Guds Kristna Kyrkor
[143]
Återuppståndelsen av de Döda
[143]
(Edition 2.3 19940927-20000926) Audio
Denna uppsats behandlar den första och den andra uppståndelsen av de döda. Syftet med varje
uppståndelse diskuteras samt slutresultatet av processen. Identifieringen av Nephilim och
förnekelsen av uppståndelsen för dem undersöks och förklaras. Denna uppsats tar upp
förklaringen av människan före Adam och är viktig för alla som försöker förlika Bibeln med de
vetenskapliga upptäckterna av detta århundrade.
Christian Churches of God
PO Box 369, WODEN ACT 2606, AUSTRALIA
E-mail: [email protected]
(Copyright 1994, revised 1995, 1996, 1998, 2000 Wade Cox)
(Tr. 2004 A. Binder)
Detta manuskript får kopieras och spridas fritt förutsatt att det kopieras i sin helhet utan ändringar
eller utelämnande. Förläggarens namn och adress, samt upphovsrättinnehavaren måste inkluderas.
Inga avgifter skall läggas på mottagare av distribuerade kopior. Kortare citat får inkluderas i texter
såsom kritiska artiklar och recensioner utan att upphovsrätten bryts.
Detta manuskript finns tillgängligt i original och översättning på Internet på webadress:
http://www.logon.org och http://www.ccg.org
Page 2
Återuppståndelsen av de Döda [143]
Återuppståndelsen av de Döda [143]
Den Sista Stora Dagen är en högtid med
självberättigande.
Det
är
inte
bara
Lövhyddehögtiden, det är kulmen. Allting leder
upp till detta. Varje enskild mänsklig händelse,
varje enskilt liv, varje del av Guds plan leder till
denna dag. Det är kulmen på all fysisk skapelse.
Herrens Dag vara över processen med Jesus
Kristus tusenårsrike och sträcker över till den
Sista Stora Dagen eller Domens Dag. Denna dag
ör den slutliga processen i återbördandet av
planeten till Gud.
Vi måste gå tillbaka till innan den mänskliga
historien, innan Adam. Det är nödvändigt att
försöka förklara ett svårt begrepp som inte
behandlats korrekt. Uppståndelsen av de döda
inkluderar inte alla människor som någonsin levt.
Inte alla människor kommer att bli
återuppståndna. Människor som levt före Adam
kommer inte att bli återuppståndna.
Nefilim
I uppsatsen Egyptens fall: Profetian om Faraos
Brutna Vapen [036] - Fas Ett Del Två
diskuterades konceptet om människans existens
innan Adam så som den beskrivs i den bibliska
texten. Termen för dessa entiteter var urtidens
hjältar. Urtidens hjältar hänför till Nefilim,
gudaväsena, eller jättarna i Första Mosebok 6:4.
Tillskrivningen av texterna till avkomman av den
fallne Värden verkar resultera i att den fallne
Värdens
avkomma
skiljs
i
återuppståndelseprocessen. Jesaja 26:13-14,
förnekar faktiskt återuppståndelsen av Refaim
eller Nefelim. Ordet Refaim tolkades som
avlidna eller döda.
Jesaja 26:13-14 13 Herre, vår Gud, har vi haft andra
härskare än dig? Endast ditt namn vill vi bekänna. 14
De döda får inte liv igen, skuggorna uppstår inte. Så
har du straffat och förgjort dem och utplånat minnet av
dem.
De är inte upptecknade i Guds minne. De är inte
en del av återuppståndelsen.
Det är klart och tydligt att ‘de skall inte uppstå’.
Ordet för de avlidna här är Refaim (härlett till
och förknippat med Nefilim, Guds fallna söners
avkomma) och Companion Bible konstaterar att
det är ett korrekt namn och inte skall översättas.
Refaim hänför till de andra herrarna i vers 13. då
det översätts tolkas det alltid som jättar eller döda
(Job 26:5; Ps. 88:10). Job 26:5 borde lyda:
Refaim bodde kvar (Heb.: hul) under vattnen
(Companion Bible fotn. till vers 5).
Uppenbarelseboken 20:13 Och havet gav tillbaka de
döda som var i det, och döden och dödsriket gav
tillbaka de döda som var i dem, och var och en
dömdes efter sina gärningar.
Refaim kom inte upp. De var kvar under vattnen.
Texten talar tydligt om att de inte ens klarar av
den andra uppståndelsen.
Jesaja 26:13-14 förnekar uppståndelse för Refaim
trots att alla människor skall återuppstå (from
Dan. 12:2; Joh. 5:28-29; Apg 23:6-8; 24:15;
1Kor. 15:22; Upp. 20:4-6,13). Därför är Refaim
separerade från den moderna människan.
Nefilim är nu utdöda men grävs ofta upp. Det
finns inga arvtagare till Nefilim levande på denna
planet. Försöken att länka de australiensiska
aboriginerna tillbaka 40 000 år till invånarna i
detta land är en stor otjänst gentemot
aboriginerna, och ett försök till rasism, som
skiljer bort aboriginerna från arvtagarna till
Adam.
Det råder ingen tvekan om att den judiska
tolkningen vid Kristus tid och vid tiden för
sammanställandet av det Nya Testamentet ansåg
att den fallne Värden hade begått otukt med den
mänskliga skapelsen i Första Mosebok 6:4 samt
även Judasbrevet 6 och det var orsaken som
angavs för kravet på kvinnor att bära längre hår
Första Korinthierbrevet 11:10. Bibeln är skriven
Återuppståndelsen av de Döda [143]
på ett enkelt språk för människor som inte hade
vår vetenskapliga kunskap. Men Bibeln menar att
otukt var inblandad. Änglarna uppträdde som
människor och begick otukt. så det verkar som
om de skapade något som i realiteten var
genetiskt sämre och därefter avlade in sig bland
kvinnor. Det är troligt att de medvetet försökte
förhindra Guds plan. Således var Nefilim där för
att stoppa Adams skapelse och för att förstöra,
bekämpa eller föregå Guds plan. Det råder ingen
tvekan om att dessa Nefilim existerade. Ni kan
inte förneka att det fanns människor på den här
planeten som var helt olika och av en större
kroppsbyggnad än oss. Värdens otukt återfinns i
den etiopiska Enoks Bok och i Genesis
Apocryphon bland Dödahavsrullarna och i
pseudoepigrafiska skrifter.
