Svensk byggnadshistoria
– vad byggdes var?
Grundprinciper:
Alternativ A) Fri etablering – t.ex. många
städer i USA: har ofta saknat krav på
sammanhållen stil, saknar planerat centrum.
Snarast nyliberalt/libertarianistiskt.
Marknadskrafterna bestämmer var och vad som
byggs.
Begränsat i Sverige - jämfört med delar av USA. Vissa inslag i
t.ex. Nacka: byggföretaget PEAB äger mark, och följer
efterfrågan (just nu t.ex. 2:or). Andra kommuner: hur får vi
blandad befolkning etc. Detta är dock förstås mindre lönsamt
för kommunen.
Planering – som grundidé
Alternativ B) Planerande – t.ex.
kommunen/staten tar större ansvar.
a) socialistiskt b) socialliberalt c)
socialkonservativt perspektiv – det fria
företagandet måste kompletteras med
statligt/kommunalt ansvar.
Tre dimensioner
Man talar om ekonomiskt, ekologiskt och socialt hållbara samhällen.
Ekonomiskt: Ofta utgångspunkt i ekonomisk tillväxt – d.v.s. t.ex.
hur kommunikation kan öka tillväxten i regionen – det centrala
målet för många som planerar i kommuner och regioner (men kan
även vara ekonomiskt perspektiv ifråga hushållning med
resurser).
Socialt: handlar om människor och deras relationer – t.ex. inslag av
medborgarinflytande i översikts- och detaljplaneringen. Bl.a. den
utspridda staden med köpcentrum kritiseras (urban sprawl) - den
för med sig få möjligheter till kontakter.
Ekologiskt: samhället byggs utifrån visioner om ekologisk
hållbarhet: goda möjligheter till återvinning, begränsade
transporter med bil etc.
De tre perspektiven
Generellt finns alla tre perspektiv företrädda i
planeringsprocessen.
Hur bidrar samhällsplaneringen till ekonomisk tillväxt?
Var trivs människor – inklusive utsatta grupper – bäst?
Hur bidrar samhällsplaneringen till visioner om ett ekologiskt
hållbart samhälle?
.
Bebyggelsehistoria
Det finns rester av stengrunder från flera tusen år gamla
boplatser på Öland, Gotland och Birka. Fornborgar.
Traditionellt har man byggt trähus. Sverige har mycket skog, trä
är lätt att bygga med. Förr kunde man själv ofta fälla timmer och
med det bygga huset, till sig och sin familj.
Stenhus: På 1100- 1500-talet, då det – med ökad handel börjar finnas pengar i Sverige kunde fler och fler välbesuttna
(främst adel) göra hus i tegel och sten. Material som inte brann,
och som skyddade. Mindre riktiga städer växer nu också upp,
främst under 1600-talet.
Var brukar man traditionellt bebygga?
Vid vatten: Transporter på vatten har varit den vanligaste
”lokaliserande” faktorn – som bestämmer var större orter
etablerades. I Sverige har ofta de tidiga städerna lagts vid vatten
(knutpunkter för älvar/floder, där de möter landsvägar).
Vid flodmynningar bildades handelsplatser. Birka växte sig större
på 800-talet. Vikingarna var också mycket skickliga på att ta sig
fram via vatten – exempel på varför man såg det som viktigt att
också skydda sin stad.
Ett exempel - Gamla stan, på 1200-talet.
Låset mellan Mälaren och Stockholm. Vattenväg och landsväg
korsades (fanns ett ”näs” vid Slussen som ju gjorde att man tog
sig över).
Planering av städer – fr.o.m 1600-talet
Stadsplanen: Stor andel av de svenska städerna grundades på
1600-talet, under Gustav II Adolf. Sverige blev en stormakt. Man
lade då gatorna i rutnätsmönster, med räta vinklar och centrala
torgplatser. Som i gamla Grekl/Rom, och i nyare Paris, bland
många. (Några hade kanaler som bröt av Gtb/Skåne).
Champs elyssées Paris
Karlaplan,Stockholm
Den planerade staden
Varför rutnätsstäder?
Rutnätsstäder är ofta effektiva – lätta att transportera gods - och! brandvagnar i. De är förstås även lätta att hitta i. Jmf gamla stan. I
Stockholm: under den här tiden byggs malmarna – i
rutnätsmönster. I senare planering (Röda Bergen och Lärkstaden)
anpassar man efter terrängen, dvs kuperat, och: mindre spikraka,
räta kvarter.
Varför bredare gator – det var ju bostadsbrist?
Att gatorna var breda förstärkte inte minst brandskyddet! Längs de
längre bredare gatusträckningarna kunde även vatten- och
avloppsrör lättare anläggas. Trädplanterade platser och gator
(avenyer, esplanader) tillfredställde också behovet av
promenadplatser, krav på hygien och skönhet (ljus, luft, grönska).
Bostadsbristen försökte man åtgärda genom att bygga 5våningshus längs de breda gatorna.
Brandrisken
Problemet? Husen var ihopgyttrade, gator och gränder smala,
brandsprutor och vattenkärror tog sig inte fram.
Trähus var fortfarande dominerande i många städer in på
1800-talet. De enklare husen i trä med trånga gårdar var
dock en stor brandrisk. Tog det eld i ett hus så brann ofta
hela kvarter ner. Från 1600-talets mitt brann en svensk
stad ner i genomsnitt vart tjugonde år.
Bränder i städerna
Ur Slottet brinner (Olov Svedelid):
"Frågan var inte om det skulle brinna, utan när. Överallt fanns det öppen eld. Världen före
elektriciteten luktade brandrök. I fjärrvärmens, mikrovågsugnens och glödlampans tidevarv
kan det vara svårt att göra sig en föreställning om hur central elden var för 1600-talets
människor.
