Är Gamla Testamentets Gud en blodtörstig tyrann?
(mycket av det jag skriver nedan finns utspritt på andra ställen på min hemsida – men
här har jag samlat alla argumenten i en artikel).
För någon tid sedan fick jag ett mail med följande argumentering (som subject var
angivet ”Barbari i Bibeln”):
Du har skrivit ganska mycket om hur Gud är kärlekens gud, att han älskar varje
människa etc.
Men vad har du då att säga om de delar i GT som för mig inte framstår som så mycket
annat än rent barbari? T ex då israeliterna anföll midianiterna på Guds order, och
Moses beordrar sedan att hela folket ska massakreras, förutom oskulderna, som
israeliterna ska behålla för sig själva (Numbers 31:7-18) Sen så finns det ju även
någon sjuk lag som säger att våldtäktsmannen ska gifta sig med sitt offer, om offret är
ogift (Deuteronomy 22:28-29). Sen så kräver ju Gud att man ska döda människor för
en mängd olika saker, till exempel häxeri (Exodus 22:17), homosexuella handlingar
(Leviticus 20:13), förbannelse av sina föräldrar (Leviticus 20:9), dyrkan av andra
gudar (Deuteronomy 17:2-5), att påstå sig vara profet fast man inte är det
(Deuteronomy 18:20-22), arbeta på sabbaten (Exodus 31:12-15) och många andra
"brott".
Detta låter ju inte som en kärleksfull gud, utan som en mordisk och sinnessjuk gud.
Och eftersom ni kristna tror att Jesus är Gud (NT är ju otvivelaktigt mer aptitligt än
GT) så betyder ju det att Jesus (enligt er tro) har sagt dessa saker!
Finns det något försvar för dessa delar i Bibeln, förutom moralisk relativism ("Det var
annorlunda på den tiden...")? Om moralisk relativism är det enda försvaret, borde man
då inte kunna begära ett ädlare beteende av Gud (som dessutom säger sig vara
kärleksfull!) än av människor?
Innan jag går in på själva ämnet är det intressant att notera att vederbörande använder
de engelska namnen på böckerna i Gamla Testamentet (GT i fortsättningen). Detta
antyder att han förmodligen hittat ovanstående argument på någon ateistisk hemsida
med engelsk text (kanske inte själva grundtanken, men bibelställena). Och här har vi
det första problemet. Man kan inte förstå Bibeln genom att enbart ta del av lösryckta
citat. Det är en avgörande skillnad mellan att läsa Bibeln från sidan ett och rakt
igenom (vilket jag gjort flera gånger) och att se en hänvisning till en bibelvers och så
bara läsa just den bibelversen och inget mer. Bibeln måste, precis som all annan
litteratur (möjligen med undantag för uppslagsböcker), läsas sammanhängande. Och
texten måste begrundas och mediteras över. Psaltaren 119:160 säger, ”Summan av ditt
ord är sanning och alla din rättfärdighets lagar varar evinnerligen”. Summan av
Bibelns budskap är således sanningen. Enstaka, lösryckta bibelverser utgör bara delar
av en helhet.
Det är uppenbart att vissa människor kommer med ovanstående typ av argument
enbart för att misskreditera Bibeln (jag säger inte att brevskrivaren gör det – huruvida
han är en ärlig sökare eller ej, vet jag inte). Man har bestämt sig redan i förväg för att
kristendomen är fel. Allt som talar emot den tas då som bevis för att den är fel, medan
man i allmänhet bortser från allt som talar för. Man drar sig inte för att citera
lösryckta bibelverser som tycks styrka det man vill ha sagt, men bortser samtidigt från
det samlade budskap som Bibeln förmedlar.
Självklart gäller det jag säger i föregående stycke inte alla. Även den ärlige sökaren,
som faktiskt är intresserad av att förstå vad Bibeln försöker säga oss, kan uppleva
problem med Gamla Testamentets ibland problematiska gudsbild.
Många kristna, ja kanske de allra flesta kristna, har också brottats med kontrasterna
mellan Gamla och Nya Testamentets gudsbild. I många fall hittar man inget svar och
sopar då problemet under mattan och låtsas som att det inte existerar. Frågan är dock
mycket viktig och väl värd att försöka besvara på ett trovärdigt sätt.
