Läsglädje – grunden för all inlärning
Bittie Carlson,
Utvecklingsledare, Kannebäcksskolan, Göteborg
([email protected])
Att få våra elever att känna läsglädje är nog den allra viktigaste förutsättningen för bra och
effektiv inlärning. Detta är emellertid inte helt enkelt. Saknas språkgrunden så spelar det ingen
roll hur flitig man är. Orden blir hängandes i luften utan förankring i något språk. Många
pedagoger runt om i världen har länge letat efter en metod som utvecklar läsglädjen hos
elever. I Nya Zeeland har en metod utvecklats, som här i Sverige ibland kallas ”Kiwi”, och som
har lett till sensationella resultat. Detta är naturligtvis av stort intresse för Sverige, där lässvaga
elever i nionde klass har ökat från 10% 1992 till 26% (!) 2003. I artikeln nedan ges en
beskrivning av ”Kiwi-metoden” och hur den kan appliceras på en dövskola i Sverige. Läraren
som engagerat sig i ”Kiwi” heter Bittie Carlson och är dövlärare på Kannebäcksskolan i
Göteborg
Läs- och skrivinlärning i Nya Zeeland:
I Nya Zeeland arbetar lärarna med läs-och skrivinlärning från elevernas skolstart på 5-årsdagen
och upp genom åren. Läs- och skrivinlärningen bygger på en tydlig struktur. Lärarna utgår ifrån
de kunskaper eleverna har och hjälper dem att använda olika strategier som leder till ökad
läsförståelse. Arbetet utvärderas fortlöpande och utvärderingen ligger till grund för den fortsatta
planeringen. Hela tiden sporras barnen att, med lagom svåra utmaningar, läsa vidare.
Grunden för all läsinlärning är att läsa för barnet, att läsa tillsammans med barnet och att vara en
levande modell för den lustfyllda läsningen. I Nya Zeeland har detta blivit verklighet med en
god lärande organisation, undervisning med mycket läsning och en positiv förväntan om att
eleven ska lyckas med sin läsning. Man använder sig av mängder, och åter mängder
av böcker. Böcker som lockar eleverna med ett varierat innehåll och en spännande handling.
En lustfylld läsning skapar förväntan och nyfikenhet på bokens innehåll.
Men lärarna har också kunskaper om hur man organiserar läs- och skrivinlärning från början.
Högläsning, gemensam läsning, vägledd läsning, Running Records (läsprotokoll – man gör
noggranna observationer av en elev som läser en text och gör anteckningar om läsbeteendet)
och Reading Recovery (ett specialundervisningsprogram som erbjuder tidig, intensiv och
individuell lästräning för elever som inte omedelbart kommer igång med sin läsning. Syftet är att
förebygga att tidiga läsproblem konserveras) är några begrepp som står bakom arbetssätt och
metoder som ligger till grund för framgångarna i Nya Zeeland.
Hur jag jobbar med ”Kiwi” med döva elever i år 1–3:
I vårt arbetslag arbetar vi för att våra elever ska utveckla sitt språk och tänkande genom att
skapa en språkutvecklande lärandemiljö. Under de två senaste åren har vi använt ett läs- och
skrivutvecklingsmaterial som kallas för ”Kiwi”. Materialet och även arbetssättet är utvecklat i Nya
Zeeland och har resulterat i en läskunnighet som gett eko i stora delar av världen.
Materialet består av 120 småböcker och 30 storböcker för nybörjarläsarna och ett antal
kapitelböcker för de elever som kommit längre i sin läsutveckling. Böckerna är nivågrupperade
och har olika slags texter – fiktion och fakta, poesi och pjäser – alla med ett meningsfullt
innehåll, kreativ utformning och livfulla bilder. I materialet ingår även CD-skivor med talad och
skriven repetition av texterna. Det finns också en aktivitetslåda med uppgifter av skilda slag.
