Kartläggningsrapport Make Sense - Kommunförbundet Västernorrland

RAPPORT 2016:1
Social inkludering och egenmakt för utsatta EUmedborgare i Norra Sverige
- Kartläggning projekt Make sense
Sara Selmros
KOMMUNFÖRBUNDET VÄSTERNORRLAND
Kommunförbundet Västernorrland; Projekt Make sense
Järnvägsgatan 2
871 45 Härnösand
Tfn: 0611-55 54 00
E-post: [email protected]
Författare: Sara Selmros
Tryckår: 2016
2
FÖRORD
Den fria rörligheten är en av EU:s grundpelare som ger människor inom EU
att röra sig fritt. Det har lett till en ökning av varor, tjänster och människor.
Denna fria rörlighet har också lett till att den fattigdom och utsatthet som
finns i andra delar av EU också har kommit till oss.
Kommunerna i hela Sverige har ställts inför en helt ny situation, människor
som försörjer sig genom tiggeri. Utsatta människor har funnit i Sverige redan innan, men mycket mer osynligt. Gruppen som försörjer sig genom
tiggeri blir väldigt synliga. De kommer ifrån länder med svag ekonomi och
korruption och där välfärdspolitiken är under utveckling.
Projektet Make sense - social inkludering och egenmakt för utsatta EUmedborgare i Norra Sverige vill få en tydligare bild över problematiken.
Därför har den här kartläggningen av utsatta EU-medborgare behov genomförts, men också för att fånga in deras tankar om framtid och förändring.
Härnösand mars 2016
Aurora Lindberg
Ordförande styrgruppen
3
SAMMANFATTNING
I hela Sverige har vi sett en markant ökning av utsatta EU-medborgare som
lever i en socialt och ekonomiskt utsatt situation. Den synligaste gruppen är
de som försörjer sig genom tiggeri. Dessa EU-medborgare flyr från fattigdom i sina hemländer för att samla ihop pengar för en bättre tillvaro för sina
familjer, en kostsam operation eller skolgång till sina barn.
De tre kommunerna längs norrlandskusten, Sundsvall, Örnsköldsvik och
Umeå har ställt inför en helt ny situation och skapar sig erfarenheter kring
frågan. Samarbetsinitiativ med idéburen sektor har etablerats och varit
framgångsrikt. Detta samarbete ska fördjupas och insatserna intensifieras
genom deltagande i Kommunförbundet Västernorrlands projekt Make sense
– Social inkludering och egenmakt för utsatta EU-medborgare i norra Sverige.
Projektidén innebär att det upprättats en mötesplats i varje kommun där
målgruppen får individanpassat stöd och samhällsorienterande information
samt möjlighet till dusch och klädtvätt. Syftet med mötesplatsernas verksamhet är, i likhet med Feads särskilda mål, att skapa förutsättningar för
målgruppen att uppnå en ökad social delaktighet och egenmakt.
Det råder en kunskapsbrist gällande målgruppens behov, därför har denna
kartläggning av utsatta EU-medborgares behov genomförts för att säkerställa behovsstyrda aktiviteter och insatser. Behoven har analyserats både
utifrån ett jämställdhets-, tillgänglighets- samt barnperspektiv.
Det finns en stor utsatthet, särskilt bland kvinnor och barn, och en efterfrågan på samhällsinkluderande och hälsofrämjande insatser hos projektets
målgrupp. Möjligheter till egen försörjning, utbildning, att sköta sin hälsa
och hygien samt tillgång till bostad saknas ofta. Kunskaperna om rättigheter
i Sverige är låga. Livssituationen främjar ohälsa, några lever med funktionsnedsättningar, en tredjedel är analfabeter. Många är separerade från sina
familjemedlemmar.
De insatser och aktiviteter som projektet erbjuder i form av samhällsorienterad information och hälsofrämjande insatser har möjlighet att bidra till social delaktighet och ökad egenmakt för målgruppen. Möjligheterna att uppnå
EU:s medborgerliga rättigheter för utsatta EU-medborgare ökar likaså och
projektet kan bidra till en långsiktig, rättighetsbaserad och strukturerad hantering av deltagande aktörers och närliggande kommuners framtida möten
med utsatta EU-medborgare i norra Sverige.
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning .............................................................................................................................................. 6
Bakgrund ........................................................................................................................................... 6
Projekt Make sense ........................................................................................................................... 6
Syfte................................................................................................................................................... 7
Metod.................................................................................................................................................... 8
Urval ................................................................................................................................................. 8
Datainsamling ................................................................................................................................... 9
Teori ................................................................................................................................................ 10
Resultat............................................................................................................................................... 11
Barn till utsatta EU-medborgare i Norra Sverige ........................................................................... 22
Kommentarer från samverkansaktörerna........................................................................................ 25
Slutsatser ............................................................................................................................................ 27
Social inkludering och egenmakt .................................................................................................... 27
Kommunikation ............................................................................................................................... 28
Hälsoperspektiv............................................................................................................................... 28
Jämställdhetsperspektiv .................................................................................................................. 29
Tillgänglighetsperspektiv ................................................................................................................ 29
Barnperspektiv ................................................................................................................................ 30
Projektets insatser ........................................................................................................................... 30
Referenser .......................................................................................................................................... 32
Bilaga 1 Frågor kartläggning vuxna utsatta EU-medborgare……………………………………………
Bilaga 2 Frågor kartläggning minderåriga utsatta EU-medborgare……………………………………..
Bilaga 3 Frågor enkät samverkansaktörer i projekt Make sense….……………………………………..
5
INLEDNING
Bakgrund
I hela Sverige har vi sett en markant ökning av utsatta EU-medborgare som
lever i en socialt och ekonomiskt utsatt situation. Den synligaste gruppen är
de som försörjer sig genom tiggeri. Dessa EU-medborgare flyr från fattigdom i sina hemländer för att samla ihop pengar för en bättre tillvaro för sina
familjer, en kostsam operation eller skolgång till sina barn. Väl i Sverige
lever många under tuffa förhållanden, de sover i husvagnar, bilar, tält eller
härbergen och en stor andel tigger. Detta är en internationell fråga om cirkulär migration och berör kommuner i allra högsta grad. Denna grupp av utsatta EU-medborgare som lever i en utsatt social och ekonomisk situation
har en lång historia av utanförskap och kommer ifrån länder med svag ekonomi och korruption där välfärdspolitiken är under utveckling.
