Micartur AB
Skurups kommun
Samverkan kring barns och ungas
psykiska hälsa
Februari 2013
Dag Boman
Lars-Bertil Arvidsson
Anna Ejve
Carin Magnusson
Mari Månsson
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
Innehåll
1 SAMMANFATTNING ....................................................................................................................3 2 GRANSKNINGENS INRIKTNING OCH OMFATTNING .......................................................6 2.1 BAKGRUND OCH UPPDRAG .........................................................................................................6 2.2 UPPDRAGETS GENOMFÖRANDE ..................................................................................................6 3 VÅRD OCH OMSORG FÖR BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA .......................7 3.1 BARN OCH UNGA MED PSYKISK OHÄLSA ....................................................................................7 3.2 LAGAR OCH RIKTLINJER .............................................................................................................7 4 SAMVERKAN PÅ ÖVERGRIPANDE NIVÅ ..............................................................................8 4.1 IAKTTAGELSER OM SAMVERKAN PÅ ÖVERGRIPANDE NIVÅ........................................................8 4.2 BEDÖMNINGAR OCH SLUTSATSER OM SAMVERKAN PÅ ÖVERGRIPANDE NIVÅ ........................13 5 SAMVERKAN UR ETT AKTÖRSPERSPEKTIV ....................................................................13 5.1 IAKTTAGELSER OM SAMVERKAN INOM KOMMUNEN ................................................................14 5.2 IAKTTAGELSER OM SAMVERKAN MELLAN REGION OCH KOMMUN ..........................................15 5.3 BEDÖMNINGAR OM SAMVERKAN I ETT AKTÖRSPERSPEKTIV ...................................................17 6 EVENTUELLA REGIONALA SKILLNADER .........................................................................18 6.1 IAKTTAGELSER .........................................................................................................................18 6.2 BEDÖMNINGAR OM REGIONALA SKILLNADER ..........................................................................19 7 RÖSTER FRÅN BARN, UNGA OCH ANHÖRIGA .................................................................19 7.1 TRE BERÄTTELSER ....................................................................................................................19 7.2 SAMMANSTÄLLNING AV INTERVJUERNA MED BARN/UNGA OCH ANHÖRIGA ...........................21 7.3 RÖSTER FRÅN BARN/UNGA - BEDÖMNINGAR OCH SLUTSATSER ...............................................22 8 ÖVERGRIPANDE REVISIONSFRÅGA ...................................................................................23 8.1 SAMLADE BEDÖMNINGAR .........................................................................................................23 8.2 FÖRBÄTTRINGSOMRÅDEN.........................................................................................................24 BILAGA 1 AKTÖRER I REGION OCH KOMMUNERNA ..........................................................25 REGIONENS ”AKTÖRER”.....................................................................................................................25 KOMMUNENS ”AKTÖRER” – GENERELL BILD .....................................................................................26 BILAGA 2 INTERVJULISTA............................................................................................................27 Micartur AB
2
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
1 Sammanfattning
Uppdrag och genomförande
Revisorerna i Skurups kommun har tillsammans med Region Skåne och åtta andra skånska kommuner
uppdragit åt Micartur AB att göra en granskning av hur Skånes kommuner och Region Skåne idag samverkar kring barns och ungdomars psykiska hälsa samt vilka gemensamma insatser som görs. Huvudfrågor som undersökts i granskningen framgår nedan.
Genomförandet av granskningen har omfattat analys av relevanta dokument, djupintervjuer med företrädare för nio kommuner i Skåne, Region Skåne, brukare och deras anhöriga samt expertis. Kartläggningen inom kommunerna har inbegripit företrädare för skola, socialtjänst och övriga berörda. Inom
Regionen har förutom koncernkontoret berörts barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), vuxenpsykiatrin,
barn- och ungdomshabiliteringen (Bou), barnhälsovården (BHV) och primärvården. Arbetet med
granskningen har bedrivits under perioden augusti 2012 – januari 2013.
Resultat - Övergripande revisionsfråga
Resultatet av granskningen visar att Region Skåne och Skurups kommuns samarbete kring barn och
ungas psykiska hälsa har förbättrats under de senaste åren. Roller och ansvar har blivit tydligare och fler
lokala avtal har tecknats.
Oavsett framstegen bedömer vi att samarbetet mellan Regionen och kommunen inte lever upp till de
krav som ställs. Samarbetet sker inte systematiskt. Det är i dagsläget tveksamt om parterna fullt ut kan
leva upp till de relativt nya föreskrifterna från Socialstyrelsen. Det gäller samordnad individuell vårdplanering och kvalitetsledning av samverkansprocesser vilka i bägge fallen är ett ömsesidigt ansvar.
Barn och unga som drabbas av psykisk ohälsa är ofta beroende av stöd och vård från flera instanser. Det
saknas en tydlig väg in i dessa komplexa strukturer. Barn- och ungdomsperspektivet bör tydligare bli
styrande för parternas samverkan när det gäller de allra svåraste fallen så att parternas samlade kompetens kan tas tillvara för barnets/den unges bästa.
Resultat specifika frågor
1. Vilka styrdokument/handlingsplaner finns inom samverkansområdet hos de olika aktörerna och hur
följs insatserna upp?
Utvecklade styrdokument och förändrad lagstiftning har medverkat till att förtydliga kraven på de berörda aktörerna. Existerande samverkansdokument har hittills haft ett begränsat genomslag. Dessa
kompletterades av ett övergripande samverkansavtal mellan kommunen och andra kommuner i SÖSK
(sydöstra Skånes kommuner) med BUP, barnhabiliteringen, privat och offentlig primärvård och BVC
hösten 2012. Dessa överenskommelser ger förutsättningar för ett bättre strukturerat samarbete. Vår
bedömning är att situationen ännu inte nått en helt tillfredsställande nivå och inte i alla avseenden lever
upp till regelverket. Det är viktigt att parterna fyller avtalen med ett väsentligt innehåll och praktiskt
agerande.
2. Finns det skillnader när det gäller verksamhet och samverkan i olika delar av Skåne?
Granskningen visar att BUP kommit långt i sitt arbete med att ge lika vård åt alla. Skillnader finns mellan kommuner och regiondelar vilka främst bottnar i olikheter i kommunernas organisation och prioriteringar. En bättre uppföljning och redovisning bör enligt vår bedömning göras som grund för lärande och
generell stärkning av arbetssätten.
3. Är ansvarsfördelningen tydlig mellan de olika aktörerna? Vilken är primärvårdens roll?
Vår bedömning är att ansvarsfördelningen mellan de olika aktörerna i formell mening i huvudsak är
tydlig. Gällande lagstiftning och regelverk samt de lokala överenskommelser mellan kommunen och
Region Skåne som i allt större utsträckning har slutits under senare tid har medverkat till ett förtydligande av ansvarsförhållanden. Det förekommer dock otydligheter kring ansvarsfördelningen som då
främst är kopplad till gränssnittsproblematik i enskilda fall samt betalningsansvaret vid placeringar.
Micartur AB
3
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
Det är ett känt faktum att primärvården inte levt upp till uppdraget som första linjens psykiatri för barn
och unga. Den nya organisation som Hälso- och sjukvårdsnämnden beslutat om medverkar till att skapa
en bättre grund för en fungerande samverkan på alla nivåer mellan Regionen och kommunen.
4. Vilken kompetens finns i kommunerna inom området?
Det är ett ständigt behov att stärka den ömsesidiga kompetensen om parternas mandat och förutsättningar. Hög personalomsättning och brist på vissa yrkeskategorier är ett problem både för Regionen och
kommunen. Vi bedömer att det vore önskvärt med forskning och metodutveckling som fokuserar på
omhändertagande av barn och unga med psykisk ohälsa som kräver samverkan mellan många aktörer
på Regional och kommunal nivå.
5. Vilka förväntningar har kommunerna respektive Regionen på varandra?
Vår bedömning är att parternas förväntningar på varandra i princip är balanserade men kräver kontinuerlig dialog och information. Tillkortakommanden i första linjens psykiatri till målgruppen förs över
som förväntningar på BUP. Det är förväntningar som BUP inte alltid har uppdrag och resurser att infria.
6. Hur är tillgängligheten i den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten och hur påverkas parterna av eventuell bristande tillgänglighet?
Tillgängligheten till den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten i Region Skåne har förbättrats
avsevärt sedan Psykiatri Skåne bildades. BUP-divisionen klarar vårdgarantin. Vår bedömning är att det
främst är tillgängligheten till första besöket som är god medan det finns mer att önska gällande utredningstider. För kommunen (skola och socialtjänst) riskerar långa utredningstider exempelvis leda till
sammanbrott i familjer med risk för akuta placeringar. Verksamhetens fokus på tillgänglighet kan även
få andra konsekvenser som är svåra att överblicka och bör därför följas upp.
7. Vad är barnhabiliteringens roll/ansvar och samarbete med BUP, kommunerna och primärvården?
Barn- och ungdomshabiliteringens samarbete med övriga aktörer är generellt väl fungerande. Bou och
BUP har historiskt inte haft ett utvecklat samarbete. Parterna har dock nyligen slutit ett avtal.
Primärvårdens samarbete med Bou är inte frekvent men fungerande. Samarbetet mellan Bou och kommunen är i huvudsak gott.
8. Vilken roll har barnhälsovården framförallt när det gäller det mindre barnen?
I Skurup arbetar kommunen med ”tidig upptäckt” där förskola och Barnhälsovården (BHV) tillsammans arbetar på att tidigt identifiera barn med neuropsykiatrisk problematik. BHV och dess ansvar för
de mindre barnen är tydligt och samverkan med övriga aktörer bedömer vi som god. Det är av stor vikt
att BHV har hela familjen i åtanke i sitt arbete och återkommande utvecklas gällande vikten av anmälningsplikt. Socialtjänsten och andra aktörer efterfrågar mer samarbete med BHV.
9. Hur fungerar familjecentraler när det gäller barn och ungas psykiska hälsa?
Inom Skurups kommun finns ingen familjecentral.
10. Vilka förebyggande åtgärder förekommer inom samverkansområdet?
Förebyggande arbete saknas hitintills i flertalet av de existerande samarbetsöverenskommelserna. Vår
bedömning är att parterna bör ha starka motiv att gemensamt utveckla och stärka sådana insatser. De
sociala investeringsfonder som inrättas i Regionen och i många kommuner kan vara viktiga verktyg i
detta arbete. För Skurups del pågår en del förebyggande arbete, bl a i projektet ”unga vuxna” där mödravården och BHV gemensamt identifierar familjer med extra behov av stöd och där kommunen går in
och stöttar.
11. Hur hanteras övergången från BUP till vuxenpsykiatri hos de olika aktörerna?
Övergången från BUP till vuxenpsykiatrin fungerar enligt vår bedömning ganska väl. Det råder en flexibilitet från de involverade aktörerna. Avtal och skriftliga riktlinjer har bidragit till ett bättre samarbete.
12. Hur sker informationsöverföring och kostnadsfördelning mellan parterna?
Vi bedömer att samarbetsöverenskommelserna generellt behöver förtydligas om överföringen av information. Grunden måste dock vara att patient/brukare/anhörig ger sitt tillstånd till informationsdelning.
Kostnadsfördelningen är enligt vår bedömning tydligt reglerad i de vägledande rekommendationerna.
Det förekommer konflikter om kostnadsfördelning särskilt avseende de svåraste fallen. Tillämpningen
bör, vilket anges i vissa lokala överenskommelser, ske ur ett tydligt barn/ungdomsperspektiv.
Micartur AB
4
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
13. Hur uppfattar intressegrupper/brukargrupper verksamheten och samarbetet?
Vården för barn/ unga som fått en fast kontakt och fått diagnos fungerar i stort sett bra men föregås i
allmänhet av en turbulent inledande process. Samtidigt finns särskilt utsatta familjer som har svårt att
göra sig gällande. De största problemen är att hitta rätt kontakt och orientera sig mellan de olika aktörerna.
Förbättringsområden
I samband med granskningen har följande förbättringsområden identifierats:
Region Skåne och kommunen bör ta fortsatta gemensamma steg för att på lokal nivå strukturera
samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter. De
bör säkra en trygg kvalitetsledning av vårdprocesser som berör bägge parter. De bör även trygga
beredskap och kompetens för samordnad individuell planering.
Samverkansarbetet bör generellt systematiseras genom tydligare mål för samverkan och regelbunden uppföljning av hur samverkan fungerar och kan förbättras.
I Skurups kommun finns oklarheter mellan skolan och BUP gällande ansvaret för utredningar. Med
det lokala samverkansavtalet som grund bör preciseringar av ansvarsförhållande ske genom diskussion mellan de båda parterna.
Det praktiska samverkansarbetet bör breddas att omfatta gemensamma förebyggande insatser anpassade till den lokala miljön.
Rutinerna för gemensam hantering av svåra fall bör ses över och parternas ansvar och medverkan i
sådana vårdprocesser definieras utifrån ett barn- och ungdomsperspektiv och med ambitionen att
parternas samlade kompetens tas tillvara.
