Depression och ångest hos unga vuxna

Depression och ångest hos unga vuxna
Behovsanalys och brukardialog 2016
Handläggare:
Verksamhet:
Datum:
Diarienummer:
Linda Wärnelius, Claudia Hach
Ledningsstaben
2016-10-26
2016-598
www.regionostergotland.se
Innehållsförteckning
1 Ordlista och definitioner ................................................................ 5
2 Sammanfattning ............................................................................ 6
2.1 Utvecklingsområden ........................................................................................... 11
3 Bakgrund, syfte och genomförande............................................. 13
3.1 Uppdrag ............................................................................................................ 13
3.2 Syfte ................................................................................................................. 13
3.3 Avgränsning ....................................................................................................... 13
3.4 Genomförande ................................................................................................... 14
4 Om behovsgruppen unga vuxna med depression och ångest ..... 16
4.1 Om depression, ångest och psykisk ohälsa ........................................................... 16
4.2 Unga vuxna med depression, ångest och psykisk ohälsa ....................................... 17
4.2.1 Tabu - okunskap och strävan efter att vara normal ..................................... 18
4.2.2 Sårbarhet, orsaker och skyddsfaktorer för psykisk ohälsa ............................ 19
4.2.3 Innebörd och konsekvenser av depression och ångest ................................ 21
4.2.4 Suicid är den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa ................................ 21
4.2.5 Olika uttryckssätt vid psykisk ohälsa – maskulinitet och femininitet .............. 22
4.2.6 Unga vuxnas behov vid psykisk ohälsa ....................................................... 23
4.2.7 Närståendeperspektivet ............................................................................. 24
4.2.8 Ungas upplevelser av psykisk ohälsa .......................................................... 24
4.3 Förekomst och sjuklighet .................................................................................... 25
4.3.1 Förekomst av depression och ångest hos unga vuxna i Östergötland ........... 25
4.3.2 Vårdkonsumtion och självrapporterad psykisk ohälsa .................................. 27
4.3.3 Troliga förklaringar till utvecklingen av ökad psykisk ohälsa bland unga ....... 28
5 Resultat av omvärldsbevakning och kartläggning ...................... 30
5.1 Omvärldsbevakning ............................................................................................ 30
5.2 Regional omvärldsbevakning ............................................................................... 35
5.3 Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010 .................... 37
5.4 Regionala vårdprocessprogram och vårdprogram ................................................. 40
5.4.1 Vårdprocessprogram Östgötafakta ............................................................. 40
5.4.2 Vårdprogram för suicidprevention .............................................................. 40
5.5 Region Östergötlands organisation för unga vuxna med psykisk ohälsa ................. 41
5.6 Vårdproduktion .................................................................................................. 42
6 Resultat av dialog med verksamheten ........................................ 45
7 Resultat och analys av intervjuer med patienter och närstående51
7.1.1 Tidig upptäckt inom elevhälsan och första linjen ......................................... 51
7.1.2 Vägen till behandling upplevs svår och krånglig .......................................... 54
www.regionostergotland.se
7.1.3 Brister avseende bedömning och tidig upptäckt inom hälso- och sjukvården . 57
7.1.4 Planering - vårdplaner och uppföljning av läkemedelsbehandling ................. 58
7.1.5 Behandling som inte matchas efter behov .................................................. 58
7.1.6 Samverkan är betydelsefull för alla ............................................................ 60
7.1.7 Suicid är den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa ................................ 60
7.1.8 Betydelsefulla närstående .......................................................................... 61
8 Slutsatser ..................................................................................... 63
9 Reflektion och rekommendationer .............................................. 64
10
Referenser .............................................................................. 65
www.regionostergotland.se
Förord
Behovsanalysen inklusive brukardialoger bygger på två delar. Den första, för vilken tjänsteman på
ledningsstaben är ansvarig, baseras på forskning och aktuella rapporter inom området, befintlig statistik och
information från olika representanter i verksamheten. Den andra delen, vilken tillförs genom
brukardialogberedningens arbete, belyser patienters och närståendes erfarenheter och upplevelser av vård
och behandling.
Brukardialogberedning 1 har haft i uppdrag att genom intervjuer, ur ett brukar- och närståendeperspektiv,
inhämta kunskap om behovsgruppens erfarenheter och upplevelser av hälso- och sjukvården.
Tack!
Brukardialogberedning 1 vill rikta ett varmt tack till alla intervjupersoner som på ett engagerat och modigt
sätt har delat med sig av sina erfarenheter, upplevelser och synpunkter. Stort tack för att ni ville delta!
Vi vill också rikta ett stort tack till representanter från verksamheten som tog sig tid att delge kunskap och
erfarenheter. Tack också till er som hjälpte oss att komma i kontakt med intervjupersoner.
Ni har alla på olika sätt bidragit till resultatet av vårt arbete!
Brukardialogberedning 1
Cvijeta Stojnic Karlsson, ordförande
Berit Lehnér, vice ordförande
Ann-Chatrine Hjerdt
Pontus Slottner
Thomas Bystedt
Camilla Jonsson
Efat Saiady
Linda Wärnelius, tjänstemannastöd
Claudia Hach, tjänstemannastöd
www.regionostergotland.se
1
Ordlista och definitioner
Behovsgrupp avses i behovsanalysen unga vuxna 16-29 år som har eller har haft behov av behandling för
depression eller ångest, allt från lindriga till svåra besvär. Samsjuklighet med annan psykisk sjukdom hos
intervjupersoner har inte kunnat uteslutas
Bipolär sjukdom är en psykisk sjukdom som periodvis förhöjer stämningsläget till mani och periodvis till
depression
Brukare benämns i behovsanalysen som de personer som använder, har använt eller har behov av att
använda Region Östergötlands tjänster får vård och behandling av depression eller ångest
BUP Barn- och ungdomspsykiatrisk specialistvård
Dystymi är ett kroniskt tillstånd av lindrig depression som varar i minst två år
Egentlig depression den vanligaste formen av depression och som delar upp i lindrig, medelsvår och svår
EMDR Eye Movement Desensitization and Reprocessing
Intervjuperson benämns i den här behovsanalysen de brukare, patienter och närstående som beredningen
har träffat för intervju
I-KBT Internetbaserad Kognitiv Beteendeterapi
IPT Interpersonell Psykoterapi
KBT Kognitiv och Beteendeinriktad Terapi
OECD Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
Patient benämns i den här behovsanalysen den person som på grund av sjukdom eller jämförbart tillstånd
har kontakt med hälso- och sjukvården för att få någon form av råd eller behandling.
Unga som förekommer som begrepp i behovsanalysen. Unga kan också förekomma som begreppet ungdom,
vilket i Sverige definieras som personer mellan 13 och 25 år. 1
Unga vuxna definieras i behovsanalysen och brukardialoger till 16-29
PDT Psykodynamisk Psykoterapi
PRIO Plan för Riktade Insatser inom Området psykisk ohälsa
Psykisk hälsa ett tillstånd av mentalt välbefinnande där varje individ kan förverkliga de egna
möjligheterna, kan klara av vanliga påfrestningar, kan arbeta produktivt och bidra till det samhälle hon eller
han lever i. 2
Psykisk ohälsa är ett övergripande begrepp som gäller allt från självrapporterade besvär av oro eller
nedstämdhet, som är mer eller mindre plågsamma, till psykiska sjukdomar.3
Psykisk sjukdom är ett tillstånd där den psykiska ohälsan diagnostiserats och patienten är i behov av
behandling.4
Psykiatriska tillstånd är en form av allvarlig psykisk ohälsa som tar sig i uttryck i ett syndrom som kan
verifieras utifrån diagnostiska kriterier. 5
Psykosomatiska symtom kroppsliga besvär som orsakas av eller förvärras av psykiska faktorer
Recidiverande depression är återkommande depressioner
SIP – Samordnat Individuell Plan betyder att då någon behöver hjälp både från hälso- och sjukvård och
från Socialtjänsten ska landsting/regioner och kommun tillsammans och vid behov upprätta en individuell
plan. 6
VUP Vuxenpsykiatrisk specialistvård
Ångestsyndrom är ett samlingsnamn för flera ångestsjukdomar
Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt – Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
2 Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt – Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
3 Socialstyrelsen. Psykisk ohälsa bland unga, 2013.
4 Socialstyrelsen. Psykisk ohälsa bland unga, 2013.
5 Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt – Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
6 SKL. Uppdrag Psykisk Hälsa. http://www.uppdragpsykiskhalsa.se/sip/. (2016-09-14)
1
www.regionostergotland.se
5 (67)
2
Sammanfattning
Uppdraget för behovsanalysen var att ge en nulägesbild av situationen för unga vuxna med depression och
ångest i Östergötland och beskriva vilka behov som finns. Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård vid
depression och ångestsyndrom 2010 har reviderats och beräknas komma ut på remiss i slutet av 2016. En del
i uppdraget var också att göra en nulägesbeskrivning av förutsättningarna för riktlinjerna i Östergötland och
som kan fungera som ett underlag att jämföra mot kommande nationella riktlinjer. Riktlinjerna inkluderar
barn, unga och vuxna.
Behovsanalysen syftar till att undersöka sjukdomsgruppens behov och ta fram utvecklingsområden. Behov
definieras här som gapet mellan nuläge och det önskvärda läget. För att definiera behovet sker en
sammanvägning av aktuell forskning och litteratur, professionens bedömning och patientperspektivet.
Unga vuxna är i behovsanalysen personer i ålder 16 till 29 år. I studier och rapporter definieras unga vuxna
ofta till 16 till 25 år men brukardialogberedningen har valt att bjuda in intervjupersoner upp till 29 år på
grund av att vissa studier definierar upp till den åldern och man ville inte riskera att gå miste om värdefullt
underlag, varken i brukardialogerna eller kunskapsinhämtningen. Kunskapsinhämtning i behovsanalysen
har inkluderat även barn eftersom forskning om barn och unga belyser förebyggande aspekter för unga
vuxna.
Behovsanalysen inkluderar unga vuxna med lindriga till svåra besvär av depression eller ångest. Därav ingår
även tillstånd som nedstämdhet och oro. Samsjuklighet har inte kunnat uteslutas hos intervjupersonerna
eftersom det är vanligt med depression eller ångest vid annan psykisk sjukdom, fokus har dock varit att
intervjua personer med mest besvär av depression eller ångest.
Det som avgör om man har en depression eller inte handlar både om hur lång tid man upplever
nedstämdhet och hur man upplever sin tillvaro under den tiden. Om man känner sig nedstämd och orkeslös
varje dag under mer än två veckor och har tappat lusten för sådant man vanligtvis brukar tycka om att göra
och upplever känslor av meningslöshet kan man ha blivit deprimerad. Det som händer vid en depression är
att hjärnans signalsubstanser kommer i obalans, vilket påverkar bland annat känslolivet, initiativförmågan
och sömnen. Den vanligaste formen av depression är egentlig depression. Den delas upp i tre nivåer, lindrig,
medelsvår och svår. Svårighetsgraden av depression bestäms av symtom och funktionsnedsättning.
Depression i lindrig form benämns ibland som nedstämdhet.
Ångest är starka känslor av oro och rädsla som de flesta känner någon gång i livet. För många har ångest
samband med något obehagligt som har hänt tidigare eller något man tror skulle kunna hända framöver.
Man kan få ångest utan att man riktigt förstår att det är det, eftersom det har tydliga kroppsliga symtom. Det
känns i kroppen, så som att hjärtat kan slå snabbare, man kan börja svettas, känna som en klump i magen
eller få svårt att andas. Symtomen är obehagliga och beror på att olika stresshormon kommer ut i blodet.
Det är individuellt hur man upplever ångest och ibland kan det vara svårt att skilja på stark stress och ångest.
En form av ångest är panikångest. Det är stark ångest som kommer plötsligt och varar i minst några minuter.
Ångestsyndrom är ett samlingsnamn för flera olika ångestsjukdomar. Ångest i mycket lindrig form benämns
ibland som oro. Ångest leder inte sällan till depression och vid depression är ångest vanligt.
Depression och ångest ingår i begreppet psykisk ohälsa som är en samlande beteckning för både mindre
allvarliga psykiska problem som oro och nedstämdhet och mer allvarliga symtom som uppfyller kriterierna
för psykiatrisk diagnos (se ordlista). Socialstyrelsen och SKL anger båda att psykiska besvär innebär tillstånd
då människor visar tecken på psykisk obalans eller har symtom som oro, ångest, nedstämdhet eller
sömnsvårigheter. De psykiska besvären kan, beroende av typ och omfattning, i olika grad påverka
funktionsförmågan. Psykisk ohälsa omfattar symtom som kan men inte nödvändigtvis behöver vara så
omfattande att det går att ställa en psykiatrisk diagnos.
I forskning och klinisk vardag är det vanligt att dela upp psykisk ohälsa i två huvudkategorier: utagerande
beteende så som aggressivitet och normbrytande beteende och inåtvända problem så som magont, social
isolering, ätstörning och självskadebeteende. Suicid kan ses som den yttersta konsekvensen av psykiskt
lidande.
www.regionostergotland.se
6 (67)
Den nationella folkhälsoenkäten 2015 visade på nedsatt psykiskt välbefinnande hos 30 procent av kvinnor 16
till 29 år och ca 18 procent hos män i samma ålder. Självrapporterad psykisk ohälsa har ökat under slutet av
1900-talet och början av 2000-talet, framförallt hos tjejer, men i undersökningen skolbarns hälsovanor
skedde en viss minskning kring 2010 och därefter en stabilisering. Det finns pågående studier om att försöka
förstå vad ökningen av ungdomars självrapporterade psykiska ohälsa kan bero på. Ingen studie om hur barns
psykiska hälsa har utvecklats över tid har tillfredsställande bevisvärde.
Vårdkonsumtionen har ökat betydligt mer än den självrapporterade psykiska ohälsan bland unga under
2000-talet. Antidepressiva läkemedel skrivs också ut i högre grad. Att försöka förstå skillnaden är något som
forskningen intresserar sig för att undersöka vidare.
I befolkningsenkäten Östgötens psykiska hälsa 2002 och 2015 framkommer det att en stor andel unga män
och kvinnor upplever att de har behov av vård för psykisk ohälsa men har inte vänt sig till sjukvården för att
få hjälp med besvären. Resultatet visar alltså att det finns ett dolt vårdbehov som inte syns i statistik över
registrerade diagnoser.
Antal självmord bland unga minskar inte så som det har gjort i andra åldersgrupper. Det är flest unga
kvinnor som rapporterar psykisk ohälsa och som gör självmordsförsök medan fler unga män genomför
självmord. Det finns många myter och föreställningar kring suicid, inte minst att man inte får fråga en
person om hen planerar att ta sitt eget liv. Men det är just det som fler personer borde göra. Det går att
upptäcka många av de som planerar att ta sitt liv, samt påverka dem. Men det kräver att man vågar fråga och
att man övervinner rädslan för att personen ska svara att den inte längre vill leva. Precis så som att
trafikdödligheten har minskat radikalt på grund av stora resurser till forskning och ett långsiktigt tänkande
inom trafiksäkerhet, är det möjligt att minska de psykologiska olycksfallen. Det görs idag för lite insatser,
bland annat inom sjukvården, för att förebygga självmord.
Kön har visat sig vara en viktig markör för hur unga uttrycker, förstår och förhåller sig till sin psykiska
ohälsa. Tjejer och killar har olika sätt att kommunicera problem på, vilket också kan leda till ett större
mörkertal kring killars psykiska ohälsa.
Samhället ställer krav på människors psykiska funktioner. När människors förmågor och samhällets krav
inte stämmer överens är det viktigt att anpassa situationen i första hand och inte sjukdomsförklara mer än
nödvändigt. Det handlar om att ge den enskilde förutsättningar att hantera sitt liv. Symtom på psykisk ohälsa
är ofta normala reaktioner på en påfrestande livssituation. Det är viktigt att inte sjukdomsförklara det som är
normala reaktioner i livet samtidigt som tidig identifiering av allvarliga tillstånd kan påverka prognosen
positivit.
Sociala omständigheter spelar stor roll för hur barn och unga mår. Men även barn och unga som växer upp i
trygga, socialt välfungerande familjer mår ibland så dåligt att de tar livet av sig. Kanske är det så att vi föds
till livet mer eller mindre känsliga? Barns egen inneboende motståndskraft och vissa skyddsfaktorer verkar
spela stor roll för hur man klarar livets påfrestningar.
När en människa drabbas av psykisk ohälsa kan det bero på att hon eller han är utsatt för olika riskfaktorer
som inte uppvägs av tillräckligt med skyddsfaktorer. Men trots att en individ har gott om skyddsfaktorer
omkring sig, är ingen befriad från risken att drabbas av psykisk ohälsa.
Riskgrupper för psykisk ohälsa är exempelvis:



Personer utsatta för mobbning, både fysisk och social, vilket oftaleder till svåra och långvariga
psykiska besvär.
Personer med blyghet och social fobi som kan ge ökad sårbarhet för psykisk ohälsa eftersom det
finns en risk för att de utvecklar tankar om att inte vara värdefulla eller omtyckta av andra.
Personer utsatta för heteronormen, hedersnormen eller personer med funktionsnedsättning.
Än så länge finns det lite forskning om hur sociala medier påverkar ungas psykiska hälsa.
Det som överraskar i undersökningar med deprimerade unga kvinnor och män mellan 17 och25 år är inte att
de utmanar normerna, utan deras dagliga strävan efter ”att vara normala” och att passa in i rådande
normsystem. Det individcentrerade samhället är präglat av effektivitet, individuell kapacitet och perfektion
och där faller psykisk ohälsa eller sårbarheter av andra slag lätt utanför ramen för vad som definieras som
det ”normala” och önskvärda. Det finns en risk att otillräcklighet och psykisk ohälsa blir en fråga om att ”ta
sig samman” istället för att lidandet ses som legitimt.
www.regionostergotland.se
7 (67)
Nationella riktlinjer är ett styrmedel för resursfördelning och prioritering. En viktig utgångspunkt i
nationella riktlinjerna 2010 är primärvårdsperspektivet. Den främsta anledningen till det är att merparten av
personerna med depression- och ångesttillstånd söker och får sin behandling i primärvården. Socialstyrelsen
bedömer att följande två rekommendationer är centrala förutsättningar för att riktlinjerna som helhet ska
kunna ge önskat resultat:


effektivt omhändertagande inom första linjens vård
tillgång till psykologisk behandling genom hela vårdkedjan
Inom ramen för Östgötafakta har man tagit fram ett vårdprocessprogram för depression. Det finns inget
framtaget för ångestdiagnoserna inom ångestsyndrom, men för diagnosen generaliserad ångest.
Vårdprocessprogrammet verkar inte vara framtagna med utgångspunkt i de nationella riktlinjerna för vård
vid depression och ångestsyndrom 2010, eftersom det saknas information som utgår från
rekommendationerna.
Första linjen är verksamhet som först möter ett barn eller en ung människa med psykiska problem. Genom
att definiera en tydlig första linje kan barn och unga snabbt få rätt hjälp. En fungerande första linje ska
kunna erbjuda tidiga och lättillgängliga stöd- och behandlingsinsatser. När det är lämpligt ska första linjen
även kunna lotsa vidare till specialiserad vård. För barn och unga finns i dagsläget ingen självklar aktör som
första linje. Elevhälsan har i nuvarande lagstiftning inte hela det uppdrag som krävs och det finns inte någon
annan funktion som kan svara mot behoven. Det kan behövas ny lagstiftning för att elevhälsan, eller någon
annan funktion, ska kunna uppfylla de krav som ställs på en första linje för barn och ungas psykiska ohälsa.
Innan ny lagstiftning finns på plats ställs stora krav på samverkan mellan kommuner och region för att lösa
uppgiften.
Psykisk ohälsa i barndomen ger sämre förutsättningar att leva ett gott och långt liv. Konsekvenserna av
psykisk ohälsa är omfattande även för samhället. Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem som kräver
kraftfulla åtgärder och insatser. En av de viktigaste frågorna för framtiden är att skapa goda uppväxtvillkor
för barn och unga genom att kommuner, landsting och regioner möter barns och ungas olika förutsättningar
och behov.
Resultat av dialog med verksamheten
I dialog med verksamheten är alla vårdnivåer och alla länsdelar representerade. Följande beskrivningar och
förslag har framkommit:
Psykiatriska vården i Östergötland är liten till sin dimension i förhållande till andra regioner och landsting,
menar alla representanter för verksamheten. De uttrycker att man får filtrera hårt. Väntetiden för
psykologisk behandling är lång, i vissa verksamheter upp till sex månader. En verksamhet berättar att de
erbjuder gruppbehandling och många gånger på grund av att de inte har möjlighet att erbjuda individuell
psykologisk behandling. Paramedicinska resurser som annars skulle jobba med psykologisk behandling, går
främst åt till ADHD-utredningar. Det resulterar i att unga vuxna inom psykiatrin, med exempelvis
depression, ångest, panikångestsyndrom eller generaliserad ångest som ska få psykologisk behandling som
förstahandsalternativ, får läkemedel istället. Verksamheten har framfört förslag på att det skulle behövas en
form av första linjens psykiatri. Som ett exempel på det finns BUP-personal på vissa vårdcentraler i
Stockholm.
Representanter för verksamheten har beskrivit att det finns viss samverkan mellan primärvård och psykiatri.
En verksamhetsföreträdare förmedlar att psykiatrin är tveksam till vad psykologer/kuratorer inom
primärvården har för kompetens för att kunna sätta rätt diagnos och behandla rätt. Det framkommer att
verksamheten har olika syn på vilka ansvarsområden man har. Vuxenpsykiatrin har beskrivit att gränssnittet
mellan primärvården och psykiatrin inte är tydligt. Det är inte sällsynt att psykiatrin får tillbaka remisser
från primärvården, patienter bollas fram och tillbaka. Övergången för de patienter som remitteras från
barnpsykiatrin till vuxenpsykiatrin fungerar olika. Vissa mottagningar upplever att de har nära samarbete
och gör gemensamma överlämningar medan andra uttrycker att det i stort sett aldrig förekommer.
Inom första linjen, i nära samverkan med elevhälsan behöver man jobba med att identifiera riskfaktorer hos
barn, i syfte att förhindra svåra besvär när de blir äldre och åtgärda problemen så tidigt som möjligt. Det
finns ingen gemensam modell för första linjens vård i länet gällande psykisk ohälsa för unga personer.
Psykisk ohälsa bland unga är inte heller enbart ett regionansvar utan även kommunernas med elevhälsan
samt socialtjänstens. Enligt flera företrädare för verksamheten är patienter med psykisk ohälsa i särklass den
www.regionostergotland.se
8 (67)
största andelen enskild sjukdomsgrupp som söker till vårdcentralen. Verksamheten upplever att unga vuxna
oftast önskar psykologisk behandling. Flera representanter från olika vårdcentraler uttrycker att om man
skulle kunna behandla alla som söker för lindrig och medelsvår psykisk ohälsa skulle det behövas betydligt
fler kuratorer och psykologer. Representanter anser att det är ett hinder för patienter att de måste ringa för
att få hjälp eftersom det kan vara särskilt svårt vid psykisk ohälsa. För vissa patienter kan det vara avgörande
att ta hjälp om det går att få direktkontakt med en kurator/psykolog direkt, via telefon eller mail. På de flesta
vårdcentraler är inte det möjligt. Man anser att utbudet av psykologisk behandling på vårdcentraler borde
vara mera anpassat efter olika patienters behov.
Likvärdig vård inom första linjen
I dialog med verksamheten har det framkommit att Ungdomshälsan och Ungdomsmottagningen är
organiserad på olika sätt. Man har olika åldersgränser, verksamheterna har olika namn och i centrala
länsdelen finns två mottagningar med olika inriktning. Inom en verksamhet arbetar man tillsammans med
föräldrar vid behov och en annan mottagning ser helst att familjer inte följer med till mottagningen. Det
finns ingen möjlighet att kombinera psykologisk behandling med läkemedelsbehandling eftersom man inte
har någon medicinsk kompetens för det. En mottagning erbjuder korttidsbehandling för att ha ett effektivt
flöde och kunna ha korta väntetider, en annan mottagning anpassar antalet tillfällen efter behov
Resultat av intervjuer med patienter och närstående
Hälsofrämjande och förebyggande arbete som syftar till tidig upptäckt
Alla intervjupersoner berättar om att de har haft psykiska besvär sedan de var barn. De flesta kommer ihåg
att det började i låg- och mellanstadiet. Men flera tror att det började ännu tidigare och att det är svårt för
dem att minnas. Det mesta av det som intervjupersonerna tycker skulle vara förebyggande arbete för barn
och unga utgår från skolan som arena. Det finns behov av att elever får kunskap om oro och nedstämdhet
redan i tidig ålder, i förskolan och skolan. Intervjupersonerna beskriver att en stor del av lidandet och andra
konsekvenser av psykisk ohälsa kan förhindras om den unga känner till symtom på dåligt psykiskt mående,
så som nedstämdhet och oro. Framförallt tror de att det hjälper att förstå vad magont, huvudvärk eller
rastlöshet beror på så att det kan åtgärdas. Intervjupersonerna önskar att elevhälsan skulle vara en brygga
vid psykisk ohälsa, som en länk mellan skolan och sjukvården.
Vägen till behandling upplevs som svår och krånglig
Intervjupersonerna har beskrivit att de inte har vetat var de ska vända sig för att få psykologisk behandling.
Det är okänt för dem att det går att söka hjälp på vårdcentralen. De framför också att det inte finns någon
synlig information om det när man är på besök och överlag inom vården informeras det sällan om hjälp som
finns att få för psykisk ohälsa. Intervjupersoner upplever också att det är svårt att ta reda på vilken typ av
hjälp de kan få. De flesta känner inte till den information som finns på Vårdguiden 1177 och de som gör det
tycker inte att den på ett tydligt sätt förmedlar var de kan få hjälp med vad. Att komma i kontakt med
verksamheter för vård och behandling upplever samtliga unga som mycket svårt och oflexibelt.
Brist på tillgång till vård och behandling
De unga upplever att verksamheterna hänvisar till varandra och att det är på grund av att de är för sjuka för
första linjens vård eller mår för bra för psykiatrin. Flera har erfarenhet av att de ska ringa vårdcentralen och
be om en remiss till psykiatrin. Unga vuxna hänvisas från ungdomshälsan till vårdcentralen när de bedöms
behöva kombinera psykologisk behandling med läkemedelsbehandling eftersom man inte har någon egen
medicinsk kompetens. När de då söker till vårdcentralen är det ofta flera månaders väntetid. En annan
motivering till hänvisning har varit ålder. Flera av de unga som är kring tjugo år har blivit nekade
psykologisk behandling på vårdcentral på grund av att de är för unga och har då hänvisats till unga vuxna
mottagningen.
Bedömning med grundlig anamnes och tidig upptäckt inom vården för rätt behandling från början
Intervjupersonerna vittnar nästan alla om att det är en form av respektlöshet när läkaren inte intresserar sig
för den person som söker hjälp för psykisk ohälsa. De berättar att det krävs mycket för att söka hjälp och de
flesta har väntat med att söka tills det har blivit en ohållbar situation. När inte läkaren som gör bedömningen
visar sig intresserad av bakomliggande faktorer och av hur personen fungerar, har det upplevts som nästintill
kränkande. Flera unga personer som har varit med om svåra trauman under uppväxten beskriver att ingen i
vården har gjort en bedömning utifrån hur deras liv har varit, så som om de upplevt några svåra upplevelser.
De har då inte erbjudits behandling för obearbetade trauman eller svåra upplevelser.
Upplevelsen är att vården missar viktiga saker i bedömningen. Det har gjort att intervjupersoner inte har fått
rätt diagnos och behandling från början, vilket har försämrat deras psykiska mående. De vittnar om att de
har fått en diagnos som de inte känner igen sig i. Ingen har upplevt att läkaren har frågat om problem som
www.regionostergotland.se
9 (67)
kan ha med annan sjukdom att göra, exempelvis ätstörning eller beroende. En tjej berättar att hon
diagnostiserades med bipolär sjukdom långt efter att hon sökte vård första gången. Om vården inte hade
missat det hade hon inte behövt vara med om alla destruktiva händelser som hon försatte sig i när hon inte
kunde hantera sin sjukdom.
Okänt för patienter om det finns en vårdplan
Intervjupersonerna har erfarenhet av att verksamheter inte gör vårdplaner när de söker vård, det finns ingen
tidplan och inget mål uppsatt för behandlingen. Några har fått veta att det fanns, men det var inget de kände
till. De unga framför synpunkter på att vården borde veta att personer med psykisk ohälsa ofta har
svårigheter att minnas vad man har kommit överens om, vilket gör att det borde finnas tydliga rutiner för
planering.
Allvarliga brister av uppföljning vid läkemedelsbehandling
Brister i uppföljning av läkemedelsbehandling har i flera fall resulterat i allvarliga situationer. Ingen har haft
uppföljning inom de två första veckorna efter insättning eller dosökning, då eventuella biverkningar är som
starkast och självmordsrisken kan öka om den unga har en depression. Närstående till en unga vuxna som
har begått självmord har beskrivit att de inte fick information om innebörden av depression och om
eventuella biverkningar och risker vid antidepressiv medicinering. I ett par fall var dosökning en del av
orsaken till att unga personer tog livet av sig.
Behandling som inte matchas efter behov och brist på tillgång till psykologisk behandling
Alla har upplevt att det inte verkar finnas någon möjlighet till matchad och anpassad behandling. Ingen i
vården pratar i sådana termer, det vill säga att det finns olika behandlingsmetoder och som kan anpassas.
Intervjupersoner beskriver hur det verkar som att KBT och läkemedelsbehandling ska passa alla. De har
berättat om erfarenheten av att enbart ha blivit erbjuden läkemedel, utan att vilja ha det. Samtliga unga har
efterfrågat psykologisk behandling. Ingen har fått information om att vid lindrig och medelsvår psykisk
ohälsa ska psykologisk behandling provas som första behandlingsalternativ.
Samverkan är betydelsefull för alla
Det finns en upplevelse av att det inte finns någon samverkan mellan hälso- och sjukvårdens verksamheter.
Intervjupersoner beskriver att remisser skickas fram och tillbaka. De unga upplever att personal från olika
verksamheter inte pratar med varandra och gör gemensamma planeringar för vad som blir bäst för
patienten.
De som har haft behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin har inte haft någon gemensam överlämning
med vuxenpsykiatrin när deras behandling skulle överföras dit. Om de hade haft hade det, tror de, att det
hade gynnat behandlingen och deras besvär. De beskriver att det hade varit bra med en flexibel åldersgräns
mellan barnpsykiatrin och vuxenpsykiatrin, både för dem och för behandlingsresultat. När det bedöms att
behandlingen inte kommer att bli långvarig.
Flera har behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. De upplever att det tar lång tid innan de får börja någon
form av anpassad sysselsättning. Det blir en ond cirkel eftersom det försämrar deras psykiska ohälsa. De
beskriver att de har tappat tron på sig själva och att det skapar oro för framtiden. Ingen har hört talas om SIP
(Samordnad Individuell Plan). En tjej har bra stöd av ett personligt ombud som hon har kämpat för att få.
Någon har stöd av psykiatrins rehabsamordnare som har ordnat med gemensamma möten med
Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.
Suicid är den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa
Närstående till nära anhöriga som har tagit sitt liv tycker att alla inom vården borde ha kunskap om och
jobba efter kännedom om att tyda tecken på en suicidnära person. Det ska inte vara något som man lär sig av
erfarenhet. Det är ett botbart och behandlingsbart tillstånd. På något sätt kommuniceras tankarna och
planerna. Den suicidala processen är språket. En del förbereder sig till exempel genom att städa och ordna
upp omkring sig. Inom professionen finns okunskap om bemötande av en suicidal person och att tillståndet
som föregår suicid är sjukdom.
Betydelsefulla närstående
I stort sett alla berättar att de har minst en betydelsefull närstående som skulle kunna stötta dem om de fick
information om diagnos och behandling eller involverades i behandlingen. De hade inte haft något emot att
en närstående hade varit delaktig. Någon beskriver också vikten av att få möjlighet att prata själv, inte enbart
med en närstående. Närstående till unga vuxna beskriver hur de hålls utanför vården och inte verkar ses som
en tillgång till eller komplement till behandlingen.
www.regionostergotland.se
10 (67)
2.1
Utvecklingsområden
Nedan presenteras de utvecklingsområden som behovsanalysen och brukardialogen har identifierat. Det är
en sammanvägning av de intervjuer som beredningen har genomfört, information från kunskapsinhämtning
med verksamhetsföreträdare samt resultat från forskning och rapporter och som har behandlats i analysen.
Områdena sammanfattas under följande rubriker:








Vårdprocessprogram och vårdprogram
Ökad tillgång till vård för psykisk ohälsa
Första linje tillsammans med elevhälsan
Vägen till behandling
Bedömningar
Planering
Behandling
Likvärdig vård

Vårdprocessprogram och vårdprogram
Det finns behov av att ta fram vårdprocessprogram och vårdprogram som inbegriper
behovsanalysens utvecklingsområden och hela linjen, från förebyggande arbete till specialistvård.
Man ska beakta rekommendationer i de kommande nationella riktlinjerna.
Ökad tillgång till vård för psykisk ohälsa

Medelsvår till svår psykisk ohälsa behöver få en tydlig tillhörighet
Behov finns av att inte bli avvisad och hänvisad på grund av att det inte finns samsyn och tillräcklig
tillgång till vård och behandling för psykisk ohälsa. Patienter bollas mellan verksamheten på grund
av att de är för svårt sjuka för primärvården och för lindrigt sjuka för psykiatrin.