De tre kommunerna längs norrlandskusten, Sundsvall, Örnsköldsvik och
Umeå har ställt inför en helt ny situation och skapar sig erfarenheter kring
frågan. Samarbetsinitiativ med idéburen sektor har etablerats och varit
framgångsrikt. Detta samarbete ska fördjupas och insatserna intensifieras
genom deltagande i Kommunförbundet Västernorrlands projekt Make sense.
Projektet Make sense
Projektet Make sense – Social inkludering och egenmakt för utsatta EUmedborgare i norra Sverige finansieras av Fead (Fonden för de som har det
sämst ställt) och drivs av Kommunförbundet Västernorrland. Kommunförbundet ägs av länets kommuner och stödjer dem i deras utvecklingsarbete
och är en förening till sin juridiska form. Styrelsen utgörs av kommunstyrelsens ordförande samt oppositionsråd i Västernorrlands alla kommuner.
Projektidén innebär att det kommer upprättas mötesplatser på tre orter längs
Norrlandskusten, Umeå, Örnsköldsvik och Sundsvall, där målgruppen kan
få individanpassat stöd och samhällsorienterande information samt möjlighet till dusch och klädtvätt. Syftet med mötesplatsernas verksamhet är, i
likhet med Feads särskilda mål, att skapa förutsättningar för målgruppen att
uppnå en ökad social delaktighet och egenmakt. Varje mötesplats drivs av
en lokal projektgrupp bestående av respektive kommun och samverkansaktörer från civilsamhället. Mötesplatserna bemannas av en lokal projektsamordnare samt brobyggare med språk- och kulturkompetens som kan arbeta
6
uppsökande samt med individuell rådgivning. De ideella aktörerna bidrar
även med volontärer till mötesplatserna.
Projektets deltagande aktörer i Sundsvall är Svenska kyrkan, föreningarna
Ny Framtid och Street Aid samt Sundsvalls kommun.
I Örnsköldsvik deltar EFS-kyrkan, Elimförsamlingen, Frälsningsarmén,
Pingstkyrkan, Svedjeholmskyrkan, Svenska kyrkan samt Örnsköldsviks
kommun.
Umeå representeras i projektet av föreningen Öppen Gemenskap, Pingstkyrkan, Carlskyrkan, Svenska kyrkan, organisationen Läkare i Världen samt
Umeå kommun.
Syfte
Syftet med kartläggningen var att skapa en bred och verklighetstrogen nulägesbild av målgruppens behov med fokus på livssituation, utsatthet samt
tankar om framtiden.
Syftet var också att ge underlag till upplägg för samhällsorienterande och
hälsofrämjande insatser i genomförandefasen för projekt Make sense.
7
METOD
Urval
Målgrupp för kartläggningen var ekonomiskt och socialt utsatta EU- eller
EES-medborgare som vistades på respektive ort vid tiden för kartläggningen
151218-160228 och inte omfattas av stöd enligt Socialtjänstlagen. De 10
intervjuerna med barn genomfördes i början av mars månad och redovisas
separat i rapporten då frågorna skiljer sig åt. Ambitionen var att nå minst
100 deltagare, cirka 40 per ort i Umeå och Sundsvall samt cirka 20 i
Örnsköldsvik. De svarande i kartläggningen skulle i möjligaste mån spegla
målgruppens lokala sammansättning vad gäller kön, åldrar samt fördelning
av barn.
Utfallet blev 85 svarande varav 10 barn mellan 6-14 år. Fördelningen per ort
var 37 svarande i Sundsvall, 19 svarande i Örnsköldsvik samt svar från 19
vuxna och 10 barn i Umeå. I Umeå påverkades antalet svarande troligtvis av
att en avhysning genomfördes vid tidpunkten för kartläggningen vilket medförde svårigheter att hitta och få utsatta EU-medborgare på orten att prioritera att svara på frågor.
Tabell 1
Antal respondenter i resp. kommun
37
40
30
20
19
19
10
0
Örnsköldsvik
Sundsvall
Umeå
En riktlinje för urvalet var att de svarande i kartläggningen skulle spegla
målgruppens lokala sammansättning vad gäller kön samt fördelning av barn.
Vid mättillfället svarade barn till utsatta EU-medborgare i Umeå i åldersintervallet 6-14 år på frågor, varav 4 flickor och 6 pojkar. I Örnsköldsvik
fanns under mätperioden en 2-åring och en individ som skulle fylla 18 år
inom kort och valde att svara på vuxenenkäten. I Sundsvall fanns under
mätperioden inga barn.
Projektets samverkansaktörer har även de fått möjlighet att bidra till kartläggningen genom ett tiotal frågor som ställdes per mejl. Samverkansaktö-
8
rerna i Sundsvall och Örnsköldsvik valde att skicka gemensamma yttranden
från sina lokala projektgrupper, i Umeå svarade respektive aktör separat. I
resultatavsnittet redovisas svaren rörande situationen för utsatta EUmedborgare, övriga frågor handlade om projektets verksamhet, risker och
möjligheter.
Datainsamling
Inledningsvis formulerades ett antal områden för kartläggning av projektgruppen bestående av kommunaktörer och projekt. Projektledare utformade
därefter en litsa över möjliga variabler, vedertagna eller antagna, som påverkar egenmakt och social utsatthet. Variablerna stämdes av med forskningsstöd vid Kommunförbundet Västernorrlands FoU-enhet samt skickades till projektets följeforskare för kännedom. Efter ytterligare en avstämning i projektgruppen formulerades frågor som svarade mot variablerna.
Frågorna utformades med stöd av bland annat Kommunförbundet Västernorrlands FoU:s enpowermentskala, CORS, Childrens outcome rating scale,
KASAM ORS, SRS-skala, Crossroads metodbok, SROI (Social Return on
Investment) - mäta egenmakt med SROI samt Egenmaktsskolan – Centrum
för folkhälsa, Stockholms läns landsting. Frågorna stämdes därefter av och
justerades en sista gång i projektgruppen. Därefter utformades enkäten i
Netigate, ett verktyg för webbenkäter och testades på några individer. Till
barnens enkät omarbetades de frågor som kändes relevanta från vuxenenkäten med stöd av frågeformulär och stöddokument från Socialstyrelsen rörande BBIC(Barns behov i centrum) utifrån tre av sju behovsområden hälsa, utbildning och familj. De övriga som rör identitet, känslomässig utveckling, socialt uppträdande samt förmåga att klara sig själv bedömdes
vara för djupgående eller inte relevanta för syftet. Även här skickades enkäten på remiss till lokala samordnare för synpunkter och tillägg. Efter ytterligare justering mejlades enkäten i pdf samt länk till lokal samordnare som
vidarebefordrade den till sina lokala intervjuare från civilsamhället.
