Klinik – BDZ -intoxikation
BDZ-intoxikation kännetecknas enligt DSM-IV av kliniskt signifikanta och maladaptiva
förändringar av beteende eller psyke (t ex otillbörligt sexuellt eller aggressivt
beteende, humörsvängningar, försämrat omdöme, social- eller yrkesmässig
funktionsnedsättning), som utvecklats under, eller kort tid efter, intag av
sedativa/hypnotika/ anxiolytika.
Därutöver krävs minst ett av följande tecken: Sluddrigt tal, dålig koordination,
ostadig gång, nystagmus, minnesstörningar eller försämrad uppmärksamhet,
stupor eller koma.
Intoxikationer förekommer i suicidsyfte, accidentellt samt vid överdosering hos
beroendepatienter. Observera att vissa intoxikationssymtom kan ses vid
hypoalbuminemi, lever- och njurinsufficiens samt hos äldre patienter, även vid
moderata doser.
WHO rekommenderade 1996 högst 30 dagars behandling med bensodiazepiner,
såvida inte starka skäl finns för långtidsbehandling av ångest. American Psychiatric
Association har angivit risk för beroendeutveckling och kognitiv försämring vid
behandling > 4 månader.
Första tecknet på beroendeutveckling är ofta toleransutveckling mot den sederande,
sömngivande effekten och först senare mot den ångestdämpande effekten. Detta
leder antingen till utebliven förbättring, eller till att patienten ökar dosen. Hos
patienter ur riskgrupperna ses företrädesvis det senare.
Abstinenssymtom av
bensodiazepiner enligt DSM-IV
Minst två av följande symtom har utvecklats inom loppet av några timmar–några få
dygn efter att personen har upphört med, eller minskat, ett långvarigt och intensivt
bruk av bensodiazepiner
1. Autonom hyperaktivitet (t ex svettning eller puls > 100 slag/minut)
2. Handtremor
3. Sömnsvårigheter
4. Illamående eller kräkningar
5. Övergående visuella, taktila, auditiva hallucinationer/illusioner
6. Psykomotorisk agitation
7. Ångest
8. Epilepsianfall, typ grand mal
AB Apoteksbolaget
Läkemedelsboken 2009-2010
2011-11-17