Nyinsjuknade riskerar att drabbas av ett stort onödigt lidande när de inte vet vart de ska vända sig
för hjälp och vård. En tydligare väg in i den samlade vårdorganisationen genom en barn- och ungdomslots eller liknande bör skapas.
Parterna bör ta initiativ till ett bättre kunskapsstöd och/eller plattform för evidensbaserade metoder
för gemensamt arbete med barn och unga med psykisk ohälsa.
Micartur AB
5
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
2 Granskningens inriktning och omfattning
2.1 Bakgrund och uppdrag
I denna granskning görs en kartläggning och bedömning av hur Skånes kommuner och Region Skåne
idag samverkar kring barns och ungdomars psykiska hälsa. Samtidigt följs resultaten upp av en tidigare
granskning av samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa som genomfördes 2008.
Granskningen belyser hur kommunernas socialtjänst och skolhälsovård/elevhälsa samarbetar med BUP,
primärvården, barn- och ungdomshabiliteringen och barnhälsovården. Granskningen har som syfte att
lyfta fram områden där samarbetet ger förväntat resultat men även områden där samverkan behöver
förbättras. Fokus ligger också på att belysa eventuella skillnader som finns i olika delar av Skåne och
risken för att någon/något ”faller mellan stolarna”. Granskningen ska även belysa hur brukarna ser på
vården.
Övergripande revisionsfrågor som behandlas i granskningen är följande:
1. Vilka styrdokument/handlingsplaner finns inom samverkansområdet hos de olika aktörerna och hur
följs insatserna upp?
2. Finns det skillnader när det gäller verksamhet och samverkan i olika delar av Skåne?
3. Är ansvarsfördelningen tydlig mellan de olika aktörerna? Vilken är primärvårdens roll?
4. Vilken kompetens finns i kommunerna inom området?
5. Vilka förväntningar har kommunerna respektive Regionen på varandra?
6. Hur är tillgängligheten i den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten och hur påverkas parterna av eventuell bristande tillgänglighet?
7. Vad är barn- och ungdomshabiliteringens roll/ansvar och samarbete med BUP, kommunerna och
primärvården?
8. Vilken roll har barnhälsovården framförallt när det gäller det mindre barnen?
9. Hur fungerar familjecentralerna när det gäller barns och ungas psykiska hälsa?
10. Vilka förebyggande åtgärder förekommer inom samverkansområdet?
11. Hur hanteras övergången från BUP till vuxenpsykiatri hos de olika aktörerna?
12. Hur sker informationsöverföring och kostnadsfördelning mellan parterna?
13. Hur uppfattar intressegrupper/brukargrupper verksamheten och samarbetet?
Förutom revisionen i Region Skåne har revisionen i följande nio kommuner medverkat i granskningen:
Bromölla, Burlöv, Kristianstad, Landskrona, Malmö, Simrishamn, Skurup, Ängelholm och Östra Göinge.
2.2 Uppdragets genomförande
Genomförandet av granskningen har innefattat dokumentanalys, djupintervjuer och en workshop med
företrädare för kommunerna och Regionen. Dokumentanalysen har inbegripit samverkansöverenskommelser och motsvarande gemensamma dokument. Vidare har material från såväl kommuner som Regionen samlats in och analyserats såsom beslutsdokument, budgetar, policydokument, kvalitetsledningssystem, uppföljningar mm. Samtliga anmälningar till patientnämnden från perioden 2010-01-01 –
2012-01-10 har granskats och analyserats. Djupintervjuer har genomförts med 17 brukare, 19 företrädare för Region Skånes koncernkontor, patientnämnden, barn- och ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin,
barn- och ungdomshabiliteringen, barnavårdscentraler och vårdenheter, 58 företrädare från de nio kommunerna inom skol- och socialtjänstområdena och andra berörda kommunala organ samt med extern
expertis. Arbetet med granskningen har bedrivits under perioden augusti 2012 – januari 2013. I Skurups
kommun har 10 personer intervjuats.
Granskningen har genomförts av Dag Boman, uppdragsledare, Carin Magnusson, specialist och kvalitetsansvarig, Lars-Bertil Arvidsson, specialist, Anna Ejve, specialist och Mari Månsson projektmedarbe-
Micartur AB
6
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
tare och koordinator. Projektet har genomförts i nära samråd med uppdragsgivaren. Kontaktpersoner
från revisorskollegiet har varit Jeanette Hillding och Birgit Hansson. Projektledare från revisionskontoret har varit Jan-Åke Leijon och Greger Nyberg. Förtroendevalda revisorer har varit kontaktpersoner för
respektive kommun. Tommy Göransson och Bertil Nordström har varit kontaktpersoner för kommunrevisorerna i Skurups kommun.
3 Vård och omsorg för barn och unga med psykisk ohälsa
3.1 Barn och unga med psykisk ohälsa
Det finns ingen generell tillämpad definition av begreppet psykisk hälsa. Nedan återges två exempel:
Världshälsoorganisationen: ”Barn och ungdomars psykiska hälsa innebär förmågan att uppnå och
behålla ett optimalt välbefinnande och sätt att fungera psykologiskt1 ”.
Sveriges kommuner och landsting: ”Psykisk hälsa är mer än frånvaron av psykisk ohälsa. Det
handlar bland annat om att människor upplever sin tillvaro meningsfull, att de kan använda sina
resurser, vara delaktiga i samhället och uppleva att de har förmåga att hantera livets normala
motgångar2”.
Forskning som genomförts av svenska myndigheter och andra instanser under senare år visar att betydande psykisk ohälsa bland unga blivit synlig i Sverige under de senaste 20-30 åren. Det handlar om
symtom som ängslan, oro, nedstämdhet och ångest. Framför allt flickor ligger på höga nivåer. Vidare
visar forskning att psykisk ohälsa yttrar sig olika hos pojkar och flickor. Flickor lider företrädesvis av
inåtvända problem medan det bland pojkar är vanligare med utåtriktad problematik3.
I Skåne bor ca 270 000 barn (0-18 år). Nationella undersökningar4 visar att ca 2-5 procent av alla barn
har behov av specialistinsatser och 20-30 procent har behov av första linjens insatser avseende psykisk
ohälsa som förväntas hanteras av hälso- och sjukvården, skolan via elevhälsan och socialtjänsten. De
allra flesta skolelever i Skåne mår ”bra” eller ”mycket bra” enligt Folkhälsorapporten ”Barn och unga i
Skåne 2012”. Dock noteras i rapporten att andelen med god upplevd psykisk hälsa minskar med stigande ålder. Andelen med psykiska besvär är generellt högre bland flickor än bland pojkar i alla åldersklasser5.
3.2 Lagar och riktlinjer
Utgångspunkten för lagstiftningen kring barn och unga är FN:s barnkonvention som ratificerades av
Sverige 1990. En proposition som förtydligade landets strategi för att förverkliga FN:s barnkonvention
antogs av riksdagen 19986.
Det finns tydliga skrivningar i olika lagar och föreskrifter om myndigheters ansvar för att samverka för
att säkra effektivitet, kvalitet och patientsäkerhet. Detta framgår t ex i Förvaltningslagen7 och Socialstyrelsens föreskrifter för systematiskt kvalitetsarbete8. Samtidigt har andra lagar som syfte att skydda individers integritet vid kontakt med olika myndigheter. Sådana lagrum begränsar ibland möjligheterna till
1
Världshälsoorganisationen (2005)
Sveriges kommuner och landsting (2010) Modellområdesprojektet
3
BRIS studie från 2012, ”Se hela mig”, barns egna ord om sin psykiska ohälsa.
4
www.skl.se/psynk
5
Folkhälsorapport Barn och Unga i Skåne, en undersökning om barn och ungdomars livsvillkor, levnadsvanor och hälsa, 2012
6
Regeringens proposition 1997/98:182, Strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige
7
Förvaltningslagen §6 ”Varje myndighet skall lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten”.
8
Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete, SOSFS 2011:9. Det heter
bl a att “Den som bedriver socialtjänst eller verksamhet enligt LSS ska identifiera de processer enligt 2 § där samverkan behövs för att säkra kvaliteten på de insatser som ges i verksamheten.” Motsvarande för Hälso- och sjukvård (HoS)lyder: “Vårdgivaren ska identifiera de processer enligt 2 § där samverkan behövs för att förebygga att patienter drabbas av vårdskada.”
Det ska för både LSS och HoS “ framgå av processerna och rutinerna hur samverkan ska bedrivas i den egna verksamheten.
Det ska genom processerna och rutinerna även säkerställas att samverkan möjliggörs med andra verksamheter inom socialtjänsten eller enligt LSS och med vårdgivare, myndigheter, föreningar och andra organisationer.”
2
Micartur AB
7
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
samverkan. Bland dessa lagar finns bl a Offentlighets- och sekretesslagen (OSL: 2009:400, kapitel 12,
2§) och Socialtjänstlagen (SoL:kapitel 10, 2§, kapitel 15, 3§).
Avvägningen mellan patientsäkerhet och integritet lägger ett stort ansvar på berörda myndigheter. T ex
har SoL kompletterats med skrivningar om att socialtjänsten från 1 januari 2013 måste underrätta andra
aktörer som t ex skolan i större utsträckning än tidigare. I OSL framgår att ”Sekretessen enligt 1 § hindrar inte att uppgift om en enskild eller någon närstående till denne lämnas från en myndighet inom socialtjänsten till en annan sådan myndighet eller till en myndighet inom hälso- och sjukvården, om det
behövs för att ge den enskilde nödvändig vård, behandling eller annat stöd och denne 1. inte har fyllt
arton år....”9
Ansvaret för att samverka kring barns bästa förtydligades 2010 i en proposition om Samordnad individuell vårdplanering10. Ansvaret skrevs in i Socialtjänstlagen (SoL) 2 kapitlet 7§ och Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL) 3§. Skyldigheten för kommun och landsting att upprätta individuella planer enligt
SoL och HSL gäller alla människor som landsting och kommun kommer i kontakt med och där en individuell plan behövs för att behoven av socialtjänst och hälso- och sjukvård ska tillgodoses. Det gäller
såväl vuxna som barn och unga och är inte begränsat till att innefatta de personer som har stora och
omfattande behov.
Det finns också nyligen tagna förändringar i Skollagen kring elevhälsan som berör den aktuella målgruppen. Elevhälsans förebyggande och hälsofrämjande roll lyfts fram i skollagen. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Alla elever ska utöver
skolläkare och skolsköterska ha tillgång till psykolog, kurator och personal med specialpedagogisk
kompetens. Elevhälsa ska anordnas för eleverna i förskoleklassen, grundskolan, grundsärskolan, sameskolan, specialskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. En kommunal huvudman får överlåta
ansvaret för medicinska insatser inom elevhälsan till ett landsting eller vice versa om kommunen och
landstinget är överens om det11.
4 Samverkan på övergripande nivå
I detta kapitel redogörs för de iakttagelser som gjorts i granskningen avseende följande revisionsfrågor:
Revisionsfråga 1: Vilka styrdokument/handlingsplaner finns inom samverkansområdet hos de olika
aktörerna och hur följs insatserna upp?
Revisionsfråga 4: Vilken kompetens finns i kommunerna inom området?
Revisionsfråga 5: Vilka förväntningar har kommunerna respektive Regionen på varandra?
Revisionsfråga 10: Vilka förebyggande åtgärder förekommer inom samverkansområdet?
Revisionsfråga 12: Hur sker informationsöverföring och kostnadsfördelning mellan parterna?
Dessutom redogörs för vad som framkommit om det praktiska samarbetet och ansvarsfördelningen mellan kommuner och Region Skåne på övergripande nivå (se revisionsfråga 3 som i huvudsak avhandlas i
avsnitt 4.2). I avsnittet kommenteras även som uppföljning av tidigare granskning den då konstaterade
avsaknaden av övergripande uppdragsbeskrivning för barn- och ungdomspsykiatrin liksom övergripande dokument som reglerar samverkan mellan kommunerna och Regionen. Detta gäller även hantering av
betalningsansvaret i vilket det noterades brister år 2008.
4.1 Iakttagelser om samverkan på övergripande nivå
Avtal och överenskommelser om samverkan
Kommunförbundet Skåne och Region Skåne antog 2008 ”Vägledande rekommendationer för arbetet
med Barn och Ungdomar i behov av särskilt stöd”. I detta dokument beskrivs bl a förutsättningar för
samverkan vad gäller ansvarsfördelning, informationsskyldighet, gemensam kompetensutveckling,
9
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400), 26 kap, 9 §.
Se Socialstyrelsens termdatabank – kan användas synonymt med begreppet individuell vårdplanering i SoL och HSL.
11
Tydligare krav på elevhälsan, Skolverket, juridisk vägledning, februari 2012.
