Psykisk ohälsa

Kort introduktion till
Psykisk ohälsa
Sekretariatet/KS, jan 2002
Inledning
Programberedningen ska tillsammans med verksamheten ta fram underlag
till programöverenskommelse över psykisk ohälsa. Detta arbete har inriktning mot patienter med psykisk ohälsa och deras anhöriga. Hälso- och sjukvårdsberedningarna har också psykisk ohälsa som arbetsinriktning under år
2002 men ur ett medborgarperspektiv.
Att psykisk ohälsa är ett angeläget utvecklingsområde visar fler aktuella
förslag från nationell nivå. Den nationella handlingsplanen för utveckling av
hälso- och sjukvården har som ett delområde fokuserat kring den psykiska
hälsan1. Bland annat föreslår regeringen insatser för att stärka stödet till
barn, ungdomar och äldre med psykisk ohälsa, psykiskt funktionshindrade
samt bättre samordnande insatser mellan barn- och ungdomspsykiatrin och
vuxenpsykiatrin.
Flertalet av de föreslagna nationella folkhälsomålen berör åtgärder som
i mer eller mindre utsträckning har till syfte att stärka den psykiska hälsan2.
Sådana exempel är:
Mål 1: Stark solidaritet och samhällsgemenskap
Mål 2: Stödjande sociala miljöer för individen
Mål 3: Trygga och jämlika uppväxtvillkor med delmål om en förbättrad
psykisk hälsa hos barn och ungdom
Mål 4: Hög sysselsättning
Mål 5: God arbetsmiljö
Folkhälsokommittén ser den psykiska ohälsan vara ett angeläget folkhälsoproblem. Detta beror inte enbart på att den självrapporterade psykiska oron
bland befolkningen ökar utan också på att betydelsen av att ”må bra” stödjer
andra hälsofrämjande faktorer för en god folkhälsa. Om människor
upplever sin psykiska hälsa som god så minskar sårbarheten för olika sjukdomar och påfrestningar.
Förslagen till nationella folkhälsomål är under bearbetning för proposition och blir sannolikt antagna under år 2002.
I regeringens budgetproposition inför år 2002 uppmärksammas behov av
insatser för att motverka den ökande sjukskrivningstendensen genom
11- punktsprogrammet. Målet för den insatsen är en strategi för ökad hälsa
i arbetslivet och att fler människor ska ges förutsättningar att förbli eller
återgå i arbete.
Allmänt om psykisk ohälsa
Nationella studier visar att psykisk ohälsa är en stor ohälsofaktor i dagens
samhälle. Psykisk ohälsa orsakar stort lidande och medför omfattande
sociala och ekonomiska konsekvenser för den som drabbas, anhöriga men
också för samhället.
Det vida begreppet psykisk ohälsa innefattar allt från en allvarlig psykisk
sjukdom till ett nedsatt psykiskt välbefinnande som exempelvis visar sig
i form av att vi känner oss nedstämda eller oroliga. Den gemensamma utgångspunkten för programarbetet och folkhälsoarbetet är att psykisk ohälsa
är ett övergripande begrepp som innefattar psykisk sjukdom, psykisk störning samt övrig psykisk ohälsa - subjektivt och självrapporterade psykiska
symtom3.
• Psykisk sjukdom
• Psykisk störning diagnosticerade
psykiska sjukdomar
• Övrig psykisk ohälsa subjektivt upplevda och självrapporterade besvär av
psykisk natur på olika
nivåer.
Grupperna psykisk sjukdom
och psykisk störning omfattar
till exempel olika former av
psykoser, svårare tillstånd av
ångest, depression och personlighetsstörningar. Dessa tillstånd kan diagnosticeras enligt
sjukvårdens klassifikationssystem för sjukdomar.
Socialstyrelsen
Gruppen ”övrig psykisk ohälsa - subjektivt självupplevda och självrapporterade besvär av psykisk natur som påverkar vårt allmänna välbefinnande” har
en särskild relevans för folkhälsan och kan ses som indikator på vägar att
söka öka det allmänna psykiska välbefinnandet i befolkningen. Ångest och
oro, sömnproblem och ständig trötthetskänsla är ofta naturliga reaktioner på
påfrestningar som inträffar i människors liv. När vi inte kan bemästra olika
psykiska påfrestningar kan de utvecklas så att vi behöver söka hjälp inom
sjukvården.
