Kriminologiska institutionen
Kvinnors villkorade rätt till sin
egen kropp och sexualitet
En genusteoretisk studie om den rättsliga
hanteringen av våldtagna kvinnor
Examensarbete 15 hp
Kriminologi
Kriminologi, kandidatkurs (30 hp)
Vårterminen 2014
Emma Pedersen
Sammanfattning
Syftet med den här studien är att undersöka hur kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld
framställs i våldtäktsdomar, utifrån förställningar kring kön, kropp och sexualitet. De
frågeställningar som min studie utgår ifrån är:
-
Hur framställs kvinnors kroppar och sexualitet i våldtäktsdomarna?
-
Hur kan denna framställning förstås utifrån ett genusteoretiskt perspektiv med fokus på kön,
kropp och sexualitet?
Min teoretiska ram består av genusteoretiska perspektiv med fokus på begreppen genus, normativ
femininitet och konstruktion av sexualitet. Med hjälp av dessa begrepp vill jag analysera
föreställningar och konstruktioner kring kvinnors kroppar och sexualitet i relation till den rättsliga
hanteringen av våldtäkt. Mitt material bestående av tio stycken våldtäktsdomar analyseras med
hjälp av kritisk diskursanalys.
Resultatet visar att kvinnors kroppar och sexualitet framställs som passiva och tillgängliga för män
så länge de inte gör aktivt motstånd. Genom aktiva viljeuttryck som att slåss och skrika villkoras
kvinnor rätten till sin kropp och sexualitet. Domstolarna upprätthåller därmed en föreställning om
män och kvinnors sexualitet som dikotomier där det manliga står över den kvinnliga. För att vara
trovärdiga och på så sätt ha rätt till sin kropp och sexualitet måste kvinnor även agera på ”rätt” sätt
(genom att inte gå hem med okända män, göra motstånd, polisanmäla etc.). Fokus ligger på offren
och inte på gärningsmännen och genom detta upprätthåller domstolarna genuskonstruktioner som
innebär att kvinnors motstånd och rätt beteende är en förutsättning för deras trovärdighet. Kvinnors
sexualitet i relation till det sexuella våld de varit utsatta för framställs genom intima beskrivningar
där kvinnan beskrivs som passiv och mannen som aktiv och drivande.
Innehållsförteckning
1. Inledning....................................................................................................................................................... 2
1.2 Historisk bakgrund gällande kvinnors sexualitet ..................................................................................... 2
1.3 Problemformulering ................................................................................................................................ 3
1.4 Syfte och frågeställningar ........................................................................................................................ 3
1.5 Avgränsning ............................................................................................................................................ 4
1.6 Begreppsanvändning ............................................................................................................................... 4
1.7 Disposition ............................................................................................................................................... 4
2. Tidigare forskning ....................................................................................................................................... 5
2.1 Den rättsliga hanteringen av offer för sexuellt våld ................................................................................ 5
2.1.1 Samtycke eller icke-samtycke .......................................................................................................... 6
3. Teoretisk ram ............................................................................................................................................... 7
3.1 Genus ....................................................................................................................................................... 7
3.1.1 (Kvinnors) Kroppar .......................................................................................................................... 8
3.1.2 Normativ femininitet ........................................................................................................................ 9
3.2 Sexualitetsteoretiska perspektiv ............................................................................................................ 10
4. Metod .......................................................................................................................................................... 11
4.1 Material och Urval ................................................................................................................................. 11
4.2 Diskursbegreppet ................................................................................................................................... 12
4.3 Diskursanalys ........................................................................................................................................ 12
4.3.1 Kritisk diskursanalys ...................................................................................................................... 13
4.3.2 Faircloughs tredimensionella modell .............................................................................................. 13
4.3.3 Kritik mot kritisk diskursanalys ..................................................................................................... 14
4.4 Tillvägagångssätt ................................................................................................................................... 14
4.5 Forskarens roll ....................................................................................................................................... 15
4.6 Etiska hänsynstaganden ......................................................................................................................... 16
5. Resultat och analys .................................................................................................................................... 16
5.1 Kvinnors villkorade rätt till sin egen kropp och sexualitet .................................................................... 17
5.1.1 Kvinnors (kroppsliga) motstånd ..................................................................................................... 17
5.1.2 Kvinnors handlingsutrymme .......................................................................................................... 19
5.2 Framställning av kvinnors sexualitet ..................................................................................................... 22
5.2.1 Kvinnors sexualitet (som omständighet) ........................................................................................ 22
5.2.2 Kropp och sexualitet i beskrivningarna av våldtäkt ....................................................................... 26
6. Diskussion................................................................................................................................................... 28
Litteraturförteckning .................................................................................................................................... 32
Tryckt litteratur ............................................................................................................................................ 32
Elektronisk litteratur .................................................................................................................................... 33
1
1. Inledning
Under de senaste decennierna har få brottstyper skapat så mycket offentlig debatt som
sexualbrotten. Debatten återkommer med jämna mellanrum och berör frågor om hur lagstiftningen
kring våldtäkt och andra sexuella övergrepp är - eller borde vara utformad, hur lagstiftningen tolkas
och vilka gärningar som ska förstås som en våldtäkt (Asp 2010:43 & Wendt1 2010:132). I den
offentliga debatten har det riktats stark kritik mot den rättsliga hanteringen av kvinnor som blivit
utsatta för sexuellt våld och de många föreställningar som omgärdar brottet. Kritiken har främst
gällt att domstolarna lagt ett allt för stort ansvar på offren, det har exempelvis rört sig om offrets
beteende före, under och efter en våldtäkt och i vilken grad offret gjorde motstånd (Andersson
2004:13). Forskning visar att de föreställningar och fördomar som finns i samhället i stort, även
återfinns hos politiker och jurister och att dessa föreställningar kan påverka deras syn på
sexualbrott, dess offer och gärningsmän (Larsson 2004, Sutorius 2014, Andersson 2004).
Trots att stora förändringar skett i synen på våldtäkt, både som politisk- och juridisk fråga, kvarstår
emellertid en rad föreställningar kring sexualbrotten, gällande kön och våld samt manlig och
kvinnlig sexualitet. Det handlar främst om uppfattningar om kvinnors kroppar och sexualitet som
tillgängliga för män och idéer om kvinnors egen skuld för det sexuella våldet (Wendt 2010:133 &
140). Statsvetaren Maud Eduards (2012) gör tydligt att kvinnokroppen uppfattas som avvikande i
jämförelse med manskroppen - den mänskliga kroppen. Hon menar att människa och man tenderar
att smälta samman medan kvinnor förknippas med kön, kropp och sexualitet. Risken för att
objektifieras och sexualiseras är därför ständigt närvarande för kvinnor (Eduards 2012:16-17).
Trots att sexualbrottslagstiftningen formellt är könsneutral2 menar Helena Sutorius (2014:20) att det
i realiteten inte ser ut så, gamla föreställningar och uppfattningar om sexualitet och kön lever kvar.
Sutorius menar vidare att lagstiftningens könsneutralitet inte är en återspegling av verkligheten, då
det sexuella våldet nästan uteslutande begås av män, främst mot kvinnor (och barn) och att
rättsystemets syn på och hantering av sexuellt våld blir en tydlig avspegling av den ojämna
maktrelationen som finns mellan män och kvinnor.
1.2 Historisk bakgrund gällande kvinnors sexualitet
Genom historien har kvinnors sexuella självbestämmande stått i relation till det samhällsinflytande
och samhällsposition som kvinnor haft. Synen på sexualiteten har hört samman med och påverkats
av, ekonomiska och sociala faktorer där kyrkan, vetenskapen och lagstiftningen i samspel påverkat
de för tiden rådande föreställningarna (Sutorius 2014:30). Historiskt sett har även föreställningar
1
2
Observera att Wendt 2010 och Wendt Höjer 1999 & 2002 är samma person.
Könsneutral lagstiftning innebär att lagarna ska vara och tolkas lika för män och kvinnor.
2
kring män och kvinnors sexualitet varierat. Dock finns en lång idéhistorisk tradition som framställer
mäns och kvinnors sexualitet som varandras motsatser. Ulrika Andersson (2004:29) beskriver att
det sedan 1700-talet funnits en dominerande föreställning om den manliga sexualiteten som aktiv
och stark medan den kvinnliga beskrivits som passiv, icke-aggressiv och undergiven.
Exempel på föreställningen om kvinnans sexualitet som undergiven och passiv finns bland annat
från 1900-talets början då forskare inom sexologin beskrev kvinnan som naturligt blyg och att detta
gjorde att hon var avvisande till sex trots att hon egentligen ville. Hon säger nej, men menar ja.
Mannens uppgift blir då att övervinna kvinnans motstånd och ett visst mått av våld och tvång kan
då vara nödvändigt (Bergenheim 2010:12).
Först på sextiotalet började den här bilden av sexualitet på allvar att kritiseras. Kritiker menade att
myten om mäns okontrollerbara sexualitet fick män att tro att de hade rätt att tvinga till sig samlag,
och kvinnor att tro att de var tvungna att gå med på männens sexuella krav (Bergenheim 2010:17).
Domstolarna blev också vid den här tiden allt mindre benägna att acceptera ”övertalningsvåld” från
män. När kravet på våld minskade lades istället fokus på kvinnans motstånd och det blev upp till
henne att bevisa för rätten att hon inte givit sitt samtycke. Detta menar Bergenheim (2010:26) att vi
fortfarande kan se i nutida rättegångar. Granskning av kvinnans livsstil och beteenden ges ofta
mycket större utrymme än mannens.
1.3 Problemformulering
Sveriges domstolar har stor makt och är en bidragande faktor till hur samhället ser på och uppfattar
våldtäkt. På grund av de föreställningar som finns i samhället när det gäller kvinnor som blivit
utsatta för sexuellt våld, anser jag att det är viktigt att undersöka hur det svenska rättsväsendet, år
2014, förhåller sig till dessa föreställningar. Forskning visar att den straffrättsliga hanteringen av
våldtäkt bidrar till att producera och konstituera föreställningar om kvinnor (Andersson 2001:184).
Genom detta kan kvinnors handlingsmöjligheter och livsutrymme begränsas och deras möjligheter
att delta på samma villkor som män i samhället minskar (Wendt Höjer 2002:10). Utgångspunkten
för den här kriminologiska studien är att jag vill undersöka konstruktioner kring kön, kropp och
sexualitet i relation till den rättsliga hanteringen av våldtäkt.
1.4 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att undersöka hur kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld
framställs i våldtäktsdomar, utifrån förställningar kring kön, kropp och sexualitet. Genom att
använda mig av ett genusteoretiskt perspektiv vill jag försöka visa och problematisera de
föreställningar som finns kring kvinnors kroppar och sexualitet relaterat till ojämnlikheten mellan
män och kvinnor och huruvida detta påverkar kvinnors trovärdighet i rätten.
3
Mina frågeställningar är:
-
Hur framställs kvinnors kroppar och sexualitet i våldtäktsdomarna?
-
Hur kan denna framställning förstås utifrån ett genusteoretiskt perspektiv med fokus på kön,
kropp och sexualitet?
1.5 Avgränsning
I den här studien undersöks endast våldtäktsdomar där förövaren är en man och offret är en kvinna.
Detta för att det till största del är män som är förövare och främst kvinnor (och barn) som är utsatta
för sexuellt våld. Jag kommer inte att beskriva hur lagstiftningen är utformad eller vilka rekvisit
som krävs för att bli dömd för en våldtäkt, detta för att jag inte kommer beröra i någon större
utsträckning om männen blir dömda eller ej. Rekvisit och uppsåt kommer till viss del att diskuteras
men mitt fokus ligger på det språkliga innehållet gällande kvinnors kroppar och sexualitet i relation
till den straffrättsliga hanteringen av sexualbrott.