Där kan eleverna plocka uppgifter för att träna vidare och befästa det de nyss gått igenom med
läraren.
Vi upplever att Kiwi är nyckeln till läsglädje för våra elever. Varje gång de får en ny bok spritter
de av nyfikenhet. De är fyllda av förväntan och lust och uttrycker verkligen att de tycker om att
läsa dessa böcker
Eftersom barn utvecklas och lär sig på olika sätt genom olika erfarenheter i läsandet låter vi
eleverna varje dag arbeta med läsning och skrivning på olika sätt. De får lyssna när en lärare
läser högt för dem, de läser och skriver tillsammans med en lärare, de läser med varandra och
de läser och skriver själva. Vi använder bl a metoderna:
• Gemensam läsning – då man använder storbok och arbetar med en större grupp elever som
kan ha nått olika långt i sin läsutveckling.
• Vägledd läsning – då man använder småböcker och man arbetar med elever som har kommit
ungefär lika långt i sin utveckling.
• Gemensamt skrivande – då läraren skriver ned det eleverna berättar
• Eget skrivande – eleverna skriver själva utifrån sina egna erfarenheter
Hela tiden försöker vi stärka det eleverna gör bra och bygga på deras starka sidor genom att
berömma och uppmärksamma det som är bra.
Några exempel på hur vi arbetar med läsning och skrivning:
Vi startar varje dag med ett pass på 80 min då vi helt och hållet koncentrerar oss på språket.
Vi presenterar vardagsrutinerna med ett schema på tavlan, text med tillhörande bild.
Vi läser detta tillsammans varje morgon och efter några veckor känner de flesta barnen igen de
vanligaste förekommande orden. Ordförrådsbyggandet har startat. Om man i schemat
använder hela meningar som ”Vi har idrott.” ”Vi läser och skriver” så har även uppbyggandet av
satsstrukturen startat.
Det är alltid en elev som ansvarar för samlingen. Hälsar på alla och frågar om alla mår bra och
låter sedan de andra eleverna en och en läsa från schemat.
Att agera lärare är mycket populärt i klassen. Jag ser att eleverna är mycket stolta över detta
förtroende. Jag ser hur de äldre barnen hjälper de yngre och jag ser hur gärna alla vill göra sitt
bästa. Jag ser också hur varje barn växer med uppgiften och hur detta utvecklar självkänslan.
Barn växer när de får hjälpa till! Efter samlingen har vi alltid en kort utvärdering om hur
samlingen har fungerat. Läraren fungerar som modell genom att ge positiv respons.
Gemensam läsning
Därefter fortsätter vi med gemensam läsning. Jag läser/tecknar då en text tillsammmans med
alla i klassen. De texter vi väljer brukar vara böcker med förstorad text (storbok) så att alla kan
vara med och läsa. Syftet med den gemensamma läsningen är att läraren tillsammans med hela
gruppen arbetar med läsprocess och grammatisk medvetenhet. Vi sitter i en halvcirkel så att alla
ser texten samtidigt och tydligt. Jag pekar längs raderna med min lilla pekpinne så att alla
engagerar sig i läsningen och njuter av texten, oavsett läsförmåga. Den lilla pekpinnen kan vara
en glittrig trollstav så jag kan trolla fram att barnen kan läsa. Vi diskuterar hur många meningar vi
har läst, varför en del bokstäver är stora, vi letar ord och bokstäver vi diskuterar betydelsen av
skiljetecken och talstreck mm. Vi diskuterar illustrationerna i boken, med alla dess detaljer. Vi
kan läsa samma text varje dag i flera veckor. Varje gång klassen läser om texten tar barnen
själva del i läsandet i högre och högre grad och det får dem att utveckla en positiv attityd till
läsning, De upptäcker också att språket i en bok skiljer sig från talat språk/teckenspråk, de får en
modell för hur flytande läsning låter och deras ordförråd byggs upp i ett meningsfullt
sammanhang. Känslan hos barnen blir ”Jag kan läsa!”.
