Sociala berättelser
1
De olika delarna av en social berättelse
Deskriptiva meningar – beskrivning av situationen
Deskriptiva delen – de ska åskådliggöra och beskriva en situation, händelse eller
ett beteende. De ska också ge förklaringar på ett objektivt sätt, utifrån
specifika situationer. Den sociala berättelsen får inte börja med ”pekpinnar” som
till exempel ”Jag gör fel när jag sätter mig vid Andreas dator och ändrar hans
inställningar…”
Vi får inte anklaga eller förebrå personen.
Perspektiva meningar – beskrivning av personens och andra människors
reaktioner. Den beskriver reaktioner och tolkningar av situationen men även
åsikter och känslor.
Direktiva meningar – ger riktlinjer till bra beteende. Det är meningar som
utformas positivt. De ger strategier för att hjälpa personen förstå och reagera
på ett accepterat sätt och att bli motiverad till önskvärda reaktioner och
förväntade beteenden. I denna del kan personen delta och ge förslag på bra
metoder. Ofta börjar meningarna med: Jag ska försöka…
Kontrollmeningar – avslutande positiva meningar. Kontrollmeningarna är
personens nycklar, redskap för att komma ihåg och bemästra situationen.
Berättelsen skrivs i första person singular, ”jagform”. Den blir då mer personlig.
Om den SB vänder sig till små barn eller personer med utvecklingsstörning som
inte använder begreppet ”jag” använder man jag + namnet ”Jag, Maria.
Anledningen är att det är viktigt att arbeta med personens ”jag”.
2
I klassrummet
Vi har många lektioner i vårt klassrum.
Ibland berättar och förklarar lärare för oss vad viska göra.
Då måste elever lyssna.
LYSSNA!!
När Annika eller någon annan av mina lärare berättar
och förklarar har jag svårt att sitta still.
Jag FÅR röra mig, men det är FÖRBJUDET
för mig och alla de andra eleverna att störa.
När jag stör säger Annika eller
någon annan lärare till mig.
Om jag fortsätter får jag
RÖTT utvisningskort.
UTVISNING
Då väljer jag att gå ut
eller vara tyst och stanna kvar.
Alla tycker att det är bra
3
om jag försöker vara kvar i klassrummet och jobba!!!
4
DATASPECIALISTEN
Det är vanligt att folk har datorer.
Datorerna är personliga.
De som äger en dator bestämmer hur de vill
organisera sina program, var de lägger sina filer
och hur det ska se ut på skrivbordet.
Jag har en egen dator.
Jag har byggt upp ett system som är PERFEKT.
När jag kommer hem till Andreas vill jag hjälpa honom
att få samma PERFEKTA system.
Jag börjar fixa med hans dator. Andreas blir arg.
Jag knuffar bort honom.
Han skvallrar för sina föräldrar, de blir också arga.
Jag bryr mig inte och säger:
- Ni är knäppa och Andreas kan ju ingenting.
Andreas har sitt system som han tycker är bra.
Tänk om han satte sig vid min dator och ändrade på ’
mitt PERFEKTA system.
Då skulle jag bli JÄTTEARG.
Om jag vill hjälpa andreas kan jag förklara vad jag
tycker är toppenbra med mitt system.
Sen bestämmer Andreas om han vill ändra sitt system.
Andreas bestämmer över sin dator. Jag bestämmer
över min. tillsammans kan vi komma på nya bra sätt att
ordna programmen.
Glömmer jag mig säger Andreas ”DELETE”.
DELETE
Det har jag själv kommit på.
5
SOCIALA FÄRDIGHETER
Nästan alla människor har vänner, kompisar, släktingar.
Man är tillsammans på olika sätt.
Det är viktigt att veta hur man ska vara när man är tillsammans med
andra.
Jag vill krama ALLA.
Jag vet att jag kan krama mamma, pappa, Tomas och mina
släktingar som jag träffar ofta eller ganska ofta.
Vi tycker om och känner varandra väl.
HEJ
Kompisar, vänner, andra släktingar säger
jag hej till när vi träffas.
Vi pratar med varandra.
Jag måste lyssna och svara.
Ibland får jag en komplimang. T.ex…
Då säger jag TACK!!!
Jag kan också ge komplimanger och säga snälla saker.
T.ex….
Ibland är vi olika. Jag har en ful ovana.
Jag blänger eller säger något konstigt om någon inte
tycker som jag.
6
Det måste jag försöka sluta med.
Dom jag pratar med tycker att det är
obehagligt när jag tittar argt på dom.
Det är bättre att jag säger vad jag tycker.
Jag tycker om att vara med mina släktingar.
Jag tycker det är roligt att vara med mina kompisar.
Jag ska försöka tänka på att inte krama alla
och prata istället för att stirra.
7
KOMPISRELATIONER
Jag har kompisar. Jag vill ha kompisar.
Jag vill umgås med dom.
Gå och fika, gå på bio och göra andra roliga saker.
Just nu tjatar jag på Anna.
Hon vill inte vara kompis med mig längre.
Jag är konstig mot Anna för att hon och Nicke är kompisar.
När jag och Anna var kompisar träffades vi ofta.
Vi åkte till stan, fikade och shoppade.
Vi pratade och skrattade tillsammans.
Vi ringde ofta varandra.
När jag träffade min nya kompis Christel, svek jag Anna.
När Anna ringde sa jag:
- Jag har inte tid att träffa dig, jag har fullt upp.
Jag slutade att ringa och träffa Anna. Jag hörde aldrig av mig.
Anna blev ensam, ledsen och besviken när jag var så konstig. Jag måste
försöka förstå att jag har sårat Anna.
När Christel och jag blev ovänner, började jag ringa Anna
igen. Anna vill vara med Nicke.
Dem gör roliga saker som att gå på stan och se på film.
Jag kan inte bestämma över Anna och Nicke.
Om dom vill umgås så får dom göra det.
Dom har frågat om jag vill hänga med.
Det är ”normalt” att ha flera kompisar, att ha mer än en
8
kompis åt gången.
Jag ska kunna ha kvar min gamla kompis, fast jag har
träffat en ny kompis.
Kompisar ringer varandra och hör av sig.
Nu ska jag sluta att tjata om Anna och Nicke.
Vi kan vara kompisar alla tre.
Jag kan inte bestämma över andra människor.
9
STOPP
Jag leker med mina kompisar.
Ibland jagar vi varandra.
Det tycker vi är kul.
När vi lekt ett tag tröttnar mina kompisar.
Dom vill sluta med leken.
Dom vill leka något annat.
Det märker inte jag.
Jag tycker leken blir roligare och roligare.
Mina kompisar tycker att jag tar hårt i dom.
Det gör ont.
Det märker inte jag.
Dom säger STOPP.
När jag hör STOPP, ska jag försöka SLUTA.
Det har jag varit med och bestämt.
STOPP
När jag säger STOPP till Carola, ska hon försöka
SLUTA…….
När Karl säger STOPP till mig ska jag försöka SLUTA…….
Jag vill att mina kompisar ska tycka det är skoj att leka
Med mig
JAG VILL HA KOMPISAR!!!!!!!!
10
