det är väl inget jag kanske aktivt samtalar om - MUEP

DET ÄR VÄL INGET JAG
KANSKE AKTIVT SAMTALAR OM
EN KVALITATIV STUDIE KRING
FÖRÄLDRARS ERFARENHETER AV ATT
SAMTALA MED SINA FÖRSKOLEBARN OM
SEXUALITET
ANNIKA BARTH
Examensarbete, 30 hp
Masterprogrammet i Sexologi
Handledare: Elisabet Apelmo
Juni 2017
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
DET ÄR VÄL INGET JAG
KANSKE AKTIVT SAMTALAR OM
EN KVALITATIV STUDIE KRING
FÖRÄLDRARS ERFARENHETER AV ATT
SAMTALA MED SINA FÖRSKOLEBARN OM
SEXUALITET
ANNIKA BARTH
Barth, A. Det är väl inget jag kanske aktivt samtalar om. En kvalitativ studie kring
föräldrars erfarenheter av att samtala med sina förskolebarn om sexualitet.
Examensarbete i Sexologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för
hälsa och samhälle, institutionen för socialt arbete, 2017.
Barns sexualitet är ett ämne som väcker starka känslor bland vuxna i samhället
och det har diskuterats vilken typ av information om sexualitet som är lämpligt för
barn i låga åldrar att få ta del av. Det kan därmed bli svårt att veta hur man som
förälder ska bemöta sexualitetsfrågor inför barnet. Syftet med denna uppsats blir
således att undersöka om föräldrar har erfarenheter av att tala om sexualitet med
sina förskolebarn (3-6 år) och deras förhållningssätt i samband med detta.
Datainsamlingen har skett genom kvalitativa intervjuer med totalt åtta föräldrar,
hälften mödrar och hälften fäder. Uppsatsens huvudfrågeställningar behandlar hur
föräldrarna förhåller sig till att tala om sexualitet med sina förskolebarn, deras
upplevelser av dessa samtal samt deras syn på omgivningens förhållningssätt vad
gäller deras förskolebarns sexualitet.
Resultatet visade att föräldrarna i studien samtalade reaktivt med sina barn, de
avvaktade barnens frågor och förekom inte med någon information innan barnet
själv frågade. Under samtalen var fokus från föräldrarnas sida att ha en öppen
inställning mot att sexuella variationer förekom. De önskade förespråka sexuell
njutning och önskade inte skuld- eller skambelägga deras barns sexualitet. Det
föräldrarna såg som problematiskt med samtalen var att lägga informationen på
rätt nivå samt hur barnens omgivning samtalade med deras barn. De önskade att
barnen skulle uppleva sexualiteten som något positivt och naturligt. Nakenhet och
rädsla för sexuella övergrepp gjorde att föräldrarna talade om gränser med sina
barn för att skydda dem mot sexuellt utnyttjande.
Nyckelord: Barns sexualitet, förskolebarn, föräldrar, sexuella script,
socialkonstruktivism, systemteori
2
THAT´S NOT SOMETHING I
MIGHT ACTIVELY TALK ABOUT
A QUALITATIVE STUDY OF PARENTS’
EXPERIENCES OF TALKNING WITH THEIR
PRESCHOOL CHILDREN ABOUT SEXUALITY
ANNIKA BARTH
Barth, A. That's not something I might actively talk about. A qualitative study of
parents' experiences of talking with their preschool children about sexuality.
Degree Project in Sexology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of
Health and Society, Department of social work, 2017.
Children's sexuality is a topic that raises strong feelings among adults in society
and it has been discussed what kind of information about sexuality that is
appropriate for young children to get to know. It can thus be difficult for the
parent to know how to deal with sexuality issues for the child. The purpose of this
paper is thus to investigate whether parents have experience of talking about
sexuality with their preschool children (3-6 år) and their approaches in relation to
this. The data has been collected through qualitative interviews with a total of
eight parents, half mothers and half fathers. The main issues of the essay deal with
how parents relate to sexuality with their pre-school children, their experiences of
these conversations and their views on the environment's attitude towards the
sexuality of their pre-school children.
The results showed that the parents in the study responded reactively to their
children, they awaited the children's questions and did not come up with any
information before the child asked about it. During the conversation, parents'
focus was to have an open attitude towards sexual diversity. They wanted to
advocate sexual pleasure and did not want to put shame on their children's
sexuality. The problems parents experienced with the conversations were to put
the information at a correct level for the children and how the children's
surroundings were talking to their children. They wanted the children to
experience sexuality as something positive and natural. Nudity and fear of sexual
abuse caused the parents to talk about limits with their children to protect them
from sexual abuse.
Keywords: Children's sexuality, preschool children, parents, sexual script, social
constructivism, systems theory
3
FÖRORD
Främst vill jag rikta ett stort tack till de åtta föräldrar som ställde upp på intervju
för denna studie. Tack för att ni öppet och ärligt delade med er av tankar och
erfarenheter kring era samtal med era barn om sexualitet!
Ett varmt tack vill jag rikta till min handledare Elisabet Apelmo. Tack för ditt
engagemang i min uppsats och dina kloka råd. Tack för att du aldrig såg
handledning på distans som ett problem. Tack också till Charlotta Holmström som
kommit med värdefulla tips.
Jag vill även passa på att rikta ett tack till mina klasskamrater som jag fått mycket
hjälp och stöd av under grupphandledningarna. Ett extra stort tack till dig Eira då
du haft förmågan att vända det som har känts tungt till något hoppfullt för mig
under processens gång.
Slutligen vill jag tacka vänner och familj för ert stöd som hjälpt mig slutföra
denna uppsats! Tack till Linda, Henrik, Felicia och Jannika för att jag har fått sova
på er soffa när jag åkt till Malmö.
Sist men inte minst, tack till Stefan och Wilma, ni är mitt allt!
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRORD ................................................................................................................ 4
INLEDNING ............................................................................................................ 7
Syfte ..................................................................................................................... 7
Frågeställningar .................................................................................................... 7
BAKGRUND ........................................................................................................... 7
Ett avstamp hos Freud .......................................................................................... 8
Samhället idag ...................................................................................................... 8
TIDIGARE FORSKNING ...................................................................................... 9
Sexualitetsutvecklingen........................................................................................ 9
Samtal med barnet kring sexualitet .................................................................... 10
Skillnader mellan mödrar och fäder ................................................................... 11
Könsorgan .......................................................................................................... 12
Tabun kring sexualiteten .................................................................................... 12
Förskolan ............................................................................................................ 12
Sammanfattning av den tidigare forskningen .................................................... 13
METOD ................................................................................................................. 14
Urval ................................................................................................................... 14
Avgränsning ....................................................................................................... 15
Litteratursökning ................................................................................................ 15
Genomförande .................................................................................................... 16
Analys och bearbetning av data ......................................................................... 16
Tillförlitlighet, trovärdighet och överförbarhet .................................................. 16
Etiska överväganden .......................................................................................... 17
TEORI ................................................................................................................... 18
Socialkonstruktivism som övergripande perspektiv .......................................... 18
Sexualitetshierarki…………………………………………………………...19
Teorier om kön…………………………………………………………...….20
Sexuella script .................................................................................................... 20
Systemteori ......................................................................................................... 21
Sammanfattning av teoretiska val ...................................................................... 22
RESULTAT OCH ANALYS ................................................................................ 22
Föräldrarnas förhållningssätt till barnens sexualitet .......................................... 22
Vikten av att samtala med barnen ...................................................................... 23
Sättet föräldrarna talar kring sexualitet .............................................................. 24
Samtalar reaktivt…………………………………………………………….24
Hitta rätt nivå………………………………………………………………..26
5
Skillnader mellan mödrar och fäder…………………………………………27
Informera andra barn……………………………………………………….28
Vad föräldrarna talar om med sina barn ............................................................. 29
Snippa och snopp………………………………………………...…………29
Hur barn blir till……………………………………………………………..31
Nakenhet……………………………………………………………………..33
Utforskande av kroppen……………………………………………………..35
Gränser och övergrepp……………………………………………………...38
Sexuella variationer…………………………………………………………39
Föräldrarnas syn på omgivningens förhållningssätt ........................................... 41
Inflöde från andra barn……………………………………………………...41
Inflöde från andra vuxna…………………………………………………….43
Förskolan……………………………………………………………………44
Sammanfattning av resultatet ............................................................................. 45
DISKUSSION ....................................................................................................... 46
Metoddiskussion ................................................................................................ 46
Resultatdiskussion .............................................................................................. 47
BILAGA 1- INFORMATIONSBREV.................................................................. 52
BILAGA 2- INTERVJUGUIDE ........................................................................... 53
BILAGA 3- SAMTYCKESBLANKETT, intervju på distans ........................... 55
BILAGA 4- SAMTYCKESBLANKETT, intervju via personligt möte ............ 56
6
INLEDNING
Barns sexualitet är ett ämne som väcker starka känslor bland vuxna i samhället.
Under 2015 års julkalender ”Tusen år till julafton” blev det till exempel stor
uppståndelse när de i ett avsnitt skulle läsa en barnbok om slidor, snoppar och
vuxenskönt. Kommentarerna på sociala medier flödade och många var i stil med:
”Dra upp sex för ett barn?!”, ”Det är upp till föräldrarna om man vill berätta om
sex och på hur man berättar det”, ”Är det inte meningen att julkalender ska handla
jul och inte om sex?!?!?!” och ”Inte undra på kön till barnpsykvården” (Kjellin,
2015). Även tidigare det året när SVTs Bacillakuten släppte den animerade videon
Snoppen och Snippan kom det flera negativa kommentarer: "Va i helvete? Är det
är pedagogiskt eller nått?” och "Jag har alltid undrat hur mycket droger som
förekommer i barnprogramsbranschen". Men det fanns även positiva
kommentarer i stil med ”Jättebra låt om det mest naturliga som finns. Suveränt,
tyckte jag å min dotter som satt å gungade med.” (Fransson, 2015). Reaktionerna
skilde sig alltså åt med både positiva och negativa åsikter kring informationen
som riktades till barnen. Thore Langfeldt (1987) skrev för 30 år sedan att om
föräldrarna inte själva ger barnet någon upplysning kring sexualitetens positiva
sidor finns risken att barnet påverkas av vår kulturs negativa och tabubelagda
inställning till sexualiteten och således värderar den på ett negativt sätt. Föräldrar
spelar en viktig roll i barnens sexualitetsupplysning samt socialisation under deras
uppväxt (Ballonoff Suleiman, Lin & Constantine, 2016). Senare forskning har
visat att tidig exponering för god sexualupplysning genererar att barn i mindre
utsträckning blir sexuellt utnyttjade och har goda chanser att uppnå en god sexuell
hälsa och välmående när de blir äldre (Stone et al., 2013). Frågan är om föräldrar
idag samtalar med sina förskolebarn om sexualitet överhuvudtaget eller om de
tycker att de är för unga för att ta till sig sådan information. Lever det kvar en
kulturell negativism och tabu kring sexualiteten som Langfeldt (1987) påstod och
påverkar den i så fall hur föräldrarna talar med sina barn. Jag ville genomföra en
studie där jag undersökte om föräldrar talar med sina förskolebarn i åldern 3-6 år
kring sexualitet då samtal kring sexualiteten i den åldern kan ha en påverkan på en
individs sexualitet under resten av livet. Jag undrar om deras samtal kring
sexualiteten genomsyras av en negativism eller främjar föräldrarna det nyfikna
upptäckandet hos barnet.
Syfte
Syftet är att undersöka om föräldrar har erfarenheter av att tala om sexualitet med
sina förskolebarn (3-6 år) och deras förhållningssätt i samband med detta.
Frågeställningar
1. Hur förhåller sig föräldrar till att tala om sexualitet med sina förskolebarn?
2. Vad är föräldrarnas upplevelser av dessa samtal?
3. Hur ser föräldrarna på omgivningens förhållningssätt vad gäller deras
förskolebarns sexualitet?
BAKGRUND
För att få en bättre förståelse för barns sexualitet utifrån de vuxnas perspektiv
presenteras först Sigmund Freuds syn på barns sexualitet. Hans teori var
nyskapande när den först kom på 1900-talet och det blir en viktig grund att stå på
inför den fortsatta läsningen. Efter det följer ett stycke kring hur vuxna kan se och
förhålla sig till att tala med barn om sexualitet i samhället idag. Syftet med det är
7
att få en inblick i vilken kulturell och social kontext föräldrarna i studien kan
befinna sig i och därmed kunna sätt in studien i ett större sammanhang.
Ett avstamp hos Freud
Sigmund Freuds sexualteori var nydanande när den kom i början på 1900-talet då
den synliggjorde barns sexualitet på ett sätt som inte gjorts tidigare (Månsson,
2012). Tidigare hade barnets sexualitet varit knutna till pedagogiska, kulturella,
medicinska eller religiösa problem (Bergenheim, 1994). Freud skilde istället
mellan samhället/kulturen och sexualiteten då han antog att människan föddes
med en sexuell livsenergi, libidon. Freuds essentialistiska teori har historiskt sett
förklarat hur vi kan se på barn i förhållande till barns sexualitetsutveckling, och
han delade in sexualitetsutvecklingen i olika stadier i barndomen. Först kom det
orala stadiet vilket fokuserar sexualiteten kring munnen. Det andra stadiet kallade
han för det anala stadiet vilket fokuserar på uttömningsfunktionerna. Sedan kom
det falliska stadiet, vilket fokuserar på könsorganen (Bergenheim, 1994), vilket
även är det stadium som barnen i denna studie skulle befinna sig i. Efter dessa
stadier skulle sexualiteten vila, och sedan aktualiseras återigen vid puberteten
(ibid). Freuds teorier fick ett stort genomslag när de kom och dess tankegångar
lever till viss del kvar i samhället idag, då sexualiteten ofta ses som en naturlig
drift. Dock har det kommit andra forskare med nya teorier efter Freud, bland
annat Simon och Gagnons (2004) teori om sexuella script. De väljer i sin bok
Sexual Conduct-The social sources of human sexuality (2004) att betona vikten av
Freuds forskning för sexualiteten då den erkände hela spektrat av emotionella svar
som orsakas av de tidiga erfarenheterna i barndomen. Kärlek, separation, ilska,
njutning är exempel på olika emotioner som kan komma att skapa en dialektisk
komplex sexualitet då de kan ge upphov till skuld, ångest samt ambivalens (ibid).
Simon och Gagnon (2004) hävdar dock att det sociokulturella har en större
betydelse än det biologiska vad gäller sexualiteten och att sexualiteten är mer
komplex än bara en biologisk drift inom oss. Till exempel resonerar de kring att vi
uppfostrar flickor och pojkar olika beroende på vilket kön de har, vilket handlar
om social inlärning (ibid). Simon och Gagnons teori kring sexuella script är något
som kommer uppmärksammas mer i kapitlet kring de teorier som använts för
denna studie.
Samhället idag
Via en Google-sökning på ”barns sexualitet” i april 2017 kommer 105 000 resultat
upp. Bland toppresultaten finns ett metodmaterial från RFSU som de valt att kalla
”Barns sexualitet- en vägledning” (2015). RFSU skriver i broschyren att den riktar
sig till föräldrar, förskolepersonal, lärare och andra som vill, men ibland tycker att
det är svårt att prata med barn om sexualitet, kroppsintegritet och relationer. På
sidan 9-10 finns följande citat angående att samtala med barnet om sexualitet:
Försök därför se till att samtal om sexualiteten, relationer och kroppen blir en del av vardagen. Ta
själv upp ämnena, kanske när ett storasyskon har skaffat en partner, ni går förbi en reklamskylt, i
samband med högläsning eller stannar till vid mensskydden i butiken. (…) Genom att sätta ord på
känslor, kroppsdelar och upplevelser ger vi barnen tillgång till ett språk, och övar det i att sätta
ord på sådant det tänker och känner. Det är till exempel viktigt att både pojkar och flickor får bra
och neutrala ord för sina könsorgan – ord som de tycker känns bra att använda. På samma sätt
som vi namnger öron, tår och naveln kan vi prata om snoppen, pungen, snippan och
blygdläpparna. Att tidigt prata om frågor som berör sexualitet och känslor är viktigt ur ett
långsiktigt, förebyggande och hälsofrämjande perspektiv. (Barns sexualitet en vägledning från
RFSU, 2015).
RFSU försöker med sitt material få vuxna att samtala med barn om sexualitet och
aktivt ta upp samtalet kring ämnet med barnet i vardagen. I förskolans läroplan
8
(Skolverket, 2016) står bland annat att förskolan ska sträva efter att varje barn
utvecklar öppenhet, respekt, solidaritet och förståelse för att alla människor har
lika värde. Detta oberoende av social bakgrund och oavsett kön eller sexuell
läggning (ibid). Då barnen i min studie går i förskolan så blir förskolan en viktig
arena för inlärning och sociala kontakter. Den information de får från förskolan
och kamrater de träffar där blir en viktig del i hur de formas som individer och hur
de kommer att uppfatta världen.
Det finns även många föreskrifter om hur vi kan skydda våra barn. FN:s
barnkonvention (Unicef, 2009) tar upp att barn ska skyddas mot sexuella
övergrepp såväl som utnyttjande. I Rikshandboken i barnhälsovård kan du läsa
vilka åtgärder som bör vidtas om misstanke finns om ett barn har utsatts för ett
sexuellt övergrepp eller hur du som personal kan se tecken på sexuella övergrepp
(Lucas, 2014). Rädda barnen har tagit fram ett material som riktar sig till föräldrar
och andra vuxna som de kallat Stopp! Min kropp! på temat att samtala om
kroppen och dess gränser för att göra barn medvetna om kroppens värde och hur
man kan säga ja och nej (Norlén, 2013). Norlén (2013) skriver vidare att vi som
vuxna kan fundera över hur vi samtalar med barnet om kontakt med andra vuxna.
Säger vi till exempel ”ge mormor en kram” eller ”vill du ge mormor en kram?”.
Genom att vi ställer en fråga om barnet vill kan vi hjälpa barnet att förstå att det
inte måste vara nära andra människor om det inte själv vill. När barnet är runt 4-5
år kan vi även berätta för barnet att vissa personer vill göra ”dumma saker med
barnet” utan att försöka skrämma barnet. Det är då bra om vi förklarar att om
någon gör, eller vill göra, något med ens kropp som man själv inte vill, får man
säga nej och berätta det för någon vuxen person (ibid).
TIDIGARE FORSKNING
Tidigare forskning som handlar om hur föräldrar talar med sina förskolebarn om
sexualitet förekom mer sällan än forskning som handlade om hur föräldrar talar
med sina tonåringar kring ämnet via sökningarna i de vetenskapliga databaserna.
Många föräldrar kan se sina förskolebarn som asexuella och tror att det först blir
aktuellt att tala om sexualitet när de kommer upp i tonåren (Stone et al., 2013),
vilket också skulle kunna var en förklaring till det inte forskas på småbarns
sexualitet i lika stor utsträckning som det forskas på tonåringars sexualitet.
Mycket av forskningen riktade sig även mot övergrepp mot barn, och de artiklarna
valdes medvetet bort då ett salutogent perspektiv önskades i denna studie.
Forskningen jag presenterar nedan sträcker sig från 1982-2016 och kommer från
olika världsdelar och olika länder såsom USA, Kanada, Tyskland, Nederländerna,
Sverige och Australien. Artiklarna nedan är tematiserade under rubrikerna:
Sexualitetsutvecklingen, Samtal med barnet kring sexualitet, Skillnader mellan
mödrar och fäder, Könsorgan, Tabun kring sexualiteten samt Förskolan. Dessa
teman knyter an till uppsatsens frågeställningar som rör föräldrarnas
förhållningssätt, upplevelser samt omgivningens förhållningssätt kring samtal om
sexualitet med deras barn.
Sexualitetsutvecklingen
Artiklarna i stycket nedan tar upp vad som kan påverka barns
sexualitetsutveckling och föräldrarnas inverkan på den, vilket blir en viktig
inledning kring den tidigare forskningen kring föräldrars samtal med sina barn om
sexualitet.
9
Idag vet vi att föräldrar spelar en viktig roll i barnens sexualitetsupplysning samt
socialisation under deras uppväxt (Ballonoff Suleiman, Lin & Constantine, 2016).
Hur barnets närhet till sin eller sina vårdnadshavare ser ut under spädbarnstiden
påverkar deras förhållningssätt till sina kroppar samt förmåga till njutning.
Möjligheten till närhet och beröring är viktig för sexualitetsutvecklingen under
barnets första år (Cahill & Theilheimer, 1999). Barnet runt 3-6 år har en
nyfikenhet och en motivation att utforska det som är okänt (Josephs, 2015).
Uttryck för sexuella känslor och utforskande av sin egen kropp ses som normalt i
barnens utveckling både ensamma men även tillsammans med andra barn
(Larsson & Svedin, 2002). Vissa föräldrar kan dock se sina barn som asexuella
och anser att det först blir aktuellt att prata om sexualitet med barnet när det
kommer upp i tonåren (Stone et al., 2013).
I de situationer barnet får utrymme att utforska sin sexuella nyfikenhet, men även
i situationer de är hindrade att göra det, lär sig barnet något om de olika
aspekterna av sexualiteten (Schuhrke, 2000). När barnen blir äldre lägger de
märke till relationer runtomkring dem, hur människor uttrycker känslor för
varandra och hur människor fysiskt är nära varandra. Hur familjerna är runt
barnen påverkar dem längre fram hur de upplever sin sexuella identitet (Cahill &
Theilheimer, 1999). De lär sig så småningom kognitiva och emotionella
representationer av kroppsliga upplevelser, intimitet, känslor, sexuell orientering,
sexuella roller, identiteter och sexuella script (Schuhrke, 2000). De lär sig att tolka
föräldrars kroppsspråk eller gester men även hur de svarar på barnets frågor kring
sexualitet (Ballonoff Suleiman et. al., 2016). Det har framkommit empiriska
exempel på att tonåringar som hade föräldrar som talade öppet om sexualitet med
dem när de var när de var små kände sig mycket mer bekväma att tala om sex i
tonåren. De kunde dessutom ta beslut och reflektera över sitt sexuella beteende
(Geasler et al., 1995).
Samtal med barnet kring sexualitet
Artiklarna nedan beskriver exempel på hur föräldrar har förhållit sig till samtal
med sina barn om sexualitet samt vilka konsekvenser deras förhållningssätt kan ha
fått i samband med detta.
