Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en
fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i
landet. Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Togo 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Situationen för de mänskliga rättigheterna (MR) i Togo är fortsatt allvarlig.
Situationen har dock successivt kommit att förbättras under de senaste två
åren. Parlamentsvalen i oktober 2007 utgjorde ett positivt steg i
demokratiseringsprocessen och bedömdes av internationella observatörer som
fria och rättvisa.
Inga trovärdiga uppgifter är kända vad avser nya politiskt motiverade mord
eller försvinnanden. Säkerhetsstyrkorna gör sig dock alltjämt skyldiga till
utomrättsliga mord och misshandel av häktade i samband med arresteringar.
Godtyckliga arresteringar och häktningar är vanligt förekommande.
Även om grundlagen föreskriver yttrande- och pressfrihet så förekommer
kränkningar av dessa rättigheter. Journalister och TV- och radioproducenter
praktiserar självcensur i stor utsträckning.
Respekten för mötes- och föreningsfriheten respekteras i praktiken inte fullt ut.
En förbättring kan dock noteras jämfört med tidigare år.
Fängelseförhållandena är beklagansvärda. Långvariga häktningar utan rättegång
är vanligt förekommande. Rättsväsendet är öppet för politiska påtryckningar.
Följden är att straffrihet är vanligt förekommande. Oviljan att ställa de
ansvariga inför rätta för mord på oppositionella under valet 2005 är talande.
Diskriminering baserad på etnicitet och kön är vanligt förekommande.
Kvinnornas situation är särskilt svår.
2
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s
konventionskommittéer
Togo har ratificerat MR-konventionerna enligt följande:
- Internationella konventionen om medborgerliga och politiska
rättigheter (ICCPR) 1984. Man har även anslutit sig det första
fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt. Det andra
fakultativa protokollet om avskaffandet av dödsstraffet har varken
ratificerats eller undertecknats.
- Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheter (ICESCR) 1984.
- Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering
(CERD) 1972.
- Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor
(CEDAW) 1983. Togo har däremot inte undertecknat eller anslutit sig
till det fakultativa tilläggsprotokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC) 1990, samt de fakultativa
protokollen om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi
respektive om barn i väpnad konflikt
- Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande
behandling eller bestraffning (CAT) 1987. Det fakultativa protokollet
om förebyggande av tortyr har undertecknats.
- Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.
- Flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från 1967.
Togo har varken undertecknat eller ratificerat Romstadgan för den
Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
Landet fullföljer inte rapporteringsskyldigheten till fullo till FN:s olika
övervakningskommittéer för mänskiga rättigheter.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Många av tidigare års politiska mord är fortfarande ouppklarade och med
jämna mellanrum uppdagas nya fall av politiska mord som begåtts under
tidigare år. Inga trovärdiga uppgifter är emellertid kända vad avser nya politiskt
motiverade mord eller försvinnanden. Säkerhetsstyrkorna begår dock alltjämt
utomrättsliga mord.
Efter presidentvalet 2005 publicerade Amnesty International en rapport som
hävdade att säkerhetsstyrkorna gjort sig skyldiga till mycket allvarliga brott mot
3
mänskliga rättigheter innefattande utomrättsliga avrättningar, kidnappningar,
tortyr och annan misshandel samt våldtäkter. FN:s högkommissarie för
mänskliga rättigheter sände en undersökningskommission till Togo för att
utreda händelserna. I den rapport som högkommissarien publicerade sägs att
massiva och allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna begåtts och att
mellan 400 och 500 människor miste livet i samband med våldsamheterna.
Rapporten säger att säkerhetsstyrkorna använde överdrivet våld för att möta
demonstranterna och att grupper av soldater samlade in döda kroppar i syfte
att försvåra räkningen av antalet döda.
Den politiska situationen har förbättrats betydligt sedan 2005. Parlamentsvalen
i oktober 2007 utgjorde ett positivt steg i demokratiseringsprocessen och
bedömdes av internationella observatörer som fria och rättvisa.