1.6 Begreppsanvändning
I studiens material är alla de tilltalade män och alla målsägande är kvinnor. Jag kommer att använda
mig av begreppen ”offer” och ”gärningsman” i omnämnandet av kvinnorna och männen i mitt
material och i beskrivning av tidigare forskning och i den teoretiska ramen. Jag inser att det genom
mitt användande av dessa begrepp kan uppfattas som att jag reproducerar och bidrar till
könsstereotypa föreställningar kring män och kvinnor. Det vill säga att män alltid ses som förövare
och kvinnor alltid ses som offer. Jag menar dock att det könsneutrala begreppet ”gärningsperson”
som skulle kunna används istället för ”gärningsman” inte problematiserar det faktum att det till
största del är män som våldtar. 98 % av de som misstänks för sexualbrott är män
(Brottsförebyggande rådet 2013). Genom att använda ett könsneutralt begrepp när det gäller
våldtäkt och andra sexuella övergrepp anser jag att man då ”döljer” att det sexuella våldet nästan
uteslutande begås av män (Se Sutorius 2014:20).
Hur begreppen kön, genus och sexualitet används beskrivs närmre i det tredje kapitlet.
1.7 Disposition
Den här studien är uppdelad i sex kapitel. Det första kapitlet innehåller inledning, bakgrund,
problemformulering, avgränsning, syfte och frågeställningar, avgränsning samt
begreppsanvändning. I det andra kapitlet redogörs den tidigare forskningen. Kapitel tre innehåller
den teoretiska ramen, här beskrivs studiens genusteoretiska utgångspunkter. Hur studiens material
ska analyseras och vilket urval, tillvägagångssätt och etiska hänsynstagande jag gjort redovisas i
4
kapitel fyra. Resultat och analys redovisas tillsammans i kapitel fem. Det sjätte och avslutande
kapitlet innehåller diskussion.
2. Tidigare forskning
I det här kapitlet redovisas den tidigare forskning som är relevant för min studie. Då avsikten med
den här studien är att analysera föreställningar kring kvinnors kroppar och sexualitet utifrån domar
gällande våldtäkt är den forskning som valts ut inriktad på forskning kring rättsväsendet.
De forskare som presenteras i kapitlet är: Helena Sutorius (2014), Ulrika Andersson (2001 & 2004),
Sara Larsson (2004) samt Christian Diesen och Eva F. Diesen (2013). Deras forskning behandlar
den rättsliga hanteringen gällande sexuellt våld utifrån ett genusperspektiv. På olika sätt har de
forskat kring betydelsen av samhällets uppfattningar om kön och sexualitet för hur sexuellt våld
behandlas i det svenska rättssystemet.
2.1 Den rättsliga hanteringen av offer för sexuellt våld
Utgångspunken i sexualbrottslagstiftningen är att kvinnor i varje situation har rätt att bestämma
över sin egen sexualitet. Vid bedömningar om en situation/händelse är våldtäkt eller inte (om
teknisk bevisning saknas), ska rätten inte ta hänsyn till kvinnans livsstil, hur hon betedde sig,
huruvida kvinnan tidigare haft sex med gärningsmannen, om hon var påverkad av alkohol etc.
(Larsson 2004:146). Dock visar forskning av rättsystemet att kvinnor som blivit utsatta för sexuellt
våld ofta hamnar i centrum för ett brott de inte begått och skulden läggs på dem (Andersson
2004:14). I Larssons (2004:144) forskning framkommer det att det finns tydliga föreställningar eller
myter kring våldtäkt. En av dessa myter handlar om att en kvinnas nej egentligen är ett ja.
Föreställningen om att ett nej inte alltid är ett nej är något som präglar mångas uppfattningar om
våldtäkt och har betydelse för bedömningar som görs inom rättssystemet. En annan föreställning
som Larsson (2004:145) beskriver handlar om att kvinnan, offret, alltid ska kunna förhindra en
våldtäkt, exempelvis genom att slåss eller skrika.
Sutorius (2014:25-26) beskriver att det i praktiken är en betydande skillnad på synen på våldtäkter
begångna av utomstående och våldtäkter begångna inom en relation (hit räknas även korta
relationer, t.ex. om en kvinna går hem med en man hem efter en utekväll). Våldtäkter som sker i
form av överfall har alltid setts som straffvärda och här utgår rätten ifrån att kvinnan inte ville. När
det gäller påstådda våldtäkter som sker inom relationer får dock kvinnan mer fokus på sig själv och
sin vilja. I samband med detta uppstår en rad föreställningar om att kvinnan ångrat sig i efterhand
och/eller kommer med falska anklagelser. En annan vanligt uppfattning enligt Sutorius (2014:26) är
om kvinnor visat tecken på eget initiativ eller egen aktivitet under akten, då kan det inte handla om
5
våldtäkt. Framkommer det att kvinnan någon gång under akten visat njutning kan det således inte
vara våldtäkt (det kan exempelvis gälla om kvinnan samtyckt till vaginalt samlag men inte analt).
Det kan i sin tur betyda att kvinnor som visats haft njutning av exempelvis gruppsex eller
masochism har låg trovärdighet om de senare påstår att de blivit våldtagna. Även
motsatsföreställningar av typen ”madonna-hora” spelar en roll i huruvida kvinnor blir trodda av
rättsväsendet. Ju mer kvinnan passar in i en ärbar roll desto större chans att hon blir trodd och
motsatt, ju längre bort kvinnan uppfattas vara från en ärbar roll, desto mindre sannolikt är det att en
inträffad händelse uppfattas som våldtäkt (Sutorius 2014:27).
En tredje uppfattning handlar om kvinnor som stannar kvar efter en våldtäkt, återupptar kontakten
med mannen eller väntar med att göra anmälan. Detta uttrycker en bristande trovärdighet i
rättssystemet. Sutorius (2014:26) förklarar att det finns en mängd exempel på hur rättsväsendet
visar bristande förståelse för kvinnor utsatta för sexuellt våld. De kvinnor som inte passar in i
mönstret av normer och föreställningar har svårare att bli betraktade som skyddsvärda.
Diesen och Diesens (2013) forskning styrker den tidigare beskrivna forskningen. De har i sin
forskning gått igenom samtliga domar om sexuella övergrepp från tingsrätter över hela landet under
2004, 2006 och 2010 - över 1000 våldtäktsdomar (Diesen & Diesen 2013:13). De finner att
domskälen ofta är torftiga och inte ger en tillräckligt klar bild av hur domstolarna sett på bevisen.
De menar dock att rätten gång på gång bygger sin värdering på stereotypa uppfattningar om hur
våldtäktsoffer ska bete sig (Diesen & Diesen 2013:42). De menar att rättens fördomsfullhet, inte är
enstaka undantag utan illusterar en mer generell brist i insikt och kompetens. Även om det är
alltmer sällan som fördomar om de mindre relevanta omständigheterna, som exempelvis kvinnans
klädsel eller sexualvanor, kommer fram i domskälen, finns de kvar i bedömningarna av kvinnans
beteende under och efter det påstådda övergreppet. Dessa fördomar ”skiner igenom” domskälen.
2.1.1 Samtycke eller icke-samtycke
Andersson (2004) menar att det i rätten uttrycks en norm för offrets beteende vid sexuellt våld.
Denna norm innebär att offren i någon form ska visa ett aktivt motstånd. Domstolarna talade främst
om offrens vilja istället för gärningsmannens beteende. Det framkom att offren aktivt borde agera
och uttrycka sin ovilja för att förhindra ett övergrepp. På det här sättet blir gärningsmannen ansvarig
först när offret (kvinnan) inte vill ha sex. Med det här synsättet på aktivt motstånd utgår
domstolarna från att kvinnor vill ha sex om de inte visar annat. Kvinnokroppen blir sexuellt
tillgänglig tills aktivt motstånd visas (Andersson 2004: 218-220). Sutorius (2014:33-34) finner
liknande resultat i sin forskning. Även om det i domstolarna inte uttrycks lika tydligt längre finns
föreställningarna där. Hon menar att så länge kvinnor inte bevisligen uttryckt ett motstånd så att
6
mannen har eller borde ha förstått, riskerar hon att bli betraktad som att hon ville ha sexuellt
umgänge. Sutorius beskriver det som att ”uppfattningen om kvinnokroppen som mäns privata eller
offentliga tillgångar går igen, men tar olika skepnader” (Sutorius 2014:33).
Det som skiljer min studie från den presenterade forskningen är att de alla har en juridisk inriktning
och även analyserar lagstiftningen, vilket jag inte har någon ambition att göra. Min studie är även
mer inriktad på den kvinnliga sexualiteten i relation till den straffrättsliga hanteringen av våldtäkt.
Detta gäller både hur rätten beskriver kvinnlig sexualitet och vilket språkbruk som används.
3. Teoretisk ram
Följande kapitel beskriver studiens teoretiska ram och de begrepp som kommer att användas för att
analysera studiens material. Den här studien utgår från ett feministiskt perspektiv och har därmed en
genusteoretisk grund. Inom feministisk teoribildning finns en mängd olika perspektiv och
förhållningssätt. Grunden för de feministiska teorierna är dock att de utgår från att det finns en
strukturell ojämlikhet mellan män och kvinnor och att denna ojämlikhet visar sig inom samhällets
alla områden (Gemzöe 2002:19). Genom att använda sig av feministiska teorier ifrågasätter man
och problematiserar det som till synes verkar naturligt och självklart i relationen mellan kön och
makt (Wendt Höjer & Åse 1999:73). Den feministiska utgångspunkten har jag valt för att få en
ingång till hur kön och sexualitet konstrueras och hur detta påverkar föreställningarna kring våldtäkt
och för att jag med ett feministiskt perspektiv kan problematisera ojämlikheten mellan män och
kvinnor.
I den här studien har relevanta delar ur feministiska teorier med fokus på kön, kropp och sexualitet
valts ut. Min utgångspunkt är att synen på kön, kropp och sexualitet är socialt konstruerade normer
som påverkas av kulturella och sociala förutsättningar och därför är föränderliga (Se: Andersson
2004:26). De begrepp som är bärande i min studie, och som min analys utgår ifrån, är genus,
normativ femininitet och konstruktion av sexualitet. Med hjälp av dessa begrepp vill jag
problematisera föreställningar om kvinnor i relation till synen på våldtäkt.
3.1 Genus
Könsskillnader mellan män och kvinnor har betraktats (och betraktas fortfarande av vissa) som
något fast och biologiskt naturligt. Begreppet genus används för att begreppsliggöra att denna
könsskillnad mellan män och kvinnor, deras olika egenskaper, handlings- och tankemönster och det
som kallas manligt och kvinnligt, inte är biologiskt givet utan är socialt och kulturellt konstruerat.
Genus används för att problematisera och analysera de föreställningar som finns kring kvinnor och
män (Lander 2003a:27, Gothlin 1999:4). Eftersom genus är konstruerat varierar och förändras
7
föreställningar om kvinnor och män genom historien, mellan kulturer och samhällen. Vidare
beskriver genus inte bara enskilda människors könsidentitet, utan även hur könsskillnader
konstrueras och reproduceras, hur de kännetecknas och yttras i institutioner, lagar, språkliga uttryck,
bilder och i våra handlingar (Lander2003b:14, Gothlin 1999:7). Som analytiskt verktyg används
begreppet genus för att åskådliggöra och beskriva relationer mellan kön i olika kontexter, på
sociala, språkliga och individuella nivåer (Gothlin 1999:7).
Även Yvonne Hirdman menar att genusbegreppet inte bara handlar om att kategorisera människor
och tolka biologiska skillnader, utan att det även innefattar skapandet av institutioner, praktiker och
föreställningar (Hirdman enl. Gothlin 1999:5). Hon anser att det handlar om en hel process där
människor formas till sitt feminina eller maskulina genus och kallar denna process för
genussystemet.