Ökad tillgång till psykologisk behandling för psykisk ohälsa
Behovsanalysen visar på behov av att följande rekommendation i de nationella riktlinjerna måste tas
på allvar; psykologisk behandling bör erbjudas som första behandlingsalternativ vid lindriga till
medelsvåra tillstånd. Det behöver göras genom att säkerställa att det ska kunna erbjudas de patienter
som har det behovet och inom rimlig väntetid.
Första linje tillsammans med elevhälsan

Kunskap i skolan om psykisk ohälsa och brygga mellan elevhälsan och sjukvården
Det finns behov av tidig upptäckt av psykisk ohälsa redan i förskole- och skolålder och av att skolans
personal ska kunna identifiera symtom samt ge stöd till åtgärd. Det har även framkommit behov av
att skolan ska lära ut om symtom på oro och nedstämdhet redan i tidig ålder. Unga personer har
behov av en brygga mellan elevhälsan och hälso- och sjukvården.
Vägen till påbörjad behandling

Tydliggöra information på vårdguiden
Behov finns av att få enkel och tydlig information på vårdguiden om vilken hjälp som finns att få för
olika problem och var den hjälpen finns. När inte sådan information finns har det framkommit att
det annars kan vara ett hinder för unga personer när de söker vård.
•
Flera kontaktvägar
Det har framkommit behov av flera alternativ på kontaktsätt för att patienter inta ska hindras att ta
kontakt med sjukvården vid psykisk ohälsa, bland annat att kunna skicka mail eller ringa direkt till
en kurator.

Uppföljning efter telefonkontakt eller första besök
Det finns behov av stöd och uppföljning fram till påbörjad psykologisk behandling eller kontinuerligt
under läkemedelsbehandling. Det finns forskning som visar på att en samordnande person vid
psykisk ohälsa i primärvården ger goda resultat för behandling, så som speciellt tränad
sjuksköterska.
www.regionostergotland.se
11 (67)
Bedömningar

Bedömning med grundlig anamnes; tidig upptäckt och rätt hjälp från början
Behov av grundlig anamnes med bakgrund och aktuell livssituation för att patienten ska kunna få
rätt och bra vård. Det har även framkommit behov av att den som bedömer ska fråga om eventuella
trauman/svåra upplevelser och om personlighet.
Behov av tidig upptäckt av psykisk sjukdom som kan visa sig i depressions- och ångestsymtom.
Behov av att identifiera psykisk ohälsa hos patienter som söker för somatiska symtom som kan ha ett
samband med psykisk ohälsa.

Närståendes betydelsefulla roll ska tas på allvar
Vid bedömning finns behov av att vården inhämtar information om patientens närstående som är
betydelsefull för hen. Även att identifiera om det finns närstående som är olämpliga att involvera i
behandlingen.
Planering

Säkerställa att alla får en vårdplan och ta fram riktlinjer för vad den ska innehålla
Patienter har behov av att få en vårdplan, inom första linjens vård såväl som inom specialistvården
och det bör finnas länsgemensamma riktlinjer för vad en sådan ska innehålla.

Uppföljning av läkemedelsbehandling
Behov finns av tät uppföljning inom de första två veckorna vid insättning eller dosökning av
antidepressivt läkemedel. Under de första två veckorna är risken för biverkningar som störst. För
unga personer finns en särskild risk för ökade suicidtankar eller suicidplaner under den tiden. Det
vanliga verkar vara uppföljning av effekten efter en månad.
Behandling

Individanpassa olika metoder för psykologisk behandling och läkemedelsbehandling
Behov finns av att ta hänsyn till en individuell medicinsk bedömning av tillståndet och som är
avgörande för vilken typ av behandling som är mest lämplig. För en patient kan det fungera med
KBT, för en annan med läkemedelsbehandling. Det behövs också en bredd beträffande metoder för
psykologisk behandling för att kunna möta olika typer av behov.

Tydliggöra riktlinjer för samverkan mellan sjukvårdens verksamheter
Det finns inga riktlinjer för samverkan mellan verksamheten i Region Östergötland, när och hur det
ska ske. Verksamheten upplever att det inte finns tid till bra samverkan. Det finns dock behov av
gemensam planering av patienters behandling, särskilt eftersom det inte är ovanligt att remisser
skickas fram och tillbaka.

Uppföljning och utvärdering efter avslutad behandling
Det finns behov av utvärdering efter avslutad behandling i syfte att följa upp behandlingens resultat
och om den unga behöver ha någon form av behandlingsuppföljning.
Likvärdig vård

Likvärdigt utbud av psykologisk behandling för patienter på alla vårdcentraler i länet
Det skiljer sig mycket åt vad vårdcentralerna har för utbud av psykologisk behandling. Det behöver
bli mer lika för att patienterna ska få likvärdig behandling inom länet. Det är lämpligt att se över det
när de nya riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom blir tillgängliga.

Likvärdig vård inom Ungdomshälsan och Ungdomsmottagningen i länet
Vård och behandling för unga vuxna inom ovanstående verksamheter är inte likvärdig i de olika
länsdelarna. Mottagningarna har olika åldersgränser, både nedre och övre. Verksamheterna har
organiserat sig på olika sätt i länsdelarna, vilket medför olika behandlingsutbud. Någon mottagning
jobbar med ungdomar och deras föräldrar vid behov, en annan gör inte det. De flesta har anställda
både från Region Östergötland och från kommunen men inte alla. Alla kommuner i länet har inte en
ungdomsmottagning. Det finns ingen medicinsk kompetens inom dessa verksamheter men de ska
behandla lindriga till medelsvåra besvär, liksom primärvården.
www.regionostergotland.se
12 (67)
3
Bakgrund, syfte och genomförande
Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) ska utifrån ett medborgarperspektiv verka för en god hälsa hos
befolkningen, att invånarna erbjuds en god vård på lika villkor samt att vården ges utifrån befolkningens
behov. Behovsanalysen är en strategiskt viktig utgångspunkt för en styrning utifrån behov. HSN väljer
årligen ut ett antal sjukdomsgrupper och/eller behovsgrupper som bedöms angelägna att analysera.
Behovsanalyserna syftar till att identifiera befolknings- och patientbehov som underlag för HSN:s vidare
ställningstagande i uppdrag till vårdleverantörerna.
3.1
Uppdrag
HSN har beslutat att under 2016 genomföra en behovsanalys inom Depression och ångest hos unga vuxna.
Motiveringen anges i verksamhetsplanen: Socialstyrelsens nationella riktlinjer för depression och ångest
kommer att revideras utifrån ny kunskap. Revideringen kommer att fokusera på frågeställningar där behovet
av vägledning är som störst, till exempel inom kontroversiella områden och där det finns stora
praxisvariationer. En remissversion beräknas vara klar 2016.
Depression och ångestsyndrom tillhör de stora folksjukdomarna och drabbar människor i alla åldrar.
Forskningen gör ständiga framsteg inom området och ny kunskap har tillkommit sedan publiceringen av de
nationella riktlinjerna år 2010. Att följa utvecklingen av nationella riktlinjer är ett viktigt led i Region
Östergötlands arbete med kunskapsstyrning. En nulägesbeskrivning av förutsättningarna i Östergötland kan
fungera som ett underlag att jämföra mot de kommande nationella riktlinjerna.
Särskilt intressant är åldersgruppen unga vuxna som i störst omfattning upplever psykisk ohälsa och där
unga vuxna kvinnor upplever psykisk ohälsa mer än unga vuxna män. Behovsgruppen unga vuxna har inte
heller tidigare varit föremål för en behovsanalys.
Beredningen för behovsstyrning har ansvar för den politiska samordningen av behovsanalysen. Samtliga
behovsanalyser följer en gemensam disposition för att säkerställa en bred och tydlig beskrivning av behovs/sjukdomsgruppens behov. Behov inom hälso- och sjukvård definieras här som gapet mellan en
förekommande ohälsa hos befolkningen och ett mål för ett önskvärt hälsoläge. För att definiera behovet sker
en sammanvägning av aktuell forskning och litteratur, professionens bedömning och brukarperspektivet.
Behovsanalysen baseras därför på information från verksamhetsföreträdare, aktuella rapporter inom
området och befintlig statistik. Patienters och anhörigas erfarenheter tillförs genom
brukardialogberedningens rapport. Till behovsanalysen har relevanta referenspersoner knutits vilket tillför
viktig kunskap och perspektiv på behovsanalysens område. För en mer utförlig beskrivning av källor
hänvisas till referenserna.
3.2
Syfte
Behovsanalysens syfte är att ge en god nulägesbild av situationen för unga vuxna med depression och ångest i
Östergötland och att kartlägga sjukdomsgruppens behov. Behov definieras här som gapet mellan nuläget och
det önskvärda läget. För att definiera behovet sker en sammanvägning av aktuell forskning och litteratur,
professionens bedömning och brukarperspektivet.
3.3
Avgränsning
Unga vuxna är i behovsanalysen personer i ålder 16-29 år. I många studier och rapporter definieras unga
vuxna till personer mellan 16 och 25 år. Brukardialogberedningen har valt att bjuda in intervjupersoner
mellan 16 och 29 år på grund av att i vissa studier definieras unga vuxna som upp till 29 år, och från 16 eller
18 år och det är bättre att ha ett brett underlag än att riskera att gå miste om värdefullt underlag till
behovsanalysen.
Angående hälsofrämjande och förebyggande aspekter kommer kunskap och fakta om barn och unga att
användas i behovsanalysen. Det är det som bäst stämmer överens med hälsofrämjande och förebyggande
aspekter som har framkommit i dialog med unga vuxna och verksamheten.
www.regionostergotland.se
13 (67)
Behovsgruppen inkluderar unga vuxna med lindriga till svåra besvär av depression eller ångest. Där av
inkluderas även upplevelsen av nedstämdhet och oro.
Samsjuklighet har inte kunnat uteslutas hos intervjupersonerna eftersom det är så vanligt med depression
eller ångest vid annan psykisk sjukdom, fokus har dock varit att intervjua personer med mest besvär av
depression eller ångest.
I behovsanalysen förekommer begreppet psykisk ohälsa. Depression och ångest ingår i begreppet psykisk
ohälsa som är en samlande beteckning för både mindre allvarliga psykiska problem som oro och
nedstämdhet och mer allvarliga symtom som uppfyller kriterierna för psykiatrisk diagnos (se ordlista).
Socialstyrelsen och SKL anger båda att psykiska besvär innebär tillstånd då människor visar tecken på
psykisk obalans eller har symtom som oro, ångest, nedstämdhet eller sömnsvårigheter. De psykiska besvären
kan, beroende av typ och omfattning, i olika grad påverka funktionsförmågan. Psykisk ohälsa omfattar
symtom som kan men inte nödvändigtvis behöver vara så omfattande att det går att ställa en psykiatrisk
diagnos.
Behovsanalysen innehåller en nulägesbeskrivning av förutsättningar för vård och behandling för unga vuxna
i Östergötland och som kan fungera som ett underlag att jämföra mot de kommande nationella riktlinjerna
för vård och behandling av depression och ångest som beräknas skickas ut på remiss under slutet av 2016.
3.4
Genomförande
Brukardialogberedningens uppdrag och arbete
Hälso- och sjukvårdsnämnden har fem beredningar för brukardialog, vars uppgift är att genom dialog med
medborgare/brukare/patienter bidra med underlag till behovsanalyser. Varje beredning består av sju
politiker och ett processtöd. Hälso- och sjukvårdsnämnden har beslutat att under 2016 ge
brukardialogberedning 1 i uppdrag att föra en fördjupad dialog med brukare inom området depression och
ångest hos unga vuxna.
Syftet med beredningens arbete är att få ta del av och öka sina kunskaper om patienternas erfarenheter och
upplevelser av hälso- och sjukvård.
Omvärldsbevakning och dialog med verksamheten
Inom ramen för behovsanalysen har intervjuer och studiebesök gjorts i Region Östergötlands verksamheter
på alla vårdnivåer och i alla länsdelar; första linjen med ungdomshälsa, ungdomsmottagning och unga vuxna
mottagning, samt primärvård, barn- och ungdomspsykiatri och vuxenpsykiatri. Även kommunens centrala
elevhälsa, projektledare för projektet #jagmed, samordnare för projektet suicidprevention och ordförande för
SPES (Suicid Prevention Efterlevande Stöd) lokalförening har intervjuats om arbetssätt, erfarenheter och
synpunkter.
Vidare har kunskap inom området inhämtats utifrån omvärldsbevakning, nationellt arbete kring unga och
psykisk ohälsa samt genom aktuell forskning. Även information om förekomst, statistik och vårdproduktion
används i behovsanalysen.
Intervjuer
Intervju som metod
Syftet med brukardialogberedningens arbete är att få ta del av och öka kunskaper om
brukarnas/patienternas föreställningar, attityder, värderingar och upplevelser av hälso- och sjukvård.
Fokusgruppintervjuer och enskilda intervjuer är de metoder som brukardialogberedningen har använt sig av
eftersom det ger en djupare förståelse av vad brukarna upplever, känner och tycker. Detta är en kvalitativ
metod och det går därmed inte att dra några generella statistiska slutsatser av intervjumaterialet. Den
kvalitativa metoden möjliggör att beskriva komplexa fenomen och processer samt att betrakta individen
utifrån ett helhetsperspektiv.
För att inhämta kunskap om området depression och ångest hos unga vuxna har beredningen träffat
sakkunniga från hälso- och sjukvårdens olika verksamheter i hela länet, inom första linjens vård och
behandling och specialistvården. Beredningen har även kunnat tillgå material som sekreterare/processtöd
www.regionostergotland.se
14 (67)
har tagit fram om området utifrån fakta om depression och ångest men även nationella rapporter och
forskning om unga vuxna med psykisk ohälsa.
Varje intervju har genomförts av två politiska ledamöter med stöd av sekreterare. Under intervjuerna har en
samtalsguide använts som underlag för att diskutera områden så som; allmän livssituation, vägen till stöd
och behandling, upplevelse av stöd och behandling, närståendeperspektiv, samverkan, förväntningar på
hälso- och sjukvården och framtiden. Under intervjuerna fördes anteckningar vilka utgör analysmaterialet.
Dessa gick sedan igenom i brukardialogberedning 1 och kategoriserades enligt huvudkategorier och därefter
genomfördes fördjupad analys för att ta fram underkategorier. Utifrån det materialet har
utvecklingsområden definierats.
För intervjuerna har två olika relevanta behovsgrupper identifierats bland personer med
nedstämdhet/depression och oro/ångest:
•
•
Personer som har pågående behandling eller har avslutat behandling.
Personer som har ett dolt vårdbehov (de som inte har sökt eller de som har sökt men inte tagit emot
den hjälp de har erbjudits).
Urval
Brukardialogberedningen träffade totalt 27 personer vid 17 olika tillfällen. Beredningen kom i kontakt med
intervjupersoner på olika sätt. Inbjudningar delades ut och skickades till tillfrågade verksamhetsföreträdare
som sedan skulle lämna dem till personal som träffar unga vuxna i sitt dagliga arbete. Inga unga personer
som har pågående vård och behandling i västra länsdelen anmälde sitt intresse av att delta i intervju.
Däremot har några unga erfarenhet av vård och behandling i västra länsdelen för några år sedan.
Genom en artikel i Region Östergötlands tidning ”Hälsotecken” hade flera intervjupersoner fått kännedom
om att intervjupersoner söktes och anmälde då sitt intresse. Dessutom publicerades ett inlägg på Region
Östergötlands Facebooksida, där unga vuxna med depression och ångest bjöds in att delta i ett samtal. En
artikel publicerades även på Region Östergötlands externa webbplats. De flesta anmälningar om intresse av
att delta på intervju inkom efter en artikel i ”Hälsotecken” och på Facebook.
Brukardialogberedningen gjorde 14 intervjuer med 18 personer i åldrarna 20 till 29 år, 2 män och 16 kvinnor.
Dessutom intervjuade beredningen vid 3 olika tillfällen 9 närstående till personer med depression, ångest
eller som har suiciderat.
Det var inte någon person med dolt vårdbehov som visade intresse för att delta. En stor del av
intervjupersonerna har beskrivit hur de en tid innan de sökte, ibland i flera år, hade vårdbehov men inte
sökte hjälp. En intervjuperson har vårdbehov men vet inte var hon ska vända sig. Hon har sökt vård flertalet
gånger men har blivit hänvisad och avvisad på grund av ålder eller att hon har varit för sjuk för första linjens
vård eller för frisk för psykiatrin.
www.regionostergotland.se
15 (67)
4
Om behovsgruppen unga vuxna med
depression och ångest
4.1
Om depression, ångest och psykisk ohälsa
Depression och ångest ingår i begreppet psykisk ohälsa som är en samlande beteckning för både mindre
allvarliga psykiska problem som oro och nedstämdhet och mer allvarliga symtom som uppfyller kriterierna
för psykiatrisk diagnos (se ordlista). Socialstyrelsen och SKL anger båda att psykiska besvär innebär tillstånd
då människor visar tecken på psykisk obalans eller har symtom som oro, ångest, nedstämdhet eller
sömnsvårigheter. De psykiska besvären kan, beroende av typ och omfattning, i olika grad påverka
funktionsförmågan. Psykisk ohälsa omfattar symtom som kan men inte nödvändigtvis behöver vara så
omfattande att det går att ställa en psykiatrisk diagnos. 7
Ofta kan symtom på psykisk ohälsa uppfattas som normala reaktioner på en påfrestande livssituation, och
besvären är oftast övergående. Det är viktigt att inte sjukdomsförklara det som är normala reaktioner i livet
samtidigt som tidig identifiering av allvarliga tillstånd kan påverka prognosen positivt. Att ha psykisk ohälsa
som inte uppfyller kriterier för psykiatriska tillstånd innebär dock en klart ökad risk för att det utvecklas till
det.
”Om man drabbas av kris eller trauma så borde man kort och gott kunna få gå i samtal
om man behöver det. Det skulle vara förebyggande och minska samhällskostnader.” (närstående)
Arbetet för psykisk hälsa omfattar hela kedjan, från hälsofrämjande och förebyggande åtgärder till tidiga
insatser, vård och behandling. 8
Ångest och depression
Så som har nämnts tidigare förekommer ångest och depression ofta och i olika svårighetsgrad vid psykisk
ohälsa och psykisk sjukdom (se ordlista) av olika slag. Depression och ångest kan vara allt från lindriga till
svåra besvär. Ångest och depression är vanligt som samsjuklighet tillsammans med annan psykisk eller
somatisk sjukdom. I sjukvården kan det vara huvuddiagnos eller bidiagnos.



