Sociala nätverk och mellanmänsklig tillit
Sociala nätverk och
mellanmänsklig tillit
Bo Rothstein
E
n av de stora samhällsvetarna i vår tid, den amerikanske sociologen James ­
Coleman, publicerade 1990 sitt monumentala arbete Foundations of Social
Theory, en rar tegelsten om sådär 800 sidor. En av de mest betydelsefulla saker som
han lade fram i detta arbete var teorin om det sociala kapitalet. Colemans tes var
att det vid sidan om fysiskt kapital, finansiellt kapital och humankapital finns ytterligare en viktig typ av kapital vilket han benämnde det sociala kapitalet. Huvudtesen var att tillgången på socialt kapital gjorde det möjligt för en grupp människor
att organisera samarbetsprojekt som alla stod att tjäna på om de kom till stånd.
Kruxet i sådana projekt är emellertid att de flesta bara är beredda att bidra till sådant
samarbete om de anser att de kan lita på att de andra i gruppen (eller samhället)
också ställer upp. Enligt Coleman bestod socialt kapital bland annat av två saker.
Den ena var aktörernas tillgång till sociala nätverk, dvs att de faktiskt hade sociala
kontakter med andra människor.. Det andra var graden av tillit mellan aktörerna.
Skälet till att socialt kapital måste bestå av både tillit och nätverk är uppenbar – det
kan inte vara en tillgång att känna många människor som man inte anser sig kunna
lita på. På samma sätt kan det inte vara en tillgång att vara känd av många människor som en opålitlig person. Man kan därför formulera definitionen av socialt
kapital som andelen sociala kontakter multiplicerat med graden av tillit i dessa
kontakter (Rothstein 2003 kap 4).
Sedan Colemans arbete har forskningen om det sociala kapitalets betydelse ökat
mycket kraftigt och är nu av stor betydelse inom många samhällsvetenskapliga
discipliner (för översikter se Uslaner 2002, Stolle 2003, Prakash & Selle 2004 och
Rothstein 2003). En av de som flitigt använt sig av Colemans teori om det sociala
kapitalet är den uppmärksammade amerikanske statsvetaren Robert D. Putnam,
bland annat i sin bok ”Den ensamma bowlaren”. Sedan 1996 har också SOM­institutet mätt graden av mellanmänsklig tillit i det svenska samhället. Svarspersonerna har fått frågan: ”Enligt din mening, i vilken utsträckning går det att lita på
människor i allmänhet?”. Svarsalternativet har utformats som en 0-10 skala där 0
markerats med ”Det går inte att lita på människor i allmänhet” och 10 med ”Det
går att lita på människor i allmänhet”. I tolkningen av svaren på denna fråga har de
som fyllt i 0-3 på skalan klassificerats som ”låglitare”, de som fyllt i 4-6 som ”mellanlitare” och de kryssat i någon av rutorna 7-10 som ”höglitare”. Resultatet redovisas i figuren nedan.
215
Bo Rothstein
Figur 1
Mellanmänsklig tillit
70
60
58
50
40
30
27
20
10
57
55
55
29
29
30
13
13
12
12
1997
1998
1999
2000
50
9
32
56
56
28
54
53
28
30
30
11
11
11
2001
2002
2003
54
Höglitare
(7-10)
32
Medellitare
(4-6)
13
12
2004
2005
Låglitare
(0-3)
0
1996
Som synes är det en mycket stor stabilitet i graden av social tillit i Sverige. Den
första mätningen i Sverige gjorde så tidigt som 1981 (där dock bara två svarsalternativ gavs – nämligen ja eller nej). En jämförande analys indikerar emellertid att
det inte skett någon nämnvärd förändring i graden av social tillit i Sverige på dessa
25 år (Rothstein 2003 kap 4). Internationellt är detta också mycket höga siffror där
Sverige tillsammans med de övriga nordiska länderna ligger i topp (Delhey &
Newton 2004). Man kan naturligtvis med fog ställa sig en smula undrande till vad
en fråga som denna egentligen mäter – vem är ”människor i allmänhet” och i vilka
situationer och för vad anser sig svarspersonerna kunna ”lita på” dessa? En intressant
tolkning som presenterats av statsvetarna Jan Delhey och Kenneth Newton är när
människor svara på frågan om det går att lita på människor i allmänhet, så kan det
tolkas som deras evaluering av den moraliska kvalitén i det samhälle de lever i.