Frankham (2006) skriver att föräldrar utgår från att barn som inte ställer frågor om
ett visst ämne inte är redo för information om det ämnet. Många föräldrar väljer
därmed en reaktiv hållning till barns sexualupplysning snarare än en proaktiv
(Stone et al., 2013). Det kan råda en föreställning om att barnen behöver skyddas
då de anses vara sexuellt oskyldiga (Josephs, 2015) och på så sätt menar
Frankham (2006) att föräldrarna begränsar barnens sexualupplysning. De kan ge
vaga, förskönande beskrivningar av ämnen kopplade till sexualitet då de känner
en oro att besudla barnens oskyldighet. Även föräldrar som har intentioner att ge
barnen en god sexualupplysning har denna inställning och kan ge
sexualupplysning på detta återhållsamma sätt (ibid). Följderna kan då bli att
barnen inte kan sätta ord på sina könsorgan samt att de inte får svar på sina frågor
kring sexualiteten. Barnen kan även få en liten förståelse för vad andra får och
inte får göra med deras kroppar då det hela tiden varit ett mystiskt skimmer över
denna typ av kunskap från föräldrarnas sida (Stone et al., 2013). Friedrich, et. al.
(2000) studie visade att föräldrar som inte tror att barns sexualitet är normalt
rapporterade mindre sexuella beteenden hos barnen än övriga föräldrar.
I en kanadensisk studie framkom även att föräldrarna gärna ville vara delaktiga i
sina barns sexualupplysning men att få faktiskt hade informerat sina barn om
10
sexualitet (Weaver et al, 2002). Barnets kunskapsnivå påverkas därmed av
föräldrarnas attityder till att informera barnet. Att inte svara på ett barns fråga kan
i sin tur leda till att barnet tolkar tystnaden som något mystiskt och nedvärderar
barnets tankar (Cahill & Theilheimer, 1999). Detta kan leda till att barnen
uppfattar att sexualitet är något man inte talar om, vilket i sin tur kan leda till att
barnet inhämtar sin kunskap från annat håll. Amerikansk forskning visar att om
föräldrar talar med sina barn om sexualitet så handlar ämnena handlar mer om
anatomi och reproduktion än vad det handlar om relationer, vilket föräldrarna
ansåg vara opassande (Stone et al., 2013).
I Gordon, Schroeder och Abrams (1990) studie från USA ställde 74 % av barnen
frågor om sexualitet till sina föräldrar. Hälften av föräldrarna tyckte att det var
lätta frågor och 20 % tyckte att frågorna var svåra eller väldigt svåra. Vissa av
föräldrarna ansåg att det inte var lämpligt att ge information om sexualitet till så
unga barn, vilket kan spegla de kulturella aspekter, attityder och värderingar som
råder i USA, att sexualitet är ett tabubelagt ämne. I Geasler, Dannison och Edlund
(1995) studie framkom att föräldrar inte visste vilken nivå de skulle lägga
informationen på beroende på ålder. En förälder beskrev att om hen avvaktade ett
barns fråga kände föräldern sig osäker på om hen borde introducera ett nytt ämne
för barnet, torts att barnet inte på något sätt hade signalerat ett behov utav det. En
annan förälder beskrev att hen ville beskydda barnets oskyldighet så länge som
möjligt (ibid). I Geasler, Dannison och Edlunds (1995) studie framkom att
föräldrarna kan känna en större osäkerhet att tala med andra barn än sina egna
med rädsla av att uppröra det andra barnets föräldrar. De tänkte mer på vad de
sade och hur de uppträdde kring andra barn än sina egna, bland annat rörande
nakenhet.
Skillnader mellan mödrar och fäder
Forskning från 1980-talet visar att fäder talar om sexualitet med sina barn i
mindre utsträckning än vad mödrarna gör (Hodson & Wampler, 1988) men även
forskning från slutet av 90-talet visar detta (Downie & Coates, 1999; Geasler et
al., 1995). I en studie av Koblinsky och Atkinson (1982) visade det sig att mödrar
talade mer med sina döttrar om förlossningar, reproduktion, menstruation,
masturbation, sexualmoral och könssjukdomar och att fäderna gärna överlämnade
detta ansvar på mödrarna. Resultatet speglade även tidigare forskning av att det
var mindre troligt att fäderna talade om sex med sina döttrar än med sina söner.
Dock framkom det i studien att 50 % av fäderna planerade att tala med sina
döttrar om ämnen som rörde sexualiteten (Koblinsky & Atkinson, 1982). Downie
& Coates (1999) skriver att anledningen till att modern oftare talat om sexualitet
med sina barn kan bero på att modern ofta har varit barnets primära
vårdnadshavare och därmed spelat en stor roll i barnets socialisation. De
spenderar då mer tid med sina barn än vad fäderna gör, vilket även speglar de
traditionella könsrollerna (Downie & Coates, 1999).
Forskningen ovan handlar om skillnader i mödrar och fäders sätt att tala om
sexualitet med sina barn. Det blir intresseväckande att ha med den då föräldrarna i
min studie är runt 35 år gamla idag. Därmed skulle denna forskning kunna spegla
hur deras föräldrar talade med dem när de var 3-6 år gamla. I och med det skulle
studiens resultat kunna jämföras med den tidigare forskningen, vilket också kan
ge en förklaring till hur de själva förhåller sig till att tala med sina barn om
sexualitet idag.
11
Könsorgan
Det är intressant att se vad barn har för ord för könsorganen och i vilken
utsträckning ord för könsorganen användes för några år sedan vilket några av
artiklarna nedan tar upp. Detta för att se om det skett en utveckling kring vilka ord
föräldrar väljer att använda när de talar om sina barns könsorgan.
Att barnen får vara nakna tillsammans med andra barn och vuxna gör att barnen
får upp ögonen för skillnader bland kroppar vilket främjar barnens intresse och
nyfikenhet för sexualiteten i förskoleåren. Det kan även hjälpa dem att stärka
deras egen identitet då de ser andras nakna könsorgan och kan jämföra sitt eget
könsorgan med de andras könsorgan de ser (Schuhrke, 2000). Forskning från
början av 1990-talet visade att barn runt 4-5 år i regel har kunskap om att pojkar
och flickors kroppar ser olika ut, men flickorna har i regel lite mer kunskap än vad
pojkarna har i den åldern. Fler flickor än pojkar kunde till exempel ordet ”vagina”
medan båda könen kunde ”penis” lika bra (Gordon, Schroeder & Abrams, 1990).
Även Schuhrkes (2000) forskning tio år senare följer samma mönster, att både fler
flickor och pojkar känner till ett ord för det manliga könet men färre för det
kvinnliga. Schuhrkes forskning visade även att pojkarna visade ett mindre intresse
för det kvinnliga könet medan flickorna var lika intresserade av både det kvinnliga
som det manliga könet. I en studie av Friedrich, Sandfort, Oostveen och CohenKettenis (2000) som handlade om kulturella skillnader mellan amerikanska och
holländska barn visade det sig att pojkarna i båda länderna var mer benägna att
visa sina könsorgan för andra barn och vuxna, att ta på sina könsorgan hemma och
att onanera med hjälp av sin hand än vad flickorna var i de båda länderna.
Tabun kring sexualiteten
Artiklarna nedan synliggör föräldrarnas förhållningssätt till samhället och
kulturens syn på nakenhet, vilket kan bidra med en förståelse för hur de talar med
sina barn kring ämnet.
Barnen i Gordon, Schroeder och Abrams, (1990) studie som var äldre än 4 år
kände till vilka delar av kroppen som beskrivs som ”privata delar”. Cirka hälften
av flickorna visste att snippan var en ”privat del”, vilket kan jämföras med att 70
% av alla barnen visste att snoppen var det. 85 % av föräldrarna i samma studie
uppgav även att de sett sina barn röra sina könsorgan, drygt 30 % av dessa
beskrev det inte som onani utan istället som utforskande lekar (Gordon et al.,
1990). Barnen lär sig hur sin kropp fungerar genom lek och utforskande och de
kan uppleva känslor av välbehag när det rör vid sitt könsorgan eller vid blöjbyte.
De lär sig dock tidigt att vuxna inte accepterar att de tar på sina genitala öppet
inför andra människor (Schuhrke, 2000) detta på grund av att vuxna tolkar in en
sexuell betydelse i den handlingen, vilket barnet inte själv är medveten om
(Martin, 2014). De vuxna kan tycka att könsord är fula och att man inte får säga
de orden öppet, vilket hämmar barnen att använda dem. Barnet lär sig att det är
tabu att tala om frågor kring sin egen sexualitet. De ställer kanske frågor mer
inriktade på ”hur barn blir till” och därmed blir begränsad till reproduktion
(Langfeldt, 1987). Vad gäller kunskaper så kunde de flesta barn äldre än 3 år att
bebisar växte i mammans mage, men att väldigt få kände till hur fertiliseringen i
samband med samlaget gick till. Resultatet visade således att barnen hade en liten
förståelse för vuxnas sexualitet (Gordon et al., 1990).
Förskolan
Då barnen i min studie spenderar tid på förskolan kan det vara av vikt att ha med
tidigare forskning som visar på hur barns sexuella beteende skiljer sig från
12
förskolan och hemmiljön. Svensk forskning av Larsson och Svedin (2002) har
visat på att barn utforskar sin sexualitet mer hemma än vad de gör på förskolan.
Detta troligen då det förekommer mer regler och strukturerade aktiviteter med
barnen på förskolan. Forskningen från Larsson och Svedin (2002) visade att
pojkar hade en mindre tendens av att ändra sitt beteende mellan förskolan och
hemmet, vilket kan bero på att vuxna uppfattar pojkar och flickors sexualitet på
olika sätt. Det visade sig att barnen av båda könen använde mer sexuella ord
hemma än vad de gjorde på förskolan, vilket kan bero på att barnen fort lär sig
vilka normer som gäller i vissa grupper och att de därmed inte använder ord som
de inte tror eller vet kommer bli accepterade (Larsson & Svedin, 2002). Det finns
forskning från Sverige och andra europeiska länder som visar på att förskolebarn
uppvisar ett sexuellt beteende på förskolan (Martin, 2014). Dock kan det finnas
en slitning mellan förälder och förskolepersonalen om vilka som kan ta bäst hand
om barnen och hur barnens sexuella beteende ska/kan tolkas. Om
förskolepersonalen exempelvis såg ett barn dra ner byxorna på ett annat barn
kunde personalen tillrättavisa det barnet och se beteendet som omoget eller
barnsligt (ibid). Föräldrarna däremot kunde reagera starkt på beteendet och
jämställa det med sexuellt utnyttjande. Martin (2014) tror att detta kan bero på
diskursen som råder i samhället att barn är asexuella samt att det finns en skräck
bland föräldrar att deras barn ska bli sexuellt utnyttjade på förskolan, vilket har
underblåsts av medias rapportering av fall där det har förekommit på förskolor.
Även föräldrarna i Geasler, Dannison och Edlunds (1995) studie kände en rädsla
för sexuella övergrepp vilket har förstärkts av medias rapportering kring fall där
det förekommit.
Kosztovics (2014) har intervjuat förskolepersonal på 22 förskolor i Sverige och
det framgår i studien att personalen ibland känner en oro att närma sig ämnet då
de är oroliga var barnets föräldrar ska tycka och reagera. De kan också känna en
oro att barnen skulle stoppa upp något i rumpan eller snippan och därmed skada
sig. Personalen förhindrar att lekar går överstyr genom att observera barnen och
ingripa om det skulle gå för långt. Även en rädsla för att beskyllas för sexuella
övergrepp finns hos personalen och behöver ett barn salva i rumpan hade en
förskola som policy att de alltid var två vid det tillfället (Kosztovics, 2014).
Sammanfattning av den tidigare forskningen
Det den tidigare forskningen visade på var att föräldrarna hade ett reaktivt
förhållningssätt till barnens frågor, de förekom inte sina barn med information
kring sexualitet (Stone et al., 2013). Detta kunde delvis förklaras med föräldrarnas
attityd att barnens oskyldighet skulle skyddas (Josephs, 2015) vilket leder till att
barnens sexualupplysning därmed blir begränsad (Frankham, 2006). En viss
osäkerhet framkom hos föräldrarna kring vilken nivå de skulle ge informationen
(Gordon et. al., 1990) och trots en vilja att informera sina barn var det inte alla
föräldrar som gjorde detta (Weaver et al, 2002). Forskningen visade även att
fäderna talade i mindre utsträckning om sexualitet än vad mödrarna gjorde
(Hodson & Wampler, 1988; Downie & Coates, 1999; Geasler et al., 1995).
Barnen i studierna visade ett intresse för sitt och andras könsorgan men fler barn
av båda könen visste vad pojkens könsorgan hette till skillnad från flickans
könsorgan (Schuhrke, 2000). Det framkom även att vuxnas tabubelagda syn på
sexualiteten speglades över på barnen (Gordon et al., 1990) vilket ledde till att
färre fick information kring sex av sina föräldrar (Langefeldt, 1987).
Konsekvensen blir att de inte får någon förståelse för vuxnas sexualitet samt att de
lär sig att inte ta på sina genitala öppet (Martin, 2014; Schuhrke, 2000). Barnen
13
utforskade sin sexualitet i större utsträckning hemma än på förskolan (Larsson &
Svedin, 2002) och en oro fanns bland förskolepersonalen att närma sig ämnet
sexualitet då de var osäkra på hur föräldrarna till barnen skulle reagera
(Kosztovics, 2014).
De äldre artiklarna ovan blir relevanta för förståelsen av hur normerna har sett ut
kring barns sexualitet och om hur föräldrar tidigare har talat med sina barn om
sexualitet. De blir viktiga att ha med i uppsatsen utifrån studiens syfte, att
undersöka om föräldrar har erfarenheter av att tala om sexualitet med sina
förskolebarn och deras förhållningssätt i samband med detta. Via en genomgång
av den tidigare forskningen kan det synliggöras om det skett en förändring på
området, då det går att jämföra den tidigare forskningen med denna aktuella studie
för att hitta skillnader och likheter.
METOD
Uppsatsens syfte är att undersöka om föräldrar har erfarenheter av att tala om
sexualitet med sina förskolebarn (3-6år) och deras förhållningssätt i samband med
detta. Valet av metod blev en kvalitativ intervjustudie då jag var intresserad av
föräldrarnas erfarenheter och önskade få empiriska exempel på detta. Kvalitativa
studier återger de människors åsikter som ingår i studien och kan ge insikter om
rådande eller framväxande begrepp som kan förklara mänskligt socialt beteende
(Yin, 2013). Detta blir en viktig aspekt att få fram när det handlar om hur
föräldrar samtalar med sina förskolebarn. Speciellt för att se om föräldrarna
påverkas av begrepp eller rådande normer som finns runt omkring dem.
Uppsatsen har grundats i en kvalitativ intervjustudie utifrån en intervjuguide med
tematiskt ordnade semi-strukturerade frågor. Intervjuguiden har innehållit
mestadels öppna frågor. En kvalitativ studie med öppna frågor känns motiverat att
använda utifrån frågeställningen då fokus ligger på föräldrarnas erfarenheter,
upplevelser och förhållningssätt då de samtalar med sina barn om sexualitet.
Öppna frågor gör att informanterna kan svara med egna ord, vilket även lämnar ett
utrymme för oförutsedda svar eller reaktioner (Bryman, 2011) samt att föräldrarna
får formulera sig i sina egna ord (Yin, 2013). Detta är värdefullt då intresset ligger
i att föräldrarna själva beskriver om vad och hur de talar med sina barn.
Intervjuguiden har inte följts helt kronologiskt, utan föräldrarnas svar har fått styra
vilken följdfråga som kommit efter deras svar, vilket följt en semistrukturerad
metod (Back & Berterö, 2015).
Urval
Jag har intervjuat åtta stycken föräldrar som var mellan 35-45 år gamla, fyra
mödrar och fyra fäder. Samtliga hade två barn och alla levde i en heterosexuell
relation vid tillfället för intervjun förutom en fader som hade separerat från
barnens moder. Samtliga hade en vidareutbildning på högskole- eller
universitetsnivå. Det fanns en geografisk spridning på informanterna från
storstäder till landsbygd. Ingen informant bodde på samma ort som någon annan.
Jag fick kontakt med mina informanter genom att lägga ut ett informationsbrev (se
bilaga 1) på Facebook den 18 oktober 2016. Jag lade ut informationsbrevet i två
föräldragrupper på Facebook ”Föräldrar & Barn” som vid tillfället hade 12 344
stycken medlemmar samt gruppen ”Föräldrar/Tips/Råd hela Sverige” som vid
tillfället hade 689 stycken medlemmar. Innan publiceringen tog jag kontakt med
en administratör i respektive grupp för att försäkra mig om att det jag fick
14
tillåtelse att lägga upp min annons i gruppen. Jag blev sedan medlem i grupperna
och utträdde ur gruppen efter jag uppnått tillräckligt stort antal informanter. Jag
skickade även ut en förfrågan om annons i gruppen ”En Grupp för ALLA
föräldrar” som för tillfället hade 1234 stycken medlemmar, men fick inte svar från
den administratören förrän jag redan hade uppnått önskat antal informanter. Jag
lade även upp informationsbrevet på min egen Facebook-sida och skrev att mina
vänner gärna fick sprida informationen genom att dela mitt inlägg vidare. Totalt
visade 11 föräldrar sitt intresse för att ställa upp för intervju men två avstod från
intervju vid senare kontakt och antalet intervjuer landade på åtta stycken då jag
valde att ha en moder som reserv ifall det skulle bli ytterligare något avhopp
längre fram i processen.
Avgränsning
Jag ville intervjua föräldrar av båda könen då tidigare forskning visar på
könsskillnader vad gäller information till barnen vad gäller mödrar och fäder och
ville även ha med den aspekten i min studie. Jag ville inte intervjua två
informanter (moder/fader) från samma par och avböjde att intervjua den andra
föräldern i paret om någon informant själv föreslog det. Jag valde att intervjua
föräldrar över 18 år som hade minst ett barn som var i åldern 3-6 år. Jag ville att
barnen skulle vara i förskoleåldern och att de utvecklat sin talförmåga vilket de
flesta barn har gjort i den åldern.
Litteratursökning
Jag började mitt uppsatsskrivande genom att samla in relevanta vetenskapliga
artiklar samt litteratur kring ämnet. 2016-09-16 genomförde jag en sökning i
databasen “PsycINFO” på orden Sexuality and parents or preschool samt angav
att artiklarna skulle vara peer reviewed vilket resulterade i 1557 resultat. Jag
ändrade sedan or till and det vill säga Sexuality and parents and preschool vilket
gav 39 resultat. Av denna sökning valde jag sedan ut 12 stycken med relevans för
uppsatsen som jag läste igenom och 10 stycken av dessa användes i uppsatsen.
Jag genomförde även en sökning i databasen ”Sociological abstracts” 2016-09-22
på orden Sexuality and parents and preschool samt peer reviewed vilket gav 3
stycken träffar. Jag sökte även i databasen ”EricEBSCO” 2016-09-22 genom
sökorden Parents and sexuality and preschool vilket gav 37 stycken resultat. När
jag även inkluderade peer reviewed framkom 8 stycken artiklar. Jag valde totalt ut
8 stycken artiklar från den första sökningen i ”EricEBSCO” som jag läste igenom
och sedan valde ut tre stycken artiklar som var relevanta för min uppsats.
Efter att ha tagit del av den tidigare forskningen utformade jag en intervjuguide
som jag delade upp i tre teman Barnet, Föräldraskapet och Omgivningen under
vilka jag författade öppna frågor relevanta till ämnet utifrån den tidigare
forskningen (se bilaga 2). Det är viktigt att frågorna i en kvalitativ intervju är
öppna då syftet är att informanterna ska formulera sig med egna ord och inte
begränsa sina svar till ett enda ord (Yin, 2013).
Jag genomförde ytterligare en litteratursökning 2017-04-12 i ”PsycINFO”,
”PsycARTICLES” samt ”Sociological abstracts” då jag önskade fler
vetenskapliga artiklar på ämnet som hade utkommit de senaste tre åren. Av den
sökningen hittade jag två artiklar som jag använde i uppsatsen. I den av Josephs
från 2015 såg jag att författaren refererade till samma artiklar som jag själv använt
tidigare i uppsatsen, vilket fick mig att dra slutsatsen att det tyvärr inte finns
någon nyare forskning på området.
15
Genomförande
Först genomfördes två testintervjuer med, för mig, kända personer som inte
spelades in och som inte har använts i resultatet. Detta mestadels för att få en
känsla för ordningsföljden på frågorna och om någon fråga skulle ändras, om
någon fråga kändes kränkande, oklar eller dylikt. De två intervjupersonerna fick
sedan ge återkoppling på intervjun, hur de hade upplevt den och om det kändes
bekvämt för dem att svara på frågorna. Jag flyttade efter denna återkoppling om
några av frågorna, samt lade till två frågor i intervjuguiden.
De kvalitativa intervjuerna genomfördes under perioden 2016-10-24 till 2016-1121. Fem intervjuer gjordes via personligt möte, två stycken via Skype och en
gjordes via telefon. Det var det geografiska avståndet samt informanternas önskan
kring vilket sätt de ville bli intervjuade som fick styra valet av intervjusätt.
Intervjuerna var mellan 20-46 minuter långa, men de flesta tog ca 35 minuter att
genomföra. Samtliga informanter gav skriftligt samtycke till studiens
genomförande och informerades om att de närsomhelst kunde avbryta sin
medverkan. Samtliga gav sitt samtycke till att intervjun spelades in. De
informerades om att de i uppsatsen tilldelas ett pseudonym om det presenteras ett
citat från dem. Pseudonymen valdes slumpmässigt från de 50 vanligaste namnen i
Sverige idag och barnens namn valdes även dem ut slumpmässigt. Efter
genomförandet av intervjuerna transkriberades samtliga intervjuer.