Fängelseförhållandena är undermåliga och karaktäriseras av överbeläggning –
särskilt i Lomé – dålig hygien, icke ändamålsenlig sjukvård samt korrupt
fängelsepersonal. Uppskattningsvis hälften av det totala antalet interner väntar
på rättslig prövning. Det görs ingen åtskillnad mellan dessa individer och
dömda fängelseinterner.
Konstitutionen förbjuder tortyr och fysiskt våld mot fängslade och häktade
personer. I praktiken förekommer det dock att säkerhetsstyrkor misshandlar
häktade i samband med arrestering. Antalet rapporterade fall är dock färre än
tidigare år.
4. Dödsstraff
Dödsstraff är fortfarande föreskrivet för vissa brott, men är i praktiken
avskaffat. Enligt kända uppgifter har ingen dödsdom verkställts på många år.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Rättssäkerheten i Togo är otillfredsställande, särskilt i vad avser individers
frihet och säkerhet.
Den togolesiska lagstiftningen vilar på två pelare, dels på traditionell rätt, dels
på det rättssystem som infördes under tiden som fransk koloni. Även om
konstitutionen talar om oberoende domstolar så påverkas domstolarna i
praktiken av den exekutiva makten och korruptionen utgör ett problem. Detta
har återkommande illustrerats i samband med åtal mot oppositionsaktivister
vilka allt som oftast fälls i summariska rättegångar efter att ha åtalats på lösa
grunder.
4
Godtyckliga arresteringar och häktningar är vanligt förekommande. Enligt
lagen kan en person hållas frihetsberövad utan anklagelser i 48 timmar. I
särskilt allvarliga eller komplicerade utredningar kan ytterligare 48 timmar
tillåtas. I praktiken är det emellertid vanligt att personer hålls frihetsberövade
under längre perioder än så, utan domstolsbeslut. Det finns uppgifter om att
omkring hälften av fängelseinternerna sitter frihetsberövade i väntan på
rättegång (se även punkt tre). Rätten till borgen kränks i många fall. Besök av
anhöriga kan också förhalas.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Husrannsakningar utan fullmakt har tidigare förekommit. Situationen har dock
förbättrats och till skillnad från tidigare finns det inga nya trovärdiga uppgifter
om att säkerhetsstyrkorna skall ha genomfört tvångsvisa husrannsakningar utan
fullmakt.
Enligt grundlagen råder rörelsefrihet och det ska inte finnas restriktioner för
resor inom och utom landet för togolesiska medborgare. I praktiken är det
dock så att dessa rättigheter kringskärs kraftigt. Vid inrikes resor förekommer
väpnade säkerhetskontroller där godtyckliga visiteringar av personer och
fordon görs. Bristfälligt disciplinerade soldater kräver i många fall mutor.
Dessa säkerhetskontroller utnyttjas även som ett instrument för att hindra
medlemmar av oppositionen från att ta sig till politiska möten runt om i landet.
Utrikes resor försvåras av myndigheternas rigorösa dokumentationskrav vid
utfärdande av pass. En kvinna kan inte få ett pass utan sin makes samtycke.
7. Straffrihet
Straffriheten är utbredd. Övergrepp som utförs av säkerhetsstyrkor åtalas sällan
(se även under punkt tre).
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings-, och religionsfrihet m.m.
Även om grundlagen förutsätter yttrande- och pressfrihet, förekommer
kränkningar av dessa rättigheter. Journalister och TV- och radioproducenter
praktiserar självcensur mot bakgrund av tidigare års trakasserier från
regeringens sida.
Trots de ovan beskrivna förhållandena finns en relativt livaktig och politiserad
press. Det finns fler än 15 privatägda tidningar som publiceras med viss
regelbundenhet. Den enda dagliga tidningen är ”Togo Presse” som ägs och
kontrolleras av regeringen.
5
Eftersom tidningar är förhållandevis dyra är radio det viktigaste mediet. Det
finns två statsägda kanaler och över trettio privata, varav två står
regeringspartiet RPT nära. Den inhemska radion är dock inte lika
regeringskritisk som pressen. Utländska radiokanaler förekommer. Statsägda
Télévision Togo är den helt dominerande inhemska TV-kanalen.
