IP/01/584
Bryssel den 20 april 2001
Kommissionen vidtar åtgärder mot Duales System
Deutschland AG (Der Grüne Punkt) för missbruk av
en dominerande ställning
Europeiska kommissionen har antagit ett beslut där den finner att Duales
System Deutschland AG (DSD), det företag som skapade varumärket Der
Grüne Punkt ("Gröna punkten"), begränsar konkurrensen genom att
missbruka sin dominerande ställning på marknaden för organisering av
insamlingen och återvinningen av konsumentförpackningar i Tyskland.
Beslutet är begränsat till en bestämmelse i DSD:s varumärkesavtal och
ifrågasätter inte DSD-systemets existens och hur det fungerar som helhet.
Kommissionen finner att det betalningssystem som DSD tillämpar i vissa fall
missgynnar DSD:s kunder och hindrar konkurrenter från att komma in på den
berörda marknaden. Kommissionen tror med säkerhet att den kommer att
kunna anta ett positivt beslut om övriga avtal inom DSD-systemet så snart
DSD har vidtagit åtgärder för att få sin dominerande ställning att upphöra.
Kommissionär Mario Monti med ansvar för konkurrensfrågor har kommenterat
beslutet så här: "Europeiska kommissionen är skyldig att se till att marknaderna,
också nya avreglerade marknader som den för avfallsåtervinning, är öppna för
konkurrens, och att nya aktörer inte faller offer för dominerande företags
konkurrensbeteende. Detta beslut kommer att leda till ett större utbud på
tjänsteleverantörer och lägre kostnader för de företag som uppfyller miljökraven."
DSD är för närvarande det enda företaget som driver ett riksomfattande system för
insamling och återvinning av konsumentförpackningar i Tyskland. Företaget hade en
omsättning på 4,2 miljarder tyska mark 1998. DSD samlar inte självt in avfallet utan
anlitar lokala insamlingsföretag.
Den tyska förpackningsförordningen och EG-direktivet 94/62 om förpackningar och
förpackningsavfall kräver att tillverkare och distributörer avgiftsfritt tar tillbaka
använda konsumentförpackningar på eller i närheten av försäljningsstället.
Tillverkare och distributörer som hör till ett täckande insamlingssystem som DSD är
undantagna från denna skyldighet.
DSD har nästan monopolställning med en marknadsandel på minst 80 %.
Möjligheterna till konkurrens genom självständiga lösningar (där skyldigheten att ta
tillbaka förpackningarna delegeras till tredje part) berör för närvarande endast
marginella delar av marknaden, och de insamlingsföretag som är verksamma på
marknaden kan inte jämföras med DSD när det gäller kommersiell styrka och
marknadsposition. Mot bakgrund av denna dominerande ställning är det ytterst
viktigt att alternativa tjänsteleverantörer har fritt tillträde till marknaden för att
konkurrens skall uppstå på marknaden för avtalsåtervinning.
Kommissionen har gjort invändningar mot en bestämmelse enligt vilken DSD:s
kunder måste betala avgifter som motsvarar volymen för förpackningar som är
försedda med varumärket "Gröna punkten" i stället för avgifter som motsvarar
volymen på de förpackningar för vilka DSD faktiskt tillhandahåller återtagnings- och
återvinningstjänster.
Enligt kommissionen missbrukar DSD sin dominerande ställning genom att ta ut full
avgift för användningen av varumärket "Gröna punkten" i lägen där företaget inte
tillhandahåller några tjänster, eftersom insamlingen och återvinningen utförs av
konkurrerande företag. Den underliggande princip som kommissionen följer är att
avgifter skall betalas endast för tjänster som verkligen tillhandahålls.
Kommissionen anser att kravet på licensavgift innebär att kunderna saknar
realistiska ekonomiska möjligheter att ingå avtal med konkurrenter till DSD.
Samtidigt som dessa kunder betalar för de tjänster som DSD tillhandahåller skulle de
vara tvungna att antingen betala en tilläggsavgift till DSD (för närvarande det enda
företag som driver ett riksomfattande system) eller organisera separata
förpacknings-, distributions- och marknadsföringslinjer (förpackning med eller utan
"Gröna punkten").