Ångest är vanligt vid depression och ångest leder inte sällan till depression
Depression i lindrig form benämns ibland som nedstämdhet
Ångest i mycket lindrig form benämns ibland som oro
Depression
I dagligt tal säger man ofta att man är ”deprimerad” när man känner sig nedslagen eller ur form. Men ordet
syftar egentligen på ett allvarligare tillstånd som kräver någon form av åtgärd eller behandling. Det hör till
livet och är vanligt att man ibland känner sig ledsen, olycklig eller nedstämd. Sorg, besvikelse, och tillfälliga
humörsvackor är en del av livet och varken sjukt eller skadligt. Om man har drabbats av något svårt så som
problem med ekonomin eller med sina nära relationer kan det göra att man mår dåligt under en period.
Hormonbalansen i kroppen kan också bidra till humörsvängningar. Oftast går de starkaste känslorna över
och försvinner efter en tid, särskilt om man har stöd och hjälp av en närstående.
Det som händer vid en depression är att hjärnans signalsubstanser kommer i obalans, vilket påverkar bland
annat känslolivet, initiativförmågan och sömnen. Läkemedelsbehandling mot depression går ut på att
återställa balansen. Vanlig nedstämdhet kan ibland övergå i en depression, och gränsen mellan tillstånden är
inte skarp utan mer flytande. Det som avgör om man har en depression eller inte handlar både om hur lång
tid man upplever nedstämdhet och hur man upplever sin tillvaro under den tiden. Om man känner sig
nedstämd och orkeslös varje dag under mer än två veckor och har tappat lusten för sådant man vanligtvis
brukar tycka om att göra och upplever känslor av meningslöshet kan man ha blivit deprimerad. När man är
deprimerad kan man få tankar om att det vore bättre att vara död. Det är ofta kopplat till känslor av ångest,
Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt – Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
8 SKL. Positionspapper. Psykisk hälsa, barn och unga, 2016.
7
www.regionostergotland.se
16 (67)
självförakt och missmod inför framtiden. Det kan gå så långt att man försöker att ta sitt liv. Det är viktigt att
be om hjälp för att lindra effekterna av depressionen.9
•
Den vanligaste formen av depression är egentlig depression. Den delas upp i tre nivåer, lindrig,
medelsvår och svår. Svårighetsgraden av depression bestäms av antalet symtom och graden av
funktionsnedsättning.
•
Det finns också andra former av depressionssjukdom så som recidiverande depression, dystymi och
bipolär sjukdom.
Ångest
Ångest är starka känslor av oro och rädsla som de flesta känner någon gång. Det hör till livet. För många är
ångesten knuten till något obehagligt som har hänt tidigare eller till något man tror skulle kunna hända
framöver och som väcker oro. Men man kan också få intensiv ångest utan att man riktigt förstår varför man
mår så dåligt. Ångest brukar kännas tydligt i kroppen. Hjärtat slår snabbare, man kanske börjar svettas,
känner som en klump i magen och kanske får svårt att andas. Symtomen är obehagliga och beror på att olika
stresshormoner kommer ut i blodet.
En intervjuperson berättar: ”När man får ångest är alla sunda och kloka tankar
som bortblåsta. Psykisk ohälsa bemöts som om att man är lite galen
och inte som att vanliga människor kan få det, man är konstig eller sämre än andra.”
Det är individuellt hur man upplever ångest och ibland kan det vara svårt att skilja på stark stress och ångest.
Symtomen brukar kännas obehagliga men de är inte farliga. Det naturliga är för de flesta att snabbt vilja bli
av med de starka obehagskänslorna. En form av ångest heter panikångest. Det är stark ångest som kommer
plötsligt och varar i minst några minuter. Panikattacken kan kännas väldigt plågsam och överväldigande. Det
är vanligt att man tror att något farligt eller livshotande ska hända när man får en panikattack.
Ångest är en del av det naturliga och livsnödvändiga alarmsystem som finns hos alla människor. Det fyller en
funktion när man snabbt behöver samla kraft för att fly från en fara. Då aktiveras flera försvarsreaktioner
som höjer beredskapen i kroppen. Musklerna spänns, hjärtat börjar slå snabbare och man andas intensivare.
Det beror bland annat på att en ökad mängd adrenalin och andra stresshormoner kommer ut i blodet.
Alarmsystemet är olika känsligt hos olika människor. Om man har stor känslighet kan larmets styrka bli för
stor i förhållande till faran. Då kan man reagera starkt på alla hot eller påfrestningar man upplever och
risken finns att man så småningom utvecklar en ångest man behöver söka hjälp för. Om man har så stark
ångest att man har svårt att klara sin vardag behöver man få hjälp. 10
•
Ångestsyndrom är ett samlingsnamn för flera ångestsjukdomar
•
Till ångestsjukdomar räknas paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom (GAD), social ångest
(social fobi), tvångssyndrom, specifik fobi, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
4.2
Unga vuxna med depression, ångest och psykisk ohälsa
Idag är psykisk ohälsa den främsta orsaken till sjukfrånvaro i stora delar av västvärlden. Ett av tio barn
mellan 10 och 18 år har upplevt psykisk ohälsa och nästan dubbelt så många har upplevt psykosomatiska
symtom (se ordlista). Det är också den vanligaste orsaken till att personer i arbetsför ålder står utanför
arbetsmarknaden inom OECD. I Sverige står psykiska diagnoser för cirka 40 procent av alla pågående
sjukskrivningar som ersätts av Försäkringskassan. Kostnaden för psykisk ohälsa i Sverige är ungefär 70
miljarder kronor om året, enligt OECD.11
Det finns mycket som tyder på att den psykiska ohälsan och psykosomatiska symtom bland barn och unga
har ökat. Fler barn och unga rapporterar psykiska besvär och psykisk ohälsa. Antidepressiva läkemedel skrivs
ut i högre grad. Den psykiatriska vårdkonsumtionen har ökat. Antal suicid bland unga minskar inte som i
andra åldersgrupper, det är fler killar än tjejer som begår suicid. 12
1177 Depression. http://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression/. (2016-01-12)
1177 Ångest. http://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Angest/. (2016-01-12)
11 OECD. Making mental health count, 2014.
12 SKL. Positionspapper. Psykisk hälsa, barn och unga, 2016.
9
10
www.regionostergotland.se
17 (67)
Psykisk ohälsa i barndomen ger sämre förutsättningar att leva ett gott och långt liv. Konsekvenserna av
psykisk ohälsa är omfattande även för samhället. Psykisk ohälsa är ett folkhälsoproblem som kräver
kraftfulla åtgärder och insatser. En av de viktigaste frågorna för framtiden är att skapa goda uppväxtvillkor
för barn och unga genom att kommuner, landsting och regioner möter barns och ungas olika förutsättningar
och behov.13
”Se oss som individer och inte som att vi bara är ett problem för samhället.
Man vill ju inte vara det. Man vill ju ge något till samhället.
Istället känner man sig bara värdelös, som att man inte tillför något.” (ung tjej)
I en rapport från Socialstyrelsen fann man att personer mellan sexton och tjugonio år som rapporterade oro,
ängslan och ångest fem år därefter oftare hade sämre ekonomi och mer psykiatriska tillstånd inklusive
självskador än jämnåriga som inte rapporterat sådana besvär. Även självrapporterade besvär med magont
och huvudvärk i tonåren har visats vara starkt kopplade till depression och andra allvarliga psykiatriska
tillstånd senare i livet. 14
När Kungliga Vetenskapsakademien (KVA) 2010 gick igenom det vetenskapliga kunskapsunderlaget från
1970 till nutid kring barns och ungas psykiska hälsa blev sammanfattningen att det inte fanns någon studie
av hur barns psykiska hälsa har utvecklats över tid som kunde betraktas ha tillfredsställande bevisvärde. Det
är inte möjligt att verifiera den allmänna uppfattningen om en kraftigt ökande förekomst av psykiska besvär
hos svenska ungdomar. Sociala omständigheter spelar stor roll för hur barn och unga mår. Men även barn
och unga som växer upp i trygga, socialt välfungerande familjer mår ibland så dåligt att de tar livet av sig.
Kanske är det så att vi föds till livet mer eller mindre känsliga? Barns egen inneboende motståndskraft och
vissa skyddsfaktorer verkar spela stor roll för hur vi klarar livets påfrestningar, något den amerikanska
forskaren Emmy Werner har visat genom en 40-årig långtidsstudie av 698 barn. En tredjedel av barnen som
växte upp med sociala och medicinska högriskfaktorer för psykisk ohälsa utvecklades ändå till
omhändertagande, trygga, kompetenta vuxna. 15
En del barn verkar alltså klara av nästan vilka svårigheter som helst, missbrukande eller psykiskt sjuka
föräldrar, medan andra inte har förmågan att hantera motgångar. För unga kan det vara ganska små saker
som blir stora, så som kärlekshistorier eller att man inte gillar sitt utseende. För en ung människa kan det
vara liv eller död, säger professorn Danuta Wasserman på Karolinska Institutet. 16 Vår tids yta, ofta uttryckt
på sociala medier, gör inget lättare. Än så länge finns väldigt lite forskning på hur sociala medier påverkar
ungas psykiska hälsa. Ing-Marie Wieselgren, nationell psykiatrisamordnare säger att pressen på unga är stor
och att det skapas en norm som säger att man alltid ska vara på topp.
Vi kanske tänker att dagens samhälle är mer tolerant och mångkulturellt, men i verkligheten blir acceptansen
för det avvikande allt mindre, menar Ing-Marie Wieselgren. När det gäller ungas psykiska hälsa och psykiska
sjukdomar är ambitionsnivån alldeles för låg. Psykiatrin har idag 9 procent av sjukdomsbudgeten, men
omkring en tredjedel av befolkningen behöver vård vid ett eller annat tillfälle. Psykiatrin och primärvården
skulle behöva få en stegvis ökning av resurserna till en tredjedel av sjukvårdsbudgeten. Att förbättra
ungdomars psykiska hälsa är ingen enkel sak. Det är ett långsiktigt arbete där hela samhället borde vara
involverat. Samhället behöver initiera förebyggande åtgärder betydligt tidigare än idag, i lågstadiet, i
förskolan och på barnhälsovårdscentralen.17
4.2.1
Tabu - okunskap och strävan efter att vara normal
Det finns stora skillnader inom gruppen unga vuxna vad det gäller livssituation och mognadsgrad. En del
befinner sig i gränslandet mellan barndomen och vuxenlivet. Andra har blivit vuxna, skaffat barn och bildat
familj. 18 Att bryta sig loss och utmana rådande normer beskrivs som kännetecknande för unga människors
övergång från barndom till vuxenhet. Det som överraskar är att i intervjuer med deprimerade unga kvinnor
Svenska läkaresällskapet. Vård & Hälsa #Psykisk hälsa, oktober 2016.
Socialstyrelsen. Psykisk ohälsa bland unga, 2013.
15 Svenska läkaresällskapet. Vård & Hälsa #Psykisk hälsa, oktober 2016.
16 Svenska läkaresällskapet. Vård & Hälsa #Psykisk hälsa, oktober 2016.
17 Svenska läkaresällskapet. Vård & Hälsa #Psykisk hälsa, oktober 2016.
18 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
13
14
www.regionostergotland.se
18 (67)
och män mellan 17 och25 år är inte att de utmanar normerna, utan deras dagliga strävan efter ”att vara
normala” och att passa in i rådande normsystem. 19
Det individcentrerade samhället är präglat av effektivitet, individuell kapacitet och perfektion och där faller
psykisk ohälsa eller sårbarheter av andra slag lätt utanför ramen för vad som definieras som det ”normala”
och åtråvärda. Det finns en risk att otillräcklighet och psykisk ohälsa blir en fråga om att ”ta sig samman”
istället för att lidandet ses som legitimt. Yttre stressfaktorer, övermäktigt individuellt ansvarstagande och
bristfälligt stöd behöver identifieras. 20
”Det går inte bara att ta sig i kragen, så som mentorn sa till mig. Det var en jättebra rektor
som brydde sig när det kom fram hur jag mådde. Därefter fick jag en ny mentor.
Jag kämpade och fick godkänt i alla ämnen till slut.” beskriver en ung tjej
De som mår psykiskt dåligt upplever ofta att de är ensamma om att må dåligt då det pratas så lite om det som
är svårt i livet. Unga försöker i första hand att hantera sitt dåliga mående själva. Många upplever inte att det
stöd som samhället erbjuder är tillgängligt eller anpassat efter deras behov. Ofta har de på något sätt
signalerat att de mår dåligt.21
För många är det fortfarande skrämmande med psykisk ohälsa, trots att tre av fyra har erfarenhet av det.
Många är rädda för att bli mobbade, diskriminerade, utstötta. Andra, som inte har erfarenhet av psykisk
ohälsa, är rädda för att säga fel och göra fel. Rädslan gör det svårt att prata öppet om psykisk ohälsa. Rädsla
och okunskap gör att människor isolerar sig, och blir isolerade av omgivningen. Det gör också att många blir
diskriminerade och orättvist behandlade i skolan, i arbetslivet, i vården och i beslut som är avgörande för
vilket stöd samhället ska ge.22
”Jag har dolt det.”
Flera intervjupersoner berättar att det känns pinsamt att berätta för familjen
om sina psykiska besvär. För vänner skulle de kunna berätta.
4.2.2
Sårbarhet, orsaker och skyddsfaktorer för psykisk ohälsa
Samhället ställer stora krav på människors psykiska funktioner. När människors förmågor och samhällets
krav inte stämmer överens är det viktigt att anpassa situationen i första hand och inte sjukdomsförklara mer
än nödvändigt. Det handlar om att ge den enskilde förutsättningar att hantera sitt liv.
När en människa drabbas av psykisk ohälsa kan det bero på biologisk sårbarhet och på att hon eller han är
utsatt för olika riskfaktorer som inte uppvägs av tillräckligt med skyddsfaktorer. Trots skyddsfaktorer är
ingen befriad från risken att drabbas av psykisk ohälsa, det kan drabba vem som helst, alla familjer och alla
grupper i samhället. 23
När man talar om skydds- och riskfaktorer för att utveckla psykisk ohälsa brukar man även tala om
samspelet mellan arv och miljö. Skydds- och riskfaktorer återfinns på individnivå, i familjen, i
kamratkretsen, i förskolan/skolan och på samhällsnivå.24
En ung tjej säger: ”Jag har alltid haft höga krav på mig.”
Flera intervjupersoner berättar att de känner höga krav på sig och att de vill prestera,
göra ett bra jobb. Och de tycker att det är jobbigt att känna att de inte är bra nog.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
20 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
21 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
22 (H) järnkoll. http://www.nsph.se/hjarnkoll/om-hjarnkoll/. (2016-09-28)
23 SKL. Positionspapper. Psykisk hälsa, barn och unga, 2016.
24 Stockholms Stadsmission. Barn- och ungdomsrapporten – När livet blir outhärdligt, psykisk ohälsa bland
barn och unga, 2016.
19
www.regionostergotland.se
19 (67)
Orsaker och riskfaktorer
På samhällelig nivå har ungas svårigheter att komma in på arbetsmarknaden uppmärksammats mest som
riskfaktor. På individuell nivå har föräldrarnas utbildningsnivå och socioekonomiska situation liksom den
psykosociala miljön i skolan bekräftats samspela med ungas psykiska hälsa. Relationen till sig själv och andra
har stor påverkan på psykiska hälsan. 25
Familjesituation - brist på stöd och närvaro av föräldrar, destruktiva konflikter, missbruk och våld i familjen.
Det är sådant som är vanligt att barn och unga har erfarenhet av och det har en stor påverkan på sårbarheten
för psykisk ohälsa.
”Allt började i samband med att pappa var alkoholist, tills jag var 9 år gammal.” berättar en ung flicka
”Jag pratade inte så mycket om det (hur jobbigt det var hemma) för
jag visste inte att det kunde vara på ett annat sätt.” (ung tjej)
Mobbning - fysisk och social mobbning och kränkande behandling leder ofta till svåra och långvariga
psykiska besvär. Det inkluderar även att bli utstött från gruppen, inte känna tillhörighet, utanförskap och
ensamhet.
”Lärarna trodde inte på mig.”
En ung flicka berättar att hon började få ångest när hon blev mobbad i 14-års åldern.
Blyghet och social fobi – det finns en risk att det leder till tankar om att ingen tycker om mig, många
misslyckanden och att inte känna sig önskad i världen.
”Det gick inte så bra i skolan.” (ung tjej)
Heteronormen – den handlar om föreställningen om att kvinnor och män attraheras av och kompletterar
varandra. Att avvika från heteronormen medför en ökad risk för kränkningar, trakasserier och våld.
Homosexuella, bisexuella och transpersoner blir därmed en riskgrupp på grund av dålig psykosocial
livssituation. Heteronormen påverkar unga hbtq-personer MUCF.
Hedersnormer – unga som växer upp i en hederskontext lever i ett normsystem eller traditioner som tvingar
den unga personen att begränsa sitt liv. Kontrollen av unga omfattar även skolan när det finns tydliga
restriktioner för att delta i skolaktiviteter och sociala aktiviteter. Den normkonflikt som finns mellan det
svenska samhället och familjen blir en svårhanterad del av de ungas vardag.
Unga med funktionsnedsättning – andelen bland unga med funktionsnedsättning som angett magont,
huvudvärk eller problem med sömnen är dubbelt så hög jämfört med unga utan funktionsnedsättning enligt
Ungdomsstyrelsens enkät 2012. En annan aspekt är sociala normer där människor med
funktionsnedsättning betecknas som avvikande och sorteras ibland in som onormala, vilket troligen påverkar
den psykiska hälsan negativt.
Karolinska institutet sammanfattar i rapporten ”Att främja barns och ungas psykiska hälsa” (2011)
riskfaktorer enligt följande:26
•
•
•
•
•
•
•
•
•
mobbning
relationsproblem i familjen
familj, släkt och vänner med psykisk ohälsa
otrygg uppväxt
avsaknad av känsla av samhörighet
bristande självförtroende och en negativ självuppfattning
svårigheter att få arbete
bristande social kompetens, svårt att få och behålla vänner
svårigheter att sätta ord på tankar och känslor
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
26 Karolinska institutets folkhälsoakademi. Att främja barns och ungas psykiska hälsa, 2011.
25
www.regionostergotland.se
20 (67)
Skyddsfaktorer
Även om riskerna är förhöjda så drabbas inte alla barn som växer upp under missgynnsamma
familjeförhållanden. En hel del forskning har ägnats åt att identifiera varför vissa barn drabbas och inte
andra. I Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågors rapport ”När livet känns fel” (2015)
sammanfattar man följande som skyddsfaktorer:



Individ: god social kompetens, hög begåvning, ett gott självförtroende och upplevelse av att själv
kunna påverka det som sker och därmed kunna hantera situationen (intern locus of control)
Familjekontext: trygg anknytning mellan barn och föräldrar, familjesammanhållning, tillgång till ett
socialt nätverk samt god utbildning hos föräldrarna
Omgivning: god kontinuerlig kontakt med grannar, lärare, fritidspedagoger, positiv tillvaro i förskola
och skola, att barnet får hjälp att bearbeta smärtsamma upplevelser, att barnet får hjälp med att
hantera sin aktuella situation så bra som möjligt och att barnet upplever sammanhang i livet
I Karolinska institutets rapport ”Att främja barns och ungas psykiska hälsa” (2011) lyfter man fram följande
skyddsfaktorer.27
•
•
•
•
4.2.3
stödjande föräldrar och andra vuxna
goda relationer till jämnåriga
öppenhet med att söka hjälp och be om råd
möjlighet att klara skolan och få ett arbete
Innebörd och konsekvenser av depression och ångest
Många drabbas av psykisk ohälsa under tonåren då identiteten formas vilket riskerar deras sociala och
känslomässiga utveckling. Allvarliga konsekvenser av psykisk ohälsa som social isolering, alkohol- och
drogkonsumtion, självskadebeteende och suicidförsök förekommer i en oroande omfattning. 28
Egentlig depression, ångestsyndrom och bipolär sjukdom (se ordlista) som ibland felaktigt diagnostiseras
som depression, är allvarliga sjukdomstillstånd som kan innebära att personen får stora till mycket stora
svårigheter att klara vardagslivet, med nedsatt livskvalitet som följd. Om personen inte får adekvat
behandling finns risk för successiv försämring med ytterligare funktionsnedsättning, för långvarig sjukdom
samt för återinsjuknande. Det finns också en ökad risk för självmordstankar, självmordsförsök och
självmord. 29
Människor med psykisk ohälsa är den grupp som är mest utsatt vad gäller socioekonomiska faktorer såsom
ekonomi, boende, tillgång till arbete och delaktighet i sociala nätverk, både i jämförelse med den övriga
befolkningen och i jämförelser med andra patient- eller funktionshindergrupper. Att i unga år insjukna i
psykisk sjukdom kan medföra allvarliga konsekvenser senare i livet, inte enbart vad gäller hälsa och
dödlighet, utan även för vilken utbildning den enskilde uppnår. 30
”Jag har inte hunnit växa upp på samma sätt som andra
på grund av depression och ångest.” (ung tjej)
4.2.4
Suicid är den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa
Mer än fyra människor tar sitt liv i Sverige varje dag. Självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga.
Den åldersgrupp som i störst utsträckning tar sitt liv är 45-64 år. I dag vet vi hur självmord kan förhindras
och att det går att förebygga. Antalet självmord under 2014 var nära sex gånger så högt som antalet dödsfall i
trafiken. Precis som trafikdödligheten minskat radikalt på grund av stora resurser till forskning och ett
långsiktigt tänkande inom trafiksäkerhet är det möjligt att minska de psykologiska olycksfallen.
Karolinska institutets folkhälsoakademi. Att främja barns och ungas psykiska hälsa, 2011.
SKL. Positionspapper. Psykisk hälsa, barn och unga, 2016.
29 Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom – stöd för styrning och
ledning, 2010.
30 Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting. Överenskommelse, 2016. Stöd till riktade
insatser inom området psykisk hälsa, 2016.
27
28
www.regionostergotland.se
21 (67)
Det görs för lite insatser för att förebygga självmord samtidigt som det finns oändligt mycket att göra.
31
Under de senaste 15 åren har suicid minskat med tjugo procent i Sverige, men den positiva trenden gäller
inte ungdomar och unga vuxna där antalet suicid legat på samma nivå under en längre tid. 32
Suicid kan ses som den yttersta konsekvensen av psykiskt lidande. Det är vanligare bland killar och detta är
angeläget att få större kunskaper om. I Sverige har suicid bland femton- till nittonåringar ökat något, till
skillnad från situationen i övriga Europa där dödligheten har sjunkit. 33
En högre andel unga kvinnor rapporterar psykisk ohälsa och försöker begå suicid, medan en större andel
unga män genomför suicid. Maskulinitetskonstruktioner är en möjlig bidragande orsak till unga mäns
dominans i statistik om suicid. Mäns sårbarhet bör alltså uppmärksammas i det förebyggande arbetet.
Traditionella femininitetsideal som ansvarstagande och omsorg om andra till en del verkar kunna fungera
skyddande i situationer med suicidtankar. 34
”Det är inte säkert att man visar öppet att man mår dåligt.” (ung tjej)
Det finns många myter och föreställningar kring suicid – inte minst att man inte får fråga en person om hen
planerar att ta sitt eget liv. Men det är just det som fler personer borde göra. Det går att påverka dem som
planerar att ta sitt eget liv. Men det kräver att man vågar fråga och att man övervinner sin rädsla för att
personen ska svara att den inte längre vill leva. 35
Om man misstänker att en person har tankar om suicid kan man alltid ställa frågan: hur är tanken på liv och
död för dig just nu? Det är en öppen fråga som går att tolka på olika sätt. Svaret kan lika gärna handla om
livet som om döden. Man måste också inse att tankar som rör suicid varierar i allvarlighetsgrad.
4.2.5
Olika uttryckssätt vid psykisk ohälsa – maskulinitet och femininitet
I forskning och klinisk vardag är det vanligt att dela upp psykisk ohälsa i två huvudkategorier: utagerande
och inåtvända problem. Utagerande problem inkluderar normbrytande beteende, hyperaktivitet, impulsivitet
och aggressivitet medan inåtvända problem omfattar oro, depressiva symtom, psykosomatiska symtom som
huvudvärk eller magont, social isolering, ätstörningar samt självskadebeteende. En tredje kategori är
uppmärksamhetsstörningar som inkluderar till exempel svårigheter med mental uthållighet och att vara
lättdistraherad av yttre stimuli.36 En person kan också visa både inåt- och utåtriktade symtom för psykisk
ohälsa, vilket ökar risken för att den psykiska ohälsan blir långvarig. 37
Kön och psykisk ohälsa
Kön har visat sig vara en viktig markör för hur unga uttrycker, förstår och förhåller sig till sin psykiska
ohälsa. Konstruktioner av femininitet bidrar till att kvinnor uppmärksammar och beskriver sin ohälsa.
Konstruktioner av maskulinitet hindrar män från att uttrycka sig om psykisk ohälsa i offentliga rum och från
att söka hjälp. Tjejer och killar har olika sätt att kommunicera problem, vilket även kan leda till ett större
mörkertal kring killars psykiska ohälsa.38
Suicide Zero. http://suicidezero.se/omoss. (2016-08-25)
Folkhälsomyndigheten. Suicidprevention – att förhindra självmord.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-ochsuicidprevention/suicidprevention/. (2016-09-15)
33 Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt – Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
34 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
35 Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt – Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
36 Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt – Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
37 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
38 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
31
32
www.regionostergotland.se
22 (67)
Bland unga kvinnor är det vanligt att lägga stor omsorg på det egna utseendet, på skolarbetet och på sociala
relationer. Det kan bidra till högre stressnivåer och psykisk ohälsa bland unga kvinnor. I ung ålder är det
vanligare med högre prestationskrav bland tjejer än killar. Det sker till priset av bortprioritering av
fritidsaktiviteter. Bättre skolresultat kan ske på bekostnad av annat. Unga kvinnor som lider av ångest eller
depression berättar hur de ständigt brottas med sin dåliga självkänsla, känslan av att ”inte duga, ”inte hålla
måttet” eller att inte kunna leva upp till ”höga normer”. De unga kvinnorna anstränger sig till det yttersta för
att skapa ett existensberättigande genom självdisciplinering och prestationer. Att visa en mer avslappnad
attityd till skolarbetet är mer vanligt bland killar. Den stereotypa rollen bland unga män bygger på att inte
kommunicera med ord, att inte visa eller prata om känslor, att vara fysisk och praktisk och att inte vara
”duktig”. 39
4.2.6
Unga vuxnas behov vid psykisk ohälsa
Alla utsätts för svåra situationer och händelser under uppväxten. Barn och unga behöver då en vuxen som
har tid att lyssna, som engagerar sig och som inte har förutfattade meningar. Det är viktigt att ge gott om tid
för de unga att beskriva sina svårigheter. Den som ger stödet bör visa empati och genuint bry sig om
personen. Unga som mår dåligt kan ha svåra erfarenheter bakom sig och behöver uppmuntran för att orka
och våga berätta. Det kräver mod och tillit att berätta och själva berättandet är ofta ansträngande. 40
”Vården behöver bli bättre på hur man kan bemöta stress
som människor upplever. Många människor vet inte hur man kan hantera stress.
Man behöver träffa någon som lyssnar på ens livssituation.” tycker en ung tjej.
Ofta känner unga skuld för att de mår dåligt, som om det var de själva som bar ansvaret för sin psykiska
ohälsa. Det är därför viktigt att inte ytterligare förstärka den skuldkänslan. Så istället för att fråga vad den
unga personen själv kan göra för att må bättre kan man fråga vad till exempel skolan kan göra tillsammans
med den unga för att det ska bli bättre.
Bra bemötande som framgångsfaktor
Studier har visat att det centrala för att bemötandet ska bli en framgångsfaktor är att individer möts för den
de är. Det handlar om att bli lyssnad till utan att bli dömd, att se framåt när det handlar om individens
agerande eller sätt att hantera situationer, att bli behandlad som en människa och inte endast som ett ärende
eller en siffra. Förutsättningar i form av tid, tillgänglighet och flexibilitet bör finnas för att ett anpassat
bemötande utifrån unik person ska äga rum. Det finns studier som visat att unga har avstått från att besöka
eller delta i olika sammanhang på grund av rädsla för att bli dåligt bemött eller illa behandlad. 41
Stöd som unga önskar när de mår dåligt:
•
•
•
•
•
•
•
respekteras som en person och inte bemötas som ett problem
någon som lyssnar och ställer relevanta frågor
ges tillräckligt mycket tid för att bygga förtroende och möjliggöra samtal kring känsliga ämnen
ges stöd på annat sätt än att prata
få tillgång till välkomnande mötesplatser med hemlik miljö utan att det blir privat
erbjudas olika arenor, både fysiska och digitala
få tillgång till inflytande och delaktighet
”Det är viktigt att få en personlig kontakt med den man ska ha samtal med, att man kan prata och
öppna sig för den terapeut man träffar. Det skulle vara bra
om man på ett smidigt sätt kan få byta terapeut om det inte fungerar.” (ung kille)
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
40 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
41 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
39
www.regionostergotland.se
23 (67)
4.2.7
Närståendeperspektivet
De senaste decennierna har internationell och svensk forskning alltmer uppmärksammat situationen för
närstående till personer med psykisk ohälsa. Situationen kan inverka på närståendes möjlighet att arbeta och
att ha fritid. Närstående tar ofta ett stort ansvar för hur vardagen ska fungera. Det kan också omfatta tillsyn i
vardagen av personen med psykisk ohälsa. Inom familjen kan relationerna påverkas, exempelvis genom att
man har meningsskiljaktigheter om vad som är bra för personen med psykisk ohälsa. Det kan inverka på
relationen mellan föräldrar, att barn tar vuxenansvar och att avundsjuka mellan syskon utvecklas. 42
”Vården skulle kunna se det mer som ett familjeproblem.” (närstående)
Hinder för närståendes delaktighet med den sjuka personen uppstod också i relation till professionell vård,
vilket minskade möjligheten till att vara till hjälp. En vi-känsla kan uppstår vid svårigheter och det kan
innebära att samarbetet i familjen ökar då en familjemedlem drabbas av psykisk ohälsa.
Hur många som är anhöriga till någon med psykisk ohälsa finns ingen ordentlig statistik över, men man
räknar med runt en miljon. Det är en grupp som inte alltid syns eller får den hjälp de behöver. I värsta fall
kan anhöriga själva bli sjuka av oro och stress. 43
4.2.8
Ungas upplevelser av psykisk ohälsa
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, tidigare Ungdomsstyrelsen, fick 2013 i uppdrag av
regeringen att kartlägga hur unga 13- 25 år med självupplevd psykisk ohälsa uppfattar svårigheter, vilka sätt
de använder för att hantera dessa samt vilka resurser i det offentliga och det civila samhället som de upplever
kan ge dem stöd. En viktig del av studien är de 730 digitala formulär som unga har fyllt i om det som händer
när känslan av välbefinnande saknas i de ungas vardag, vad de gör för att må bra och hur de vill få stöd när
de inte mår bra. Här nedan sammanfattas en del av resultatet från kartläggningen. 44
Orsakerna till ungas höga självrapporterade stress och psykiska ohälsa är fortfarande omdebatterade och
delvis outforskade. Vanliga perspektiv är:
•
•
•
•
mobbning och rang i gruppen, på grupp- och individnivå
kropps- och utseendeideal tenderar att pressa unga
genusrelaterade faktorer
samhällsförändring relaterad till individualisering
Det är vanligt att unga tycker att det är svårt att hitta en balans i tillvaron. Kraven utifrån upplevs som allt för
höga, samtidigt som de egna ambitionerna blir till krav på prestation. De beskriver hur deras erfarenheter av
stress och dåligt mående påverkar möjligheten att göra saker som de vill eller måste göra. De upplever både
prestationsstress och social stress i skolan.
Faktorer som till stor del avgör vilken påverkan påfrestningar har är:
•
•
•
individens samhällsideal
tillit till vuxensamhället
tillgång till resursstarka personer
Nka. Anhöriga till vuxna personer med psykisk ohälsa: En kunskapsöversikt om betydelsen av stöd, 2015.
http://www.anhoriga.se/Global/St%c3%b6d%20och%20kunskap/Publicerat/Kunskaps%c3%b6versikter/D
okument/2015-1_Kunskaps%c3%b6versikt_Ewertzon_webb%20(2).pdf . (2016-09-05)
43 SVT. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/anhoriga-till-personer-med-psykisk-ohalsa-riskerar-att-sjalvabli-sjuka. (2016-09-28)
44 Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
42
www.regionostergotland.se
24 (67)
Ungas upplevelser relaterar i stor utsträckning till deras liv här och nu. Det samvarierar också med deras
tidigare liv som till exempel:
•
•
•
•
•
•
•
4.3
sociala förutsättningar
individuella färdigheter
familjesituation: stöd av föräldrar, våld i familjen
skolsituation, mobbning, sociala relationer i skolan och arbetsmiljö
ekonomiska förutsättningar
identitet
traumatiska upplevelser
Förekomst och sjuklighet
Enligt de undersökningar som finns, som i huvudsak mäter indikatorer på emotionellt välbefinnande, är den
självskattade psykiska hälsan hos barn och ungdomar i Sverige som helhet god. Exempelvis tycker cirka 70
procent av killar och 65 procent av tjejer i Stockholm att det ofta är riktigt härligt att leva. 45
I den nationella folkhälsoenkäten skattar kvinnor och män nedsatt psykiskt välbefinnande enligt
frågeinstrumentet GHQ12. Resultatet för 2015 visar att andelen kvinnor 16-29 år som skattade att de har det
var ca 30 procent och andelen män i samma ålder skattade ca 18 procent. 46
De flesta mätningar av psykisk ohälsa bland barn och unga i Sverige är inte utförda med beprövade
instrument, utan med enstaka frågor eller påståenden. Utifrån dessa undersökningar anger mellan 4 och 40
procent psykisk ohälsa. Tjejer anger mer psykisk ohälsa än killar. Förekomsten av psykisk ohälsa, framförallt
hos tjejer, verkar ha ökat sedan 1980-talet men det vetenskapliga underlaget har brister.
Det finns som sagt få tillförlitliga studier om utveckling över tid, och det är därför oklart om förekomsten har
ökat i befolkningen. Det är däremot tydligt att vårdkonsumtionen för psykiatriska tillstånd ökat kraftigt
bland barn och ungdomar under många år. Skolbarns hälsovanor är den enda undersökningen med lång
uppföljningstid från 1985 till 2013/2014. Den visar en ökning av den psykiska ohälsan från 1985 till mitten
och slutet av 2000-talets första decennium följt av en viss minskning eller stabilisering. 47
Enligt Socialstyrelsens rapport om Psykisk ohälsa bland unga (2013) ökar den psykiska ohälsan inom
gruppen ungdomar och unga vuxna. Samtidigt har en ökning skett bland ungdomar som behöver
sjukhusvård på grund av psykisk sjukdom. I åldersgruppen 18-24 år hade 7 procent av männen i
befolkningen någon form av kontakt med psykiatrisk öppen- eller slutenvård, eller använde psykofarmaka.
Motsvarande siffra för kvinnor var 10 procent. 48
4.3.1
Förekomst av depression och ångest hos unga vuxna i Östergötland
Östgötakommissionens slutrapport visar att andelen med upplevd psykisk ohälsa är mycket högre bland
tonårstjejer och unga kvinnor jämfört med tonårskillar och unga män. Oro ökar mellan 12 och 15 års ålder,
framförallt bland tjejer. I årskurs 9 är det nästan dubbelt så vanligt att tjejer rapporterar psykosmatiska
besvär som magvärk, huvudvärk och sömnbesvär. Självmordsförsök är ett allvarligt tecken på psykisk ohälsa
och i Östergötland har 25 procent av kvinnorna och 11 procent av männen mellan 19 och 24 år övervägt att ta
sitt liv och 7 procent respektive 5 procent av dem har försökt att ta sitt liv. Det är emellertid vanligare att män
tar sitt liv. I gruppen utomeuropeiskt födda östgötar är det psykiska välbefinnandet nedsatt jämfört med
övriga grupper, särskilt utsatta är kvinnliga flyktingar från låginkomstländer. 49
Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt – Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
46 Folkhälsomyndigheten. Vuxnas psykiska hälsa, 2015. https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkorlevnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/psykisk-halsa-i-sverige/vuxnas-psykiska-halsa/. (201609-02)
47 Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt – Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
48 Socialstyrelsen. Psykisk ohälsa bland unga, 2013.
49 Östgötakommissionen. Östgötakommissionen för folkhälsa, 2014.
45
www.regionostergotland.se
25 (67)
Resultat från enkäten Om mig
Om mig är en webbenkät om hälsa och livsstil till ungdomar i grund- och gymnasieskolan i Östergötland.
Den genomförs varje år mellan vissa veckor. Nedan redovisas resultat från 2015.
När man känner ångest
I enkäten uppger ungefär hälften av killarna i grundskolan att de sällan eller aldrig upplever oro/ångest.
Detta kan jämföras med att en ungefär lika stor andel tjejer istället uppger oro/ångest nästan varje dag eller
någon gång i veckan. På gymnasieskolan är andelarna som uppger oro/ångest högre för såväl killar som
tjejer. 34 procent av tjejerna uppger oro/ångest någon gång i veckan och 25 procent varje dag.
Elever som upplever ångest nästan varje dag förknippar det främst med olika känslor. De vanligaste
associationerna är att man känner sig ledsen, stressad och har svårt att tänka. Vissa, men långt ifrån alla
kopplar ångest till fysisk påverkan. Bland elever i grundskolan handlar det mestadels om att ha en klump i
magen medan det bland elever i gymnasieskolan främst handlar om illamående, tryck över bröstet och svårt
att andas. Skolan uppges vara en stor källa till ångest både i grundskolan och i gymnasieskolan. Elever
beskriver krav, press och stress att hinna med skoluppgifter. Problem med relationer och svag självkänsla är
ytterligare anledningar till ångest. Man beskriver sig exempelvis som blyg eller orolig över sitt utseende.
Tankar kring livet och döden är också relaterade till ångest. Det handlar om sorg men också om brist på
livsglädje.
När man är deprimerad
Det finns stora skillnader mellan tjejer och killar och mellan åldrar när det gäller besvär av
nedstämdhet/depression. 6 av 10 killar uppger att man sällan eller aldrig har besvär i grundskolan, medan
andelen med besvär ökar från grundskolan (14 procent) till gymnasieskolan (23 procent). Många tjejer i såväl
grundskolan (36 procent) som gymnasieskolan (41 procent) uppger att man har besvär av
nedstämdhet/depression nästan varje dag eller någon gång i veckan.
Elever som känner sig deprimerade nästan varje dag uppger, oberoende av ålder och kön, främst olika
känslor i samband med det. Man känner sig ledsen, arg, ensam och stressad. Näst vanligast som anledning är
enligt tjejerna på såväl grundskolan som gymnasieskolan självkänsla och då framför allt dåligt
självförtroende. Man upplever att man är ensam och utanför. Bland killarna är det inte ett tydligt mönster.
För dem handlar det om lika delar skolrelaterade (krav och press) och relationsmässiga händelser. För
killarna på gymnasieskolan tillkommer också frågor kring livet och döden, att man inte vill leva eller känner
livsglädje. Den dominerande fysiska påverkan av att känna sig deprimerad är orkeslöshet och trötthet.
Om mig är ett samarbete mellan Region Östergötland, länets kommuner och Länsstyrelsen Östergötland.
Förhoppningen är att enkäten som är grundad i ungdomars egna upplevelser i högre utsträckning kan utgöra
ett stöd i att förstå ungdomars förutsättningar till en god hälsa och goda vanor och i förlängningen kunna
underlätta arbetet med barn och unga inom regionen, kommun och skola.
www.regionostergotland.se
26 (67)
Östgötens psykiska hälsa
Hösten 2002 och 2015 genomfördes enkätundersökningen Östgötens psykiska hälsa. Syftet med studierna
var att kartlägga självrapporterad psykisk hälsa bland befolkningen och att analysera skillnader mellan olika
grupper. Syftet var också att beskriva om och hur människor söker vård för psykiska besvär och vilken hjälp
de får. Här nedan redovisas resultatet 2002 och 2015 för unga vuxna 18-29 år. 50
Kvinna
2002
Man
2002
Kvinna
2002
Man
2002
Kvinna
2002
Man
25-29 år
21-24 år
18-20 år
Andel med vårdbehov för psykiska besvär 2002/2015 per ålder och kön
2002
2015
2015
2015
2015
2015
2015
0
10
20
30
Andel (%)
40
50
60
Figur 2: Östgötens psykiska hälsa, 2015 & Delrapport från Östgötens psykiska hälsa, 2003.
Generellt upplevde både unga män och unga kvinnor i ålder 18-29 år ett ökat vårdbehov 2015 jämfört med
2002, oavsett om de har sökt vård eller inte. Kvinnor i ålder 25-29 år redovisade 2015 att de har sökt vård i
mindre utsträckning än 2002, och de upplevde ett något mindre vårdbehov 2015 än 2002. Män i ålder 25-29
år hade sökt vård i betydligt större utsträckning 2015 än 2002.
Dolt vårdbehov bland unga vuxna i Östergötland
I befolkningsenkäten Östgötens psykiska hälsa (se ovan) framkommer att det är en stor andel unga män och
kvinnor som har upplevt behov av vård för psykisk ohälsa men som inte har sökt vård. Resultatet visar alltså
att det finns ett dolt vårdbehov som inte syns i statistik över registrerade diagnoser.51
4.3.2
Vårdkonsumtion och självrapporterad psykisk ohälsa
Den psykiatriska vårdkonsumtionen har ökat betydligt mer än den självrapporterade psykiska ohälsan bland
barn och ungdomar hittills under 2000-talet. Det rör sig visserligen om olika tillstånd mätta i delvis olika
befolkningar, men det är av stort intresse att i framtiden försöka förstå denna diskrepans. 52
Wenemark et al. Om unga vuxna 2006:4. Delrapport från Östgötens psykiska hälsa, 2003. Landstinget i
Östergötland & & Östgötens psykiska hälsa, 2015.
51 Wenemark et al. Om unga vuxna 2006:4. Delrapport från Östgötens psykiska hälsa, 2003. Landstinget i
Östergötland & Östgötens psykiska hälsa, 2015.
52 Socialstyrelsen. Psykisk ohälsa bland unga, 2013.
50
www.regionostergotland.se
27 (67)
Det finns personer som aldrig söker hjälp trots att de mår så pass dåligt att de skulle behöva behandling. Det
finns också personer som kommer i kontakt med vården utan att deras psykiska problem blir upptäckta. Det
är därför svårt att exakt uppskatta hur många som lider av psykisk ohälsa. Däremot är det möjligt att säga
hur många som kommer i kontakt med vården på grund av psykiska besvär. 53
I rapporten Barn och ungas psykiska ohälsa - Epidemiologisk kartläggning av diagnosregistrering i
Region Östergötland och Stockholms läns landsting (2015) visas att andelen barn och unga 0-24 år med en
registrerad psykiatrisk diagnos har ökat kraftigt under perioden 2008-2012, från strax under 4 procent till
7,8 procent i Östergötland och från ca 7 procent till 13,2 procent i Stockholm. Orsakerna till ökningen av
registrerade diagnoser kan vara flera: 54
•
•
•
•
•
•
•
4.3.3
ökad psykiatrisk sjuklighet bland unga
en tidigare underdiagnostisering
yrkesgrupper som tidigare inte har satt diagnos som har fått nya direktiv och sätter i högre grad
diagnos
fler unga hänvisas vidare från primärvården till psykiatrin där man av tradition sätter diagnos
ökade krav från skolan och föräldrar på grund av att diagnos krävs för att vissa stödåtgärder i
undervisningen ska sättas in
förbättrade rutiner för diagnosregistrering
förändringar i populationen
Troliga förklaringar till utvecklingen av ökad psykisk ohälsa bland unga
Sven Bremberg, en av Sveriges främsta experter för psykisk ohälsa hos barn och unga, har analyserat flera
tänkbara förklaringar varför den psykiska ohälsan bland unga har ökat i Sverige. Han har utgått ifrån
nedanstående faktorer som påverkar den psykiska hälsan. 55
•
•
•
•
barns tidiga villkor
miljö och påfrestningar, samlade påfrestningar under livet relaterat till reaktion på nya påfrestningar
krav i skolan
individualisering och gemenskap med andra
Han har även jämfört utvecklingen i Sverige med utvecklingen i andra europeiska länder sedan 1980-talet. 56
Livsvillkor
Det kan framstå som paradoxalt att samtidigt som livsvillkoren i Europa har förbättrats har även
förekomsten av depression ökat. En tänkbar förklaring är att förväntningarna på livsvillkoren har utvecklats
snabbare än de verkliga livsvillkoren. Detta kan leda till en ökad frustration. Livsvillkoren påverkas också av
att föräldrar i större utsträckning arbetar mera och är inte lika tillgängliga för sina barn för stöd och
vägledning. En annan tänkbar slutsats är att ungdomars förmåga att möta svårigheter kan ha försämrats av
olika anledning.57
Samband mellan skolmisslyckande och arbetslöshet och ökad förekomst av depression
Arbetsmarknaden i Sverige kräver längre skolgång. Samtidigt upplever många elever skolan som meningslös
och avsaknaden av motivation leder många gånger till skolmisslyckande. Det är statistiskt säkerställt att
arbetslöshet medför en ökad risk för depression. Utvecklingen i Sverige är extremt i jämförelse med andra
europeiska länder: andelen unga med anställning har minskat mest i Sverige, samtidigt har förekomsten av
psykisk ohälsa ökat mest i Europa.58
Socialstyrelsen. Psykisk ohälsa bland unga, 2013.
Wiréhn Ann-Britt, Andersson Agneta, Dalman Christina & Bokström Tomas. Barn och ungas psykiska
ohälsa – Epidemiologisk kartläggning av diagnosregistrering i Regions Östergötland och Stockholms läns
landsting, 2015.
55 Bremberg, Sven. http://www.finsamgotland.se/2147. (2016-01-26)
56 Bremberg, Sven. Psykisk ohälsa bland unga i Europa under perioden 1980-2010 – trender och
förklaringar, Socialmedicinsk tidskrift 5, 2013.
57Bremberg, Sven. Psykisk ohälsa bland unga i Europa under perioden 1980-2010 – trender och förklaringar,
Socialmedicinsk tidskrift 5, 2013.
58 Bremberg, Sven. Psykisk ohälsa bland unga i Europa under perioden 1980-2010 – trender och
förklaringar, Socialmedicinsk tidskrift 5, 2013.
53
54
www.regionostergotland.se
28 (67)
Mera öppet och obestämt samhälle kan skapa osäkerhet och oro
Andra förklaringar för den ökade ohälsan som har diskuterats är förändrade värderingar. Det ökade
materiella välståndet i Europa följs av mer öppna och mindre traditionella värderingar. Det moderna
samhället har blivit mer obestämt, skapar större osäkerhet och upplevs som allt mer riskfyllt. Detta kan vara
faktorer som kan ha bidragit till mer ångest, oro och depression. Sambandet är dock inte statistiskt
säkerställt.59
Individualisering
I World Values Survey har Sverige ett extremt läge. Självförverkligande är viktigt samtidigt som det hänger
samman med förmågan och tilltro till att individen själv kan skapa sin tillvaro. Detta är problematiskt och
kan ses som en förklaring till varför psykisk ohälsa har ökat, anser Bremberg. Det får en påverkan på
integritet och självständighet och då tenderar gemenskap och stöd från andra att förekomma mer sällan. Han
anser att klyftan mellan förväntningar och det som går att realisera hänger samman med
individualiseringen.60
World Values Survey. Ronald Inglehart “Cultural evolution” (2015).
59Bremberg,
Sven. Psykisk ohälsa bland unga i Europa under perioden 1980-2010 – trender och förklaringar,
Socialmedicinsk tidskrift 5, 2013.
60 Bremberg, Sven. http://www.finsamgotland.se/2147. (2016-01-26)
www.regionostergotland.se
29 (67)
5
Resultat av omvärldsbevakning och
kartläggning
5.1
Omvärldsbevakning
Socialdepartementet; PRIO - Plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa
Arbetet kring området psykisk hälsa har under lång tid främst innefattat det som rör psykisk ohälsa och
arbetet inom psykiatrin. Under perioden 2012–2015 fanns en nationell antagen handlingsplan som
Socialdepartementet tog fram, PRIO – plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa. 61
För 2016–2020 finns nu en ny "Strategi för statens insatser inom området psykisk hälsa och ohälsa".
Strategin innefattar fem fokusområden:





