En musikvecka tillGuds ära

Missionären
N R
9
S E P T E M B E R
2 0 0 1
Tidning för Sjundedags Adventistsamfundet i Sverige och Svenskfinland
SAMS musikläger 2001
En musikvecka till Guds ära
Undervisning i musik och sång,
musikis, lek och bibelstudier,
sol och bad. Många ingredienser för alla åldrar fanns med
på årets musikläger i SAMS
regi.
Läs vidare på sidan 4.
Lapplandskonferensen
kallade till verkligheten
Lapplandskonferensen är ett positivt begrepp inom vårt samfund.
Årets konferens för barn och vuxna
var en höjdare. Att förhålla sig till
verkligheten var temat för årets talare, Finn Myklebust från Norge.
Se sidan 6.
Sida skänker
1.5 miljoner
till klinik
i Sierra Leone
I det svårt sargade Sierra Leone finns
stora behov av medicin och hälsovård. Sida bidrar med 1,5 miljoner
kronor till ADRAs klinik i flyktinglägret i staden Waterloo.
Sidan 11.
RIKSOFFERDAG
Den 8 september
STORA
MISSIONSOFFRET –
Kyrkor i Kina
1
Missionären
Två miljoner svenskar läser Bibeln
H
ur många läser bibeln? Var
finns alla Bibel 2000? Vad gör
folk med dem? Vad kommer
att hända med Bibeln i framtiden?
SIFO genomförde en undersökning i
början av juni om Bibel 2000 genomslag
hittills. Den visar bland annat att:
• 1.1 miljoner eller 15 % av alla
svenskar har köpt eller fått den nya Bibeln
• 2.2 miljoner eller 30 % kommer i
kontakt med Bibeln mycket eller ganska
ofta.
• 9 %, eller ca. 600.000 personer, läser Bibeln ganska ofta eller mycket ofta
• På frågan om man överhuvudtaget
läser i Bibeln svarade 27 % (= 2 miljoner)
”ja” medan 73 % svarade ”mycket sällan
eller aldrig”.
• Ändå ligger läsning bara på fjärde
plats när det frågas hur man kommer i
kontakt med Bibeln. De högsta siffrorna
kommer genom radio/TV (14 %) , sedan
genom att besöka kyrkan (14%) och genom att läsa annan litteratur (12 %) .
• På frågan om Bibelns plats i den
svenska kulturen i framtiden tycker:
53 % att den är viktig inom litteratur
och böcker
47 % inom skolan,
33% i radio och TV och
31 % i nya medier som internet etc.
Fler ungdomar i åldrarna 15–29 år (50 %)
än äldre 30 – 49 år (42 %) säger att de tror
att bibeln kommer att vara ganska eller
mycket viktig i skolan i framtiden. Endast 10 % säger att den kommer att vara
helt betydelselös.
– Glädjande siffror, anser Anders
Alberius, generalsekreterare i Svenska
Bibelsällskapet.
– Det är förvånande att fler ungdomar
än äldre menar att Bibeln är viktig i skolan. Man har väl trott att det var de äldre
som tycker att bibeln behövs mer i skolan, men detta säger något om det skifte
i trender vi har just nu. Det finns en förväntan hos unga människor.
– Att det finns ett ökande intresse för
Bibeln på senare tid märker vi verkligen
på Svenska Bibelsällskapet. Det gäller
inte minst från kultur och mediahåll.
SIFO-undersökningen bekräftar det.
Alberius tror också att det är möjligt
att de nya medierna delviss ersätter den
direkta läsningen. Siffran för hur många
som möter Bibeln genom radio/TV är ju
den högsta i undersökningen.
Den 13 september är hela Bibelkommissionens arbete med nottillägget färdigt för försäljning i handeln. Samtidigt
ger Svenska Bibelsällskapet ut sin första
interaktiva multimediabibel på svenska
med namnet ”Expedition Bibeln”.
– Det är ett fantastiskt redskap att
stiga rätt in i Bibelns värld och umgås
med Moses, apostlarna, fariséer och
skriftlärda.
Under sommarmånaderna har vi
också kunnat se hur några av landets ledande pressfotografer på uppdrag av
Svenska Bibelsällskapet satt bilder till
kända bibelcitat.
Biblen har en ny hemsida på internet
< www.bibeln.se > I övrigt kan man besöka Svenska Bibelsällskapets hemsida
<www. swedbible.org>. Läs mer om undersökningen på <www. sifo.se>
Tyckt om tryckt
Titel: The Stolen Years
Författare: Kerstin Schneider (F. Sturesson)
Språk: Engelska, 123 sidor, Pris: 100 kr
Boken kan beställas av Sture Carlsson,
Tel: 0650–74 40 19; 070–2880 875
Berättelsen börjar i Israel när Kerstin
och Steve träffades på King David Hotel
i Jerusalem. Hon var bara 21 år och han
var 10 år äldre. Steve hade haft några
depressionsperioder tidigare och varit
inlagd på sjukhus, men varken Kerstin
eller Steve förstod hur sjuk han verkligen var och hur mycket smärta det skulle
komma att orsaka dem.
Detta är en djupt gripande berättelse
om en ung kvinnas kamp mot sin egen
sjukdom Kroniskt trötthetssyndrom samtidigt som hon uppfostrade två barn och
tog hand om sin sjuka man. Efter 10 år
skildes de och Kerstin flyttade tillbaka
Manusdagar
BÖNEVECKONUMRET 2001 – Måndagen den 3 sept
NOVEMBERNUMRET 2001 – Måndagen den 1 oktober
DECEMBERNUMRET 2001 – Måndagen den 5 november
2
till Sverige. Hon upphörde aldrig att
älska honom och när hon trodde att han
var botad gifte de om sig igen.
Mardrömmen med hans ryckiga och
orationella beteende började på nytt.
Det var först när de återvände till Israel
som han till slut fick diagnosen manodepressiv genombrottet kom. Med rätt
medicin och samtalsterapi började han
bli den person som Gud ville att han
skulle vara.
Då mötte Kerstin sin svåraste utmaning: att acceptera Steve som likvärdig
och lära sig att släppa det förflutna. I berättelsen beskriver Kerstin ärligt sin
kamp med Gud. Med boken vill hon
stödja andra i liknande situation.
Steve och Kerstins berättelse fortsätter ännu. Hon sammanfattar deras erfarenheter med orden: ”Livet är en vacker
gåva.”
Audrey Boyle - Andersson
Material ska sändas till redaktionen
Anne-Maj Sandström, Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
Telefon: 0302–427 66 (031–711 11 99). Fax: 0302–427 55
Mobil: 070–3370083; E-mail: anne-maj.sandstrom
@ adventist.se
anne-maj.sandstrom@
Missionären
NUMMER 9
SEPTEMBER 2001
Inblick
Årgång 105
ISSN 0349-6996
Chefredaktör
och ansvarig utgivare:
Per Bolling
Redaktör/redaktion:
Anne-Maj Sandström
Alsjöslingan 21, 443 72 Gråbo
Layout:
Susan Bolling
SDA media
Box 10036, 800 10 Gävle
E-mail: [email protected]
Telefon: 026–18 38 72
Telefax: 026–18 69 86
Sätt boken
framför TV:n
Prenumeration:
Maj-Britt Sjölander
Adventistsamfundet
Box 536 , 101 30 Stockholm
E-mail: majbritt.sjolander@
adventist.se
Telefon: 08–14 03 65
Telefax: 08–20 48 68
Prenumerationspris:
I Sverige: 300 kronor
Postgiro: 9 34–0
I Finland: 205 FIM
Postgiro: 80 00 55–109 36 05
Redaktionsråd:
Per Bolling,
Audrey Boyle-Andersson,
Georg Filippou,
Anne-Maj Sandström,
Roland Sjölander,
Martin Vukmanic
Utges av Sjundedags
Adventistsamfundet i Sverige,
Box 536 , 101 30 Stockholm
Tryckt hos:
Gjutarbackens Tryckeri AB,
Söderhamn
Sjundedags
Adventistsamfundet
SVENSKA UNIONEN
Missionsföreståndare:
Björn Ottesen
Samfundssekreterare:
Per Bolling
Ekonomichef:
Roland Brothén
Kontor: Olof Palmes gata 25
Stockholm.
Telefon: 08–14 03 65, växel
Telefax: 08–20 48 68
Postadress: Box 536
101 30 Stockholm
Telegramadress:
Adventist, Stockholm
Postgiro: 15 13 78–7
Internet webbsidor:
http://www.adventist.se
HOPPETS RÖST
Föreståndare:
Roland Sjölander
Box 536, 101 30 Stockholm
Telefon: 08–14 03 65
Postgiro: 516 78–1
FINLANDS SVENSKA
ADVENTKYRKA
Föreståndare: Rudolf Pohl
Ekonomichef: Ben Greggas
Kontor: Annegatan 7C 19,
FI_00120 Helsingfors
Telefon: 00358/9602 799
Telefax: 00358/9643 778
Hon heter Helen. Hon är några och tjugu år gammal, blond, sprallig och vacker. Under två veckor
i sommar fyllde hon hela förstasidorna i tre
engelska dagstidningar med rikstäckning. Och
inuti tidningarna fanns det alltid minst ett par
sidor som berättade om vad hon och hennes
kollegor hade gjort (och inte gjort) under de
gångna 24 timmarna.