Kommissionen fann därför i sitt beslut att det betalningssystem som DSD tillämpar
utgjorde ett missbruk av en dominerande ställning i den mening som avses i artikel
82 i EG-fördraget. Enligt kommissionens beslut får DSD därför inte längre ta ut en
avgift i Tyskland för den del av konsumentförpackningarna som är försedda med
varumärket "Gröna punkten", om det kan visas att den skyldighet att ta tillbaka och
återvinna förpackningar som föreskrivs i den tyska förpackningsförordningen har
uppfyllts korrekt av en annan part, oavsett om det är fråga om ett konkurrerande
system eller en självständig lösning.
Flera företag har uttryckt betänkligheter angående DSD:s metoder.
Kommissionen skulle i normala fall bötfälla ett företag som missbrukat sin
dominerande ställning på detta sätt. I det här fallet erkänner kommissionen
emellertid att det var svårt för DSD att på grundval av kommissionens eller EGdomstolens tidigare beslut bedöma sina metoders förenlighet med fördragets
konkurrensregler. Genom att detta beslut har klargjort kommissionens synsätt
kommer den inte att tveka i framtiden när det gäller att inleda förfaranden i liknande
ärenden och vid behov ålägga böter.
Med sitt beslut har kommissionen skapat goda förutsättningar för konkurrens och för
att höja tjänsternas kvalitet på området för insamling och återvinning av använda
förpackningar i Tyskland. Realistiska möjligheter för marknadsinträde och
marknadstillväxt finns nu både för konkurrerande system och självständiga
lösningar. Därför är det sannolikt att detta kommer att leda till ett större utbud på
tjänsteleverantörer för tillverkare och distributörer och att de åtföljande ökade
effektivitetsvinsterna kommer att gagna slutkonsumenterna. I kommissionens beslut
ifrågasätts inte DSD-systemets existens och funktion.
2
Bakgrund och förfarande
DSD har anmält ett antal avtal till kommissionen för att få ett icke-ingripandebesked
eller ett undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande förfaranden. Efter
långvariga informella diskussioner inledde kommissionen ett formellt förfarande i
detta ärende den 25 oktober 1996. Efter det att det huvudsakliga innehållet i DSD:s
anmälan offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning den 27 mars
1997 framförde en tredje part synpunkten att de anmälda varumärkesavtalen skulle
kunna leda till att konkurrensen begränsas. Som orsak nämndes att det inte skulle
vara ekonomiskt lönsamt för företag att eventuellt byta till en annan tjänsteleverantör
än DSD på grund av den skyldighet att betala dubbla avgifter ett sådant alternativ
skulle medföra.
Den 15 november 1999 inlämnade tillverkarna av hårvårdsprodukter L’Oréal, Wella,
Goldwell och Schwarzkopf
samt
Industrieverband Friseurbedarf
och
insamlingsföretaget Vfw ett formellt klagomål till kommissionen. De klagande
parterna vill organisera ett eget system för insamling och återvinning av
förpackningar för produkter som används av frisörer och frisörskor, och de anklagar
DSD för att missbruka sin dominerande ställning.
I augusti 2000 tillsände kommissionen DSD ett meddelande om invändningar där
den angav skälen till varför den ansåg att DSD hade brutit mot artikel 82 i EGfördraget.
DSD kan givetvis överklaga beslutet hos förstainstansrätten i Luxemburg.
Legoavtalen mellan DSD och de företag som utför insamlingen och återvinningen för
DSD:s räkning omfattas inte av detta artikel 82-förfarande. Giltighetstiden för dessa
avtal, som har en central betydelse för den ursprungliga anmälan enligt artikel 81,
har förkortats och löper nu ut senast i slutet av 2003. I samband med detta
förfarande avser kommissionen att utfärda ett beslut enligt artikel 81 i EG-fördraget
under 2001.
3