Genussystemet bygger på två principer eller logiker. Dessa två är: könens isärhållande (dikotomin)
och mannen som norm (hierarkin) (Hirdman 2004:117). Isärhållandet innebär att män och kvinnor,
manligt och kvinnligt hålls isär och uppfattas som varandras motsatser. Män och kvinnor verkar
inom olika delar av samhället och tillskrivs olika egenskaper. Isärhållandets ”lag” finns överallt och
den strukturerar sysselsättningar, platser och egenskaper. Grunden för isärhållandet finns i
föreställningar om det kvinnliga och det manliga (Hirdman 2004:118). Att vara man, är enligt
Hirdman, att inte vara kvinna. Han är inte mjuk, svag, passiv utan han är hård, stark, aktiv (Hirdman
2003:48).
Mannen som norm innebär att mannen/det manliga ständigt står över kvinnan/det kvinnliga
hierarkiskt. Mannen är människan och utgör därmed normen för det normala och allmängiltiga
(Hirdman 2004:117). Hierarkin visar sig genom att mannen ges ett högre värde och en överordnad
maktposition (Gemzöe 2002:93). Föreställningen om mannen är en kulturell och djupt nedärvd
norm som återkommer i vårt språk och våra tankar (Hirdman 2003:60). Vidare menar Hirdman
(2004:117) att det är utifrån isärhållningen som den manliga normen legitimeras, isärhållandets
logik genererar den manliga normen.
Genus används i denna studie som ett analytiskt verktyg för att undersöka hur föreställningar kring
kön, kropp och sexualitet konstrueras i relation till hur synen på våldtäkt i rättssystemet kan
påverkas av detta. Jag utgår från att könsskillnader inte är fasta utan konstruerade och föränderliga.
3.1.1 (Kvinnors) Kroppar
Föreställningar om kroppar med könsdifferentierade tanke - och handlingsmönster, har kommit att
ses som något biologiskt naturlig. Genom olika uttryck skapas och återskapas ständigt kroppar till
8
manliga eller kvinnliga och det är strukturella förhållanden som upprätthåller detta. Genom att
använda ett genusperspektiv på föreställningar om kroppen problematiseras de manliga och
kvinnliga egenskaper som hänförs till kroppen. Det som kallas manligt och kvinnligt är inget som
sitter i kroppars utformning utan är egenskaper, värderingar och handlingsmönster som ”ges” till
kroppar. Detta givande fortsätter i handling, språklig kommunikation och i olika ”val” människor
tar, från lekar till yrken och sexuell preferens (Lander 2003a:30). Människor föds i en kropp som
sedan bekönas och framförs som maskulint eller feminint genus. Kroppen formas efter sociala och
kulturella normer och värderingar. Kroppen har med andra ord en stor betydelse för hur vi skapar
och återskapar och iscensätter femininiteter och maskuliniteter och att betrakta föreställningar om
kroppen blir en nödvändighet för att förstå rådande genusrelationer (Lander 2003a:32).
Utifrån de egenskaper som ges till kroppar ses kvinnors kroppar som tillgängliga för män både i det
privata och i det offentliga. Denna tillgänglighet är det som håller samman den manliga
maktordningen, i förståelsen av våld mot kvinnor. På så vis blir mäns utnyttjande av kvinnokroppen
det yttersta uttrycket för kontroll, underordning och inskränkt handlingsutrymme (Eduards
2002:82).
3.1.2 Normativ femininitet
Föreställningar om män och kvinnor, manligt och kvinnligt (maskuliniteter och femininiteter)
hänförs alltså till kroppsliga skillnader och tillskriver män och kvinnor olika egenskaper som färgar
hela den sociala tillvaron. Konstruktion av femininiteter innehåller inslag av normalitet vilket
innebär att olika femininiteter ställs mot en normativ femininitet. Normativ femininitet innebär ett
antagande om att det finns historiska och kulturella normer i förväntningarna på hur en kvinna ska
och bör vara och att det som kvinna gäller att förhålla sig till dessa (Lander 2003b:14). Kvinnor
förväntas tala, klä, sminka- och bete sig på ett ”anständigt” sätt. Även kvinnors sexualitet är
kopplad till den normativa femininiteten med starka uppfattningar om dygd och moral.
Föreställningar om den kvinnliga sexualiteten har riktats mot att kvinnor känner kärlek snarare än
lust och attraktion och att deras sexualitet har sin naturliga plats inom den monogama
heterosexuella parrelationen. Den normativa sexualiteten tillskriven kvinnor består alltså i de här
föreställningarna och de förväntningar som finns kring hur en kvinna ska bete sig. Kontroll av
kvinnors sexualitet är en viktig beståndsdel inom den normativa femininiteten. Genom att ställa den
normativa föreställningen om kvinnors sexualitet mot föreställningen om ”avvikande” kvinnor
(exempelvis kvinnor som uttryckt åtrå) genomförs denna kontroll. På det sättet blir kvinnor som
uttryckt åtrå avvikande från den naturliga sexualiteten (Lander 2003b:20-21).
9
I nästa avsnitt kommer konstruktionen av kvinnlig sexualitet (i relation till våldtäkt) att beskrivas
djupare.
3.2 Sexualitetsteoretiska perspektiv
Det finns ingen enstämmig feministisk teori när det gäller sexualitet. Inom radikalfeminismen har
dock sexualiteten varit central när det gäller förståelsen av könsmaktsordningen. Utifrån detta
perspektiv uppfattas mäns sexuella utnyttjande av kvinnor och sexualbrott som de mest brutala
formerna av kvinnoförtryck (Gemzöe 2002:19). Utgångspunkten är att kvinnor objektifieras och
underordnas män genom konstruktionen av heterosexualitet. Sexualitet uppfattas som en social
konstruktion, grundad i mäns makt, definierad av män, påtvingad kvinnor och konstituerande för
förståelsen av kön (genus) (MacKinnon 1989:128).
Konstruktioner av heterosexualitet sammankopplas starkt med normer för maskulinitet och
femininitet, vilka är normer baserade på åtskillnad och hierarki. Könsbaserade dikotomier
upprätthåller dessa normer och framställer män och kvinnor som aktiva/passiva, subjekt/objekt, den
som tar och den som blir tagen (Wendt Höjer 2002:30). Sexualiteten, som den formas i samhället,
kännetecknas av manlig överordning och mannen som norm. Könsmaktsordningen upprätthålls
genom sexualiteten, och detta visar sig bland annat genom våld och övergrepp och olika former av
sexuell objektifiering (Wendt Höjer & Åse 1999:22-23).
MacKinnon (2009) menar att den manliga överordningen framförallt uttrycks i rätten och
möjligheten att definiera vad som är sex. Detta tydliggörs i den rådande uppfattningen om våldtäkt.
Huruvida en våldtäkt anses vara en våldtäkt eller inte, bedöms från mannens perspektiv. Som brott
är våldtäkt tydligt centrerat kring vad män uppfattar som sexualitet (Wendt Höjer och Åse 1999:23,
MacKinnon 2009:144). Aktivitet, överordning och subjektskap kopplas samman med mäns
sexualitet och det anses vara ett accepterat sätt att bedöma och mäta manlighet utifrån sexuella
erövringar. Detta innebär att mäns sexualitet kan, genom sättet den är konstruerad kring
överordning, fungera som ett uttryck för manlighet. Kvinnor görs samtidigt till det passiva
underordnade objektet som ska erövras (Wendt Höjer 2002:30).
Med hjälp av ovanstående begrepp och teorier vill jag analysera hur kvinnors kroppar och sexualitet
framställs i våldtäktsdomar. Detta utifrån föreställningar om kön, kropp och sexualitet. För att förstå
föreställningarna tror jag även att man måste koppla dessa till våldtäkt som fenomen och
problematisera det manliga tolkningsföreträdet som existerar när det kommer till sexualitet. Jag
använder mig av sexualitetsteoretiska perspektiv för att tydligare förklara konstruktionerna av
sexualitet i relation till våldtäkt och hur föreställningar om kön, kropp och sexualitet är kopplat till
makt.
10
4. Metod
I följande kapitel klargörs studiens metod. Den valda metoden för den här studien är kritisk
diskursanalys. Metoden kommer att förklaras och jag kommer beskriva hur den är relevant för min
studie. Även material och urval, tillvägagångssätt, rollen som forskare och etiska hänsynstagande
kommer att redovisas.
4.1 Material och Urval
Mitt material består av tio stycken våldtäktsdomar. Åtta stycken hovrättsdomar och två stycken
tingsrättsdomar. Ursprungsidén var att jag skulle analysera domar från tingsrätter runt om i Sverige.
Via mail kontaktades Umeå-, Södertörns-, Solna-, Stockholm- samt Malmö tingsrätt med begäran
att få ut domar gällande våldtäkt. Domar skickades från Umeå- och Malmö tingsrätt, men på grund
av missförstånd skickades dock fel domar från Umeå tingsrätt. Det uppstod även problem i
kommunikationen med tingsrätterna i Stockholmsområdet. Jag valde då att i stället analysera domar
från Svea hovrätt, för att få allt material från samma plats. Svea hovrätt valdes även ut för att få
tillgång till både tingsrättsdomar och hovrättsdomar vilket ger ett bredare underlag. Vidare är Svea
hovrätt den största av Sveriges hovrätter och ett antagande om att fler domar fanns att begära ut
gjorde att jag valde den.
Via mail kontaktades Svea hovrätt med en begäran att få ut domar som gäller våldtäkt mellan
januari 2014 och april 2014. Tidsperioden valdes ut eftersom jag ville studera hur föreställningar
om kvinnor ser ut idag. Eftersom hovrättens register inte är sökbara på ”våldtäkt” skickades en
förteckning från Svea hovrätt till mig över alla domar gällande ”brott mot person” och utifrån den
fick jag begära fram domar. Jag valde endast ut brott kategoriserade som ”våldtäkt”, sammanlagt
arton stycken. ”Våldtäkt mot barn” och ”försök till våldtäkt mot barn” valdes ej ut. ”Försök till
våldtäkt” fanns inte med i brottsförteckning och finns således ej med i mitt material. Efter en
genomläsning av samtliga arton domar från Svea hovrätt valdes sju stycken domar ut. Skälet till
varför sju domar valdes ut var bland annat på grund av att i vissa av de andra domarna förekom
många andra åtal, för dålig beskrivning/innehåll, i ett åtal var målsägande en man och i en annan
var målsägande möjligtvis redan död när våldtäkten utfördes. Av tidsskäl bedömde jag att tio
stycken domar skulle räcka för min studie därför kompletterades domarna från Svea hovrätt med två
av domarna som skickades till mig från Malmö tingsrätt och en dom från Göta hovrätt som just då
hade stort medial uppmärksamhet. Eftersom domar från hovrättens består både av tingsrättens- och
hovrättens domar är båda analyserade i mitt material, ingen skillnad görs dock mellan dem i min
analys.
11
4.2 Diskursbegreppet
Begreppet diskurs har enligt Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips (2000:7) varit oklart,
då begreppet använts utan närmre förklaring av dess innehåll och med olika betydelser i olika
sammanhang. De definierar dock diskurs som ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller
ett utsnitt av världen)” (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7). Winther Jørgensen och Phillips
menar vidare att begreppet diskurs innefattar en idé om att språket är strukturerat i olika mönster
och att dessa mönster är något människor förhåller sig till och som formar språket när de verkar i
olika sociala sammanhang. Med hjälp av språket skapar vi versioner av verkligheten. Dessa
versioner är inte speglingar av en redan existerande verklighet, utan det är språket som bidrar till att
återskapa verkligheten. Det innebär inte att den fysiska världen inte finns, men den får bara
betydelse genom diskurs (Winther Jørgensen & Phillips 2000:15).
