särskild
inriktning på X:s problematik, men samtliga hade nekat placering pga. X:s komplexa svårigheter.
Socialtjänsten uppgav att de behövde mer tid för att åstadkomma en bra placering.
127
Frivårdsinspektören bedömde att X var i behov av stöd och kontroll. Risk för återfall bedömdes
vara stor om X:s livssituation ej strukturerades och det behövdes ordentliga åtgärder för att
tillgodose X:s problematik. Modern besökte socialbyrån och berättade att det var stora problem
med X sedan en tid tillbaka och hon misstänkte att X använde droger.
[Datum] besökte X överläkaren personligen, där X förnekade återfall i drogmissbruk och tillstod att
han slutade medicinera. X var "negativ till fortsatt besök på behandlingshem" och "ville gå vidare
ut i livet". X var "fast bestämd att bosätta sig i Y-stad". X bedömdes vid besöket vara "välordnad
och klar och redig". X tedde sig "splittrad" men visade "inga öppna psykotiska tecken eller något
paranoidt eller aggressivt". X uppfattades som "ej vårdintygsmässig" och fortsatt
öppenvårdskontakt planerades redan följande vecka. X sade att han hade avböjt samplanering
med socialförvaltningen. X var inte intresserad av återvända till behandlingshemmet. X uppgav sig
även ha dålig kontakt med stödfamiljen och hade under de senaste månaderna ej träffat sin son.
X visade inga öppna psykostecken, ej heller något paranoidt eller aggressivt. [Samma dag begår
X den aktuella gärningen].
[Datum] hembesök hos X och adoptivföräldrar från socialtjänst och frivård. Noteras att X bl.a. gick
på högvarv och att X tagit fler mediciner än vad som ordinerats. Moder är orolig.
Socialsekreteraren uppmanar henne att omgående ringa efter polis om X blir värre så att de kan
föra X tillbaka till psykiatrin. Vid utskrivningen hade X uppmuntrats till regelbunden kontakt med
psykiatrisk öppenvård i Y-stad. Den planerade kontakten fungerar inte väl. Efter drogtest vid
hembesöket konstateras att X missbruk fortsatte och att X vid provtillfället varit positiv avseende
amfetamin, hasch och alkohol. I samtal mellan socialtjänstens handläggare och psykosteam
framkom att X ratade medicinen som förskrivits av läkare på Y-sjukhuset. [Några dagar senare]
ringer X själv till handläggare som efter samtalet noterade att X inte vet vad X vill och att det inte
går att prata med X. [Tre dagar senare begår X den aktuella gärningen].
[Datum] hembesök både från psykiatrin och socialvården. Flera anhöriga var närvarande. Man
diskuterade olika tänkbara möjligheter för aktivering, planerade nytt återbesök, men brottet ägde
rum två dagar senare.
Individproblem, problembeteenden och insatser
För att sammanfatta resonemanget karaktäriseras tiden i anslutning till gärningen av en
komplex kombination av individproblem, problembeteenden och insatser. Påfrestningar i
form av psykiska problem, missbruksproblem eller beteendeproblem som för många av
undersökningspersonerna alltsedan uppväxtåren kommit att prägla livet har kvarstått och i
vissa fall förvärrats under tiden i anslutning till gärningen. De flesta har dessutom varit
föremål för insatser till följd av dylika problem. I vissa fall har dessa insatser varit ständigt
återkommande alltsedan uppväxttiden, i andra sedan skol- eller vuxentiden.
Ser vi till individproblemen framträder en mycket komplex bild av korrelationer mellan
olika symptom på psykisk ohälsa (se figur 6a nedan). Det som utmärker bilden är att
självmordstankar, ångest/oro, självdestruktivitet och depression är sammanlänkade med
varandra. Självmordstankar och självdestruktivitet korrelerar med både ångest/oro och
depression. Ångest/oro och depression korrelerar dock inte med varandra. Därutöver
samvarierar hallucinationer med paranoida/förföljelsetankar.
128
Figur 6a: Korrelationer mellan psykisk ohälsa, händelser i anslutning till gärningen och insatser
Depression i
anslutning till brottet
Insatser: socialtjänst
Självdestruktivitet i
anslutning till brottet
S-tankar i
anslutning till
brottet
Insatser:
kriminal/frivård
Ångest/oro i
anslutning till brottet
Paranoida förföljelsetankar i anslutning
till brottet
Insatser: missbruksvård
Avviker, avvisande,
självutskriven i
anslutning till brottet
Hallucinationer i
anslutning till brottet
Öppenvårdskontakt i
anslutning till brottet
Insatser: hälso- sjukvård
Aggressiv och hotfull i
anslutning till brottet
Avvisad, frigiven,
utskriven, permission i
anslutning till brottet
Insatser: psykiatri
Misskött medicinering
i anslutning till brottet
Korrelation
Korr mellan insatser
Betraktar vi problembeteenden samvarierar avvikningar, avvisanden och självutskrivning i
anslutning till gärningen med insatser från missbruksvården. Aggressivt och hotfullt beteende
korrelerar med insatser från hälso- och sjukvården. Misskötsel av medicinering eller
ordination sammanhänger med insatser från psykiatrin och öppenvårdskontakter. Avvisad,
frigiven, utskriven, eller permission i anslutning till gärningen samvarierar med insatser från
såväl psykiatrin som kriminal- och frivård. Noterbart är att inget av dessa problembeteenden
samvarierar med insatser från socialtjänsten.
När det gäller insatserna förändras bilden ytterligare jämfört med tidigare livsfaser. Andelen
personer som haft insatser från olika aktörer når här sin bottennotering. Endast tre av tio
potentiella samband mellan insatser från aktörer är signifikanta. Exempelvis samvarierar
psykiatriska insatser endast med insatser från missbruksvården. Insatser från socialtjänsten
samvarierar med insatser från missbruksvården och insatser från kriminal- och frivården.
129
Studerar vi de olika problemkomplexen i relation till insatser från olika aktörer kan vissa
mönster urskiljas på aggregerad nivå. Insatser från kriminal-/frivården samvarierar med
psykisk ohälsa i form av ångest/oro, depression och självmordstankar – symptom som i sin tur
sammanhänger med självdestruktivt beteende. Resultatet indikerar att kriminal-/frivården
saknar resurser (kompetenser) för att på allvar kunna erbjuda hjälp till dem som mår psykiskt
dålig. Vidare samvarierar insatser från kriminal-/frivården och psykiatrin med att personer
blivit avvisade, frigivna, utskrivna eller fått permission – något som inte sällan har ägt rum i
nära anslutning till ett begånget våldsbrott (det handlar ibland om några dagar eller rent av
om samma dag). Hur kontroversiella dylika händelser än kan uppfattas vara vittnar de också
om hur svårt eller omöjligt det är att förutsäga hur enskilda individer kommer att bete sig i
framtiden. Ett tredje mönster kan urskiljas bland dem som fått insatser från psykiatrin. I
anslutning till brottet har många av undersökningspersonerna med öppenvårdskontakter
misskött den förskrivna medicineringen. Ett fjärde fynd utgörs av personer som – i anslutning
till brottet – avvikit, varit avvisande eller skrivit ut sig själva från pågående missbruksvård.
Sammantaget pekar resultatet på att det har varit lättare för undersökningspersonerna att
avvika från missbruksvården jämfört med psykiatrin, som å andra sidan utmärks av att ha
varit avvisande eller utskrivningsbenägen gentemot klienterna.
130
7. Mönsterlikhet hos grupper av individer
Det som tidigare redovisats angående riskfaktorer i förhållande till insatser baseras på
korrelationsanalyser på aggregerad eller gruppnivå. I följande avsnitt granskas detta närmare
med hjälp av CFA-analys (Configural Frequency Analysis). Vi presenterar ”grupper av
individer” som utmärker sig genom att uppvisa mönsterlikhet beträffande typ av problem och
insatser, eller mer precist, som utkristalliserar sig genom att anta unika kombinationer av
variabelvärden (har/har inte noterats för riskfaktorer och insatser).
Missbruk, våld och psykisk ohälsa
I den första CFA-analysen har vi utgått från tre typer av problem under vuxenlivet: M –
alkohol- och/eller drogmissbruk (95 procent), P – psykisk ohälsa (71 procent) och V –
våldshandlingar, sexbrott (57 procent). Beträffande sistnämnda typ av problem har vi
koncentrerat oss på våld eller våldsbrottslighet (övriga brott och mordbrand har utelämnats).
Siffrorna inom parenteserna anger hur stor andel av totalgruppen som noterats för dessa typer
av problem.
CFA-modellen (nedan) identifierar fyra antityper och två typer. Den första antitypen
ovanifrån räknat (konfiguration 111) identifierar en grupp av individer som inte har noterats
för något av ovanstående problem från det att skolan slutade till 6 månader innan brottet de
åtalats för i senaste RPU:n.
Tabell 7a: CFA av missbruksproblem (M), våld (V) och psykisk ohälsa (P), vuxenlivet
Configuration fo
fe
---------------- --------
statistic
p
--------- -------
MVP
111
112
121
122
211
212
221
222
3.
1.
1.
0.
13.
39.
22.
54.
16.625
16.625
16.625
16.625
16.625
16.625
16.625
16.625
4.122
5.136
5.136
6.075
.884
4.723
1.297
7.339
.00001878
.00000014
.00000014
.00000000
.18834415
.00000116
.09735355
.00000000
chi2 for CFA model = 173.8271 , df = 7
Antitype
Antitype
Antitype
Antitype
Type
Type
p = .00000000
Antityper kan generellt tolkas som att ett mindre antal individer än vad man kan förvänta sig
av slumpen uppvisar en kombination av variabelvärden. Samma resonemang kan således
också appliceras på övriga antityper, dvs. på dem som endast har noterats för psykisk ohälsa
(konfiguration 112) eller för att bara ha utövat våld (konfiguration 121) eller för att enbart ha
psykisk ohälsa i kombination med våld (konfiguration 122).
Den första typen nerifrån räknat (konfiguration 222) identifierar dem som noterats för att
uppvisa samtliga av ovanstående problem (missbruk, våld och psykisk ohälsa). Den andra
typen (konfiguration 212) pekar ut en grupp av individer som har missbruksproblem
kombinerat med psykisk ohälsa. Den allmänna tolkningen av typer är, följaktligen, att fler
personer än förväntat uppvisar specifika kombinationer av variabelvärden. Låt oss titta
närmare på de två typerna som identifierats med dubbel- och ”trippelproblematik”.
131
Inledningsvis redovisas de drog- och brottsrelaterade riskfaktorer under skoltiden som visar
signifikanta samband med de identifierade problemgrupperna. När det gäller sniffning och
narkotika utmärker sig våldsamma missbrukare med psykisk ohälsa (Typ 2), där andelen
individer som sniffade (Cramer’s V=.269, p=0,008) och missbrukade narkotika (Cramer’s
V=.236, p=0,025) under skoltiden var betydligt större jämfört med de andra grupperna.
Tabell 7b: Problembeteenden under skoltiden fördelat på typer
Typ 1 - Missbruk
och psykisk ohälsa
Sniffat mer eller mindre
Antal i gruppen
Uppgift saknas
Ja
Använder, missbrukar
narkotika
Uppgift saknas
Ja
Våldshandlingar (exkl.
skola och ospec.):
misshandel, slagsmål, hot,
ofredande, sexbrott
Uppgift saknas
Ja
Problemgrupper
Typ 2 - Missbruk,
våld och psykisk
ohälsa
Total
Övriga
39
100%
54
100%
40
100%
133
100%
35
90%
36
67%
35
88%
106
80%
4
10%
18
33%
5
13%
27
20%
32
82%
30
56%
28
70%
90
68%
7
18%
24
44%
12
30%
43
32%
37
95%
42
78%
26
65%
105
79%
2
5%
12
22%
14
35%
28
21%
Däremot var våldshandlingar under skoltiden mer vanligt förekommande i gruppen övriga
samt bland de våldsamma missbrukarna med psykisk ohälsa (Typ 2) jämfört med missbrukare
med psykisk ohälsa (Typ 1). Skillnaderna är signifikanta (Cramer’s V=.283, p=0,005).
Studerar vi den totala riskbelastningen under vuxenlivet framgår det av tabell 5u att den
totala riskbelastningen är högre bland våldsamma missbrukare med psykisk ohälsa (Typ 2).
En närmare granskning visar också att det föreligger ett signifikant samband mellan
problemgrupper och antalet riskfaktorer under vuxenlivet (Cramer’s V=.551, p=0,0001).
Tabell 7c: Total riskbelastning
Problemgrupper
Typ 2 - Missbruk,
Typ 1 - Missbruk och
våld och psykisk
psykisk ohälsa
ohälsa
N=39
Antal riskfaktorer,
vuxenliv (max 20)
Min
Total
Typ 1 - Missbruk
och psykisk
ohälsa
Övriga
N=54
N=40
3
4
N=133
1
1
Max
11
15
10
15
Medel
6,3
9,2
4,7
7,0
Stand.avvik
2,2
2,4
2,4
3,0
Antal svar
39
54
40
133
I tabellen nedan presenteras endast de riskfaktorer under vuxenlivet där det föreligger
signifikanta samband mellan problemgrupper och problemkomplexen psykisk ohälsa,
marginaliserande faktorer, missbruk, brottslighet och tvångsinsatser.
132
Tabell 7d: Riskfaktorer under vuxenlivet fördelat på typer
Typ 1 Missbruk och
psykisk ohälsa
Vagabonderande
Nedstämdhet
Ångestkänslor
Självmordstankar
39
100%
54
100%
40
100%
133
100%
33
85%
43
80%
39
98%
115
86%
6
15%
11
20%
1
3%
18
14%
18
46%
27
50%
40
100%
85
64%
Ja
21
54%
27
50%
48
36%
Uppgift saknas
22
56%
37
69%
99
74%
Ja
17
44%
17
31%
34
26%
Uppgift saknas
15
38%
15
28%
69
52%
Ja
24
62%
39
72%
1
3%
64
48%
Uppgift saknas
31
79%
42
78%
40
100%
113
85%
8
21%
12
22%
20
15%
28
72%
29
54%
39
98%
96
72%
11
28%
25
46%
1
3%
37
28%
10
26%
7
13%
20
50%
37
28%
Uppgift saknas
Uppgift saknas
Ja
Använder, missbrukar
alkohol
Sexualbrott
Uppgift saknas
Återfall i brottslighet
Psykiatrisk tvångsvård
Upprepade fängelsestraff
39
100%
98%
29
74%
47
87%
20
50%
96
72%
Uppgift saknas
39
100%
46
85%
39
98%
124
93%
8
15%
1
3%
9
7%
3
6%
17
43%
59
44%
Uppgift saknas
39
100%
51
94%
23
58%
74
56%
Uppgift saknas
19
49%
11
20%
15
38%
45
34%
Ja
20
51%
43
80%
25
63%
88
66%
Ja
Övriga brott
40
Ja
Ja
Våldshandlingar,
våldsbrott inkl hot
Övriga
Uppgift saknas
Ja
Destruktivt beteende,
inkl S-försök
Total
Antal i gruppen
Ja
Depression
Problemgrupper
Typ 2 Missbruk, våld
och psykisk
ohälsa
Uppgift saknas
17
44%
11
20%
17
43%
45
34%
Ja
22
56%
43
80%
23
58%
88
66%
Uppgift saknas
25
64%
14
26%
17
43%
56
42%
Ja
14
36%
40
74%
23
58%
77
58%
Uppgift saknas
34
87%
30
56%
29
73%
93
70%
5
13%
24
44%
11
28%
40
30%
Ja
När det gäller psykisk ohälsa är det endast nedstämdhet 6 som är utmärkande för missbrukare
med psykisk ohälsa (Typ 1). Psykisk ohälsa i form av depression 7 och självmordstankar 8 är
ungefär lika vanligt förekommande bland missbrukare med psykisk ohälsa (Typ 1) och
våldsamma missbrukare med psykisk ohälsa (Typ 2). Dessa grupper skiljer sig avsevärt i
förhållande till övriga. Det som utmärker våldsamma missbrukare med psykisk ohälsa (Typ 2)
är ångest 9 och destruktivt beteende 10 .
6
Cramer’s V=.401, p=0,0001
Cramer’s V=.494 , p=0,0001
8
Cramer’s V=.277, p=0,006
9
Cramer’s V=.605, p=0,0001
10
Cramer’s V=.406, p=0,0001
7
133
Marginaliserande faktorer i form av vagabonderande 11 , missbruk i form av
alkoholmissbruk 12 , brottslighet i form av sexualbrott 13 , våldshandlingar 14 , övriga brott 15 och
återfall i brottslighet 16 samt tvångsinsatser 17 är mer förekommande bland våldsamma
missbrukare med psykisk ohälsa (Typ 2) jämfört med övriga grupper.
Studerar vi problemgrupperna i relation till händelser i anslutning till brottet är det bara
drogpåverkan och avvikelser, att individen avvisar insatser eller skriver ut sig själv som visar
signifikanta samband.
Tabell 7e: Händelser i anslutning till brottet fördelat på typer
Problemgrupper
Typ 1 - Missbruk och
psykisk ohälsa
Drogpåverkan i
anslutning till brottet
Avviker, individen
avvisar insatser,
självutskriven i
anslutning till brottet
Antal i
gruppen
Uppgift
saknas
Ja
Uppgift
saknas
Ja
Typ 2 - Missbruk, våld
och psykisk ohälsa
Total
Övriga
39
100%
54
100%
40
100%
133
100%
10
26%
13
24%
19
48%
42
32%
29
74%
41
76%
21
53%
91
68%
35
90%
40
74%
38
95%
113
85%
4
10%
14
26%
2
5%
20
15%
Drogpåverkan i anslutning till brottet är lika vanligt förekommande bland missbrukare med
psykisk ohälsa (Typ 1) och våldsamma missbrukare med psykisk ohälsa (Typ 2). Dessa
grupper skiljer sig i hög grad jämfört med gruppen övriga (Cramer’s V=.225 , p=0,034).
Däremot utmärker sig våldsamma missbrukare med psykisk ohälsa (Typ 2) jämfört med de
andra när det gäller avvikelser, att individen avvisar insatser eller skriver ut sig själv i
anslutning till brottet (Cramer’s V=.258 , p=0,012). Vi kan alltså konstatera att ”typerna”
skiljer sig åt både sinsemellan och i jämförelse med gruppen övriga när det gäller en rad
problemkomplex.
Problemtyper och insatser
I det följande studeras de tre kategorier av problem som användes i CFA-analysen ovan i
förhållande till periodsynkrona insatser från de fyra mest frekvent förekommande aktörerna
under vuxenlivet. De aktörer vi koncentrerar oss på är socialtjänst (88 procent), psykiatri (90
procent), kriminal-/frivård (77 procent) och missbruksvård (55 procent). Siffrorna i parentes
anger hur stor andel av totalgruppen som noterats för dessa insatser.
CFA-modellen (nedan) identifierar sex typer. Tabellen redovisar bara de konfigurationer
som utgör typer. Övriga 122 möjliga konfigurationer har utelämnats i tabellen då de inte
utgjort vare sig typer eller antityper. Dessa utgör gruppen övriga i de analyser som följer.
11
Cramer’s V=.220, p=0,040
Cramer’s V=.345, p=0,0001
13
Cramer’s V=..268, p=0,009
14
Cramer’s V=.785, p=0,0001
15
Cramer’s V=.252, p=0,014
16
Cramer’s V=.235, p=0,025
17
Tvångsinsatser omfattar psykiatrisk tvångsvård (Cramer’s V=.319, p=0,001) och upprepade fängelsestraff
(Cramer’s V=.287, p=0,004)
12
134
Tabell 7f: CFA av missbruksproblem (M), våld (V) och psykisk ohälsa (P), vuxenlivet och insatser socialtjänst (S),
psykiatri (P), kriminal-/frivård (K) och missbruksvård (M)
Configuration
-------------
fo
----
fe
--------
statistic
p
--------- -------
MVPSPKM
2122212
2122221
2122222
2212222
2222221
2222222
8.
12.
8.
9.
10.
35.
1.039
1.039
1.039
1.039
1.039
1.039
4.601
6.451
4.601
5.088
5.557
14.587
.00000210 Type
.00000000 Type
.00000210 Type
.00000018 Type
.00000001 Type
.00000000 Type
chi2 for CFA model = 1602.2180, df = 127, p = .00000000
Den första typen uppifrån räknat (konfiguration 2122212) identifierar en grupp individer som
har missbruksproblem kombinerat med psykisk ohälsa och insatser från socialtjänst, psykiatri
samt missbruksvård. Den andra typen (konfiguration 2122221) urskiljer en grupp individer
med samma problembild (missbruksproblem i kombination med psykisk ohälsa) som har fått
insatser från socialtjänst, psykiatri och kriminal-/frivård. Den tredje typen (konfiguration
2122222) utmärks likaså av en grupp individer med missbruksproblem i kombination med
psykisk ohälsa, men till skillnad från ovanstående typer har dessa fått insatser från samtliga
aktörer. Den ”typ” som i den första CFA-analysen identifierades som Typ 1 – missbrukare
med psykisk ohälsa (konfiguration 212) rymmer således tre nya ”typer” när kombinationer av
insatser läggs till i analysen.
Den fjärde typen (konfiguration 2212222) utmärks av en grupp individer som har
missbruksproblem i kombination med våldsamt beteende samt insatser från alla aktörer.
Denna kombination av problem (konfiguration 221) utgjorde varken en typ eller antityp i den
första CFA-analysen utan återfanns i gruppen övriga.
Den femte konfigurationen (konfiguration 2222221) identifierar en grupp våldsamma
missbrukare med psykisk ohälsa som fått insatser från socialtjänst, psykiatri och kriminal/frivård. Den sjätte och sista typen (konfiguration 2222222) urskiljer en grupp våldsamma
missbrukare med psykisk ohälsa som fått insatser från samtliga aktörer.
Den ”typ” som i den första CFA-analysen identifierades som Typ 2 – våldsamma
missbrukare med psykisk ohälsa (konfiguration 222) innehåller således två ”typer” om
kombinationer av insatser läggs till i analysen – en typ med insatser från alla aktörer och en
med insatser från alla aktörer utom missbruksvården.
Även om de sex typer som identifierats indikerar att individerna haft periodsynkrona
insatser i olika kombinationer behöver det nödvändigtvis inte innebära att individerna varit
föremål för samverkande insatser. Tabell 5z visar på betydande skillnader när det gäller
samverkande insatser mellan de olika typerna. Skillnaderna är också signifikanta (Cramer’s
V=.327 , p=0,027). Det som särskiljer Typ 1 och gruppen övriga gentemot de andra typerna är
att andelen där samverkande insatser förekommit under vuxentiden är betydligt lägre. Ett
annat karaktäristiskt drag är att andelen som varit föremål för samverkande insatser minskar
radikalt då kriminal-/frivården inte varit inblandad (Typ 1). I de övriga typerna har kriminal/frivården medverkat tillsammans med andra aktörer.
135
Tabell 7g: Samverkan fördelat efter typer under vuxenlivet.
Konfigurationer och övriga
Samverkande
insatser under
vuxentiden
Antal i
gruppen
Nej
Ja
Typ3 MPoH-SPKM
Typ4 MV-SPKM
Total
Typ5 MVPoH - SPK
Typ6 MVPoHSPKM
Typ1 MPoH-SPM
Typ2 MPoH-SPK
8
100%
12
100%
8
100%
9
100%
10
100%
35
100%
51
100%
133
100%
5
63%
4
33%
3
38%
2
22%
4
40%
11
31%
33
65%
62
47%
3
38%
8
67%
5
63%
7
78%
6
60%
24
69%
18
35%
71
53%
Övriga
Det tycks alltså vara så att insatser från kriminal-/frivård i kombination med andra aktörer är
en förutsättning för att få till stånd en högre grad av samverkan. Emellertid behöver detta inte
innebära att de samverkanskontakter eller det samverkansutbyte som sker mellan aktörerna
fungerar. Det finns som vi ska se i nästa kapitel en rad samverkanshindrande mekanismer.
136
8. Samverkansproblem
Identifierade samverkansproblem
I de flesta dokument som handlar om klienter med dubbeldiagnos lyfts ofta nödvändigheten
av samverkan, samarbete eller samordning mellan verksamheter och myndigheter fram som
en förutsättning. Trots det har klientgruppen i realiteten ofta ”fallit mellan stolarna” och
bollats mellan socialtjänst psykiatri, kriminalvård m.fl. Skälet härtill anses bl.a. bero på att
verksamheterna styrs av olika lagar, ekonomier, politisk ledning och kunskapssyn (se
Socialstyrelsen 1996, Öjehagen & Schaar 1999, Danermark & Kullberg 1999). Det handlar
härvidlag om problem som, trots sin olikartade karaktär, är sammanlänkade samtidigt som
dess effekter är relativt oberoende av varandra. Tidigare studier av samverkan och
samverkansproblem lyfter, förutom ovan nämnda problem, fram mer specifika hinder som
sekretesslagstiftningens begränsande egenskaper, bristande administrativa förutsättningar i
form av verksamhets- och resursplanering, olika kunskapstraditioner, outvecklat gemensamt
problemlösande och i förlängningen dubbelarbete och ekonomiskt revirtänkande bara för att
nämna några (Tranquist 2001:17f.).
I kapitlet redovisas de problem som identifierats när det gäller samverkan och kontakter i
klienternas livshistoria. Det handlar dels om problem beträffande samverkan och kontakter
mellan inblandade aktörer (myndigheter och organisationer), dels om klienternas relationer till
dessa aktörer. I syfte att göra det överskådligt redovisas de problem som identifierats
tematiskt enligt följande:
Diskursiv nivå – kunskaper om och bedömningar av klienternas problematik
Juridisk nivå – lagstiftning och tolkningen av lagstiftningen
Organisatorisk nivå – resurser, ansvar och samverkan
Interpersonell nivå – relationer mellan klient och verksamheter/myndighetspersoner
Individuell nivå – individen och dennes motivation och historia
Det är i sammanhanget viktigt att notera att problem som identifierats på respektive nivå ofta
hänger samman med problem på andra nivåer, vilket också ofta framgår av texten och de
beskrivningar från de rättspsykiatriska undersökningarna som används.