10
Micartur AB
8
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
gemensamt ansvar vid placering utanför hemmet och uppföljning av samverkan samt kostnadsansvaret
för olika åtgärder. Av intervjuerna med företrädare för Regionen framgår att dessa rekommendationer
inte fått det genomslag i samarbetet med kommunerna som det förväntades. Flera kommuner har haft en
avvaktande hållning till det befintliga dokumentet och framförallt varit kritiska mot att primärvården
inte varit en del av överenskommelsen. Region Skåne planerar att tillsammans med Kommunförbundet
Skåne arbeta fram ett reviderat alternativt nytt avtal under 2013 mellan kommunerna och Region Skåne.
Det är och har varit en hög prioritet för BUP att teckna lokala överenskommelser direkt med de enskilda
kommunerna. Sådana överenskommelser finns sedan 2008 bl a mellan Region Skåne och kommunerna i
nordost baserade på den sk LOTS-modellen12. ”Rutiner för samverkan” med Malmö13 finns sedan 2009
och motsvarande med Svedala sedan 2010. Vidare har en försöksverksamhet14 bedrivits i projektform
under tre år med avslut våren 2012 mellan Ystad och Simrishamn och Region Skåne för att stärka samverkansformer för ungas psykiska hälsa. Burlöv omfattas av ett lokalt avtal som löper under 2012.
Sedan den 1 januari 2010 är landsting och kommuner skyldiga att ha överenskommelser om samarbete
när det gäller personer med psykiska funktionsnedsättningar15. Ett särskilt ekonomiskt stöd från staten
har lämnats via SKL för att stimulera tillkomsten av lokala avtal16. Arbetet att teckna lokala överenskommelser mellan Region Skåne och enskilda kommuner har också intensifierats under 2012. Samtliga
kommuner i Sydöstra Skåne (inkluderande Simrishamn och Skurup) har under året tecknat ”Lokal överenskommelse/avtal om samverkan och samordning av verksamhet samt stöd och insatser riktade till
barn och ungdomar upp till 18 år med psykiatrisk/ neuropsykiatrisk problematik och deras familjer”.
Avtalspaketet omfattar även arbetsordning för övergripande samarbete och för enskilda ärenden, mall
för individuell vårdplan och föräldrainformation.
Under 2012 har även tecknats ”Lokalt avtal rörande samverkan kring personer under 18 år med psykisk
funktionsnedsättning/psykisk sjukdom” mellan Region Skåne och Ängelholm m fl kommuner i nordväst. Separata samarbetsavtal har vidare tecknats mellan Region Skåne och Bromölla, Kristianstads och
Östra Göinge kommuner avseende psykiatri för barn och ungdomar. Nya och/eller utvecklade avtal
uppges från BUP Skåne vara på gång även för Burlöv, Landskrona och Malmö samt samtliga övriga
kommuner i länet förutom Trelleborg.
De nya avtalen mellan Region Skåne och kommunerna som tecknats under 2012 är inte identiska för
alla kommuner men är utvecklade jämfört med de ”rutiner” eller motsvarande som tillämpats under
tidigare år. Bland annat är det tydligare hur ledning och organisation ska vara utformad. Avtalen tar sin
utgångspunkt i reglerna för samordnad vårdplanering och individuell plan. Det framgår också mer explicit hur brister i samverkan ska hanteras samt hur samarbetet ska utvärderas.
Under hösten 2012 har en lokal överenskommelse om samverkan och samordning av verksamhet samt
stöd och insatser riktade till barn och ungdomar upp till 18 år med psykiatrisk/neuropsykiatrisk problematik och deras familjer slutits mellan Skurups kommun och Regionen.
Parter i överenskommelsen är förutom Skurups kommun även Simrishamn, Sjöbo, Tomelilla och Ystad
kommun. Från Regionen ingår BUP, Bou, Barnhälsovård/BVC inkl. Kunskapscentrum för barnhälsovård och primärvård.
Huvudmålsättningen och syftet med samverkan och samarbetet som avses i den lokala överenskommelsen är att det är parterna som har ansvaret - inte barnet och eller dennes familj - att skapa nödvändiga
arbetsprocesser och strukturer/rutiner där insatser och stöd samordnas och kompletterar varandra utifrån
barnets/ungdomens/familjens behov och delaktighet utifrån ett helhetsperspektiv på barn och unga.
12
Lotsmodellen – samarbete kring det enskilda barnet/ungdomen. Samarbetet omfattar för Region Skåne: BUP, Barn- och
ungdomshabiliteringen, Barn- och ungdomsmedicin, CSK och Enheten för Familj och ungdomshälsa, BHV samt kommunerna
Bromölla, Hässleholm, Kristianstad, Osby, Perstorp och Östra Göinge.
13
Rutiner för samverkan mellan Barn och ungdomspsykiatri, Individ- och familjeomsorg samt Barn och ungdom i Malmö,
2009
14
Modellområde Ystad, Simrishamn och Region Skåne. Ett av 14 nationella projekt som koordinerats av Sverges kommuner
och landsting (SKL)
15
Regeringens proposition 2008/09:193 samt Meddelandeblad från Socialstyrelsen maj 2010.
16
Överenskommelse mellan staten och SKL om riktade insatser inom området psykisk ohälsa (dnr S2012/3907/FS).
Micartur AB
9
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
Övriga styrdokument inom samverkansområdet
Region Skåne har tagit fram ett handlingsprogram vid misstänkta fall av barn som far illa där hälso- och
sjukvårdens arbete tydliggörs och vissa samverkansytor beskrivs17. I vårdprogram bl a avseende ADHD
och Autismspektrumtillstånd beskrivs samverkan med skola och socialtjänst kring enskilda individer
som viktig både vad gäller diagnos/utredning, behandling/åtgärder och ansvarsfördelning.
En överenskommelse mellan Region Skåne och Kommunförbundet Skåne gällande utredning vid misstanke om dyslexi togs fram i maj 2011. Bakgrunden till uppdraget är att det för gruppen barn och ungdomar med misstänkt dyslexi finns behov av en tydlig gemensam arbetsgång som kräver tvärprofessionell kompetens. Överenskommelsen ska fungera som ett stöd för att tydliggöra samverkan mellan huvudmännen gällande utredning av elever med misstänkt dyslexi.
Skurup arbetar även med metoden BBIC (barnets behov i centrum) där det finns en tydlig utredningsstruktur med vårdplan och uppföljningsplan.
Följande styrdokument har kommit till vår kännedom inom samverkansområdet i Skurups kommun:
Samarbetsavtal avseende unga vuxna, Carema psykiatri Sydöstra Skåne, Barn och ungdomspsykiatri
Ystad/Simrishamn
Avtalet som slöts 2011-11-01 syftar till att säkerställa en patientsäker och smidig övergång mellan barnoch ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatri för patienter i sydöstra Skåne.
Arbetsordning för ÖKT – Övergripande konsultteam
ÖKT är ett gemensamt forum i Sydöstra Skåne med uppdrag att verka för att det sker en samordning
och koordinering av huvudmännens resurser till målgruppen.
Arbetsordning för ÄKT – Ärende konsultteam
Syftet är att samordna och synkronisera insatser samt konsultera varandras resurser/specialistkompetenser. Deltagare vid ÄKT är alltid BUP samt socialtjänst och förskola/skola.
Övriga representanter är beroende på det ärende som ska behandlas. Föräldrar kan inbjudas att delta.
Förväntningar
I föregående granskning från 2008 framgår att det fanns en skevhet i de ömsesidiga förväntningarna
mellan kommun och Region. En bidragande orsak till den kritik som framfördes från kommunernas sida
var vid den tidpunkten dålig tillgänglighet och långa väntetider hos BUP.
I denna granskning har det framgått att en stor andel av de intervjuade anser att deras samverkansparter i
allmänhet fungerar bättre idag än för fyra år sedan. Det gäller de kommunala aktörernas syn på Regionen och vice versa. Ett undantag är första linjens psykiatri vilken kommunerna i allmänhet inte anser
lever upp till förväntningarna. En vanlig synpunkt är att samverkan gynnas av att BUP:s tillgänglighet
till ett första besök är avsevärt bättre idag än tidigare.
Det finns i gränslandet mellan skola/socialtjänst och BUP icke infriade förväntningar om vem som ska
ge insatser efter utredning och diagnos. Skola och socialtjänst kan ha önskemål om att BUP fortsätter
med samtalskontakt med den unge längre än vad som vanligen sker. BUP uttrycker å sin sida förväntningar på att skola och socialtjänst ska ta vid med åtgärder i högre grad än vad de kommunala verksamhetsföreträdarna anser vara görligt. I vissa fall uttrycks förväntningar på att Bou ska bistå med utredningar även om merparten av de intervjuade har klart för sig att det inte ingår i dess uppdrag.
Parterna anser att förväntningarna på varandra idag är mer nyanserade och realistiska jämfört med 2008.
Samtidigt inträffar med jämna mellanrum händelser som skapar friktion dem emellan. Ett exempel på en
sådan situation är när socialtjänsten menar att psykiatrin ska lägga in en patient i slutenvården medan
läkare inom BUP gjort en medicinsk bedömning där inläggning inte är nödvändig. Det förekommer
också delvis olika meningar om vilka underlag som ska åtfölja remisser, huruvida utredningar ska göras
eller inte och dylikt. Även diskussioner om kostnadsansvaret föranleder av och till irritation.
De flesta intervjuade från både Regionen och kommunerna anser att ansvarsfördelningen mellan aktörerna ur ett formellt perspektiv är tydlig. Till den ökande tydligheten om de olika aktörernas ansvar och
uppgifter för barns och ungas psykiska hälsa har även den skärpta lagstiftningen bidragit (se kap 3).
17
Dokumentet fastställdes i september 2011.
Micartur AB
10
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
För att ansvarsfördelningen i det praktiska arbetet ska vara tydlig krävs en tät dialog. Några intervjuade
företrädare från Regionen anser att det är otydligt vem som från den kommunala sidan har det övergripande ansvaret för samverkan. Kommunernas beredskap att upprätta och upprätthålla gemensamma
spelregler och strukturer beskrivs av många intervjuade från Regionens sida som otillräcklig.
Kompetens i kommunerna
Det framgår att skeva förväntningar många gånger bottnar i dålig kunskap om den andra partens uppdrag, förutsättningar och ansvar enligt lag. Särskilt sårbart blir det vid hög personalomsättning. Ur en
intervju: "Det är en evighetsfråga att sprida aktuell information och kunskap om varandras verksamhetsområden". I de kommuner/stadsdelar där det bedrivs ett organiserat samarbete är denna fråga uppe
för kontinuerlig diskussion för att skapa realistiska förväntningar. Brist på vissa yrkeskategorier, bl a på
psykologer, förekommer.
Det noteras också att det finns behov av kunskapsutveckling genom forskning och utveckling som omfattar både Regionens och kommunernas ansvarsområden t ex avseende evidensbaserad vård, nya metoder och strukturer för samverkan.
Samverkan i praktiken
Förekomsten av lokala avtal ses som positiv av alla intervjuade. De är dock ingen garanti. Samarbetet
kan fungera tillfredsställande med regelbundna samverkansmöten etc även utan att skriftliga avtal förekommer och vice versa. Oavsett förekomsten av lokala samverkansavtal finns det barn/unga - ofta med
svår problematik eller i gränslandet mellan olika lagområden - som faller mellan stolarna. Det kan t ex
gälla lindrigt utvecklingsstörda eller barn/unga med ADHD. Diskussionen rör ofta ansvaret och kostnaderna.
Ett vanligt önskemål är att BUP med sin specialistkompetens i högre grad ska ge konsultativt stöd till
skola och socialtjänst vilket enligt intervjupersoner skedde mer frekvent tidigare. BUP å sin sida menar
att det finns mellanvård på samtliga verksamheter i regionen som kan hantera detta.
Från intervjuade inom socialtjänsten har det framgått att de anser att det är svårt att få till en bra samverkan med BUP. De är bl a kritiska mot att BUP inte gör hembesök. Barnhabiliteringen å sin sida gör
ofta hembesök. Företrädare för Skurups kommun upplever också att det är svårt att få till naturliga avstämningsmöten med BUP, det finns ingen tydlig struktur för den typen av möten.
Socialtjänsten upplever att det finns en skillnad i synsätt kring ungdomen och dess familj. Socialtjänsten ser till helheten med ungdom och familj, medan de upplever att BUP fokuserar på själva ungdomen
och därmed missar helhetsbilden.
Förebyggande arbete
Skurup driver som tidigare nämnts projekt kring unga vuxna och tidig uppväckt.
Enligt den gällande överenskommelsen om arbetet med barn och unga med behov av särskilt stöd bör
det gemensamma arbetet så långt som möjligt vara förebyggande och främjande och inrikta sig mer på
”friskfaktorer”.18 Exempel på förebyggande arbete finns i samtliga kommuner. Arbetet kan bedrivas av
kommunerna, Regionen eller av dem gemensamt. Det finns emellertid ingen samlad bild av det förebyggande arbetet. Det existerar inte heller någon för kommunerna och Regionen gemensam strategi som
aktivt tillämpas inom det område som undersöks i denna granskning.