Winther Jørgensen & Phillips (2000) använder sig av ett illustrativt exempel för att förklara detta,
nämligen hur människor kan uppfatta en översvämning. Själva översvämningen, är en händelse som
äger rum oavsett hur människor tänker och talar om den. När människor sätter in översvämningen i
ett meningsgivande sammanhang befinner den sig dock inte längre utanför diskursen. Vissa skulle
beskriva händelsen som ett ”naturfenomen”, andra som en konsekvens av global uppvärmning eller
ett utslag av ”guds vrede”. Översvämningen tilldelas då mening utifrån många olika perspektiv och
diskurser. De olika diskurserna pekar ut olika handlingar som möjliga och relevanta i situationen
och därmed får den diskursiva förståelsen sociala konsekvenser (Winther Jørgensen & Phillips
2000:15-16). Med andra ord är diskurs olika sätt vi talar och förstår vår omgivning.
4.3 Diskursanalys
Diskursanalytisk metod används för att analysera och förstå språkliga mönster samt för att belysa
olika maktförhållanden och hur dessa konstrueras och upprätthålls. Det finns en rad olika
diskursanalytiska inriktningar. Gemensamt för dessa inriktningar är att metod och teori är tätt
sammankopplade. Diskursanalysen ska inte användas som metod lösryckt från den teoretiska och
metodologiska grunden (Winther Jørgensen & Phillips 2000:10). Gemensamt är även att de
diskursanalytiska inriktningarna utgår från ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Utifrån Vivien
Burr förklarar Winther Jørgensen och Phillips fyra av socialkontruktionismens generella antagande.
För det första handlar det om kritisk inställning till självklar kunskap. Detta innebär att kunskap om
vår omvärld inte kan betraktas som en objektiv sanning. Genom våra egna perspektiv blir
verkligheten tillgänglig, dock inte som en spegelbild av verkligheten utan som en produkt av våra
sätt att kategorisera världen. För det andra handlar det om historisk och kulturell specificitet, vilket
betyder att synen på och kunskap om världen alltid är kulturellt och historiskt präglade och
förändras över tid (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11). För det tredje skapas och upprätthålls
12
våra uppfattningar om verkligheten i sociala processer. Kunskapen är relationell och skapas genom
social interaktion. För det fjärde och sista antagandet finns ett samband mellan kunskap och social
handlingar genom att sociala konstruktioner får konkreta sociala konsekvenser (Winther Jørgensen
& Phillips 2000:12).
Genom att jag använder mig av diskursanalytisk metod innebär det även att denna studie har sin
vetenskapsteoretiska grund i det socialkonstruktionistiska perspektivet. Vilket innebär att jag inte
ser kön och sexualitet som någon ”naturlig sanning”, utan något som produceras/konstrueras och
förändras över tid.
4.3.1 Kritisk diskursanalys
Metoden i den här uppsatsen är influerad av Norman Fairclough kritiska diskursanalys utifrån
Winther Jørgensen och Phillips (2000) beskrivning av den3. Metoden kommer inte att användas i
sin helhet, utan relevanta delar kommer att användas4. Det centrala i den kritiska diskursanalysen är
att beskriva förbindelserna mellan språkbruk och social praktik. Fokus läggs på de diskursiva
praktikernas roll i upprätthållandet av den sociala ordningen och i social förändring (Winther
Jørgensen & Phillips 2000:76). Kritisk diskursanalys är kritisk i den mening att den har som uppgift
att kartlägga den diskursiva praktikens roll i upprätthållandet av den sociala värld, inklusive de
sociala relationer, som innebär ojämlika maktförhållanden.
Syftet är att bidra till en social förändring i riktning mot mer jämlika maktförhållanden i
kommunikationsprocesserna och i samhället som helhet (Winther Jørgensen & Phillips 2000:69).
Kritisk diskursanalys uppfattas därför inte som politisk neutral utan som ett kritiskt angreppssätt
som är politiskt engagerat i social förändring, och kritiken ska avslöja den roll som en diskursiv
praktik spelar för upprätthållandet av ojämlika maktförhållanden (Winther Jørgensen & Phillips
2000:70). Detta innebär att diskursen fungerar ideologiskt, att diskursiva praktiker bidrar till att
skapa och reproducera ojämlika maktförhållanden mellan sociala grupper exempelvis mellan män
och kvinnor (Winther Jørgensen & Phillips 2000:69). Den kritiska diskursanalysen har i den här
studien valts för att kunna undersöka och analysera om och hur det språkliga innehållet i
våldtäktsdomar reproducerar ett ojämlikt maktförhållande mellan män som förövare och kvinnor
som offer.
4.3.2 Faircloughs tredimensionella modell
Varje fall av språkbruk är enligt Fairclough en kommunikativ händelse som har tre dimensioner och
dessa utgör den tredimensionella modellen. De tre dimensionerna ska alla användas i en konkret
3
4
Av tidsskäl användes en sekundärkälla.
Vilka dessa är och hur de användas beskrivs i avsnitt 4.3.2 & 4.4 .
13
diskursanalys av en kommunikativ händelse (Winther Jørgensen & Phillips 2000:74). Det man ska
analysera är textens egenskap (text), de produktions- och konsumtionsprocesser som är förbundna
med texten (diskursiv praktik) och den bredare sociala praktik som den kommunikativa händelsen
är en del av (social praktik) (Winther Jørgensen & Phillips 2000:85). Den kommunikativa
händelsen i mitt fall är våldtäktsdomar.
Den första dimensionen fokuserar på texten och dess uppbyggnad, en detaljerad analys görs för att
spåra vissa typer av mönster i textens uppbyggnad och för at beskriva hur diskurserna förverkligas
textuellt (Winther Jørgensen och Phillips 2000:87). I min analys kommer jag granska mönster,
återkommande resonemang och ordval som förenar alla domar tillsammans.
Den andra dimensionen analyserar den diskursiva praktiken, vilket innebär att man är intresserad av
hur texten är producerad och hur den konsumeras (Winther Jørgensen och Phillips 2000:85). Detta
kan analyseras ur flera angreppsvinklar. Den ena är att undersöka vem som skrivit texten, vilka led
texten måste gå igenom. Den andra är att undersöka hur texten tas emot och tolkas. I min analys
kommer dessa av tidsskäl inte att undersökas, men kommenteras.
I den tredje dimensionen placeras de två första dimensionerna i förhållande till den bredare sociala
praktik som de är en del av. Relationerna mellan den diskursiva praktiken och den text som den
ingår i ska klarläggas. För att analysera detta måste teori användas (även tidigare forskning kan
användas), i mitt fall genusteroretiska perspektiv. Texten sätts då i relation till sin sociala och
kulturella kontext (Winther Jørgensen och Phillips 2000:90). I min analys kommer inte den sociala
praktiken bestå av egen empiri, däremot kommer jag med hjälp av mitt valda genusteoretiska
perspektiv och tidigare forskning att försöka sätta in analysen i en större social kontext.
Hur den tredimensionella modellen används i min studie, förklaras i avsnittet ”tillvägagångssätt”.
4.3.3 Kritik mot kritisk diskursanalys
Winther Jørgensen och Phillips förklarar att den största kritiken mot Faircloughs kritiska
diskursanalys är dess otydlighet. De menar att metoden är den mest sofistikerade modell för att
förklara förhållandet mellan språkbruk och bredare samhälleliga praktiker, men att det största
problemet är otydligheten mellan det diskursiva och det icke-diskursiva. Det erbjuds inga tydliga
riktlinjer för hur mycket analys som behövs och den klargör inte vilka teorier som man kan eller ska
använda sig av i sin analys (Winther Jørgensen & Phillips 2000:93).
4.4 Tillvägagångssätt
Min analys genomfördes utifrån Faircloughs tredimensionella modell som beskrevs i avsnitt 4.3.2.
Som jag förklarade tidigare kommer jag inte att använda mig av hela Faircloughs modell, utan valda
14
delar. Främst kommer jag att utgå från den första dimensionen ”text” och den tredje dimensionen
”social praktik”.
Analysen inleddes med att jag läste igenom domarna ett flertal gånger för att finna vilka mönster av
diskurser som framträdde. Jag fokuserade på språkligt innehåll och återkommande resonemang
gällande framställningar av kvinnors kroppar och sexualitet. Efter genomläsningarna av texten
identifierades ett antal diskursiva mönster och resonemang som senare tematiserades. Alla domar
tematiserades gemensamt, inte var för sig. De diskurser som identifierades har jag valt att kalla
kvinnors villkorade rätt till sin kropp och sexualitet och framställning av kvinnors sexualitet.
Den andra dimensionen, diskursiv praktik undersökts inte mer än att jag funderade över vilka som
kommer till tals och hur de kommer till tals. Offren (kvinnorna) kommer till tals men det är
domstolarna som producerar domarna (texten). Texten är offentliga handlingar som vem som helst
kan ta del av.
Nästa steg i analysprocessen var att analysera de diskursiva mönster och resonemang som jag
identifierade i första steget. Som jag beskrev tidigare hade jag i min studie inte någon egen empirisk
forskning men med hjälp av genusteoretiska perspektiv och tidigare forskning försökte jag sätta in
mina identifierade diskurser i en social och kulturell kontext. Detta presenteras i kapitlen resultat
och analys samt diskussion.
4.5 Forskarens roll
Inom den samhällsvetenskapliga forskningen diskuteras kunskapens objektivitet och hur
forskningsresultat kan sägas vara tillförlitlig och styrkt. Begreppen validitet och reliabilitet används
för att verifiera forskningsresultat, med begreppen åsyftas huruvida det som avsågs att undersökas
har undersökts och om forskningsresultaten är tillförlitliga (Kvale och Brinkmann 2009:263).
Att hävda en studies validitet och reliabilitet är oftast svårt, inte minst inom den diskursanalytiska
metoden. Kritik har lyfts fram om att denna metod många gånger är otydlig och det kan vara svårt
att förstå hur forskaren har gått tillväga i sina val. Detta kan medföra att validiteten och reliabilitetet
blir låg. För att motverka detta bör forskaren motverka detta genom att uppvisa en så genomskinlig
och tydlig studie som möjligt (Bergström & Boréus 2012:404-406).
När det gäller diskursanalys menar Winther Jørgensen och Phillips att poängen med analysen inte är
att förstå vad människor verkligen menar när det säger det ena eller det andra. Utgångspunkten är
att man inte kan nå verkligheten utanför diskursen, det är därför diskursen i sig är föremål för
analysen. Det man ska analysera är det som faktiskt har sagts eller skrivits för att undersöka vilka
mönster som finns och vilka konsekvenser som olika diskursiva framställningar av verkligheten får
15
(Winther Jørgensen & Phillips 2000:28). Att studera diskurser som ligger en nära kan vara svårt,
eftersom forskare ofta är en del av den kultur man undersöker finns många självklarheter i
materialet. Winther Jørgensen och Phillips menar att man då måste försöka sätta en parantes kring
sig själv och sin egen ”kunskap” så att ens egna värderingar inte överskuggar analysen. Detta
fungerar dock inte som en lösning när man arbetar utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv,
man utgår då från att verkligheten är socialt skapad (Winther Jørgensen och Phillips 2000:28-29).
Objektivitet inför materialet är då omöjligt. Jag försöker dock med tydlighet visa vilka val jag tagit
under studiens gång och att dessa val utförts med noggrannhet. Som jag tidigare beskrivit utgår jag
från att kön och sexualitet är socialt och kulturellt konstruerat och därför är förändeliga. De
teoretiska val jag tagit i den här studien har givetvis påverkat resultaten.
4.6 Etiska hänsynstaganden
Inom all forskning krävs att etiska hänsynstaganden ska göras. Vetenkapsrådet (2002:5) beskriver
att människor har rätt att skyddas mot otillbörlig forskning, som exempelvis kan vara insyn i sina
livsförhållanden. Individer får heller inte utsättas för psykisk eller fysisk skada, förödmjukelse eller
kränkning. Detta är den självklara utgångpunkten för forskningsetiska överväganden.