Förstörelsen av hela mänskligheten i floden var
således orsakad på grund av Nefilim och Refaim.
De förstördes då eller senare som Anakim (jfr.
uppsatsen Nefilim [154]).
Midrash angående floden försöker förklara det
senare utbrottet av Nefilim bland Anakim genom
att påstå att Og gömde sig på arkens tak och det
är den talmudisk judiska förklaringen till de
senare Nefilim. Man kan inte bekräfta om
Nefilim togs ombord på arken. Men om ni ser till
Gilgamesheposet
och
de
babyloniska
uppteckningarna om floden (det finns en
komplett
uppteckning
av
floden
i
Gilgamesheposet), så är arkens dimensioner
annorlunda och den är målad. I Gilgamesheposet
är arken formad som en kub. Där utökas även
antalet som gick ombord på arken. Där berättas
att människorna som var familjeöverhuvudena
räknades och därefter tog de in sina familjer,
även de hantverkare som hjälpte Noa att bygga
arken. Så om ni tar det i beaktande, att de åtta
personerna var familjeöverhuvuden, så börjar ni
inse att det kunde ha funnits fler personer
ombord och det kan finnas en enklare förklaring
för den etniska mångfalden som finns idag. Det
gör vissa saker lite mer förklarliga, för vi gräver
upp alla sorters olika människor på olika platser i
världen. Vi har även märkt att det finns en allmän
spridning.
Arkeologiska
fyndigheter
i
Page 3
Chekoutiengrottan i Kina har visat skelett
begravda sida vid sida och dessa skelett har varit
från en eskimo, en mongol och någon från
Sydostasien. Så svaret verkar vara att de reste
österut till en utgångspunkt och spred sig ut i sin
mångfald när de åter befolkade jorden. Men vi
finner dem alla tillsammans och ni ni finner en
referens till det hos Berndt Aboriginen i
Australien.
Frågan som måste ställas är då: Har vi bevis för
att människan existerade före Adam? Svaret är
Ja! Den andra frågan är: Passar det beviset in i
Bibelns berättelse? Svaret är återigen Ja! Bibelns
vittnesmål är att det fanns jättar på jorden under
de dagarna och senare. Detta koncept är härlett
från Första Moseboks uppteckning (1 Mos. 6:4).
Ordet som används här är nefilim som är härlett
från att falla. Härav termen den som slås ned.
Detta blir sedan bråkstake eller tyrann (se SHD
5303, jfr. 5307). Samma ord används i Fjärde
Mosebok 13:33. Från denna text är ordet gibbowr
ellerr gibbor (samt även geber vara modig, en
hjälte) översätts med mäktiga eller stora män.
Gibberish är Nephilims språk (Heb.: ish betyder
människa).
Bibeln har med avsikt blivit misstolkad som ett
resultat av Augustinus behandling av termen i
Första Mosebok 6:4 i Guds Stad (City of God),
Bok XV, kapitel 23, han för fram antagandet att
Guds söner, även benämnda Guds Änglar, var
Sets söner. Orsaken till at han gör detta är så att
Kristus kunde komma att bli Guds ende Son,
trots det faktum att Bibeln är helt tydlig från Job
att det fanns många Guds söner närvarande vid
jordens skapelse. Trinitarerna var tvungna att
göra Kristus till Guds ende Son - så de skrev om
historien. De påstod att alla dessa Guds söner i
Bibeln egentligen inte är Guds andliga söner - de
är alla av Sets härstamning. Så Augustinus
försökte förstöra konceptet om att det fanns en
mångfald av Guds söner i himlen samt även att
dessa Guds söner hade utgjort den fallne Värden
och att de hade begått otukt. Vad Augustinus inte
insåg är att när de började gräva fram
uppteckningar så skulle inte bara Trinitarismen
falla, hela kristendomen drabbades av
Page 4
fördömande av det. Augustinus sådde fröna till
den kristna trons förstörelse i sitt verk Guds Stad
och den trinitära doktrin som han upprättade
försvarades ingenstans mer, än i de protestantiska
kyrkorna i USA under nittonhundratalet. Det var
på grund av trinitarernas oförmåga att klara av
den bokstavliga meningen i Bibeln som
kristendomen blev oförmögen att klara av
vetenskapen. Så inleddes utlärandet av
evolutionsteorin. Den tog sin början i USA och
Europa på grund av den romersk katolska
doktrinen och instängdheten i den amerikanska
protestantismens sinne. Ingenstans var den
imbiciliteten mer tydlig än i Guds Kyrka. Detta
misstag innehöll framförandet av påståendena att
arvslinjerna från Set och Kain i den mänskliga
rasen städade upp antropologin om människan så
att prästerskapet kunde ha en lämplig och städad
förklaring till den mänskliga skapelsen. Detta
lämnade mänskligheten helt oförberedd inför de
arkeologiska fynden som hittats under den
senaste tiden. Till följd av detta så kunde
evolutionsteorin förespråkas, för de som
studerade Bibeln hade inga svar inom sitt
accepterade paradigm (detta ämne undersöks i
arbetet Cox, Skapelse: Från Antropomorf
Teologi till Teomorf Antropologi [B5] (i Kap.
4)).
Det grundläggande felet är att anta att skapelsen
av Adam var den första humanoida skapelsen.