Analys och bearbetning av data
De transkriberade intervjuerna lästes upprepade gånger. Den tematiska analysen
följdes då empirin lästes förutsättningslöst och teman kunde urskiljas bland svaren
(Bryman, 2011). Citat klipptes ut från informanterna och kategoriserades under
olika ”huvudteman” och ”underteman” i ett separat dokument för att få en
överblick över empirin. Temana jämfördes sedan mellan intervjupersonerna för att
tydliggöra om intervjupersonerna hade liknande erfarenheter eller om de skilde
sig åt. Fokus låg även på om något framkom som förvånade eller något tema
kunde urskiljas som informanterna talade extra mycket om. När en informant har
sagt något med eftertryck har detta ord skrivits med versaler i citatet för att tydligt
markera detta. Informanternas svar jämfördes sedan mot den tidigare forskningen
för att hitta likheter och skillnader dem emellan. Dessa huvudteman blev
Föräldrarnas förhållningssätt till barnets sexualitet, Viktigt att samtala med
barnen, Samtal med barnet kring sexualitet, Vad föräldrarna talar om och
Föräldrarnas syn på omgivningens förhållningssätt. Analysen har sedan gjorts
utifrån de teman som framkommit, vilka knutit an till studiens syfte och
frågeställning utifrån en induktiv analysstrategi, då jag valde teorier efter det att
jag valt ut mitt empiriska material. Teorivalet har därmed blivit ett resultat av
forskningsinsatsen (Bryman, 2011). De teorier jag har använt mig av är
socialkonstruktivism som övergripande perspektiv, sexualitetshierarki, teorier om
kön, sexuella script samt systemteori.
Tillförlitlighet, trovärdighet och överförbarhet
I kvalitativ forskning är det viktigt att visa på en trovärdighet för att få genomslag
i forskarvärlden samt det omgivande samhället (Ahrne & Svensson, 2014). Det
finns många olika beskrivningar av en social verklighet, och det är hur forskaren
beskriver den som gör den trovärdig i läsarens ögon (Bryman, 2011). Ett sätt att
göra detta är att visa på uppsatsens transparens, vilket innebär att den kan
diskuteras och kritiseras samt att författaren har tänkt och resonerat kring sina
metodval (Ahrne & Svensson, 2014). I denna uppsats har jag valt att ha med långa
16
citat för att det ska bli tydligt vad jag har analyserat. Långa citat kan med fördel
användas för att visa på att någon informants svar inte misstolkats eller att något
har tagits ur sitt sammanhang, vilket också skapar en transparens. Att
motsättningar tas upp mellan informanterna för att skapa diskussion har också
varit av vikt för transparensen. Jag har även använt mig av en form av
triangulering då jag använt flera olika teorier för att analysera mitt material.
Triangulering används för att få en mer korrekt objektiv eller sann beskrivning än
om bara en enstaka teori används. Forskaren kan med olika teorier komma fram
till samma resultat vilket ökar studiens trovärdighet (Ahrne & Svensson, 2014).
Dock påverkas studien av vilken förförståelse jag själv som masterstudent i
sexologi har, vilket även har påverkat mig i mina val av teorier och metoder. Jag
har inte enbart valt mina metoder för att komma fram till ett resultat, utan också
för att visa på vilken komplexitet verkligheten har och hur olika faktorer påverkar
och är beroende av varandra. Jag har därmed använt trianguleringen som ett
verktyg för att visa att det finns flera olika sanningar istället för en enda (Ahrne &
Svensson, 2014).
Vad gäller överförbarheten i studien handlar min kvalitativa studie i första hand
om att studera djup och inte bredd. Fokus ligger på det kontextuellt unika i den
sociala verklighet som studeras i den kvalitativa forskningen (Bryman, 2011). I
min uppsats har jag bett föräldrarna samtala om sin omgivning och deras
förhållningssätt till den för att på så sätt kunna sätta in föräldrarnas egen
upplevelse i någon form av sammanhang. Detta gav mig en möjlighet att se hur
föräldrarna resonerar kring sin omgivning, vilket kan ge en ledtråd om huruvida
deras åsikter är överförbara till andra sociala kontexter som finns runtomkring
dem.
Likväl handlar inte den kvalitativa forskningen om att generalisera (Ahrne &
Svensson, 2014), dock har jag stärkt trovärdigheten på informanternas svar genom
att jämföra resultatet med tidigare forskning på området. Detta kan göra att
forskaren kan börja tala försiktigt om en viss generaliserbarhet (ibid) i denna
kvalitativa studie, dock är inte syftet med denna studie att generalisera
informanternas svar.
Etiska överväganden
Etikansökan skickades in till Malmö Högskolas etiska råd under oktober 2016,
vilket behöver göras när det gäller sexologiska studier då de behandlar känsliga
personuppgifter som rör hälsa och sexualliv (Personuppgiftslag 1998:204, 13 §).
Under uppsatsarbetets gång följdes de etiska principerna om informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Bryman, 2011).
Informanterna har varit informerade om studiens syfte och innehåll. De har fått
information om att de när som helst kan avbryta sitt deltagande och att medverkan
i studien är frivillig. Samtliga skrev under ett samtyckesformulär innan intervjun.
De som genomförde intervjun via dator/mobil fick hemskickat
samtyckesformuläret i god tid innan intervjun på posten och fick returnera det
underskrivna formuläret i bifogat frankerat kuvert till mig (se bilaga 3). De som
intervjuades via personligt möte fick skriva på samtyckesformuläret i direkt
anslutning före intervjun (se bilaga 4). Informanterna har informerats om att det
kommer användas en pseudonym istället för deras namn i uppsatsen. Har det
framkommit personlig information under intervjun som på något sätt skulle kunna
härledas till informanten har det ej tagits med i uppsatsen.
17
Under uppsatsarbetet har personuppgiftslagen (Personuppgiftslagen SFS
1998:204) om IT-säkerhet följts, genom att jag under intervjun satte telefonen i
”flygplansläge” samt att jag under transkriberingarna och analysen stängde av
”wifi” på min dator. Jag hade även lösenordsskydd på telefonen samt förde över
transkriberingarna från datorn och förvarade dem på en usb-sticka i ett låsbart
skåp dit endast jag hade nyckeln. Syftet med Personuppgiftslagen (SFS 1998:204)
är att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom
behandling av personuppgifter.
Risken efter intervjun kan vara att föräldrarna börjar reflektera över sina samtal
med barnen och börja undra om de talar på "rätt sätt" eller att de behöver tips på
hur de kan tala med sina barn om sexualitet. Under och efter intervjuerna har
informanterna inte kommit med några sådana funderingar till mig som intervjuare.
Det gavs även utrymme i slutet av intervjun för deltagaren att lägga till ytterligare
information eller fråga något. Jag hade även beredskap för att ge informanterna
information kring vart de kunde vända sig om de önskade samtala med någon
kring barns sexualitet eller önskade information kring ämnet, men ingen
efterfrågade detta. Många undrade när uppsatsen skulle vara färdig och önskade
att jag skulle mejla ut den till dem när den blivit godkänd. De erbjöds även att ta
kontakt med mig i efterhand om de önskade fråga någonting.
Som intervjuare bör du handla etiskt i form av att vara empatisk och förstående
(Öberg, 2014). Jag som intervjuare försökte undvika att ställa ledande frågor till
informanterna, men ställde ibland en följdfråga om jag önskade att informanten
skulle utveckla sitt svar. Jag försökte inte lägga någon värdering i deras svar utan
försökte bekräfta det de berättade. Jag ställde samtliga frågor från intervjuguiden
till informanterna och jag upplevde inte att någon informant upplevde frågorna
som känsliga, utan alla informanter besvarade samtliga frågor.
TEORI
Nedan redogörs för de teoretiska perspektiv jag använt mig av i analysen av denna
studie. Inledningsvis presenteras socialkonstruktivism som ett övergripande
perspektiv med underkategorierna sexualitetshierarki samt teorier om kön. Sedan
presenteras teorin kring sexuella script samt systemteorin.
Socialkonstruktivism som övergripande perspektiv
Under barndomen genomgår individen en socialisations- och
sexualiseringsprocess (Lewin, 2010). Med tiden formar och kontrollerar denna
process individens sexualitet (ibid) genom normer och andra oskrivna regler som
råder i samhället och vår kultur. Barnen lär sig när, var, hur och med vem de ska
agera sexuellt. Inom olika samhällen råder olika normer för de sexuella
uttrycksformerna och de kan förändras över tid och även skilja sig mellan olika
grupper i samhället (Lewin, 2010). Leonore Tiefer (2004) menar att sexualiteten
inte är något som är naturligt utan något som varierar och påverkas av samhället
och den kultur vi lever i. Hur individen uppfattar världen konstrueras således
socialt. Sexualiseringsprocessen påverkas av denna bild och kommer forma hur
individen kommer att uttrycka sin sexualitet (Lewin, 2010). Skulle individen bryta
mot de sexuella normer som råder i samhället kan hen hamna i utanförskap.
Skulle dock tillräckligt många agera efter den individen skulle så småningom det
sexuella beteendet som först ansågs avvikande, anses ”naturligt” och ”normalt”
inom samhället (ibid).
18
Sexualitetshierarki
Utifrån det socialkonstruktivistiska perspektivet kommer även materialet att
analyseras utifrån Gayle Rubins (1984) teori om The sex hierarchy,
sexualitetshierarkin som råder i samhället. Rubin (1984) skriver i sin artikel att det
västerländska samhället historiskt har präglats av en essentialism där sex har setts
som en naturlig kraft som är oföränderlig och asocial. Rubin (1984) skriver vidare
att vi inte helt kan bortse biologins roll, men att fler aspekter av den mänskliga
sexualiteten måste inkluderas. Kroppen, hjärnan, genitala och språket är viktiga
för sexualiteten men att de delarna inte beskriver sexualitetens innehåll,
erfarenheter eller elementära skepnad. Rubin (1984) påstår att vi heller aldrig
stöter på kroppen helt frikopplad från de kulturella uppfattningar som den
tillskrivs.
Med sin modell The charmed circle vs. The outer limits synliggör Rubin (1984)
socialt accepterade sexuella praktiker som råder i samhället och placerar dessa i
cirkelns mitt och de praktiker som ses som onormala, dåliga eller onaturliga är i
cirkelns utkanter (Johnsdotter, 2012). Se bild av den svenska versionen av cirkeln
nedan:
(Bildkälla: Mattsson, 2015, s. 69)
Rubins cirkel hjälper oss att förstå vad som konstrueras som normgivande
sexualitet då hon synliggör det som anses vara normalt och avvikande. I vårt
samhälle definieras visst sexuellt begär som naturligt och gott (cirkelns mitt),
vilket koncentreras kring en heterosexuell kärna av tvåsamhet. Andra begär anses
oacceptabla då de bryter mot detta (cirkelns utkanter). När sexuella beteenden
ställs mot varandra på detta sätt framkommer en över- och underordning, en
maktrelation har på så sätt skapats (Mattsson, 2015). Rubins cirkel blir fortfarande
aktuell idag då den gör oss varse vilka värderingar vi lägger i olika sexuella
handlingar. Vi kan även se om det skett en normförskjutning då det är 33år sedan
Rubin författade cirkeln. Att hierarkin synliggörs inbjuder även till en
medvetenhet, vilket kan vara ett steg mot en förändring av normerna som cirkeln
påvisar. Att analysera empirin utifrån sexualitetshierarkin blir relevant då den
synliggör de sexuella hierarkier som råder i samhället och därmed den kontext
19
som föräldrarna som intervjuats kan befinna sig. Detta kan i sin tur påverka hur de
talar om sexualitet med sina barn. De områden som blir mest relevanta i relation
till uppsatsen är homosexuell-heterosexuell, privat-offentlig samt samma ålderolika åldrar.
Teorier om kön
Det vi benämner kvinnligt och manligt är socialt och historiskt konstruerat och
kan relateras till olika tider och tankemönster (Claezon, 2008). Rubin
introducerade på 1970-talet tanken på att göra skillnad mellan kön och genus för
att synliggöra samhällets könsstrukturer på en strukturell nivå. Hon hävdade att
kön representerar den fysiska kroppen och genus hur en människa upplever sig
själv (Mattsson, 2015). Mycket fokus idag har riktats mot tanken på socialisation
och kön som fostran för att hitta en förklaring till hur kön konstrueras (Mattsson,
2015). Det kan handla om att vi tar på det lilla nyfödda flickebarnet rosa kläder
och pojken blåa, och är de blir större ger vi dem olika leksaker beroende på vilket
kön de tillhör. Det finns även forskning som visar på att vuxna behandlar pojkar
och flickor olika, genom att exempelvis tilltala dem på olika sätt (ibid). En
konsekvens blir att det uppstår skillnader i hur sexualiteten formas mellan pojkar
och flickor där exempelvis flickor behöver ta ansvar för sina sexuella handlingar
på ett sätt som inte pojkarna behöver (Claezon, 2008).
Judith Butler (1993) kritiserar uppdelningen på kön och genus och menar att kön
”görs” genom att handlingar upprepas genom hur vi talar, agerar, hur vi tolkar oss
själva och andra. Genom att fortsätta agera utifrån våra föreställningar om kön
kommer normerna kring kön, maskulinitet och feminitet att leva kvar. Börjar vi
istället agera mot och synliggöra dessa normer kan vi förändra dem (Mattsson,
2015). Butler (1993) tar även fasta på Rubins teorier om att heterosexualiteten är
central för könsmaktssystemet och för konstruktionen av kön. Hon påstår att vi
tenderar att se det som vi uppfattar som biologiskt kön som något naturligt som
bara ”är”, och inte som något vi konstruerar eller skapar. Butler menar att så inte
är fallet, att inget kön eller sexualitet är mer riktig eller naturlig än någon annan,
utan att det handlar om konstruktioner om vad som är naturligt (Mattsson, 2015).
Mattsson (2015) påpekar att alltfler använder begreppet kön som konstruktion, det
vill säga hur kön skapas, upprätthålls och reproduceras av könsmaktssystemet och
föreställningar om kvinnor och män. Detta är även min utgångspunkt när jag
skriver ”kön” i min uppsats.
Sexuella script
Teorin om sexuella script presenterades av John H. Gagnon och William Simon år
1973 i Sexual Conduct, The Social Sources of Human Sexuality (som kom i
reviderad nyutgåva 2004). Teorin uppkom då forskarna sökte sociologiska
förklaringsmodeller för mänskligt sexuellt agerande till skillnad från Freuds
biologiska teori om sexualdriften och libidon (Månsson, 2012).
Gagnon och Simon (2004) teori utgår från att sexualiteten är något vi skapar
socialt och de utgår från att det finns kulturella-, interpersonella och intrapsykiska
script vilka förklarar hur, när, med vem vi har sex och varför. De kulturella
scripten handlar om sociala roller vi antar, till exempel fru eller älskarinna och
utgör regler för hur sexuella möten, situationer och relationer kan fungera och bör
vara (Månsson, 2012). De interpersonella scripten handlar om hur individen
anpassar sig till de kulturella scripten och kan göra individen passiv eller aktiv när
hen formar sitt eget sexuella script (det intrapsykiska scriptet) genom att skapa
egna subkulturer eller bryta mot sexuella normer. Det intrapsykiska scriptet
20
påverkas av individens erfarenheter och sexuella motivation, vilket kan resultera i
olika sexuella uttryck, beroende på individens tidigare psykologiska och
känslomässiga erfarenheter (ibid).
I kapitel 2, ”Childhood and Adolescence” i Sexual Conduct, The Social Sources of
Human Sexuality skriver Simon och Gagnon (2004) om barndomen och de
sexuella script som råder kring barns sexualitet, vilka blir utgångspunkten i
studiens analys. Barn är i största grad beroende av sin omgivning och därför blir
teorin om sexuella script användbar i analysen då föräldrarnas sexuella script kan
överföras till barnen då de interagerar och samtalar med dem om sexualitet.
Simon och Gagnon (2004) hävdar att om inte föräldrar talar om sexualitet med
sina barn, är risken att barnet blir informerad från sina kamrater, som i sin tur kan
ha fått felaktig information från sina föräldrar. Detta kan i princip leda till att
barnen tror att de kommit med storken. De beskriver därför vikten av att föräldrar
ger sina barn korrekt information i samtalet om sexualitet (ibid).
Simon och Gagnon (2004) skriver till exempel att ”Childhood learning of major
themes that establish sex or gender role identities is of critical importance.” (s. 31
i Sexual Conduct) angående när flickor lär sig att sitta med benen ihop eller att
dölja sin överkropp, dvs. när de börjar socialiseras in i olika sexuella script
beroende på kön. De fortsätter med att beskriva att hur barn fostras in i olika
könsroller blir signifikant för hur de sexuella scripten formas när barnen blir äldre
(ibid). Detta synliggör betydelse av hur föräldrar agerar och talar med sina barn
om sexualitet för vilka sexuella script barnen kommer att socialiseras in i, vilket i
sin tur påverkar deras sexuella identitet.
Systemteori
Systemteorin har sitt ursprung ur Ludwig von Bertalanffys teori från 1971 där alla
organismer inordnas i olika system där de påverkas av varandra (Payne, 2008).
Teorin fick stort genomslag inom socialt arbete under 1970-talet. System finns
inom olika grupper, samhället och familjer. Systemteorin används bland annat
inom familjeterapin då den på ett överskådligt sätt beskriver hur
familjemedlemmarna påverkar och påverkas av varandra (ibid). Då studien
behandlar hur föräldrar talar om sexualitet med sina barn kommer fokus utifrån
systemteorin ligga på de interpersonella aspekterna och relevanta begrepp har
valts ut som behandlar detta för att synliggöra de sociala sammanhang som barnen
ingår i.
Det finns öppna system, vilket innebär att energi kan passera in och ut genom
systemet och motsatsen till detta kallas för slutna system. Inflöde kallas den energi
som flödar in genom systemets gränser och genomflöde beskriver den process
som uppstår när den nya energin tillämpas inom systemet. Det som sedan passerar
ut genom systemet kallas för utflöde. Utflödet påverkar i sig omgivningen och den
information som kommer tillbaka till systemet som en konsekvens av utflödet
kallas för återkopplingsslingor (Payne, 2008). System som är alltför öppna eller
slutna kan bli dysfunktionella, och gränserna systemet har kan skydda det mot
upplösning och samtidigt bevara det som systemet tillsammans byggt upp. Inom
systemen finns normer och värderingar, som kan vara olika mot de normer som
finns i samhället runtomkring (Lundin et al., 2009). Inom ett system, till exempel
familjen, finns det även subsystem, föräldrarnas roll som partners till varandra och
förälder-barn relationen (Schjødt & Egeland, 1994). Systemteorin blir användbar i
studiens analys då den klargör hur vi påverkas av sociala relationer i vår
omgivning vilket i sin tur påverkar hur föräldrarna talar med sina barn.
21
Sammanfattning av teoretiska val
I uppsatsen kommer jag använda teorierna kring socialkonstruktivism, kön och
sexuella script för att få en ökad förståelse för varför föräldrarna talar med sina
barn på det sätt de gör samt att synliggöra vilka upplevelser och förhållningssätt
de har när de talar. Systemteorin används för att förstå familjesystemets in- och
utflöde med omgivningen och hur det i sin tur påverkar föräldrarnas samtal med
barnen.
RESULTAT OCH ANALYS
Nedan presenteras resultatet och analysen av intervjuerna med de åtta föräldrar
som deltog i studien. Syftet är att undersöka om föräldrarna har erfarenhet av att
tala med sina barn om sexualitet och deras förhållningssätt i samband med detta.
Resultatet och analysen presenteras fortlöpande under de teman som valts ut. De
huvudteman som valdes ut var: Föräldrarnas förhållningssätt till barnens
sexualitet, Vikten av att samtala med barnen, Sättet föräldrarna talar kring
sexualitet, Vad föräldrarna talar om med sina barn och Föräldrarnas syn på
omgivningens förhållningssätt. Temana kategoriserar de ämnen som föräldrarna
talade mest om eller visar på skillnader inom materialet. Citat används i kapitlet
för att lyfta fram föräldrarnas egna tankar, reflektioner och berättelser. Alla
föräldrarna namn har bytts ut mot en pseudonym för att garantera anonymitet.
Föräldrarnas förhållningssätt till barnens sexualitet
Det kan vara av vikt att ta reda på om föräldrarna som intervjuades ansåg att deras
barn hade en sexualitet för att få en uppfattning om de tyckte att det var viktigt att
tala om sexualitet med sina barn. De flesta ansåg att deras barn hade en sexualitet,
men det framkom att de föräldrarna tyckte att barnens sexualitet skilde sig mycket
från en vuxens sexualitet. Sara nedan beskriver hur hon ser på sin sons sexualitet:
Det är nog svårt vad man menar med sexualitet och inte. Det är klart att han har en sexualitet
men den är inte som ”vuxensexualitet”. Han har ju känslor, ”kärlekskänslor”, och han kan ju
tycka att det är spännande att utforska sig själv och så men han… Det är ju inte så att han tänker
på sex än. Men han har ju en sexualitet fast vilken inriktning den kommer ta det är helt, det vet jag
inte. Och det tror jag inte han vet heller. Det är ganska nyss han har börjat, om någon frågar,
säga att han är en pojke till exempel innan var han, om någon fråga, så brukade han säga det är
inte viktigt, jag är ett barn. [skrattar] Fast nu har han börjat och det tror jag är påverkan från
skolan också, att han tycker det är ganska viktigt att han är en pojke och kan fråga väldigt mycket,
till exempel, vad får pojkar ha på sig.
–Sara
Cecilia, en annan moder, beskriver barnets sexualitet som en form av omedvetet
upptäckande och ett utforskande av kroppsliga upplevelser:
Jag tror att vi föds med en sexualitet och liksom en förmåga att njuta av våra kroppar. Men jag
tänker att barn asså, inte har den här, hur ska jag säga… Sexualitet är ju så mycket mer än bara
kropp. Sexualitet är ju kulturellt och socialt och psykologiskt och att den delen, den utvecklas ju
med stigande ålder. Men jag tänker att barn absolut har en, liksom en sensualism och en förmåga
att liksom känna njutning på det sättet. Det har jag ju framförallt märkt nu med framförallt min
yngre tjej att hon kan onanera, och liksom ta på sig själv på ett sätt som hon tycker är skönt. Det
är väl en form av sexualitet. Ett upptäckande.