Psykisk ohälsa ut ett folkhälsoperspektiv
Att beskriva omfattningen och innebörden av ohälsa är en viktig del i hälsopolitiken. Folkhälsobeskrivningar som förutom sjukdomars förekomst
i befolkningen också innefattar värderingar av livskvalitet vid olika sjukdomstillstånd ger ökade möjligheter att göra jämförelser mellan olika sjukdomsgrupper. Ett sådant sätt att mäta folkhälsan, DALY, där olika aspekter
på sjukdom vägs samman visar på andra perspektiv av folkhälsana. I denna
metod tas hänsyn till förekomst, varaktighet, grad av funktionsnedsättning,
dödlighet och ålder vid dödsfall för olika sjukdomsgrupper. Genom detta
redovisningssätt ser vi att den psykiska ohälsan står för en stor andel av den
totala sjukdomsbördan i befolkningen (tabell 1). Psykisk ohälsa är också
grund för många förtidspensioneringar.
a
DALY är ett mått på sjukdomsbördan som väger samman olika aspekter på sjukdom, förekomst, varaktighet, grad av funktionsnedsättning, dödlighet och ålder vid dödsfall.
1
Tabell 1. Folkhälsoproblem enligt olika sätt att mäta. Olika sjukdomsgruppers andel av olika ohälsomått. Källa Folkhälsorapport 2001.
Andel av förlorade år före
65 års ålder,
1998
Andel med
långvarig
sjukdom,
16-64 år, 1999
Andel av nybeviljade förtidspensioner
16 - 64 år, 1999
Andel av
DALYs b
15 - 64 år
1988-1995
Hjärt-kärlsjukdomar
M
Kv
20,2
12,7
7,4
5,8
12,8
5,3
17,5
8,9
Psykisk
ohälsa
M
Kv
5,6
2,2
2,0
3,1
25,9
22,9
26,3
32,0
Tumörer
M
Kv
21,6
45,1
0,4
1,1
3,2
3,2
12,6
18,2
Rörelseorganen
M
Kv
0,3
0,8
13,0
15,7
31,1
44,9
7,0
10,7
Sjukdom och livsförhållanden har ett komplext sambandsförhållande så
till vida att längre tids sjukdom leder till sämre ekonomi, mer social isolering eller andra negativa påföljder samtidigt som det omvända kan förekomma nämligen att sämre ekonomi eller utsatta levnadsförhållanden kan
leda till sämre livsstil och sämre hälsa. En nationell studie om samband
mellan sjukdom och sociala förhållanden visar att riskerna för att ha dåligt
socialt nätverk, ekonomiska problem och att vara arbetslös är klart högre
bland de sjuka jämfört med bland de ”friska”4. Dessa negativa konsekvenser
förefaller dessutom vara högre bland gruppen med psykiska störningar än
andra sjukdomsgrupper.
Det finns en allmän uppgång i sjukskrivningar för psykiska besvär på hela
arbetsmarknaden. En nyligen utgiven rapport från Riksförsäkringsverket
med ögonblicksbild över förhållandena i februari 2000 visar att psykiska
sjukdomar tillskrivs 23 procent av sjukskrivningarna mer än 59 dagar (24
procent bland kvinnor respektive 20 procent män)5. De vanligaste besvären
inom denna grupp utgörs av depressioner, ångesttillstånd och stressreaktioner. Dessutom finns en grupp under beteckningen ”utbrändhet” som står för
3 procent av långtidssjukskrivningarna. Detta gör att sammantaget berör 26
procent av långtidsjukskrivningarna den psykiska hälsan. Psykiska besvär är
relativt sett en betydligt vanligare sjukskrivningsorsak inom offentlig sektor
än inom privat sektor. Störst andel sjukskrivna med psykiska besvär finner
vi inom landstingssektorn6. Andelen med psykiska sjukdomar bland nya
förtidspensionärer har ökat under 1990-talet och utgjorde under år 1998
underlag vid 23,5 procent av de nybeviljade förtidspensionerna medan sjukdomar i muskler och skelett fortfarande utgör den största gruppen
(37 procent) 7.
b
DALY är ett mått på sjukdomsbördan som väger samman olika aspekter på sjukdom, förekomst, varaktighet, grad av funktionsnedsättning, dödlighet och ålder vid dödsfall.