Med detta sagt så skall jag nu försöka förklara hur jag ser på det hela. Jag har inga
absoluta, enkla svar. Problemet är svårt och vi kan inte förstå allt (men den
begränsningen gäller också för ateister).
Om vi börjar med citaten ovan så är de korrekta i sig. Det är sant att GT talar om
hårda straff. Det är också sant att judarna ibland, enligt vad bibeltexten säger, fick
”order” av Gud att göra saker som vi idag uppfattar som grymma och hårda och
kärlekslösa.
Beträffande de hårda straffen så finns en annan sida av det hela. GT talar också
mycket om barmhärtighet och nåd och har t ex en för den tiden anmärkningsvärt hög
rättssäkerhet, där man t ex kräver flera vittnen för att någon skall kunna fällas för
grova brott som t ex mord. Utrymmet tillåter dock inte att gå in närmare på detta här.
Jag vill dock kommentera ett av påståendena i mailet jag fick.
Sen så finns det ju även någon sjuk lag som säger att våldtäktsmannen ska gifta sig
med sitt offer, om offret är ogift (Deuteronomy 22:28-29).
I alla kulturer vid den här tiden så kunde en slavägare behandla sin slavar efter eget
godtyckte. Givetvis var det en ekonomisk förlust att döda eller slå en slav så att
han/hon blev invalid, men man straffades inte för det. Slavinnor var fritt att våldta om
man så ville. Här är den judiska lagen unik. Om en judisk slavägare våldtog sin
slavinna var han tvungen att gifta sig med henne och hon blev en del av hans familj.
Kvinnans ställning hos det judiska folket var oerhört stark (att vara jude ärvs från mor
till barnen, dvs har man en judisk far men icke judisk mor är man inte automatiskt
jude, men om man har en judisk mor så räknas man alltid som jude, oberoende av
vem fadern är). När jag säger ”oerhört stark” så måste detta påstående givetvis sättas
in i sitt historiska sammanhang. Jag har svårt att se något sjukt i en sådan lag.
Tvärtom! Den judiska lagen hade en anmärkningsvärt hög moral om man jämför med
vad som var regel vid den här tiden.
Brevskrivaren frågar sig om Gamla Testamentets Gud är annorlunda än Nya
Testamentets. GT:s Gud är en ond och blodtörstig Gud (en åsikt som ofta förs fram av
militanta ateister), medan Jesus tycks ha ett betydligt mer sympatiskt budskap (vilket
inte hindrar vissa ateister att kalla Jesus för förtryckare – han sade ju t ex att det finns
en Sanning, vilket man menar förtrycker den fria tanken). Slutsatsen blir att Jesu
undervisning är oförenlig med GT, vilket i förlängningen leder till att Bibeln talar
emot sig själv och därmed tappar i trovärdighet.
Nu påverkar kanske inte detta den kristna tron i sig på något avgörande sätt.
Kristendomen har ju visserligen sina rötter i GT, men sin främsta källa har den i NT.
Jesu undervisning är grunden för den kristna tron. I mångt och mycket gick ju Jesus
emot dåtidens judiska präster (fast det handlade mer om deras tolkning av GT och inte
om GT som sådant). Utan GT som bakgrund är det emellertid väldigt svårt att förstå
Nya Testamentet, speciellt då vissa saker som Messiastanken och blodsoffret, men
GT:s eventuella problem är mer judendomens problem än den kristna trons problem.
Som kristen kan man således inte bortse från GT, men NT innehåller trots allt en mer
fullständig uppenbarelse av vem Gud är och vill man förstå vem Gud verkligen är,
måste man i första hand se på Jesus.
Jag skall nu försöka att i några punkter reda ut problematiken:
1. Gud har aldrig kunnat uppenbara mer för människan än vad människans intellekt
har kunnat ta emot. Därför växer uppenbarelsen om vem Gud är gradvis fram i GT
och fullbordas sedan i NT. I Hebreerbrevet läser vi:
Många gånger och på många sätt talade Gud i forna tider till våra fäder genom
profeterna, men nu vid denna tidens slut har han talat till oss genom sin son... (Heb
1:1)
Gud har talat till människan många gånger och på många olika sätt under historiens
gång. Jesus är Guds sista ord till människan. Efter Jesus har Gud inte mer att säga till
oss. Lyssnar vi inte till Jesus har Gud inte mer att säga.
