Text Ümit Sener
Högre seminariet i Religionsvetenskap den 2015-01-29.
Forskningsetik
Efter förra årets näst sista seminarium som handlade om antropologiska texter om islam
föreslog jag forskningsetik som ett ämne för vårens seminarier. Syftet med den här texten är
att utifrån diskussionerna som fördes under seminariet 2014 – 12 – 04 ge en bakgrundsbild till
anledningarna bakom mitt förslag.
Ett snabbsök genom Södertörns program- och kursutbud visar att etik inte är något populärt
ämne. Om jag inte har missat något förekommer ämnet mestadels som delkurs i
grundkurserna i filosofi. Det verkar vara så att filosoferna studerar etik som något historiskt,
d.v.s. så som religionshistoriker studerar religion. Den enda gången jag kan minnas då vi
studenter fick läsa om etik i religionsvetenskap var när vi läste Forskningshandboken
(Denscombe 2009) inför uppsatsskrivandet. Annars har ämnet lyst med sin frånvaro. Vad den
här texten avser med forskningsetik kretsar kring forskarens ansvar och vad forskaren får göra
och inte göra.
Seminariet 2014-12-04.
David Thurfjell föreslog att det borde vara möjligt att kategorisera muslimer som ”bättre
muslim” kontra ”sämre muslim” beroende på hur mycket personerna i fråga praktiserar sin
religion. Exempel: om muslim A fastar under Ramadan bör denne klassas som bättre eller mer
muslim än muslim B som inte fastar. Professorerna slog snart ihop sina krafter när Jörgen
Straarup argumenterade för möjligheterna kring Davids förslag. Jag är kritisk till den här idén
av flera anledningar och kommer nedan att förklara tre av dessa:
1. För det första måste vi definiera religiös praktik. Jörgen föreslog att man som
forskare kan gå till en moské och studera dess medlemmar precis som man gör när
man går till en kyrka och därefter avgöra vilka som är bättre eller mer muslim än
andra. Dock är problemet att i moskéer kan man oftast bevittna endast en praktik
av flera, vilket är bönen. Det här är problematiskt eftersom en muslim som av
olika anledningar (lathet, annan inriktning, meningsskiljaktigheter) inte ber i
moskén kan mycket väl be hemma. Därför blir moskébesök inget avgörande för
forskarens studie. Jag menade då och menar än idag att Jörgens exempel på metod
var aningen för kristocentrisk och inte gick att applicera på muslimska fall.
Text Ümit Sener
Vidare löper man risken att reducera praktik till endast det som är synligt för
forskaren. Vad händer med människor som praktiserar i rum som är otillgängliga
för forskaren? Den islamiska nattbönen (tahajjud) är en frivillig bön som oftast bes
hemma och inte i någon moské eller församling. En muslim som inte ber i moskén
kan med andra ord be hemma, vilket inte gör den här personen mindre eller sämre
på något vis. Man bör också vara försiktig med att reducera religiösa praktiker till
en handling som sker mellan människa och Gud (som i exempelvis bönen). Enligt
profeten Muhammads traditioner är det en religiös handling att hälsa på människor
med ett leende; att recitera särskilda verser ur Koranen och böner från profetens
Muhammads traditioner när man exempelvis går in eller lämnar hemmet anses
också vara religiösa handlingar. Med andra ord går det inte att reducera religiös
praktik till endast det som är synligt för forskarens ögon. Problemet som uppstår
när/om man gör det förklaras nedan.
2. Problemet som skulle kunna uppstå om man tillämpar Jörgens och Davids förslag
om metodologi är att man konstruerar en egen version av islam som inte
överensstämmer med islams läror. Då studerar man inte endast islam eller
muslimer, utan man konstruerar samtidigt objektet man påstår sig studera. Enligt
min mening har man då förlorat sin objektivitet eftersom man blivit en del av
skapandeprocessen. Dessutom präglades diskussionerna av ett problematiskt
antagande som utgick från att en icke praktiserande muslim oftast är en kulturell
muslim, d.v.s. att man är muslim bara för att man är född till muslimska föräldrar.
Jag vet av mig själv och andras erfarenheter att detta är långt ifrån sanningen,
vilket visar hur problematiskt det är med svartvita kategorier. Om man
överhuvudtaget ska få utgå från svartvita kategorier som dessa kan ju IS (islamiska
staten) legitimeras som bättre och mer muslim än den majoritet av muslimer som
fördömer deras handlingar. Dessutom skulle en forskare som kategoriserar
muslimer som bättre kontra sämre per automatik inta en teologisk position, vilket
såvitt jag vet är en religionsvetenskaplig synd.
3. Verserna 8 till 21 i Surah Baqarah (kapitel två i koranen) varnar rättroende
muslimer från hycklare som säger sig tro på Gud. Det kan alltså vara så att en
muslim som praktiserar islam inte nödvändigtvis är bättre eller mer muslim än en
som inte gör det. Det forskaren studerar i exempelvis en moské är en praktiserande
muslim, men forskaren kan aldrig (vill jag påstå) avgöra om studieobjektet är mer
eller bättre på något vis. Detta skulle strida mot själva religionen forskaren säger
Text Ümit Sener
sig studera. I profeten Muhammads sista khutbah (predikan) står det att endast Gud
kan skilja bra/mer muslim från dålig/mindre muslim beroende på personens taqwa
(gudsfruktan, god consciousness). Det intressanta här är att taqwa inte är något vi
människor kan se, vilket gör det omöjligt för oss att kunna avgöra (döma) vem
som är bättre eller sämre oavsett hur mycket mer den ena praktiserar mer än den
andra. Återigen löper man alltså risken att konstruera en helt annorlunda form av
islam. Jag tycker också att diskussionerna återigen visar betydelsen av teologisk
bakgrund/kunskap.
Diskussionerna som fördes under seminariet sporrade mig till att föreslå forskningsetik som
ett diskussionsämne. För mig är det här ett etiskt problem som får mig att fråga: var drar man
gränsen? vad får forskare göra och inte göra? vilket ansvar har forskaren under forskningens
gång? Förhoppningsvis kommer den här texten att ge en någorlunda bra bakgrundsbild till
mitt förslag. Jenny föreslog att vi skulle kunna diskutera forskningsetiska utmaningar utifrån
pågående forskning där man får möjligheten att ventilera och få feedback på eventuella
problem. Om det är så att andra vill diskutera frågan utifrån just den här texten funkar det
också bra, vill jag tro.