Lämpliga utförare av kartläggningen bedömdes i projektansökan vara representanter för civilsamhällets deltagande aktörer med upparbetade kontakter,
språk- samt kulturkompetens. Uppskattad tidsåtgång för intervjuer bedömdes vara 2-3 veckor. I praktiken behövdes mer än den dubbla tiden då det
ibland var tidskrävande att finna intervjuare med nödvändiga språkkunskaper bland projektets deltagande aktörer. Projektets tidsplan påverkades även
av förseningar vid rekrytering av projektledare, lokala samordnare och brobyggare.
9
Intervjuerna genomfördes företrädesvis på hemspråk av projektets deltagande aktörer. Till stöd för dem gjordes en översättning av enkäten till rumänska och bulgariska som stöd för personerna på resp ort, på en ort behövdes även rumänsk och bulgarisk tolk för att genomföra intervjuer. Inmatningen av svar skedde i två steg, först genom skriftliga anteckningar vid
intervjutillfället där svaren direktöversattes till svenska av intervjuaren/tolken. Sedan rapporterades svaren in i Netigate av intervjuaren eller
projektets lokala samordnare. Personal vid FOU Västernorrland kopplades
in som kunskapsstöd vid systematisering av enkätsvaren.
Teori
Det finns en rad teorier om deltagande kopplat till brukarmedverkan. Dels
finns en grupporienterad dimension och syn på kunskap och forskning, där
berörda grupper och ”communities” riskerar att reduceras till forskningsobjekt och därmed inte får bidra med sina egna kunskaper och perspektiv.
Teorier om deltagande härleds ofta från ”grounded theories”. I kontrast till
kvantitativa teoretiska modeller där man sätter upp antaganden och hypoteser som ska testas, inbjuder grounded theories alla berörda av forskningsprocessen till kunskapsgenerering och därmed har man haft möjlighet att
bidra till och delta i att generera ny kunskap.
En av de viktigaste förespråkarna för den linjen är antropologen Robert
Chambers, som lanserat begreppet Participatory Learning and Action.
För projektet innebär detta att kartläggningen utgör ett första steg i att systematiskt samla in kunskap om utsatta EU-medborgares situation, innan,
under tiden och efter att insatser för ökad egenmakt genomförts och göra
jämförelser som kan generera angreppssätt. Projektet kommer även fortsättningsvis under projekttiden kontinuerligt samla in data med stöd av följeforskare exempelvis genom enkäter, samtal, empowerment-verktyg och intervjuer med deltagare.
10
RESULTAT – UTSATTA EUMEDBORGARE I NORRA SVERIGE
En jämförelse av könsfördelningen bland de svarande, 46 procent kvinnor
och 54 procent män, med de kompletterande frågor om målgruppens könsfördelning som frivilligorganisationer på orterna svarat på vid samma tidpunkt visar att antal svarande kvinnor och män, flickor och pojkar speglar
könssammansättningen hos utsatta EU-medborgare på respektive ort.
I tabellen för åldersfördelning nedan kan ses att bland de svarande är kvinnorna är något yngre än männen.
Tabell 2
Åldersfördelning efter kön, alla orter
45%
38%
35%
28%
26%
25%
21%
18%
15% 15%
15%
5%
-5%
18%
13%
5%
16 - 19 år
3%
20 - 29 år
30 - 39 år
Kvinna
40 - 49 år
50 - 59 år
3%
60 år +
Man
Av de utsatta EU-medborgare som svarat kommer merparten, 65 personer,
från Rumänien. I Örnsköldsvik fanns 10 svarande från Bulgarien, 5 kvinnor
och 5 män.
Som framgår av tabell 3 bodde vid mättillfället 64 procent i husvagn, något
fler kvinnor än män. Fler män uppgav sig bo i bil och på härbärge. 6 personer har svarat annat boende, de bor tillfälligt i hus eller lägenhet hos vänner.
I Örnsköldsvik erbjuds härbärge varannan vecka för rumäner respektive
bulgarer, några har också svarat härbärge varannan vecka.
11
Tabell 3 – Var bor du just nu?
Man Kvinna
Frågan ställdes också vad man betraktade som hemma, 51 procent svarade
Sverige, 20 procent angav sitt hemland. Andra vanligt förekommande svar
var där barnen/familjen är, en lugn/trygg plats, vet inte/ingenstans, har inget
hem/hus. Flera motiverade svaret Sverige med tillägg som där kan man äta,
sova, arbeta, har möjligheter. Det motsatta förhållandet gällde för de som
angav hemlandet, där förekom tillägg som där finns inga möjligheter, inga
jobb, inga pengar.
38 tot, 22 sverige, 5 hemland, 15 sverige, 9 hemland, 34 tot.
”Där min familj är. En lugn plats.”
(Man, Rumänien)
”Jag har inte något hus men 6 barn. Att vara med dom
är som hemma för mig. Men jag har inget hem där jag
bor.” (Kvinna, Rumänien)
Över 90 procent av de svarande är föräldrar, merparten har fler än ett barn. 6
personer uppger sig inte ha någon familj alls.
54 procent har varit i Sverige mindre än ett år, 46 procent anger att de kom
till Sverige för längre än ett år sedan. Några lägger till att de kom första
gången då men rest fram och tillbaka en eller flera gånger.
53 procent vet inte hur länge de ska stanna i Sverige. En kvinna säger att
hennes man avgör hur länge de ska stanna. Flera uppger att de vill stanna i
Sverige om de kan hitta arbete och försörja familjen, andra vill återförenas
12
med sin familj i hemlandet. Det är lika många som är i Sverige för första
gången som andelen som har varit här en eller flera gånger tidigare.