Genom sina radio- och TV-kanaler samt Togo-Presse dominerar regimen
media. Konstitutionen inrättade ett statligt kontrollorgan för media, ”High
Authority of Audiovisuals and Communications” ( HAAC) för att sörja för
mediafrihet, etisk standard och tilldela frekvenser till privata TV- och
radiostationer. HAAC är formellt oberoende men fungerar i praktiken som en
förlängd arm av regeringen. HAAC har under tidigare år vid ett flertal tillfällen
stängt ner radiostationer som varit alltför kritiska till regeringen. En förbättring
kan dock noteras under det senaste året. Kontrollorganet har enligt vad som
framgår inte gjort några försök att reglera tillgången till Internet.
Konstitutionen föreskriver mötesfrihet, vilket emellertid inte fullt ut omsätts i
praktiken. En förbättring kan dock noteras jämfört med tidigare år. Ett
politiskt parti som önskar genomföra en demonstration måste på förhand
informera säkerhetsministeriet. Enligt tillgängliga uppgifter förbjöd inte
regeringen några gatudemonstrationer under 2007, till skillnad från tidigare år.
Även föreningsfriheten garanteras av konstitutionen. Politiska partier måste
registreras och får inte bildas på etnisk, religiös eller regional bas enligt
konstitutionen. I motsats till tidigare år nekade inte regeringen under 2007
erkännanden av föreningar och införde inte restriktioner för de politiska
partierna. Även enskilda organisationer måste registreras och uppfylla vissa
föreskrivna krav för legalisering.
Religionsfrihet garanteras av konstitutionen och respekteras i praktiken. Nya
religiösa organisationer måste registreras hos inrikesministeriet.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Presidentval hölls i april 2005 och Faure Gnassingbé förklarades som vinnare.
Internationella observatörer noterade omfattande oegentligheter i samband
med valet. Oppositionen överklagade resultatet men den konstitutionella
domstolen bekräftade valresultatet utan någon närmare undersökning.
I april 2006 initierade regeringen en nationell dialog med oppositionspartierna,
vilket resulterade i en politisk överenskommelse den 20 augusti och bildandet
av en samlingsregering med representanter från i stort alla politiska partier.
Parterna enades vidare om att tillsätta en kommission som skulle utreda alla
tidigare politiskt motiverade våldsanvändningar och att valkommissionens
6
sammansättning skulle ändras till förmån för representanter för oppositionen.
Förberedelser inleddes för att genomföra val till parlamentet. Valet hölls den
14 oktober 2007 under i stort sett fredliga former och på ett välorganiserat sätt.
Valet välkomnades av internationella observatörer som menade att det hade
genomförts på ett fullt tillfredsställande och öppet sätt. Regeringspartiet ”Rally
of the Togolese People Party” (RTP) fick 50 av de 81 platserna i parlamentet
och det största oppositionspartiet ”Union of Forces for Change” (UFC) fick
27 platser.
Det finns inga juridiska begränsningar för kvinnor att delta i det politiska
arbetet. Kvinnor fick rösträtt och valbarhet till politiska poster redan 1945 och
den första kvinnan valdes in i parlamentet 1961. Kvinnor är dock
underrepresenterade i regeringen och parlamentet.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Diskriminering på grund av etnicitet är vanligt förekommande i arbetslivet.
Även om konstitutionen förbjuder diskriminering av fackligt anslutna,
förekommer även denna typ av diskriminering. Den i konstitutionen
garanterade rätten att ansluta sig till en fackförening och delta i strejker – vilket
emellertid ej är tillåtet ens formellt för personal inom viktiga
samhällsfunktioner – är delvis kringskuren i verkligheten.
Arbetsvillkoren lämnar mycket i övrigt att önska. Det finns fastställda
minimilöner och andra riktlinjer som arbetsgivarna bör följa. Minimilönerna är
dock alltför låga för att möjliggöra en acceptabel levnadsstandard.
De myndigheter som övervakar efterlevnaden av regelverket när det gäller
säkerhetsföreskrifter är mycket svaga i sin övervakningsfunktion. Reglerna följs
därför sällan.
