Parallellrapport slutversion

Rapport till FN: s
övervakningskommitte för
konventionen om rättigheter för
personer med
funktionsnedsättningar (CRPD)
1
VAD ÄR FQ?
FQ, Forum – Kvinnor och Funktionshinder är en feministisk
kvinnoorganisation. Medlemmar är flickor och kvinnor med
funktionsnedsättningar. Funktionshinderorganisationer och andra
kvinnoorganisationer med flera kan vara stödmedlemmar.
Föreningen FQ, är unik i den bemärkelsen att ingen annan organisation
arbetar specifikt med intressefrågor som enbart rör kvinnor med
funktionsnedsättningar. I funktionshindersrörelsen är genusperspektivet
inte i fokus medan kvinnorörelsen i sin tur inte inkluderat ett
funktionshindersperspektiv i sitt arbete.
FQ har till uppgift att med särskild inriktning på funktionshinder identifiera
och synliggöra kvinnors perspektiv och kvinnors rätt till makt och
inflytande i vardagen och i samhället. FQ motverkar all form av
diskriminering, hot och våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar.
FQ arbetar med information och påverkansarbete för att flickor och
kvinnor skall kunna tillförsäkras mänskliga rättigheter. Den information
som ges och det material som framställs tillhandahålls i olika format så
att alla i målgruppen kan ta del av det och vara delaktiga i arbetet.
FQ genomför också egna projekt för att stärka och särskilt belysa olika
prioriterade områden.
Rapporten har tagits fram av FQ, Forum – Kvinnor och Funktionshinder i ett projekt
2011, bekostat av medel från Ungdomsstyrelsen
Text: Kicki Nordström
2
Parallellrapport till regeringens officiella rapport och
handikapprörelsens parallellrapport till FN:s
övervakningskommitté för konventionen om rättigheter för
personer med funktionsnedsättningar, (CRPD).
Innehållsförteckning ........................................................................Sida
- Inledning ............................................................................................... 4
- Inledande om problematiken kring bristande forskning ......................... 4
- CRPD:s krav angående jämställdhet .................................................... 6
- Artikel 5. Jämlikhet och icke-diskriminering ........................................... 7
- Artikel 6. Kvinnor med funktionsnedsättningar ...................................... 9
- Artikel 7. Barn med funktionsnedsättning ............................................ 11
- Artikel 8. Medvetandegörande om situationen för personer med
funktionsnedsättningar .......................................................................... 12
- Artikel 9. Tillgänglighet ........................................................................ 13
- Artikel 10. Rätt till livet ......................................................................... 15
- Artikel 11. Situationer i risk och humanitär nöd ................................... 15
- Artikel 12. Likhet inför lagen ................................................................ 16
- Artikel 13. Tillgång till rättssystemet .................................................... 17
- Artikel 14. Frihet och säkerhet för den enskilde .................................. 19
- Artikel 15. Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller
förnedrande behandling eller bestraffning ............................................. 20
- Artikel 16. Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp .. 21
- Artikel 18. Rätt till fri rörlighet och till ett medborgarskap .................... 24
- Artikel 21. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information . 25
- Artikel 23. Respekt för hem och familj ................................................. 26
- Artikel 24. Utbildning ........................................................................... 27
- Artikel 25. Hälsa .................................................................................. 28
- Artikel 26. Habilitering och rehabilitering ............................................. 33
- Artikel 27. Arbete och sysselsättning .................................................. 34
- Artikel 28. Tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet ....... 36
- Artikel 29. Deltagande i det politiska och offentliga livet ...................... 38
- Artikel 30. Deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet
och idrott ............................................................................................... 40
- Artikel 31. Insamling av statistik och information ................................. 41
- Artikel 32. Internationellt samarbete .................................................... 51
3
INLEDNING
Forum Kvinnor och Funktionshinder (FQ) vill först poängtera att vi ställer
oss bakom den samlade funktionshinderrörelsens alternativrapport till
regeringens officiella rapport (den officiella svenska rapporten).
Förutom detta vill dock FQ ytterligare belysa könsperspektivet i de
rapporter som skickats in till CRPD:s övervakningskommitté. Orsaken till
detta är att funktionshinderrörelsen alltid betraktat sig som könsneutral.
Förutom att genomsyra funktionshinderrörelsen påverkar detta synsätt
även hur funktionshinderfrågor betraktas inom offentlig sektor, privat
sektor och inom funktionshinderspolitiken.
Arbetet för jämställdhet har på många sätt trängts undan av
jämlikhetsarbetet när det gäller personer med funktionsnedsättningar.
Den ena diskrimineringsgrunden - den som handlar om kön - har inte
blivit synlig därför att den andra - den som handlar om
funktionsnedsättningar - har varit så iögonfallande både inom politiken
och inom samhället i stort.
I konventionen erkänns att flickor och kvinnor med
funktionsnedsättningar är flerfaldigt diskriminerade, men det är sällan
som åtgärder vidtas för att ändra på detta förhållande.
I samband med framtagandet av denna rapport har vi gjort en
genomgång av regeringens officiella rapporter för CEDAW och CRPD,
vilka skickats in till respektive övervakningskommitté. Dessutom studeras
den svenska funktionshinderrörelsens alternativrapport som skickas in till
CRPD:s övervakningskommitté. Syftet är att se i vilken omfattning
kvinnor med funktionsnedsättning särskilt uppmärksammas.
INLEDANDE OM PROBLEMATIKEN KRING BRISTANDE
FORSKNING
Vi vet att det generellt råder stora skillnader mellan mäns och kvinnors
livsvillkor, men vi vill betona att det också finns stora skillnader mellan
kvinnor och män med funktionsnedsättningar. Man kan därför analysera
kvinnor med funktionsnedsättningars livssituation utifrån två perspektiv;
dels skillnader för kvinnor med funktionsnedsättningar i förhållande till
kvinnor utan funktionsnedsättningar, dels skillnader som råder mellan
kvinnor och män med funktionsnedsättningar.
4
Vi har på många områden ganska goda kunskaper om skillnader mellan
mäns och kvinnors villkor i samhället. Detta gäller dock inte kvinnor med
funktionsnedsättningar i förhållande till övriga kvinnor eller i förhållande
till män med funktionsnedsättningar. Kvinnor och män med
funktionsnedsättningar särredovisas sällan när statistik samlas in och
presenteras. Det saknas därför könsuppdelad statistik på samtliga
områden som rör funktionshinderspolitiken och de få statistiska underlag
som tagits fram relaterar inte till funktionshindrades livssituation i sin
helhet.
Bristen på statistik leder i sin tur till brist på information om hur kvinnor
med funktionsnedsättningar bemöts i samhället, vilka stödinsatser de får
i förhållande till män i samma situation och hur mycket resurser som
läggs på män respektive kvinnor med funktionsnedsättningar. Ingen
forskning har direkt tagit dessa frågor till sig som forskningsobjekt.
Trots avsaknaden av forskning vet vi dock att åtskillnader mellan kvinnor
och män med funktionsnedsättningar omedvetet görs inom omsorgerna
av exempelvis omsorgsbedömare inom vården, transportsystemet och
skolan eller av andra som ansvarar för stödinsatser. Hälso- och
sjukvården, rehabiliteringen och möjligheterna till ett arbete skiljer sig
också åt mellan kvinnor och män med funktionsnedsättningar.
Bristen på statistik och forskning inom området funktionshinder och kön
gör det mycket svårt att bevisa orättfärdiga bedömningar. Ett sådant
kunskapsunderlag skulle kunna belägga det vi vet genom egna
erfarenheter. Denna rapport kommer därför att spegla hur vi själva
upplever den diskriminering som existerar på grund av kön och på grund
av funktionsnedsättning (forskning och insamling av statistik kommer
även att beröras mer nedan i rapporten).