Nej, hon hade inte slagit nytt världsrekord, inte
ens i någon sport som endast bedrivs av engelsmän. Hon var inte någon ny artist som hade gjort
succé. Hon var inte ens flickvän till någon av
prinsarna i den engelska kungafamiljen.
Så vad var hennes bedrift? Jo, hon var en av
finalisterna i den engelska upplagan av TV-programmet ”Big Brother”. Och hon hade utmärkt
sig genom att ha en het romans med en av de andra deltagarna. Det som gjorde alltsammans extra lockande för medier med försäljningssiffrorna
som främsta ledstjärna var att hon samtidigt hade
en pojkvän som kunde följa hela romansen i en
av de rikstäckande TV-kanalerna.
På senare år har TV-kanalernas programtablåer innehållit allt fler program av den här typen.
De har ersatt pratprogrammen där en programledare försöker domptera ett kaos av människor
med vitt skilda åsikter till något som ska kallas
en konstruktiv diskussion. Och de har snabbt blivit TV-direktörernas favoritprogram (läs billigaste program, kanske med undantag för ”Robinson” som lär vara ganska dyr att producera) .
”Robinson” har blivit något av en svensk institution. Åtminstone anser kvällstidningarna det,
och ser därför till att alla deras läsare får följa
förvecklingarna bland deltagarna medan programmet sänds. Och vinnaren har kändisvärde
i åtminstone fyra månader efteråt, mer om han/
hon lyckas göra något spektakulärt efteråt (läs:
missköter sig på en kändisbar) . ”Baren” följs av
hundratusentals människor varje kväll. Och ”Big
Brother” blev en tittarsuccé här i Sverige.
För TV-bolagen är den här typen av program
idealiska, åtminstone om de produceras i ett
så enkelt format som t ex ”Big Brother”. De är
billiga, enkla att göra och kostar inte massor av
pengar för dyra skådespelare och komplicerad
regi och scenografi. Och eftersom de är populära
säljer de också mängder av annonser.
För deltagarna hägrar naturligtvis ett saftigt
tilltaget pengapris i slutet av programserien. Men
det som kanske lockar ännu mer är att få komma
ut ur huset (eller hem från ön eller ut från baren)
förvandlad till kändis. Vinnaren kan som sagt
räkna med att få dyka upp på kvällstidningarnas
framsidor under flera månader framåt.
Men tittarna då? Vad är det som lockar dem
till att sjunka ner i TV-sofforna för att följa intrigerna och förvecklingarna i denna typ av ”verklighetsprogram”?
En av anledningarna är naturligtvis att det alltid kan vara lockande att titta in genom nyckelhålet i någon annans liv. Det är ju vad det som
kallas skvallerpressen lever på (även om de flesta
”avslöjanden” som beskrivs ofta bygger på rykten lösa som sand som med hjälp av skribenternas
kreativa förmåga förvandlats till granithårda
fakta) .
En annan anledning är att programmen ger
tittarna möjlighet att se manipulativa personligheter i verksamhet. I till exempel ”Robinson” har
tittarna kunnat följa hur naturliga ledar-personligheter har röstats bort av dem som haft som
strategi att göra allt för att vinna. Tittarna har
kunnat följa hur allianser har bildats och upplösts
för att deltagare med hög profil ska kunna kastas ut från programmet. De teman som många
av såpoperorna renodlar och förstärker kan man
här se i verkliga livet (om än i en konstgjord situation) .
Samtidigt kan programmen innehålla mycket
som tittarna känner igen från sin egen erfarenhet. På många arbetsplatser kan det pågå ett elakt
spel bakom fasaden med mobbning och förtryck.
I analyser av den här typen av program kan man
läsa att intresset för den manipulativa personligheten kan bero på att samhället upplevs som allt
mer manipulativt.
Intressant nog kom det redan för ca 40 år sedan en antydan om att utvecklingen inom TV
kunde gå i riktning mot allt större tomhet. I början av 1960-talet skrev författaren Ray Bradbury
en bok som han kallade Fahrenheit 451. Siffran
syftar på temperaturen då papper börjar brinna
av sig själv. Han beskriver där ett samhälle där
människor får all sin information via TV. Många
av dem lever i rum där alla fyra väggarna är jättelika TV-skärmar. Det som sänds är eviga såpor
(relationskomedier) , och TV-tekniken har ut-
VÄND till sidan 5
3
Hänt
SAMS
musikläger
2001
En
Cellosektionen i ”symfoniorkestern” med lärare i cello och piano, Håkan Tengberg.
musikvecka till Guds ära
”Det har varit en härlig vecka! Tusen
tack för ett bra läger. Välorganiserat.
Hjälpsamma, kärleksfulla människor/
syskon. Super! Kjempebra! Mycket roligt! Vill självklart vara med nästa år.” Så
löd några av kommentarerna om SAMS
musikläger på Ekebyholm den 22–29
juli. Och det var verkligen fantastiskt!
Cirka 90 deltagare (inklusive lärare) mellan 1 och 75 år fick se Ekebyholm från sin
bästa sida med strålande sol. Maten var
förträfflig, organisationen fungerade utmärkt, lärare och elever var entusiastiska
och gemenskapen ökade för varje dag
som vi umgicks och lärde känna varandra mer. Lägret hade också en lite internationell prägel genom att flera deltagare kom från andra länder. Under
veckoslutet hade vi glädjen att få se Herbert Blomstedt besöka lägret och berätta
från sin rika musikaliska erfarenhet.
Årets musikläger var mer än bara ett
musikläger och erbjöd något för alla åldrar och intressen. För barnen fanns det
förutom musikaktiviteter också möjlighet till bollspel, lekar, badutflykter och
aktiviteter i gymnastikhallen. För de
allra minsta upp till 6 år erbjöds ett speciellt musikisprogram. Dessutom kunde
barn från fem år prova att spela vissa instrument under en vecka.
Som vanligt fanns det undervisning
och handledning i många olika instrument och möjlighet att spela tillsammans
i ensembler och grupper på olika nivåer.
I orkestern kunde alla delta i något
stycke oavsett om man var nybörjare eller mer avancerad. Det roligaste med
musikläger är ju just att få spela och
sjunga tillsammans.
Här förbereder några av deltagarna i Bibelseminariet för nästa dags
Bibelstudier (med Lars Engdahl).
4
Sång var en viktig del och väldigt
många av lägerdeltagarna var intresserade av att få professionell hjälp med att
utveckla sin röst och lära sig att använda
den på ett bra sätt. Ett trettiotal barn och
tonåringar deltog också i körverksamhet
i barnkör och Ung ton. Det var härligt
att se och höra alla dessa unga. SAMS
kammarkör hade sina övningar förlagda
till kvällstid och cirka 25 sångare deltog
i seminariet med en bred sångrepertoar.
Det fanns en speciell kurs i lovsång där
ett 10-tal deltagare inte bara fick lära sig
nya sånger utan också att förstå lovsångens väsen och djupare innebörd. I låtskrivarverkstan kunde man även lära sig
grunderna för att göra egna kompositioner.
En uppskattad nyhet från förra året
var bibelseminariet där 16 deltagare
Maria Paulsson-Sundberg, fiollärare, ger de första grunderna i att
hålla en fiol till Liselia Bognandi.
Hänt
Sånguppsjungning
varje morgon
med sångpedagogen
Kirsten Dolberg.
INBLICK
Sätt boken
framför TV:n
Forts från sidan 3
Pianolektion på slottet.
Lärare: Irene Hermansson.
Elev: Saralie Bognandi
ägnade förmiddagarna åt att fördjupa
sig i Guds ord för att bättre lära känna
Kristus och hans verk. Seminariet fyller
inte bara ett andligt behov utan erbjuder
ett komplement för dem som inte deltar
i så många musikaktiviteter under dagen.
På fredag och lördag kväll hade vi
konserter i skolans aula där vi fick en fantastisk provkarta på allt det som tränats
och övats under veckan. Man kan inte bli
annat än imponerad! Sabbatens välfyllda
gudstjänst ordnades också av SAMS och
blev en fin upplevelse med lovsånger och
körsånger som hyllade Guds fantastiska
kärlek under temat Vem är väl som Gud?
Varje dag inleddes med en andakt som
gav dagens aktiviteter en inriktning med
Jesus i centrum. Vi inom
SAMS vill att vi framförallt ska ära Gud med våra
musikaliska förmågor.
Därför ska våra musikläger också vara
fyllda med andlig gemenskap, lovprisning och tacksamhet till Jesus Kristus.
Den gemenskap som kommer ur en sådan upplevelse sträcker sig in i evighetens värld där vi skall sjunga Guds och
Lammets lov. Musiklägret på Ekebyholm
gav en liten försmak av denna härliga
framtid.
