VÅGA SE - Forum Kvinnor och Funktionshinder

Forum - Kvinnor och Handikapp
Forum – Women and Disability in Sweden
VÅGA SE
En studie om förekomsten av våld
mot kvinnor med funktionshinder
Kerstin Finndahl
Forum - Kvinnor och Handikapp
2
Kartläggning genomförd 1999-2000
med stöd från Regeringskansliet och
Nationella rådet för kvinnofrid
Första upplagan Stockholm februari 2001
Andra tryckningen november 2003
© Kerstin Finndahl och Forum – Kvinnor och Handikapp
FORUM – KVINNOR OCH HANDIKAPP
FORUM – WOMEN AND DISABILITY IN SWEDEN
Adress sedan mars 2003:
Krukmakargatan 73 gatuplan
117 41 Stockholm
Tel +46-08-673 1531 Fax +46-08-22 95 11
E-post: [email protected]
Postgirokonto 838 55 – 7
Föreningens namn sedan april 2007 är
Forum – Kvinnor och F unktionshinder
www.kvinnor-funktionshinder.se
[email protected]
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
3
INNEHÅLL
A Förord
7
B Inledning
9
Varför vi tycker att det är viktigt att titta på våld mot
kvinnor med funktionshinder
Syfte
Vad menas med våld och övergrepp?
C Funktionshinderperspektivet
Definition
Vad kan det innebära att som kvinna leva med ett
funktionshinder
Livssituationen
Beroende och hjälpbehov
Attityder och värderingar
D. Kartläggningen
9
10
10
12
12
12
13
13
14
1. Syfte och uppläggning
Frågeställningar
Intervjuade organisationer med flera
Omfattning
Statistik
Mörkertal
16
16
16
16
18
18
18
2. Vem blir utsatt?
Typ av funktionshinder
Jourerna
Kommuner
Sjukvården
Åldrar
19
19
19
19
19
20
3. Förövare.
Jourer
Utsatta kvinnor
Kvinnor med psykiska funktionshinder och RSMH
Kommunen
Manligt respektive kvinnligt våld
Assistenter
21
21
21
21
21
21
22
4. Var sker våldet?
Jourer, sjukvården, rättsväsendet
Kommun
23
23
23
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
4
Handikapporganisationer
Kommentar
23
23
5. Hur yttrar sig våldet? Hur beskrivs våldet? Vad händer?
Utsatthet och upprepade övergrepp
Trakasserierna och våldet – ett uttryck för makt och kontroll
Psykiskt, fysiskt och sexuellt våld
-Egna hemmet
-Sexuella trakasserier och våld
Ur intervjuer med utsatta kvinnor
Utdrag ur samtal med kvinnojourer
Utdrag ur samtal med sjukvården
Utdrag ur samtal med kommuner
Våld i offentliga miljöer
Ekonomiskt utnyttjande
Beskrivningar av våld, hämtat från intervjuer med
organisationer och myndigheter
-Kvinnor med hjärnskada
-Kvinnor med utvecklingsstörning
-Multihandikappade kvinnor
-Hörselskadade och döva kvinnor
-Psykiskt sjuka kvinnor
-Rörelsehindrade kvinnor
-Synskadade kvinnor
-Kvinnor med talhandikapp
-Kvinnor med medicinska handikapp
-Kvinnor med dyslexi
25
25
25
25
26
26
28
29
29
30
30
30
31
31
32
33
34
34
35
36
36
37
37
6. Våld efter erhållna skador och sjukdomar
Anhörigrollen
Synpunkter från några kvinnor med funktionshinder
37
48
48
7. Vad händer med kvinnan? Hur påverkas kvinnan?
Tre kvinnor berättar
Blir våldet ett normalinslag i tillvaron?
Osynligt för omgivningen?
Uppfattningar om varför kvinnor stannar kvar i en
destruktiv relation
Vändpunkter
Beroenden
39
39
40
41
8. Intervjuer med handikapporganisationer
Tema: utvecklingsstörda kvinnor
Olika former av våld
Assistenter
Utvecklingsstörningens betydelse vid samtal, förhör och
anmälningar
45
45
46
47
42
43
44
47
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
5
Tema: psykiskt funktionshindrade kvinnor
Erfarenheter av våld och övergrepp
Beroendeställning
Trovärdiga
Bemötande
Bryta offertänkandet
Psykiskt funktionshindrade och kvinnojourer
Tema: Kvinnor med kommunikationshandikapp
Synskadade kvinnor
Döva och hörselskadade kvinnor
47
47
48
49
49
50
50
51
51
51
9. Hjälp och stöd i samband med och efter övergrepp
Utvecklingsstörda kvinnor
Psykiskt funktionshindrade kvinnor
Kvinnor med andra funktionshinder
Stöd efter våld
Tillgängliga lokaler
52
52
53
53
53
53
10. Rättsliga frågor
Trovärdighet vid förhör och anmälan
Funktionshindrets betydelse
Om rättssäkerheten
Övergrepp i sjukvården
54
55
55
55
57
11. Värderingar och attityder
Kvinnor som blivit utsatta för våld
58
58
E. Slutsatser
Källförteckning
60
60
61
61
62
63
64
64
64
65
66
67
BILAGA 1.
Conclusions brought up by the METIS Project (EU Daphne
Program) 1997
69
Våldet sker på flera områden
Förövare
Beroende och hjälpbehov
Makt och kontroll
Skuld och skam
Utanförskap, osynliggörande
Skillnader mot icke-funktionshindrade kvinnor
Vart vänder sig kvinnor med funktionshinder ?
Vad göra?
Avslutande ord
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
6
BILAGA 2.
Utdrag ur Manifest av och för kvinnor med
funktionshinder i Europa, Bryssel 1997
70
BILAGA 3.
Utdrag ur handlingsplanen från FN:s konferens
om kvinnor. Tema våld. Beijing 1995
73
BILAGA 4.
General Recommendation No. 19 (1992) on Violence against
Women by the United Nations Committee on the Elimination
of Violence Against Women (CEDAW)
79
BILAGA 5.
General Recommendation No. 18 (1991) on Disabled women
by CEDAW.
84
BILAGA 6.
Utdrag ur outcome document of the United Nations General
Assembly June 2000
85
BILAGA 7.
Utdrag ur Statement by the International Leadership Forum
for Women with Disabilities, 1997
91
BILAGA 8.
Information om Forum – Kvinnor och (Handikapp)Funktionshinder
(uppdaterad september 2003 och delvis i mars 2008)
92
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
7
A. F ö r o r d
I ändamålsparagrafen i våra stadgar finns arbete mot våld och diskriminering
identifierad som ett av Forums arbetsområden:
” Föreningens syfte är
- att aktivt stärka funktionshindrade kvinnors inneboende kraft och därigenom
förbättra situationen för kvinnor med funktionshinder inom olika samhällsområden
såsom arbetsliv, familjeliv, fritid, kultur, rehabilitering, utbildning
Föreningen ska också
- medverka till förbättrade möjligheter till inflytande och påverkan i samhällslivet
för kvinnor med funktionshinder
- arbeta för att motverka alla former av diskriminering och våld mot
funktionshindrade kvinnor, samt
- arbeta för ökat inflytande för funktionshindrade kvinnor i sina egna
organisationer.”
Forums medlemmar ingår i olika internationella nätverk och samarbetsfora och har
därigenom kommit i kontakt med andra länders projekt som berör våld mot
funktionshindrade kvinnor. Forum ingick i ett samarbete tillsammans med
organisationer i Spanien, Danmark och Tyskland inom ett EU-projekt under
DAPHNE –programmet med namnet METIS under åren 1997-1998. METISprojektets1 ) rekommendationer och slutsatser kommenteras i kapitel F och bifogas
till denna kartläggning som bilaga.
Bland Forums medlemsorganisationer finns Sveriges Kvinnojourers Riksförbund och
ROKS (Riksorganisationen för Kvinnojourer i Sverige), som båda genomfört aktiviteter angående våld mot funktionshindrade kvinnor. ROKS har även genomfört
sommarläger för kvinnojourskvinnor och funktionshindrade kvinnor sedan fyra år.
Flera av våra medlemmar förde på våra möten fram att våld mot funktionshindrade
kvinnor är ett utbrett och osynligt våld. Vi ville därför i ett projekt närmare undersöka
förekomsten av våld, öka kunskapen om hur våldet ser ut och hur det påverkar
kvinnornas liv och stimulera till arbete för att motverka våldet. Det är viktigt, anser vi
inom Forum Kvinnor och Handikapp, att medverka till ett bra omhändertagande och
bemötande av kvinnor som blivit utsatta för våld. Enligt all information om våld mot
kvinnor handlar våldet om makt och kontroll. Även om det finns ett funktionshinder
1
Rapporten; Violence – Women and Disability samt Guide on violence and disabled women, A Coruna 1998
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
8
med i bilden anser vi att det i första hand är en kvinnofråga och att kvinnor med
funktionshinder, precis som alla andra kvinnor måste få ett värdigt bemötande.
Vi ansökte och erhöll medel från Regeringskansliet/Kvinnofrid för att genomföra
projektet.
Syftet med projektet har varit att övergripande kartlägga förekomsten av våld mot olika
grupper av funktionshindrade kvinnor och hur det yttrar sig.
Tack alla som beredvilligt bidragit med information. Utan er hjälp hade vi aldrig klarat
av informationsinsamlingen och bearbetningen.
FORUM KVINNOR OCH HANDIKAPP
Stockholm i februari 2001
Anneli Joneken
Ordförande
Kerstin Finndahl
Projektledare
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
9
B. Inledning
Varför vi tycker att det viktigt att titta på våld mot kvinnor med funktionshinder ?
Det finns olika slag av funktionshinder och olika typer av symptom. En del funktionshinder
är synliga medan andra är osynliga, men de ger vanligtvis en känsla av otillräcklighet.
Funktionshindrade känner att de inte räcker till eller duger i förhållande till icke
funktionshindrade kvinnor och män. Samhället har normer och stereotypa föreställningar
om hur vi människor ska vara och bete oss. Om man avviker från normen känner man sig
annorlunda.
I en rapport från Beijing+5 konferensen i New York2 framgår att det finns starka samband
mellan gender våld och psykiska funktionshinder. Rapporter belyser att bland kvinnor inom
den psykiska vården har omkring 70% blivit utsatta för sexuella övergrepp som barn.
Omkring 80% av intagna patienter inom psykiatriska vården har upplevt sexuella eller
fysiska trauma. Det framkommer i samma översikt undersökningar som tyder på att
omkring 40% av de funktionshindrade som söker hjälp för att de är utsatta för våld har
blivit funktionshindrade på grund av våld. En rapport från Johns Hopkins ser samband
mellan våld och långvariga hälsoproblem som exempelvis kronisk smärta, fysiska
funktionshinder, drog- och alkoholberoende, depression och självmordsförsök.
Flera studier tyder på att sexualbrott mot utvecklingsstörda kvinnor begås minst tre gånger
så ofta som mot andra.
Att bli utsatt för trakasserier och våld är inte någonting man pratar med vem som helst om.
Man måste ha förtroende för den personen. När våldet leder till att det uppstår en akut
skada uppsöker kvinnan vården för att få hjälp. Om kvinnan blir tvungen att fly för att
överleva finns det förhoppningsvis kvinnojourer eller att kvinnan har turen att ha ett socialt
nätverk att fly till. När det handlar om icke akut fysiskt våld kommer det sällan fram.
Vid omhändertagandet torde det vara viktigt att skilja på vad som hör till övergreppen och
vad som kan tillskrivas kvinnans funktionshinder.
Det har framkommit frågeställningar om man måste särskilja kvinnor från män när det
handlar om funktionshinder och våld. Det framkommer i Karin Barrons forskning3 att unga
utvecklingsstörda kvinnor vänder sig emot att bli behandlade som handikappade utan
könsidentitet. Det är viktigt för kvinnorna att ses som något annat än funktionshindret.
Kvinnorna vill ses som kvinnor.
I bemötandeutredningen4 förs en diskussion att både män och kvinnor med funktionshinder
traditionellt blivit behandlade och bemötta som objekt. ”När människor med
2
Harilyn Rousso; Girls and women with disabilities: An international overview and summary of research. 2000.
”Ett liv som andra” sid 104, avsnitt om kön och inflytande av Karin Barron,
4 Kvinnor, män och funktionshinder, SOU 1998:138.
3
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
10
funktionshinder får sitt kön erkänt och bekräftat blir avindividualiseringen svårare att
åstadkomma”.
Kvinnor med funktionshinder lever ofta i ett utanförskap och övergreppen är ett dolt
problem. Det har i flera sammanhang uppstått en förvåning att funktionshindrade kvinnor
utsätts för våld. Kommentarer som ”går inte de heller fria” tyder på att det inte är självklart
för alla att den här gruppen kan bli utsatt på samma sätt som kvinnor utan funktionshinder.
Risk kan därför finnas att omgivningen inte är märker om en kvinna utsätts för våld.
Medvetenheten om att funktionshindrade är extra utsatta måste öka. Våld är ett
samhällsproblem och ett uttryck av makt mot kvinnorna.
Det framkommer i en rapport 5 att det i flera undersökningar framkommit att när kvinnor
som inte kan eller förväntas kunna göra motstånd ökar risken för våldtäkt då förövaren
räknar med att varken få motstånd eller riskera upptäckt. Människor med funktionshinder
tillhör den gruppen.
Förmågan till självförsvar kan, enligt flera rapporter, vara avgörande för om kvinnan ska
klara att avstyra en våldtäkt på offentlig plats. I hemmet har det inte framkommit att det har
någon avgörande betydelse. Vid ett rörelsehinder och eller kommunikationsproblem kan det
vara svårare än normalt att försvara sig och påkalla uppmärksamhet hos andra. Det är därför
viktigt att även kvinnor med funktionshinder tränar självförsvar.
Syfte
Vårt syfte med projektet har varit att övergripande kartlägga förekomsten av våld mot olika
grupper av funktionshindrade kvinnor och försöka få fram en bild av vad som sker; hur
våldet yttrar sig, var det sker, förövaren, funktionshindrets betydelse, hur våldet påverkar
kvinnan och vad som händer med kvinnan.
Vi har i projektet huvudsakligen koncentrerat oss på organisationer som kommer i kontakt
med funktionshindrade som blivit utsatta för våld och på kvinnor som blivit utsatta för
övergrepp.
Vad menas med våld och övergrepp ?
Socialstyrelsen har definierat övergrepp enligt:
- Fysiskt våld kan exempelvis handla om slag, knuffar, nypningar, hårda tag, fasthållning.
- Psykiska övergrepp kan exempelvis vara hot, trakasserier, skrämsel, kränkningar, glåpord.
- Sexuella övergrepp.
- Ekonomiska oegentligheter kan exempelvis vara stöld, utpressning, förskingring,
utnyttjande av annans situation för egen vinning.
5
Bart & Brien, 1985
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
11
När vi började projektet avgränsades kartläggningen till våldet i form av fysiskt, psykiskt och
sexuellt våld. Därutöver kom det i samtalen fram att det förekommer ekonomiskt
utnyttjande. Det visade sig i berättelserna att på samma sätt, som det finns samband mellan
psykiskt, fysiskt och sexuellt våld, så finns det kopplingar mellan ekonomiska övergrepp och
andra former av övergrepp.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
12
C. Funktionshinderperspektivet
När vi kontaktade olika personer och frågade efter deras erfarenheter av kvinnor med
funktionshinder uppstod många gånger frågor kring vad som menas med funktionshinder
och funktionshindrade personer.
Definition på funktionshinder
´FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet´6
och jämlikhet definierar begreppen funktionsnedsättning och handikapp på följande sätt:
”17. Begreppet ”funktionsnedsättning” innefattar ett stort antal olika funktions-hinder i
olika befolkningsgrupper överallt i världen. Människor kan ha funktionsnedsättningar på
grund av fysiska eller intellektuella skador eller sjukdomar, syn- eller hörselskador eller –
sjukdomar, medicinska tillstånd eller mentalsjukdomar. Sådana skador, tillstånd eller
sjukdomar kan vara av bestående eller övergående natur.
18. ”Handikapp” avser förlust eller begränsning av möjligheterna att delta i samhällslivet
på samma sätt som andra. ”Handikapp” beskriver mötet mellan människor med
funktionsnedsättning och omgivningen. Syftet är att fästa uppmärksamheten på brister i
miljön och inom olika samhällsområden, exempelvis brister i information,
kommunikation och utbildning som hindrar människor med funktionsnedsättning från att
delta på lika villkor.”
Vad kan det innebära att som kvinna leva med ett funktionshinder ?
Det finns funktionshindrade som befinner sig i ett aktivt yrkesliv som alla andra, men en
stor andel av kvinnorna står utanför arbetsmarknaden. En del har pension, medan andra har
arbetskapacitet men inget arbete. Utvecklingsstörda personer har lagstadgad rätt till
sysselsättning.
Arbetslösheten är högre bland funktionshindrade än icke funktionshindrade och ännu högre
för kvinnor. Arbetslivet ger individen en social identitet. När man inte befinner sig i
arbetslivet finns inte den identiteten, referensramarna i arbetslivet och inte heller den sociala
gemenskap ett arbete ger.
Det upplevs av många som pinsamt att bli tillfrågade om vad de arbetar med och vara
tvungen att säga att man inte arbetar. Det blir ett utanförskap och de vanliga samtalsämnena
försvinner, referenspunkterna blir annorlunda.
Utbildningsmässigt är det färre funktionshindrade som har högre utbildning jämfört med
icke funktionshindrade.
6
FNs Generalförsamling dec 1993/ United Nations Standard Rules on the Equalization of Opportunities for Persons with
Disabilities (22 Rules) UN General Assembly, 85th plenary meeting 20 December 1993 (A/RES/48/96) The Internet address is:
gopher://gopher.undp.org:70/00/undocs/gad/RES/48/96
Svensk översättning UD 1995.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
13
Livssituationen
För att ge en övergripande bild av hur det är att leva med funktionshinder frågade vi några
kvinnor från handikapprörelsen om hur de upplever sin situation. Kvinnorna har olika typer
av funktionshinder, några har kronisk smärta, andra har smärta och trötthet till och från,
några har synskador.
Eftersom det handlar om individer med olika liv och förutsättningar finns det såväl likheter
som olikheter. Vi har försökt att fånga vad som verkar vara gemensamt när det handlar om
livssituation, beroende, utsatthet, attityder och värderingar.
Kvinnorna uppger att så fort det finns ett funktionshinder med i bilden så hamnar man i
underläge gentemot icke-funktionshindrade människor. Det är många saker som inte går att
göra på samma sätt eller lika fort som andra kan och det skapar ett utanförskap.
En stor del av deras tid går åt till vila och sjukgymnastik. De måste ofta avbryta saker som
de håller på med på grund av smärta. En av kvinnorna säger att hon i stort sett kan göra
samma saker som före olyckshändelsen. Det tar bara längre tid än tidigare och ställer krav på
andra människors tålamod och hon säger att ”andra blir irriterade för att man tar längre tid
på sig”.
Smärtan gör att kvinnorna många gånger får avstå helt från att delta i aktiviteter. Det är svårt
att planera in olika aktiviteter samma dag eftersom de inte vet hur de mår och orkar den
dagen. En av kvinnorna berättar att hon är helt beroende av någon annans hjälp när hon ska
delta i någonting. Kvinnan säger att smärtan, tröttheten och beroendet av andra människors
hjälp tar bort all spontanitet. När smärtan blir för stark är det bara att släppa allting och vila.
Dagen därför planeras mycket noga.
En annan kvinna säger att ”man får betala med smärta och trötthet för det man gör och då
gäller det att få balans i tillvaron och göra saker som är meningsfulla”.
Vidare framkommer att ensamhet och isolering är ett vanligt problem. Det är svårare att
skapa kontakter och relationer. I handikapprörelsen säger man att många som blir
funktionshindrade drar sig inom sig själva och förlorar jobbet. De tycker att de har dåligt
stöd från sjukvården. ”Smärta gör att många går in i sig själva”.
Beroende och hjälpbehov
Kvinnorna berättar om beroendet av praktisk hjälp i vardagslivet. En kvinna med kronisk
smärta berättar att hon i princip inte kan göra någonting själv utan att smärtan ökar.
Eftersom hon inte kan bära någonting eller böja sig är hon beroende av att andra människor
ställer upp och hjälper till. Kvinnan säger att det känns jobbigt att be andra om hjälp, att hon
blir beroende av andra utan att vilja det. Andra människor avgör när och vad hon ska göra
och det känns hårt. Det gäller att snällt be om hjälp för annars vill de inte hjälpa till, det
känns kränkande att alltid behöva be om hjälp. Självständigheten är borta. Det är svårt att
ständigt vara beroende, allra svårast är det i de mest intima ögonblicken, att tvingas lämna ut
sin integritet till andra (ibland främmande) människor.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
14
En annan av kvinnorna tycker att det känns svårt att inte kunna städa och göra fint utan är
beroende av mannens hjälp. Hon framhåller att det är en sak att dela hushållsgöromålen, det
är någonting annat när den andra parten ska göra så gott som allting ensam. Hjälpberoendet
blir för stort Det ger obalans i relationen.
Rörelsehindrade kvinnor säger att tillvaron består av väldigt mycket väntande och
planerande eftersom de inte själva alltid kan välja när hemtjänsten kommer eller när
färdtjänsten kan komma. Andra människor kan därmed besluta när de ska gå ut och när de
ska åka hem på kvällen. De känner sig beroende av andra människor på ett sätt som icke
funktionshindrade kvinnor inte är.
Kvinnor som lever med kroniska sjukdomar och kräver kontinuerlig medicinering behöver
tillgång till sina mediciner och utrustning. De kan bli utsatta för övergrepp i form av att bli
hindrade att ta sin medicin eller utföra sin behandling, ta de kontakter som är aktuella eller
akuta, eller att skaffa sig det material som de behöver.
Det framkommer att det är dyrt att leva med funktionshinder. Det är ökade kostnader för
exempelvis egen bil och färdtjänst, vårdkostnader och mediciner, träning av olika slag och
hjälpmedel. Utgifterna ställer krav på familjens ekonomi och för att kunna göra saker
uppstår det lätt ett ekonomiskt beroende till partnern. Det kan också bli fråga om
prioriteringar, speciellt om det finns barn i familjen.
Attityder och värderingar
En kvinna säger att ”andra människor tittar så underligt på en, det gäller att se proper ut så
att man blir tagen på allvar”. Kvinnorna känner sig ifrågasatta. Kvinnorna säger att ”det
händer att man blir osynliggjord, som om man inte vore närvarande och det är kränkande”.
”Man känner sig inte som människa utan känner sig helt värdelös.” ”Det är ibland svårt att
hitta styrkan att gå vidare under sådana här förhållanden.” ”Även kontakterna med vården
förstärker ibland känslan av att vara objekt och inte människa”.
Det framkommer att det känns jobbigt med missriktad vänlighet från omgivningen.
Kvinnorna säger att de måste själva bestämma vad de ska göra, vad de kan klara av och när
det ska göras. ”Andra människor ska inte ta över.” ”Det ger självkänsla att göra saker själv,
att känna att man klarar av någonting.” Kommentarer som ”jag ser ju att du inte klarar det
där” är kränkande.
Kvinnorna uppger att det känns svårt att vara avvikande, att man måste få hjälp med att
skapa en bra självbild och självförtroende. De tror att dåligt självförtroende på grund av
funktionshinder kan påskynda att det uppstår konflikter i relationer.
En synskadad kvinna för speciellt fram att i allmänhet betraktas kvinnor med påtagliga och
synliga funktionshinder inte som kvinnor utan som föremål för andras omsorg och beskydd.
De hör andra tala om att kvinnor har så mycket att göra som yrkesarbetar, sköter familjen,
tar hand om barn och åldriga föräldrar.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
15
När det handlar om kvinnor med funktionshinder tar man bort hela den kompetensen och
ansvaret. Dessa kvinnor har även sitt speciella ansvar med familj och föräldrar. I
samhällsdiskussionen framhålls de oftare som någon som ska tas omhand.
Flera handikapporganisationer framhåller att sådana här samhällsvärderingar skapar
utanförskap och konflikter för funktionshindrade. Kvinnorna menar att de har svårt att bli
tagna på allvar – det som gäller för andra gäller inte för dem. Människor har svårt att se
människan bakom handikappet.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
16
D. Kartläggningen
1. Syfte och uppläggning
Vårt syfte med projektet har varit att övergripande kartlägga förekomsten av våld mot olika
grupper av funktionshindrade kvinnor och försöka få fram en bild av vad som sker; hur
våldet yttrar sig, var det sker, förövaren, funktionshindrets betydelse och hur våldet påverkar
kvinnan.
För att få en uppfattning om omfattningen av våldet och en bild av hur våldet yttrar sig,
kontaktade vi organisationer som har erfarenhet av utsatta kvinnor. Vi intervjuade dem om
deras erfarenheter av funktionshindrade och våld. Kontakter togs med representanter för
kvinnojourer, brottsofferjourer, sjukvården, kommuner, länsstyrelse, rättsväsende och
handikapporganisationer. För att få ytterligare kunskap kontaktade vi forskare, myndigheter
och personer som kunde tänkas ha kunskap om området.
Därefter intervjuade vi kvinnor som blivit utsatta för våld. Kvinnorna, som har olika typer
av funktionshinder, berättade hur det är att bli utsatt för våld trakasserier, hur våldet
uttrycktes och hur våldet påverkade dem. Kvinnorna har kommit med förslag på åtgärder
som skulle kunna underlätta för våldsutsatta kvinnor.
Informationsinsamlingen påbörjades i december 1999 och pågick under första halvåret
2000. Intervjuerna med utsatta kvinnor gjordes under sommaren och hösten 2000.
Frågeställningar
I alla intervjuer och samtal har vi arbetat med följande
frågeställningar:
- Antal kvinnor som sökt hjälp
- Ålder på utsatta kvinnor
- Typ av funktionshinder
- Var sker våldet
- Vem utför våldet
- Hur yttrar sig våldet
- Hur påverkar det kvinnorna
- Funktionshindrets betydelse vid samtal, förhör och anmälningar
Under arbetets gång aktualiserades ytterligare områden nämligen:
- Varför kvinnor stannar kvar i relation med våld
- Hur omgivningen ser på funktionshindrade kvinnor – värderingar och attityder
- Ekonomiskt utnyttjande som en del av våldet
Intervjuade organisationer med flera
a) Kvinnojourer
Det finns två organisationer som organiserar kvinnojourer och tjejjourer, nämligen ROKS
(Riksorganisationen för Sveriges kvinnojourer) och Sveriges kvinnojourers riksförbund
(SKR). Vi fick per telefon kontakt med 30 kvinnojourer. Intervjuerna baserades på ovan
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
17
angivna frågeställningar. Jourerna delgav sin erfarenhet av hjälpsökande kvinnor med
funktionshinder. Telefonnumren hämtades ur jourtelefonlista hos ROKS och SKR.
ROKS berättar att de driver sommarläger för funktionshindrade kvinnor och jourkvinnor.
Lägren startade 1997. Varje sommar deltar 30-40 kvinnor i lägren. Programmet innehåller
information, föredrag, s.k. rundor och träning i feministiskt självförsvar (aktiv åtgärd).
Deltagarna delar med sig av sina personliga erfarenheter och stöttar på så sätt varandra vilket
är en del av läkningen och omhändertagandet efter att ha blivit utsatt för våldtäkter
och/eller annan form av våld och utnyttjande. Kvinnorna deltar i diskussionerna och får ord
för vad de varit med om och hjälp att analysera vad som hänt. ROKS anser att det är viktigt
att flickor och kvinnor får bilda egna nätverk, där man kan prata med varandra om vad man
blivit utsatt för.
b) Brottsofferjourer
Inledningsvis kontaktade vi Brottsofferjourernas riksförbund och fick därefter kontakt med
sju brottsofferjourer. Vi frågade med utgångspunkt från frågeställningarna om deras
erfarenheter av funktionshindrade som sökt hjälp.
c) Handikapporganisationer
Vi kontaktade handikappförbund, föreningar och samarbetsorganisationer för att ta del av
deras uppfattning och erfarenheter om våldsproblematiken. FUB (Riksförbundet för
Utvecklingsstörda Barn Ungdomar och Vuxna) och RSMH (Riksförbundet för Social och
Mental Hälsa) framhåller att deras medlemmar är utsatta grupper. FUB har genomfört ett
projekt om rättssäkerhet och har s.k. rättsombud knutna till sin organisation. RSMH har på
olika sätt försökt belysa problemet bland annat i media, rapporter och på seminarier. De har
också startat ett projekt ”hjälp till självhjälp” för kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld.
RBU (Riksförbundet bör Rörelsehindrade Barn och Ungdomar) uppger att
utvecklingsstörda barn är en utsatt grupp men har inget aktivt arbete inom det här området.
SRF (Synskadades Riksförbund) anser att det sexualiserade våldet är ett problem och har
haft frågorna på dagordningen i sitt kvinnonätverk. Övriga har av vad som framkommit
inget direkt arbete med de här frågorna. Samtalen har skett både per telefon och i form av
personliga intervjuer.
d) Rättsväsendet
Vi kontaktade polisen, advokater och åklagare för att höra om deras erfarenheter av arbetet
med våld mot funktionshindrade kvinnor.
e) Enskilda funktionshindrade kvinnor
Intervjuer har gjorts med tolv kvinnor. Kvinnorna har olika typer av funktionshinder
nämligen rörelsehinderhandikapp, medicinska funktionshinder, psykiska funktionshinder
och kommunikationshandikapp.
Informationen samlades in genom personliga intervjuer. En del information har senare
kompletterats per telefon. Några kvinnor har därutöver per telefon berättat om sina
erfarenheter. Ytterligare information har delgivits av anhöriga till utsatta kvinnor.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
18
f) Sjukvården
Intervjuer per telefon med Rikskvinnocentrum, akutmottagningar, ortopedavdelningar och
rehabiliteringskliniker.
g) Kommun
Tre personliga intervjuer och fem telefonintervjuer i en kommun. Fyra telefonintervjuer i en
annan kommun.
h) Länsstyrelse
Telefonintervju med ansvarig person på sociala enheten.
i) Övriga
Förfrågningar hos handikappombudsmannen, Socialstyrelsen och forskare.