–Cecilia
Vad Sara och Cecilia ovan beskriver är att barnens sexualitet inte är färdig, de är
inne i ett upptäckande och ett utvecklande. Cecilia tänker att sexualiteten
utvecklas med åldern genom ett upptäckande av kroppens funktioner. Sara har
även sett exempel på att den utvecklas när hennes son börjat skolan och börjat
22
umgås mer med andra barn och han har blivit medveten om sitt kön. Barnen till
föräldrarna i min studie är mellan 3-6 år och enlig Larsson och Svedin (2002) har
barn en nyfikenhet och en motivation att utforska sin egen kropp och tillsammans
med andra barn. Ju äldre barnet blir desto mer lägger de märke till relationer
runtomkring dem (Cahill & Theilheimer, 1999) och lär sig med åldern om
sexuella script (Schuhrke, 2000). Saras pojke blir mer medveten om omgivningen
ju äldre han har blivit och han vill ”göra kön” (Mattsson, 2015) genom att ta på
sig kläder som pojkar har, vilket inte var viktigt för honom när han var yngre. Ju
äldre han blir desto mer inflöde får han från omgivningen på skolan, vilken skapar
ett genomflöde i systemet (Payne, 2008) då han frågar sin moder Sara om vad
pojkar har på sig. Sara skulle då kunna välja att ge ett svar utifrån de
konstruktioner kring ”pojkkläder” som finns, eller välja att bryta mot dessa. Hur
barn fostras in i olika könsroller blir signifikant för hur de sexuella scripten
formas när barnen blir äldre (Simon och Gagnon, 2004). Beroende på hur Sara
svarar socialiserar hennes son också in i olika sexuella script vilket kan komma att
påverka hans sexuella identitet.
Vikten av att samtala med barnen
Samtliga föräldrar uppgav att de talade om sexualitet med sina barn och att de
tyckte det var viktigt. Tonvikten låg på att synliggöra sexualiteten och bekräfta
den och dess positiva upplevelser och konsekvenser. De ville även lyfta bort
skammen från sexualiteten. Samtidigt ville de att barnen skulle vara medvetna om
gränser och rätten till sin egen kropp:
Jag tycker det är jätteviktigt. Det är… Men det handlar om både kropp och själ. Att de ska få
utforska sina kroppar, bli trygga i sina kroppar, förstå sig på hur vi fungerar, att det inte ska vara
någonting som är skrämmande eller liksom skamfyllt. Men samtidigt ha en känsla för det här med
gränser, vad som är okej. Och sen också det här med relationer hur vi är mot varandra och att vi
är olika där med, som det här vi var inne på med att en del vill leva ihop med någon av samma
kön och det är okej. Ja, hela den biten. Att det finns liksom, en tolerans och acceptans för andra
människors sätt att leva sitt liv.
–Cecilia
Cecilia citat belyser att Rubins sexuella hierarki sakta börjas luckras upp då hon
önskar och förmedlar till sina barn att det ska finnas en tolerans och acceptans för
hur andra vill leva sina liv. Till exemplen förmedlar hon att det är okej att leva
med en person av samma kön, något som Rubin (1984) förklarar bryter mot
normen. Cecilia vill förmedla att en mångfald av olika sexuella beteenden är
accepterade till sina barn. Detta inflöde (Payne, 2008) barnen får från
familjesystemet (Schjødt & Egeland, 1994), tar de med sig till sin omgivning i
form av utflöde vilket gör att nya sexuella script och konstruktioner kan skapas
kring våra sexuella beteenden. I förlängningen leder detta till en större acceptans
och tolerans för det som idag kan ses som normbrytande beteende, och nya
normer skapas i och med detta. Nedan talar Maria om hur hon önskar att sina barn
skapar en egen sexualitet:
Sen tror jag det är viktigt att man visar att det är okej att ha en sexualitet, att man visar att man
får vara en sexuell varelse, alltså så, det tror jag är viktigt att man inte hämmar sina barn i sin
sexualitet. Det präglas tidigt hur man blir som vuxen sen om man har förmåga att njuta och ta
hand om sin egen sexualitet.
–Maria
Här säger Maria att hon vill visa att det finns en acceptans från hennes sida att
vara en sexuell varelse och hon vill inte hämma sina barn i sin egen sexualitet.
Hon vill att barnen ska utveckla en egen sexualitet, vilket hon tror att de kan göra
23
lättare om hon själv har en tillåtande inställning till sexualiteten. Samtliga
föräldrar förespråkade även en öppenhet i samtalen, och de ville komma bort från
att sexualiteten var något tabubelagt:
Om du inte pratar om sexualitet, dels blir det svårt att prata om saker som kan vara svåra men
också kan det vara svårt att prata om saker som kan kännas bra. Om de inte ges tillgång till sin
sexualitet kan det även ha svårt att förstå känslor kring sexualitet och andra grundkänslor som
förtroende, kärlek och tillit och skuld och skam och de delarna och det kommer påverka
självförtroende och självkänsla.
–Anders
Anders tror att tala om känslor kring sexualiteten hjälper barnen att förstå andra
känslor de kan känna vilket kan påverka deras självkänsla och självförtroende.
Cahill och Theilheimer (1999) säger att hur familjerna samtalar med barnen
påverkar hur de upplever sin sexuella identitet när de blir äldre. Det blir därmed
viktigt på vilket sätt föräldrarna förhåller sig till sexualiteten och på vilket sätt de
talar om den. Att föräldrarna talar öppet om sexualitet med dem i barndomen kan
göra dem mer bekväma när de kommer upp i tonåren (Geasler et al., 1995), vilket
är något som Maria och Anders i exemplen ovan strävar efter att göra med sina
barn på ett öppet sätt för att främja deras sexualitetsutveckling. Sexualiteten är
uppbyggd kring olika script och normer, som kan vara svåra för ett litet barn att
förstå. Det blir därför viktigt för hur en förälder förmedlar informationen till
barnet för hur det kommer att uppfatta världen. Anders säger att det är viktigt att
prata om sexualitet för att kunna prata om både svåra och bra saker. Maria tycker
det är viktigt att hon inte hämmar sina barn i sin sexualitet och Cecilia vill inte att
barnen ska uppfatta sexualiteten om något skrämmande eller skamfyllt. Det dessa
föräldrar vill förmedla är en öppenhet kring sexualiteten, att det är något som man
ska kunna tala om.
Sättet föräldrarna talar kring sexualitet
Nedan presenteras på vilket sätt föräldrarna talade med sina barn och deras
förhållningssätt i samband med detta.
Samtalar reaktivt
Föräldrarna uppgav att de talade om sexualitet med barnet, men i situationer då
barnen själva frågade eller på andra sätt tog initiativ. Det var ingen förälder som
aktivt hade planerat att föra sexualitet på tal. Nedan beskriver Cecilia hur hon har
tänkt kring samtalet om sexualitet:
Jag har försökt att bemöta mina barn utifrån de frågeställningar dem kommer med. Jag tänker att
när barnet är moget att formulera en frågeställning om sexualitet så är det också moget att höra
ett svar som är anpassat för ett barns öron. Så har jag tänkt. (…)Man får ju på något sätt känna
av när har barnet fått den information som barnet vill ha. Eller när blir den nöjd liksom? Så har vi
stannat där och sen har de gått och funderat på det där eller det är någonting som gör att dem får
nya tankar och nya frågor och då har vi fortsatt där.
–Cecilia
Cecilias förhållningssätt har varit att invänta barnens egna frågor och funderingar,
vilket innebär att hon har ett reaktivt förhållningssätt. När barnet har kommit med
en fråga har hon försökt läsa av barnet och ge tillräckligt mycket information som
barnet känt sig nöjd med. Även Sara avvaktar att ge information innan barnet själv
tar initiativ:
Eh, inte kanske att jag tar initiativ till det fast det är ju alltid saker som kommer upp. Typ som att
han kan fråga att ”Kan två pojkar vara kära i varandra?” eller att han frågar ”Vad kommer Lisa
(lillasysterns namn, min anm.) komma ifrån?” innan hon föddes och så. Så det är väl mer så att
när det kommer i vardagligt tal så pratar man om det. Men inte så att jag sätter mig och ”nu ska
24
vi tala om blommor och bin”.(…) Jag kör ju den där strategin att jag svarar på det han frågar,
men inte mer.
–Sara
Även Saras exempel visar att hon endast svara på det barnet har frågat om, och
hon tillför ingen ytterligare information till samtalet. Likaså Maria har ett reaktivt
förhållningssätt till hur hon samtalar med sina barn, då hon inte aktivt samtalar om
ämnet:
Det gör man väl när man dyker på det, men det är väl inget jag kanske aktivt samtalar om eller
skapar ett samtal om, om det inte liksom kommer fram i den diskussionen.
–Maria
Daniel nedan tycker även han att det är viktigt att svara på frågan när den
kommer, men hans förhållningssätt är även det reaktivt:
Jag tycker att det är viktigt. Inte så att jag liksom prioriterar det men det är inte så att man kan
ducka frågan när den kommer. Det är inte så att jag själv drar upp det för att ha någon slags
agenda som jag vill implementera det är inte… Utan det är mera, det får komma från dem. När det
kommer så kommer det. Och då får man inte ducka för det jag tycker att det är viktigt på det sättet.
–Daniel
Detta resultat är även något som framkommit i den tidigare forskningen av Stone,
Ingham och Gibbins (2013) och Frankham (2006), där föräldrarna också
inväntade barnets frågor istället och hade ett reaktivt förhållningssätt, vilket även
Gagnon och Simon (2004) nämner. En bok som kommit att få stort inflytande
samhälleligt och kulturellt på hur vi ser på barn är Jean-Jacques Rousseaus roman
Émile som utkom 1762. Rousseau gav näring åt tanken om barnets godhet och
menar att barnet är tillräckligt gott i sig själv och inte kräver en fast ledning av
sina föräldrar för att bevara sin oskuldsfullhet. Rousseau ansåg att normer och
värderingar ska internaliseras naturligt i barnets sinne, vilket skapar en effektiv
fostran. Denna syn ledde emellertid till två olika slags moraliska attityder
gentemot barnen. Dels att skydda barnen från sexualitetens orenhet och dels
genom god fostran utveckla förnuftet och karaktären, vilket vid denna tid inte
ansågs motsägelsefullt (Bergenheim, 1994). Av exemplen ovan så uppger Cecilia
att hon väntar med att ge information om sexualitet tills barnet är moget nog själv
att ta upp ämnet. Även Sara, Maria och Daniel väntar på att få frågan från barnen.
På det sättet vill inte föräldrarna förekomma barnen, och de vill ge dem relevant
information utefter var barnen själva befinner sig kunskapsmässigt. Likt
Rousseaus teorier om att normerna och värderingarna ska internaliseras på ett
naturligt sätt i barnets sinne, kan även tanken på att avvakta barnets frågor göra
samtalet om sexualitet mer ”naturligt”. Detta genom att frågorna kommer vid den
tidpunkt barnet uppnått en viss mognad och därmed blivit redo att ta emot svaret.
Daniel säger att han inte vill ”implementera någon slags agenda”, vilket kan
tolkas som att han inte vill att hans egna sexuella script ska överföras till barnen.
Han vill att det ska finnas utrymme för dem själva att skapa en egen utifrån sina
egna förutsättningar och upplevelser, vilket kan uppnås genom att avvakta
barnens frågor, och låta barnen bestämma takten. Gagnon & Simon (2004) talar
om att bara ett fragment av det fulla sexuella scriptet framkommer i föräldrarnas
samtal med barnen, då barnet befinner sig i en utvecklingsprocess och föräldern
ger vad den anser är tillräckligt med information för det kognitiva stadium barnet
befinner sig i. Barnet kan emellertid tolka in signaler och nyanser av det
föräldrarna berättar ju äldre barnet blir, vilket lägger det sexuella script-pusslet
efterhand.
25
Hitta rätt nivå
Föräldrarna tycks anse att det är viktigt att barnen utvecklar sitt eget tänkande och
vill ge dem utrymme att göra detta i sin egen takt. Lättast för föräldrarna att
praktiskt genomföra detta är att vänta in barnens egna frågor kring sexualitet.
Föräldrarna förmedlar också tydligt att det är viktigt för dem att svara på frågan
när den väl kommer. Några av föräldrarna upplevde det även som svårt att veta
vart de skulle lägga nivån för att undvika att göra samtalet för svårt eller för lätt
för barnet. Magnus nedan beskriver vad han finner är svårt i samtalet med barnen:
Det är väl det att man försöker hitta en nivå så att dem, liksom förstår svaren. Ehm. Det är väl det
som är utmaningen.
–Magnus
Även Sara nedan tycker det är svårt att hitta rätt nivå då även hennes barn har
börjat ifrågasätta varför saker är på ett visst sätt:
Jag tycker inte att det är jobbigt men ibland kan det vara lite svårt att.. att göra det begripligt så,
att liksom hitta termer och uttryck som man kan förstå och lägga det på rätt nivå, det kan vara lite
svårt ibland.
Intervjuaren: Känns det svårt att hitta den nivån?
Mm, och ibland så ställer han ju frågor som får mig att liksom ifrågasätta att varför är det så.
Som när han frågar varför ska man gifta sig och man bara… Det är bra juridiskt. [skrattar] Det
är liksom, det är jättesvårt å liksom när man bara att nu ska jag, jaha, VARFÖR? Och det är ju
samma med känslorna liksom, varför blir man kär i någon, varför är man inte kär i någon? När
det blir så att man har inga svar och man vet att han förväntar sig att jag ska kunna allt. Så det,
sånt kan vara svårt men jag tycker inte själva ämnet är svårt att prata om.
–Sara
Barnets frågeställning ovan synliggör ett sexuellt script, regel och norm vi
människor skapat i samhället, vi ingår äktenskap med varandra, vilket kan göra
det svårt att ge ett helt enkelt svar på frågan. För Sara blev det svårt då hon ville
ge sin son ett svar som på något sätt fångade in hela komplexiteten i begreppet
”att gifta sig” då det innefattar så mycket mer än de juridiska fördelarna. Hon
ifrågasätter även med sitt svar ”det är bra juridiskt” de normer som omger
äktenskapet. Detta speglar även kulturella förändringar, då det tidigare var viktigt
för kvinnan att gifta sig för ekonomiska skäl och nu handlar det mer om
partnerskap (Tiefer, 2004). Här blir det som Magnus beskriver, svårt att hitta rätt
nivå, och Sara kanske utesluter alla aspekter det innebär att gifta sig och anger
istället den mest primära anledningen för att hennes son ska förstå varför folk
gifter sig. Även föräldrarna i Geasler, Dannison och Edlunds (1995) studie tyckte
det var svårt att veta var de skulle lägga nivån och en tanke kring detta är att
konsekvensen blir att föräldrarna istället avvaktar barnets frågor. Därmed, som
Gagnon och Simon (2004) beskriver, kommer bara ett fragment av det sexuella
scriptet upp i samtalet just för att det är svårt att förklara komplexiteten i de
sexuella scripten. Karin resonerar att det är viktigt att ta upp sexualiteten vid rätt
tillfälle samt att informationen blir på rätt nivå redan från tidig ålder:
Jag tycker det är jätteviktigt, vid rätt tillfälle. Jag tror inte du ska trycka in det för dem ska ha, de
ska va så pass stora att de förstår vad det är man pratar om. Man ska kunna lägga det på deras
nivå även då från min sons ålder när han är så liten. Men jag.. Det är superviktigt. För jag tror,
pratar du inte om det så, då hamnar vi, då är vi där uppe med tolvåringar som, som får sin
information från internet och som sen är helt fel. Där det liksom aldrig rör sig om den andra
människan utan det handlar bara om, nej det är jätteviktigt att man är… Att man är med på bollen
som förälder från början till slut det tror jag är jätteviktigt.
-Karin
26
Karin resonerar att det är viktigt att samtala med barnen redan när de är små, så de
får inflödet (Payne, 2008) från familjesystemet istället för omgivningen. På det
sättet kan Karin påverka vilken information det är som barnet får. Hon är annars
rädd att barnen ska få det inflödet från internet vilket inte lär dem om relationer
och känslor för andra människor, vilket kan göra att sexualitetsutvecklingen inte
tar den riktning som Karin önskar för sina barn. Gagnon och Simon (2004) tar
även de upp risken för att barnen får felinformation av sina kamrater som själva
inte heller har fått korrekt information från sina föräldrar, vilket kan leda till
missuppfattningar och felaktiga antaganden som kan få negativa konsekvenser för
sexualiteten.
Skillnader mellan mödrar och fäder
Tre av mödrarna jag intervjuade berättade att de talade mer med barnen om
sexualitet än vad deras partners gjorde. Nedan följer ett exempel från Cecilia där
hon beskriver att hennes döttrar har uppfattat att hon ger bättre information än vad
deras fader gör, då han tycker det är mer pinsamt att tala om sexualitet:
Min man är nog ganska glad över att jag tar den här biten. [skrattar] Han tycker att det är lite
mer pinsamt att prata om sånt än vad jag tycker. Men han har ju också naturligtvis fått frågor.
Och han svarar så gott han kan men överlåter det gärna åt mig. Bäst info från mamma. [skrattar]
-Cecilia
Även Marias partner tyckte det var jobbigt att prata om ämnet sexualitet med sina
barn, och Maria reflekterar själv över vad det kan bero på:
Vi är väl väldigt öppna med det mesta. Sen så tycker han nog att det är jobbigare att prata med
dem än vad jag tycker, så jag tror att det mesta kommer an på mig. De frågar mig mer än pappa
tror jag. Vad det beror på vet jag inte. Om det redan nu beror på att man präglas åt den som man
asså. Jag som pratade ju om sånt här inte alls med min pappa, men med mamma och har jag alltid
gjort. Medans jag annars, för övrigt, hellre har varit med min pappa än min mamma. Men just
såna här saker är ju lättare med mamma, eller har varit. Och det vet jag inte om man varit
präglad från att man varit såhär liten [visar med handen mot golvet hur liten hon var som barn]
eller om det bara faller sig så att jag svara och han kanske har mumlat… [skrattar].
–Maria
Cecilias partner tycker att det är pinsamt och Maria uppger att hon talade mer om
sexualitet med sin mamma, fast hon i andra lägen hellre talade med sin pappa när
hon var barn. Den tidigare forskningen från 80-talet (Hodson & Wampler, 1988;
Koblinsky & Atkinson, 1982) och 90-talet (Downie & Coates, 1999; Geasler et
al., 1995) visade att mödrarna talade mer med sina barn om sexualitet än vad
fäderna gjorde, vilket exemplen ovan från Cecilia och Maria visar att också de
gör. Forskningen från 80-talet bedrevs på den tiden informanterna i min studie var
barn, vilket innebär att dess resultat skulle kunna jämföras med informanternas
föräldrars generation. Detta skulle innebära att informanternas mödrar har talat
mer med dem när de var små, vilket Marias exempel bekräftar då hon berättar att
hennes moder talat mer med henne än vad hennes fader gjorde. Downie och
Coates (1999) förklarar detta resultat med att modern är barnets primära
vårdnadshavare och därmed spelar en avgörande roll i barnens socialisation. En
förklaring till att mödrarna i min studie talar mer med barnen kan vara de
kulturella scripten som internaliserades i familjesystemet i deras
barndomsfamiljer. Att deras mödrar talade mer med dem om sexualitet när de var
barn än deras fäder gjorde, kan vara något som de plockar med sig i vuxen ålder
och överför på sina barn. Det kan hända att de själva ser sig ha ett ansvar för att
tala om sexualitet med sina barn ifall inte barnens fäder väljer att göra det då de
tycker det är viktigt att barnet får information. Det framkom också i intervjuerna i
27
min studie att mödrarna talade mer med sina barn om menstruation, vilket ingen
fader nämnde att han gjorde. I den tidigare forskningen från Koblinsky och
Atkinson (1982) framkom det också att mödrarna var dem som talade om
menstruation med sina barn. Cecilia nedan beskriver hur det gått till när hon
förklarat för sina barn vad menstruation är för något:
…vi är på toaletten tillsammans och så har jag mens och så har de ju sett att det är blod i bindan
och så naturligtvis så undrar de ju över det. För det kan ju uppfattas som lite skrämmande för
någon som inte känner till någonting om det. Eh. Så då har jag ju förklarat att, att mamma har
mens en gång i månaden och det är för att det inte har blivit ägget, som är i min mage har jag ju
sagt. Det har inte blivit någon bebis den här månaden. Och då blöder det ut.
-Cecilia
Dock avvek det tidigare forskningsresultatet med att mödrar talar mer än fäderna
från min studie, då en fader uppgav att han pratade mer än vad modern gjorde på
grund av att han hade en mer liberal syn på sex än vad hon hade. Daniel, en annan
fader, beskrev att han talar lika mycket med sin partner, fast över tid:
Ehm, över tid ja. Alltså det blir olika intensitet såklart i olika tider men jag tror att vi pratar
ungefär lika mycket. Och så har vi samma slags budskap, det skiljer inte i andemening i alla fall.
–Daniel
Det blir därmed svårt att generalisera, då det både finns exempel från intervjuerna
på att mödrarna talar mest, men även att fäderna talar mer eller lika mycket. Ett
sexuellt script som råder i samhället är att man inte ska koppla ihop föräldrars
sexualitet med sina barn (Gagnon & Simon, 2004). Varken föräldrar eller barn
uppskattar att ta del i varandras sexuella handlingar och historier (ibid). Detta
script kan göra det svårt för vissa föräldrar att tala om sexualitet med sina barn
överhuvudtaget då de inte alltid vet hur de ska anpassa språket eller vilken nivå de
ska lägga sig på (Geasler, Dannison & Edlund, 1995). Cecilias och Marias
partners tycker att det är ”jobbigt” och ”pinsamt” vilket kan göra att
informationen fäderna ger blir oklar för barnen, vilket gör att de då istället vänder
sig till sin moder med sina frågor. Barn kan ha en liten förståelse för vuxnas
sexualitet (Gordon et al., 1990), och finns inte barnanpassade ord att använda för
föräldrarna i samtalet, kan risken blir att de använder ord anpassade till en
”vuxensexualitet” till barnen, vilket gör informationen svår att förstå för ett barn.
Att det är mödrarna som samtalar kring menstruation med barnen kan bero på att
föräldrarna samtalar reaktivt och svarar på barnets fråga när den kommer. Då
fäderna ej menstruerar kommer heller inte frågan om mens när de är på toaletten
tillsammans, vilket uppstår med mödrarna. Det gör att det är mödrarna som får
den frågan och således blir det dem som talar med sina barn om menstruation.
Informera andra barn
Många kände sig osäkra på att ge information till ett annat barn än sitt eget och
beskrev en rädsla att informera andra barn om sexualitet då de inte visste hur det
andra barnets föräldrar skulle reagera. Cecilia beskriver att hon inte tar det
initiativet själv:
Jag skulle inte ta det initiativet själv. Och skulle de ställa frågor jag skulle kanske ha en liten
annan strategi än vad jag hade haft med mina egna barn för man vet ju inte vad de andra barnens
föräldrar vill att deras barn ska ha för kännedom. Jag skulle vara lite försiktigare där.