Främjande- och förebyggande arbete
Tillgängliga tidiga insatser
Enskildas delaktighet och rättigheter
Särskilt utsatta grupper
Ledning, styrning och organisation
Arbetet med de olika fokusområdena hålls ihop av regeringens nationella samordnare som också har till
uppgift att under de kommande tre åren ta fram förslag på hur utvecklingen och samordningen av insatser
kan integreras i ordinarie myndighetsstruktur.
Socialdepartementet och SKL; Överenskommelse, Stöd till riktade insatser inom området
psykisk hälsa 2016
Syfte med överenskommelsen mellan SKL och Socialdepartementet 2016 är att skapa förutsättningar för ett
långsiktigt arbete med ett gemensamt ansvarstagande från berörda aktörer. Det görs med målsättningen att
befolkningen ska erbjudas individ- och behovsanpassade samt effektiva insatser av god kvalitet när det gäller
området psykisk ohälsa.
”Det borde ha anpassats från början efter flera olika faktorer.
Efter mina symtom och konsekvenser av dessa som var en blandning av depression och utmattning,
efter min personlighet och efter min livssituation, exempelvis att jag var student.” (ung tjej)
På hälso- och sjukvårdsområdet syftar överenskommelserna under 2016 till att bidra till utvecklingen av en
vård som utgår från patientens behov, samt är tillgänglig, säker och av god kvalitet.62
”Man behandlar symtom och inte orsaken överhuvudtaget.”
De har aldrig försökt hjälpa mig att bearbeta trauman.” (ung tjej)
Syftet med de medel som avsätts är att skapa bättre förutsättningar för regionala och lokala analyser av
utmaningar, identifiera behov, utvecklingsmål samt förbättra ungas psykiska hälsa. Analyserna ska ligga till
grund för arbetet med att identifiera lokala och regionala utmaningar på kort och lång sikt. Analysen ska
resultera i målsättningar på fem års sikt inom fem områden och handlingsplaner för att nå målen.
En särskild del av överenskommelsen utgörs av en satsning på ungas psykiska hälsa. Medlen ska användas
dels för att förstärka ungdomsmottagningarnas arbete, dels för att stimulera nya initiativ.
Regeringen initierade under 2015 en översyn av behov och utmaningar på området psykisk hälsa. Översynen
gjordes i bred dialog med huvudmän, professionsföreningar, patientorganisationer och det civila samhället
Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting. Överenskommelse, 2016. Stöd till riktade
insatser inom området psykisk hälsa, 2016.
62 Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting. Överenskommelse, 2016. Stöd till riktade
insatser inom området psykisk hälsa, 2016.
61
www.regionostergotland.se
30 (67)
m.fl. Mot bakgrund av den analysen kommer regeringen ha ett brett perspektiv på psykisk hälsa och ohälsa
åren 2016-2020. Utmaningar sammanfattas med bristande långsiktighet, överdriven användning av projekt,
och brist på tillgång till kunskapsbaserade metoder.
Huvudmännen har svårt att implementera kunskapen som finns på olika områden, vilket medför att
skillnaderna i följsamhet till nationella riktlinjer är betydande mellan landsting och kommuner.
Myndigheten för vårdanalys konstaterar att rekommendationerna i de nationella riktlinjerna inte når
vårdpersonalen och patienterna i tillräcklig utsträckning eftersom processen tenderar att avstanna i en kedja
där många olika aktörer ansvarar för olika delar av genomförandet. Det behövs ökad samverkan, integrerade
verksamheter och samarbete mellan olika huvudmän.
Översynen visar fem fokusområden där det krävs gemensam utveckling. För varje fokusområde behövs både
långsiktiga mål och årliga delmål. Det syftar till att stödja kommuner och landsting till att jobba målinriktat.
SKL; Uppdrag Psykisk Hälsa – första linjen för barn och ungas psykiska hälsa
Projektet Uppdrag Psykisk Hälsa är resultatet av en överenskommelse mellan regeringen och SKL.
Samtidigt som andelen barn och unga med lindrig till medelsvår psykisk ohälsa söker vård i större
utsträckning numera har samhället insatser visat sig otillräckliga. Den samlade bilden är att barn och unga
med lindrig till medelsvår psykisk ohälsa ofta ”faller mellan stolarna”. Det finns ett glapp mellan de insatser
som erbjuds generellt till alla barn och unga och det stöd och vård som kan erbjudas inom specialistnivån
inom vård och omsorg. Det glappet leder till att många barn och unga inte får den hjälp de behöver. Stöd och
vård som uteblir eller kommer för sent leder ofta till ökat lidande för den enskilda och ökade kostnader för
samhället. För att möta de barn och unga som lider av lindrig till medelsvår psykisk ohälsa krävs alltså en
nivå mellan den generella och specialistnivån. Denna nivå har fått namnet ”första linjen för barn med psykisk
ohälsa.” Första linjens uppgift är att möta barn och unga med rätt insatser i rätt tid. 63
SKL; Positionspapper 2016 - ingen tydlig aktör som första linje
Det är viktigt att behov av vård och stöd på grund av psykisk ohälsa upptäcks och åtgärdas tidigt för att
undvika att barn och unga utvecklar en fördjupad problematik under uppväxten och senare i livet. Alla
verksamheter som möter barn och unga och deras föräldrar kan bidra till att insatser sätts in tidigt. Då krävs
att verksamheterna har kunskap och kompetens att känna igen risk för och tecken på psykisk ohälsa.
Förskola och skola har en viktig roll att uppmärksamma behovet av tidiga insatser och att samverka med
verksamheter inom hälso- och sjukvården. 64
Det talas ofta om ”första linjens vård”, vilket är verksamhet som först möter ett barn eller en ung människa
med psykiska problem. Genom att definiera en tydlig ”första linje” kan barn och unga snabbt få rätt hjälp. En
fungerande första linje ska kunna erbjuda tidiga och lättillgängliga stöd- och behandlingsinsatser. När det är
lämpligt ska första linjen även kunna lotsa vidare till specialiserad vård.
För barn och unga finns i dagsläget ingen självklar aktör som första linje. Elevhälsan har i nuvarande
lagstiftning inte hela det uppdrag som krävs och det finns inte någon annan funktion som kan svara mot
behoven. Det behövs ny lagstiftning för att elevhälsan, eller någon annan funktion, ska kunna uppfylla de
krav som ställs på en ”första linje” för barns och ungas psykiska ohälsa. Innan ny lagstiftning finns på plats
ställs stora krav på samverkan mellan kommuner och region för att lösa uppgiften.
Socialdepartementet och SKL; medel i syfte att förstärka elevhälsan
Staten och SKL har parallellt med andra överenskommelser flera andra som berör insatser för personer som
har, eller riskerar att utveckla, psykisk ohälsa. I satsningen 2016 avsätts medel i syfte att förstärka och
utveckla elevhälsan. I satsningen ingår bland annat personalförstärkningar inom elevhälsan för skolläkare,
skolsköterskor, skolkuratorer och skolpsykologer inom förskolan, grundskolan och gymnasieskolan. Ett
viktigt motiv för den investeringen är ungas psykiska hälsa.65
SKL – Sveriges Kommuner och Landsting. Uppdrag Psykisk Hälsa. Första linjen för barn och ungas
psykiska hälsa, 2016.
64 SKL – Sveriges Kommuner och Landsting. Positionspapper. Psykisk hälsa, barn och unga, 2016.
65 Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting. Överenskommelse, 2016. Stöd till riktade
insatser inom området psykisk hälsa, 2016. Bilaga 1:3.
63
www.regionostergotland.se
31 (67)
Socialstyrelsen och Skolverket; Vägledning för elevhälsan
Enligt skollagen ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator för medicinska,
psykologiska och psykosociala insatser. Elevhälsan ska användas som ett verktyg i skolans hälsofrämjande
och förebyggande arbete och i skolans arbete med att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål.
Socialstyrelsen och Skolverket har tillsammans med representanter för elevhälsan identifierat områden där
elevhälsans insatser är viktiga, såsom psykisk hälsa och ohälsa, arbetsmiljö, skolfrånvaro och levnadsvanor.
Enligt skollagen ska elever erbjudas hälsobesök hos skolsköterskan. Besöken ger förutsättningar att
undanröja hinder för lärande. I vägledningen beskrivs hur elevhälsan kan arbeta med stöd, bedömningar och
utredningar. 66
Elevhälsan i rektorsområdet Kolsva
Malmaskolan i Kolsva visar att elevhälsa och kunskapsresultat går hand i hand. Tack vare hårt, systematiskt
arbete har skolan lyckats höja gymnasiebehörigheten till 100 procent. Tidigare slutade 15 procent av eleverna
hos dem utan behörighet. 2005 startades ett utvecklingsprojekt med att skapa en organisation med
representanter från skolans olika professioner. En elevhälsomottagning öppnades tre dagar i veckan dit alla
var välkomna att boka in möten. Till en början var det svårt att få lärare att komma. Ett nytt system skapades
som innebar att lärare var tvungna att gå till elevhälsan om en elev inte klarade ett eller flera kunskapskrav.
Förändringen ledde till fler möten och efter några år hade arbetssättet satt sig. Lärarna ska registrera om
denne ser något och direkt gå till elevhälsan. Vare sig det rör sig om mobbning, inlärningssvårigheter eller
problem hemma. En fördel med skolans system är att man valt att strunta i pappersarbetet i ett första led,
alla ärenden tas upp muntligt och i ett senare skede kommer dokumentationen in. Det viktiga är att
vetskapen om problem finns och att man har ett brett spektrum av åtgärder att sätta in. 67
OECD; kritik mot vården av psykiskt sjuka - även vid lindriga besvär
Samarbetsorganet OECD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, riktar skarp kritik mot
vården av psykiskt sjuka i en rad medlemsländer, däribland Sverige. 68 Särskilt allvarlig pekas vården av
lindrig psykisk sjukdom ut, exempelvis ångest och depression. Mellan en tredjedel och hälften av dem som
lider av psykisk ohälsa får inte någon vård. Det leder till betydande samhällskostnader på grund av minskad
produktivitet, sjukfrånvaro, invaliditet och arbetslöshet. OECD föreslår en ökad satsning på primärvården för
att människor med lindrig psykisk sjukdom ska kunna tar om hand och följas där. De ger även några exempel
på åtgärder. Till exempel att läkare och sjuksköterskor inom primärvården fortlöpande bör utbildas om
psykisk ohälsa generellt och risken för somatisk ohälsa på grund av den psykiska ohälsan specifikt. 69
SBU; många presenterar sina problem som kroppsliga
Människor som har psykiska besvär, och många patienter som mår psykiskt dåligt, söker sig till
primärvården även om de ofta främst söker för fysiska besvär. Vid statens beredning för medicinsk
utvärdering (SBU) har man kommit fram till att närmare 80 procent av patienterna med depression eller
ångest presenterar sina problem som kroppsliga. 70
SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering; spindel i nätet förbättrar vården för
personer med depression i primärvården
Enligt en granskning som SBU har gjort finns det vetenskapligt stöd för att en samordnande person (i
studierna benämnd care manager) kan förbättra situationen för patienter med depression. En sådan
samordnande person har tät kontakt med patienten efter det första läkarbesöket, följer symtomen, ger
information om behandling och engagerar patienten i behandlingen. En care manager fungerar också som en
Socialstyrelsen. Skolverket och Socialstyrelsen -Vägledning för elevhälsan, 2014.
Skolverket. Elevhälsan viktig för goda resultat, 2010. http://www.skolverket.se/skolutveckling/miljo-ochhalsa/elevhalsan/sa-gor-andra/elevhalsan-viktig-for-goda-resultat-1.120986 . (2016-09-01)
68 OECD. Making mental health count, 2014.
69 Läkartidningen. 2014;111: CZCF. läkartidningen.se. (2014-12-15)
70 SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering. Behandling av ångestsyndrom – en systematisk
litteraturöversikt. SBU-rapport nr 171, 2005.
66
67
www.regionostergotland.se
32 (67)
länk mellan läkaren och patienterna, till exempel när det gäller att ordna återbesök, kontakta patienter som
avbrutit behandlingen och hjälpa till med remisser.71
”Det hände flera gånger att de sa till mig, vi ringer dig på torsdag eftermiddag efter att de har haft
teammöte, men de ringde aldrig när de skulle.” (ung tjej)
Vården ska erbjuda evidensbaserad behandling. Samtidigt visar internationell forskning att det ofta går för
långsamt att införa nya riktlinjer. Många patienter får inte behandling som stämmer med bästa tillgängliga
kunskap. Därför finns det stort intresse för att hitta metoder som bidrar till att evidens kommer till
användning i vården.
Att förstärka primärvårdsorganisationen med en samordnande person, för uppgiften speciellt tränad
yrkesperson t ex en sjuksköterska, som ansvarar för stöd och kontinuerlig kontakt med patienter med
depression, och kombinera detta med andra åtgärder, t ex utbildning av vårdteam och återkoppling av
patientdata till behandlande läkare, är en effektiv implementeringsstrategi. Läkarnas förskrivning av
antidepressiva läkemedel blir mera adekvat och patienternas symtombörda minskar. Effekterna kvarstår i
minst sex månader efter avslutad intervention. Det går inte att bedöma om effekterna kvarstår längre
eftersom det finns för få studier som har upprepade mätningar. Insatsen är kostnadseffektiv. Det är
angeläget att utvärdera modellen med care manager för patienter med depression i svensk primärvård.
”Det är viktigt att man inte glöms bort. Exempelvis om en tid avbokas
så är det viktigt att man får en ny direkt.” (ung tjej)
Socialstyrelsen och Linköpings universitet; Patient- och närståendeperspektivet i
Socialstyrelsens nationella riktlinjer
Socialstyrelsen vill bidra med att stärka patienters möjligheter till god vård. Man söker även nya former för
att integrera patienters och närståendes ställning inom hälso- och sjukvården. För att uppfylla riktlinjernas
intentioner är det därför väsentligt att även patienter och närstående får definiera vad god vård är.
Rapporten ”Patient- och närståendeperspektivet i Socialstyrelsens nationella riktlinjer” beskriver en
arbetsmodell för hur patienters och närståendes perspektiv skulle kunna integreras i nationella riktlinjerna
2010. Studien visar att det är viktigt att vården är tillgänglig och behovsbaserad i alla delar i vårdprocessen
samt att hälso- och sjukvården har en god samverkan med andra aktörer. Den visar även på behov av att bli
respekterad och sedd som individ och att känna sig delaktig utifrån sina förutsättningar. Behovet av
närståendes delaktighet i vården, och att de närstående får eget stöd, är också något som anses viktigt att
tillgodose. Andra behov är vikten av att anpassa vården efter individen och att den är strukturerad, aktiv och
långsiktig. Behovet av uppföljning av åtgärder är också något som lyfts fram. Behov av vårdinsatser har visat
att det är betydelsefullt att få kunskap och strategier för att hantera vardagslivet och förhindra
återinsjuknande.72
Nka - Nationellt kompetenscentrum anhöriga; barn som anhöriga till föräldrar
med psykisk ohälsa
Barn och samhälle tjänar på bättre stöd till familjer med missbruk, fysiska och psykiska sjukdomar eller
dödsfall. Många barn växer upp i familjer med missbruk eller psykisk ohälsa. Det får ofta allvarliga
konsekvenser för deras hälsa, skolgång och arbetsliv. Detta gäller även vid förälders allvarliga sjukdom eller
död. Med stöd till barnen och föräldrarna kan mönstret mellan generationerna brytas. Studier visar att
närmare åtta procent av barnen under uppväxten har en förälder med så allvarligt missbruk eller psykisk
ohälsa att föräldern får sjukhusvård. När även öppenvård för missbruk eller psykisk ohälsa samt
missbruksrelaterade domar räknas in är andelen barn 17 procent.73
SBU – Statens beredning för medicinsk utvärdering. Implementeringsstöd för psykiatrisk evidens i
primärvården. En systematisk litteraturöversikt. SBU-rapport nr 211, 2012.
72 Socialstyrelsen och Linköpings universitet. Patient- och närståendeperspektivet i Socialstyrelsens
Nationella riktlinjer, 2008.
73 Nka. FAKTA om barn som anhöriga. http://www.anhoriga.se/anhorigomraden/barn-som-anhoriga/faktaom-barn-som-anhoriga/. (2016-09-12)
71
www.regionostergotland.se
33 (67)
Nka - Nationellt kompetenscentrum anhöriga; språket som inverkan på tolerans
Människor är mer toleranta mot personer som definieras som "människor med psykisk ohälsa" jämfört med
personer som definieras som " psykiskt sjuka människor". Det visar en amerikansk studie där deltagarna fick
besvara enkäter med olika ordval om personer med psykisk ohälsa. Studien har utförts vid The Ohio State
University och är publicerad i The Journal of Counseling and Development. ” – Vårt språkval är inte enbart
en fråga om "politisk korrekthet", utan det språk vi använder har konkret inverkan på våra toleransnivåer för
personer med psykisk sjukdom, säger professor Darcy Haag Granello”. 74
NSPH - Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa; barn som anhöriga och delaktighet
Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, är ett nätverk av tolv patient-, brukar- och
anhörigorganisationer inom det psykiatriska området. Inom Anhörigprojektet vill NSPH uppmärksamma
anhörigas situation och fördjupa förståelsen för hur man kan underlätta för anhöriga till personer med
psykisk ohälsa. Och det är många. I Sverige har tre av fyra egen erfarenhet eller erfarenhet av att någon i
närheten lever med psykisk ohälsa. Hur barn och ungdomar ska involveras i arbetet med att förbättra sin
psykiska hälsa har dels aktualiserats av regeringens arbete med att föra in barnkonventionen i svensk lag,
dels av att NSPH nu fördjupar sitt engagemang inom området barn och unga genom det nystartade projektet
Växa och må bra. Där ska metoder för ökad delaktighet och inflytande för barn och unga användas och
utvecklas. Men utöver det treåriga projektet så hoppas Karin Engberg, projektledare för Växa och må bra, att
man tillsammans inom NSPH´s nätverk ska kunna uppmärksamma barn och ungas psykiska hälsa och lyfta
upp frågan högre på agendan. 75
Mind
Mind är en oberoende ideell förening som i praktiskt arbete ska vara en röst i samhällsdebatten och
samtidigt täppa till luckorna i det offentliga skyddsnätet för personer med psykisk ohälsa. Föreningen
arbetar för att förebygga psykisk ohälsa genom att erbjuda medmänskligt stöd, sprida kunskap och bilda
opinion. Man arbetar för ett samhälle som uppmärksammar och aktivt motverkar psykisk ohälsa, där
personer med psykisk ohälsa blir respekterade och får det stöd de behöver, och där ingen tar sitt liv. Mind
erbjuder konkret stöd till människor som har någon form av psykisk ohälsa. Stödjande insatser sker bland
annat genom Självmordslinjen via telefon/chattsamtal och mailfrågor. Man har en äldre- och föräldratelefon
och målet är att starta ett stödforum via webben för personer med psykisk ohälsa som kan stödja varandra. 76
Suicid Zero
Suicid Zero är en ideell organisation som arbetar för att implementera forskning om hur självmord kan
förhindras. Representanter från organisationen träffar regelbundet politiker för att vara med och påverka,
man debattera i olika medier och samarbetar med flera av landets ledande experter inom
suicidpreventionsområdet. 77
UMO
UMO är en webbplats för alla som är mellan 13 och 25 år. På UMO kan unga få kunskap om kroppen, sex,
relationer, psykisk hälsa, alkohol och droger, självkänsla och annat. De kan få svar på frågor eller få nya idéer
om hur de kan tänka kring sitt liv. Det går att ställa frågor anonymt och få ett personligt svar från någon som
jobbar på UMO eller på en ungdomsmottagning. De yrkesgrupper som svarar på frågor är sjuksköterska,
barnmorska, kurator, psykolog, dietist och läkare. Det går också att läsa andras frågor och svar. Om en ung
person vill komma i kontakt med en ungdomsmottagning går det att söka efter det i en katalog. 78
Nka. http://www.anhoriga.se/nyheter/viktigt-skilja-individens-identitet-fran-sjukdomen/. (2016-09-14)
NSPH - Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. Ökat fokus på barn och unga inom NSPH.
http://www.nsph.se/2016/09/22/okat-fokus-pa-barn-och-unga-inom-nsph/. (2016-10-01)
76 Mind. https://mind.se/om-oss/detta-gor-vi/. (2016-10-19)
77 Suicide Zero. http://suicidezero.se/omoss. (2016-08-25)
78 UMO. http://www.umo.se/Om-Umo/. (2016-09-03)
74
75
www.regionostergotland.se
34 (67)
Aktuell forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa
Under 2012-2017 finansierar Forskningsrådet Formas, Forte, Vetenskapsrådet och VINNOVA 300 miljoner
kronor till forskning om barn och ungas psykiska hälsa. Viktig forskning är igång. I publikationen ”Aktuell
forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa” beskrivs den forskning som pågår bland femton
forskargrupper som fick finansiering i den första utlysningsomgången. 79
5.2
Regional omvärldsbevakning
SSVO - PRIO-arbetet
Sakområdessamråd vård och omsorg mellan Region Östergötland och kommunerna i Östergötland, är en
beredning under länets social- och omsorgsnämnder och Region Östergötlands hälso- och sjukvårdsnämnd.
En överenskommelse som rör SSVO är den mellan SKL och Staten ”Stöd till riktade insatser inom området
psykisk hälsa 2016. Länets kommuner och regionen samverkar med gemensam samordning av
genomförandet av insatser inom PRIO-arbetet (Plan för Riktade Insatser inom Området psykisk ohälsa). En
ny ansats med två spår finns i överenskommelsen för 2016, dels med tydligt krav på gemensamt analysarbete
tillsammans med brukar-/patientorganisationer, dels en särskild satsning på ungdomsmottagningar och
ungdomshälsa.
LGVO - Stöd till riktade insatser
Ledningsgrupp vård och omsorg utgör tjänstemannadelen i den regionala samverkans- och stödstrukturen.
En del i arbetsplanen för 2016-2017 är området stöd till riktade insatser inom området psykisk hälsa 2016.
Målet är att öka tillgänglighet till stöd och behandling av god kvalitet för att förebygga och motverka psykisk
ohälsa i Östergötland.
Suicidprevention i Östergötland
Region Östergötland driver sedan 2015 ett aktivt arbete med att utveckla det suicidpreventiva arbetet i länet
med mål att minska suicid och suicidförsök i alla åldersgrupper. Syftet är att sprida kunskap om
suicidprevention samt uppmuntra och skapa förutsättningar för samverkan mellan olika aktörer i
Östergötland; kommuner, hälso- och sjukvård, räddningstjänst, polis, kyrkan, intresseorganisationer och
civilsamhälle. 80
Ökad medvetenhet och kunskap om suicidproblematik är en viktig del i arbetet. Det handlar både om att
uppmärksamma tidiga tecken, förstå och hjälpa en person som tänker på självmord, men också om vad olika
samhällsaktörer gemensamt kan göra för att utveckla ett långsiktigt förebyggande arbete som ger effekt.
Samordningsförbundet i Östergötland - En ingång
En ingång startade hösten 2015 som ett samverkansprojekt av Samordningsförbundet Centrala Östergötland.
En ingång är ett metodutvecklingsprojekt som syftar till att jobba fram en modell för samverkan kring
arbetslösa individer mellan 16 och 29 år. Målgruppens gemensamma nämnare är att de är i behov av stöd
från två eller flera av myndigheter som samverkar. Målet är att det ska nå egenförsörjning genom arbete eller
studier. Huvudmän är Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Region Östergötland samt Kinda, Linköping
och Åtvidabergs kommun.
”Våga fråga!” - arbetsmaterial för stöd i arbetet med elever med psykisk ohälsa
Under 2014-2015 har två psykologer, den ena från centrala elevhälsan och den andra från Ungdomshälsan
kommunen, arbetat med att göra verklighet av den handlingsplan för suicidprevention, som
utbildningskontoret presenterade hösten 2014. Resultatet är ett handfast material som vänder sig till
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser
kring psykisk ohälsa, 2015.
80 Region Östergötland intranätet Lisa. Suicidprevention i Östergötland, 2016.
http://lisa.lio.se/Startsida/Verksamheter/Narsjukvarden-i-ostra-Ostergotland/Vuxenpsykiatriskakliniken/Suicidprevention1/. (2016-10-26)
79
www.regionostergotland.se
35 (67)
personal inom skolan samt informationsmaterial till elever. De erbjuder även ett utbildningstillfälle samt ett
handledningstillfälle för personal i skolan. 81
En del av materialet är en arbetsbok som är tänkt att användas som stöd i arbetet med elever med psykisk
ohälsa och självmordstankar och vänder sig till personal inom skolan, såsom rektorer, pedagoger och
elevhälsopersonal. Skol- och elevhälsopersonalens viktigaste uppdrag i arbete med psykisk ohälsa handlar
om att upptäcka, bedöma och hänvisa och boken är indelad i de avsnitten. Den försöker att vara vägledande
och för både det hälsofrämjande och det åtgärdande arbetet.
Elevhälsans uppdrag är framförallt att arbeta med förebyggande och hälsofrämjande insatser för att
undanröja hinder för inlärning och främja psykisk hälsa. Att klara skolans kunskapskrav är en viktig
skyddsfaktor mot psykisk ohälsa.
Elevhälsoteamet på skolan består av olika kompetenser, medicinska, psykosociala och specialpedagogiska.
Detta innebär att det inom elevhälsan finns tillgång till yrkesgrupper som kan bidra med olika perspektiv på
elevers problem och möjligheter. När det gäller elever med psykisk ohälsa och suicidrisk kan flera av dessa
yrkesgrupper, ibland alla, behöva rådgöra med varandra oavsett vem som först kommer i kontakt med
eleven. Det samlade elevhälsoteamet, som leds av rektor, är en resurs som gör det möjligt att agera utifrån en
samlad bedömning.
Personal i skolan har redan mycket kunskap om psykisk ohälsa genom sitt arbete med ungdomar. Genom
material ”Våga fråga!” kan de få tydligare gemensamma riktlinjer om sin egen roll och till vem de kan vända
sig om de upptäcker att deras elever inte mår bra.
Förhoppningen är att det förebyggande arbetet ska minska antalet självmord bland unga i Norrköping på
sikt, samt minska den psykiska ohälsan generellt. Dessutom kan arbetet påverka skolresultaten på ett
positivt sätt och stärka ungdomars förmåga att etablera relationer och god hälsa i vuxen ålder.
Projektet #jagmed
Att unga inte klarar gymnasiet är ett stort problem, både för den som hoppar av och för samhället. Projektet
#jagmed ska motverka gymnasieavhopp. Det riktar sig till ungdomar mellan 15 och 24 år som har eller
riskerar att hamna i utanförskap på grund av att de saknar gymnasieutbildning. Målet är att hitta metoder
för att de ska finna en väg tillbaka till skola och arbete. Region Östergötland ansvarar för projektet, där
regioner och landsting i östra mellansverige deltar. Från Östergötland deltar Linköpings, Norrköpings,
Söderköpings, Valdemarsviks och Ödeshögs kommuner. 82
Region Östergötlands skola Vretagymnasiet deltar också. Det är 350 elever som går på skolan, varav 120 bor
på skolan. Man har haft en del avhopp som berott på att ungdomen inte har klarat boendet. Genom projektet
har skolan kunnat förstärka stödet till eleverna genom att utöka bemanningen. Nu finns personal på skolan
även på nätter och helger och stöttar bland annat med läxhjälp tre kvällar i veckan. Projektet tar också med
aspekter som fritidsintressen, kost och hälsa.
Studenthälsan
Studenthälsan på Linköpings universitet ska i enlighet med sitt uppdrag erbjuda förebyggande hälsovård och
bedriva sjuksköterske- och kuratorsmottagning för att stärka studenters fysiska och psykiska hälsa.
Studenthälsan möter i sitt uppdrag många studenter med psykisk ohälsa. Studenthälsan har en ökad
tillströmning av besök på grund av studenters psykiska ohälsa. Utbildningarnas utformning har en påverkan
på studenters mående där förändringar i upplägg kan ge möjlighet att skapa positiva förutsättningar för en
god studietid. 83
Norrköpings kommun Fohlin Miriam & Larsson Malin. Arbetsbok Psykisk hälsa och suicidprevention Våga fråga! 2015.
82 Region Östergötland. Hälsotecken, nr 2 2016.
83 Linköpings universitet. Stress och psykisk ohälsa hos studenter vid Linköpings universitet, 2016.
81
www.regionostergotland.se
36 (67)
5.3
Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom 2010
– stöd för styrning och ledning
En revidering av de nuvarande nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestbesvär pågår. De
reviderade riktlinjerna kommer att vara ett stöd för dem som fattar beslut om hur resurserna fördelas inom
hälso- och sjukvården. En remissversion av de reviderade riktlinjerna beräknas vara klar i oktober 2016.
Riktlinjerna bidrar till att sprida kunskap och tydliggöra för beslutsfattare vilka undersökningar och
behandlingar som bör införas eller få utökade resurser och vilka som eventuellt bör minskas eller avvecklas
helt. De ska också utgöra underlag för regionala och lokala vårdprogram.84
Nationella riktlinjer är ett styrmedel för resursfördelning och prioritering. I riktlinjerna ges viktiga
rekommendationer som kan komma att påverka såväl praxis som resursfördelning inom vården av patienter
med depression och ångest. 85
En utgångspunkt i riktlinjerna har varit att ha ett primärvårdsperspektiv. Den främsta anledningen till det är
att merparten av personerna med depression- och ångesttillstånd söker och får sin behandling i
primärvården. Det finns ett stort behov av kunskapsstöd för styrning och ledning av arbetet med att
förebygga psykisk ohälsa. För barn och ungdomar är det dock vanligare att de själv eller föräldrarna söker
hjälp inom barnhälsovården, elevhälsan eller ungdomsmottagning/ ungdomshälsa. Parallellt med arbetet
med nationella riktlinjerna för depression och ångestsyndrom har Socialstyrelsen fått i uppdrag av
regeringen att jobba med att förebygga psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Det sker i samverkan med
andra aktörer så som SKL, Skolverket, universitet och Barnombudsmannen och andra myndigheter och
organisationer.
Om rekommendationerna
Rekommendationer är framtagna för följande områden:









