Magnesium
(Mg)
Tänk dig att du ska göra ett viktigt framträdande på ett näringssymposium. Du har väntat till sista minuten
med att förbereda dig och du är nervös över hur det ska gå. Din bil har just gått sönder på vägen till ett
möte, du kommer att bli mycket sen och din mobiltelefon fungerar inte. Då får du reda på att du behöver
byta till en ny växellåda i bilen och att din garanti precis har gått ut. Så dina vänner på kontoret tar dig
med ut på en drink för att du ska komma över alla chockerna.
Emotionell stress och alkoholkonsumtion är två sätt på vilka västerlänningar förlorar stora mängder Mg, ett viktigt
spårelement väsentligt för fysiskt välbefinnande och god hälsa. Våldsam kroppsansträngning såsom tennis,
cykling, löpning och längdskidåkning är olika typer av fysisk stress som också kan tömma kroppens Mg-reserver.
Gravida kvinnor, mödrar som ammar sina barn, människor som medicinerar eller som ofta har infektioner kan
också utveckla brist på denna livsviktiga mineral.
Mg är den fjärde mest förekommande katjonen, eller positivt laddade jonen, i människokroppen. I en vuxen
person finns ungefär 25 gram Mg. Halva den mängden finns i skelettet, medan resten finns i mjukdelsvävnader.
Den högsta koncentrationen återfinns i tvärstrimmiga muskler och därefter följer levern, hjärtat och
bukspottkörteln. Mg är en nyckelfaktor för att den cellulära metabolismen ska fungera. Det är extremt involverat i
vitala enzymsystem i hela kroppen. Dess positiva laddning utlöser enzymaktivitet.
Orsaker till Mg-brister
Tyvärr har kroppen ett otal sätt att utveckla en Mg-brist på. Potentiella problem dyker upp när en brist börjar
uppträda. En "absolut" Mg-brist blir resultatet om kroppen utsöndrar mer Mg än normalt och/eller om den inte
kan absorbera tillräckliga mängder av mineralen. En "relativ" brist kan uppstå när cellerna blir upplagringsplatser
för andra ämnen som är antagonistiska mot Mg. Nettoeffekten blir en Mg-brist på grund av att kroppens ömtåliga
mineralbalans har rubbats.
Mg är speciellt känsligt för stress. När vissa individer utsätts för mental eller fysisk påfrestning ökar deras Mgutsöndring. Vid en tidpunkt då deras kroppar skulle behöva mera Mg för att stå emot anstormningen sätter
fysiologiska krafter in, som orsakar en dränering av det Mg som de faktiskt har.
Dessutom finns det vissa livsmedel som stör Mg-upptaget. Mat som innehåller fytinsyra till exempel hindrar
kroppen från att använda detta viktiga mineral. Fytinsyra binder nämligen Mg i tarmarna och hämmar därmed
dess absorbering vilket leder till ytterligare eliminering. Livsmedel med högt fytinsyrainnehåll är bl a
spannmålsprodukter, flingor och gryn av olika slag. Alkohol, som vi nämnt tidigare, bidrar starkt till Mg-förluster.
Kliniska störningar kan också vara bovar i dramat. Sprue (tarmsjukdom med undernäring som följd), nedsatt
tarmfunktion, långvarig diarré, skrumplever, pankreatit (bukspottkörtelinflammation), omåttlig digivning,
användande av urindrivande medel, njursjukdomar och elakartade skelettsjukdomar kan alla störa kroppens
förmåga att uppta Mg på ett korrekt sätt. Vissa mediciner stör också Mg-retentionen (bevarandet av Mg i
kroppen). Särskilt urin- drivande mediciner kan orsaka Mg-förlust genom njurarna. Andra medikamenter kan
också störa upptaget.
Utöver detta finns det många andra näringsmässiga faktorer som har en negativ inverkan på kroppens Mgstatus. Överdrivet intag eller ökad retention av andra näringsämnen kan föranleda en Mg-brist. Att vidmakthålla
en riktig mineralbalans i kroppen är som att gå på spänd lina. Försiktighet skall alltid iakttas när man tar höga
doser av enstaka näringsämnen, och ett sådant intag bör ej fortskrida över längre perioder.