–Cecilia
Cecilia väger in det andra barnets föräldrars åsikter i sitt svar, vilket till och med
kan leda till att hon använder sig av en annan strategi i svaren än vad hon skulle
28
göra med sina egna barn. Även Magnus har med i beaktande hur han tror att de
andra föräldrarna vill att han ska svara:
Jag tänker nog lite på hur liksom hur föräldrarna skulle vilja att jag skulle svara. Det är ungefär
som man får det där ”Om gud finns” eller så, så kanske man om det är religiösa föräldrar så
kanske man inte säger ”nej”.
–Magnus
De två exemplen ovan synliggör att föräldrarna känner en osäkerhet för att säga
något som skulle väcka negativa reaktioner hos andra barnets föräldrar. Detta kan
ha och göra med att sexualiteten är något känsligt och att föräldrarna lägger
informationen på olika nivåer beroende på vem det är som informerar. Som
Magnus beskriver kan exempelvis religiösa aspekter komma in, som har och göra
med olika livsåskådningar och det kan vara så att man inte vill hamna i konflikt
med det andra barnets föräldrar. Sexualiteten blir något privat (Rubin, 1984) som
ska upplysas om inom familjesystemet. Det blir påtagligt som vi kommer se
nedan i stycket ”Inflöde från andra vuxna” att föräldrarna själva vill tala med sina
barn om sexualitet, och de kan på det sättet resonera att andra föräldrar också
önskar detta samt att de ger bäst information själva till sina barn. Nedan följer ett
exempel på hur en moder inte ville orsaka uppståndelse bland de andra
föräldrarna:
Det kommer jag så noga ihåg. På fredagar fick de ta med sig sin favoritbok och så läste de den.
Och så var det en mamma där som jag tänkt på i efterhand, för hennes son favoritbok var en sån
bebisbok, nu kommer jag inte ihåg vilken av böckerna det var men, skitsamma. ”Hur det blir
bebisar” det var hans favoritbok. Den ville han ta med sig, men då sa mamma att han fick välja en
annan bok för hon ville inte vara den mamman som fick alla frågor från alla föräldrar när den
diskussionen kom upp. Och så tänkte jag i efterhand sen, för då var det ju blandade grupper och
han gick i den stora gruppen, 4-5åringar och jag tänker att det kanske hade varit en ganska
ypperlig bok att läsa för dem. Ehm, dem är ju så himla naturliga i den åldern, att det kan vara bra
att väcka det redan i den åldern liksom. Ju längre man väntar desto med komplicerat blir det
kanske.
–Maria
Här blir ett exempel på hur de interpersonella scriptet inom familjesystemet, att
det är okej att läsa en bok om hur barn blir till, inte är överförbara på de kulturella
scriptet att läsa böcker om hur barn blir till på förskolan. Modern i exemplet ville
inte vara den moder som ”fick alla frågor från de andra föräldrarna om
diskussionen kom upp”. Här förutsätter modern att det kommer väcka negativa
reaktioner, även om det för barnen, som Maria säger, hade varit ypperligt att lära
sig om hur barn blir till genom bilder och ord anpassade till ett barns öron.
Vad föräldrarna talar om med sina barn
I detta avsnitt presenteras de ämnen som tydligast framträtt när föräldrarna
beskrivit hur de talade med sina barn om sexualitet. Inledningsvis tar jag dock upp
hur de benämner barnens könsorgan.
Snippa och snopp
Samtliga föräldrar använde snippa och snopp förutom en förälder som använde
orden pingeling och snoppisnopp. Snopp och snippa var ord som barnen själva
använde, och fäderna var mer positiva till ordet snippa än vad mödrarna var. Det
var även ordet snippa som föräldrarna talade mer om, medan ordet snopp inte
analyserades av föräldrarna på samma sätt. Nedan följer två citat från fäderna
Daniel och Anders kring hur de ser på ordet snippa:
Tja, det funkar. Jag tycker inte att det är någon vidare laddning i nån utav dem utan jag tycker
29
jättebra… Eller det, [skrattar], jättebra? Det är as good as it gets. Det är… Om man ska prata
kuk eller fitta och sådär det är liksom, det är lite för vulgärt hårda ord sådär.
–Daniel
Snopp och snippa. Den låten som finns nu är ju helt fantastisk och den har ju gått i någon
discoversion där … Det är mycket, mycket bra ord. (…) Det har ju blivit som naturligt snopp
använder de ju men sedan snippa kom det är ju fantastiskt bra ord. När jag var liten, min mamma
sa framstjärt va fasen är det för ord? Det är helt sjukt! (…) Det [syftar till snippa, min anm.] har
samma klang som snopp. Det blir väldigt barnvänligt ord om någonting.
–Anders
Fäderna ovan är positiva till ordet snippa framförallt för att det känns som ett
barnvänligt ord och fungerar bra tillsammans med snopp. När föräldrarna
använder ord för könsorganen på ett positivt sätt kan det hjälpa barnen att stärka
dem i deras sexuella identitet (Schuhrke, 2000). Det blir klart att de sexuella
scripten över vilka ord vi kan använda till barnen har förändrats över åren, då
Anders beskriver att hans mamma sa ”framstjärt” då det vid den tiden inte fanns
något ”självklart” ord för att beskriva en liten flickas könsorgan. Detta kan
härledas tillbaka till forskningen från Gordon et al (1990) samt Schuhrke (2000)
där de beskriver att penis var ett ord som båda könen kunde lika bra till skillnad
från vagina som färre barn kunde. I citaten ovan framkommer att fädernas pojkar
använder snippa som ord för flickornas könsorgan, vilket visar på en förändring. I
citaten nedan framkommer dock att snippa inte ses som lika ”självklart” ord som
snopp gör, och det har tagit längre tid för mödrarna att anpassa sig till ordet. Sara
beskriver att hon inte riktigt vant sig vid ordet snippa ännu:
Jag gillar mer kliniska ord egentligen, men känns ju lite såhär hårt för ett barn. Snippa är jag
fortfarande inte riktigt van vid. Så känns ju fortfarande lite såhär, men det är ju bra mycket bättre
än i många såhär när man tittar i såhär äldre barnböcker när det är liksom pojke har en snopp
och flickan har ett hål, typ. Så då är det ju bättre att ha någonting att benämna det med så.
–Sara
Sara tycker att snippa är bättre än ingenting alls. Likt Daniel ovan så tyckte även
Sara att ”hårda” ord för könsorganen inte var lämpliga att använda i språket när
hon talade med barn. Modern Cecilia beskriver hur hon har börjat använda snippa
sedan hennes barn börjat använda ordet:
Jag var inte så bekväm med det här snippordet. När mina flickor var riktigt små så sa dem slida.
Men sen när de blev äldre och började prata med sådana saker med jämnåriga barn och kanske
med andra vuxna då har snippa kommit in. Och det är ett ord som dem trivs med och då har jag
tagit över det. Men då har vi pratat om det att man kan säga olika man har, det finns olika namn
på könet. Och även på mäns kön.
–Cecilia
Cecilia använde ordet slida först, men tog över ordet snippa när hennes döttrar
valde att använda ordet. Det öppnade också upp för en möjlighet till att ge barnen
mer information kring sexualiteten, att det finns olika namn för att benämna
könsorganen med. Karin fick ”växa” in i ordet:
Snippa har jag väl fått växa in i tror jag. Det var väl lite sådär, vad ska vi… Ja, det hade jag nog
problem med i början tror jag. Nu tycker jag inte... Nu är det ju där och eftersom de använder det
så får jag ju också använda det.
–Karin
Likt Cecilia hade problem med att anamma ordet snippa från början hade även
Karin problem med det. Maria nedan beskriver att hon själv inte hade något ord
30
för sin snippa när hon var liten. Hon beskriver också att hon inte kände något
direkt behov av det när hon var liten och hon tycker att snippa låter som ett
påhittat ord:
Snopp tycker jag är bra men alltså snippa, [fnissar], det låter, ja det låter lite såhär ”vi måste
hitta på någonting å säga”. Fast jag vet ju inte heller å andra sidan vad man ska säga istället. Jag
kan inte minnas mig, jag vet att jag frågade min mamma någon gång vad dem sa, vad dem sa ni
när vi var små, men jag tror bara vi sa rumpan. Asså, jag har inget minne av att man hade ett
specifikt namn eller att man behövde ett namn liksom. Jag har inget minne av det.
–Maria
Föräldrarna som intervjuats är i 30-årsåldern och skulle därmed vara födda
ungefär samtidigt som barnen i Gordons (1990) studie. Ett antagande kan göras att
föräldrarna också hade större kunskap om ordet penis än ordet vagina när dem var
små (eller motsvarande ord för könsorganen). I och med lanseringen av ordet
snippa får även dessa mammor ett nytt namn på deras eget könsorgan som de inte
hade som små flickor. Något som förstärker tesen är att Maria uttrycker att de inte
hade ett ord för snippan när hon var liten. Det kan därmed bli svårare för dem att
anamma ordet lika självklart som deras barn har gjort. Karin och Cecilia beskriver
att eftersom barnen själva använder ordet gör dem det också. Här är omgivningens
inflöde (Payne, 2008) till barnen viktigt för användandet av ordet snippa bland
barnen. Om barnen talar om snippor och snoppar på exempelvis förskolan med
andra vuxna och barn som Cecilia beskriver, eller har sett ”Snopp och snipplåten”
på Bacillakuten, som Anders tar upp i sitt exempel, så blir det lättare för barnen
att erövra ordet och göra det till sitt eget när det inte är lika självklart att använda
det för föräldrarna. Och även om föräldrarna inte är helt överförtjusta i ordet som
Sara beskriver, så använder de ändå ordet vilket gör att det befästs i
familjesystemets genomflöde och kommer tillbaka positivt i utflödet samt i
återkopplingsslingor (Payne, 2008). Detta kan även ha bidragit till att ordet snippa
idag har blivit ett etablerat ord i samhället. 2006 kom ordet med i Svenska
akademins ordlista (Milles, 2008) och nu ca 10 år senare märks i citaten från
föräldrarna att det är ett ord som är väldigt etablerat i de flesta familjer med
förskolebarn. Föräldrarnas exempel ovan kan därmed hinta om att ordet snippa nu
blivit till norm för flickors könsorgan.
Hur barn blir till
Något som ofta kom upp i intervjuerna med föräldrarna på frågan om vad
samtalen handlade om var samlag, eller ”hur barn blir till”. Föräldrarna beskrev
olika känslor kring att tala om samlag. Maria kände att det var svårt att lägga
samtalet på rätt nivå så det inte skulle bli för invecklat eller skrämmande:
Det jag tycker är svårast, det är ”såhär gör man barn” eller liksom, det här, ”det här gör vi när
ni sover”. Annars så tror jag, tycker inte att asså svårt när de frågar och så.
Intervjuaren: Men det är det du tycker är svårast liksom, att berätta om själva samlaget?
Ja, jag tror att det är just det som är liksom, eller hur man ska förklara, man får ju inte göra det
för svårt eller invecklat heller, liksom så eller att det kan bli skrämmande i det man gör eller asså
så.
–Maria
Maria ville inte att det skulle bli skrämmande för barnen att förklara för barnen
hur ett samlag gick till. Även Cecilia nedan tyckte det var viktigt att samtalet inte
skulle bli skrämmande för barnen:
Jag tror, jag tycker nog inte att något är särskilt svårt men, jag tycker kanske att det är lättare att
prata om känslor och relationer än att prata om sex-biten. (…) Jag har inte egentligen någon vana
vid att klä de här orden i barnanpassade ord. Så det har jag liksom sådär känna mig fram
31
litegrann. Så att det blir på en nivå som barnen kan hantera så de inte blir skrämmande för dem
och ja. På en schysst nivå helt enkelt.
–Cecilia
Cecilia och Maria beskriver att det blir svårare att tala samlag än om andra saker
just för att det inte finns några barnanpassade ord och de inte vet vart de ska lägga
nivån. De känner en rädsla för att skrämma barnen vilket kan bero på att samlag är
just ett vuxet sexuellt script, och ingenting som barn ska vara involverade i på
något sätt. Maria nämner även ”det här gör vi när ni sover”, vilket speglar scriptet
att föräldrar och barns privata sexuella sfär inte ska korsas (Gagnon & Simon,
2004). Det är även ett tabu för föräldrar att ha sex inför sina barn, och samlag är
något som barn därmed inte kommer i kontakt med (Josephs, 2015) och barn har
därmed en liten förståelse för vuxnas sexualitet (Gordon et al., 1990). Det är här
det kan uppstå problem för föräldrarna, då de inte vill ge barnen för mycket
komplex information som på något sätt kan uppfattas skrämmande. Fadern Johan
påtalar när han förklarar hur ett samlag går till för sina barn att det bara är vuxna
som får göra så:
Och de har frågat varför man är olika. Då har jag sagt i princip samma sak att det är för att man
sen ska kunna göra barn och när man gör barn då stoppar man snoppen i slidan så att säga och
det är så det går till men det är bara vuxna som ska göra så
–Johan
Johan förklarar hur ett heterosexuellt samlag går till för sina barn på att enkelt sätt
och tycker inte att det känns svårt att tala om. Heterosexualiteten kan i samhället
ses som mer naturlig då den är reproduktiv och något som vi människor inte
skapar utan något som ”finns” prediskursivt då det råder en könsmaktordning i
samhället enligt Rubin (Mattsson, 2015). Därför kan föräldrarna tycka att det är
lättare att förklara det heterosexuella samlaget då det är något som kan anses vara
”naturligt” och fyller en funktion och är en stark norm i samhället. Sara tyckte
även hon att det var lättare att tala om sex än om känslor:
Det är egentligen, alltså, sex är lättare att prata om än känslor. För att det är mer konkret. Eller
att typ ”hur blir ett barn till” är lättare att förklara än varför blir man kär i någon. För att det är
ju mycket mer såhär konkret och biologiskt liksom så.
–Sara
Anders beskriver att när han talar om hur barn blir till att han också försöker
förklara så enkelt som möjligt:
Han har frågat litegrann om hur barn blir till och då har jag förklarat, vi går inte in på några
detaljer, vi säger att en mamma och en pappa skapar ett barn vi har inte pratat om
provrörsbefruktning eller något annat sådant avancerat, det känns inte relevant för honom. Utan
vi har gått på basic.
–Anders
Anders talar att han ”går på basic”, vilket förstärker tesen att det finns en
heterosexuell könsmaktsordning (Mattsson, 2015) där det heterosexuella samlaget
ses som det ”naturligt grundläggande”. Detta påverkar hur vi gör kön och skapar
skillnader mellan femininiteter och maskuliniteter (ibid). Då det heterosexuella
samlaget hamnar i fokus i samtalet, bidrar det också till att andra sexualiteter
osynliggörs. När Anders beskriver att de har gått på ”basic” kan det även förklaras
med det som togs upp i avsnittet ”Hitta rätt nivå”, att bara ett fragment av det
sexuella scripten kommer upp i samtalet med barnen (Gagnon & Simon, 2004).
Likt vi beskriver för barn att ”gå inte för nära spisen, den är varm” när de är små
kan vi säga ”mamma och pappa skapar ett barn” för att förenkla informationen.
32
Med tiden kan föräldrarna lägga till mer information i samtalet med barnet. Spisen
är varm när lampan lyser, vi behöver vrida på knappen för att den ska bli varm
etcetera (ibid) och med tiden kan föräldrarna även lägga till mer information om
”hur barn blir till” beroende på hur de bedömer barnets mognad.
I och med barnens sexualiseringsprocess kommer de få mer och mer information
när de växer upp i form av föräldrar, men även inflöde (Payne, 2008) från
omgivningen vilket kommer göra att de med tiden kan ta till sig mer information.
Föräldrarna kände dock en oro för när barnen skulle bli äldre och att frågorna
därmed skulle bli fler och kanske svårare att besvara. Detta är något Magnus
nedan befarar:
Än så länge är de ju så unga så att så det känns inte.. De har ju ganska enkla frågor att besvara
och så, så att… Det kan säkert bli värre…
–Magnus
Johan upplever att barnen på 3-6 år är något unga för tillfället, men att det kan
komma att bli mer aktuellt ju äldre de blir:
3-6 år har jag tyckt eller upplevt vart kanske lite för tidigt, på ett sätt. Jag tror att det kommer bli
mer aktuellt nu ju äldre de blir.
–Johan
Det kan vara vanligt att tala med yngre barn på ett förenklat sätt för att när de blir
äldre lägga till mer information för att informationen ska bli så otvetydig som
möjligt (Gagnon & Simon, 2004). Ju äldre barnen blir desto mer komplex
kommer världen bli för dem och ju mer kommer de socialiseras in i samhället och
de sexuella script som råder, vilket föräldrarna kan påverka till stor del om de
talar om sexualitet med sina barn. Om de inte talar med barnen kommer barnen
istället söka informationen från sina jämnåriga kamrater, vilket gör att inflödet
inte alltid blir korrekt information, då kamraterna kan ha fått felaktig information
från sina föräldrar om hur exempelvis barn blir till (ibid).
Nakenhet
Freuds teori var att barn som är 3-6 år befinner sig i det falliska stadiet. Detta
innebär att de riktar sitt intresse mot könsorganen, upptäcker sin kropp och får ett
intresse hur andras könsorgan ser ut (Bergenheim, 1994). Exemplen nedan visar
på att barnen visade ett intresse för hur andras nakna kroppar såg ut. Det märktes
även att föräldrarna var medvetna om att nakenhet är något som man ska vara
diskret med vilket de även förmedlade till sina barn:
Jag har märkt att när vi varit i simhallen ibland i duschen att de bara kan titta väldigt mycket på
andra människor, andra nakna människor. Väldigt, väldigt indiskret kan de titta. Ställa sig och glo
och då har vi fått prata om det att man får vara lite diskret när man tittar på andra människor.
–Cecilia
Här lär sig barnen det sexuella scriptet att vi inte ställer oss och glor på
främmande människor som är nakna, då nakenhet är något privat och något
människor inte vill skylta med. I exemplet nedan från Maria kan vi få en
förklaring till varför scriptet uppstått, att vi inte känner oss bekväma med att bli
stirrade på när vi är nakna:
…min sambo tycker att allt sånt här är jättejobbigt. Och därmed fascinationen över hans snopp
och liksom sådana saker och gärna vill titta på när han duschar och vara med för det är
jättefascinerande. Men jag tror för att jag vet inte, för jag har alltid duschat med min pappa och
33
gått med honom i simhallen och sådana saker jag tror att ju mer man skyler, ju mer man gömmer,
desto mer spännande blir det. Sen kan jag mycket väl förstå honom att det inte är roligt att duscha
när det sitter en 3-åring och en 6-åring och tittar. Jag tycker inte heller att det är jätteroligt, fast
vi ser likadana ut [skrattar].
–Maria
I Rubins (1984) sexualitetshierarki är privat sexualitet mer önskvärd än offentlig.
Nakenhet är något som hör till privatlivet då vi lärt oss att skyla våra kroppar.
Cecilias exempel beskriver just detta, i det offentliga rummet bör vi ej ställa oss
och glo på nakna människor då det blir ett intrång i deras privata sfär. Sexualitet
utanför samma generation ses även det som ett normbrytande beteende (Rubin,
1984). Förhållandet vuxen/barn blir mer laddat utifrån vår kulturs syn på den
nakna kroppen om vi stöter på den i badhuset, än om två små barn skulle titta på
varandras nakna kroppar efter simskolan i samma duschrum. Åldern blir en viktig
faktor, men kanske är det ändå mer accepterat för barnet att ställa sig och glo i
badhuset på vuxna, mot bättre vetande, än om en vuxen skulle ställa sig och glo
på ett naket barn då vuxnas och barns privata sexuella sfär inte ska korsas
(Gagnon & Simon, 2004). En vuxens blick är sexualiserande medan ett barns bara
är nyfiken. Marias barn tycker det är fascinerande att se en manlig kropp, vilket
ses som ett utforskande och många barn hade upptäckt den visuella skillnaden
mellan olika nakna kroppar. Några av pojkarna hade jämfört sin snoppstorlek med
sin pappas och många var intresserade av hur individer av annat kön än sitt eget
såg ut:
Ja men som igår då frågade han varför han inte hade bröst. Då sa jag för att hans mamma har ju
bröst, och de ser annorlunda ut än han, men att han har ju också bröst men han förstår ju inte att
hans inte är så stora. ”Och det är för du har inga mjölkkörtlar, du ska inte producera mjölk till ett
barn som har vuxit i din mage.” Det är som ”okej”. Det blir för abstrakt för honom. Så, då säger
man bara att ”mammor har bröst och pojkar har inte stora bröst”. Det är som man, vi skapar en
definition på. Sen är det som sagt att man kan ha bröst och känna dig som något annat och det blir
för avancerat, det är ingenting som han kan… Jag tror inte att han har förmågan att förstå den
delen. Han är bara fem. (…) Det är också så en visuell skillnad han kan se. Asså, och det och då
och sådana saker är inte så svåra att förstå. Han ser ju att mamma har en snippa och då kan han
ju förstå att det har ju inte han. Han har ju en penis.
–Anders
Det Anders beskriver i sitt exempel är att hans son ännu inte har fått någon
förståelse för att det biologiska könet inte behöver överrensstämma med den
upplevda könsidentiteten, utan fokuserar på det visuella, det vill säga män har
penis och kvinnor har stora bröst. Anders själv uppger under intervjun att han är
medveten om detta, det vill säga Rubins tankar om att en människa kan uppleva
sig själv tillhöra ett annat kön än vad den fysiska kroppen representerar. Han
uppger dock att hans son är för liten för att ta in de aspekterna i hans ålder och han
begränsar därmed informationen till det visuella som därmed blir lättare att
förklara för sonen. Butler menar att vi tenderar att uppfatta det vi tolkar som ett
biologiskt kön som något som ”är” och inte något vi skapar (Mattsson, 2015),
vilket även Anders exempel belyser. Anders förenklar världen för sin son och ger
honom bara en del av informationen (penis=man, snippa=kvinna) då han anser att
sonen är för ung just nu för att förstå de komplexa konstruktionerna av kön och
könsidentitet. Förklaringen blir konkret för sonen och därmed lättare för honom
att förstå. Detta argument stärker han även då det finns en släkting i deras familj
som genomgått könskorrigering, vilket sonen i början har haft svårt att förstå:
En av deras morbröder är biologisk moster t.ex. och det är väldigt svårt för dem att förstå den
delen för då går de ju på ett uppfattat utseende innan en könskorrigering har skett. Den delen av
34
sexualitet var lite konfunderande för dem i början men nu är det inget som de reflekterar över
överhuvudtaget.