Diskursiv nivå
Det mest vanligt förekommande problemet vi identifierat när det gäller den diskursiva nivån
manifesterar sig i form av att olika professioner gör olika bedömningar av klientens
problematik. Det kan t.ex. handla om vilket av klientens problem som är det primära eller om
det föreligger några problem överhuvudtaget:
Jourhavande läkare bedömde att X hade en drogutlöst psykos, och X blev inlagd på avdelning för
observation och antipsykotisk medicinering. Drogscreening var positiv för cannabis, men negativ
för övriga droger. Under vårdtiden uppdagades X:s ansträngda sociala situation, där hon bodde
hos olika män som försett henne med droger och mat samt husrum, varför ett omhändertagande
enligt LVM, initierades. Kommunen ansåg att X var för psykiskt sjuk för att fungera på
behandlingshem, men behandlande läkare ansåg att X klarade en behandlingshemsvistelse.
137
Via socialtjänsten, som uppfattade att X mådde dåligt, togs X till psykiatriska mottagningen som
menade att problemen var sociala. X berättade för sin socialsekreterare om sin livsleda,
socialsekreteraren tog X till en AT-läkare på allmänpsykiatriska mottagningen. Där uppgav X att
han ville till behandlingshem eftersom han inte hade någonstans att ta vägen och att han
missbrukat hårt, vilket motsades av tagna prover. X var tystlåten med sparsamma affekter och
mimik och gav dålig ögonkontakt. Man bedömde dock att det inte förelåg någon primär psykiatrisk
problematik utan det väsentligen rörde sig om sociala problem.
Under hela 19xx hade X regelbundet kontakt med kriminalvårdens frivård då X varken togs emot
av narkomanvården som ansåg X var psykiskt sjuk eller av sektorpsykiatrin som ansåg att
narkotikamissbruket var X:s största problem.
X har ansett att denna skygghet är ett utslag av psykisk sjukdom och under sommaren 19xx har X
försökt få sjukbidrag. En distriktsläkare har tillstyrkt, men försäkringskassan har lämnat avslag.
Men problem på den diskursiva nivån framträder också på ett annat sätt. I några av fallen gör
man inom professionen skilda bedömningar vid samma tidpunkt:
X:s besvär kulminerar i ett självmordsförsök i oktober 19xx. Övertas till psykiatrin från kirurgen.
Hade föregående kväll skurit sig i vänster handled och intagit ca 20 tabletter Imovane. X berättar
att han misstänkte att andra var ute efter honom. X kunde t.ex. höra andra människor prata bakom
ryggen på honom. Tillståndet bedömdes inte psykotiskt och något aktuellt missbruk kunde inte
noteras. På egen begäran skrevs X ut nästa dag. I Y-stad bedömdes X vid telefonkontakt samma
dag direkt efter utskrivning, då X tagit sig till modern, lida av Paranoid psykos.
Det bör dock poängteras att förändringar i bedömningen av klienters problematik är mycket
vanligt förekommande sett över tid. Det handlar härvidlag om att klienternas problematik
förvärras och att psykiatrin, socialtjänsten eller missbruksvården bedömer olika saker som det
primära problemet vid olika tidpunkter. Detta kan illustreras på följande sätt:
Initialt uppfattade man från vårdens sida att de psykotiska symtomen var utlösta av droger och
under de första åren vårdades han under diagnosen drogpsykos. Sedermera har det framgått att
de psykotiska symtomen snarare är primära och att han använt droger och alkohol för att dämpa
symtomen, dock utan större framgång.
Inom narkomanvården har man alltså betraktat X som psykiskt störd och inom den psykiatriska
vården har man sett X som narkoman.
Till en början tedde sig X psykiska besvär som drogutlösta paranoida reaktioner eller så kallade
drogpsykoser, men senare fick sjukdomen ett mer självständigt förlopp och har numera karaktär
av ospecifik schizofreni eller möjligen paranoid schizofreni. Sannolikt har drogmissbruket därvid
utgjort en utlösande faktor, som möjliggjort insjuknandet eller i vart fall tidigarelagt det. ... Det kan
inte uteslutas, att den manifesta psykossjukdomen som nu föreligger i form av en paranoid
schizofreni, har aggraverats eller påskyndats i sin process av X pågående blandmissbruk.
De svårigheter som kan föreligga vid psykiatriska bedömningar manifesterar sig också på
andra sätt. I materialet förekommer också beskrivningar av problem som den psykiatriska
professionen kan ha i samband med bedömningar av klienter med dubbel problematik:
19xx blev X villkorligt frigiven efter denna påföljds avtjänande och stod därefter under
övervakning. Vid utskrivning ordinerades X antipsykotisk medicinering i form av Cisordinol depot
var tredje vecka. Detta är en långtidsverkande antipsykotisk medicinering som används vid
kroniska psykoser. Man kan säga att detta avspeglar den ambivalens som man inom svensk
psykiatri har haft inför psykosdiagnos, man behandlar som vid psykos, men man skriver eventuellt
missbruksdiagnos [vår kursivering]. Detta är en vanlig problematik och beror delvis på att man inte
har möjlighet att observera patienten drogfri under lång tid, som man till exempel kan göra vid en
rättspsykiatrisk undersökning.
138
Enligt journalanteckningarna beredde X sjukhuset stora bekymmer, både vad beträffar säker
diagnos och adekvat behandling. ”Fortfarande har vi inte fått svar på frågan om X har en psykos
eller om X:s oro och något bisarra uppträdande är narkotikautlöst och snarast skall betraktas som
abstinensbesvär.” Det ”bisarra uppträdandet” exemplifieras, med anteckningen: ”Får dock
aggressiva utbrott då han vrålar som ett djur på avdelningen vid smärre frustrationer.”
Den problematik som beskrivs hänger samman med professionernas kunskapsbas och de
svårigheter som finns när det gäller att ställa korrekta diagnoser, men också begränsningar när
det gäller juridiska befogenheter att kvarhålla klienter i syfte att kunna ställa korrekta
diagnoser och ge adekvat behandling. Den juridiska problematiken återkommer vi till i nästa
avsnitt. Den förstnämnda problematiken – kunskapsbasen – hänger samman med att man
inom en profession ofta knyter an till en viss typ av kunskapstradition. Kunskapstraditionen
omfattar bl.a. grundläggande antaganden och verklighetsuppfattningar, men också bestämda
uppfattningar om hur en specifik problematik bör behandlas och bedömas (Tranquist 2001).
Om olika professioner tar sin utgångspunkt i olika kunskapstraditioner är risken för
meningsskiljaktigheter och olikartade bedömningar av klienternas problematik överhängande.
I förlängningen kan det begränsa möjligheterna för berörda verksamheter att samverka
omkring klienten då förutsättningar att skapa en gemensam definition av problemet begränsas.
Detta har också poängterats tidigare av bl.a. Westrin (1986) som menar att några av de
grundläggande förutsättningarna för att samverkan skall lyckas är att de inblandade aktörerna
har en gemensam utgångspunkt och gemensamma referensramar. Det innebär att en av de
mest framträdande orsakerna till samverkansproblem är kollisioner mellan olika
kunskapsmönster (konkurrerande kunskap) eller bristande kunskap.
Juridisk nivå
Behandling och vård av den studerade klientgruppen styrs av olika regelverk –
Socialtjänstlagen (SoL), Lagen om vård av missbrukare (LVM), Hälso- och sjukvårdslagen
(HsL), Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT), Lagen om stöd och service (LSS), Lagen om
rättspsykiatrisk vård (LRV), samt tidigare Lagen om sluten psykiatrisk vård (LSPV) och
Barnavårdslagen (BvL). De olika regelverken ger ibland upphov till problem, både när det
gäller konkret vård och behandling, men också vem som ska ha det administrativa och
ekonomiska ansvaret för klienten vid olika tidpunkter. Detta kommer också till uttryck på
olika sätt i materialet.
Det kanske mest vanligt förekommande problemet på juridisk nivå är tillfällen då
lagstiftningen hämmar eller hindrar att behandling eller insatser kommer till stånd trots att
detta kanske skulle vara att föredra ur såväl ett medicinskt som ett socialt perspektiv. Detta
kan illustreras med följande aktmaterial:
… utskriven från psykiatrin på egen begäran. Då X skrevs ut var bedömningen att avgiftningen ej
var avslutad men att X inte uppfyllde kriterierna för psykiatrisk tvångsvård. Fick recept på
lugnande.
X beviljades bistånd i form av samtalskontakt med socialsekreterare, haft resocialisationslägenhet,
bott i socialnämndens bostadspaviljong mm. X har även periodvis deltagit i socialförvaltningens
sysselsättningsverksamhet. X var vid inskrivningen på psykkliniken otålig och lättretlig, ville bara
skrivas ut och skrev ut sig efter tre dagars vård.
… intas på vårdintyg utfärdat av primärjouren. Hade sprungit omkring i trafiken och varit en risk för
sig själv och andra. Hade önskat skada sig själv och andra, haft s-tankar. Hade behandlats med
Fluoxetin en vecka. Efter ett dygns vård befanns X ej vårdintygsmässig och skrev ut sig själv.
Olika behandlingsförsök hade genomförts utan framgång och X hade erbjudits samtalskontakt
vilket han avböjt. X flyttade sig mellan olika behandlingsenheter så att ingen fungerande
139
behandling kunde genomföras. Psykiatrin hade inte några lagliga möjligheter att begränsa X:s
destruktiva beteende, med mindre än att rättspsykiatrisk vård blev aktuell.
I ovanstående fallbeskrivningar blir det tydligt att de lagar enligt vilken klienten vårdas kan
fungera hämmande när det gäller insatser och behandling om klienterna vårdas frivilligt eller
konverteras till frivillig vård. Frivilligheten, eller frånvaron av tvång, gör det möjligt för
klienten att avstå från insatser och skriva ut sig från behandling. Till detta återkommer vi i
anslutning till problem på organisatorisk respektive individuell nivå.
Ett annat problem av juridisk karaktär är kopplat till tolkningen av vilket regelverk som är
tillämpligt vid olika tillfällen. Detta problem är också kopplat till det ekonomiska ansvaret för
den eventuella vård eller insats som kommer till stånd för klienten:
19xx sökte X vid vårdcentralen i Y-stad för amfetaminmissbruk. X missbrukade 2-3 ggr i veckan.
Man skrev remiss till psykiatriska teamet i Z-stad. X ansågs inte vårdintygsmässig.
19xx intogs X enligt LPT (Lagen om psykiatrisk tvångsvård) på Y-sjukhus med polishandräckning.
X hade då hotat barn i området upprepade gånger, och någon vecka tidigare slängt ut sin TV
genom fönstret. X förklarade detta med att han fått meddelande genom TV om att hans sjukbidrag
skulle dras in. X bedömdes dock ha ”inga som helst tecken till allvarlig psykisk störning enligt LPT:
s definition av sådan”. Han bedömdes förlora sin impulskontroll i samband med alkohol- och
narkotikamissbruk och då även bli tilltagande paranoid. Möjlighet till vård enligt LPT förelåg dock
ej. X var avståndstagande till alla former av farmakologisk behandling förutom bensodiazepiner
och utskrevs samma dag.
Men det kan på juridisk nivå även begås formella fel när det gäller tillämpningen av olika
lagar, vilket kan ställa till problem:
19xx uppträtt hotfullt mot personal på öppenvården och intas på vårdintyg på kliniken. X hade då
också avbrutit arbetsträningen och ville även sluta med mediciner. På grund av ett formellt fel i
samband med vårdintygsförfarandet blev det ogiltigt och X blev samma dag utskriven.
Ytterligare ett problem av juridisk karaktär som vi identifierat handlar om domstolarnas
bedömning och förändringar i lagstiftningen. Även om dessa typer av problem är mindre
vanligt förekommande har det konsekvenser för klienten, men också för vårdens möjligheter
att hjälpa klienterna. I de två första fallen är domstolens bedömning av stor betydelse. I det
tredje är det den förändrade lagstiftningen som primärt ställer till problem, såväl för
domstolen som för den psykiatriska expertisen:
19xx-19xx tvångsvårdas X enligt LVM under en och en halv månad för sitt missbruk. Vårdtiden
blev så kort eftersom X överklagat Länsrättens dom till Kammarrätten som upphävde den.
Kammarrätten ansåg att X var kapabel att underkasta sig frivillig vård. X klarade inte alls detta
utan skrev ut sig själv direkt. Tillsammans med flera människor får han panik. Han har därför
slagits på systembolaget, på torget och på en fullsatt buss. X:s psykiska problem yttrar sig i oro,
ångest och depression, lågt självförtroende och periodvis i självförakt, nedsatt hygien och
oförmåga att i nyktert tillstånd våga träffa folk han inte känner väl.
Tingsrätten införskaffade med anledning av de begångna brotten socialstyrelsens yttrande.
Socialstyrelsens rättsliga råd, som tog del av rättspsykiatriska undersökningen och journalen för
tiden därefter avgav yttrandet, att X hade begått de nya brotten, liksom de tidigare, under
inflytande av själslig abnormitet, som måste anses jämställd med sinnessjukdom, och att han var i
oundgängligt behov av vård enligt LSPV.
Tingsrätten dömer X till fortsatt sluten psykiatrisk vård. Domen föll således, sedan X hade intagits
på Y-sjukhuset.
19xx transporterades till hovrättsförhandlingen. X:s beteende under vårdtiden motiverade
diagnosen akut reaktiv paranoid sinnessjukdom, och X ansågs av sjukvårdsläkaren vara i behov
av sluten psykiatrisk vård också fortsättningsvis.
140
Hovrätten ändrar tingsrättens dom till fängelse ett år. Hovrätten ändrade tingsrättens dom till
fängelse ett år med den sammanfattande motiveringen, att hovrätten inte ansåg sig ”kunna uttala
att X har begått sina nu åtalade gärningar under inflytande av själslig abnormitet av så
djupgående natur att den måste anses jämställd med sinnessjukdom”.
19xx ändras tingsrättsdomen och X döms av hovrätten för grov misshandel och vållande till
annans död till skyddstillsyn jämte fängelse tre månader. Skyddstillsynen förenas med att X skulle
underkasta sig den psykiatriska vård som frivårdsmyndigheten i samråd med läkare och
övervakare bestämde. Detta innebär i realiteten att X sätts på fri fot av hovrätten. Men domens
psykiatriska målsättning, öppen psykiatrisk vård, kräver en insikt hos klienten om de egna
svårigheternas allvar och en kraft att ta itu med dem som X bevisligen inte besitter.
Socialstyrelsens vetenskapliga råd yttrade sig. De var eniga med undersökarna att X hade en
personlighetsstörning av borderlinetyp. De fann den rättspsykiatriska bedömningen svår och fann
att X:s störning ej var av så djupgående karaktär att den kunde jämställas med sinnessjukdom.
Uttalandet är något svårtolkat eftersom de i ett sammanhang anser att X lider av en psykisk
störning men att den inte är av sådan dignitet att den medför en rättspsykiatrisk särställning och
att X inte är i behov av sluten psykiatrisk vård. I ett annat sammanhang anser de att X har en
”allvarlig psykisk störning” som de vill se som förmildrande omständighet vid straffmätningen. I sitt
domslut nådde hovrätten den slutsatsen att X inte var i behov av rättspsykiatrisk vård. Hovrätten
ansåg det dock utrett att X var psykisk sjuk då X begick brotten och att X fortfarande led av en
psykisk störning. X:s psykiska tillstånd hade otvivelaktigt betydelse för brottsförloppet. Risk för
återfall i brott kunde därför inte uteslutas. X försattes på fri fot. Frisläppandet var oväntat och
oförberett. X:s barn hade placerats i vård hos syskon, X saknade bostad mm.
I det sistnämnda fallet gjordes en rättspsykiatrisk undersökning i ett övergångsskede mellan
gammal och ny lagstiftning, då man var på väg mot en restriktivare bedömning av sådan
psykisk störning som motiverar straffrättslig särbedömning. I samband med denna övergång
avskaffades begreppet jämställd med sinnessjukdom, och ersattes med begreppet allvarlig
psykisk störning (Lidberg & Wiklund 2004).
Organisatorisk nivå
När det gäller den organisatoriska nivån har vi funnit brister när det gäller resurser, ansvar,
samordning och uppföljning.
Resursbrister
Resursbristerna kan delas in i två olika typer – plats- och resursbrister. När det gäller
platsbrist framgår det att flera klienter avvisats pga. att psykiatrin inte kunnat ta emot klienten
då denne sökt kontakt eller hjälp pga. att det saknats vårdplatser. Detta kan illustreras på
följande sätt:
19xx sökte X för att få lugnande medel och få hjälp med avgiftning av pågående
rökheroinmissbruk. Psykiatrin hade ingen ledig plats att lägga in honom på.
19xx söker på psykiatriska kliniken Y igen, men får remiss till Z pga. platsbrist.
[Dag1] intoxikerade sig X med narkotiska preparat och blev medvetslös. Fördes till
medicinmottagningen i Y-stad där X behandlades varpå X kvicknade till och i vredesmod slog till
en sjuksköterska och lämnat mottagningen. Uppmanades att söka psykiatrin dagen efter pga.
platsbrist. [Dag2] sökte X vid den psykiatriska mottagningen. Med på mötet med överläkaren var
tre män från räddningstjänsten en kamrat och hans flickvän. Kliniken var då fullbelagd och X fick
återvända till hemmet.
När det gäller det vi benämner resursbrister handlar det även om att verksamheten antingen
anser sig sakna den kompetens som behövs för att kunna ta emot klienten eller de
141
säkerhetsmässiga och organisatoriska resurser som krävs för att ta hand om våldsamma och
”stökiga” klienter:
19xx intagen på Barn- och Ungdomspsykiatriska i Y-stad och vårdas under diagnosen
drogmissbruk (sedativa). Under vistelsen där rymmer X många gånger, och missbrukar då alkohol
och Stesolid. På grund av X:s utagerande beteende anser man ej sig ha resurser inom
barnpsykiatrin att behålla X på avdelningen.
Vid första besöket på psykiatriska kliniken 19xx blev X ej undersökt av läkare (endast identifierad
av personal). Då X hos polisen tedde sig uppenbart psykiskt sjuk tillkallades distriktsläkare som
utfärdade ett nytt vårdintyg enlig § 7 LSPV. Psykiatriska kliniken ansåg sig inte ha resurser att ta
emot X i detta tillstånd varför X återfördes till polisen där X fortsatte visa symtom på grav psykisk
ohälsa.
Samtidigt som en verksamhet saknar någon av ovan nämnda resurser kan det hända att
”problemet” lämpas över på en annan verksamhet. Detta kan i förlängningen innebära att
samverkansklimatet mellan verksamheterna skadas. Detta blir särskilt tydligt i det sista
exemplet.
De resursbrister som illustrerats ovan kan också sammanfalla, vilket kan innebära att
klienten inte får den vård och hjälp som krävs eller att han eller hon bollas mellan olika
verksamheter:
Efter de händelser som beskrevs i assistentens utlåtande diskuterades en placering på BUP i Ystad, som dock inte kunde ta in X igen, dels på grund av platsbrist, dels för att en så pass
aggressiv pojke som X inte passade bland de andra patienterna. Inget tillfrågat fosterhem ansåg
sig ha resurser att ta emot X med de problem som relaterats varför annan form av placering
kontinuerligt söktes. … 19xx fördes X till BUP i Y-stad där X fick träffa en doktor, som X kände
sedan tidigare. BUP vägrade att ta in X, bland annat på grund av att man saknade sluten
avdelning. Det ansågs nödvändigt att X vårdades på sluten avdelning, dels för att X behövde
avgiftas, dels för att ej utsätta övriga patienter för X:s aggressionsutbrott.
Resursbrister kan också handla om att omsättningen på personal är för stor inom en
verksamhet. Det kan exempelvis manifestera sig på följande sätt:
X hade kontakt med psykiatriska öppenvården som dock avbröts när de två kontaktpersonerna
han tilldelats slutade sina tjänster.
X menar att han tog sitt ansvar när han sökt hjälp genom att få en ny psykologkontakt. Istället
erbjöds X samtalskontakt med en kurator. X ansåg inte att det var någon bra lösning eftersom
kuratorn skulle sluta sin anställning efter 5 veckor.
Resursbrister av den typ som ovan beskrivits kan också ge upphov till oklarheter när det gäller
ansvarsfördelningen, vilket i förlängningen kan innebära att insatser inte kommer till stånd
överhuvudtaget.
Oklar ansvarsfördelning
Ett annat organisatoriskt problem är den oklara ansvarsfördelning som finns mellan
inblandade aktörer och då främst mellan socialtjänsten och psykiatrin alternativt
missbruksvården och psykiatrin. Den oklara ansvarsfördelningen sammanhänger delvis med
de problem vi identifierade på diskursiv nivå, nämligen kunskapen om och synen på
klienternas problematik, men också med resursbrister och ekonomiskt revirtänkande. I det
studerade materialet förekommer det vid upprepade tillfällen att klienterna blivit bemötta på
olika sätt beroende på vilken aktör de haft kontakt med. Det övergripande problemet har varit
att klienten hänvisats från den ena aktören till den andra pga. att dessa inte haft likartad syn på
142
vad som skall åtgärdas först – missbruket eller de psykiska problemen – eller att det saknats
resurser. Den oklara ansvarsfördelningen 18 framträder med all önskvärd i följande illustrativa
exempel:
Under hela 19xx hade X regelbundet kontakt med kriminalvårdens frivård då han varken togs
emot av narkomanvården som ansåg honom psykiskt sjuk eller av sektorpsykiatrin som ansåg att
narkotikamissbruket var hans största problem.
Av frivårdens slutanteckning framgår bl.a. att det förelåg svårigheter att finna en lämplig
vårdgivare för att uppfylla föreskriften och X:s behov. Från frivården skrevs ett antal remisser för
en psykiatrisk samtalskontakt. X nekades hjälp inom den psykiatriska öppenvården pga. sitt
alkoholmissbruk. På Beroendemottagningen i Y-stad kunde X inte erbjudas samtalsterapi.
En tid följde då ansvaret för X:s tilltänkta placering bollades mellan omsorgen och socialtjänsten.
X önskade helst flytta hem till modern, men X blev istället omhändertagen i början av
nästkommande år.
I socialtjänstens journal nedtecknas bl.a. följande samtal med sjukhuset: ”A (socialsekreterare)
anser att det är en katastrof att X nu är tillbaka i föräldrahemmet. Ska det behöva hända något
fruktansvärt innan psykiatrin kan hjälpa X? B (läkare) säger då att A ska vända sig till Frivården
och begära av dem att de stramar upp regelverket för X. Sköter han sig inte får de ta upp ärendet i
övervakningsnämnden och ge en varning, om X fortsätter att missköta sig får de omvandla
friheten till fängelse och sen kan vi hoppas att han får en psykos i fängelset för då kan de ta
honom enligt LRV. B undrar om inte detta är rätt långsökt”.
Den oklara ansvarsfördelningen sammanhänger alltså i många avseenden med problem på den
diskursiva nivån då ingen vill ta ansvar för klienten pga. att klienten bedöms ha en annan
problematik än den som den egna verksamheten har ansvar för. Men det kan också ha sin
grund i ett ekonomiskt revirtänkande, där företrädare för en verksamhet försöker skjuta över
problemet på andra i syfte att hålla nere den egna verksamhetens kostnader med hänvisning
till denna bedömning (Jfr Tranquist 2001:23). En källa till problemet med ekonomiskt
revirtänkande kan vara begreppet ”utskrivningsklar patient” (tidigare ”medicinskt
färdigbehandlad”) som klargör när betalningsansvaret för en vårdplats övergår från
landstinget till kommunen och de krav som enligt lagen kan ställas på de inblandade aktörerna
när det gäller vårdplanering, boende mm. (SFS 2003:193). Detta kan illustreras av följande
exempel där viss samordning (koordination) och samverkan (kollaboration) sker mellan
verksamheter, dock inte alla:
Inte förrän i början på 19xx-talet tycks man ha börjat misstänka att tillståndet kunde utgöra en
genuin psykos. 19xx remitterades X av sin övervakare till läkare vid Frivårdens Behandlingscentral
i Y-stad. Läkaren fann då att X hade grava systematiska vanföreställningar och bedömde
tillståndet som en paranoid schizofreni, och att det ”inte rör sig öm någon sedvanlig knarknoja”.
Läkaren skrev ett läkarutlåtande till Försäkringskassan, vilket resulterade i att X beviljades helt
sjukbidrag. Läkaren skrev också remiss till den psykiatriska öppenvården, som dock vägrade ta
emot X pga. X:s missbruk.
Den oklara ansvarsfördelningen manifesterar sig också mer frekvent i form av att företrädare
för de olika verksamheterna överlåter på klienterna själva att söka den vård eller kontakter
de behöver:
Redan ett par år tidigare hade socialsekreteraren rekommenderat X att kontakta den psykiatriska
vården.
18
Detta kommer också till uttryck i Socialstyrelsen (2004b) Förbättringsprocessen hos personer med svår
psykisk störning och missbruksproblem En långtidsuppföljning av Socialstyrelsens försöksverksamheter i
samband med psykiatrireformen.
143
19xx flyttade X hem till föräldrarna efter att arbetsförmedlingen rekommenderat AMI-utredning och
X uppmanats att kontakta de sociala myndigheterna.
19xx blir X försöksutskriven, efter enträgen begäran blir behandlingen poliklinisk. Sköter till en
början kontakterna, men avviker efter ett tag till Y-stad utan klinikens eller faderns vetskap.
Uppsöker där socialförvaltningen. Efterlystes och uppmanades uppsöka psykiatriska kliniken i Ystad. Det visade sig att X återvänt till Z-land och råkat i intermezzon (slagit och sparkat) med
modern och mormodern.