Screeening för depression och ångestsyndrom
Effektivt omhändertagande
Diagnostik och bedömning
Uppföljning och utvärdering av behandling
Behandling av barn och ungdomar
Behandling av vuxna
Läkemedelsbehandling för äldre personer
Självmord och självmordsnära tillstånd
Riktlinjerna ger vägledning för sjukskrivning
Centrala rekommendationer
Socialstyrelsen bedömer att följande två rekommendationer är centrala förutsättningar för att riktlinjerna
som helhet ska kunna ge önskat resultat
1.Effektivt omhändertagande inom första linjens vård
Effektivt omhändertagande av vårdsökande inom första linjens vård innehåller flera komponenter som
ställer krav på resurser, och på hur vården bör utformas för att kunna möta patientgruppens behov. Följande
komponenter bedömer Socialstyrelsen vara centrala i ett effektivt omhändertagande i första linjens vård:
• första bedömning med hög tillgänglighet
• god kontinuitet under hela vårdförloppet, vilket inkluderar samverkan mellan primärvården och
psykiatrin
• interventioner med sammansatta vårdåtgärder, anpassade till den enskildes behov och utformade
enligt principerna för stegvis vård
Socialstyrelsen. Revidering av nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom.
http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/nationellariktlinjer/nationella-riktlinjer-depression-angest. (201610-05)
85 Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom –stöd för styrning och
ledning, 2010.
84
www.regionostergotland.se
37 (67)
”Hur kan det skilja sig så mycket på två olika läkares bedömningar
med några timmars mellanrum?” (närstående)
För att vårdåtgärderna ska ge avsedd effekt krävs:
• tillgång till personal med adekvat kompetens
• en vårdstruktur som främjar ett effektivt omhändertagande
• tillgång till konsultationsinsatser i första linjens vård från såväl barn- och ungdomspsykiatrin som
vuxenpsykiatri
• möjlighet till uppföljning och utvärdering av behandling
”Man måste träffa rätt personer, många läkare har inte kompetens om psykisk ohälsa.” (ung kille)
Det är svårt att beräkna kostnaderna för genomförandet eftersom det dels handlar om organisationen och
dess effektivitet, dels om tillgång till personal och kompetenser. Socialstyrelsen är medveten om att dessa
rekommendationer är resurskrävande, i synnerhet på kort sikt. På lite längre sikt ser man däremot att
personer med depression och ångestsyndrom upptäcks i ett tidigare skede. Därmed kan diagnos ställas och
effektiv behandling sättas in. Det ger i längden mindre lidande för patienten och mindre produktionsförlust
för samhället.
2.Tillgång till psykologisk behandling genom hela vårdkedjan
Socialstyrelsen har rangordnat psykologisk behandling, framförallt KBT, och effektiva
behandlingsmöjligheter högt vid i princip alla lindriga och medelsvåra tillstånd av depression och
ångestsyndrom. Huvudskälet är att det har god till mycket god effekt på symtom på och funktionsnivå, både
på kort och på lång sikt. Socialstyrelsen är medveten om att det råder stor brist på personal med adekvat
kompetens inom dessa områden. Rekommendationerna ställer krav på att varje landsting och region gör en
analys av nuläget när det gäller tillgång till personal med rätt kompetens och hur man utformar effektiva
behandlingar. Utifrån detta kan man ta ställning till i vilken takt det är möjligt att genomföra
rekommendationerna om psykologisk behandling.
”Jag tycker att det borde finnas mer flexibilitet i vård och behandling av psykisk ohälsa.
Både hur man göra med sjukskrivning och olika metoder för terapi.” (ung tjej)
Rekommendation för läkemedelsbehandling av barn och ungdomar vid depression
Det finns speciella svårigheter med att behandla barn och ungdomar med antidepressiva preparat. Bland
annat har en ökad risk för självmordsbeteende och självdestruktivt beteende rapporterats.
Information, delaktighet och medinflytande
Kommunikation
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter om ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och
sjukvården (SOSFS 2005:12) och handboken God vård [8] ska vården vara kunskapsbaserad och
ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och ges i rimlig tid. Socialstyrelsen betraktar
information, delaktighet och medinflytande som centrala uppgifter för hälso- och sjukvården.
En patientfokuserad hälso- och sjukvård innebär att vården ges med respekt och lyhördhet för personens
specifika behov, förväntningar och värderingar, och att dessa vägs in i de kliniska besluten.
”Vi är människor vi också, det är bara att vi har lite problem, så som
till exempel cancersjuka, de har också en sjukdom och vill leva normalt.” (ung tjej)
Hälso- och sjukvårdens beslutsfattare, ledningsansvariga och personal bör ta ett gemensamt ansvar för
frågor som rör information och kommunikation, delaktighet och medinflytande för patienten. Tillsammans
bör man skapa bästa möjliga förutsättningar, processer och rutiner för att kommunikationen ska bli så bra
som möjligt. Här är några viktiga utgångspunkter:



God vård förutsätter ett gott bemötande av patienten och dess närstående (SOSFS 2005:12).
Brister i kommunikationen mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen kan vara en
patientsäkerhetsrisk.
Kommunikationen med patienten och dess närstående bör vara kontinuerlig under hela
sjukdomsförloppet.
www.regionostergotland.se
38 (67)



Det är ett gemensamt ansvar för hälso- och sjukvårdspersonalen och patienten att skapa
förutsättningar för att behandling och vård ska nå avsedda resultat.
Genom att hjälpa patienten att värdera olika behandlingsalternativ minskar risken att man lägger
över för mycket beslutsansvar på patienten.
Då minskar även risken att man äventyrar den trygghet och sakkunniga hjälp som hälso- och
sjukvården ska ansvara för.
”Terapeuten är inte fast i några ramar och det är jätteskönt.”
En ung tjej beskriver att hon är så nöjd med terapeuten för att hon fokuserar på
vad som är problemet bakom hennes dåliga psykiska mående och
hon utgår ifrån det som är intervjupersonens behov.
Individuellt anpassad information
Hälso- och sjukvårdspersonalens förmåga att kommunicera på ett sätt som skapar en trygg och god relation
är en viktig förutsättning för att patienten ska känna tillit till den information som ges. Bemötande och
relationer mellan patienten och behandlaren har således stor betydelse för hur patienten tar emot
informationen. Det har också stor betydelse för hur vårdpersonalen och patienten når samförstånd om och
samsyn på patientens hälsotillstånd och det vårdutbud som finns. Även information om vad som kan
förväntas av patienten själv är viktigt att förmedla. Utbildning i dessa frågor av personer med depression och
ångestsyndrom och av deras närstående har gett en klart positiv effekt på följsamheten till behandling. All
hälso- och sjukvårdspersonal bör följa upp och försäkra sig om att patienten tagit emot och förstått
informationen, och bör vara lyhörd för outtalade frågor. Kulturella och språkliga aspekter bör särskilt
beaktas.
”Jag hade önskat en rakare dialog, vad som hände med mitt ärende, vad jag kan göra själv
och vad som händer när man mår dåligt.” (ung tjej)
Information till närstående
Kan informationen inte lämnas till patienten ska man i stället lämna den till en närstående till patienten.
Detta kan framför allt gälla vid akuta och svåra former av depression och ångestsyndrom. Har patienten
uttryckt att information inte ska lämnas till närstående ska hälso- och sjukvårdspersonalen respektera detta.
Detta utesluter inte behov av psykosocialt stöd till närstående.
”Jag ville bara prata och en personal lyssnade en stund, just då,
och jag blev oerhört tacksam.” (närstående)
Självmordsriskbedömning och psykologisk behandling
Själmordsriskbedömning
Med självmordsriskbedömning menar Socialstyrelsen att den sker på ett likartat sätt och enligt en viss
struktur/ordning, att den dokumenteras i journalen och att den upprepas regelbundet så länge
självmordsrisk föreligger. Minneslistor över statistiska riskfaktorer för självmord och olika skattningsskalor
avseende självmordsrisk kan vara ett bra stöd vid suicidriskbedömning. Värdering av självmordsrisk är dock
alltid en klinisk bedömning. Utförlig beskrivning återfinns i de nationella riktlinjerna. 86
Psykologisk behandling
På grund av den stora mängden psykoterapeutiska metoder, varav en del saknar forskningsstöd, har inte
samtliga tagits upp i de nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom (2010). Därför är
det främst kognitiva och beteendeinriktade terapier (KBT), psykodynamisk psykoterapi (PDT) och
interpersonell terapi (IPT) som finns redovisade. 87
Riktlinjerna särskiljer psykologisk behandling, som primärt kan gälla patologi och behandling av specifika
sjukdomstillstånd, från psykoterapi, som ofta fokuserar på anpassning och personlig utveckling och som inte
alltid ryms inom hälso- och sjukvårdens ansvarsområde. I riktlinjerna värderas stödet för specifik
psykologisk behandling som utvärderats i forskning där studiedeltagare diagnostiserats med ångest eller
depression och där behandlingsåtgärden noga beskrivits.
Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom –stöd för styrning och
ledning, 2010.
87 Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom –stöd för styrning och
ledning, 2010.
86
www.regionostergotland.se
39 (67)
Patienter ska erbjudas kunskapsbaserad, ändamålsenlig och säker vård. Det är därför viktigt att psykologisk
behandling bedrivs med samma kvalitet som annan medicinsk behandling.
Följande metoder för psykologisk behandling tas upp i rekommendationerna, för utförlig beskrivning se de
nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom 2010 eller behovsanalysens ordlista:






Textbaserade behandlingsmetoder, inklusive internetbaserad KBT
KBT – kognitiva och beteendeinriktade terapier (kognitiv beteendeterapi)
Textbaserade behandlingsmetoder inklusive datorbaserad KBT
IPT – interpersonell psykoterapi
PDT – psykodynamisk psykoterapi
EMDR – Eye Movement Desensitization and Reprocessing.
Indikatorer för uppföljning av god vård vid depression och ångestsyndrom
En indikator är ett mått som speglar kvaliteten och som kan användas som underlag för
verksamhetsutvecklingen, liksom för en öppen redovisning av hälso- och sjukvårdens processer, resultat och
kostnader. Målsättningen är att indikatorerna ska kunna användas av olika intressenter. Det råder mycket
olika förutsättningar för uppföljning av indikatorer i psykiatrin respektive primärvården. Inom
primärvården kan inget följas via patientregistret på nationell nivå, vilket är fallet inom psykiatrin. En enkät
ligger därför som förslag till mätmetod för primärvården. Det finns ingen planerad eller färdig enkät vilket
gör att det betraktas som en utvecklingsindikator.
Socialstyrelsen har tagit fram 18 indikatorer för uppföljning av vården för personer med depression och
ångestsyndrom. Av dessa går 9 att följa genom befintliga hälsodataregister på Socialstyrelsen. Ett stort
problem inom detta område är att det idag saknas datakällor, särskilt inom primärvården. Detta innebär att
9 av indikatorerna ännu inte är möjliga att följa kontinuerligt på nationell nivå. Det kommer alltså att krävas
en fortsatt utveckling på både lokal, regional och nationell nivå.
5.4
Regionala vårdprocessprogram och vårdprogram
5.4.1
Vårdprocessprogram Östgötafakta
Inom ramen för Östgötafakta har man tagit fram ett vårdprocessprogram för depression. Det finns inget
framtaget för ångestdiagnoserna inom ångestsyndrom, men för diagnosen generaliserad ångest.
Vårdprocessprogrammet verkar inte vara framtagna med utgångspunkt i de nationella riktlinjerna för vård
vid depression och ångestsyndrom 2010, eftersom det saknas information som utgår från
rekommendationerna.
5.4.2
Vårdprogram för suicidprevention
Vårdprogrammet för suicidprevention för vuxna är länsövergripande och riktar sig till all personal inom
sjukvården med syftet att ge stöd till att identifiera, bedöma och handlägga patienter med ökad suicidrisk.
Till stora delar är innehållet relevant oavsett ålder, men för riktlinjer och rutiner för suicidprevention riktat
till barn och unga hänvisas till Barn- och ungdomspsykiatrin. 88
Patienter med ökad suicidrisk återfinns inom alla verksamheter i sjukvården. Kunskap om tidiga
varningstecken och systematisk bedömning av suicidrisk och åtgärder för att minska suicid är därför en
förutsättning för effektiv suicidprevention. All hälso- och sjukvårdspersonal ska i samtal med patienter våga
prata om tankar och planer på suicid, samt ha kunskap om statitiska risk- och skyddsfaktorer. En fördjupad
bedömning är komplex och bygger på ett omsorgsfullt samtal med individen. Individens delaktighet är viktig
och uppgifter från närstående ska aktivt efterfrågas för att komplettera beskrivningen.
88
Region Östergötland. Vårdprogram för suicidprevention för vuxna i Östergötland, 2016.
www.regionostergotland.se
40 (67)
5.5
Region Östergötlands organisation för unga vuxna med psykisk
ohälsa
Psykisk ohälsa är, som tidigare har beskrivits, ett samlingsbegrepp för allt ifrån nedsatt psykiskt
välbefinnande till olika former av psykisk sjukdom, psykiatriska tillstånd och psykiska
funktionsnedsättningar. Lindrig till medelsvår depression och ångest, psykisk ohälsa, ska behandlas inom
första linjens vård; ungdomsmottagning, ungdomshälsa och primärvård. Vid mer allvarliga och
komplicerade tillstånd, medelsvåra till svåra, ska psykiatrisk specialistvård ansvara för en mer kvalificerad
utredning och behandling.89
Nedan följer en figur som kartlägger Region Östergötlands verksamhet för vård och behandling vid
depression och ångest hos unga vuxna. Ungdomshälsan och Ungdomsmottagning beskrivs utifrån
psykosocial och psykologisk behandling.
Förklaringar till begrepp i figur:
BUP: Barn- och Ungdomspsykiatrisk specialistvård
VUP: Vuxenpsykiatrisk specialistvård
Första linjen
Första linjen
Specialistvård
Specialistvård
Barnhälsan
6-12 år
Ungdomshälsan
ingen nedre -25 år
BUP
-18 år
VUP
18 år-
Anställda av RÖ
Inte närvaro i alla
kommuner
Primärvård
Oftast från
18 år
Råd, stöd och hälsa
6-15 år
Ungdomsmottagning
16-25 år
BUP
-18 år
VUP
18 år-
Anställda av RÖ och
kommunen
Inte närvaro i alla
kommuner
Primärvård
Oftast från
18 år
Första linjen
Förebyggande och tidig
upptäckt för
behovsgruppen
Västra
länsdelen
Centrala
länsdelen
Unga vuxna mottagning
16-25 år
Linköping
Östra
länsdelen
Barnhälsan
6-13 år
Ungdomshälsan
-21 år
Anställda av RÖ och
kommunen
Närvaro i alla kommuner
Ätstörningsmottagning
-25 år
Primärvård
Oftast från
18 år
BUP
-18 år
VUP
18 år-
Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting. Överenskommelse, 2016. Stöd till riktade
insatser inom området psykisk hälsa, 2016.
89
www.regionostergotland.se
41 (67)
5.6
Vårdproduktion
0
50
100
150
200
Aleris Vårdcentral Kneippen
Aleris Vårdcentral Skarptorp
Aleris Vårdcentral Vilbergen
Aleris Vårdcentral Östertull
Capio Vårdcentral Berga
Geria Vårdcentral i Söderköping
Johannelunds Vårdcentral AB
Trädgårdstorgets Vårdcentral
Vårdcentralen Borensberg
Vårdcentralen Boxholm
Vårdcentralen Brinken
Vårdcentralen Ekholmen
Vårdcentralen Finspång
Vårdcentralen Kisa
Vårdcentralen Kolmården
Vårdcentralen Kungsgatan Lkpg
Vårdcentralen Kärna
Vårdcentralen Lambohov
Vårdcentralen Linghem
Vårdcentralen Ljungsbro
Vårdcentralen Lyckorna
Vårdcentralen Mantorp
Vårdcentralen Marieberg
Vårdcentralen Medicinskt Centrum Norrköping
Vårdcentralen Mjölby
Vårdcentralen Nygatan
Vårdcentralen Ryd
Vårdcentralen Skäggetorp
Vårdcentralen Skänninge
Vårdcentralen Skärblacka
Vårdcentralen Söderköping
Vårdcentralen Tannefors
Vårdcentralen Vadstena
Vårdcentralen Valdemarsvik
Vårdcentralen Valla
Vårdcentralen Vikbolandet
Vårdcentralen Åby
Vårdcentralen Åtvidaberg
Vårdcentralen Ödeshög
Vårdcentralen Österbymo
Aleris Vårdcentral Kneippen
Aleris Vårdcentral Skarptorp
Aleris Vårdcentral Vilbergen
Aleris Vårdcentral Östertull
Capio Vårdcentral Berga
Geria Vårdcentral i Söderköping
Johannelunds Vårdcentral AB
Trädgårdstorgets Vårdcentral
Vårdcentralen Borensberg
Vårdcentralen Boxholm
Vårdcentralen Brinken
Vårdcentralen Ekholmen
Vårdcentralen Finspång
Vårdcentralen Kisa
Vårdcentralen Kolmården
Vårdcentralen Kungsgatan Lkpg
Vårdcentralen Kärna
Vårdcentralen Lambohov
Vårdcentralen Linghem
Vårdcentralen Ljungsbro
Vårdcentralen Lyckorna
Vårdcentralen Mantorp
Vårdcentralen Marieberg
Vårdcentralen Medicinskt Centrum Norrköping
Vårdcentralen Mjölby
Vårdcentralen Nygatan
Vårdcentralen Ryd
Vårdcentralen Skäggetorp
Vårdcentralen Skänninge
Vårdcentralen Skärblacka
Vårdcentralen Söderköping
Vårdcentralen Tannefors
Vårdcentralen Vadstena
Vårdcentralen Valdemarsvik
Vårdcentralen Valla
Vårdcentralen Vikbolandet
Vårdcentralen Åby
Vårdcentralen Åtvidaberg
Vårdcentralen Ödeshög
Vårdcentralen Österbymo
www.regionostergotland.se
Antal unika patienter 18-29 år som har
fått diagnos egentlig depression eller
diagnos som ingår i ångestsyndrom
250
Statistik för vårdcentraler
Data är uppdelad:
kvinnor på den övre halvan
män på den undre halvan
Vårdcentralen Söderköping och Trädgårdstorgets
vårdcentral finns inte representerade 2009 på
grund av att de inte fanns då
2009
2015
42 (67)
0
10
20
30
40
Aleris Vårdcentral Kneippen
Aleris Vårdcentral Skarptorp
Aleris Vårdcentral Vilbergen
Aleris Vårdcentral Östertull
Vårdcentralen Borensberg
Vårdcentralen Boxholm
Vårdcentralen Brinken
Vårdcentralen Ekholmen
Vårdcentralen Finspång
Vårdcentralen Kisa
Vårdcentralen Kolmården
Vårdcentralen Kungsgatan Lkpg
Vårdcentralen Kärna
Vårdcentralen Lambohov
Vårdcentralen Ljungsbro
Vårdcentralen Lyckorna
Vårdcentralen Mantorp
Vårdcentralen Marieberg
Vårdcentralen Medicinskt Centrum Norrköping
Vårdcentralen Mjölby
Vårdcentralen Nygatan
Vårdcentralen Ryd
Vårdcentralen Skäggetorp
Vårdcentralen Skänninge
Vårdcentralen Skärblacka
Vårdcentralen Söderköping
Vårdcentralen Tannefors
Vårdcentralen Vadstena
Vårdcentralen Valdemarsvik
Vårdcentralen Valla
Vårdcentralen Vikbolandet
Vårdcentralen Väven
Vårdcentralen Åby
Vårdcentralen Åtvidaberg
Vårdcentralen Ödeshög
Vårdcentralen Österbymo
Capio Vårdcentral Berga
Geria Vårdcentral i Söderköping
Johannelunds Vårdcentral AB
Trädgårdstorgets Vårdcentral
Aleris Vårdcentral Kneippen
Aleris Vårdcentral Skarptorp
Aleris Vårdcentral Vilbergen
Aleris Vårdcentral Östertull
Vårdcentralen Borensberg
Vårdcentralen Boxholm
Vårdcentralen Brinken
Vårdcentralen Ekholmen
Vårdcentralen Finspång
Vårdcentralen Kisa
Vårdcentralen Kolmården
Vårdcentralen Kungsgatan Lkpg
Vårdcentralen Kärna
Vårdcentralen Lambohov
Vårdcentralen Ljungsbro
Vårdcentralen Lyckorna
Vårdcentralen Mantorp
Vårdcentralen Marieberg
Vårdcentralen Medicinskt Centrum Norrköping
Vårdcentralen Mjölby
Vårdcentralen Nygatan
Vårdcentralen Ryd
Vårdcentralen Skäggetorp
Vårdcentralen Skänninge
Vårdcentralen Skärblacka
Vårdcentralen Söderköping
Vårdcentralen Tannefors
Vårdcentralen Vadstena
Vårdcentralen Valdemarsvik
Vårdcentralen Valla
Vårdcentralen Vikbolandet
Vårdcentralen Väven
Vårdcentralen Åby
Vårdcentralen Åtvidaberg
Vårdcentralen Ödeshög
Vårdcentralen Österbymo
Capio Vårdcentral Berga
Geria Vårdcentral i Söderköping
Johannelunds Vårdcentral AB
Trädgårdstorgets Vårdcentral
www.regionostergotland.se
50
Antal unika patienter 18-29 år som har
erhållit psykologisk behandling oavsett
diagnos
60
Statistik för vårdcentraler
Data är uppdelad:
kvinnor på den övre halvan
män på den undre halvan
2009
2015
43 (67)
0
Antal unika patienter som har erhållit
psykologisk behandling, oavsett
diagnos
100 200 300 400 500 600 700 800
Barn- och familjepsykologiskt centrum
Data är uppdelad:
kvinnor på den övre halvan
män på den undre halvan
Barn- och ungdomskliniken VIN
Barn och ungdomspsykiatriska kliniken US
Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken ViN
Ungdomshälsan Norrköping 16-21 år
Unga vuxna Linköping 16-25 år
Psykiatri-habiliteringsenheten 16-29 år
Specialistvård BUP 16-18 år
Specialistvård VUP 18-29 år
Beroendekliniken US
BUP Mjölby AB
Motala BUP AB
Capio Psykiatri Linköping
Capio Psykiatri Norrköping
Flyktingmedicinskt centrum LPÖ
Neuropsyk länsteam
Närsjukvårdskliniken
Psykiatri-habiliteringsenheten
Psykiatripartners Resurs AB
Psykiatriska kliniken i Linköping
Psykiatriska kliniken i Norrköping
Rättspsykiatriska regionkliniken
Unga vuxna
2009
Ungdomshälsan Norrköping
2015
Ätstörningsenhet länsteam
Barn- och familjepsykologiskt centrum
Barn- och ungdomskliniken VIN
Barn och ungdomspsykiatriska kliniken US
Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken ViN
BUP Mjölby AB
Motala BUP AB
Beroendekliniken US
Capio Psykiatri Linköping
Capio Psykiatri Norrköping
Flyktingmedicinskt centrum LPÖ
Närsjukvårdskliniken
Psykiatri-habiliteringsenheten
Psykiatripartners Resurs AB
Psykiatriska kliniken i Linköping
Psykiatriska kliniken i Norrköping
Rättspsykiatriska regionkliniken
Unga vuxna
Ätstörningsenhet länsteam
www.regionostergotland.se
44 (67)
6
Resultat av dialog med verksamheten
Enligt en verksamhetsföreträdare var de nationella riktlinjerna 2010 tänkta som styrmedel, att kompetens
för psykologisk behandling borde byggas upp. Det blev dock inte så. De nya nationella riktlinjerna kommer
att rekommendera flera metoder för psykologisk behandling, inte enbart KBT.
Ungdomshälsan/Ungdomsmottagningen/Unga vuxna mottagning
Verksamheten tar emot unga i olika ålder. Någon mottagning har ingen nedre åldersgräns och upp till 25 år.
En annan 16-25 år och en tredje tar emot unga till och med 21 år för psykologisk behandling. I centrala
länsdelen har man delat upp sin verksamhet i två enheter, Ungdomsmottagning som arbetar med ett brett
behov så som att involvera föräldrar och skola vid behov och Unga vuxna mottagning som är inriktad på
individuell KBT upp till sex tillfällen. Alla mottagningar bortsett från Mjölby har anställda både från
kommunen och från regionen.
Mottagningarna finns inte fysiskt representerade i alla kommuner.
Representanter från en mottagning uttrycker behov av förbättrad samverkan med primärvården.
Verksamheterna i de olika länsdelarna har olika tillgänglighet för psykologisk behandling. Allt från
vårdgaranti på en vecka till betydligt längre väntetid för ca 60 patienter som väntar på behandling och vilket
är frustrerande för representanter från den mottagningen. Representanter för all verksamhet beskriver dock
att de alla strävar efter hög tillgänglighet och flexibilitet. Det ser väldigt olika ut med väntetider för
psykologisk behandling.
Fler tjejer än killar söker till mottagningarna. Däremot är det fler killar som söker till mottagningen Mini
Maria för riskbruk och missbruk av alkohol och droger
En representant från en av mottagningarna berättar att det är vanligt att patienter har suicidtankar medan
en annan säger att det är ovanligt.
En verksamhetsföreträdare sammanfattar och presenterar hur olika första linjens vård (ej primärvården) är
för unga vuxna inom Region Östergötland. I östra länsdelen är den organiserad under BUP och bedrivs
gemensamt med kommunen. Man erbjuder samtalsstöd och har ingen medicinsk kompetens, det vill säga
ingen möjlighet att erbjuda läkemedelsbehandling p.g.a. att det inte finns någon läkare i verksamheten. I
västra länsdelen är ungdomshälsan organiserad under vuxenpsykiatrin och den ena mottagningen av två
drivs tillsammans med kommunen. I centrala länsdelen har man två mottagningar med olika inriktning.
Ungdomsmottagningen är mer inriktad på patienter med social problematik. Unga vuxna mottagningen
erbjuder samtalsbehandling med inriktning på korttidsterapi KBT. Det skiljer sig också mellan de olika
länsdelarna hur man har lagt upp behandlingen. Medan unga vuxna mottagningen erbjuder färre samtal till
fler patienter, har man fler sessioner för färre patienter i västra länsdelen. Även åldersgränsen skiljer sig.
Ungdomshälsan i väster och unga vuxna mottagningen erbjuder samtal till patienter upp till 25 år, medan
ungdomshälsan i öster har psykologisk behandling för patienter upp till 21 år.
Primärvården
En företrädare uttrycker att det finns ingen gemensam modell för första linjens vård i länet gällande psykisk
ohälsa för unga personer. Psykisk ohälsa bland unga inte heller enbart är ett regionansvar utan även
kommunernas med elevhälsan samt socialtjänstens.
Enligt flera företrädare för verksamheten är patienter med psykisk ohälsa i särklass den största andelen
enskild sjukdomsgrupp som söker till vårdcentralen. Läkare uttrycker att i ca vartannat besök har patienten
någon form av psykiska besvär, inklusive samsjuklighet med andra symtom och sjukdomar. Unga vuxna
önskar oftast psykologisk behandling. Flera representanter från olika vårdcentraler uttrycker att om man
skulle kunna behandla alla som söker för lindrig och medelsvår psykisk ohälsa skulle det behövas betydligt
fler kuratorer och psykologer.
Flera vårdcentraler har många patienter som väntar på behandling och som har bedömts som icke akuta.
Väntetiden kan du vara upp till mellan tre och fem månader. Med de resurser som finns idag är det för de
flesta vårdcentraler nödvändigt att hänvisa till andra aktörer för att patienter ska få hjälp i rimlig tid. Långa
väntetider leder ofta till sjukskrivning.
www.regionostergotland.se
45 (67)
Representanter anser att det är ett hinder för unga vuxna/patienter måste ringa för att få hjälp. Många är i
ett tillstånd som gör att det är svårt för dem att klara det. För vissa patienter kan det också vara avgörande
för att ta hjälp om den unga personen kan få direktkontakt med en kurator/psykolog direkt, via telefon eller
mail. Idag är det inte möjligt på de flesta vårdcentralerna.
”Bara att bli lyssnad på, att kunna ringa och fråga någon kontakt, hur gör jag nu?
Det kan vara räddningen för att själv klara sig och sen finnas som en resurs.” (ung tjej)
Flera representanter uttrycker att det är svårt att tillgodose unga vuxnas behov av psykologisk behandling.
De önskar ofta en snabb första tid. Det är lättare att hjälpa en patient direkt när hen söker än när de har
väntat och kanske försämrats eller fått mer befästa besvär. Unga vuxna personer prioriteras så som övriga.
Det görs bland annat med hänsyn till suicidrisk och om den sökande har barn boende hos sig.
Det har framkommit att det många gånger är stor variation på hur vårdcentralerna, läkare och
kurator/psykolog, bedömer och prioriterar patienter med psykisk ohälsa. Vissa prioriterar patienter som
riskerar att bli sjukskrivna och andra nydebuterad panikångest. Vårdcentralerna har olika
upptagningsområde med olika överrepresenterade målgrupper så till viss del behöver det bedömas olika.
De flesta representanter anser att utbudet av psykologisk behandling på vårdcentralerna borde vara mera
anpassat efter olika patienters behov. Patienten ska kunna ha en viss valfrihet och möjlighet att påverka sin
behandling, det är personcentrerad vård. För att behandlingen ska ge resultat är det viktigt att kunna
erbjuda olika inriktning på psykologisk behandling. En representant uttrycker följande:
”Vissa patienter vill lära sig att simma, andra att kunna ha näsan över vattenytan.
Vissa vågar simma på djupt vatten och andra på grunt.” (representant från verksamheten)
För patienter kan det variera mycket vilken hjälp de kan få på beroende på vilken vårdcentral den unga söker
till. Verksamheterna har olika lokala processer och erbjuder det är ingen likvärdig vård och behandling inom
primärvården.
•
•
•
•
Vissa patienter måste först träffa läkare och andra får bedömning direkt av kurator/psykolog.
Det är stor variation på läkares kompetens om psykisk ohälsa, många patienter får fel diagnos.
Uppföljning vid insättning eller dosökning av läkemedelsbehandling har stor variation
Det psykologiska behandlingsutbudet varierar mycket mellan olika vårdcentraler
Man har, enligt representanter från olika vårdcentraler, inget strukturerat arbetssätt och inga rutiner för
uppföljning av patienter som har fått psykologisk behandling.
Det är ett bekymmer för primärvården att det inte är tillräckligt att patienten har medelsvåra till svåra samt
svåra besvär för att få hjälp inom vuxenpsykiatrin. Det krävs att patienten har hög eller svårbedömd
suicidrisk, enligt psykiatrins bedömning.
Gränssnittsdokumentet primärvård och psykiatri är otydligt och inte till någon större hjälp vid bedömning
och eventuell remittering till psykiatrin. Vad som är medelsvårt/svårt tillstånd bedöms olika och på olika
grunder beroende på om det görs inom psykiatrin eller primärvården. Representanter uttrycker att det
verkar råda olika mening om vad som är medelsvåra-svåra och svåra tillstånd. Om primärvården måste ta
hand om svårare besvär, tränger de patienterna bort de som har lindrigare besvär och de patienterna är
också primärvårdens uppdrag.
”Det hade behövts samverkan mellan sjukvårdens olika verksamheter men alla bryr sig
bara om sitt eget och struntar i om patienten får hjälp eller inte.” (närstående)
Det är stor risk för att patienter blir hänvisade till olika mottagningar inom hälso- och sjukvården. Det är en
riskfaktor för suicid. Man uttrycker från flera vårdcentraler att vuxenpsykiatrin liksom primärvården har
sina svårigheter med begränsade resurser och tillgänglighet. Önskvärt vore enligt flera representanter att
vårdcentralen skulle kunna ha låg tröskel för patienter som söker för psykisk ohälsa.
”Vem har ansvaret för en suicidnära person som inte är inlagd, när det är väl känt
att det är en stor risk?” (närstående)
www.regionostergotland.se
46 (67)
•
•
•
•
•
•
•
Tydligt behov att psykologisk behandling behöver utökas, för unga vuxna och alla andra i behov.
Möjlighet att erbjuda personcentrerad psykologisk behandling i ett tidigt skede.
Reda ut primärvårdens mål med psykologisk behandling, att lindra eller bota.
Reda ut vad som är acceptabel väntetid
Mer likvärdig vård än vad som erbjuds idag
Uppmärksamma unga killars psykiska ohälsa.
Mycket tydligare gränssnitt mellan primärvården och psykiatrin. Verksamheterna på de olika
vårdnivåerna behöver få veta vad de kan förvänta sig av varandra och uppdragen behöver
tydliggöras.
”Ett drömscenario är att primärvården ska kunna erbjuda olika typer av behandling och
att kunna kombinera olika insatser utifrån patienternas behov. Det är sjukvårdens uppdrag
att matcha patienten med rätt behandling!” (representant från verksamheten)
En verksamhetsföreträdare berättar följande om primärvården. Man har inte något stort arbete för 16-18
åringar med psykisk ohälsa. Patienter från 18 år kan söka till primärvården för psykisk ohälsa. Vilka
psykosociala insatser och i vilken omfattning de erbjuds på de olika vårdcentralerna i länet varierar mycket,
vilket kan ses som en brist. Riktlinjerna är dock inte lika tydliga för vuxna som för barn att verksamheten ska
börja med psykologisk behandling. På en del vårdcentraler finns det inte tillräckligt med kompetens för
psykologisk behandling och det är vanligt att skriva ut antidepressiva läkemedel istället. Det borde finnas en
modell för hela primärvården för att skapa mer likvärdig vård.
Barnpsykiatrin
Representanter från barnpsykiatrin berättar att man jobbar för att inte stänga några dörrar. Men man är
angelägen om att rätt nivå ska göra rätt sak. Det är inte ovanligt att barn och unga söker/får hjälp med att
söka vård när besvären har blivit svåra. Det beror oftast på att omgivningen inte har förstått eller reagerat.
Det vanligaste enligt flera representanter är att barn och unga kommer till dem med egenremiss via
föräldrarna. Men när hen får kontakt med barnpsykiatrin behöver inte föräldrar vara informerade
inledningsvis men tidigt i behandlingen ska båda föräldrarna vara informerade om det är möjligt.
Flera representanter från verksamheten vill skicka med följande som utvecklingsområden för samverkan:
•
Det skulle behövas en form av första linjens psykiatri. Som exempel finns BUP-personal på vissa
vårdcentraler i Stockholm.
•
Identifiera och jobba med riskfaktorer för barn, i syfte att förhindra svåra besvär när de blir äldre:
• Blyghet och social fobi. Kan leda till ingen tycker om mig, många misslyckanden och inte
önskad i världen.
• Man anser att man behöver jobba mera med föräldrar som mår dåligt och har svårigheter.
Barn riskerar att inte få göra saker, hamna utanför tidigt i livet, få minskat självvärde, bli
osäkra.
• Man behöver fokusera ännu mera på att förebygga och jobba med mobbning, det orsakar
ofta långvariga och svåra psykiska besvär.
• Undersöka behov utifrån att det idag finns en sårbarhet när vuxna inte alltid finns
tillgängliga för barn i den utsträckning som behövs, både personal och föräldrar. Barn är
hemma själva i större utsträckning och föräldrar jobbar mycket. Barn har idag höga krav på
sig inom olika områden och behöver vägledning och stöd.
• Tidigare upptäckt – de flesta som söker till BUP började få besvär vid en ålder under 14 år.
• Öka kompetensen för tidig upptäckt. Det kan vara komplext att upptäcka besvär hos barn
och unga. Särskilt bland de som kämpar och går till skolan trots besvärliga psykiska besvär.
• Kunskapsspridning om suicid. Att manligt kön är en riskfaktor. Likaså att tecken på förhöjd
suicidrisk är om en person isolerar sig och tillbringar mycket tid i ensamhet, som personen
inte brukar göra.
• Nå ut med information om var barn och unga kan få hjälp. Det är svårt för medborgare att
hitta rätt.
www.regionostergotland.se
47 (67)
Verksamhetsföreträdare har framfört utvecklingsområden för barnpsykiatrin:
•
•
•
•
•
Att kontinuerligt undersöka så att det inte blir en bortträngningseffekt på grund av stora
patientgrupper som svåra psykiska tillstånd som behöver hjälp, så som ADHD och nyanlända.
ADHD är den dominerande gruppen. Ångest och depression borde få mera plats. 70% av alla
diagnoser har börjat med att patienterna har haft depression eller ångest.
Att informera mera om symtom och diagnos för patienter och närstående.
Att på ett annorlunda sätt nå ut med information om vilka patienter som är målgrupp för
barnpsykiatrin, för att det inte ska förmedlas att det är omöjligt att få hjälp. Så som det kan bli när
det diskuteras väntetider.
Förbättra samverkan med vuxenpsykiatrin vid övergångar, när barnet fyller 18 år och behöver
fortsatt vård.
En verksamhetsföreträdare framför vikten av en mer flexibel åldersgräns på barnpsykiatrin, så som upp till
22 år om patienten önskar det.
Vuxenpsykiatrin
Psykiatriska vården i Östergötland är liten till sin dimension i förhållande till andra regioner och landsting,
menar alla representanter. De uttrycker att man får filtrera hårt. Det kommer många unga med allvarliga
symtom och de måste prioriteras för bedömningar då det ofta finns suicidrisk. En representant säger att för
unga vuxna handlar det ofta i botten om livsstress och utanförskap, ångest och depression är inte genetiskt.
Representanter från vuxenpsykiatrin har beskrivit att gränssnittet mellan primärvården och psykiatrin inte
är tydligt. Det är inte sällsynt att psykiatrin får tillbaka remisser från primärvården, patienter bollas fram och
tillbaka.
Det beskrivs att det finns viss samverkan mellan primärvården och psykiatrin men att man har olika syn på
vilka ansvarsområden man har. En representant tror att det blir ännu svårare med samverkan med
primärvården när vårdval införs. Det har framkommit att psykiatrin är tveksam till vad psykologer/kuratorer
inom primärvården har för kompetens för att kunna sätta rätt diagnos och behandla rätt.
Övergången för de patienter som remitteras från barnpsykiatrin till vuxenpsykiatrin fungerar olika. Vissa
mottagningar upplever att de har nära samarbete och gör gemensamma överlämningar medan andra
uttrycker att det i stort sett aldrig förekommer.
Flera representanter tycker att det vore bra med en flexibel åldersgräns, det skulle vara mera
personcentrerat.
En verksamhet uttrycker att det inte är likvärdig vård då ett ätstörningsteam inom Barn- och
Ungdomspsykiatrin i Linköping tar emot patienter upp till 25 år.
Flera representanter från psykiatrin uttrycker svårigheter med ersättningssystemet. De menar att på grund
av det stora inflödet av remisser för ADHD-utredningar är väntetiden för annan behandling, exempelvis
psykologisk behandling, lång. Ersättningssystemet är utformat så att verksamheten måste prioritera första
besöken för att inte behöva betala viten. Det gör att de patienter som är inne i systemet trängs undan och får
sämre vård. Man upplever att det märks tydliga negativa effekter sedan nuvarande ersättningssystem
infördes.
”Neuropsykiatriska diagnoser har tagit över vår verksamhet.” (representant från verksamheten)
Paramedicinska resurser som annars skulle jobba med psykologisk behandling, går främst åt till ADHDutredningar. Det resulterar i att unga vuxna inom psykiatrin, med exempelvis depression, ångest,
panikångestsyndrom eller generaliserad ångest som ska få psykologisk behandling som
förstahandsalternativ, får läkemedel istället. Det är inte bra, men man upplever att man inte har något val.
En representant berättar att de hela tiden jobbar för att hitta olika lösningar och alternativ på behandling för
de grupper som trängs undan av ADHD-utredningar. Inom deras verksamhet är väntetiden på psykologisk
behandling ca sex månader. Man erbjuder gruppbehandling för att lösa det och i väntan på annan
behandling får man gå i gruppbehandling. Det skapar frustration hos medarbetarna.
www.regionostergotland.se
48 (67)
Om patienter uteblir från tre besök gör man inte mer från mottagningen för att hjälpa dem, berättar en
representant. Där finns det ett mobilt team men de resurserna räcker enbart för patienter med
psykossjukdom eller förhöjd suicidrisk. Vårdval kommer innebära att man kan göra ännu mindre för de som
skulle behöva hembesök och andra intensiva/tidskrävande insatser. Det tar för mycket tid och man får betalt
för det man gör i kvantitet.
Några representanter berättar att det är vanligt med stöd till närstående och man har familjeterapeuter inom
verksamheten. Man involverar närstående vid depression och suicidrisk.
Angående rehabilitering uppger alla representanter att man har rehabsamordnare som ordnar med
regelbundna möten med verksamhetens arbetsterapeut och specialistläkare tillsammans med
Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och Socialförvaltningen ekonomiskt bistånd.
Unga vuxna med depression är ofta väldigt ensamma och de behöver mycket stöd för att rehabiliteras, ett
sammanhang, exempelvis med hjälp av samordnad daglig verksamhet, berättar några representanter.
”Passivitet är livsfarligt för unga.” (representant från verksamheten)
De unga blir annars ofta ensamma och har svårigheter med att sköta alla myndighetskontakter på egen hand
De vill oftast inte vara inlagda, men öppenvården räcker inte till. Det finns stora svårigheter i samverkan med
kommunen kring dessa patienter upplever några representanter. Det behövs bättre stöd och man måste bryta
isolering och det har inte psykiatrin resurser för.
Flera representanter anser att strukturen i psykiatrin idag framtvingar alltför mycket medicinering av
patienter, det är kortsiktigt tänkt och i syfte att försöka minska lidandet för patienten i stunden. På lång sikt
innebär det mer lidande för patienten och ökade kostnader.
”Det är inte personcentrerad och behovsanpassad behandling.” (representant från verksamheten)
Elevhälsan
Representanter från barn- och ungdomspsykiatrin har beskrivit att det finns stora skillnader mellan
elevhälsan i olika kommuner och hur de har tolkat sitt uppdrag att arbeta med förebyggande insatser mot
psykisk ohälsa och hälsofrämjande insatser. Insatser borde riktas mest till riskgrupper för att ge bäst effekter,
menar en representant. Alla kommuner jobbar inte på det sättet.
Två psykologer i Norrköpings kommun har tagit fram arbetsmaterialet ”Våga fråga!” för förebyggande arbete
i skolan med barn och ungas psykiska hälsa. De skolor som har provat att använda materialet och tagit del av
en föreläsning och ett handledningstillfälle som Malin och Miriam erbjuder har upplevt att det är ett
användarvänligt material. De beskriver att det förenklar deras arbete med att tidigt upptäcka barn och unga
som har psykiska besvär samt underlättar när åtgärder behöver vidtas och den unga behöver hjälp med vård
och behandling. Tyvärr så har inte flera skolor visat intresse för materialet. Miriam och Malin ska vara
tjänstlediga och föräldralediga den närmsta tiden och ännu vet de inte om någon i centrala elevhälsan eller
ungdomshälsan kommer att få ansvaret att jobba vidare med att förvalta och sprida materialet. 90
”Man måste få hjälp att samordna om man mår dåligt, exempelvis
mellan elevhälsan och vården.” (ung tjej)
Suicid Prevention Efterlevande Stöd (SPES)
I samtal och intervju med representanter i lokalföreningen framkommer följande:
Unga vuxnas och närståendes upplevelser av vården handlar mycket om bemötande och information. Hon
berättar att många unga inte förstår vad som händer i kroppen när de får ångest och att det är helt normalt
att känna oro eller nedstämdhet ibland. Hon menar att det är viktigt att avdramatisera psykisk ohälsa och
bryta rädslan för att söka vård. Särskilt män söker inte vård i tid och fler män än kvinnor begår självmord.
Norrköpings kommun Fohlin Miriam & Larsson Malin. Arbetsbok Psykisk hälsa och suicidprevention Våga fråga! 2015.
90
www.regionostergotland.se
49 (67)
Det är viktigt att upptäcka tecken i god tid, då behöver det inte bli så illa. Hon jämför med stroke-kampanjen
i Region Östergötland. Man skulle kunna göra på samma sätt när det gäller depression och ångest. Det
behövs mer kunskap för unga, att nå ut brett och skapa förståelse för depression och ångest, även hos dem
som inte söker vård. En del unga tror att livet bara är roligt och när det kommer en svacka blir de rädda.
Unga är dessutom ständigt utsatta för stimuli och har svårt att få tid för återhämtning eller avkoppling. Det
är inte lätt för dem att orientera sig i samhället idag. Det behövs mer förebyggande arbetet när det gäller
suicid. Det är vanligt med kriser i tonåren och det är bra att förebygga så att det inte eskalerar. I
förebyggande syfte undrar hon hur det går för unga med svåra hemförhållanden. Vilket kontaktnät har dom?
Var kan de få stöd, innan och när de behöver vård?
I ungdomsenkäten Om mig svarade ca 90 procent att de har framtidstro. Det vill säga att 10 procent av de
unga inte har framtidstro. Det är ofta de tysta och ensamma ungdomarna, det är en riskgrupp för suicid. De
stökiga får mer uppmärksamhet och stöd, men inte de tysta.
”Det är inte säkert att man visar öppet att man mår dåligt.” (ung tjej)
I Östergötland begår ungefär 50 personer självmord varje år. SPES Östergötland får varje år kring fem nya
kontakter med efterlevande. SPES är inte så känd organisation för de efterlevande. Det är synd eftersom det
blir så tyst efter att en närstående suiciderat och om att det har hänt, vänner och andra undviker ofta en
drabbad. Många efterlevande får inte det stöd de behöver och inte heller information om att SPES finns. 40
procent av de efterlevande har ingen kontakt med vården.
www.regionostergotland.se
50 (67)
7
Resultat och analys av intervjuer med
patienter och närstående
7.1.1
Tidig upptäckt inom elevhälsan och första linjen
-hälsofrämjande och förebyggande
Alla intervjupersoner berättar om att de har haft psykiska besvär sedan de var barn. De flesta kommer ihåg
att det måendet började i låg- och mellanstadiet. Men flera tror att det började ännu tidigare och att det är
svårt för dem att minnas.
Mycket av det som intervjupersonerna tycker skulle vara förebyggande arbete för barn och unga utgår från
skolan som arena. Dels hur lärarna borde kunna uppmärksamma flera barn och unga och deras situationer i
tidigt skede, även det som är oro eller misstanke om att någon inte mår bra. De flesta berättar också om hur
de tycker att skolan och hälso- och sjukvården borde kunna samarbeta på ett mer självklart sätt mellan sina
verksamheter.
Intervjupersoner poängterar att det borde jobbas mer proaktivt med att få psykisk ohälsa mer normalt för
människor. Att sprida mer kunskap och information om psykologiska besvär och kroppens reaktioner på det.
På universitet och högskolor borde de passa på att väva in det när de informerar om studieteknik. De borde
utvidga informationen om hur man behöver ta hand om sig för att må bra under studietiden och hur man
kan hantera stress och press. Flera uttrycker att det vore bra att lyfta fram det på olika sätt i olika
sammanhang för allmänheten.
Det är viktigt att behov av vård och stöd på grund av psykisk ohälsa upptäcks och åtgärdas tidigt för att
undvika att barn och unga utvecklar en fördjupad problematik under uppväxten och senare i livet. Alla
verksamheter som möter barn och unga och deras föräldrar kan bidra till att insatser sätts in tidigt. Då
krävs att verksamheterna har kunskap och kompetens att känna igen risk för och tecken på psykisk
ohälsa. Förskola och skola har en viktig roll att uppmärksamma behovet av tidiga insatser och att
samverka med verksamheter inom hälso- och sjukvården.
(SKL – Första linjen för barn och ungas psykiska hälsa, 2016.)
Skolan – sårbarhet och tidig upptäckt – betydelsen av för betydelsen av resultat i skolan
Samtliga intervjupersoner beskriver olika livssituationer som medför ökad sårbarhet för psykisk ohälsa.
Alla har på något sätt varit mobbade. Det har då även handlat om ”tyst mobbning” med utanförskap och
ensamhet. Flera av de intervjupersonerna har känt att de inte har haft stöd hemma i familjen och då har de
inte berättat om sin situation. Ingen vuxen frågade heller hur det var i skolan eller med kompisar. De flesta
unga upplevde att det inte fanns någon som de på ett naturligt sätt kunde prata med och berätta för. Och som
de kände engagerade sig i hur eleverna på skolan hade det och hur de mådde.
De unga har sammanfattningsvis berättat om följande situationer som har gjort dem sårbara:




I familjen: konfliktfyllt, trauman, att vara oviktig, tysthet om svåra känslor
I skolan: mobbning, utanförskap, ensamhet, blyga, tysta och duktiga barn
Barn och ungas lojalitet mot sina föräldrar
Att skämmas för att vara mobbad
Mobbning och utanförskap – unga har svårt att själva berätta – skam för att bli mobbad
Nästan alla intervjupersoner berättar om att de under flera eller alla år i skolan har varit mobbade, känt
utanförskap eller ensamhet. En ung vuxen berättar att hon mådde dåligt länge och ville inte leva. Men ingen
lade märke till det, varken i skolan eller hemma. Det fanns problem hemma och föräldrarna hade fullt upp
med sig själva. Hon var duktig i skolan trots sina besvär, men annars hade hon varit ännu duktigare.
”De retade sig på att jag vågade vara mig själv.” (ung tjej)
www.regionostergotland.se
51 (67)
Nästan alla beskriver att ingen personal engagerade sig i situationen, inte engagerade sig för att upptäcka
eller inte ville se. Någon säger att lärare kanske inte har tid, inte vet vad de ska göra eller hur de ska hjälpa
om de upptäcker att en elev inte mår bra eller far illa i skolan. Om det har uppmärksammats och försök till
åtgärder har gjorts var det tillfälligt. Ingen personal följde upp situationen efter en tid. Några
intervjupersoner beskriver att det till slut var det en personal, oftast en rektor som agerade så att situationen
blev bättre. Men inte genom att jobba med barngruppen utan istället med hjälp av att byta klass och lärare.
”Det är svårt att veta vad man ska säga, det är inte som när man är förkyld." (ung kille)
Mobbning, fysisk och social - mobbning och kränkande behandling leder ofta till svåra och långvariga
psykiska besvär. Det inkluderar även att bli utstött från gruppen, inte känna tillhörighet, utanförskap och
ensamhet. (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2015)
Prestationer och krav på sig själv
Många av intervjupersonerna beskriver hur de har kämpat med att prestera bra i skolan. Och om det har gått
bra för dem har de ändå känt att de inte duger. Flera av dessa intervjupersoner har inte haft kunskap om
symtom på stress och ångest. När de har fått besvär med kroppen har de trott att det enbart har varit något
fysiskt fel med kroppen. En ung tjej berättar att hon växte upp i en trasig familj. Hon var tyst och lydde. Hon
visste inte att det kunde vara på något annat sätt och hon pratade inte om pappan och hans problem med
alkohol. Ofta tänkte hon att alla andra är glada men inte jag. Hon tänkte också att hon måste prestera och
göra ett bra jobb. Men hon kände sig aldrig bra nog.
”Man ser inte ut att må dåligt när man är duktig.” (ung tjej)
När det inte pratas om obehagliga känslor i familjen – att inte få kunskap och vägledning
Några intervjupersoner berättar om att det inte pratades om mående hemma. Ingen frågade hur det hade
varit i skolan utifrån kompisar och trivsel. Om de frågade så handlade det om vad de hade gjort och hur de
hade presterat. Att det var så påverkade dem till att inte berätta om ledsamhet, att de var utsatta i skolan
eller kände sig ensamma. Alla de som har upplevt detta i sina familjer beskriver hur de även idag upplever
det svårt och abstrakt med hur stress, press och psykisk ohälsa tar sig uttryck. De har också svårt att veta hur
de ska kunna hantera det till det bättre, de har inga eller få strategier som är hjälpande.
”Inom familjen är det tabubelagt att må psykiskt dåligt, allt ska vara perfekt utåt.” (ung kille)
Familjen - brist på stöd och närvaro av föräldrar, destruktiva konflikter, missbruk och våld i familjen. Det
är sådant som är vanligt att barn och unga har erfarenhet av och det har en stor påverkan på sårbarheten
för psykisk ohälsa. (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2015)
Svåra familjesituationer – föräldrar som mår dåligt och trauman
Flera intervjupersoner berättar om att de är uppvuxna i familjer där det funnits brist på närvarande och
stödjande föräldrar, relationsproblem, destruktiva konflikter eller psykisk ohälsa hos föräldrar. Några
beskriver hur föräldrarna hade fullt upp med eget psykiskt dåligt mående och några andra har vuxit upp med
en förälder som var alkoholist. De som har gjort det beskriver hur de var inriktade på att prestera och göra ett
bra jobb i skolan. Flera intervjupersoner har varit utsatta för trauman under uppväxten men det kom inte
fram under deras skoltid. De flesta hade svårt att koncentrera sig, de kände sig ledsna och deprimerade. De
berättade inte för någon och de hade i stort sett inga kompisar. De hade ingen, varken vuxen eller kompis,
som de kände sig trygga med och kunde lita på och berätta för. Några berättar också om lojalitet, skuld och
skam. Som barn ville de inte avslöja sina föräldrar, de kände också att de hade skuld till det som hände eller
hade hänt och skämdes för situationen. Det bidrog också till att de inte berättade.
”Det enda jag kunde göra var att sköta mig för att underlätta.” (ung tjej)
Studier visar att närmare åtta procent av barnen under uppväxten har en förälder med så allvarligt
missbruk eller psykisk ohälsa att föräldern får sjukhusvård. När även öppenvård för missbruk eller
psykisk ohälsa samt missbruksrelaterade domar räknas in är andelen barn 17 procent. (Nka, 2016)
www.regionostergotland.se
52 (67)
Skolan – prata om oro och nedstämdhet i tidig ålder
I stort sett alla intervjupersoner berättade att de önskar att de i skolan hade fått mer kunskap om hur
människan fungerar vid exempelvis stress, kriser, nedstämdhet, oro, depression och ångest. Flera av dem
menar att det säkert går att berätta om känslor och kroppen redan i tidig ålder. De tycker även att det vore
bra om det repeterades under skolgången, att det anpassas till tonåringar och även inkluderar samtal om
suicidtankar.
”Skolan behöver ta upp och utbilda i symtom på psykisk ohälsa och till exempel ångest
eftersom man inte har någon aning om vad som händer med kroppen när man får det.
Exempelvis på högstadiet när man har biologi, man tar ju upp allt annat,
så som till exempel sex och samlevnad, då skulle man kunna ta upp information och
lära ut om symtom på psykisk ohälsa.” (ung kille)
En ung tjej tycker att det hade varit bra att få hjälp i skolan, då hon inte fick det hemifrån. Hon hade inte hört
någon nämna psykisk ohälsa i skolan. Hon önskar att det uppmärksammas mer. Det är normalt att må dåligt.
Men hur mycket är normalt, undrar hon?
”I skolan ska det finnas information om vart man ska vända sig
och att man kan må dåligt, även de som mår bra ska veta det.” (ung tjej)
Det är svårt att prata om psykisk ohälsa – behöver stöd för att berätta
Flera intervjupersoner berättar om att det var svårt för dem att berätta för någon vuxen om att de mådde
dåligt. Några visste inte heller vad det var de kände och att det går att göra något åt den typen av mående.
Någon uttrycker hur hon bara tänkte att alla andra verkar vara glada men inte jag. Intervjupersonerna
beskriver betydelsen av att skolpersonal tar initiativ till att uppmärksamma minsta lilla tecken på att det
verkar som att ett barn inte mår riktigt bra. Det kan vara avgörande för framtiden, att få känna att någon bryr
sig, att börja få tilltro till att det finns hjälp att få.
”Hade man upptäckt mig tidigare så hade det sett så annorlunda ut,
då hade inte alla hemska saker hänt.” (ung tjej)
Alla utsätts för svåra situationer och händelser under uppväxten. Barn och unga behöver då en vuxen som
har tid att lyssna, som engagerar sig och som inte har förutfattade meningar. Det är viktigt att ge gott om
tid för de unga att beskriva sina svårigheter. Den som ger stödet bör visa empati och genuint bry sig om
personen. (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2015)
Upplevelsen av skolans bristande engagemang eller är det okunskap om hur de ska agera
De flesta intervjupersoner började må psykiskt dåligt under skoltiden och de berättar att de inte fick hjälp av
någon vuxen i skolan innan det hade blivit en ohållbar situation för dem. De önskar att skolpersonal hade
uppmärksammat och engagerat sig i deras situation betydligt tidigare. Då hade de kanske kunnat få hjälp
med sina problem och inte behövt må så dåligt som de har gjort i flera år.
Några berättar om att de tror att personal har okunskap om hur de kan hjälpa barn som inte mår bra och att
det blir ett hinder för dem att bry sig, eftersom de har mycket annat att göra som lärare.
En tjej berättar att hon efter flera år fick bra hjälp av rektorn som förstod hennes utsatta situation i klassen
och även i bemötandet av läraren som inte visade någon förståelse alls. Det ordnades då så att hon fick en
annan lärare som stöttade och hjälpte henne så att hon fick godkända betyg i alla ämnen.
”Det är så viktigt med förebyggande och tidig upptäckt.” (representant från verksamheten)
Elevhälsan som länk till sjukvården – det kan vara svårt att berätta för föräldrar
Merparten av intervjupersonerna förmedlar att det skulle ha varit jättebra om lärare och elevhälsan hade
fungerat som en länk till vård och behandling inom sjukvården. Då hade de kunnat få hjälp mycket tidigare.
De själva visste inte hur de skulle göra för att ta hjälp och för flera av dem var det svårt att ta hjälp av
föräldrar, antingen på grund av att föräldrarna hade fullt upp med sig själva eller på grund av att de inte ville
berätta för sina föräldrar att de mådde dåligt.
www.regionostergotland.se
53 (67)
”Det skulle ha varit bra om någon informerar barn och unga om
”vad händer sen” om man mår dåligt, är orolig eller nedstämd.
Var man kan vända sig och vad som händer då?” (ung tjej)
De flesta visste att det fanns en skolkurator men inte vad de kunde få hjälp med. Flera berättar om
erfarenheter av att ha fått kontakt med kuratorn och att ha träffat hen ett par gånger men att det inte
resulterade i någon förändring för dem. Varken vad det gäller situation i skolan, hemma eller med det
psykiska måendet. Det var inte heller någon som följde upp situationen för dem, om den hade förbättrats
eller inte.
En ung tjej önskar att hon hade fått lite mera hjälp hos skolkuratorn som hon gick till först. Att hon skulle ha
blivit sedd på ett djupare och mer engagerat sätt. Då hade hon säkert kunnat skicka en remiss redan då till
BUP eller vårdcentralen.
”Jag tycker att skolkuratorn skulle kunna vara mera som en brygga
mellan hemmet, skolan och vården.” (ung tjej)
”Jag visste
hur man
gjorde
för attlinje.
få hjälp.”
För barn och unga finns i dagsläget
ingeninte
självklar
aktör
som första
Elevhälsan har i nuvarande
lagstiftning inte hela det uppdrag som krävs och det finns inte någon annan funktion som kan svara mot
behoven. Det behövs ny lagstiftning för att elevhälsan, eller någon annan funktion, ska kunna uppfylla de
krav som ställs på en ”första linje” för barns och ungas psykiska ohälsa. Innan ny lagstiftning finns på
plats ställs stora krav på samverkan mellan kommuner och region för att lösa uppgiften.
(SKL – Positionspapper 2016)
Att kämpa för att få godkända betyg och sysselsättning
Många intervjupersoner berättar om att de hade svårigheter med att få godkända slutbetyg i grundskolan och
flera fick inte det. De har fått kämpa mycket med att slutföra gymnasiet. Några har försökt på olika sätt men
inte lyckats på grund av att de mår så psykiskt dåligt, trots många år av behandlingsförsök inom psykiatrin.
Flera intervjupersoner har fortfarande en besvärlig situation när det gäller sysselsättning och ekonomi. De
tycker att avsaknaden av arbete eller praktik har försämrat deras psykiska hälsa så att de hamnar i en negativ
spiral. Det är svårt för dem att få förbättrad psykisk hälsa när de inte har ett arbete och samtidigt kommer de
inte igång i sysselsättning när de mår för dåligt. De beskriver också att det har en negativ påverkan att inte
tillhöra ett sammanhang, att ha dåligt självförtroende och att tillbringa mycket tid själv. De negativa
tankarna och känslorna får då mera utrymme.
Elevhälsan ska användas som ett verktyg i skolans hälsofrämjande och förebyggande arbete och i skolans
arbete med att stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. Socialstyrelsen och Skolverket har
tillsammans med representanter för elevhälsan identifierat områden där elevhälsans insatser är viktiga,
såsom psykisk hälsa och ohälsa, arbetsmiljö, skolfrånvaro och levnadsvanor. (Socialstyrelsen, 2014)
7.1.2
Vägen till behandling upplevs svår och krånglig
Unga har svårt att veta var de ska vända sig för att få hjälp
Samtliga intervjupersoner berättar om att de inte har vetat var de ska vända sig för att få psykologisk
behandling. Det är okänt för dem att det går att söka hjälp på vårdcentralen. De framför också att det inte
finns någon synlig information om det när man är på besök där och över lag inom vården informeras det
sällan om hjälp som finns att få för psykisk ohälsa.
”När man väl har problem vill man inte att
det ska vara så komplicerat att få hjälp och det är viktigt att få information om
var man enkelt kan vända sig för att få hjälp.” (ung kille)
Alla intervjupersoner upplever det också som svårt att ta reda på vilken typ av hjälp de kan få. De flesta
känner inte till den information som finns på Vårdguiden 1177 och de som gör det tycker att den är otydlig för
den som behöver veta var de kan få hjälp med vad.
www.regionostergotland.se
54 (67)
”Jag tyckte att det var svårt att veta var jag skulle vända mig för att få hjälp.” (ung tjej)
Några unga vuxna kände till studenthälsan på universitetet och vände sig därför dit till att börja med. I alla
fallen rekommenderades de att uppsöka vårdcentralen eftersom de bedömdes må för dåligt för studenthälsan
och behövde bedömning av läkare och behandling inom vården. En fick hjälp påbörja psykologisk
behandling direkt och någon annan fick söka flera gånger till samma vårdcentral för att få remiss till
psykologisk behandling.
”Verksamheter borde ha skyldighet att veta och aktivt informera om vad det finns för
olika hjälp att få inom vården och kommunen med flera.” (ung kille)
Behov av flera kontaktvägar
Att komma i kontakt med verksamheter för vård och behandling upplever samtliga unga som mycket svårt
och oflexibelt. Flera berättar om att det är de stunder de har haft lite kraft och initiativförmåga som de har
sökt hjälp. Att då inte få direktkontakt eller i alla fall snabb kontakt med en kurator eller psykolog gjorde att
flera gav upp just då. De som har upplevt detta uttrycker att det kan få förödande konsekvenser eftersom det
ökar risken för självmord om man blir uppgiven och känner hopplöshet.
”Det var tungt att ta steget och söka hjälp, det hade varit lättare
att bara lägga sig ner och sova. Alla små steg blir ett hinder, så som hur det är att söka hjälp.
Även om det rent logiskt är små steg så känns de stora just då.” (ung kille)
Intervjupersonerna har olika erfarenheter av hur det har varit när de har sökt hjälp. Några har upplevt att det
har varit omöjligt att komma fram på telefon eftersom det har varit upptaget hela tiden trots att de försökt
under flera dagar. Andra tycker att det har varit ett hinder att ringa vårdcentralen för att bli uppringd av en
sjuksköterska för att sedan komma till läkare och berätta om situationen och sedan vänta på att bli kontaktad
av kurator eller psykolog och då är det ofta en eller flera månaders väntetid till att komma i kontakt med hen.
”Ett ställe är det lätt att få kontakt med, de svarar på mail.” (ung tjej)
Samtliga intervjupersoner förmedlar att det skulle behövas flera olika slags kontaktsätt för att komma i
kontakt med kurator eller psykolog om det ska vara behovsanpassat istället för att hålla ifrån sig patienter.
Det borde finnas möjlighet att kontakta kuratorer och psykologer direkt, både via mail och telefon på
telefontider med bra tillgänglighet.
”Jag litar inte riktigt på sjukvården, därför ringer jag hellre.
Jag litar inte på att saker blir gjorda.” (ung kille)
Förutsättningar i form av tid, tillgänglighet och flexibilitet bör finnas för att ett anpassat bemötande
utifrån unik person ska äga rum. Det finns studier som visat att unga har avstått från att besöka eller delta
i olika sammanhang på grund av rädsla för att bli dåligt bemött eller illa behandlad.
(Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2015)
Slussning och oreda – för frisk eller för sjuk – hänvisad och avvisad
Samtliga intervjupersoner beskriver att det är rörigt och svårt att få hjälp för psykisk ohälsa. I stort sett alla
har erfarenhet av att ha blivit avvisade eller hänvisade och utan att den mottagning som de först kontaktade
har följt upp om de verkligen har fått hjälp eller inte.
”Om patienter som mår psykiskt dåligt söker vård och blir avvisade
är det stor risk för suicid eller så försämras måendet och det blir en mycket större kostnad för samhället
i längden, eller så kanske inte ens patienten överlever.” (ung tjej)
De unga upplever att verksamheterna hänvisar till varandra och ofta på grund av att de är för sjuka för första
linjens vård eller för friska för psykiatrin. Flera har erfarenhet av att de ska ringa vårdcentralen och be om en
remiss till psykiatrin. Men om vårdcentralen inte vill skriva en remiss så blir det inte som psykiatrin
bedömde att det skulle bli. Hänvisningar har också varit på grund av att intervjupersonerna har bedömts
behöva läkemedelsbehandling kombinerat med psykologisk behandling och då behöver de hjälp på
vårdcentralen eftersom övriga första linjens vård inte har den kompetensen i verksamheten. Men på
www.regionostergotland.se
55 (67)
vårdcentralen har det varit långa väntetider. En annan motivering har varit ålder. Flera av de unga har också
blivit nekade psykologisk behandling på vårdcentral på grund av att de är för unga och har hänvisats till
Unga vuxna mottagningen. Samtliga intervjupersoner har berättat om att de tycker att de borde bli hänvisade
till den behandling som bedöms passa dem bäst och även ta hänsyn till individuella önskemål. Samt att det
då ska finnas möjlighet att få komma till den mottagning som den hjälpen finns på.
”Jag är för ung för att gå till kuratorn på vårdcentralen säger dom.” (ung tjej)
”Jag har också lärt mig var jag inte ska vända mig.” (ung tjej)
”Jag upplever att jag faller mellan stolarna, då jag tillhör den för friska sidan.” (ung tjej)
Besked som väcker osäkerhet och hindrar unga från att ta hjälp
Samtliga har upplevt att de ska passa in i olika begränsade behandlingsalternativ. Det har handlat om allt
ifrån antal samtal som vissa mottagningar begränsar till korttidsbehandling redan från början. Till att det
finns en enda behandlingsmetod som ska passa alla. På olika sätt har detta väckt osäkerhet och viss
uppgivenhet för att det inte finns hjälp som kan individanpassas. Flera personer berättar att de har gett upp
när de har sökt och försökt kämpa så gott det går. En tjej berättar att hon gav upp och inte gick vidare med
att söka hjälp den gången. Hon sökte sen igen och fick veta att det var upp till två månaders väntetid vilket
gjorde att hon blev stressad och orolig för hur det skulle gå med studierna.
”Jag trodde inte att man kunde få regelbundna samtal på den mottagningen och den andra visste jag
erbjöd ett väldigt begränsat antal samtal och då tänkte jag att vad händer om jag inte har blivit bra
efter de samtalen och sjukskrivningen har gått ut, därför ville jag inte söka dit.” (ung tjej)
Intervjupersonerna berättar om långa väntetider till sådan psykologisk behandling som inte från start är
begränsad till korttidsbehandling, framförallt inom vårdcentralerna och psykiatrin. En ung tjej berättar om
sin egen situation som hon tror inte är ovanlig. För ett år sen, när hon var 18 år, tog hon mod till sig att
berätta för sina föräldrar att hon hade mått dåligt i flera år. När mamman skulle stötta henne i att söka hjälp
omgående fick de till svar på vårdcentralen att hon skulle få en första tid om fyra månader. Tjejen fick sedan
en snabb tid till psykiatrin men där fick hon enbart läkemedel utskrivet. Innan dess hade hon fått påbörja
psykologisk behandling hos en privat vårdgivare och som var bra för henne.
”Verksamheter borde ha skyldighet att veta och aktivt informera
om vad det finns för olika hjälp att få inom vården och kommunen.” (närstående)
Flera närstående är överens om att de inte vet var de kan få hjälp om psykisk ohälsa drabbar dem. De undrar
var inom första linjens vård och behandling som man kan få hjälp så snabbt som det behövs. Som närstående
har de erfarenhet av att till psykiatrin vill man inte och särskilt inte så som den fysiska miljön är där.
Bemött som om man vill må dåligt
Många intervjupersoner har erfarenhet av att ha upplevt sig själva som ett problem eller som känsliga när de
har sökt vård och behandling. Attityden har inte varit att det är självklart att de ska få hjälp och flera av de
unga tycker att det tyder på att deras problem inte tas på allvar. Flera har varit med om att de ska återkomma
om de inte blir bättre. Andra har känt sig som lågprioriterade och upplevt att det är hopplöst att få hjälp och
tänkt att det inte finns någon hjälp att få.
”Se oss som individer och inte som att vi bara är ett problem för samhället.
Man vill ju inte vara det. Man vill ju ge något till samhället. (ung tjej)
”Jag kände att han inte trodde mig.” (ung kille)
”Flera har ifrågasatt varför jag ska träffa en kurator eftersom jag ser för frisk
och glad ut. De vet inte att jag inte sover på nätterna och får ångest.” (ung tjej)
Studier har visat att det centrala för att bemötandet ska bli en framgångsfaktor är att individer möts för
den de är. Det handlar om att bli lyssnad till utan att bli dömd, att se framåt när det handlar om
individens agerande eller sätt att hantera situationer, att bli behandlad som en människa och inte endast
som ett ärende eller en siffra. (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, 2015)
www.regionostergotland.se
56 (67)
Bortglömd och uppgiven – behov av uppföljning efter första besöket
Det är vanligt att intervjupersonerna har erfarenhet av att personal har meddelat att de ska höra av sig inom
en viss tid med olika besked och sedan inte gjort det. Det har handlat om besked om vårdplan, råd om
läkemedelsbehandling eller om återbesökstider. De beskriver att deras psykiska tillstånd har försämrats
under en period i anslutning till händelsen eftersom de har känt sig bortglömda och uppgivna över att inte få
hjälp. Särskilt när de just då hade initiativförmåga och sökte hjälp och så får de inte återkoppling. De menar
att det kan kännas som att det inte finns en utväg och då kan eller har självmordstankar ökat.
Enligt en granskning som SBU har gjort finns det vetenskapligt stöd för att en samordnande person (i
studierna benämnd care manager) kan förbättra situationen för patienter med depression. En sådan
samordnande person har tät kontakt med patienten efter det första läkarbesöket, följer symtomen, ger
information om behandling och engagerar patienten i behandlingen. (SBU, 2012)
7.1.3
Brister avseende bedömning och tidig upptäckt inom hälso- och sjukvården
Bedömningar som inte speglar individen bakom patienten
Intervjupersonerna vittnar nästan alla om att det är en form av respektlöshet när läkaren inte intresserar sig
för den person som söker hjälp för psykisk ohälsa. De berättar att det krävs mycket för att söka hjälp för
psykisk ohälsa och att de flesta har väntat med att söka tills det blivit en ohållbar situation. När inte läkaren
som gör bedömningen visar sig intresserad av bakomliggande faktorer och hur personen fungerar, har det
upplevts av intervjupersonerna som nästintill kränkande. De tycker alla att det borde vara viktigt för att
kunna planera behandling som är anpassad till just dem.
”Jag blev imponerad av läkaren, att han även frågade om levnadsvanor,
det kändes bra att läkaren tänkte lite mera helhet.” (ung kille)
Flera unga personer som har upplevt svåra trauman under uppväxten beskriver att ingen i vården som har
haft någon form av kontakt med dem eller har gjort bedömning har varit intresserad av om de har varit med
om svåra upplevelser. De fick inte heller adekvat behandling för obearbetade trauman förrän ett antal år efter
att de sökte för depression eller ångest första gången.
”Den psykologen var den första som bemötte mig med respekt, han frågade verkligen om mig,
vem jag är, och gick till botten med min aktuella situation och lite av min bakgrund.” (ung tjej)
Effektivt omhändertagande av vårdsökande inom första linjens vård innehåller flera komponenter som
ställer krav på resurser, och på hur vården bör utformas för att kunna möta patientgruppens behov.
(Nationella riktlinjer för vård av depression och ångestsyndrom, 2010)
Brister i tidig upptäckt av eventuell bakomliggande diagnos
Nästan alla intervjupersoner har upplevt att vården missar viktiga saker i bedömningen. De vittnar om att de
har fått en diagnos som de inte känner igen sig i och att det långt senare har visat sig att det var en annan
problematik. De beskriver att de inte har fått bra bedömning och rätt behandling från början vilket har
försämrat deras psykiska mående. Ingen intervjuperson har upplevt att läkaren har frågat om problem som
kan ha med annan sjukdom att göra, exempelvis ätstörning eller beroende. En tjej berättar att hon
diagnostiserades med bipolär sjukdom tio år efter att hon sökte hjälp första gången. Hon menar att om
vården inte hade missat det hade hon inte heller behövt vara med om alla destruktiva händelser som hon
försatte sig i när hon inte kunde hantera sin sjukdom.
”När jag sökte för magen på vårdcentralen och akuten kanske de frågade om stress
men jag svarade inte ja på det eftersom jag inte tänkte eller visste att jag var stressad.
Det var normaltillstånd för mig.” (ung tjej)
”Jag kände inte igen mig i den hjälp som planerades och som utgick ifrån
diagnosen depression, som läkaren hade bedömt att jag hade.” (ung tjej)
www.regionostergotland.se
57 (67)
7.1.4
Planering - vårdplaner och uppföljning av läkemedelsbehandling
Vårdplan är ovanligt och resulterar i oförutsägbarhet och oro
Samtliga intervjupersoner, bortsett från ett par stycken, har erfarenhet av att det inte har gjorts någon
vårdplan när de har sökt vård.
Om det har funnits en plan för behandling har de inte fått information om den. De unga framför synpunkter
på att vården borde veta att personer med psykisk ohälsa kan ha svårigheter att minnas vad man har kommit
överens om. Därav tycker de att det borde finnas tydliga rutiner för planering, hur den ska göras och att det
ska informeras på ett tydligt sätt. De beskriver att det handlar om allt ifrån information om uppstart av
behandling, kort tid efter första besöket, till kontinuitet utifrån planering av besökstider för psykologisk
