Ögat och synen
Så ser hunden
Detta ämne har varit livligt diskuterat, nu är det accepterat att hunden har bättre nattsyn än
människan. Deras näthinneceller är bättre på att koncentrera inkommande ljus, vilket betyder
att de har bra syn i skymning. Det ger dem bättre förutsättningar för att jaga nattetid.
Hundar kan uppfatta rörelser bra på långt håll men har svårt att urskilja fasta objekt på samma
avstånd. Detta fenomen har adapterats av hundar som jagar med hjälp av synen.
Den visuella vinkeln varierar för olika raser, beroende på vilken typ av arbete rasen har
utvecklats för. Vallhundar t.ex. behöver maximalt synfält för att se hjorden bäst. Deras ögon
sitter oftast på huvudets sida, vilket ger ett brett synfält. För att lokalisera byte, behöver
jakthundar god iakttagelseförmåga, med ett smalt synfält, därför sitter deras ögon på främre
delen av huvudet.
Ögat och omgivande strukturer
Ögat sitter i en ögonhåla, en hålighet i skallbenet. Det hålls på plats av muskler som arbetar i
olika riktningar. Musklerna rör ögat och riktar det. Ögat skyddas av omgivande vävnader,
ögonlock och körtlar. Varje öga har tre ögonlock. Övre- och undre ögonlock är
slemhinnetäckta hudflikar. Deras kanter skyddas av ögonfransar, vilket förhindrar smuts att
komma in i ögat. Tredje ögonlocket kan liknas vid ett membran i inre ögonvrån. Normalt syns
det inte, men tredje ögonlocket täcker ögat när det är stängt, irriterat eller vid nervskador.
Ögat utsätts för en torr omgivning, men den del som utsätts – hornhinnan – skyddas av tårar,
ett vattnigt medium som utsöndras av tårkörtlarna. Tårarna samlas i utrymmet mellan
ögonlocken och ögat och förs bort via en smal kanal som börjar i ögonvrån och slutar i
näsborrarna. När ökat tårflöde föreligger, eller kanalen är täppt rinner tårarna ut på
ögonlocken, där de oxiderar som röd-bruna stråk på huden.
Hörseln
Hunden hör dubbelt så bra som människan, den kan dessutom uppfatta frekvenser upp till 2,5
gånger högre än vad människan kan. Hunden kan höra ultraljud, vilket förklarar effektiviteten
av “hundvisselpipor”. Den har stor förmåga att särskilja olika ljud och är uppmärksam på
röstlägen även i kombination med olika rörelser (gester).
Örat
Ytterörat är en broskkonstruktion täckt av muskler och hud, formad till den rörliga delen som
riktas mot ljudkällan, som en radarantenn. Ytterörat övergår till yttre hörselgången, en
broskkanal täckt av mycket fin hud, som går vertikalt och horisontellt. Kanalen slutar vid den
mycket tunna trumhinnan. Ytterörat har till funktion att samla upp ljud till mellanörat som är
en resonanslåda.
I mellanörat påverkar ljudvågor trumhinnan, så att den sätts i vibration, det medför att små
ben i öronen, “hammaren”, “städet” och “stigbygeln” kommer att vibrera i mellanörat genom
hävstångseffekt. Denna mekanism överför ljuden till innerörat, omarbetar dem och dämpar de
kraftigaste vibrationerna eftersom bendelarna har en begränsad rörelseförmåga.
De två delarna i innerörat har mycket olika funktioner. Öronsnäckan ändrar ljudvågorna till
nervimpulser och överför signalerna till hjärnan via hörselnerven. Balansorganets kanaler
innehåller små mycket fina hårstrån som uppfattar huvudets position och har därför stor
betydelse för hela kroppens balans.
Det finns många nerver i ytterörat, inklusive vagusnerven som kontrollerar sväljning,
nervvävnad i hjärta, mage och lungor. Förr, då öronen kuperades stimulerades de denna nerv
och kunde därför ge problem i samband med narkos. Många länder har förbjudit
öronkupering. I Sverige har det varit förbjudet under många år.
Nosen och luktsinnet
Luktsinnet är högt utvecklat hos hunden och
kan anses vara hundens viktigaste sinne. Hunden använder sitt luktsinne vid jakt, för att känna
igen sin miljö, för att kommunicera med andra hundar och för att visa vilken föda den tycker
om. Den känner igen sin ägare och sitt hem mer på lukten än på synen. Lukten är också viktig
för att hitta och “smaka” maten. Om hunden inte tycker om lukten av födan kommer den att
vägra att äta den.
