Nytänkande behövs inom alkoholoch drogforskningen
Med tanke på de resurser som har investerats i
alkohol- och narkotikaforskning kan man
inte säga att den varit speciellt effektiv när det
har gällt att producera innovativ kunskap och
riktlinjer för praktiskt handlande. En viktig
orsak ligger i de normativa antaganden som
finns angående orsakssambanden i vårt beteende, vilket har begränsat antalet möjliga frågeställningar inom forskningen.
Redan i århundraden har beslutsfattarna i
Norden utgått ifrån att konsumtionsmönstren
när det gäller olika rusmedel kan regleras med
hjälp av ingripanden från statens och olika organisationers sida. Det viktigaste motivet för
att understöda forskning på området har därför varit att man behövt pålitlig information
som vägledning i dessa strävanden. I viss mån
har det faktiskt visat sig möjligt att påverka
konsumtionsmönstren, och det mesta tyder på
att minskningen ifråga om skadeverkningarna
varit större än den ökning som också har skett,
på grund av just dessa åtgärder. Man bör emellertid beakta följande aspekter.
För det första är det ifrågasatt om de enskilda åtgärderna faktiskt haft de effekter man
åsyftat. Man kan ge – och har också gett – olika och rentav motsatta orsaksförklaringar till
de resultat man i bestämda perioder har uppnått. Vi kan t.ex. fråga oss om det faktiskt är
så att den utjämning och minskning ifråga
om skadeeffekterna vi har upplevt under
1900-talet förklaras av sådant som statliga restriktioner, moraliska kampanjer, nykterhetsrörelsernas arbete och olika självhjälpsgrupper, eller om det är så att orsakerna egentligen
står att finna i en högre utbildningsnivå, en
förbättrad levnadsnivå och en mindre strikt
normstyrning och kontroll? Handlar det alltså om målinriktade åtgärder eller om en samhällelig självregleringsprocess? Alla vill ta åt
sig äran av att skadestatistiken och drogbruket
har minskat under 80-talet, men ingen tar på
sig ansvaret för den nya ökningen under 90talet.
För det andra har forskningen använts för att
stödja alla tänkbara positioner i debatten.
Forskningsresultaten har visserligen förbättrat
en del av de argument som använts, men de
kan inte sägas ha vare sig skapat klarhet i någon
av de större dispyterna eller på något avgörande
sätt omformulerat själva diskursen. De enda
otvetydiga resultat man uppnått har varit sådana som varit uppenbara redan för det sunda
förnuftet, dvs. att begränsningar i tillgängligheten sannolikt minskar totalkonsumtionen,
och att leverskadorna minskar som en följd av
begränsad tillgänglighet och ökade satsningar
ifråga om behandlingsutbudet.
N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K OT I K AT I D S K R I F T
VO L . 1 7 , 2 0 0 0 ( 5 - 6 )
367
UNGDOM OCH RUSMEDEL
GESTUR GUDMUNDSSON
För det tredje borde resultaten sökas i en
helt annan riktning än i de hittillsvarande
satsningarna på statliga interventioner och
stora upplysningskampanjer, eftersom vi lever
i en tid då såväl den offentliga sektorns som
civilsamhällets strukturer har försvagats.
Det både normativt snäva och fördomsfulla
perspektivet inom alkohol- och narkotikaforskningen har motsvarats av överdrivet försiktiga attityder på de övriga forskningsfälten.
Ungdomsforskarna kan inte undvika att
snubbla över frågor som har att göra med rusmedlen som en väsentlig del av de ungas liv,
men dessa frågor behandlas i allmänhet på ett
oerhört ytligt sätt, vilket ger läsaren en känsla
av att ungdomsforskarna inte vill att deras
forskning skall fångas i narkotikadiskursens
normativa fällor.
Alkohol- och drogfrågorna har diskuterats
inte minst som element i kulturella homologier (den tidiga Birminghamskolan och Bourdieu-inspirerade analyser), som en del i försök
att ”testa gränserna” (utvecklings- och socialpsykologi, livsloppsanalyser), eller som symboler för avvikelse och uppror (interaktionister och radikala kriminologer). En vanlig tendens inom ungdomsforskningen har varit att
betrakta alkohol- och drogbruket som ett normalt beteende inom en specifik kulturell kontext och som en normal del av den psykiska
utvecklingen, eller som en legitim form av avvikelse eller uppror.
Dessa två typer av oreflekterat och normativt önsketänkande inom forskningen – å ena
sidan myndigheternas önskan att göra ungdomen normal, å andra sidan forskarnas önskan
att beskriva den som normal – kan enbart vinna på strävanden som syftar till ökad reflexion
som inbegriper grundläggande frågor kring
kulturell mening.