Genom Jesus kan vi förstå så mycket av Guds natur som det överhuvudtaget är
möjligt för vårt begränsade intellekt att förstå (många ateister tycks anse att deras
intellekt är obegränsat, frågan är dock om de har rätt). I Joh 14:9 säger Jesus, "Den
som har sett mig har sett Fadern". Jesus -- som själv är Gud -- har alltså uppenbarat
för oss vem Fadern -- som också är Gud -- är, och genom Jesus kan vi lära känna
Fadern. Den som är kristen och har fått möta Jesus, vet att Gud är god och enbart
God. Det betyder att man tolkar hela Bibeln utifrån denna insikt. Även om vi ibland
kan tycka att Guds handlande verkar grymt och vi kanske tycker att Gud borde kunna
vara mer förlåtande och barmhärtig, vet vi som är kristna och känner Gud, att Gud är
god och att det måste finnas skäl till varför han handlar som han gör. Det är ungefär
som ett litet barn som vet att mamma och pappa älskar barnet. Ibland kanske inte
barnet förstår varför föräldrarna gör som de gör, men ändå litar barnet på att deras
beslut syftar till barnets bästa.
Ovanstående betyder inte att man som kristen kopplar bort sin hjärna och sväljer vad
som helst. Gud vill att vi skall tänka och förstå. Men det innebär i alla fall att den
kristne litar på Guds godhet och inser och accepterar att han inte kan förstå allt (inte
ens ateisten kan ju förstå allt... -- men nu hädar jag nästan, så det är bäst jag skyndar
vidare).
Den finns pastorer i olika sammanhang, som fått visioner från Gud, och som försökt
gå för snabbt fram och då inte fått sin församling med sig. Det har ofta slutat med att
pastorn fått sparken eller att församlingen splittrats. De pastorer, som utifrån sin
vision, fått församlingen med sig, har gjort detta genom att undervisa och ge
människor tid att förändras.
GT är fullt av exempel på att Gud uppenbarligen har ungefär samma problem med sin
ursprungliga församling, dvs det judiska folket. Judarna lämnar gång på gång Gud
därför att de inte förstår Guds vilja och planer. Gud vill vara deras kung, men de vill
ha en vanlig, mänsklig kung, som de kan se med sina ögon. Till slut får de som de
vill, annars skulle de förmodligen ha övergett Gud ännu en gång. Hela tiden återfaller
de i avgudadyrkan och liknande, och Gud har fullt sjå att hålla dem på den rätta
vägen. De vill tillbe avgudabilder som de kan se och inte en osynlig Gud. Därför har
Gud gång på gång varit tvungen att tillmötesgå deras krav och genom olika fysiska
attribut (t ex templet och offerväsendet) ge dem en slags fysisk närvaro.
Gud har alltså varit begränsad i sitt agerande och har tvingats att gå långsamt fram.
Trots att Gud hade förberett judarna på den kommande Messias, genom profetior och
på andra sätt (jag har flera artiklar om detta i min avdelning om kristen tro), så
framstod Jesus, som ju visade på Guds sanna natur, som så radikal att den tidens
präster blev fullständigt rasande över hans undervisning och till slut enades om att
döda honom. Många av Jesus efterföljare lämnade också honom när de tyckte att han
var alltför radikal. Man måste således bedöma den Gud som uppenbaras i GT utifrån
denna begränsning. I GT återfinner man en gudsbild som snarare visar på hur judarna
uppfattade Gud när de olika böckerna skrevs än en fullödig bild av Gud. Skall man
förstå vem Gud är, måste man titta på Jesus.
Bilden av vem och hurudan Gud är växer således långsamt fram i GT. I Jesaja
framträder alltmer av Guds godhet. I kapitel 10:1 läser vi t ex:
Ve er som stadgar orättfärdiga stadgar! Ni skriver, men våldslagar skriver ni, för att
vränga de ringas sak och beröva de fattiga i mitt folk deras rätt, för att göra änkor till
ert byte och plundra de faderlösa.”