Omfattning
Vid en rundringning visade det sig snabbt att det inte finns uppgifter som visar andelen
funktionshindrade som blivit våldsutsatt. I samtalen med framgår att det förekommer våld
mot funktionshindrade personer, men att man inte vet omfattningen.
Statistik
På grund av att det inte förs statistik som anger om det finns ett funktionshinder med i
bilden går det inte att ta fram hur många kvinnor med funktionshinder som sökt hjälp eller
gjort en anmälan om övergrepp. Det går heller inte att statistiskt urskilja om kvinnor med
vissa typer av funktionshinder är mer utsatta än andra.
Kvinnojourer och brottsofferjourer skiljer inte på funktionshindrade och icke
funktionshindrade i sin statistik. Det förs heller ingen statistik inom sjukvården om
personen är funktionshindrad eller inte när de söker hjälp efter övergrepp. Det finns inte
heller på Rikskvinnocentrum i Uppsala. Vid förfrågan hos polisen visade det sig att de inte
heller för statistik, där det går att urskilja andelen funktionshindrade. I polisens register över
anmälda brott finns inte en sådan uppdelning. Det framkommer således ingenstans i
statistiken om hjälpsökande kvinnor har ett funktionshinder.
Mörkertal
När det handlar om våld och övergrepp är mörkertalet statistiskt sett stort för alla kvinnor. I
intervjuerna framkommer att man inom sjukvården, kommun, rättsväsende, jourer och
några av handikapporganisationerna har uppfattningen att mörkertalen för
funktionshindrade kvinnor är högre än för icke funktionshindrade.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
19
2. Vem blir utsatt ?
I följande avsnitt redovisas den bild som växt fram från intervjuer med brottsofferjourer,
kvinnojourer, kommunrepresentanter, sjukvårdsrepresentanter, handikapprörelsen och
kvinnor som blivit utsatta för våld.
Typ av funktionshinder
För att få fram om det var fler kvinnor med vissa typer av funktionshinder som sökte hjälp
frågade vi efter vilka funktionshinder kvinnorna hade. Svaren är grupperade efter
organisationstyp.
Jourerna
Av de kvinnojourer och brottsofferjourer som vi varit i kontakt med uppger 90 procent av
jourerna att de har erfarenhet av funktionshindrade kvinnor som sökt hjälp. Det är ingen
mening med att försöka göra en statistisk fördelning på funktionshinder och våld, eftersom
jourerna inte har statistik där det framgår om det finns funktionshinder med i bilden.
Samtalen har handlat om jourpersonernas erfarenhet av funktionshindrade som sökt hjälp.
Då blir det de kvinnor som personerna minns att de haft kontakt med. Storleksmässigt är
det i fallande ordning:
- Psykiska funktionshinder
- Utvecklingsstörning
- Rörelsehinder
- Kommunikationshandikapp
- Medicinska sjukdomar
- Hjärnskador (trafikolyckor, stroke)
- Multihandikapp
Jourerna har erfarenhet av de flesta typer av funktionshinder. Kvinnor med psykiska
funktionshinder, utvecklingsstörning och rörelsehinder har utgjort de vanligaste
funktionshindren.
Kommuner
Kommunrepresentanterna uppger att det förekommer fysiska, psykiska och sexuella
övergrepp på funktionshindrade kvinnor. Det framkommer att det förmodligen är stora
mörkertal. Det finns rutiner för anmälan av övergrepp, men att övergreppen inte alltid
kommer fram. När det är personal som begår övergreppen är det organisatoriska avvikelser
och ska anmälas av personalen. I övriga fall måste anhöriga uppmanas att anmäla övergrepp.
De kvinnor som man främst hade erfarenhet av var multihandikappade, hjärnskadade,
utvecklingsstörda och rörelsehindrade.
Kvinnor med utvecklingsstörning uppgavs vara mest utsatta för våld och utnyttjande..
Sjukvården
I samtal med akutsjukvården uppger personal att när det handlar om kvinnor med
funktionshinder som blivit utsatta för våld så är funktionshindren av alla möjliga slag som
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
20
nack-, hjärn- och ryggskador, hjärnskadade (stroke), reumatiker, synskadade, döva, psykiskt
funktionshindrade, utvecklingsstörda osv. Personal på vårdmottagningar uppger att de
möter kvinnor som utsatts för våld i alla kategorier när det gäller ålder, bakgrund, yrke,
funktionshinder och icke-funktionshinder, missbruk etc.
Åldrar
Representanter för kvinnojourer, brottsofferjourer, sjukvården, kommun,
handikapporganisationer och rättsväsendet uppger att våldet mot kvinnor förekommer i alla
samhällsgrupper och i alla åldrar.
I berättelserna framkommer att övergrepp på barn och ungdomar, med några få undantag,
har handlat om sexuella övergrepp i hemmet av nära anhörig.
Även äldre kvinnor utsätts för övergrepp. Det finns erfarenhet av kvinnor med olika typer
av funktionshinder som bor i gruppboende, servicehus eller ålderdomshem som blivit
utsatta för fysiskt och psykiskt våld. Det har också framkommit uppgifter om sexuellt
utnyttjande och våld.
I samtalen med brottsofferjourer och rättsväsendet framkommer exempel på lindrigt
utvecklingsstörda kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp redan under barn- och
ungdomsåren.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
21
3. Förövare
Jourer
De personer vi samtalat med ger i stort sett en liknande bild av förövaren. Det vanligaste är
att våldet utförs av en man som är nära anhörig, eller annan person som kvinnan är
beroende av. Förövaren beskrivs i regel som trevlig, charmerande och omhändertagande.
Kvinnorna har däremot erfarenhet av en annan personlighet. Det är som två personer i en
och samma person.
Utsatta kvinnor
En del av kvinnorna berättar att det finns män som erotiserar handikappen. Kvinnorna blir
då urtypen för svaga och beroende kvinnor. De drar till sig fel sorts män. Män som de aldrig
själva skulle söka upp ”stöter” på dem och ofredar dem.
Kvinnor med psykiska funktionshinder och RSMH
Intervjuade kvinnor och RSMH uppger att det förekommer tvång och sexuella övergrepp
inom den psykiatriska sjukvården. Övergreppen utförs av såväl personal som medpatienter.
Kommunen
Våldet begås huvudsakligen av familjemedlem (make, sambo), assistenter eller andra
vårdgivare. Våld förekommer också mellan funktionshindrade. Utöver fysiskt och psykiskt
våld framkommer berättelser om sexuella övergrepp i särskilda boenden, där manlig
personal förgripit sig sexuellt på utvecklingsstörda kvinnor. Därutöver nämns personal som
begått sexuella övergrepp i samband med färdtjänståkning, skolskjutsar och annan form av
tjänsteutövning.
Andra exempel på övergrepp, som nämns är händelser som upplevts som fysiska och
psykiska trakasserier från personalen, där de boende känt sig kränkta och nedvärderade. Det
framkommer i intervjuer med såväl personal i kommuner som med handikapprörelsen att
det händer att det uppstår problem och våld mellan vårdtagare och personal. I intervjuer
med kommunanställda uppges att, när det uppstår fysiskt och psykiskt våld mellan personal
och funktionshindrade, handlar det i regel om att personalen inte klarar av situationen utan
tar till fysiskt och psykiskt våld. Arbetsplatsrelaterat våld utförs av såväl kvinnor som män.
Manligt respektive kvinnligt våld
Det framkom i flera intervjuer att det förekommer både manligt och kvinnligt våld.
Tabell 1. Erfarenhet av våldsutövare
Intervjuade
Psykiskt funktionsh.kvinnor
RSMH (förbundet)
FUB
Övriga funktionsh.
Man
Ja
Ja
Ja
Ja
Förövare
Kvinna
Ja
Ja
Ja
Nej
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
22
När det handlar om kvinnligt våld uppges det främst handla om psykiskt våld, tvång,
bestraffning och undandragande av någonting som är viktigt för personen och visst fysiskt
våld som nyp, knuffar m.m. Händelser som nämnts är psykiska trakasserier från personalen i
särskilda boenden och inom sjukvården och där kvinnorna känt sig kränkta och
nedvärderade.
Psykiskt funktionshindrade kvinnorna uppger att de känner sig utsatta för kvinnlig personals
våld mot kvinnor, där incidenter tigs ihjäl och ingen värnar om patientens rätt att slippa bli
utsatt för sexuella relationer/aktiviteter under behandlingsperioder på sjukhus.
Assistenter
Vidare framkommer i intervjuerna att det finns både positiva och negativa erfarenheter
avseende personliga assistenter. För en del kvinnor har det uppstått problem med personliga
assistenter. Det är inte ovanligt att nära anhöriga blir assistenter, vilket kan vara ett dilemma.
Rehabilitering som ska vara ett naturligt inslag i tillvaron uppges ofta utebli. Individen blir
begränsad i sina kontakter. I sämsta fall är assistenten den enda kontakten den
funktionshindrade har. Vid kommunikationshandikapp kan assistenten vara den ende som
förstår vad personen säger.
Det framkommer i intervjuerna att det finns flera tillfällen där det hänt att assistenter använt
fysiskt våld och att våldet uppgavs kunna handla om att kvinnan upplevdes som besvärlig.
Vidare framkommer uppgifter om manliga assistenter som gjort sig skyldiga till sexuella
övergrepp.
Det betonas särskilt, vilket också belyser utsattheten hos personer med exempelvis
hjärnskador och utvecklingsstörning, att de har svårt att klara av att vara arbetsgivare och
styra arbetet. Handikapprörelsen och utsatta kvinnor framhåller att man måste vara
noggrann i valet av assistenter till gravt handikappade kvinnor. Kvinnor med svåra
handikapp och afasi kan ha svårt att berätta för någon person i omgivningen om de blir
utsatta för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. De är extra sårbara. Det framhålls att det
därför är viktigt att det finns minst två assistenter och att samhället måste se till att kvinnan
får tekniska hjälpmedel för att öka möjligheten till kommunikation. Kvinnan måste också ha
stadigvarande kontakt med en utomstående person som kan förhöra sig om vad som händer
i boendet och hur kvinnan mår.
Det finns också positiva sidor med assistenter. Vikten av att det finns fler personer omkring
den funktionshindrade betonas av att det i några berättelser framkommer att det är
assistenterna som upptäckt blåmärken på kvinnorna. Kvinnorna var multihandikappade och
assistenterna slog larm om misstänkt misshandel. Det visade sig att kvinnorna
misshandlades av sina män och tack vare att assistenterna reagerade så kunde kvinnorna
komma bort från sina misshandlande män.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
23
4. Var sker våldet ?
Informationen i detta stycke är grupperad efter de intervjuade organisationerna.
I tab. 1-2 ges en översikt över hur organisationerna och kvinnorna svarat.
Jourer, sjukvården och rättsväsendet
Det framkommer att våld i form av misshandel, hot och sexuella övergrepp huvudsakligen
sker i det egna hemmet.
Kommun
I intervjuer och samtal med representanter för kommun och länsstyrelse framkommer att
det förekommit våldssituationer i särskilda boenden och annan form av eget boende, i daglig
verksamhet och i offentliga miljöer. Erfarenheterna har handlat om kvinnor med gravare
funktionshinder som medför ett hjälpbehov i form av assistans och/eller vård för att
individen ska klara tillvaron.
Handikapporganisationer
Representanter för RSMH, FUB och SRF uppger att de har erfarenheter av att kvinnor blir
utsatta för våld och övergrepp i det egna hemmet, i särskilda boenden, i den psykiatriska
sjukvården och i offentliga miljöer.
Kommentar
Den vanligaste platsen för våld och övergrepp verkar vara det egna hemmet. För vissa
funktionshindergrupper förekommer våld på offentliga platser som taxi, bussar m.m.
Övergrepp i den psykiatriska sjukvården uppges vara ett annat område.
Enligt Lex Maria statistik, som förs av Socialstyrelsen7, omfattar en mycket liten andel av
anmälningar övergrepp i någon form. Genomsnittligt är det mellan 1992 till sept/okt 2000
3,3 anmälningar per år. Det framgår inte om det är män eller kvinnor som är offer eller
förövare.
Tabell 2. En översiktlig sammanställning av var våldet sker, av vem och hur så
som det framkommer i intervjuerna.
Organisation
Kvinnojourer
Var
Bostaden
Vem
Nära anhörig
(make, sambo, far,
styvfar)
Brottsofferjourer
Bostaden
Offentliga
miljöer
(skolskjuts)
Nära anhörig
Fysisk,
(make, sambo, far, psykisk,
styvfar), personal sexuell
7
Hur
Fysisk,
psykisk,
sexuell
Funktionshinder
Psyk.funkt., lätt
utv.störn.,
Multihandikapp,
rörelshindrade,
komm.handikapp
Psyk.funkt., lätt
utv.störn.,
rörelshindrade,
komm.handikapp
Socialstyrelsens riksdatabas över Lex Maria ärenden 1992-sept/okt 2000.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
24
Sjukvården
Kommun
Rättsväsende
RSMH
FUB
SRF
Bostaden,
särskilda
boenden
Bostaden,
särskilda
boenden
Nära anhörig
(make, sambo, far,
styvfar)
Nära anhörig
(make, sambo, far,
styvfar),
Tillfälliga
bekantskaper,
okända.
Personal
Egna bostaden, Nära anhörig
särskilda
(make, sambo, far,
boenden
styvfar).
Tillfälliga
bekantskaper,
okända
Egna bostaden, Nära anhörig
psyk.sjuk-vården (make, sambo, far,
styvfar),
Tillfälliga
bekantskaper,
okända.
Personal,
medpatienter
Egna bostaden, Nära anhörig
särskilda
(make, sambo, far,
boenden
styvfar),
Tillfälliga
bekantskaper,
okända.
Personal (män ,
kvinnor)
Egna bostaden, Nära anhörig
off.miljöer
(make, sambo, far,
styvfar).
Tillfälliga bekanttskaper, okända
Fysisk,
psykisk,
sexuell
Fysisk,
psykisk,
sexuell,
ekonomisk
Alla typer av
funktionshinder
Fysisk,
psykisk,
sexuell,
ekonomisk
Psyk.funkt., utv.störn.,
rörelshindrade,
komm.handikapp,
hjärnskadade
Fysisk,
psykisk,
sexuell,
ekonomisk
Psykiskt funktionshindrade
Fysisk,
psykisk,
sexuell,
ekonomisk
Utvecklingsstörda
Fysisk,
psykisk,
sexuell,
ekonomisk
Synskadade, blinda
Hur
Fysisk,
psykisk,
sexuell,
ekono-misk
Funktionshinder
Reumatiker,
med.funkth.,
psyk.funkt.,
rörelsehinder,
kommunikationshandikapp
Utveckl.störda,
psyk.funkt.,
hjärnskadade,
rörelsehindrade,
multihandikapp
Tabell 3. Kvinnor som blivit utsatta för våld
Intervjuade
Utsatta kvinnor
Var
Egna bostaden
Off.miljöer,
psyk.sjukv.
Vem
Make, sambo,
personal,
medpatienter
Tabellerna ovan ger en översiktlig sammanställning av var våldet sker, av vem och hur det
uttrar sig.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
25
5. Hur yttrar sig våldet? Hur beskrivs våldet? Vad händer?
Utsatthet och upprepade övergrepp
I några intervjuer med utsatta kvinnor och jourer framkommer att kvinnorna blivit utsatta
för våldtäkt, misshandel m.m. av olika män vid olika tillfällen i livet. Mönstret - de sexuella
övergreppen och misshandeln upprepas. I intervjuer med psykiskt funktionshindrade
kvinnor uppger två av kvinnorna att de vid flera tillfällen blivit utsatta för sexuella övergrepp
i den psykiatriska sjukvården. Flera kvinno- och brottsofferjourer tar upp att
utvecklingsstörda kvinnor blir utsatta för övergrepp och utnyttjade av olika män. Det
framkommer även exempel på utvecklingsstörda kvinnor som blivit utsatta för incest under
uppväxttiden och senare blivit utsatta för våldtäkter av personal i samband med vård och
rehabilitering. Kvinnor med rörelsehinder, kommunikationshandikapp och medicinska
handkapp berättar om upprepade övergrepp.
Trakasserierna och våldet - ett uttryck av makt och kontroll
Det framkommer i intervjuer med både organisationer och kvinnor som blivit utsatta för
våld att det finns hot, tvång och bestraffningar med i bilden och att de upplever att det
handlar om makt och kontroll. Som tidigare nämnts är kvinnorna sårbara och det är lätt att
utöva makt mot dem. Våldet beskrivs som ett medvetet beteende för att få kontroll över
kvinnorna. I kvinnornas beskrivningar framkommer att våldet efter hand trappas upp från
psykiska och sexuella trakasserier till fysisk misshandel och sexuellt våld.
Bestraffningar kan förutom fysisk misshandel, verbala glåpord eller sexuellt tvång bestå av
att mannen undanhåller saker som kvinnorna är beroende av. Det kan till exempel vara
mediciner, hjälpmedel eller hjälp med någonting som kvinnan inte själv kan utföra. Att låta
bli att hjälpa kvinnorna eller gömma deras mediciner eller hjälpmedel kan orsaka smärta eller
andra symptom, men är också ett sätt att förödmjuka kvinnan. Våldet blir ett medvetet
beteende för att få fullständig kontroll över kvinnan. Kvinnans livsutrymme krymper hela
tiden. Mannen får kvinnan i sitt våld, som en av kvinnorna uttrycker att ”det är som att leva
i ständig ångest och terror”.
I en intervju framkommer att ”mannen kontrollerade och dominerade kvinnan och tvingade
henne till sexuellt umgänge när han ville”. Blev hon utsatt för rädsla och ångest sedan
tvingade han sig på henne. Enligt kvinnan var det hennes praktiska beroende av mannen
som gjorde att hon inte kunde göra annat än att ställa upp. Det handlar om våldtäkt. Tvång
kan se ut på olika sätt – fysiskt, psykiskt och ekonomiskt.
Psykiskt, fysiskt och sexuellt våld
Egna hemmet
I beskrivningarna framkommer att männen misshandlar kvinnorna, förlöjligar, hånskrattar
och utsätter dem för sexuella trakasserier.
De psykiska trakasserierna har i flera fall handlat om att kvinnorna på grund av
funktionshindret inte kan utföra vissa vardagliga uppgifter längre. I regel handlar det om
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
26
trakasserier och förlöjligande av symptomen och funktionshindren. Det är på grund av
kvinnans funktionshinder som de inte kan göra det ena eller det andra. Det är hon som
förstör allting i tillvaron. Trakasserierna kan till exempel handla om hur kvinnorna går eller
rör sig, uttrycker sig eller andra saker som kvinnorna har svårigheter med. Funktionshinder
som påverkar grovmotoriken och/eller finmotoriken kan medföra att personerna har lätt för
att falla, tappar saker. Kvinnorna blir hånade och förlöjligade för att de förändras rent
fysiskt. Flera sjukdomar och skador uppges kunna medföra kroppsliga förändringar som kan
ge upphov till konflikter.
Det psykiska våldet upplevs som det svåraste att leva med och man uttryckte att ”blåmärken
läker men inte såren i själen”. Psykiska trakasserier som verbala hot, glåpord, hånskratt,
hånfulla sexuella anspelningar förminskar kvinnan och bryter ner hennes självkänsla.
Glåporden kan komma när ”man minst anar det, likaså slag och sparkar”. Kvinnorna får
höra hur dåliga och fula de är, ”att ingen annan man vill ha dem och att de ska vara glada för
att han vill det”
Sexuella trakasserier och våld
Sexuella trakasserier och våld handlar i berättelserna om tvång, övergrepp och glåpord om
kvinnan inte kan eller vill ha sex när mannen vill det. Oavsett orsak så vill inte mannen
acceptera ett nej. Kvinnan kan då bli föremål för trakasserier, hot och slag och tvång och får
höra att hon inte är någon riktig kvinna.
Det framkommer i flera av kvinnornas berättelser att de blev utsatta för sexuellt tvång och
psykiska trakasserier före det första slaget utan att de tänkte på det. Eftersom de psykiska
trakasserierna inriktas på hur dålig kvinnan är, att allt är hennes fel, att ingen annan man vill
ha henne och att hon ska vara glad för att han vill det, bryts kvinnan successivt ner och får
dåligt självförtroende och dålig självbild och får allt svårare att värna om sin integritet. Det
sexuella tvånget/ utnyttjandet tillsammans med fysisk misshandel och psyksiska trakasserier
blir normala inslag i tillvaron och många kvinnor har inte ord för det här. De kan inte i ord
beskriva vad de varit med om. Flera av kvinnorna säger att de får skylla sig själva. Allt beror
på att de är handikappade och så vidare. Kvinnorna säger att de blir straffade om de säger
nej, att blir knuffade och får örfilar. På grund av mannens fysiska och psykiska våld vågar
inte kvinnan sätta gränser.
Ur intervjuer med utsatta kvinnor:
*En kvinna berättar hur mannen bedrev psykiskt våld och terroriserade henne. Kvinnan var
helt beroende av mannen. Kvinnan har mycket liten rörelseförmåga och behöver hjälpmedel
och hjälp med många saker för att vardagstillvaron ska fungera. I badrummet använder
kvinnan en lift. Mannen kunde i ilska och som bestraffning lämna kvinnan i liften och gå
hemifrån. Vid andra tillfällen flyttade han bort telefonen så att hon inte kunde nå fram till
telefonen och försvann sedan ut. Om kvinnan bad att mannen skulle hjälpa henne att vända
sig på natten kunde han neka att göra det. Det gjorde ont när hon låg på samma sida en hel
natt och det visste han. Mannen visste att han förödmjukade kvinnan och tillfogade henne
smärta och ångest genom att göra så här.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
27
Kvinnan säger att mannen emellanåt ”drack för mycket och blev då ännu värre”. Varje gång
han sa att han sade att han skulle ut och träffa sina kompisar så fick hon ångest. Kvinnan var
rädd för mannen och fick ångest av att inte veta när han skulle komma hem och hur han
skulle bete sig mot henne när han kom hem. Han kunde vara hotfull och tvinga sig till sex.
För kvinnan blev det en tillvaro fylld av ångest och terror med hot, bestraffningar och tvång.
* ”Männen trakasserar kvinnorna genom att säga att de till exempel är fula med sin påse på
magen, icke fungerande ben, darrighet, epilepsi med mera. Det framkommer exempel på att
döva kvinnor blir hånade av sina hörande män och kallade för ”dumhuvud” och du ”låter
konstig när du pratar”. Kvinnorna känner att de inte duger som kvinnor och får ta vad de
får och vara nöjda med det.
* En kvinna med distans till misshandel och övergrepp uttrycker att ” kvinnorna hamnar i
ett oerhört underläge”. ”Deras redan dåliga självbild och dåliga självförtroende förstärks av
trakasserierna och upplevelserna och det är samtidigt det som hjälper kvinnorna att hamna
där.”
* Några kvinnor säger att ”när de ibland behöver hjälp blir de anklagade för att utnyttja
handikappet” och ” när sådana beskyllningar kommer från någon man lever med som inte
tror på en då sätter beskyllningarna sig i själen.”.
* En del kvinnor säger att de blivit slagna där det inte syns ”han slog och sparkade överallt
på kroppen där det inte skulle synas”. Andra berättar att blivit slagna i ansiktet och fått
hårtussar bortslitna. Kvinnorna säger att det är upprepat våld som blivit värre och värre.
* Kvinnor med osynliga funktionshinder som blir utsatta för verbala hot och glåpord som
att ”du simulerar - det syns ju inte på dig, du är inte sjuk, du bara inbillar dig”.
* I en av berättelserna framkommer att en kvinna med reumatism tvingades till sexuellt
umgänge. Mannen tog inte någon som helst hänsyn till att delar av hennes kropp var
inflammerade och gjorde fruktansvärt ont vid beröring. Eftersom reumatism inte syns sa
mannen ”du överdriver och simulerar”.
* I en intervju framkommer att ”mannen kontrollerade och dominerade kvinnan och
tvingade henne till sexuellt umgänge när han ville”. Först utsatte han henne för rädsla och
ångest, sedan tvingade han sig på henne. Enligt kvinnan var det hennes praktiska beroende
av mannen som gjorde att hon inte kunde göra annat än att ställa upp. Det handlar om
våldtäkt.
* En trafikskadad kvinna som vid skadetillfället var mycket ung upplevde att hon blev
mycket illa behandlad av sin familj. Familjen ville inte ha med en handikappad person att
göra. När hon sade något fick hon höra att hon skulle vara tyst för hon förstod ingenting.
* En trafikskadad kvinna berättar att hennes man sade att han inte längre hade någon nytta
av henne. Han hånade och misshandlade henne och sade att ”hon blivit värdelös som
kvinna”.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
28
* Våld för en rullstolsburen människa är exempelvis att ställa undan rullstolen så att den
inte går att använda eller ställa sig framför rullstolen och spärra vägen. Båda sätten är
kränkande. En kvinnan har varit med om att mannen ställde undan rullstolen så att hon inte
kunde komma ur sängen, sedan slog han henne och släpade henne över golvet. Det är både
fysiskt våld men också psykiskt eftersom det är kränkande att känna sig hjälplös i mannens
våld och inte kunna ta sig därifrån förrän han tar fram rullstolen.
* En kvinna med reumatiska problem berättar att mannen kastade henne mot väggen så att
hon ramlade i golvet. Vid andra tillfällen har slog han henne tills hon ramlade och sparkade
henne sedan i ryggen. När hon efteråt klagar på smärtorna, sade han ”det var väl inte så
farligt”.
* Det finns berättelserna om s.k. passivt våld som yttrade sig så att när mannen retat upp sig
på någonting kvinnan gjort flög han inte alltid på henne, utan det kunde istället gå dagar
utan att han pratade”. Under de dagarna gjorde han tillvaron så besvärlig som möjligt för
henne, genom att tvinga henne till att (för henne) utföra smärtsamt saker. Det handlade i
regel om att utföra saker som skulle förstärka hennes underläge.
Vidare framkommer att kvinnorna blir och känner sig osynliggjorda både av personer i
närmaste omgivningen och av människor. En del av kvinnorna berättar att den person som
de lever tillsammans med går ut själv på fester och andra sociala aktiviteter med förklaringen
att det är för besvärligt att ha en ”sån som du med ” eller ”du är för ful för att få följa med”.
De får höra att de är besvärliga för mannen eller omgivningen och att de inte passar in.
Kvinnorna säger att de känner att de blir åsidosatta av både nära anhöriga och andra
personer.
Utdrag ur samtal med kvinnojourer
Yttranden som ”efter hand övergår våldet till slag och angrepp mot de kroppsdelar som är
svaga och påverkade av sjukdom eller skada” är vanliga. Beskrivningar av våldet uttrycks
bland annat som attacker mot kvinnans svaga punkter. Som exempel kan nämnas att om
kvinnan har balansproblem så slår mannen undan benen och trakasserar henne för att hon
inte kan stå på benen. Andra exempel är kvinnor som blivit blinda, där mannen sätter
krokben så att de faller och slår sig. Kvinnor med huvud- och ansiktsskador, där det alltid är
den sidan av ansiktet som får ta emot slagen. Efter att ha sparkat och slagit kvinnorna säger
mannen att de är ”fula och inga riktiga kvinnor”.
Kvinnorna har med talhandikapp har på grund av handikappet svårt att berätta vad de varit
med om. De har svårt att berätta och uttrycka sig i en anmälan och i en domstol. När de blir
känslomässigt upprörda blir det ännu svårare. Männen fortsätter att håna dem och säger att
”där ser du”.
Några jourrepresentanter uttrycker att polis och rättsväsendet har svårt att förstå att
kvinnorna har kommunikationsproblemen och hantera problemen, utan tycker att
kvinnorna verkar förvirrade och inte är trovärdiga. De tar sig inte den tid som behövs för att
kunna höra och förstå vad kvinnorna berättar och beskriver.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
29
Det förekommer givetvis även våld mellan funktionshindrade personer. Det har kommit
fram uppgifter om rullstolsburna män som attackerar sina hustrur.
Från jourer och kommunrepresentanter framkommer att det kan bli svårigheter när två
utvecklingsstörda personer lever tillsammans. Det framkommer exempel på våld i relationer
där kvinnorna blir trakasserade och misshandlade. Männen trakasserar kvinnorna genom att
säga att kvinnorna är ”dumma och inte förstår någonting”.
Utdrag ur samtal med sjukvården
Sjukvården för bland annat fram erfarenheter av kvinnor som blivit vuxenblinda. Det
psykiska våldet handlar om att de blir trakasserade för att de inte duger till att utföra saker
som andra kvinnor och att de inte duger som kvinnor. Männen skapar förvirring genom att
inte ge kvinnorna rätt information, möblerar om, slänger inte gammal mat och hånar sedan
kvinnorna.
Erfarenheten är att om det finns en partner när det inträffar en olycka eller uppstår en
kronisk sjukdom så stannar kvinnan ofta kvar och tar hand om den skadade. Är det
däremot en kvinna som blivit sjuk eller skadad så försvinner ofta mannen. Om han stannar
kvar är det inte ovanligt att han trakasserar och misshandlar kvinnan.
De som är mest hjälplösa blir mest sårbara och utsatta för psykiskt och fysiskt våld. Våldet
trappas i regel upp från psykiska trakasserier riktat mot handikappet till fysisk misshandel
och ibland sexuellt våld. Till de mest sårbara räknas vuxenblinda, rullstolsburna på grund av
förlamning och neurologiska sjukdomar och hjärnskadade kvinnor.
Om det redan tidigare varit en dålig relation och kvinnan råkar ut för någonting som leder
till ett funktionshinder så trappas våldet upp i form av trakasserier och verbala hot.
Utdrag ur samtal med kommuner
I intervjuer med personal i särskilda boendeformer framkommer att det finns exempel på att
det förekommit sexuella övergrepp på boende. Övergreppen har utförts av anhöriga,
personal, andra yrkesutövare som taxichaufförer, tillfälliga bekantskaper eller andra boende.
Det framkommer uppgifter om att flera utvecklingsstörda kvinnor blivit utsatta för
kränkande behandlingar i sina bostäder och blivit sexuellt utnyttjade av personal och av
andra människor. Personalen uppger att utvecklingsstörda personer är lätta att utnyttja.