”Planeringen som uppgjorts efter avslutad LRV-vård var att X skulle fortsätta att besöka
rehabiliteringsavdelningen för att hämta sin medicin och få hjälp med att flytta sina möbler. Men X
hörde inte av sig och skrev ut sig enligt egen begäran. X överflyttades därför till [namn] vårdcentral
för att få sin medicin via de”. … ”Tiden efter avslutad LRV-vård har X missbrukat både alkohol och
tabletter i alltmer ökande omfattning. X säger sig ha sökt efter en ’kick’.” X slutar med mediciner,
deltar inte i öppenvård och missbrukar alkohol mm. ”X uppger att han upplever sig väldigt kränkt
då ingen uppmärksammar hans tillstånd och dessutom inte tror på honom då han söker hjälp. Han
är också djupt besviken över att inte få fortsätta sin psykoterapi som han upplevt som mycket
givande. Han blir mer och mer frustrerad och besatt av tanken att hämnas.”
Den oklara ansvarsfördelningen kan också innebära att en verksamhet helt enkelt avstår från
att ta ansvar överhuvudtaget:
Blev utskriven 19xx för permission enligt LPT till 19xx [2 månader senare, vår anmärkning] med
ordinerad uppföljning på psykiatriska mottagningen i Y-stad. Detta fungerade dock inte. X uteblev
trots upprepade kallelser och fick inte förskriven medicinering. Man misstänker att X omedelbart
återföll i missbruk. ”Uppföljning inom öppenvården med fortsatt medicinering och kontroll av
drogfrihet hade planerats, men X kom aldrig till mottagningen och därvid lät man saken bero.”
”X har på senare år mått subjektivt dåligt som komplikation till hans grundläggande
neuropsykiatriska funktionshinder och sociala anpassningsproblem. X har upplevt sig som djupt
deprimerad och sökt hjälp på en rad psykiatriska mottagningar utan att någon behandling kommit
till stånd och de enda hjälpinsatser X erbjudits har varit förskrivning av lugnande medicin på ett
inadekvat sätt från primärvården”. … X uppger att han sökt vård på olika psykiatriska
mottagningar i Y-stad i sex månaders tid eftersom han mått dåligt psykiskt. Har dock inte blivit
mottagen någonstans pga. av långa väntetider, vilket x upplevde som mkt påfrestande. … ”X har
sökt psykiatrisk vård men inte kunnat beredas tillgång till detta, vilket naturligtvis är
anmärkningsvärt med tanke på hans ålder, skörhet och de trauman han gått igenom”.
Den långa raden av exempel illustrerar att problematiken förekommer inom alla verksamheter
och att det i flera av fallen leder till att klienterna avstår från att söka den vård eller den
kontakt de är i behov av och i vissa fall till att brottsliga handlingar begås.
Dålig samverkan eller samordning
Ett annat organisatoriskt problem, som såväl manifesterar sig i relationen mellan aktörer som
mellan enskilda medarbetare inom samma profession är bristande samordning. Det handlar
härvidlag om brister som kan manifestera sig i form av bristfällig kommunikation mellan olika
verksamheter. Följande aktmaterial illustrerar den bristande kommunikationen mellan olika
verksamheter på ett målande sätt:
19xx avvek X från avdelningen och skrevs oplanerat ut, varvid smittskyddsläkaren underrättades
[vårdades enligt LVM, vår anmärkning].
19xx skrev X ”på eget initiativ” ut sig från sjukhuset, vilket varit möjligt pga. ett sannolikt
”kommunikationsfel mellan Y-sjukhuset och krimjouren”. X vistades ytterligare några veckor i frihet
i Y-stad innan X återfördes till vårdenheten med polishandräckning [klienten var vid tillfället dömd
till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning, vår anmärkning].
144
Blev föremål för rättspsykiatrisk undersökning 19xx som utmynnade i skyddstillsyn med föreskrift
om öppenvård. Han fullföljde detta vid mottagningen i X-stad men i samband med att han flyttade
till Z upphörde denna kontakt.
Den bristande samordningen kan också innebära att klienten har kontakter med olika
verksamheter som inte har vetskap om varandras insatser.
Efter utskrivningen hade man koordinerat frivårdens och psykiatriska öppenvårdens arbete med X
och X skulle ha daglig kontakt med en manlig sjuksköterska för att hämta mediciner, denna fick
också recepten. Det framkom att X skött Frivårdens alkoholavvänjande program enligt de regler
som fanns uppgjorda. Det är tydligt från journalanteckningar att han hade flera parallella kontakter
som inte visste om varandra.
X uppger att han har varit mån om att ha kontakt med öppenvården, socialtjänstens
”hemmahosare” och kontaktmän men tycker att det varit svårt att få kontinuitet i detta, då både
kommunen och öppenvården visat dåligt ansvar i samband med att han bytt kommun.
Även om viss koordination sker kan klienten ha kontakter med andra verksamhetsföreträdare
vilka saknar vetskap om varandras insatser. Detta problem blir särskilt tydligt i de fall
klienterna lever ett kringflackande eller vagabonderande liv. Det finns i detta sammanhang
fog att anta att verksamheterna saknar utvecklade former för ett gemensamt problemlösande,
vilket leder till bristande kontakter, som i sin tur riskerar leda till dubbelarbete (Tranquist
2001:22). Det finns också fog att anta att en bidragande orsak till detta problem är
sekretesslagstiftningen (Sekretesslagen (1980:100) och sekretessförordningen (1980:657)),
vilken är till för att skydda individens intressen och förhindra att känsliga informationer om
densamma sprids mellan myndigheter så att individen lider skada. Även om det inte finns
uttalat i det studerade materialet är detta något som lyfts fram i tidigare forskning om
samverkan inom den offentliga sektorn. Tranquist (2001: 18) menar bl.a. att ”en omfattande
sekretesslagstiftning försvårar för tjänstemän att skaffa sig ett helhetsperspektiv av individens
problem och processen blir mer segsliten än vad som egentligen är nödvändigt”.
Bristande uppföljning
Bristande uppföljning handlar om att verksamheterna ofta brustit i att följa upp insatser,
kontakter och behandling, men också att planerade insatser, kontakter eller behandling inte
kommit till stånd överhuvudtaget. Det förstnämnda kan komma till uttryck på följande sätt:
Kontakten med psykiatrin har varit sporadisk. X är sedan lång tid ordinerad injektionsbehandling
var tredje vecka men någon fast rutin för detta har dock ej funnits. X har ibland fått sin injektion vid
vårdcentral, ibland i samband med avgiftning eller vid besök på psykiatriska vården. … Någon fast
kontaktperson har X inte haft vare sig inom psykiatrin eller inom socialtjänsten efter det att X
senast vräktes från övergångsboendet.
Tröttnade på skolan i högstadiet och började skolka. Började snatta med kamrater. Detta
föranledde inga ingripanden från vare sig skola eller socialbyrå.
19xx efter en månads vård skrevs X ut och via Socialtjänsten i Y-stad inhystes X i gruppboendet.
X avvek efter fyra dagar och flyttade hem till föräldrarna. Ingen ytterligare kontakt ägde därefter
rum med socialtjänsten.
Den andra typen av bristande uppföljning kan illustreras på följande sätt:
Skrevs ut 19xx med diagnosen drogutlöst psykos. Meningen var att X skulle ha fortsatt
öppenvårdskontakt med kliniken och kontakt med socialtjänsten för en eventuell
behandlingsplacering. … X deltar endast fem dagar på planerad arbetsträning. X påträffas sedan
145
flera gånger ölpåverkad på stan. X motsatte sig fortfarande varje form av behandling. … Eftersom
X var negativ till insatser från socialtjänstens sida och det inte fanns skäl för ett LVUomhändertagande avskrevs ärendet efter utredning. Den öppenvårdskontakt som X skulle ha med
psykiatriska kliniken var X inte intresserad av och X ville heller inte ta någon medicin.
Efter några samtal med kurator under sommaren och hösten uttrycker X behov av att träffa en
läkare, men hänvisas till vårdcentral. X avslutar därefter kontakten med mottagningen [någon
kontakt förekommer heller inte på mer än ett år, vår anmärkning].
Under hösten avvek X från familjehemmet vid upprepade tillfällen och det ifrågasattes om
familjehemsplaceringen var den rätta för X. X ville trots allt bo kvar i hemmet - X var ”rädd att bli
utslängd”. X bedömdes vara i behov av stöd från BUP, men någon behandlingskontakt lär aldrig
ha etablerats.
Brister i uppföljningen sammanhänger i många avseenden med det vi ovan benämnt oklar
ansvarsfördelning i så motto att ansvaret för kontaktsökande och upprätthållandet av kontakter
mellan klient och berörd verksamhet läggs på klienten.
Interpersonell nivå
När det gäller interpersonella eller relationella faktorer som kan påverka samverkansklimatet
och möjligheterna för klienterna att få den vård och de insatser de behöver kan vi urskilja två
relationskategorier – avvisande respektive kontaktsökande relationer. Den förstnämnda
kategorin kan i sin tur delas in i två underkategorier – klientrelaterade respektive
verksamhetsrelaterade. Klientrelaterade avvisande relationer är mycket vanligt
förekommande och kan ta sig många olika uttryck. Här följer en rad illustrativa exempel:
Kontraktsvård i familjehem diskuterades men X avböjde. Enligt läkarutlåtande från den
psykiatriska öppenvården var det meningslöst att förskriva X regelbunden psykiatrisk
öppenvårdskontakt. Olika behandlingsförsök hade genomförts utan framgång. X hade erbjudits
samtalskontakt med avböjt.
X samarbetade inte med arbetsförmedlingen och avbröt olika aktivitetsstöd utan att meddela sig.
Motarbetade en neurologisk utredning som arbetsförmedlingen ville ha och flyttade från Y-stad.
Erbjöds stödjande samtal i öppenvård men avböjde detta. Någon ytterligare psykiatrisk kontakt
har inte X haft. X tyckte inte att han blivit hjälpt av samtalen på psykiatriska mottagningen, och att
han därefter inte sökt hjälp någon mer gång.
Vuxenpsykiatriska avdelningen noterar 19xx att X var nedstämd och inte ens telefonledes tog
kontakt med kamrater. X ser inte sitt missbruk som ett problem. Avsäger sig hjälp och stöd från
socialtjänsten.
Någon hjälp menade X dock inte att han fått eftersom han ej beviljades de bensodiazepiner han
önskade. I stället erbjöds X samtalsterapi, vilket han avböjde med hänvisning till tidigare negativa
erfarenheter.
19xx inkom X med vårdintyg till klinik vid två tillfällen. Vid första tillfället vårdades X ett dygn under
diagnos drogpsykos. Vid urinprov konstaterades att X missbrukat cannabis. X var motoriskt
mycket orolig, bankade i väggarna samt pratade och skrattade för sig själv. X erbjöds frivillig vård
under något dygn, vilket X avböjde.
Återigen vräkningshotad, uppgav en ökad alkoholkonsumtion sedan nyåret då X inlett ett
förhållande med den person som är målsägande i aktuellt mål. Det planerades en
familjehemsplacering som X avböjde. X ”skrev ut sig” redan efter 5 dagar.
Intogs 19xx efter att ha sökt på medicinakuten. Hörde röster. Positivt drogtest. Ville ej ta
neuroleptika. Ställd inför ultimatum att påbörja medicinering eller att bli utskriven avvek X genom
att hoppa över staketet från rastgården.
146
Hans psykotiska vanföreställningar var inte möjliga att komma till rätta med i samtal, men
mildrades efter behandling med antipsykotiska läkemedel. Någon egentlig vårdplanering kom inte
till stånd eftersom X avböjde inbokad tid med hänvisning till att X skulle resa utomlands. Någon
vecka senare häktades X som misstänkt för de nu aktuella gärningarna [försök till mord alt. dråp,
vår anmärkning].
Det handlar med andra ord om att klienten dels kan vara avvisande i bemärkelsen
omotiverade till att etablera behandlingsinsatser och upprätthålla kontakter med verksamheter,
eller aggressivt avvisande till insatser och personal inom verksamheterna. Det sistnämnda kan
innebära att klienten får ett rykte om sig – en historia – som kommer att påverka dennes
relationer till myndighetspersoner och deras attityder och förhållningssätt gentemot klienten.
Detta för oss osökt in på den andra underkategorin.
De verksamhetsrelaterade avvisande relationerna sammanhänger ofta med klientens
beteende men omfattar även personalens sätt att bemöta detsamma. Denna typ av relationer
kan illustreras med följande exempel:
I mars 19xx var X helt tablettfri. Samtidigt signalerar personalen att de inte kan hantera hennes
alltmer frekventa lynnesutbrott. X uteblev från en viss aktivitet och blev därefter avvisad som
behandlingsoemottaglig.
19xx uppstod en konfliktfylld situation på avdelningen. X hotade med att slänga stolar omkring sig
om han inte fick den medicin han ville ha. Ansvarig sjuksköterska kontaktade då tjänstgörande
bakjour som per telefon skrev ut X.
I jan 19xx beviljar socialnämnden X bistånd till en vistelse på behandlingshem under minst ett år.
Samma mån inlagd för avgiftning på Y-stad sjukhus. Efter studiebesök samma månad på
behandlingshemmet avvisas X pga. av sin våldsbenägenhet i trängda lägen. Ett nytt studiebesök i
juli föll väl ut. … I oktober påbörjas behandling på behandlingshemmet. Valde själv att vistas på
låst avdelning under avgiftningsperiod. Slussas därefter till öppen avdelning. Personkemin
fungerade inte mellan X och behandlingspersonal på den öppna avdelningen (enligt uppgift från
socialtjänstens handlingar). Återvände istället till hemkommunen.
19xx sökte X på psykiatriska kliniken igen men bedömningen kvarstod och X fick återgå till
hemmet, trots att han kombinerat de lugnande tabletterna med cannabis. [Tre dagar senare] sökte
X på vårdcentralen och begärde att få mediciner. Psykiatriska mottagningen kontaktades och X
fick träffa en sjuksköterska, men denne avvisade X. Sjuksköterskan noterade i journalen att X var
mycket agiterad och orolig. X hade inte följt uppgjorda planer, att X inte haft någon kontakt med
socialförvaltningens missbruksenhet. Då X lämnade mottagningen var han verbalt mycket
aggressiv och sparkade i dörrar.
Att kategorierna är relaterade till varandra framkommer i följande exempel:
19xx avvek X från polikliniken, men kom tillbaka berusad efter några timmar och krävde att bli
intagen, vägrades, sparkade upp dörren och gick men återkom efter en stund igen. X blev
fortfarande inte inlagd och samma historia upprepades ytterligare ett par gånger.
Det uppstår en negativ spiral där klienten initialt är avvisande, vilket får till konsekvens att
myndighetspersonerna blir avvisande visavi klienten pga. dennes tidigare beteende och rykte.
De avvisande relationerna har alltså negativa effekter för möjligheterna att skapa
förutsättningar till vård och behandling, men också för möjligheterna att samverka omkring
klienten och dennes problematik.
De kontaktsökande relationerna handlar däremot om att klienten söker kontakt med
verksamheten eller att professionella etablerar kontakt med klienten. De klientrelaterade
kontaktsökande relationerna kommer till uttryck på följande sätt:
147
19xx sökte X som jourfall på Y-stads sjukhus på grund av ”ångest och oro”, vilket var den sista
journalanteckning vi hade tillgång till vid den tidigare undersökningen. X blir sjukskriven och går
efter denna tidpunkt nästan dagligen hos skyddskonsulenten för att hämta sin nattmedicin.
19xx sökte X mobilteamet akut för ångest, oro och yrsel.
”Man kan notera att X sökte på den psykiatriska jourmottagningen vid Y-stad sjukhuset 19xx. … X
uppgav att X ville ha medicin ”för att han annars kunde bli rädd för sig själv och inte riktigt ta
ansvaret för vad X gör och att det brukade hända saker i samband med detta”
De professionellas kontaktsökande relationer är däremot mindre vanligt förekommande. Men
i de fall de förekommer och kontaktmännen accepteras av klienten etableras ofta en bra och
tät kontakt mellan dem:
19xx efter sin vistelse i Y-stad kontaktade X polikliniken där X haft en fortlöpande kontakt med
kontaktmannen, som enligt X har kunnat förstå honom.
19xx avslutades kontakten med socialbyrån. Däremot fortsatte kontakten med polikliniken, vars
kontaktmän genom åren har haft en kontinuerlig kontakt med X.
19xx skriver kontaktman att han har ständiga telefonkontakter på dagar och kvällar med X.
Hembesök och besök hos mig har skett ett flertal gånger. Hemförhållandena är numera mycket
bra. Fortsatt övervakning bör ske till dess arbetsförhållandena för X är helt ordnade…
Hade kontakt med psykiatrin till maj 19xx då den avbröts i samband med att kontaktperson bytte
arbete. X avböjde kontakt med någon annan i teamet.
Den mest regelbundna kontakten med professionella är en kontaktman. De har träffats under de
senaste åren.
F.d. kontaktperson berättar att hon haft tät kontakt med X även efter att kontaktmannaskapet
upphört. Hon upplever X som en olycklig och vilsen person… Hon har uppfattat att X känt sig dålig
och värdelös och det tog lång tid innan X accepterade att hon tyckte om honom. X har ofta kloka
tankar men har svårt att få ihop tanke och känsla… emellanåt svårt att skilja på rätt och fel och
varför man inte gör vissa saker. Ser X som mkt omogen i sitt känsloliv medan han i andra
situationer kan vara vuxen och mogen. ... Anser att X sökt bekräftelse genom fel personer och
därigenom kommit i kontakt med missbruk och kriminalitet. … tror att X har en stark önskan om att
far ska acceptera X och bekräfta X. Moder har inte klarat av att sätta gränser. Anser att det är
viktigt att X får hjälp till en meningsfull sysselsättning eftersom X annars lätt känner sig värdelös
och ”tappar sugen”.
Även om dessa fall ger uttryck för goda kontakter mellan den professionelle och klienten är
detta undantagsfall. I det stora flertalet fall karaktäriseras relationerna av avståndstagande,
bristande eller kortvarig kontakt och våld:
Sociala centralnämnden beslutar 19xx att X ska få en kontaktman. X var inte intresserad av detta
och höll inte kontakt med denne.
I oktober 19xx aktualiserades X åter inom socialtjänsten och man ordnade möten med en
kontaktman under några månaders tid. Kontakten avbröts då insatsen inte bedömdes tillräcklig för
att kunna hjälpa och stödja X på ett bra sätt. Därefter inleddes 19xx en stödkontakt med terapeut
på ett utvecklingscentrum där X själv avbröt behandlingen.
19xx noteras ”slår X plötsligt till sin kontaktman med ett knytnävsslag i ansiktet. Säger samtidigt
att vi inte skall tro att han är att leka med”.
Efter avslutad utredning beviljades X bistånd i form av kontaktperson, med vilken X därefter hade
tät och regelbunden kontakt med. … Biståndet i form av kontaktperson upphörde den 19xx,
148
varefter ärendet avslutades eftersom X inte önskade någon fortsatt kontakt och man bedömde att
det inte förelåg några grunder för omhändertagande enligt lagen om vård av unga, LVU.
Under två års tid erhöll X bistånd från socialtjänsten i form av kontaktperson från kommunens
omvårdnadsgrupp. Kontakten fungerade till en början bra men avslutades då X mådde sämre och
inte klarade av att upprätthålla kontakten.
Individuell nivå
De individuella faktorer vi funnit har till viss del redan berörts i de problem och beskrivningar
som ovan redovisats. Det handlar primärt om två kategorier – avsaknad eller brist på
behandlingsmotivation samt brist på insikt. Avsaknad eller brist på behandlingsmotivation
manifesterar sig ofta i att klienten avbryter eller saknar vilja att vara föremål för insatser eller
behandling. I vissa fall kan det vara förknippat med att klienten inte upplever eller anser att
behandlingen har någon effekt eller att klienten har negativa erfarenheter av densamma.
Nedan följer några exempel där detta kommer till uttryck:
19xx från psykiatriska kliniken, lasarettet Y-stad hämtas att X vårdades i ytterligare tre veckor på
kliniken under diagnos psykotiskt syndrom, cannabisutlöst. X skrevs ut på långtidspermission
under förutsättning att han skulle fortsätta med depåmedicineringen. X avbröt dock
medicineringen.
Återkom på natten till 19xx drogpåverkad. Avvek igen några dagar senare. 19xx nytt samtal, men
X saknade vilja att ta emot hjälp och skrevs ut.
Öppenvårdskontakten kom egentligen aldrig till stånd. Det fanns många motstridiga viljor runt X,
med olika uppfattningar om hennes problematik och sätten att åtgärda denna. Från psykiatriska
öppenvårdsmottagningen försökte man motivera X till inläggning på behandlingshem, som
specialiserat sig på behandling av personer med borderlinepersonlighetsstörningar, men X var
mycket ambivalent. Samtidigt som X å ena sidan ville ha vård/psykiatrisk behandling motsatte X
sig å den andra institutionsvistelsen (särskilt sedan X och maken tillfälligtvis stabiliserat sin
livssituation i och med att man fått egen bostad).
Erbjöds stödjande samtal i öppenvård men avböjde detta. Någon ytterligare psykiatrisk kontakt
har inte X haft. X tyckte inte att han blivit hjälpt av samtalen på psykiatriska mottagningen, och att
han därefter inte sökt hjälp någon mer gång.
Även om klienterna i dessa fall saknar behandlingsmotivation finns det ofta en insikt hos
klienterna om att de har någon form av problem. Emellertid är detta inte fallet i alla de fall
som studerats. I vissa fall saknar klienten enligt dokumentationen helt enkelt insikt om sina
missbruksrelaterade eller psykiatriska problem:
Läkare där fann X dåligt koncentrerad och uppfattade X som psykotisk med hörselhallucinationer
och dålig insikt. Övervakaren hämtade därför X efter kort tid och placerade initialt X på ett hotell.
19xx utreder socialkontorets familjenämnd X. X saknar insikt i sitt missbruk och är inte villig att ens
diskutera frivilliga vårdformer enligt SoL. Om X:s narkotikamissbruk inte bryts riskerar X att
allvarligt skada sin psykiska hälsa och löper uppenbar risk att förstöra sitt liv.
Skyddstillsynen förenades med att X skulle underkasta sig den psykiatriska vård som
frivårdsmyndigheten i samråd med läkare och övervakare bestämde. Innebär i realiteten att X
sätts på fri fot av hovrätten. Men domens psykiatriska målsättning, öppen psykiatrisk vård, kräver
en insikt hos klienten om de egna svårigheternas allvar och en kraft att ta itu med dem som X
bevisligen inte besitter.
X har inte kunnat ta till sig att han har problem och att han är i behov av vård och medicinering för
sitt tillstånd. Detta har förorsakat att han gjort sig skyldig till kriminella handlingar, vilket till viss del
hade kunnat förhindras om han hade haft insikt om sitt tillstånd.
149
Avsaknad eller brist på behandlingsmotivation och brist på insikt är ofta intimt förbundna
med varandra, vilket också kommer till uttryck i följande beskrivningar:
X genomgår test av psykolog där det framkommer: ”Psykisk störd missbrukare med
självdestruktivt missbruk. I samband med gravt missbruk eller psykosinslag… mycket dålig
förmåga att hantera egen hygien samt vardagliga sysslor. … Starkt stresskänslig, har dålig insikt
och bristande motivation för behandling,”
Detta mönster, dålig kontakt, dålig insikt och medverkan i vård, frekventa avvikningar och återfall i
missbruk samt åtminstone intermittent … psykotisk symtomatologi, kom att prägla kontakten med
psykiatrin de närmaste åren.
I situationer där klienten saknar behandlingsmotivation och/eller bristande insikt om sin
problematik blir möjligheterna till att ge adekvata insatser eller behandling svåra oavsett om
det föreligger hinder för samverkan eller inte. Det innebär i förlängningen att det inte finns
något som säger att samverkan kring en klient per automatik innebär att vård kommer till
stånd eller att insatserna leder till bra resultat.
Nivåspecifika problem och dess relationer
Problem på en nivå förstärks när flera av de problem vi ovan identifierat uppträder samtidigt.
Låt oss illustrera detta med följande beskrivning, där vi försökt tydliggöra hur samverkan av
faktorer på olika nivåer kan bidra till att insatser och behandling inte kommer till stånd eller
får avsett resultat:
Behandling jml. LVM bedömdes ha varit helt felaktig. X uppfattades i grunden ha en psykisk
sjukdom med ett sekundärt missbruksmönster. Var i dåligt skick och remitterades flera gånger till
psykiatriska kliniken i Y-stad men ville inte själv ha vård och uppfattades inte som
vårdintygsmässig. Vid diskussion mellan socialtjänsten och psykiatrin framkom att socialtjänstens
droggrupp ansåg att man tömt sina resurser men förutsättningar för tvångsvård inte ansågs
föreligga enligt psykiatriska kliniken.
Exemplet tydliggör hur faktorer på diskursiv, juridisk, organisatorisk och individuell nivå
samverkar och förstärker varandra. Konkret handlar det på diskursiv nivå om olika
bedömningar av vilket av klientens problem som är det primära, på juridisk nivå om tolkning
av vilket regelverk som är tillämpligt samt att lagstiftningen hämmar eller hindrar att
behandling eller insatser kommer till stånd, på organisatorisk nivå om resursbrister, samt på
individuell nivå om avsaknad eller brist på behandlingsmotivation.
Även av det andra exemplet framgår det hur faktorer på olika nivåer samverkar. I exemplet
blir det tydligt hur framförallt organisatoriska brister kan förstärkas av individuella faktorer
vilket får till konsekvens att klienten ”faller mellan stolarna”:
I augusti 19xx omhändertogs X med stöd av LVU på framställan av socialdistriktet och placerades
på Y-ungdomshem. X hade svårt att anpassa sig och tedde sig aggressivt och störande och
frossade i våld och sex, varför man blev tvungen att isolera X då X hotade personalen till livet. Det
hela kulminerade med att X tilldelade föreståndaren ett slag med knytnäve i ansiktet varför man ej
längre ansåg sig kunna vårda X på Y-ungdomshem utan X överfördes till häktet varifrån X
sedermera släpptes. Ärendet avslutades från socialförvaltningens sida i september 19xx då
"förvaltningen ej har möjlighet att mot X:s vilja föreslå någon åtgärd då behandlingsresurser inom
landstinget saknas".