”Jag måste vara här, mina barn behöver mat i
Rumänien.” (Kvinna, 56, Rumänien)
41 procent har bott i fler länder än Sverige och sitt hemland. De vanligaste
länderna som anges är i fallande ordning Grekland, Finland, Polen, Tyskland, Norge, Irland med flera. Något högre andel män än kvinnor har bott i
andra länder. 59 procent har inte bott i något annat land.
”Har bott i Tyskland 5 år, hade arbete där.”
(Man, 45 år, Bulgarien)
”Har bott i Polen och Italien med mamma och pappa.”
(Man, 22 år, Rumänien)
De första språk som anges är bulgariska, rumänska samt romani chib. Ett
fåtal har angett både rumänska & romani som förstaspråk. Endast tio svarande uppger sig komma från Bulgarien men en betydligt högre andel om 41
procent har angett bulgariska som förstaspråk. På samtliga orter finns ett
tiotal som har bulgariska som första språk. Fler kvinnor än män är bulgarisktalande och fler män talar rumänska som förstaspråk.
Tabell 4 - förstaspråk
60%
50%
40%
30%
Kvinna
Man
20%
10%
0%
Bulgariska
Rumänska
Romani chib
Rumänska &
Romani
Många är flerspråkiga, som svar på frågan om man talar flera språk anges i
fallande ordning rumänska (21 st), svenska (17 st), engelska (9 st), bulga13
riska (4 st) och spanska (4 st). 72 procent talar ett eller flera språk förutom
sitt första språk, 28 procent svarade nej på frågan.
Endast lite fler än hälften, 55 procent, kan läsa och skriva på sitt förstaspråk.
Av dem är fler män än kvinnor. 13 procent av de svarande uppger att de
delvis kan läsa och skriva på sitt förstaspråk. 32 procent kan inte läsa och
skriva alls.
Tabell 5
Kan du läsa och skriva på ditt förstaspråk?
Kvinnor
Män
Fler än hälften, 53 procent svarar ingen/nej på frågan om vilken utbildning
man har. Bland övriga svar är 4-8 års grundskola vanligast, tre personer har
gått tio år i grundskola. Ett fåtal har också uppgett yrkesutbildningar och
kunskaper såsom fruktskärare, metallarbetare, bilmekaniker, servitör, städning.
”Ingen, men kan allt.” (Man, 58 år, Rumänien)
37 procent av kvinnorna har haft någon form av arbete, de vanligast förekommande svaren är städning, plockat bär, sålt/säljer tidningar eller kläder,
jord- eller skogsbruk. En högre andel av männen har tidigare arbetat med
företrädesvis jordbruk, skogsbruk, konstruktion/bygg eller på restaurang.
Merparten av de svarande försörjer sig i Sverige genom tiggeri och gåvor i
form av mat och kläder, ett fåtal säljer tidningar/kläder eller skottar snö.
Man söker arbete genom att fråga runt hos arbetsgivare och vänner eller
knacka dörr och erbjuda tjänster. Någon städar en dag i veckan och jobbar
på café en dag varannan vecka.
14
I hemlandet saknar samtliga stadigvarande försörjning. Många betonar att
det är svårt att få ett arbete, det finns inga jobb. Några får enstaka småjobb
hos grannar/privatpersoner, städar, pantar burkar eller säsongsarbetar, andra
har rätt till ett mindre barnbidrag eller får social hjälp. Flera har tidigare rest
till andra länder för att arbeta. Tre fjärdedelar av de svarande, ungefär lika
många kvinnor och män, har försörjningsansvar för fler personer än sig
själv. Försörjningsansvaret gäller oftast barn eller föräldrar. Någon tar också
hand om tre hemlösa barn förutom de egna barnen i Rumänien.
Tabell 6 – Har du försörjningsansvar för fler personer än dig själv?
Kvinnor
Män
På sin lediga tid tar man hand om barnen/talar med barnen i hemlandet och
umgås med familj och släkt. Här finns inga synbara skillnader mellan kvinnornas och männens svar. Några går i kyrkan, lyssnar på musik eller vilar.
Fler män än kvinnor ägnar sin lediga tid till att söka arbete. En högre andel
kvinnor än män lagar mat och tvättar på sin lediga tid.
De överlägset vanligaste fysiska besvären som anges är smärtor i rygg och
ben, några har problem med hjärta, njurar, lungor eller huvudvärk. Fler
kvinnor än män uppger sig ha fysiska besvär eller sjukdom.
15
Tabell 7 – Har du fysiska besvär eller sjukdom?
Kvinnor
Män
Kvinnorna fick en fråga om behov av insatser för sexuell och reproduktiv
hälsa. En majoritet, 81 procent, önskade hälsokontroller. Andra behov av
insatser som angavs var hygienartiklar, mödrahälsovård, sexualrådgivning
samt information om egenvård och preventivmedel. Fyra kvinnor hade inte
behov av angivna insatser och två valde att inte svara på frågan.
Tabell 8 – Om kvinna, har du behov av något av följande?
16
Hälften av kvinnorna som svarat uppger sig lida av oro, nedstämdhet eller
mer allvarliga symptom, något färre bland männen. 9 personer ville inte
svara på frågan.
Tabell 9 – Lider du av oro, nedstämdhet eller mer allvarliga symptom?
Kvinnor
Män
”Ibland kan jag vara nedstämd. Jag förstår inte varför
jag behöver gå hemifrån och kämpa så här...”
(Man, 31 år, Rumänien)
Bland de svårigheter som kan uppstå till följd av nedsatt funktionsförmåga
så är svårighet att röra sig (13 procent) och se (12 procent) vanligast. Andra
svårigheter som uttrycks är smärtor i rygg och händer, äggallergi och utslag.
17
Tabell 10
Har du svårigheter att:
14%
12%
10%
8%
6%
4%
2%
0%
Har du svårigheter att:
35 procent av de svarande har upplevt diskriminering på grund av sitt ursprung, 22 procent på grund av sin religion eller tro. 6 svarande, 3 kvinnor
och 3 män, har upplevt diskriminering på grund av sitt kön. 8 personer ville
inte svara på frågan. Inga har angett funktionsförmåga eller sexuell läggning
som grund för diskriminering. 52 procent har inte upplevt att någon har
missgynnat dem eller behandlat dem kränkande på grund av ursprung, religion eller tro, kön, funktionsförmåga eller sexuell läggning.