FQ:s förslag till förändringar
Det är ett krav från kvinnor med funktionsnedsättningar att all
individbaserad statistisk ska vara ålders- och könsuppdelat samt
inkludera ett funktionshinderperspektiv.
Det behövs mer forskning inom funktionshindersområdet och
funktionshinderpolitiken om hur olika beslut på olika nivåer påverkar
kvinnor respektive män med funktionsnedsättningar.
5
CRPD:S KRAV ANGÅENDE JÄMSTÄLLDHET
Kvinnor med funktionsnedsättningar uppmärksammas under artikel 3, 6,
16, 24, 27 och 28 i Sveriges första rapport till FN:s
övervakningskommitté för konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, CRPD, (2011).
Diskriminering av kvinnor i allmänhet uppmärksammas i den svenska
regeringens sjätte och sjunde periodiska rapport från 2006, om åtgärder
för genomförande av konventionen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor, CEDAW. Under artikel 1 om diskriminering av
kvinnor menas varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av
kön som har till följd eller syfte att begränsa eller omintetgöra
erkännandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på det
politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller medborgerliga området
eller något annat område för kvinnor, oberoende av civilstånd och med
jämställdheten mellan män och kvinnor som grund. Artikel 2 berör
avskaffandet av diskriminering, artikel 3 kvinnors åtnjutande av de
mänskliga rättigheterna, artikel 7 diskriminering inom politik och det
offentliga livet och artikel 11 berör arbetsmarknad och arbetsliv.
I den svenska funktionshinderrörelsens alternativrapport till CRPD
uppmärksammas kvinnor med funktionsnedsättning i 13 av artiklarna
(artikel 6, 8,10, 13, 16, 18, 20, 23, 24, 25, 26, 27 och 31).
Kvinnor uppmärksammas även i regeringens strategi för genomförande
av funktionshinderpolitiken för åren 2011-2016. I denna förstärker
regeringen sin skrivning om kvinnor med funktionsnedsättningar. Redan
vid uppföljningen av den nationella handlingsplanen uttalades tydligt att
personer med funktionsnedsättningar är kvinnor, män, flickor och pojkar.
Framtida utformning av insatser och uppföljning ska redan från starten
inkludera ett bredare perspektiv som tar hänsyn till kvinnors och mäns
olika förutsättningar, behov och kulturella bakgrund (en strategi för
genomförande av funktionshinderpolitiken 2011-2016,
Socialdepartement, 2011).
Orättvisor, ojämställda förhållanden och ojämlikhet präglar fortfarande
villkoren för människor med funktionsnedsättningar inom flera områden.
Funktionshinderpolitiken och omsorgerna karaktäriseras exempelvis av
en påtagligt ojämn resursfördelning och ojämna bedömningar av insatser
i olika delar av landet. Många politiker är medvetna om och ser detta
som ett problem, men avsätter inga resurser och vidtar inte nödvändiga
åtgärder för att ändra på situationen (politikers agerande i
6
hjälpmedelsfrågan och deras samverkan med handikapprörelsen,
rapport 4 av 5 Handikappförbunden, 2010.)
Den över- och underordning och de maktförhållanden som råder mellan
kvinnor och män har aldrig beaktats i analyser och diskussioner inom
funktionshinderpolitiken. Den funktionshinderpolitiska debatten saknar
således argument för jämlikhet som en förutsättning för jämställdhet och
vice versa. Funktionshinderrörelsen har inte heller lyft fram flickor och
kvinnors specifika situation utan nöjt sig med att enbart tala om
”personer” med funktionsnedsättningar. Denna brist på köns- och
jämställdhetsperspektiv i funktionshinderpolitiken bidrar till
osynliggörandet av kvinnor med funktionsnedsättningar. Bristen på
könsperspektiv är även framträdande i Sveriges officiella rapport till
CRPD-kommittén och den samlade handikapprörelsens
alternativrapport, vilka båda saknar ett genomgående genus- och
jämställdhetsperspektiv.
FQ:s förslag till förändringar
Samsyn och sektorsövergripande frågeställningar finns inte inom
funktionshinderpolitiken och ett funktionshindertänkande finns inte i
genus- och jämställdhetsdebatten. Detta är frågor som måste belysas för
att Sverige ska kunna leva upp till kraven i CRPD.
ARTIKEL 5. JÄMLIKHET OCH ICKE-DISKRIMINERING
FQ:s reflektioner
Samtidigt som staten Sverige ratificerade konventionen om rättigheter för
personer med funktionsnedsättningar (CRPD) och konventionen trädde i
kraft (januari 2009), trädde också en ny diskrimineringslag i kraft som
förbjuder diskriminering av individer utifrån grupptillhörighet:
1 § Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra
sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett
- kön
- könsöverskridande identitet eller uttryck
- etnisk tillhörighet
- religion eller annan trosuppfattning
- funktionshinder
- sexuell läggning
- ålder
7
Det finns ett antal undantag i lagen och den saknar formuleringar om att
otillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar kan innebära
diskriminering. I utredningsförslaget ingick detta som en del av
diskrimineringsförbuden, men regeringen valde att lyfta ut denna
formulering på grund av påtryckningar från näringslivet och Sveriges
kommuner och landsting (SKL).
Alla diskrimineringsgrunder kan samverka och får ibland multiplicerande
effekter för kvinnor med funktionsnedsättningar. Detta sker i synnerhet
om kvinnan är äldre, har en annan etnisk och religiös bakgrund än den
som företräds av majoriteten i Sverige eller en annan sexuell läggning.
Det finns inga speciella anvisningar eller allmänna råd för hur dessa
kvinnors behov ska tas tillvara på ett respektfullt sätt enligt lagens anda.
Dessa kvinnor får utstå mångfaldig diskriminering under sin levnad.
I regeringens officiella rapport till CEDAW-kommittén konstaterades att
Handikappombudsmannen, HO, i sin verksamhet uppmärksammat att
kvinnor med funktionsnedsättningar könsdiskriminerats. Myndigheten
gavs i uppdrag att i sin redovisning beskriva hur många som drabbats av
detta. HO har nu lagts ned och ersatts av en gemensam
diskrimineringsombudsman som ska driva ärenden som rör alla
diskrimineringsgrunder. Diskrimineringsombudsmannen (DO) driver dock
inte ärenden som rör medborgerliga och politiska rättigheter, utan enbart
de som rör ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Handisam, som är regeringens myndighet för samordning av
funktionshinderpolitiken, har i uppdrag att uppmärksamma skillnader
mellan kvinnor och män inom handikappolitiken. Myndighetens uppgift är
också att följa upp jämställdheten inom handikappolitiken och
uppmärksamma skillnader i levnadsvillkor mellan kvinnor och män.
I den svenska officiella rapporten till CEDAW-kommittén
uppmärksammas de strukturella hinder som finns inom
diskrimineringsområdet vad gäller funktionshinder (artikel 2, punkt 58
och 59 och artikel 7 i den svenska regeringens sjätte och sjunde
periodiska rapport om åtgärder för genomförande av konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, 2006).
Sammantaget kan sägas att det inte finns några lagar i Sverige som
formellt diskriminerar kvinnor, men att tillämpningen av lagarna samt
tolkningar och bedömningar som görs i vardagen bidrar till att kvinnor
och män behandlas olika.
8
De uttolkningar och bedömningar som görs inom myndigheter,
rättsväsende, socialtjänst och skola har en avgörande inverkan på
funktionsnedsatta personers livsvillkor. Det är därför av stor vikt att
tjänstemän inom dessa instanser får kunskaper om
funktionshinderfrågor, särskilt ur ett genusperspektiv.