Trots att domar är offentliga handlingar och att de flesta målsägande har konfidentiella uppgifter i
mitt material väljer jag med hänsyn till de kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld att inte nämna
några målnummer i denna studie. Inom forskning av sexuellt våld talar man ibland om ”judicial
rape”. Denna term innebär att kvinnor som utsatts för våldtäkt ibland under rättegångar upplever att
de blir utsatta för ännu ett övergrepp genom granskning av deras skyddsvärde, kropp, livsstil och
erfarenheter (Bergenheim 2010:26). På liknande vis vill inte jag att innehållet i den här studien ska
kunna tolkas som ännu ett övergrepp för någon kvinna som återfinns i mitt material. Vid anledning
att granska mitt material lämnas målnummer ut av mig. Eftersom målnumren inte kommer att
nämnas kommer domarna istället att benämnas med nummer, från ett till tio.
5. Resultat och analys
I det här kapitlet redovisas studiens resultat och analys. Mitt material, bestående av tio stycken
våldtäktsdomar har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys, genusteoretiska perspektiv och
tidigare forskning. Genom min analys har ett antal diskursiva mönster framträtt, dessa mönster har
jag för läsbarhetens skull delat in i två övergripande teman med underrubriker. Dessa är: Kvinnors
villkorade rätt till sin kropp och sexualitet samt framställning av kvinnors sexualitet.
Mina resultat kommer delvis att redovisas med citat från domarna, vissa citat har ändrats genom att
namn tagits bort för att skydda målsägandets och/eller den tilltalades identitet. I dessa citat har
16
namnen ändrats till ”målsägande” och ”den tilltalade”. Förutom detta återges citaten ordagrant.
Understryckningarna i citaten är gjorda av mig.
5.1 Kvinnors villkorade rätt till sin egen kropp och sexualitet
I detta tema redovisas de villkor som är kopplade till kvinnors rätt till sin egen kropp och sexualitet.
Temat utgår från föreställningar gällande kvinnors aktiva motstånd och handlingsutrymme i relation
till sexualbrottet. Temat delas in i två underrubriker: Kvinnors (kroppsliga) motstånd och kvinnors
handlingsutrymme.
5.1.1 Kvinnors (kroppsliga) motstånd
I samtliga av de analyserade domarna framträder ett starkt fokus på kvinnornas (målsägandes)
viljeuttryck. Centralt i rättegångarna är att försöka fastställa huruvida kvinnor gjort motstånd eller
ej, på vilket sätt de gjort motstånd och om den tilltalade har förstått att kvinnan inte samtyckt till
den aktuella händelsen. I våldtäktsrättegångar står ofta ord mot ord och det ska klargöras och
bevisas vem som gjort vad (Sutorius 2014:21). Jag uppfattar det som att det i domstolarna finns en
bestämd förväntan på att kvinnor tydligt ska redovisa hur de gjort motstånd eller på annat sätt
motverkat situationen. Kvinnors uttryckta protester blir centrala i domarna:
Hon sparkade under tiden mot honom. Sparkarna, som var fyra - fem till antalet, träffade
honom från midjan och nedåt. Sparkarna var hårda. /…/ Hon skrek högt på hjälp, mest i
början men även i mitten av händelseförloppet. Hon skrek fyra - sex gånger och högt. /…/
Vid ett tillfälle kom hon loss och försökte ta sig ut ur lägenheten (Dom nr 2).
Hon sade flera gånger, minst fem gånger, högt och tydligt att hon inte ville. Hon hade dragit
upp sina ben så att han inte skulle komma åt (Dom nr 5).
/…/ [målsägande] visade med sin kropp att hon inte ville och föste bort [den tilltalade] (Dom
nr 6).
Citaten är tydliga exempel på kvinnor som både gör fysiskt och verbalt motstånd. De visar med sina
kroppar att de inte samtycker, både genom sparkar och att ”dra upp sina ben” och de uttrycker sitt
motstånd genom att säga till, ropa och skrika. Jag tolkar det som att ett aktivt motstånd från
kvinnorna är en nödvändighet för att rätten ska tolka den händelse de varit utsatta för en våldtäkt.
Andersson (2004:218-219) menar att resonemangen i rätten utgår från att offer för sexuellt våld
normalt sett gör motstånd i någon form eller på annat sätt tydligt visar sin inställning till det
inträffade. Om ett offer inte gjort detta, krävs att hon på ett godtagbart sätt kan bevisa varför så inte
skett. Centralt för rätten blir att främst tala om offrets vilja istället för den tilltalades beteende i
17
förhållande till offret. Att domstolarna i mitt material fokuserade på hur kvinnor borde agera och att
ett aktivt motstånd förväntades visas i följande citat:
Det finns dock svårförklarliga moment i [målsägandes] berättelse, nämligen varför hon inte
lämnade taxibilen, när [den tilltalade] först stannade nära adressen dit hon skulle, eller vid
bensinstationen, när han lämnade bilen för att köpa cigaretter, eller använde sin telefon för
att få hjälp (Dom nr 3).
Kvinnan beskriver i domen att hon blivit ”paralyserad” i bilen och inte tänkt på att ringa någon.
Tingsrätten menar att dessa förklaringar är rimliga med tanke på vad kvinna säger att hon blivit
utsatt för men beskriver ändå kvinnans passiva motstånd som ”svårförklarliga moment”. Sutorius
(2014:33) förklarar det som att kvinnor som inte gör motstånd på ett sådant sätt så att mannen
förstått eller borde förstått, riskerar att bli betraktad som att hon ville ha sexuellt umgänge eller
åtminstone uttryckt en vilja om att ha sexuellt umgänge. På så sätt produceras en skyldighet för
kvinnan att uttrycka icke-vilja.
Andersson (2004:235) påpekar i sin forskning att domstolarna inte motiverade i domarna varför
offrets vilja var central utan det framstod som självklart att detta skulle bedömas och inkluderas i
prövningen av förövarens våld. Det samma finner jag i min studie. Ingen förklaring ges till
fokuseringen på kvinnors motstånd och inte på männens beteende utan detta ter sig naturligt.
Jag uppfattar det som att det i domstolarna konstrueras en bild av att kvinnor aktivt ska visa att
de inte vill ha sexuellt umgänge. En tolkning blir då att rätten utgår från att kvinnors kroppar och
sexualitet är tillgänglig för män tills de visat ett aktivt motstånd. Föreställningen om
kvinnokroppen är en heterosexuell norm genom vilken den kvinnliga sexualiteten konstrueras
som passiv och undergiven och samtidigt konstruerar mannens sexualitet som aktiv (Wendt
Höjer 2002:30). Det blir med andra ord genom kvinnors aktiva viljeuttryck som de villkoras
rätten till sin egen kropp och sexualitet. På det här sättet fortsätter rätten att upprätthålla en
föreställning om mäns och kvinnors sexualitet som dikotomier där den manliga normen står över
den kvinnliga.
I domarna beskrevs även hur kvinnornas motstånd kunde uppfattas av den tilltalade, om hennes
motstånd varit tillräckligt. I de fall där kvinnan inte gjort tillräckligt med motstånd försökte rimliga
förklaringar hittas till varför hon brast i sitt motstånd:
I slutet hade han slagit så mycket att hon inte vågade skrika längre/…/ Efter det var hon tyst
för att inte riskera att han skulle ta livet av henne (Dom nr 2).
18
Hon gick med på allt de gjorde. Hon gjorde inte motstånd. Hon stängde av. Hon visste inte
om de var psykopater. Hon var rädd för sitt liv (Dom nr 10).
I första citatet framkommer att kvinnan gjort motstånd till dess att hon inte vågat längre. Rätten
menar att detta är en rimlig förklaring. Hon har upprepade gånger gjort aktivt motstånd men
slutat när hon blivit utsatt för våld och rädd för sitt liv. Kvinnan i det andra citatet berättar i
domen att hon förklarat tydligt att hon inte ville ha sex på det viset som männen ville. När de
tilltalade ändå fortsatte vågade hon inte göra mer motstånd.
Kvinnorna i samtliga domar måste berätta och förklara varför de agerat som de gjort och hur de
agerat och blir det sättet ansvariga för det de blivit utsatta för. Andersson (2001:176) menar att man
i rättstillämpningar utgår från föreställningar om maskulinitet och femininitet utan ifrågasätta och
problematisera detta. Det som påminner om manlig penetration av den kvinnliga kroppen betraktas
som ömsesidigt sex, så länge som offrets motstånd inte anses bevisats. På det sättet blir kvinnor som
utsatts för övergrepp själva ansvariga för att uttrycka sin icke-vilja. Andersson (2001:181) beskriver
att domstolarna omvänt istället skulle kunna utgå från bristande sexuell aktivitet från kvinnans sida,
vilket skulle göra hennes sexualitet aktiv. Kvinnans kropp och sexualitet blir på det sättet inte
tillgänglig förrän hon säger ja, visar att hon vill. Ansvaret ligger då inte på kvinnan att visa att hon
inte vill ha sex utan på mannen att ta reda på om hon vill eller inte.
Genom sina kroppar och de konstruerade egenskaper kvinnor tillskrivits blir den passiva kvinnliga
sexualiteten tillgänglig för den aktiva manliga förövaren om inte motstånd finns. Som jag tolkar det
är fokus på kvinnors motstånd i relation till sexualbrott ett upprätthållande från domstolarnas sida
av samhällets normer kring kön och sexualitet.
5.1.2 Kvinnors handlingsutrymme
Den tidigare forskningen visar att kvinnors beteende innan, under och efter en påstådd
våldtäktshändelse har en avgörande betydelse för kvinnors trovärdighet under rättegångar. Kvinnor
ska utöver sitt aktiva motstånd även bete sig på ”rätt” sätt för att domstolarna ska tolka kvinnans
beteende som trovärdigt (i relation till våldtäktsmålet).
Även i mitt material är detta framträdande. Domstolarna utgår i många fall kring de föreställningar
som finns av kvinnor och hur de borde reagera efter en våldtäkt. Att fokus ligger på kvinnornas
beteende, istället för den tilltalade och hans beteende framkommer genom nära beskrivningar och
språkbruk. I följande citat visar rätten, genom det språkliga innehållet i domen hur kvinnor (som
offer) ifrågasätts utifrån sina beteenden:
19
Enligt tingsrättens uppfattning finns det emellertid några omständigheter som medför att man
bör se kritiskt på uppgifterna att [den tilltalade] tvingat [målsägande] till ett vaginalt samlag.
/…/ [Målsägande] har inte anmält saken för polisen. Anmälan upptogs /…/ först ungefär sju
månader efter den åtalade händelsen. Även om [målsägande] lämnat en detaljrik händelse
och hon också förklarat sitt beslut att inte anmäla saken, måste man ändå fråga sig varför
hon inte anmält det övergrepp som åklagaren gjort föremål för åtal. /…/ Vidare har
[målsägande] strax efter att hon lämnat lägenheten sänt ett sms till [den tilltalade] i vilket
hon uppmanar honom att gå till jobbet nästa dag. Om [den tilltalade] verkligen hade
genomfört ett samlag med [målsägande] mot hennes vilja förefaller det minst sagt underligt
att sända ett sådant meddelande (Dom nr 1).
För rätten är det följaktligen ”minst sagt underligt” att en kvinna kan sända ett meddelande till en
man som begått ett övergrepp mot henne och att hon väntat med att polisanmäla. Kvinnans beteende
går inte i linje med den normativa bild som finns kring kvinnor och offer för sexuellt våld.