Han var inte den första humanoiden. Samma
instruktion gavs till Adam i Första Mosebok
1:27-28a som gavs till Noa i Första Mosebok 9:1.
Båda skulle uppfylla (male' eller mala'') jorden
och detta uteslöt inte en tidigare existerande Värd
eller tsaba'. Då Noa blev tillsagd att gå ut och
uppfylla jorden så fanns ingen antydan till att det
inte hade funnits en existens där. Ingen antog att
det inte hade funnits någonting på på jorden.
Varför måste vi då anta att då Adam blev tillsagd
att uppfylla att det inte fanns någonting annat
heller?
Kains kommentarer i Första Mosebok 4:14 visar
helt klart att det fanns andra på planeten. Om
Augustus påstående är korrekt så hade Kain just
dödat en av de enda två andra männen på
Återuppståndelsen av de Döda [143]
planeten. Set hade ännu inte fötts. Kain hade just
dödat Abel och det fanns bara han och hans fader
vid liv på planeten om Augustinus hade rätt. Han
hade precis blivit förvisad till ödemarken. Den
siste som fanns kvar var hans fader. Ändå sade
Kain till Gud:
Vem som helst som möter mig kan döda mig.
Och Herren sade till honom att vem som än dödade
Kain, skulle drabbas av hämnd sjufalt.
Och Herren uppsatte ett tecken på honom om någon
som skulle finna honom skulle försöka dräpa honom.
Därefter uppehöll han sig i landet Nod (Nowd från
Nod, exil eller vandrare).
Kain skulle inte ha fruktat sin fader eller sina
systrar, men han uppenbarligen räd för en annan
skapelse, Nefilim. Det finns ingen annan
förklaring. Det fanns människor på jorden vid
den tiden. Det är den bibliska förklaringen och
varför han hade ett tecken på sin panna. Det var
för att identifiera honom, så att folk skulle känna
igen honom, folk som levde på jorden, så att de
inte skulle döda honom. Nefilim var ett våldsamt
folk.
Det är möjligt att termen exil kommer från detta
land eftersom ordet inte är grundroten (se Cox,
ibid.). Faktum är att det fanns andra folk från
vilka Kain måste skyddas, och Set hade ännu inte
fötts. Än mer viktigt är att Kain byggde en stad,
som han döpte efter sin son Enok (1 Mos. 4:17).
En stad per definition rymmer människor. Han
upprättade inte en by, utan en stad med murar
omkring. Städer hade murar kring sig och
samhällen hade inte det. Varför murarna? På
grund av Nefilim; de var våldsamma. Kain
byggde en muromgärdad stad för att börja lära
Nefilim hur man förde krig i stor skala. Med
Kain kom intelligensen som Nefilim saknade och
han var den naturliga ledaren för Nefilim. Dessa
enkla fakta borde ha gjort det tydligt att det fanns
andra på jorden vid den tiden. Ändå var folk
medvetet emot ett sådant koncept. De förnekade
det och förnekade att vi grävde upp dem. Vi har
grävt upp kropp efter kropp och kristendomen
säger att de inte existerade.
Återuppståndelsen av de Döda [143]
Ingen har undersökt DNAt och publicerat
resultaten om dessa humanoider vilka har grävts
upp. Kanske är DNAt annorlunda. Då de
publicerar det så kommer ni upptäcka att DNAt
inte är detsamma som mänskligt DNA. Det
kommer att vara en fundamental funktionell
skillnad mellan nefilim och skapelsen efter
Adam, sådan som inte förhindrar fruktbarhet
mellan dem. Men det kommer att vara en
skillnad.
Nefilim har nu påträffats i stort antal. Bevisen är
nu så överväldigande av att det fanns humanoider
på jorden före Adam som påståendena i Första
Mosebok har förkastat. Det är inte Första
Moseboks fel. Det är de personers fel som
förringat biblisk bokstavlighet under det sista
århundradet.
Det bästa exemplet som vi kan använda, som
citeras från uppsatsen Egyptens Fall: Profetian
om Faraos Brutna Vapen [036] - Fas Ett Del
Två, är det om utgrävningar i Australien. Vi har i
Australien funnit belägg för mänsklig bosättning
som sträcker sig 40 000 år tillbaka i tiden.
Evolutionisterna hävdar att aboriginerna har haft
en kontinuerlig bosättning här, ändå vet de att
bevisen
motsäger
det
antagandet.
De
australiensiska aboriginernas entolingvistiska
karaktäristik visar att de har kommit dit i åtta
efterföljande invandringsvågor. Det finns inget
samband mellan dem och de raser som fanns där
tidigare. Bevisen som framlagts för kontinuitet är
inte arkeologiska. R M och C H Berndt visar på
mångfalden av uppfattningar i frågan och visar
att det finns en mängd som är av uppfattningen
att de australiensiska aboriginerna är en nylig
migrant till landet som kommer från västra Asien
och är besläktad med stammar från Dekkan
bergen och den gamla egyptiska stammen, eller
är av medelhavsursprung från predravidisk art
som spridits till Indien och Malayaområdet med
närhet till Vedda på Sri Lanka (Aboriginal Man
in Australia, Angus and Robertson, Sydney,
1965, sid. 31-33). Montagu (1965) inkluderade
Ainu i denna grupp (ibid., sid. 34). Alla
argumentetn grundar sig på antagandet om
Page 5
evolution och migration över en lång tidsrymd.
Dock är det antaget att användandet av båtar var
nödvändigt (Berndt, sid. 39).