Mellanmänsklig tillit är emellertid som ovan nämnts bara en del av det sociala
kapitalet. Den andra delen är tillgången till sociala nätverk och i året SOM-undersökning har vi för första gången försökt mäta detta. Först skall sägas att det inte är
helt enkelt att försöka mäta människors sociala nätverk – frågor av typen ”hur många
människor känner du” eller ”hur omfattande är din bekantskapskrets” tenderar att
bli alltför allmänna. I årets SOM-undersökning har vi med utgångspunkt i teorin
om det sociala kapitalet ställt två frågor om tillgång till nätverk där vi försökt att
precisera dessas roll när det gäller för de flesta människor viktiga saker, nämligen
att hitta ett nytt jobb och hitta en ny bostad. Tankegången bygger också på empirisk
forskning som visar att när det gäller just dessa saker är tillgång till sociala nätverk
av stor betydelse. Alltnog, de två frågorna lyder:
Om du skulle söka nytt arbete, hur många personer uppskattar du att det finns i din
bekantskapskrets (inkl. familj) som skulle kunna hjälpa dig?
216
Sociala nätverk och mellanmänsklig tillit
Om du skulle söka ny bostad, hur många personer uppskattar du att det finns i din
bekantskapskrets (inkl. familj) som skulle kunna hjälpa dig?
Svarsalternativen har varit: ”Ingen”, ”1-2 personer”, ”3-5 personer”, ”6-10 personer”,
”fler än 10 personer”, samt ”Vet inte om någon kan hjälpa mig”
Enligt teorin om det sociala kapitalet borde vi förvänta oss att människor med
omfattande sociala nätverk av det slag vi frågar efter också litar mera på andra människor. Skälet kan vara att ”höglitare” visat sig vara mera utåtriktade, mera intresserade av att skapa sociala kontakter och ha en mera optimistisk syn på sina medmänniskor medan ”låglitare” visat sig vara mera socialt isolerade, föga intresserade
av sociala kontakter och ha en pessimistisk syn på vad kontakter med andra människor kan ge dem (Uslaner 2002). Denna del av det sociala kapitalets teori får ett
inte obetydligt stöd i årets SOM-undersökning. Figuren nedan jämför andelen
”höglitare” och ”låglitare” när det gäller deras tillgång till sociala nätverk för att
hitta arbete:
Figur 2
Social tillit i förhållande till omfattningen av nätverk för att hitta
arbete
Procent
30
25
20
15
10
5
0
Ingen
1-2
3-5
Låglitare
6-10
10+
Höglitare
Resultat ger vid handen att det är betydligt vanligare för ”låglitare” att uppge att de
inte känner någon alls eller enbart ett fåtal personer som kan hjälpa dem finna nytt
arbete än vad som är fallet för ”höglitare”. Av låglitarna är det således femtiotvå
procent som har ingen eller enbart 1-2 personer som kan tänkas hjälpa dem hitta
ett nytt arbete. Motsvarande andel höglitare är 32 procent. Andel ”låglitare” som
känner mer än sex person som kan bistå dem för att hitta ett nytt arbete är 14
217
Bo Rothstein
procent medan för ”höglitarna” är siffran 29 procent. Så långt visar sig teorin det
sociala kapitalet stämma någorlunda väl. Hur orsakssambanden ser ut är naturligtvis mera komplicerat – är det många/få kontakter som skapar hög/låg tillit till andra
människor eller går orsakspilen i motsatt riktning. Till detta lär vi få anledning att
återkomma.
Referenser
Coleman, James S. 1990. Foundations of Social Theory. Cambridge, Mass.: Harvard
University Press.
Delhey, Jan, and Kenneth Newton. 2004. “Social Trust: Global Pattern or Nordic
Exceptionalism.” Berlin: Wissenschaftszentrum Berlin für Socialforschung.
Herreros, Francisco. 2004. The Problem of Forming Social Capital: Why Trust? New
York: Palgrave/Macmillan.
Prakash, Sanjeev, and Per Selle (red.). 2004. Investigating Social Capital. London:
SAGE.
Putnam, Robert D. 2001. Den ensamme bowlaren : den amerikanska medborgarandans upplösning och förnyelse. Stockholm: SNS förlag.
Rothstein, Bo. 2003. Sociala fällor och tillitens problem. Stockholm: SNS Förlag.
Stolle, Dietlind. 2003. ”The Sources of Social Capital.” Pp. 18-40 in Generating
Social Capital: Civil Society and Institutions in a Comparative Perspective, edited
by Marc Hooghe and Dietlind Stolle. New York: Palgrave/Macmillan.
Uslaner, Eric M. 2002. The Moral Foundation of Trust. New York: Cambridge University Press.
218