Och i kapitel 58:6:
Nej, detta är den fasta som jag vill ha; att ni lossar orättfärdiga bojor och löser okets
band, att ni ger de förtryckta fria och krossar sönder alla ok, ja att du bryter ditt bröd
åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla husrum, att du klär den nakne, var
du ser honom och ej drar dig undan för den som är ditt kött och blod.
GT måste förstås i ljuset av ovanstående. Men, det finns fler aspekter att ta hänsyn
till:
2. Bibeln, både GT och NT, är skriven av människor. Till skillnad från Koranen, som
enligt vad muslimerna tror, är dikterad för Muhammed av ärkeängeln Gabriel. Varje
bokstav i Koranen står där, därför att Allah vill att den skall stå där. Koranen ger
därför inget tolkningsutrymme, utan måste läsas och förstås bokstavligt. Bibeln
däremot är inte dikterad av Gud eller änglar. Skriften säger ”...drivna av helig ande
har människor talat ord från Gud" (2 Petr 1:21). Dvs människor har använt sina egna
referensramar och sin egen kulturella bakgrund och erfarenheter för att uttrycka det
budskap som den Helige Ande lagt i deras hjärtan. Sedan finns det givetvis verser
som gör anspråk på att vara direkt dikterade av Gud, t ex de tio budorden, men då
framgår detta också klart. Bibeln måste därför rent generellt tolkas. Man kan inte bara
läsa bibeltexten rätt upp och ned. Och ännu mindre kan man plocka isolerade verser
ur texten. Även om sådana citat är korrekta, utgör de ändå en större lögn än en
sanning, med tanke på vad de utelämnar.
Bibeln innehåller en mångfald av texttyper. Där finns levnadsregler, lagar, profetior,
uppenbarelser från Gud, judarnas historia, poesi etc, etc. Det innebär inte att allt som
står där är rekommendabelt. Tvärtom så innehåller Bibeln mycket som i stället varnar
oss för att göra si eller så. Eftersom Bibeln är en historisk bok, som beskriver
historiska händelser och levande människor och deras handlingar, skildras både goda
och onda människor. Detta innebär att det finns väldigt mycket som inte alls är efter
Guds vilja, som beskrivs i Bibeln. Ändå finns det med där, av olika skäl. Dels för att
man i en historiebok måste ta med det som hänt, vare sig det är gott eller ont, dels för
att man också kan lära sig något av varnande exempel. Genom att ta del av andra
människors misstag kan man förhoppningsvis undvika att själv upprepa dem.
Varje texttyp måste förstås utifrån vad den försöker säga. Poetiska lovsånger till
Skaparen kan inte användas för att uttala sig om naturvetenskapliga fakta etc.
Även om min övertygelse är att Bibeln i sin helhet är sann, kan vissa berättelser säkert
ha vissa brister när det gäller hur man uppfattade att Gud såg på saker och ting. De
händelser som beskrivs är förmodligen korrekt beskrivna i sig, men motiv och
förklaringar, och speciellt då Guds motiv, kan antagligen vara ofullständiga och
kanske ibland t o m så ofullständiga att de lätt missuppfattas av en modern läsare.
Som dessutom är begränsad av sin tids sätt att se på saker och ting. Det är ju inte bara
författarna till Bibeln som var sin tids barn. Vi är ju också det. Vi behöver ju bara
tänka på den politiska korrekthetens tvångströja som vilar över vårt land och
bestämmer vilka tankar en normal svensk vågar tänka. Dagens människor har säkert
lika mycket brister som vad människor hade för 2000 år sedan. Idag vill vi ju gärna
tro att vi står högt över de som levde för tusentals år sedan när det gäller humanitet
och liknande. Verkligheten visar dock att vi är lika begränsade och inskränkta som
man var på den tiden. Och lika inhumana. Vi får inte glömma bort vad som t ex
skedde under Andra Världskriget, då ett av de ledande kulturfolken i världen
(tyskarna) begick historiens kanske mest barbariska illdåd. Vi vill gärna intala oss att
vi är annorlunda, medan verkligheten talar ett annat språk. Tänk bara på den ca en
miljon barn som mördats i Sverige sedan den fria aborten infördes!