Nyligen funna arkeologiska belägg visar på en
mer eller mindre kontinuerlig bosättning av
områden så som gravplatserna i Arunka i
Murraydalen. Detta område var bebott från
omkring år 18 000 f.Kr. fram till för ungefär
5000 år sedan. Likaså visar nyligen gjorde fynd i
Murray-Darling sänka på en kontinuerlig
bosättning av en ras människor av en längd på
över 215 centimeters längd, från omkring år 6000
f.Kr. fram till år 4000 f.Kr. Den man som hittats
vid sjön Nitchie var av gigantiska proportioner
och hade två tänder utdragna Han hade begravts
med tänder som kom från omkring 47 stycken
tasmanska vildhundar (numera utdöda på det
australiensiska fastlandet) kring sin hals. Han har
daterats till kring +/- år 6000 f. Kr. Med andra
ord, han daterades till tiden för Adam. Han levde
i Australien, jagade, och någon annan begravde
honom. Han var en jätte och han levde när Adam
levde. Uppenbart fanns tasmanska vildhundar på
fastlandet strax innan floden. Floden kanske
utrotade dem. Folket i Koweträsket var också
från tiden före Adam och hade utsträckta långa
huvuden. Deras totala olikhet med de
australiensiska aboriginerna har förklarats som
ett resultat av huvudbindning. Kanske det - men
beläggen för detta saknas. Dessa människor levde
efter neandertalaren. De var humanoider mellan
neandertalaren och oss, men de var inte
besläktade med någondera.
De arkeologiska upptäckterna visar på en
osammanhängande bosättning. Lampert, The
Great Kartan Mystery, ANU, 1981, är kanske ett
väldigt gott exempel på sådan arkeologisk
forskning. Lampert följer Jones (1973) i att
föreslå att den andra fasen av kolonisation av
Australien påbörjades för omkring 20 000 år
sedan (sid. 166). De följer av bosättningarna vid
Arunka och vad vi könner till från andra platser.
Dock finns det inga bevis för att dessa människor
var besläktade med aboriginerna och ingen stark
DNA-jämförelse finns tillgänglig. Det är
författarens uppfattning att de kommer visa sig
Page 6
vara annorlunda på ett funktionellt sätt. Bowdler
(1977) antar en maritim ekonomi som förklaring
till spridning av verktygsteknik
(Lampert, ibid.). En av faktorerna försvårar
insamlandet av bevis är att den låga havskusten,
under Pleistocen perioden, kunde ha bidragit till
resor, men den ligger nu under vatten. Det är
därför vi inte har grävt upp mycket av detta. All
deras teknologi och hela deras civilisation var
under Pleistocene tid rakt ut från den nu
existerande
kustlinjen.
Kustlinjen
under
Pleistocene tid var ett stort antal kilometer vidare
ut mot kontinentalsockeln. Alla lämningar av
dessa människor, och bevis för vad de gjorde,
finns där ute under vattnet och vi kan inte gräva
upp det. Vi vet att det finns städer under vattnen i
Nordamerika. Det finns vissa ruiner i Karrbiska
sjön och vi har ingen förklaring för dem. De är
förhistoriska när det gäller upptecknad historia.
Det finns alla möjliga saker som inte tas upp
eftersom de spränger sönder den moderna kristna
förklaringen till allting. De föredrar att ha allt i
en vetenskaplig skål som inte närmas av kristna
alls och göra så att de kristna ser dumma ut. Det
är det sätt som ni eliminerar kristendomen som
en seriös teologisk förlaring av skapelsen. Ni
förstör hela beviset för Guds skapelse på det
sättet. Vid platser kring sjön Willandra så
varierar dateringen för bosättningar från 24 000
år före vår tid till för närmare 33 000 år sedan.
Kosten var företrädesvis växtätande fisk och
skaldjur, med landfaunan mindre eploaterad.
Detta verkar vara en kustlik ekonomi, som om
den flyttades skulle lämna den huvudsakliga
bosättningen under den nuvarande havsnivån.
Uttorkningen av sjöarna vid Willandra för cirka
17 000 år sedan ledde till anpassning av tekniken
till att tillgodose frömalning för omkring 15 000
år sedan. Oavsett tolkning så råder det närmast
ingen tvekan om att befolkningen av det
australiensiska fastlandet skedde omkring 30 000
år före Adam.
Bevisen pekar mot att nefilim nu är utrotade och
att samtliga humanoider på den här planeten är
ättlingar till samma mänskliga grupp som är
upptecknad som ättlingar till Adam. Ju mer
Återuppståndelsen av de Döda [143]
noggrann forskningen är, desto mer troligt är det
att det kommer visa detta faktum. Således
motbevisar inte de olika bosättningarna i Jeriko
över 9000 år Första Mosebok - de visar bara på
hållbarheten
i
konceptet
om
nefilim.
Förklaringarna till vilka de är och hur de kom att
bli finns upptecknade i Cox (ibid., kap. 4).
Mycket mer arbete längs denna linje behöver ske.
Hållningen är att numera är hela mänskligheten
kommen från en och samma arvslinje, och att alla
kommer att möta en uppståndelse. Det är det
grundläggande. Det har blivit så att alla möter en
uppståndelse.
Nefilim utrotades i floden. Det var syftet med
floden och Enok var den process genom vilken
den civilisationen dömdes och Noa var det
instrument genom vilket den förstördes och
frälstes. Men Enok var det mått gentemot vilket
de dömdes.
Uppståndelsen av de Döda
Återuppståndelserna diskuteras i Jesaja 26:13-14
och följer vidare inom den tidsram som finns
utstakad i Jesaja 26:15-18.
