Molva molva
Långa
NE
NA
Fiskar
LC
DD
NT
VU
EN
CR
RE
Starkt hotad (EN)
A2d
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar), Ordning: Gadiformes (torskartade fiskar), Familj: Lotidae (lakfiskar),
Släkte: Molva, Art: Molva molva - långa (Linnaeus, 1758) Synonymer: Gadus molva Linnaeus, 1758
Kännetecken
En upp till två meter lång, mycket långsträckt lakfisk med lång skäggtöm på hakan, relativt små ögon samt kort
och bred stjärtspole.
Totallängd 200 cm, vanligen 160 cm. Kropp mycket långsträckt och förhållandevis låg; nästan jämnhög från nacken
bakåt till analfenans bas, därefter successivt avsmalnande mot stjärten. Rygglinjen är svagt konvex från stjärtspolen
fram till nosspetsen. Huvudet och främre delen av kroppen är ungefär lika breda som höga. Munnen är stor och
framåtriktad. Mellankäksbenet når ögats mitt. Överkäken och nosen når framför underkäkens spets. En lång och
kraftig skäggtöm, längre än ögondiametern, sitter på hakspetsen. Ögats diameter motsvarar halva noslängden hos
yngre individer, men dess relativa storlek minskar med tilltagande kroppslängd. Stjärtspolen är kort och bred, och
stjärtfenan har konvex bakkant. Den främre ryggfenan är kort, smal och sitter tätt intill den ännu något kortare bakre
ryggfenan, som nästan når till stjärtfenans bas. Den korta och breda analfenan börjar något framför kroppens mitt och
fortsätter nästan fram till stjärtfenbasen. Bröstfenorna är korta och brett rundade eller tillspetsade med trubbig spets.
Bukfenorna är lika långa som bröstfenorna och har glesa, kraftiga fenstrålar. Fjällen är små och tunna, nätt och jämnt
skönjbara. Sidolinjen är högt belägen framtill, varefter den svänger nedåt i en utdragen, mjuk båge och fortsätter
utmed kroppssidan till stjärtspolens slut (oregelbunden på stjärtspolen).
Ryggen och sidorna är ljust rödbruna, buken och bukfenorna gråvita eller vita. Övriga fenor har en grå anstrykning;
ljusare närmast kroppen och gradvis övergående i svart utåt mot den smala, kontrasterande vita ytterkanten på
rygg-, stjärt- och analfenorna. De svarta partierna framträder tydligast i form av en svart fläck baktill på bägge
ryggfenorna och analfenan. Dessa fläckar syns tydligast på mindre exemplar, som också har ett marmorerat ljusviolett
nätmönster över rygg, sidor och angränsande fenor.
Fenstrålar och fjäll: D1 14-15, D2 61-68, A 58-64, P 19-20, V 6. Fjäll mycket små, svåra att räkna.
Utbredning och status
Långa finns framför allt i Skagerrak, men även i Kattegatt, mer sällsynt i Öresund och lär även kunna påträffas i
sydvästra Östersjön. Arten har en vidsträckt utbredning i nordöstra Atlanten från Barents hav och Island till
Biscayabukten, och den förekommer dessutom sällsynt i västra Medelhavet.
Landningarna har minskat med 50 % sedan början av 1980-talet och 70 % sedan 1950-talet.
Ekologi
Långa är en marin fisk som tillfälligt även påträffats i sydvästra Östersjön. Den föredrar hårdbottnar med klippor,
block och skeppsvrak på 25-1 000 meters djup (vanligtvis 100-400 m, yngre individer grundare). Den lever ensam
eller i små stim nära bottnen och jagar i skymning och gryning; först och främst fiskar och såväl bottennära som
pelagiska arter. Ryggradslösa bottendjur ingår också i dieten.
Leken sker på 60-300 meters djup under perioden mars-juli. Äggen är små, semipelagiska och innehåller en
oljedroppe, vilket innebär att de har en viss flytkraft. En stor hona kan lägga upp till 60 miljoner ägg, som kläcks efter
omkring 10 dygn. Larverna är pelagiska. Långa växer snabbt, mer än 10 cm om året. Den blir könsmogen vid en ålder
av 6-8 år och en längd av 85-110 cm. Livslängden kan uppgå till 25 år.
ArtDatabanken - artfaktablad
1
Hot
Högt fisketryck är det största hotet mot långan. Den saknar förvaltning trots att det är en kommersiellt intressant art.
Liksom många andra storväxta arter med sen könsmognad är långan potentiellt mycket känslig för överfiske.
Populationsminskningen enligt svenska landningar de senaste 20-30 åren (tre generationer) gör att långan
kvalificerar för placering som EN A2b. Den kan emellertid migrera in från omgivande områden och hotkategorin har
därför nedgraderats till VU°.
Åtgärder
Arten behöver förvaltas internationellt. En nationell förvaltning skulle med stor sannolikhet kunna förbättra
situationen för beståndet, men kunskap om artens ekologi saknas.
Övrigt
Namngivning: Molva molva (Linnaeus, 1758). Originalbeskrivning: Gadus Molva. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1:
255.
Etymologi. molva (it.) = [fisken] långa.
Uttal: [Mólva mólva]
Namn på andra språk. Norska: Lange, danska: Lange, finskaI: Molva, engelska: Ling.
Litteratur
Muus, B.J., Nielsen, J.G. & Svedberg, U. 1999. Havsfisk. Prisma. Stockholm.
Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Strålfeniga fiskar. Actinopterygii. 2012. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Statistiska meddelanden. Saltsjöfiskets fångster. SCB, Programmet för fiske. Statistiska centralbyrån, Stockholm.
Svedäng, H., Hagberg, J., Börjesson, P., Svensson, A. & Vitale, F. 2004. Demersal fish on the Swedish west coast. Four
studies on stock status, development and spawning areas at the Swedish west coast. Finfo 2004: 6.
Författare
Sven O. Kullander & Bo Delling 2012 (Känneteken, Levnadssätt, Utbredning, bearbetad av Tomas Carlberg och
Ragnar Hall, ArtDatabanken). Jacob Hagberg 2005. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).
ArtDatabanken - artfaktablad
2