Det lokala samarbetsavtal som tecknats mellan Regionen och kommunerna i Sydöstra Skåne anger förebyggande hälsa som ett av syftena. I övriga avtal som vi tagit del av finns inget uttalat om samverkan
kring förebyggande insatser.
Regionstyrelsen fattade i juni 2012 beslut om att inrätta en social investeringsfond med särskilt fokus på
barn och unga i Region Skåne från och med 2013. Sociala investeringar handlar om att investera i interventioner i ett socialt sammanhang för att minska de kostnader för samhället och det mänskliga lidande
som annars skulle uppstå. Flera kommuner tillämpar arbetsmodeller rörande sociala investeringar.
18
Vägledande rekommendationer för arbetet med barn och ungdomar i behov av särskilt stöd, Kommunförbundet Skåne och
Region Skåne, 2008-09-12.
Micartur AB
11
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
Informationsöverföring
Särskilda regler för sekretess gäller för de berörda myndighetsområdena. Samverkan i individärenden
t ex i samband med vårdplanering mellan myndigheter kräver i allmänhet medgivande från den/de berörda. I gällande rekommendationer uttalas vikten av generell informations- och kunskapsöverföring på
organisations- och professionsnivå19. Frågan om överföring av patient-/klientuppgifter berörs inte. I de
under hösten framtagna lokala avtalen läggs fokus på samordnad vårdplanering och upprättande av individuell plan för samordning av insatser som bärare av information mellan aktörerna.
Av intervjuer som genomförts framgår att de gemensamma strukturer som byggts upp är viktiga för
informationsspridning. Det gäller t ex ”Lots-modellen” i nordöstra Skåne och ”Övergripande konsultteam” i sydöstra Skåne. Bland de enskilda aktörerna uttalas ofta kritik på bristande information mellan
Region och kommun men också inom kommunerna.
I Skurups kommun har praktiseringen av ÄKT medverkat till förbättringar av sekretessgenombrott vilket gagnar barn och unga. Kommunföreträdare från Skurups kommun betonar vikten av informationsöverföring som sker i nätverksarbete inom SÖSK.
Kostnadsfördelning
Enligt träffade överenskommelser ska parterna dela på kostnaden utifrån sitt grundläggande ansvar.
Normalt ska kostnadsfördelningen baseras på en gemensam skriftlig vårdplan och vara klarlagd innan
placering sker utanför hemmet. ”Ingen part kan i efterhand kräva den andra på kostnadstäckning om
inte detta ansvar klart framgår i vårdplanen.” 20 Då placering sker akut ska kostnadsfördelningen vara
klarlagd senast fem dagar efter placeringen. Tvister som rör verksamhets- och kostnadsansvar löses i
sista hand av verksamhetsansvariga chefer21. I vissa av de lokala överenskommelser som tecknats under
2012 betonas att bedömningen ska ”ha ett tydligt barn-/ungdomsperspektiv.”22
Av genomförda intervjuer både med företrädare för kommuner och Regionen framgår att rutinerna för
kostnadsfördelning oftast fungerar bra. Undantag är att det förekommer konflikter i de svåraste fallen
där patienten/brukaren har flera diagnoser och dyra placeringar. Dygnskostnaden för sådana placeringar
kan vara betydande. Flera exempel har framkommit där kommunerna anser att BUP bör ta ett större
ansvar både vård- och kostnadsmässigt t ex genom inläggning i slutenvård. Från BUP menas att det är
en kvalificerad läkarbedömning som görs huruvida inläggning ska göras eller inte.
Vid några intervjuer pekas på att det ibland uppstår problematik av administrativ art t ex när kommunerna och Regionen har olika avtal och olika priser med vårdgivare samt olika längd på finansieringsbesluten. BUP:s beslut avser tre månader medan besluten i Skurups kommun avser sex månader.
Hur följs samverkan upp?
Enligt de vägledande riktlinjerna som antogs 2008 ska uppföljning av riktlinjerna ske lokalt och regionalt. ”Kommunförbundet Skåne får tillsammans med ansvariga i Region Skåne, utifrån befintlig samverkansstruktur, finna former för denna uppföljning på både politisk nivå och tjänstemannanivå”. Ingen
samlad och dokumenterad uppföljning av den regionala överenskommelsen har genomförts. I de nyare
lokala avtalen framgår att en ”uppdatering/revidering” ska göras en gång per år.
I granskningen har det framkommit att den uppföljning som genomförs främst sker muntligt i form av
utbyte via de samarbetsorgan som bildats. Framförallt sker detta på förvaltningsledningsnivå men saknas enligt vad som framkommit i hög grad på verksamhetsnivå. Vid en särskild analys av patientnämndsärenden har framkommit att det är relativt få ärenden som bottnar i bristande samverkan.
Enligt den lokala överenskommelsen i Skurup om samverkan gällande barn och ungdomar upp till 18 år
med psykiatrisk/neuropsykiatrisk problematik och deras familjer är det ÖKT som ansvarar för att årligen göra en uppföljning och utvärdering av hur den lokala överenskommelsen har fungerat. En rapport
med sammanställning och analys av inkomna brister/avvikelser ska presenteras för Ledningsgruppen/styrgruppen vid det gemensamma årliga mötet. Uppföljningen kan även innehålla förslag till nya
19
Vägledande rekommendationer, Dito
Vägledande rekommendationer, Dito
21
Vägledande rekommendationer, Dito
22
Lokal överenskommelse/avtal om samverkan och samordning mm, Sydöstra Skåne.
20
Micartur AB
12
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
utvecklingsområden. För varje kommande samverkansår beslutas i ledningsgruppen/styrgruppen vilka
uppföljningar som ska göras.
Samarbetsavtalet angående unga vuxna i Skurups kommun ska enligt avtalet följas upp i oktober varje
år. Uppföljningen av hur överenskommelsen fungerar ska ske i dialog mellan verksamhetscheferna.
Uppdatering av avtalet kring Övergripande konsultteam (ÖKT) och Ärende konsultteam (ÄKT) ska
genomföras en gång årligen med nästa tillfälle i mars 2013.
4.2 Bedömningar och slutsatser om samverkan på övergripande
nivå
Bedömningar visavi enskilda revisionsfrågor
Revisionsfråga 1: Vilka styrdokument/handlingsplaner finns inom samverkansområdet hos de olika
aktörerna och hur följs insatserna upp?
Utvecklade styrdokument och förändrad lagstiftning har medverkat till att förtydliga kraven på de
be-rörda aktörerna. Existerande samverkansdokument har hittills haft ett begränsat genomslag.
Dessa kompletterades av ett övergripande samverkansavtal mellan kommunen och andra kommuner i SÖSK (sydöstra Skånes kommuner) med BUP, barnhabiliteringen, privat och offentlig primärvård och BVC hösten 2012. Dessa överenskommelser ger förutsättningar för ett bättre strukturerat samarbete. Vår bedömning är att situationen ännu inte nått en helt tillfredsställande nivå och
inte i alla avseenden lever upp till regelverket. Det är viktigt att parterna fyller avtalen med ett väsentligt innehåll och praktiskt agerande.
Revisionsfråga 4: Vilken kompetens finns i kommunerna inom området?
Det är ett ständigt behov att stärka den ömsesidiga kompetensen om parternas mandat och förutsättningar. Hög personalomsättning och brist på vissa yrkeskategorier är ett problem både för Regionen och kommunen. Vi bedömer att det vore önskvärt med forskning och metodutveckling som
fokuserar på omhändertagande av barn och unga med psykisk ohälsa som kräver samverkan mellan
många aktörer på Regional och kommunal nivå.
Revisionsfråga 5: Vilka förväntningar har kommunerna respektive Regionen på varandra?
Vår bedömning är att parternas förväntningar på varandra i princip är balanserade men kräver kontinuerlig dialog och information. Tillkortakommanden i första linjens psykiatri till målgruppen förs
över som förväntningar på BUP. Det är förväntningar som BUP inte alltid har uppdrag och resurser
att infria.
Revisionsfråga 10: Vilka förebyggande åtgärder förekommer inom samverkansområdet?
Förebyggande arbete saknas hitintills i flertalet av de existerande samarbetsöverenskommelserna.
Vår bedömning är att parterna bör ha starka motiv att gemensamt utveckla och stärka sådana insatser. De sociala investeringsfonder som inrättas i Regionen och i många kommuner kan vara viktiga
verktyg i detta arbete. För Skurups del pågår en del förebyggande arbete: Det sker bl a i projektet
”unga vuxna” där mödravården och BHV gemensamt identifierar familjer med extra behov av stöd
och där kommunen går in och stöttar.
Revisionsfråga 12: Hur sker informationsöverföring och kostnadsfördelning mellan parterna?
Vi bedömer att samarbetsöverenskommelserna generellt behöver förtydligas om överföringen av information. Grunden måste dock vara att patient/brukare/anhörig ger sitt tillstånd till informationsdelning. Kostnadsfördelningen är enligt vår bedömning tydligt reglerad i de vägledande rekommendationerna. Det förekommer konflikter om kostnadsfördelning särskilt avseende de svåraste fallen. Tillämpningen bör, vilket anges i vissa lokala överenskommelser, ske ur ett tydligt
barn/ungdomsperspektiv.
5 Samverkan ur ett aktörsperspektiv
I detta kapitel redogörs i avsnitt 5.1 för de iakttagelser som gjorts i granskningen avseende samverkan
mellan aktörer inom kommunen. I avsnitt 5.2 redogörs för de iakttagelser som gjorts i granskningen
rörande samverkan mellan olika aktörer i kommun och Region.
Micartur AB
13
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
Följande revisionsfrågor berörs i relevanta delar i respektive avsnitt:
Revisionsfråga 3: Är ansvarsfördelningen tydlig mellan de olika aktörerna? Vilken är primärvårdens
roll? (Iakttagelser redovisas i både avsnitt 5.1 och 5.2)
Revisionsfråga 6: Hur är tillgängligheten i den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten och hur
påverkas parterna av eventuell bristande tillgänglighet? (Iakttagelser finns i både avsnitt 5.1 och 5.2)
Revisionsfråga 7: Vad är barn- och ungdomshabiliteringens roll/ansvar och samarbete med BUP,
kommunerna och primärvården? (Iakttagelser redovisas i både avsnitt 5.1 och 5.2)
Revisionsfråga 8: Vilken roll har barnhälsovården framförallt när det gäller det mindre barnen? (Iakttagelser redovisas i både avsnitt 5.1 och 5.2)
Revisionsfråga 9: Hur fungerar familjecentraler när det gäller barn och ingas psykiska hälsa? (Iakttagelser redovisas i avsnitt 5.1)
Revisionsfråga 11: Hur hanteras övergången från BUP till vuxenpsykiatri hos de olika aktörerna?
(Iakttagelser redovisas i avsnitt 5.2)
Vidare kommenteras i avsnitt 5.1 slutsatsen från tidigare granskning gällande tendens från kommunerna
att lägga över problem på BUP som borde hanteras internt. I avsnittet ges även exempel på delregionala
sammanslutningar i Skåne. I avsnitt 5.2 kommenteras även som uppföljning av tidigare granskning konstaterandet att primärvården saknade kompetens och resurser för att ge barn- och ungdomspsykiatriska
insatser.
Bedömningar och slutsatser för avsnitten 5.1 och 5.2 återfinns i avsnitt 5.3.
5.1 Iakttagelser om samverkan inom kommunen
Skurups kommun
Skurups kommun har ca 15 000 invånare.
Skurups kommun genomförde 2011-07-01 en omorganisation där den tidigare förvaltningen som hade
ansvar för såväl skola som socialtjänst, delades i två förvaltningar. Omorganisationen har medfört att
den tidigare nära koppling som fanns mellan skola och socialtjänst till viss del gått förlorad, även om
förvaltningarna fortsatt försöker arbeta nära varandra.
I korthet kan sägas att den tidigare organisationen var uppbyggd kring två förvaltningar: Förvaltning
Kommunutveckling – Samhällsbyggnad och Förvaltning Kultur – Socialtjänst – Utbildning. Den nya
organisationen innehåller istället tre förvaltningar: Individ- och omsorgsförvaltningen, Skoloch utbildningsförvaltningen och Serviceförvaltningen med vardera en förvaltningschef och en biträdande förvaltningschef. Skol- och utbildningsförvaltningen har bl a ansvaret för elevhälsan. Individoch omsorgsförvaltningen har bl a förebyggande arbete öppenvård för barn- och ungdomar och ansvar
för LSS.
Barnen/ungdomarna återfinns inom samtliga tre förvaltningar, skola- och utbildningsförvaltning, individ- och omsorgsförvaltningen och serviceförvaltningen. Serviceförvaltningen har ansvaret för fritidsgårdar och kulturskolan.
Socialtjänstens stöd till barn och ungdomar
Socialtjänsten erbjuder följande tjänster till barn och unga
Stöd till barn:
o Barngruppen Vildrosen – en samtalsgrupp för barn med erfarenhet av separationer/konfliktfyllda relationer/kemiskt beroende/psykisk ohälsa/våld i familjen.