150
Samverkansproblemens manifestationsformer och möjliga orsaker
För att sammanfatta resonemanget och lyfta fram mekanismer som ger upphov och bidrar till
de brister som berörts ovan utgår vi från den tematiska nivåindelning som presenterades
inledningsvis i detta kapitel.
Det mest framträdande problemet som identifierats när det gäller den diskursiva nivån är att
klienternas problematik bedöms olika av olika professioner. Konsekvensen av detta blir i de
flesta fallen att klienterna inte blir föremål de insatser som krävs eller att de ”faller mellan
stolarna”. Orsaken till detta är att professionerna inom de olika verksamheterna ofta utgår från
olika kunskapstraditioner vilket ökar risken för motsättningar och olikartade bedömningar
(Westrin 1986:281). Denna typ av problematik är mycket frekvent förekommande i det
studerade materialet och utgör i sig ett hinder för samverkan i synnerhet som en av de
grundläggande förutsättningarna för bra samverkan är att inblandade verksamheter och
professioner har gemensamma utgångspunkter och referensramar. Det andra problemet som
identifierats på den diskursiva nivån anknyter till det första, men är primärt inriktat på de
skilda kunskapstraditioner som förekommer inom en och samma profession. Detta kan få till
konsekvens att klienten bedöms eller diagnostiseras på olika sätt vid olika tillfällen, samt att
det i sin tur kan påverka senare bedömningar. Samtidigt kan detta ses som något naturligt då
diagnostiken förbättras på grundval av ny kunskap och förfinade bedömningsinstrument.
När det gäller den juridiska nivån uppträder en rad olikartade problem. För det första kan
lagstiftningen i sig fungera hämmande eller hindrande för att insatser och behandling
överhuvudtaget ska komma till stånd. De lagar enligt vilken klienten behandlas eller vårdas
kan fungera hämmande då frivilligheten, eller frånvaron av tvång, gör det möjligt för klienten
att avstå från insatser eller skriva ut sig från behandling då vård enligt tvångslagstiftning inte
anses föreligga samtidigt som vård eller insatser vore att föredra då symptom och problem i
många fall kvarstått. För det andra kan tolkningar av vilket regelverk som ska tillämpas vid
olika tidpunkter utgöra ett hinder för fortsatt vård och insatser eller att vård eller insatser ska
komma till stånd överhuvudtaget. Orsaken till problemet är dels kopplat till regelverkets
utformning och tolkningen av detsamma, dels till det ekonomiska ansvar som följer av vilket
regelverk som åberopas. För det tredje kan förändringar i lagstiftningen och tillämpningen av
densamma få till konsekvens att individer inte blir föremål för den vård och de insatser som
klienten tidigare ansetts vara i behov av. För det fjärde kan lagstiftning i sig sätta gränser för
samverkan och att adekvat vård och insatser kommer till stånd. Ett sådant exempel är
sekretesslagstiftningen vilket vi återkommer till i anslutning till diskussionen om brister på
organisatorisk nivå.
På den organisatoriska nivån framträder fyra övergripande problem som har konsekvenser
för klienternas vård och insatser samt för samverkan därom. Det första är det vi benämner
resursbrister, vilket omfattar platsbrist såväl som brister kopplade till de säkerhetsmässiga och
organisatoriska resurser som krävs för att ta hand om våldsamma och ”stökiga” klienter.
Det andra problemet – oklar ansvarsfördelning – sammanhänger med det första, men knyter
också an till ekonomiskt revirtänkande och det lagstadgade betalningsansvar som följer olika
former av vård och insatser (juridisk nivå) samt kunskaper om och synen på klienternas
problematik (diskursiv nivå). Orsaken till den oklara ansvarsfördelningen finns alltså att söka
på organisatorisk, juridisk såväl som diskursiv nivå. Men den oklara ansvarsfördelningen
handlar också om att företrädare för verksamheter överlåter på klienten att själv söka den vård
eller den kontakt som behövs. Detta kan sammanhänga med det som nämnts ovan, men det
kan också handla om regelrätt brist på ansvarstagande för klienter som söker vård eller
insatser av olika slag.
Det tredje problemet handlar om samarbetsklimat och brist på samordning eller samverkan.
Detta manifesterar sig i bristfällig eller bristande kommunikation, men också i bristande
151
samordning mellan verksamheter. Orsakerna till problemen finns dels att söka i avsaknaden
av utvecklade former för ett gemensamt problemlösande, dels i sekretesslagstiftningen.
Det fjärde problemet – brister i uppföljning – sammanhänger med det vi ovan valt att
benämna oklar ansvarsfördelning, och kan ses som ett följdproblem av detsamma då ansvaret
för kontaktsökande och upprätthållandet av kontakter överlämnas till klienten.
De hinder som identifierats på interpersonell nivå är framförallt kopplade till de möten och
relationer som förekommer mellan klient och verksamhet och som hindrar att insatser och
behandling blir av eller fullföljs. Härvidlag är en typ av relationer framträdande – de
avvisande. Orsakerna till dessa relationer kan sökas i klientens bristande
behandlingsmotivation eller att klienten skapat sig ett rykte som påverkar dennes relation till
de professionella och vice versa. I grund och botten handlar denna typ av relationer om att
möjligheterna att etablera ömsesidigt förtroende och tillit brister, vilket i förlängningen
påverkar möjligheterna till att terapeutiska relationer, terapeutiska allianser (se t.ex. Hubble,
Duncan & Miller 2004) eller ”läkande relationer” (Flygare 2006) skapas eller upprätthålls.
På den individuella nivån manifesterar sig hindren för insatser och samverkan kring dessa
främst i form av individuella egenskaper och handlingar såsom klientens bristande
behandlingsmotivation, men också i dennes brist på insikt. I vissa fall sammanfaller dessutom
dessa aspekter.
Resonemanget kan sammanfattas i följande tematiska sammanställning:
Tabell 8a: Nivåspecifika problemgenererande mekanismer och dess empiriska uttryck
Nivå
Diskursiv nivå
Problemgenererande
mekanismer
Kunskap och
kunskapstradition
Juridisk nivå
Lagstiftning
Organisatorisk nivå
Resurser
Ansvarsfördelning
Samarbetsklimat
Uppföljning
Interpersonell nivå
Relationen klient –
verksamhet/myndighetsperson
Individuell nivå
Individuella egenskaper
Empiriska uttryck
Olika professioner gör olika bedömningar
Inom professionen görs olika bedömningar
Klienten skriver ut sig själv pga. bristande
tvångsmöjligheter
Olikartade bedömningar och tolkningar av lagstiftningen
Förändringar i lagstiftning och dess tillämpning
Platsbrist
Brist på kompetens
Personalomsättning
Brist på ansvarstagande
Ekonomiskt revirtänkande pga. risk för kostnader
Överlåter på klienten att själv sköta kontakten med olika
aktörer
Brister i kommunikation mellan och inom verksamheter
Klienten har olika kontakter som inte känner till varandra
Aktörer följer inte upp insatser eller behandling
Insatser eller behandling kommer inte till stånd
Klientrelaterade avvisande relationer
Verksamhetsrelaterade avvisande relationer
Bristande behandlingsmotivation
Brist på insikt
Att de problemgenererande mekanismerna kan uppträda enskilt såväl som tillsammans torde
ha framgått. I de fall mekanismerna uppträder gemensamt förstärks effekterna vilket
motverkar möjligheterna till insatser och behandling i allmänhet och samverkan i synnerhet.
Sett i ett större sammanhang kan andelen individer som varit föremål för någon form av
insats under olika livsfaser i relation till dem som varit föremål för samverkansliknande
152
insatser eller kontakter ge en indikation på att möjligheterna till insatser och samverkan inte
alltid är de bästa. Den låga andelen individer som varit föremål för någon form av
samverkansliknande insatser eller kontakter indikerar att samverkan inte alltid kommer till
stånd. Emellertid kan det i vissa fall vara svårt att uttala sig om huruvida detta sammanhänger
med de problemgenererande mekanismerna eller ej, i synnerhet när ett fåtal av
undersökningspersonerna knappt varit föremål för insatser överhuvudtaget.
Diagram 8a: Antal individer som har varit föremål för insatser och samverkansliknande kontakter under olika
livsfaser.
140
120
100
80
Antal individer med insatser
60
Antal fall där samverkansliknande
kontakter förekommit
40
20
0
Uppväxt
Skoltid
Vuxenliv
Tiden före gärning
Förekomsten av kontakter mellan verksamheter behöver inte innebära att
samverkanskontakter har positiva effekter på klienten, eller att insatser kommer till stånd
överhuvudtaget. Ett bra exempel på att samverkanskontakter per se inte behöver innebära att
adekvata insatser eller behandling kommer till stånd framgår av följande belysande exempel
där företrädare från olika verksamheter träffas för att diskutera behandlings- och
vårdalternativ:
19xx anordnas en träff på sjukhuset mellan överläkare, kontaktman, kurator, personal från
behandlingshem samt psykolog för att diskutera olika lösningar. Några bra alternativ kom inte
fram. Dagen efter blir X utskriven från behandlingshemmet.
Ett liknande exempel framgår av följande citat:
19xx vid behandlingskonferens beslutades att leta efter ett HVB-hem till X. Ett hem kontaktades
och var beredd att träffa X, hon avvek dock från avdelningen varför besöket inte kunde
genomföras…[några dagar senare] tände X eld på en gardin på avdelningen, vilket X förklarade
med att X inte fick den uppmärksamhet som X ville ha från personalen. I socialutredningen
noteras: När X återkom efter avvikningen anlade X återigen en brand på avdelningen varför
planeringen om HVB-hem föll. X anser sig inte ha några som helst problem och vill ha eget
boende samt arbeta på A. X är inte motiverad för någon form av vård. För närvarande söks platser
både genom socialtjänsten och psykvården för att kunna ge X erforderlig vård. Utifrån
ovanstående föreslås socialnämnden besluta att LVU-vården bör fortsätta.
Även om dessa fall indikerar någon form av samverkan eller kollaboration motverkas
ambitionerna med insatserna av mekanismer på individuell nivå. Även om dessa citat tyder på
153
någon form av samverkansliknande kontakter mellan inblandade aktörer karaktäriseras
flertalet kontakter mellan verksamheter och klient av separation, dvs. att det inte finns någon
kontakt eller samarbete mellan de verksamheter som klienten har kontakt med. I de fall någon
form av kontakt eller samarbete mellan verksamheter sker handlar det i de flesta fall om
konsultation, dvs. att företrädare för en profession eller verksamhet ställer sina
expertkunskaper till förfogande för en verksamhet som saknar denna professionella kunskap,
eller koordination, dvs. att olika verksamheter samordnar sina insatser för att förstärka
effekterna.
Mot bakgrund av detta skulle vi kunna säga att det flöde av insatser klienterna varit föremål
för under sin livshistoria karaktäriseras av vad som kan beskrivas i termer av ”de oberoende”
eller ”de motverkande aktörerna”. Det betyder att insatsflödena främst karaktäriseras av att
aktörer gör sitt i tur och ordning varvid klienten remitteras vidare till nästa aktör eller att
insatser från olika aktörer sker parallellt utan att det förekommer någon dialog dem emellan.
Detta kommer bl.a. till uttryck som ett resultat av de problemgenererande mekanismer på som
beskrivits ovan.
I de fall samverkansliknande insatser eller kontakter varit aktuella, dvs. i det fåtal fall där
”de samverkande aktörerna” försökt stödja och förstärka varandra och samtidigt upprätthållit
sina avgränsade ansvars- och verksamhetsområde under arbetet har ambitionerna motverkats
av olika kombinationer av de problemgenererande mekanismer som beskrivits och illustrerats
ovan.
Betraktar vi flödet av insatser i relation till de grupper som utkristalliserade sig i kapitlet om
vuxentiden kan vi konstatera att möjligheterna till samverkan tycks förbättras om vissa
aktörer är inblandade jämfört med andra. Det tycks vara så att insatser från kriminal-/frivård i
kombination med andra aktörer är en förutsättning för att få till stånd en högre grad av
samverkan. Emellertid behöver det inte innebära att de samverkanskontakter eller det
samverkansutbyte som sker mellan aktörerna fungerar och har avsedda effekter.
154
9. Sammanfattning och avslutning
Kapitlet inleds med en kort sammanfattning av de mönster som karaktäriserat olika livsfaser i
undersökningspersonernas liv med avseende på riskfaktorer och insatser från olika aktörer.
Utgångspunkten för analysen har varit den anamnes som finns återgiven i aktmaterial från de
rättspsykiatriska undersökningarna. Sammanfattningen åtföljs av ett teoretiskt resonemang om
klienternas väg från att i uppväxtåren ha varit drabbade till att i vuxen ålder vara exkluderade.
Kapitlet avslutas med en presentation av några förslag till åtgärder för att förbättra tillsynen
och möjligheterna för personer med liknande problem att få den vård och de insatser de är i
behov av i syfte att förhindra att de ”faller mellan stolarna” och att händelser likt de som
beskrevs inledningsvis inträffar igen.
Riskfaktorer, insatser och samverkan i ett livsloppsperspektiv
Flertalet i undersökningsgruppen, 96 personer (72 procent), har under uppväxttiden
exponerats för faktorer som ökar risken för problembeteende senare i livet. En dryg majoritet
har haft föräldrar som till följd av missbruk, kriminalitet eller psykisk sjukdom inte förmått ta
hand om dem som barn. Ungefär en tredjedel har utsatts för och/eller bevittnat våld i hemmet
och en dryg femtedel har uppmärksammats för individrelaterade problem av något slag
(aggressionsproblem, koncentrationssvårigheter, anpassnings- eller psykiska problem).
Antalet personer som varit föremål för insatser under uppväxttiden är betydligt färre jämfört
med dem som varit utsatta för påfrestningar. En närmare granskning visar att endast 38
procent av de utsatta fått insatser i någon form. Med insatser avses att socialtjänsten,
psykiatrin, förskolan och/eller hälso- och sjukvården har uppmärksammat personerna och
vidtagit någon form av åtgärd för att få bukt med ”problemet”, som kan ha varit såväl miljösom individrelaterat. Den typ av insatser som flest personer i totalgruppen har noterats för är
knutna till socialtjänsten. Därefter följer psykiatriska insatser. Samma utfallsmönster gäller
för männens del. För kvinnornas vidkommande har insatser från socialtjänsten och psykiatrin
varit lika vanligt förekommande. När det gäller insatser från socialtjänsten har
omhändertaganden i form av barnhems- eller fosterhemsplaceringar varit vanligast, åtgärder
som inte sällan har aktualiserats pga. av föräldrars problem (med missbruk, sjuklighet,
kriminalitet) eller till följd av våldsamheter i hemmet. Beträffande psykiatriska insatser har
dessa framförallt aktualiserats pga. att undersökningspersonerna ifråga varit aggressiva eller
svårhanterliga i förskolan eller hemma. Sistnämnda typ av problem har ibland även lett till att
någon form av samverkan etablerats mellan olika aktörer.
Bland dem som inte har varit föremål för några insatser (60 personer) men likväl exponerats
för riskfaktorer under uppväxten har en majoritet (58 procent) haft missbrukande föräldrar.
Andelen är härvidlag nästan lika stor bland dem som har fått insatser under uppväxttiden (61
procent). Ser vi till dem som utsatts för sexuella övergrepp är andelen lika stor bland dem som
har respektive inte har fått insatser (17 procent). Gemensamt för dessa problem är att de kan
fortgå under lång tid utan att någon utomstående uppdagar det med allt vad det innebär av
lidande för den utsatte. När det gäller sexuella övergrepp har vissa av
undersökningspersonerna senare i livet uppgivit att det varit alltför skambelagt eller svårt att
tala om dessa upplevelser. Någon har berättat om övergreppen men inte blivit trodd, ett
bemötande som knappast gagnar klientrelationen. En anledning till att missbruksproblem hos
föräldrar inte har uppmärksammats av t.ex. socialtjänsten är att föräldrarna levt ett
kringflackande liv och flyttat mellan olika kommuner. Här finns det anledning att tro att
professionella och myndighetsutövare av olika slag vore betjänta av något slags nationellt
155
klientregister för att lättare kunna utbyta information och följa upp ”fall” där det föreligger
misstanke om att barn far illa.
Så gott som samtliga i undersökningsgruppen har noterats för en eller flera riskfaktorer
under skoltiden. Drygt två tredjedelar har börjat använda eller missbruka alkohol, narkotika
och/eller mediciner. Mer än tre femtedelar har exponerats för riskfaktorer associerade med
familjekonstellationen (fostrad av ensam förälder, föräldrar separerar eller skiljer sig,
föräldrar avlider). Ungefär tre femtedelar har haft en bristande anknytning till skolan (avbrutit
skolgången, splittrad skolgång, skolk) och närmare tre femtedelar har journalförts för
individrelaterade problem (psykiska problem eller störningar, anpassningsproblem,
koncentrationssvårigheter, kognitiva problem). Vidare har hälften registrerats för bristande
prosociala kamratrelationer (mobbad i skolan, umgänge med missbrukare/kriminella, få
prosociala kamrater) liksom för aggressivt och/eller normbrytande beteende. Relativt sett har
betydligt fler män (56 procent) än kvinnor (21 procent) gjort sig skyldiga till våldshandlingar
och annan brottslighet. En större andel män har också noterats för bristande prosociala
kamratrelationer. Differensen mellan män och kvinnor är i detta avseende 16 procent. För
övriga problemkomplex är könsskillnaderna små.
En förhållandevis stor grupp av individer (42 procent) har redan under skoltiden en
dubbelproblematik i form av missbruk i kombination med individrelaterade problem. Om vi
dessutom beaktar aggressivt och annat kriminellt beteende kan vi urskilja en undergrupp med
”trippelproblematik”. Av personer med dubbelproblematik har hälften begått någon form av
våldshandlingar under skolåren (i och utanför skolan). Detta är betydligt fler jämfört med dem
som endast noterats för individrelaterade problem (21 procent) eller bara missbruksproblem
(26 procent). När vi slår samman våldshandlingar med annan brottslighet ökar den relativa
frekvensen av aggressivt och normbrytande beteende till 70 procent i gruppen med
dubbelproblematik, medan motsvarande andel bland dem som bara noterats för
individrelaterade problem är 32 procent och 43 procent i gruppen som endast har
missbruksproblem.
En majoritet av de undersökta, 95 personer, har erhållit någon form av insats från
socialtjänsten, psykiatrin, skolan, hälso- och sjukvården, kriminal-/frivården eller
missbruksvården under skolåren. Annorlunda uttryckt har 72 procent som exponerats för
riskfaktorer varit föremål för en eller flera insatser.
Ser vi till totalgruppen, liksom till männen, har insatser från skolan och socialtjänsten varit
vanligast. För kvinnornas del är psykiatrin den aktör som flest haft kontakt med. Andelen män
och kvinnor som fått insatser från missbrukarvården är ringa (5 respektive 4 procent), eller
mycket liten om vi betänker att många har noterats för överkonsumtion eller missbruk av
alkohol och/eller droger under skoltiden. En dryg tiondel av männen har varit föremål för
åtgärder från kriminal-/frivården.
Insatser från skolan har framförallt föranletts av att personerna haft inlärningsproblem eller
på annat sätt visat sig vara svagpresterande i skolarbetet. I dylika fall har personerna erbjudits
stödundervisning, anpassad studiegång, personlig assistent m.m. När det gäller insatser från
socialtjänsten har det i hög grad handlat om omhändertaganden eller placeringar på fosterhem
eller barnhem, inte sällan till följd av trassliga hemförhållanden med missbrukande och/eller
psykiskt sjuka föräldrar. Insatser från socialtjänsten har också aktualiserats pga. att personerna
begått brottsliga handlingar eller haft ett omfattande missbruk. Övervakning, vård inom
socialtjänst och ungdomsvårdsskola är bara några exempel på åtgärder som vidtagits för att
stävja kriminalitet, medan familjesamtal och stödkontakter kan tjäna som exempel på
socialtjänstens insatser mot missbruk under skoltiden. Missbruksproblem har även varit en
anledning till att psykiatrin vidtagit åtgärder. Psykiatriska insatser har också aktualiserats pga.
att personerna visat tecken på psykisk ohälsa eller okontrollerad aggressivitet i
skolan/hemmet, liksom av utredningsskäl. Några exempel på psykiatriska insatser är,
156
klinikundervisning, föräldrastöd, samtalskontakt, familjesamtal, familjeterapi och
medicinering.
Under skoltiden kan vi urskilja en grupp individer, bestående av 37 personer, som har
noterats för riskfaktorer men som inte varit föremål för några insatser. Det enskilda
problemkomplex som framförallt utmärker dessa personer är alkohol- och droganvändning,
vilket en dryg majoritet i gruppen (54 procent) har registrerats för. Även om motsvarande
andel bland dem som erhållit insatser är ännu högre är siffran betänkligt hög. Vidare har en
dryg fjärdedel av dem som ej fått insatser haft anpassningsproblem,
koncentrationssvårigheter, kognitiva eller psykiska problem. Även när det gäller dessa
problem är andelen bland dem som fått insatser högre (68 procent). Likaså har flertalet av
dem som hade missbruksproblem i kombination med individrelaterade problem varit föremål
för insatser. Endast en liten grupp av individer med denna form av dubbelproblematik har inte
erhållit insatser under skolåren. I absoluta tal rör det sig om 6 personer, varav fem stod åtalade
för mord, dråp (inklusive försök härtill) eller vållande till annans död i den samband med den
senaste RPU:n. I relativa tal är denna andel betydligt större jämfört med andra grupper av
individer som gjort sig skyldiga till samma typ av brott (bestående av personer som endast
haft individrelaterade problem, endast haft missbruksproblem, varken haft individrelaterade
eller missbruksproblem – och oberoende av om man varit eller inte varit föremål några
insatser under skoltiden).
Under vuxenlivet – fram till och med sex månader innan brottet i senaste RPU:n – har alla i
undersökningsgruppen noterats för en eller fler riskfaktorer. Nästan samtliga har en
dokumenterad överkonsumtion eller ett missbruk av alkohol, droger eller mediciner. Fyra
femtedelar har varit våldsamma eller begått brottsliga handlingar och nästintill lika många är
associerade med marginaliserande faktorer (umgänge med kriminella och/eller missbrukare,
arbetslöshet, ett vagabonderande liv, bostads-/hemlöshet). Mer än två tredjedelar har
dokumenterats för psykisk ohälsa, dvs. att ha varit nedstämda, deprimerade eller för att ha
givit uttryck för ångestkänslor, självmordstankar eller uppvisat ett självdestruktivt beteende.
Mer än två femtedelar har noterats för kritiska händelser (separation/skilsmässa, utsatt för
våld, dödsfall eller självmord bland närstående). Betraktar vi de olika problemkomplexen är
könsskillnaderna marginella. När det gäller alkohol och droger föreligger det exempelvis inga
könsskillnader. När det gäller individrelaterade problem har däremot en större andel kvinnor
noterats för detta. Skillnaden uppgår till 9 procent. Ser vi till enskilda typer av problem är
könsskillnaderna större beträffande tre riskfaktorer: fler kvinnor än män har utsatts för våld,
likaså har fler kvinnor gjort sig skyldiga till mordbrand; fler män än kvinnor har noterats för
att vara deprimerade.
Den grupp av individer som under skoltiden hade påbörjat ett missbruk och som därutöver
hade någon form av individrelaterade problem uppvisar högst frekvenser beträffande tre av
fem problemkomplex i vuxenlivet (marginaliserande faktorer, kritiska händelser och brott). På
ett fjärde och det mest utmärkande problemkomplexet – missbruk – är andelen lika stor bland
dem som endast noterats för missbruksproblem under skolåren. Det femte problemkomplexet,
som rör psykisk ohälsa, är mest framträdande bland dem som endast hade individrelaterade
problem under skoltiden. Denna grupp uppvisar också det mest utbredda alkoholmissbruket.
Samtliga undersökta personer har erhållit någon form av insats från socialtjänsten,
psykiatrin, hälso-/sjukvården, kriminal-/frivården, missbruksvården, arbetsförmedlingen eller
försäkringskassan under vuxenlivet.
För totalgruppen, liksom för männens vidkommande, har insatserna framförallt
tillhandahållits av psykiatrin, socialtjänsten och kriminal-/frivården i nämnd ordning. För
kvinnornas del är insatser från socialtjänsten vanligast (samtliga har haft kontakt med
socialtjänsten). En mindre andel kvinnor (68 procent) än män (81 procent) har varit föremål
157
för insatser från kriminal-/frivården. Relativt sett har något fler kvinnor (58 procent) än män
(54 procent) fått insatser från missbruksvården.
Insatser från psykiatrin har bl.a. aktualiserats till följd av att personerna frivilligt sökt hjälp
för att bli avgiftade eller för att de helt enkelt mått psykiskt dåligt (depression, ångest, oro,
panikattacker, självmordstankar, panikångest utlöst av missbruk m.m.). Förutom
läkemedelsbehandling har insatserna även utgjorts av psykologkontakter, samtalskontakter
m.m. Psykiatriska insatser har också föranletts av att personerna varit våldsamma eller
bedömts ha en allvarlig psykisk störning, något som ibland också ansetts vara utlöst av ett
missbruk. I dylika fall har tvångsvård tillämpats.
Insatser från socialtjänsten har i mångt och mycket handlat om ekonomiskt bistånd
(socialbidrag, bidrag till mat, betald hyra m.m.), men även om att vara behjälplig med olika
former av övergångsboenden och sysselsättningsåtgärder. Utöver detta har placeringar av
olika slag varit vanligt förekommande (exempelvis familjehem, behandlingshem).
Ett stort antal av de undersökta personerna har till följd av brottsliga handlingar blivit
föremål för insatser som ingår i kriminal-/frivårdens ansvarsområde. Samtidigt som vissa har
dömts till villkorlig dom eller skyddstillsyn – med eller utan föreskrift om vård och
behandling – har andra dömts till fängelsestraff. Ungefär en tredjedel av
undersökningsgruppen har noterats för upprepade fängelsestraff.
Betraktar vi den samlade insatsbilden ur ett livsloppsperspektiv har den förändrats radikalt.