Vi anser slutligen att diskrimineringen mot kvinnor med
funktionsnedsättningar är ett stort problem, ett faktum som tydligt kan
skönjas om man lyssnar till dessa kvinnor och tar del av deras
livsberättelser. Diskrimineringen är påtaglig, bemötandet är inte alltid
respektfullt och kvinnorna har sällan någon myndighetsperson att
framföra sina klagomål till.
FQ:s förslag till förändringar
Regeringens strategi om funktionshinderpolitiken måste få genomslag på
alla nivåer, i stat, landsting och kommun. För att komma tillrätta med
orättvisor, diskriminering och otillgänglighet måste politiker i landet vara
beredda på att ompröva delar av det kommunala självstyret.
Frågor som berör funktionshinder, kön och etnicitet bör synliggöras i allt
offentligt arbete.
Tydligare uppdrag bör ges till DO och Handisam. Större fokus måste
också läggas på genomförandet av åtgärder i kommuner och landsting
samt bland andra utförare.
ARTIKEL 6. KVINNOR MED FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR
FQ:s reflektioner
Artikel 6 slår fast att flickor och kvinnor med funktionsnedsättningar är
flerfaldigt diskriminerade och att konventionsstaterna ska vidta alla
tänkbara åtgärder för att undanröja diskrimineringen mot flickor och
kvinnor med funktionsnedsättningar. Artikel 6 ska genomsyra alla andra
artiklar och ska ej läsas in som ett eget konstaterande.
Det inte i första hand brist på lagar och förordningar som diskriminerar,
utan det är snarare bristen på tillämpningsföreskrifter som bidrar till att
Sverige inte lever upp till artikel 6 på alla nivåer. I realiteten diskrimineras
kvinnor med funktionsnedsättningar i alla av samhällets sektorer; inom
det privata näringslivet, av enskilda individer samt av institutioner och
organisationer.
9
Den könsmaktsordning som råder i samhället gör sig alltså på samma
sätt gällande inom funktionshinderpolitiken och kvinnor och män med
funktionsnedsättningar bedöms olika inom offentlig sektor, ideell sektor
och näringsliv, trots samma behov av tillgänglighet, service och
likabehandling.
Existensen av flerfaldig diskriminering har konstaterats i olika
sammanhang. I den nationella handlingsplanen för handikappolitiken
(prop. 1999/2000:79, s. 24) konstaterades bland annat att kvinnor och
män inte vinner delaktighet på samma villkor och att möjligheterna till
inflytande inte är desamma för båda könen. Man konstaterar även att
självständighet och oberoende inte har samma innebörd för kvinnor med
funktionsnedsättningar som för män i samma situation. Detta sker trots
den antidiskrimineringslag, jämställdhetslag och kvinnofridslag som finns
i Sverige.
Bristen på ett jämställdhets- och könstänkande kommer även till uttryck i
regeringens motvilja att stifta en lag som ger kvinnor rätt att kvoteras in i
styrelser i bolag och universitet. Mellan 92-96% av medlemmarna i
dessa styrelser är män. I ett sådant läge kan det lätt inses att de
eventuella kvinnor som skulle kunna kvalificera sig in i statliga eller
privata bolagsstyrelser vilka också har en funktionsnedsättning blir helt
utestängda från sådana positioner. Ett exempel på att förändring skulle
kunna ske är den kvoteringslag som instiftats i Norge. Denna har visat
sig mycket framgångsrik, både för företagen och för kvinnligt inflytande i
olika verksamheter.
Kvinnor med funktionsnedsättning uppmärksammas i regeringens
officiella rapport om CEDAW som en särskilt utsatt grupp vad gäller
kvinnofridsområdet. Regeringen framhåller vikten av att stödet till
kvinnorna förbättras och anger att en utredare ska få i uppdrag att lämna
förslag på hur ett sådant stöd kan stärkas och förbättras.
Socialstyrelsen har lämnat en lägesbeskrivning om kvinnor med psykiska
funktionsnedsättningar i vilken man betonat den utsatthet för våld som
dessa kvinnor löper (artikel 3, punkt 68, 69, 72 och 106 i den svenska
regeringens sjätte och sjunde periodiska rapport om åtgärder för
genomförande av konventionen om avskaffande av all slags
diskriminering av kvinnor, 2006). Några åtgärder har inte vidtagits.
10
FQ:s förslag till förändringar
Den särskilda utredare som regeringen menade skulle analysera frågan
om kvinnofridsområdet utifrån ett funktionshinderperspektiv har aldrig
tillsatts. I stället har funktionshinderrörelsen fått bidrag från Arvsfonden
för att själva göra denna kartläggning. Vi kräver att den planerade
utredningen tillsätts.
Funktionshinderpolitiken måste klargöra hur kunskap som rör
funktionshinder, jämställdhet och likabehandling ska öka bland
allmänheten samt inom myndigheter och näringsliv. Innan ökade
kunskaper och medvetenhet har uppnåtts kommer vi inte kunna se ett
samhälle som också inkluderar kvinnor med funktionsnedsättningar på
samma villkor som andra.
ARTIKEL 7. BARN MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING
FQ:s reflektioner
Vi har skolplikt i Sverige och alla barn ska gå i skolan tills de fyller 15 år.
Den nya skollagen har en skrivning om att kommunala och fristående
skolor kan tacka nej till vissa elever, med hänvisning till ekonomiska och
organisatoriska svårigheter.
Vi vet sedan gammalt att det är mer kostsamt att göra verksamheter
tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar och att det för den
enskilde kostar mer att leva med en funktionsnedsättning. Det måste ses
som diskriminering att skolor tillåts att tacka nej till vissa elever på grund
av ökade omkostnader.
Många rapporter visar att flickor och pojkar med funktionsnedsättningar
även nekas tillträde till olika fritidsaktiviteter på grund av sin
funktionsnedsättning.
Pojkar och flickor uppvisar olika uppföranden i skolan. Att pojkar
uppfattas som ”stökiga” och flickor som tysta är ett förhållande som
gäller även för flickor och pojkar med funktionsnedsättningar. Vi uppfattar
att detta kan vara en orsak till varför pojkar får mer uppmärksamhet och
tillgång till fler insatser i skolan än flickor. Frågan infinner sig varför
flickors problem inte uppmärksammas i lika hög grad.
11
Vi vet att pojkar med dyslexi får diagnoser tidigare än flickor och att 80 %
av skolans särskilda resurser går till pojkar.
Vi vet att flickor sällan tar strid för sina önskningar, vilket i praktiken gör
att deras egen vilja ofta hamnar långt från andras prioriteringar. Framför
allt flickor med funktionsnedsättningar har få möjligheter att uttrycka sina
åsikter när det gäller habiliterande insatser, val av personlig assistent
enligt LSS eller assistent i skolan. Flickor behandlas ofta som om de inte
kunde fatta egna beslut eller ge svar på frågor om sig själva.
FQ:s förslag till förändringar
Skollagen måste revideras så att en skola, i privat eller kommunal regi,
inte kan neka en elev med funktionsnedsättningar tillträde om just den
skolan utgör föräldrarnas och elevens eget val.
Det måste finnas tillräckliga resurser inom skolpengens ram för att elever
med funktionsnedsättningar ska få sina pedagogiska behov
tillgodosedda.
Förskolan, skolbarnsomsorgen och fritidsverksamheten för elever med
funktionsnedsättningar måste garanteras resurser för att möjliggöra för
flickor och pojkar att delta i de fritidsverksamheter som de själva väljer.
ARTIKEL 8. MEDVETANDEGÖRANDE OM SITUATIONEN
FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNINGAR
FQ:s reflektioner
Medvetenheten om hur olika funktionsnedsättningar påverkar individen i
relation till kön är låg hos allmänhet, myndigheter och beslutsfattare.