-Anders
Det visuella blir lättare för sonen att ta till sig då det finns en visuell skillnad att
se. Enligt citatet ovan så var det svårare för honom att förstå morbroderns
könskorrigering i början och under processen. När sedan korrigeringen blivit klar
och den visuella skillnaden går att se hur han morbrodern ser ut nu blir det lättare
för barnet att förstå. Detta visar också på att barn har förmåga att anpassa sig till
förändringar.
Utforskande av kroppen
Flera föräldrar beskrev barnens onani som utforskande lekar och kopplade inte
automatiskt beteendet till en medveten handling. Anders anser att hans barn har en
sexualitet, som barnet upptäcker via ett utforskande av sin kropp:
Ja, jag tror inte han förstår vad det är som sagt, men de har en sexualitet. Det märker man på
honom han har hittat en sån. Och han utforskar ju sin kropp. Han förstår inte vad det är, men han
utforskar. Det är någon form av sexualitet.
–Anders
Då Anders beskrev att hans son utforskar sin kropp, lägger även Cecilia till att det
är en nyfikenhet som styr hennes barns utforskande:
Jag tycker att det är naturligt att de gör det. Precis som de är nyfikna på hela sin kropp, att de
även är nyfikna på sitt kön och utforskar det.
–Cecilia
Cecilia talar även om att det är naturligt att de utforskar sina kroppar. Daniel
nedan beskriver inte att han uppfattat att hans barn masturberar, utan att det mer
handlar om att ”göra av händerna” någonstans:
Vi brukar säga att man får leka med sitt könsorgan när man är själv. Att det är en privatsak typ.
Inte när man sitter och tittar på tv eller så. [skrattar]Men det är inte på det sättet jag upplever inte
att det är så att de masturberar eller något sånt det är inte på det sättet utan det är för att det
sitter samma som att pilla sig i håret såhär. Lite, något som liknar det eller peta sig i näsan eller…
[skrattar] Det är en grej som man kan dra i, ja någonting, någonstans så gör du av händerna. Det
är på det sättet jag har upplevt det.
–Daniel
Gagnon och Simon (2004) beskriver att det är i samtalen och interaktionen med
föräldrarna i barndomen som grunderna för de sexuella scripten skapas.
Föräldrarna tolkar barnets frågor och beteende samt tillskriver det sedan en
sexuell innebörd eller inte, vilket barnen själva inte är medvetna om. Föräldern
kan således avleda icke önskvärda beteenden eller visa att barnet gör fel (ibid.)
Exemplen ovan visar att föräldrarna inte jämställer barnens onani med den vuxnas
sexuella script för onani, utan tolkar den som ett utforskande. Daniel tolkar
handlingen till något omedvetet. Daniel tillskriver inte att de tar på snoppen just
för sexuell njutning, utan tänker att det är jämställt med samma njutning man kan
känna när man pillar sig själva i håret. Anders beskriver utforskandet som
omedvetet hos sitt barn. Cecilia talar om att det är naturligt att de utforskar sina
kroppar, vilket kan tolkas som en mer essentialistisk syn på sexualiteten (Rubin,
1984), att det är något som finns inom oss som vi föds med.
Onani är ett begrepp som är mångfacetterat och kan används för att beskriva en
35
handling som utförs av en vuxen med en utvecklad sexualitet (Gagnon & Simon,
2004). Det kan bli svårt för föräldrarna att översätta de vuxnas sexuella script för
onani till barnen, och använda samma begrepp för att beskriva barnens
handlingar, då ordet onani kan verka något grovt när det handlar om barnens
utforskande (ibid), eller kanske ”för sexuellt”. Föräldrarna tillskriver beteendet
som ett utforskande, vilket gör att föräldrarna skilje sin egen och barnens
sexualitet ifrån varandra. Likt ordet ”snippa” har skapats för ett barns öron kanske
det kunde hjälpa föräldrar att sätta ord på sitt barns beteende om ett mer
”barnvänligt” ord för onani fanns att tillgå. Dock väljer modern Cecilia att
beskriva hennes barns utforskande i citatet på s. 22 som just onani, ”hon kan
onanera, och liksom ta på sig själv på ett sätt som hon tycker är skönt”, vilket
även blir ett synliggörande av hennes barns utforskande som just onani. Exemplen
ovan behandlade föräldrar som såg beteendet som något omedvetet, dock fanns
det även andra exempel på när handlingen var medveten hos barnen. Maria
beskriver hur hon har frågat sin dotter kring onani när de sitter och tittar på TV
tillsammans:
Man märker ju bland annat då att, ehh, att när man tittar på tv t.ex. att när man inte ser, kan de
sitta och ta på sig själv och pilla så. Och att man… För ibland brukar jag ju, utan skuld, fråga om
det asså, om, det kliar för man liksom, har du svamp eller liksom, mask eller liksom är det bara
skönt? Nej, det är bara skönt säger dem.
-Maria
Maria betonar att hon frågat utan att försöka skuldbelägga om det kliar, vilket
barnet har sagt att det inte gör, utan att det bara är för att det är skönt. Även Karin
beskriver att hon tror att barnet känner något när de rör sig själva:
Men jag tror ju absolut att de är medvetna om sina kroppar och jag tror att de känner någonting
om de rör vi sig själva, det tror jag ju. Jag tror ju inte att min sons snopp bara är där för att kissa
med utan jag tror ju att han har nån, annars hade han ju inte gått omkring och pillat på den hela
tiden. Och samma sak med flickan. Så någonting finns det säkert men inte som i den vuxne. Det
tror jag inte.
–Karin
Marias barn uttrycker att de tog på sitt kön för att det var skönt, vilket kan tolkas
som en medveten handling vilket även Karin ansåg att hennes barn gjorde. Frågan
är om det i dessa fall hade varit mer legitimt att etikettera barnens handlingar med
”onani” då de beskriver en medveten handling för att göra det skönt för sig själva
och tydligt blir ett sexuellt beteende. När föräldrarna ser att sina barn tar på sig
själva, tillskriver de handlingen som sexuell eller inte. Deras tolkning blir därmed
viktig för barnens uppfattning av beteendet då föräldrarnas respons påverkar dem.
Här kan även moral komma in som en del i bilden (Gagnon & Simon, 2004). Om
föräldrarna exempelvis ser att barnet tar på sina genitala och reagerar med ”usch”
eller ”fy” lägger den förälder en moralisk aspekt i onanin vilket i sin tur påverkar
hur barnet uppfattar och tolkar sin onani (ibid). Föräldrarna såg inte barnens onani
eller utforskande av könsorganen som något problematiskt i sig, dock framkom ett
tydligt sexuellt script, vilket var att barnen inte fick ta på sina könsorgan i
offentliga miljöer eller inför andra människor. Maria beskriver nedan hur hon har
talat med sina barn:
Asså vi har sagt till mina barn att det är okej, fast man får göra det själv när man är på rummet
för det är ingen annan som behöver titta på det, så. Eh, för jag tycker ändå att det är privat. Jag
tycker det är helt okej men jag tycker inte att man ska göra det när man sitter och äter mat eller
när alla sitter i soffan och tittar på tv det är inte… Det tycker jag inte, så gör man inte. Men man
får jättegärna göra det liksom.
–Maria
36
Maria har sagt att det är något privat som barnen får göra när de är själva. Även
Cecilia tycker att onanin är något som hör till privatlivet och ingenting som man
sitter och ”flashar” var som helst:
Sen har vi pratat om det hemma med. Lilltjejen har varit nyfiken på att ta på sig själv att man kan
göra det när det är lugn och ro omkring en och man kan göra det när man ligger i sin säng.
Försöker att, hur ska jag säga, det där tycker jag har varit lite svårt. För jag vill inte pådyvla dem
skuld och skam kring onani eller att utforska sin kropp. Men ändå vill vi att de ska förstå att det
här är ingenting man sitter och flashar var som helst. Utan att det är någonting som hör till
privatlivet. Det är något som jag tyckt varit svårt att veta balansgången där. Och det är mycket
möjligt att jag kanske har gjort fel, att dem trots allt har fått en känsla av att ”aha, det här är
något som är lite hemligt”. Barn fattar ju jättetidigt att det här med könsorgan och sexualitet är
någonting som är lite laddat, det är någonting som lite hemligt och lite hysch,hysch, de snappar ju
upp det.
–Cecilia
Både Maria och Cecilia gav förslag på var barnen kunde vara när de onanerade,
på sitt rum eller i sängen. Saras pojke stötte på patrull bland de vuxna angående
plats där det var tillåtet för honom att utforska sig själv:
Ja fast han var lite arg en gång för att dagis hade sagt till honom en gång att så gör man inte här
det är man hemma och när jag kom hem så sa jag att vi kan inte gör det här det får du göra när du
är själv och då tyckte han att det var ett jäkla tjat att han inte fick göra det någonstans.
–Sara
Här blir det tydligt i exemplet från Maria, Cecilia och Sara att deras barn tolkat in
att det finns något som är tabu inom sexualiteten, nämligen att utföra den i
offentligheten (Rubin, 1984). I exemplen ovan förstärks Rubin (1984) teori om att
sexualiteten anses höra hemma innanför hemmets fyra väggar, där den i det
privata inte ses som något problem. Föräldrarna instämde i detta då de hänvisade
barnen till sina rum men de ville samtidigt inte pådyvla barnen skuld och skam i
samband med deras onani. Det fanns vissa regler även i hemmet, inte vid
matbordet, inte framför TV:n så själva familjesystemet (Schjødt & Egeland,
1994) sätter upp gränser för vad som är tillåtet och inte. Detta blev tydligt för
Saras pojke när han fått instruktioner från dagis att ”det där får du göra hemma”
och när han kom hem så sa modern att ”det där får du göra på ditt rum”. Där
krockade familjesystemet med förskolesystemet då förskolan inte var medveten
om de regler som gällde hemma i pojkens familj vilket på ett sätt ledde till att
pojken blev upprörd. Detta visar på hur komplexa de sexuella scripten kan vara,
för även om normen säger att det är tillåtet att ha sex i sitt eget hem så finns det
även en rad olika regler och normer inom hemmets väggar kring när, var och hur
vi får ha sex (Mattsson, 2015). Det blir även tydligt att barnets sexuella handlingar
(medvetna eller omedvetna) blir något som föräldrarna inte önskar ta del av då de
tillhör privatlivet som Cecilia beskriver det. Nedan följer ett annat exempel på
detta:
Det är klart att man ehm, inte liksom, viker ut sig själv om vad jag själv har för sexuella
preferenser eller, men. Rent allmänt så kan jag prata om det helt obehindrat. Jag tycker att det är
en naturlig del av våra, att vara människa. Så på det sättet men jag, jag tror inte att jag skulle, jag
skulle dra mig för att säga hur JAG är som sexuell människa, det, dit vill jag inte gå.
-Daniel
Även föräldrar vill ha sitt sexliv dolt för barnen, och ett barn vill inte se sin
förälder som en sexuell varelse (Gagnon & Simon, 2004) vilket även får stöd av
Daniels citat ovan, där han beskriver att han inte har något emot att tala om
sexualitet generellt med sina barn, men att han ogärna önskar blanda in sin egen
sexualitet i samtalet. Detta kan också förstärkas av att sex inte bör vara
37
generationsöverskridande enligt Rubins (1984) sexualitetshierarki. Därmed blir
barnens onani något som föräldrarna inte önskar någon insyn i likväl som Daniel
vill hålla sitt eget sexliv privat och fritt från barnens insyn.
Gränser och övergrepp
Något som framförallt mödrarna var oroliga för var hur de skulle tala med sina
barn om att det finns en risk att de kan bli sexuellt utnyttjade. De kände en oro för
att skrämma sina barn men samtidigt ville de att barnen skulle veta vad som var
okej att någon gjorde med deras kroppar och inte. Maria vill att det är viktigt att
barnen får veta var gränserna går för vad andra får göra med deras kroppar och
hon önskar skydda sina barn:
Sedan är det viktigt att de får veta att det är inte okej att någon tar där eller petar där, och man
måste säga till om någon gör sådana saker och så. Samtidigt vill man ju inte berätta och prata för
mycket om det för jag vill ju fortfarande inte att, jag vill ju fortfarande helst att de inte ska veta.
Alltså man vill ju hoppas och tro att de inte ska bli utsatt för något samtidigt, asså, sådana saker.
Det är väl det man är mest rädd för. (…) Jag känner nog att jag vill skydda dem från det här, att
de ska vara barn så länge som möjligt och inte behöver veta hur allt funkar. Men man kanske gör
dem en björntjänst det kanske är bättre ju tidigare man pratar om sådana här saker med tanke på
allting man faktiskt kan bli utsatt för.
–Maria
Maria funderar över om hon gör barnen en björntjänst om hon inte börjar tala om
risker tidigt, samtidigt som hon vill att de ska få vara barn så länge som möjligt.
Även Cecilia tycker ämnet är svårt och har reflekterat ihop med sin sambo och
andra vuxna:
Det jag har funderat på som jag har reflekterat kring både med min sambo och andra anhöriga är
ju det här med sexuella övergrepp. Att det finns vuxna som kanske inte vill barn väl. Det är ju
ingenting man liksom vill oroa sina barn för men samtidigt så vill jag ju också förmedla till dem
att om det skulle hända, om det skulle vara någonting om de… Jag har nog pratat om det med dem
om någon skulle göra något mot dig som inte känns okej. Prata med mig och pappa eller någon
annan vuxen som du känner förtroende för. (...) Det där kommer ju in när barnen börjar vidga
sina vyer och befinner sig på andra arenor utanför familjen. Jag tror att många vuxna kan känna
igen sig i det, jaha, vad träffar mina barn för vuxna nu och vad kan hända i de relationerna? Att
man inte har helt järnkoll på sitt barn hela tiden. Så det har jag där, har varit svårt att veta hur
mycket kan jag berätta om det här utan att det blir otäckt eller att skrämmande för mitt barn men
ändå vill man förmedla det här prata med oss om det skulle vara någonting.
–Cecilia
Cecilia likt Maria ville att barnen skulle prata med dem om någon utsatte dem för
något som inte känns okej. Cecilia har också känt en oro för hur mycket hon ska
berätta. Cecilia och Maria är mödrar till flickor, medan Karin nedan har både en
flicka och en pojke. Hon reflekterar på följande sätt kring hur hon gör skillnad på
sina båda barn:
Där skäms jag litegrann för jag.. Där är väldigt mycket skillnad på pojke/flicka. Den brottas jag
med, för det är det och det är väl just.. En av mina största fasor är pedofiler, naturligtvis och där
är ju... I min värld något mer oskyddat för en flicka som tar på sig själv jämfört med en pojke som
drar sig i snoppen. Det är på något sätt mer sårbart.
Intervjuaren: Är det typ på badstranden och sådär?
Ja, i såna, precis i regel när man är nakna, annars är det ju bikini. Och han skulle jag kunna låta
vara naken men inte henne.
Intervjuaren: Just med tanke på pedofil…
Ja, faktiskt. Och jag känner också på dagis känner jag, där är jag mer noggrann med vem som har
hjälpt henne på toaletten och sådana saker. Och även om jag vet att det kan vara lika för grabbar
så känns hon mer sårbar helt enkelt. Och därför är jag nog om mig och kring mig där vilket
säkert, kanske inte är rätt men det är…
Intervjuaren: Men är det annorlunda om ni är hemma och du ser flickan tar på sig..?
38
Ja, då är det annorlunda. Då får de göra precis som de vill, det bryr jag mig inte om. Utan det är
mer när man är mer i det offentliga rummet så är det mer... Jag tror man reagerar mer på bussen
exempelvis om man ser en flicka som sitter och gräver sig i trosorna än en pojke som sitter och
gräver sig i kalsongerna, det är nog mer… Jättekonstigt, men det är så det ser ut idag och då får
jag skydda det.
– Karin
Citatet från Karin beskriver tydligt hur hon brottas med att hon skiljer på sin syn
och sitt agerande utifrån sina barns olika kön och hon pratar om sin flickas
sexualitet som något hon känner ett större behov av att skydda och något som mer
är sårbart än hennes son sexualitet. Även Maria och Cecilia är mödrar till flickor
och de uttrycker en oro för att deras flickor ska bli utsatta för sexuella övergrepp.
De uttrycker också en oro för hur de ska tala om risken att bli utsatt för ett sexuellt
övergrepp med sina barn. Gagnon och Simon (2004) skriver att könsidentiteten är
något som skapas tidigt i livet, och är oftast det första som tillkännages efter ett
barn är fött (om informationen inte redan framkommit under rutinultraljudet). De
skriver vidare att könsetiketteringen är något av det som mest kommer forma
barnet under barndomen (ibid.), då vi behandlar barn olika utifrån deras kön
(Mattsson, 2015). Att vi behandlar flickor och pojkar olika kommer även att
påverka deras sexuella script, där vi exempelvis lär döttrar att skyla sin kropp och
sitta med benen ihop (Gagnon & Simon, 2004). I studien från Friedrich, Sandfort,
Oostveen och Cohen-Kettenis (2000) visade det sig att pojkarna i Holland samt
USA var mer benägna att visa sina könsorgan för andra barn och vuxna, ta på sina
könsorgan och att onanera än vad flickorna var i de båda länderna, vilket kan ha
att göra med att vi accepterar att pojkar uttrycker sin sexualitet på ett mer öppet
sätt än vad vi tillåter flickor. En bidragande orsak till detta kan vara det
viktorianska kvinnoidealet från 1800-talet. Då sågs barnet som oskuldsfullt och
något som skulle skyddas genom deras moder som också hon skulle vara
oskuldsfull och ren, vilket då även blev en egenskap som tydligt tillskrevs
kvinnan (Bergenheim, 1994). Delvis lever denna föreställning kring döttrar och
deras mödrar kvar än idag efter vad dessa mödrar berättar, då Karin inte upplever
att hon behöver skydda sin son på samma sätt som hon behöver skydda sin dotter.
Barndomen anses fortfarande som oskyldig, just kanske för att barnens okunskap
gör att de inte förknippar eller tillskriver sexuella handlingar som just sexuella
(Martin, 2014), deras sexuella script har inte utvecklats fullt ut ännu. Detta lämnar
ett utrymme för vuxna med ont uppsåt att utnyttja denna okunskap till sin egen
fördel på barnens bekostnad. Mödrarnas vilja att skydda sina barn från dessa
människor som utnyttjar situationen framkommer tydligt från citaten och kan även
härledas tillbaka till den viktorianska eran, då detta ansvar även låg på kvinnan.
Dock syns en utveckling från den viktorianska eran, de alla hamnar i ett dilemma
när de ska tala sexuella övergrepp med barnen då de vill förmedla den mer
liberala syn vi idag har på barns sexualitet där den inte bara ses som något som
ska skyddas och tystas ner. Å ena sidan vill de inte berätta för mycket och
skrämma barnen, å andra sidan vill de inte att barnet ska bli just utnyttjat vilket
skapar ambivalensen om vad och hur de ska tala med barnen.
Sexuella variationer
Ett annat tema Rubin (1984) har är homosexualitet kontra heterosexualitet, och
under intervjuerna blir det glasklart att föräldrarna vill förmedla att det finns olika
sexuella läggningar och de beskriver det genom kärlek, att man får tycka om vem
man vill och att ”den man älskar, den älskar man”. Även detta är något som har
förändrats sedan cirkeln publicerades på 80-talet och det är mer accepterat idag att
leva i en samkönad relation (Johnsdotter, 2012) genom att det idag till exempel är
39
lagstiftat att två personer av samma kön kan ingå äktenskap. Dock verkar
föräldrarna vara medvetna om att homofobin fortfarande lever kvar, vilket är
åsikter som de inte vill att deras barn skall anamma. Johan beskriver att han
försöker vara övertydlig om de ser två män håller hand på stan:
Jag försöker vara extra övertydlig när det kommer till sammanhang och vi varit ute på semester
och vi ser två killar som går hand i hand så har vi noterat det allihopa och då har jag sagt det att
är jättefint. Om man är kille så kan man tycka om en kille och man får göra det, det är helt okej.
Så där är jag nästan övertydlig.
–Johan
Det Johan gör med sitt exempel är att han synliggör homosexualiteten och
uppmärksammar barnen på att det är något ”jättefint”. Sara är medveten om
vilken värdering omgivningen kan lägga i att en pojke och flicka leker
tillsammans, och hon önskar avromantisera olikkönade relationer:
När han var yngre försökte jag helt undvika att romantisera relationer mellan könen för han har
ju mycket tjejkompisar. Och då var det så att släkt kunde säga att liksom ”är du kär i henne” eller
så men då försökte jag få bort det. Utan han fick själv ta upp det när det var någonting som var
aktuellt att ta upp för honom. Men andra sexuella läggningar och så försöker jag mer att det
kommer in naturligt i samtalen hela tiden än att man ska ta upp det som en specifik punkt med
honom.
–Sara
Sara försöker få in att det finns andra sexuella läggningar naturligt i samtalen till
skillnad från Johan som uppmärksammade det extra mycket om tillfälle gavs.
Karin nedan beskriver att det kommit naturligt för hennes barn:
Att det är viktigt att man får tycka om vem man vill och att man tycker om folk på olika sätt. Vi har
många i vår omgivning som har två mammor eller två pappor eller sådär. Så det är, det har inte
blivit, det har tack och lov kommit naturligt och det har aldrig ifrågasatts av våra barn, ”varför
har dem två mammor” eller ”varför har dem två pappor”. Ehm. Utan det handlar liksom bara om
kärlek.
–Karin
Då Karin beskriver att det kommit naturligt för hennes barn och inte har
ifrågasatts skiljer det sig från hur Marias barn har agerat då de har ifrågasatt om
man kan bli kär i någon av samma kön:
Det är för mig inget konstigt, inget annorlunda. Det kan ju väcka, kan man märka på 6-åringen
”men neeej, man kan ju bara bli kär i killar”. ”Nej, men så är det ju inte.” Då kan jag känna att
vi, eller dem kanske lever i en väldigt stereotyp omgivning där vi bara är mamma pappa där man
inte träffar så, det är ju inte så vanligt, det är ju vanligt men vi har inga runtomkring oss som vi
har nära som är så. Inga i skolan, inga på dagis, vilket är jättekonstigt på sitt sätt.