Under uppväxttiden var andelen personer med period-synkrona insatser från olika aktörer
färre jämfört med övriga livsfaser. Samtidigt visar korrelationsanalyser att det förelåg
signifikanta samband mellan fem av sex tänkbara insatskombinationer, dvs. olika typer av
insatser var i hög grad sammanflätade med varandra. De som hade insatser från socialtjänsten
har också varit föremål för insatser från samtliga övriga aktörer under denna period. Samma
utfallsmönster gäller för dem som har haft psykiatriska insatser. De som fått hjälp av hälsooch sjukvården har också fått insatser från socialtjänsten och psykiatrin. Likaså har de som
varit föremål för åtgärder från förskolan haft insatser från socialtjänsten och psykiatrin. På
aggregerad nivå finns dock inget samband mellan förskolans och hälso- och sjukvårdens
insatser. Samtidigt som det föreligger samvariationer mellan olika period-synkrona insatser
innebär det inte per automatik att samverkan mellan dessa aktörer har förekommit. Studerar vi
andelen som haft insatser i relation till andelen som varit föremål för samverkande insatser av
något slag visar det sig att endast 15 procent varit föremål för samverkande insatser under
uppväxttiden. Det handlar om insatser i form av samverkan, samarbete eller kontakter mellan
aktörer pga. beteendeproblem eller psykiska problem, problem hos vårdnadshavare eller
omständigheter i familjen, samt omhändertagande för samhällsvård.
Under skoltiden förändrades insatsbilden. Samtidigt som andelen personer med insatser
ökade jämfört med uppväxttiden minskade andelen signifikanta samband mellan insatser.
Nästintill hälften av de potentiella sambanden var signifikanta. Under uppväxttiden utmärkte
sig socialtjänsten och psykiatrin genom att insatser från dessa aktörer samvarierade med
övriga aktörers insatser. Under skoltiden gäller utfallsmönstret endast för psykiatrin. På
aggregerad nivå har sambandet mellan socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser så
att säga ”försvunnit”. Å andra sidan har det ”tillkommit” ett samband som inte fanns under
uppväxttiden, nämligen mellan skolans och hälso- och sjukvårdens insatser. Jämfört med
uppväxttiden har också två nya aktörer tillkommit, missbruksvården och kriminal-/frivården.
Insatser från dessa aktörer är relaterade till psykiatrin respektive socialtjänsten på ett entydigt
sätt, dvs. insatser från missbruksvården samvarierar endast med insatser från psykiatrin,
medan insatser från kriminal-/frivården bara korrelerar med socialtjänstens insatser. Generellt
sett förefaller psykiatrin vara en nyckelaktör under skoltiden, detta eftersom psykiatriska
insatser samvarierar med övriga aktörer utom med insatser från kriminal-/frivården. De som
var föremål för psykiatriska insatser tenderade alltså att ha kontakter med flera andra slags
158
specialister, därmed inte sagt att dessa insatser varit av samverkande karaktär. Andelen som
var föremål för samverkande insatser av något slag under skoltiden ökade däremot jämfört
med uppväxttiden. Drygt 30 procent av dem som varit föremål för insatser hade också varit
föremål för någon form av samverkande insatser. De samverkande insatserna under skoltiden
utmärks av samarbete och samråd, att en aktör förmedlar kontakter eller remitterar klienten
vidare till en annan aktör, eller informerande kontakter eller informationsutbyte mellan
aktörer pga. psykiska problem, beteendeproblem eller samhällsvård.
Under vuxenlivet förändrades bilden ytterligare. Samtliga personer har haft någon form av
insatser under vuxenlivet. Samtidigt minskade andelen signifikanta samband mellan insatser
ytterligare. Endast en tredjedel av de potentiella sambanden var signifikanta. De psykiatriska
insatserna samvarierade endast med insatser från hälso- och sjukvården. Samtidigt
samvarierade insatser från socialtjänsten med insatser från missbruksvården, kriminal- och
frivården. De period-synkrona kontakterna med olika aktörer tycks med andra ord tunnas ut i
takt med att undersökningspersonerna åldras. Emellertid ökade andelen personer med
samverkande insatser under vuxenlivet jämfört med tidigare livsfaser. Drygt hälften av
personerna hade någon form av samverkande insatser. Det handlar härvidlag om samarbete
och samråd, förmedla kontakter, komma med yttranden om klienten eller remittera klienten
vidare till annan aktör, eller informerande kontakter eller planering till följd av
behandlingsbehov för psykiska problem, missbruksproblem och kriminalitet, tvångsvård eller
arbetsmarknadsåtgärder.
När vi ser till tiden i anslutning till gärningen förändras bilden återigen. Andelen personer
som haft insatser i anslutning till brottet minskar jämfört med vuxenlivet. Endast tre av tio
potentiella samband var signifikanta. Exempelvis samvarierade de psykiatriska insatserna
endast med insatser från missbruksvården. Insatser från socialtjänsten samvarierade med
insatser från missbruksvården och insatser från kriminal- och frivården. De period-synkrona
insatserna tunnas med andra ord ut ytterligare jämfört med de tidigare livsfaserna. Samtidigt
minskar andelen personer med samverkande insatser. En dryg tiondel av
undersökningspersonerna var föremål för någon form av samverkande insatser i anslutning till
brottet. Insatserna har främst bestått av planering för insatser i form av vård för psykiska
problem, missbruk, boende och sysselsättning. Insatser som dock inte kommit till stånd innan
den aktuella gärningen.
Betraktar vi insatserna från enskilda aktörer och den samverkan som skett från uppväxttiden
fram till tiden i anslutning till gärningen kännetecknas flertalet insatser av separation, dvs. av
att det inte funnits någon kontakt eller samarbete mellan de olika aktörer som klienten haft
kontakt med. I de fall någon form av kontakt eller samarbete mellan verksamheter skett
handlar det framförallt om konsultation, dvs. av att företrädare för en profession eller
verksamhet ställt sina expertkunskaper till förfogande för en verksamhet som saknat denna
kompetens, eller om koordination, dvs. av att olika verksamheter samordnar sina insatser för
att förstärka utfallet av dessa insatser.
I den mån samverkan skedde under uppväxttiden präglades det stora flertalet insatser av det
som kan beskrivas i termer av ”de samverkande aktörerna”, dvs. av att aktörerna försökt
stödja och förstärka varandra och samtidigt upprätthållit sina avgränsade ansvars- och
verksamhetsområde under arbetet. Från skoltiden och framåt kom de samverkande insatserna
främst att karaktäriseras av det som vi beskrivit i termer av ”de oberoende” eller ”de
motverkande aktörerna”. Det betyder att insatsflödena främst karaktäriserats av att aktörer
gjort sitt i tur och ordning varvid klienten remitterats vidare till nästa aktör eller att insatser
från olika aktörer skett parallellt utan att det förekommit någon dialog dem emellan. Detta har
bl.a. kommit till uttryck som ett resultat av de problemgenererande mekanismer som
identifierats och exemplifierats. Det handlar härvidlag om diskursiva mekanismer i form av
kunskap och kunskapstraditioner, juridiska mekanismer i form av lagstiftning, organisatoriska
159
mekanismer i form av resurser, ansvarsfördelning, samarbetsklimat och uppföljning,
interpersonella mekanismer i form av relationella egenskaper i mötet mellan klient och
verksamhet, samt individuella mekanismer i form av egenskaper hos klienten.
I ljuset av granskade data skulle det flöde av insatser klienterna varit föremål för under sin
livshistoria kunna skildras som en process från ”de samverkande aktörerna” till ett mellanting
mellan ”de oberoende” eller ”de motverkande aktörerna”, dvs. en motsats gentemot den
idealbild som skisserades och illustrerades i kapitel 2. Betraktar vi undersökningspersonernas
livsförlopp utifrån ett problemperspektiv skulle utvecklingen kunna beskrivas som en process
från drabbad till exkluderad.
Från drabbad till exkluderad
Ett övergripande mål med psykiatrireformen, som antogs 1 januari år 1995, var att stärka
livssituationen för psykiskt funktionshindrade genom att öka deras möjligheter till gemenskap
och delaktighet i samhället. När det gäller personerna i det granskade materialet – vilka utöver
psykiska funktionshinder och/eller personlighetsstörningar även har missbruksproblem och
därtill har vårdats för allvarliga våldsbrott – kan man säga att denna målsättning har varit
mindre framgångsrik. Livssituationen vid tiden för den senaste rättspsykiatriska
undersökningen skulle för många kunna beskrivas på omvänt sätt, dvs. i termer av bristande
prosociala relationer och ett samhälleligt utanförskap.
De undersökta personerna kan sägas tillhöra en bredare kategori av människor som i olika
forskningssammanhang betecknas med begrepp som de ”drabbade”, de ”utsatta”, de
”marginaliserade” och de ”exkluderade”. Som framgår av Ståhl & Antonsson (2003) används
dessa begrepp på varierande sätt av olika forskare, vilket ger upphov till oklarheter och inte
minst är besvärande om ambitionen är att jämföra olika forskningsresultat. Författarnas
ambition är att precisera begreppens innebörder genom att relatera dem till varandra. Deras
förslag beskriver en utveckling av accelererande risker och problem som utmynnar i en
situation där personen närmast är att betrakta som utesluten ur den samhälleliga gemenskapen
På ett övergripande plan kan man beskriva denna utveckling som en process som spänner från
drabbad via utsatt och marginaliserad till socialt exkluderad (se figur 1 nedan). I avsnittet som
följer nedan har vi inspirerats av Ståhl & Antonssons (2003) sätt att resonera om begreppen i
termer av en utveckling av tilltagande risker och svårigheter eftersom detta på ett träffande
sätt beskriver livshistorian hos många av de personer som vi granskat i föreliggande arbete.
Tillräckliga
resurser
Drabbad
Utsatt
Otillräckliga
resurser
Marginaliserad
Exkluderad
Figur 7A. Från drabbad till exkluderad
Den som drabbas av en kritisk händelse har varit med om något dramatiskt som förändrat
synen på tillvaron i något avseende. På ett allmänt plan rör det sig om händelser som psykiskt
eller fysiskt hotar personens existens eller sociala relationer och vilka är av sådan dignitet att
individen inte förmår hantera dem med hjälp av tidigare erfarenheter och inlärda reaktionssätt.
På ett konkret plan kan det för barn, exempelvis, handla om att bevittna våldsamheter mellan
föräldrar eller om att bli utsatt för övergrepp av psykiskt, fysiskt eller sexuellt slag – vilket
somliga av undersökningspersonerna har varit med om. Som barn är det svårt att ensamt
handskas med kritiska händelser, särskilt om föräldrarna brister i sin omsorgsförmåga. Vissa
av de undersökta personerna har utifrån materialet noterats för att ha vuxit upp med
160
missbrukande och/eller psykiskt sjuka vårdnadshavare varför dessa kan sägas ha haft
otillräckliga resurser för att på egen hand hantera kritiska händelser som inträffat. Om och
när problematiska familjeförhållanden har uppdagats – vilket inte alltid har varit fallet – har
de drabbade barnen blivit föremål för insatser från myndigheterna.
Reaktionerna på en kritisk händelse varierar mellan individer. Som vuxen kan man försöka
ordna upp situationen på egen hand. De som har tillräckligt med resurser – personliga, sociala
eller socioekonomiska – lyckas i regel med att hantera situationen på ett framgångsrikt sätt
och gå vidare i livet. Dessa personer kan sägas ha blivit en erfarenhet rikare. För dem som
misslyckas med att hantera en kritisk händelse är resurserna ofta begränsade i något avseende.
Bland dessa finns både de som önskar och de som värjer sig mot att söka hjälp från samhället.
Misslyckandet är för somliga i sig en negativ erfarenhet, en barlast som också kan bidra till att
göra individen sårbar för ytterligare påfrestningar. En sådan eskalering av problem, där nya
bekymmer pålagras och tyngs av en olöst initial problematik, betecknar den utsatte.
Med begränsade resurser har den utsatte personen svårt att bemästra en ackumulerande
problematik. Att använda alkohol och droger, vilket många av undersökningspersonerna
nyttjade redan som tonåringar, är ett sätt att hålla bekymren på avstånd. Med en olöst
grundproblematik ökar personens utsatthet. Ju längre tid som går desto större risk att
problemen också inkräktar ogynnsamt på allt fler livsområden. Som utsatt har individen
fortfarande tillräckligt med resurser till sitt förfogande för att bevara en position som
fullvärdig samhällsmedlem. Här utgör insatser från olika myndigheter och samhällsinstanser
en viktig resurs och många av de undersökta personerna har som unga vuxna också fått hjälp
av socialtjänsten, arbetsförmedlingen, psykiatrin etc. Men om utsattheten fördjupas, om
svårigheterna att lösa en problematisk livssituation ökar i takt med att nya bekymmer
tillkommer – vilket för somliga av undersökningspersonernas vidkommande har inneburit
strafförelägganden till följd av begångna brott – kan individen komma att marginaliseras. I
denna fas är den negativa trenden svår att vända.
Marginaliseringen kan beskrivas som en långdragen process där individen under loppet av
flera år rör sig i riktning mot allt osäkrare positioner i samhällslivet. Personer som
återkommande vistas på institutioner får, exempelvis, allt svårare att upprätthålla kontakter på
arbetsmarknaden, vilket i sin tur medför att chanserna att försörja sig på egen hand krymper
med allt vad det innebär i form av begränsad handlingsfrihet. Det är inte bara ekonomin som
på sikt hotar att falla samman utan också individens prosociala relationer. Det är inte längre
givet att individen ges tillträde till sociala sammanhang som tidigare var självklara. När det
gäller personer som missbrukar, har psykiska problem och dessutom är våldsbenägna kan det
hända att familjen, vänner och bekanta liksom personal på vårdinrättningar börjar uppfatta
dessa personer som alltmer oberäkneliga och därför svåra att interagera och konfronteras med,
vilket kan få till följd att omgivningen medvetet eller omedvetet intar ett avvisande
förhållningssätt. Utifrån den marginaliserade personens perspektiv kan detta slags bemötande
leda till en tilltagande osäkerhet huruvida andra, inklusive bekanta i kriminella och
missbrukarkretsar, överhuvudtaget bryr sig om eller tar honom/henne på allvar. Även om det
förekommer dagar då individen ser möjligheter och interagerar aktivt och framgångsrikt i
prosociala situationer är dessa tillfällen alltför få för att kunna motverka eller övervinna den
problematik, hopp- och meningslöshet som nu tenderar att genomsyra tillvaron för många. I
brist på eller avsaknad av prosociala relationer har den marginaliserade personen svårt att
mobilisera tillräckligt med emotionell energi för att vända rörelsen från en osäker och
marginaliserad ställning till en socialt och ekonomiskt säkrare position i framtiden, särskilt
om tillvaron präglas av missbruk, dålig kosthållning, svårigheter att klara av vardagsbestyren,
hemlöshet, förföljelsemani, självmordstankar etc.
Många av de undersökta personerna har vid upprepade tillfällen vårdats för psykiska
störningar i kombination med ett pågående missbruk av alkohol, narkotika eller tabletter och
161
inte heller sällan under tvångsvårdande former. När det gäller tvångsvård kan man säga att
psykiatrin har en dubbel funktion, dels skall psykiatrin erbjuda patienter vård och behandling
dels har verksamheten mandat att omhänderta personer under vissa villkor. Dessa villkor är
för handen när patienten uppfyller diagnoskriterier för allvarlig psykisk störning och bedöms
vara i behov av vård som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom psykiatrisk dygnet-runtvård. Som komplement till detta patologiska synsätt kan man betrakta sjukdomssymptom
utifrån ett socialt eller kontextuellt perspektiv. Om vi utgår från hur några personer inom det
psykiatriska området själva beskriver sin disciplin, nämligen att ”Psykiatrin handlar om
människors beteenden, känslor och tankevärld, områden som mer än andra är värdeladdade
och engagerande” (Crafoord, Jacobsson & Åsberg, 1998: 1539) kan man säga att de som
tvångsvårdats har uppvisat avvikande beteenden, känslor och tankar i sådan grad att de
befunnits vara oförmögna att upprätthålla det mått av självkontroll som samhället avkräver
dess medborgare. De har äventyrat samhällets rationalitets- och moraluppfattningar på ett sätt
som legitimerat ett sanktionerat omhändertagande. All form av frihetsberövande, hur
motiverat det än är, begränsar individens handlingsfrihet och bidrar av denna anledning till att
förskjuta personen till en marginaliserad position i samhället. För dem som av olika
anledningar inte erhåller några behandlingsinsatser alls kan situationen vara än mer prekär. En
livssituation karaktäriserad av missbruk, nedsatt psykiskt välbefinnande, starkt begränsade
aktiviteter, kringskuret handlingsutrymme, tilltagande bekymmer, osäkerhet och passivt
avståndstagande attityder från omgivningen, riskerar att helt undergräva motivationen att
förändra livshållningen. Om inget bryter trenden hotas individen av exkludering. Kontrollen
över livssituationen är i detta skede starkt begränsad.
Vägarna in i de sammanhang som samhällets medborgare värnar och skattar högt stängs och
tillgången till det som andra åtnjuter stryps. Den enskilde saknar en mängd tillgångar, förlusterna
tenderar att öka och rörelseriktningen är negativ. Möjligheterna att ta del, medverka, påverka och
öva inflytande har begränsats till ett minimum (Ståhl & Antonsson, 2003: 31)
Social exklusion avser den process som hindrar individen från att integreras i samhället.
Exkluderingen utesluter personen från sociala, ekonomiska, politiska och kulturella
sammanhang och grundas således på olika typer av sammankopplade uteslutningar.
Tillsammans skapar dessa uteslutningar ett utanförskap. För personer som diagnostiserats för
allvarliga psykiska störningar och/eller grava missbruksproblem kan ett led i exkluderingen
utgöras av rättsprocesser som utfaller till individens nackdel. Personen kan t.ex. förlora
vårdnadsansvaret för sina barn, rättigheterna till sin egendom eller sina tillgångar. Ett annat
och mindre dramatiskt exempel på hur personens medborgerliga rättigheter undergrävs är när
en god man utses åt personen. Förtids- eller sjukpensionering är ytterligare exempel. Hur
vällovliga och förståeliga dylika åtgärder än är i det enskilda fallet bidrar de till att utestänga
personen från samhällslivet.
Bland allmänheten betraktas den exkluderade personen inte sällan som en inkompetent och
resurssvag individ som de förhåller sig aktivt avståndstagande till. För personer med dubbel
problematik kan känslan av att inte duga och att ingen vill kännas vid honom/henne förstärkas
av att individen ”bollas” mellan olika hjälpinstanser. Den komplexa och specifika problematik
som psykisk störning i kombination med missbruk utgör har ingen självklar klinisk
motsvarighet varför behandlingsansvaret för denna patientgrupp har varit och i vissa fall är
oklar, vilket i sin tur medför att patienten remitteras runt i vårdapparaten, vilket vi sett ett otal
exempel på i materialet.
För att förbättra förutsättningarna för bemötandet av klienter med denna problematik
avslutar vi arbetet med att lämna några förslag på åtgärder, vilka även kan bidra till att
effektivisera vårdprocessen.
162
Förslag till åtgärder
I avsnittet redovisas några förslag på åtgärder för att förbättra tillsynen av olika aktörers
insatser samt förbättra möjligheterna för denna typ av klientgrupp (med missbruk och psykisk
ohälsa/störning) att få den vård och hjälp som krävs.
Förtydligad skyldighet för myndigheter att samverka och samordna sina insatser samt
ha kunskapsutbyte
Trots att lagstiftningen reglerar myndigheters skyligheter att samverka efterlevs inte detta
alltid. Dessutom motverkas möjligheterna till samverkan av olika samverkanshindrande
mekanismer. De lagar och förordningar som reglerar myndigheternas och olika aktörers
verksamhet bör därför förtydligas. Många av undersökningspersonerna har vid upprepade
tillfällen bedömts och diagnostiserats på olika sätt beroende på vilken verksamhet eller
profession de varit i kontakt med. Olikartade bedömningar inom en profession förekommer
också. Detta problem blir särskilt tydligt för den grupp klienter som har s.k. dubbel- eller till
och med trippelproblematik, dvs. kombinationer av missbruksproblem, psykiska problem och
personlighetsstörningar, då ansvaret för olika problem faller inom ramen för olika aktörers
verksamhetsområden.
Nationellt klientregister för att underlätta informationsutbyte och uppföljning
Många av undersökningspersonerna har från tidig ålder farit illa av föräldrarelaterade problem
såsom missbruk, psykiska ohälsa och kriminalitet. Föräldrarna har också levt ett
kringflackande liv och flyttat mellan olika kommuner vilket utgjort ett hinder för
myndigheterna att utbyta information och följa upp fall där det förelegat misstanke om att
barn far illa. Även senare har klienterna kommit att leva ett kringflackande liv, saknat bostad
eller varit hemlösa. Ett nationellt klientregister som samlar uppgifter från berörda huvudmän
och myndigheter omkring psykiatriska, sociala och kriminalvårdande insatser skulle
underlätta samordning och samverkan mellan inblandade aktörer och motverka en del av de
hinder som föreligger. Ett nationellt klientregister skulle också förbättra förutsättningarna för
informations- och kunskapsutbyte mellan berörda aktörer, samt förbättra möjligheterna till
uppföljning av insatser.
Tvång i öppenvård för våldsbenägna personer med beroendeproblematik i kombination
med psykisk störning
Det stora flertalet av undersökningspersonerna har en historia av misskött medicinering,
avvikningar, bristande insikter om sina problem och vårdbehov, bristande
behandlingsmotivation samt våldsamheter till följd av missbruks- och/eller psykiatriska
problem. Detta har resulterat i att klienternas relationer till olika aktörer försämrats samt att
förutsättningarna för att få till stånd den typ av insatser som i många fall krävs undergrävts
eller till och med omöjliggjorts. Lagstiftningen har i vissa fall också hindrat att planerade
insatser fått avsedda effekter då det inte funnits lagliga möjligheter att tvinga klienten att ta
del av den vård eller behandling som erbjudits. Detta problem torde nu minska med den nya
lagstiftning som träder i kraft.
Personligt ombud, Case management eller samhällsbaserade behandlings- och
rehabiliteringsprogram (ACT-team)
Klientgruppens kontakter med olika aktörer karaktäriseras i stor utsträckning av ständigt
avbrutna och upprepade insatser från olika aktörer, brister i uppföljning samt bristande
163
ansvarstagande såväl från klientens som aktörernas sida. Samtidigt har de samverkande eller
samordnade insatserna från olika aktörer varit förhållandevis få. Skälen till detta är bl.a. att ett
stort ansvar lagts på klienten själv att sköta kontakterna med olika aktörer eller att klienten
uppmanats av en aktör att söka vård hos en annan. Dessa typer av problem torde minska och
motverkas om varje klient hade ett personligt ombud. Resultat från försöksverksamheter (se
t.ex. Socialstyrelsen 2004d) visar bl.a. att personliga ombud varit en viktig faktor för att
förändra många psykiskt sjukas hälsa och sociala situation. De personliga ombuden har i
dessa försök ansvarat för samordningen, planeringen och uppföljningen av insatser, hjälpt till
och säkerställt kontinuiteten i kontakter med olika myndigheter, kartlagt vårdbehov, bistått
och bevakat klientens rättigheter vid upprättandet av vård- och serviceplaner samt inte minst
arbetat uppsökande. Det sistnämnda torde vara synnerligen betydelsefullt då många i
undersökningsgruppen saknat fast bostad eller varit hemlösa.
164
Referenser
Andershed, H. & Andershed, A-K. (2005). Normbrytande beteende i barndomen. Vad säger
forskningen? Stockholm: Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS), Statens
institutionsstyrelse (SiS), Förlagshuset Gothia.
Apropå 5/2000. ’Statistikskolan 10. Brottslighet hos olika.’ Brottsförebyggande rådets
tidskrift. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bennett, T. & Wright, R. (1984). ’The relationship between alcohol use and burglary’. British
Journal of Addiction, 79 (1), s.431-437.
Berggren, B. (1982). ’Om samarbete, samarbetsproblem, gränsdragning, konkurrens om makt
och ansvar’ i: Psykiatri i omvandling. Spri rapport 107. Psykiatriska kliniken i Ängelholm.
Bremberg, S. (1997). Hälsoundersökning inom skolhälsovården. En litteraturöversikt.
Rapport från Samhällsmedicin Syd; 1997:2 (CBU). http://www.phs.ki.se/cahp/9006.pdf.
[2008-02-24]
Brottsförebyggande rådet (2000). Stöld, våld och droger bland pojkar och flickor i årskurs
nio. Resultat från tre självdeklarationsundersökningar. Rapport 2000:17. Stockholm: BRÅ.
Brottsförebyggande rådet (2001). Kriminell utveckling – tidiga riskfaktorer och förebyggande
insatser. Rapport 2001:15. Stockholm: BRÅ.
Brottsförebyggande rådet (2002). Våld mot kvinnor i nära relationer. En kartläggning.
Rapport 2002:14. Stockholm: BRÅ.
Brottsförebyggande rådet (2004). Brottsutvecklingen i Sverige 2001–2003. Rapport 2004:3.
Stockholm: BRÅ.
Brottsförebyggande rådet (2005). Stöld, våld och droger bland ungdomar i årskurs nio.
Resultat från fem självdeklarationsundersökningar. Rapport 2005:4. Stockholm: BRÅ.
Brottsförebyggande rådet (2006). Ungdomar och brott åren 1995–2005. Resultat från sex
självdeklarationsundersökningar bland elever i årskurs 9. Rapport 2006:7. Stockholm:
BRÅ.
Brottsförebyggande rådet (2007). Barn som begår brott. Polisens hantering av misstänkta
personer under femton år. Rapport 2007:16. Stockholm: BRÅ.
Carney, J. V. (2000). ‘Bullied to death: Perceptions of peer abuse and suicidal behaviour
during adolescence’ i: School Psychology International, 21, (2), 213-223.
Cederblad, M, & Höök, M. (1986). ‘Vart sjätte barn har psykiska störningar’ i:
Läkartidningen, 1986;81:953-959.
Cederblad, M. (2004). Från Barndom till vuxenliv. En översikt av longitudinell forskning.