Stöd till ungdomar:
o Stöd till föräldrar/vuxna med tonårsbarn
o Medling vid ungdomsbrott
o Ungdomsrådgivning – kring frågor som bl a rör tobak, alkohol, droger, kriminalitet, skola/arbetsliv, ekonomi, kärlek, sex- och samlevnad.
o Ungdomsteam - förebyggande ungdomsarbete för att stärka det som redan fungerar och
bryta mönster som kan leda till framtida problem.
Micartur AB
14
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
Stöd till familjen
o Resurscentrum - har tillkommit för att ge barn och ungdomar mellan 0-20 år samt deras
föräldrar en möjlighet att fungera bättre tillsammans
o Föräldrarådgivning som bl a rör förhållningssätt eller relationsproblem gentemot barn och
ungdomar
o Föräldrautbildning enligt COPE-metoden23 erbjuder kommunen till alla föräldrar som har
barn/tonåringar i åldern 1-18 år
o Unga föräldrar - en "öppen" verksamhet dit unga mammor och pappor kan vända sig för att
få stöd i sin föräldraroll och därmed öka kvalitén i föräldraförmågan
LSS:
o
Stöd och service för den som har omfattande och mångåriga eller varaktiga funktionshinder
(personer beviljade LSS kan även få stöd via SOL om behov finns t ex trygghetslarm)
Psykisk funktionsnedsättning
o Får hjälp av kommunen med boende, boendestöd och meningsfull sysselsättning
Skolans organisation
Elevhälsan består av:
Skolhälsovården som övervakar och främjar kroppslig och mental hälsa i skolmiljön hos ca
2 000 barn och ungdomar. Arbetet utförs av fyra skolsköterskor. Skolläkare tillhandahålls av vårdcentralen i Skurup (genom avtal) för skolorna i Skurups tätort och Slimminge, samt av Novakliniken Rydsgård för skolorna i Rydsgård och Skivarp. Skolhälsovården täcker in barn och ungdomar
från förskoleklass upp till och med första året i gymnasiet.
Resursteamet vars uppgift är att stödja förskola och skola i sitt arbete med att ge alla barn, oavsett
behov, möjlighet till lärande, omsorg och fostran enligt förskolans och skolans mål. Stödet ges i
form av handledning, konsultation och bedömningar men också via ekonomiskt stöd till förskola
och skola. Teamet utgörs av psykolog, specialpedagoger och socionomer som alla arbetar med barn
i behov av särskilt stöd inom skolan och förskolan.
Samverkan inom kommunen
Mellan de fem kommuner som utgör SÖSK (sydöstra Skånes kommuner) finns en tradition av att samverka gällande målgruppen genom flertalet gemensamma projekt. Exempel på gemensamma projekt är
familjerådgivning, jourfamiljehem och kriscentrum. Inom SÖSK och Skurups kommun har det funnits
en satsning på förskolan och tidig upptäckt. Samtlig personal inom förskolan har exempelvis gått utbildning inom tidig upptäckt.
Samverkan mellan skola och socialtjänst i Skurup har av tradition fungerat bra då de tidigare låg under
samma förvaltning. Uppdelningen i två förvaltningar har av vissa upplevts som negativt då uppdelningen också medfört ett större geografiskt avstånd mellan förvaltningarna.
Det är ibland svårt för skolorna att veta när de ska anmäla ett barn eller ungdom till socialen, när de ska
skicka barnet/ungdomen till BUP eller när de ska begära hjälp från det sociala utan att en anmälan görs.
5.2 Iakttagelser om samverkan mellan Region och kommun
BUP öppenvård, skolan och socialtjänsten
Kompetensen hos BUP öppenvård uppskattas i allmänhet av de kommunala företrädarna. BUP öppenvård, socialtjänst och skola samverkar i ett antal kommuner där avtal finns på den övergripande, strategiska nivån samt i enskilda ärenden i alla kommuner. BUP ger ibland även konsultationer till skola och
socialtjänst.
Skolan når alla barn och ungdomar och är en naturlig länk till BUP när det gäller upptäckt av elever
med psykisk ohälsa. Skolan kan rekommendera föräldrar att själva kontakta BUP, skriva remisser och
23
Community Parent Education Program – en föräldrautbildning framtagen av professor Charles Cunningham, Canada
Micartur AB
15
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
även bistå med basutredningar och andra underlag i BUP:s utredningar. Det senare fungerar inte alltid
fullt ut och kan medföra att BUP:s arbete försenas. Föräldrar som på eget initiativ söker sig till BUP har
ofta svårt att få tillträde och BUP hänvisar tillbaka till skolan. Om skolan samtidigt inte anser att en
utredning är nödvändig finns en risk för att barnet kommer i kläm. En osäkerhet uttrycks från skolans
sida vilken instans som bär ansvaret när en sådan situation uppstår.
När skolan remitterar ungdomen till BUP upplever de att återkopplingen ofta är otillräcklig. BUP hänvisar till sekretess men BUP har alltid möjligheten att fråga föräldrarna om skolhälsovården ska få ta
del av informationen, något som skolan upplever att BUP inte i tillräcklig utsträckning gör. En återkommande problematik är sekretessen när föräldrar inte ger medgivande att dela information mellan
parterna. I Hälso- och sjukvårdens samlade uppdrag för 201224 och dess avsnitt kring Barn och unga
vuxnas hälsa angavs att ”Region Skånes samverkan med skolhuvudmän ska förbättras och samarbetet
ska utgå från kunskapen om att barn som har svårt att hänga med i skolarbetet löper högre risk att få
ett lågt självförtroende och må psykiskt sämre än andra barn”.
Sexåringar har inte tillgång till vare sig regionens eller kommunens psykolog. Föräldrarna får i dessa
fall vända sig till BUP.
Vad avser socialtjänsten i relation till Regionens ansvarsområden har det inte framkommit några omfattande problem om den formella ansvarsfördelningen. Ett ömsesidigt dilemma för socialtjänsten och
BUP är att kontakten med BUP avslutas om barnet/ ungdomen/föräldrarna inte är motiverade för fortsatt
behandling även om behovet är oförändrat. Ärendet blir då en fråga för socialtjänsten som inte kan ersätta BUP:s kompetens med risk att barnets/ungdomens behov inte tillgodoses. Ett utvecklingsområde
som påtalas är att framförallt ensamkommande, asylsökande barn och ungdomar sällan får den hjälp de
behöver. Vissa menar att BUP borde vara den naturliga instansen för denna grupp.
BUP öppenvård klarar i hög utsträckning vårdgarantin för det första besöket inom 30 dagar vilket noteras i kommunerna. Däremot är intrycket hos många respondenter att väntetiderna efter första besöket
för utredning och andra insatser fortfarande är långa.
BUP Slutenvård, skolan och socialtjänsten
BUP Slutenvård ligger i Malmö och har hela regionen som upptagningsområde. Slutenvårdsenheter
finns således inte längre i Kristianstad och Lund. Uppfattningarna bland respondenterna går isär huruvida dagens lösning är tillfyllest. Kritiker menar att det uppstått en regional obalans om avståndet till
vårdinrättningen.
Enligt företrädare för slutenvården sker samverkan med andra aktörer främst kring enskilda patienter.
De vanligaste samverkansparterna är BUP, socialtjänsten och skolan. Det finns ett skriftligt dokument
om ansvarsfördelning som dock sägs ha en oklar beslutsstruktur. Exempel på aktiviteter som stärker
samverkan är införande av samordnad vårdplanering, att utse en processansvarig för varje inläggning
samt att arbeta aktivt med avvikelser. Slutenvården erbjuder skolgång till inskrivna barn i sjukhusskolan.
Primärvården, skolan och socialtjänsten
Primärvården har utgjort första linjens psykiatri för barn och ungdomar. Respondenter menar att denna
funktion inte fungerat som avsetts. Primärvården och skolsköterskorna har kontakt främst i samband
med barn och ungas akuta fysiska skador samt vid hälsoundersökningar och vaccinationer för nyanlända flyktingbarn. Socialtjänsten och primärvården samarbetar endast undantagsvis och då kring enskilda
barn/unga. En problematik som lyfts i Skurup i anslutning till frågan om ansvarsfördelning är det glapp
som uppfattas uppstå mellan kommunens och BUPs ansvar pga brister i första linjens psykiatri.
Barnhälsovården, förskolan, skolan och socialtjänsten
Barnhälsovårdens och den övriga primärvårdens övergripande och förebyggande ansvar innefattar kontaktytor kring de mindre barnen såväl med förskola, övergången till skola och socialtjänst. Inom Skurup
arbetar man med projektet ”tidig upptäckt” som går ut på att i samarbete med barnhälsovården redan i
förskolan identifiera barn med neuropsykiatriska problem.
24
HSN samlade uppdrag 2012, HSN 110926
Micartur AB
16
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
När socialtjänsten och barnavårdscentralen samverkar rör det ofta information om varandras verksamheter, klargöranden om anmälningsplikten som är ett i sammanhanget känsligt område eller diskussioner
om anonymiserade fall.
I Skurups kommun är samverkan mellan barnhälsovården och socialtjänsten god. Kommunföreträdare
anser att BVC är bra på att fånga upp barn/föräldrar som är i behov av hjälp och socialtjänsten har en
verksamhet för unga föräldrar. I kommunen är det rutin att MVC träffar de nya mammorna och när de
ser en mamma som behöver extra behov av stöd och hjälp tar de kontakt med verksamheten för unga
föräldrar.
Familjecentraler
I Skurups kommun finns inga familjecentraler.
Familjecentraler är etablerade i en rad skånska kommuner. Syftet är att öka tillgängligheten för enskilda
barnfamiljer som behöver stöd från nämnda aktörer samt skapa en för det aktuella området positiv mötesplats för barnfamiljer. I granskningen har det framkommit att ytterligare en positiv konsekvens är en
större förståelse för varandras uppdrag och inte minst ett mer likartat bemötande för berörda barnfamiljer.
Barn- och Ungdomshabiliteringen (Bou), skolan och socialtjänsten
Bou ansvarar för vissa insatser till barn och unga under 18 år med varaktig funktionsnedsättning såsom
utvecklingsstörning, rörelsehinder och autismspektrumstörningar. Skolan och Bou samverkar kring
berörda elever. Socialtjänstens erfarenheter av Bou anses överlag vara goda såväl vad beträffar insatser
som kompetens. Samverkan dem mellan är dock inte särskilt frekvent. Kommunala intervjupersoner
uppger att Bou ibland har alltför höga förväntningar på vad kommunen kan bistå med enligt LSS. Det
har också framgått att Bou (och även BUP) ibland ger föräldrar och barn/unga detaljerad information
om vilken behandling som skolan ska arbeta med utan att skolan är informerad.
Vuxenpsykiatrin och socialtjänsten
Vuxenpsykiatrin tar över ansvaret från BUP i samband med att ungdomar blir 18 år. Samverkan med
Socialtjänsten sker vid behov kring enskilda patienter.
Barnmedicin och skolan
Barnmedicin och skolan har kontakt kring barn/elever vid behov. Ett bristområde är logopedutredningar
där väntetiderna anges som mycket långa25. Intervjuade i Skurup anser att ansvarsfrågan mellan vad som
är regionens och vad som är skolans ansvar är otydlig.
5.3 Bedömningar om samverkan i ett aktörsperspektiv
Våra bedömningar och slutsatser visavi ställda revisionsfrågor framgår nedan.
Revisionsfråga 3: Är ansvarsfördelningen tydlig mellan de olika aktörerna? Vilken är primärvårdens roll?
Vår bedömning är att ansvarsfördelningen mellan de olika aktörerna i formell mening i huvudsak är
tydlig. Gällande lagstiftning och regelverk samt de lokala överenskommelser mellan kommunerna
och Region Skåne som i allt större utsträckning har slutits under senare tid har medverkat till ett förtydligande av ansvarsförhållandena. Det förekommer dock otydligheter kring ansvarsfördelningen
som då främst är kopplad till gränssnittsproblematik i enskilda fall samt betalningsansvaret vid placeringar.
Det är ett känt faktum att primärvården inte lever upp till uppdraget som första linjens psykiatri för
barn och unga. Vi bedömer att den nya organisation som HSN beslutat om medverkar till att skapa
en bättre grund för en fungerande samverkan på alla nivåer mellan Regionen och kommunen. Möjligheten att frigöra patienttid och utveckla specialistverksamheterna inom psykiatrin förbättras när
man i större utsträckning kan förlita sig på första linjen.
Revisionsfråga 6: Hur är tillgängligheten i den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten och
hur påverkas parterna av eventuell bristande tillgänglighet?
25
En upphandling gällande logopeder anges vara aktuell samt beslut tagna för förbättrad tillgänglighet till dyslexiutredningar
och snabbare utredning av barn med tidig språkstörning.