Om vi betraktar saken ur alkoholforskningens och -preventionens synvinkel kan vi konstatera att det finns ett akut behov av kvalitativa studier kring efterfrågan på alkohol och
narkotika bland ungdomar. Metodologin bor368
N O R D I S K A L KO H O L - & N A R K OT I K AT I D S K R I F T
de vara öppen och sökande, och vägledas av
allmänna frågor i stil med: Varför lockas ungdomar i allt högre grad av riskbeteende, trots
all den upplysning som finns tillgänglig? Hur
passar denna utveckling ihop med övergången från traditionella biografier till en livsstil
präglad av ständiga val? Hur passar den experimenterande livsstilen ihop med de uppfattningar om ruset man fått av sina föräldrar och
av kulturen i en vidare bemärkelse? Vilka mer
djupgående kulturella innebörder och beteendemönster är det som utlöses av de utmaningar som den pågående förändringen i samhället
utgör?
Inom ungdomsforskningen har det blivit
dags att göra mer än att enbart kartlägga rusmedelskonsumtionen som ett uttryck för livsstil och identitetsutveckling bland ungdomar.
Å ena sidan borde ungdomsforskarna mer direkt försöka besvara frågan när och hur den
experimenterande livsstilen bland ungdomar
övergår till att bli destruktiv. Å andra sidan
kan bruksmönstren och brukets betydelser
fungera som nycklar till en djupare förståelse
av kulturella betydelser, vilka intensifieras under ungdomstiden. Olika substanser som påverkar sinnesstämningen raserar murarna
mellan arbete och fritid, mellan det sedvanliga och det extraordinära; de både vidgar och
begränsar möjligheterna, och deras betydelse
är vanligen större i tider av stora sociala förändringar. Eftersom unga människor i de flesta avseenden är känsligare för förändringar i
samhället än andra åldersgrupper är det naturligt att många viktiga nycklar till en förståelse av samhällsutvecklingen står att finna
bland just ungdomar.
Färska bidrag (Lalander 1998; Sande 1998)
visar hur konsumtion (eller icke-konsumtion)
av olika rusmedel kan studeras som ett sätt att
beskriva livssituationen inom specifika ungdomskulturer. Men vi måste gå vidare, inte
minst för att förstå på vilket sätt ungdomarnas konsumtion också i en vidare mening
återspeglar sociala problem och social föränd-
VO L . 1 7 , 2 0 0 0 ( 5 - 6 )
ring, och inte enbart ungdomsgrupperna själva. Ungdomsforskningen borde kunna påvisa
att den ökade konsumtionen av alkohol och
droger inte är ett isolerat ungdomsfenomen
utan ett symptom på en mera djupgående
samhällelig förändring – dvs. att undersökningarna av den nya vågen borde utformas
som ett sätt att göra mer generella tidsdiagnoser.
Många av de här antydda frågeställningarna
har redan blivit uppmärksammade, även om
dessa bidrag är uppsplittrade på flera olika
forskningsområden och därför borde sammanföras och underkastas en systematisk analys. Den hittillsvarande forskningen har också
väckt många intressanta frågor angående rusmedlens betydelse, utan att ändå vara direkt
inriktade på just dessa, eller utan att kunna
besvara dem. Det är t.ex. i studier av alkoholkonsumtionsmönstren bland ungdomar ett
allmänt resultat att dessa mönster i sista hand
bättre kan förklaras av föräldarnas konsumtionsmönster än av föräldrarnas normer eller
av kamraternas normer och bruksmönster.
När man till detta lägger det allmänt erkända faktum att det är den subjektiva upplevelsen snarare än fakta som påverkar ens beteende, är det uppenbart att det som behövs är
kombinationer av kvalitativa och kvantitativa
studier: Hur ser ungdomarna på sina föräldrars konsumtionsmönster och den generation
de representerar? Hur väl överensstämmer
dessa observationer med andra konsumtionsindikatorer? Vilken är relationen mellan dessa
erfarenheter och de konsumtionsmönster
ungdomarna själva utvecklar? Är den nuvarande tendensen ifråga om ökad tonårskonsumtion av alkohol och droger en ”andra våg”
som är resultatet av den friare livsstil deras
föräldrar har anammat?
”Sex, drugs and rock’n’roll” har ju redan
under en lång tid utgjort den oheliga treenigheten i de ungas liv. Det förefaller som om vår
kunskap om den innebörd sex och popmusik
har för vår kultur och för den uppväxande generationen är avsevärt bättre än den kunskap
vi har om den betydelse alkoholen och andra
droger har. Dessvärre förefaller rusmedlens
innebörder att vara avsevärt mer komplexa
och svåråtkomliga, samtidigt som forskningen kring dem begränsas av snävt normativa
och instrumentella intressen.
Det finns alltså ett uppenbart behov av nytänkande bland forskarna och, och inte
minst, bland forskningsfinansiärerna. Annars
kan vi inte utnyttja all den potential som
finns i skärningspunkten mellan ungdomsforskning å ena sidan och alkohol- och drogforskningen å den andra.
Översättning: Thomas Rosenberg
REFERENSER
Lalander, Philip (1998): Anden i flaskan. Alkoholens betydelser i olika ungdomsgrupper. Stehag:
Symposions Förlag
Sande, Allan (1998): Russefeiring. Om meningen med rusmiddelbruk sett gjennom russefeiring
som et ritual. Høgskolen i Bodø, rapport 0/1998.
N O R D I S K A L K O H O L - & N A R K OT I K AT I D S K R I F T
VO L . 1 7 , 2 0 0 0 ( 5 - 6 )
369