Tabell 11 – Har du upplevt att någon missgynnat dig eller behandlat dig kränkande,
orättvist eller ojämlikt på grund av:
Många uppger sig känna till vart de kan gå för att övernatta, duscha, tvätta
kläder, söka sjukvård och köpa mediciner. Färre, mindre än hälften, känner
till var de kan söka arbete, köpa resor, få kontakt med myndigheter eller
18
hjälporganisationer samt anmäla en brottslig handling. 16 procent uppger
sig ha blivit utsatta för våld eller annan brottslig handling i Sverige, 84 procent svarar nej på frågan.
Tabell 12 – vet du vart du kan gå för att:
Som exempel på vart man duschar och tvättar kläder nämner några bensinmackar eller hos vänner. På SlinkIn i Sundsvall eller på härbärget Vinternatt
i Örnsköldsvik uppger sig ett fåtal sköta sin hälsa och hygien. De flesta har
inte tillgång till vatten och önskar en plats där de kan tvätta kläder och duscha, helst kvällstid.
”På bensinmack duschar jag, tvättar kläder där jag
jobbar på söndagar eller hos vänner, söker sjukvård
hos volontärer”. (Kvinna, 21 år, Rumänien)
På frågan om vad en mötesplats för utsatta EU-medborgare behöver erbjuda
för att man ska vilja komma dit kretsar svaren kring att lära sig svenska, läsa
och skriva, tvätta kläder, duscha, önskemål om internet, hjälp att söka arbete
och en plats att umgås på. Även ett flertal svar om basbehov såsom mat,
kläder, värme, vård och trygghet uttrycks. Några önskar en plats att be och
utöva sin religion på.
19
”Tvätta kläder och duscha, tror det är svårt för mig att
lära mig läsa och skriva men de yngre.”(Kvinna, 55 år,
Rumänien)
De regler som de svarande tycker behöver finnas på en mötesplats gäller
ordning och uppförande mestadels, ett ord som återkommer frekvent är respekt. Andra förslag är vara justa, prata en i taget, inte skrika, att bli väl
mottagen, inga konflikter, röka utomhus, trygg miljö, det ska vara ordning,
lyssna på varandra, ta ansvar för det man gör och hur man gör det och att det
ska finnas personal att fråga.
Ungefär 90 procent, något fler män än kvinnor uppger sig behöva tillgång
till information, rådgivning eller utbildningsinsatser. Två tredjedelar önskar
helst insatser på kvällstid, övriga önskemål om tid är morgon eller eftermiddag.
Tabell 12 – Skulle du behöva tillgång till information, rådgivning eller utbildning?
Kvinnor
Män
För att få en grov fingervisning om upplevd egenmakt hos utsatta EUmedborgare i norra Sverige så efterfrågades om man upplevde sig ha tillräckliga möjligheter att påverka sin livssituation. Här fanns ett tydligt
könsmönster, 46 procent av männen och 30 procent av kvinnorna svarade ja,
38 procent av männen och 58 procent av kvinnorna svarade nej. Kvinnorna
upplever sig i mindre utsträckning ha tillräckliga möjligheter att påverka sin
20
livssituation. Åtta personer svarade vet inte och två st ville inte svara på
frågan.
”Ensam har jag inte möjlighet att göra det.”
(Man, 44 år, Rumänien)
Tabell 13- Upplever du dig ha tillräckliga möjligheter att påverka din livssituation?
Kvinnor
Män
De insatser som de svarande främst tror skulle påverka livssituationen är i
fallande ordning lära sig svenska (93 procent), lära sig mer om rättigheter
och skyldigheter i Sverige (87 procent), lära sig mer om Sverige (84 procent), lära sig hur man söker jobb i Sverige (76 procent) samt att få hjälp
med vård- (76 procent) och myndighetskontakter (71 procent). 63 procent
önskar lära sig använda en dator och IT. Det finns inga stora könsskillnader
i svaren på frågan förutom att fler kvinnor än män önskar hjälp med att få
information översatt och något fler män än kvinnor vill lära sig mer om hur
man söker jobb i Sverige.
21
Tabell 14 – Vad av följande skulle öka dina möjligheter att påverka din livssituation?
Då projektet har egenmakt för utsatta EU-medborgare som ett huvudsyfte så
passade vi på att stämma av förståelsen för innebörden av ordet egenmakt.
24 svarande gav en beskrivning av vad ordet egenmakt betyder för dem, 40
st svarade vet ej och 5 personer ville inte svara. De svar som inkom handlade om eget ansvar, att bestämma själv, kunna ta hand om sin familj eller
hitta ett jobb.
Som motsats till egenmakt nämns ofta försakelse i akademisk forskning.
Därför efterfrågades om det fanns något man upplever att man får försaka,
avstå från i sitt liv. Bland svaren nämndes bland annat att vara med sina
barn, ta hand om familjen, förändra barnens framtid, skola, utbildning och
säkerhet. Ungefär hälften svarade vet inte eller nej på frågan.
Frågan om hur man ser på sin framtid rymmer många dystra farhågor men
också en del hopp. Det man hoppas på är en bättre framtid, möjligheter till
bostad, jobb, utbildning och att få vara tillsammans med sin familj.
På frågan om hur man ser på sina barns framtid så uttrycker många oro men
även förhoppningar om möjlighet till utbildning, arbete, en förändrad situation i Rumänien, trygghet och lycka, ett bra liv och en bättre framtid än den
egna.
Barn till utsatta EU-medborgare i norra Sverige
10 barn mellan 6-14 år, 4 flickor och 6 pojkar, svarade på enkätfrågorna
genom intervjuer utförda av representanter för civilsamhället efter godkännande av vårdnadshavare. Samtliga barn befann sig i Umeå vid intervjutillfället och kommer från Rumänien. Fyra av barnen bor på härbärge, tre i hus,
två i lägenhet och ett barn bor i husvagn.
22
Samtliga barn är här med båda sina föräldrar utom ett barn som är här med
en förälder. Hälften av barnen har angett rumänska som sitt förstaspråk och
hälften har angett både rumänska och romani chib. Åtta av tio barn anger
romani chib som svar på frågan om de talar fler språk än sitt förstaspråk.
Hälften av barnen kan läsa och skriva, ett barn kan delvis läsa och skriva,
fyra kan ännu inte läsa och skriva.
Tabell 15 – Går du i skola/förskola i Sverige?