behandling, men även information om huruvida det finns en prognos för tillståndet. Flera uttrycker också att
de skulle velat ha mål för behandlingen och viss information om innehållet. Flera unga hade önskat en
nedskriven plan.
Det borde göras en plan med patientens behov i centrum, att inte behöva börja om
när det faller som det ofta gör när det inte finns samverkan för de svårt sjuka.” (närstående)
Endast en intervjuperson beskriver att hon har fått en vårdplan och som tydligt presenterades för henne. Det
var när hon påbörjade psykologisk behandling hos en kurator.
”Det finns ingen plan. När kan jag räkna med att må bättre? Imorgon eller om fyra år?” (ung kille)
”Jag tycker att alla som söker hjälp skulle få en behandlingsplan som passar just den personen.” (ung tjej)
”Där fick jag en plan, nu jobbar vi med perfektionism och sedan med
något annat, det finns en röd tråd.” (ung tjej)
Uppföljning av läkemedelsbehandling vid insättning och dosökning har stora brister
De intervjupersoner som medicinerar för psykisk ohälsa, vilket är majoriteten, beskriver att läkaren har följt
upp medicineringen efter flera månader eller inte alls. Flera hade då slutat med den eftersom de hade fått
obehagliga biverkningar. Ingen har haft uppföljning under de första två veckorna efter påbörjad behandling,
då biverkningar är som starkast och självmordsrisken kan öka om hen har en depression.
”Jag hade en bra kontakt med läkaren. Av honom fick jag en annan medicin
som hjälpte bra. Läkaren ringde efter några dagar för att följa upp medicineringen.” (ung kille)
Närstående till unga vuxna som har begått självmord berättar att när deras dotter eller son gick i behandling
för depression kände de aldrig till när det antidepressiva läkemedlet ökades i dos och de visste inte heller att
det kan innebära en ökad risk för självmord, särskilt de två närmsta veckorna. I det ena fallet var det det som
var en del av orsaken till att en tjej tog livet av sig. En annan beskriver att hennes bror hade en svår
depression och fick läkemedel utskrivet i två omgångar och som han sedan använde för att ta livet av sig.
Det finns speciella svårigheter med att behandla barn och ungdomar med antidepressiva preparat. Bland
annat har en ökad risk för självmordsbeteende och självdestruktivt beteende rapporterats.
(Nationella riktlinjer för vård av depression och ångestsyndrom, 2010)
7.1.5
Behandling som inte matchas efter behov
Vård och behandling upplevs inte som matchad och anpassad
En tjej fick veta att den psykologiska behandlingen skulle vara tre till tio tillfällen och det resulterade i
ovisshet för henne eftersom hon undrade hur det skulle bli om hon fortfarande skulle må lika dåligt efter tio
gånger.
www.regionostergotland.se
58 (67)
”Det borde ha anpassats från början efter flera olika faktorer. Efter mina symtom
och konsekvenser av dessa som var en blandning av depression och utmattning, efter min
personlighet och efter min livssituation, exempelvis att jag var student.” (ung tjej)
Intervjupersonerna beskriver alla hur de har upplevt att det inte finns någon möjlighet till matchad och
anpassad behandling, varken vad det gäller metod eller matchning med kurator/psykolog. Ingen i vården har
pratat i sådana termer med dem, att behandlingsmetoder kan anpassas. De berättar hur det verkar som att
KBT och/eller läkemedel ska passa alla. Någon har fått KBT som anpassades och det var hon nöjd med, men
hon visste inte att den möjligheten fanns. Hon bestämde sig ändå för att prova och det blev bra på grund av
en flexibel terapeut.
På grund av den stora mängden psykoterapeutiska metoder, varav en del saknar forskningsstöd, har inte
samtliga tagits upp i de nationella riktlinjerna för vård vid depression och ångestsyndrom (2010). Därför
är det främst kognitiva och beteendeinriktade terapier (KBT), psykodynamisk psykoterapi (PDT) och
interpersonell terapi (IPT) som finns redovisade.
(Nationella riktlinjer för vård av depression och ångestsyndrom, 2010)
En tjej berättar att om hon hade fått rätt behandling från början hade det sparat resurser och hon hade
kunnat slutföra studier och börja jobba. Istället har hon varit hemma i flera år. För frisk för
försäkringskassan men för sjuk för att jobba. Den tjejen beskriver också känslan av att ingen vill ha henne i
behandling. Hon uttrycker att det verkar som att man är till besvär för vården när man inte passar in i deras
ramar.
”Läkaren tyckte återigen att jag skulle bli sjukskriven och
börja med antidepressiv medicin och det ville jag verkligen inte.” (ung tjej)
”KBT är konkret, mitt problem är abstrakt. Det är mer komplext.
Det kommer säkert från uppväxten.” (ung tjej)
Flera intervjupersoner berättar om hur bra behandlingen har varit när den väl har matchats. En person
berättar om sin psykologiska behandling som hon är nöjd med, den var inte fyrkantig och oflexibel utan
istället anpassad. En annan tjej berättar om hur hon fick prova några samtal hos kuratorn, för att se hur det
kändes och det blev jättebra.
”Jag blev inknuffad i en box och till en början sa man att det var
den enda hjälp som fanns att få, det skulle tydligen passa alla individer med depression
men jag tyckte inte att just den metoden passade mig.” (ung tjej)
”Jag är en sån som tar tag i saker och jag har fått bra hjälp.” (ung tjej)
”Den terapeut jag träffar är för abstrakt för mig så personkemin stämmer inte riktigt.
Därför har det varit lite av ett problem, att få fram det jag känner.” (ung kille)
”Läkaren bestämde bara KBT, hon visste inte om det var rätt.” (ung tjej)
Socialstyrelsen har rangordnat psykologisk behandling, framförallt KBT, och effektiva
behandlingsmöjligheter högt vid i princip alla lindriga och medelsvåra tillstånd av depression och
ångestsyndrom. Huvudskälet är att det har god till mycket god effekt på symtom på och funktionsnivå,
Vården erbjuder gärna läkemedel som enda behandlingsmetod
både på kort och på lång sikt. (Nationella riktlinjer för vård av depression och ångestsyndrom, 2010)
Flera intervjupersoner berättar om erfarenheten av att enbart ha blivit erbjudna läkemedel som behandling
utan att vilja ha den behandlingen. Samtliga har efterfrågat psykologisk behandling. Ingen intervjuperson
har fått information om att riktlinjerna för lindrig och medelsvår psykisk ohälsa rekommenderar psykologisk
behandling som första behandlingsalternativ, och att en del kan behöva psykologisk behandling med
läkemedelsbehandling.
”Jag ville inte ha medicin, men började då fundera på det.
Men det kommer inte att lösa problemet.” (ung tjej)
”Jag blev bara erbjuden mediciner. Vården vill helst medicinera.
Men nu har jag fått en samtalskontakt.” (ung tjej)
www.regionostergotland.se
59 (67)
De som har remitterats till psykiatrin berättar att de har fått komma på bedömning och sedan remitteras
tillbaka till vårdcentralen, men innan de gick därifrån fick de läkemedel utskrivet. En tjej med svår
depression berättar att hon har haft behandling inom psykiatrin i mer än fem år och enbart fått läkemedel
och stödsamtal. Hon har själv efterfrågat KBT-behandling men det har varit lång väntetid till det och nu har
hon nyligen påbörjat den. Hon har upplevt svåra trauman under uppväxten men ingen har under dessa fem
år tagit sådan anamnes vid bedömningen.
”Den enda behandlingsform jag har blivit erbjuden var läkemedel och då var jag
absolut inte delaktig i den planeringen.” (ung tjej)
7.1.6
Samverkan är betydelsefull för alla
Övergång från barnpsykiatri till vuxenpsykiatri
Ingen av intervjupersonerna som har haft behandling inom barnpsykiatrin har haft en gemensam
överlämning med vuxenpsykiatrin när de skulle överföras dit. Några tycker att det hade gynnat dem med en
flexibel åldersgräns när det bedömdes att de troligtvis skulle behöva behandling inom specialistvården något
år efter att de fyllde 18 år.
Primärvård och psykiatri
I stort sett alla upplever att det inte finns någon samverkan alls inom hälso- och sjukvårdens verksamheter.
De beskriver sin erfarenhet av att det skickas remisser hit och dit och som ofta avvisas. Flera av dem har
erfarenhet av att de verkar vara för sjuka för vårdcentraler och unga vuxna mottagningen men för friska för
psykiatrin. De upplever även att det verkar oklart vem som ska meddela att en remiss har blivit avvisad
eftersom det har hänt flera av dem att de inte fått meddelande om det. De unga upplever att personal från
olika verksamheter inte pratar med varandra och gör gemensamma planeringar för vad som blir bäst för
patienten.
”Det är lätt att falla mellan stolarna.” (ung tjej)
För att möta utmaningar i arbetet med att motverka psykisk ohälsa krävs en organisering som möjliggör samarbete
och skapar förutsättningar för resurseffektivitet. (Socialdepartementet och SKL - Överenskommelse, 2016)
Samverkan mellan; hälso- och sjukvården, kommunen, Försäkringskassan och
Arbetsförmedlingen
Flera intervjupersoner har behov av rehabilitering. De flesta upplever att det tar tid innan de börjar närma
sig uppstart av någon form av anpassad sysselsättning. Några beskriver att det blir som en ond cirkel
eftersom sysselsättning och psykisk hälsa påverkar varandra. De beskriver hur de tappar tron på sig själva
och att det i sig skapar oro för framtiden och försämrar deras psykiska hälsa.
Ingen av intervjupersonerna har hört talas om SIP – samordnad individuell plan. En tjej har bra stöd av ett
personligt ombud som hon har kämpat för att få. Några andra har börjat komma igång med rehabilitering
med hjälp av psykiatrins rehabsamordnare som har ordnat med gemensamma möten med
arbetsförmedlingen och försäkringskassan.
”Det borde göras en plan med patientens behov i centrum, att inte behöva börja om när det faller,
som det ofta gör när det inte finns samverkan för de svårt sjuka.” (ung tjej)
7.1.7
Suicid är den yttersta konsekvensen av psykisk ohälsa
Närstående till nära anhöriga som har tagit sitt liv tycker att alla inom vården borde ha kunskap om och
jobba efter kännedom om att tyda tecken på en suicidnära person. Det ska inte vara något som man lär sig av
erfarenhet. Det är ett botbart och behandlingsbart tillstånd. På något sätt kommuniceras tankarna och
planerna. Den suicidala processen är språket. En del förbereder sig till exempel genom att städa och ordna
upp omkring sig. Inom professionen finns okunskap om bemötande av en suicidal person och att tillståndet
som föregår suicid är sjukdom. Det är ett psykologiskt olycksfall, det kan gå så oerhört snabbt.
www.regionostergotland.se
60 (67)
”Om någon uttrycker ”jag är rädd för mina tankar” eller ”jag mår så dåligt”,
då ska man känna att man kan få hjälp.” (närstående)
De närstående anser att det är jätteviktigt att barn och unga får information tidigt i livet om att man mår
olika och att det kan variera mellan dagar eller perioder. Och att för en person som mår dåligt finns det hjälp
att få.
”Om patienter som mår psykiskt dåligt söker vård och blir avvisade
är det stor risk för suicid eller så försämras måendet och det blir en mycket större kostnad
för samhället i längden, eller så kanske inte ens patienten överlever.” (närstående)
Det finns många myter och föreställningar kring suicid – inte minst att man inte får fråga en person om
hen planerar att ta sitt eget liv. Men det är just det som fler personer borde göra. Det går att påverka dem
som planerar att ta sitt eget liv. Men det kräver att man vågar fråga och att man övervinner sin rädsla för
att personen ska svara att den inte längre vill leva. (Bremberg & Dalman, 2015)
7.1.8
Betydelsefulla närstående
Alla intervjupersoner har berättat om att de har minst en betydelsefull närstående som skulle kunna stötta
den unga vuxna. De tror att det är lättare för deras närstående om hen får information om diagnos och
behandling eller till och med involveras. Intervjupersonerna har inget emot att en lämplig närstående deltar
på samtal eller får information som kan vara bra för dem att ha för att veta vad besvären innebär och för att
kunna stötta på ett passande sätt. En tjej beskriver att det inte var bra att hennes mamma deltog på ett första
besök när hon var barn. Hon fick inte heller möjlighet att prata själv med någon och vågade inte ta eget
initiativ till det.
”Jag tycker att när man påbörjar behandling ska man ta reda på vem eller vilka betydelsefulla
nära anhöriga patienten har, och motivera till att göra någon anhörig delaktig.” (närstående)
Närstående till unga vuxna beskriver hur de hålls utanför vården och inte verkar ses som en tillgång eller
komplement till behandlingen.
”Som att vi anhöriga inte är viktiga och inte kan bidra med något.” (närstående)
Kan informationen inte lämnas till patienten ska man i stället lämna den till en närstående till patienten.
Detta kan framförallt gälla vid akuta och svåra former av depression och ångestsyndrom. Har patienten
uttryckt att information inte ska lämnas till närstående ska hälso- och sjukvårdspersonalen respektera
detta. Detta utesluter inte behov av psykosocialt stöd till närstående.
(Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom, 2010)
Verksamheter fungerar så ojämnt med hur man jobbar, berättar en närstående. På en vårdcentral när hen
sökte hjälp för egen psykisk ohälsa informerade de direkt om SIP och sa att: ”Du känner väl till det och har
fått information om det tidigare?” Efter många års kontakt med kommunen angående dottern kände den
närstående ändå inte till det.
”Det är viktigt att få med anhöriga eftersom patienten förmedlar en annorlunda bild
av sig själv när de har fått en depression. Den anhöriga behöver komplettera
med sin bild av hur vardagen är.” (representant från verksamhet)
Intervjupersoner som är närstående anser att man ska värna om dem, deras situation och deras betydelse för
patienten och behandlingen. Psykiatrin behöver jobba med närstående i de flesta fall, särskilt när det gäller
unga människor, för att få framgång. Det går att motivera patienten till att acceptera det. Även om det är
svårt för patienten att se det när hen mår dåligt och kanske inte vill belasta de närstående.
”Hur kan man få hjälp som anhörig om hur man förhåller sig till problemet
och hur man hjälper istället för att stjälpa?” (närstående)
”Vad får man för hjälp efter att det har varit en akut situation, han skrivs ut och vill inte ha någon hjälp
men är fortfarande väldigt sjuk, vad gör man som anhörig då?” (närstående)
Behovet av närståendes delaktighet i vården, och att de närstående får eget stöd, är också något som
anses viktigt att tillgodose. (Socialstyrelsen & Linköpings universitet, 2008)
www.regionostergotland.se
61 (67)
www.regionostergotland.se
62 (67)
8
Slutsatser
Förutsättningar i Östergötland vid nya nationella riktlinjer för vård vid depression och
ångestsyndrom
Med utgångspunkt i fokusområden som Socialdepartementet och SKL har tagit fram för arbetet med psykisk
ohälsa 2016-2020 borde nedanstående centrala rekommendationer från de nationella riktlinjerna 2010 vara
angelägna även i de nya nationella riktlinjerna.
Psykologisk behandling
Det finna ett gap i länet mellan riktlinjer och behov i förhållande till verkligheten när det gäller tillgång till
vård och behandling av psykisk ohälsa. Inte minst när det gäller tillgång till psykologisk behandling. De
nationella riktlinjerna 2010 rekommenderar psykologisk behandling som förstahandsval och inom rimlig
väntetid vid de flesta lindriga och medelsvåra tillstånd av depression och ångest. Så som det ser ut i
verksamheten idag har inte första linjen, primärvården eller specialistvården möjlighet att följa den
rekommendationen på grund av att behov är större än tillgång.
Effektivt omhändertagande inom första linjen
Det finns ingen tydlig definierad första linje för unga personer i Östergötland. En första linje är den
verksamhet som först möter ett barn eller en ung människa med psykiska problem. Tydliga strukturer för
tidig upptäckt av psykisk ohälsa behöver utvecklas mellan Region Östergötland och länets kommuner. För
skolan och elevhälsan behöver det vara tydligt och enkelt att hjälpa unga personer till rätt vård och
behandling.
Effektivt omhändertagande inom första linjen; primärvården
Ett effektivt omhändertagande med god kvalitet inom primärvården vid psykisk ohälsa har stora brister och
är inte likvärdig mellan vårdcentraler och inom vårdcentraler. Tillgången till personal som ofta träffar
patienter för bedömning (läkare och sjuksköterskor) behöver generellt få mer adekvat kompetens för att
kunna utföra det jobbet med kvalitet och inriktat på tidig upptäckt. Det är angeläget för att patienter ska få
rätt och hjälpande behandling från början.
Indikatorer för uppföljning
Det är av stor vikt att ledning och styrning implementerar de centrala rekommendationerna för kommande
nationella riktlinjer tillsammans med verksamheten. Det är angeläget att ledning och verksamhet hittar
former för uppföljning med utgångspunkt i indikatorer för uppföljning som finns i de nationella riktlinjerna
2010, alternativt indikatorer framtagna i kvalitetsregister och uppföljningssystem i kvalitativ form.
www.regionostergotland.se
63 (67)
9
Reflektion och rekommendationer
Intervjupersonerna har eller har haft vård och behandling inom verksamhetens olika vårdnivåer. Oavsett var
de har fått sin behandling följer deras erfarenheter en röd tråd i de områden som beskrivs här nedan. De
upplever alla att vård och behandling i olika avseenden är otillgänglig för unga vuxna. Den mest
komplicerade delen i vårdflödet är vägen till vård och behandling. Det finns även en samsyn i att de upplever
att behandling inte matchas och individanpassas, varken i första linjens vård eller i specialistvården. Deras
psykiska ohälsa debuterade tidigt, långt innan de påbörjade behandling och för de flesta under skoltiden,
utan att de själva var medvetna om det. Det berodde på att de inte hade någon kunskap om psykisk ohälsa
och hur det kan påverka människor. De kände att de inte mådde bra men tänkte inte att det kunde vara
annorlunda och visste inte att eller var det fanns hjälp att få. De önskar att psykisk ohälsa uppmärksammas
betydligt mera i skolan och i samhället för övrigt.
Den bild som verksamheten ger av hur vård och behandling vid psykisk ohälsa fungerar stämmer väl överens
med intervjupersonernas upplevelser. Representanter från verksamheten är medvetna om och önskar att de
kunde erbjuda unga personer vård och behandling som är individanpassad och matchad, av god kvalitet och
med kontinuitet. De skulle även vilja samverka mera med andra verksamheter inom hälso- och sjukvården
men även med andra huvudmän, främst kommunen.
Första linjens vård utifrån Ungdomshälsan, Ungdomsmottagning och Unga vuxna mottagning i Region
Östergötland har ingen medicinsk kompetens i verksamheten. Det innebär att de inte kan erbjuda
patienterna läkemedelsbehandling i kombination med psykologisk behandling, vilket primärvården kan. Där
av hänvisas deras patienter till primärvården när behov av läkemedelsbehandling uppstår. Det
rekommenderas att detta ses över eftersom det inte blir likvärdig vård för lindriga till medelsvåra besvär.
Som gott exempel på förebyggande arbete med psykisk hälsa inom skolan har arbetsmaterialet ”Våga fråga!”
tagits fram av två psykologer i Norrköpings kommun. Det är användarvänligt och fungerar som ett
strukturerat stöd för all personal i skolan för tidig upptäckt av psykisk ohälsa. Materialet finns tillgängligt för
alla skolor och man ser gärna att det sprider sig till fler än de som har tagit del av det under tiden det pågick
som ett projekt.
Region Östergötland behöver beakta det glapp som finns för patienter med medelsvår till svår psykisk ohälsa
eftersom det är vanligt att de ”faller mellan stolarna”. De bedöms som för svårt sjuka för primärvård och för
lindrigt sjuka för psykiatrin.
På grund av de skillnader som finns mellan behov och verklighet vid psykisk ohälsa rekommenderas att
Region Östergötland genomför en analys av området och upprättar en långsiktig strategisk plan, exempelvis
på 5 år, för förebyggande arbete och vård som inkluderar alla vårdnivåer. Där även riktlinjer för ”första
linjen” i länet behöver tas fram tillsammans med elevhälsan.
www.regionostergotland.se
64 (67)
10
Referenser
Litteratur och internetkällor
1177 Depression. http://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression/ (2016-01-12)
1177 Ångest. http://www.1177.se/Ostergotland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Angest/. (2016-01-12)
Bremberg, Sven. http://www.finsamgotland.se/2147. (2016-01-26)
Bremberg, Sven. Psykisk ohälsa bland unga i Europa under perioden 1980-2010 – trender och förklaringar,
Socialmedicinsk tidskrift 5, 2013.
Bremberg, Sven & Dalman, Christina. Kunskapsöversikt –Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk
hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga, 2015.
Folkhälsomyndigheten. Suicidprevention – att förhindra självmord.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-ochsuicidprevention/suicidprevention/. (2016-09-15)
Folkhälsomyndigheten. Vuxnas psykiska hälsa, 2015. https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkorlevnadsvanor/psykisk-halsa-och-suicidprevention/psykisk-halsa-i-sverige/vuxnas-psykiska-halsa/. (201609-02)
(H) järnkoll. http://www.nsph.se/hjarnkoll/om-hjarnkoll/ (2016-09-28)
Karolinska institutets folkhälsoakademi. Att främja barns och ungas psykiska hälsa, 2011.
Linköpings universitet. Stress och psykisk ohälsa hos studenter vid Linköpings universitet, 2016.
Läkartidningen. 2014;111:CZCF. läkartidningen.se. (2014-12-15)
Mind. https://mind.se/om-oss/detta-gor-vi/. (2016-10-19)
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF). När livet känns fel – Ungas upplevelser kring
psykisk ohälsa, 2015.
Nka. Anhöriga till vuxna personer med psykisk ohälsa: En kunskapsöversikt om betydelsen av stöd, 2015.
http://www.anhoriga.se/Global/St%c3%b6d%20och%20kunskap/Publicerat/Kunskaps%c3%b6versikter/D
okument/2015-1_Kunskaps%c3%b6versikt_Ewertzon_webb%20(2).pdf . (2016-09-05)
Nka. FAKTA om barn som anhöriga. http://www.anhoriga.se/anhorigomraden/barn-som-anhoriga/faktaom-barn-som-anhoriga/. (2016-09-12)
Nka. http://www.anhoriga.se/nyheter/viktigt-skilja-individens-identitet-fran-sjukdomen/. (2016-09-14)
Norrköpings kommun Fohlin Miriam & Larsson Malin. Arbetsbok Psykisk hälsa och suicidprevention - Våga
fråga! 2015.
NSPH - Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa. Ökat fokus på barn och unga inom NSPH.
http://www.nsph.se/2016/09/22/okat-fokus-pa-barn-och-unga-inom-nsph/. (2016-10-01)
OECD. Making mental health count, 2014.
Region Östergötland. Hälsotecken, nr 2 2016.
Region Östergötland. Vårdprogram för suicidprevention för vuxna i Östergötland, 2016.
www.regionostergotland.se
65 (67)
Region Östergötland intranätet Lisa. Suicidprevention i Östergötland, 2016.
http://lisa.lio.se/Startsida/Verksamheter/Narsjukvarden-i-ostra-Ostergotland/Vuxenpsykiatriskakliniken/Suicidprevention1/. (2016-10-26)
SBU - Statens beredning för medicinsk utvärdering. Implementeringsstöd för psykiatrisk evidens i
primärvården. SBU-rapport nr 211, 2012.
SBU - Statens beredning för medicinsk utvärdering. Behandling av ångestsyndrom – en systematisk
litteraturöversikt. SBU-rapport nr 171, 2005.
SKL – Sveriges Kommuner och Landsting. Positionspapper. Psykisk hälsa, barn och unga, 2016.
SKL – Sveriges Kommuner och Landsting. Uppdrag psykisk hälsa. Första linjen för barn och ungas psykiska
hälsa, 2016.
SKL. Uppdrag Psykisk Hälsa. http://www.uppdragpsykiskhalsa.se/sip/. (2016-09-14)
Skolverket. Elevhälsan viktig för goda resultat, 2010. http://www.skolverket.se/skolutveckling/miljo-ochhalsa/elevhalsan/sa-gor-andra/elevhalsan-viktig-for-goda-resultat-1.120986 . (2016-09-01)
Socialstyrelsen och Linköpings universitet. Patient- och närståendeperspektivet i Socialstyrelsens Nationella
riktlinjer, 2008.
Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom –stöd för styrning och
ledning, 2010.
Socialstyrelsen. Psykisk ohälsa bland unga, 2013.
Socialstyrelsen. Revidering av nationella riktlinjer för vård vid depression och ångestsyndrom.
http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/nationellariktlinjer/nationella-riktlinjer-depression-angest. (201610-05)
Socialstyrelsen. SIP – Samordnad Individuell Plan.
http://www.socialstyrelsen.se/fragorochsvar/samordnadindividuellplan-sip#anchor_0. (2016-10-12)
Socialstyrelsen. Skolverket och Socialstyrelsen -Vägledning för elevhälsan, 2014.
Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting. Överenskommelse. Stöd till riktade insatser
inom området psykisk hälsa, 2016.
Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting. Överenskommelse. Stöd till riktade insatser
inom området psykisk hälsa, 2016. Bilaga 1:3.
Stockholms Stadsmission. Barn- och ungdomsrapporten – När livet blir outhärdligt, psykisk ohälsa bland
barn och unga, 2016.
Suicide Zero. http://suicidezero.se/omoss. (2016-08-25)
Svenska läkaresällskapet. Vård & Hälsa #Psykisk hälsa, oktober 2016.
SVT. http://www.svt.se/nyheter/inrikes/anhoriga-till-personer-med-psykisk-ohalsa-riskerar-att-sjalva-blisjuka (2016-09-28)
UMO. http://www.umo.se/Om-Umo/. (2016-09-03)
Wenemark et al. Om intervjupersoner 2006:4. Delrapport från Östgötens psykiska hälsa, 2003. Landstinget i
Östergötland.
Wiréhn Ann-Britt, Andersson Agneta, Dalman Christina & Bokström Tomas. Barn och ungas psykiska ohälsa
– Epidemiologisk kartläggning av diagnosregistrering i Regions Östergötland och Stockholms läns landsting,
2015.
www.regionostergotland.se
66 (67)
World Values Survey. Ronald Inglehart “Cultural evolution” (2015).
Östgötakommissionen. Östgötakommissionen för folkhälsa, 2014.
Östgötens psykiska hälsa, 2015
Representanter från följande verksamheter
Anhörigcenter i Norrköpings kommun
Barn- och ungdomspsykiatrin i centrala länsdelen
Barn- och ungdomspsykiatrin i östra länsdelen
Elevhälsan centrala i Norrköping
Kuratorsnätverk i centrala länsdelen
Kuratorer i västra länsdelen, Cecilia Jonsson och Sanja Halenius
Unga vuxna mottagningen i Linköping
Ungdomsmottagningen i Linköping
Ungdomshälsan i Motala och Mjölby
Ungdomshälsan i Norrköping
Vuxenpsykiatrin i centrala länsdelen
Vuxenpsykiatrin i västra länsdelen
Vuxenpsykiatrin i östra länsdelen
Vårdcentralen Ekholmen
Vårdcentralen Lyckorna
Vårdcentralen Mjölby
Representanter från följande patient- och närståendeorganisationer
SPES – Suicid Prevention och Efterlevande Stöd, Östergötland
RSMH - Riksförbundet för Social och Mental hälsa, Östergötland
Projektledare och samordnare
Carin Thyrén, samordnare för suicidprevention i Östergötland
Ann-Charlotte Hartmann & Lars I Jonsson, länsprojektledare för projektet #jagmed
Malin Larsson & Miriam Fohlin, projektledare för projektet ”Våga fråga!” Norrköpings kommun
www.regionostergotland.se
67 (67)