Problem orsakade av magnesiumbrist
Eftersom Mg är ett naturligt sedativ (lugnande medel), kan en person bli mer lättretlig ju allvarligare Mg-bristen
är. Han eller hon kan bli överdrivet ängslig, och det är en god gissning att om någon hoppar till för den minsta
lilla anledning, har den personen en Mg-brist. Vuxna kan till och med lida av muskeldarrningar, medan barn kan
bli hyperaktiva. Fast ängslighet är ett avslöjande tecken på Mg-brist, finns det andra tydliga signaler. Omåttlig
perspiration (svettning) är ett vanligt drag hos individer som har Mg-brist. Till och med den minsta ansträngning
gör att de börjar svettas. Några börjar droppa av svett medan de äter en måltid. Dålig kroppslukt är ett annat
fysiskt tecken på samma fenomen. Man känner till människor som duschar flera gånger om dan för att
kontrollera sin kroppsodör. Efter att de börjat med Mg-intag, har de ofta kommit till rätta med problemet.
Odensvivägen 5
731 34 Köping
Tfn: 0221-185 16
Fax: 0221-286 21
www.solpunkten.se
[email protected]
En av Mg:s viktigaste funktioner i kroppen är att förhindra överskottsupplagring av Calcium (Ca) inne i cellerna
och runt leder. Mg är en av naturens starkaste Ca-blockerare. Folk som lider av en relativ Mg-brist har för stor
Ca-upplagring i alla vävnader utom i skelettet. En ganska ansenlig rad med sjukdomstillstånd kan härröra från
denna Ca-ansamling. Mg-brister kan lämna muskler i krampartade och spända tillstånd som orsakar hyperaktiva
reflexer. Om Mg-koncentrationen inte är adekvat kommer en del Ca att bli kvar i cellen. Detta gör att muskeln
förblir i ett konstant, lätt sammandraget tillstånd. Ej tillräckliga mängder Mg kan skapa muskelkramp vid minsta
ansträngning. Händer och fötter är särskilt utsatta. Den här grannlaga balansen mellan Ca och Mg ansvarar för
att normal muskelaktivitet och en korrekt överföring av nervimpulser sker.
Det är väl känt att för stora inlagringar av Ca kan vara farliga för det kardiovaskulära (hjärtkärl) systemet.
Personer med relativ Mg-brist har inte rätt balans av Mg i relation till Ca i cellerna för att musklerna skall fungera
på rätt sätt. Dessa personer kan ha högt diastoliskt blod tryck p g a att deras hjärtartärer och pulsådror inte kan
slappna av under vilofasen i hjärtverksamheten. Detta inträffar därför att den extra mängden Ca förlänger
sammandragningen. Systoliskt högt blodtryck återfinns ofta hos individer med en absolut Mg-brist. Detta är
resultatet av en ökad sammandragning i artärernas muskler och i hjärtat.
Forskning har nu visat att Mg-brist återfinns hos individer som har fått plötsliga ischemiska (brist i vävnad,
orsakad av för liten blodtillförsel) hjärtattacker. Detta brukar vanligtvis refereras till som stressorsakade attacker,
beroende på den åtföljande förhöjningen av stresshormoner från binjurarna.
Osteoartrit (ben- och ledinflammation) har sitt ursprung i Ca-inlagringar i kroppens leder. När Mg-brist
förekommer kan stora mängder Ca byggas upp i vävnader t ex i ligamenten. Smärtsamma bursiter (inflammation
i slemsäcken) har samma grundorsak. Att ha gallstenar och njurstenar bestående av Ca-fosfat är mycket
kvalfulla tillstånd sprungna ur ett överskott av Ca, speciellt i förhållande till Mg. Mg kan också vara den
nyckelfaktor som felas i förhindrandet av osteoporos (benskörhet).
Ökad benägenhet till urinering är ytterligare ett annat symtom som relateras till Mg. Eftersom musklerna som
omger urinblåsan inte slappnar av tillräckligt när det fattas Mg, kan den inte hålla den normala volymen. Även om
den personen inte producerar orimligt mycket urin, kommer han/hon att känna ett trängande behov att urinera
ofta.