–Maria
Enligt Rubins (1984) sexualitetshierarki ses homosexualiteter som något
avvikande i förhållande till heterosexualiteter. Det blir klart att föräldrarna tar
avstånd från gamla rådande normer i dessa exempel, att homosexualiteter inte ska
ses som något avvikande. Sara försökte i sin uppfostran avromantisera relationer
mellan könen och få in det ”naturligt” i samtalen. Johan beskriver att han är
övertydlig när han säger att homosexualitet är något fint. Det blir märkbart att
föräldrarna stämmer in i den samhälleliga förändringen om att de tycker att det är
accepterat att leva i en samkönad relation (Johnsdotter, 2012). De ser sexuella
variationer som något självklart att förmedla i samtalen till sina barn. Karin
beskriver att det funnits samkönade par i deras bekantskapskrets vilket gjort att
deras barn aldrig ifrågasatt. För Maria däremot har hennes barn ifrågasatt
homosexualitet, och hennes flickor säger att man bara kan bli kär i killar. Maria
40
själv resonerar att de lever i en stereotyp värld och att barnen inte har upplevt
några samkönade par i sin omgivning. Även Johan signalerar indirekt detta, ”när
vi är på semester och ser två killar som går hand i hand”, vilket kan tolkas som att
det inte heller finns samkönade par i nätverket. Här öppnar föräldrarna upp
systemet och låter inflödet flöda in i systemet (Payne, 2008). Genomflödet
förstärks av föräldrarnas positivitet mot samkönade relationer och är något de vill
förmedla till barnen. Maria svarar hennes flickas påstående med att det inte
stämmer för att ändå förmedla budskapet till sin flicka. Och även här kan
omgivningen påverka systemet. Säger till exempel något annat barn på förskolan
att man inte kan bli kär i någon av samma kön kanske det är ett inflöde som
påverkar det barnets genomflöde och så får föräldrarna korrigera återigen.
Föräldrarnas syn på omgivningens förhållningssätt
Nedan kommer exempel på föräldrarnas syn på omgivningens förhållningssätt
gentemot deras barns sexualitet.
Inflöde från andra barn
Ju äldre barnen blir, desto mer delaktiga blir de i samhället och får ett bredare
kontaktnät utanför familjen. Föräldrarna märker att barnen upp mot sex år börjar
lära sig mer och mer om sexualitet från omgivningen. Sara har redan fått exempel
på när hennes son ”snappat upp” något från omgivningen som hon själv inte
stämmer in i:
Det är en hel del att han snappar upp saker från omvärlden som inte jag håller med om som man
får korrigera och hoppas att mitt ord väger tyngre.
Intervjuaren: Tycker du det är jobbigt det här med omgivningens påverkan?
Ja, det tycker jag. Det… Speciellt om man liksom har läst såhär barnpsykologi och man vet att
liksom när det kommer upp i åldern så räknas kompisarnas, omgivningens åsikter tyngre än vad
mina åsikter gör och det är kanske inte så kul om jag tycker att dem har fel!
–Sara
Sara beskriver omgivningens inflöde till sitt barn utifrån som problematisk i de
fall hon inte håller med i informationen. Pojken får inflöde från omgivningen som
han sedan kommer hem till familjesystemet vilket skapar ett genomflöde inom
familjen (Payne, 2008). Saras inställning kan påverka pojken i den utsträckningen
att han anammar Saras uppfattning istället för sina vänners. Saras rädsla ligger
dock i att pojken kommer få återkopplingar från kompisarna återigen och
påverkas av deras åsikter, vilket hon befarar kommer bli mer vanligt ju äldre han
blir. Ju äldre pojken blir desto starkare band skapar han till andra system än
familjesystemet, i skolan eller på någon fritidsaktivitet och därmed får han inflöde
från flera olika håll och som förälder kan det bli svårare att påverka sitt barn med
vad en själv anser vara rätt och fel. Även Johan har märkt att hans barn påverkas
av omgivningen:
Intervjuaren: Märker du att ditt barn påverkas av omgivningen vad gäller sexualiteten?
Det tycker jag, båda två faktiskt tycker jag. Den feminina delen hos min dotter förstärks av hennes
kompisar. När dem är tillsammans blir de mer tjejiga om man säger och samma för grabben att
om han är med sina kompisar blir han mer killig. Med att skjuta och zombies och sådär.
Intervjuaren: Vad känner du inför det?
Jag har en förståelse för det och känner att tycker dem om det och har roligt så är det inget
problem med det. Samtidigt kan det vara lite grupptryck liksom när man är tillsammans så ska
alla vara på ett visst sätt. Dem är kanske lite lugnare när de är själva, tänker till lite.
–Johan
Johans exempel visar också på hur inflöde från omgivningen i familjesystemet
påverkar det, och här blir könsaspekten extra tydlig. Här visas ett exempel på att
41
kön socialiseras och förändras beroende på vilken social och kulturell kontext vi
befinner oss i (Mattsson, 2015) Flickan blir mer traditionellt feminin och pojken
traditionellt mer maskulin bland sina kompisar än vad de är hemma. Därmed
”gör” de kön tillsammans med sina jämnåriga kamrater, på ett sätt som skiljer sig
från hur de ”gör” kön inom familjesystemet. Hur de är med sina vänner är dock
ingenting som per automatik leder till ett genomflöde i familjesystemet. Johan
beskriver att de kan vara ”lugnare” när de är själva, vilket kan tolkas som att de
inte leker de könsstereotypa lekarna hela tiden. Det handlar istället om vilken
social situation de befinner sig i.
Det framkom att barnen lärde sig nya ord från äldre syskon eller från kompisar
som har äldre syskon:
Framförallt hon, hon har kompisar med äldre syskon. Nya ord, saker som man tänker, inga fula
könsord ännu, men de kommer väl snart. Inga ord som hora, men det ska jag mota i grind.
-Karin
Detta är också det ett exempel på vad som händer när barnen lämnar
familjesystemet och blir delaktiga i andra system, till exempel i skolan. Här
signalerar Karin tydligt att hon inte kommer acceptera ordet ”hora” om det
kommer som ett genomflöde i systemet och hon är bestämd att hennes barns
utflöde ur familjesystemet kommer vara att det ordet är ingenting som ska
användas. Här blir subsystemet inom familjen tydligt (Schjødt & Egeland, 1994),
att Karin är förälder och uppfostrar och socialiserar sin dotter då hon tydligt vill
påverka henne i vilka ord som är accepterade att använda eller inte. Nedan följer
även ett annat exempel från Karin på just detta ämne, när barnet hört något från
omgivningen som föräldern inte instämde i angående att hon har valt att amma
sina barn länge:
…det är mina bröst och jag tycker inte det är äckligt att amma ett stort barn. Där har jag själv fått
brottas med fördomar som finns, och därför tycker jag det är viktigt att mina barn inte tycker att
det är konstigt. Att liksom det är mina [bröst, min anm], men det är hans, det är pappas, det är
allas så länge jag tycker att det är okej. Det har jag fått brottas med vet jag. (…) Jag vet att min
äldsta dotter kom hem en gång och sa: ”Det är bara bebisar som ammar, förstår du mamma?”.
Då fick jag ju sätta mig ned och säga att det, den förklaringen fick jag ha, och då var det väl
någon på dagis som hade sagt att det var fel att göra det eller någonting. Ehm… Men det är ju
vuxna som förknippar det med sexualitet så det är ju inte barn egentligen. De förstår inte den
biten.
–Karin
Här blir det kulturella scriptet kring amning tydligt, att det råder en norm i
samhället att inte amma barn som blivit för stora då även brösten ses som ett
sexuellt objekt. Kvinnobröstet fyller två funktioner i västvärlden, dels att ge
näring till barnet och dels som sexuellt objekt. Det framgår i en artikel skriven av
Levin (2006) att människan är den enda primat som använder brösten under sex
för att öka upphetsningen. Detta kan tolkas som att bröstens inblandning under
den sexuella akten är ett sexuellt script i västvärlden och parallellt med detta script
fyller brösten funktionen att ge näring åt moderns barn. Det verkar som att det är
när dessa två fenomen krockar som uppståndelsen skapas. Bartlett (2005) skriver
att det funnits kulturella diskurser sedan 1990-talet som talar för att sexuella
känslor i samband med amning inte är okej och att brösten har sexualiserats i
debatten kring offentlig amning. Amning har till och med kunnat ses som en källa
till voyeurism (ibid). I och med denna diskurs har amning nästan blivit stämplad
som pervers och konsekvensen för en moder som väljer att amma sitt barn längre
än 6-12 månader blir att hon får försvara det. Karin nämner att brösten är hennes,
42
pappans och sonens men att det är Karin själv som äger den bestämmanderätten.
För Karin är det inte ett problem att särskilja de olika scripten och funktionerna åt,
men för en del människor i samhället så verkar dessa script krocka, vilket leder till
den debatt och uppståndelsen som har varit kring amning. Som Karin själv säger,
barnen förknippar inte amningen med sexualitet, utan det är något vi vuxna
tillskriver handlingen utifrån de kulturella script som råder i samhället idag. Det
blir viktigt för Karin att hennes barn inte anammar det sexuella scriptet och därför
har hon förklarat sin syn på saken för sin dotter när hon har fått höra att det bara är
bebisar som ska ammas.
Inflöde från andra vuxna
Många föräldrar såg det som positivt att barnet skulle prata med andra vuxna om
sexualitet, dock kände de att de gärna ville att barnet skulle prata med dem själva
också. Anders önskar att hans barn ska få ta del av vad han och hans partner
menar med saker och ting:
Jag har inga problem att de pratar med andra vuxna om det, men prata med oss med. Jag vill inte
att de går och pratar med en annan vuxen och sen inte pratar med oss. (…) Vi vill att våra barn
ska ta del av det vi menar med vissa saker och ting, och det kan vi inte göra om vi inte har en
dialog med dem.
–Anders
För Anders var det viktigt att ha en dialog med sina barn. Andra föräldrar var av
åsikt att de gärna ville förmedla en positiv och avslappnad attityd till barnens
frågor och en farhåga var att någon skulle reagera obekvämt eller förmedla åsikter
om sex på ett negativt sätt. Sara var rädd för att den som fick frågan skulle vara
obekväm med den:
Det hade känts dumt om han hade ställt en fråga till någon som inte var beredd att hantera den
frågan utan att han skulle märkt att jaha, den här frågan blev väldigt obekväm och konstig och så
och då, det hade inte känts så bra för då känns det ju att han hade fått fel bild och så. Och sen
beror det också på vad de skulle ge för svar.
–Sara
Johan var orolig för att hans barn skulle få en annan uppfattning om sex än vad
han själv hade:
Jag tror att, det är för att jag vet vad jag tycker och vad jag har för värderingar. Omgivningen vet
jag inte och jag vill inte att de ska få fel uppfattning till exempel att sex är något fult för det vore
så onödigt om de fick den uppfattningen som jag tycker är helt fel.
–Johan
Samtliga föräldrarna som intervjuades såg inflödet från andra vuxna som en viktig
faktor och var positiva till att barnet skulle ställa frågor till andra vuxna. Men
föräldrarna ville ändå ha möjlighet att påverka genomflödet av inflödet, om det
var något som de inte instämde i eller om personen barnet frågat hade blivit
obekväm. Enligt Ballonoff Suleiman, Lin och Constantine (2016) lär sig barn
tolka föräldrars kroppsspråk eller gester när de talar om sexualiteten. Det finns då
en potentiell risk att barnen reagerar på om en annan vuxen skulle reagera mer
obekvämt mot vad deras föräldrar brukar göra. Sara och Johan kunde vara rädda
att en vuxen skulle skuld- och skambelägga eller inte tala om sexualiteten på ett
positivt sätt som samtliga föräldrar tyckte var viktigt. Föräldrarnas strategi var då
att de ville att barnet skulle tala med dem också så de skulle kunna ”reparera
skadan”. Här blir Rubins värdehierarki aktuell då Johan exempelvis säger att han
inte vill att barnen ska få uppfattning om att sex är något fult. I Rubins (1984)
cirkel tas sex upp som något syndigt (då i relation till att det sker utanför
43
äktenskapet), vilket nu är en norm som är uppluckrad i det svenska samhället
vilket föräldrarna vill förmedla till barnen. Utifrån ett socialkonstruktivisktiskt
synsätt så håller vissa av normerna från värdehierarkin på att luckras upp. Ju mer
personer som har haft ett utomäktenskapligt samliv eller bildat samkönade par,
desto mer har de gamla normerna luckrats upp och ersätts av nya normer. Det blir
tydligt när föräldrarna förmedlar denna syn på en skuld- och skamfri sexualitet så
tydligt till sina barn. Dock är Johan medveten att alla vuxna inte delar denna syn,
och han berättar att han har en mer liberal syn på sex än vad barnens moder har.
Då föräldrarna fick frågan om deras föräldrar talat med dem om sexualitet när de
var 3-6 år gamla uppgav de att föräldrarna talat väldigt lite eller obefintligt om sex
i de flesta fall. Detta speglar en tydlig skillnad för hur föräldrarna i studien
förhåller sig till att tala med sina barn om sexualitet jämför för hur deras föräldrar
förhöll sig till dem. Föräldrarna i denna studie vill tala med sina barn så de inte får
fel uppfattning av sexualiteten, vilket deras egna föräldrar inte gjorde med dem,
vilket på något sätt utlämnade dem till att få det inflödet från andra vuxna samt
kamrater.
Förskolan
På frågan om föräldrarna önskade att barnet skulle få information kring sexualitet
på förskolan så var vissa föräldrar tveksamma till vilken typ av information barnet
då skulle få. Anders var orolig att det inte skulle vara information som barnen
skulle kunna förstå i grupp:
Jag tycker att ska man ta det på förskolenivå ska det vara på en extremt grundläggande nivå. (…)
Så barnen kan förstå det i stor grupp och jag tror inte alls på det här att man ska blanda in ”hen”
och de här delarna särskilt mycket och prata om olika könsidentiteter eller olika sexualiteter.
Utan jag tycker inte det är relevant utan kärlek är könsöverskridande och den man älskar den
älska man och så är det ingenting mer med det.
–Anders
Anders tyckte det var viktigt att det skedde på en grundläggande nivå så att alla
barnen skulle förstå och inte gå in i för många olika aspekter. Sara är skeptisk till
vilken typ av information barnen skulle få och hur den skulle förmedlas:
Det beror lite på vad det skulle vara för information. Det beror på hur bra de var på att förmedla
informationen och vad det är. Om man t.ex. tar upp att man kan vara kär i pojkar och flickor och
de får det att verka naturligt är det bra men om de tar upp det som att tjejer blir kära i killar, men
VISSA kan bli kära i någon annan så att det blir något konstigt avvikande. Då vill jag hellre att de
låter bli så det beror lite på ja, hur de förmedlar informationen. Sen tycker jag det är bra om de
tar upp hur kroppen fungerar och gränssättning tar de nog upp hela tiden på både dagis och
skolan och det tycker jag är bra, jättebra att de tar upp. Om man ser till samhället i stort tycker
jag att det är jätteviktigt att skolan tar upp och pratar om det, men när det kommer till MITT barn
tycker jag mest om när jag får ge informationen.
–Sara
Anders och Sara visar återigen att det är viktigt för dem vilken typ av inflöde
barnen får på förskolan, det vill säga hur personalen förmedlar sin kunskap och
information. Martin (2014) skriver att det kan finnas slitningar mellan föräldrar
och förskolepersonal vem som har bäst hand om barnet. Föräldrarna beskriver att
de har förtroende för personalen, men bara om informationen sker på ett sådant
sätt som föräldrarna önskar. När barnet är hemma är det lättare för föräldrarna att
ge informationen på ett sätt som de önskar, då det är under deras kontroll.
Forskningen från Larsson och Svedin (2002) visade på att barnen utforskade sin
sexualitet mer i hemmet än på förskolan och att de använde mer sexuella ord
hemma vilket kunde förklaras med att det fanns en annan struktur och regler på
förskolan. Kosztovics (2014) studie visade på att förskolepersonalen undvek att
44
tala om sexualitet för att de var rädda hur föräldrarna skulle reagera, vilket även
stärks av exemplen ovan då dessa föräldrar beskriver att de inte accepterar att
vilken information som helst ska passeras till deras barn. I exemplet från Sara blir
detta extra tydligt då hon säger att ”men när det kommer till MITT barn tycker jag
mest om när jag får ge informationen”. De föräldrar som deltagit i min studie kan
tänkas vara intresserade av sexualitet som ämne och har förmodligen en öppen
syn på sexualiteten då de valt att ställa upp på en intervju till studien. Samtidigt är
de medvetna att alla vuxna inte delar samma öppna syn. Därför kan det bli extra
viktigt för Sara att det är just hon som får förmedla sin kunskap till sina barn, då
hon inte önskar att barnet ska få en snäv syn på sexualiteten, vilket andra vuxna
kan tänkas förmedla.
I Rubins (1984) cirkel finns exemplet privat/offentlig, vilket är intressant att titta
närmare på då det fortfarande är en stark norm. Som tidigare redovisats i
uppsatsen så utforskade några av barnen sin kropp i det privata. Men även andra
delar av sexualiteten anses privata då de påverkas av olika sexuella script som
finns. Exemplen från de vetenskapliga artiklarna visar tydligt på att barnen
utforskar och talar mer om sexualitet i hemmet än i det offentliga rummet
(Larsson och Svedin, 2002) vilket är något som föräldrarna i min studie även
önskar. De känner sig bekväma med att informationen hanteras inom
familjesystemet, vilket kan ha och göra med att sexualiteten är privat och inte
offentlig enligt den sexuella värdehierarkin (Rubin, 1984). Om sexualiteten
samtalas om i det offentliga finns det en risk att barnen får inflöde från
värderingar som föräldrarna i exemplet ovan inte önskar. Dock var andra föräldrar
tvärtemot positiva till att barnet skulle få information på förskolan och hoppades
på att de redan fått detta. Johan nedan förväntar sig att barnen får information från
förskolan:
Nästan så att jag förväntar mig att de gör det för när man generellt har en utbildningsnivå och en
kvalitet som är väldigt hög tycker jag. Så att jag kan bara förutfatta att de pratar om sexualitet.
-Johan
Johan har förtroende för pedagogernas utbildningsnivå och han uttrycker inte
samma oro som Anders och Sara vad gäller att de ger information till hans barn.
Även Karin var positiv till att barn, som uppnått en lite högre ålder, får
information:
Ja, framförallt med det större barnet. Det hade varit bra. Vuxna som jag har förtroende för och
som kan förklara det på ett väldigt bra sätt och säkert svara på frågor som en mamma och pappa
hade tyckt var jobbiga.
–Karin
Johan och Karin är positivt inställda då de förutsätter att personalen är kompetent
och kan ge barnen ett nytt inflöde på synen på sexualitet då det är andra vuxna de
känner förtroende för än deras föräldrar. Och det kan antas att om barnen hade fått
relevant och korrekt information på förskolan för sin ålder, hade det kunnat
skapas ett bra genomflöde i familjesystemet. Informationen hade då kommit
tillbaka som ett positivt utflöde, under förutsättningen att föräldrarna anser att
informationen är lämplig och korrekt.
Sammanfattning av resultatet
Föräldrarna tyckte att deras barns sexualitet skilde sig från de vuxnas sexualitet
och beskrev det i termer som ett utforskande och upptäckande. Samtliga föräldrar
uppgav att de talade om sexualitet med sina barn, där fokus var att inte skuld- eller
skambelägga utan de hade en öppen ställning mot sexuell njutning och att sexuella
45
variationer förekom. Föräldrarna talade reaktivt med sina barn, det vill säga
avvaktade barnens egna frågor, istället för att förekomma dem med information.
När de svarade på barnens frågor om sexualitet önskade de bemöta barnen på ett
öppet och naturligt sätt. Något många tyckte var svårt var att lägga informationen
på rätt nivå så informationen inte skulle bli svår för barnen att förstå.
Några av mödrarna beskrev att de talade mer med sina barn än vad deras
partners gjorde, och det var få av föräldrarna som själva hade fått
sexualupplysning från sina egna föräldrar när de var 3-6år. Föräldrarna som
intervjuades använde snippa och snopp när de talade om könsorganen, med
undantag från en fader. Vissa föräldrar hade svårt att tala om sexuella praktiker,
såsom samlag, medan andra tyckte det var oproblematiskt. De flesta hade
uppmärksammat att deras barn hade onanerat eller tagit på sitt kön för att det var
skönt. Nakenhet och rädsla för sexuella övergrepp gjorde att föräldrarna talade om
gränser med sina barn. Föräldrarna tycket det kunde bli problematiskt när/om
barnen fick/skulle få information om sexualitet på andra håll än från de själva. De
önskade gärna få möjlighet att korrigera den informationen i efterhand genom att
barnen kom till dem och berättade vad de lärt sig. Föräldrarna var delade i om
barnen skulle få sexualupplysning i förskolan där vissa var positiva och andra
negativa.
DISKUSSION
Metoddiskussion
Vad gäller längden på intervjuerna så blev det lite olika längd på dem. Den första
intervjun blev 20 minuter och genomfördes via Skype. Trots att jag innan dess
genomfört två stycken testintervjuer så ställde jag färre följdfrågor och bad inte
fadern vid den första intervjun utveckla sina svar på liknande sätt som jag gjorde i
nästkommande intervjuer. Efter hand fick jag erfarenheter av vad de andra
föräldrarna hade svarat och kunde se återkommande tankar och reflektioner bland
föräldrarna. Detta gjorde att jag kunde ställa relevanta följdfrågor om något
kändes oklart eller jag ville att de skulle utveckla något vidare. Fem intervjuer
genomfördes via personligt möte, vilket gav utrymme för att innan intervjun
”kallprata” om saker som inte gällde intervjun, vilket kunde göra de föräldrarna
mindre nervösa. Dock uppfattade jag inte att någon förälder var mer nervös än
någon annan och antar därmed inte att valet av intervjusätt påverkade längden på
intervjun. De flesta intervjuer ligger på ca 35 minuter och den längsta på 46
minuter genomfördes via Skype utan något ”kallprat” innan. Jag tänker att det
snarare handlar om individernas personlighet och erfarenheter än val av
intervjusätt som påverkar längden på intervjun.