Mitt argument nummer två går såledesut på att Bibeln måste tolkas utifrån textens
sammanhang och den kultur i vilken den kom till. Och nu vidare till nästa punkt:
3. Alla översättningar innehåller svårigheter. Detta i kombination med kulturella
skillnader mellan författare och läsare leder till problem att förstå Bibeltexten. Här har
jag ett exempel på just detta krist/problem/farao.shtm***
4. Efter syndafallet var världen lagd under ondskans välde. Min tolkning av Bibeln är
att Djävulen under den epok som skildras i GT hade fysisk makt på jorden, dvs han
kunde agera även fysiskt. Adam hade ju gett till Djävulen den auktoritet över jorden,
som han fått av Gud. Lukas fjärde kapitel handlar om hur Djävulen frestar Jesus.
Djävulen förde honom högt upp och lät honom i ett ögonblick se alla riken i världen
och sade till honom: ”Jag skall ge dig all denna makt och härlighet, ty den har lagts i
mina händer [av Adam – Kristers kommentar] och jag kan ge den åt vem jag vill. Om
du tillber mig skall allt detta bli ditt.”
Efter Jesu uppståndelse verkar det som att Djävulens fysiska makt över jorden bröts
(varför förklarar jag i min avdelning om kristen tro). Djävulen var och är nu
begränsad till att verka genom människor, som han genom lögn, hot och frestelser får
att göra sin vilja. Jesus kallar ju honom inte för inte för ”Lögnens fader”. Många av de
som under senaste åren i vansinnesdåd knivdödat människor , t o m små barn, säger
sig ha hört röster. Något som givetvis psykologin och psykiatrin avfärdar som
nonsens (dvs inte att de tycker sig ha hört röster, men att det skulle handla om
verkliga röster som inte har sin källa i den egna hjärnan). Dessa vetenskapers
monumentala oförmåga att bota människor med den typen av psykiska problem
(bortsett från neddrogning) antyder kanske att man borde ompröva sina teorier.
Om nu Djävulen hade den makt jag tror att han hade under GT:s period, försiggick
under Bibelns tidiga historia en oerhört avgörande strid mellan den onda och det goda.
En strid som lika gärna kunde ha lett till att det onda tog över hela jorden. Kanske var
Gud tvungen att ibland ta till extraordinära åtgärder.
När jag såg sagan om Ringen, som ju handlar om kampen mellan det onda och det
goda, upplevde jag att jag fick en djupare insikt i ondskan vidrighet. I del 2 var
tusentals kvinnor och barn instängda i ett barrikaderat utrymme. Utanför försökte
orcherna (de onda) ta sig in för att döda och äta upp alla människorna. Jag kunde inte
låta bli att tänka tanken, ”Skulle det verkligen vara fel att döda dessa orcher till sista
man?!”
En sak som historien lär oss, är att det inte går att förhandla med ondskan. Den
betraktar varje eftergift från motsidan som en svaghet och flyttar omedelbart fram sina
positioner. Själv gör den aldrig några eftergifter, annat än av taktiska skäl, och dessa
eftergifter syftar aldrig till att komma fram till en kompromisslösning som gagnar
båda parter. De motiveras i stället av att man vill ha en vapenvila för att kunna bygga
upp sina styrkor ännu mer och på så sätt i förlängningen krossa motståndaren. Det
finns oräkneliga exempel på detta. De allierades eftergifter gentemot Hitler i hopp om
att slippa ett krig, Kuwaits eftergifter inför Saddam Husseins krav för att slippa
ockupation, etc, etc. Kriget i Europa och ockupationen av Kuwait kom i alla fall.
Israel har idag samma situation när det gäller förhandlingar med Hamas och
Hizbollah. Ondskan är omöjlig att förhandla med. Den vill ha allt och ger inget i
gengäld. Det vet Gud och därför är Gud absolut, hundraprocentigt kompromisslös när
det gäller det onda. Den människa som väljer att fullt ut solidarisera sig med ondskan
blir då Guds fiende. Bibeln är mycket klar över detta.
5. Dessutom tror jag att människor som lever i en så pass trygg miljö, som vad vi gör i
Sverige, tenderar att förringa ondskan. Ondskan är vidrig!!!!! Den är fruktansvärd!!!