2
Vårdkonsumtion för
psykisk sjukdom eller störning
Under 1990-talet har kraftiga förändringar skett inom organisationen av
psykiatrins verksamheter i Norrbottens läns landsting. Den psykiatriska
verksamheten har inriktats mot mer öppenvård och mindre slutenvård med
färre vårdplatser. Fler kan idag vårdas och stödjas i sitt egna boende inom
psykiatrisk öppenvård.
Vägledande för strukturförändringarna inom psykiatrin har varit Ädelpsykreformen (1995), den statliga Psykiatriutredningen (1997) samt landstingets
egna styrdokument ”Psykiatri 2000” (LFU § 10/96).
Detta förändringsarbete, som fortfarande pågår, gör att uppgifter utifrån
vårdproduktionen över tiden måste tolkas med försiktighet.
Ett exempel på förändringarna är att antalet vårdplatser inom psykiatrisk
vård inom Norrbottens läns landsting har minskat från 403 platser år 1992
ned till 191 år 2000. Detta är en neddragning med dryga 50 procent under
mindre än en tioårsperiod. Det kan också vara bidragande orsaken till att
Norrbotten idag och relaterat till befolkningen ligger mer i samma nivå som
riket i genomsnitt när det gäller vårdkonsumtion mätt som utskrivna patienter från sjukhus inom psykiatrins medicinska verksamhetsområde (tabell 2).
Tabell 2. Från sluten vård utskrivna patienter per 100 000 invånare under
huvuddiagnosen psykiska sjukdomar, Norrbotten och riket, 1990 och 1999.
Källa: Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdsstatistisk årsbok 2001.
MÄN
Norrbotten
Riket
1990
858
833
KVINNOR
1999
661
651
1990
804
768
1999
562
561
Analogt med minskande antal vårdplatser inom sluten vård har antalet vårddagar minskat under 1990-talet (figur 1).
Antal
45000
vårddagar/ per
100 000 inv 40000
35000
30000
25000
20000
15000
Norrbotten
Riket
10000
5000
0
1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000
Figur 1. Antalet vårddagar för psykisk störning per 100 000 invånare,
män och kvinnor. Källa: Landstingsförbundet Sjukvårdsdata i fokus.
3
Öppenvårdsbesöken inom landstingets vuxenpsykiatrin för år 2000, som
totalt var närmare 61 100, visar att de flesta besöken (58 procent av samtliga
besök) gjordes av personer mellan 25 och 44 år8.
Inom psykiatrin handläggs också rättspsykiatriska utredningar samt vård och
rehabilitering för dem som döms till psykiatrisk tvångsvård. Under åren
1995, 1997 och 1999 har från Norrbotten till Socialstyrelsen inrapporterats
229, 244 respektive 238 avslutade ärenden enligt lagen om psykiatrisk
tvångsvård9.
Läkemedel relaterat till psykisk ohälsa
Jämförelsevis förskrivs mindre läkemedel för sjukdomar eller besvär relaterad till psykisk ohälsa i Norrbottens län i jämförelse med riket i genomsnitt
(figur 2). Detta kan naturligtvis bero på flertalet orsaker. Är norrbottningarna ”friskare” dvs behovet mindre, finns lokala sjukvårdstraditioner
eller ”förskrivningskultur”, jämförelsevis färre personer som sökt sjukvård
för psykiska besvär, utbudet mindre, färre läkare osv.
DDD/1000
inv/dag
(stand) 350
300
250
200
150
Norrbotten
100
50
Riket
0
014
1524
2544
4564
6574
7584
85
-
Åldersgrupp
Figur 2. Försäljningen av neuroleptika, lugnande medel och sömnmedel år 2000.
DDD (Definierad dygnsdos) är den genomsnittliga dygnsdosen.
Källa: Landstingsförbundet, Sjukvårdsdata i fokus.
Subjektivt upplevda och självrapporterade besvär
av psykisk natur på olika nivåer
Vuxna
Ångest och oro, sömnproblem eller trötthet är naturliga reaktioner på
påfrestningar som inträffar i människors liv. Dessa indikationer har visat sig
vara en slags temperaturmätare på det psykiska välbefinnande i befolkningen men de har också ett sammanhang med faktorer i samhällsutvecklingen och berör människornas livssituation. I SCB:s återkommande
undersökningar av levnadsförhållanden har det visat sig
att andelen personer som besväras av ängslan, oro
eller sömnproblem är stigande ( tabell 3).