Jag har i studien haft med citat från samtliga föräldrar, dock kan vissa personers
citat oftare vara representerade än någon annan. Detta kan bero på att vissa
personer har uttryckt sig på ett tydligare sätt än andra samt haft något längre
intervjuer och därmed mer empiri att tillgå. De föräldrar som tackade ja till min
studie har sannolikt en öppen syn på sexualitet, exempelvis då de förespråkade en
öppenhet till att tala positivt om sexualitet och sexuella variationer. Det förekom
även mycket skratt under intervjuerna vilket kan vittna om en avspänd attityd till
sexualiteten. Då föräldrarna som intervjuats troligen haft denna öppna syn på
sexualiteten har de talat utförligt om deras förhållningssätt när de talar med sina
förskolebarn om sexualitet, vilket har gett ett stort och innehållsrikt empiriskt
material.
46
Resultatdiskussion
Syftet med denna uppsats var att undersöka om föräldrar har erfarenheter av att
tala om sexualitet med sina förskolebarn (3-6 år) och deras förhållningssätt i
samband med detta. Denna studie har visat att föräldrarna talar om sexualitet med
sina barn. Deras förhållningsätt i samband med detta beskrev de som ett reaktivt
förhållningssätt, då de avvaktade barnets frågor. RFSU (2015) föreslog i sitt
metodmaterial att ”Barns sexualitet- en vägledning” att föräldrarna själva skulle ta
upp ämnena, vilket inte stämde in på föräldrarnas förhållningssätt då de samtalade
reaktivt med sina barn. RFSU (2015) beskrev också att det var önskvärt om
föräldrar talade om sexualitet i vardagen, vilket har framkommit att föräldrarna
gjorde. Såg de ett samkönat par på stan kunde det vara en samtalsstartare om
sexualitet. Var ett barn med sin moder på toaletten och såg att hon menstruerade
kunde den situationen leda in på ett samtal om reproduktion. Föräldrarna i studien
var medvetna om att barns sexualitet skiljer sig från den vuxnes. Barn har en liten
förståelse för vuxnas sexualitet (Martin, 2014) då de inte känner till de vuxnas
sexuella script. Det blir därmed föräldrarnas uppgift att lära barnen dessa, vilket
ger föräldrarna en viktig roll i barnens sexualitetsupplysning samt socialisation
under deras uppväxt (Ballonoff Suleiman, Lin & Constantine, 2016), vilket
föräldrarna i studien är medvetna om.
Den andra frågeställningen handlade om föräldrarnas upplevelser av dessa samtal.
RFSU (2015) skriver att det kan vara svårt att tala med barn om sexualitet.
Föräldrarnas upplevelser av samtalen med barnen speglade detta till viss del då de
inte visste var de skulle lägga nivån. En reaktion på detta blev istället att de
avvaktade barnets fråga, för att inte hamna i en situation där barnet inte förstod,
vilket även Gordon, Schroeder och Abrams, (1990) och Stone, Ingham och
Gibbins (2013) kom fram till i sina studier. Samtidigt ville föräldrarna tala med
barnet och det var viktigt för dem att inte barnen skulle förknippa sex med något
skamfyllt. Detta vittnar om en förskjutning av normer som tidigare handlat om att
barn setts som asexuella eller att deras oskyldighet skulle skyddas nu luckras upp.
Föräldrarna i studien nu istället tyckte att sexualiteten var något som skulle
bejakas och de var positiva att ge information när tillfälle gavs.
Alla föräldrar i studien talade med sina barn, men bara ett fåtal av föräldrarna
hade i sin tur fått information från sina föräldrar när de var barn. Detta kan tolkas
som en normförskjutning av synliggörandet av barns sexualitet. Något som ansågs
som tabubelagt för 30 år sedan (Langfeldt, 1987) blir nu något som föräldrarna ser
som en viktig del i det vardagliga samtalet med barnet och faktiskt talar om.
Föräldrarna som deltog i min studie är sannolikt mer öppna för att svara på frågor
om sexualitet från sina barn än vad vissa andra föräldrar kan tänkas vara, då de
frivilligt valt att ställa upp på en intervju för min studie. Föräldrarnas öppenhet,
utifrån ett systemteoretiskt perspektiv, gjorde till exempel att mödrarna började
använda ordet ”snippa”, vilket de i början inte kände sig bekväma med. Trots
detta framkom det även i intervjuerna att sexualiteten är något privat, och att
onani till exempel skulle ske i ensamhet vilket speglar ett kulturellt script som
omger sexualiteten. Ett annat tydligt resultat var att föräldrarna inte talade på
samma sätt med andra barn som med sina egna. Detta kan tyda på att de inte vill
störa vad som sker inom det andra barnets privata sfär, i det barnets
familjesystem, då föräldrarna är medvetna om att alla föräldrar kanske inte delar
deras egen öppenhet. Detta påverkar även deras inställning mot förskolans och
andra vuxnas inblandning i deras barns sexualupplysning. De är måna att deras
eget barn får ta del av vad den liberala syn de själva har till sexualiteten och de
47
vill inte att barnet ska ta del av andra normer som kan råda i samhället. Därmed
blir det svårt att generalisera eller överföra denna studies resultat till andra
föräldrar som har förskolebarn. Detta då föräldrarna beskriver att vissa vuxna
kanske inte delar deras egen öppenhet, vilket gör att de vill ge barnet information
själva. Det vore intressant att i framtiden genomföra en mer omfattande studie
kring ämnet för att få ett mer generellt och överförbart resultat på gruppen
föräldrar till förskolebarn.
Angående den tredje frågeställningen kring omgivningens förhållningssätt till
deras barns sexualitet så var föräldrarna medvetna om risken att barnet kan bli
sexuellt utnyttjat, där rädslan och oron främst låg hos mödrarna rörande deras
döttrar. Detta gjorde att mödrarna var angelägna om att få barnen att förstå att de
har rätt att sätta gränser, för att på så sätt skydda dem. De samtalade med dem om
vad andra får göra med deras kroppar och inte samt vikten av att berätta för någon
vuxen ifall de skulle bli utsatta. I Rädda Barnens material Stopp! Min kropp!
beskriver Norlén (2013) att det är just på detta sätt föräldrar kan tala med sina
barn om övergrepp. Att om någon gör, eller vill göra något med din kropp som du
själv inte vill, kan du säga nej och berätta det för andra vuxna samt säga det på ett
sätt som inte skrämmer barnet (ibid). Som förälder vill man skydda sitt barn från
de faror som finns och sexuellt utnyttjande är en fråga som inte helt kan förbises i
samtalet med barnet om sexualitet, vilket även föräldrarna i min studie är varse
om.
En annan viktig slutsats att dra av studien är betydelsen av ett ord för flickors
könsorgan. Då mödrarna i studien beskrev att de i sin barndom inte haft ett ord för
sitt könsorgan men att de nu använder ordet snippa för detta. I forskningen från
Schuhrke (2000) visste färre barn vad flickors könsorgan kallades än pojkars. I
den här studien berättar föräldrarna som intervjuades att både deras pojkar och
flickor använder ordet snippa. Att flickorna får tillgång till ett ord för sitt
könsorgan blir viktigt i formandet av deras sexuella identitet (Schuhrke, 2000). Då
snippa ansågs som ett barnvänligt ord av föräldrarna användes det mer då de inte
ansåg att ”hårda” ord för könet som kuk och fitta var lämpliga. Det barnvänliga
ordet gjorde därmed att föräldrarna använde ordet med barnen. Det blev uppenbart
att snippa var ett ord som barnen själva tyckte om och ”tog över”, trots vissa av
mödrarnas skepsis. Att skapa ett sexuellt språk för barnen kan vara viktigt för att
fler föräldrar ska tala med sina barn om sexualitet. I exemplet från julkalendern i
inledningen valde de till exempel att benämna samlag som ”vuxenskönt”, vilket
kan vara ett försök att skapa ett ord anpassat till ett barns öron. Kanske kunde det
bli lättare för fler föräldrar att tala om sexualitet med sina barn om det kom fler
barnvänliga ord och uttryck som kunde användas i samtalet med barnet kring
sexualitet, till exempel ett barnvänligt ord som beskrev onani.
Den här studiens syfte var att undersöka om föräldrar har erfarenheter av att tala
om sexualitet med sina förskolebarn (3-6 år) och deras förhållningssätt i samband
med detta. I och med besvarande av syftet och frågeställningarna har studien gett
en ökad kunskap samt kännedom om hur föräldrar talar med sina förskolebarn om
sexualitet. Studien kan läsas av andra föräldrar till förskolebarn som önskar mer
kunskap om hur ett samtal om sexualitet med ett förskolebarn kan se ut. Den kan
även bidra med ett kunskapsunderlag till förskolepersonal som dagligen möter
barnens frågor i sitt arbete. Framförallt bidrar denna uppsats till att synliggöra
föräldrarnas betydelse för hur de talar med sitt barn om sexualitet, vilket kan
komma att spela en stor betydelse för barnets sexualitet både nu och i framtiden.
48
REFERENSER
Ahrne, G & Svensson, P (red) (2014), Handbok i kvalitativa metoder, Liber,
Stockholm.
Back, C & Berterö, C (2015) ”Interpretativ fenomenologisk analys” i Handbok i
kvalitativ analys av Fejes & Thornberg (red), Liber, Malmö.
Ballonoff Suleiman, A; Lin, J & Constantine, N (2016) “Redability of Educational
Materials to Support Parent Sexual Communication With Their Childen and
Adolescents” Journal of Health Communication, 21: 534-543.
Bartlett, A (2005), ”Maternal sexuality and breastfeeding”, Sex Education:
Sexuality, Society and Learning, Volume 5, Issue 1, 2005
Bergenheim, Å (1994), Barnet, libido och samhället. Om den svenska diskursen
kring barns sexualitet 1930-1960. Höglunds, Falun.
Bryman, A (2011): Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber.
Butler, J (1993) “Bodies that matter- On the discursive limits of ‘sex’.”, London &
New York, NY: Routledge.
Cahill, B & Theilheimer, R (1999), “Can Tommy and Sam Get Married?”
Questions about Gender, Sexuality and Young Children”. Young Children. V54
n1 p27-31, Jan 1999.
Claezon, I (2008) Att göra skillnad- könsperspektiv i socialt arbete med barn och
ungdomar, Stiftelsen Allmänna Barnhuset, Edita Västra Aros.
Downie, J & Coates, R (1999) ”The impact of gender on parent–child sexuality
communication: Has anything changed?”, Sexual & Marital Therapy 14.2 (May
1999): 109-121.
Frankham, J (2006), ”Sexual Antinomies and Parent/Child Sex Education:
Learning From Foreclosure.”, Sexualities 9 (2): 236-254.
Fransson, D (2015-01-09) ”Moralpanik efter snopp- och snippsång”, Göteborgs
Posten, http://www.gp.se/n%C3%B6je/moralpanik-efter-snopp-ochsnipps%C3%A5ng-1.42446, Hämtad 2016-11-23.
Friedrich, W; Sandfort, T; Oostveen, J; Cohen-Kettenis, P (2000), “Cultural
differences in sexual behavior: 2–6 year old Dutch and American children.”,
Journal of Psychology & Human Sexuality, 12.1-2 (2000): 117-129.
Gagnon J H. & Simon, W (2004). Sexual Conduct. The Social Sourses of Human
Sexuality (andra upplagan). London: Aldine.
Geasler, M; Dannison, L; Edlund, C (1995), “Sexuality education of young
children: Parental concerns.”, Family Relations: An Interdisciplinary Journal of
Applied Family Studies 44.2, (Apr 1995): 184-188.
Gordon, B; Schroeder, C; Abrams, M (1990) “Age and social-class differences in
children's knowledge of sexuality.”, Journal of Clinical Child Psychology, 19.1
(Mar 1990): 33-43.
49
Hodson, D & Wampler, K (1988) “Social class and parental involvement in the
sex education of children.”, Journal of Sex Education & Therapy 14.2 (Fal-Win
1988): 13-17.
Johnsdotter, S (2012) ”Sexualitet och kultur”, i Sexualitetsstudier, Red. Lars
Plantin & Sven-Axel Månsson. Malmö: Liber.
Josephs, L (2015) ”How children learn about sex: a cross-species and crosscultural analysis”, Archives of Sexual Behavior, 44: 1059-1069.
Kjellin, I (2015-11-28) Så var det dags igen! Moralpaniken över julkalendern når
nya höjder, TVdags, http://tvdags.se/artikel/sa-var-det-dags-igen-moralpanikenover-julkalendern-nar-nya-hojder, Hämtad 2016-11-23.
Koblinsky, S and Atkinson, J (1982) “Parental Plans for Children's Sex
Education”, Family Relations, Vol. 31, No. 1 (Jan., 1982), pp. 29-35.
Kosztovics, A (2014) ”Förhållningssätt till barns sexualitet.” En intervjustudie
bland förskolepersonal i Malmö stad. Malmö stad sociala resursförvaltning.
Langfeldt, T (1987), Barns sexualitet, Natur och Kultur, Malmö/Rahms i Lund.
Larsson, I & Svedin, C-G (2002) ”Teachers and parents report on 3- to 6-year-old
children´s sexual behavior-a comparison.” Child Abuse & Neglect, 26.3, (Mar
2002): 247-266.
Levin, R (2006), The breast/nipple/areola complex and human sexuality, Sexual
and Relationship Therapy 21.2 (May 2006): 237-249.
Lewin, B (2010) ”Sexualiteten som social konstruktion” i Sexologi. Red.
Lundberg, P.O & Löfgren-Mårtenson, Lotta. Stockholm, Liber.
Lucas, S (2014) ”Fysiska och psykiska tecken på sexuella övergrepp” i
Rikshandboken i Barnhälsovård, http://www.rikshandboken-bhv.se/Texter/Barnsom-far-illa/Fysiska-och-psykiska-tecken-pa-sexuella-overgrepp/, Hämtad: 201704-21
Lundin, Benkel, de Neergaard, Johansson & Öhrling (2009) Kurator inom hälsooch sjukvård, Studentlitteratur, Malmö.
Martin, K (2014) “Making sense of children's sexual behavior in child care: An
analysis of adult responses in special investigation reports.”, Child Abuse &
Neglect, 38.10 (Oct 2014): 1636-1646.
Milles, K (2008) ”Snippan på spåren” Språktidningen, Oktober 2008,
http://spraktidningen.se/artiklar/2008/10/snippan-pa-sparen Hämtad 2017-03-31.
Månsson, S-A (2012) ”Sexualitet som socialt meningsbärande handling” i
Sexualitetsstudier. Red. Lars Plantin & Sven-Axel Månsson. Malmö: Liber.
Norlén, A (2013) Stopp! Min kropp!, Rädda Barnen, Stockholm.
Payne, M (2008) Modern teoribildning i socialt arbete. Natur och kultur,
Stockholm.
50
Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU (2015) Barns sexualitet- en
vägledning, Stockholm: Ineko AB.
Rubin, G (1984) Thinking sex: Notes for a radical theory of the politics of
sexuality. I C.S. Vance (red) Pleasure och Danger: Exploring Female Sexuality,
s. 267-319. Boston, London: Routledge & Kegan Paul.
Schuhrke, B (2000), “Young children's curiosity about other people's
genitals.”Journal of Psychology & Human Sexuality 12.1-2 (2000): 27-48.
Schjødt, B & Egeland, T, (1994) Från systemteori till familjeterapi.
Studentlitteratur, Lund.
SFS 1998:204. Personuppgiftslag. Stockholm: Justitiedepartementet
Skolverket (2016), Läroplan för förskolan, Stockholm, Elanders Sverige AB.
Stone, N; Ingham, R & Gibbins, K (2013) “'Where do babies come from?'
Barriers to early sexuality communication between parents and young children.”,
Sex Education, 13.2 (Mar 2013): 228-240.
Tiefer, L (2004) Sex is Not a Natural Act and Others Essays. Boulder, Colo:
Westview Press.
UNICEF Sverige (2009). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets
rättigheter. Stockholm: UNICEF Sverige.
Weaver, A; Byers, S; Sears, H; Cohen, J; Randall, H (2002) “Sexual health
education at school and at home: Attitudes and experiences of New Brunswick
parents.”, Canadian Journal of Human Sexuality, 11.1 (Spr 2002): 19-31.
Yin, R K (2013) Kvalitativ forskning från start till mål, Studentlitteratur, Lund.
Öberg, P (2014), ”Livshistorieintervjuer” i Handbok i kvalitativa metoder, Ahrne,
Göran & Svensson, Peter (red), Liber, Stockholm.
51
BILAGA 1- INFORMATIONSBREV
Hur talar föräldrar om sexualitet med sina barn?
Mitt namn är Annika Barth och jag skriver just nu en uppsats på
masternivå då jag studerar Masterprogrammet i sexologi vid Malmö
Högskola. I uppsatsen ska jag genomföra en intervjustudie där ämnet är
om och i sådana fall hur föräldrar pratar om sexualitet med sina barn i
åldern 3-6 år. Jag undrar t.ex. vad som sägs i dessa samtal, om
föräldrarna tänker på omgivningens reaktioner samt hur de hanterar
barnets egna utforskande lekar.
För att genomföra studien önskar jag intervjua dig som är förälder till
barn som är ca 3-6 år. Det jag vill ta reda på är dina egna tankar och
erfarenheter i ditt föräldraskap. Jag vill intervjua både pappor och
mammor och kommer totalt genomföra 10 intervjuer. Ditt deltagande i
studien är helt frivilligt. Du kan närsomhelst avbryta ditt deltagande och
behöver inte förklara varför du avbryter.
Intervjuerna kan ske via personligt möte, telefon, Skype, FaceTime etc.
och beräknas ta ca 1 timme. Intervjuerna kommer ske under HT-16.
Exakt tid för intervjun och om den kommer att spelas in kommer vi
tillsammans överrens om. Materialet förvaras så att det bara är åtkomligt
för mig och min handledare under tiden uppsatsen skrivs och kommer
sedan att förstöras. I uppsatsen kommer det du sagt vara avidentifierat så
att det inte går att koppla resultatet till dig personligen. Den färdiga
uppsatsen kommer att publiceras på Malmö Högskolas databas för
uppsatser.
Önskar du delta i studien eller vill du ha mer information är du
välkommen att kontakta mig eller min handledare.
Annika Barth
Handledare
073-XXX XX XX
Elisabet Apelmo
[email protected]
[email protected]
PM på Facebook
Härmed tillfrågas Du om deltagande i studien.
52
BILAGA 2- INTERVJUGUIDE
BAKGRUND
Kön
Ålder
Bor
Utbildning
Sysselsättning
Familjesituation (civilstatus, antal barn, ålder på barnen)
FÖRÄLDRARNA
Pratar du om sexualitet med ditt barn?
Vad för olika saker kan de samtalen handla om?
Talar ni om känslor, relationer?
Hur tycker du det är att prata om sexualitet med ditt barn?
Vad känns lättast att prata om?
Vad känns svårast att prata om?
Samtalar du med ditt barn om att det finns olika sexuella läggningar?
Talar du med ditt barn om gränssätting? (t.ex. beröring, säga nej) Hur talar du då?
Vad använder du för ord när du pratar om könsorgan? Vad tycker barnet om de
orden? Använder barnet de orden? Vad tycker du om de orden?
Har ni läst några barnböcker som handlar om sexualitet? Vilka?
Minns du om dina föräldrar talade om sexualitet med dig när du var 3-6år? Talade
dina föräldrar med dig senare, t.ex. i tonåren?
BARNET
Anser du att ditt barn har en sexualitet?
Hur märker du det? (lekar, att hen ställer frågor)
Ställer ditt barn frågor om sexualitet?
Hur känns det när ditt barn ställer en fråga om sexualitet till dig?
Vilka typer av frågor är det du får?
Har det hänt att barnet ställt frågor som handlar om att nakna kroppar ser olika ut?
Har det hänt att andra barn än ditt eget har ställt frågor? Hur förhåller du dig till
det? Samtalar du om det med det andra barnets föräldrar?
Vad känner du inför att barnet utforskar sin sexualitet själv (t.ex. tar på
könsorganen)?
Vad känner du inför att barnet utforskar sin sexualitet tillsammans med andra barn
53
genom lekar t.ex. doktorslekar? Berättar du det för andra föräldrar?
OMGIVNING
Känner du att du och din partner är överens om hur ni ska prata om sexualitet med
barnet? Talar ni lika mycket?
Pratar du med andra vuxna om barns sexualitet (andra föräldrar,
förskolepersonal)?
Vet du om ditt barn har pratat om sexualitet på förskolan?
Skulle du önska att barnet fick information om sexualitet på förskolan?
Märker du att ditt barn påverkas av omgivningen vad gäller sexualiteten
(utforskande, lär sig nya ord, ställer frågor till andra)? Vad känner du inför det?
Hur känner du inför att ditt barn skulle prata om sexualitet med sin omgivning
(kompisar, förskolepersonal, mor- och farföräldrar etc.)?
AVSLUTNINGSVIS
Känns det viktigt/inte viktigt att prata om sexualitet med ditt barn? Varför?
Är det något du vill tillägga?
54
BILAGA 3- SAMTYCKESBLANKETT, intervju på
distans
Samtycke från deltagare i projektet ”Hur
talar föräldrar om sexualitet med sina barn?”
Studieansvarig:
Annika Barth
[email protected], 073-XXX XX XX
Studerar vid Malmö högskola, Fakulteten vid hälsa och samhälle, 205
06 Malmö, Tfn 040-6657000
Utbildning: Masterprogrammet i Sexologi.
Jag har tagit del av bifogad skriftlig information och kommer därtill få
muntlig information kring studien innan intervjun. Jag är medveten
om att mitt deltagande är frivilligt och att jag när som helst och utan
närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande. Jag lämnar härmed
mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning:
Datum:
…………………………………………………………
Deltagarens underskrift:
…………………………………………………………
55
BILAGA 4- SAMTYCKESBLANKETT, intervju via
personligt möte
Samtycke från deltagare i projektet ”Hur
talar föräldrar om sexualitet med sina barn?”
Studieansvarig:
Annika Barth
[email protected], 073-XXX XX XX
Studerar vid Malmö högskola, Fakulteten vid hälsa och samhälle, 205
06 Malmö, Tfn 040-6657000
Utbildning: Masterprogrammet i Sexologi.
Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad
skriftlig information. Jag är medveten om att mitt deltagande är
frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan
avbryta mitt deltagande. Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta
i ovanstående undersökning:
Datum:
…………………………………………………………
Deltagarens underskrift:
…………………………………………………………
56