I intervjuerna framkommer att flera lätt utvecklingsstörda unga kvinnor utnyttjades av män
som kommer hem till dem. Kvinnorna har på grund av sin utvecklings-störning inte
förmåga att sätta gränser. Männen utnyttjar det här, söker upp och utnyttjar dem. Kvinnorna
förstår inte vad det handlar om och förstår heller inte varför det inte leder till någon ”riktig
relation”.
Alla avvikelser ska anmälas till socialtjänsten, men det framkommer att det inte alltid sker.
Missförhållandena kommer inte alltid fram i arbetsgruppen eller att det kan ta alldeles för
lång tid innan händelserna kommer fram.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
30
Våld i offentliga miljöer
Det framkommer i flera berättelser av utsatta kvinnor att det i samhället finns människor
som tycker att det är äckligt och fult med funktionshinder. En del människor uttrycker det i
form av våld: En kvinna blev vid ett tillfälle attackerad på stan och urkastad ur rullstolen och
sparkad med orden ”det är äckligt och fult med handikappade, ni kostar bara pengar”.
Det framkommer att kvinnorna upplever att de blir behandlade som objekt när det står klart
för andra att de är funktionshindrade. Som exempel på detta kan nämnas: Kvinnor berättar
att de vid ett flertal tillfällen inte fått sitta ifred i färdtjänsttaxin. Chaufförerna tafsar på dem,
en del talar om vad ”sådana som hon” behöver i sexväg och liknande saker. Det har också
framkommit berättelser om funktionshindrade som blivit utsatta för våldtäkt när de åkt
färdtjänsttaxi. Det finns också exempel på övergrepp i samband med skolskjutsar. Andra
exempel på respektlöshet är berättelser om män som ”tafsar” på funktionshindrade och
undrar om de känner någonting och undrar om de klarar av någonting. Det framkommer i
kvinnornas berättelser en respektlöshet gentemot funktionshindrade.
Det har i intervjuer framkommit att flera synskadade kvinnor utan eget medgivande utsatts
för närgången beröring av andra personer, att det verkar vara fritt fram att tafsa på
kvinnorna. Som tidigare nämnts har utvecklingsstörda blivit utsatta för sexuella övergrepp i
samband med taxifärder. Det har förekommit våldtäkter, såväl orala som andra former.
Kvinnorna har varit mellan 20 och 70 år. Det händer också att chaufförerna fortsätter att
förfölja kvinnorna och utnyttjar dem.
Det berättas om mobbning riktat mot handikappet/funktionshindret i skolor,
vidareutbildningar och på arbetsplatser. Det finns berättelser från ungdomar som varit
utsatta för mobbning hela livet på grund av dyslexi, epilepsi och lätta utvecklingsstörningar.
Mobbningen har bestått av såväl verbal mobbning som slag och trakasserier. När det
handlar om grava synliga handikapp/funktionshinder mobbas det enligt vissa
handikapporganisationer inte på samma sätt.
Ekonomiskt utnyttjande
Det har i flera intervjuer framkommit berättelser, där personer med olika typer av
funktionshinder blivit ekonomiskt utnyttjade. I intervjuer med företrädare för sjukvården,
kommun, vissa handikapporganisationer och rättsväsendet främst handlat om personer med
utvecklingsstörning, multihandikapp, hjärnskadade och psykiskt funktionshindrade.
Utvecklingsstörda personer uppges vara lätta att både lura och hota så att de gör som någon
säger åt dem att göra. Det framkommer i intervjuerna att utvecklingsstörda kvinnor blivit
utsatta för att såväl anhöriga som personal utfört ekonomiska oegentligheter gentemot dem.
I intervjuer med utsatta kvinnor framkommer att det i deras relationer varit vanligt att
mannen kontrollerat ekonomin. Flera kvinnor berättar att deras pengar gick till att betala
räkningar medan mannens pengar skulle täcka övriga inköp och behov i familjen. Det
innebar för kvinnans del att hon måste ”be” om pengar varje gång hon skulle handla något.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
31
Hon hade inget eget utrymme utan varje krona kontrollerades och skulle godkännas av
mannen.
Beskrivningar av våld, hämtat från intervjuer med organisationer och myndigheter.
Nedanstående korta berättelser utgör en del av de erfarenheter som kommit fram i samtalen
med organisationer och myndigheter. Berättelserna är grupperade efter funktionshinder.
Kvinnor med hjärnskada:
1. En ung kvinna, som haft hjärnblödning och fått svårigheter med att se och gå, men inga
intellektuella problem utsattes på en fest för ett allvarligt våldtäktsförsök. Hon räddades av
sin pojkvän. Kvinnan kände sig väldigt kränkt och hon upplevde att det var på grund av sitt
handikapp som mannen tvingade sig på henne. Hon respekterades inte på samma sätt som
de andra kvinnorna på festen. Mannen nedvärderade henne och sade ”det gör väl ingenting
vad man gör med dig” Händelsen anmäldes men lades ned.
2. En kvinna som fått stroke och afasi utsattes för upprepad misshandel i hemmet. En
person i omgivningen anmälde misshandeln. Men det gick inte att få fram vad kvinnan varit
med om. Kvinnan kunde under förhören inte berätta vad som hade hänt.
Kommunikationen fungerade inte. Anmälan avskrev.
3. En kvinna som hade fått en skallskada och neurologiska besvär utsattes för misshandel i
hemmet. Hon fick blackouter och kunde under förhören inte förklara vad som hänt. Hon
hade vaknat liggande i en blodpöl, men kunde inte berätta vad hon blivit utsatt för.
Misshandeln anmäldes men det gick inte att åtala.
4. En kvinna i medelåldern som fått stroke misshandlades upprepade gånger i hemmet av
sin make. Mannen var fysiskt våldsam mot henne. Kvinnan fick höra att ” du duger inte som
kvinna längre” och ”du är bara till besvär”. Mannen tog hand om kvinnans ekonomi och
kvinnan ansåg att han utnyttjade henne ekonomiskt.
5. En kvinna i medelåldern som fått stroke och hennes man som var arbetslös blev assistent
åt kvinnan. Mannen trakasserade kvinnan psykiskt och misshandlade henne fysiskt. Han var
fysiskt våldsam mot henne. Han sade till henne att ”du är inte värd någonting längre, du är
ingen riktig kvinna längre” - du är bara till besvär”. Mannen skötte även kvinnans ekonomi
och kvinnan uppgav att han utnyttjade henne ekonomiskt genom att spendera hennes
pengar.
Kvinnan försökte berätta för omgivningen om förhållandena, men måste alltid ta tillbaka
berättelserna om mannen dök upp eller blev tillfrågad. Han var alltid så trevlig utåt och
omgivningen tyckte att han var så duktig.
6. En kvinna som blivit hjärnskadad trakasserades av sin man. Mannen var elak mot henne
och trakasserade henne för handikappet och allt som hon inte kunde göra längre. Han sade
”du är ingen riktig kvinna längre”. Tidigare hade kvinnan varit den starka i familjen och stått
för allt och ordnat allt. Efter hjärnskadan blev hon i princip hjälplös och beroende av
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
32
mannen. Kvinnan uppgav att mannen utnyttjade henne ekonomiskt och gjorde av med
hennes pengar.
7. En stroke drabbad kvinna i 40 – 50 års ålder vände sig en kvinnojour för att få hjälp.
8. En kvinnan som blivit skallskadad av misshandel i hemmet finns kvar i samma relation
och har haft nya lätta hjärnblödningar.
Kvinnor med utvecklingsstörning:
1.En utvecklingsstörd flicka i tonåren utsattes av sin pappa för grova våldtäkter. Ingen
trodde på henne. Flickan utvecklade psykiska besvär på grund av våldtäkterna. När flickan
blev gravid uppdagades vad som pågick. Pappan åtalades och dömdes. För flickan blev det
en upprättelse och en lättnad. Äntligen var det någon som trodde på henne. Rättegången
blev en påfrestande upplevelse och flickan tillbringade lång tid på en psykiatrisk klinik.
2.En utvecklingsstörd ung kvinna misshandlades och hotades av en anhörig till sin man.
Kvinnan hotades och misshandlades för att foga sig i förhållandena. Anmälan gjordes av en
god vän, som hade förstått vad som pågick. Den anhörige är alkoholiserad och levde bland
annat på parets pensioner. Kvinnan fick nästan inga pengar kvar.
Anmälan ledde inte till åtal eftersom kvinnan var livrädd för den anhörige och vågade inte
berätta och stå för någonting. Eftersom kvinnan är myndig har hon rätt att själv välja hur
hon vill leva sitt liv. Förmyndaren initierade en psykisk undersökning som konstaterade att
flickan stod på en 7-årings nivå och hade svårt att göra ett fritt val.
3. En utvecklingsstörd flicka i tonåren ofredades sexuellt av skolbusschauffören. Händelsen
anmäldes och mannen dömdes på flickans berättelse. Sannolikt hade fler övergrepp skett
men det gick inte att bevisa.
4. En lätt utvecklingsstörd kvinna misshandlades upprepade gånger i hemmet av sin man,
som också var lätt utvecklingsstörd. Misshandeln anmäldes men lades ner. Motivet var att
det fanns missbruk med i bilden.
5. En ung lätt utvecklingsstörd kvinna utsattes för sexuella övergrepp av sin styvfar. Det
uppdagades när hon i övre tonåren blev gravid. Övergreppen hade då pågått i flera år.
Omgivningen uppger att kvinnan har fått dåligt stöd av samhället. I sjukvården hade man
sagt till flickan att ”det är bara att gå vidare och glömma”. Kvinnan har nu bott själv i flera
år och är fortfarande rädd för människor och känner sig inte trygg inomhus.
6. En utvecklingsstörd kvinna i ett gruppboende utnyttjades sexuellt och blev gravid. Det
gick inte att identifiera förövaren, men man trodde att det var någon i personalen..
7. Det upptäcktes på ett boende för utvecklingsstörda att en man i nattpersonalen utsatte en
utvecklingsstörd kvinna orala våldtäkter.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
33
8. En ung kvinna med lätt utvecklingsstörning som bodde i en öppen gruppbostad fick
kontakt med män via nätet. Män började besöka kvinnan på kvällar och nätter. Personalen
såg att kvinnan blev illa behandlad av männen, men tyckte att det var svårt att bryta
integriteten. En morgon satte personalen emellertid stopp för det hela. Kvinnan lever nu i
en bra relation.
9. Två unga utvecklingsstörda kvinnor åker sent en kväll färdtjänst hem på natten.
Chauffören följer efter dem in i gruppboendet. Den ena klarar att bli av med honom, men
inte den andra utan hon får in honom på rummet. Mannen utsätter kvinnan för oral
våldtäkt.
10. En man i personalen våldtog två utvecklingsstörda kvinnor i ett gruppboende.
12. En utvecklingsstörd kvinna utnyttjades under uppväxten sexuellt och ekonomiskt av sin
adoptivpappa. Kvinnan kom i kontakt med kvinnojouren. När kvinnan senare kom in på ett
behandlingshem blev hon utnyttjade en vårdare henne sexuellt.
13. En kvinna med autism misshandlades av sin sambo och utnyttjades ekonomiskt och
sexuellt. Kvinnan anmälde mannen.
14. En Utvecklingsstörd kvinna som blivit fysiskt och sexuellt misshandlad och förklarad
som dum av sin sambo. Kvinnan kände sig väldigt kränkt och nedvärderad. Paret har
separerat men mannen fortsätter att förfölja kvinnan.
Våldet mot lätt utvecklingsstörda kvinnor är inte bara fysiskt, utan ofta psykiskt. De får höra
att de är dumma och inte fattar någonting. Ibland övergår det till slag och misshandel. Ofta
handlar det om knuffar. De blir bortknuffade.
Multihandikappade kvinnor:
1. En kvinna med multihandikapp som pratade med hjälp av en tavla blev upprepade gånger
misshandlad av sin man och ville anmäla honom. Hennes assistenten slog larm till
biståndshandläggaren och kvinnan lyckades senare med hjälp av sin assistent fly. Kvinnan
fick av kommunen hjälp med ett annat boende.
Det var tack vare att assistenten reagerade och tog kvinnan på allvar som hon kunde komma
ur misshandelsförhållandet. Assistenten såg blåmärkena och trodde på kvinnan. Kvinnan
hade inga problem med intellekt, hörsel och syn. Mannen trakasserade henne både offentligt
och privat. Trakasserierna handlade om handikappen. Mannen ansåg inte att kvinnan var en
fullvärdig kvinna längre. Han tog även hem andra kvinnor. Mannen ansågs vara så trevlig
och duktig.
2. En assistent till en multihandikappad kvinna i 35-40 års ålder som var sängliggande och
bara kunde kommunicera med omvärlden med hjälp av en tavla reagerade på kvinnans
blåmärken. Assistenten såg blåmärken på kvinnans kropp. Det visade sig att mannen
misshandlade henne. Kvinnans assistent tog kontakt med kvinnojouren som hjälpte till att
slussa kvinnan vidare till ett särskilt boende. Jourens lägenheter är inte tillgängliga så kvinnan
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
34
kunde inte stanna där. Problemet löste sig genom att assistenten tog kontakt och att alla
trodde på kvinnan.
3. En kvinna med multihandikapp som pratade med hjälp av en tavla blev psykiskt
trakasserad och misshandlad av sin man. Mannen trakasserade kvinnan både offentligt och
privat. Han ansåg inte att hon var en fullvärdig kvinna längre, utan sade att hon bara var till
besvär. Mannen tog även hem andra kvinnor. Utåt sett uppfattades mannen som väldigt
trevlig.
Hörselskadade och döva kvinnor:
1. En man utsatte sin hustru för upprepat grovt våld. Mannen anmäldes och dömdes för
misshandel.
2. En döv kvinna som var gift med en döv man blev upprepade gånger misshandlad i
hemmet. Kvinnan skiljde sig till slut och kom ur relationen.
3. En invandrarkvinna som blivit torterad tidigare utsattes för upprepade psykiska
trakasserier och misshandlades av sin man. När mannen slår är det alltid mot kvinnans
skadade öra. Det har hänt att näsbenet knäckts. Mannen hånskrattar då och säger något
nedsättande.
4. En hörselskadad kvinna i 20 –25 års åldern som blivit utsatt för upprepad misshandel av
sin man. En kvinnojour hjälpte henne.
5. En hörselskadad kvinna i 25 års åldern utsattes för upprepade trakasserier och
misshandel av den man hon levde med. Fick kontakt med en kvinnojour som hjälpte henne.
6. En dövstum kvinna trakasserades och misshandlades av sin man. Kvinnan vände sig till
en jour. Kvinnan bodde i en jourlägenhet tills hon fick eget boende.
Kommunikationsproblemen var stora och processen upplevdes av alla som arbetsam.
7. En döv kvinna blev överfallen av okänd man i sitt hus. Kvinnan hörde inte mannen utan
märke honom först när hon vände sig om och blev då nedslagen av mannen. Kvinnan hade
emellertid svårt att anmäla överfallet eftersom hon tyckte att det var hennes fel att hon inte
hört honom tidigare.
8. En jour hjälpte två hörselskadade kvinnor i åldern 20-25 år, som blivit utsatta för fysisk
misshandel och sexuella övergrepp av nära anhöriga.
Psykiskt sjuka kvinnor:
1. En ung kvinna som ibland är intagen på sjukhus för sin psykiska sjukdom utsattes av sin
sambo för grov misshandel och för mordförsök. Mannen misshandlade kvinnan under hela
sambotiden. Mannen som också är psykiskt sjuk förklarade för kvinnan att ”det spelar ingen
roll om du anmäler mig eftersom jag ändå inte får något straff, utan bara sjukhusvistelse”.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
35
Kvinnan anmälde mordförsöket och misshandeln och han dömdes till vård. Mannen har
bevakade utevistelser nästan varje dag. Kvinnan är livrädd för honom och det har hänt att
han sökt upp henne och lämnat lappar i brevlådan. Kvinnan vågar knappt gå ut. Hennes
tillvaro har blivit mycket begränsad av skräck för att mannen ska dyka upp. Hon lever mer
eller mindre bakom låsta dörrar.
2. En psykiskt sjuk kvinna låstes in i sin lägenhet. Den som stängde in henne hade
kompisrelation till kvinnan. Motivet handlade om pengar. Kvinnan anmälde mannen för
olaga frihetsberövande. Mannen dömdes för olaga frihetsberövande.
Rörelsehindrade kvinnor:
1. En kvinna med en polioskada misshandlades och trakasserades av sin man. Kvinnan och
hennes man är invandrare. Det började med psykiska trakasserier som främst riktades på
hennes handikapp. Handikappet användes som glåpord. Trakasserierna övergick senare
till fysisk misshandel.
2. En kvinna som efter en skada i 20-års åldern är förlamad i nedre delen av kroppen.
Kvinnan som nu är ålderspensionär har blivit trakasserad och utsatt för upprepad
misshandel under hela sitt äktenskap. Kvinnan som är beroende av mannens hjälp var rädd
för att bli ensam och har därför stannat kvar.
Misshandeln blev grövre och ledde till slut en anmälan. Bevisföringen blev svår eftersom
kvinnan inte har känsel i underkroppen. Kvinnan har svårt att beskriva vad som har hänt.
Domen blev fällande.
3. En polioskadad kvinna misshandlades och trakasserades av sin man. Det började med
psykisk trakasserier som övergick till fysisk misshandel.. Mannen använde symptomen som
glåpord och hånade henne när hon inte kunde göra vissa saker. Den fysiska misshandeln
trappades successivt upp och blev värre och värre.
4.Två kvinnor med rygg- och höftskador har efter att ha blivit misshandlade av sina män
sökt hjälp på jourer och bott i jourlägenheter.
5. En cp-skadad rullstolsburen ung kvinna gick ut på krogen för att träffa folk. Hon vill ha
manligt sällskap och hon får lätt kontakt med män. Det händer att hon får med sig män
hem. Hon tror och hoppas att de tycker om henne och inte ser hennes handikapp och
rullstolen. När männen sedan smiter på natten utan att säga någonting känner sig kvinnan
förödmjukad, förnedrad och utnyttjad.
6. En nackskadad kvinna blev slagen och misshandlad av sin man. Mannen sade
att han inte har någon nytta av henne längre.
7. Några nackskadade kvinnor i 30 – 40 års ålder förklarades värdelösa av sina
män. Männen misshandlade dem både psykiskt och fysikt.
8. En kvinna med en ledsjukdom trakasserades och misshandlades i hemmet av sin
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
36
man. Kvinnan var inte värd någonting längre och hånades för hur hon gick och sina
svårigheter med köksarbetet.
9. En kvinna med en reumatisk sjukdom blev hånad och misshandlad i hemmet.
Hennes man drog och slet i hennes armar och ben för att bestraffa henne.
10. En kvinna med fibromyalgi sökte hjälp. Hennes man hånade henne och sade att
hon var värdelös och att hon bara klagade utan att vara sjuk. Misshandeln trappades
successivt upp och blev grövre och grövre.
11. En kvinna med MS som gick med stöd av sin rollator utsattes för psykiska
trakasserier och misshandlades av sin man. Mannen hånade henne för att hon
tappade saker, hade svårt att hålla balansen Mannen sparkade undan benen på
henne, hånskrattade och sade ”du kan ju inte ens stå på benen”. Han plågade
henne med sexuella sarkasmer och tillmälen och sade att hon inte var någon
riktig kvinna längre.
Synskadade kvinnor:
1. En ung synskadad kvinna har upprepade gånger blivit utsatt för trakasserier i taxi när hon
åkt färdtjänst. Hon får inte sitta ifred utan chaufförerna tafsar på henne. Den här kvinnan
har aldrig blivit utsatt för något allvarligare övergrepp men utbrister spontant att ” hon vill
kunna sitta ifred när hon åker taxi och tåg”.
2. En kvinna med diabetes som blivit blind. Mannen gjorde henne disorienterad och fick
henne att tappa orienteringen genom att ständigt flytta om möblerna så att hon gick på dem
och slog sig. Satte krokben så att hon ramlade.
3. En ung synskadad kvinna utnyttjades av en äldre man som upprepade gånger kom och
”utnyttjade henne”. Hon fick aldrig möjlighet att lära känna honom.
4. En kvinna med diabetes som blev blind i 50-års åldern. Hon har blivit utsatt för psykisk
misshandel. Mannen hånar henne för att hon inte duger till att uträtta någonting längre. Han
kastar t.ex. inte dålig mat utan maten får stå kvar och sedan skäller han på henne. Mannen
ändrar möbleringen i hemmet och skäller på kvinnan när hon går emot möblerna och ibland
ramlar. Han skapar osäkerhet och otrygghet omkring kvinnan. Kvinnan uppger att mannen
utnyttjar kvinnan ekonomiskt och handlar upp hennes pengar. Kvinnan är rädd för att bli
helt ensam och hon vill inte belasta sina barn. Kvinnan är beroende av mannens hjälp bland
annat för att kunna komma ut.
Kvinnor med talhandikapp:
Några jourer har erfarenhet av kvinnor med talhandikapp blev hårt ansatta av sina män.
Kvinnorna blev trakasserade och förlöjligade. Männen förlöjligade deras sätt att prata.
Trakasserierna stannade inte med trakasserier utan övergick till upprepad fysisk misshandel.
Kvinnorna har på grund av talhandikappet svårt att anmäla och berätta vad som hänt. De
har svårt att berätta och uttrycka sig i en anmälan och i en domstol. När de blir
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
37
känslomässigt upprörda blir det ännu svårare. Männen fortsätter att håna dem och säger att
”där ser du”.
1. En kvinna som anmält sin man hade svårt att fullfölja sin anmälan eftersom hon
stammade ännu mer under förhören. Mannen förlöjligade och hånade henne efteråt.
Förlöjligandet sårade henne och kändes ända in i själen.
Kvinnor med medicinska handikapp:
1. Några kvinnor som har diabetes har sökt hjälp på jourer. Deras respektive män
förlöjligar handikappet och utsätter kvinnorna för psykiska trakasserier som när de blir
uppretade övergår till fysiskt våld.
2. För att bestraffa kvinnan gömde mannen diabetesmedicinen och hånskrattade åt
kvinnan. Han tog inte fram medicinen förrän kvinnan var på gränsen till koma.
Kvinnor med dyslexi:
Ungdomsjourer har haft kontakt med unga dyslektiker som blivit utsatta för mobbning och
glåpord för sina läs och skrivproblem.
6. Våld efter erhållna skador och sjukdomar
Funktionshinder kan vara medfödda eller erhållna senare i livet. I flera intervjuer kommer
det fram att övergreppen och våldet för en del kvinnor började efter det att kvinnan blivit
funktionshindrad. I samtalen med företrädare för sjukvård och kommun framkommer att de
har erfarenhet av att flera kvinnor blivit utsatta för våld som uppstått efter att kvinnan blivit
funktionshindrad.
Intervjuerna med handikapprörelsen speglar att männen har svårt att hantera situationen när
deras partner får en sjukdom eller skada som leder till ett funktionshinder.
Det framkommer i intervjuer med sjukvårdspersonal att det inte är ovanligt att männen
lämnar relationen om kvinnan blir funktionshindrad, medan kvinnan oftast stannar kvar i
relationen och vårdar mannen om han blir funktionshindrad. Det finns
handikapporganisationer som uppger att ca 80% av männen lämnar kvinnan när hon blir
funktionshindrad.
Kan funktionshindret utlösa våld? Flera av intervjupersonerna tror att funktionshindret i sig
kan utlösa våld, eftersom ytterst små saker kan utlösa våldet så kan irritation över handikapp
givetvis också vara en utlösande faktor. Några tror att det krävs en viss typ av män för att
det ska leda till våld. Vad som är utlösande för vad när det gäller våld och funktionshinder är
oklart.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
38
Det framkommer i berättelserna att kvinnor som redan tidigare lever i en dålig relation och
råkar ut för någonting som leder till att det uppstår ett funktionshinder så har det hänt att
våldet snabbt trappats upp.
Att bli funktionshindrad medför förändringar i individens vardagsliv, arbetsliv och
relationer. Individen blir på ett annat sätt, än tidigare, beroende av den person de lever med
och/eller av andra människors hjälp. Ju gravare funktionshindret är desto större blir
beroendet. Kvinnor faller lättare in i vårdarrollen. Männen uppges ha svårare för
rollförändring. I intervjuer med kommunrepresentanter har de fått uppfattningen att våldet
bland annat uppstår för att kvinnan blivit ”besvärlig” för mannen.
Det framkommer i intervjuerna med våldsutsatta kvinnor att de blir trakasserade för sina
begränsningar. Allt är deras fel. De förstör allting. En kvinna säger att ”när kvinnan blir
funktionshindrad ökar rädslan hos mannen” ”Mannen tycker kanske att det är obehagligt
med handikapp och att ge sig på någon kan vara ett uttryck för rädsla och förtvivlan”.
Kvinnojourerna uppger att det är uttryck för ”förakt, sadism, kontroll och dominans”.
I intervjuer med handikapprörelsen framkommer att sjukvården och kommunen borde ta
större ansvar för att informera och stötta anhöriga efter att det uppstått skador och
sjukdomar. Ofta är det så att samhället väntar sig att anhöriga ska förstå, hantera och orka
klara av alla typer av situationer.
Anhörigrollen8
I och med att en person erhåller ett funktionshinder blir det förändringar i tillvaron och alla
närmast berörda hamnar i kris. Det uppstår beroendeförhållanden som inte tidigare fanns.
Det finns mycket som blir annorlunda i ett beroendeförhållande ”man ska känna och inte
känna – göra och inte göra” jämfört med förhållanden där ingen är funktionshindrad.
Det gäller att vara medveten om att det råder obalans i relationen och att försöka minimera
situationer som ger obalans i relationen. Det framkommer att det är viktigt att verbalisera
vad som händer för att undvika eller dämpa frustrationer. I relationer uppstår emellanåt ilska
och det kan vara svårt att ge hjälp och att be om hjälp när man är arg.
Det kan vara svårt att hantera ilskan och bearbeta sorgen över det som hänt och den framtid
som inte blev som det var tänkt och vara svårt att glömma det gamla och gå vidare och hitta
nya möjligheter. Anhörigas smärta glöms ofta bort.
Synpunkter från några kvinnor med funktionshinder
Det framkommer i intervjuerna hur svårt det kan vara i en relation när det sker en
förändring så att den ena partnern får ett funktionshinder. Efter en olycka kan det
exempelvis vara svårt att orientera sig och ”man känner sig vilsen inför det nya jaget och
mötet med omgivningen”.
8
RTPs anhörigkonferens, dec. 2000
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
39
En uppkommen skada eller förlust som blir kronisk leder till identitetsförlust för individen.
Erhållande av funktionshinder leder till kriser som kan ge psykiska problem.
Identitetsförlusten hos en person i en relation är en förlust för båda parter. Det är därför
viktigt med stöd från samhället och anhörig-grupper. Maktlösheten splittrar. Det är svårt att
hantera frustrationen. Man kan kanske också bli rädd för sig själv och sina egna reaktioner.
Lämnar sjukvården och samhället i för hög grad personerna att klara sin situation själva?
Det gäller att se upp så att det inte blir ett onaturligt beroende mellan den funktionshindrade
och partnern. När männen blir våldsamma när de ska fungera som skötare, assistenter kan
det vara ett rop på hjälp. Det kan vara svårt att orka, men det är ingen ursäkt för våld.
Kvinna ett berättar: Det kan vara så att det var kvinnan i relationen som var den starka och
skötte allting. När hon blir sjuk eller skadad upplever männen det som ett svek. Alla
förändringar medför att det uppstår psykiska och fysiska påfrestningar. Varje förändring
leder till kris och det sociala samspelet är så komplicerat. Män talar inte ut om sina problem,
utan de mår dåligt och hämnas på kvinnorna, vilket inte får ursäkta våld. Paret måste lära sig
att leva självständigt i sitt normala vardagsliv. Det är viktigt att gå igenom och komma
igenom känslorna och tumulten i de olika faserna.
Kvinna två: Om man blir funktionshindrad och förlorar viktiga kvinnliga attribut som
exempelvis känsel i underlivet, så hamnar man i en identitetskris och man måste hitta sin nya
identitet. Kvinnan behöver hjälp med den här processen och hur hon ska bete sig och hur
funktionshindret påverkar sexuallivet och relationer till andra människor. Kvinnans
upprättelse måste ske hos kvinnan själv och hur hon ska gå vidare är hennes beslut. Vid rätt
bemötande och information kanske kvinnorna kan undvika att gå i fällor och träffa fel sorts
män. Ett sätt kan vara att skapa samtalsgrupper kring sexualitet, funktionshinder och
kvinnorollen. Kvinnor är i första hand kvinnor även om de har ett funktionshinder.
7. Vad händer med kvinnan? Hur påverkas kvinnan?
Utdrag ur en skriven berättelse från en utsatt kvinna:
När man blir utsatt för svåra dramatiska händelser som övergrepp, incest och misshandel
tror man att det är ens eget fel och skulden, skammen och smutsen bär man med sig både
dag och natt. Barn och vuxna som blivit utsatta tappar tron på sig själva och många bär på
en inre rädsla och en känsla av att vara värdelösa. Om man upplever sig som värdelös, får
omgivningen nästan behandla en hur som helst för man vet att man inte har något värde.
Känslorna syns inte utåt, men känns inuti varje individ. Ska man klara att komma tillbaka till
ett någorlunda bra liv, behövs det en stor portion tur att träffa rätt personer vid rätt
tidpunkt. Personerna måste kunna förstå och sätta sig in hur man känner sig och kunna ge
ett bra bemötande. Ett bra bemötande ger möjlighet till att få ökad tillit till sig själv och sin
omgivning. När man får tillit till någon så kan man börja våga berätta och även försöka
bearbeta sitt trauma.
Kvinnor och barn som blivit utsatta för övergrepp incest eller våldshandlingar som barn
eller som vuxna har mycket svårt att våga berätta om det inträffade. Därför är det så viktigt
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
40
att dessa kvinnor och barn blir tagna på allvar och får stöd. Framför allt är det viktigt att de
får ett värdigt bemötande. Man kan aldrig säga vem som mår sämst av övergrepp för alla
människor är olika som individer.