Stockholm. Centrum för utvärdering av socialt arbete, Förlagshuset Gothia.
165
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning och Folkhälsoinstitutet.
Drogutvecklingen i Sverige – Rapport 2000. Rapport nr 9. Stockholm. CAN och
Folkhälsoinstitutet.
Cuffel, B. J., Shumway, M., Chouljioa, T. L., & MacDonald, T. (1994). ‘A longitudinal study
of substance use and community violence in schizophrenia’ i: The Journal of Nervous and
Mental Disease, 182, s. 704-708.
Danermark, B. & Kullberg, C. (1999). Samverkan. Välfärdsstatens nya arbetsformer. Lund:
Studentlitteratur.
Dixon, L. (1999). ‘Dual diagnosis of substance abuse in schizophrenia: prevalence and impact
on outcomes’ i: Schizophrenia Research, 35. s. 93-100.
Eriksson, B., Lindberg, O., Flygare, E. & Daneback, K. (2002). Skolan – en arena för
mobbning. Stockholm. Skolverket.
Frånberg, G-M. (2003). Mobbning i nordiska skolor. Kartläggning av forskning om och
nationella åtgärder mot mobbning i nordiska skolor. Nordiska ministerrådet, TemaNord
2003:508.
Hakim, C. (1993). ‘Research Analysis of Administrative Records’ i: M. Hammersley. (Ed.).
Social Research. Philosophy, Politics and Practice. London: SAGE Publications.
Hodgins, S. (1992). ‘Mental disorder, intellectual deficiency, and crime: evidence from a birth
cohort’ i: Archives of General Psychiatry, 49. s. 476-483.
Hodgins, S., Mednick, S. A., Brennan, P. A., Schulsinger, F. & Engberg, M. (1996). ‘Mental
disorder and crime: evidence from a Danish cohort’ i: Archives of General Psychiatry, 53. s.
489-496.
Hägglund, S. (2007). Banal mobbning – en vardagsföreteelse i förskola och skola, i: Thors, C.
(red), Utstött – en bok om mobbning. Lärarförbundets förlag: Lärarförbundet.
Indurkhya, A. & von Eye, A. (2000). ‘The Power of Tests in Configural Frequency Analysis’
i: Psychologische Beiträge, Volume 42, Issue 3.
Jeanneau, Madeleine (2003). Kvinnors psykiska ohälsa i aktuell svensk forskning.
Samhällsmedicin. Enheten för psykisk hälsa. Rapport 2003:3.
Kaltiala H., R., Rimpelä, M., Rantanen, P. & Rimpelä, A. (2000). ‘Bulling at school - an
indicator of adolescents at risk for mental disorders’ i: Journal of Adolescence, 23, (6), 661674.
King, A., Wold, B., Tudor-Smith, C. & Yossi, H. (1996). ‘The health of youth. A cross
national survey. A report of the 1993-1994 survey results of health behaviour of schoolaged children: A WHO crossnational study’ i: WHO regional publications, European series
No. 69, Canada.
166
Klee, H. (1997). Amphetamine Use: International Perspectives on Current Trends.
Amsterdam: Harwood Academic.
Kullgren, G. (2003). ‘Våldsbrott och psykisk sjukdom’. i: Socialstyrelsen (2003). Utredning
av händelserna i Åkeshov och Gamla stan och dess möjliga samband med brister i
bemötande och behandling inom den psykiatriska vården och socialtjänstens verksamhet.
Dnr 00-5240/2003. Bilaga 2. Stockholm: Socialstyrelsen.
Kvale, S, (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Lagerberg, D. & Sundelin, C. (2005). Risk och prognos i socialt arbete med barn.
Forskningsmetoder och resultat. Stockholm: Centrum för utvärdering av socialt arbete,
Förlagshuset Gothia.
Lindblad, F. (1990). ’Det äkta samarbetets karaktär och förutsättningar’ i: Sju perspektiv på
barns och ungdomars levnadsförhållanden. SoS-rapport 1990:5.
McLellan A. T. et al. (1997). ‘Problem-Service ”Matching” in Addiction Treatment. A
Prospective Study in 4 Programs’ i: Arch. Gen. Psychiatry, 54. s. 730-735.
Menard, S., Mihalic, S. & Huizinga, D. (2001). ’Drugs and crime revisited’. Justice
Quarterly, 18 (2), s. 269-299.
Myndigheten för skolutveckling (2003). Olikas lika värde. Stockholm: Myndigheten för
skolutveckling.
Olweus, D. (1994). Mobbning i skolan. Vad vi vet och vad vi kan göra. Stockholm: Liber
utbildning.
Olweus, D. (2000), principal author, i S. E. Delbert (Ed): Blueprints for Violence Prevention.
Bullying Prevention Program. Univ. Of Colorado: Inst. of Behavioral Science.
Phillips, P. (2000). ‘Substance misuse, offending and mental illness: a review’ i: Journal of
Psychiatric and Mental Health Nursing. 7. s. 483-489.
Rigby, K. & Slee, P. (1999). ‘Suicidal ideation among adolescent school children, involment
in bully-victim problems, and perceived social support’ i: Suicide and Life Threatening
Behavior, 29, (2), 119-130.
Räsänen, P., Tiihonen, J., Isohanni, M., Rantakallio, P., Lehtonen, J. & Moring, J. (1998).
‘Schizophrenia, alcohol abuse, and violent behavior: a 26-year follow up study if an
unselected birth cohort’ i: Schizophrenia Bulletin, 24. s. 437-441.
Rättsmedicinalverket (1994). Inblick i en okänd värld. RMV-rapport 1994:1. Stockholm:
RMV.
Rättsmedicinalverket (1995). Utredning och omhändertagande av psykiskt störda
lagöverträdare i Norden. RMV-rapport 1995:1. Stockholm: RMV.
167
Rättsmedicinalverket (2000). Riskbedömning vid rättspsykiatrisk undersökning. Riktlinjer och
reflexioner. RMV-rapport 2000:1. Stockholm: Fritzes.
SBU (2001). Behandling av alkohol- och narkotikaproblem. En evidensbaserad
kunskapssammanställning. Statens beredning för medicinsk utvärdering.
Scheff, T. J. (1997). Emotions, the Social Bonds and Human Reality. Cambridge: Cambridge
University Press.
Scott, H., Johnson, S., Menezes, P., Thornicroft, G., Marshall, J., Bindman, J., Bebbington, P.,
& Kuipers, W. (1998). ‘Substance misuse and risk of aggression and offending among the
severely mentally ill’ i: British Journal of Psychiatr,. 172. s. 345-350.
Seidel, J. (1997). Barnet i familjen. Orsaker till och följder av bristande omsorg. Lund:
Studentlitteratur.
Simpson, M. (2003). ‘The relationship between drug use and crime: a puzzle inside an
enigma’. International Journal of Drug Policy, 14. s. 307-319.
Skolverket (2000). Attityder till skolan 2000.
www.skolverket.se/studier/vardegrunden/ mobbning.
Skolverkets
rapport
nr
197.
Socialstyrelsen (1996). Kursändring i missbruksvården. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1996:3.
Socialstyrelsen (2000). Psykiskt störda lagöverträdare: Bakgrund, brott, påföljd och återfall.
Socialstyrelsen följer upp och utvärderar, 1103-5706 ; 2000:2. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2003). Utredning av händelserna i Åkeshov och Gamla stan och dess möjliga
samband med brister i bemötande och behandling inom den psykiatriska vården och
socialtjänstens verksamhet. Dnr 00-5240/2003. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2004a). Folkhälsa och sociala förhållanden. Lägesrapport 2003. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2004b) Förbättringsprocessen hos personer med svår psykisk störning och
missbruksproblem En långtidsuppföljning av Socialstyrelsens försöksverksamheter i
samband med psykiatrireformen. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2004c). Mellan två stolar? Om samverkan mellan socialtjänst och barn och
ungdomspsykiatri: verksamheternas behov av samverkan och hur de faktiskt gör.
Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2004d). Personligt ombud för personer med psykiska funktionshinder. En
sexårsuppföljning av tio försöksverksamheter. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2005a). Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2005b). Kommunernas insatser för personer med psykiska funktionshinder,
Slutrapport från en nationell tillsyn 2002–2004. Stockholm: Socialstyrelsen.
168
Socialstyrelsen (2005c). Händelseanalys & Riskanalys. Handbok för patientsäkerhetsarbete.
Stockholm: Socialstyrelsen.
SOU 1974:39. Socialvården – mål och medel. Principbetänkande av Socialutredningen.
Stockholm: Socialdepartementet.
SOU 1996:85. Egon Jönsson – en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom
rehabiliteringsområdet. Betänkande från en kartläggning av lokala samverkansprojekt inom
rehabiliteringsområdet. Stockholm: Fritzes.
Soyka, M. (2000). ‘Substance abuse, psychiatric disorder and disturbed behavior’ i: British
Journal of Psychiatry, 176. s. 345-350.
Statistiska Centralbyrån (2006). Indikatorer för hållbar utveckling. Andelen
långtidsarbetslösa av arbetskraften i olika åldergrupper, båda könen.
http://www.h.scb.se/scb/bor/scbboju/hut06/ind/51._Langarbetslosa.htm
Statistiska Centralbyrån (2007). Antalet separationer minskar.
www.scb.se/templates/tableOrChart____27475.asp. [2008-02-24].
Statistiska Centralbyrån (2007). Arbetskraftsundersökningarna 2006. Sveriges officiella
statistisk. Statistiska meddelanden, AM 12 SM 0701. [2008-02-24].
Statistiska centralbyrån, Utsatt för något våld. Undersökningarna av levnadsförhållanden
(ULF). Tabell TR 2. http://www.scb.se/templates/tableOrChart____139981.asp. [2008-0224].
Swartz, M. S., Swanson, J. W., Hiday, V. A., Borum, R., Wagner, H. R. & Burns, B. J.
(1998). ‘Violence and severe mental illness: the effects of substance abuse and
nonadherence to medication’ i: American Journal of Psychiatry, 155. s. 226-231.
Tranquist, J. (2001). Samverkan med individen i fokus. En processutvärdering av Arbets- och
utvecklingscentra i Malmö. Malmö: Arbetslivsinstitutet syd.
Westrin, C-G. (1986). Social och medicinsk samverkan – begrepp och betingelser.
Socialmedicinsk tidsskrift, 7-8. s. 280-285.
von Eye, A. (2004). Configural Frequency Analysis. A program for 32 Bit Windows
Operating Systems. Manual for Program Version 2000. html-version av,
www.msu.edu/user/voneye/CFA.manual.wpd.
Wright, R. & Decker, S. (1997). Armed Robbers in Action: Stickups and Street Culture.
Boston: Northeastern University Press.
169
Appendix: Tabellbilaga
Tabell A3: Korrelationer mellan riskfaktorer under uppväxttiden
Correlations
Problem,
Aggression under
uppväxt (tom 7 år)
Spearman's rho
Problem, Aggression under
uppväxt (tom 7 år)
Problem, Koncentration under
uppväxt (tom 7 år)
Problem, psykiska, anpassning
under uppväxt (tom 7år)
Correlation Coefficient
Föräldrar sjukliga, brister i
omsorg
Föräldrar kriminella
Stryk, kränkt av föräldrar
Utsatt för sexuella övergrepp
Våld mellan föräldrar, barn
bevittnat våld
Koncentrations svårigheter
Föräldrar separerar, skiljer sig
Få prosociala kamrater
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Problem, psykiska,
anpassning under
uppväxt (tom 7år)
Föräldrar,
missbruk
alkohol droger
Föräldrar sjukliga,
brister i omsorg
Föräldrar
kriminella
Stryk, kränkt
av föräldrar
Utsatt för sexuella
övergrepp
Våld mellan
föräldrar, barn
bevittnat våld
Föräldrar
separerar,
skiljer sig
Koncentrations
svårigheter
Få prosociala
kamrater
1,000
,002
,048
,099
,100
,121
,126
-,018
,169
,133
-,051
,010
.
,980
,585
,258
,251
,164
,150
,839
,052
,128
,563
,912
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,002
1,000
,023
-,029
,045
,085
,010
-,122
,043
,203*
-,069
Sig. (2-tailed)
,980
.
,791
,738
,604
,331
,908
,163
,625
,019
,433
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,048
,023
1,000
-,091
,001
-,076
,173*
,101
,010
,024
-,058
,141
Sig. (2-tailed)
,585
,791
.
,296
,990
,385
,047
,248
,911
,780
,511
,105
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,099
-,029
-,091
1,000
,206*
,071
,168
-,040
-,037
,096
-,061
Sig. (2-tailed)
,258
,738
,296
.
,017
,417
,053
,647
,000
,670
,274
,488
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,100
,045
,001
,206*
,207*
,160
-,052
,345**
,088
,030
,123
Sig. (2-tailed)
,251
,604
,990
,017
.
,017
,065
,553
,000
,316
,729
,159
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,121
,085
-,076
,071
,207*
1,000
,040
-,027
-,088
,089
,096
Sig. (2-tailed)
,164
,331
,385
,417
,017
.
,650
,757
,006
,313
,310
,272
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,126
,010
,173*
,168
,160
,040
1,000
,197*
,387**
,129
-,116
,024
Sig. (2-tailed)
,150
,908
,047
,053
,065
,650
.
,023
,000
,138
,185
,781
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,018
-,122
,101
-,040
-,052
-,027
,197*
1,000
-,059
,036
-,038
,045
Sig. (2-tailed)
,839
,163
,248
,647
,553
,757
,023
.
,502
,682
,665
,608
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,169
,043
,010
,316**
,345**
,238**
,387**
-,059
1,000
-,009
,174*
-,029
Sig. (2-tailed)
,052
,625
,911
,000
,000
,006
,000
,502
.
,916
,045
,738
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,133
,203*
,024
-,037
,088
-,088
,129
,036
-,009
1,000
-,025
,159
Sig. (2-tailed)
,128
,019
,780
,670
,316
,313
,138
,682
,916
.
,773
,067
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,051
-,069
-,058
,096
,030
,089
-,116
-,038
,174*
-,025
1,000
-,150
Sig. (2-tailed)
,563
,433
,511
,274
,729
,310
,185
,665
,045
,773
.
,084
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,010
,250**
,141
-,061
,123
,096
,024
,045
-,029
,159
-,150
1,000
Sig. (2-tailed)
,912
,004
,105
,488
,159
,272
,781
,608
,738
,067
,084
.
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Sig. (2-tailed)
N
Föräldrar, missbruk alkohol
droger
Problem,
Koncentration
under uppväxt
(tom 7 år)
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
1,000
,316**
,238**
133
,250**
,004
133
Tabell B3: Korrelationer mellan riskfaktorer och insatser under uppväxttiden
Correlations
Insatser:
socialtjänst.
Spearman's rho
Föräldrar, missbruk alkohol
droger
Föräldrar sjukliga, brister i
omsorg
Föräldrar kriminella
Stryk, kränkt av föräldrar
Utsatt för sexuella övergrepp
Våld mellan föräldrar, barn
bevittnat våld
Problem, Aggression under
uppväxt (tom 7 år)
Problem, Koncentration under
uppväxt (tom 7 år)
Problem, psykiska, anpassning
under uppväxt (tom 7år)
Föräldrar separerar, skiljer sig
Få prosociala kamrater
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Insatser: psykiatri.
Insatser: hälsosjukvård.
Insatser:
(för)skolan.
Correlation Coefficient
,187*
,187*
,130
,148
Sig. (2-tailed)
,031
,031
,137
,088
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,398**
,447**
,192*
,161
Sig. (2-tailed)
,000
,000
,027
,064
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,230**
,234**
,136
,084
Sig. (2-tailed)
,008
,007
,117
,335
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,281**
,157
,075
-,009
Sig. (2-tailed)
,001
,071
,390
,921
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,077
,022
,084
-,073
Sig. (2-tailed)
,379
,802
,334
,403
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,206*
,225**
-,001
,054
Sig. (2-tailed)
,018
,009
,987
,533
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,119
,257**
,264**
,393**
Sig. (2-tailed)
,172
,003
,002
,000
N
133
133
133
Correlation Coefficient
,065
,126
-,089
Sig. (2-tailed)
,460
,148
,310
N
133
133
133
Correlation Coefficient
,090
,058
,184*
-,050
Sig. (2-tailed)
,300
,510
,034
,568
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
133
,334**
,000
133
-,096
,010
,036
-,114
Sig. (2-tailed)
,273
,909
,681
,191
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,270**
,213*
,020
,076
Sig. (2-tailed)
,002
,014
,822
,386
N
133
133
133
133
Tabell C3: Korrelationer mellan olika typer av insatser under uppväxttiden
Correlations
Insatser:
socialtjänst.
Spearman's rho
Insatser: socialtjänst.
Correlation Coefficient
1,000
Sig. (2-tailed)
Insatser: psykiatri.
Insatser: hälso- sjukvård.
Insatser: (för)skolan.
Insatser: psykiatri.
Insatser: hälsosjukvård.
Insatser:
(för)skolan.
,631**
,213*
,272**
.
,000
,014
,002
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,631**
,283**
,338**
Sig. (2-tailed)
,000
.
,001
,000
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,213*
,283**
1,000
,104
Sig. (2-tailed)
,014
,001
.
,233
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,272**
,338**
,104
1,000
Sig. (2-tailed)
,002
,000
,233
.
N
133
133
133
133
1,000
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Tabell D3: Multipla insatser under uppväxttiden
Antal i gruppen
Insatser: socialtjänst.
Insatser: psykiatri.
Insatser: hälso- sjukvård.
Insatser uppväxt:
Insatser uppväxt:
Insatser uppväxt:
Socialtjänst
Psykiatri
Hälso- sjukvård
Förskola
30
100%
22
100%
9
100%
5
100%
4
18%
4
44%
1
20%
Ja
30
100%
18
82%
5
56%
4
80%
Uppgift saknas
12
40%
4
44%
1
20%
Ja
18
60%
22
100%
5
56%
4
80%
Uppgift saknas
25
83%
17
77%
4
80%
5
17%
5
23%
9
100%
1
20%
26
87%
18
82%
8
89%
4
13%
4
18%
1
11%
5
100%
Uppgift saknas
Ja
Insatser: (för)skolan.
Insatser uppväxt:
Uppgift saknas
Ja
Tabell A4: Problembeteenden: för flickor och pojkar som noterats för psykiska störningar och kognitiva problem
Problem, störning, diagnos, syndrom under skoltid
Ja
Uppgift saknas
Ja
Kön
Kön
Kön
Kön
Man
Börjar dricka, missbruka alkohol
Kognitiva problem
Uppgift saknas
Kvinna
Man
Kvinna
Man
Kvinna
Man
Kvinna
Antal i gruppen
95
100%
17
100%
14
100%
7
100%
87
100%
22
100%
22
100%
2
100%
Uppgift saknas
48
51%
8
47%
5
36%
2
29%
41
47%
8
36%
12
55%
2
100%
47
49%
9
53%
9
64%
5
71%
46
53%
14
64%
10
45%
Uppgift saknas
64
67%
11
65%
8
57%
5
71%
58
67%
14
64%
14
64%
2
100%
Ja
31
33%
6
35%
6
43%
2
29%
29
33%
8
36%
8
36%
Uppgift saknas
76
80%
15
88%
8
57%
7
100%
70
80%
20
91%
14
64%
2
100%
Ja
19
20%
2
12%
6
43%
17
20%
2
9%
8
36%
Uppgift saknas
66
69%
14
82%
6
43%
4
57%
57
66%
16
73%
15
68%
2
100%
Ja
29
31%
3
18%
8
57%
3
43%
30
34%
6
27%
7
32%
Uppgift saknas
84
88%
16
94%
13
93%
5
71%
78
90%
19
86%
19
86%
2
100%
Ja
11
12%
1
6%
1
7%
2
29%
9
10%
3
14%
3
14%
Uppgift saknas
74
78%
17
100%
8
57%
7
100%
66
76%
22
100%
16
73%
2
100%
Ja
21
22%
6
43%
21
24%
6
27%
2
100%
2
100%
Ja
Börjar röka, missbruka hasch, marijuana
Sniffat mer eller mindre
Använder, missbrukar narkotika
Använder, missbrukar mediciner
Aggressiv, bråkat, slagits, hotat, våld i skolan
Våldshandlingar (exkl skola och ospec.):
misshandel, slagsmål, hot, ofredande, sexbrott
Övriga brott
Uppgift saknas
76
80%
15
88%
8
57%
6
86%
69
79%
19
86%
15
68%
Ja
19
20%
2
12%
6
43%
1
14%
18
21%
3
14%
7
32%
Uppgift saknas
59
62%
14
82%
6
43%
6
86%
54
62%
18
82%
11
50%
Ja
36
38%
3
18%
8
57%
1
14%
33
38%
4
18%
11
50%
Tabell B4: Total riskbelastning
Inga riskfaktorer under uppväxt
Totalt
Utan insatser
Med insatser
Utan insatser
Med insatser
Hela materialet
Flyttar ofta under uppväxten
Flyttar ofta under
uppväxten
Flyttar ofta under uppväxten
Flyttar ofta under uppväxten
Flyttar ofta under uppväxten
Uppgift saknas
N=32
Antal riskfaktorer,
uppväxt + skoltid
(max 29)
Riskfaktorer under uppväxt
Ja
Uppgift saknas
N=3
N=2
Uppgift saknas
N=49
Ja
Uppgift saknas
N=11
N=34
Ja
Uppgift saknas
N=2
N=117
Min
0
2
1
1
3
4
7
0
2
Max
13
3
8
13
14
15
11
15
14
Medel
3,9
2,3
4,5
6,8
8,0
8,6
9,0
6,5
7,1
Stand.avvik
2,9
,6
4,9
2,9
4,0
2,9
2,8
3,4
4,1
Antal svar
32
3
2
49
11
34
2
117
16
Tabell C4a: Korrelationer mellan individproblem (skoltid)
Correlations
Anpassnings
problem
Spearman's rho
Ja
N=16
Anpassningsproblem
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
N
Koncentrations svårigheter
Kognitiva problem
Psykiska problem
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Correlation Coefficient
Koncentrations
svårigheter
Kognitiva
problem
Psykiska problem
1,000
-,005
-,093
,004
.
,954
,288
,967
133
133
133
133
-,005
1,000
,189*
,115
Sig. (2-tailed)
,954
.
,029
,186
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
-,093
,189*
1,000
,185*
Sig. (2-tailed)
,288
,029
.
,033
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,004
,115
,185*
Sig. (2-tailed)
,967
,186
,033
.
N
133
133
133
133
1,000
Tabell C4b: Korrelationer mellan individproblem (skoltid) och riskfaktorer (uppväxt)
Correlations
Anpassningspr
oblem
Spearman's rho
Problem, Aggression under
uppväxt (tom 7 år)
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
N
Problem, Koncentration under
uppväxt (tom 7 år)
Problem, psykiska, anpassning
under uppväxt (tom 7år)
Koncentrations
svårigheter
Kognitiva
problem
Psykiska problem
-,056
,133
,089
,005
,519
,128
,310
,952
133
133
133
133
-,065
,203(*)
,043
,099
Sig. (2-tailed)
,457
,019
,623
,255
N
133
133
133
133
,283(**)
,024
,046
,121
,001
,780
,601
,164
133
133
133
133
-,171(*)
-,037
-,090
,022
,049
,670
,301
,799
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
N
Föräldrar, missbruk alkohol droger
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
N
Föräldrar sjukliga, brister i omsorg
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
N
Föräldrar kriminella
Stryk, kränkt av föräldrar
Utsatt för sexuella övergrepp
Våld mellan föräldrar, barn
bevittnat våld
* Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
** Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
133
133
133
133
-,114
,088
,047
,146
,193
,316
,589
,093
133
133
133
133
-,059
-,088
-,070
-,073
Sig. (2-tailed)
,497
,313
,424
,405
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
-,009
,129
-,011
-,013
Sig. (2-tailed)
,921
,138
,900
,885
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,048
,036
-,113
,083
Sig. (2-tailed)
,580
,682
,194
,344
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
-,070
-,009
-,105
,007
Sig. (2-tailed)
,420
,916
,227
,940
N
133
133
133
133
Tabell C4c: Korrelationer mellan individproblem (skoltid) och familjekonstellation, kamratrelationer samt anknytning till skola
Correlations
Anpassnings
problem
Spearman's rho
Fostrad av ensam förälder
Föräldrar avlider
Avbrutit, splittrad skolgång
Skolkat under skoltid
Mobbad av andra
Få prosociala kamrater
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Psykiska problem
,116
,024
-,036
,057
Sig. (2-tailed)
,183
,780
,677
,518
133
133
133
133
-,035
-,025
,089
,049
Sig. (2-tailed)
,689
,773
,309
,576
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,268**
,173*
,043
-,092
Sig. (2-tailed)
,002
,046
,623
,293
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
-,034
,009
,145
,122
Sig. (2-tailed)
,694
,921
,096
,164
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,065
-,008
,021
,041
Sig. (2-tailed)
,455
,929
,810
,638
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,075
-,022
,043
,203*
Sig. (2-tailed)
,392
,804
,626
,019
N
Umgänge med
missbrukare/kriminella
Kognitiva
problem
Correlation Coefficient
N
Föräldrar separerar, skiljer sig
Koncentrations
svårigheter
133
133
133
133
-,078
,119
,100
,133
Sig. (2-tailed)
,371
,172
,252
,126
N
133
133
133
133
-,062
,159
,193*
,178*
Sig. (2-tailed)
,477
,067
,026
,040
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Tabell D4a: Korrelationer mellan aggressivt/normbrytande beteende och individrelaterade problem (skoltid)
Correlations
Aggressiv, bråkat,
slagits, hotat,
våld i skolan
Spearman's rho
Aggressiv, bråkat, slagits, hotat,
våld i skolan
Våldshandlingar (exkl skola och
ospec.): misshandel, slagsmål,
hot, ofredande, sexbrott
Övriga brott
Anpassningsproblem
Koncentrations svårigheter
Kognitiva problem
Psykiska problem
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
1,000
Våldshandlingar
(exkl skola och
ospec.):
misshandel,
slagsmål, hot,
ofredande,
sexbrott
Anpassnings
problem
Övriga brott
Koncentrations
svårigheter
Kognitiva
problem
Psykiska problem
,244**
,205*
,195*
,152
,055
,132
.