Det var inte utan ett visst vemod som
vi lämnade varandra efter en sådan
vecka. Men minnena och upplevelserna
finns kvar och vi hoppas på ett återseende. Tack alla ni som gjorde årets musikläger till vad det blev. Eller som en deltagare uttryckte det: ”Tack Herre Jesus
för det”.
Lars Engdahl
vecklats till en punkt där skådespelarna
kan tala direkt till den enskilda tittaren
så att de kan komma med svar och delta
med repliker.
Men böcker är förbjudna. Alla böcker
som upptäcks bränns omedelbart (därav
bokens titel) och det är straffbart att äga
en bok.
Och här känner jag att Bradburys samhällskritik blir akut viktig. Utvecklingen
på TV-området går steg för steg mot program som kräver allt mindre engagemang och eftertanke. Det krävs allt mindre fantasi av tittaren, allt mindre energi
och eftertanke.
Det motsatta gäller för läsandet. Det
går t ex inte att läsa en bok utan att själv
delta i processen med sin egen fantasi.
Det som texten beskriver måste omsättas i bilder och begrepp i läsarens eget
huvud. Läsaren skapar hela tiden sin
egen relation till texten.
Att läsa är själva motsatsen till TV-såpor och program som t ex Big Brother.
En skriven text kräver alltid engagemang
och fantasi hos läsaren. Den väcker nya
tankar, öppnar nya världar, ger nya insikter.
När nu hösten närmar sig och kvällarna blir mörka och kulna är det därför
dags att slå ett slag för läsningen. Det är
dags att stänga av TV:n, sätta sig i soffan
och stiga in i en ny och spännande värld
med hjälp av en bok eller tidskrift. Glöm
heller aldrig att vårt samfund kom till
Sverige tack vare att människor fick möjlighet att läsa Missionärens föregångare,
Svensk Advent Härold.
Och framför allt, det är dags att åter
igen stiga in i Boken – Bibeln – där Gud
själv stiger fram från sidorna.
Per Bolling
Fakta om SAMS
Föreningen Sjundedagsadventisterna Musik i Sverige,
verkar för att samordna, utveckla och stödja musiklivet i våra församlingar. Vårt mål är att genom sång och musik förhärliga Guds namn,
bygga upp vår tro och leda människor till Gud.
Du kan bli medlem i SAMS genom att sätta in 125 kr per person
eller 250 kr per familj på postgiro 278921-2. Medlemskap ger bl.a.
rabatter på musikläger.
Vill du veta mer, besök SAMS hemsida på www.adventist.se/sång
Vet du att –
information om
intressanta mötesplatser
Hultafors
75-årsjubileum
den 19 – 21 oktober
5
Hänt
Lapplandskonferensen
kallade till verkligheten
Lördagskvällen innehöll sång,
fika,småprat, andakt, lägerbål
och en underbar utsikt utmed
Ume älv.
Besökare från Svensktalande
Finland och Norge
Vid ett av barnmötena fick
barnen göra roliga hattar!
D
et är något speciellt
med att komma till
Slussfors. När man
väl kommit dit känner man att
det var värt den långa resan.
Värmen, glädjen, sången och
musiken, den goda maten,
ungdomligheten, alla barnen.
Ja, stämningen är varm och
välkomnande i den lilla kyrkan invid Blå Vägen.
Årets Lapplandskonferens,”Lappis”,
var inget undantag. Den inleddes traditionsenligt på fredagskvällen med
sången ”De komma från öst och väst”
och avslutades på söndagen med att alla
stod i en ring och höll varann i hand och
sjöng en annan sång från gamla tider
” Tänk när släkt och vänner ”. Båda
sångerna knyter an till drömmen om
Guds rike och om evigheten. Men tiden
fram till dess, det vill säga den tid vi lever i nu, verkligheten, är den period som
konferensens huvudtalare, Finn Myklebust från Norge ville få oss att reflektera över under mötena. Många uttryckte
6
sin uppskattning för det valda temat och
den vidsynta framställningen. I en separat artikel kan du se några av de punkter
som Myklebust talade om.
I Slussfors har barnen sin egen konferens parallellt med de vuxna. Den började också på fredagskvällen. Inte mindre än tre barnmöten utöver sabbatsskolan och barnberättelsen på gudstjänsten fick de helt för sig själva. Siv
Dekkerhus hade förberett många spännande saker. De fick till exempel tillverka hattar med djurmotiv som de stolt
förevisade oss andra. Barnen hjälpte även
församlingskören på traven när det be-
hövdes lite extra proffsigt
stöd.
Sabbatsmorgonen inleddes med bibelstudier i flera
klasser. I barnklasserna var
stämningen hög redan från
början. Sång, rörelser och
spännande berättelser upptog
barnens intressen. Allsång,
solosång, duetter och körsång avlöste
varandra vid alla möten under dagen.
Jerker Sjölander ledde bibelstudiet i kyrkan.
Slussforsarna är proffsiga på många
saker, till exempel god mat. Härliga måltider med många godsaker och vitaminer. Det var trångt runt borden, men vad
gjorde väl det när det smakade så bra!
På eftermiddagen var det sång och
vittnesbördsmöte. Många ville önska en
favoritsång och vittna om sin tro. Därefter berättade Turid Myklebust om hur
hon arbetar i den norska unionen med
Womens Ministry, som på norska fått
Hänt
namnet SDA Kvinnoforum. Idag finns totalt 15 kvinnogrupper i församlingarna.
Dessa samlar kvinnor både inom och
utom församlingen till lokala aktiviteter
och fungerar som en kontaktskapande
verksamhet. Därutöver arrangeras även
större regionala träffar under olika teman. Med informationen ville Turid
Myklebust inbjuda svenska kvinnor att
delta i någon av tematräffarna.
Efter kvällsmötet tändes lägerelden
vid Ume älv och välkomnade oss till social gemenskap. Vivianne Karlsson hade
tagit med sig dragspel och sångböcker
och köksteamet såg till att vi fick njuta
av tunnbrödsrullar med spännande
fyllningar. Det blev en trevlig och stäm-
Slussforsarna vet hur besökare ska trakteras.
ningsfull kväll som avslutades med en
andakt.
I anslutning till det första mötet på
söndag morgon diskuterade vi gruppvis
hur verkligheten i våra församlingar ser
ut idag och hur den såg ut ”förr i tiden”
och vilka förändringar som skett, vad
som är på gott och ont. Diskussionen var
nyttig och speglade något av både de
problem och glädjeämnen som finns i
varje församling. Så blev det till slut dags
att ta farväl och vi kunde konstatera att
vi haft en fantastisk helg tillsammans
med varandra och med Gud.
Vid tiden för pressläggning låter
Slussfors församling hälsa ett varmt tack
till alla besökare!
Anne-Maj Sandström
Att förhålla sig till verkligheten –
Min nåd är dig nog
Sammandrag av Finn Myklebusts förkunnelse i Slussfors
• Utgångspunkten var de iakttagelser Finn gjort, både i sin egen familj och bland sina vänner, att
många av de adventistbarn som
fostras i samfundets tro och lära,
inte är beredda att möta verkligheten när tiden är inne för dem att stå
på egna ben.
–Vi försöker ofta vara något som
vi inte är. Vi kan vara bra på att argumentera men vet inte hur teorierna ska omsättas i praktiken.
Som exempel pekade han på de
hypotetiska problemställningar
som ofta diskuteras i sabbatsskolan och
som saknar relevans i verkligheten. Finn
underströk den stora glädje som Jesus
uppvisade då han gick ut för att praktisera allt det han undervisat om i Bergspredikan.
• – Det som gläder mig mest hos Gud
är att det snart är slut på den irrationella
orättfärdigheten.
Så inledde Finn gudstjänsten och lyfte
fram olika exempel på orättvisor, böner
som besvaras och de som förblir obesvarade. Han pekade på hur Gud förhöll sig
till verkligheten när människan föll i
synd medan Adam och Eva flydde den. I
församlingen har vi ibland agerat felaktigt mot människor i tron att vi gör det
rätta.
–Vi vet vad som är rätt och fel, men
vad gjorde Jesus? Jo Jesus förhöll sig till
verkligheten och behandlade människan. Guds ord till Paulus gäller för oss:
”Min nåd är dig nog” (2 Kor 12:9) .
• På lördagskvällen frågade Finn om vi
var beredda att acceptera verkligheten i
församlingen, att människor som är annorlunda än oss och inte håller måttet
söker sig till vår gemenskap. Han varnade för att församlingen lätt blir ett
museum.
– Ungdomar idag ställer inte samma
frågor som de gjorde för tio år sedan.
• På söndagsförmiddagen talade Finn
om det svåra men viktiga i att finna sig
själv. Han beskrev skapelsen, hur djuren
programmerades med instinkter medan
människan ställdes framför trädet att
själv välja. Han menade att det inte är
ovanligt att man programmerar barnen
så att de, när de blir tonåringar, inte kan
välja utan fungerar som robotar. Stannar
vi själva upp och ifrågasätter olika saker?