Målet med gemensam läsning är att barnen ska få hjälp att förstå texten så att de får nöje av
den och lär sig något av den och utöka elevernas ordförråd.
En arbetsvecka med gemensam läsning kan se ut så här:
Vi börjar första lektionen med att titta på boken omslag och diskuterar vad boken kan handla om.
Därefter går vi på en ”bildpromenad.” En bildpromenad är ett samtal mellan elever och lärare
om illustrationerna i boken. Texten är täckt av pappersremsor och eleverna får fundera över vad
boken kan handla om. Bildpromenaden är en viktig del av läsundervisningen, här bygger man
upp elevernas förförståelse inför den kommande läsningen. Under samtalet föder barnen boken
med ord. De använder sig sedan av illustrationerna för se om de har tolkat texten rätt.
Den andra lektionen inleds med att läraren säjer: ”Nu ska vi läsa boken, det ska bli spännande
att se om det stämmer med vad vi trodde att den skulle handla om.” Därefter läser vi boken
tillsammans. Läraren leder läsningen och eleverna läser med. För att tydliggöra både
teckenspråket och svenskan följer vi den svenska textraden och tecknar till varje ord. Därefter
diskuterar vi vad det betyder och då använder vi teckenspråk. Under de nästkommande
lektionerna läser vi först boken tillsammans och sedan diskuterar vi texten. Både läraren och
eleverna kan ställa frågor. Det är bra att ha ett blädderblock till hands när man löser problem
med nya och okända ord eller när man diskuterar stavningsmönster, grammatik eller andra
saker i texten.
Gemensam läsning fungerar även utmärkt för äldre elever. De behöver ofta stöd när de läser
faktatexter eftersom sådana texter ofta innehåller speciella svårigheter. Läraren kan hjälpa
eleverna genom att uppmärksamma nyckelord, ställa frågor på innehållet mm. Gemensam
läsning som inlärningsmetod har varit föremål för forskning i skolor i Nya Zeeland. Forskningen
har visat att regelbunden gemensam läsning i alla ämnen kan öka elevernas motivation till
lärande och förbättra deras läsning i andra ämnen. Eftersom det innebär samarbete vid
inlärningen och alla elever får slå sina kloka huvuden ihop inser eleverna bättre att texter är
informationskällor och att de fördjupar sina kunskaper.
Vägledd läsning
Efter den gemensamma läsningen fortsätter vi med vägledd läsning. Eleverna är indelade i
grupper med utgångspunkt från deras erfarenheter och läsförmåga. Man kan säja att den
vägledda läsningen är själva hjärtat i en väl strukturerad läs- och skrivinlärning. Vid den
gemensamma läsningen läser läraren högt/tecknar och visar eleverna de processer och
strategier som behövs för flytande läsning men vid vägledd läsning hjälper läraren eleverna att
själva använda strategierna så att de kan läsa själva. Det är den metod som lär eleverna att läsa
flytande och självständigt. När eleven får en ny bok läser läraren den först på teckenspråk.
Sedan tittar man tillsammans på den svenska texten och tecknar ord för ord. En arbetsvecka
med vägledd läsning kan se ut så här:
Introduktion av ny bok
Den inledande diskussionen kan röra sig om efarenheter, ett intressant ämne, bokens titel,
författaren, huvudkaraktärer. För elever i de lägre klasserna kan det röra sig om att diskutera
bilderna och berättelsemönstret i boken. Viktigt är också att man talar med dem om texten så att
de blir intresserade av att läsa den. Läraren läser/tecknar boken för elevgruppen, och sedan
läser eleverna boken med stöd från läraren och får den i läxa. Under veckan som går läser
eleverna boken och återberättar den varje dag i skolan och hemma. I skolan arbetar och leker vi
med texten. Vi spelar memory med ord och bild. Vi tränar på att hitta ord i texten, stava ord, vi
talar om skiljetecken, talstreck, stor bokstav m.m. Vi har daglig kontakt med föräldrarna om vad
som är viktigt att träna på i texten, vi informerar om hur man tecknar vissa ord och uttryck och vi
har hela tiden en dialog om varje elevs utveckling.