Detta får till konsekvens att kvinnor med funktionsnedsättningar blir
dubbelt utsatta för diskriminering.
Få utredningar urskiljer kön, funktionsnedsättning och ålder i sina
underlag och inga direktiv eller tillämpningsregler finns att hänvisa till.
Det finns några få undersökningar om hur personer med
funktionsnedsättningar belyses i media. Dessa visar att vi antingen
porträtteras som oförmögna att fatta egna beslut eller framställs som
hjältar i något sammanhang. Det är ytterst sällan som personer med
funktionsnedsättningar porträtteras som vanliga människor.
12
I dessa attityder finns även en jämställdhets- och genusaspekt eftersom
kvinnor och flickor tenderar att framställas som svaga och i behov av
skydd, inte som självständiga människor. Detta förvärrar
levnadssituationen för kvinnor och flickor med funktionsnedsättningar.
Forskning som analyserat handikappidrott ur ett genusperspektiv visar
att sportmedia förstärker negativa stereotyper av idrottare oavsett kön.
Inom sportmedia har temat "funktionshindrade idrottare" konstruerats,
vilket indirekt reproducerar en föreställning om att en person med
funktionsnedsättningar är en slags kopia av ett original. Kroppen hos en
elitidrottare med funktionsnedsättning symboliserar någonting annat än
kroppen hos idrottare utan funktionsnedsättning; man anses antingen
vara i behov av hjälp eller framställs som en fantastisk hjälte. Den bild
som media förmedlar påverkar hur allmänheten uppfattar personer med
funktionsnedsättningar.
Omgivningens negativa attityder och okunskap om funktionshinder
påverkar individer med funktionsnedsättningar på flera sätt; de påverkar
sexualiteten och dess uttryckssätt, identitetsskapandet och upplevelsen
av hjälpmedel. Resultat från en vetenskaplig uppsats visar att det kan
vara svårare att leva upp till och passa in i samhälleliga kvinno- och
mansideal för den som har en funktionsnedsättning. Flera av deltagarna i
studien fick kämpa mot negativa attityder. För att få det stöd de enligt lag
hade rätt till var de tvungna att överbevisa sig själva och sina resurser i
interaktion med professionella och medmänniskor. De drog sig för att
göra vissa saker, vilket i sig verkade både direkt och indirekt
diskriminerande.
FQ:s förslag till förändringar
En bred utbildningsinsats riktad till skolor och utbildningsinstitutioner,
media och allmänheten måste omgående komma till stånd för att
förändra de fördomar och attityder till både kön och
funktionsnedsättningar som finns i samhället.
ARTIKEL 9. TILLGÄNGLIGHET
FQ:s reflektioner
Eftersom samhället i grunden är uppbyggt kring könsskillnader och
ojämlika förhållanden könen emellan är det inte förvånande att kvinnor
med funktionsnedsättningar inte får samma tillgång till samhällets
tjänster som män med funktionsnedsättningar.
13
Det gäller till exempel att bli beviljad färdtjänst, hemtjänst, avancerad
rehabilitering, dyrare mediciner, dyrare hjälpmedel etc.
Regeringen har under ett stort antal år vägrat att se otillgänglighet som
en form av diskriminering, detta trots utredningar och gällande lagar och
förordningar. Ingen enhetlig bedömning om vad som ska ses som
tillgänglighet till samhället, varor och tjänster finns i landet.
Näringslivet och SKL har kraftfullt motarbetat all form av lagstiftning med
hänvisning till att en sådan skulle bli för dyr att genomföra i praktiken.
Regeringen har med hjälp av dessa aktörer tagit fram en
kostnadsberäkning på vad en reform om otillgänglighet som
diskriminering kan kosta. Denna beräkning visade på svindlande belopp.
I den utredning som regeringen tillsatte i ett tidigare skede blev resultatet
det motsatta då man betonade att tillgänglighet för alla i längden skulle
gagna samhället ekonomiskt.
Tillgänglighetsföreskrifterna i plan- och bygglagens bestämmelser
åsidosätts konsekvent då kommunerna inte kräver vite av byggherrar
som bygger otillgängligt, trots påpekanden i samband med
slutinspektionen.
Idag finns inga krav på att vårdcentraler, kommunhus, skolor eller andra
offentliga byggnader ska vara tillgängliga för kvinnor och män med
funktionsnedsättningar.
Informations- och kommunikationsteknik är ofta inte anpassad för
personer med funktionsnedsättningar.
FQ:s förslag till förändringar
Det brådskar med att ta fram ett förslag till förändring av den befintliga
diskrimineringslagen - en förändring som skulle göra att bristande
tillgänglighet betraktas som diskriminering i lagens mening. En sådan
ändring bör inkludera den fysiska miljön såväl som information och
informationsteknik. Tillgänglighetsarbetet bör även förses med ett
jämställdhetsperspektiv.
14
ARTIKEL 10. RÄTT TILL LIVET
FQ:s reflektioner
Varje människa är unik och har rätt till sitt liv. Trots detta förekommer det
att många äldre (framför allt kvinnor) som genom sin ålder ofta har
funktionsnedsättningar vanvårdas i äldreboenden på ett sätt som gör att
de avlider.
En del landsting åsidosätter kvinnor med intellektuella och psykosociala
funktionsnedsättningar. Deras egen önskan efterfrågas inte fullt ut i fall
där de steriliseras eller aborter genomförs. En del av dessa kvinnor
anses ha en så omfattande funktionsnedsättning att hon inte kan förstå
eller ta ansvar för ett barn. Ibland anses dessa kvinnor inte ens kapabla
att ta ansvar för sina egna handlingar.
FQ:s förslag till förändringar
Socialstyrelsen ska ta fram föreskrifter till kommunerna om hur en
effektiv och verkningsfull kontroll av gruppboenden och äldreboenden ur
ett köns- och funktionshinderperspektiv ska genomföras i praktiken.
Kommunerna måste bli betydligt bättre på att uppmärksamma vården
inom gruppboenden och äldreboenden och göra regelbundna och
oannonserade besök. Kommunerna måste även bli mer lyhörda i fall där
allmänheten kommer in med klagomål mot omvårdnaden av de boende.
Socialstyrelsen ska utarbeta ett regelverk för hur kvinnor med
funktionsnedsättningar ska informeras om att en bedömning att hon inte
borde föda barn på grund av sin funktionsnedsättning gjorts.
ARTIKEL 11. SITUATIONER I RISK OCH HUMANITÄR NÖD
FQ:s reflektioner
Huruvida det i beredskaps- och katastrofplaner finns riktlinjer för hur
personer med funktionsnedsättningar skall undsättas är en öppen fråga.
Frågan om hur man hittar, kommunicerar med och undsätter personer
med funktionsnedsättningar står därmed i nuläget obesvarad.
15
Frågan har genusberöring när det gäller hur kvinnor med funktionsnedsättningar från andra kulturer förhåller sig till främmande män.
FQ:s förslag till förändringar
Kommuner, landsting och staten ska ta fram beredskaps- och
katastrofplaner som också inkluderar undsättning av personer med
funktionsnedsättningar i samband med olyckor såsom bränder, skyfall,
ras eller flyg-, tåg- och trafikolyckor.
ARTIKEL 12. LIKHET INFÖR LAGEN
FQ:s reflektioner
Punkt 3 i denna artikel föreskriver att konventionsstaterna ska vidta
ändamålsenliga åtgärder för att ge både kvinnor och män, flickor och
pojkar med funktionsnedsättningar tillgång till det stöd de kan behöva för
att utöva sin rättskapacitet.