Det finns barn och kvinnor som är helt friska och lever ett bra liv när de blir utsatta för
övergrepp. När de blir utsatta för övergrepp upplever de skuld och skam både för sin kropp
men också inför sin omgivning för att många frågar varför sparkade du inte. Varför skrek du
inte? Varför slog du inte? Varför sprang du inte? Men framför allt varför berättade du inte
på en gång vad som hänt?
Dessa frågor ekar i mångas tankar. Det ger ännu mera skuld- och skamkänslor hos offret för
någonstans vet man att man skulle ha haft möjlighet till att göra allt detta när övergreppen
hände. Men det blir som om kroppens försvarssystem slås ut vid det dramatiska ögonblicket
och man blir som förlamad; man vill inte att det skall hända, men det händer ändå och man
kan bara vara där med sin obrukbara kropp som inte fungerar och inte ger signaler om att
slå och sparka, och framförallt att våga säga ifrån. Enkelt uttryckt är det så att när
övergreppen inträffar kan många kvinnor varken röra armar eller ben för att försvara sig.
Dessa kvinnor blir på många sätt stympade i både själsligen och kroppsligen som de är
tvungna att leva med.
Kvinna två berättar: En kvinna med ett medfött handikapp fick tidigt höra att hon inte dög
som barn eller som individ. Hon fick tidigt dåligt självförtroende. Hon hörde att det var
hennes handikapp som förstörde allt och gjorde att hon inte dög. Hon tyckte inte att hon
hade någon egen identitet. Kvinnan var underdånig och slagboll under hela uppväxttiden
och tog med sig det beteendet in i äktenskapet.
Kvinna tre berättar: Kvinnans skam över att vara funktionshindrad ökar kvinnans
osäkerhet i sin situation. Det är därför viktigt att höja den sociala statusen för
funktionshindrade så att de känner att de har ett egenvärde och tillit till sig själva. Kvinnor
kan då förhoppningsvis lättare undvika män som bara är ute efter att dominera och känna
makt. Intervjupersonen tror att våldet ökar med kvinnans osäkerhet i sin situation. Männen
trakasserar kvinnorna genom att säga att de är fula med sin icke fungerande kropp mm.
Kvinnorna tar emot kränkningarna och tänker att han är ju snäll annars. De känner att de
inte duger som kvinnor och får ta vad de får och vara nöjda med det.
Blir våldet ett normalinslag i tillvaron?
Som tidigare framkommit så är utsatta kvinnor ofta hårt kontrollerade. Många av kvinnorna
har svårare än andra att röra sig och är därför ännu lättare att kontrollera. Telefonsamtalen
kontrolleras också. Kvinnorna får svårt att hålla kontakt med omgivningen. Många
funktionshindrade har inget arbete och får därmed ingen naturlig koppling till
arbetskamrater och andra människor arbetslivet ger. Därmed försvinner också mycket av
intrycken av hur andra lever och har det i sina relationer.
Utsatta kvinnor förklarar att det blir en nedåtgående spiral som till slut förändrar situationen
så att våldet blir normalitet. Från olika håll framkommer det att kvinnorna till slut tror att
det ska vara så här. Våldet blir ett normalt inslag i tillvaron. Deras tillvaro begränsas på flera
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
41
olika sätt, dels på grund av de begränsningar som funktionshindret medför, dels beroendet
av hjälp i vardagslivet, dels känslan av utanförskap i samhällslivet och kanske främst av att
mannen begränsar deras livsutrymme.
De kvinnor som med hjälp av andra kunnat komma loss ur relationen säger därför att det är
viktigt att omgivningen är vaksam på vad som kan försiggå och stöttar den utsatta kvinnan.
Människor får inte vara rädda för att fråga.
Osynligt för omgivningen?
Det framkommer att våldet till största delen utförs av människor som kvinnorna är
beroende av, litar på och har en nära relation till. Det ökar känslan av rädsla och skam och
det är svårt att berätta för andra. Relationer som innehåller våld bryter ner kvinnornas
självbild och självkänsla. Utsatta kvinnor och personer som mött utsatta kvinnor berättar att
våldet blir ett normalt inslag i tillvaron. Männen bryter ner kvinnornas självkänsla och
krymper livsutrymmet så att de till slut tror att det är deras fel att de utsätts för våld. Det blir
naturligt att ta emot slag och kamouflera spåren efter slagen. Acceptansen av våldet leder till
att kvinnorna inte ifrågasätter våldet utan hur det drabbar, ”varför slog du på den sidan när
vi ska gå ut”.
Kvinnorna döljer oftast för omgivningen vad som händer. Inte ens närmaste omgivningen
brukar känna till vad som pågår. Kvinnorna låtsas utåt som det inte händer något. De
uppger att det känns svårt att prata med någon om vad som händer.
En kvinna berättar att hon blev knuffad ur rullstolen så att hon ramlade och slog sig. När
ambulanspersonalen frågade hur det hade gått till, vågade kvinnan inte berätta utan sade att
hon ramlat ur stolen.
Berättelserna visar att kvinnorna till en början döljer vad som pågår, men att de efter hand
successivt börjar inse att de inte kan fortsätta att leva så här och då försöker de förmedla till
andra vad som pågår. En kvinnan berättar att hon, när de fick besök, började antyda att det
inte var så bra. Hon blev då ”gnälliga kärringen” för de andra. Mannen var alltid trevlig och
plockade ”poäng”.
Övergrepp och våld som sker i sjukvården och särskilda boenden har i de intervjuer vi gjort
utförts av personal som kvinnorna stått i beroendeförhållande till. Det finns en rädsla hos
kvinnorna att anmäla övergrepp. De är rädda för att inte få den vård de behöver. Kvinnorna
är rädda för att bli bestraffade och därför är de tysta.
Det har vidare framkommit övergrepp i offentliga miljöer som taxi och skolskjutsar,
chaufförerna tvingat kvinnorna till sex. I flera fall har kvinnorna blivit oralt våldtagna.
Kvinnorna som är utvecklingsstörda vågar inte berätta vad som inträffat. De är rädda för
bestraffning.
Kvinnorna tror inte att någon kan hjälpa dem om de anmäler sin man eller sambo. De frågar
sig vart ska jag ta vägen? Det framkommer att kvinnorna inte tror att samhället ställer upp
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
42
på en funktionshindrad kvinna när hon blir utsatt för våld och vill ta sig ur relationen.
Mannen förstärker dessutom den tron genom att säga att ingen annan vill hjälpa dem.
Utsatta kvinnor uppger själva att de hyser tvivel att någon ska hjälpa dem. ”Vem vill hjälpa
mig?” och ”var ska jag ta vägen?”. Det kan vara svårt att se några utvägar. På jourerna
uppger man att när en person ska bryta med sin gamla tillvaro måste man göra upp en plan
för vart man ska ta vägen. Det kan vara svårare om kvinnan har ett funktionshinder. Det
kan finnas barn med i bilden och det framkommer att man är rädd för att barnen ska fara
illa.
Män som är psykiskt funktionshindrade och som misshandlar sina kvinnor talar om för dem
att det är ”ingen idé att du anmäler mig för jag får ändå bara vård”
I intervjuer framkommer vidare exempel på att kvinnor med grava funktionshinderhar haft
mycket svårt att få omgivningen att förstå vad de är utsatta för. Deras kontaktnät är
begränsat. De försökte berätta för exempelvis biståndshandläggare, sjukgymnaster,
sjuksköterskor och andra som de kommer i kontakt med. Omgivningen har haft svårt att tro
att det händer och att ta deras rop på hjälp på allvar.
Vi fick vid informationsinsamlingen reaktioner som ”är de också utsatta, går inte de heller
fria”. Människor vill inte alltid se att funktionshindrade är utsatta för våld och övergrepp.
Det finns föreställningar om att den här gruppen är fredad för övergrepp - ”man ger sig inte
på dem det är synd om”.
Uppfattningar om varför kvinnor stannar kvar i en destruktiv relation
I intervjuerna framkommer följande uppfattningar om varför många kvinnor blir kvar i
destruktiva relationer med män som misshandlar och/eller våldtar dem. Ett svar är att det
alltid tar tid att ta sig ur en relation. Det är en process som tar tid. Nedan följer ett antal
uppfattningar:
– Kvinnor med funktionshinder lever ofta ett mer isolerat liv även om de lever i ett
familjeliv. De som inte befinner sig i arbetslivet får inte riktigt samma referensramar som
icke funktionshindrade.
- Kvinnorna är rädda för att bli ensamma.
- Kvinnorna befinner sig i stark beroendeställning.
- Kvinnornas rädsla för ensamheten utgör en av de största orsakerna till att kvinnorna inte
lämnar dåliga förhållanden.
- Våldet blir ett så pass normalt inslag i tillvaron att kvinnan inte ser mannens kontroll och
maktutövande.
- Funktionshindrade kvinnor finner sig i våld för att de är så glada att ha en man. De är så
glada att ha en relation att de finner sig i allt.
- Kvinnorna får hela tiden höra att ingen annan vill ha dem så de ska vara tacksamma för
att han vill ha dem. De märker knappt att de måste fråga om lov för allting.
- Övergreppen blir en del av identiteten. Kvinnorna tror att det ska vara så här. Många
kvinnor lever ett isolerat liv och tror att det ska vara så här. Det tänker inte på vilket
underläge de befinner sig i.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
43
- Kvinnor skuldbelägger sig själva för att de är funktionshindrade och på grund av
funktionshindret är till besvär för mannen. De finner sig i våldet och söker inte hjälp.
- Kvinnorna säger att de får skylla sig själva för att de blir misshandlade och för att de inte
kan leva upp till mannens förväntningar.
- Kvinnorna skäms för sin situation och vill eller vågar inte prata om den. Självförtroendet
sjunker djupt ner. När kvinnorna upplever att de blir utsatta för våld på grund av sitt
handikapp skäms de ännu mer. Kvinnorna skäms för att de lever med en man som
misshandlar dem och för hela sin livssituation.
- Efter år av trakasserier är det svårt att stå på sig och genomföra en anmälan.
- Funktionshindrade kvinnor ser inga utvägar. Vilken hjälp kan de få? De vågar inte
anmäla. Det finns inget skydd för dem.
- Kvinnorna uppger också att de inte ville belasta andra anhöriga med sitt hjälpbehov.
- Kvinnorna tror inte att någon kommer att tro på dem. Utåt sett är männen trevliga och
omtänksamma. Det är som om det handlar om två personer.
- Det framkommer i flera samtal att den här gruppen uppfattas som skyggare än andra
kvinnor. De har svårare att ta kontakt med andra och föra sin talan. Det här är svårt att
anförtro åt andra. Den person man berättar för måste klara av att ta emot berättelsen.
- Funktionshindrade kvinnor är lättare att kontrollera och har svårare att ta sig ut och
därmed att anmäla eller berätta vad som händer. Mannen har sådan kontroll över
kvinnan att han bevakar alla hon träffar och kontrollerar telefonnumren hon ringer. Hur
ska hon komma åt att berätta eller anmäla? Många behöver dessutom hjälp för att kunna
ta sig ut.
- Kvinnorna är rädda för att förlora barnen. De är också rädda för att inte klara sig och
barnen ekonomiskt och praktiskt.
- Kvinnorna är rädda för att inte kunna skydda barnen.
- Männen är farligast när de känner sig hotade som när kvinnan tänker lämna dem.
En kvinna som tidigare levt med en våldsam man i ca tio år säger att ”man kan aldrig säga
till en utsatt kvinna att hon ska lämna en relation”. ”Hon måste själv komma fram till att
hon vill lämna mannen.”
Vändpunkter
Kvinnor som levt i våldsamma relationer och inte trodde att de skulle klara att lämna dem
berättade att det blev s.k. vändpunkter när
- mannen började misshandla kvinnan framför barnen.
- mannen började ge sig på barnen
- barnen flyttat hemifrån.
Någonstans mobiliserade kvinnorna då kraften att bryta sig loss och börja ett nytt liv.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
44
Beroenden
Funktionshindrade kvinnor står i beroendeförhållande till sjukvårdspersonal, personal inom
särskilt boende, hemtjänst, personliga assistenter, tjänstemän, andra yrkesutövare som i sitt
arbete ska hjälpa personer med funktionshinder.
Kvinnor flyr till kvinnojourerna för att inte bli ihjälslagna. När situationen har lugnat ner sig
går många kvinnor tillbaka hem. Uppfattningen hos de intervjuade är att det finns fler
beroenden när det finns ett funktionshinder med i bilden. Det handlar förutom om ett
känslomässigt beroende, om beroende av hjälp i vardagslivet, beroende av tolkhjälp och om
ekonomiskt beroende. Vardagsberoende kan t.ex. handla om vardagspraktisk hjälp som mannen ställer upp med för
kvinnan och barnen.
Det framkommer att kvinnorna ofta är ekonomiskt beroende av mannen. När det finns barn
med i bilden får ekonomin ännu större betydelse. Kvinnan har kanske pension, sjukbidrag
eller sjukskrivning och tycker att det är svårt att klara sig och bygga upp ett nytt liv. Det
framkommer att det är vanligt att mannen kontrollerar ekonomin.
Det är kvinnan som lämnar hemmet och mannen är kvar med allting i hemmet. Boendet
kanske dessutom är anpassat till kvinnans behov.
En annan form av beroende är att brist på kommunikation kan skapa beroende till ett fåtal
personer. I värsta fall kan den som slår, vara den enda som förstår vad den utsatte säger
vilket ökar beroendet.
I intervjuer med utsatta kvinnor framkommer att: ”De kände sig för sjuka/dåliga för att
flytta ”. De trodde inte heller att de skulle klara sig utan mannen. Hjälpbehovet i vardagslivet
kändes för stort. De tyckte inte att de orkade lämna mannen och flytta. Flera av kvinnorna
vi intervjuat förstod i efterhand inte vad det var de tidigare trodde de inte skulle klara av.
Mannen förstörde ju hela tiden för dem och orsakade merarbete och smärta. Han förstärkte
hela tiden sin betydelse genom att säga att de inte skulle klara sig utan honom, att de skulle
vara glada för att ha honom.
En annan kvinna säger att hon var rädd för att lämna äktenskapet och skilja sig. Hon trodde
inte att hon skulle klara sig själv, utan hamna på ett vårdhem.
De som är beroende av praktisk hjälp är, om de lämnar mannen, rädda för att belasta någon
annan anhörig, eller att inte kunna få någon hjälp alls. Kvinnorna får hela tiden veta att de är
beroende av honom – det är ju han som hjälper dem.
I samtal med RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) framkommer att kvinnor
med psykiska funktionshinder är ofta ensamma och saknar ett socialt nätverk. De blir då
beroende av vården. Kontakten med en person kan bli helt avgörande för om kvinnan ska
”överleva” psykiskt. Hela kvinnans liv hängs upp kring den personen.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
45
8. Intervjuer med handikapporganisationer
Det framkommer i flera samtal med funktionshindrade och representanter för
handikapprörelsen att normerna i samhället har förändrats. Värderingar och normer som
berör hela samhället. Frågeställningar som aktualiserats av några är huruvida
samhällsförändringarna medfört att konsekvenserna för den här gruppen kan ha blivit att de
blivit mer utsatta än tidigare. Har normaliseringen i samhället medfört negativa effekter för
vissa grupper?
I detta avsnitt presenteras intervjuresultat avseende utvecklingsstörda kvinnor, psykiskt
funktionshindrade kvinnor och kommunikationshandikappade kvinnor. I andra avsnitt
finns vissa ytterligare synpunkter som kommit fram i intervjuer med representanter för
handikapprörelsen.
Tema: Utvecklingsstörda kvinnor
Det framkommer att det finns lite diskussion och kunskap om genderperspektiv när det
gäller utvecklingsstörda människor. Oavsett om det är frågan om offer eller gärningsmän så
är det inte vanligt att uttrycka sig i gender termer. Omgivningen tenderar att se och tala om
funktionshindret och inte personens könsidentitet.
I intervjuer framkommer att utvecklingsstörda kvinnor har svårt att bygga upp ett försvar,
sätta gränser, och värna om sin integritet. När beroendet av andra människors stöd är stort
ökar risken för integritetskränkningar.
För många utvecklingsstörda börjar kränkningar redan i barndomen. De som
för övergrepp anses utgöra riskgrupper framöver.
varit utsatta
Vidare framkommer att omgivningen ser på utvecklingsstörda som kravlösa personer och de
utgör lätta offer. Kvinnorna blir lätt sexuellt utnyttjade. Det är lätt att dupera
utvecklingsstörda individer. Man kan säga att pedofili riktar sig inte enbart till barn utan att
utvecklingsstörda kvinnor kan vara lika lätta offer. De har svårt att förstå sociala koder och
kan sakna förmåga att återge vad som hänt.
Förenklat brukar man tala om att individerna har en svår (grav), måttlig eller lindrig
utvecklingsstörning. Det råder precis som hos andra människor variationer mellan individer
på samma utvecklingsnivå i fråga om förmågor.
I FUB: s rättstrygghetsprojekt9 framgår vikten av att individens förutsättningar på ett
konkret sätt beskrivs i samband med förhör och rättegång:
Grav utvecklingsstörning: Personen upplever omvärlden i perspektivet här och nu.
Kommunicerar oftast inte med talat språk. Behöver hjälp och omvårdnad hela livet.
9
FUB Snorre Hermansson Rättstrygghet för personer med utvecklingsstörning 1996 sid 4f.f.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
46
Måttlig utvecklingsstörning: Personen kan lära sig behärska vardagssituationer med hjälp av
välplanerad undervisning och med att strukturera tillvaron i detalj.
Små avvikelser från vardagsrutiner kan skapa stora problem. Individernas inlärda förmågor
sätts lätt ur spel vid olika slag av kränkningar och övergrepp.
Lindrig utvecklingsstörning: Personerna kan med mindre stöd leva ett relativt självständigt liv.,
vilket medför större utrymme för egna initiativ och val i livet. De kan på egen hand skapa
olika kontakter med människor i omgivningen. I regel svårt att klara av abstrakt tänkande
som exempelvis konsekvenser av avtal och rimlighetskalkyler. Svårt med orsak – verkan
samband.
FUB uppger att under nuvarande förhållanden råder det risk för att det brister i kontrollen
vad som händer med lätt utvecklingsstörda ungdomar efter det att de fyllt 18 år. Det finns
risk för att de faller mellan stolarna. Lätt utvecklingsstörda är särskilt utsatta som i regel inte
vill känna av sin skada. De vill ofta inte identifiera sig med sitt funktionshinder och
handikapprörelsen, utan de vill vara som alla andra. Utvecklingsstörda kvinnor söker
bekräftelse på att de är som alla andra kvinnor.
På FUB uttrycker man oro för utvecklingsstörda kvinnor som strävar efter normalitet i
kombination med låg självkänsla. Det kan leda till situationer som ger negativa
konsekvenser.
FUB uppger att utvecklingsstörda kvinnor som är påtagligt utåtagerande eller autistiska löper
störst risk att bli utsatta för fysiskt och sexuellt våld, vilket överensstämmer med en
pågående studie inom EU10
Olika former av våld
Fysiskt våld relateras i regel till manligt våld. Man uppger att det även förekommer våld som
utförs av kvinnor främst i arbetssituationer, gruppboenden och dylikt.
Det nämns att det för att motverka problemen är oerhört viktigt att vårdare får ordentlig
utbildning så att de kan handskas med problemen. Utvecklingsstörda personer uppges vara
den svåraste gruppen att arbeta med.
Andra former av våld som förekommer är sexuellt våld och ekonomiskt utnyttjande. Det
förekommer exempel på sexuella övergrepp i den egna bostaden av nära anhörig, personal
och andra bekanta personer. Sexuella övergrepp uppges förekomma också i offentliga
miljöer som färdtjänst och utomhus.
För många utvecklingsstörda börjar kränkningar och sexuella övergrepp
redan i barndomen. De som varit utsatta för övergrepp anses utgöra riskgrupper framöver.
Svårast uppges det vara när två utvecklingsstörda personer lever tillsammans.
framkommer exempel på våld i relationerna. Kvinnorna blir trakasserade
och misshandlade. Trakasserierna handlar om att kvinnorna är dumma.
Det
10 Committee on the rehabilitation and integration of people with disabilities. Working group on violence against, and illtreatment as well as abuse of people with disabilities.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
47
En annan typ av övergrepp är ekonomiskt utnyttjande. Det nämns exempel på
anhöriga kontrollerar och utövar påtryckningar (såväl fysiskt som verbalt) på
utvecklingsstörda för att komma åt deras pengar.
att
Assistenter
Det framkommer oro för att samhällsförändringen kan ha baksidor. Hela assistansreformen
är till exempel bra för många, men det finns problem i form av att utvecklingsstörda
personer har svårt att fungera som arbetsgivare och styra assistenterna. Det förekommer att
utvecklingsstörda som är beroende av sina assistenter utsätts för psykiska kränkningar.
Kvinnorna befinner sig i ett underläge, vilket har lett till övergrepp och våld, men är svårt att
ta på det.
Utvecklingsstörningens betydelse vid samtal, förhör och anmälningar
Svårighet med att inse konsekvenser av och accepterande av sitt funktionshinder
(handikappmedvetande) kan leda till svårigheter i bland annat rättstrygghets-hänseende.
Utomstående kan hävda att de inte insett att personen har en utvecklingsstörning. Det är
därför viktigt att kartlägga om övergreppet är otillbörligt utnyttjande.
Utvecklingsstördas beroende till andra människor bidrar till att de vill vara till lags och göra
som andra säger och vill. Det kan även gälla gentemot förövare och förhörsledare. Det
framhålls i FUB: s rapport vikten av en förtroendefull kontakt och lyhördhet till individernas
känslighet. Individen har svårt att förstå frågornas innebörd och samband och svaren färgas
av att ”vara till lags”. Det måste vid förhör finnas förståelse för individens förutsättningar.
Utvecklingsstörningen medför att individen själv har svårt att formulera sina problem och
söka hjälp. Svåra upplevelser och konflikter kan leda till långvariga psykiska störningar. Det
finns risk att omgivningen uppfattar den psykiska störningen som en del av
utvecklingsstörningen. Det kan medföra att kvinnor som blivit utsatta för övergrepp inte
erhåller lämpliga behandlingsmöjligheter efter kränkningar.
När en utvecklingsstörd man begår övergrepp mot en utvecklingsstörd kvinna leder det
enbart till internutredningar. Allt avskrivs. Därmed försvinner också brottsoffrens rätt till
kompensation.
Det framkommer vidare att det kan vara oerhört svårt att upptäcka om det förekommit
sexuella övergrepp när kvinnorna själva har svårt att förmedla vad de varit med om. Det
gäller att tolka tecknen och försöka läsa av kvinnorna.
Tema: Psykiskt funktionshindrade kvinnor
Erfarenhet av våld och övergrepp
Enligt RSMH förekommer det psykiska trakasserier och sexuella övergrepp på kvinnor
främst i vårdsituationer och i hemmamiljöer. Övergrepp förekommer även i offentliga
miljöer förekommer. Det förekommer även ekonomiskt utnyttjande.
Kvinnor med psykiska funktionshinder lever ofta ett isolerat liv och har svårt att sätta
gränser och blir lätta att utnyttja.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
48
I en artikel i RSMH: s tidning11 framkommer att många av de kvinnliga medlemmarna har
egen erfarenhet av våld och övergrepp. Vidare framkommer att internationell forskning
visar att många av inneliggande kvinnor inom slutenvårdspsykiatrin har personlig erfarenhet
av fysiskt och/eller psykiskt våld, sexuella övergrepp och destruktiva relationer.
Övergreppen sker i alla åldrar. Ett flertal av de kvinnliga medlemmarna i RSMH har blivit
utsatta för övergrepp redan som barn och tonåringar.
Det framkommer i intervjuerna att när man som patient kommer i kontakt med psykiatrin
blir man på något sätt alltid kränkt. Kvinnorna kommer inte dit som oskrivna blad. De söker
vård för att de befinner sig i kris.
Vidare framkommer att 70% av inneliggande kvinnliga patienterna har varit utsatta för
sexuella övergrepp.
Att kvinnorna blivit utsatta för våldtäkter, misshandel eller incest är någonting som man
sällan pratar om. Personalen tar väldigt lite hänsyn till eller har förståelse för att kvinnan
blivit sexuellt utnyttjad. Kvinnorna upplever att det finns en rädsla i vården för att ta upp
frågan om eventuella övergrepp.
Beroendeställning
Kvinnorna är ofta ensamma och saknar ett socialt nätverk. De blir då beroende av vården.
Kontakten med en person i sjukvården kan bli helt avgörande för att kvinnan ska ”överleva”
psykiskt. Hela kvinnans liv hängs upp kring den personen. Om kvinnan på något sätt blir
utnyttjad av den personen, hans kollegor eller av medpatienter på en avdelning som han har
ansvar för så har kvinnan svårt att tala om detta.
I psykiatrin finns det tvångsvård. Kvinnans rätt att bryta vården kan vara
begränsad. Om kvinnan blir ”tafsad” på av personal eller medpatienter kan hon inte gå ut
genom dörren. För många psykiatriska patienter finns hotet om tvångsvård alltid där. Även
vid frivillig vård kan kvinnorna känna att det är klokt att vara ”följsam” för att tvångsvård
inte ska bli aktuell.
Personer i beroendeställning löper risk att utsättas för sexuella övergrepp. Det framkommer
i intervjuerna att det förekommer sexuella övergrepp i den psykiatriska vården där kvinnor
blir utsatta för övergrepp av både personal och medpatienter.
Kvinnorna känner sig utsatta när de är intagna på en blandavdelning. Det gäller oavsett
kulturtillhörighet. Kvinnorna tycker att personalens och de manliga medpatienterna
behandlar dem nedlåtande. Kvinnorna upplever att det sker sexuella övergrepp, minspel och
kommentarer från både personal och medpatienter.
På låsta psykiatriska avdelningar finns ett stort antal svårt psykiskt sjuka personer på en liten
yta. Att man går in i varandras rum, badrum eller toalett är vanligt. Kvinnor kan också i den
11
Revansch nr 5-6 1999
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
49
situationen ha svårt att själva upprätthålla integritetsgränser. Ibland är känslan av självförakt
så stark att man tycker att man är ”värd” att utnyttjas och förnedras – gränslöshet.
Andra anställda vet vad som händer, men ingriper inte. Det nämns flera exempel på att
kolleger till förövare vet vad som hänt eller händer men ingriper inte. Vid samtal, anmälan
och rättegång efter övergrepp är det viktigt att bli trodd. Psykiskt funktionshindrade
upplever att de har svårt med detta.
Vid anmälningar av övergrepp inom vården, så har vårdpersonalen i berättelserna ofta
föredragit att tro på anställda framför offret. I ett par berättelser framkommer att det är
likadant när manliga medpatienter våldför sig på kvinnliga medpatienter. Männen nekar och
kvinnorna blir inte trodda. Kvinnorna känner sig utsatta för kvinnlig personals våld mot
kvinnor, där incidenter tigs ihjäl och ingen värnar om patientens rätt att slippa bli utsatt för
sexuella relationer/aktiviteter under behandlingsperioder på sjukhus.
Trovärdiga
Trovärdighet för psykiskt sjuka personer framhålls som ett problem. Andra tror att de ljuger
och ifrågasätter om det är deras egna upplevelser.
Psykiskt sjuka kvinnor kan anses ”hitta på” eller inbilla sig övergrepp. Kanske vårdas de för
att de upplever saker som vi andra inte delar. Det är då lätt att avfärda berättelser om
övergrepp som ”vanföreställningar”. De anses också ”manipulativa” och utagerande.
RSMH framhåller att det är viktigt för dem att få ett skyddsnätverk för att få stöd och kraft
att anmäla övergrepp. De anser att övergrepp ska prövas i rättegång. Men den utsatta
individen måste själv avgöra eftersom det är en jobbig process. Eftersom trovärdigheten vid
förhör och anmälan är låg och kvinnorna upplever att de får dåligt stöd och hjälp efter
erhållna övergrepp. Det framkommer att kvinnorna upplever att omgivningen tar avstånd
från dem. Att personer i omgivningen snarast verkar rädda för dem.
När kvinnorna avger anmälan så blir ofta ärenden försenade. Det tar för lång tid
att handlägga ärenden och personen som blivit utsatt för övergrepp kan inte lägga
händelsen bakom sig.
Kvinnor som har blivit utsatta för övergrepp, incest eller våldshandlingar under barndomen
eller som vuxna har väldigt svårt att våga berätta om det inträffade så därför är det så viktigt
att kvinnorna och barnen blir tagna på allvar och får det stöd, men framför allt att de får ett
värdigt bemötande.
Det framkommer att en del kvinnor har bearbetat upplevelser som de varit med om och
kunnat gå vidare, medan andra inte kommit vidare i processen.
Bemötande
I intervjuer med psykiskt funktionshindrade kvinnor framkommer att det inom sjukvården
finns en uppfattning om att kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp är riskpersoner
framöver.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
50
Det framkommer i en intervju att det finns ett stort behov för kvinnor med psykiska
sjukdomar att ha någonstans att ta vägen efter att de blivit utsatta för fysiska och/eller
sexuella övergrepp. Det behövs någon typ av resurscentra att vända sig till. Kvinnorna
behöver få ta del av andra kvinnors erfarenheter och få klart för sig att de inte är ensamma i
sin situation. Det behövs rådgivning och stödcentrum för kvinnor som blivit utsatta för
övergrepp. Det behövs ett centrum som kan skapa samvaro och utbildning. Man behöver
skapa nätverk runt dessa kvinnor. De behöver någonstans att ringa och få stöd.
Bryta offertänkandet
Kvinnor med psykiska funktionshinder har svårt att sätta gränser och behöver lära sig det.
Det gäller att gå från offer till vinnare, att bryta offertänkandet. Ett offer är föremål för
samhällets omsorg. Genom utbildning, kommunikation med andra människor och träning
kan man arbeta med att hitta och formulera sin identitet.
RSMH har fått medel för att utveckla en verksamhet för psykiskt funktionshindrade
kvinnor. Projektet syftar till att skapa mötesplatser för kvinnor som blivit utsatta för
misshandel och sexuella övergrepp. Kvinnorna ska kunna få vägledning till hur de ska kunna
vidare. Projektet kommer att utbilda resurspersoner med egen erfarenhet av hur det är att bli
utsatt för övergrepp och våld. Ett krav är att stödkvinnorna har kommit igenom sina egna
problem och nu vill ställa upp och stötta andra utsatta kvinnor. Det kan emellertid vara svårt
att bedöma om en kvinna är ”ute på andra sidan” eller inte.