Gemensamt skrivande
Vi samtalar, skriver och läser tillsammans och detta arbetar vi med t ex när vi har haft
gemensamma skolupplevelser, studiebesök eller upplevelser som eleverna haft med sina
familjer eller sina kamrater eller kanske när de utövat sina intressen. Eleverna får lära sig ett nytt
sätt att skriva vid gemensamt skrivande. Man kan säja att läraren fungerar som skrivredskap så
att eleverna får ägna all koncentration åt hur språket fungerar.
Genom metoden gemensamt skrivande får eleverna hjälp med sina insikter om skriftspråket.
Eleverna kan med lärarens hjälp formulera sina upplevelser och idéer med egna ord.
Metoden är speciellt bra i de lägre klasserna, särskilt med elever sonm behöver extra stöd när
de ska öka sina insikter om skriftspråket. Även de äldre eleverna som vill få nedtecknat lite
längre brättelser har stöd av gemensamt skrivande.
Eget skrivande i ”Sockerboken”
Efter den vägledda läsningen skriver eleverna varje dag mån – tors en text, de bestämmer själva
vad de vill skriva. De börjar med att skriva datum, skriver sedan texten och sätter in den i den
egna pärmen. På fredagar väljer barnen den text som de tycker bäst om och skriver den igen
så fint de kan, gärna med en illustration. Texten klistrar de sedan in i ”Sockerboken”. Därefter
sätter vi oss i en ring och eleverna får läsa för varandra vad de har skrivit och även ge positiv
respons. Läraren är modell.
Classreporter
En elev förbereder sig hemma och tar med något hemifrån (sak, minne, sång, foto, bok, nyhet)
som de berättar om inför resten av klassen. När reportern är färdig är det klassens tur att vara
aktiva. De ställer då frågor till reportern. För att utveckla sin frågeteknik att ställa frågor ur olika
vinklar har de ”stödfrågor” att använda: Var? Hur? Vilka? När? Varför? Vad? Frågeorden är
skrivna med stor text, inplastade och lätta att använda. Men eleverna lär sig snabbt att ställa
frågor utan dessa. Frågor är viktigt för det reflektiva tänkandet. De blir ett led i elevernas
omedvetna utvecklande av kunskap. Så småningom växer en medvetenhet fram om hur
kunskap kan nås genom att ställa frågor. Frågandet kan då bli en metod.
Kontakten mellan skolan och hemmet
Föräldrar kan bidra till inlärningsprocessen på ett värdefullt sätt, så det är viktigt att kontakten
mellan hemmet och skolan fungerar bra. Vi brukar ha ett föräldramöte vid höstterminens
start och informerar föräldrarna om hur arbetet med läs- och skrivinlärningen går till i skolan och
vad som förväntas av föräldrarna med t ex läxläsning. Under läsåret har vi också daglig kontakt
med föräldrarna genom lässchemet som följer med läxboken och även kontaktboken.
Vad har ”Kiwi” betytt för mina elever (och mig som lärare!):
Jag har nedan sammanfattat några av de viktigaste slutsatserna beträffande ”Kiwi”:
• Kiwi-metoden ger läsglädje!
• Kiwi-metoden ger snabba resultat!
• Elevernas läsförståelse ökar på ett dramatiskt sätt!
• Elevernas fortsatta studieresultat förbättras markant!
• Målet att få elever som har en flytande läsning och som känner sig som läsare utan rädsla att
ta sig an texter de kommer att möta under hela sina liv, är uppnåeligt genom Kiwi-metoden.
Sist men inte minst: Kiwi-metoden ger eleverna läsglädje samtidigt som den ger lärarna
lärglädje, dvs det är kul att arbeta med Kiwi!