1 Ja, i Sverige
Ja, i mitt hem-
6 (60 %)
2 land
1 (10 %)
3 Nej
3 (30 %)
Sex av barnen går i skola i Sverige, ett barn går i skola i sitt hemland, tre av
barnen går inte i skola eller förskola. Två barn har gått ca tre år i skola, två
har gått ca fem år, ett barn har angett annan tid. Fritextsvaren kompletterar
informationen, tre barn har gått mindre än ett år i skola. Två barn har endast
gått två veckor respektive två månader i skola. Fyra av åtta svarande brukar
göra sina läxor, fyra av barnen svarar nej, ibland eller vill inte svara. Ett
barn har inga läxor ännu. Fyra av sex barn har svarat ja eller ibland på frågan om de får hjälp att göra sina läxor.
Av de barn som inte går i skolan så motiverar tre det med att föräldrarna inte
har något jobb, en fjärde berättar att hen går på Junis (social verksamhet i
Umeå) och leker med syskon. På frågan om vem som tar hand om dem när
de inte går i skolan svarar samtliga fem svarande pappa.
På frågan om vad de gör på sin lediga tid svarar åtta av nio barn att de leker
– med syskon, med andra barn, med bilen, i husvagnen, med telefonen, gör
hemläxor, simmar, spelar biljard eller dator. Alla barn utom ett uppger sig
ha kompisar i Sverige. Tillsammans brukar de till exempel leka, hänga, ha
roligt, åka skrana, skidor, spela fotboll och måla.
23
Fyra barn svarar ja på frågan om de kan simma, fem svarar nej, ett barn vet
inte. Nio av tio barn känner sig friska, ett barn svarar vet inte. På frågan om
man har svårt att röra sig, se, höra, tåla vissa ämnen/allergier så svarar samtliga barn inget av ovanstående utom ett barn som har svårt att se. Fyra barn
uppger sig ha problem med sina tänder, sex barn svarar nej på frågan. Tre
barn hoppar över en måltid (frukost, lunch eller middag) varje dag, fem barn
gör det några gånger i veckan. Ett barn gör det mer sällan eller aldrig och ett
barn vet inte.
Två barn känner sig ganska ofta oroliga eller ledsna, fyra barn svarar inte så
ofta, tre barn känner sig nästan aldrig oroliga eller ledsna, ett barn vill inte
svara.
Tabell 16 – Hur ofta känner du dig orolig eller ledsen?
1 För det mesta
0 (0 %)
2 Ganska ofta
2 (20 %)
3 Inte så ofta
4 (40 %)
4 Nästan aldrig
3 (30 %)
5 Vet inte
0 (0 %)
6 Vill inte svara
1 (10 %)
Alla tio barn uppger sig kunna duscha och tvätta sig när de behöver det. På
frågan om hur det ska vara på en mötesplats (för utsatta EU-medborgare) för
att de ska vilja komma dit svarar många leka, ha roligt, rita läsa, sjunga eller
lära sig svenska. Tre av tio lyfter fram att det ska finnas mat där, ett barn vill
inte svara.
På frågan om det finns något som man saknar svarar många sitt hus, kompisar/flickvän eller saker i Rumänien. Andra saknar en bil, en docka, en laptop
eller telefon.
24
Framtidsdrömmarna är tydliga – flera vill jobba som polis, inom kriminalvården, bli fotbollsspelare, jobba med musik eller bli sångare som Dani
Mucanu. Någon vill jobba med människor.
Kommentarer från samverkansaktörerna
Samverkansaktörernas bedömning är att det vid tiden för kartläggningen, i
början av 2016, fanns uppskattningsvis 180 utsatta EU-medborgare i projektets geografiska region. Av dessa befann sig ca 120 individer, en övervägande majoritet rumänska romer, i Umeå, ett fyrtiotal i Sundsvall samt ca 20
personer i Örnsköldsvik. I Umeå förändras antalet vuxna kontinuerligt, i
Örnsköldsvik har antalet varit relativt konstant och i Sundsvall görs bedömningen att det troligtvis kommer fler utsatta EU-medborgare under första
kvartalet 2016 men oklart hur många.
Männen är något fler än kvinnorna, men könsfördelningen är relativt jämn
vilket speglas i antalet svarande i kartläggningen. Det finns ett fyrtiotal barn
på de tre orter som projektet omfattas, samtliga i Umeå, förutom två som
bor i Örnsköldsvik.
Kartläggningen omfattade också vilka relevanta språkkunskaper som finns
hos samverkansaktörernas personal/volontärer som kommer att arbeta vid
mötesplatsen. Språkkompetenser som finns på samtliga orter är rumänska
och engelska. Projektet har även rumänsktalande brobyggare på samtliga
orter. På två orter finns även volontärer som behärskar bulgariska, på den
tredje orten söker man aktivt efter volontärer som behärskar bulgariska. På
en ort gör man tillägget att de flesta ur målgruppen tidigare deltagit i språkkurser och kan göra sig förstådda på svenska/engelska. Andra språkkunskaper som finns på orterna är romani chib, finska, tyska och franska.
På frågan om man kan beskriva hur utsattheten ser ut är svaren liknande från
de tre orterna. Man beskriver stor fattigdom och misär, även diskriminering
av utsatta EU-medborgare med behov av det mesta, mat, kläder, pengar till
omsorg och sjukvård till anhöriga i Rumänien och naturligtvis bostad och
arbete.
Projektets samverkansaktörer ser ett stort behov av stöd för att hitta vägar
till försörjning, hälsofrämjande insatser, språkträning, utbildning, pedagogisk verksamhet för barn och unga, utbildning och stöd i föräldraskap, råd
om besiktning, skatt, försäkringar och reparation gällande bilar och husvagnar samt dusch- och tvättmöjligheter. Förutom de mest basala behoven ut-
25
trycks också behov av gemenskap, att kunna kommunicera och bli förstådd
samt att kunna behålla sin kultur och identitet.
Ur ett hälsoperspektiv ser samverkansaktörerna behov av hjälp att få kontakt
med sjukvården, även tandvård, kunskapsspridning samt hjälp att hitta fram
till rätt vårdinstans. Kunskap om kvinnohälsa är ett stort behov, många blir
gravida som tonåringar och har låg kunskap om den egna kroppen, graviditet, prevention och vad det innebär. Information om samtycke likaså. Många
hälsobesvär bedöms vara direkt relaterade till individernas miljö och arbetssituation, bland annat infektioner och ryggvärk, men också nedsatt hälsa på
grund av exempelvis rökning, kost eller många graviditeter.