Jesaja 26:15-18 15 Herre, åter och åter har du gjort
mäktiga gärningar för ditt folk. [---] 16 [---] 17 Som en
kvinna som skall föda och krystar och skriker av
smärta, så lät du oss bli, o Herre. 18 Vi var havande, vi
krystade, men vi födde vind. Vi har ingen hjälp för
landet. [---] (den svenska texten från Bibel 2000 skiljer
sig avsevärt från den engelska översättning som Cox
använder sig av i sin framställan, som i svensk
översättning lyder som följer: 15 Du har utökat
nationen, O Herre, Du har utökat nationen: Du är ärad:
Du har förflyttat den långt till jordens alla ändar. 16
Herre, i svårmod har de uppsökt Dig, de öste ut en bön
då Din bestraffning var över dem. 17 Liksom en
kvinna med barn som dras närmare tiden för födseln,
är i smärta, och skriker ut sin smärta; så har vi varit i
Din åsyn O Herre. 18 Vi har varit med barn, vi har
varit i smärta, vi har som det var fött fram vind; vi har
inte utverkat någon frälsning på jorden; ej heller har de
invånarna på jorden som fallit. i min översättning,
övers. anm.)
Detta är Israels nation som blir utökad, den
framtida nationen i Matteus evangelium 21:43.
Denna nation var kvinnan som slitit som i födsel
Återuppståndelsen av de Döda [143]
i Uppenbarelseboken 12:17 där kvinnan säd var
både judar och ofrälse och hela Israel. Men de
skapade ingen frälsning. De övertygade inte de
ofrälse att acceptera lagen, och de frälste inte
världen.
Draken sprutade ut vatten som en flod från sin
mun efter kvinnan. Hela den andliga handlingen
eller kraften hos ormen sprutades ut eller utgick i
förstörelsen av kvinnan. Detta var dock inte
tillräckligt för att förstöra de utvalda. Den
kvinnan var både Israel som nation och Kyrkan.
De utvalda är inte bara en liten grupp människor
inom en nation. Israel är de utvalda. Den
betydelsefulla aspekten här är att Jesaja säger att
de utvalda misslyckades att frambringa frälsning
på jorden, eller att få jorden till ånger, eller att
förstöra dess system. Denna händelseföljd är
omedelbart föregående slutet som nästa text (Jes.
26:19 ff.) går vidare till att diskutera
uppståndelsen.
Jesaja 26:19-21 19 Dina döda skall få liv igen, deras
kroppar skall uppstå. Vakna och jubla, ni som vilar i
mullen! Ty din dagg är en ljusets dagg, du låter den
falla över skuggornas land. 20 Mitt folk, gå in i era
kamrar och stäng dörren om er. Göm er en kort stund,
tills vreden har dragit förbi. 21 Ty Herren drar ut från
sin boning för att straffa jordens folk för deras synd,
och jorden skall blotta det blod som spillts, inte längre
dölja de dräpta.
Vi går från att refaim inte skulle ha en
uppståndelse till att tala om uppståndelsen i vers
19. Så det görs en skillnad mellan refaim och
ättlingarna till de som är Guds skapelse.
Tidsperioden för profetian är således över den
tiden som kallas de ofrälses tid och som spänner
över en enorm del av historien. I synnerhet
handlar slutet av denna period om ett antal
begrepp. Uppståndelsen av de döda är grupperad.
Jeremia refererar till de döda i slutet av
tidsrymden för världens system som varande
Guds människor och att han dessutom var med
dem i den uppståndelsen. Således är profeterna i
den första uppståndelsen. För det andra inträder
då Guds Folk i kammare förberedda för dem och
dörrarna stängs kring dem. Detta stängande av
dörrar refereras till i Matteus evangelium 25:1 ff.,
Page 7
där liknelsen med de kloka och oförståndiga
jungfrurna användes för att visa att de kloka
jungfrurna, de utvalda som är helt i den Helige
Ande, dessa jungfrur som det hänvisas till i
Uppenbarelseboken 14:4, träder in genom
Kungarikets dörrar, och dörrarna stängs bakom
dem och ingen kan komma in. Det är
prövningens timma som kommer över hela
jorden som filadelfiasystemet är skyddat ifrån.
Laodikeias system, de oförståndiga kungfrurna,
och Sardes system ingår inte i det skyddet. Dessa
två kyrkor går inte till den första uppståndelsen.
Endast ett litet fåtal av dem inträder däri.
Så dessa människor inträder i kamrarna och de
blir Guds Tempel. Dessa texter har ett internt
samband med Uppenbarelseboken 7:3 där jorden
och haven inte skulle skadas förrän Herrens
tjänare var förseglade. Dessa förseglades för
Israels nation som det refereras till i Jesaja 26:19
ff., ovan. Dessa Guds utvalda grupperades med
Lammet fram till dess att nationerna hade vräkts
över ända. Tidsramen för denna profetia
behandlar Herrens Dag som täcker perioden om
ettusen år, från den första uppståndelsen fram till
den andra uppståndelsen, då jorden visar sitt blod
och inte längre döljer sina sår. Således täcker
Jesaja
26:19-21
de tusen åren från
Uppenbarelseboken 20:4 ff., eller Millenniet. Så
ni behöver inte det Nya Testamentet för att veta
att Millenniet är tusen år och att tidsrymden
mellan uppståndelserna följer detta. Ni har
samma koncept i det Gamla Testamentet. Genom
att använda det Gamla Testamentet så kan
niutveckla samma saker som Johannes
utvecklade. Det är fullständigt i harmoni mellan
både Gamla och Nya Testamentet. De säger båda
samma sak.
De dödas tillstånd
Doktrinen om själen är en annan lömsk trinitär
doktrin som försöker underminera detta koncept.
Dödens tillstånd är tystnad (Ps. 115:17) och
mörker (Ps. 143:3). Det finns ingen evigt
existerande själ. Samma öde kommer till alla
människor (Eccl. 9:3). De döda vet ingenting
(Eccl. 9:5). Så doktrinen om själen så som den
Page 8
ses av den allmänna krsitendomen, kommer att
vara en verkligt tråkig tillvaro om det är tystnad,
mörker, inget som ses och inget att veta. Det är
de dödas existens. De väntar på Herren.
Vissa sedan gammalt döda har ingen
uppståndelse (Jes. 26:14). Detta undersöks ovan.