I dom nummer tio har en kvinna enligt egen utsaga blivit bunden och lämnad i sitt hem av två män
efter att de utsatt henne för sexuellt våld. Kvinnan hittas efter fyra timmar av sin pojkvän. Hovrätten
skriver följande om hennes agerande under tiden hon varit ensam:
En omständighet som också inger tvekan beträffande trovärdigheten av målsägandes
berättelse är att denna, såvitt framgår, innebär att hon skulle varit bunden med rep till mer
eller mindre orörlighet i mer än sju timmar, varav de sista fyra i ensamhet, utan att ens ha
försökt att ropa på hjälp. Hon bodde i ett flerfamiljehus och händelserna tilldrog sig där på
eftermiddagen och morgonen till en vardag. Av [pojkvännens] uppgifter framgår att
ytterdörren stod något på glänt när han kom dit (Dom nr 10).
Trots att kvinnan själv beskrivit att hon blivit misshandlad och haft svårt att andas på grund av
repen och att hennes pojkvän hittat henne bunden betvivlar hovrätten på att det kvinnan berättar har
skett som hon säger. Hon beter sig inte som man borde i en sådan situation, hon har inte ens försökt
att ropa på hjälp5, trots att hon bor i ett flerfamiljshus och att dörren stått på glänt.
Diesen och Diesen (2013) menar att det finns för låg kunskapsnivå i domstolarna gällande sexuellt
våld och bedömningar av kvinnors beteenden. De beskriver att man måste vara medveten om att
individer reagerar olika och att reaktioner kan komma vid olika tillfällen. Offer för sexuellt våld kan
bli paralyserade, chockade, ambivalenta, känslosamma osv. i vissa skeden och ibland uteblir
symptom helt under andra perioder. Det finns därför inget ”facit” att gå till för att få reda på hur
5
Mer om detta rättsfall i avsnitt 5.2.1
20
våldtäktsoffer bör reagera (Diesen & Diesen 2013:43). Sutorius (2014:26) menar att det finns
föreställningar om att våldtäkt bör vara en traumatisk upplevelse som ger dramatiska effekter och
om det inte föreligger sådana tecken talar det emot kvinnans uppgifter. Att ta kontakt med
gärningsmannen efter en våldtäkt är ett sådant tecken som talar emot kvinnan. Sutorius menar
vidare att man måste förstå våldtäktssituationens komplexitet när man bedömer kvinnors beteenden.
Våldtäkt är även ett brott med många föreställningar om skuld och skam kopplat till sig. Offer för
våldtäkt bär ofta på dessa känslor (Wendt 2010:133). Detta kan också ligga till grund för kvinnors
beteenden.
Utifrån citaten tolkar jag innebörden i det rätten skriver, att kvinnans rätt till sin egen kropp och
sexualitet utgår från vilket beteende hon förväntas uppvisa eller bör uppvisa och hur hon uppträtt.
Kvinnans trovärdighet blir kopplad till normer för hur hon ska bete sig.
På motsatt vis lyfter rätten fram vad ett ”adekvat agerande” är för en kvinna som blivit utsatt för
sexuellt våld:
Målsägande har vidare, i princip i direkt anslutning till händelsen, berättat för sina vänner
att hon blivit våldtagen. /…/ En polisanmälan avseende våldtäkt har vidare gjorts endast
några timmar efter händelsen. Även om anmälan initialt inte förefaller ha skett på
målsägandets initiativ så är det ändå ett adekvat agerande för en person som varit utsatt för
ett brott att vända sig till polisen på sätt som hon har gjort (Dom nr 8).
Målsägandes agerande efter hon lämnat den åtalade /…/ talar för riktigheten av hennes
uppgifter och mot att hon skulle tala osanning (Dom nr 4).
Det korrekta agerande av kvinnan i dom nummer fyra var att åka till sjukhuset direkt efter
händelsen och sedan göra en polisanmälan.
Rätten visar här att det finns ageranden som är mer korrekt än andra och att kvinnorna i det här
fallen har ”agerat som man borde”. I samtliga domar riktas fokus på vad kvinnorna gjorde tiden
före, under och efter händelsen och det uttrycks tydligt i domarna vilket beteende som är rätt och
vilket som är fel.
I domarna använder rätten benämningar som ”förefaller inte troligt”, ”svårförklarliga moment”,
”allvarliga frågetecken” eller ”tvekan beträffande trovärdighet” när kvinnor inte uppfyller de
konstruerade krav som ställs på en kvinnas beteende. Kvinnor blir ifrågasatta om de tar kontakt med
21
män som begått övergrepp mot dem, inte springer när de har chansen, inte ropar på hjälp.
Ifrågasättandet gäller även i stor grad kvinnors tidigare sexuella erfarenheter6.
Den normativa femininiteten tillskriver kvinnor egenskaper om hur de förväntas att vara och
agera (Lander 2003a&b). Jag menar att dessa normativa föreställningar återfinns i mitt material
och är kopplade till hur man bör bete sig om man blivit utsatt för sexuellt våld och hur man som
kvinna måste leva upp till dessa föreställningar för att vara trovärdig. Föreställningarna utgår
från att det finns ett rätt sätt att agera på innan (gå inte hem med (okända) män, drick inte
alkohol), under (gör motstånd) och efter (uppsök sjukhus, polisanmäl, berätta för en vän) en
våldtäkt. Kvinnor som inte ”agerar korrekt” riskerar att inte bli trodda. Återigen villkoras
kvinnors egen rätt till sin kropp, sexualitet och känslor. Genom att fokus fortfarande ligger på
offren och inte gärningsmännen fortsätter rätten att upprätthålla genuskonstruktioner där
kvinnors motstånd och rätt beteende är en förutsättning för trovärdighet.
Wendt (2010:140) menar att den noggranna granskningen av offret brukar legitimeras med att
kvinnans beteende och relation till mannen är viktiga i bedömningen av den tilltalades uppsåt och
att mannens uppsåt har en större betydelse än kvinnans berättelse och upplevelser av händelsen.
5.2 Framställning av kvinnors sexualitet
I det här temat analyseras hur sexuella händelser beskrivs. Detta tema är indelat i två underrubriker:
Kvinnors sexualitet (som omständighet) samt kropp och sexualitet i beskrivningarna av våldtäkt. I
den första delen beskrivs kvinnors tidigare sexuella erfarenheter och hur dessa är kopplade till
normativ femininitet. I den andra delen analyseras beskrivningarna av det sexuella våld som lett till
åtal.
5.2.1 Kvinnors sexualitet (som omständighet)
I domarna framträder en diskurs om sexualitet i relation till offrens trovärdighet kopplat till vad de
säger sig varit utsatta för. Domarna innehåller information om kvinnornas tidigare sexuella
erfarenheter och granskas med hänvisning till deras trovärdighet. Den samma granskningen görs
inte mot gärningsmannen. Männens tidigare sexuella erfarenheter och preferenser beskrivs
överhuvudtaget inte.
I dom nummer åtta gjordes en DNA-undersökning av målsägandets trosor och det upptäcktes
sperma som inte tillhörde den tilltalade. I polisförhör säger kvinnan att hon kan haft sex med killen
hon sov hos natten innan den aktuella händelsen men minns inte. I tingsrätten nekar kvinnan till att
6
Kvinnors sexuella erfarenheter utvecklas i avsnitt 5.2.1
22
hon skulle haft sex med killen hon sov hos. Hon kan inte helt utesluta att det var så men kan heller
inte minnas. I bedömningen av uttalande skriver hovrätten följande:
Hovrätten kan endast konstatera att /…/ [målsägande] i varje fall samma natt som våldtäkten
ska ha ägt rum på direkt fråga av läkare måste ha kunnat erinra sig huruvida hon haft
frivilligt sex endast något dygn för händelsen eller inte. /…/ Det saknar i sig betydelse om
målsägande haft sex någon eller några dagar före nu aktuell händelse (Dom nr 8).
Det saknas alltså relevans för att ta upp tidigare sexuella erfarenheter men används mot kvinnan för
att påvisa hennes trovärdighet (icke-trovärdighet) som offer. Då sperma kan vara bevis mot den
tilltalade är det självklart att detta utreds men om den sperma som upptäckts inte har relevans för
målet vänds detta istället mot henne, trots att hon själv menar att hon inte ljuger. Uppgifterna om
spermaanalysen och kvinnans berättelse kring detta hade betydelse för utgången i målet:
Att målsägande lämnat uppgifter som vid närmare kontroll inte visat sig stämma måste
emellertid vägas in i bedömningen av vilken tilltro som kan fästas till hennes berättelse i
övrigt (Dom nr 8).
Kvinnan ansågs ljuga om det som hänt kvällen innan den aktuella händelsen och detta menade
hovrätten skulle vägas in i tilltron till hennes berättelse i övrig.
I flertalet domar finns liknande argumentation, där kvinnors sexuella erfarenheter granskas utan att
dessa tillför något av intresse till målet och den aktuella händelsen:
Dagen innan eller två dagar innan den aktuella händelsen träffade hon en person /…/ och
hade sex med denne. Hon fick inga skador vid det tillfället. /…/ hon har berättat om detta för
sin pojkvän (Dom nr 2).
Av citatet framgår att kvinnan träffade och hade sex med en man några dagar innan den aktuella
händelsen. Det framgår också att kvinnan har en pojkvän. Domstolen beskriver inte denna
händelse något mer utan konstaterar endast att kvinnan haft sex med en man som inte är hennes
pojkvän några dagar innan hon säger att hon blev utsatt för övergrepp.
Citatet nedan beskiver den tidigare sexuella relationen mellan den tilltalade och målsägande i
dom nummer fem:
De hade sex utan ha någon relation. De var överens om att ha det på det sättet. De hade sex
vid två-tre tillfällen. Båda tog initiativet. Det var frivilligt. /…/ sista gången det var frivilligt
var samma vecka som den åtalade händelsen /…/ (Dom nr 5).
23
I det här citatet tolkar jag att det för rätten är viktigt att det framkommer vilken relation målsägande
och den tilltalade hade innan den aktuella händelsen, på vilket sätt och hur ofta de haft sex tidigare.
Det framkommer även i domen att målsägande inlett en relation med en annan man men ändå valde
att gå hem till den tilltalade, som hon tidigare haft en sexuell relation med och att hon skäms över
detta.
Samtliga citat visar hur rätten åskådliggör kvinnornas tidigare sexuella handlingar men som till
synes inte har någon relevans för målet i sig. Sutorius (2014:75) menar att kvinnors sexuella
erfarenheter och sexuella preferenser ofta är något som används mot dem, inte mot mannen och att
detta riskerar att ta fokus från det som faktiskt inträffade vi det påstådda övergreppet. Jag tolkar
citaten i relation till normativ femininitet och föreställningar om hur den kvinnliga sexualiteten
”ska” se ut. Det normativt feminina är starkt förknippat med dygd, moral och moderskap och
sexualiteten som passiv och undergiven. Mot denna bild ställs föreställningar om ”horan” - ”den
fallna kvinnan” som kopplas till sexuell aktivitet, åtrå och synd. Genom föreställningar om ”den
fallna kvinnan” kontrolleras kvinnors sexualitet (Lander 2003a:40). Föreställningen om ”madonnahora” blir på det sättet relevant i tolkningen av domar. Kvinnor som passar in den normativa bilden
av kvinnlig sexualitet har större chans att bli trodda under än rättegång än kvinnor som anses vara
omoraliska. Ju mer ”promiskuös” en kvinna framstår desto mindre sannolikt är det att en händelse
mot henne ska ses som en våldtäkt. Sutorius (2014:27) menar att det i våldtäktsfall många gånger
går ut på att försöka fastställa vilken kategori kvinnor tillhör.