4
Tabell 3. Andel som besväras av nervositet, oro,
ångest eller sömnbesvär
i Sverige 16–44 år 1980–1999. Källa:
Hälsa på lika villkor nationella mål för folkhälsan, SOU
2000:91.
1980-81
Kvinnor
1988-89
1998-99
1980-81
Män
1988-89
1998-99
Unga 16 -24 år
17,6
15,9
34,2
10,2
8,1
22,3
Arbetare och
lägre tjänstemän, 25-44 år
19,9
19,9
33,7
15,5
16,0
25,0
Tjänstemän på
mellan och hög
nivå, 25 - 44 år
16,5
16,9
28,9
12,0
12,2
21,6
Studier visar att en stor del som söker primärvården har psykiska och psykosociala problem. Även om distriktsläkare uppskattar att ca en tredjedel av
patienterna har besvär som har en psykisk eller psykosocial orsak är det
endast 10 procent som har sådana besvär som leder till en psykiatrisk
diagnos och en mindre del av dessa remitteras till psykiatrin10. Primärvårdspatienternas psykiska besvär ses som ett växelspel av psykologisk sårbarhet,
yttre stress och bristande socialt nätverk.
Barn och ungdom
Svenska barn har generellt sett en god fysisk hälsa samtidigt som studier av
11-åringar visar på en ökning av symtom som har anknytning till psykisk
ohälsa11. Det rör sig om symtom som huvudvärk, sömnsvårigheter och nedstämdhet. I skolåldern visar sig symtomen ofta vara olika mellan pojkar och
flickor. Flickorna har mer inåtgående symtom, (oro, nedstämdhet osv )
medan pojkarna är mer utagerande (hyperaktiva, koncentrationssvårigheter
osv). Enligt Barnpsykiatriutredningen från 1998 har 5 till 10 procent av alla
barn så uttalade problem att deras dagliga liv påverkas väsentligt12.
Barn och ungdomar som inte har goda sociala relationer till vänner och till
föräldrar har ett lägre psykiskt välbefinnande och oftare psykosomatiska
besvär13. Psykosomatiska besvär (t ex huvudvärk, sömnproblem, ont
i magen) är inte ovanligt även bland barn som inte uppnått puberteten. Nära
var fjärde i åldern 10 - 18 år uppger sig ha huvudvärk varje vecka, var tredje
har sömnproblem och var femte har ont i magen. Det finns också en skillnad
när det gäller hälsofrämjande vanor och barnets sociala och ekonomiska
familjebild.
5
Referenslista
1
Nationella handlingsplanen, proposition 1999/2000:149.
Hälsa på lika villkor - nationella mål för folkhälsan, SOU 2000:91.
3
Borgå P, Vad är psykisk sjukdom, störning, ohälsa och psykisk frisk? Socialstyrelsen frågar
de vetenskapliga råden, Psykiatriutredningen 1997:20.
4
Lindholm, Diderichsen 1997, Folkhälsorapport 2001.
5
Lidvall U, Riksförsäkringsverket, Långtidssjukskrivna . diagnos, yrke, arbetsgivare och återgång i arbete, RFV redovisar 2001:11.
6
Lidvall U, Riksförsäkringsverket, Sjukskrivningar för psykiska besvär inom offentlig sektor.
7
Höög J, Stattin M, Förtidspensionärer i ett tioårsperspektiv. En jämförelse av de nya förtidspensionärerna 1988, 1993 och 1998, Abretslivsinstitutet, Arbetet och hälsa i vetenskaplig
skriftserie nr 2001:11.
8
Norrbottens läns landsting, Business objects, verksamhetsstatistik för år 2000. Notera att en
och samma person kan finnas med fler gånger.
9
Socialstyrelsen, Regionala tillsynsenheten, muntliga uppgifter.
10
Rapport från arbetsgruppen för psykisk hälsa till Nationella folkhälsokommittén, 1999.
11
Delbetänkande av nationella folkhälsokommittén, Hälsa på lika villkor SOU 1999:137.
12
Barnpsykiatriutredningen SOU 1998:31.
13
Barn och ungdomars välfärd, Kommittén Välfärdsbokslut SOU 2001:55.
2
6