Psykiskt funktionshindrade och kvinnojourer
De vanliga kvinnojourerna är inte självklara ställen för psykiskt funktionshindrade att vända
sig till. Kvinnorna upplever att de inte blir så väl mottagna på kvinnojourerna. Psykisk
sjukdom antas vara samma sak som missbruk. Psykiskt funktionshindrade kvinnor anser att
det finns för mycket fördomar och okunskap på kvinnohusen. Kvinnorna upplever när de
söker hjälp på kvinnojourerna att det finns ett ”vi och dom” tänkande på kvinnojourerna.
Personalen på jourerna säger till kvinnorna att ”psykiskt funktionshindrade inte är
välkomna”.
I samtalen med jourerna framkommer att nästan varenda jour vi kontaktat, har erfarenhet av
hjälpsökande kvinnor med psykiska funktionshinder. Jourerna uppger att psykiskt sjuka
kvinnor är en svår grupp att hjälpa. Boendet på kvinnojourerna bygger på att alla som bor
där är självgående. Det finns ingen personal som kan ta hand om svår ångest m.m. På
jourerna är man även rädd för missbruksproblem.
Det framkommer också i samtalen med jourerna att det kan vara svårt att dra gränsen för
vad som är psykisk sjukdom och psykiska pålagringar.
I hemmiljön mår många kvinnor psykiskt dåligt. De sitter hemma och blir mer
eller mindre isolerade och efter hand blir de dåliga på att bedöma andra människor. Det är
lätt liera sig med personer som är destruktiva och kanske kriminella. Det är där kvinnorna
blir accepterade. När kvinnorna inte längre finns med i samhällslivet blir de inte socialt
accepterade och glider ner socialt och söker sig till likasinnade. De blir utstötta i samhället.
De flesta förhållanden uppges spricka när någon av parterna har ett psykiskt
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
51
funktionshinder. Psykisk sjukdom kan, enligt psykiskt funktionshindrade, framkalla våld och
trakasserier. Trakasserier på grund av handikappet och den sociala isoleringen driver
personen längre och längre in i mörkret.
RSMH betonar att det måste ske utbildning om övergrepp inom vården, försäkringskassan,
skolor och utbildningsställen. Yrkesfolk måste bli mer observanta på vad som kan pågå.
Tema: Kvinnor med kommunikationshandikapp
Synskadade kvinnor
Synskadade kvinnor säger att de har en svår situation när det handlar om övergrepp och
våld. Synskadade kvinnor har tagit upp frågor om våld och diskuterat det i Nätverk för
synskadade, i kvinnonätverket. Frågorna är för känsliga och privata att tas upp var som helst.
De uppger att det förekommer psykiska trakasserier, fysiskt våld och sexuella övergrepp mot
synskadade och blinda kvinnor.
När det uppstår situationer som kan leda till våld är synskadade kvinnor
försvarslösa. De hinner aldrig värja sig eller ducka när de inte ser handen som
lyfts för att slå. De ser heller inte på ögonen eller ansiktsuttrycket på den andra personen vad
som kan vara på gång. Våldet kan komma som en total överraskning och kvinnan hinner
inte reagera.
En synskadad person har svårt att få kontakt med andra människor genom att få kontakt på
vanligt sätt genom ögonkontakt. Det kan vara svårt att lita på och bedöma andra människor
när man inte kan läsa av kroppsspråket. Det kan även skapa närhetsproblem. De sociala
koderna blir fel, vilket kan medföra att de får kontakt med fel personer. Kvinnorna blir lätta
offer. De har svårt att identifiera och bevisa vem som är förövare.
Synskadade uppger att de har svårt att hävda sig och sin rätt när det handlar om ekonomi
och inflytande. Det har blivit naturligt att seende personer tar hand om ekonomin. De är
beroende av speciell anpassning för att få tillgång till information. Det är lätt att hamna i ett
underläge i sådana situationer.
Det psykiska våldet handlar om att de blir trakasserade för att de inte duger
till att utföra saker eller duger som kvinna. Man skapar förvirring genom exempelvis
omflyttning och ger inte rätt information och hånar sedan kvinnorna. Flera intervjupersoner
med synskador tycker att det värsta är det psykiska våldet. Kvinnorna får hela tiden höra att
ingen annan man vill ha dem så de ska känna tacksamhet för att han vill det. Många kvinnor
måste fråga om lov för allting. De märker inte alltid att de successivt hamnar i ett underläge.
Synskadade kvinnor blir många gånger utsatta för oönskat ”tafsande” av odrägliga män som
tränger sig på.
Döva och hörselskadade kvinnor
Inom Sveriges Dövas Riksförbund har man nyligen startat en kvinnojour för döva kvinnor.
Den finns på Alla kvinnors hus i Stockholm. Döva kvinnor känner sig utnyttjade. Det
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
52
framkommer exempel på män som undergräver kvinnornas självförtroende. De blir av sina
hörande män hånade och kallade för ”dumhuvud”, och du ”låter konstig när du pratar”.
Männen försöker inte lära sig teckenspråk så att de kunde kommunicera med sina fruar.
Kvinnorna får inte veta vad som händer i familjen, med barnen eller andra anhöriga eller
bekanta. En hörande man har ett övertag över kvinnan. Många döva kvinnor har svårt att få
information och ta del av den hjälp som finns i samhället.
När det gäller hörselskadade personer är situationen den att de inte kan höra skillnader i
tonfall och på så sätt avgöra andra personers sinnesstämning. De hör inte när någon
kommer i närheten förrän de ser personen och vad som kan vara på gång.
9. Hjälp och stöd i samband med och efter övergrepp
Utvecklingsstörda kvinnor
I samtalen med brottsofferjourerna och kvinnojourerna framkommer att de mött
utvecklingsstörda ungdomar som blivit utsatta för sexuella övergrepp. De har blivit utsatta
av sin pappa, styvfar eller annan närstående i det egna hemmet. På offentliga platser har de
blivit utsatta för övergrepp i färdtjänst, bussar och andra utemiljöer.
Det har i samtalen framkommit att de ungdomar som blivit utsatta för övergrepp haft svårt
för att få hjälp med att bearbeta det som hänt - ”de blir uppmanade att glömma och gå
vidare”. När det gäller unga utvecklingsstörda som utsatts för sexuella övergrepp under
uppväxttiden framkommer en skillnad gentemot andra kvinnor.
Kvinnorna bor i egna lägenheter eller gruppbostäder. Det framkommer att vårdpersonal och
assistenter kan misstänka att kvinnorna blir utnyttjade av män som kommer besöker dem i
deras lägenheter, men de har svårt att ingripa eftersom man ska värna om individernas
integritet.
Utvecklingsstörda personer har svårt att utrycka sig i både tal och skrift. Myndigheter kan
lätt säga att hon har nog inte tagit någon större skada eftersom hon inte förstår vad som har
hänt. Men känslan av övergreppen finns kvar i kroppen och påverkar kvinnan resten av
livet, om hon inte träffar någon som kan hjälpa henne att formulera sina känslor på rätt sätt.
Man kan aldrig säga vem som mår sämst av övergrepp för alla människor är olika som
individer, men man kan förstå att bemötande kan variera mellan olika grupper.
Vi har under arbetet med kartläggningen två gånger kommit i kontakt med personal som
upptäckt att taxichaufförer utnyttjat utvecklingsstörda kvinnor. Det handlar om två olika
kvinnor, den ena kvinnan är ung och den andra är nästan sjuttio år. Båda kvinnorna blev
oralt våldtagna. Övergreppet på den yngre kvinnan polisanmäldes och mannen blev dömd.
Personalen försökte anmäla övergreppet på den äldre kvinnan men det lades ner med
motivering att kvinnan hade kommunikationsproblem.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
53
Psykiskt funktionshindrade kvinnor
Jourerna uppger att de många gånger har svårt att ta emot kvinnor med psykiska
funktionshinder i sina lägenheter. Alla måste kunna ta hand om sig själv i boendena. Vid
psykiska funktionshinder krävs det ofta mer omvårdnad än vad jourerna har möjlighet till,
då de har ingen nattpersonal och kontakterna måste ske i samtalsform på dagtid
Kvinnor med andra funktionshinder
En av de utsatta kvinnor vi intervjuat framhåller värdet av att få kontakt och prata med en
kvinna som har egen erfarenhet av funktionshinder, smärta och våld som förstår vad det kan
innebära att ha smärta och dylikt och bli utsatt för våld och sexuella övergrepp.
En annan kvinna betonar vikten av att någon bryr sig om den utsatta kvinnan och eventuella
barn. Att de frågar efter hur hon mår och hur det går.
En kvinna som tidigare levde med en våldsam man tycker att det är viktigt att människor
bryr sig om den kvinna som blivit utsatt för våld. Hon menar att det tar 24 timmar att stötta
någon direkt efter att personen blivit utsatt för våld. Det krävs en 24 timmars resursperson
som kan komma och stötta den som blivit utsatt, och om det finns barn behöver de tas om
hand och stöttas. Det gäller att inte släppa personen under den här tiden. Hjälpa till med
middagen, leka med barnen och svara på frågor om vad som händer med min pappa m.m.
Stödpersonen måste kunna lyssna och finnas till för de utsatta och inte tala om egna
problem. Det är också viktigt att någon då och då efter första dygnet hör efter hur det går
för kvinnorna. En del kvinnor sitter helt ensamma med sina tankar.
Kvinnor berättar att de kontaktat kvinnojouren men förstått att de inte skulle kunna ta sig in
där. Kvinnorna var också beroende av praktisk hjälp. Vem kan hjälpa dem praktiskt på
kvinnojouren? Det gäller att komma utanför hemmet och iväg när man blir utsatt för våld.
Om man är beroende av hjälp så är man det även på jouren. Om man har all hjälp knuten
till hemmet kan man inte komma iväg. Kvinnan kände sig helt utlämnad och rättslös på
grund av sitt beroende av praktisk hjälp. Det fanns ingen akut hjälp att få.
Stöd efter våld
Skapa en stödverksamhet kring kvinnor som tar sig ut så att de får livskraft och livskvalité.
Kvinnan måste få hjälp att bryta offerbeteendet. Viktigt att inte hamna i offerrollen igen.
Kvinnan måste få förmåga att styra sitt liv genom empowerment.
Kvinnojourerna framhåller att det är viktigt att kvinnor ser att de är offer för mannens våld
och förtryck, att se förtrycket och sen gå vidare. Utan denna insikt skyller kvinnan lätt på sig
själv.
Tillgängliga lokaler
Ett problem är den dåliga tillgängligheten på jourerna. De flesta kvinno- och
brottsofferjourer är inte tillgängliga för rörelsehindrade personer. Det kan till exempel vara
svårt att komma in med rullstol.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
54
Ett fåtal av de kvinnojourer vi kontaktat har en anpassad lägenhet. Några kvinnojourer
uppger att de ordnar mötesplatser på andra ställen när det inte går att komma in. Man
uppger att när det uppstår problem så löser man det på något sätt. Ingen ska behöva känna
sig avvisad när de söker hjälp. För att underlätta för döva kvinnor behöver jourerna
texttelefon, men jourerna saknar ofta resurser till det.
Därutöver kan man konstatera att det inte är så lätt att få kontakt med alla kvinnojourer.
Bemanning och öppettider skiljer sig åt. En del jourer har telefontid en eller två gånger i
veckan, medan andra har öppet så gott som varje dag.
Enligt en privat undersökning12 av ROKS jourernas tillgänglighet för funktionshindrade
framkommer att det fanns 16 av 118 jourer där det går att komma in och bo i lägenhet om
man är beroende av liten smidig rullstol. Med större rullstol är det färre jourer som är
tillgängliga. I rapporten framkommer att det även finns brister i bemötandet.
10. Rättsliga frågor
Texten baserar sig på samtal med företrädare för rättsväsendet. Frågeställningarna har
handlat om deras erfarenheter av funktionshindrade kvinnor, hur våldet yttrar sig,
funktionshindrets betydelse vid anmälan, förhör och rättegång samt diskussion om
skillnader jämfört med icke funktionshindrade kvinnor.
Erfarenheten är att det förekommer våld mot alla grupper av funktionshindrade.
Övergreppen beskrivs som den klassiska formen av misshandel. Våldet trappas upp, först
trakasserier och mindre slag, sedan slår han till och misshandeln trappas upp. Det finns ofta
barn med i bilden, vilket gör det svårare för kvinnan att berätta och bryta upp.
Ibland (ofta?) kan det vara så att kvinnorna kanske inte vill nämna att de har ett
funktionshinder. Vilken betydelse har funktionshindret vid samtal, förhör och rättegång?
Det framkommer att det sociala skyddsnätet kan vara annorlunda för funktionshindrade
människor. Vidare att funktionshindrade personer är personer som man ska ta hand om.
Det är inte samma förutsättningar som för andra kvinnor. Referensramarna är inte desamma
och ”det kan uppstå en undran om man kan tro på henne och det hon säger.”
Kvinnorna är vana vid att om man tar upp den saken så ser inte folk individen utan
funktionshindret. Intervjupersonerna tror att det är skillnad på om det finns ett
funktionshinder med i bilden eller inte, att det är viktigt att få grepp om huruvida kvinnorna
har någon form av funktionshinder. Funktionshinder kan göra kvinnan mer nervös och hon
verka virrig och annorlunda.
12
Simone Drakeland; Undersökning om ROKS-jourernas tillgänglighet för kvinnor med funktionshinder, 2000.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
55
Det kan därför vid rättegången vara så att personerna vid en rättegång inte känner till att det
finns ett funktionshinder med i bilden. Intrycket kan bli fel. Kvinnan kan på grund av
funktionshindret verka virrig och annorlunda. Kan man tro på henne? Fabulerar hon? En
persons uppträdande under rättegången har betydelse. Det är därför av betydelse att det
klart framkommer om kvinnan har ett funktionshinder och vilka begränsningar
funktionshindret medför. För att kvinnan ska kunna gå vidare måste man ta hänsyn till
våldet och funktionshindret. Om det finns barn med i bilden är det extra viktigt att belysa
vad som händer. Det framkommer förslag om att ett intyg om eventuella funktionshinder
som är utfärdat av läkare bör finnas med.
Det framförs att det är viktigt att utredningsmännen och förhörsledare får klart för sig vad
trakasserierna och misshandeln handlar om. När trakasserier och våld riktats mot
funktionshindrade yrkar man på starkare påföljd. Det är en extra utsatt person. När det
bevisas att förövare utnyttjat funktionshindrades utsatthet brukar skadeståndet bli högre.
Kvinnor med fysiska funktionshinder får i regel högre skadestånd. Rätten tycker synd om
dem. Psykiska funktionshinder har däremot ingen höjande effekt på skadeståndet.
När det kan handla om ekonomiskt utnyttjande uppges utvecklingsstörda personer vara en
utsatt grupp. Det uppges att samhällets skydd har förändrats och att samhället behöver
återupprätta ett rättsskydd för utvecklingsstörda personer. Det blir istället en principsak för
berörda parter. Det framkommer i intervjuer att problemet är att det inte finns något sätt att
sätta stopp för missförhållanden när individen själv inte förstår vad det handlar om.
Trovärdighet vid förhör och anmälan
Texten är baserad på intervjuer med utsatta kvinnor och handikapporganisationer
Funktionshindrets betydelse
Kvinnor med funktionshinder uppger att de har svårare än andra kvinnor att bli trodda.
Polisen ger sig sällan tid att lyssna på kvinnor som har svårt att uttrycka sig. Yttranden som
”det beror på vem man har turen att träffa och det är ingen idé att anmäla” kommer fram.
Enligt intervjupersonerna lägger åklagarna ner målen för ofta. Skäl som kommer fram för att
inte anmäla ”Ingen kommer att tro på mig” ”Vart ska jag ta vägen” ”Vem hjälper mig” eller
att utredningen tar så lång tid.
Kvinnor säger att det inte är någon idé att anmäla våld och övergrepp. De blir ju ändå inte
trodda. En kvinna som blev våldtagen på väg hem anmälde övergreppet. Kvinnan blev inte
trodd. Polisen sade att hon var full och fick skylla sig själv. Kvinnan hade epilepsi och
verkade därför berusad.
I en av berättelserna framkommer att mannen efter det att kvinnan gjort anmälan och i
väntan på rättegång hotade kvinnan med att han skulle ta livet av henne och/eller barnen.
Kvinnan väljer sedan vid rättegången, av rädsla för vad mannen kan göra, att inte minnas
vad som hade hänt.
Det framkommer i samtalen att trovärdigheten kan bli sämre om kvinnan har ett
funktionshinder. Representanter för jourer, rättsväsende, kommuner och
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
56
handikapporganisationer har gett några exempel på erfarenheter av olika funktionshinder vid
förhör och anmälan. Det framkommer också att det finns en hierarki där vissa grupper är
mer accepterade än andra.
Om kvinnan använder rullstol är det accepterat – den kvinnan tycker man synd om. ”Tycka
synd om” faktorn är viktig i rätten. Döva personer tar man stor hänsyn till – ett etablerat
handikapp. Men andra former av kommunikationshandikapp kan verka förvirrande och man
ger sig inte riktigt tid till att höra och försöka förstå dem. Psykiska funktionshinder står
längst ner på rangordningen. När man inte kan kommunicera med rätten på förväntat sätt
och när man uppträder annorlunda än andra bedöms man lättare som ”icke trovärdig”.
Personer med kommunikationshandikapp har svårt att bli förstådda.Hörselskadade har vid
anmälan ofta svårt att uttrycka sig, eftersom den teknik som krävs för en dialog ofta inte
finns eller fungerar. De utsatta kvinnorna har svårt att börja prata om vad som hänt.
Berättelsen kommer ofta fram genom någon anhörig. De behöver tolk
Talhandikappade kan uppfattas som förvirrade och man ger sig inte riktigt tid till att höra
och försöka förstå dem. Det kan ta tid och vara svårt när personerna inte kan förmedla vad
som hänt. Det framkommer exempel på våld och övergrepp mot talhandikappade kvinnor
där det inte gått att åtala på grund av att kvinnan inte kunnat uttrycka vad hon varit med om.
Det framkommer att utvecklingsstörda personer har svårt att bli förstådda och trodda. De
har svårt för att uttrycka vad de varit med om. Det framkommer att det är tidskrävande att
förhöra utvecklingsstörda personer. Man måste många gånger gå på andra tecken än de
vanliga för att få fram vad som kan ha hänt, vilket är resurskrävande.
I samtal med personal, som arbetar med utvecklingsstörda i särskilda boende-former,
framkommer att när de gjort anmälan om sexuella övergrepp från utomstående mot boende
så har målet lagts ner på grund av att polisen inte kunnat förhöra den utsatta kvinnan.
Kvinnan har inte haft förmåga att kommunicera och göra sig förstådd. Personalen har
erbjudit sig att föra talan och vittna, men det har inte hjälpt. Rättsväsendet kräver att
brottsoffret själv kan tydliggöra vad hon utsätts för och berätta ett händelseförlopp.
Psykiskt funktionshindrade har svårt att bli trodda för att de har svårt att ge uttryck för vad
de varit med om. De uppfattas som att de inte kan skilja på fantasi och verklighet.
För kvinnor med rörelsehandikapp i form av förlamningar kan det uppstå problem med
trovärdighet när kvinnan inte kan beskriva och uttrycka i ord vad hon känt och varit med
om.
När hörselskadade eller döva kvinnor får tillgång till hörselhjälpmedel kan de beskriva
händelseförloppet. Rörelsehindrade kvinnor kan med hjälp av tillgängliga lokaler ta sig in
och delge vad de blivit utsatta för. Kvinnor som har svårt eller inte kan förmedla vad de
blivit utsatta för eller ens med teknikens hjälp kan beskriva händelseförloppet har små
chanser vid en anmälan om våld och övergrepp. Behövs det positiv särbehandling för
funktionshindrade människor?
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
57
Om rättssäkerheten
Nedanstående kommer från samtal och intervjuer med kvinnor som blivit utsatta för
övergrepp och handikapporganisationer..
I intervjuerna framkommer att man ifrågasätter om det finns ett tillräckligt rättsskydd för
utsatta kvinnor. Framför allt nämns personer med utvecklingsstörning och personer med
psykiska sjukdomar.
När kvinnor blir utsatta för sexuella övergrepp i sjukvården, särskilt boende eller andra
situationer där det finns ett beroendeförhållande mellan förövare och offer s.k. tillitsbrott
uppger utsatta kvinnor att det kan uppstå integritetsproblem. Kvinnor med psykiska
funktionshinder har ofta erfarenhet av övergrepp- det medför att kraften att reagera mot
sådant redan från början är reducerad.
Kvinnor som blivit utsatta för övergrepp i vården betonar att när man utnyttjar en
beroendeställning så är det djupt oetiskt. Som patient är man rädd för att bli utsparkad, att
inte få den vård man behöver osv. Kvinnorna känner att ansvaret läggs på dem.
När kvinnorna söker stöd av annan kvinnlig personal, så känner de sig utsatta för kvinnors
våld mot kvinnor, där incidenter tigs ihjäl och ingen värnar om patientens rätt att slippa bli
utsatt för sexuella relationer/aktiviteter under behandlingsperioder på sjukhus. Kvinnorna
upplever att det finns en oförmåga att ta ställning emot sexuella övergrepp. ”Som ensam
kvinna blir man inte hörd.” Kvinnorna blir fall i en utredning om felaktigheter som begåtts i
arbetet. Vem hjälper och stöttar kvinnorna?
När händelser anmäls till Socialstyrelsen känner kvinnorna att deras integritet är i fara.
Övergrepp i sjukvården
Kvinnor som vårdas i psykiatrisk vård riskerar att utsättas för övergrepp och annan
kränkande behandling på grund av:
Tvångsvård. Det faktum att kvinnans rätt att bryta vården kan vara begränsad. Om
kvinnan blir ”tafsad” på av personal eller medpatienter kan hon inte gå ut genom dörren.
För många psykiatriska patienter finns hotet om tvångsvård alltid där. Även vid frivillig vård
kan kvinnorna känna att det är klokt att vara ”följsam” för att tvångsvård inte ska bli aktuell.
Gränslöshet. På låsta psykiatriska avdelningar finns ett stort antal svårt psykiskt sjuka
personer på en liten yta. Att man går in i varandras rum, badrum eller toalett är vanligt.
Kvinnor kan också i den situationen ha svårt att själva upprätthålla integritetsgränser. Ibland
är känslan av självförakt så stark att man tycker att man är ”värd” att utnyttjas och
förnedras.
Trovärdighet. Psykiskt sjuka kvinnor kan anses ”hitta på” eller inbilla sig övergrepp.
Kanske vårdas de för att de upplever saker som vi andra inte delar. Det är då lätt att avfärda
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
58
berättelser om övergrepp som ”vanföreställningar”. De anses också ”manipulativa” och
utagerande.
Beroende. Kvinnor med psykiska funktionshinder är ofta ensamma och saknar ett socialt
nätverk. De blir då beroende av vården. Kontakten med en person i sjukvården kan bli helt
avgörande för att kvinnan ska ”överleva” psykiskt. Hela kvinnans liv hängs upp kring den
personen. Om kvinnan på något sätt blir utnyttjad av en personen, hans kollegor eller av
medpatienter på en avdelning som han har ansvar för så har kvinnan svårt att tala om detta.
11. Värderingar och attityder
Kvinnor som blivit utsatta för våld
En av intervjupersonerna som senare i livet blivit funktionshindrad säger att hon aldrig
tidigare stött på och hört om så mycket våldsutsatta personer som sedan hon blev
funktionshindrad. Hot, glåpord och kränkningar är ”vardagsmat” för många
funktionshindrade.
Kvinnorna säger att det måste till en attitydförändring i samhället. Statusen för
funktionshindrade måste höjas. Attityden till funktionshindrade är att de är hjälpbehövande,
krävande, kostar pengar och gör ingen nytta. Människor med funktionshinder måste känna
att de har ett värde. Funktionshindrade människor känner sig inte accepterade i samhället,
värderingarna är sådana. Själva funktions-hindret lär man sig att leva med - det är svårare
med omgivningens nedlåtande attityder.
Det framkommer i intervjuerna att statusen för funktionshindrade måste höjas. Hela
samhället ska vara tillgängligt så att funktionshindrade inte känner sig annorlunda och
utanför. Bemötandet måste vara respektfullt så att kvinnorna (precis som andra kvinnor) kan
känna ett egenvärde. Funktionshindrade ska inte behöva uppleva att de är en kostnad i
samhället och inte är till någon nytta. Det handlar om samhällets attityder.
Kvinnorna menar att omgivningen tror att ju svårare funktionshinder man har desto mindre
kärleksliv har man. De möter människor som tycker att det är upprörande att höra om
funktionshindrades kärleksliv. Om en funktionshindrad kvinna lever med en ickefunktionshindrad man frågar sig många ”vad har han för glädje av henne”. Har man synen
att funktionshinder är udda, annorlunda, tar man för givet att ingen annan kan tycka att det
är normalt. Då är det inte aktuellt med kärlek och samliv, vilket visar på åskådarnas
bristande insyn och tron att människor med svårare funktionshinder inte har känslor och
behov om de inte kan styra sin kropp. En del av kvinnorna säger att de möts av attityden att
det är fult med funktionshinder.
Kvinnorna berättar att de ofta inte blir tagna på allvar som kvinnor. ”De blir
funktionshindret – ett objekt” utan känslor och behov. Omgivningen har svårt att förstå att
de har känslor, sexualitet och vill ha kärleksfull närhet som de själva väljer.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
59
Det framkommer i intervjuer med utsatta kvinnor att det finns gamla vanföreställningar hos
en del män om ”att det inte är förpliktande att vara tillsammans med en funktionshindrad
kvinna, det är bara att använda henne som ett objekt.”
En kvinna uttrycker att det kan vara lätt att attrahera män. Männen upplever
funktionshindrade som extra svaga, passiva, beroende som söker stöd och hjälp. Något slags
urtyp för det kvinnliga. De attraherar fel sorts män, sådana som vill ha makt över andra.
Den typ av män man inte vill ha kontakt med. Hon framhåller att man vill bli sedd som
människa och inte som ett sexobjekt. Som funktionshindrad är man extra utsatt i relationer
och det är lätt at hamna i destruktiva relationer.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
60
E. Slutsatser
I våra samtal och intervjuer har det framkommit att våld förekommer i det egna hemmet,
särskilda boenden, offentliga miljöer och i den psykiatriska sjukvården. Vidare framkommer
att våldet kan drabba alla oavsett ålder och bakgrund. Vålds-problematiken förekommer på
flera plan och i olika situationer. Vissa ”faktorer”
är mer förekommande än andra, nämligen kränkningar av funktionshindret, beroende,
utsatthet, skam och skuld, offerroll, bestraffning, makt och kontroll och bemötande.
Våldet sker på flera områden
Det är inte så enkelt att man kan ”dra alla över en kam”. Alla är inte sårbara eller i riskzonen
eller i behov av speciellt skydd. Området är mer komplext än så. Alla kvinnor är individer
med individuella egenskaper oavsett funktionshinder, etnicitet eller sexuell läggning.
I den psykiatriska sjukvården framkommer i intervjuerna uppgifter om sexuella övergrepp.
Psykiskt funktionshindrade kvinnor uppger att det förekommer sexuella övergrepp inom
den psykiatriska vården. Det är både personal och medpatienter som begår övergreppen.
Övergreppen från personal är att betrakta som tillitsbrott. Kvinnorna är beroende av
personalen och behöver vården. Kvinnor känner att de måste ställa upp för att inte bli utan
vård.
Nedanstående text är citat ur en artikel13 publicerad i tidskriften Spegeln:
”-att vara kvinna är inget som beaktas i psykiatrin, kvinnoperspektivet anses inte viktigt,
säger Annika.. Hon är medelålders, utstrålar fasthet, en okuvad människa, sin livshistoria
till trots. Det svåraste, säger hon, var att ingen i psykiatrin brydde sig om hur det skulle
gå för henne i livet. Hon var 21 år då hon lades in.
- Sexuella trakasserier från både hon och Ann-Marie.
- När jag var inlagd på psyket på Karolinska sjukhuset en gång fanns det en man i
nattpersonalen som förgrep sig sexuellt på de kvinnliga patienterna. Jag tordes
naturligtvis inte sova, berättar Annika, som i barndomen utsattes för sexuella övergrepp
av båda sina föräldrar. Hon säger vidare att även om den kvinnliga personalen ser vad
som pågår så kan de för det mesta inget göra. Överläkaren är oftast en man och det
händer att även läkarna tafsar.
- Ann-Marie inflikar att hon en gång uppvaktades av sin dåvarande läkare och hade en
halvårslång relation med honom.”
I information från psykiskt funktionshindrades riksförbund omnämns att många kvinnor
med psykiska funktionshinder blivit utsatta för övergrepp i tidig ålder, i sjukvården eller i
hemmet. Kvinnorna har redan från början svårt att stå emot och sätta gränser.
I samband med färdtjänståkning framkommer i intervjuerna uppgifter om ”tafsanden”
nedlåtande beteende och sexuella övergrepp. I några intervjuer har det framkommit att
kvinnor blivit tvingade till oralsex. Både unga och äldre kvinnor har blivit utsatta. Andra
former av sexuella övergrepp på utvecklingsstörda kvinnor på offentliga platser kommer
också fram.
13
Mia Ekengren, Spegeln, Stödcentrum mot incest SCI
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
61
Synskadade kvinnor för fram att en del kvinnor blivit utsatta för trakasserier ”chauffören
tafsar” på dem när de åker taxi. De vill ”gärna sitta ifred” när de åker taxi och tåg.
Kvinnorna blir utsatta för oönskade närmanden, våldtäktsförsök och ”tafsanden” på andra
offentliga platser.
Förövare
Det vanligaste är att våldet utförs av en man (make, sambo, far, styvfar eller annan nära
anhörig), eller en person som kvinnan är beroende av. Andra personer har till exempel varit
yrkesutövare som begått övergrepp i samband med färdtjänståkning, skolskjutsar eller
tjänstemän i tjänsten.