Något lyfter också behovet av ett långsiktigt gott bemötande från samhället
och empowerment - att utsatta EU-medborgare själva får kunskap om hur de
kan påverka sina liv, med stöd från omgivningen. Andra behov som uttrycks
är ekonomirådgivning, hjälp med betalkort, id-kort, samordningsnummer
och tillgång till dator/internet.
De vanligaste frågorna som samverkansaktörerna möter från utsatta EUmedborgare är hur man får jobb, var man kan bo, ekonomiska frågor om
fakturor, bidrag till hemresa eller hjälp vid akuta situationer med bilar, husvagnar, medicin, kläder, skor, pengar, ved eller gasol.
Hälsovårdsmässigt möter man många gynekologiska frågor, om graviditet,
abort, prevention. om infektioner överlag, till exempel urinvägs- och luftvägsinfektioner, vanliga folksjukdomar samt frågor angående medicin för
att behandla till exempel hjärt- och kärlsjukdomar eller astma.
26
SLUTSATSER
Kartläggningen visar att de insatser som planerats i projektets ansökan inom
ramen för finansiering av FEAD-fonden ligger väl i linje med målgruppens
behov. I analysen har flera nationella rapporter vägts in, särskilt den nationella samordnarens rapport Framtid sökes som släpptes i februari 2016. Bedömningen är att rapporten i nuläget inte påverkar projektets förutsättningar
på annat sätt än att landets länsstyrelser kan bli en tydligare samarbetsaktör
om de får ett samordningsansvar. Därför kan med fördel någon av de länsstyrelser som ingår i projektets geografiska region inbjudas till projektets
referensgrupp.
Fler än 90 procent av de utsatta EU-medborgare som svarat på undersökningen önskar tillgång till information, rådgivning eller utbildning. Kunskapsbehovet är särskilt stort när det gäller hur man söker arbete, anmäler
ett brott eller tar kontakt med olika samhällsaktörer. Därför kommer lokala
kontaktregister med vägbeskrivningar till olika samhällsinstanser att upprättas vid varje mötesplats, det finns också möjlighet att få stöd från projektets
brobyggare vid kontakter med myndigheter eller vårdgivare.
53 procent av de svarande uppger sig sakna utbildning. Bland de insatser
som främst efterfrågas är kunskap om Sverige, språkundervisning, rättigheter och skyldigheter samt hur man söker arbete det som främst efterfrågas.
Språkundervisning och rättighetsfrämjande insatser kommer att erbjudas vid
mötesplatserna. Till informationstillfällen om svensk arbetsmarknad kommer även Arbetsförmedlingen att inbjudas att medverka. Kontakt med arbetsgivare kan också förmedlas, under projektets analysfas har en arbetsgivare anmält intresse. Brobyggarna kan även medfölja individer till Arbetsförmedlingen vid behov.
32 procent kan inte läsa och skriva. Det innebär att rutiner behöver finnas
för att ta del av information både muntligt och skriftligt samt på ett språk
man förstår och kan göra sig förstådd på.
Social inkludering och egenmakt
Upplevelsen av samhällsinkludering skapas genom delaktighet i arbetslivet,
tillgång till sociala relationer, meningsfulla fritidsaktiviteter, utbildning samt
ökade möjligheter att delta i och påverka samhället i samma utsträckning
som alla andra. Upplevelsen av egenmakt påverkas av att själv kunna bestämma hur ens dag ska se ut, var man ska bo och resa.
27
En väg att öka möjligheter till självbestämmande är att erbjuda kunskap så
att individer kan göra medvetna val. Genom att möta de önskemål som kartläggningen ger uttryck för och informera om Sverige och närsamhället, rättigheter, vägar till arbete, erbjuda kunskapshöjande insatser i svenska och
engelska, e-inkludering samt hälsofrämjande insatser i form av dusch- och
tvättmöjligheter så ökar möjligheterna till egenmakt för utsatta EUmedborgare. Förhoppningen är att deltagande i projektet parallellt med utvecklade stödfunktioner och policyskapande hos samverkansaktörer leder
till att individerna i större utsträckning får redskap att påverka samhället och
sin egen framtid. Projektet bör använda sig av vedertagna metoder för
egenmakt och ta stöd av följeforskare samt referensgrupp i arbetet.
Kommunikation
Ett basmaterial för samhällsorientering som svarar mot behoven som uttrycks i kartläggningen bör tas fram på åtminstone svenska, bulgariska och
rumänska, möjligen även romani chib och engelska. Här kan exempelvis
kontaktuppgifter och vägbeskrivningar, information om villkor, rättigheter
och skyldigheter, möjligheter till tolkning och översättning av nödvändig
information med mera ingå. En väg att gå kan vara att följa de rekommendationer som ges i Språkrådets skrift Vägledningen för flersprakig information.
En kommunikationsplan bör tas fram av projektet och insatserna bör stämmas av med målgruppen genom regelbundna samrådsförfaranden eller liknande demokratisk processer. Projektet bör sträva efter att utveckla former
för att säkerställa utsatta EU-medborgares delaktighet och medverkan. Resultatet av kartläggningen bör också finnas tillgängligt för och återkopplas
till målgruppen vid samtliga mötesplatser.
Hälsoperspektiv
Kartläggningen tyder på en relativt hög grad av fysisk och/eller psykisk
ohälsa hos utsatta EU-medborgare i norra Sverige. 36 procent av de svarande uppger sig ha fysiska besvär eller sjukdom, 44 procent lider av oro,
nedstämdhet eller mer allvarliga symptom. Många uppger sig ändå känna
till var man söker sjukvård eller köper medicin men har svårigheter att sköta
sin hälsa och hygien på grund av exempelvis avsaknad av rinnande vatten.
Här blir dusch- och tvättmöjligheter, individuell rådgivning, möjlighet till
hälsokontroller, stöd vid vårdkontakter och kunskap om egenvård viktiga
insatser för projektet.