Tonåringar som hålls alltför hårt gör sin
protest senare i livet och då slår den
mycket värre. Myklebust utmanade föräldrarna:
– Var inte så adventistisk i fasaden att
barnen programmeras och väljer bort
programmeringen istället för att välja
Gud.
• I sista mötet beskrev Finn sina tidiga
stressiga år i pastorsyrket då han försummade sin hälsa, sin familj, ja allt. Skulle
han fortsätta predika om buden och leva
tvärsemot dem? Han jämförde med profeten Jona som var så utsliten i Guds arbete att han försökte fly från verkligheten. När så folk omvände sig blev Jona
förskräckt, arg och deprimerad. Han
trodde inte att det skulle fungera.
Finn pekade på att vi ibland är så angelägna om att predika om domen och
Jesu återkomst och vad som är rätt att vi
glömmer bort att visa människor kärlek
och barmhärtighet i den verklighet som
vi lever i.
Men varför har inte Jesus kommit efter alla år av predikande? Kan det vara
för att människor ska komma till tro?
Kan vi se vilket dilemma Gud har? Han
älskar sina barn!
Sammanställt av A-MS
7
Missionären
”Här är
himmelens port”
N
är allt syns som mörkast och
mest hopplöst , händer det
ibland att Gud uppenbarar sin
härlighet. Så var det för Jakob. Han
tvingades att fly från sitt hem och sitt
land för att han bedragit sin bror. Han
förlorade allt som var hans jordiska
trygghet. Ensam och uttröttad av sin
flykt dignar han till marken. Med hjärtat fyllt av ångest somnar han med en
sten som kudde. Då får han den välkända
drömmen om stegen som var rest upp
mot himlen och han ser Guds sändebud,
änglarna gå fram och tillbaka mellan
himmel och jord. Så möter han en Gud
8
som vet allt men ändå inte dömer honom
utan ger honom det härliga löftet: ”Och
jag skall vara med dig och skydda dig vart
du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta
land”.
När Jakob vaknar, utbrister han:
”Herren är på denna plats, och jag visste det
inte! ... här är himlens port” (1 Mos 28:15 –
17). Djupt gripen ingår han ett förbund
med Gud. Med en ny tro och ett nytt
hopp fortsätter han sin färd.
Bibelns sista bok presenteras för oss
som en uppenbarelse från Jesus Kristus
om det som ska ske i framtiden. Det är
skrämmande bilder som målas upp där.
Denna jord är ju inte den bästa av världar sedan den fördävats av vår synd och i
de syner Johannes får se skildras syndens följder i sin fruktansvärda verklighet.
Men innan dessa mörka scener spelas
upp får vi en underbar beskrivning av
Jesus i hans himmelska härlighet. Det är
en bild som stärker vår tro. Den hjälper
oss att bevara hoppet när det mörknar i
världen och att se fram mot den dag då
alla ska se Jesus komma med skyarna för
att rädda sitt folk.
Johannes befann sig själv i en mycket
svår situation då Jesus gav honom den
här uppenbarelsen. Kejsar Domitianus,
Missionären
som låtit uppföra ett tempel åt sig själv i
Efesos där han krävde att bli tillbedd som
Gud, hade landsförvisat Johannes till ön
Patmos ”för Guds ords och Jesu vittnesbörds skull”. Det vittnesbördet hade
nämligen lett till att många vägrade att
tillbedja kejsaren. Därför fördes Johannes som fånge till Patmos.
Nu tycktes det som om allt var slut för
honom. Han hade nått en hög ålder, han
var troligen närmare 90 år. Han var den
ende av Jesu lärjungar som ännu var i livet och havet var den fängelsemur som
skilde honom från hans vänner och de
församlingar i provinsen Asien, som han
så troget arbetat för.
Han visste att de hade det svårt, kanske hotades de till livet för sin tro och han
hade ingen möjlighet att hjälpa dem.
Skulle de bestå provet? Hur skulle det
gå med allt det han trott på och arbetat
för?
Frågorna var många. Kanske var hans
sinne fyllt av oroliga tankar som kom
honom att ropa i nöd till Gud då något
underbart hände.”Jag kom i hänryckning
på Herrens dag och hörde bakom mig en stark
röst, som en basun” (Upp 1:10) , ”Jag vände
mig om för att se rösten som talade till mig.
Och när jag vände mig om såg jag sju
lampställ av guld, och mitt bland lampställen
såg jag någon som var lik en människoson, i
fotsid klädnad och med ett bälte av guld om
bröstet” (v 12–13) .
Nu förändras allt. Han ser Jesus så
som han aldrig sett honom förr och han
ger oss vad som åtminstone för mig framstår som Bibelns underbaraste beskrivning av Jesus i hans himmelska härlighet.
Jesus står bland sju lampställ av guld,
symbolerna på Guds församlingar på jorden (Upp 1:20) . Han är mitt ibland sitt
folk och vårdar sig om dessa församlingar som Johannes känt oro för. Han är
klädd i en fotsid klädnad som visar hans
upphöjdhet och makt och kring sitt
bröst har han ett gyllene bälte. Jesaja berättar för oss att det bälte han bär är ”rättfärdighet” och ”trofasthet” (Jes. 11:5) . I
rättfärdighet och trofasthet leder han sitt
folk. Han kommer aldrig att svika det.
”Hans huvud och hår var vitt som vit ull,
som snö, och hans ögon var som eldslågor”
(Upp 1:14) . Det snövita håret står som en
symbol på erfarenhet och levnadsvisdom
och rättfärdighet. Med denna visdom ser
hans eldsblick rätt igenom Johannes och
oss alla. Har du känt av Jesu genomträngande eldsblick? Du kan inte dölja något
för den. Du känner hur allt inom dig är
blottlagt och du bävar inför den. Ändå
skrämmer den dig inte, för det är värme
För Johannes kom den här
uppenbarelsen att förvandla
hans fångö till himmelrikets port.
i elden, den renar och förvandlar. Det är
frälsning i Jesu blick!
”Hans fötter liknade gyllene brons när
den glöder i smältugnen” (v 15) . Har du någon gång varit vid ett smältverk och sett
strålglansen från den smälta malmen?
Det är en vacker syn men för att få den
strålglansen måste malmen ha smälts ner
i ugnen. Jesu fötter har gått igenom
smältugnen för dig. Han kämpade för dig
i Getsemane. Det var för dig han spikades fast vid korset och drevs så långt i sitt
lidande och sin ångest, att han ropade:
”min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” Men i allt detta vann han en
fullständig seger, dig till frälsning. Och
strålglansen av den segern bleknar aldrig bort.
”och hans röst var som rösten av stora vatten” (v 15) . Vilken mäktig stämma! För
den stämman faller fienderna till jorden.
För den stämman blev världarna till och
för den stämman får dödsriket ge igen
sina döda. Och den stämman talar för
dig. De här orden kom till mig på en resa
i södra Turkiet, då jag stod i en kanyon
där fem vattenfall störtade sig nedför
klipporna runt om mig och forsade fram
under bron där jag stod. Där fick jag
bruset av stora vatten i stereoeffekt och
texten blev levande för mig. För första
gången kom jag att tänka på att det inte
talade om ett stort vatten utan om
många. Texten talar om vatten i pluralform. I Bibeln står vatten ibland som
symbol på folk och och folkslag. Guds
barn finns bland alla folk och Jesus är
allas vår talesman och förebedjare (1 Joh
2:1). I hans stämma hörs folkens röst, din
och min röst, vår bön och vår lovsång.
”I sin högra hand höll han sju stjärnor”
(v 16) . De sju stärnorna sägs vara Guds
församlingars änglar (v 20). En symbol
på hur Herren skyddar sitt folk och hur
hans församlingars öde inte är beroende
av människor utan vilar i Jesu händer.
”och ur hans mun kom ett skarpt, tveeggat
svärd” (v 16) . Återigen ställs vi inför makten i Jesu ord. Den är som ett tveeggat
svärd som skär igenom märg och ben.
Med det vill han skilja från oss det som
måste rensas bort i våra liv. Det kan bli
oss till dom, men likt kirurgens kniv kan
det också rädda våra liv då det får skära
bort ifrån oss syndens cancertumör. ”och
hans ansikte var som solen när den lyser i sin
kraft” (v 16). Solen är den livgivande kraften på vår jord. Jesus är rättfärdighetens
sol som kommer till oss med läkedom
och livskraft. Vi får känna av den kraften redan nu till seger i våra liv. När Jesus kommer igen och vi själva får se honom sådan han är, skall den livskraften
stråla mot oss i sin fulla glans. ”Rättfärdighetens sol skall gå upp med läkedom
under sina vingar” och döden skall få ge
vika för livet (Mal 4:2) . Det var inte underligt att Johannes föll ned som död för
fötterna på denna mäktiga gestalt. Men
Jesus lägger sin hand på honom med orden: ” Var inte rädd. Jag är den förste och den
siste och den som lever. Jag var död, och se,
jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket” (v 17–18) .