,005
,018
,024
,081
,531
,130
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,244**
,303**
,286**
,050
,093
,115
Sig. (2-tailed)
,005
.
,000
,001
,568
,285
,186
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,205*
,303**
1,000
-,066
,111
,095
,200*
Sig. (2-tailed)
,018
,000
.
,449
,203
,276
,021
1,000
N
133
133
Correlation Coefficient
,195*
,286**
133
133
133
133
133
-,066
1,000
-,005
-,093
,004
Sig. (2-tailed)
,024
,001
N
133
133
,449
.
,954
,288
,967
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,152
,050
,111
-,005
1,000
,189*
,115
Sig. (2-tailed)
N
,081
,568
,203
,954
.
,029
,186
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,055
,093
,095
-,093
,189*
Sig. (2-tailed)
,531
,285
,276
,288
,029
.
,033
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,132
,115
,200*
,004
,115
,185*
Sig. (2-tailed)
,130
,186
,021
,967
,186
,033
.
N
133
133
133
133
133
133
133
1,000
,185*
1,000
Tabell D4b: Korrelationer mellan aggressivt/normbrytande beteende, individrelaterade problem (skoltid) och riskfaktorer (uppväxt)
Correlations
Aggressiv, bråkat,
slagits, hotat,
våld i skolan
Spearman's rho
Problem, Aggression under
uppväxt (tom 7 år)
Problem, Koncentration under
uppväxt (tom 7 år)
Problem, psykiska, anpassning
under uppväxt (tom 7år)
Föräldrar sjukliga, brister i
omsorg
Föräldrar kriminella
Stryk, kränkt av föräldrar
Utsatt för sexuella övergrepp
Våld mellan föräldrar, barn
bevittnat våld
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Övriga brott
Anpassnings
problem
Koncentrations
svårigheter
Kognitiva
problem
Psykiska problem
Correlation Coefficient
,069
-,007
-,036
-,056
,133
,089
,005
Sig. (2-tailed)
,432
,933
,679
,519
,128
,310
,952
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
-,040
,078
,122
-,065
,203*
,043
,099
Sig. (2-tailed)
,646
,369
,163
,457
,019
,623
,255
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,030
,180*
,073
,283**
,024
,046
,121
Sig. (2-tailed)
,736
,039
,402
,001
,780
,601
,164
133
133
133
133
133
133
133
-,022
,075
,172*
-,171*
-,037
-,090
,022
Sig. (2-tailed)
,805
,394
,048
,049
,670
,301
,799
N
133
133
133
133
133
133
133
-,117
,088
,076
-,114
,088
,047
,146
Sig. (2-tailed)
,181
,316
,386
,193
,316
,589
,093
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,256**
,046
,229**
-,059
-,088
-,070
-,073
Sig. (2-tailed)
,003
,601
,008
,497
,313
,424
,405
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,096
-,005
,096
-,009
,129
-,011
-,013
Sig. (2-tailed)
,273
,957
,271
,921
,138
,900
,885
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,101
,092
-,134
,048
,036
-,113
,083
Sig. (2-tailed)
,249
,290
,125
,580
,682
,194
,344
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,056
,049
,128
-,070
-,009
-,105
,007
Sig. (2-tailed)
,519
,575
,142
,420
,916
,227
,940
N
133
133
133
133
133
133
133
N
Föräldrar, missbruk alkohol
droger
Våldshandlingar
(exkl skola och
ospec.):
misshandel,
slagsmål, hot,
ofredande,
sexbrott
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Tabell D4c: Korrelationer mellan aggressivt/normbrytande beteende, individrelaterade problem (skoltid) och familjekonstellation, kamratrelationer samt anknytning till skola
Correlations
Aggressiv, bråkat,
slagits, hotat,
våld i skolan
Spearman's rho
Fostrad av ensam förälder
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
Föräldrar separerar, skiljer sig
Föräldrar avlider
Avbrutit, splittrad skolgång
Skolkat under skoltid
Mobbad av andra
Umgänge med
missbrukare/kriminella
Få prosociala kamrater
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Våldshandlingar
(exkl skola och
ospec.):
misshandel,
slagsmål, hot,
ofredande,
sexbrott
Övriga brott
Anpassnings
problem
Koncentrations
svårigheter
Kognitiva
problem
Psykiska problem
-,049
,024
-,124
,116
,024
-,036
,057
,575
,780
,154
,183
,780
,677
,518
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,105
,159
,080
-,035
-,025
,089
,049
Sig. (2-tailed)
,230
,067
,362
,689
,773
,309
,576
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,128
,119
-,068
,268**
,173*
,043
-,092
Sig. (2-tailed)
,141
,172
,434
,002
,046
,623
,293
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,146
,132
,162
-,034
,009
,145
,122
Sig. (2-tailed)
,095
,129
,062
,694
,921
,096
,164
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,084
,029
,192*
,065
-,008
,021
,041
Sig. (2-tailed)
,337
,737
,027
,455
,929
,810
,638
N
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,259**
,166
,132
,075
-,022
,043
,203*
Sig. (2-tailed)
,003
,057
,130
,392
,804
,626
,019
N
133
133
133
Correlation Coefficient
,019
,119
,252**
Sig. (2-tailed)
,829
,172
N
133
133
-,094
,159
Sig. (2-tailed)
,283
N
133
Correlation Coefficient
133
133
133
133
-,078
,119
,100
,133
,003
,371
,172
,252
,126
133
133
133
133
133
,200*
-,062
,159
,193*
,178*
,067
,021
,477
,067
,026
,040
133
133
133
133
133
133
Tabell E4: Aggressiv, bråkat, slagits, hotat, våld i skolan * Mobbad av andra (endast män)
Mobbad av andra
Uppgift saknas
Aggressiv, bråkat, slagits,
hotat, våld i skolan
Uppgift saknas
Count
% within Mobbad av andra
Ja
Count
% within Mobbad av andra
Total
Count
% within Mobbad av andra
Ja
Total
52
30
82
85,2%
62,5%
75,2%
9
18
27
14,8%
37,5%
24,8%
61
48
109
100,0%
100,0%
100,0%
Tabell F4: Aggressiv, bråkat, slagits, hotat, våld i skolan * Mobbad av andra (män ock kvinnor)
Mobbad av andra
Uppgift saknas
Aggressiv, bråkat, slagits,
hotat, våld i skolan
Uppgift saknas
Count
% within Mobbad av andra
Ja
Count
% within Mobbad av andra
Total
Count
% within Mobbad av andra
Ja
Total
69
37
106
88,5%
67,3%
79,7%
9
18
27
11,5%
32,7%
20,3%
78
55
133
100,0%
100,0%
100,0%
Tabell G4a: Korrelationer mellan alkohol- och droganvändning/missbruk, aggressivt/normbrytande beteende och individrelaterade problem (skoltid)
Correlations
Börjar dricka,
missbruka alkohol
Spearman's rho
Börjar dricka, missbruka alkohol
Correlation Coefficient
Börjar röka, missbruka hasch,
marijuana
Sniffat mer eller mindre
Använder, missbrukar narkotika
Använder, missbrukar mediciner
Aggressiv, bråkat, slagits, hotat,
våld i skolan
Våldshandlingar (exkl skola och
ospec.): misshandel, slagsmål,
hot, ofredande, sexbrott
Övriga brott
Anpassningsproblem
Koncentrations svårigheter
Kognitiva problem
Psykiska problem
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Använder,
missbrukar
narkotika
Sniffat mer
eller mindre
Använder,
missbrukar
mediciner
Aggressiv, bråkat,
slagits, hotat,
våld i skolan
Anpassnings
problem
Övriga brott
Koncentrations
svårigheter
Kognitiva
problem
Psykiska problem
,265**
,104
,269**
,195*
,104
,157
,243**
,108
,047
-,103
,205*
.
,002
,232
,002
,024
,232
,070
,005
,215
,594
,238
,018
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,265**
,311**
,559**
,147
,271**
,021
,157
,193*
,332**
-,005
,013
Sig. (2-tailed)
,002
.
,000
,000
,091
,002
,815
,070
,026
,000
,955
,880
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,104
,311**
,291**
,234**
,071
,060
,127
-,001
,152
,152
,094
Sig. (2-tailed)
,232
,000
.
,001
,007
,419
,490
,146
,987
,081
,081
,284
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,269**
,559**
,291**
,211*
,291**
,156
,183*
,117
,195*
-,032
,039
Sig. (2-tailed)
,002
,000
,001
.
,015
,001
,074
,035
,180
,024
,717
,655
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,195*
,147
,234**
,211*
,175*
,107
,178*
-,070
,107
,018
,201*
Sig. (2-tailed)
,024
,091
,007
,015
.
,044
,219
,041
,420
,219
,836
,020
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,104
,271**
,071
,291**
,175*
,244**
,205*
,195*
,152
,055
,132
Sig. (2-tailed)
,232
,002
,419
,001
,044
.
,005
,018
,024
,081
,531
,130
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,157
,021
,060
,156
,107
,244**
,303**
,286**
,050
,093
,115
Sig. (2-tailed)
,070
,815
,490
,074
,219
,005
.
,000
,001
,568
,285
,186
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,243**
,157
,127
,183*
,178*
,205*
,303**
1,000
-,066
,111
,095
,200*
Sig. (2-tailed)
,005
,070
,146
,035
,041
,018
,000
.
,449
,203
,276
,021
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,108
,193*
-,001
,117
-,070
,195*
,286**
-,066
1,000
-,005
-,093
,004
Sig. (2-tailed)
,215
,026
,987
,180
,420
,024
,001
,449
.
,954
,288
,967
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,047
,332**
,152
,195*
,107
,152
,050
,111
-,005
1,000
,189*
,115
Sig. (2-tailed)
,594
,000
,081
,024
,219
,081
,568
,203
,954
.
,029
,186
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,103
-,005
,152
-,032
,018
,055
,093
,095
-,093
,189*
Sig. (2-tailed)
,238
,955
,081
,717
,836
,531
,285
,276
,288
,029
.
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,205*
,013
,094
,039
,201*
,132
,115
,200*
,004
,115
,185*
Sig. (2-tailed)
,018
,880
,284
,655
,020
,130
,186
,021
,967
,186
,033
.
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Sig. (2-tailed)
Correlation Coefficient
1,000
Börjar röka,
missbruka hasch,
marijuana
Våldshandlingar
(exkl skola och
ospec.):
misshandel,
slagsmål, hot,
ofredande,
sexbrott
1,000
1,000
1,000
1,000
1,000
1,000
1,000
133
,185*
,033
133
1,000
Tabell G4b: Korrelationer mellan alkohol- och droganvändning/missbruk, aggressivt/normbrytande beteende, individrelaterade problem (skoltid) och riskfaktorer (uppväxt)
Correlations
Börjar röka,
Använder,
Börjar dricka, missbruka hasch, Sniffat mer missbrukar
missbruka alkohol
eller mindre narkotika
marijuana
Spearman's rh Problem, Aggression under Correlation Coefficien
uppväxt (tom 7 år)
Sig. (2-tailed)
N
Problem, Koncentration und Correlation Coefficien
uppväxt (tom 7 år)
Sig. (2-tailed)
N
Problem, psykiska, anpassn Correlation Coefficien
under uppväxt (tom 7år)
Sig. (2-tailed)
N
Föräldrar, missbruk alkohol Correlation Coefficien
droger
Sig. (2-tailed)
Föräldrar sjukliga, brister i
omsorg
Föräldrar kriminella
Stryk, kränkt av föräldrar
Våldshandlingar
(exkl skola och
ospec.):
misshandel,
Använder, Aggressiv, bråkat slagsmål, hot,
ofredande,
missbrukar slagits, hotat,
Anpassnings Koncentrations
sexbrott
mediciner
våld i skolan
problem
svårigheter
Övriga brott
Kognitiva
problem Psykiska problem
-,072
,037
-,002
,047
-,012
,069
-,007
-,036
-,056
,133
,089
,005
,409
,671
,981
,593
,895
,432
,933
,679
,519
,128
,310
,952
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,043
,086
,086
,043
-,037
-,040
,078
,122
-,065
,203*
,043
,099
,626
,327
,327
,622
,670
,646
,369
,163
,457
,019
,623
,255
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,013
,020
,030
,096
,010
,030
,180*
,073
,283**
,024
,046
,121
,879
,823
,736
,274
,911
,736
,039
,402
,001
,780
,601
,164
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
,183*
-,073
,016
-,014
,075
-,022
,075
,172*
-,171*
-,037
-,090
,022
,035
,401
,853
,874
,388
,805
,394
,048
,049
,670
,301
,799
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficien
,057
-,006
,100
,198*
,180*
-,117
,088
,076
-,114
,088
,047
,146
Sig. (2-tailed)
,515
,945
,254
,022
,038
,181
,316
,386
,193
,316
,589
,093
N
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficien
,012
,016
-,016
,143
,066
,256**
,046
,229**
Sig. (2-tailed)
,895
,855
,857
,102
,454
,003
,601
N
133
133
133
133
133
133
133
-,119
-,070
-,131
-,131
,100
,096
,172
,425
,134
,132
,254
,273
Correlation Coefficien
Sig. (2-tailed)
N
133
133
133
133
-,059
-,088
-,070
-,073
,008
,497
,313
,424
,405
133
133
133
133
133
-,005
,096
-,009
,129
-,011
-,013
,957
,271
,921
,138
,900
,885
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
,119
,029
,043
-,009
,087
,101
,092
-,134
,048
,036
-,113
,083
Sig. (2-tailed)
,171
,743
,621
,922
,317
,249
,290
,125
,580
,682
,194
,344
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
,053
-,054
-,180*
,008
,098
,056
,049
,128
-,070
-,009
-,105
,007
,548
,537
,038
,930
,260
,519
,575
,142
,420
,916
,227
,940
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Utsatt för sexuella övergreppCorrelation Coefficien
Våld mellan föräldrar, barn Correlation Coefficien
bevittnat våld
Sig. (2-tailed)
N
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**.Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Tabell G4c: Korrelationer alkohol- och droganvändning/missbruk, aggressivt/normbrytande beteende, individrelaterade problem (skoltid) och familjekonstellation, kamratrelationer, anknytning till skola
Correlations
Våldshandlingar
(exkl skola och
ospec.):
misshandel,
Börjar röka,
Använder, Använder, Aggressiv, bråkat slagsmål, hot,
Börjar dricka, missbruka hasch, Sniffat mer missbrukar missbrukar slagits, hotat,
Anpassnings Koncentrations
ofredande,
missbruka alkohol marijuana
Övriga brott problem
eller mindre narkotika
våld i skolan
svårigheter
mediciner
sexbrott
Spearman's rh Fostrad av ensam förälder Correlation Coefficie
-,077
,020
,030
-,040
-,090
-,049
,024
-,124
,116
,024
-,036
,057
Sig. (2-tailed)
,380
,823
,736
,650
,302
,575
,780
,154
,183
,780
,677
,518
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Föräldrar separerar, skilje Correlation Coefficie
Föräldrar avlider
,174*
,064
-,045
,128
-,016
,105
,159
,080
-,035
-,025
,089
,049
Sig. (2-tailed)
,045
,466
,609
,142
,857
,230
,067
,362
,689
,773
,309
,576
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficie
,023
-,004
,074
,055
-,002
,128
,119
-,068
,268**
,173*
,043
-,092
Sig. (2-tailed)
,791
,962
,400
,526
,981
,141
,172
,434
,002
,046
,623
,293
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
,018
-,018
,020
,109
-,062
,146
,132
,162
-,034
,009
,145
,122
Sig. (2-tailed)
,840
,834
,816
,212
,477
,095
,129
,062
,694
,921
,096
,164
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficie
,197*
,044
,084
,040
,118
,084
,029
,192*
,065
-,008
,021
,041
Sig. (2-tailed)
,023
,614
,337
,644
,177
,337
,737
,027
,455
,929
,810
,638
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,060
-,213*
-,234**
-,123
,038
,259**
,166
,132
,075
-,022
,043
,203*
Sig. (2-tailed)
,496
,014
,007
,157
,660
,003
,057
,130
,392
,804
,626
,019
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficie
,111
,182*
,019
,102
,137
,019
,119
,252**
-,078
,119
,100
,133
Sig. (2-tailed)
,203
,036
,829
,241
,116
,829
,172
,003
,371
,172
,252
,126
Avbrutit, splittrad skolgång Correlation Coefficie
Skolkat under skoltid
Mobbad av andra
Umgänge med
missbrukare/kriminella
Correlation Coefficie
N
Få prosociala kamrater
Kognitiva
problem Psykiska problem
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,069
-,059
,102
-,049
-,029
-,094
,159
,200*
-,062
,159
,193*
,178*
Sig. (2-tailed)
,429
,501
,243
,573
,738
,283
,067
,021
,477
,067
,026
,040
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficie
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**.Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Tabell H4: Personer som har noterats för insatser och en eller flera riskfaktorer: aggressivt och normbrytande beteende
Socialtjänst
Uppgift
saknas
Psykiatri
Ja
Uppgift
saknas
Hälso- sjukvård
Uppgift
saknas
Ja
Skolan
Uppgift
saknas
Ja
Kriminal-/frivård
Uppgift
saknas
Ja
Missbruksvård
Uppgift
saknas
Ja
Ja
Antal
Aggressiv, bråkat, slagits, hotat,
våld i skolan
30
100%
65
100%
38
100%
57
100%
84
100%
11
100%
29
100%
66
100%
82
100%
13
100%
89
100%
6
100%
25
83%
45
69%
30
79%
40
70%
63
75%
7
64%
24
83%
46
70%
61
74%
9
69%
65
73%
5
83%
5
17%
20
31%
8
21%
17
30%
21
25%
4
36%
5
17%
20
30%
21
26%
4
31%
24
27%
1
17%
24
80%
45
69%
29
76%
40
70%
64
76%
5
45%
22
76%
47
71%
63
77%
6
46%
65
73%
4
67%
6
20%
20
31%
9
24%
17
30%
20
24%
6
55%
7
24%
19
29%
19
23%
7
54%
24
27%
2
33%
23
77%
29
45%
26
68%
26
46%
50
60%
2
18%
18
62%
34
52%
47
57%
5
38%
50
56%
2
33%
7
23%
36
55%
12
32%
31
54%
34
40%
9
82%
11
38%
32
48%
35
43%
8
62%
39
44%
4
67%
30
100%
65
100%
38
100%
57
100%
84
100%
11
100%
29
100%
66
100%
82
100%
13
100%
89
100%
6
100%
Uppgift saknas
Ja
Våldshandlingar (exkl skola och
ospec.): misshandel, slagsmål,
hot, ofredande, sexbrott
Uppgift saknas
Ja
Övriga brott
Uppgift saknas
Ja
Total
Tabell I4: Korrelationer mellan olika typer av insatser under skoltiden
Insatser (skoltid):
socialtjänst.
Spearman's rho
Insatser (skoltid): socialtjänst.
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
N
Insatser (skoltid): psykiatri.
Insatser (skoltid): hälso- sjukvård.
Insatser (skoltid): skolan.
Insatser (skoltid): kriminalvård.
Insatser (skoltid): missbruksvård.
** Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
* Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Correlation Coefficient
Insatser (skoltid):
psykiatri.
Insatser (skoltid):
hälso- sjukvård.
Insatser (skoltid):
skolan.
Insatser (skoltid):
kriminalvård.
Insatser (skoltid):
missbruksvård.
1,000
,399(**)
,143
,474(**)
,235(**)
,077
.
,000
,100
,000
,006
,376
133
133
133
133
133
133
,399(**)
1,000
,347(**)
,265(**)
,073
,178(*)
,041
Sig. (2-tailed)
,000
.
,000
,002
,403
N
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,143
,347(**)
1,000
,193(*)
,085
,066
Sig. (2-tailed)
,100
,000
.
,026
,331
,449
N
133
133
133
133
133
133
,474(**)
,265(**)
,193(*)
1,000
,129
,147
Sig. (2-tailed)
,000
,002
,026
.
,139
,092
N
133
133
133
133
133
133
,235(**)
,073
,085
,129
1,000
,050
Sig. (2-tailed)
,006
,403
,331
,139
.
,564
N
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,077
,178(*)
,066
,147
,050
1,000
Sig. (2-tailed)
,376
,041
,449
,092
,564
.
N
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Tabell J4: Personer som har noterats för insatser och en eller flera riskfaktorer: alkohol- och droganvändning
Socialtjänst
Uppgift
saknas
Antal
Börjar dricka, missbruka
alkohol
Uppgift saknas
Psykiatri
Uppgift
saknas
Ja
Hälso- sjukvård
Uppgift
saknas
Ja
Skolan
Uppgift
saknas
Ja
Kriminal-/frivård
Uppgift
saknas
Ja
Missbruksvård
Uppgift
saknas
Ja
Ja
30
100%
65
100%
38
100%
57
100%
84
100%
11
100%
29
100%
66
100%
82
100%
13
100%
89
100%
6
100%
16
53%
24
37%
16
42%
24
42%
37
44%
3
27%
12
41%
28
42%
37
45%
3
23%
39
44%
1
17%
14
47%
41
63%
22
58%
33
58%
47
56%
8
73%
17
59%
38
58%
45
55%
10
77%
50
56%
5
83%
18
60%
37
57%
21
55%
34
60%
48
57%
7
64%
18
62%
37
56%
49
60%
6
46%
55
62%
12
40%
28
43%
17
45%
23
40%
36
43%
4
36%
11
38%
29
44%
33
40%
7
54%
34
38%
6
100%
26
87%
46
71%
28
74%
44
77%
64
76%
8
73%
25
86%
47
71%
61
74%
11
85%
70
79%
2
33%
4
13%
19
29%
10
26%
13
23%
20
24%
3
27%
4
14%
19
29%
21
26%
2
15%
19
21%
4
67%
20
67%
37
57%
23
61%
34
60%
50
60%
7
64%
20
69%
37
56%
49
60%
8
62%
56
63%
1
17%
10
33%
28
43%
15
39%
23
40%
34
40%
4
36%
9
31%
29
44%
33
40%
5
38%
33
37%
5
83%
29
97%
53
82%
36
95%
46
81%
74
88%
8
73%
26
90%
56
85%
71
87%
11
85%
77
87%
5
83%
1
3%
12
18%
2
5%
11
19%
10
12%
3
27%
3
10%
10
15%
11
13%
2
15%
12
13%
1
17%
30
100%
65
100%
38
100%
57
100%
84
100%
11
100%
29
100%
66
100%
82
100%
13
100%
89
100%
6
100%
Ja
Börjar röka, missbruka
hasch, marijuana
Uppgift saknas
Ja
Sniffat mer eller mindre
Uppgift
saknas
Ja
Använder, missbrukar
narkotika
Uppgift saknas
Ja
Använder, missbrukar
mediciner
Uppgift saknas
Ja
Total
Tabell K4: Personer som har noterats för insatser och en eller flera riskfaktorer: individproblem
Socialtjänst
Uppgift
saknas
Antal
Anpassningsproblem Uppgift
saknas
Ja
Koncentrations
svårigheter
Uppgift
saknas
Ja
Kognitiva problem
Uppgift
saknas
Ja
Psykiska problem
Uppgift
saknas
Ja
Total
Psykiatri
Uppgift
saknas
Ja
Hälso- sjukvård
Uppgift
saknas
Ja
Skolan
Ja
Uppgift
saknas
Kriminal-/frivård
Uppgift
saknas
Ja
Missbruksvård
Uppgift
saknas
Ja
Ja
30 100%
65
100%
38
100%
57
100%
84
100%
11
100%
29
100%
66
100%
82
100%
13
100%
89
100%
6
100%
30 100%
60
92%
36
95%
54
95%
79
94%
11
100%
27
93%
63
95%
78
95%
12
92%
85
96%
5
83%
5
8%
2
5%
3
5%
5
6%
2
7%
3
5%
4
5%
1
8%
4
4%
1
17%
23
77%
45
69%
29
76%
39
68%
59
70%
9
82%
26
90%
42
64%
56
68%
12
92%
65
73%
3
50%
7
23%
20
31%
9
24%
18
32%
25
30%
2
18%
3
10%
24
36%
26
32%
1
8%
24
27%
3
50%
24
80%
49
75%
32
84%
41
72%
65
77%
8
73%
27
93%
46
70%
62
76%
11
85%
68
76%
5
83%
6
20%
16
25%
6
16%
16
28%
19
23%
3
27%
2
7%
20
30%
20
24%
2
15%
21
24%
1
17%
18
60%
33
51%
31
82%
20
35%
49
58%
2
18%
15
52%
36
55%
43
52%
8
62%
49
55%
2
33%
12
40%
32
49%
7
18%
37
65%
35
42%
9
82%
14
48%
30
45%
39
48%
5
38%
40
45%
4
67%
30 100%
65
100%
38
100%
57
100%
84
100%
11
100%
29
100%
66
100%
82
100%
13
100%
89
100%
6
100%
Tabell A5: Korrelationer mellan psykisk ohälsa (vuxenliv) och kritiska händelser, marginaliserande faktorer (vuxenliv)
Correlations
Vräkt,
bostads-/hemlös
Spearman's rho
Vräkt, bostads-/hemlös
Correlation Coefficient
Vagabonderande
Umgänge med missbrukare,
kriminella
Skilsmässa, separation
Utsatt för våld
Ångestkänslor
Destruktivt beteende, inkl
S-försök
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Nedstämdhet
Ångestkänslor Självmordstankar
,148
,104
,053
,126
,000
,104
,048
-,109
-,063
.
,487
,028
,088
,236
,542
,148
1,000
,236
,585
,210
,472
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,061
1,000
,111
,108
,020
,212*
-,004
,069
,020
-,021
,020
-,117
Sig. (2-tailed)
,487
.
,203
,214
,821
,014
,962
,430
,821
,814
,820
,181
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,190*
,111
1,000
,149
-,037
-,011
-,007
-,029
,113
,147
-,105
,000
Sig. (2-tailed)
,028
,203
.