Bedömningen av arbetsvillkoren påverkas också negativt av det faktum att den
togolesiska lagstiftningen inte innehåller något uttryckligt förbud mot
tvångsarbete. Barnarbete är vanligt förekommande. Uppgifter tyder också på
att landet har blivit ett regionalt centrum för handel med barn.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Togo återfanns på plats 152 av 177 i UNDP:s ”Human Development Index”
(2007/2008). De pengar som satsas på sjukvård är begränsade och dessutom
ojämnt fördelade. I ett längre perspektiv har dock vissa framsteg gjorts. Den
förväntade medellivslängden har successivt ökat och är för närvarande 56 år
7
för kvinnor och 52 för män. Spädbarnsdödligheten har enligt UNDPrapporten fallit från 128 till 79 per tusen födda och dödligheten bland barn
under fem år har minskat från 216 till 140 per tusen födda. Inte desto mindre
har FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter i sin
rapportering påpekat att statens service på hälsoområdet är av ”extremt låg
kvalité”. Prevalensen av hiv/aids närmar sig sex procent av befolkningen.
12. Rätten till utbildning
Utbildningssektorns andel av den statliga budgeten uppgår till ungefär en
tredjedel. Staten erbjuder fri utbildning i statliga skolor och skolplikt gäller till
15 år för såväl pojkar som flickor. Denna bildstämmer dock inte med
verkligheten; alla barn får inte del av en grundläggande utbildning. Situationen
är sämre för flickor än för pojkar. Diskrimineringen av flickor och kvinnor är
tydligt framträdande på samtliga nivåer inom utbildningssystemet – från
grundskola till universitetsnivå. Detta återspeglas i det förhållandet att
läskunnigheten bland vuxna kvinnor (31 procent) är lägre än bland vuxna män
(57 procent).
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Den allmänna levnadsstandarden i Togo ligger på en låg nivå. Den utbredda
fattigdomen begränsar möjligheterna att uppnå en tillfredsställande
levnadsstandard. Enligt UNDP:s Human Development Index och
Världsbanken låg bruttonationalprodukten (BNP) per invånare år 2005 på
1.506 USD (köpkraftskorrigerat).
14. Kvinnors rättigheter
Konstitutionen förbjuder diskriminering av kvinnor, något som inte efterföljs i
verkligheten.
Våld mot kvinnor är ett stort problem i Togo. Hustrumisshandel beräknas
drabba en tiondel av de togolesiska kvinnorna men trots att det finns möjlighet
till upprättelse i såväl det traditionella storfamiljsamhället som det juridiska
systemet, ingriper polisen sällan vid familjevåld.
Kvinnohandel förekommer där kvinnor tvingas till prostitution eller till arbete
under slavliknande förhållanden. Denna typ av människohandel är inte
uttryckligen förbjuden i den togolesiska lagstiftningen. Det skall dock sägas att
regeringen har vidtagit vissa åtgärder vid gränsövergångarna för att förhindra
människohandel.
8
Kvinnor diskrimineras vidare i stor omfattning när det gäller utbildning,
pensionsförmåner, arv och andra familje- och civilrättsliga frågor. Enligt den
traditionella rättsbildningen, som gäller för det stora flertalet kvinnor, har en
hustru ingen rätt till underhåll vid skilsmässa och ingen arvsrätt vid sin makes
död. En man har laglig rätt att begränsa sin hustrus rätt till arbete eller
kontrollera hennes inkomster. En gift kvinna måste ha sin makes samtycke för
att ansöka om ett pass. Emellertid synes regeringen i Togo ha frångått den
traditionella rättsbildningens bestämmelse om makes samtycke för resor inom
ECOWAS-länderna (Economic Community of West African States), vilka ju
för övrigt endast kräver nationell ID-handling.
Kvinnlig könsstympning tillämpas fortfarande inom vissa etniska grupper. Där
detta förekommer beräknas mer än hälften av kvinnorna vara drabbade inom
respektive grupp. År 1998 införde regeringen en lag som förbjuder
könsstympning. Några fall har därefter lett till åtal. Regeringen fortsätter att
anordna seminarier och kampanjer mot kvinnlig könsstympning. Många
enskilda organisationer anordnar också utbildningar för att informera
kvinnorna om deras rättigheter och hur de som utsätts för könsstympning ska
omhändertas.