När det handlar om kvinnligt våld uppges det främst handla om psykiskt våld, tvång,
bestraffning och undandragande av någonting som är viktigt för personen och visst fysiskt
våld som nyp, knuffar m.m. Händelser som nämnts är psykiska trakasserier från personalen i
särskilda boenden och inom sjukvården och där kvinnorna känt sig kränkta och
nedvärderade.
Psykiskt funktionshindrade kvinnorna uppger att de känner sig utsatta för kvinnlig personals
våld mot kvinnor, där incidenter tigs ihjäl och ingen värnar om patientens rätt att slippa bli
utsatt för sexuella relationer/aktiviteter under behandlingsperioder på sjukhus.
När det handlar om riktigt höga åldrar framkommer att fysiska och psykiska övergrepp i
regel utförs av de egna barnen eller av personal.
Beroende och hjälpbehov
Hjälpberoendet till andra människor beror på vilka begränsningar som funktionshindret
medför i en persons liv. Funktionshindrade kan därför på olika sätt vara beroende av andra
människors hjälp när tekniska hjälpmedel inte räcker till. Människor med funktionshinder
vill precis som andra människor själva styra sina liv, utveckla relationer till människor som
de själva väljer, utvecklas och ta tillvara på de möjligheter som livet ger. För många
funktionshindrade personer är personerna i omgivningen en förutsättning för att kunna
klara vardagen och kunna delta i samhällslivet i övrigt. Det skapar beroendeförhållanden till
andra människor som andra inte har.
Det finns funktionshinder som inte medför ett beroende av praktisk hjälp i annan form än
att omgivningen visar hänsyn och inte provocerar fram situationer som personen har svårt
att klara av. Det kan till exempel handla om att inte utsätta en allergiker för det personen
inte tål, tvinga någon att göra något som hon eller han inte kan klara av, eller som
framkommit i vår kartläggning att gömma medicinen eller dylikt. Sårbarheten är lika stor.
Handikappet går inte att ändra på och kvinnan blir sårbar och utsatt som kvinna.
Det framgår av intervjuerna att när det handlar om våld i hemmet så talar mannen gång på
gång om för kvinnan att hon inte klarar sig utan honom och hans hjälp. Genom att på olika
sätt kontrollera kvinnan begränsar mannen medvetet livsutrym-met för kvinnan. Många
gånger utan att hon tänker på det. Att behöva be om hjälp gör att kvinnan som person
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
62
känner sig beroende och utsatt. Det handlar om att få hjälp och kunna göra saker när andra
människor har tid, ork och lust att hjälpa till och kanske inte alltid när man själv vill. En
kvinna uttryckte att ”det gäller att be snällt annars får man ingen hjälp”. Det är lätt att känna
sig kränkt i sådana situa-tioner. Sårbarheten blir lätt att utnyttja för den som vill utöva makt
och kontrollera en annan människa. Det kan vara svårt att skydda sig och sätta gränser.
Svårigheter med att sätta gränser i beroendesituationer belyses även i en norsk studie.14
Kvinnor utan funktionshinder får också höra att de inte kan klara sig utan mannen och att
de är värdelösa. Men när det finns ett funktionshinder med i bilden, som innebär ett
hjälpbehov, så går det inte att ändra på ”beroendet av en annan människas hjälp”. Den
praktiska hjälpen och behovet av särskilda anpassningar måste lösas när det handlar om
kvinnor med funktionshinder.
Makt och kontroll
Det framkommer i intervjuer med kvinnor som blivit utsatta för våld att det finns hot, tvång
och bestraffningar med i bilden och att det handlar om makt och kontroll. Som tidigare
nämnts är kvinnor som är beroende av andra människor mer sårbara och det är lätt att utöva
makt mot dem. Mannen vill kontrollera och bestämma över kvinnan och sätta gränser.
Våldet beskrivs som ett medvetet beteende för att få fullständig kontroll.
Bestraffningar kan förutom fysisk misshandel, verbala glåpord eller sexuellt tvång bestå av
att mannen undanhåller saker som kvinnorna är beroende av. Det kan till exempel vara
mediciner, hjälpmedel eller hjälp med någonting som kvinnan inte själv kan utföra. Att låta
bli att hjälpa kvinnorna eller gömma deras mediciner eller hjälpmedel kan orsaka smärta eller
andra symptom, men är också ett sätt att förödmjuka kvinnan. Kvinnans livsutrymme
krymper hela tiden. Mannen får kvinnan i sitt våld. En av kvinnorna uttrycker att ”det är
som att leva i ständig ångest och terror”.
När det gäller särskilda boenden och psykiatriska sjukvården har det handlat om både
kvinnligt och manligt våld. Kvinnorna upplever att kvinnliga anställda inte ställer upp på
dem när de blivit utsatta för sexuella övergrepp.
I Eva Lundgrens forskning15 framgår att männen inte misshandlar på grund av vanmakt,
utan männen anser sig ha full rätt att slå sin kvinna när hon i mannens tycke gått för långt.
Vidare framgår att männen känner sig starka och manliga när de slår, visar vem som
bestämmer och sätter gränser. Forskningen visar att det fysiska våldet är sexualiserat, att
männen blir sexuellt upphetsade av våldet.
I intervjuerna med utsatta kvinnor kommer det fram att misshandeln och övergreppen
handlar om makt, bestraffningar och kontroll. Det framkommer i en del intervjuer att
mannen verkade tycka att det ”gav en kick att misshandla henne.”
14
15
Torunn Arntsen-Sörheim, Vanlige kvinner – uvanlige utfordringer. Universitetet i oslo 1998.
Eva Lundgren; Gud och alla andra karlar, Natur och Kultur 1998
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
63
I några av intervjuerna framkom att kvinnorna blivit utsatta för våldtäkt, misshandel m.m.
av olika män vid olika tillfällen i livet. I intervjuer med ROKS och handikapprörelsen
framkommer att en del män uppsöker sårbara kvinnor, kvinnor som uttrycker sårbarhet,
beroende, svaghet mm.
I intervjuer med psykiskt funktionshindrade kvinnor framkommer att det inom sjukvården
finns en uppfattning om att kvinnor som blivit utsatta för sexuella övergrepp är riskpersoner
framöver. För många utvecklingsstörda börjar kränkningar redan i barndomen. De som
varit utsatta för övergrepp anses utgöra riskgrupper framöver.
Det framgår i många av intervjuerna att utsatta kvinnor i den psykiatriska sjukvården
upplever att de måste ”ställa upp” annars kan de bli bestraffade och inte få vård, mediciner,
hjälp, mat m.m. Bestraffningar är förödmjukande och kvinnan måste be att få det hon
behöver. Kvinnan är beroende av hjälpen och hennes integritet suddas ut och det kan vara
svårt att sätta gränser.
Vidare framkommer att omgivningen ser på utvecklingsstörda personer som kravlösa, att de
utgör lätta offer. Det uppges att det är lätt att utnyttja kvinnorna sexuellt. Utvecklingsstörda
individer är lätta att dupera. I en intervju på FUB framkommer att man kan säga att pedofili
inte enbart riktar sig till barn utan utvecklingsstörda kvinnor kan vara lika lätta offer.
Kvinnorna har svårt att förstå sociala koder och kan sakna förmåga att återge vad som hänt
eller ha svårt att berätta vad som hänt..
Skuld och skam
Kvinnorna känner skam för sitt funktionshinder och för sin situation. De hamnar i ett
underläge när de hela tiden får höra att de inte kan diska, städa eller klara någonting, och att
de inte är några riktiga kvinnor. Männen angriper kvinnorna i rollen som kvinnor och
förödmjukar dem på alla tänkbara sätt.
Mannen skapar en maktposition och angriper det som kvinnan på grund av sitt
funktionshinder inte klarar av. Kvinnan hamnar i ett underläge och tar på sig skulden för att
ha svårt att klara tillvaron, sig själv, familj, arbete, hushållsarbete eller dylikt.
Det framkommer att man i kvinnojourer och brottsofferjourer upplever att kvinnor med
funktionshinder är skyggare än andra kvinnor. Det är svårare att nå fram till dem ”de skäms
som det är över funktionshindret.” – ”Att bli utsatt för våld av den man har en nära relation
med blir dubbelt värre och det vill man inte prata om”. Att behöva berätta att man blir utsatt
för våld och övergrepp ökar skam- och skuld känslorna.
När det inte är s.k. hemmavåld utfört av en anhörig utan andra män som våldtar kvinnorna
så finns ändå känslan av att det är på grund av funktionshindret som de blivit utsatta för
övergrepp.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
64
Utanförskap, osynliggörande
Det framkommer att funktionshindrade kvinnor av olika anledningar är mer isolerade än
kvinnor utan funktionshinder. Flera olika organisationer påpekar att det är olika
referensramar beroende på om kvinnan har ett funktionshinder eller inte och om hon
befinner sig i arbete eller inte ”Man kan inte prata om samma saker”. Livsvillkoren är olika.
Kulturskillnaderna ger kommunikationsproblem åt båda håll. Funktionshindrade kvinnor
framhåller att de känner ett utanförskap, avvikande, att de kan känna sig osynliggjorda.
En kvinna som får höra att hon inte passar in och därför inte får följa med känner sig
osynligjord av mannen hon lever med. Utanför hemmet blir hon kanske osynligjord av
andra som pratar över huvudet på henne.
Skillnader mot icke-funktionshindrade kvinnor
Funktionshindrade kvinnor säger att det aldrig är samma situation för icke
funktionshindrade människor som för dem. Lever man med fysiska funktionshinder och
kanske kronisk smärta eller psykiska funktionshinder eller utvecklingsstörning så är det
under helt andra förutsättningar än för icke funktionshindrade. Enbart mediciner påverkar
individen såväl fysiskt som psykiskt .
Kvinnor med funktionshinder har många gånger svårt med integriteten. Det kan vara många
främmande händer som ska ta i dem i samband med vård, rehabilitering, daglig hjälp m.m.
Mycket av beröringen kan vara smärtsam. För att orka ”stänger kvinnorna av kroppen” och
ställer sig mentalt vid sidan om.
Man ska komma ihåg att alla barn och ungdomar som växt upp med smärtsjukdomar möter
människor i vården och alla kontakter gör ont. För att klara detta avskärmar de sig från sig
själva. Alla tar i en och bedömer en. Det är svårt att bli självständig och stark då. Integriteten
blir rubbad. Det här kan medföra att det är svårt att sätta gränser och på ett övertygande sätt
markera dessa.
Det framkommer vidare att risken för bestraffning i någon form finns när man behöver
andra människors hjälp för att må bra och klara tillvaron. Att be om hjälp är att känna sig
utlämnad och utsatt.
Vart vänder sig kvinnor med funktionshinder ?
Även om det inte går att belysa med besöksstatistik så framkommer i samtalen med såväl
kvinnojourer som brottsofferjourer att det är få funktionshindrade jämfört med andra
kvinnor som vänder sig till jourerna för att få hjälp. På kommunen tror man att mycket våld
kamoufleras. Hur många utsatta som vänder sig till vården vet man inte. Den fråga som
därmed aktualiseras är: Vart vänder sig funktionshindrade kvinnor som blir utsatta för våld?
Vem hjälper dem?
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
65
Det framkommer också i flera intervjuer att kvinnorna inte gärna vill uppge att de har ett
funktionshinder av rädsla för att bli behandlade som ”funktionshindret” som ett objekt. Det
är skrämmande och samhällsrelaterat. Det framkommer i intervjuer med handikapprörelsen
att ”statusen för funktionshindrade personer” måste höjas, så att funktionshindrade kvinnor
och män möter samma respekt som andra människor.
Våldet relaterar till funktionshindret och symptomen och det borde vara viktigt att
kvinnorna får hjälp att prata om och bearbeta sin specifika situation och får hjälp att ändra
sin självbild. Det är då det kan bli möjligt att lära sig sätta gränser och stå på sig.
Förövaren står för utövandet av våldet men har i vissa sammanhang s.k. latent hjälp av
samhället i övrigt. Samhället hjälper genom rådande värderingar och attityder till att påföra
känslor av skuld och skam, nedvärdera och isolera funktionshindrade människor.
Vad göra ?
Under intervjuerna har det framkommit en hel del förslag på vad som behöver göras för att
förbättra förhållandena med sikte på att avskaffa/minska våldet och förbättra situationen för
funktionshindrade kvinnor som utsatts/utsätts för det.
Det är viktigt att visa att det förekommer övergrepp mot kvinnor med handikapp/
funktionshinder, att föra upp och belysa vad som händer så att det blir en ökad medvetenhet
om dessa frågor.
Det är viktigt att föra statistik. För att komma tillrätta med utsattheten och våldet krävs det
information.
Det måste ske utbildning om övergrepp inom vården, försäkringskassan, skolor och
utbildningsställen. Yrkesfolk måste bli mer observanta på vad som kan pågå.
Biståndhandläggare och andra berörda personer bör uppmärksammas på det här problemet
när det gäller personer med insatser så att de blir mer observanta på vad som kan försiggå.
Kvinnorna måste få hjälp att prata om och bearbeta vad som hänt. Skapa en stödverksamhet
kring kvinnor som tar sig ut så att de får livskraft och livskvalité. Stödja kvinnan så att hon
inte ser sig som offer. Viktigt att inte hamna i offerrollen igen, utan genom t.ex.
empowerment träning och coping strategier få förmåga att styra sitt liv.
RSMH uppger att de behöver egna kvinnocentrum dit de kan gå och vara. Det behövs
rådgivning och stödcentrum för kvinnor som blivit utsatta för övergrepp. Det behövs ett
centrum som kan skapa samvaro och utbildning. Man behöver skapa nätverk runt dessa
kvinnor. De behöver någonstans att ringa och få stöd.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
66
Det framkommer i flera intervjuer med kvinnor som blivit utsatta för våld hur oerhört
viktigt det är med rätt bemötande efter övergrepp. Att bemötandet kan vara avgörande för
möjligheten att på ett bra sätt kunna gå vidare i livet.
Det bör inte vara kvinnorna som måste lämna sina hem. Funktionshindrade kvinnor måste
precis som icke-funktionshindrade lämna sina hem och tillhörigheter för att börja om på
nytt.
Handikapprörelsen och utsatta kvinnor framhåller att man måste vara noggrann i valet av
assistenter till gravt handikappade kvinnor. Kvinnor som t.ex. har afasi har svårt att
kommunicera med omgivningen och blir extra sårbara. Det framhålls att det därför är viktigt
att det finns minst två assistenter och att samhället måste se till att kvinnan får hjälpmedel
för att öka möjligheten till kommunikation. Kvinnan måste också ha stadigvarande kontakt
med en utomstående person som kan förhöra sig om vad som händer i boendet och hur
kvinnan mår. Vikten av att det finns fler personer omkring en gravt funktionshindrad kvinna
belyses i att det i några berättelser framkommit att det är assistenterna som upptäckt
blåmärken på kvinnorna och slagit larm om misstänkt misshandel.
Brottsofferjourer och kvinnojourer nämner att det är svårt att nå ut med information om att
det finns hjälp att tillgå för kvinnor med särskilda behov. Det
är svårt att nå fram med budskapet. Språket kan vara ett problem. Informationen måste
göras tillgänglig.
Avslutande ord
Beroendet och den begränsade möjligheten att sätta gränser är som framkommit några
nyckelfaktorer. Samhället måste se kvinnornas utsatthet.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
67
KÄLLFÖRTECKNING
Kvinnor, män och funktionshinder, SOU 1998:138, s 55-58.
Karin Barron: Kön och inflytande i Brusén, Peter och Lars-Christer Hydén (red.): Ett liv som
andra. Livsvillkor för personer med funktionshinder, Lund 2000, s 95-115.
Women and Disability. Rapport från Spanska IES (Iniciativas e Estudios Sociais) som ingår i
METIS-projektet inom EU:s Daphne-program, 1998.
Guide on Violence and Disabled Women, METIS-projektet inom EU:s Daphne-program,
1998. En kort genomgång av ämnet våld riktat mot funktionshindrade kvinnor
Karin Barron: The Bumpy Road to Womanhood, Disability & Society, vol 12 nr 2, 1997, s
223-239. (En studie av funktionshindrade unga kvinnor i Stockholm och hur de relaterar till
samhällets normer för kvinnlighet)
Nicola Hendey och Gillian Pascall: Independent Living. Gender violence and the threat of
violence, i Disability & Society, vol 13 nr 3, 1998, s 415-427. (En studie av 42 ungdomar med
svåra fysiska funktionshinder och hur en avsaknad av policies vad gäller våld och sexuellt
utnyttjande blir ett hinder för oberoende)
Rosemary Calderbank: Abuse and Disabled People. Vulnerability or social indifference, i
Disability & Society, vol 15 nr 3, 2000, s 521-534.
Marit Hoem Kvam: Rapport till FFO:s konferens i Oslo april 1998, Seksuelle overgrep mot
barn med funkjonshemning, (Marit Hoem Kvam som är verksam vid barnneurologiska
avdelningen på Rikshospitalet i Oslo, har tidigare studerat undersökningsrutinerna inom
sjukvården, hon riktar i sin uppsats också kritik mot norska media som hon menar
underlåter att rapportera att barn med funktionshinder utsätts för sexuella övergrepp)
Eva Lundgren. Gud och alla andra karlar. Natur och kultur 1992.
Socialstyrelsens riksdatabas över Lex Maria ärenden 1992-sept/okt 2000..
Gunnel W. Bergström, Våld mot handikappade kvinnor och flickor, Projektet Kvinnor och
Handikapp Seminarierapport 1993
Gunnel W. Bergström, Nordiskt Forum i Åbo. Delar i seminarierapport. Projektet Kvinnor
och Handikapp 1994.
Tidningsartiklar:
Hans Hallerfors: Övergrepp, Intra 1/97
Hans Hallerfors, Skärp vaksamheten mot övergrepp, INTRA 4/ 99.
Mimmi Palm: Rullstol och höga klackar, Genus 2/2000
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
68
Nora Groce, Girls and Women with Disability: A Global Overview
Mia Ekengren: Svårt vara kvinna i psykiatrin, Spegeln, Stödcentrum mot incest
Ikapp
Att läsa om våld, rättsliga frågor och funktionshinder:
Snorre Hermansson m.fl.: Rapport från projektet Rättstrygghet för personer med
utvecklingsstörning, FUB (För Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och vuxna), Stockholm
1996.
Overgrep og vold mot kvinner med funksjonshemming, Rapport från konferanse i Oslo,
april 1998, FFO Oppland (Funksjonshemmedes Fellesorganisasjon.
Lydia Zijdel: Manual for Comprehensive Enpowerment Training. For disabled women
and/or girls and for disabled men and/or boys, EU-kommissionen och EDF (European
Disability Forum), 1999.
Margaret A Nosek och Carol A Howland: Abuse and Women with Disabilities, 1998 (en
stringent och kritisk genomgång av forskningen på området) finns utlagd på Vawnets
hemsida: www.vaw.edu/Vawnet/disab.htm vilket land??
Miriam Ticoll: Violence and People with Disabilities. A Review of the Literature, av Roeher
Institute på uppdrag av the National Clearinghouse on Family Violence, Ministry of Supply
and Services, Canada 1994. Finns utlagd på National Clearinghouse on Family Violence’s
hemsida: www.hc-sc.gc.ca (En bra och systematisk genomgång av forskningens syn på vad
som orsakar våldet mot funktionshindrade, vilka förebyggande åtgärder som behövs osv.
Innehåller även en grov sammanfattning av forskningsdata).
Torunn Arntsen Sörheim, Vanlige kvinner – uvanlige utfordringer. Universitetet i Oslo 1998
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
69
BILAGA 1
CONCLUSIONS BROUGHT UP BY THE METIS PROJECT.
DAPHNE Initiative, Proj.Num.: 97-047-1-W
NAME OF THE ORGANISATION: Iniciativas y Estudios Sociales (IES)
NAME OF THE PROJECT: “METIS Project”
ADDRESS: Av. Rosalía de Castro, 34-p2-3ºB, 15895 – Milladoiro-Ames (A Coruña), Spain TEL.:
+34-981-524808 FAX: +34-981-524820 E-mail: mailto:[email protected]
CONTACT PERSON: Marita Iglesias
FINAL PRODUCTS:
WEB PAGE in Internet: http://www.asoc-ies.org/documentos.htm#violencia
“Guide on Violence and Disabled Women” (publication in English, Spanish and Gallego).
“Report on Violence and Disabled Women” (publication in English and Spanish)
Many disabled women see themselves as subjects of maltreatment and abuse, while society
ignores the problem.
Many disabled women do not see themselves subjects of violence, because they consider these situations
habitual in their lives and associated with disability.
.
Disability is a risk factor when suffering abuse and maltreatment situations, which added to the fact of
being a woman, increases the risk to higher rates than those of the violence suffered by women in general.
Women with sensorial, learning, and communication problems, are more likely to suffer abuse and violence.
Not having the traditional female roles assigned contributes to lower self-esteem and increases vulnerability,
elements that favour becoming an object of violence.
Violence against disabled women shares common characteristics with the female collective, but has specific
characteristics as well.
Most professionals in charge of counselling and interventions in maltreatment to women ignore that many
disabled women are in the same situation. Either because information does not reach them, or because they
do not typify as violent acts those they believe associated to disability.
Depending on others to cope in daily life increases the risk of being objects of violent actions. This risk is
believed lower when personal assistance is given with former professional training and psychological
aptitude.
Violence against disabled women has more to do with the fact it is considered an extenuating circumstance
that these actions are perpetrated against “a faulty being, than on using a woman’s body as a demonstration
of power and control.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
70
BILAGA 2
UTDRAG UR
MANIFEST AV OCH FÖR KVINNOR MED FUNKTIONSHINDER I EUROPA,
antaget i Bryssel den 22 februari 1997 av Europeiska handikapp-forumets arbetsgrupp om
kvinnor med funktionshinder.En revidering av rekommendationer från Förenta nationernas
expertseminarium om kvinnor
med funktionshinder i Wien 1990, och ett befästande av
FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet
och jämlikhet.
Utgiven av: Europeiskt handikappforum. Arbetsgruppen om kvinnor med funktionshinder
Square Ambiorix 32 Box 2/A B-1000 Bryssel, BelgienTel.: 32/2/282.46.00 Fax:
32/2/282.46.09 E-post: [email protected] http://www.edf-feph.org
------------------1. Mänskliga rättigheter, etik
1.1
Funktionshindrade flickors och kvinnors mänskliga rättigheter och friheter skall
tillfullo erkännas och respekteras. De skall ha lika möjligheter inom alla samhällsområden.
Vikten av att samhället är tillgängligt för dem skall erkännas och åtgärder vidtas för att se till
att de får tillgång till information, kommunikation och att den fysiska miljön görs tillgänglig,
i enlighet med standardregel nr 5.
1.2
Funktionshindrade kvinnor skall informeras om sina medborgerliga och
mänskliga rättigheter för att kunna fatta egna beslut.
1.3
Lämplig lagstiftning som garanterar fullt utövande av kvinnors rätt att bestämma över
sexualitet, graviditet, ny fertiliseringsteknik, adoption, moderskap
och andra i detta avseende viktiga frågor, skall antas och genomföras.
1.4
Funktionshindrade kvinnors rättigheter inkluderar deras rätt att kontrollera och
fritt och ansvarsfullt bestämma om frågor som rör deras sexualitet, inbegripet hälsofrågor
som rör sexualitet och reproduktion, fria från tvång, diskriminering och våld. Inga
medicinska beslut som rör en funktionshindrad kvinna – vilken orsak hennes
funktionshinder än har – skall fattas utan hennes medgivande och utan att hon fått full
information.
1.5
Åtgärder skall införas för att skydda kvinnor med psykiska hälsoprob-lem eller
förståndshandikapp och information skall ges på ett sätt som de lätt förstår. Vid behov skall
en talesman tillhandahållas för att underlätta deras beslutsfattande.
1.6
Öppna och allmänna diskussioner om ämnen som exempelvis sexualitet och
sexuella preferenser, som ofta anses för känsliga att ta upp, skall uppmuntras, med tillbörlig
respekt för kulturella normer. Syftet skall vara att öka kunskapsnivån bland kvinnor med
funktionshinder, deras familjer, personal och befolkningen i allmänhet.
1.7
Situationen för flickor och kvinnor med andra sexuella preferenser (t.ex.
lesbiska) skall belysas som en fråga om mänskliga rättigheter inom handikapprörelsen för
kvinnor, kvinnorörelsen och rörelsen för lesbiska kvinnor, och i övriga delar av vårt
samhälle.
1.8
I länder där kulturella och religiösa traditioner gör att tillgängligheten till
medicinsk service, yrkesutbildning, rehabilitering, sysselsättning och annan service är svår
för funktionshindrade kvinnor, skall åtgärder vidtas för att säkra att dessa hinder avlägsnas
på ett sätt som gör att flickor och kvinnor med funktionshinder kan få dessa förmåner.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
71
1.9
Flickor och kvinnor med funktionshinder som är invandrare eller kommer från
tredje land skall ha samma rättigheter och tillgång till samma allmänna stöd som andra
flickor och kvinnor med funktionshinder i deras land.
1.10
Utvecklingen och tillämpningen av nya fertiliseringstekniker för att förhindra
funktionshinder skall ses ur perspektiv som tar hänsyn till etiska dimensioner och till de
mänskliga rättigheterna. Urval före födelsen grundat på funktionshinder bör förbjudas.
1.11
Den funktionshindrade kvinnan skall av läkare, släktingar eller myndigheter inte
uppmanas eller tvingas till abort. Diskussioner där människor utsätts för en kostnadsanalys,
eller där beslut utgår från resonemang om huruvida ett mänskligt liv är mer eller mindre värt
att leva, skall inte tillåtas. En funktionshindrad kvinnas beslut om att föda eller inte föda ett
barn måste respekteras.
1.12
Särskilda satsningar bör göras för att garantera att test på människor inte tillåts,
med hänvisning till konventionen om mänskliga rättigheter och biomedicin.
Funktionshindrade kvinnor skall också skyddas från att utsättas för biologiskt och
farmaceutiskt experimenterande.
1.13
Alla länder skall uppmuntra åtgärder för att säkra jämställd delaktig-het i det
religiösa livet i samhället för flickor och kvinnor med funktionshinder som väljer detta, och
uppmuntra åtgärder för att utplåna diskriminering i det religiösa livet. Religiös litteratur skall
göras tillgänglig för kvinnor med hörsel- och synnedsättningar och kvinnor med
förståndshandikapp.
1.14
Funktionshindrade kvinnor skall ha rätt att, och ges möjligheter att utöva den
rätten, bli mer synliga i såväl jämställdhetspolitiken som handikappolitiken.
--------------7. Våld, sexuellt utnyttjande och säkerhet
7.1
Funktionshindrade flickors och kvinnors rätt att leva i frihet och säkerhet
skall tillfullo erkännas. Våld mot flickor och kvinnor med funktionshinder är ett stort problem
och statistiken visar att funktionshindrade flickor och kvinnor, på grund av sin sårbarhet, löper
större risk att falla offer för våld. Kontroll över den egna kroppen bör garanteras
funktionshindrade kvinnor för att skydda dem mot fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Detta är
mycket viktigt särskilt för funktionshindrade kvinnor som måste vistas på sjukhus, befinner sig
under rehabilitering och på andra institutioner, och för dem som inte kan företräda sig själva.
7.2
Särskilda program för att förebygga sådant våld måste genomföras (som t.ex.
programmen i Nederländerna, Tyskland, Storbritannien, Spanien och Österrike) med förståelse
för de unika behov som flickor och kvinnor har som behöver assistans för att sköta sin hygien.
De bör informeras om hur våld förebyggs, hur man känner igen att våld brukats och hur man
anmäler våldshandlingar. Funktionshindrade flickor och kvinnor med psykiska hälsoproblem,
förståndshandikapp, kommunikationshandikapp och/eller svåra funktionshinder kan förmodas
vara mer utsatta.
7.3
Funktionshindrade flickor och kvinnor bör ha tillgång till särskilda
utbildningsprogram anpassade efter deras behov, och när hinder för integreringen finns, skall
stödservice tillhandahållas i syfte att underlätta integreringen i den allmänna befolkningen.
7.4
Funktionshindrade kvinnor, deras familjer och alla som arbetar med
funktionshindrade kvinnor skall vara fullt informerade om hur man förebygger sexuellt
utnyttjande. När det gäller utnyttjande av funktionshindrade kvinnor, i synnerhet kvinnor med
förståndshandikapp, bör lagstiftningen utvecklas och förstärkas och involverad personal (domare,
juridiska rådgivare, åklagare, o.s.v.) bör utbildas. För kvinnor med psykiska hälsoproblem bör
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
72
avdelningar och service bara för kvinnor finnas, som erbjuder ett alternativ i synnerhet för
kvinnor med samma kulturella eller etniska bakgrund. Skadliga attityder och seder som påverkar
flickor och kvinnor, t.ex. kvinnlig omskärelse, skall utplånas genom utbildningsprogram för
kvinnor och män och straffrättslig lagstiftning.
7.5
Skyddat boende såsom kvinnohus och alla andra allmänna organisationer
och stöd (broschyrer, telefonnummer, terapeuter, o.s.v.) inom området för våld mot och sexuellt
utnyttjande av kvinnor, bör göras tillgängliga för kvinnor med alla typer av funktionshinder.
7.6
Situationen för flickor och kvinnor med funktionshinder bör integreras i de
undersökningar om våld mot kvinnor som den särskilde rapportören för FN:s kommission om
mänskliga rättigheter genomför. Särskilda studier bör genomföras i de europeiska staterna.
7.7
Med tanke på att risken för att utsättas för våld är högre för funktionshind
rade kvinnor, bör särskild uppmärksamhet ägnas åt de effekter på kvinnors psykiska hälsa som
våldshandlingar, psykiskt förtryck eller sexuellt utnyttjande eller hot om sådant har.
7.8
Den rapport som begärs av Europaparlamentet om att årligen se över frågan
om våld mot och diskriminering av funktionshindrade, bör särskilt ta upp funktions-hindrade
flickors och kvinnors situation, och bör ge förslag om förbättrad lagstiftning för skydd mot våld
för funktionshindrade kvinnor.
7.9
Åtgärder bör vidtas för att skydda flickor och kvinnor mot den funktions
hindrande seden med könsstympning, vilken är att betrakta som ett brott enligt handlingsplanen
från FN:s kvinnokonferens.