De döda av helgonen kallas för sovande eller de
som fallit i sömn (se Matt. 9:24; Luk. 8:52; Joh.
11:11; 1 Kor. 11:30; 15:6,18,51; 1 Thess.
4:13,15; 2 Pet. 3:4).
Uppståndelsen
Gud gör underverk för de döda och de döda reser
sig upp för att prisa Honom (Ps. 88:10a), men
refaim reser sig inte. Hans fasta kärlek förklaras
från graven (Ps. 88:11) då de döda är uppståndna.
Job vet att hans frälsare lever (Job 19:25) och till
slut skall han stå på jorden. Efter att Job hade
förstörts, så visste han att han skulle, i sitt kött, se
Gud, som skulle vara på hans sida och hans ögon
skulle se Honom och ingen annan [-s ögon] (Job
19:25-27).
Kristus reste de döda så att vi kunde veta att han
är Messias (Matt. 11:4-5).
Lasarus var ett exempel på hans kraft (Joh.
11:11). Den andra kokmmentaren är att när han
korsfästes så restes andra upp från de döda vid
hans död. Israels traditioner vid den tiden var att
dessa uppståndna senare dödades. Konceptet om
återuppståndelse så som det tillskrivs Messias var
väl känt och förväntat (Matt. 14:2).
Det förstods att inte alla av oss skulle sova, men
att vi alla skulle bli förändrade vid den sista
hornstöten (1 Kor. 15:51). Således kommer
bröderna att falla i sömn och passera genom
generationerna, men vid de sista dagarna så
kommer Messias medan andra av helgonen
fortfarande kommer att leva. Således kommer
alla att ändras till odödliga andliga kroppar (1
Kor. 15:44 ff). De som har fallit i sömn skall bli
uppresta. De som är vid liv, som är kvar vid
Herrens ankomst kommer inte att gå före de som
Återuppståndelsen av de Döda [143]
har fallit i sömn (1 Thess. 4:13-15). Herren
kommer att stiga ned från himlen i och med
ärkeängelns rop och ljudet av Guds basun, och de
döda kommer först att uppstå och vi som är vid
liv skall inringas tillsammans och såledea vara
med Herren (1 Thess. 4:16-17).
Från uppståndelsen så skall det tusenåriga
helgonens styre inledas. Helgonen kommer att
styra nationerna med en stav av järn (Upp. 2:2627). Det finns en rad symboler på staven. Staven
har kraften att krossa nationerna som lerkärl, och
den böjs inte eller går att bryta som vassen.
Egypten liknades vid vass som bröts och stack
Israels hand när Israel lutade sig mot den. Då de
lutar sig mot oss, så kommer inte vår stav att
brytas.
I uppståndelsen kommer det inte att ske något
bröllop (Matt. 22:30). Helgonen uppreses som
andliga entiteter. Det är den dagen då vi alla
kommer att bli skilda. Alla som är gifta kommer
helt enkelt att skiljas. Det är den enda
nödvändiga skilsmässan. Vi skall alla bli skilda
och gifta med Kristus, var och en av oss. Det
finns ingen sex, inga män eller kvinnor, endast
andliga kroppar som alla kommer att bli andligt
befruktade söner av Gud, samtliga verkande med
Kristus i kraft. Kristus dog för oss så att vi, när vi
vaknar från sömnen, må leva med honom (1
Thess. 5:10).
Det är viktigt att vi förstår att endast de
rättfärdiga deltar i den första uppståndelsen.
Rättfärdighet och rättvisa är samma ord på
hebreiska (tsedek). De uppfattas som samma sak.
Således
utesluter
den
icke
ångerfulla
förvridningen av rättfärdigheten de utvalda från
den första uppståndelsen.
De ondas bestraffning
Mänskligheten är underställd ett system av
träning i rättfärdighet. Det är Guds önskan att
inget kött skall förgås, utan att alla skall nå ånger
och bot (2 Pet. 3:9). Om Gud tog tillbaka Hans
ande, då skulle allt kött förgås tillsammans och
människan skulle återvända till stoft (Job 34:15)
Återuppståndelsen av de Döda [143]
– Således skulle själen vara ickeexisterande.
Hela mänskligheten som inte reses upp vid den
första uppståndelsen, vilket är en bättre
uppståndelse (Heb. 11:35), kommer att bli reste
upp från de döda vid den andra uppståndelsen
efter Messias tusenåriga styre. Denna process är
en tid av dom, som verkar vara utsträckt över
etthundra år (Jes. 65:20). Följden i den processen
är att de alla är uppståndna vid tjugo års ålder. En
människas livslängd är 120 år. Under Moses så
förkortades den till sjuttio år, men vid den andra
uppståndelsen kommer den att vara 120 år. De
återuppstår vid 20 års ålder; de lever i hundra år
och de fullföljer de 120 åren i en livslängd och
över den perioden döms de (jfr. även Eccl. 8:12;
1 Mos. 6:3).
Allt eftersom människor där, om de inte är
koverterade, så överförs de. Om de inte ångrar
sig och konverterar så inträder de inte i Guds
Kungarike, de dör helt enkelt och deras kroppar
bränns. Uppståndelsen för domen (Joh. 5:29) är
en om rättelse och predikan så att hela
mänskligheten är förberedd på att ta emot evigt
liv. Ordet dom (kriseõs) (översatt med
förbannelse i KJV, men domen i den svenska
översättningen 2000, övers. anm.) har betydelsen
av beslut. Betydelsen är av rättelse,
härstammande från åsikter, eller beslut givet
rörande handlingar. Med andra ord så är denna
dom en kritik av handlingar, vilka sedan rättar
den mänskliga ahndlingen över den tidsrymden.
Så det är dom över handlingar som sedan rättas
till riktiga handlingar. Det är inte förbannelse,
utan korrigering som leder till liv. Det kan bära
med sig konceptet om bestraffning eller av
vedergällning. Dock kan den allmänna
mänskligheten som inte har haft någon möjlighet
till att känna Gud knappast bli straffade för det.