Micartur AB
17
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
Tillgängligheten till den barn- och ungdomspsykiatriska verksamheten i Region Skåne har förbättrats avsevärt sedan Psykiatri Skåne bildades. BUP-divisionen klarar vårdgarantin. Vår bedömning
är att det främst är tillgängligheten till första besöket som är god medan det finns mer att önska gällande utredningstider. För kommunerna (skola och socialtjänst) riskerar långa utredningstider exempelvis leda till sammanbrott i familjer med risk för akuta placeringar. Verksamhetens fokus på
tillgänglighet kan även få andra konsekvenser som är svåra att överblicka och bör därför följas upp.
Revisionsfråga 7: Vad är barn- och ungdomshabiliteringens (Bou) roll/ansvar och samarbete med
BUP, kommunerna och primärvården?
Barn- och ungdomshabiliteringens samarbete med övriga aktörer är generellt väl fungerande. Bou
och BUP har historiskt inte haft ett utvecklat samarbete. Parterna har dock nyligen slutit ett avtal.
Primärvårdens samarbete med Bou är inte frekvent men fungerande. Samarbetet mellan Bou och
Skurups kommun är i huvudsak gott.
Revisionsfråga 8: Vilken roll har barnhälsovården framförallt när det gäller det mindre barnen?
Barnhälsovården och dess ansvar för de mindre barnen är tydligt och samverkan med övriga aktörer
bedömer vi som god. Det är av stor vikt att BHV har hela familjen i åtanke i sitt arbete och återkommande utvecklas gällande vikten av anmälningsplikt. Aktörerna inom Skurups kommun har ett
bra samarbete med barnhälsovården för att fånga upp de mindre barnen.
Revisionsfråga 9: Hur fungerar familjecentraler när det gäller barn och ungas psykiska hälsa?
I Skurups kommun finns ingen familjecentral. I de större kommunerna finns det däremot flera exempel på familjecentraler som fungerar väl och där de tvärprofessionella kompetenserna är till stor
nytta för målgruppen. Vi bedömer att detta är en bra modell för praktisk samverkan med målgruppen i fokus.
Revisionsfråga 11: Hur hanteras övergången från BUP till vuxenpsykiatri hos de olika aktörerna?
Övergången från BUP till vuxenpsykiatrin fungerar enligt vår bedömning ganska väl. Det råder en
flexibilitet från de involverade aktörerna och avtal och skriftliga riktlinjer har bidragit till ett bättre
samarbete.
6 Eventuella regionala skillnader
I detta avsnitt redogörs för de iakttagelser som gjorts i granskningen avseende revisionsfråga nr 2
”Finns det skillnader när det gäller verksamhet och samverkan i olika delar av Skåne?”
I avsnittet kommenteras som uppföljning av tidigare granskning slutsatsen att det fanns skillnader mellan BUP-klinikerna i Skåne beroende av bristande samsyn om verksamhetens uppdrag och att den Regionövergripande styrningen varit svag vilket medfört att varje klinik utvecklats på sitt eget sätt. Medborgarna kunde enligt granskningen 2008 inte tillförsäkras en likvärdig vård.
6.1 Iakttagelser
Psykiatri Skåne bildades i mars 2009 i syfte att kunna ge lika vård åt alla. ”Genom att samla verksamheterna kan likvärdig vård erbjudas invånarna i Skåne26”. Det finns en stor samstämmighet bland intervjupersonerna inom både kommunen och Regionen att BUPs verksamhet idag är betydlig mer enhetlig inom regionen. Den Regionövergripande styrningen av BUP är starkare nu jämfört med tiden för
förra granskningen. Samtidigt har personalen en större samsyn om verksamhetens uppdrag.
Det finns samtidigt intervjupersoner som ger exempel på att gamla kulturer lever kvar inom BUP i vissa
delar av Skåne och då främst hos enskilda individer. Kommunrepresentanter beskriver att barn och
unga som de av olika skäl ibland behöver remittera till BUP-mottagning i annan kommun i Skåne får ett
sämre bemötande och omhändertagande än i sin hemkommun.
Regionen har blivit mer enhetlig och mer tillgänglig gällande barns och ungas psykiska hälsa. Likväl
finns skillnader i kommunernas uppfattning om hur samarbetet fungerar i praktiken. Ett exempel på
26
www.skane.se/psykiatri
Micartur AB
18
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
detta är samverkan som sker i Malmö stad och dess tio stadsdelar. Malmö stad har sedan 2009 ett samverkansavtal med BUP. BUP har organiserat sin verksamhet efter de tio stadsdelarna. Granskningen har
visat att samverkan mellan BUP och Malmö stad fungerar väldigt olika i de olika stadsdelarna. Exempelvis fungerar samverkan väl i en granskad stadsdel medan det i en annan stadsdel uttryckts att de
”gett upp hoppet” om att få till en fungerande samverkan med BUP.
BHV-psykologer utgör en viktig del i första linjens omhändertagande av barn 0-6 år och dess familjer.
Barnhälsovårdspsykologer är en fri nyttighet för alla BHV. Flertalet respondenter har påpekat att det
inom regionen finns geografiska skillnader hur tillgängliga BHV-psykologerna är.
6.2 Bedömningar om regionala skillnader
Vår bedömning är att Region Skåne i större utsträckning än vid föregående granskning lyckas skapa en
likvärdig vård oberoende av var i Skåne vården ges. Däremot kan varierande organisationsmodeller och
verksamhetskulturer i kommunerna få till effekt att barn och unga med psykisk ohälsa hanteras olika.
Regionen är skyldig att hantera alla individer i länet lika. För kommunerna gäller samma sak inom respektive kommun. Vår slutsats är att de skillnader som förekommer idag i Skåne gällande omhändertagande faller tillbaka mer på kommunerna än på BUP. När Regionen och kommunen strukturerat upp
samverkan med gemensamma mötesplattformar för övergripande och enskilda frågor är vår bedömning
att det fungerar bra.
De geografiska skillnader som finns gällande tillgången på BHV-psykologer bör utredas närmare och
insatserna eventuellt höjas. Tillgången till BHV-psykologer är av stor vikt för barn och unga med psykisk ohälsa och är bryggan in till första linjen och till BUP.
Sammanfattning
Revisionsfråga nr 2 Finns det skillnader när det gäller verksamhet och samverkan i olika delar av
Skåne?
Granskningen visar att BUP kommit långt i sitt arbete med att ge lika vård åt alla. Skillnader finns
mellan kommuner och regiondelar vilka främst bottnar i olikheter i kommunernas organisation och
prioriteringar. En bättre uppföljning och redovisning bör enligt vår bedömning göras som grund för
lärande och generell stärkning av arbetssätten.
7 Röster från barn, unga och anhöriga
I granskningen ingår att beskriva brukarnas bild av samverkan kring barn och ungdomar med psykisk
ohälsa. I detta avsnitt besvaras revisionsfråga 13: Hur uppfattar intressegrupper/brukargrupper verksamheten och samarbetet?
Två ungdomar och föräldrar till 15 barn har intervjuats under hösten 2012. Brukarorganisationerna har
varit behjälpliga med att få fram namn på intervjupersoner. Intervjuerna har gjorts på plats eller via
telefon och utgått från en intervjuguide. Intervjusvaren redovisas först genom tre föräldrars berättelser
och därefter i en sammanställning av samtliga intervjuer.
7.1 Tre berättelser
För att ge en fördjupning av de erfarenheter som familjer och deras barn/ungdomar har redovisas tre
berättelser. Berättelserna är anonymiserade och godkända av respektive föräldrar.
Familj med en flicka på 4 år
Flickan var drygt två år när hon fick en diagnos. Det började med att förskolan uppmärksammade ett
avvikande beteende. Föräldrarna kontaktade BVC som remitterade flickan till en psykolog. Denna
skickade i sin tur remiss till BUP. De kallades snabbt till utredning. Utredaren träffade föräldrarna två
gånger, barnet en gång och gjorde även observationer. Det tog cirka 4 månader. Bemötandet på BUP
var mycket gott. De både frågade och informerade. Flickan blev sedan inskriven på Barn- och ungdomshabiliteringen och det fungerar bra. Personalen engagerar sig och hjälper till. Inledningsvis fick de
berätta hela historien igen vilket beskrivs som frustrerande. ”Det verkar som BUP och Habiliteringen
Micartur AB
19
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
inte har någon kontakt”. På förskolan har det inte gått lika bra. De blev lovade en resurs men har inte
fått någon.
Familjen har strukturerat hela sin vardag för att det ska fungera. Det är mycket jobbigt. De får ingen
återhämtning och ser ingen ände och känner sig otroligt lämnade som föräldrar. De måste leta reda på
alla fakta själva.
Familj med en flicka 8 år
Mamman har alltid vetat att något inte stämde med barnet. BVC sa att allt var normalt med barnet men
föräldrarna erbjöds eget stöd. En utvecklingsbedömning gjordes och den visade på en ojämn utvecklingsprofil vilket är en signal för autismspektrumtillstånd. Det ledde dock inte till någon åtgärd. När
kontakten avslutades vände sig mamman till BUP och fick en första tid inom 30 dagar. Där träffade de
en psykolog som efter enbart ett samtal konstaterade att det inte var något fel på barnet och istället
skuldbelade mamman. Kontakten avbröts och familjen fick sedan en ny kontakt som de är mycket nöjda
med.
En ny utvecklingsbedömning gjordes och även den indikerade en ojämn utvecklingsprofil. Åtgärden
blev ändå: ”Inget fel på flickan”. Familjen erbjöds familjebehandling, vilket föräldrarna tackade nej till.
Ett år senare gjordes, efter påtryckning från föräldrarna, en utredning som visade på uppmärksamhetsstörning och föräldrarna meddelades att diagnosen skulle bli ADHD. I det läget bad de att få träffa en
läkare men fick avslag med motivering att de inte var prioriterade. Efter nio månader fick de dock tid
hos en diagnossättande läkare. Denna pratade länge med flickan och konstaterade att det är Aspergers
syndrom. Utredning för detta genomfördes. När diagnosen sattes hade processen tagit 2,5 år.
Under denna tid hann flickan börja i skolan. ”Det var kris och katastrof hela första året”. Flickan klarade inte av rasterna och hade tråkigt på lektionerna. Detta blev ett utdraget lidande och är än idag ett
trauma för henne. BUP gav vid flera tillfällen information till berörd personal på skolan. Personalen var
välvillig men satte inte in stöd utan studerade mest flickan och sa att ”de inte såg problemen”. När
flickan väl fått en diagnos blev det som att vända ett blad och hon fick omedelbart en resursperson.
Mamman säger att de har fått göra allt själva, bråkat, stridit, påmint, suttit i möten, kommit med lösningar och tagit alla kontakter. Ansvaret har legat på dem. Hon tycker att utredningen borde ha gjorts
snabbare och anser att det skulle behövas en kontaktperson som sköter alla kontakter och lotsar föräldrarna i systemen. Mamman menar även att samtliga instanser varit alltför snabba att skuldbelägga föräldrarna.
Familj med en son på 15 år
Sonen har ganska nyligen fått diagnoserna autism och ADHD. Mamman har ”kämpat med näbbar och
klor” för att få till en utredning för honom. Den första kontakten togs med Socialtjänsten som skickade
en remiss till BUP. Efter sju till åtta månaders väntetid gjorde BUP en utredning och konstaterade att
det inte fanns något med autism. Däremot ville BUP gå vidare med en utredning om ADHD vilket innebar ett års väntetid. Utredningen genomfördes i stället på privat håll och sonen fick så småningom två
diagnoser.
Efter diagnoserna har pojken inte fått någon hjälp. Han går för närvarande inte i skolan. Tanken är att
han ska gå i vanlig klass med assistent. Familjen får stöd från Barn- och ungdomshabiliteringen.
Hela familjen är drabbad. Ingen har frågat hur resten av familjen mår. Sonen tycker att det var bra med
diagnoserna. ”Det är värre att inte veta”. Mamman säger att det är svårt att veta vem man ska prata
med. De har varit på många olika besök och de får dra sin historia varje gång. Detta beskriver hon som
jättejobbigt när de inte mår bra. Ingen som de har träffat har koll på vad som hänt innan, ”vilket inte
borde vara svårt i denna datavärld. Vi har fullt av visitkort på folk som vi bara träffat en gång”. Mamman menar också att när barnet fått diagnos borde det finnas information om föräldrahjälp, stödföreningar, rättigheter etc. I den nya situation de befinner sig i är det inte så lätt att ställa frågor när de inte
vet vad de ska fråga om.
Micartur AB
20
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
7.2 Sammanställning av intervjuerna med barn/unga och anhöriga
Slutsatser från samtliga brukarintervjuer sammanfattas nedan.
Starten
Vanligast är att föräldrarna själva märkt eller förstått att något inte är som det ska med barnet eller att
det uppstått olika typer av problem i förskola, förskoleklass och framförallt i skolan. I några fall har
BVC uppmärksammat avvikelser i utvecklingen. Ofta har man under kortare eller längre tid prövat
olika lösningar. När det inte gett önskat resultat har föräldrarna själva tagit kontakt med BUP eller så
har remiss skickats av BHV-psykolog, skolpsykolog eller socialtjänsten.