Forskare har vidare upptäckt att ett toxiskt chocksyndrom utlöst av superabsorberande tamponger delvis
orsakades av en Mg-brist. Dessa tamponger absorberade tydligen Mg från det vaginala området. Samtidigt
förökade sig en bakterie, stafylokockus aureus, mycket snabbt. Forskarna drog då den slutsatsen att den här
bakterien blomstrar i frånvaro av Mg. Även sömnen kan påverkas av brist på Mg.
Människor, som inte har tillräckliga mängder Mg i sina kroppar, tenderar att somna utan problem. De vaknar
emellertid ofta upp under natten. De vrider och vänder sig och har en orolig i stället för en rogivande sömn. De
vaknar ofta upp utmattade t o m efter tio timmars sömn. Mg-brist har dock sammankopplats med ännu skadligare
effekter. Krampanfall, tetani och epilepsi är vanligt förekommande. Havande kvinnor som lider av preeklampsi
(förebud till havandeskapsförgiftning med krampanfall under graviditeten) har visat sig ha Mg-brist. Bristen leder
till spasmer i umbilikalartärena (blodkärlen runt naveln), vilket påverkar näringstillförseln till det ofödda fostret.
Många av de ovan nämnda åkommorna svarar bra på tillskott av Mg. När det kombineras med vitamin B 6
fungerar Mg ännu effektivare i förhindrandet av de smärtsamma inlagringarna av Ca. Tillskott av Mg är också
behjälpligt för dem som lider av arterioskleros (åderförkalkning), eftersom den är ett resultat av Ca-inlagringar i
artärerna. PMS (premenstruella besvär) och depression är andra tillstånd som har förknippats med en låg nivå
av Mg och som svarar gynnsamt på Mg-terapi.
Vitamin- och mineralsynergister
I kroppen händer saker och ting sällan i ett vakuum. Detta är anledningen till att en del människor inte reagerar
på Mg-terapi, oavsett vilken dosering man sätter in. Även om man doserar Mg långt över det rekommenderade
dagliga intaget är det inte säkert att det hjälper, därför att de övriga näringsämnen som krävs för att lösa
problemet inte finns i de rätta proportionerna. När svårigheten betraktas ur ett helhetsperspektiv och alla
näringsämnen finns där i en väl avvägd balans brukar gynnsamma effekter uppnås, ofta med relativt små
doseringar.
Kom ihåg att enstaka brister sällan utvecklas på egen hand. En brist på ett synergistiskt (samverkande)
näringsämne kommer typiskt nog nämligen också att utvecklas. Detta förklarar varför några vitaminer och
mineraler kan uppträda både gynnsamt och skadligt. Inom ett trängre fysiologiskt perspektiv kan ett ämne verka
synergistiskt. När ett ämne däremot får för stora, skadliga koncentrationer i kroppen, kan det blockera upptaget
av andra näringsämnen eller öka de andra näringsämnenas behov i metaboliska funktioner.
Odensvivägen 5
731 34 Köping
Tfn: 0221-185 16
Fax: 0221-286 21
www.solpunkten.se
[email protected]
Slutsats
Den roll som Mg spelar i viktiga biologiska funktioner är omfattande. Att känna till både dess synergistiska och
antagonistiska roll i förhållande till andra näringsämnen kan i hög grad höja dess terapeutiska verkningsgrad och
göra det möjligt att undvika näringsmässigt orsakade brister. Tvärt emot vad man vanligen tror är inte
blodmätningar, inkluderande nivåer av röda blodkroppar, pålitliga indikatorer av dess status. Undantagen är
naturligtvis fall med njursvikt eller mycket svåra brister. Serumnivåer mäts i mycket begränsad omfattning och
resultatet av serum-Mg brukar alltid variera från laboratorium till laboratorium. Än viktigare är att studier har
indikerat att kroppens Mg-status kan vara totalt orelaterat till blodnivåerna.
Hårmineralanalys är ett av de värdefullaste laboratorieverktygen som finns för att utvärdera Mg. Man kan
emellertid inte nog betona att den metoden är som värdefullast om man bedömer Mg i relation till andra specifika
näringsmässiga faktorer.
Mikael Gunnarsson
Näringsmedicinare
Odensvivägen 5
731 34 Köping
Tfn: 0221-185 16
Fax: 0221-286 21
www.solpunkten.se
[email protected]