De onda skall underkastas en intensiv träning.
Om de inte ångrar sig efter den perioden om 100
år som tillåts från den andra uppståndelsen, så
kommer de tillåtas dö och deras kroppar skall
förstöras i Gehennas eld (Matt. 5:22,29,30;
10:28; 18:9; 23:15,33; Mark. 9:43,45,47; Luk.
12:5; Jak. 3:6).
Page 9
Det finns tre ord i det Nya Testamentet vilka
översätts med hell (det engelska ordet för
helvete, övers. anm.). Dessa är SGD 86, hades,
vilket kan jämföras med SHD 7585 sheol
(avrunden eller graven - den plats där döda
kroppar placeras). De två andra texterna är SGD
1067 gehenna, vilket är av hebreiskt ursprung för
Hinnomdalen. Detta var en soptipp där avskräde
och döda djur från Jerusalem brändes. Således
använde Kristus detta bildligt när han hänförde
till avlägsnandet av de döda, både till kropp och
själ (Matt. 10:28), efter domen.
Det tredje är SGD 5020 tartaros, vilket är den
avgrund dit änglarna förvisades efter upproret.
Evigt straff (kolasin, en straffpåföljd) som det
refereras till i Matteus evangelium 25:46 står i
strid med evigt liv. Det är helt enkelt döden.
Känslan av straff, så som i timoria i
Hebreerbrevet 10:29, härstammar från förklaring
av oskuld, rättfärdigande. Andra Korinthierbrevet
2:6 använder ordet epitimia från att upprätta
medborgarskap. Därför har straffet innebörden av
borttagandet av rätten som medborgare. Således
finns det ingen plats för evigt plågande av de
döda. Helgonen kommer att kallas till den första
uppståndelsen till att utföra ett arbete i att predika
under Millenniet, så att demonerna kan dömas
emot helgonens utförande och världen kan ha en
mer jämförbar standard mot vilken den kan mäta
resultaten. Gud ser att rättvisa skipas och Gud
väljer de svaga och de låga till att bringa oss till
en standard där demonerna jämförs med oss.
Satan jämfördes med Kristus. Kristus bringades
till en standard i mänskligt kött, och Satan som
en ande mättes mot Kristus som en människa i
svag form. Så utifrån den svaghet som Kristus
antog, så mättes Värden i all sin kraft och som
ledare för den demoniska Värden. På samma sätt
är den fallne Värden, demonerna under Satan,
mätta gentemot oss. Vi är standarden. Det är
därför som anklagaren till bröderna ständigt
anklagar oss - ju mer anklagelser som slängs mot
oss, desto mer blir han förringad i domen. För att
uppnå den standard i vilken den fallne Värden
döms, så måste Satan infångas i den bottenlösa
avgrunden i tusen år. För att få en rättvis
Page 10
jämförelse så måste vi ta bort Satan och
demonerna.
Millenniet finns döe så att vi kan gå ut
obehindrat från ‘vita myror’, för demonerna är
bara vita myror i systemet. Deras förmåga att
påverka mänskligheten kommer att försvinna.
Därefter kan vi inte säga att vi inte hade en
rättvis chans. Satan kommer att befrias igen för
att ta itu med alla de självrättfärdigande som har
kommit till den punkten vid slutet på Millenniet
och vid den tiden kommer planeten vara rutten av
självrättfärdigande.
Uppenbarelseboken 20:1-4 1Och jag såg en ängel
komma ner från himlen med nyckeln till avgrunden
och en stor kedja i handen. 2Och han grep draken,
ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och
band honom för tusen år 3och kastade ner honom i
avgrunden och låste och förseglade ingången för att
han inte skulle förföra folken förrän de tusen åren hade
gått. Sedan skall han släppas lös för en kort tid. 4Och
jag såg troner, och de som satte sig på dem fick rätt att
döma. Och jag såg själarna av dem som halshuggits för
Jesu vittnesbörd och Guds ord, dem som inte tillbett
odjuret och dess bild och inte tagit emot märket på sin
panna eller sin hand. De fick liv igen och var kungar
med Kristus i tusen år.
Alla dessa människor var antingen dödade eller
förföljda, satta under en ordning som tvingar dem
att motstå. Det finns ingen frånvaro av
förföljelse. Om ni är med i den första
uppståndelsen, så får ni domen. Ni har blivit
förföljda.
Uppenbarelseboken 20:5-10 5 De andra döda fick inte
liv förrän de tusen åren hade gått. Detta är den första
uppståndelsen. 6 Salig och helig den som får vara med
i den första uppståndelsen. Över dem har den andra
döden ingen makt, utan de skall bli Guds och Kristi
präster och vara kungar med honom i tusen år. 7 Och
när de tusen åren har gått skall Satan släppas lös ur sitt
fängelse. 8 Och han skall gå ut och förföra folken i
jordens fyra hörn, Gog och Magog, och samla dem till
striden, och deras antal är som havets sand. 9 Och de
drog upp till den höga slätten på jorden och omringade
de heligas läger och den älskade staden. Och eld föll
från himlen och förtärde dem. 10 Och djävulen som
förförde dem kastades i samma sjö av eld och svavel
som odjuret och den falske profeten, och de skall
plågas dag och natt i evigheters evighet.
Återuppståndelsen av de Döda [143]
Dessa skall inte dö i så mått att de är dömda nu.
Resten av världen döms inte nu. Så dessa som
skall bli uppresta i den första återuppståndelsen
döms nu. Ni går igenom samma process av
mätning och korrigering. Därefter följer ni
genom ordningen i Templet, jubileumssystemet
vid var sjunde år, går igenom samma cykel fram
till ni har bringats upp till en position där Gud
kan sätta er under den första uppståndelsen.