Det finns inget gott i den alls, enbart ondska!!! Ondskan leder alltid till ett
fruktansvärt lidande, även om den först kan te sig ha vissa positiva drag. Nazisterna
hade ju t ex vissa positiva sidor i början när det gällde ekonomi och arbetslöshet. Men
ondskan lämnar alltid total förödelse efter sig. Vi förstår inte ondskans vidrighet,
eftersom vi själva är onda. Ungefär som att en kedjerökare inte känner hur illa han
luktar, eftersom han är totalt inpyrd av röklukt.
Den lägerfångar som tvingades att plocka ut liken på män, kvinnor och barn ur
gaskamrarna och sedan köra iväg dem till krematorieugnarna har sett ondskans nakna
ansikte. Kanske måste man ha varit med om liknande fasansfulla upplevelser för att
till fullo förstå ondskans väsen och därmed också Guds oförsonlighet gentemot den
onda.
Låt oss tänka oss en stad någonstans, där ett virus muterat till en fullständigt livsfarlig
variant, mot vilken inget motgift finns och som till hundra procent dödar alla som
smittas. Viruset sprids dessutom oerhört lätt, ja så lätt att det i princip är omöjligt att
stoppa spridningen. Experterna är överens om att detta virus kommer att döda alla
människor på jorden om det inte stoppas. Än så länge har viruset inte spritt sig utanför
staden, men det är bara en tidsfråga innan detta sker. I ett sådant läge är jag övertygad
om att man skulle välja att utplåna denna stad och allt liv i staden. Människorna där är
ju ändå dödsdömda och får viruset sprida sig dör hela mänskligheten. Självklart skulle
man göra ett sådant val, om det inte fanns någon annan möjlighet. Kanske är ondskan
just ett sådant virus. Och kanske var det så på den tiden, att enda möjligheten att
stoppa ondskan var att utplåna den och de människor som var besatta av den.
I 1 Moseboks 19:e kapitel berättas om den rättfärdige Lot som bodde i Sodom. Vid ett
tillfälle hade han två manliga gäster (som i själva verket var änglar – med det visste
inte Lot). Folket i staden, både unga och gamla (står det), samlades utanför Lots hus
och krävde att Lot skulle lämna ut sina gäster så att man kunde våldta dem. När Lot
nekade, försökte man tränga sig in i huset. Nu räddades Lot av de två änglarna som
slog folket med blindhet. Annars hade förmodligen både Lots familj och gäster blivit
mördade av pöbelhopen.
När man läser detta förstår man att ondskan måste ha varit monumental i Sodom och
Gomorra. Så monumental att Gud valde att utplåna dessa två städer och alla
människor som bodde där. Det kanske helt enkelt inte fanns någon annan möjlighet.
Jag tror också att det finns två ytterligare aspekter här. Dels att vi underskattar
ondskan, dels att vi också underskattar vem människan är och hennes värde. Som
påpekats ovan så förstår den fallna människan inte ondskan i all dess vidrighet. Vi
tycker att det är nog inte så farligt, medan det i själva verket är mycket värre än så.
Inte heller förstår vi människans värde. Då skulle vi förstå hur förskräckligt det är när
människor mördar varnadra, mobbar varandra och plågar varandra. Ett exempel på
hur vidrig ondskan kan vara är barnoffer.
Detta är en gammal tradition i länderna runt Medelhavet. Vid ett tillfälle, när
Karthago belägrades av en övermäktig fiende, ströp man 500 barn för att blidka
gudarna. Den fientliga armén bröt då upp och Karthago räddades så. Israel, som på
biblisk tid omgavs av i huvudsak fiender, var strängt förbjudna att syssla med
barnoffer. Bibeln kallar barnoffer för "en styggelse". Bland de folk som bodde runt
Israel var emellertid barnoffer en normal del av vardagen. Det var t ex vanligt att man
offrade sitt förstfödda barn till den eller de avgudar man tillbad. Vid vissa tillfällen
påverkades judarna av sina grannar och hemföll åt denna fruktansvärda sedvänja. I 2
Krön 38:3 läser vi t ex om den judiske kung Ahas:
Ja, han lät också göra gjutna beläten åt Baalerna. Och själv tände han
offereld i Hinnoms sons dal och brände upp sina barn i eld, enligt den
vederstyggliga seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels
barn.
Några verser senare läser vi att "Herren gav honom i den arameiske kungens hand".