----------------
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
73
BILAGA 3
Utdrag ur handlingsplanen från FN:s konferens om kvinnor,
Beijing 1995
http: //www.un.org/womenwatch
(Texten finns här återgiven delvis på svenska, delvis på engelska)
--------------Beijing Declaration
We, the Governments,....
-----3. Determined to advance the goals of equality, development and peace for all women everywhere in the interest
of all humanity,
-----------------We are determined to.....
32. Intensify efforts to ensure equal enjoyment of all human rights and fundamental
freedoms for all women and girls who face multiple barriers to their empowerment and advancement because
of such factors as their race, age, language, ethnicity, culture, religion, or disability, or because they are
indigenous people;
---------D. Våld mot kvinnor
112. Våld mot kvinnor är ett hinder för att uppnå målen jämställdhet, utveckling och fred. Våld mot
kvinnor både kränker och minskar eller upphäver kvinnors möjligheter att åtnjuta mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter. Den mångåriga försummelsen att skydda och främja dessa rättigheter och friheter i
fall av våld mot kvinnor är ett problem för alla stater och bör åtgärdas. Kunskaperna om våldets orsaker
och konsekvenser liksom om dess frekvens och åtgärder för att bekämpa det har vidgats sedan
Nairobikonferensen. I alla samhällen är kvinnor och flickor i högre eller mindre grad utsatta för fysisk,
sexuell och psykologisk misshandel som skär tvärs över gränserna för inkomst, klass och kultur. Kvinnors
låga sociala och ekonomiska ställning kan vara både en orsak och en följd av våld mot kvinnor.
113. Begreppet ”våld mot kvinnor” innebär varje våldshandling som riktar sig mot kvinnor som sådana och
som resulterar i, eller som sannolikt resulterar i, fysisk, sexuell eller psykologisk skada eller lidande för
kvinnorna, inklusive hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckliga frihetsberövanden, vare sig de sker i
det offentliga eller det privata livet. Utan begränsning till det följande omfattar våld mot kvinnor således:a)
Fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som inträffar i familjen, inklusive slag, sexuell misshandel av flickebarn i
hushållet, våld i samband med hemgift, äktenskaplig våldtäkt, kvinnlig könsstympning och andra
traditionella sedvänjor som skadar kvinnorna, icke äktenskapligt våld och våld i samband med
exploatering.b) Fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som inträffar i samhället, inklusive våldtäkt, sexuell
misshandel, sexuella trakasserier och hotelser på arbetsplatsen, på utbildningsinstitutio-nerna och på andra
håll, handel med kvinnor och tvångsprostitution.c) Fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som förövas eller
tolereras av staten varhelst det inträffar.
114. Andra våldshandlingar mot kvinnor innefattar kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter i situationer
av väpnad konflikt, särskilt mord, systematisk våldtäkt, sexuellt slaveri och påtvingat havandeskap.
115. Våldshandlingar mot kvinnor omfattar också tvångssterilisering och tvingande abort, användning av
preventivmedel av tvång eller på grund av våld, barnamord på små flickor och prenatal könsselektion.
116. Vissa grupper av kvinnor, såsom kvinnor som hör till minoritetsgrupper, ursprungskvinnor,
flyktingar och migranter som är kvinnor, inklusive migrerande arbetare som är kvinnor, kvinnor i
fattigdom som lever på landsbygden eller i avlägsna samhällen, utblottade kvinnor, kvinnor på
institutioner eller i fängelse, flickebarn, kvinnor med handikapp, äldre kvinnor, tvångsförflyttade
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
74
kvinnor, repatrierade kvinnor, kvinnor som lever i fattigdom och kvinnor i situationer av väpnad
konflikt, utländsk ockupation, anfallskrig, inbördeskrig, terrorism, inklusive tagande av gisslan, är också
särskilt utsatta för våld.
117. Vare sig de inträffar i hemmet eller i samhället, eller förövas eller tolereras av staten, ingjuter
våldshandlingar eller hot om våld rädsla och osäkerhet i kvinnors liv och utgör hinder för att uppnå
jämställdhet, utveckling och fred. Rädslan för våld, inklusive trakasseri, begränsar ständigt kvinnors
rörlighet och deras tillgång till resurser och nödvändiga aktiviteter. Höga sociala och ekonomiska
kostnader samt kostnader för hälsovård både för individen och samhället är förenade med våld mot
kvinnor. Det räknas bland de viktigaste sociala mekanismerna på vilka kvinnors underkastelse beror .I
många fall inträffar våld mot kvinnor och flickor i familjen eller i hemmet, där våld ofta tolereras.
Vanvård, fysisk och sexuell misshandel och våldtäkt av flickebarn och kvinnor som förövas av
familjemedlemmar och andra medlemmar i hushållet, liksom förekomst av äktenskaplig och icke
äktenskaplig misshandel går ofta oanmälda och är på så sätt svåra att upptäcka. Även när sådant våld
anmäls skyddas sällan offren och förövarna straffas sällan.
118. Våld mot kvinnor är ett uttryck för de historiskt ojämlika maktrelationer mellan män och kvinnor,
vilka har lett till mäns herravälde över kvinnor och diskriminering av dem och till att bromsa kvinnors
befordran. Våld mot kvinnor i alla åldrar härrör väsentligen från kulturella mönster, särskilt de skadliga
effekterna av vissa traditionella vanor och sedvänjor och alla beteenden av extrem karaktär som är
förbundna med ras, sex, språk eller religion som för all framtid bevarar den låga status som förbehålls
kvinnor i familjen, arbetsplatsen, samfundet och samhället. Våld mot kvinnor förvärras av det sociala
trycket, i synnerhet skammen av att anmäla vissa handlingar som förövats mot kvinnor; kivnnors brist
på tillgång till juridisk information och hjälp eller rättsligt skydd; bristen på lagar som på ett effektivt
sätt förbjuder våld mot kvinnor; underlåtenhet att reformera existerande lagar; otillräckliga
ansträngningar från de offentliga myndigheternas sida att upplysa om existerande lagar och se till att de
efterlevs; och frånvaron av utbildningsmedel och andra sätt för att ta itu med orsakerna till och
konsekvenserna av våldet. Bilder i media av våld mot kvinnor, särskilt de som skildrar våldtäkt eller
sexuellt slaveri såväl som användandet av kvinnor och flickor som sexobjekt, inklusive pornografi, är
omständigheter som bidrar till fortsatt utbredning av sådant våld med beklaglig inverkan på allmänheten
generellt och särskilt på barn och unga människor.
119. För den utmanande uppgiften att avskaffa våld mot kvinnor inom familjen, samfunden och staterna
är det nödvändigt och görligt att utveckla ett holistiskt och tvärsektoriellt synsätt med många discipliner.
Jämställdhet, partnerskap mellan kvinnor och män samt respekt för den mänskliga värdigheten måste
genomsyra alla stadier i samhällslivet. Utbildningssystemen måste främja självrespekt, ömsesidig
respekt och samarbete mellan kvinnor och män.
120. Frånvaron av pålitliga data och statistiska uppgifter om förekomsten av våld, uppdelade efter kön,
gör det svårt att utarbeta program och följa upp förändringar. Bristen på eller otillräcklig dokumentation
och forskning om våld i hemmet, sexuella trakasserier och våld mot kvinnor och flickor i det privata
och offentliga livet, inklusive på arbetsplatsen, utgör hinder för att utarbeta specifika strategier för
ingripande. Erfarenheten från ett antal länder visar att kvinnor och män kan mobiliseras för att
övervinna våld i alla dess former och att effektiva offentliga åtgärder kan vidtas för att ta itu med både
orsakerna till och konsekvenserna av våld. För att ändra på sakernas tillstånd är det abslolut nödvändigt
att få stöd från grupper av män som är beslutna att kämpa mot det våld som utövas med hänsyn till kön.
(gender violence)*
121. Kvinnor kan vara utsatta för våld som utövas av personer i myndighetsställning i lägen både med
och utan konflikt. Utbildning av alla befattningshavare i humanitär rätt och i mänskliga rättigheter och
bestraffning av utövare av våldshandlingar mot kvinnor skulle vara till hjälp för att se till att sådant våld
inte förekommer från offentliga befattningshavares sida, vilka kvinnor bör kunna förlita sig på, liksom
polis, och fängelsepersonal och säkerhetsstyrkor.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
75
122. Ett verkligt upphävande av handel med kvinnor och flickor är en fråga av mycket betydande
internationellt intresse. Genomförande av 1949 års konvention om upphävande av handel med
människor och av utnyttjande av andras prostitution 20) liksom andra relevanta instrument behöver
granskas och förstärkas. Utnyttjande av kvinnor i internationella nätverk av prostitution och handel har
kommi i för den internationella organiserade brottsligheten. Den särskilde rapportören från
kommissionen för mänskliga rättigheter om våld mot kvinnor, som har undersökt dessa handlingar
såsom en ytterligare orsak till kränkningen av kvinnors och flickors mänskliga rättigheter och
grundläggande friheter anmodas att inom ramen för sitt uppdrag och som en viktig fråga ta itu med
problemet med den internationella handeln för sexhandeln liksom med problemen med
tvångsprostitution, våldtäkt, sexuell misshandel och sexturism. Kvinnor och flickor som är offer för
denna internationella handel är i farozonen för ytterligare våld, liksom för oönskade havandeskap och
sexuellt överförd smitta, inklusive HIV/AIDS.123. När regeringar tar itu med våld mot kvinnor bör de
och andra aktörer främja en aktiv och tydlig politik för integrering av ett jämställdhets-perspektiv i alla
politik och i alla program (mainstreaming a gender perspective) * så att, innan beslut fattas, en analys
kan göras av inverkan på respektive kvinnor och män.
Strategiskt mål D.1. Vidta samordnade åtgärder för att förhindra och avskaffa våld mot kvinnor
Åtgärder som skall vidtas
124. Av regeringar: a) Fördöma våld mot kvinnor och avstå ifrån att framkalla varje sedvänja, tradition
eller religion som undandrar sig förpliktelsen att avskaffa den enligt deklarationen om avskaffande våld
mot kvinnor. b) Avstå från att delta i våld mot kvinnor och handla med erforderlig noggrannhet för att
förhindra, undersöka och enligt nationell lagstiftning straffa våldshandlingar mot kvinnor, vare sig dessa
handlingar förövas av sten eller av privata personer. c) Lagstifta om och/eller tillämpa straff- och civila
sanktioner, arbets- och administrativa sanktioner i den inhemska lagstiftningen för att bestraffa och
avhjälpa de orätter som begåtts mot kvinnor och flickor vilka är föremål för någon form av våld, vare
sig i hemmet, på arbetsplatsen, i samfundet eller i samhället. d) Anta och/eller genomföra och periodvis
granska och analysera lagstiftning i syfte att säkerställa att den bidrar till att avskaffa våld mot kvinnor,
med betoning på förebyggande av våld och åtal mot lagbrytare; vidta åtgärder för att garantera skydd åt
kvinnor som är utsatta för våld, tillgång till rättvis och effektiv hjälp, inklusive ersättning åt offren och
återanpassning av dem samt omskolning av förövarna. e) Arbeta aktivt på att ratificera och/eller
tillämpa internationella normer och instrument om mänskliga rättigheter då de syftar på våld mot
kvinnor, inklusive den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter, 21) den internationella
konventionen om civila och politiska rättigheter, 13) den internationella konventionen om ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter, 13) och konventionen mot tortyr och anan grym, omänsklig och
förnedrande behandling eller bestraffning;22) f) Tillämpa konventionen om avskaffande av alla former
av diskriminering mot kvinnor med hänsyn till den allmänna rekommendationen nr 19 som antogs av
kommittén för avskaffande av diskriminering mot kvinnor vid dess elfte möte; 23) g) Främja en aktiv
och synlig politik för integrering av ett jämställdhetsperspektiv (mainstreaming a gender perspective)* i
all politik och i alla program som avser våld mot kvinnor; aktivt uppmuntra, stödja och genomföra
åtgärder och program som syftar till att öka kunskaperna och förståelsen för orsakerna, konsekvenserna
och mekanismerna av våld mot kvinnor, bland dem som ansvarar för genomförandet av denna politik,
såsom tjänstemän som tillämpar lagarna, polispersonal och juridisk, medicinsk och social personal,
liksom de som behandlar frågor om minoriteter, migrationer och flyktingar, och utarbeta strategier som
tryggar att kvinnor som är offer för våld inte blir offer på nytt på grund av lagar som saknar ett
jämställdhetsperspektiv eller på grund av rättspraxis. h) Medge kvinnor som är offer för våld tillgång
till rättsmaskineriet och, enligt nationell lagstiftning, till rättvis och effektiv hjälp för den skada de lidit
och informera kvinnor om deras rättigheter att söka upprättelse genom att vända sig till sådant
maskineri. i) Utfärda och tillämpa lagar som sanktionerar de gärningsmän som tillämpar våldsmetoder
mot kvinnor och begår våldshandlingar mot dem, såsom kvinnlig könsstympning, barnamord av små
flickor, val av kön före födseln och våld i samband med hemgift, och ge kraftigt stöd åt
ansträngningarna från icke-statliga och samfundsorganisationer för att avskaffa sådana metoder. j)
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
76
Utarbeta och på alla lämpliga nivåer genomföra handlingsplaner för att avskaffa våld mot kvinnor. k)
Vidta alla erforderliga åtgärder, speciellt inom utbildningsområdet, för att förändra mäns och kvinnors
sociala och kulturella uppförandemönster, och för att avskaffa fördomar, sedvänjor och metoder som
grundas på idén att ett av de två könen är överlägset eller underlägset det andra eller på stereotypa roller
för män och kvinnor.
l) Skapa eller förstärka institutionella mekanismer så att kvinnor och flickor i
en säker och förtrolig omgivning, utan fruktan för straff eller hämnd, kan anmäla våldshandlingar som
begåtts mot dem och göra en polisanmälan. m) Se till att kvinnor med handikapp har tillgång till
information som rör våld mot kvinnor och tjänster för skydd. n) Utarbeta, förbättra eller i tillämpliga
fall organisera, och finansiera utbildningsprogram för domstolspersonal, juridisk, medicinsk och social
personal, utbildnings- och polispersonal samt personal inom immigrationsväsendet, för att undvika
maktmissbruk som leder till våld mot kvinnor och göra sådan personal mottaglig för arten av
våldshandlingar och hot om våld mot kvinnor (gender-based)* för att garantera en rättvis behandling av
kvinnliga offer. o) Lagstifta vid behov och förstärka existerande lagar som straffar polis,
säkerhetsstyrkor eller alla andra statens representanter som inlåter sig på våld mot kvinnor under
tjänsteutövning; granska existerande lagstiftning och vidta effektiva åtgärder mot förövare av sådant
våld. p) Avsätta tillräckliga resurser i regeringens budget och uppbåda samhälleliga resurser för att
finansiera verksamheter som syftar till att avskaffa våld mot kvinnor, inklusive resurser för att
genomföra handlingsplaner på alla lämpliga nivåer. q) I de rapporter som avges enligt bestämmelser i
relevanta FN-instrument om mänskliga rättigheter inbegripa information som gäller våld mot kvinnor
och åtgärder som vidtagits för att tillämpa deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor. r)
Samarbeta med den särskilda rapportören i kommissionen för mänskliga rättigheter om våld mot
kvinnor när hon utför sitt uppdrag, stödja hennes arbete och ge henne all begärd information; även
samarbeta med andra kompetenta instanser såsom den specielle rapportören i kommissionen för
mänskliga rättigheter om tortyr och den specielle rapportören i kommissionen för mänskliga rättigheter
om summariska, utomrättsliga och godtyckliga avrättningar i frågor som gäller våld mot kvinnor. s)
Rekommendera att kommissionen för mänskliga rättigheter förnyar uppdraget för den speciella
rapportören om våld mot kvinnor när hennes mandattid går ut 1997 och, om det är motiverat, uppdatera
och styrka det.
125. Av regeringar, inklusive lokala myndigheter, samhälleliga organisationer, icke-statliga
organisationer, utbildningsorgan, den offentliga och privata sektorn, särskilt företag, och massmedia,
beroende på fall: a) Tillhandahålla tillflyktsorter och understöd med god finansiering för flickor och
kvinnor som utsatts för våld, liksom medicinska, psykiska och andra råd samt vid behov gratis rättshjälp
eller rättshjälp till låg kostnad, samt erforderligt stöd för att hjälpa dem att finna utkomstmöjligheter. b)
Inrätta tjänster som är språkligt och kulturellt tillgängliga för kvinnor och flickor som är migranter,
inklusive migrerande arbetare som är kvinnor, och som är offer för våld på grund av sitt kön. c) Inse att
migranter som är kvinnor, inklusive migrerande arbetare som är kvinnor, är utsatta för våld och andra
former av misshandel och att de senares rättsliga ställning i värdlandet beror på arbetsgivarna som kan
utnyttja deras situation. d) Stödja initiativ från kvinnoorganisationer och icke-statliga organisationer
över hela världen för att väcka medvetande om problemet med våld mot kvinnor och bidra till att det
avskaffas. e) Organisera, stödja och finansiera samhälleliga kampanjer för utbildning och
yrkesutbildning för att väcka medvetande om att våld mot kvinnor är en kränkning av deras mänskliga
rättigheter och uppmuntra lokala samfund att använda lämpliga traditionella och nyskapande metoder
som tar hänsyn till skillnader mellan könen (gender-sensitive)* för att lösa konflikter. f) Erkänna,
stödja och främja den viktiga roll som mellanliggande institutioner spelar, sådana som primära
hälsovårdscentraler, centraler för familjeplanering, existerande skolhälsovård, mödravårdscentraler,
centraler för migrerande familjer etc. inom området för information och utbildning i samband med
misshandel. g) Organisera och finansiera informationskanpanjer och program för utbildning och
yrkesutbildning i syfte att göra flickor och pojkar och kvinnor och män medvetna om de skadliga
effekterna på de personliga och sociala planen av våld i familjen, samfundet och samhället; lära dem att
kommunicera utan våld och främja utbildning för offer och möjliga offer så att de kan skydda sig själva
och andra mot sådant våld. h) Sprida information om det stöd som erbjuds kvinnor och familjer som är
offer för våld. i) Tillhandahålla, finansiera och uppmuntra program för rådgivning och rehabilitering för
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
77
våldsutövarna och främja forskning inom dessa områden för att förhindra att sådant våld upprepas .j)
Väcka medvetenhet om medias ansvar att främja icke stereotypa bilder av kvinnor och män, liksom att
avskaffa den typ av presentation som framkallar våld och uppmuntra de ansvariga för innehållet i media
att upprätta etiska regler och uppförandekoder; även väcka medvetande om medias viktiga roll att
informera och utbilda människor om orsakerna till våld mot kvinnor och dess effekter och att stimulera
offentlig debatt i ämnet.
126. Av regeringar, arbetsgivare, fackföreningar, lokala organisationer och ungdomsorganisa-tioner,
alltefter fallet: a) Utarbeta program och rutiner för att avskaffa sexuella trakasserier och andra former
av våld mot kvinnor inom alla utbildningsinstitutioner, arbetsplatser och på andra håll. b) Utarbeta
program och rutiner för att utbilda och väcka medvetenhet om våldshandlingar mot kvinnor som utgör
ett brott och en kränkning av kvinnors mänskliga rättigheter. c) Utarbeta program för rådgivning, terapi
och stöd för flickor, tonåringar och unga kvinnor som har varit eller är inblandade i förhållanden med
misshandel, särskilt de som lever på hem eller institutioner där misshandel förekommer. d) Vidta
speciella åtgärder för att avskaffa våld mot kvinnor, särskilt kvinnor i utsatta situationer, såsom unga
kvinnor, flyktingar, tvångsförflyttade kvinnor och internflyktingar, kvinnor med handikapp och kvinnor
som är migrerande arbetare, samt tillämpa all existerande lagstiftning och vid behov utarbeta nya lagar
för kvinnor som är migrerande arbetare i både dess ursprungsländer och i mottagarländer.
127. Av Förenta Nationernas generalsekreterare: Lämna allt erforderligt stöd till den särskilde
rapportören i kommissionen om mänskliga rättigheter om våld mot kvinnor, särskilt den personal och de
resurser som krävs för att utföra uppgifterna i hans uppdrag, speciellt för att genomföra uppdrag ensam
eller tillsammans medandra särskilda rapportörer och arbets-grupper och följa upp dessa uppdrag, samt
tillräckligt stöd för periodvis återkommande konsultationer med kommittén för avskaffande av
diskriminering mot kvinnor och samtliga organ som inrättats med stöd av internationella
överenskommelser.
128. Av regeringar, internationella organisationer och icke-statliga organisationer: Uppmuntra spridning
och tillämpning av UNHCR:s riktlinjer för skyddande av flyktingkvinnor och om förebyggande av
sexuellt våld mot flyktingar och sätten att avhjälpa detta.
Strategiskt mål D.2. Studera orsakerna till våld mot kvinnor och följderna därav samt
effektiviteten hos förebyggande åtgärder Åtgärder som skall vidtas
129. Av regeringar, regionala organisationer, Förenta Nationerna, andra internationella organisationer,
forskningsinstitutioner, kvinnors och ungdomars organisationer och icke-statliga organisationer,
alltefter behov: a) Främja forskning, samla data och ställa samman statistik, som avser förekomsten av
olika former av våld mot kvinnor, speciellt vad gäller våld i hemmet, och uppmuntra forskning om
orsakerna till, arten av, allvaret i och följderna av våld mot kvinnor och effektiviteten hos de åtgärder
som tillämpats för att förebygga och avhjälpa våld mot kvinnor. b) Garantera en vid spridning av
resultat från forskning och studier. c) Stödja och initiera forskning om effekter av våldet, särskilt av
våldtäkt på kvinnor och flickebarn, och sprida den därav följande informationen och statistiken till
allmänheten. d) Uppmuntra media att undersöka inverkan av stereotypa genderroller inklusive de
stereotyper som förevigas av kommersiell reklam vilken uppvisar genderelaterad våld mot kvinnor och
ojämlikheter och hur de överförs under olika skeden i livet och vidta åtgärder för att avskaffa dessa
negativa bilder i syfte att främja ett samhälle fritt från våld.
Strategiskt mål D.3. Avskaffa människohandel med kvinnor och stödja offer för våld i samband
med prostitution och människohandel Åtgärder som skall vidtas
130. Av regeringar i ursprungsländer, genomgångsländer och mottagarländer, regionala och
internationella organisationer såsom tillämpligt: a) Överväga att ratificera och tillämpa internationella
konventioner om människohandel och om slaveri. b) Vidta lämpliga åtgärder för att ta itu med roten
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
78
till det onda, inklusive externa faktorer som uppmuntrar människohandel med kvinnor och flickor för
prostitution och andra former av kommersialiserad sex, tvångsäktenskap och tvångsarbete för att
avskaffa människohandel med kvinnor, inklusive genom att förstärka existerande lagstiftning i syfte att
erbjuda bättre skydd av kvinnors och flickors rättigheter och att straffa förövarna, både genom juridiska
och civila åtgärder. c) Gradvis öka samarbetet och gemensamma åtgärder med alla relevanta
myndigheter och institutioner som tillämpar lagen i syfte att upplösa nationella, regionala och
internationella nätverk för människohandel. d) Tilldela resurser för att erbjuda omfattande program
som är utformade att hjälpa offer för människohandel att hämta sig och återinföra dem i samhället,
inklusive genom arbetsutbildning, juridisk hjälp och sekretessbelagd hälsovård, och vidta åtgärder för
att samarbeta med icke-statliga organisationer i syfte att ge offren för människohandel social, medicinsk
och psykisk vård. e) Utarbeta program och politik för utbildning och yrkesutbildning och överväga att
stifta lagar som syftar till att förhindra sexturism och människohandel, med särskild betoning på skyddet
av unga kvinnor och barn.---------L The Girl child (punkterna 259-285)
------------270. The girl child with disabilities faces additional barriers and needs to be ensured nondiscrimination and equal enjoyment of all human rights and fundamental freedoms in accordance
with the United Nations Standard Rules on the Equalization of Opportunities for Persons with
Disabilities.
----------L 7. Eradicate violence against the girl child
Actions to be taken
283. By Governments and, as appropriate, international and non-governmental organizations:
(a) Take effective actions and measures to enact and enforce legislation to protect the safety and
security of girls from all forms of violence at work, including training programmes and support
programmes, and take measures to eliminate incidents of sexual harassment of girls in
educational and other institutions;
(b) Take appropriate legislative, administrative, social and educational measures to protect the girl
child, in the household and in society, from all forms of physical or mental violence, injury or abuse,
neglect or negligent treatment, maltreatment or exploitation, including sexual abuse;
(c) Undertake gender sensitization training for those involved in healing and rehabilitation and other
assistance programmes for girls who are victims of violence and promote programmes of information,
support and training for such girls;
(d) Enact and enforce legislation protecting girls from all forms of violence, including female
infanticide and prenatal sex selection, genital mutilation, incest, sexual abuse, sexual exploitation, child
prostitution and child pornography, and develop age-appropriate safe and confidential programmes and
medical, social and psychological support services to
assist girls who are subjected to violence.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
79
BILAGA 4
General Recommendation No. 19 (llth session, 1992) made by the Committee
on the Elimination of Discrimination against Women CEDAW
Violence against women
Background
1. Gender-based violence is a form of discrimination that seriously inhibits women's
ability to enjoy rights and freedoms on a basis of equality with men.
2. In 1989, the Committee recommended that States should include in their reports
information on violence and on measures introduced to deal with it (General
recommendation 12, eighth session).
3. At its tenth session in 1991, it was decided to allocate part of the eleventh session
to a discussion and study on article 6 and other articles of the Convention relating to
violence towards women and the sexual harassment and exploitation of women. That
subject was chosen in anticipation of the 1993 World Conference on Human Rights,
convened by the General Assembly by its resolution 45/155 of 18 December 1990.
4. The Committee concluded that not all the reports of States parties adequately
reflected the close connection between discrimination against women, gender-based
violence, and violations of human rights and fundamental freedoms. The full
implementation of the Convention required States to take positive measures to
eliminate all forms of violence against women.
5. The Committee suggested to States parties that in reviewing their laws and
policies, and in reporting under the Convention, they should have regard to the
following comments of the Committee concerning gender-based violence.
General comments
6. The Convention in article 1 defines discrimination against women. The definition of
discrimination includes gender-based violence, that is, violence that is directed
against a woman because she is a woman or that affects women disproportionately.
It includes acts that inflict physical, mental or sexual harm or suffering, threats of
such acts, coercion and other deprivations of liberty. Gender-based violence may
breach specific provisions of the Convention, regardless of whether those provisions
expressly mention violence.
7. Gender-based violence, which impairs or nullifies the enjoyment by women of
human rights and fundamental freedoms under general international law or under
human rights conventions, is discrimination within the meaning of article 1 of the
Convention. These rights and freedoms include:
(a) The right to life;
(b) The right not to be subject to torture or to cruel, inhuman or degrading treatment
or punishment;
(c) The right to equal protection according to humanitarian norms in time of
international or internal armed conflict;
(d) The right to liberty and security of person;
(e) The right to equal protection under the law;
(f) The right to equality in the family;
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
80
(g) The right to the highest standard attainable of physical and mental health;
(h) The right to just and favourable conditions of work.
8. The Convention applies to violence perpetrated by public authorities. Such acts of
violence may breach that State's obligations under general international human
rights law and under other conventions, in addition to breaching this Convention.
9. It is emphasized, however, that discrimination under the Convention is not
restricted to action by or on behalf of Governments (see articles 2(e), 2(f) and 5). For
example, under article 2(e) the Convention calls on States parties to take all
appropriate measures to eliminate discrimination against women by any person,
organization or enterprise. Under general international law and specific human rights
covenants, States may also be responsible for private acts if they fail to act with due
diligence to prevent violations of rights or to investigate and punish acts of violence,
and for providing compensation.
Comments on specific articles of the Convention
Articles 2 and 3
10. Articles 2 and 3 establish a comprehensive obligation to eliminate discrimination
in all its forms in addition to the specific obligations under articles 5-16.
Articles 2(f), 5 and 10(c)
11. Traditional attitudes by which women are regarded as subordinate to men or as
having stereotyped roles perpetuate widespread practices involving violence or
coercion, such as family violence and abuse, forced marriage, dowry deaths, acid
attacks and female circumcision. Such prejudices and practices may justify
gender-based violence as a form of protection or control of women. The effect of
such violence on the physical and mental integrity of women is to deprive them the
equal enjoyment, exercise and knowledge of human rights and fundamental
freedoms. While this comment addresses mainly actual or threatened violence the
underlying consequences of these forms of gender-based violence help to maintain
women in subordinate roles and contribute to the low level of political participation
and to their lower level of education, skills and work opportunities.
12. These attitudes also contribute to the propagation of pornography and the
depiction and other commercial exploitation of women as sexual objects, rather than
as individuals. This in turn contributes to gender-based violence.
Article 6
13. States parties are required by article 6 to take measures to suppress all forms of
traffic in women and exploitation of the prostitution of women.
14. Poverty and unemployment increase opportunities for trafficking in women. In
addition to established forms of trafficking there are new forms of sexual
exploitation, such as sex tourism, the recruitment of domestic labour from developing
countries to work in developed countries and organized marriages between women
from developing countries and foreign nationals. These practices are incompatible
with the equal enjoyment of rights by women and with respect for their rights and
dignity. They put women at special risk of violence and abuse.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
81
15. Poverty and unemployment force many women, including young girls, into
prostitution. Prostitutes are especially vulnerable to violence because their status,
which may be unlawful, tends to marginalize them. They need the equal protection of
laws against rape and other forms of violence.
16. Wars, armed conflicts and the occupation of territories often lead to increased
prostitution, trafficking in women and sexual assault of women, which require specific
protective and punitive measures.
Article 11
17. Equality in employment can be seriously impaired when women are subjected to
gender-specific violence, such as sexual harassment in the workplace.
18. Sexual harassment includes such unwelcome sexually determined behaviour as
physical contact and advances, sexually coloured remarks, showing pornography and
sexual demand, whether by words or actions. Such conduct can be humiliating and
may constitute a health and safety problem; it is discriminatory when the woman has
reasonable grounds to believe that her objection would disadvantage her in
connection with her employment, including recruitment or promotion, or when it
creates a hostile working environment.