”Var inte rädd”, vilka härliga ord till
oss människor som så ofta lever under
fruktan. Jesus uppenbarade sin härlighet
och makt för att vi inte ska behöva vara
rädda. Han är livets Herre som har övervunnit döden. Med den bilden för våra
ögon och den vissheten i vår själ kan vi
möta det som sker i denna syndens och
våldets värld. Vi kanske får uppleva något av Uppenbarelsebokens grymmaste
scenarior, men frukta inte. Livets furste
har vunnit seger för dig.
För Johannes kom den här uppenbarelsen att förvandla hans fångö till
himmelrikets port. Jakob visste inte att
Herren var just på den plats där han
dignade ned i sin nöd. När livet tycks dig
som mörkast, kom då ihåg att just där är
Herren. När allt hopp tycks vara ute,
öppnas för dig himmelens port.
Arne Sandström
Arne Sandström är
pensionerad men aktiv
pastor, bosatt i Helsingborg.
9
Aktuellt
Massdop på
Papua Nya Guinea
Cirka 2 300 personer döptes den 21 juli då
en stor satellitbaserad evangelisk kampanj
avslutades. Runt 40 000 personer bevittnade
ceremonin då 60 pastorer vadade ut i vattnet för att förrätta dopen medan pastor Mark
Finley, som svarat för kampanjen Acts 2001,
höll en kort betraktelse för dopkandidaterna.
Media har beskrivit mötesserien som den
största evangliska kampanj någonsin i Papua Nya Guinea.
Ungefär 150 000 personer har döpts som
resultat av de 10 ACTS-serier som sänts via
satellit från så vitt skilda städer som Los Angeles i USA och Santiago i Chile.
ANN
Språkskolor medel
att nå ut i Korea
Närmare 1000 personer deltog i ett fyra dagar långt sommarläger, Total Immersion
English Bible Camp i Korea under juli. Organisationen The Adventist language
institutes som driver ett 30-tal språkskolor
runtom i landet, arrangerar lägret. Avsikten
med lägret är att blanda lärarna från skolorna med vanliga studenter. Hälften av deltagarna hade ingen kristen bakgrund. Under lägret döptes 91 personer.
Adventist language institutes som bildades 1969 har 35 000 studenter, cirka 200
utländska lärare, 330 inhemska lärare, 72
pastorer och övrig personal består av 188
personer. Adventistsamfundet har 160 000
medlemmar I Korea.
ANN
Församlingsgrundande
verksamhet pågår
Som del av en långtidsstrategi har divisionens kontor för Global Mission beslutat att
plantera 300 nya församlingar inom divisionen fram till och med 2005. Arbetet leds av
Peter Roennfeldt och enligt honom går allting planenligt hittills.
Sabbaten den 5 maj bildades en ny
adventistförsamling i Matarea, en förort till
Kairo i Egypten, med 28 medlemmar. Ytterligare fem personer har begärt att få döpas.
Samfundet har drivit ett barnhem I det här
området under många år.
Ett antal medlemmar har flyttat sitt
medlemsskap hit där de arbetar aktivt för att
nå flyktingar. Det finns en vision och önskan
om att starta fler liknande församlingar i
Egypten där samfundet verkat i 100 år.
ANR
10
Newbold
College
firar 100 år
D
en 8–10 juni firades Newbolds
100-års jubileum. Cirka 500
personer, främst personal och
fd elever deltog i firandet under mottot
”Bygga broar ”. Flera olika samlingar
ägde rum under helgen och divisionens
föreståndare Bertil Wiklander
predikade vid högtidsgudstjänsten.
Under jubileumshelgen togs
även det första spadtaget för den
nya kyrkbyggnaden som det planerats för och samlats in till under många år.
Dr Andrea Luxton, rektor sedan fyra år, har lämnat sin tjänst
i samband med att hon nu tillträder en tjänst vid samfundets
skola Canadian University College i Kanada. Personal vid
Newbold och ansvariga inom divisionen uttryckte vid 100-års-
jubileet sin tacksamhet till henne för den
energi hon lagt ner på att utveckla skolan. Biträdande rektor, Mike Pearson,
kommer att upprätthålla rektorstjänsten
till dess en ny rektor kan tillträda.
ANR
Under jubileumshelgen togs
även det första spadtaget
för den nya kyrkbyggnaden.
Danmark satsar på
församlingstillväxt
V
id det danska Adventist samfundets årsmöte i slutet av maj beslöt
konferensen att satsa på församlingstillväxt.
Pastor Carl-David Andreasen omvaldes till föreståndare, medan Philip
Philipsen kommer att arbeta som både
ekonomichef och sekreterare för den
Danska Unionen.
Förslagskommittén la fram många
förslag som delegaterna röstade igenom. Bland annat beslöts att ett kvartals bibelstudier ska produceras av en-
bart danska författare, att administrativ personal och institutionsledare ska
få delta i ledarskapsutbildningar som
erbjuds av danska företag. Det föreslogs också att genomföra en undersökning bland tidigare teologistudenter och församlingspraktikanter för att
utröna varför det är så få som vill satsa
på pastorarbetet.
Adventistsamfundet i Danmark har
2 792 medlemmar i totalt 50 församlingar.
ANR
Aktuellt
Sida skänker 1.5
miljoner till klinik
i Sierra Leone
I
nbördeskrig har pågått i Sierra
Leone under 10 år. Tusentals människor har dödats, hundratals har
lemlästats; hela befolkningen har lidit.
Hälsovården har också drabbats hårt.
Av de 600 hälsovårdsinrättningar som
fanns i landet innan kriget började, finns
nu bara 50 kvar. Arbetet vid dessa institutioner bedrivs under mycket svåra förhållanden.
I staden Waterloo utanför huvudstaden Freetown, finns ett flyktingläger
som upprättades för 6 år sedan. Inom
flyktinglägret driver ADRA en klinik.
Ny utrustning har köpts in, då flyktinglägret plundrades av rebeller 1999.
För närvarande finns det 15.500 flyktingar i lägret. De flesta av dessa är kvin-
nor och barn. Speciell vård, inklusive näringsriktig mat, ges till barn under 5 år.
Eftersom regeringen i Sierra Leone
har förklarat vissa områden i landet som
”säkra”, kommer en hel del flyktingar
återvända till sina hem. Men det kommer
fortfarande att finnas kvar omkring
10.000 personer, eftersom de kommer
från områden som fortfarande är kontrollerade av rebellerna.
Sida har beviljat 1,5 miljoner kronor för
att kunna driva kliniken fram till i slutet av
april 2002. Då hoppas vi att situationen i
Sierra Leone har stabiliserats sig på så
sätt att flyktingar kan återvända till sina
hemorter.
Rigmor Nyberg
ADRA
Första kvinnliga
samfundssekreteraren
vald i Finland
A
dventistsamfundets finska union
samlades till unionskonferens i slutet av maj under temat ”Förenade genom
Ordet”.
Pastor Erkki Haapasalo valdes till ny
unionsordförande efter att tidigare ha
verkat som föreståndare för den finska
konferensen. För första gången, både i
Finland och inom den Transeuropeiska
divisionen, valdes en kvinna, pastor
Sibrina Kalliokoski, till samfundssekreterare. Anna-Liisa Halonen omvaldes till ekonomichef. Pekka Pohjola och
Joel Niininen som tidigare varit unionsordförande respektive sekreterare har
gått i pension.
När Finlands finska konferens avhöll
sitt årsmöte under samma dagar valdes
Sabbatsfirare
vann arbetstvist
Mitchell Tyner
En federal domstol i USA dömde Federal
Aviation Administration att betala 2.25 miljoner dollar i skadestånd till en sabbatsfirare
som fick sparken från sitt arbete då han vägrade att arbeta på sabbaten. Don Reed, som
inte tillhör något samfund men som firar sin
vilodag från solnedgången på fredag kväll
till solnedgången på lördag kväll, har varit
anställd på FAA sedan 1990. Reeds första två
chefer accepterade hans sabbatsfirande. En
ny chef 1995 betraktade Reeds kristna tro
som skamlig och en tro för lata människor
och sparkade honom då Don inte arbetat
på sex lördagar.
Mitchell Tyner, som bistår det internationella Adventistsamfundet i liknande frågor,
välkomnar juryns utslag och betonar att en
anställd ska inte behöva välja mellan sin tro
och sitt jobb. Varje år är Tyner engagerad i
ett 30-tal åtal som har med diskriminering
på arbetsplatsen att göra. Oftast handlar det
om sabbatsfirande.
-Detta är ett mycket större problem än
många kan föreställa sig, säger Tyner. Varje
dag är det i genomsnitt 2-3 adventister i USA
som förlorar sitt arbete eller som diskvalificeras när de söker nya jobb på grund av att
arbetsgivarna inte vill respektera sabbatsfirandet.
ANN
ADRA bland de tio främsta
Harri Kuhalampi till föreståndare och
pastor Orvo Miettinen till sekreterare.
Anna-Liisa Halonen fortsätter att ansvara
också för den finsktalande konferensens
ekonomi.
Mer information med korta intervjuer
och tal från konferensen och sommarmöten i Finland på finska, svenska och
engelska återfinns på internet: <“http://
media7.adventtikirkko.fi/arkisto/200105-23-Tampere/>.