En hunds luktsinne är en miljon gånger bättre än människans och hunden har 40 gånger så
många hjärnceller involverade vid urskiljning av dofter. Den höga nivån på luktkänslighet kan
också härröras till luktsinnets slemhinna i näsan. En yta med mottagarceller som upptar en
volym av 150 cm3, mot endast 3 cm3 hos människan.
Smaken
Smaken är ett mycket subjektiv sinne. Smaken är tätt förbunden med luktsinnet och de
fungerar ihop med beslut om matens karaktär. Hundar tröttnar inte på maten: hunden kan äta
samma mat som den tycker om varje dag – vilket rekommenderas.
Uppfattning av smak. Smaksinnet beror på smaklökarna i tungans slemhinna, gommen och
svalget. Hundar har ungefär 12 gånger färre smaksensorer än människor. Kranialnerverna som
finns i smaklökarna överför nervsignaler till hjärnan. Som med lukten, uppstår denna
smakinformation genom samarbete med kemiska ämnen i maten, saliven och smakcellerna.
Känseln
Känsligheten. Vissa retningar som, värme, beröring och smärta, känns av i huden genom ett
mycket tätt nätverk av nervändar som är anslutna till ryggraden och hjärnan. Dessa nervändar
är oregelbundet placerade över hela kroppen.
Hetta och köld. Uppfattningen av köld är mycket intensivare än om värme. Detta leder till
reflexmässiga reaktioner: köld får håren att resa sig, medan värme orsakar att respirationen
ökar så att mer vatten avdunstar från tungan.
Känsel. Samma typ av nervnätverk existerar för känseln och är koncentrerad till hårrötterna.
Alla hårstrån är inte lika känsliga. Morrhåren, långa hårstrån på nosen, ögonbryn och kinder
innehåller speciellt många nervändar.
Nervsystemet
Nervsystemet samlar retningar – både utvändig- och invändig information. Detta skapar
nervimpulser som orsakar frivilliga eller icke-frivilliga muskelsammandragningar (skelettets
muskler som kontrollerar rörelser, även tarmmuskulaturen och muskler involverade i
utsöndring från körtlar).
Nervsystemet består av nervceller, kallade neuroner och deras stödjande konstruktioner, som
formar nervvävnaden.
Nervcellerna kan agera som receptorer, när de känner retning; som sändare, när de sänder
nervimpulser; och som mottagande nervceller, när de uppträder som länk mellan olika
nervceller.
Nervfibrer har olika grader av retbarhet och ledningsförmåga. Farten för nervens
ledningsförmåga från kroppens perifera områden till hjärnan (eller vice versa) är ungefär 30
m/sekund.
Centrala nervsystemet
Centrala nervsystemet består av stor hjärnan, lill hjärnan, förlängda märgen (i skallbenet) och
ryggmärgen. Utöver ben som omsluter det, är centrala nervsystemet täckt av tre hinnor: hårda
hjärnhinnan, som är i kontakt med benet; spindelvävshinnan; och pia mater (“moderliga”)
hinnan, som är i direkt kontakt med nervvävnaden. Dessa hinnor skyddar hjärnan både mot
fysisk chock och inre påverkan (de är en barriär mellan blodet och hjärnhinnan, känd som
blod-hjärn barriären, som har motstånd mot varierande substanser). Detta behövs på grund av
att neuronerna är celler som inte återbildas, och varje skada blir irreparabel.
Hjärnan innehåller rörelse- känsel-, syn-, hörsel-, lukt och smakcentra och är centrum för
minne och associationer.
Lillhjärnan kontrollerar balans och koordination.
Ryggmärgen är ett viktigt reflexcenter, liksom förlängda märgen som kontrollerar kräkning,
salivutsöndring och ”automatiska” funktioner som andning, hjärtslag samt sammandragning
och utvidgning av blodkärl.
Perifera nervsystemet
Perifera nervsystemet är uppbyggt av nervfibrer grupperade i nerver som förgrenas
systematiskt genom kroppen. Känselnerver för känselinformation från perifera delar av
kroppen till centrala nervsystemets center. Motoriska (rörelser) celler för nervimpulser
alstrade i centrala nervsystemet till målorgan. Många nerver utför båda funktionerna.
Det icke viljestyrda nervsystemet
Det icke viljestyrda nervsystemet ligger i celler på båda sidor av ryggmärgen. Det kontrollerar
en organisms ofrivilliga funktioner (de som inte kontrolleras av centrala eller perifera
nervsystemet). Det är delat i sympatiska och parasympatiska systemen vilka har motsatt effekt
vid aktivering eller inhibering av ett organs funktion. T.ex. stimulerar parasympatiska
systemet tarmaktiviteten medan sympatiska systemet hämmar den.
Nervsystemet är involverat i många sjukdomar och vid medicinering. Olika sjukdomar kan
uppstå och kräver god kunskap i ämnet.
Dela med dig