Flertalet har fått en första besökstid inom 30 dagar hos BUP och i ett par fall så snabbt som inom 1-2
veckor. Vårdgarantin sägs fungera. Andra har fått vänta länge. Det gäller särskilt de som utreddes för
flera år sedan. Väntetiden inför att påbörja själva utredningen skiftar kraftigt. Det finns exempel på att
hela processen fram till diagnos blivit klar inom några månader. Även det omvända förekommer med
väntan över flera år. Det finns exempel på att det tagit två - tre år från den första kontakten till dess att
diagnos fastställts. En förklaring som föräldrar fått angående långa väntetider är läkarbrist eller brist på
psykologer med specifik kompetens inom diagnosområdet. I enstaka situationer har privata utredare
anlitats.
En omständighet som kan leda till tidsfördröjningar är när ett barn eller en ungdom remitteras till en
annan aktör för nya eller kompletterande utredningar, t ex till Barn- och ungdomshabiliteringen, eller
när utredningsunderlag från skolan dröjer.
Väntetider till andra aktörer såsom BHV, socialtjänsten eller LSS-handläggare har enligt intervjupersonerna fungerat tillfredställande. Erfarenheterna av aktörernas tillgänglighet på telefon och mail skiftar
mellan intervjupersonerna från mycket dåliga till mycket bra.
Bemötande
Gemensamt är att flertalet intervjupersoner förr eller senare fått en värdefull kontakt med någon utredande eller behandlande personal i de nedan nämnda verksamheterna.
Förskola/skola
Vanligen visar sig barnens problematik i förskola eller skola där de vistas dagligen tillsammans med
många andra. Det framkommer två motsatta erfarenheter i intervjuerna. Å ena sidan påtalas att barnet
har blivit mobbat och utsatt eller själv varit utagerande eller inåtvänd, att skolan ofta klagat på barnet
och föräldrarna, att personalen inte kunnat hantera uppkomna situationer, att skolan inte medverkat till
att utredning kommer till stånd eller att det har saknats resurser. Å andra sidan uppges att personalen på
förskolan har visat ett fantastiskt engagemang, att skolan har ställt upp och varit mycket flexibel och att
skolan aktivt hållit kontakten med ungdomar som skolvägrat.
BUP
Flertalet säger att de blivit bra och respektfullt bemötta på BUP. En ungdom: ”Jag har pratat med BUP
många gånger. De har alltid varit trevliga. De vet hur man ska prata med barn”. En föräldraröst: ”När
vi väl fick kontakt blev vi bra bemötta och det var god kompetens hos personalen”. Men andra har erfarenhet av att ”BUP varit ointresserade och nonchalanta”, att ”Det var konstant byte av läkare som inte
alltid hade rätt kompetens” och att ”BUP bara kan hjälpa till om barnet själv vill komma dit och vill ha
hjälp”. Ett önskemål är att BUP i sina utredningar också borde träffa barnen i sin vardagsmiljö dvs i
hemmet och förskolan eller skolan för att få en helhetsuppfattning.
Barn- och ungdomshabiliteringen (Bou)
När den praktiska hjälpen väl fungerar är familjerna nöjda med Bou. Två röster: ”Man får stöd och det
rullar på” och ”Det har fungerat bra hela tiden”. Däremot finns flera åsikter om starten, där de ”fått
göra omtag på sin berättelse” eller ”som förälder får man vara rätt vaken för att få den hjälp man behöver”.
Socialtjänsten
De föräldrar som haft kontakt med socialtjänsten säger att de fått hjälp. ”De har funnits där och hjälpt
till med att få kontakt med BUP, att få kontaktperson mm”. Däremot finns negativ erfarenhet av att so-
Micartur AB
21
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
cialtjänsten inte haft jourverksamhet efter kontorstid. I mycket akuta situationer har i stället polis fått
tillkallas.
Övergången till Vuxenpsykiatrin
De personer som efter 18 års ålder kommit över till Vuxenpsykiatrin ger en positiv bild av övergången
som beskrivs som mjuk och successiv. Ofta har det startat med ett eller ett par möten där den unge träffas tillsammans med representanter från både BUP och Vuxenpsykiatrin.
Ur föräldrasynpunkt är det ibland en komplikation att de inte längre ingår i kretsen kring sitt barn och
att deras synpunkter inte längre är medräknade. I en konkret situation fick det mycket svåra konsekvenser för den unge.
Informationsöverföringen mellan aktörerna
En generell iakttagelse hos föräldrarna är att de olika aktörerna inte samarbetar särskilt mycket med
varandra. Vid varje ny kontakt börjar man om från ruta ett med att ge bakgrundsinformation för att
”personalen har inte läst journalerna”. Det beskrivs som frustrerande. Ur en intervju: ”De är professionella människor som kan föra journal och de bör kunna läsa varandras journaler. Vi har aldrig fått
frågan om de får delge information”.
Intervjupersoner noterar att BUP och Barn- och Ungdomshabiliteringen verkar ha svårigheter i sitt
samarbete och att det blivit tydligt i informationsöverföringen.
Situationen ur familjernas perspektiv
Nedanstående citat ger tillsammans en beskrivning av många intervjupersoners upplevelser.
Det är en sorgeprocess. Det tar aldrig slut. Man åsidosätter sig själv.
Som förälder måste man driva allt själv.
Det borde finnas en kontaktperson som sköter alla myndighetskontakter och vet vad som finns.
Det behövs mer stöd och utbildning till föräldrarna så att vi klarar allt, både psykiskt och praktiskt
kring barnet och hur man hanterar konflikter mellan barnet och sykonen särskilt i början när det är
mycket känslor.
Syskonen får inget.
Barnet skulle behöva en egen kontakt för att hitta sig själv känslomässigt - att ha en diagnos är
skamligt.
När man väl fick en diagnos på pappret har dörrarna öppnat sig; byte av skola, skolskjuts, hjälpmedel, bostadsanpassning, stöd och råd, LSS-handläggare och avlastning.
7.3 Röster från barn/unga - bedömningar och slutsatser
Vår bedömning är att de styrkor och svagheter om samverkan som framkommit i utredningen stämmer
väl med föräldrarnas och ungdomarnas erfarenheter. Skillnaden är att ur ett brukarperspektiv blir upplevelserna starkare eftersom de redan befinner sig i en utsatt och ömtålig situation.
Sammanfattning
Revisionsfråga 13: Hur uppfattar intressegrupper/brukargrupper verksamheten och samarbetet?
Vården för barn/ unga som fått en fast kontakt och fått diagnos fungerar i stort sett bra men föregås
i allmänhet av en turbulent inledande process. Samtidigt finns särskilt utsatta familjer som har svårt
att göra sig gällande. De största problemen är att hitta rätt kontakt och orientera sig mellan de olika
aktörerna.
Vår slutsats är att den information som kommer direkt från brukare är en värdefull källa till vad som
kan behöva åtgärdas. I denna granskning är det tre önskemål som återkommer:
Någon typ av kontaktperson som länk mellan familjen och de olika aktörerna och som kunskapsförmedlare till föräldrarna om myndigheters olika uppdrag, barnets rättigheter mm.
Stöd till både föräldrar och syskon så att de lättare kan hantera de situationer som uppkommer.
Smidigare informationsöverföring mellan aktörerna om barn och föräldrar.
Micartur AB
22
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
8 Övergripande revisionsfråga
8.1 Samlade bedömningar
Granskningens övergripande fråga är att kartlägga och bedöma hur Skånes kommuner och Region Skåne
idag samverkar kring barns och ungdomars psykiska hälsa samt vilka gemensamma insatser som görs.
Samverkan i teori och praktik
Vår slutsats efter att ha granskat hur samverkan mellan kommun och Region fungerar i nio kommuner
är att markanta förbättringar har inträffat sedan detta område granskades vid förra tillfället år 2008.
Aktörernas roller har förtydligats. Det har skett både genom aktörernas agerande och genom klarlägganden som skett i lagstiftning och regelverk. Samtidigt kan noteras betydande skillnader mellan
kommunerna i hur samarbetet organiseras. Den regionala överenskommelsen tillämpas endast partiellt.
Kommunföreträdarna i Skurups kommun är positiva till det under hösten 2012 slutna lokala samverkansavtalet och det finns ett engagemang kring att utveckla nya arbetssätt för samverkan kring barn och
ungas psykiska hälsa.
För att fungera väl räcker det inte att samverkan sker i enskilda ärenden utan det behövs en tydlig struktur där parterna kan föra en regelbunden dialog. Vi har i granskningen funnit kommuner och delar av
regionen där samverkan är relativt välorganiserad och andra där detta inte är fallet. Generellt är det
angeläget att samarbetet fördjupas och grundas på gemensamma plattformar där parterna kan träffas. I
dagsläget är det tveksamt om parterna fullt ut kan leva upp till de relativt nya föreskrifterna från Socialstyrelsen. Det gäller samordnad individuell vårdplanering och kvalitetsledning av samverkansprocesser
vilka i bägge fallen är ett ömsesidigt ansvar. Vår bedömning är att BUP är pådrivande för att få detta till
stånd medan det bland flera kommuner inte prioriteras lika högt. En del av denna problematik faller
tillbaka på brister i första linjens psykiatri för barn och unga som varit primärvårdens ansvar. Regionen
har under hösten 2012 beslutat om en ny organisation för första linjens psykiatri riktat mot barn och
unga. I Skurups kommun har aktörerna inlett arbetet med att utveckla kvalitetsledningssystem.
Brister i strukturen slår även igenom i samarbetet i vardagen. Samarbetet grundas fortfarande i många
fall på enskilda personers engagemang och attityder till att samverka. Trots att tydliga förbättringar har
skett ser vi att det förekommer att parterna fortfarande inte har realistiska förväntningar och inte adekvat kunskap om varandra. Systematisk uppföljningen av samverkan sker inte.
Rutiner kring informationsöverföring, kostnadsfördelning etc skapar friktion i vardagen. Olika uppdrag
och olika lagrum som styr verksamheterna gör att denna problematik är svår att helt undgå. Oavsett de
formella förutsättningarna har vi märkt en osäkerhet och oro särskilt från kommunernas sida vid handläggning av de allra svåraste fallen. Vi bedömer att rutinerna behöver ses över för dessa fall. Den ena
parten må ha det formella ansvaret och den andra den formella kompetensen. Barn- och ungdomsperspektivet påbjuder ett nära samarbete för den sjukes bästa. Användandet av ÖKT och ÄKT i Skurups
kommun är ett bra exempel på hur barnets bästa sätts i fokus.
Vi bedömer att det är en brist att systematiska satsningar på förebyggande vård till stora delar saknas i
existerande samarbetsavtal och framförallt i det praktiska arbetet.
Skillnader inom regionen
Tidigare skillnader mellan olika regiondelar har till stora delar utjämnats. Det är bland annat en effekt
av att BUP samlats på en gemensam plattform i förvaltningen Psykiatri Skåne. Återstående skillnader är
främst en effekt av kommunernas olika organisationer och prioriteringar. Ökade inslag av uppföljning
och metodutveckling bedömer vi vara viktiga inslag i att skapa en säkrare och mer jämlik vård.
Röster från barn och unga
Intervjuer som gjorts med unga eller deras anhöriga visar att omhändertagande av barn och unga med
psykisk ohälsa i allmänhet fungerar väl när barnen blivit utredda och fått diagnos. Processen fram till
dess är i allmänhet turbulent. Brukarna sätter fokus på flera förbättringsområden. Ett av de största problemen är att hitta rätt kontakt och orientera sig bland de olika aktörerna.
Micartur AB
23
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
8.2 Förbättringsområden
I samband med granskningen har följande förbättringsområden identifierats:
Region Skåne och kommunerna bör ta fortsatta gemensamma steg för att på lokal nivå strukturera
samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa i enlighet med Socialstyrelsens föreskrifter. De
bör säkra en trygg kvalitetsledning av vårdprocesser som berör bägge parter. De bör även trygga
beredskap och kompetens för samordnad individuell planering.
Samverkansarbetet bör generellt systematiseras genom tydligare mål för samverkan och regelbunden uppföljning av hur samverkan fungerar och kan förbättras.
I Skurups kommun finns oklarheter mellan skolan och BUP gällande ansvaret för utredningar. Med
det lokala samverkansavtalet som grund bör preciseringar av ansvarsförhållande ske genom diskussion mellan de båda parterna.
Det praktiska samverkansarbetet bör breddas att omfatta gemensamma förebyggande insatser anpassade till den lokala miljön.
Rutinerna för gemensam hantering av svåra fall bör ses över och parternas ansvar och medverkan i
sådana vårdprocesser definieras utifrån ett barn- och ungdomsperspektiv och med ambitionen att
parternas samlade kompetens tas tillvara.
Nyinsjuknade riskerar att drabbas av ett stort onödigt lidande när de inte vet vart de ska vända sig
för hjälp och vård. En tydligare väg in i den samlade vårdorganisationen genom en barn- och ungdomslots eller liknande bör skapas.
Parterna bör ta initiativ till ett bättre kunskapsstöd och/eller plattform för evidensbaserade metoder
för gemensamt arbete med barn och unga med psykisk ohälsa.