MinistryWatch, en oberoende organisation
med databas för undersökningar av verksamheter som bedrivs av trosbaserade organisationer rankar Adventistsamfundets biståndsverksamhet ADRA bland de tio bästa
i världen inom biståndssektorn. Bland drygt
400 organisationer har 13 valts ut och ADRA
får fem stjärnor för sin verksamhet. Ministry
Watch bedriver forskning om idéella organisationer och sammanställer statistik. Informationen kan vägleda människor när de vill
donera gåvor till en specifik verksamhet.
ADRA verkar i drygt 120 länder. Ytterligare
information om ADRA finns på http://
www.adra.org
11
Missionären
Stora utmaningar för en
mångfasetterad division
B
ertil Wiklander, föreståndare för
den Transeuropeiska divisionen
(TED) som Svenska unionen tillhör, beskrev på konferensens söndagsförmiddag divisionens struktur och
många av de intressanta och svåra
utmaningar som divisionen har.
–TED har genomgått flera stora förändringar under de senaste 10–15 åren. Tidigare var namnet Nordeuropeiska divisionen. 1985 inlemmades sex nya unioner
från flera nya fält. Östeuropa, Ungern
samt Jugoslavien som idag är uppdelat i
en rad olika länder och två unioner. Även
Grekland, Israel och Pakistan tillkom
och 1991 kom den baltiska unionen med
tre länder, Estland, Lettland och Litauen.
År 1995 infogades även Mellanösternunionen som tidigare varit en självständig division men som på grund av oroligheterna och omständigheterna för
kristna och adventister hade förlorat
mycket medlemmar. Många utvandrade
till USA, Kanada och andra länder. Därför omformades divisionen till en liten
union med omkring 11 000 medlemmar
fördelade på 14 länder i Afrika, och Asien
med Främre orienten.
Starkaste tillväxten i Afrika
Fjärde området består av en bit av Afrika.
I Södra Sudan har samfundet uppskattningsvis mellan fem och tio tusen medlemmar.
–Människorna har en animistisk livssyn, oftast bor de i små byar. Där har vi
den starkaste tillväxten. Vi kan inte räkna
medlemmarna eftersom de flyttar in och
ut på grund av inbördeskriget. En del
finns i flyktingläger i Uganda och Kenya,
jag har besökt dem där. När det blir lugnt
i hemlandet återvänder de och när sedan
oroligheter uppstår
igen ger de sig ut på
vägarna med sina familjer.
–Men det är oerhört explosivt när det
gäller evangelisationen. Man kan komma
till en by där det står
hundra människor i
kö för att bli döpta
men det saknas ordinerade predikanter.
Vi har en plan som
innebär att var och en av våra 50 evangelister i Södra Sudan under de närmaste
fyra åren ska vinna 40 personer var. Det
skulle innebära en tillväxt på 20 000 nya
medlemmar, men vi har försökt att inte
överdriva, så vi har stannat vid ett mål
på 15 000.
Tre fält
TED omfattar cirka 40 länder uppdelat
på 13 unioner och tre ”fält” som är direkt
knutna till divisionen. Fälten är små med
endast några hundra medlemmar:
• Island med omkring 300-400 medlemmar vilket är att beteckna som en god
siffra med tanke på att det bor endast 250
000 människor på Island. De fungerar
som en konferens och har TED som
union.
• Grekland räknas också som ett fält
med TED som unionskontor. Där har
man sedan länge kämpat med svårigheter eftersom kristendomen inte går framåt över huvudtaget. Sekulariseringen är
stor och varje äkta grek förväntas ha or-
todox tillhörighet även om de inte utövar en aktiv tro. Istället för att ha en
präst som utför allt har Adventistsamfundet en annan syn på tro och gudstjänstutövning. Vi har större betoning på
gemensam sång, bön och stort engagemang av lekmän. Under de 3-4 sista åren
har en stadig tillväxt varit tydlig. Bertil
Wiklander betonar att det alltid råder en
varm och god atmosfär bland trossyskonen där.
• Israel är ett spännande exempel på
tillväxt. 1985 fanns det 50 adventister i
hela Israel varav nästan inga hebreisktalande. Idag finns det 1200 medlemmar.
Många är invandrare. Bland dessa finns
det många ryska hebreisktalande judar.
Det beräknas finnas cirka en miljon invandrade ryska judar i Israel och man vet
att fler kommer framöver.
–Av någon anledning är de mycket
mottagliga för kristendomen. Vi har vunnit många bland dem. Då de är hebreisktalande har vi nu under de sista åren sett
de första hebreisktalande församlingar-
TED behöver tillväxt och därför heter den strategiska planen
”growing together ” (att växa tillsammans).
12
Missionären
na etableras. För fem år sedan hade vi tre
pastorer, idag har vi sju. Då fanns det fem
församlingar, idag har vi sjutton. Vi ägde
ett par kyrkbyggnader, idag äger vi 15.
Divisionen och Generalkonferensen
gläds över att få stödja dem med utvecklingen. Ni här i Sverige har också hjälpt
till.
B.U störst av 13 unioner
Divisionen består av 13 unioner. Brittiska
unionen är den största med cirka 21 000
medlemmar.
–Där växer framför allt arbetet bland
invandrarna, i synnerhet västindierna
mest. Cirka 18 000 av medlemmarna har
invandrarbakgrund. Den inhemska befolkningen med traditionella rötter i
Storbritannien omfattar cirka 3000 personer och det är en utmaning för samfundet att finna nya vägar att utveckla Guds
verk.
Nya vägar måste prövas
Sedan räknar Bertil Wiklander upp de
traditionella nordeuropeiska unionerna,
Danmark , Sverige, Norge, Finland,
Holland och betonar att divisionen står
för stora utmaningar i dessa länder.
–Man har sagt att 19 procent av befolkningen i Sverige, tror på Gud. 3 –4
procent går i kyrkan, och 2,5 procent läser Bibeln regelbundet. Det är en fantastisk formidabel utmaning för oss här att
hjälpa människor som inte har kontakt
med kristen tro.
–Vi måste pröva nya vägar och metoder. Inte vara gammaldags och konservativa utan våga pröva det som är nytt för
att se vilken modell Gud vill att vi ska
använda för att nå ut till andra. Låt oss
komma ihåg att oavsett vilken metod vi
väljer så är det alltid är det personliga
arbetet som är nyckeln. Människor med
en brinnande tro på Gud, med Kristi kärlek i hjärtat och som delar med sig av den
tron till andra... Det finns inget bättre
sätt att evangelisera än att göra så. Personlig bekännelse, vittnande och kontakter måste alltid vara kärnan i vårt arbete,
oavsett vilka metoder vi än använder.
Öst saknar resurser
Polen har länge tillhört vår divison och
Bertil menar att det är ett spännade arbete där.
–Det är det femte största landet i Europa och kristendomen har ett starkt
fäste. Om man frågar polacker om de är
kristna svarar 95 % ja. I Sverige är motsvarande siffra sex procent.
–Så har vi de nya länderna som de i
Baltikum, Ungern och Jugoslavien. På
Balkan har svåra saker hänt under stora
lidanden i samband med krigen under
90-talet. Inte mindre än 48 Adventkyrkor
har helt eller delvis förstörts. Nyligen var
jag i Vukovar, Kroatien. Jag har även besökt de serbiska delarna, och de har
samma problem.
–I Vukovar vid Donau, en gränsstad
mellan Kroatien och Serbien, har man
gått från hus till hus och stridit med kulsprutor. Därefter sprängdes husen för att
de skulle bli obeboeliga. Alla dessa husvrak står kvar. Ungefär vart tionde hus
är återuppbyggt. Sakta men säkert flyttar människor tillbaka. Men många har
flytt utomlands och saknar pengar att
åter bygga upp sina hus. När vi kom till
de två adventkyrkorna var frågan: Kan
divisionen hjä lpa oss att bygga upp dem
så att våra medlemmar har någonstans
att gå för att fira gudstjänst?
–Det blir ett intressant och viktigt
projekt de närmaste månaderna att se
hur vi kan bidra med de pengar som behövs för att återuppföra kyrkorna. Vi kan
inte klara oss utan det stöd vi får från er
alla medlemmar i divisionen. Genom
vårt system med att dela tionde och offer fördelar vi hjälpen i Guds verk.
Olika typer av kulturer
Bertil Wiklander karaktäriserar olika typer av områden, till exempel det västerländska, med den sekulariserade utmaningen där det är svårt att vinna människor för Kristus. Så finns östeuropa där
kristendomen är accepterad men där
man på grund av den tidigare kommunistiska diktaturen saknar pengar till löner,
kyrkor och utbildning.
–Divisionen driver utbildningen vid
Newbold som hela tiden utvecklas. Kostnaden för att studera i England med det
starka pundet är astronomisk för en östeuropeisk student, en termin motsvarar
tio årslöner. Därför har samfundet inrättat fonder och stipendier och privatpersoner donerar pengar för att hjälpa ungdomar från öst med utbildningen.