Det finns inte särskilt uttalat i förvaltningslagen att rättssystemet ska
vidta åtgärder för att både kvinnor och män, flickor och pojkar med
funktionsnedsättningar ska kunna utöva sin rättskapacitet. Därmed får
man förutsätta att det som gäller allmänheten generellt också gäller
personer med funktionsnedsättningar och att nödvändiga anpassningar
vidtas enligt artikel 2 i CRPD.
Vi anser att DO:s uppdrag bör förändras så att ärenden som gäller
medborgerliga och politiska rättigheter också kan drivas av denna
instans. DO kan inte enbart handlägga frågor om ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter om Sverige ska leva upp till kraven i
funktionshinderkonventionen. DO måste också kunna driva fall till
domstol som bygger på den europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter, vilket inte är möjligt idag.
FQ:s förslag till förändringar
Kvinnor och män med funktionsnedsättningar måste kunna utöva sin
rättskapacitet genom att själva utföra bankärenden, fylla i blanketter,
deklarera eller söka efter en viss information, samt självständigt kunna
rösta.
16
Om Sverige ska leva upp till kraven i funktionshinderkonventionen måste
DO förändras så att ärenden som gäller medborgerliga och politiska
rättigheter också kan drivas av dem. DO måste också kunna driva fall till
domstol som bygger på den europeiska konventionen om mänskliga
rättigheter och grundläggande friheter.
ARTIKEL 13. TILLGÅNG TILL RÄTTSSYSTEMET
FQ:s reflektioner
Det finns inga undersökningar eller metoder framtagna för hur flickor,
pojkar, kvinnor och män med funktionsnedsättning tas om hand i
rättsprocessen, vare sig individen är ett offer eller förövare. Det är dock
ofrånkomligt att kvinnor med funktionsnedsättningar inte bemöts på
samma sätt som män med funktionsnedsättningar i rättsliga
sammanhang, då kvinnor och män generellt bemöts på olika sätt i
samhället.
Personal inom rättsväsendet måste ta reda på i vilken mån kvinnor och
män, flickor och pojkar med funktionsnedsättning behöver särskilt stöd
och/eller anpassning före, under och efter en rättsprocess. Det måste
framgå att det vid behov alltid ska gå att få särskilt stöd, tillgänglig
information och kommunikation i samband med polisförhör, utredningar
och rättegångar.
Den personal som genomför ett förhör måste ha kunskaper om
funktionsnedsättningar och hur man kommunicerar på ett respektfullt
sätt, antingen det gäller misstanke om begångna brott eller ett
vittnesmål.
Det är alltid domstolen som avgör om tolk behövs i samband med en
rättegång, men det är inte alltid domstolen besitter den kompetens som
krävs för att bedöma om tolk ska användas. Kvinnor och män med
hörselnedsättningar kan lätt bli föremål för godtycke då domstolen inte
alltid ser behovet av teckenspråkstolkar. Varken Domstolsverket eller
Kriminalvårdsstyrelsen har kunnat redovisa sina kostnader för tolk till
teckenspråkiga personer. Bristen på kompetenta rättstolkar som är
kunniga i teckenspråk medför samtidigt att de utsatta inte alltid kan få en
tolk de har förtroende för och kan lita på.
I förvaltningslagen krävs inte att det ska finnas kunskap om de speciella
förhållanden som kvinnor med funktionsnedsättningar lever under.
17
Det är ytterst svårt för framför allt kvinnor med funktionsnedsättningar att
agera som vittnen i rätten, att utöva rollen som nämndeman eller att få
utöva yrket som advokat.
För att kvinnor och män med funktionsnedsättningar ska kunna utöva sin
rättskapacitet krävs att den rättshjälp som finns inlagd i hemförsäkringen
säkerställer den faktiska tillgången till rättsprocessen. Många
försäkringsbolag nekar dessutom personer med funktionsnedsättningar
att teckna en försäkring då man anser dessa personer tillhöra en så
kallad högriskgrupp.
Kvinnor har svårt att få en man som begått våldsbrott mot henne fälld.
Enligt en rapport från Sammanslutningen av Kvinnliga Åklagare, gäller
detta i synnerhet för kvinnor med funktionsnedsättning. Orsaken anges
vara att brott är svårare att bevisa då kvinnor med
funktionsnedsättningar anses ha låg trovärdighet. Det framgår även i en
rapport från utredningsinstitutet Handu att kvinnor har svårare att driva
en process och bli trodda, både under utredningen och av domstolen
(Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar, Handu, 2007).
I samband med brott mot kvinnor och män, flickor och pojkar med
funktionsnedsättningar är det inte alltid som den utsatta personen får den
hjälp som han eller hon har rätt till och behöver. Det framgår av
ovanstående rapport att det är vanligare att kvinnor lämnas utan stöd i
fall som rör våld mot kvinnor. Kvinnorna känner sig övergivna och
ifrågasatta och ifrågasätter även själva det skydd de kan få. De ställer
sig skeptiska till att polis eller socialtjänst kan eller vill hjälpa dem.
Kvinnor med funktionsnedsättningar tjänar mindre än män med
funktionsnedsättningar. Den enskilda kvinnan i en parrelation har ofta ett
dåligt försäkringsskydd till följd av sämre ekonomi än mannen och avstår
på grund av detta från att driva en tvist.
Kompetensen hos de rättsvårdande myndigheterna, måste höjas
avsevärt så att synskadade personer, speciellt äldre kvinnor, kan utöva
sin rättskapacitet.
FQ:s förslag till förändringar
Det behövs en översyn och utveckling av rättshjälpen för att säkerställa
den faktiska tillgången till rättsprocessen utifrån svensk lag.
18
Detta då merkostnaderna för kvinnor och män med
funktionsnedsättningar kan bli högre vid användning av kunniga
rättsteckentolkar, anpassad information, ledsagning och assistans.
Det är svårt att få information på ett anpassat sätt inom rättsystemet,
även om man specifikt efterfrågar detta. Detta måste förändras om
Sverige ska kunna leva upp till CRPD.
Rikspolisstyrelsen bör få i uppdrag att redovisa hur flickor, pojkar,
kvinnor och män med funktionsnedsättningar tas om hand inom
rättsprocessen när det gäller hur, var och av vem man förhörs.
Lämpliga förhörsmetoder för kvinnor, män, flickor och pojkar med olika
former av kommunikationsfunktionsnedsättningar måste tas fram om
Sverige ska leva upp till begreppet ”säker rättsstat.”
Rättsystemet borde utreda hur flickor, pojkar, kvinnor och män med olika
funktionsnedsättningar tas om hand under rättsprocessen när det gäller
bemötande inom försäkringsbranschen, domstol, polis och
åklagarväsende.
ARTIKEL 14. FRIHET OCH SÄKERHET FÖR DEN ENSKILDE
FQ:s reflektioner
Det är en rättsosäkerhet att konsekvent blanda män och kvinnor på
samma psykiatriska avdelning, ibland till och med på samma rum. Detta
då risk finns för sexuella övergrepp.
Offentligt material som publiceras av staten, regionen, landstinget eller
kommunen finns sällan på lättläst, i bildskrift, tal, punktskrift eller på
teckenspråk.
Konventioner, avtal, nya lagar och förordningar finns ofta inte
publicerade på ett tillgängligt sätt. Detta gäller även för ordningsregler,
skolreglementen, regler för hemtjänst och färdtjänst eller
ledsagarservice.
FQ:s förslag till förändringar
Bruket att blanda män och kvinnor på samma psykiatriska avdelning,
ibland på samma rum, måste förbjudas.
19
Offentligt material från staten, regionen, landstinget eller kommunen
måste finnas på lättläst, i bildskrift, tal, punktskrift eller på teckenspråk.