Men all verksamhet som krävde värme, upphettning eller ljus kräver också eld.
Matlagning och uppvärmning av bostäderna, förstås. Att lysa sig väg genom mörka
gränder. Att brygga öl krävde rejäla brasor, tvätten kokades över öppen eld, brödet
bakades i vedeldade ugnar, hästarnas skor smiddes över öppen eld."
Sätt att förebygga bränder:
– (Förutom att ha krav på att hålla med vattentunnor, att ge utbildning, ge
brandvakter befogenheter, att larma snabbt med en genomträngande signal)
-
I stadsplaneringen: förhindra eller förbjuda att trähus byggdes, samt att bygga
hus med brandväggar och att skapa en stadsplan med genomfartsleder och
vändplaner.
Trots försök att åtgärda: Ända långt in på 1800-talet drabbade förödande bränder
stora svenska städer som Uppsala, Sundsvall, Kalmar, Växjö, Norrköping, Örebro
Arkitekturen - 1500-1800-talen
Med städerna på 1600-talet etablerades arkitekt som yrke och
man kunde även tala om arkitektur. Förändringen var främst
något som rikare samhällsskikt direkt berördes av. Stilarna i
dessa finare hem och offentliga byggnader inspirerades under
1500 – 1800-talet ofta av antiken, grekernas flera tusen år
gamla arkitektur. Denna s.k. renässans (betyder återfödelse)
kan man t.ex. se på de många kolonnerna i gamla elegantare
hus – som Riksdagen nedan.
(Ska man vara något nogrannare kallar man ofta bara den första delen av
perioden för Renässans. Därefter – på 1700-talet – Gustavianism/klassicism
(rent, klassiskt) och – på 1800-talet - Nystilar (en sorts blandning av stilar) bara att sätta ny framför 'nyrenässans', 'nybarock', 'nyklassicism').
T
Arkitekturen - 1800-talet
Städerna ökade kraftigt i storlek, i takt med att allt fler fick jobb i
industrier. Sverige får industrier och gjutjärnet i mitten av 1800-talet
som ger nya möjligheter. Gjutjärnet = man kan snabbt gjuta
utsmyckningar och gipsornament. Under 1880-talet blir husen som
mest utsmyckade – man blir stimulerad att med korta tidsintervall ta
upp många gamla stilar, d.v.s. den s.k. nystilen.
Tekniken medförde även att man kunde bygga järnvägsstationer och
saluhallar - byggnader som behövdes i den då snabbt växande
staden. (Pelare och bärande balkar i järn kan göras mycket tunnare
och längre än de i sten. Man kan därför bygga öppna stora rum utan
mellanväggar eller tjocka pelare.)
Bostadsbrist - 1800-talet
Fattiga arbetare bor nu ofta trångt och med dålig hygien. En
förmögen borgarklass: höga hus i sten och tegel.
Till och med några riktigt pampiga gator med alléer, likt
boulevarderna Paris och en del trädplanterade parker.
NATIONALROMANTIK 1890 - 1920
Tiden präglas av nationalromantik med tillbakablickar mot
medeltidens tunga arkitektur (Stadshuset!). Inga onödiga
utsmyckningar (med gjutjärn och gipsornament) En ny stil
uppstår nu också:
Art Nouveau/Jugendstilen (se bild). Mjuka slingrande linjer
som i naturen, växtmotiv (blommor och blad) på fasader
och väggar inomhus.
Modernismen - 1920-30-talet
Det kommer nya material och med hjälp av en enorma
teknisk utvecklingen blir det möjligt att tillverka och bygga
i en allt snabbare takt. Sverige förändras under mitten av
seklet från att ha varit ett av Europas fattigaste och mest
trångbodda länder till ett modernt föredöme – inte minst
för arkitekturen.
Gunnar Asplund och andra skickliga arkitekter ritade byggnader och
bostäder till utställningen med 'möbler och detaljer väl genomtänkta
utifrån funktion och material
Funkis - 1930
30-talet: började planera hur man kunde bygga större
bostäder. Funktionalismen, slog igenom genom
Stockholmsutställningen.
Hus med ljusa släta fasader, stora fönster och platta tak var
något helt nytt. Inga utsmyckningar. Det viktigaste var att de
fungerade. Många tyckte att de var fula platta lådor. Men
ännu fler tyckte om det ljusa och lättskötta.
För första gången byggdes hus som stod fritt med sol och luft
emellan. (bl.a. utsikt åt två håll och balkonger, badkar.) Köken
gjordes små eftersom man trodde att man skulle äta allt
mindre hemma.
SVEAPLANS GYMNASIUM
Funkisbyggnad som bevarats och
renoverats på 90-talet
40-talet - Folkhemmet
Man började göra alltmer av planering utifrån den sociala
dimensionen. Hur ska man trivas.
Årsta centrum var en av de första planerade förorterna.
Man skapade nu ofta räffpunkter för människor i
bostadsområdet, med bio, teater, medborgarhus, bibliotek
och butiker, byggdes 1945-54.
40-talets revidering av funkisstilen
Traditionellt byggande återkom när funkisens
platta tak och släta fasader visat sina praktiska
brister. (Bostadsområdet Rosta i Örebro, se bild)
Rosta bostadsområde består av sammankopplade
"stjärnhus " med grönområden emellan (se bilden nedan).
Husens stjärnform uppstår genom att tre lägenheter utgår stjärnformigt åt varsitt
håll från en trappuppgång i mitten. Husen byggdes tidstypiskt i tegel med
sadeltak och ljusa fönsteromfattningar.
40-talet - forts.
Under den här tiden växer stadens ytterområden. Långa
smala hus med genomgående lägenheter. De läggs fritt för
att få in ljus, luft och grönska.