Den tredje utmaningen vid sidan av
den västerländska sekulariseringen och
östeuropa är den muslimska kulturen.
–65 procent av alla som bor i vår division, det är över 500 miljoner, är
muslimer som vi ska nå med evangeliet
(troligen är det fler nu, siffran bygger på
ett par år gamla uppgifter) . Vi har generellt inte vunnit några muslimer, kanske
10–50 stycken. Det är som droppar i ha-
vet jämfört med de hundratals miljoner
människor som lever i muslimska sammanhang.
Växa tillsammans
TED behöver tillväxt och därför heter
den strategiska planen ”growing together” (att växa tillsammans) .
–Vi ser vår division som ett kontor
med huvuduppgift att hjälpa våra fält att
få tillväxt och att göra det genom en kvalitativt god verksamhet och vittnande
om vår kristna tro.
Så visade Bertil Wiklander divisionens filmatiserade rapport som producerades inför Generalkonferensen i Toronto, Kanada, år 2000. Filmen beskriver att det i divisionens alla länder bor
människor som är ”förlorade” men att
man genom medlemmarnas ivriga arbete
får Guds hjälp att vinna människor för
Kristus. Det arbetet ska pågå tills dess
Jesus kommer åter. Bland annat framställs en ung muslimsk soldats märkliga
omvändelse i krigets Jugoslavien som ett
drama. Nu läser han till pastor. Arbetet
bland döva i Baltikum skildras liksom
Kafékyrkan i Köpenhamn där man arbetar bland världsliga ungdomar.
–Det kanske är en gudstjänstform och
musikstil som skulle kännas främmande
för många av oss men vi ser att Gud välsignar arbetet. De har döpt 65 personer
som var helt förlorade och som nu finns
med i samfundet, berättar Bertil Wiklander.
Från Sverige har Ilona Badrans omvändelse dramatiserats i filmen.
Anne-Maj Sandström
13
Källan
”Elia-syndromet”
–Är du trött, utbränd och nära att ge upp allt?
M
ånga av oss har ett så högt
tempo hemma, på jobbet och
även på fritiden att vi till slut
inte klarar av att hänga med. ”Batterierna” blir helt enkelt urladdade.
För en tid sedan var jag och en vän ute
och arbetade med en släpvagn. Det var
mörkt ute så jag satte på bilens ljus. Vi
fick problem och arbetet drog ut på tiden. När jag skulle starta bilen hördes
det bara ett dovt ”klick”. Batteriet var
tömt. Det hade gett allt energi utan att
få påfyllning. Det hade inte tillräckligt
med ström för att dra igång motorn.
Det finns människor i dag som har
kört sig själv så hårt och är så tömda på
energi att de inte längre kan fungera varken fysiskt eller psykiskt. Det svåraste
fallet jag har hört om var en ”datakille”
som hade arbetat så mycket att han bara
låg i sängen, han klarade inte av att göra
något. Han kunde inte ens äta själv, han
blev matad.
Det får mig till att tänka på Elia som
hade arbetat så ivrigt för Herren. Han var
en Guds profet fylld med ande och kraft
och utförde stora gärningar. Men han var
en vanlig människa, precis som vi, och
en dag blev han fullständigt slut. Det är
så gott att se hur Gud söker upp Elia och
tillfredsställer alla hans fysiska, psykiska,
sociala och andliga behov.
Elia levde i en svår tid. Israels folk var
så upptagna med det jordiska att de
vände sig från Gud och började tillbe
avgudar. Elia fick uppleva många svåra
men spännande uppgifter. Han samlade
folket och Baals profeter på Karmel och
visade att det är Herren som är Gud när
eld föll ned från himlen. Han beordrade
avrättning av ett hundratal falska
Baalsprofeter. Han bönföll Gud om att
det inte skulle regna, och det kom inget
regn över landet på tre och ett halvt år.
Sedan bad han igen och då gav himlen
regn. Kung Ahab var ju med Elia där
uppe på berget och Elia förvarnade att
det snart skulle komma så mycket regn
att det är hög tid att spänna för hästarna
och fara därifrån. Kungen steg upp i vagnen och for mot Jisreel. Och nu hände
det något med Elia, han började löpa före
kungens hästar och han sprang ungefär
14
fyra mil (som ett maraton. Läs mer i 1
Kung 18:44–46.)
Elia var på topp både andligt och fysiskt, därför att Herrens hand var med
honom i allt. Men så fick Isebel höra om
hur Elia hade tagit livet av Baalsprofeterna och hennes vrede upptändes. Nu
skulle Elia få samma straff, dräpas med
svärd. Elia ville rädda sitt liv och flydde
ned genom hela landet till Beer-Seba och
där lämnade han sista sociala kontakten
med sin tjänare. Han gick en dagsresa ut
i öknen och där under Gintsbusken ropade han till Gud om att få dö: ”....Det är
nog. Ta nu mitt liv, Herre, ty jag är inte förmer än mina fäder.” (1Kung 19:4).
Elia var en människa som vi och trots
allt det fantastiska han hade varit med
om så blev han trött och gav upp. Han
hade arbetat övertid utan att ”ladda
batterierna”. Det är intressant att lägga
märke till hur alla Elias livsdimensioner
drabbades:
1. Han blev naturligtvis i psykisk obalans när dödsdomen kom, det känns i
magen.
2. Han var fysiskt utmattad efter ett maraton och sedan flydde han genom hela
landet.
3. Han lämnade sin tjänare och gick en
dagsresa ensam ut i öknen. En fullständig social isolering.
4. Elia levde ju nära Gud, men nu gick
han igenom en andlig kris.
Jag tror att både du och jag kan känna
igen oss i vissa saker. Jag har i alla fall
till en viss grad drabbats av ”Elia-syndromet.” Därför är det så gott att se hur
Herren kommer till sitt kära barn där ute
i den torra öknen.
Jag har många gånger tänkt att det alltid är jag som måste söka Gud, men här
ser vi hur Gud söker upp den förtvivlade,
trötta och ensamma människan och tillfredsställer alla hennes behov. Efter att
Elia hade ropat till Gud om att få dö, så
la han sig ned för att sova. Då sände Gud
en ängel som rörde vid honom och gav
honom både bröd och vatten. Elia åt och
drack och la sig ned för att vila igen. Än
en gång kom ängeln och visade honom
brödet och fick honom att äta. Han fick
först sina fysiska behov tillfredsställda,
han behövde både sömn, vila och föda
för att återhämta sig. Sedan gick Elia
styrkt av maten till berget Horeb.
Han stod på berget inför Herren och
en stor stark storm, som ryckte loss berg
och bröt sönder klippor, gick före Herren. Men inte var Herren i stormen. Her-
F AMILJ
ren var heller inte i jordbävningen eller i elden.
Men efter elden kom ljudet
av en sakta susning och där i
stillheten fick Elia ett nytt
möte med sin Herre. Herren
frågade Elia helt personligt:
”Vad vill du här, Elia?” Han
fick nya uppgifter och fick
även höra att han inte var en
ensam tjänare. Det var 7000
män kvar i Israel som inte
hade böjt sina knän för Baal
(1 Kung 19:5 –18) .
Vi lever i samma tidsanda
som Elia. Hans eget folk var
upptagna med avgudarna. Vi
jagar efter något... vi vet inte
alltid vad det är, men något i
vårt inre driver oss. Även om
vi inte kan sätta ord på det vi
jagar efter så ser vi omkring
oss att den materiella standarden bara ökar och ökar. ”Samhällets hjul” snurrar snabbare
och snabbare. Frågan är om vi
kan höra Jesu milda ord när
världens stormvindar så
starkt påverkar oss?
Vi känner att det är något
inombords som längtar efter
en större frid och harmoni.
Vad gör vi med vår längtan?
Det finns en som söker efter
oss! I den stilla susningen säger han:”Kom till mig, alla ni
som är tyngda av bördor; jag
skall skänka er vila... vila för er
själ” (Matt 11:28) .
Per-Erik Dekkerhus
Per-Erik
Dekkerhus är
en stolt och
glad fyrabarns far som
gillar att leka med sina
barn, trivs bra med djur och
natur och älskar sitt arbete som
pastor i Slussfors församling.
Tidens tecken
Forts från sidan 16
Det kalla – det köttsliga, det
ljumma – delvis Jesus delvis
jaget, och till sist det varma
hjärtat, kännetecknet på den
andliga människan. Det var
alltså tal om en progression,
en utveckling eller evolution,
från ett stadium till ett annat.
Detta är ju detsamma som
den babyloniska mysticismen och gnosticismen infiltrerade i den kristna kyrkan
under de första århundradena. Sedan blev denna strävan efter själens (eller hjärtats) fullkomlighet en dominant beståndsdel i den romersk-katolska teologin. Det
var det Luther reagerade
emot. Vill vi ha detta i adventistisk tappning? För tio år
sedan ledde denna syn i sin
extrema form till Waco. Det
kanske inte är ”de andra” som
det syftas på i Uppenbarelsebokens ”Drag ut ur henne,
(d.v.s. Babylon) mitt folk”.