Konventioner, avtal, nya lagar och förordningar måste publiceras på ett
tillgängligt sätt, liksom kommunala eller landstingskommunala
ordningsregler, skolreglementen, regler för hemtjänst, färdtjänst, LSS
eller ledsagarservice.
ARTIKEL 15. RÄTT ATT INTE UTSÄTTAS FÖR TORTYR
ELLER GRYM, OMÄNSKLIG ELLER FÖRNEDRANDE
BEHANDLING ELLER BESTRAFFNING
FQ:s reflektioner
All form av direkt eller indirekt diskriminering av människor på grund av
etnicitet, religion, ålder, kön, sexuell läggning, funktionsnedsättning eller
könsöverskridande identitet m.m., är både förnedrande och kränkande
och kan av den drabbade upplevas som grym och omänsklig behandling.
Diskriminering på grund av ovan nämnda diskrimineringsgrunder är
detsamma som att försätta individen i ett tillstånd av försvarslöshet och
vanmakt.
Diskriminering av kvinnor och flickor med funktionsnedsättningar i
kombination med ovan angivna diskrimineringsgrunder förstärker
kränkningen. Detta framkommer med tydlighet i samband med Handu:s
undersökning om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar
(2007).
Sverige har inte gjort allt som står i dess makt för att undanröja alla
former av diskriminering, kränkande eller skymfande behandling. Få
ärenden går till domstol eftersom domstolarna ännu inte utarbetat praxis
i den nya diskrimineringslagen.
Det förefaller som att Sverige avser vänta med lagstiftning och
tillämpningar till dess att EU eventuellt kan enas om ett nytt
diskrimineringsdirektiv. Det arbete som pågår inom EU är svårt att
acceptera för många stater och dess verkningar tycks bli svagare än vad
folkrörelsen i Sverige hoppats på.
20
FQ:s förslag på förändringar
I Norge finns en särskild lag som förbjuder diskriminering av personer
med funktionsnedsättningar. Den norska diskrimineringslagen borde
vara en förebild för alla EU:s medlemsländer.
ARTIKEL 16. RÄTT ATT INTE UTSÄTTAS FÖR
UTNYTTJANDE, VÅLD ELLER ÖVERGREPP
FQ:s reflektioner
En rapport från Handu gällande mäns våld mot kvinnor med
funktionsnedsättningar (2007) visar att våld mot kvinnor med
funktionsnedsättningar är lika vanligt som våldet mot kvinnor i allmänhet.
Enligt vissa undersökningar utsätts kvinnor med funktionsnedsättningar
för mer våld; vissa studier anger att risken för dessa kvinnor att utsättas
för våld är dubbelt så stor som bland kvinnor utan funktionsnedsättningar
(Expertseminarium, Hälsa hos personer med funktionsnedsättning,
Folkhälsoinstitutet, 2008; Hälsa på lika villkor, Statens folkhälsoinstitut,
2009b). Kvinnor med funktionsnedsättningar upplever även mer
otrygghet och rädsla att utsättas för våld eller våldtäkt.
Undersökningar pekar även på att våldet mot kvinnor med
funktionsnedsättningar är markant underrapporterat. Enligt Handu har
bara en av fyra kvinnor med funktionsnedsättning som utsatts för sexuellt
ofredande gjort en anmälan. Kvinnor avstår från att rapportera eller
anmäla övergrepp då de ofta är beroende av förövaren och av
kommunens vårdbedömare. Andra skäl kan vara rädsla att förlora
vårdnaden om eventuella barn, förlora sin assistans eller bostad. (Mäns
våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar, Handu, 2007; Kerstin
Kristensson, Dubbelt utsatta damer? – en studie om mäns våld mot
kvinnor med funktionsnedsättning, magisteruppsats, 2010). Vad gäller
sexualbrott mot kvinnor med funktionsnedsättningar är kunskapen i
samhället bristfällig, vilket försvårar kvinnornas situation ytterligare.
En orsak till denna ökade utsatthet är att kvinnor med
funktionsnedsättningar exponeras för fler potentiella förövare eftersom
de ofta behöver hjälp i vardagen och därmed är mer beroende av
personer i sin omgivning. Potentiella förövare kan vara både män och
andra kvinnor. De kan finnas bland vård- hemtjänst-, sjukvårds- och
skolpersonal, men också bland assistenter, taxiförare, själavårdare,
anhöriga eller kvinnans partner. Dessa personer brukar vanligtvis inte
klassas som våldsförövare, men det är möjligt att ett sådant beteende
21
utlöses i kontakt med kvinnor med funktionsnedsättningar. (Mäns våld
mot kvinnor med funktionsnedsättningar, Handu, 2007). Detta bekräftas
av liknande undersökningar som företagits i Kanada, Australien och
England samt vissa delstater i USA.
Det är inte ovanligt att kvinnor med funktionsnedsättningar i utsatta
situationer negligeras inom vården. Samhällets stödåtgärder innebär ofta
nya situationer för dessa kvinnor och medför ibland att de utsätts för än
mer kränkande behandling genom att inte bli sedda, trodda eller tagna
på allvar. Större öppenhet och lyhördhet behövs därför inom vård och
socialtjänst för att kvinnor med funktionsnedsättningar ska förmås
berätta om sin situation och ta emot hjälp. Dessa kvinnors
livserfarenheter medför ibland att de har en annan referensram för vad
som är ett våldsamt beteende och frågor från personalen måste därför
formuleras på ett sätt som gör att kvinnorna kan känna igen sig. (Anna
Berglund, NCK Rapport 2010:04, Att fråga om våldsutsatthet som en del
av anamnesen, 2010).
De kvinnor som inte själva kan berätta om övergrepp och våld måste
uppmärksammas av socialtjänsten genom en särskild tillsynsmöjlighet.
Denna fråga anses dock känslig och enligt handläggare inom
socialtjänsten strida mot sekretesslagen.
Rättssäkerheten för dem som bor i särskilda boendeformer eller inom
äldreomsorgens boende, måste förstärkas och utvecklas om Sverige ska
kunna leva upp till skyddet av de mänskliga rättigheterna.
Sekretesslagen får inte användas som ursäkt för att slippa att anmäla
missförhållanden, något som har uppmärksammats det senaste året.
Kvinnojourerna i Sverige drivs som ideella föreningar och långt ifrån alla
kommuner har en kvinnojour. På grund av skyddsbehov är de platser en
kvinnojourslägenhet kan placeras på ofta begränsade, samtidigt som det
är viktigt för jouren att hyran är låg. Därför är många av landets
kvinnojourer inte tillgängliga för kvinnor med funktionsnedsättningar.
Jourerna får heller inga kommunala bostadsanpassningsbidrag för att
göra dem tillgängliga.
Det finns stora svårigheter för många kvinnor med
funktionsnedsättningar i fall där de behöver uppsöka en kvinnojour och
dessa inte finns i hemkommunen. I de flesta av landets kommuner får en
individ inte använda färdtjänsten utanför sin hemkommun och måste
ansöka om riksfärdtjänst ifall avståndet är mer än 3 mil. Det kan ta allt
från en vecka till en månad innan en sådan resa blir beviljad.
22
Kommunal färdtjänst kan i vissa kommuner bara användas då
kollektivtrafiken är igång. Under nätter eller helger finns där ingen
möjlighet att åka färdtjänst.
Om Socialtjänstlagen (SoL) till vissa delar kunde utformas på ett
liknande sätt som “Lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade” (LSS), så att kvinnor själva kan välja sina egna
assistenter, skulle kanske risken minska för att utsättas för våld.