Utifrån mitt material tolkar jag det som att det finns en bild av hur kvinnlig sexualitet ska vara och
att det finns en normativ femininitet som kvinnor ställs emot. Trovärdigheten sänks om det visar sig
att en kvinna haft sex dagen innan (och inte ens kan minnas det) eller om hon har sex med någon
annan än sin pojkvän. I rätten finns det inte plats för en kvinnlig sexualitet som går mot normen.
I dom nummer tio beskrivs målsägandes sexuella erfarenhet på följande vis:
Målsägande arbetade vid den aktuella tiden som prostituerad (Dom nr 10).
Hon hade haft en kund tidigare på kvällen (Dom nr 10).
Hon hade sex med rep och piskor privat men skulle inte göra det med en främling (Dom nr
10).
Som beskrivits i tidigare avsnitt (5.1.2) ville målsägande inte bli bunden medan hon hade sex med
de tilltalade utan blev det mot sin vilja. I domen utreder tingsrätten huruvida hennes uppgifter är
trovärdiga eller ej:
24
Målsägande har varit bestämd på den punkten att hon tydligt sa ifrån att hon inte ville bli
bunden medan de tilltalade förklarat att de började binda målsägande på hennes initiativ. De
tilltalades uppgifter kan sedda för sig inte lämnas utan avseende särskilt som målsägande
tyckte om att vara bunden i samband med att hon hade sex och att hennes rep användes vid
tillfället (Dom nr 10).
Genom citaten förstår jag det som att tingsrätten visar att synen på den kvinnliga sexualiteten är
kopplat till trovärdighet. Genom att upprepade gånger peka på att målsägande säljer sex och att hon
tyckte om att använda rep och piskor i sitt privata sexliv blev det en försvårande omständighet för
hennes trovärdighet. Som jag tolkar detta är det problematiskt för rätten att förstå att en kvinna som
i vissa sammanhang (privat med sin pojkvän) gillar en viss typ av sex, inte gör det i andra
sammanhang. Att hon tidigare gjort det och att det var hennes egna rep som användes blir en
försvårande omständighet. Här blir det även tydligt hur den moraliska synen på den kvinnliga
sexualiteten upprätthålls.
I det här avsnittet tolkar jag domstolarnas beskrivningar av kvinnors sexualitet som ett
upprätthållande av de föreställningar som finns kring kvinnlig (och manlig) sexualitet. Kvinnorna
åläggs en strängare könsmoralisk disciplin gällande sex än män och på detta sätt kontrolleras
kvinnors sexualitet (Larsson 2004:143). Domstolarna upprätthåller den normativa kvinnliga
sexualiteten och konstruerar en bild av att kvinnors trovärdighet i våldtäktsmål genom att
uppmärksamma och beskriva kvinnors tidigare sexuella erfarenheter, trots att det i domarna står
klart att dessa inte påverkar den händelse som lett till åtal.
I mitt material förekommer domar där kvinnor har sexuella erfarenheter som inte går ihop med
bilden av den normativa femininiteten och deras trovärdighet har minskat. Som jag tolkar det
fortsätter domstolarna att upprätthålla föreställningar om en passiv kvinnlig sexualitet. Genom detta
upprätthållande fortsätter kvinnors sexualitet att kontrolleras. Detta genom att fokusera på tidigare
händelser och beskriva situationer där kvinnan är aktiv, har sex (på ett sätt som går emot normativa
föreställningar om sex) eller beter sig på ett sätt som inte passar med en normativ femininitet.
Fokus ligger tydligt på offren och inte gärningsmännen. I samtliga domar har beskrivningar av
männens sexuella bakgrund, om och hur de har haft sex, vilka preferenser de har etc. saknats.
Lander (2003a:35) beskriver att mäns sexualitet och förhållande till sin egen och kvinnors kroppar
inte problematiseras utan det är kvinnors sexuella agerande som det läggs fokus på. På det sättet blir
mannens sexualitet normen som få ifrågasätter. Den konstruerade sexualiteten kännetecknas av en
manlig överordning och mannen som norm och att den manliga överordningen uttrycks i rätten och
25
möjligheten att definiera vad som är ”sex” och vad som är våldtäkt (MacKinnon 2009:144). Jag gör
kopplingar mellan detta och hur domstolarna bedömer vissa händelser utifrån kvinnors tidigare
sexuella erfarenheter. I dom nummer tio bedömer hovrätten att kvinnans egen upplevelse av att hon
blivit våldtagen inte är våldtäkt bland annat för att hon tidigare haft sex på liknande vis och njutit av
det.
Genom att det är fokus på kvinnor och deras agerande i diskussioner kring våldtäkt menar Wendt
Höjer (2002:198) att de görs till ”det studerande objektet”. Det är mannen som ser och kvinnan som
blir sedd och bedömd. Genom studiet av kvinnans kropp och agerande bedöms den händelse som
kvinnan upplevt. Utifrån den här beskrivningen och de resultat jag visat tidigare tolkar jag det som
att kvinnorna i mitt material blir objektifierade. I domarna finns även andra beskrivningar som jag
kopplar till objektifieringen av kvinnor nämligen detaljer om hur kvinnan är klädd:
Hon var klädd i BH, linne, tjock tröja, trosor och byxor (Dom nr 2).
När hon lade sig att sova hade hon nattlinne, men inga trosor (Dom nr 6).
Den tidigare forskningen visar att kvinnors klädsel tagits upp i våldtäktsrättegångar. Exempelvis har
”korta kjolar” beskrivits som klädsel som kvinnor inte bör ha på sig. På det sättet har tolkningen av
den korta kjolen blivit att kvinnor genom sin klädsel har haft egen skuld i det de blivit utsatta för
(Larsson 2004:147). Så uppfattar dock inte jag beskrivningen av kvinnornas klädsel i mitt material.
Däremot menar jag att de klädbeskrivningarna som görs bidrar till att objektifiera och sexualisera
kvinnor genom att fokus och beskrivningar görs mot deras kroppar. I de domar där kvinnornas
kläder beskrivits har dessa enligt mig varit irrelevanta för målet i övrigt.
5.2.2 Kropp och sexualitet i beskrivningarna av våldtäkt
Det här avsnittet fokuserar på domarnas beskrivningar av det sexuella våld som kvinnorna varit
utsatta för. I domarna görs intima beskrivningar av den händelse som lett till åtal och jag vill i det
här avsnittet problematisera dessa beskrivningar. Följande citat är framställningar av
våldtäktshändelser:
Han hade erektion. Han stod så att han hade penisen nära hennes ansikte. /…/ hon/…/
utförde oralsex åt honom /…/ han fick inte utlösning ./…/ Han tog sin hand mellan hennes ben
/…/Han tryckte in sin penis i hennes slida och gjorde samlagsrörelser /…/ efter stund slutade
han med sina rörelser och låg stilla med penisen i henne /…/ han hade ingen utlösning (Dom
nr 1).
26
Den tilltalade hade stånd /…/ han tryckte ner henne så hårt för att få hennes mun att öppnas.
Han satte in sin penis. Hans könsorgan hamnade i hennes mun. /…/ det tog några sekunder
eller någon minut, innan han fick utlösning (Dom nr 3).
Dessa två citat får representera mitt material, då det i de flesta domar fanns likartade beskrivningar.
Beskrivningarna framställer enligt mig kvinnorna som passiva objekt trots att det är mannens aktiva
handling som beskrivs.
Enligt Sutorius (2014:21) är det en manlig syn som ligger till grund för normbildningen och
tillämpningen i sexualbrottsmål. Hon menar att det maskulina tolkningsföreträdet bygger på en
manlig sexuell makt och heterosexualitet som innebär att sexuell lust är detsamma som att
tillfredsställa mannens fallos genom penetration. Utifrån denna ”sanning” tolkas sedan den
kvinnliga sexualiteten. På liknande sätt uttrycker sig Andersson (2001:178) som menar att den
heterosexuella normen fokuserar på manlig penetration av slidan med utlösning som avslut. Sperma
blir det ultimata bevisning för manlig sexualitet. Jag menar att beskrivningarna av de sexuella
handlingarna i mitt material kan kopplas till detta genom att mannen handlingar beskrivs som aktiva
och fokus ligger på huruvida mannen får utlösning eller ej.
De sexuella normerna för män och kvinnor konstrueras som åtskiljande och motsatta. Där mäns
sexualitet framställs som aktiv och där männen är subjekt medan kvinnors sexualitet framställs som
passiv och kvinnan som ett objekt. Mannen är den som tar och kvinnan den som blir tagen (Wendt
Höjer 2002:30). Jag tolkar citaten ovan som exempel på detta. Genuskonstruktionerna är tydliga i
materialet och genom dessa beskrivningar tolkar jag det som att kvinnorna konstrueras till sexuella
öppna kroppar, objekt. Fokus ligger enligt mig på kvinnan, som blir tagen, av en aktiv man.
Fokuseringen på mannens utlösning är ännu ett tecken på det. I samtliga domar beskrivs huruvida
mannen får utlösning eller ej. Som jag beskrivit tidigare kan detta påverka den tekniska bevisningen
men som Andersson (2001:178) förklarar det innebär utlösning inte nödvändigtvis att samlag ägt
rum, liksom samlag kan ägt rum utan en utlösning.
Jag tolkar det som att domstolarna genom dessa beskrivningar och genom sitt språkbruk
upprätthåller en syn på kvinnors kroppar och sexualitet som öppen och passiv. Jag anser även att
beskrivningarna konstruerar en manlig sexualitet där aktivitet, penetration och utlösning är
grundläggande.
27
6. Diskussion
Syftet med den här studien har varit att undersöka hur kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld
framställs i våldtäktsdomar, utifrån föreställningar kring kön, kropp och sexualitet. De
frågeställningar som min studie utgick ifrån var: Hur framställs kvinnors kroppar och sexualitet i
våldtäktsdomarna? Hur kan denna framställning förstås utifrån ett genusteoretiskt perspektiv med
fokus på kön, kropp och sexualitet?
I analysen har jag med hjälp av begreppen genus, normativ femininitet och konstruktioner av
sexualitet studerat hur kvinnors kroppar och sexualitet framställs i domarna. Min utgångspunkt har
varit att föreställningar om kön och sexualitet är konstruerade. Resultaten i min studie pekar på att
kvinnors kroppar och sexualitet i relation till våldtäkt framställs som öppna och tillgängliga till de
själva gör aktivt motstånd och visar att de inte samtycker. Sexualiteten som den konstruerats gör
kvinnors sexualitet till passiv och undergiven samtidigt som den konstruerar mannens sexualitet
som aktiv (Wendt Höjer 2002:30). När domstolarna i mitt material lägger fokus på kvinnors
motstånd tolkar jag det som att de upprätthåller denna föreställning om sexualitet. Mannen fortsätter
att ses som aktiv i relation till den passiva kvinnan.
Kvinnors agerande har också kopplingar till rätten för deras egna kroppar och sexualitet. Jag tolkar
det som att domstolarna utgår från att det finns ageranden från kvinnor som är bättre än andra. Detta
visar sig i rättens diskussioner om trovärdighet. De kvinnor som av rätten upplevs ha agerat korrekt
utifrån ett normativt synsätt har högre trovärdighet. Det gäller även de normativa föreställningarna
kring sexualitet. Kvinnor som inte passar in i denna normativa bild löper en högre risk att inte ses
som trovärdiga i rätten. Jag ville även lägga fokus på hur de i domarna beskrev det sexuella våldet
som kvinnorna varit utsatta för. Genom vårt språk konstrueras och reproduceras könsskillnader och
jag ville analysera hur kvinnors sexualitet framställdes utifrån dessa beskrivningar. Jag tolkar det
som att genuskonstruktionerna är tydliga i framställningen av det sexuella våldet. Där fokus ligger
på mäns penetrering och utlösning. Utifrån tidigare forskning och min teoretiska ram menar jag att
domstolarna upprätthåller konstruerade föreställningar kring kvinnors kroppar och sexualitet i
relation till våldtäkt.
