Högmedeltid 1000-1300
Vid 1000-talets mitt började en storhetstid för Europa. De arabiska och bysantinska
kulturerna hade gått tillbaka. Det var istället Väst- och Centraleuropa som tog över den
politiska, ekonomiska och kulturella ledningen.
Jordbruket
Mot slutet av den äldre medeltiden förbättrades jordbrukstekniken och ett gynnsammare
klimat började ge rikare skördar. Befolkningen i Europa fördubblades under
högmedeltiden och efterfrågan på livsmedel ökade. Nya områden koloniserades och en
omfattande nyodling ägde rum. Fasta arrendeavgifter i pengar infördes istället för i
natura och många bönder fick möjlighet att friköpa den jord de brukade. Livegenskapen
minskade både i omfattning och betydelse.
Handeln
På 1000-talet expanderade den långväga handeln. Penninghushållningen ökade i
omfattning och efterfrågan på varor ökade. Till Europa importerades främst kryddor och
allehanda lyxvaror. Yllekläde utgjorde en av de viktigaste exportvarorna.
Tre områden kom att dominera den medeltida handeln i Europa: Norditalien, Flandern
och Nordtyskland.
Den allt livligare handeln och den ökade avkastningen inom jordbruket skapade
förutsättningar för att försörja en stadsbefolkning. Under 900- och 1000-talen började
därför städer växa upp nästan överallt i Europa. Det var speciellt två områden i Europa
som urbaniserades tidigt: Norditalien med städer som Genua och Venedig och Flandern.
Städerna
Städerna fick stor betydelse, inte bara som centra för handel och hantverk. Här växte
den nya samhällsklassen, borgerskapet, fram. Det bestod av köpmän och hantverkare.
Dessa grupper hade helt nya idéer om hur samhället skulle utvecklas och de skulle i hög
grad komma att påverka framtiden. Politiskt spelade städerna en avgörande roll då
feodaladelns välde bröts. Motsättningarna mellan jordägarna och borgerskapet ökade och
städerna samarbetade då med furstarna. Detta samarbete gjorde städerna fria och
oberoende av både jordägarna och furstarna. Fria stadsförbund som till exempel Hansan
bildades.
Kyrkan
Den katolska kyrkan blev under medeltiden mycket rik och mäktig och upplevde under
högmedeltiden sin storhetstid. Hela samhället genomsyrades av religionen och kyrkan
fick omfattande privilegier av furstarna. Under högmedeltiden frigjorde sig kyrkan från
den världsliga makten (furstarna och kungarna) och påven blev Europas mäktigaste
furste.
Medeltidskyrkan kämpade hårt för att hålla människorna andligt inriktade på himmelriket
och inte på jordisk lycka. För att lyckas med detta användes påbud som medel för hur
man skulle leva, med helveteshot om man bröt mot reglerna. Bannlysning, det vill säga
utstötning ur kyrkan, blev följden om man framhärdade. Att bli utestängd från kyrkan
var detsamma som att bli utestängd från all social gemenskap. Kyrkan hade ett starkt
engagemang i sociala och kulturella frågor som sjukvård, fattigvård, undervisning och
skrivarsysslor. Också konsten understöddes och styrdes i hög grad av kyrkan.
Den augustinska världsuppfattningen vägledde medeltidskyrkan, det vill säga tanken att
två krafter står mot varandra, Gud, som är god och djävulen, den onde. Ur denna
uppfattning kom kravet på universialitet för kyrkan det vill säga att den andliga makten
alltid skulle stå över den världsliga. Detta gav bland annat upphov till den så kallade
investiturstriden, mellan påven och den tysk-romerske kejsaren, om vem som skulle
tillsätta kyrkliga ämbeten. Påven avgick med segern vilket ytterligare ökade kyrkans
inflytande.
Ett annat exempel på kyrkans makt över människorna var korstågen. Västeuropa hade
under 1000-talet vuxit sig starkt nog för att gå till anfall. Anfallet riktade sig mot
turkarna som vid denna tid härskade över östra Medelhavet. Målet för korstågsrörelsen
var att befria Jerusalem från "de otrogna". Korstågsrörelsen pågick i närmare två hundra
år och för en tid behärskade korsfararna områden i Syrien och Palestina. Man lyckades
inte behålla det heliga landet men korstågen fick ändå stor betydelse då européerna på
detta sätt fick kännedom om den litteratur, vetenskap och teknik som skulle ge upphov
till renässansen.
Korstågen urartade ofta till rena plundringståg men de ledde också till att handeln med
araberna utökades.