Då den assistans som ibland ges personer med funktionsnedsättning
kan vara både intim och kroppsnära måste assistenten visa stor hänsyn
och respekt för individens integritet. Det är mycket viktigt att
assistansanordnarna (kommuner, kooperativ, företag) är observanta på
att negativa beroendeförhållanden inte utvecklas i en assistanssituation.
Detta kan exempelvis hända om kvinnor fastnar i ett negativt beroende
av familjemedlemmar.
Lex Sarah kan idag inte användas för att anmäla en annan boende som
begår övergrepp inom det särskilda boendet eller äldreboendet. Tyvärr
anmäler personalen i mycket få fall brott som begås av en boende mot
en annan.
Unga flickor tillhör en grupp som kan bli utnyttjade och utsatta på grund
av sin funktionsnedsättning. I en studie uppmärksammas att unga flickor
med utvecklingsstörning har förekommit i sammanhang där narkotika
brukas. Unga flickor med utvecklingsstörning eller med
bokstavsdiagnoser har även utsatts för våldtäkt eller andra sexuella
övergrepp i samband med att de följt en man hem från krogen. En del
unga kvinnor har även blivit utsatta i sin skolmiljö (Denise Malmberg &
Kerstin Färm, Dolda brottsoffer, 2008).
Unga kvinnors utsatthet bekräftas i Folkhälsoinstituts årliga nationella
folkhälsoenkät ”Hälsa på lika villkor” som visar att unga kvinnor med
funktionsnedsättningar i större utsträckning än kvinnor utan
funktionsnedsättning blivit utsatta för fysiskt våld under det senaste året
(Statens folkhälsoinstitut, 2009b).
FQ:s förslag till förändringar
Socialtjänsten borde ha en särskild tillsynsmöjlighet för kvinnor med
funktionsnedsättningar som misstänks ha utsatts för våld.
23
Frågan om våld och övergrepp mot flickor och kvinnor med
funktionsnedsättningar anses kunna strida mot sekretesslagen. En
sådan överordning av sekretesslagen måste bekämpas och den
enskildas bästa måste sättas i främsta rummet.
Om Socialtjänstlagen (SoL) till vissa delar kunde utformas på ett
liknande sätt som “Lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade” (LSS), så att kvinnor själva kan välja sina egna
assistenter, skulle kanske risken minska för att utsättas för våld.
Socialtjänsten måste arbeta mer metodiskt och parallellt med äldre- och
handikappomsorgsfrågorna för att uppmärksamma missförhållanden
som ligger inom socialtjänstens områden.
Lex Sarah borde kunna breddas för att inte bara omfatta personal inom
omsorgerna, utan också de boende.
Personal inom äldre- eller omsorgsboenden anmäler sällan övergrepp,
våldtäkter eller utpressningar mellan de boende. En plikt att anmäla om
missförhållanden misstänks borde förstärkas i Lex Sarah.
ARTIKEL 18. RÄTT TILL FRI RÖRLIGHET OCH TILL ETT
MEDBORGARSKAP
FQ:s reflektioner
Den fria rörligheten och den sociala tryggheten inskränks ofta för kvinnor
med funktionsnedsättningar på ett annat sätt än för män med
funktionsnedsättningar.
Kommunen eller landstinget, och i vissa fall migrationsdomstolen,
underlåter ibland att i sina bedömningar ta hänsyn till hur faktorer som
etnicitet, kön och funktionsnedsättning kan verka i kombination. Detta
begränsar de berörda kvinnornas fysiska och mentala rörlighet och de
ställs ofta utanför informations-, kunskaps- och samhällsgemenskapen.
Framför allt inverkar dessa förhållanden på kvinnans rätt att bestämma
över sitt eget liv.
Det finns åtskilliga rapporter från kvinnojourer, BRÅ och BOJ som visar
att kvinnor med invandrarbakgrund har en speciellt besvärlig situation då
det gäller rätten att självständigt få söka nytt medborgarskap,
24
att få bo var de vill, att välja livspartner etc. Detta problem accentueras
ytterligare om kvinnan har en funktionsnedsättning och hennes familj
anser det vara en plikt att ansvara för och fatta beslut åt flickor och
kvinnor med funktionsnedsättningar.
Det är inte bara kvinnor med invandrarbakgrund som kan ha svårt att få
välja bostadsort och boendeform - ett växande problem är fall där äldre
kvinnor med funktionsnedsättningar vill flytta närmare sina barn och den
mottagande kommunen vägrar att ta emot henne på grund av vårdbehov
man anser kostsamma.
FQ:s förslag till förändringar
Kommunen, landstinget, och i vissa fall migrationsdomstolen ska ta
hänsyn till hur etnicitet, kön och funktionsnedsättning kan verka i
kombination i sina bedömningar. Detta skulle säkerställa kvinnors
informations-, kunskaps- och samhällsgemenskap samt den individuella
kvinnans rätt att själv få bestämma över sitt eget liv.
Kvinnor med funktionsnedsättningar som även har invandrarbakgrund
bör få hjälp att göra sina egna val av boendeort.
Rätten till att själv få välja bostadsort och boendeform bör stärkas, i
synnerhet för äldre kvinnor med funktionsnedsättningar.
ARTIKEL 21. YTTRANDEFRIHET OCH ÅSIKTSFRIHET
SAMT TILLGÅNG TILL INFORMATION
FQ:s reflektioner
Det är väl känt att kvinnor med funktionsnedsättningar har svårare att få
tillgång till hjälpmedel än män med funktionsnedsättningar. Kvinnorna blir
ofta beviljade enklare och mindre avancerade hjälpmedel än män med
funktionsnedsättningar.
Regeringen hänvisar till andra instanser, inklusive Synskadades
Riksförbund (SRF), i fall där en person efterfrågar offentligt material på
ett tillgängligt media. Det finns samtidigt ett stort antal utredningar och
undersökningar som visar att tillgängligheten till offentligt material är
nästan obefintlig för vissa funktionshindrade. Ingen vill bära kostnaderna
för detta trots att riksdagen fattat beslut om ansvars- och
finansieringsprincipen för decennier sedan.
25
Kvinnor med kommunikationsfunktionsnedsättningar får sällan tillgång till
offentlig information på anpassat sätt, i synnerhet inte information som
rör sexuell och reproduktiv hälsa.
Fortfarande kan synskadade och dövblinda kvinnor, män, flickor och
pojkar inte utan komplikationer läsa och skriva ut PDF-filer på ett
anpassat sätt. Andra tekniska problem är att de så kallade sociala
medierna i många fall är otillgängliga och att dagens teknik ännu inte
möjliggör e-diskussioner för synskadade.
Många landsting beviljar inte syntekniska hjälpmedel som skulle kunna
underlätta informationsspridning och kommunikation för
funktionshindrade personer. Orsaken anges vara brist på resurser.
FQ:s förslag till förändringar
Offentliga myndigheter måste sluta hänvisa till ideella organisationer i fall
där någon efterfrågar anpassat material som publicerats av myndigheten
i fråga.
Kvinnor med kommunikationsfunktionsnedsättningar ska ges rätt till
offentlig information på anpassat sätt, bland annat information som rör
sexuell och reproduktiv hälsa.
ARTIKEL 23. RESPEKT FÖR HEM OCH FAMILJ
FQ:s reflektioner
Rätten till ett familjeliv berör kvinnor med funktionsnedsättningar på ett
annat sätt än män i samma situation. Dessa får ett bättre stöd än kvinnor
i många kommuner.
Socialtjänsten kan fortfarande neka en familj där ena parten lever med
en funktionsnedsättning att adoptera ett barn. Den
statliga adoptionsmyndigheten är den helt avgörande instansen som ofta
följer den kommunala sociala utredningens rekommendation.