15. Barnets rättigheter
Togo har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter. Handel med barn
är dock ett mycket allvarligt problem i landet och kan i viss utsträckning ske
under slaveriliknande förhållanden. Togo är både ursprungs- och transitland.
Avsaknad av en effektiv lagstiftning, liksom bristande resurser och förmåga
hos rättsväsendet och förvaltningen i övrigt, försvårar kampen mot
människohandel i allmänhet, och med barn i synnerhet.
Arbetslagstiftningen förbjuder anställning av barn under fjorton år, i vissa fall
arton år. Efterlevnaden följs dock endast för den officiella ekonomisektorn, i
större städer. På landsbygden är det mycket vanligt att barn hjälper sina
föräldrar i jordbruk och mindre handelsföretag. År 2000 ratificerades ILO:s
konvention 182 om ett förbud mot de värsta formerna av barnarbete.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
9
Konstitutionen förbjuder diskriminering baserad på etnicitet, region, religion,
kön, social status och åsikter. Det förekommer emellertid diskriminering av
särskilt kvinnor, liksom av grupper på basis av etnicitet.
Togos befolkning består av ett fyrtiotal etniska grupper. Av hävd råder det
ömsesidig rivalitet och diskriminering mellan grupper i nord och syd. Denna
diskriminering är framträdande i arbetslivet, men även bosättning bestäms efter
etnisk tillhörighet, med segregation som följd. Medan den ekonomiska makten
finns i söder, har den politiska makten under förre president Eyadéma fått
hemvist i norr, främst hos dennes eget folk, kabré. Detta kan förväntas fortsätta
under nuvarande politiska ledning och ordning.
Religionsfrihet råder i stort sett. Utöver de tre vanligaste trosuppfattningarna
katolicism, protestantism och islam finns en uppsjö officiellt godkända religiösa
sammanslutningar.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet är olagligt i Togo och homosexuella diskrimineras.
18. Flyktingars rättigheter
Togo samarbetar med FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) även om landet
inte har någon lagstiftning som ger flykting- och asylstatus i enlighet med FN:s
regelverk på området. Enligt UNHCR har Togo ungefär 6.000 flyktingar av
vilka omkring 5.000 är från Ghana.
19. Funktionshindrades rättigheter
Det finns ingen öppen diskriminering av personer med funktionshinder men i
praktiken är den funktionshindrade i stor utsträckning hänvisad till hjälp av
anhöriga eller till tiggeri.
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Det finns ett stort antal oberoende MR-organisationer i Togo, bland annat
"Togolese Human Rights League" (LTDH), "Center of Observation and
Promotion of the Rule of Law"(COPED), "African Center for Democracy",
"Human Rights and Protection of Detainees" (CADEPROD) och "Togolese
Association for the Defense and Protection of Human Rights" (ATDPDH).
I allmänhet tillåter regeringen organisationer att undersöka påstådda MR-brott,
men ibland utsätts grupperna för trakasserier och hot. När dessutom MRgruppernas slutsatser inte lett till några åtgärder från regeringens sida har detta
10
fått till följd att många MR-övervakare gett upp sin verksamhet. Någon
konstruktiv dialog mellan MR-grupper och regeringen förekommer knappast,
snarare ett mycket fränt ordkrig.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga
rättigheter
EU:s stöd till Togo drogs in 1992. Efter den politiska överenskommelsen
mellan regeringen och oppositionen i augusti 2006 återupptogs samarbetet i
form av ett stöd till landsbygdsutveckling. EU stödjer den pågående
övergångsprocessen med 13,6 miljoner euro från Europeiska
utvecklingsfonden (EDF), vilket kanaliserats via FN:s Trust Fund. Efter
parlamentsvalen i oktober 2007 har kommissionären Louis Michel uttalat att
Togo nu uppfyllt alla villkor för en normalisering av förbindelserna med EU
och för ett fullt återupptagande av utvecklingssamarbetet.