Resten av världen kommer att resas korrigeras
under övervakning vid den andra uppståndelsen
(Upp. 20:11-13).
Uppenbarelseboken 20:11-13 11Och jag såg en stor
vit tron och honom som sitter på den, och jorden och
himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre
någon plats för dem. 12Och jag såg de döda, höga och
låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och
ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda
dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina
gärningar. 13Och havet gav tillbaka de döda som var i
det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som
var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.
Så varje man och kvinna ger en beskrivning av
vad de gör inför Gud. Dessa människor ges sedan
ånger. De kommer helt enkelt att gå igenom vad
de gjorde. Många kommer att argumentera och
många kommer försöka rättfärdiga sin ställning i
hur de hade rätt. Det riktiga problemet kommer
att vara att ta itu med deras inställning. En
besynnerlig aspekt av Uppenbarelseboken 20:1113 är att den har använts som stöd för konceptet
om en tredje uppståndelse. Faktumet med
uppståndelsen av de döda i haven stöder inte en
sådan teori. Istället ger det motsatsen. Referensen
till havet och till döda och hades visar att termen
hades refererar till de jordiska gravarna i motsats
till gravarna i vattnen (se uppsatsen Felaktigheten
med den Tredje Uppståndelsen [166]).
Det finns ingen annan uppståndelse eller
bestraffning efter den andra eller allmänna
uppståndelsen. Den ångerfulla kommer att ges
evigt liv med helgonen från den första
uppståndelsen och de som inte är ångerfulla
kommer helt enkelt att dö och deras kroppar
kommer att brännas. Efter detta så kommer
tillstånden hos de döda och gravarna eller hades
att tas bort (Upp. 20:14).
Återuppståndelsen av de Döda [143]
Så djävulen, ondska, död och gravar är koncept de är inte människor. Varelsen Lucifer var en
gång fullkomlig och kommer så att vara igen.
Koncepten är aspekter av existens och de kastas
alla in i sjön av eld. De förgås. Så ni kastar inte
individer in i sjön av eld. Odjuret är ett styressätt,
och det är inte den falske profeten, utan den
falska profetian som kastas in i sjön av eld. Alla
dessa koncept - odjurets styresordning, demokrati
så som den utförs, politiska partier och
strukturer, ondska under den demoniska Värden de kastas alla in i sjön av eld. De förgås som
koncept och ingen - inte Satan, inte heller den
demoniska Värden i något av deras element, inte
något levande ting - går till evig plåga. Det finns
ingen individ som någonsin förföljts av Gud, inte
heller av den himmelska Värden inte heller av
den mänskliga värden. Gud är ingen sadist. Han
är en Gud av nåd och rättvisa och han tillåter
bara saker att dö. Den demoniska Värden
kommer att tas bort och reduceras i den andra
uppståndelsen till mänskliga varelser. De
kommer därefter att behandlas och de kommer då
tillåtas att dö och brännas eller så kommer de att
ångra sig och de flesta av dem kommer att ångra
sig (jfr. uppsatsen Domen av Demonerna [080]).
Det är troligt att inte en enda person eller ande i
hela Guds skapelse kommer att förgås, för det är
inte Guds vilja att vi skall förgås. Satan kommer
att ges ånger och varje människa kommer att ges
ånger och bot och vi kommer att övertala dem
alla.
De onda som lever vid Messias återkomst
kommer att dödas (Mal. 4:3) och förpassas till
den andra uppståndelsen.
Detta var straffet som lades på Judah för deras
förkastelse av Kristus. De var kungarikets söner
som kastades in i yttre mörker (Matt. 8:12). De
förvisades till den andra uppståndelsen istället för
att ta del i de gudomliga naturen (2 Pet. 1:4) och
den första uppståndelsen. Dessa valdes inte till
att deltaga i den första uppståndelsen. Många är
kallade, men få undergår denna uppgift (Matt.
Page 11
22:13-14). Många som omfamnar Kristus, men
som behandlar hans utvalda illa, eller som inte är
ihärdiga (Matt. 25:30), kommer faktiskt att
förvisar till den andra uppståndelsen (Matt.
24:51; 25:30) för det finns många som är
uteslutna (Luk. 13:26) och till och med de i den
första
uppståndelsen
är
förflyttade
prioritetsordning (Luk. 13:30).
Frågan om uppståndelse är således utvecklad från
processen om förstörelsen av Satan och hans
system. Skapelsen av de humanoider som
föregick Adam var del av processen av planetens
utveckling inom de syften som de elohim hade
som styrde den. Satan var en av de elohim som
kontrollerade denna planet. Så Gud upprättade
denna sextusenåriga plan för att ta itu med
Värden som hade givits makt över planeterna och
makten att hantera dess invånare. De skapade
olika ting - hela system, epoker och dinosaurer.
Denna civilisations komplexitet var klart tydlig
och det råder ingen tvekan i att det fanns
humanoider på planeten. Gud bestämde sig för
att intervenera och att döma dem och visa dem
vad de skulle ha försökt göra. Skapelsen av
Adam och denna sextusenåriga plan är att visa på
Guds visdom och till att behandla Värden och till
att gå vidare till nästa fas i skapelsen, vilken
kommer att bli mer spännande än den här fasen.
Universum, som expanderar med stor hastighet,
kommer att uppnå andra ting och vi kommer då
att gå vidare och återskapa universum. Vi
kommer att göra i universum det som gjordes på
denna planet, och vi kommer att göra det rätt. Så
denna sextusenåriga plan är en allvarlig aspekt
för att kunna få oss, alla människor, till att bli
förberedda till att gå vidare och ta bort och utrota
den skada som gjordes under den perioden.
Denna världs gud har systematiskt behandlats
över en lång tidsperiod sedan skapelsen av
Adam. Således är den sextusenåriga planen för
frälsning av stör betydelse.