Det kanske syftar på oss
själva!
Jag är tacksam för att Guds
Ord ger oss det enda alterna-
tivet värt att leva för: ” Jag
skall ge dem alla ett och samma hjärta, och en ny ande
skall jag låta komma i deras
bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp, och ge
dem ett hjärta av kött, så att
de vandrar efter mina stadgar
och håller mina lagar och gör
efter dem och de skall vara
mitt folk, och jag skall vara
deras Gud.” (Hes.11:19 –20)
Herren Jesus har gett oss
ett uppdrag: Gå ut till alla
människor. Det finns så
många som är plågade av vår
tids obarmhärtiga krav på
perfektionism inom alla livets
områden. Låt oss ge dem det
eviga evangeliet, det om Jesus
Kristus. Tiden är kort. Varför
använda sin tid till det som
leder bort, nu när vi snart är
hemma i evighetens underbara tidlöshet?
Yvonne Johansson Öster
Yvonne Johansson Öster är historiker och teolog och tillhör Ekebyholms församling.
FÖDDA
Vår älskade son
Alexander
Borås BB
den 2 mars 2001
Carina och Georg
Filippou
Välkommen
Hampus lillebror
Per Emil
1 april 2001
Annika och Peter
Imhagen
Örebro
Välkommen
Rebecca!
Stockholm
den 30 maj 2001
Petter och Magdalena
Zerne
AVSOMNADE
Sigrid Lundin har fått gå till
vila. Hon föddes 1908 och
växte upp tillsammans med
sju syskon. Hennes mor blev
adventist 1918 genom pastor
Lundströms förkunnelse.
I 30 års tid, från morgon till
kväll, arbetade hon som trotjänarinna i en familj. Hon
ansvarade för allting, var en
klippa i familjen. Sigrid var
en stillsamt, försynt och pålitlig människa.
Det dröjde fram till 1971
innan hon personligen tog
emot Adventbudskapet genom pastor Eric Erenius
evangliska kampanj i Stockholm och intogs i vår församling. Hon har alltid varit en
varm kristen och trofast mot
sin frälsare. Som pensionär
använde hon sin tid åt att
hjälpa och uppmuntra äldre
trossyskon så länge krafterna
räckte.
Pastor Jerker Sjölander var
officiant vid begravningsgudstjänsten till vilken
många släktingar och vänner
samlats för att ta farväl. Under
minnesstunden uttalade sig
många om Sigrids trofasthet.
Frid över hennes minne tills
vi möts igen!
Ingeborg Lindahl
Stockholms församling
A NNONSER
HÖSTENS SINGLEKLUBBTREFF
Den 23 – 25 november 2001
Höstens singleklubbtreff blir på Solihøgda i Mjøndalen.
Du får treffe mange interessante mennesker som alle deler
det at vi er enastående.
Vil du vite mer eller melde deg på kan du ringe May Liss
+47 69839745 mob.+47 97636365 eller Carsten +47
32751760 mob. +47 90670776.
Alle som önsker å komme må melde seg på, også dere
som bare kommer på sabbaten.
S
OLENS NEDGÅNG
Lund
Göteborg
Stockholm
Östersund
Luleå
Helsingfors
Uleåborg
7 sept
19.44
19.52
19.30
19.51
19.27
20.06
20.15
14 sept
19.25
19.32
19.09
19.28
19.00
19.45
19.49
21 sept
19.07
19.13
18.48
19.03
18.34
19.23
19.23
28 sept
18.49
18.53
18.27
18.40
18.08
19.02
18.57
5 okt
18.30
18.33
18.07
18.15
17.42
18.41
18.32
12 okt
18.13
18.14
17.47
17.52
17.16
18.20
18.06
15
Avsändare:
SDA media
Box 100 36
800 10 Gävle
Posttidning B
BEGRÄNSAD
EFTERSÄNDNING
Vid definitiv eftersändning
återsänds försändelsen med
nya adressen på baksidan
(ej adressidan).
Brännpunkt
Tidens tecken
A
ugusti – och Ingrid och jag målar hennes hus. Det bruna trähuset får en vit grundfärg i två
lager och sedan kommer den grå färgen.
Så underbart att arbeta med ett ögonblickligt synbart resultat. Vilken tillfredsställelse att få se vad som händer när
det bruna blir vitt och till sist grått. Ingrid och jag talar om tiden, vår egen tid,
den som vi bär inom oss. Om människor
vi känt som levt på 1800-talet, och om
föräldragenerationens andra världskrig.
Om Ingrids släkting, som långt efter att
kriget var över dök ned på golvet i skyddande ställning så snart hon hörde
flygplansbuller. Bomberna hade varit
många över London, hennes reaktion
hade överlevt en tid som inte längre var.
Kanske är det så också med oss i vårt
förhållande till det vi brukar benämna tidens tecken, uppfyllelsen av profetiorna
i Bibeln. När jag ser mig omkring blir jag
medveten om hur livsformerna förändrats sedan min uppväxt för femtio år sedan. De rådande tankeströmningar vi i
dag möter är uttryck för en annorlunda
värdegrund än den vi tidigare känt. Vi,
du och jag, är en del av detta föränderliga samhälle.
Trots detta är det som om vi läser tidens tecken ungefär på samma sätt som
Ingrid och jag gör när vi målar huset. Vi
ser på den omedelbara yttre verkligheten. Vi ser historiens grå penseldrag
avtecknas mot de bibliska profetiornas
vita grundfärg. Vi glömmer att vi idag
lever med en annan inre verklighet än
den vi förutsätter med vår kristna förankring. Jag tror att vi förblindats av vår
egen profetiska tradition. Den hindrar
oss att se det som verkligen försiggår. Jag
påstår härmed inte att den tolkningstradition som utvecklades på 1800-talet
16
bland
adventfolket var felaktig.
Det tror jag inte.
Men på samma
sätt som ett ihärdigt bibelstudium ger oss alltmer djup,
allt större förundran inför Gudsordets
kraft, så tror jag att vi måste lära oss att
också se de idéströmningar som präglar
vår tid som en viktig del i en profetisk
helhetssyn.
Vår del av världen har varit präglad av
en evangelisk-protestantisk syn. Inte
minst bland ledande opinionsbildare har
denna ersatts av österländsk mysticism
och av en andlighet som har sina rötter i
gnosticismen. Det var det tänkandet som
aposteln Johannes såg komma som en
stor fara för den kristna församlingen
och därför skrev sin motståndsskrift:
evangeliet om Jesus Kristus. ”Ordet blev
kött, och tog sin boning ibland oss”.
Grovt förenklat kan man säga att
dessa bägge strömningar, som vi idag
ofta finner under det lite vaga begreppet
’New Age’ ursprungligen hade sina rötter i den persiska – babyloniska – delen
av Romarriket. Man lade vikt vid en andlig utveckling som strävade uppåt, mot
fullkomlighet. Det var viktigt att finna
sina egna inre resurser. Man kan säga
(återigen förenklat) att kodorden var –
och är: ”jag vill – jag kan – jag skall –
lyckas”. Den som nått sitt inre ljus hade
då en slags gudomlighet i sig själv och var
i stånd att prestera det omöjliga. Det var
också en elitistisk rörelse – inte alla
kunde nå detta – en del förblev slavar
under materian, det vill säga köttsliga i
motsats till andliga människor. För den
andliga människan fanns inget hinder.
Hon kunde stiga från klarhet till klarhet,
just så som människorna önskade när de
byggde Babels torn.
Det låter snubblande likt innehållet i
dagens jobbannonser: du skall vara...
du kan... du behärskar. Ser man på företagens kurser för anställda, så har de
detta gemensamt: att utveckla människan till att spränga sina egna gränser, att
finna sin egen slumrande, inneboende
kraft. Detta är helt i linje med ett
evolutionistiskt tänkande, men också i
samklang med det österländska och
gnostiska tänkandet.
Hur annorlunda är inte Gudsordet:
”Allt förmår jag i Honom som giver mig
kraft.” (Fil.4:13) . Det finnes ingen väg till
frälsning utom genom Jesus Kristus–
och honom korsfäst.
Det är lätt att bli hemmablind. Jag
tror vi är det. För just dessa kristusfientliga tankeströmningar förekommer
mitt ibland oss i församlingens liv. Kanske är det inte märkligt, vi kan inte alltid sortera bort det bråte av tankar som
finns omkring oss. När jag hör talet om
den andliga människan i motsättning till
den köttsliga människan och det nämns
som ett lyft pekfinger under ett sabbatsskolstudium, då ryser jag. Bibeln talar
inte om en sådan kategorisering, den talar om att vi alla är syndare och i behov
av Guds nåd genom Jesus Kristus. Den
talar om vår andliga och vår köttsliga
natur – d.v.s. något som varje människa
har och måste kämpa med – i kraft av
Jesu Kristi nåd.
I vintras fick jag en bok av några goda
vänner. Den var skriven av Margaret
Davies, för mig helt okänd. I början av
boken fanns ett diagram av tre hjärtan:
VÄND till sidan 15