Gud accepterade aldrig att judarna sysslade med barnoffer utan straffade dem
omedelbart. Personligen tror jag att orsaken till att Gud fördrev de folk som bodde i
"Kanaans land", för att låta judarna bo där, var att dessa folk sysslade med barnoffer
och därmed drog på sig Guds vrede. Den oförsonlighet och hårdhet som Gud ibland
uppvisar mot vissa folk kan säkert i dessa fall förklaras av att man sysslade med
barnoffer och andra saker som Gud betraktade som styggelser. Genom detta drog man
på sig Guds vredesdom.
Du som läser detta, och inte är troende, tycker förmodligen att allt tal om Djävul och
ondska är mumbo-jumbo. Självklart så tror inte en materialist på existensen av en
övernaturlig verklighet (vilket inte på något sätt motbevisar existensen av en sådan
verklighet). Men frågan gällde ju hur Bibelns Gud kunde tillåta, och till och med
medverka i, saker som för oss ter sig som oerhört grymma, samtidigt som Jesus talar
om förlåtelse och kärlek. En förklaring av detta måste givetvis utgå från den
verklighet som Bibeln målar upp och inte från materialistens verklighet, där Gud inte
ens existerar. Om man utgår från att Gud inte finns så blir ju hela frågeställningen
meningslös. Frågan handlar ju inte om Guds existens utan huruvida Gud är
motsägelsefull eller ej. Detta kan endast bedömas inom den världsbild som Bibeln
målar upp. Motsägelsefullhet kan endast redas ut inom det system som studeras
(precis som att frågan om geometrins motsägelsefullhet endast kan avgöras inom
matematikens logiska system).
Sammanfattningsvis:
1. Den fullständiga uppenbarelsen om Guds natur växer långsamt fram i Bibeln. Den
gudsbild som målas upp i GT, speciellt i början, är sann men ofullständig.
2. Bibeln är skriven av människor, utifrån deras föreställningsvärld och den tidens
begrepp och förståelse. Bibeln måste således tolkas och översättas, inte bara språkligt,
utan också kulturellt (så att vi utifrån vårt sätt att tänka kan förstå vad bibeltexten
verkligen försöker säga oss).
3. I vissa fall är det nästan omöjligt att översätta bibeltexten så att alla aspekter av den
kommer fram.
4. Vi tenderar att underskatta ondskans farlighet och ondskans vidrighet. Därför
förstår vi inte varför Gud är så oförsonlig mot de människor som väljer det ondas väg.
5. Ondskan är som ett livsfarligt virus. Det går inte att kompromissa med den,
eftersom den vill ha allt. Den måste utrotas!
Bibeln talar om att inget ont kan få komma in i himlen. I Uppenbarelseboken 21:27
läser vi om paradiset/himlen:
Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlat skändligt
eller lögnaktigt, utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok.
Gud kan inte tillåta att någon som har det minsta av ondska i sig kommer in i himlen,
eftersom det skulle besmitta allt. Så stark är ondskans kraft. Därför står det i kapitlet
innan:
Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.
Som tur är handlar det inte om att människan måste bli fullkomlig. Hon kan inte själv
göra sig av med sin ondska utan behöver Guds hjälp för detta. För att bli Guds barn
måste man bekänna sin ondska och ofullkomlighet inför Gud och vädja till Guds nåd.
Straffet för vår ondska är redan avtjänat, genom Jesu korsfästelse, när Gud själv kom
ned till jorden och tog vårt straff på sig. Denna nåd är tillgänglig för alla som vill ha
den, men man måste sträcka sig efter den. Gud kräver att man bekänner att man är
ond för att nåden skall bli tillgänglig. Gud begär således inte av oss att vi skall vara
perfekta. I sin Bergspredikan säger Jesus:
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdighet. De skall bli mättade (Matt 5:6).
Man är således inte salig för att man är rättfärdig, eftersom ingen är det. Men, om man
längtar efter att vara det och inser och erkänner sin ofullkomlighet, då blir man
rättfärdig genom Guds nåd. För den som påstår sig vara rättfärdig och utan behov av
nåd, återstår bara den brinnande sjön.
Dessutom Jesus är också oförsonlig mot ondskan. Han talar mycket tydligt om
ondskan och dess konsekvenser. Så här finns ingen motsägelse.