Micartur AB
24
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
Bilaga 1 Aktörer i Region och kommunerna
Regionens ”aktörer”
Ansvaret för insatser till barn och unga med psykisk ohälsa ligger till stor del inom hälso- och sjukvården. I detta avsnitt redogörs kort för de ansvariga aktörerna inom Region Skåne.
Den första mars 2009 bildades förvaltningen Psykiatri Skåne som har till uppgift att behandla psykisk
ohälsa som är så pass allvarlig att specialistkompetens krävs. I förvaltningen Psykiatri Skåne ingår Division Barn- och ungdomspsykiatri (BUP) tillsammans med Psykiatri Skånes övriga sex verksamhetsområden. BUP vänder sig till barn och ungdomar under 18 år samt till deras föräldrar. BUP arbetar med att
bedöma, behandla och förebygga psykisk ohälsa vilket sker i team med ett flertal kompetenser. Division
BUP är regionövergripande med fem verksamhetsområden: 1. Lund, Eslöv, Landskrona, 2. Helsingborg, Ängelholm, 3. Malmö, Trelleborg, 4. Kristianstad, Hässleholm, Ystad och Simrishamn samt 5.
Slutenvården.
Största delen av verksamheten på BUP är öppenvård. För dem som inte klarar enbart öppenvård men
inte behöver slutenvård finns det på alla verksamheter i Regionen mellanvårdsalternativ. I Malmö finns
BUP Skånes psykiatriska slutenvård med ett skolbehandlingshem (Velandergården), behandling och
utredningsavdelning samt akutavdelning som består av öppenvård med akut mottagningsfunktion och
heldygnsvård med inneliggande patienter vid elva regiongemensamma akutplatser27.
Primärvården inom Region Skåne och vårdenheterna inom Hälsoval Skåne ska utgöra första linjens
psykiatri och bedöma, diagnostisera, behandla, rehabilitera och ge råd till patienter vilka har psykisk
ohälsa, psykisk funktionsnedsättning eller psykisk sjukdom som inte kräver specialistsjukvård. Region
Skånes uppdrag avseende vården i första linjen av barn och unga med psykiska ohälsa kommer att förändras inför år 2013 vilket redogörs för under avsnitt 5.2.
Barnhälsovården (BHV) omfattar barn i åldern 0 - 6 år (intill skolstart) där verksamheten organiseras i
form av barnavårdscentraler och/eller som del av familjecentral28. Barnhälsovården arbetar efter nationella riktlinjer utfärdade av Socialstyrelsen och antagna av Regionen. Barnhälsovården har i uppdrag att
stödja föräldrar i ett aktivt föräldraskap, att upptäcka och förebygga fysisk och psykisk ohälsa hos barn,
att uppmärksamma barn med särskilda behov och förebygga risker i barnets närmiljö och samhället29.
BHV-psykologer arbetar i den förebyggande barnhälsovården och är organiserade inom barnklinikerna.
BHV-psykologerna tillhör BHV inom primärvården och utgör en viktig del i första linjens omhändertagande av barn 0-6 år och dess familjer. Hos BHV-psykologen erbjuds bl a samtalsterapi, stödsamtal
kring barnuppfostran, bedömning av barnets utveckling/beteende samt samtal om föräldraskapet.
Ungdomsmottagningar finns till för unga flickor och pojkar i åldrarna 12 - 23 år som behöver råd, stöd
eller någon att prata med. Ungdomsmottagningar finns på ett 15-tal orter i Skåne där ungdomar har möjlighet att träffa barnmorska, kurator, sjuksköterska och läkare. På vissa mottagningar finns även undersköterska och/eller psykolog.
Barn- och ungdomshabiliteringen (Bou) är en verksamhet inom Habilitering- och hjälpmedelsförvaltningen i Region Skåne. Bou ger insatser till barn och ungdomar under 18 år med utvecklingsstörning,
autismspektrumstörningar och rörelsehinder30. En individ med någon av dessa funktionsnedsättningar
kan drabbas av psykisk ohälsa/sjukdom och insatser på Bou kan vara ett led i att förebygga psykisk
ohälsa. Verksamheten har inte ansvar för att diagnostisera eller behandla psykisk ohälsa. Om en patient i
27
www.skane.se
I familjecentraler kan barnhälsovård, öppen förskola, socialtjänst och mödrahälsovård ingå.
29
Förutsättningar för Ackreditering och Avtal för Barnavårdscentral i Hälsoval Skåne gällande år 2012.
30
Den 1 januari 2012 sänktes den övre åldersgränsen för kontakt med Barn- och ungdomshabiliteringen från 20 till 18 år.
28
Micartur AB
25
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
samband med remittering till Bou bedöms vara i behov av psykiatrisk behandling/åtgärd upprättas en för
BUP och Bou gemensam habiliteringsplanering/vårdplan31.
Kommunens ”aktörer” – generell bild
Socialtjänstlagen (SoL) utgör grunden för socialtjänstens verksamhet i Sverige och det är kommunfullmäktige i respektive kommun som bestämmer hur socialtjänsten ska organiseras. Varje kommun svarar
för socialtjänsten inom sitt område och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den
hjälp som de behöver. Detta innebär samtidigt ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvudmän. När det gäller barn och ungdomar ska socialtjänsten bedriva uppsökande och förebyggande
arbete. Den ska sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd och
skydd de behöver i nära samarbete med hemmen. Om den unges bästa motiverar det ska vård och fostran arrangeras utanför den unges egna hem.
Socialnämnden32 ska, vilket förtydligas i lag från och med 2013, samverka med och verka aktivt för att
samverkan kommer till stånd med andra samhällsorgan m fl i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa.
Sedan 1 januari 2010 är det lagstiftat i hälso- och sjukvårdslagen (8 a § HSL) och socialtjänstlagen (5
kap 8 a § SoL) att överenskommelser om samarbete ska finnas mellan kommun och landsting när det
gäller personer med psykisk funktionsnedsättning. Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade (LSS) gäller även personer med ”psykiska funktionshinder, om dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och service33”.
Förskola och skola är efter föräldrarna den viktigaste samarbetspartnern för hälso- och sjukvården och
socialtjänsten eftersom alla barn vistas där en stor del av sin dag. Elevhälsa är som framgår i kapitel 3
ett nytt begrepp i skollagen. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser och ska anordnas för alla elever i alla stadier men är inte obligatorisk för vuxna
studerande. Ett syfte med bestämmelserna har varit att stimulera samverkan mellan den särskilda elevhälsan (kurator och psykolog), skolhälsovården och de specialpedagogiska insatserna. Det är också angeläget att samverkan sker med övrig hälso- och sjukvård samt med socialtjänsten34.
Familjecentraler existerar i flertalet35 skånska kommuner och kännetecknas av att verksamhetens resurser samordnas av kommunala och Regionala aktörer för att möjliggöra en tvärkompetent samverkan. En
familjecentral bedriver en verksamhet som är hälsofrämjande, generell, tidigt förebyggande och stödjande samt riktar sig till föräldrar och barn. Den bör minst innehålla mödrahälsovård, barnhälsovård,
öppen förskola och socialtjänst med inriktning mot förebyggande arbete. På en familjecentral arbetar
flera olika yrkeskategorier tillsammans kring barnfamiljen. Förutom barnmorskor, sjuksköterskor, förskollärare och socialsekreterare kan det även finnas familjerådgivare, fritidsledare, psykologer och läkare.
31
Riktlinjer för samverkan mellan Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och Barn- och ungdomshabiliteringen (Bou) inom
Region Skåne.
32
Socialtjänstlagen §1. Den nya texten träder i kraft 2013-01-01.
33
Lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade,§1.
34
Elevhälsan i skollagen, publikation från www.skolverket.se
35
Under 2011 fanns det 20 familjecentraler i Skåne, varav 15 saknade samlokalisering med mödrahälsovård, så kallad familjecentralsliknande verksamhet
Micartur AB
26
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Februari 2013
Bilaga 2 Intervjulista
Följande personer har medverkat vid djupintervjuer eller medverkat i den workshop som genomförts
inom ramen för granskningen.
Alf-Göran Andersson, Simrishamn kommun
Hanne Andersson, Malmö stad
Helena Andersson, Simrishamn kommun
Joachim Andersson, Malmö stad
Joachim Bengtsson, Bromölla kommun
Lars Bergman, Bromölla kommun
Mats Bengtsson, Simrishamn kommun
Barbara Boron, Ängelholms kommun
Margareta Boy, Burlövs kommun
Hans Brauer, Psykiatri Skåne
Catarina Carlson, Bromölla kommun
Ingegerd Clementsson, Simrishamn kommun
Agneta Ekner Carlsson, Kristianstad kommun
Anita Ekström, Malmö stad
Eva Endressen, Skurups kommun
Ann-Marie Eriksson, Carema Hälsocentral, Simrishamn
Bodil Eriksson, Kristianstad kommun
Helen Fransson, Östra Göinge kommun
Ann-Caroline Fredholm, Malmö stad
Agneta Fredin, Kristianstad kommun
Christina Friden Psykiatri Skåne
Eva Fäldt, Ängelholms kommun
Sanna Ghrieb, Ängelholms stad
Anders Grundberg, Malmö stad
Ronny Gunnarsson, Bromölla kommun
Per Gustafsson, Kristianstad kommun
Tommy Göransson, Skurups kommun
Håkan Ewerman, Östra Göinge kommun
Gunilla Hagberg-Tegenrot, Psykiatri Skåne
Helen Hultman, Skurups kommun
Birgit Hansson, Revisionskollegiet Region Skåne
Marie-Louise Hasselgren, Burlövs kommun
Olle Henricson, Östra Göinge kommun
Helene Holmberg, Simrishamn kommun
Maria Holst-Ekholm, Psykiatri Skåne
Sven Håkansson, Bromölla kommun
Jenny Hägerklint, Malmö stad
Maria Härdin, Landskrona stad
Magnus Hörnblad, Skurups kommun
Micartur AB
Torbjörn Jakobsson, Landskrona stad
Birgitta Johansson, Ängelholms kommun
Hanna Johansson, Östra Göinge kommun
Maud Jörwall, Burlövs kommun
Håkan Karlsson, Bromölla kommun
Kerstin Karlsson, Östra Göinge kommun
Roger Karlsson, Landskrona stad
Anjeli Kindblad, Skurups kommun
Magnus Kåregård, Region Skåne
Jonny Käll, Psykiatri Skåne
Johan Larsson, Region Skåne
Jan-Åke Leijon, Revisionskontoret, Region Skåne
Elisabeth Lindgren, Bromölla kommun
Marie Lund, Kristianstad kommun
Gösta Lundgren, Ängelholms kommun
Lena Lundgren, Burlövs kommun
Mats Lundqvist, Skurups kommun
Li Lövdén, Malmö stad
Lena Malmberg, Malmö stad
Lisbeth Månsson, Landskrona kommun
Ann-Charlotte Mårtensson, Skurups kommun
Ann-Marie Nilsson, Bromölla kommun
Margareta Nilsson, Habilitering & Hjälpmedel
Region Skåne
Bertil Nordström, Skurups kommun
Carina Nyström, Malmö stad
Carola Oldén, Kristianstad kommun
Bengt Orwinger, Bromölla kommun
Ingrid Orwinger, Bromölla kommun
Lena Ovland-Rahm, Kristianstad kommun
Agneta Paul, Psykiatri Skåne
Froste Persson, Simrishamn kommun
Marika Persson, Skurups kommun
Malin Renstam, Simrishamn kommun
Manfred Riekwel, Landskrona stad
Berit Rundqvist, Carema Hälsocentral, Simrishamn
Jenni Samuelsson, Ängelholms stad
Per-Olof Sjöblom, Psykiatri Skåne
Christina Sjölin, Landskrona stad
27
Samverkan kring barns och ungas psykiska hälsa
Mona Sjöstrand-Persson, Malmö stad
Berit Sjövall, Malmö
Carina Sohl, Malmö stad
Sofia Spetz, Simrishamn kommun
Drago Stojkovic-Stenberg, Skurups kommun
Emelie Sundén, Region Skåne
Ingrid Sundström Stokbro, Malmö stad
Eva Svanström, Burlövs kommun
Agneta Svensson, Hälsovalsenhet Centrum,
Landskrona
Berit Söderholm, Malmö stad
Therese Theander, Psykiatri Skåne
Maria Weiler, Psykiatri Skåne
Februari 2013
Eva Toft, Skurups kommun
Anna-Pia Vang, Simrishamn kommun
Fredrik Vigre, Landskrona stad
Rikard Vroland, Malmö stad
Cecilia Wegestål, Burlövs kommun
Linda Welin, Psykiatri Skåne
Bodil Westergren, Ängelholms kommun
Kerstin Wramell Lundin, Malmö stad
Marianne Åsh, Ängelholms kommun
Anna Åkerud, Skurups kommun
Anders Öhlin, Burlövs kommun
Dokumentation som analyserats framgår av löpande text och fotnötter.
Micartur AB
28