,086
,674
,898
,940
,742
,195
,092
,229
,997
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,148
,108
,149
1,000
,061
,140
-,019
-,028
,025
,042
-,156
,109
Sig. (2-tailed)
,088
,214
,086
.
,482
,109
,832
,748
,775
,630
,073
,212
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,104
,020
-,037
,061
1,000
,251**
,088
,216*
,108
-,029
,083
,086
Sig. (2-tailed)
,236
,821
,674
,482
.
,004
,314
,012
,215
,742
,342
,324
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,053
,212*
-,011
,140
,251**
1,000
-,108
,053
,041
,060
,103
,183*
Sig. (2-tailed)
,542
,014
,898
,109
,004
.
,216
,545
,636
,491
,238
,035
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
,126
-,004
-,007
-,019
,088
-,108
1,000
,228**
,223**
-,003
,086
,027
Sig. (2-tailed)
,148
,962
,940
,832
,314
,216
.
,008
,010
,975
,327
,760
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,000
,069
-,029
-,028
,216*
,053
,228**
,287**
,169
,333**
,187*
,031
1,000
1,000
,430
,742
,748
,012
,545
,008
.
,001
,052
,000
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,104
,020
,113
,025
,108
,041
,223**
,287**
1,000
,142
,035
,048
Sig. (2-tailed)
,236
,821
,195
,775
,215
,636
,010
,001
.
,103
,688
,582
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,048
-,021
,147
,042
-,029
,060
-,003
,169
,142
1,000
,142
,275**
Sig. (2-tailed)
,585
,814
,092
,630
,742
,491
,975
,052
,103
.
,103
,001
N
Självmordstankar
Depression
Destruktivt
beteende,
inkl S-försök
,190*
Sig. (2-tailed)
Nedstämdhet
Utsatt för våld
Döds-,
självmords-,
olycksfall
,061
Döds-, självmords-, olycksfall Correlation Coefficient
Depression
Skilsmässa,
separation
1,000
Sig. (2-tailed)
Arbets-/sysslolös
Arbets-/sysslolös Vagabonderande
Umgänge med
missbrukare,
kriminella
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,109
,020
-,105
-,156
,083
,103
,086
,333**
,035
,142
1,000
Sig. (2-tailed)
,210
,820
,229
,073
,342
,238
,327
,000
,688
,103
.
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,063
-,117
,000
,109
,086
,183*
,027
,187*
,048
,275**
,349**
Sig. (2-tailed)
,472
,181
,997
,212
,324
,035
,760
,031
,582
,001
,000
.
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
133
,349**
,000
133
1,000
Tabell B5: Korrelationer mellan psykisk ohälsa (vuxenliv) och problembeteende, individrelaterade problem (skoltid)
Correlations
Depression
Spearman's rho
Anpassningsproblem
Koncentrations svårigheter
Kognitiva problem
Psykiska problem
Börjar dricka, missbruka alkohol
Börjar röka, missbruka hasch,
marijuana
Sniffat mer eller mindre
Använder, missbrukar narkotika
Använder, missbrukar mediciner
Aggressiv, bråkat, slagits, hotat,
våld i skolan
Våldshandlingar (exkl skola och
ospec.): misshandel, slagsmål,
hot, ofredande, sexbrott
Övriga brott
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Nedstämdhet
Ångestkänslor
Destruktivt
beteende,
inkl S-försök
Självmordstankar
Correlation Coefficient
,095
-,118
-,032
-,083
,054
Sig. (2-tailed)
,277
,176
,714
,341
,539
N
133
133
133
133
133
-,050
-,099
,019
,041
,009
Sig. (2-tailed)
,565
,256
,824
,642
,921
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,047
,075
,057
,076
,014
Sig. (2-tailed)
,592
,392
,516
,384
,872
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,027
,011
,061
-,035
,053
Sig. (2-tailed)
,759
,900
,486
,686
,547
N
133
133
133
133
133
-,025
-,117
-,081
-,022
,118
Sig. (2-tailed)
,778
,180
,355
,800
,174
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,014
-,030
,011
,010
,088
Sig. (2-tailed)
,874
,728
,900
,906
,314
N
133
133
133
133
133
-,037
-,047
,150
-,003
,020
Sig. (2-tailed)
,675
,592
,085
,971
,816
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,039
,025
,042
,114
,037
Sig. (2-tailed)
,659
,775
,630
,192
,671
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,073
,003
-,010
,182*
,044
Sig. (2-tailed)
,406
,974
,906
,036
,616
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,080
,080
-,075
,049
,020
Sig. (2-tailed)
,363
,357
,394
,574
,816
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,026
-,099
-,202*
-,011
-,115
Sig. (2-tailed)
,765
,256
,020
,901
,188
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,010
-,022
,028
-,097
-,152
Sig. (2-tailed)
,907
,798
,747
,266
,081
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Tabell C5: Korrelationer mellan våldshandlingar/brottslighet (vuxenliv) och kritiska händelser, marginaliserande faktorer, psykisk ohälsa (vuxenliv)
Correlations
Vräkt,
bostads-/hemlös
Spearman's rho
Vräkt, bostads-/hemlös
Correlation Coefficient
Vagabonderande
Umgänge med missbrukare,
kriminella
Skilsmässa, separation
Utsatt för våld
Döds-, självmords-, olycksfall
Depression
Ångestkänslor
Självmordstankar
Destruktivt beteende, inkl
S-försök
Våldshandlingar, våldsbrott
inkl hot
Sexualbrott
Övriga brott
Mordbrand, eldsanläggelse
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Umgänge med
missbrukare,
kriminella
Skilsmässa,
separation
Utsatt för våld
Döds-,
självmords-,
olycksfall
Depression
Nedstämdhet
Ångestkänslor
Självmordstankar
Destruktivt
beteende,
inkl S-försök
Våldshandlingar,
våldsbrott inkl hot
Sexualbrott
,061
,190*
,148
,104
,053
,126
,000
,104
,048
-,109
-,063
-,052
,106
-,117
,487
,028
,088
,236
,542
,148
1,000
,236
,585
,210
,472
,010
,553
,227
,181
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,061
1,000
,111
,108
,020
,212*
-,004
,069
,020
-,021
,020
-,117
,032
-,104
,054
-,090
Sig. (2-tailed)
,487
.
,203
,214
,821
,014
,962
,430
,821
,814
,820
,181
,715
,233
,540
,302
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,190*
,111
1,000
,149
-,037
-,011
-,007
-,029
,113
,147
-,105
,000
,088
-,107
,004
,067
Sig. (2-tailed)
,028
,203
.
,086
,674
,898
,940
,742
,195
,092
,229
,997
,315
,222
,962
,441
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,148
,108
,149
1,000
,061
,140
-,019
-,028
,025
,042
-,156
,109
,229**
,070
,087
,008
Sig. (2-tailed)
,088
,214
,086
.
,482
,109
,832
,748
,775
,630
,073
,212
,008
,425
,322
,930
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,104
,020
-,037
,061
1,000
,251**
,088
,216*
,108
-,029
,083
,086
,087
-,093
,139
-,051
Sig. (2-tailed)
,236
,821
,674
,482
.
,004
,314
,012
,215
,742
,342
,324
,320
,287
,111
,559
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,053
,212*
-,011
,140
,251**
1,000
-,108
,053
,041
,060
,103
,183*
,051
,084
,167
,014
Sig. (2-tailed)
,542
,014
,898
,109
,004
.
,216
,545
,636
,491
,238
,035
,559
,334
,055
,870
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,126
-,004
-,007
-,019
,088
-,108
1,000
,228**
,223**
-,003
,086
,027
,088
-,123
,033
-,037
Sig. (2-tailed)
,148
,962
,940
,832
,314
,216
.
,008
,010
,975
,327
,760
,313
,158
,707
,670
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,000
,069
-,029
-,028
,216*
,053
,228**
,287**
,169
,333**
,187*
-,071
,042
-,014
,073
,406
1,000
,223**
Mordbrand,
eldsanläggelse
Övriga brott
.
Sig. (2-tailed)
Nedstämdhet
Vagabonderande
1,000
Sig. (2-tailed)
Arbets-/sysslolös
Arbets-/sysslolös
1,000
,430
,742
,748
,012
,545
,008
.
,001
,052
,000
,031
,417
,627
,874
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,104
,020
,113
,025
,108
,041
,223**
,287**
1,000
,142
,035
,048
-,119
-,093
,103
,165
Sig. (2-tailed)
,236
,821
,195
,775
,215
,636
,010
,001
.
,103
,688
,582
,171
,287
,240
,058
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,048
-,021
,147
,042
-,029
,060
-,003
,169
,142
1,000
,142
,275**
,072
-,020
-,075
,132
Sig. (2-tailed)
,585
,814
,092
,630
,742
,491
,975
,052
,103
.
,103
,001
,407
,821
,393
,129
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,109
,020
-,105
-,156
,083
,103
,086
,333**
,035
,142
1,000
-,048
,138
,123
-,083
Sig. (2-tailed)
,210
,820
,229
,073
,342
,238
,327
,000
,688
,103
.
,000
,585
,113
,158
,339
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,063
-,117
,000
,109
,086
,183*
,027
,187*
,048
,275**
,349**
1,000
,115
,167
,054
,044
Sig. (2-tailed)
,472
,181
,997
,212
,324
,035
,760
,031
,582
,001
,000
.
,186
,055
,538
,616
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,223**
,032
,088
,229**
,087
,051
,088
-,071
-,119
,072
-,048
,115
1,000
,060
,225**
,031
Sig. (2-tailed)
,010
,715
,315
,008
,320
,559
,313
,417
,171
,407
,585
,186
.
,494
,009
,721
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,052
-,104
-,107
,070
-,093
,084
-,123
,042
-,093
-,020
,138
,167
,060
1,000
Sig. (2-tailed)
,553
,233
,222
,425
,287
,334
,158
,627
,287
,821
,113
,055
,494
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,106
,054
,004
,087
,139
,167
,033
-,014
,103
-,075
,123
,054
,225**
,193*
Sig. (2-tailed)
,227
,540
,962
,322
,111
,055
,707
,874
,240
,393
,158
,538
,009
,026
.
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,117
-,090
,067
,008
-,051
,014
-,037
,073
,165
,132
-,083
,044
,031
-,096
,205*
Sig. (2-tailed)
,181
,302
,441
,930
,559
,870
,670
,406
,058
,129
,339
,616
,721
,271
,018
.
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
,349**
133
,193*
-,096
.
,026
,271
133
133
1,000
133
,205*
,018
133
1,000
Tabell D5: Korrelationer mellan våldshandlingar/brottslighet (vuxenliv) och problembeteende, individrelaterade problem (skoltid)
Correlations
Våldshandlingar,
våldsbrott inkl hot
Spearman's rho
Anpassningsproblem
Koncentrations svårigheter
Börjar dricka, missbruka alkohol
Börjar röka, missbruka hasch,
marijuana
Sniffat mer eller mindre
Använder, missbrukar narkotika
Använder, missbrukar mediciner
Aggressiv, bråkat, slagits, hotat,
våld i skolan
Våldshandlingar (exkl skola och
ospec.): misshandel, slagsmål,
hot, ofredande, sexbrott
Övriga brott
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Mordbrand,
eldsanläggelse
,097
-,053
-,026
,054
Sig. (2-tailed)
,267
,543
,769
,533
N
133
133
133
133
-,096
,008
-,021
-,126
,273
,930
,815
,149
Correlation Coefficient
N
Psykiska problem
Övriga brott
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
Kognitiva problem
Sexualbrott
133
133
133
133
-,093
,029
,088
-,044
Sig. (2-tailed)
,289
,738
,316
,618
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,002
,152
-,046
,104
Sig. (2-tailed)
,981
,080
,601
,233
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,214*
,136
,245**
,053
Sig. (2-tailed)
,013
,119
,005
,548
N
133
133
133
Correlation Coefficient
,223**
,060
,176*
-,154
Sig. (2-tailed)
,010
,490
,043
,076
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,300**
,162
,203*
-,180*
Sig. (2-tailed)
,000
,063
,019
,038
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,261**
,006
,155
-,094
Sig. (2-tailed)
,002
,947
,076
,282
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,127
,093
,004
-,127
Sig. (2-tailed)
,145
,286
,966
,145
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,187*
,087
,005
-,121
Sig. (2-tailed)
,031
,318
,951
,166
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,090
,228**
,057
-,068
Sig. (2-tailed)
,304
,008
,511
,440
N
133
133
133
Correlation Coefficient
,104
,109
,173*
-,020
Sig. (2-tailed)
,235
,211
,046
,815
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
133
133
Tabell E5: Korrelationer mellan alkohol- och drogmissbruk (vuxenliv)
Correlations
Använder,
missbrukar alkohol
Spearman's rho
Använder, missbrukar alkohol
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
N
Använder, missbrukar hasch
Använder, missbrukar droger
Använder, missbrukar mediciner
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Correlation Coefficient
Använder,
missbrukar hasch
Använder,
missbrukar
mediciner
Använder,
missbrukar droger
1,000
-,143
-,122
,086
.
,101
,163
,326
133
133
133
133
-,143
1,000
,424**
,244**
Sig. (2-tailed)
,101
.
,000
,005
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
-,122
,424**
1,000
,190*
Sig. (2-tailed)
,163
,000
.
,029
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,086
,244**
,190*
Sig. (2-tailed)
,326
,005
,029
.
N
133
133
133
133
1,000
Tabell F5: Korrelationer mellan alkohol- och drogmissbruk (vuxenliv) och våldshandlingar/brottslighet kritiska händelser, marginaliserande faktorer, psykisk ohälsa (vuxenliv)
Correlations
Använder,
missbrukar alkohol
Spearman's rho
Vräkt, bostads-/hemlös
Arbets-/sysslolös
Vagabonderande
Umgänge med missbrukare,
kriminella
Skilsmässa, separation
Utsatt för våld
Döds-, självmords-, olycksfall
Depression
Nedstämdhet
Ångestkänslor
Självmordstankar
Destruktivt beteende, inkl
S-försök
Våldshandlingar, våldsbrott
inkl hot
Sexualbrott
Övriga brott
Mordbrand, eldsanläggelse
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Använder,
missbrukar hasch
Använder,
missbrukar
mediciner
Använder,
missbrukar droger
Correlation Coefficient
,097
,170
,123
,107
Sig. (2-tailed)
,267
,051
,158
,222
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,050
,049
,106
,051
Sig. (2-tailed)
,571
,573
,225
,558
N
133
133
133
133
-,049
,105
,159
-,049
Sig. (2-tailed)
,578
,228
,067
,572
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,142
,130
,231**
,145
Sig. (2-tailed)
,103
,135
,007
,096
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,066
,045
,025
,201*
Sig. (2-tailed)
,449
,607
,771
,021
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,126
,068
,175*
,235**
Sig. (2-tailed)
,147
,440
,044
,007
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,018
-,131
-,093
,115
Sig. (2-tailed)
,840
,134
,286
,186
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,231**
-,161
-,138
,117
Sig. (2-tailed)
,008
,064
,113
,179
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,142
-,023
-,044
,086
Sig. (2-tailed)
,102
,789
,618
,324
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,296**
-,005
,090
,040
Sig. (2-tailed)
,001
,955
,304
,646
N
133
133
133
Correlation Coefficient
,167
-,029
-,110
Sig. (2-tailed)
,054
,744
,208
N
133
133
133
Correlation Coefficient
,236**
,076
-,082
,176*
Sig. (2-tailed)
,006
,387
,346
,042
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,121
,197*
,219*
,115
Sig. (2-tailed)
,165
,023
,011
,186
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,034
,012
-,013
-,100
Sig. (2-tailed)
,701
,893
,884
,250
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,123
,096
,066
,018
Sig. (2-tailed)
,157
,270
,450
,834
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,115
-,096
-,081
-,115
Sig. (2-tailed)
,186
,273
,354
,186
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
133
,255**
,003
133
Tabell G5: Korrelationer mellan alkohol- och drogmissbruk (vuxenliv) och problembeteende, individrelaterade problem (skoltid)
Correlations
Använder,
missbrukar alkohol
Spearman's rho
Anpassningsproblem
Koncentrations svårigheter
Kognitiva problem
Psykiska problem
Börjar dricka, missbruka alkohol
Börjar röka, missbruka hasch,
marijuana
Sniffat mer eller mindre
Använder, missbrukar narkotika
Använder, missbrukar mediciner
Aggressiv, bråkat, slagits, hotat,
våld i skolan
Våldshandlingar (exkl skola och
ospec.): misshandel, slagsmål,
hot, ofredande, sexbrott
Övriga brott
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
Correlation Coefficient
Använder,
missbrukar hasch
Använder,
missbrukar droger
Använder,
missbrukar
mediciner
-,054
,026
,088
,054
Sig. (2-tailed)
,539
,765
,311
,539
N
133
133
133
133
-,132
,150
,142
,050
Sig. (2-tailed)
,129
,085
,104
,569
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,117
-,032
-,035
,101
Sig. (2-tailed)
,181
,716
,686
,246
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,257**
-,054
-,097
,122
Sig. (2-tailed)
,003
,534
,267
,164
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,117
,230**
,106
-,016
Sig. (2-tailed)
,181
,008
,225
,856
N
133
133
133
133
-,194*
,318**
,352**
,088
,314
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
,025
,000
,000
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,146
,097
,317**
,146
Sig. (2-tailed)
,093
,267
,000
,095
N
133
133
133
133
-,145
,195*
,329**
,109
Sig. (2-tailed)
,096
,025
,000
,212
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,009
,143
,063
,256**
Sig. (2-tailed)
,917
,102
,469
,003
N
133
133
133
133
-,062
-,015
,014
,104
Sig. (2-tailed)
,478
,859
,873
,234
N
133
133
133
133
-,091
,076
,029
,132
Sig. (2-tailed)
,298
,385
,736
,129
N
133
133
133
133
-,058
,137
,229**
,092
Sig. (2-tailed)
,511
,115
,008
,290
N
133
133
133
133
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Correlation Coefficient
Tabell H5: Korrelationer mellan insatser (vuxenliv)
Correlations
Insatser
(vuxenlivet):
socialtjänst
Spearman's rho
Insatser (vuxenlivet): socialtjänst
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
Insatser (vuxenlivet): psykiatri
Insatser (vuxenlivet): hälsosjukvård
Insatser (vuxenlivet):
missbruksvård
Insatser (vuxenlivet):
arbetsförmedling
Psykiatrisk tvångsvård
LVM-insats
Upprepade fängelsestraff
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Insatser
(vuxenlivet):
hälso- sjukvård
Insatser
(vuxenlivet):
kriminal, frivård
Insatser
(vuxenlivet):
missbruksvård
1,000
,112
,043
,188*
,269**
Insatser
(vuxenlivet):
arbetsförmedling
Psykiatrisk
tvångsvård
Upprepade
fängelsestraff
LVM-insats
-,035
,200*
,089
,091
.
,200
,620
,031
,002
,688
,021
,308
,296
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,112
1,000
,225**
,125
,160
,122
,335**
,178*
,050
Sig. (2-tailed)
,200
.
,009
,151
,067
,163
,000
,041
,566
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,043
,225**
,284**
,023
,309**
,115
,040
,103
Sig. (2-tailed)
,620
,009
.
,001
,789
,000
,186
,647
,237
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,188*
,125
,284**
1,000
,161
,127
,159
,162
,354**
Sig. (2-tailed)
,031
,151
,001
.
,063
,147
,067
,062
,000
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,269**
,160
,023
,161
1,000
-,053
,145
,381**
,232**
Sig. (2-tailed)
,002
,067
,789
,063
.
,545
,096
,000
,007
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
N
Insatser (vuxenlivet): kriminal,
frivård
Insatser
(vuxenlivet):
psykiatri
Correlation Coefficient
1,000
-,035
,122
,309**
,127
-,053
1,000
,220*
-,048
,026
Sig. (2-tailed)
,688
,163
,000
,147
,545
.
,011
,587
,764
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,200*
,335**
,115
,159
,145
,220*
1,000
,169
,128
Sig. (2-tailed)
,021
,000
,186
,067
,096
,011
.
,052
,143
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,089
,178*
,040
,162
,381**
-,048
,169
1,000
,117
Sig. (2-tailed)
,308
,041
,647
,062
,000
,587
,052
.
,181
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,091
,050
,103
,354**
,232**
,026
,128
,117
1,000
Sig. (2-tailed)
,296
,566
,237
,000
,007
,764
,143
,181
.
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Tabell I5: Korrelationer mellan insatser och psykisk ohälsa, marginaliserande faktorer (vuxenliv)
Correlations
Insatser
(vuxenlivet):
socialtjänst
Spearman's rho
Depression
Nedstämdhet
Correlation Coefficient
Självmordstankar
Destruktivt beteende,
inkl S-försök
Vräkt, bostads-/hemlös
Arbets-/sysslolös
Vagabonderande
Umgänge med
missbrukare, kriminella
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Insatser
(vuxenlivet):
hälso- sjukvård
Insatser
(vuxenlivet):
kriminal, frivård
Insatser
(vuxenlivet):
missbruksvård
Insatser
(vuxenlivet): arb.
förm/försäkringsk.
Psykiatrisk
tvångsvård
LVM-insats
Upprepade
fängelsestraff
-,053
,041
,053
,002
-,091
,047
-,201*
-,077
,009
Sig. (2-tailed)
,545
,636
,548
,982
,299
,592
,020
,381
,919
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,094
,024
,090
,118
-,076
-,065
-,113
-,077
,018
,282
,782
,304
,175
,386
,456
,196
,376
,840
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
Ångestkänslor
Insatser
(vuxenlivet):
psykiatri
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,171*
,165
,067
-,056
,057
-,074
,120
,020
,025
Sig. (2-tailed)
,049
,058
,441
,520
,517
,398
,168
,817
,778
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,091
-,003
,087
,076
,001
-,006
,018
-,076
,045
Sig. (2-tailed)
,298
,971
,318
,384
,991
,943
,838
,384
,606
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,126
,148
,290**
,094
,158
,179*
,156
,066
,069
Sig. (2-tailed)
,147
,089
,001
,281
,069
,040
,074
,448
,433
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,180*
,132
,234**
,140
,205*
,057
,123
,187*
,161
Sig. (2-tailed)
,038
,131
,007
,107
,018
,513
,158
,031
,064
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,112
-,109
,038
,028
,108
,050
-,077
,152
,064
Sig. (2-tailed)
,199
,210
,664
,745
,215
,564
,378
,081
,465
N
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,146
,130
,047
,108
,226**
133
133
133
133
-,083
,115
,155
,076
Sig. (2-tailed)
,093
,135
,592
,214
N
133
133
133
133
,009
,341
,188
,076
,384
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,107
,119
,053
,258**
,207*
,057
,134
,319**
,283**
Sig. (2-tailed)
,219
,172
N
133
133
,541
,003
,017
,516
,125
,000
,001
133
133
133
133
133
133
133
Tabell J5: Korrelationer mellan insatser och våldshandlingar/brottslighet, alkohol- och drogmissbruk, kritiska händelser (vuxenliv)
Correlations
Insatser
(vuxenlivet):
socialtjänst
Spearman's rho
Våldshandlingar, våldsbrott inkl
hot
Sexualbrott
Övriga brott
Mordbrand, eldsanläggelse
Använder, missbrukar alkohol
Använder, missbrukar hasch
Använder, missbrukar droger
Använder, missbrukar mediciner
Döds-, självmords-, olycksfall
*. Correlation is significant at the 0.05 level (2-tailed).
**. Correlation is significant at the 0.01 level (2-tailed).
Insatser
(vuxenlivet):
kriminal, frivård
Insatser
(vuxenlivet):
missbruksvård
Insatser
(vuxenlivet): arb.
förm/försäkringsk.
Psykiatrisk
tvångsvård
LVM-insats
Upprepade
fängelsestraff
,088
,216*
,129
,279**
,194*
,123
,373**
,228**
,289**
Sig. (2-tailed)
,311
,013
,137
,001
,025
,158
,000
,008
,001
N
133
133
133
133
133
133
133
133
-,084
-,012
,092
,145
,064
-,024
,048
-,002
,215*
Sig. (2-tailed)
,334
,890
,293
,095
,466
,786
,584
,980
,013
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,273**
,139
,201*
,565**
,214*
,133
,163
,044
,330**
Sig. (2-tailed)
,001
,110
,020
,000
,013
,128
,061
,617
,000
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,132
,117
-,116
,079
-,107
,021
,111
-,079
-,130
Sig. (2-tailed)
,130
,179
,183
,368
,222
,812
,201
,368
,135
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,131
,022
,213*
,147
,078
,153
-,020
-,107
,114
Sig. (2-tailed)
,131
,804
,014
,092
,373
,079
,822
,222
,190
Correlation Coefficient
133
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,164
,149
-,007
,217*
,274**
,060
,272**
,180*
,120
Sig. (2-tailed)
,059
,087
,936
,012
,001
,491
,002
,038
,169
N
133
133
133
Correlation Coefficient
,153
,130
-,067
Sig. (2-tailed)
,079
,137
,441
133
133
,305**
,267**
,000
,002
133
-,148
,089
133
133
133
,260**
,278**
,227**
,003
,001
,009
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,023
-,022
,089
,094
,124
-,042
,054
,147
,142
Sig. (2-tailed)
,790
,804
,311
,281
,153
,628
,540
,092
,104
Correlation Coefficient
Sig. (2-tailed)
Utsatt för våld
Insatser
(vuxenlivet):
hälso- sjukvård
Correlation Coefficient
N
Skilsmässa, separation
Insatser
(vuxenlivet):
psykiatri
133
133
133
133
133
133
133
133
133
-,094
-,033
,056
,118
,096
,047
-,182*
,127
,204*
,282
,704
,524
,175
,273
,588
,036
,146
,019
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
,066
,044
,095
,089
,057
,086
,081
,188*
,060
Sig. (2-tailed)
,452
,616
,276
,308
,518
,326
,352
,031
,494
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
Correlation Coefficient
-,075
,017
,023
,057
,015
-,011
-,093
-,057
-,040
Sig. (2-tailed)
,389
,849
,790
,518
,864
,899
,286
,518
,649
N
133
133
133
133
133
133
133
133
133