Studiens analyserade diskurser visar att kvinnors kroppar och sexualitet på olika sätt är i fokus i
domarna. Genomgående beskrivs kvinnornas viljeuttryck i relation till den påstådda våldtäkten och
på detta sätt villkoras kvinnor rätten till sin egen kropp och sexualitet. Kvinnors trovärdighet
kopplas samman med deras motstånd och beteende. På samma vis kopplas även kvinnornas tidigare
sexuella erfarenheter till deras trovärdighet. I och med detta tolkar jag det som att domstolarna
upprätthåller genuskonstruktioner med förväntade beteenden och egenskaper för män och kvinnor.
28
Detta kommer till uttryck både genom språkbruket och vad domstolarna väljer att lägga sitt fokus
på. De beteenden och egenskaper som är manligt och kvinnligt kodade hålls isär och görs till
dikotomier där det manliga överordnas det kvinnliga. Kvinnors beteenden och egenskaper ställs
också mot varandra där och en normativ femininitet ställs mot andra femininiteter och det framgår
att det finns feminina egenskaper som värderas högre än andra.
Diskursanalys har använts i den här studien för att analysera och förstå språkliga mönster samt för
att belysa olika maktförhållanden och hur dessa konstrueras och upprätthålls. Winther Jørgensen
och Phillips (2000:69) beskriver att diskurser utifrån den kritiska diskursanalysen fungerar
ideologiskt. Texter bidrar till att skapa och reproducera ojämlika maktförhållanden mellan olika
sociala grupper. Vilka mönster av diskurser som jag funnit och hur dessa upprätthålls framgår i
kapitel fem, vilka konsekvenser dessa diskurser får är däremot mer problematiskt att visa. Genom
mitt material är det inte helt enkelt att påvisa vilka sociala konsekvenser diskurserna får däremot
kan ett antagande göras (med hjälp av tidigare forskning och teoretisk ram) att domstolarnas
upprätthållande av förställningar kring kvinnors kroppar och sexualitet bidrar till rådande
maktförhållanden mellan olika grupper. Den tidigare forskning jag presenterat visar att domstolar
bidrar till att producera och konstituera föreställningar om kvinnor i relation till sexualbrott.
Eftersom jag inte lagt något större fokus på att undersöka hur kvinnorna i mitt material beskrivs i
relation till huruvida männen blir dömda eller ej, är det problematiskt att beskriva detta i någon
större utsträckning. Detta skulle kunna vara en social konsekvens om det exempelvis visat sig att
kvinnor blir bedömda hårdare vid en friande dom. Dock valde jag tidigt i studien att inte
uppmärksamma detta i någon större grad eftersom jag inte såg någon tydlig skillnad. Detta tyder på
att kvinnors kroppar och sexualitet beskrivs på liknande vis oavsett friande eller icke-friande domar.
Trots att vi i dag har modernare syn på kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld finns det
fortfarande tankar kvar som skuldbelägger kvinnor om de inte agerat som de borde (Wendt
2010:133). Dessa tankar hänger ihop med föreställningar om kön, kropp och sexualitet. Både
kvinnor och män tilldelas egenskaper utifrån deras kroppar. Kvinnors kroppar tillskrivs ett feminint
genus och mäns kroppar ett maskulint och dessa kroppar ges olika betydelse och innebörder.
Kroppen har därmed en stor betydelse för hur människor skapar och återskapar femininiteter och
maskuliniteter (Lander 2003a:32). Genom att kvinnors kroppar ges egenskaper som mjuk, svag och
passiv i motsats till mannen som är hård, stark och aktiv blir kvinnors kroppar tillgängliga för män
så länge kvinnor inte visar aktivt motstånd.
Genom att domstolarna fortsätter att fokusera på kvinnor som offer istället för männen som
gärningsmän och att kvinnors beteende och sexualitet fortfarande finns kvar som omständighet när
29
det gäller trovärdighet menar jag, i linje med Sutorius (2014:20) att domstolarna genom sin syn på
och hantering av sexuellt våld upprätthåller avspegling av den ojämna maktrelationen som finns
mellan män och kvinnor. Ett upprätthållande av denna maktrelation kan leda till att kvinnors
handlingsmöjligheter och livsutrymme begränsas och deras möjligheter att delta på samma villkor
som män i samhället minskar (Wendt Höjer 2002:10).
Syftet med den här studien har inte varit att studera lagstiftningen och jag har medvetet låtit bli att
redovisa vilka rekvisit som krävs för att dömas för en våldtäkt. Som jag beskrivit tidigare har jag
inte i någon större grad studerat huruvida de tilltalade männen blivit dömda eller ej, det har inte
varit något fokus i min studie. Hur lagstiftningen ser ut påverkar givetvis hur rättegångar ser ut,
vilket fokus som ligger på offren och hur detta fokus ser ut. Dock visar den tidigare forskningen i
min studie att trots genomförda lagförändringar så framställs kvinnors kroppar och sexualitet
fortfarande på liknande sätt som tidigare. På grund av jag inte fokuserat på om de tilltalade männen
blir dömda eller ej, har heller inget större fokus lagts vid att undersöka männens uppsåt.
Detta är en liten studie med begränsat utrymme, ett stort problem med att inte jämföra gällande
lagstiftning med domstolarnas tillämpande av lagen blir dock validitetsfrågan. En problematik som
uppstår är om det är rättsväsendet som studeras eller lagstiftningen/lagstiftarna. Domstolarna
tillämpar lagstiftningen men finns det utrymme för egna tolkningar och hur påverkas de som arbetar
inom rättsväsendet av de föreställningar som finns i samhälle kring offer för sexuellt våld? Jag
menar att dessa givetvis är starkt sammankopplade och inte kan skiljas från varandra. Jag anser
därför att jag, även om jag i min studie har utgått från våldtäktsdomar, i viss mån studerat
lagstiftningen dock på ett mer generellt plan eftersom mitt fokus har varit på föreställningar om
kvinnors kroppar och sexualitet.
Jag menar att allt går hand i hand. Den strukturella ojämlikheten mellan män och kvinnor som visar
sig inom samhällets alla områden, där män överordnar kvinnor. Isärhållandet som innebär att det
som kallas manligt och kvinnligt uppfattas som motsatser och att det manliga ständigt står över det
kvinnliga. Hur kroppar bekönas och ”ges” olika egenskaper, värderingar och handlingsmönster och
hur man utifrån detta bedöms och värderas. Alla föreställningar som finns i samhället kring män
och kvinnor påverkar människor och då självklart även jurister, politiker och poliser. Allt detta
påverkar i sin tur vem som får/har tolkningsföresträde och hur kvinnor som blivit utsatta för sexuellt
våld behandlas av rättssystemet.
Min studie och material är litet och begränsat men jag anser att man ändå kan ana tendenser i hur
kvinnors kroppar och sexualitet framställs i våldtäktsdomar. Som Diesen och Diesen (2013:42)
beskriver så menar även jag att domarna ofta är torftiga och inte ger en tillräckligt klar bild över hur
30
domstolarna tolkat den aktuella situationen. För framtida forskning kan rättegångsobservationer ge
en tydligare bild av hur man i våldtäktsmål framställer kvinnors kroppar och sexualitet. Genom att
observera rättegångar kan det tänkas att man får mer information än från en dom. Exempelvis vilka
frågor som ställs till offret respektive gärningsmannen. En annan möjlig väg att gå är att undersöka
hur lagstiftningen är utformad och sätta det i relation till hur den sedan tillämpas och om detta har
några konsekvenser för hur kvinnors kroppar och sexualitet beskrivs i domar.
31
Litteraturförteckning
Tryckt litteratur
Andersson, Ulrika (2004). Hans (ord) eller hennes?: en könsteoretisk analys av straffrättsligt skydd
mot sexuella övergrepp. 2. Diss. Lund : Univ.
Andersson, Ulrika (2001). Det gränslöst feminina: kvinnliga kroppar och sexualiteter i rättslig
hantering av våldtäkt. Mord, misshandel och sexuella övergrepp: historiska och kulturella
perspektiv på kön och våld. S. 168-187.
Asp, Petter (2010). Våldtäkt - ett rättsligt perspektiv. I: Antologi: sju perspektiv på våldtäkt. 1. uppl.
(2010). Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK), Uppsala universitet.
Bergenheim, Åsa (2010). Gränsen för det otillåtna - Om synen på våldtäkt i Sverige 1950- 2010. I:
Antologi: sju perspektiv på våldtäkt. 1. uppl. (2010). Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid
(NCK), Uppsala universitet.
Bergström, Göran & Boréus, Kristina (red.) (2012). Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. 3., [utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur.
Diesen, Christian & Diesen, Eva F. (2013). Övergrepp mot kvinnor och barn: den rättsliga
hanteringen. 2., uppdaterade och utök. uppl. Stockholm: Norstedts juridik.
Eduards, Maud (2012). Kroppspolitik: om moder Svea och andra kvinnor. [Ny utg.] Stockholm:
Atlas.
Eduards, Maud (2002). Förbjuden handling: om kvinnors organisering och feministisk teori. 1.
uppl. Malmö: Liber ekonomi.
Gemzöe, Lena (2002). Feminism. Stockholm: Bilda.
Gothlin, Eva (1999). Kön eller genus?. Göteborg: Nationella sekretariatet för genusforskning.
Hirdman, Yvonne (2004). Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning. I:
Carlsson Wetterberg, Christina & Jansdotter, Anna (red.) (2004).Genushistoria: en historiografisk
exposé. Lund: Studentlitteratur.
Hirdman, Yvonne (2003). Genus: om det stabilas föränderliga former. 2., [rev.] uppl. Malmö:
Liber.
Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund:
Studentlitteratur.
32
Lander, Ingrid (2003a). Genus, normalitet och avvikelse: med kroppen som utgångspunkt. I:
Lander, Ingrid, Pettersson, Tove & Tiby, Eva (red.) (2003). Femininiteter, maskuliniteter och
kriminalitet: genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur.
Lander, Ingrid (2003b). Den flygande maran: en studie om åtta narkotikabrukande kvinnor i
Stockholm. Diss. Stockholm : Univ., 2003.
Larsson, Sara (2004). "Fina flickor" kan inte våldtas: föreställningar om kön och sexualitet i den
rättsliga konstruktionen av våldtäkt. Den onda cirkeln: om brottsoffer, genus och rätten. S. 131-173.
MacKinnon, Catharine A. (2009). Sex och våld: Ett perspektiv. I: Beckman, Ludvig (red.) (2009).
Texter i samtida politisk teori: demokrati, frihet, sexualitet, makt, rättvisa, global rättvisa,
mångkulturalism, postkolonialism. 2., [utök.] uppl. Malmö: Liber.
MacKinnon, Catharine A. (1989). Toward a feminist theory of the state. Cambridge, Mass.: Harvard
University Press.
Sutorius, Helena (2014). Bevisprövning vid sexualbrott. 2., omarb. och uppdaterade uppl.
Stockholm: Norstedts juridik.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm.
Wendt, Maria (2010). Våldtäkt som demokratiproblem – Förändring och stabilitet i politik och
debatt. I: Antologi: sju perspektiv på våldtäkt. 1. uppl. (2010). Uppsala: Nationellt centrum för
kvinnofrid (NCK), Uppsala universitet.
Wendt Höjer, Maria (2002). Rädslans politik: våld och sexualitet i den svenska demokratin. Diss.
Stockholm : Univ., 2002.
Wendt Höjer, Maria & Åse, Cecilia (1999). Politikens paradoxer: en introduktion till feministisk
politisk teori. 1. Uppl. Bjärred: Academia adacta.
Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund:
Studentlitteratur.
Elektronisk litteratur
Brottsförebyggande rådet (2013). Våldtäkt och sexualbrott. Tillgänglig:
<https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html> (2014-06-12).
33