28
Jämställdhetsperspektiv
Kartläggningen såväl som svaren från projektets samverkansaktörer visar på
en särskild utsatthet hos kvinnorna bland utsatta EU-medborgare. Det är de
som i större utsträckningen försörjer familjen genom tiggeri, kvinnor får
mer pengar i muggen än män. Samtliga svarande barn uppger att de tas om
hand av sin pappa på dagarna. Färre kvinnor kan läsa och skriva, en högre
andel kvinnor än män saknar utbildning. Kvinnorna uttrycker också en
sämre hälsa och ett större behov av hälsofrämjande insatser än männen. Fler
kvinnor än män lider av oro, nedstämdhet eller andra mer allvarliga symptom. De kvinnor som svarat har generellt lägre kunskaper om kontaktvägar
samt var man kan gå för att uppfylla dagliga behov.
Det innebär att projektets resurser bör fördelas med vetskap om att utsattheten och behoven är större bland kvinnorna. Sex svarande har upplevt sig
diskriminerade på grund av sitt kön. En handlingsplan för jämställdhet bör
tas fram av projektet och projektets jämställdhetsarbete bör kommuniceras
med målgruppen och andra berörda aktörer.
Tillgänglighetsperspektiv
Ingen av de svarande har upplevt sig diskriminerad på grund av sin funktionsförmåga. Ett antal svarande har dock uttryckt sig ha de svårigheter som
kommer med en funktionsnedsättning – vanligast är svårigheter att röra sig
(13 procent) och att se (12 procent).
De insatser som planeras i projektet bör därför ske i fysiskt tillgängliga lokaler eller med kompensatoriska åtgärder i beredskap när så inte är möjligt.
Det bör också finnas beredskap samt kunskap för att erbjuda grundläggande
material inläst samt i olika alternativa format. Individuell rådgivning är ett
passande tillfälle att stämma av eventuella behov av tillgänglighetsanpassning.
En handlingsplan för tillgänglighet bör tas fram av projektet och projektets
tillgänglighetsarbete bör kommuniceras med målgruppen och andra berörda
aktörer. Den kravspecifikation som upprättas för mötesplatserna bör ha tydliga tillgänglighetskriterier som följer Boverkets föreskrifter och allmänna
råd för fysisk tillgänglighet samt Myndigheten för delaktighets riktlinjer för
tillgänglighet.
29
Barnperspektiv
De barn som följt med sina föräldrar till Sverige, saknar ofta tillgång till
skola, vård och meningsfulla fritidsaktiviteter. Sex av tio barn i Umeå har
svarat att de går i skola i Sverige. Många saknar sitt hus, sina kompisar och
sina saker i hemlandet. Bland de barn som svarat på undersökningen så
uppger nio av tio att de mår bra, medan fyra av tio har problem med sina
tänder. Endast ett barn har uppgett nedsatt funktionsförmåga i form av synnedsättning. Mötesplatserna och projektets verksamhet bör utformas så att
alla barn oavsett funktionsförmåga ska kunna delta.
Över 90 procent av de vuxna svarande är föräldrar vilket gör att dialog om
föräldraskap, familjeplanering och barns rättigheter bör erbjudas vid mötesplatserna för att främja att barnens behov tillgodoses. Samtlig projektpersonal har en beredskap för att ta emot och arbeta med minderåriga EUmedborgare på mötesplatserna samt vid uppsökande verksamhet.
Mötesplatserna är också utformade för barn på olika sätt med skötbord, leksaker, lekrum, pingisbord, pyssel- och målarsaker med mera. All projektpersonal har även tagit del av Socialstyrelsens rutiner och har en beredskap för
orosanmälningar gällande barn. En fördjupad policy avseende barn utifrån
principen om alla barns lika värde bör tas fram av projektet i nära samarbete
med socialtjänst och barnrättsaktörer. Projektet bör också ha rutiner för att
erbjuda eller kunna slussa barn vidare till pedagogisk verksamhet om barnet
inte går i skola/förskola i Sverige.
Projektets insatser
Mötesplatserna bör utformas efter målgruppens behov, exempelvis med
separata omklädningsrum för kvinnor och män. De önskemål som uttrycks i
kartläggningen om öppettider företrädesvis kvällar eller förmiddagar på
mötesplatserna bör följas så långt det är möjligt. Mötesplatserna bör även ha
en central lokalisering på en plats som är lätt att ta sig till, även med lokaltrafik.
Vid mötesplatserna finns möjlighet att svara mot behoven av grundläggande
språkundervisning och insatser för att främja e-inkludering i enlighet med
projektansökan. Mötesplatserna med dess lokala samordnare och brobyggare blir också en naturlig bas för uppsökande verksamhet och individuell
rådgivning.
30
De svar som lämnades på frågan om vilka regler som bör finnas på en mötesplats för utsatta EU-medborgare utgör ett bra underlag för att tillsammans
med målgruppen ta fram en gemensam uppförandekod för respektive mötesplats.
Utsatta EU-medborgare är individer med olika förutsättningar och önskemål. Det betyder att projektet behöver ha olika förhållningssätt, arbetssätt
och målformuleringar – dels på individ och familjenivå men även för de
som vill återvända till sina hemländer respektive de som vill hitta en framtid
i Sverige. Arbetet vid projektets mötesplatser måste därför ha olika strategier för detta och modeller för systematisk måluppfyllelse.
31
REFERENSER & UNDERLAG
Chambers, R. (1994) Paradigmshifts and the Practice of Participatory Research and Development.
Egenmaktsskolan – Centrum för folkhälsa, Stockholms läns landsting
SROI (Social Return on Investment) - mäta egenmakt med SROI
Ekonometrisk analys - inspel från FoU
NSPH – cirkelmaterial Din makt, din rätt, din berättelse, med starkare röst
EU-kommissionens strategi för Romsk inkludering
Norska forskningsstiftelsen FAFOs studie ”When poverty meets affluence”
SKL:s rapport ”Några juridiska frågor gällande utsatta EU-medborgare”
FOU Västernorrland:s empowermentskala
CORS, Childrens outcome rating scale
KASAM, ORS, SRS-skala
Crossroads metodbok
samt rapporter från Sveriges stadsmissioner, Unicef och med flera.
32
33
Social inkludering och egenmakt för utsatta EU-medborgare i
Norra Sverige – kartläggning projekt Make sense
Författarpresentation
Sara Selmros
Projektledare
Kommunförbundet Västernorrland
Projekt Make sense
Kommunförbundet Västernorrland, Järnvägsgatan 2, 871 45 Härnösand.
Tfn 0611-55 54 00 E-post [email protected] Hemsida www.kfvn.se