Kinkofobi rimmar illa med feminism
I en intervju med Ebba Witt - Brattström, feministisk ikon och professor i litteraturvetenskap från
DN 16 mars 2016 kommenterar hon utövandet av BDSM och fetischism:
"Ebba Witt-Brattström pratar mycket och obrytt när hon för in samtalet på sådant hon sysslat med i
decennier. När hon plötsligt upprörs av nätpornografin och samhällets sexualisering (”Hur kan vi
kalla piskor och handklovar för sexleksaker?”)."
Lek med tanken att hon istället skulle sagt "Hur kan personer av samma kön få för sig att ha sex
med varandra?" Det skulle varit ett solklart exempel på homofobi. På samma sätt är citatet i DN ett
utslag av vad vi vill kalla kinkofobi.
Kinks är benämningen på ett stort antal olika sätt att ha sexuellt umgänge på. Det kan handla om
allt från olika sätt att använda sexuella rollspel på, olika samlagstekniker där exempelvis bindande
av partnern eller sadomasochism ingår (se BDSM) eller olika fetischer. Gemensamt för alla kinks
är att de av normen i samhället betraktas som ett avvikande sexuellt beteende, men av utövarna
betraktas som en naturlig del av deras sexualitet.
Som företrädare för RFSU Stockholms BDSMF-grupp (BDSM & fetischism) vill vi gärna medverka
till att sprida kunskap om och minaka myter och därigenom minska stigmatiseringen kring detta.
RFSU centralt har tagit ställning för BDSM och fetischism som sexuella identiteter.
Att Ebba Witt-Brattström i en intervju om sin nya bok "Århundradets kärlekskrig" som handlar om
manipulativa män med härskartekniker, där ett syfte med romanen är att få slut på kvinnlig
underordning, uttalar sig som hon gör om praktiker som ingår i paraplybegreppet BDSM och
fetischism tycker vi tyder på okunskap om hur sådana praktiker utövas med samtycke och
ömsesidighet. Vi tycker att det är olyckligt att en sådan auktoritet som Ebba Witt-Brattström, inte
minst bland feminister, uttrycker sig på det sättet när det redan är komplext för många feminister
och tända på sådant som piskor och handklovar som en del av sin sexuella identitet. Att utöva
BDSM och fetischism parallellt med att vara feminist är i sig ingen motsättning, men kan lätt bli när
kinksen stigmatiseras.
I den nyss publicerade avhandlingen ”BDSM. Paradoxernas praktiker” beskriver Charlotta
Carlström, sociolog och sexolog, hur feministiska strömningar under 1970- och 80-talet tog tydligt
avstånd från BDSM, i och med att det sågs som uttryck för kvinnoförtryck och patriarkala
strukturer. Kvinnor ansågs välja BDSM som en strategi för att behålla sin självrespekt i ett
samhälle där de ändå objektifierades och underordnades.
I avhandlingen finner Charlotta Carlström en helt annan bild, där dominans och underkastelse inte
är direkt kopplat till kön, och där utövare gör en tydlig skillnad mellan strukturellt förtryck och frivillig
maktförskjutning, och där BDSM-utövande är något som aktivt önskas och begärs av personer
inom alla slags positioner i utövandet – dominanta såväl som undergivna.
Vi i RFSU Stockholms BDSMF-grupp är måna om att föra fram kunskap om vad BDSM och
fetischism egentligen handlar om för att motverka den sortens kinkofobiska reaktioner som Ebba
Witt-Brattström, förmodat omedvetet, ger uttryck för.
RFSU Stockholms BDSMF-grupp
FAKTARUTA:
Kinkofobi = negativa attityder riktade mot personer som har
BDSMF som sexuell identitet.
BDSMF =
Bondage
Disciplin/Dominans
Submission(underkastelse)/Sado-Masochism
Fetischism