Article 12
19. States parties are required by article 12 to take measures to ensure equal access
to health care. Violence against women puts their health and lives at risk.
20. In some States there are traditional practices perpetuated by culture and
tradition that are harmful to the health of women and children. These practices
include dietary restrictions for pregnant women, preference for male children and
female circumcision or genital mutilation.
Article 14
21. Rural women are at risk of gender-based violence because traditional attitudes
regarding the subordinate role of women that persist in many rural communities.
Girls from rural communities are at special risk of violence and sexual exploitation
when they leave the rural community to seek employment in towns.
Article 16 (and article 5)
22. Compulsory sterilization or abortion adversely affects women's physical and
mental health, and infringes the right of women to decide on the number and spacing
of their children.
23. Family violence is one of the most insidious forms of violence against women. It
is prevalent in all societies. Within family relationships women of all ages are
subjected to violence of all kinds, including battering, rape, other forms of sexual
assault, mental and other forms of violence, which are perpetuated by traditional
attitudes. Lack of economic independence forces many women to stay in violent
relationships. The abrogation of their family responsibilities by men can be a form of
violence, and coercion. These forms of violence put women's health at risk and impair
their ability to participate in family life and public life on a basis of equality.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
82
Specific recommendation
24. In light of these comments, the Committee on the Elimination of Discrimination
against Women recommends that:
(a) States parties should take appropriate and effective measures to overcome all
forms of gender-based violence, whether by public or private act;
(b) States parties should ensure that laws against family violence and abuse, rape,
sexual assault and other gender-based violence give adequate protection to all
women, and respect their integrity and dignity. Appropriate protective and support
services should be provided for victims. Gender-sensitive training of judicial and law
enforcement officers and other public officials is essential for the effective
implementation of the Convention;
(c) States parties should encourage the compilation of statistics and research on the
extent, causes and effects of violence, and on the effectiveness of measures to
prevent and deal with violence;
(d) Effective measures should be taken to ensure that the media respect and
promote respect for women;
(e) States parties in their reports should identify the nature and extent of attitudes,
customs and practices that perpetuate violence against women and the kinds of
violence that result. They should report on the measures that they have undertaken
to overcome violence and the effect of those measures;
(f) Effective measures should be taken to overcome these attitudes and practices.
States should introduce education and public information programmes to help
eliminate prejudices that hinder women's equality (recommendation No. 3, 1987);
(g) Specific preventive and punitive measures are necessary to overcome trafficking
and sexual exploitation;
(h) States parties in their reports should describe the extent of all these problems
and the measures, including penal provisions, preventive and rehabilitation measures
that have been taken to protect women engaged in prostitution or subject to
trafficking and other forms of sexual exploitation. The effectiveness of these
measures should also be described;
(i) Effective complaints procedures and remedies, including compensation, should be
provided;
(j) States parties should include in their reports information on sexual harassment,
and on measures to protect women from sexual harassment and other forms of
violence of coercion in the workplace;
(k) States parties should establish or support services for victims of family violence,
rape, sexual assault and other forms of gender-based violence, including refuges,
specially trained health workers, rehabilitation and counselling;
(l) States parties should take measures to overcome such practices and should take
account of the Committee's recommendation on female circumcision
(recommendation No. 14) in reporting on health issues;
(m) States parties should ensure that measures are taken to prevent coercion in
regard to fertility and reproduction, and to ensure that women are not forced to seek
unsafe medical procedures such as illegal abortion because of lack of appropriate
services in regard to fertility control;
(n) States parties in their reports should state the extent of these problems and
should indicate the measures that have been taken and their effect;
(o) States parties should ensure that services for victims of violence are accessible to
rural women and that where necessary special services are provided to isolated
communities;
(p) Measures to protect them from violence should include training and employment
opportunities and the monitoring of the employment conditions of domestic workers;
(q) States parties should report on the risks to rural women, the extent and nature of
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
83
violence and abuse to which they are subject, their need for and access to support
and other services and the effectiveness of measures to overcome violence;
(r) Measures that are necessary to overcome family violence should include:
(i) Criminal penalties where necessary and civil remedies in cases of domestic
violence;
(ii) Legislation to remove the defence of honour in regard to the assault or murder of
a female family member;
(iii) Services to ensure the safety and security of victims of family violence, including
refuges, counselling and rehabilitation programmes;
(iv) Rehabilitation programmes for perpetrators of domestic violence;
(v) Support services for families where incest or sexual abuse has occurred;
(s) States parties should report on the extent of domestic violence and sexual abuse,
and on the preventive, punitive and remedial measures that have been taken;
(t) States parties should take all legal and other measures that are necessary to
provide effective protection of women against gender-based violence, including, inter
alia:
(i) Effective legal measures, including penal sanctions, civil remedies and
compensatory provisions to protect women against all kinds of violence, including
inter alia violence and abuse in the family, sexual assault and sexual harassment in
the workplace;
(ii) Preventive measures, including public information and education programmes to
change attitudes concerning the roles and status of men and women;
(iii) Protective measures, including refuges, counselling, rehabilitation and support
services for women who are the victims of violence or who are at risk of violence;
(u) States parties should report on all forms of gender-based violence, and such
reports should include all available data on the incidence of each form of violence
and on the effects of such violence on the women who are victims;
(v) The reports of States parties should include information on the legal, preventive
and protective measures that have been taken to overcome violence against women,
and on the effectiveness of such measures.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
84
BILAGA 5
The Committee on the Elimination of Discrimination against Women,
C E D A W General Recommendation No. 18 (tenth session, 1991) Disabled
women
The Committee on the Elimination of Discrimination against Women,
Taking into consideration particularly article 3 of the Convention on the Elimination of All
Forms of Discrimination against Women,
Having considered more than 60 periodic reports of States parties, and having
recognized that they provide scarce information on disabled women,
Concerned about the situation of disabled women, who suffer from a double
discrimination linked to their special living conditions,
Recalling paragraph 296 of the Nairobi Forward-looking Strategies for the
Advancement of Women, 9 in which disabled women are considered as a vulnerable group
under the heading "areas of special concern",
Affirming its support for the World Programme of Action concerning Disabled Persons
(1982), 10
Recommends that States parties provide information on disabled women in their periodic
reports, and on measures taken to deal with their particular situation, including special
measures to ensure that they have equal access to education and employment, health services
and social security, and to ensure that they can participate in all areas of social and cultural life.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
85
BILAGA 6
Utdrag ur Unedited final outcome document as adopted by the Twenty-third special
session of the General Assembly entitled "Women 2000: gender equality, development
and peace for the twenty-first century". Further actions and initiatives to implement the
Beijing Declaration and the Platform for Action. JUNE 2000
The Platform for Action recognizes that women face barriers to full equality and advancement because of
such factors as their race, age, language, ethnicity, culture, religion or disability, because they are indigenous
women or because of other status. Many women encounter specific obstacles related to their family status,
particularly as single parents; and to their socio-economic status, including their living conditions in rural,
isolated or impoverished areas. Additional barriers also exist for refugee women, other displaced women,
including internally displaced women as well as for immigrant women and migrant women, including
women migrant workers. Many women are also particularly affected by environmental disasters, serious and
infectious diseases and various forms of violence against women.
D. Violence against women
10. Achievements: It is widely accepted that violence against women and girls, whether occurring in public
or private life, is a human rights issue. It is accepted that violence against women where perpetrated or
condoned by the state or its agents constitutes a human rights violation. It is also accepted that states have
an obligation to exercise due diligence to prevent investigate and punish acts of violence whether those acts
are perpetrated by the state or private persons and provide protection to victims. There is increased
awareness and commitment to prevent and combat violence against women and girls, including domestic
violence, which violates and impairs or nullifies the enjoyment of their human rights and fundamental
freedoms through inter-alia, improved legislation, policies and programmes. Governments have initiated
policy reforms and mechanisms such as interdepartmental committees, guidelines and protocols, national,
multidisciplinary and co-ordinated programmes to address violence. Some Governments have also
introduced or reformed laws to protect women and girls from all forms of violence and laws to prosecute
the perpetrators. There is an increasing recognition at all levels that all forms of violence against women
seriously affect their health. Health care providers are seen to have a significant role to play in addressing
this matter. Some progress has been made in the provision of services for abused women and children,
including legal services, shelters, special health services and counseling, hot lines and police units with
special training. Education for law enforcement personnel, members of the judiciary, health care providers
and welfare workers is being promoted. Educational materials for women and public awareness campaigns
have been developed as well as research on the root causes of violence. There is increasing research and
specialized studies being conducted on gender roles, in particular on men’s and boys’ roles, and all forms of
violence against women, as well as on the situation of and impact on children growing up in families where
violence occurs. Successful cooperation has been achieved between governmental and non-governmental
organizations in the field of preventing violence against women. The active support of civil society in
particular women’s organizations and NGOs has had an important role, inter-alia in promoting awarenessraising campaigns and in the provision of support services to women victims of violence. Efforts towards
the eradication of harmful traditional practices, including female genital mutilation which is a form of
violence against women has received national, regional and international policy support. Many
Governments have introduced educational and outreach programmes, as well as legislative measures
criminalizing these practices. In addition, this support includes the appointment of a Special Ambassador
for the Elimination of Female Genital Mutilation by the United Nations Population Fund (UNFPA).
11. Obstacles: Women continue to be victims of various forms of violence. Inadequate understanding of
the root causes of all forms of violence against women and girls hinders efforts to eliminate violence against
women and girls. There is a lack of comprehensive programmes dealing with the perpetrators, including
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
86
programmes, where appropriate, which would enable them to solve problems without violence. Inadequate
data on violence further impede informed policymaking and analysis. Socio-cultural attitudes which are
discriminatory and economic inequalities reinforce women’s subordinate place in society. This makes
women and girls vulnerable to many forms of violence, such as physical, sexual and psychological violence
occurring in the family, including battering, sexual abuse of female children in the household, dowry related
violence, marital rape, female genital mutilation and other traditional practices harmful to women, non
spousal violence and violence related to exploitation. In many countries, a co-ordinated multidisciplinary
approach to responding to violence which includes the health system, work places, the media, the education
system, as well as the justice system is still limited. Domestic violence, including sexual violence in marriage
is still treated as a private matter in some countries. Insufficient awareness of the consequences of domestic
violence, how to prevent it, and the rights of victims still exists. Although improving, the legal and
legislative measures, especially in the criminal justice area to eliminate different forms of violence against
women and children, including domestic violence and child pornography are weak in many countries.
Prevention strategies also remain fragmented and reactive and there is a lack of programmes on these
issues. It is also noted that in some countries problems have arisen from the use of new information and
communication technologies for trafficking in women and children and for the purposes of all forms of
economic and sexual exploitation.
-------Human rights of women
20. Achievements: Legal reforms have been undertaken to prohibit all forms of discrimination and
discriminatory provisions have been eliminated in civil, penal and personal status law governing marriage
and family relations, all forms of violence, women’s property and ownership rights and women’s political,
work and employment rights. Steps have been taken to realize women’s de facto enjoyment of their human
rights through the creation of an enabling environment, including the adoption of policy measures, the
improvement of enforcement and monitoring mechanisms and the implementation of legal literacy and
awareness campaigns at all levels. The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination
against Women has been ratified or acceded to by 165 countries and its full implementation has been
promoted by the Committee on the Elimination of Discrimination against Women. The 54th session of the
General Assembly adopted the Optional Protocol to the Convention allowing women claiming to be
victims of a violation of any of the rights set forth in the Convention by a State party to submit their claims
to the Committee on the Elimination of Discrimination against Women, to which non-governmental
organizations contributed by raising awareness and generating support for its adoption. Women’s NGOs
have also contributed to raising awareness that women’s rights are human rights. They also generated
support for the inclusion of a gender perspective in the elaboration of the Rome Statute of the International
Criminal Court. Progress has also been made to integrate the human rights of women and mainstream a
gender perspective into the UN system, including into the work of the Office of the High Commissioner
on Human Rights and of the Commission on Human Rights.
21. Obstacles: Gender discrimination and all other forms of discrimination, in particular racism, racial
discrimination, xenophobia and related intolerance continue to cause threat to the enjoyment of women of
their human rights and fundamental freedoms. In situations of armed conflict and foreign occupation,
human rights of women have been extensively violated. Even though a number of countries have ratified
the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women the goal of universal
ratification by the year 2000 has not been achieved, and there continues to be a large number of
reservations to the Convention. While there is an increasing acceptance of gender equality, many countries
have not yet implemented fully the provisions of the Convention. Discriminatory legislation as well has
harmful traditional and customary practices and negative stereotyping of women and men still persist.
Family, civil, penal, labour and commercial laws or codes, or administrative rules and regulations, still have
not fully integrated a gender perspective. Legislative and regulatory gaps, as well as lack of implementation
and enforcement of legislation and regulations, perpetuate de jure as well as de facto inequality and
discrimination, and in a few cases, new laws discriminating against women have been introduced. In many
countries, women have insufficient access to the law, resulting from illiteracy, lack of legal literacy,
information and resources, insensitivity and gender bias, and lack of awareness of the human rights of
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
87
women by law enforcement officials and the judiciary who in many cases fail to respect the human rights of
women and the dignity and worth of the human person. There is insufficient recognition of women’s and
girls’ reproductive rights, as well as barriers to their full enjoyment of those rights, which embrace certain
human rights as defined in the Beijing Platform for Action, paragraph 95. Some women and girls continue
to encounter barriers to justice and enjoyment of their human rights because of such factors as their race,
language, ethnicity, culture, religion, disability or socio-economic class or because they are indigenous
people, migrants, including women migrant worker, displaced women or refugees.
-----------IV. Actions and initiatives to overcome obstacles and to achieve the full and accelerated implementation of
the Beijing Platform for Action
----------51. Violence against women and girls is a major obstacle to the achievement of the objectives of gender
equality, development and peace. Violence against women both violates and impairs or nullifies the
enjoyment by women of their human rights and fundamental freedoms. Gender based violence, such as
battering and other domestic violence, sexual abuse, sexual slavery and exploitation, and international
trafficking in women and children, forced prostitution and sexual harassment, as well as violence against
women, resulting from cultural prejudice, racism and racial discrimination, xenophobia, pornography,
ethnic cleansing, armed conflict, foreign occupation, religious and anti-religious extremism and terrorism
are incompatible with the dignity and worth of the human person and must be combated and eliminated.
----53 bis. Girls and women of all ages with any form of disability are generally among the more vulnerable
and marginalized of society. There is therefore need to take into account and to address their concerns in
all policy making and programming. Special measures are needed at all levels to integrate them into the
mainstream of development.
-----------102 l. Mainstream a gender perspective into national immigration and asylum policies, regulations and
practices, as appropriate, in order to promote and protect the rights of all women, including the
consideration of steps to recognize gender-related persecution and violence when assessing grounds for
granting refugee status and asylum;
------------103 a. As a matter of priority, review and revise, where appropriate, legislation, with a view to introducing
effective legislation including on violence against women, and take other necessary measures to ensure all
women and girls are protected against all forms of physical, psychological, and sexual violence, and are
provided recourse to justice;
103 b. Treat all forms of violence against women and girls of all ages as a criminal offence punishable by
law including violence based on all forms of discrimination;
103 c. Establish legislation and/or strengthen appropriate mechanisms to handle criminal matters relating
to all forms of domestic violence, including marital rape and sexual abuse of women and girls, and ensure
that such cases are brought to justice swiftly;
-------------103 e. Continue to undertake research to develop a better understanding of the root causes of all forms of
violence against women in order to design programmes and take measures towards eliminating these forms
of violence;
103 f. Take measures to address through policies and programmes, racism and racially motivated violence
against women and girls;
103 g. Take concrete steps, as a priority and with their full voluntary participation, to address the impact of
violence on indigenous women, in order to implement appropriate, effective programmes and services to
eliminate all forms of violence;
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
88
103 h. Promote women’s and girls’ mental well being, integrate mental health services into primary healthcare systems, develop gender-sensitive supportive programmes and train health workers to recognize
gender-based violence and care for girls and women of all ages who have experienced any form of
violence;
103 i. Adopt and promote a holistic approach to respond to all forms of violence and abuse against girls
and women of all ages, including girls and women with disabilities, as well as vulnerable and marginalized
women and girls in order to address their diverse needs including education, provision of appropriate health
care and services and basic social services;
103 i. bis Approve and promote a holistic approach to combat violence against women during all their life
cycle and circumstances;
104 d. Consider setting up or strengthening a national coordinating mechanism, for example, a national
rapporteur or an inter-agency body, with participation of the civil society including NGOs, to encourage the
exchange of information and to report on data, root causes, factors and trends in violence against women,
in particular trafficking;
---------107 g. ter Reproductive health is a state of complete physical, mental and social well-being and not merely
the absence of disease or infirmity, in all matters relating to the reproductive system and to its functions and
processes. Reproductive health therefore implies that people are able to have a satisfying and safe sex life
and that they have the capability to reproduce and the freedom to decide if, when and how often to do so.
Implicit in this last condition are the right of men and women to be informed and to have access to safe,
effective, affordable and acceptable methods of family planning of their choice, as well as other methods of
their choice for regulation of fertility which are not against the law, and the right of access to appropriate
health-care services that will enable women to go safely through pregnancy and childbirth and provide
couples with the best chance of having a healthy infant. In line with the above definition of reproductive
health, reproductive health care is defined as the constellation of methods, techniques and services that
contribute to reproductive health and well-being by preventing and solving reproductive health problems. It
also includes sexual health, the purpose of which is the enhancement of life and personal relations, and not
merely counselling and care related to reproduction and sexually transmitted diseases. Bearing in mind the
above definition, reproductive rights embrace certain human rights that are already recognized in national
laws, international human rights documents and other consensus documents. These rights rest on the
recognition of the basic right of all couples and individuals to decide freely and responsibly the number,
spacing and timing of their children and to have the information and means to do so, and the right to attain
the highest standard of sexual and reproductive health. It also includes their right to make decisions
concerning reproduction free of discrimination, coercion and violence, as expressed in human rights
documents. In the exercise of this right, they should take into account the needs of their living and future
children and their responsibilities towards the community. The promotion of the responsible exercise of
these rights for all people should be the fundamental basis for government- and community-supported
policies and programmes in the area of reproductive health, including family planning. As part of their
commitment, full attention should be given to the promotion of mutually respectful and equitable gender
relations and particularly to meeting the educational and service needs of adolescents to enable them to deal
in a positive and responsible way with their sexuality. Reproductive health eludes many of the world's
people because of such factors as: inadequate levels of knowledge about human sexuality and inappropriate
or poor-quality reproductive health information and services; the prevalence of high-risk sexual behaviour;
discriminatory social practices; negative attitudes towards women and girls; and the limited power many
women and girls have over their sexual and reproductive lives. Adolescents are particularly vulnerable
because of their lack of information and access to relevant services in most countries. Older women and
men have distinct reproductive and sexual health issues which are often inadequately addressed. The
human rights of women include their right to have control over and decide freely and responsibly on
matters related to their sexuality, including sexual and reproductive health, free of coercion, discrimination
and violence. Equal relationships between women and men in matters of sexual relations and reproduction,
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
89
including full respect for the integrity of the person, require mutual respect, consent and shared
responsibility for sexual behaviour and its consequences.
----107 h. Adopt measures to ensure non-discrimination against and respect for the privacy of those living with
HIV/AIDS and sexually transmitted infections, including women and young people, so that they are not
denied the information needed to prevent further transmission of HIV/AIDS and sexually transmitted
infections and are able to access treatment and care services without fear of stigmatization, discrimination
or violence;
-----115 f. bis Design and implement programmes with the full involvement of adolescents as appropriate, to
provide them with education, information and appropriate, specific, user-friendly and accessible services
without discrimination to address effectively their reproductive and sexual health needs taking into account
their right to privacy, confidentiality, respect and informed consent and the responsibilities, rights and
duties of parents and legal guardians to provide in a manner consistent with the evolving capacities of the
child appropriate direction and guidance in the exercise by the child of the rights recognized in the
Convention on the Rights of the Child and in conformity with CEDAW and ensuring that in all actions
concerning children, the best interests of the child are a primary consideration. These programmes should,
inter alia, build adolescent girls’ self esteem and help them take responsibility for their own lives; promote
gender equality and responsible sexual behaviour; raise awareness about, prevent and treat sexually
transmitted infections, including HIV/AIDS and sexual violence and abuse; counsel adolescents on
avoiding unwanted and early pregnancies;
123 a. Support activities aimed at the elimination of all forms of violence against women and girls,
including providing support for the activities of women’s networks and organizations within the United
Nations system;
123 b. Consider launching an international "zero tolerance" campaign on violence against women;
--------125 h. Develop with the full participation of all countries an international consensus on indicators and ways
to measure violence against women and consider establishing a readily accessible database on statistics,
legislation, training models, good practices, lessons learned and other resources with regard to
all forms of violence against women, including women migrant workers;
-----------128 o. Design and implement policies and programmes, to fully address specific needs of women and girls
with disabilities, to ensure their equal access to education at all levels, including technical and vocational
training and adequate rehabilitation programmes, to health care and services and employment
opportunities, to protect and promote their human rights and, where appropriate, eliminate existing
inequalities between women and men with disabilities.
---------130 a. Increase cooperation, policy responses, effective implementation of national legislation and other
protective and preventive measures aimed at the elimination of violence against women and girls, especially
all forms of commercial sexual exploitation, as well as economic exploitation, including inter alia, trafficking
in women and children, female infanticide, crimes committed in the name of honour, crimes committed in
the name of passion, racially motivated crimes, abduction and sale of children, dowry related violence and
deaths, acid attacks and harmful traditional or customary practices such as FGM, early and forced
marriages;
------------130 c. Increase awareness and knowledge of the Rome Statute of the ICC which affirms that rape, sexual
slavery, enforced prostitution, forced pregnancy, enforced sterilization and other forms of sexual violence
constitute war crimes and, in defined circumstances, crimes against humanity, with the aim of preventing
such crimes from occurring and take measures to support prosecution of all persons responsible for such
crimes and provide avenues for redress to victims; also increase awareness of the extent to which such
crimes are used as a weapon of war;
130 d. Provide support to NGOs, in collaboration with the UN system, inter alia through regional and
international cooperation, including women’s organizations, and community groups in addressing all forms
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
90
of violence against women and girls, including for programmes to combat race and ethnic-based violence
against women and girls;
130 e. Prosecute the perpetrators of all forms of violence against women and girls and sentence them
appropriately and introduce actions aimed at helping and motivating perpetrators to break the cycle of
violence and take measures to provide avenues for redress to victims;
(Note: to be moved to national level, 103 a bis)
130 f. Provide gender sensitive training to all actors, as appropriate, in peacekeeping missions in dealing
with victims of violence, particularly women and girls, including sexual violence;
130 f. bis Provide gender sensitive training to all actors, including police, prosecutors and the judiciary in
dealing with victims of violence, particularly women and girls, including sexual violence; (Note: to be
moved to national level)
130 g. Encourage and support public campaigns, as appropriate, to enhance public awareness of the
unacceptability and social costs of violence against women and undertake prevention activities to promote
healthy and balanced relationships based on gender equality;
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
91
BILAGA 7
Utdrag ur Statement by the International Leadership Forum for Women
with Disabilities, USA, June 1997
-----------
HUMAN RIGHTS & VIOLENCE
We demand that the message of disabled women and girls be heard clearly in all debates and policies
concerning genetic engineering, bioethics, prosthetic design and human engineering such as cochlear implants,
abortion on grounds of disability, assisted suicide, euthanasia and all eugenic practices.
Such issues vitally concern disabled women and men, and have the potential to violate our fundamental and
universal rights. We demand that all violations stop. Further, we demand that women with disabilities
participate in all levels of debate and policy development regarding reproductive research policies and
programs.
We urgently raise our concern to our governments about the the UN Educational, Scientific and Cultural
Organization (UNESCO) draft of a Universal Declaration on the Human Genome and Human Rights to be
finalized in July this year. We question the wisdom of the draft text in respect to the human rights of disabled
persons. We recommend that the governments discuss the draft text with the organizations of and for disabled
persons in their countries.
We urge that international and national governmental and non-governmental organizations recognize the high
rate of violence against disabled women and girls as a critical health and human rights issue in policy and
legislation. Legal enforcement of assault and sexual abuse laws should be strengthened, including severe
punishment of offenders and support for victims throughout the justice system.
We cannot accept that family members, paid and volunteer care givers, institutional staff, police, and even
friends, are humiliating, assaulting, raping, exploiting, neglecting, forcibly isolating, withholding assistance,
medical care or supports, abandoning, disposing of, putting out to beg, selling and even killing, women and
girls with disabilities at alarming rates. Disabled children of battered mothers are particularly vulnerable to
abuse. We urge that effective support be developed for victims and family members.
We request that the UN Special Rapporteur on Violence against women address violence against women and
girls with disabilities as a pressing issue, in full cooperation with women with disabilities and their
organizations. We request that disability organizations include the issue of violence among their priority
concerns. We request the world´s women´s movement acknowledge the vicious insults visited upon women
and girls with disabilities the world over, and take steps to improve solidarity among all women.
We demand immediate action to build access to information and services to escape, heal and survive abuse, all
steps to preventing future cycles of violence.
We protest in solidarity with disabled women in all countries, where: 1) laws currently allow legal abortion only
for the protection of the mother´s health, 2) in the case of pressing economic circumstances, and 3) in cases
where the fetus is disabled. We demand that decision makers acknowledge the right of disabled women to
choose for themselves. We also refer to the text in
the Beijing Platform for Action.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
92
BILAGA 8
Forum - Kvinnor och Handikapp (namnändring till Funktionshinder 2007)
Forum – Women and Disability in Sweden
Forum - Kvinnor och handikapp bildades vid möte
i Stockholm den 13 september 1997 då kvinnor
från olika handikapporganisationer deltog. Föreningen är en fortsättning och vidareutveckling
av projektet med samma namn, som var verksamt
1989-1997. Föreningen fungerar som ett komplement till handikapporganisationer.
Syftet med föreningen är
• att aktivt stärka funktionshindrade flickors och
kvinnors inneboende kraft samt inom olika
samhällsområden såsom arbetsliv, familjeliv,
fritid, kultur, rehabilitering och utbildning
förbättra situationen för flickor och kvinnor med
funktionshinder, samt
Forum bedriver egna projekt och samverkar med
andra. Vi har producerat fotoutställningen EN
GARDE, som också finns som video och fotobok. Vi bedriver projekt för att ta fram metoder
och material för funktionshindrade kvinnors
växande på olika livsområden, ofta med kulturen
som plattform, såsom projekten Mustea och
Kulturkällan. En kartläggning av våld mot funktionshindrade kvinnor har genomförts. Sommarläger anordnas i samarbete med kvinnojourer.
Forum har representant i regeringens jämställdhetsråd. I prioriterade frågor sänder Forum in
remissvar till utredningar och olika förslag som
lagts fram.
Forum deltar aktivt i internationellt samarbete
• medverka till förbättrade möjligheter till
inflytande och påverkan i samhällslivet för flickor genom projekt, konferenser och seminarier, är
med i ett Baltiskt-nordiskt nätverk mellan funkoch kvinnor med funktionshinder
tionshindrade kvinnor och har länkar till Euro• arbeta för att motverka alla former av
peiska handikappforuments kvinnokommitté och
diskriminering och våld mot flickor och kvinnor till Europeiska kvinnolobbyn. Vi har medverkat i
med funktionshinder
ett Daphne-, Phare- och ett Socratesprojekt med
• arbeta för ökat inflytande för flickor och kvinnor europeiska partners.
med funktionshinder inom sina egna
Medlemskap
organisationer.
Föreningen är öppen både för enskilda kvinnor
Hur Forum arbetar
med funktionshinder och för handikappföreningar
Forum har antagit stadgar och en programförklaring och -förbund samt för stödmedlemmar. Forum
har 25 organisationsmedlemmar och ett 70-tal
och styrelsen ansvarar för arbetet i prioriterade
enskilda medlemmar.
temaområden:
Arbetsliv och utbildning
Medlemsavgifter 2004:
Hälsa och rehabilitering
Enskilda kvinnor med funktionshinder 100 kr,
Kultur
handikapporganisationer, rikstäckande 500 kr,
Familjeliv, sexualitet
avdelningar 300 kr .
Diskriminering, våld och övergrepp
Stödmedlemmar: Enskilda minst 100 kr.
Riksorganisationer minst 500 kr.,
Föreningens kontaktpersoner ansvarar för kommuavdelningar minst 300 kr.
nikation och samarbete med andra organisationer.
FORUM – KVINNOR OCH
Vi är bl.a. medlemmar i Sveriges kvinnolobby,
(HANDIKAPP) FUNKTIONSHINDER
Svenska Unifem-kommittén och KvinnoorganisaKrukmakargatan 73, gatuplan 117 41 Stockholm
tionernas Samarbetsråd för Alkohol- och NarkotikaTel +46- 08 - 673 15 31 Fax +46-08-22 95 11
frågor KSAN. Forum har samarbete med HandikappE-post: [email protected]
förbundens samarbetsorgan HSO och arbetar med
Hemsida: www.kvinnor-funktionshinder.se
att vidareutveckla nätverk mellan Forums medlemPlusgirokonto: 83855-7
mar och andra kvinno- och handikapporganisationer
nationellt, regionalt, lokalt och internationellt.
© Forum - Kvinnor och (Handikapp) Funktionshinder
VÅGA SE
En studie om förekomsten av våld
mot kvinnor med funktionshinder
Kartläggning genomförd 1999-2000 med stöd från
Regeringskansliet och Nationella rådet för kvinnofrid
Första upplagan Stockholm februari 2001
Andra tryckningen november 2003
© Kerstin Finndahl och Forum – Kvinnor och Handikapp
FORUM – KVINNOR OCH HANDIKAPP
FORUM – WOMEN AND DISABILITY IN SWEDEN
Adress sedan mars 2003:
Krukmakargatan 73 gatuplan 117 41 Stockholm
Tel +46-08-673 15 31 Fax +46-08-22 95 11
E-post: [email protected]
Postgirokonto 838 55 - 7
Föreningens namn sedan april 2007 är
Forum – Kvinnor och Funktionshinder
www.kvinnor-funktionshinder.se
[email protected]