Stödet till barnfamiljer där ena eller båda föräldrarna har en
funktionsnedsättning, brister betydligt och socialtjänsten lever inte upp till
artikelns krav i många av landets kommuner.
26
Trots att många människor med funktionsnedsättningar har fler kontakter
med hälso- och sjukvården än den genomsnittliga befolkningen, är det
sällan deras sociala behov tas upp. Ännu ovanligare är det att frågor om
sexualitet och reproduktiv hälsa behandlas.
Funktionsnedsättning och sexualitet samverkar på ett negativt sätt för
individer med funktionsnedsättningar, då de tenderar att betraktas som
könlösa, icke fullvärdiga män eller kvinnor (Julia Bahner,
Funktionshindrad sexualitet? - en kvalitativ studie om personer med
fysisk funktionsnedsättning och sexualitetsfrågor i vardagen med
personlig assistans, 2010).
FQ:s förslag till förändringar
Kvinnor med funktionsnedsättningar ska själva få bestämma om, när,
med vem och på vilka villkor hon vill bilda familj. Socialtjänsten ska
säkerställa att anklagelser eller hot om minskad beviljning av hjälp inte
riktas mot dessa kvinnor om de skaffar barn.
Det ska inte förekomma att socialtjänsten hänvisar till äktenskapsbalkens
bestämmelser om makars skyldighet att hjälpa varandra för att
därigenom dra sig undan skyldigheten att förse individen med
ledsagning, läs- och skrivhjälp och assistans.
ARTIKEL 24. UTBILDNING
FQ:s reflektioner
Det finns många rapporter och undersökningar som visar att Sverige
bryter mot CRPD vad gäller att erbjuda utbildning på jämlika och
jämställda villkor till elever eller arbetssökande med
funktionsnedsättningar.
Möjligheter till utbildning är i vissa fall begränsade för flickor med
funktionsnedsättningar, detta då den skola hon väljer att gå inte alltid är
anpassad för hennes funktionsnedsättning. Om hon behöver assistans,
ledsagning, färdtjänst eller anpassat läromedelsmaterial kan hon komma
i konflikt med kommunens ekonomiska resurser. Den nyligen antagna
skollagen medger även att privatskolor utestänger elever med
funktionsnedsättningar om det kan antas att kostnaderna blir för höga.
27
Nyligen nekades en synskadad ung kvinna med ledarhund att läsa musik
i en musikskola i Uppsala. Skolan valde att ställa eventuella allergier hos
en ännu inte identifierad elev mot den synskadade kvinnans intressen av
att utbilda sig i ämnet. Därmed nekades hon utbildning.
Andra problem är lärares attityder och studiestödssystem som brister
vad gäller flickor och pojkars rätt till grundutbildning och vidareutbildning.
Studiestödssystemet tar inte hänsyn till att studietiden kan bli längre och
att kostnaderna kan bli högre för studenter med funktionsnedsättningar.
Skolverket och liknande myndigheter har i 40 år fört statistik över
kunskapsinhämtning ur ett könsperspektiv och har under alla dessa år
kunnat konstatera att flickor presterar bättre i skolan än pojkar. Detta
förhållande torde också avspegla sig hos elever med
funktionsnedsättningar.
Vi vet också från Handu:s undersökning om mäns våld mot kvinnor med
funktionsnedsättningar (2007) att kvinnor med funktionsnedsättningar
har en högre utbildning än motsvarande grupper av män. Det
framkommer dock också att kvinnorna i Handu:s undersökning har en
betydligt sämre ekonomi än kvinnor generellt och vi vet också att dessa
kvinnor har betydligt sämre ekonomi än män med
funktionsnedsättningar. Trots dessa kunskaper har Sverige inte förmått
att ta hand om sin kunskapsreserv genom att nyttja kunskaperna hos
kvinnor med funktionsnedsättningar i det reguljära utbildningssystemet
och på arbetsmarknaden. I arbetslivet råder fortfarande ojämställda
förhållanden och kvinnor betalas fortfarande inte jämförbara löner med
män.
FQ:s förslag till förändringar
Tillgången till och stödet för kvinnor med funktionsnedsättningar i
utbildningssystemet ska belysas utifrån kommunernas besparingskrav.
ARTIKEL 25. HÄLSA
FQ:s reflektioner
Eftersom samhället i grunden bygger på könsskillnader och präglas av
ojämlika förhållanden mellan könen är det inte förvånande att kvinnor
med funktionsnedsättningar inte får samma tillgång till samhällets
tjänster som män med funktionsnedsättningar.
28
Det gäller till exempel att bli beviljad LSS, färdtjänst, hemtjänst,
avancerad rehabilitering, dyrare mediciner, dyrare hjälpmedel etc.
Kvinnor drabbas oftare av kvalitetsbrister och problem inom vården. Det
finns otillräcklig kunskap om de sjukdomstillstånd som ofta drabbar
kvinnor, till exempel smärta. Ett annat problematiskt område är
läkemedelsbehandling där kvinnor oftare än män drabbas av besvär och
rapporterar fler biverkningar. En förklaring till detta är att kvinnor i
genomsnitt ordineras fler läkemedel än män. Det finns också
omotiverade skillnader mellan könen när det gäller utredning och
behandling vid olika sjukdomar. Som exempel kan nämnas att kvinnor
har sämre tillgång till dialys vid bristande njurfunktion, remiss till
operationer vid knäledsartros och höftledsartros, operation av gråstarr,
ljusbehandling vid psoriasis och eksem samt vård på särskild
strokeenhet. Kvinnor kan också få betala mer för sin vård än män
((O)jämställdhet i hälsa och vård, Goldina Smirtwaite, 2007).
Enligt rapporter från Handu och Folkhälsoinstitutet har kvinnor med
medicinska funktionsnedsättningar svårare att få tillgäng till avancerad
hälso- och sjukvård än motsvarande grupper bland kvinnor och män
generellt. De ordineras billigare mediciner och får inte samma tillgång till
hjälpmedel och rehabilitering (Onödig ohälsa, Hälsoläget för personer
med funktionsnedsättning, Statens folkhälsoinstitut, 2008;
Levnadsnivåundersökning, Handu, 2005) Kvinnoorganisationerna har
även i sin senaste parallellrapport till CEDAW-kommittén behandlat
frågan om kvinnor med funktionsnedsättningar och deras tillgång till
hälso- och sjukvård och där funnit att det finns allvarliga brister. Sveriges
kommuner och landsting har även kommit till samma slutsatser
((O)jämställdhet i hälsa och vård – en genusmedicinsk kunskapsöversikt,
2007).
Folkhälsoupplysningen vänder sig inte till personer med
funktionsnedsättningar, trots att många personer med
funktionsnedsättningar, speciellt kvinnor, mår mycket dåligt. Enligt
Statens folkhälsoinstitut är det tio gånger vanligare med ohälsa bland
människor med funktionsnedsättningar än hos övriga befolkningen.
Kvinnor med funktionsnedsättningar har också generellt sämre hälsa än
män med funktionsnedsättningar (Onödig ohälsa, Hälsoläget för
personer med funktionsnedsättningar, Statens folkhälsoinstitut, 2008).
Kvinnor med funktionsnedsättningar konsumerar mer medicin än
motsvarande befolkningsgrupper, har oftare sömnbesvär, motionerar och
rör sig mindre, äter sämre, har sämre ekonomi, saknar arbete eller
meningsfull sysselsättning, har sämre sociala relationer, går i högre grad
29
än övriga i självmordstankar eller har till och med försökt att ta sina liv
(Mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar, Handu, 2007;
Levnadsnivåundersökning, Handu, 2005).
Studier visar även att fetma är mycket vanligt bland kvinnor med
funktionsnedsättningar och att fler kvinnor än män röker dagligen.
Riskabla spelvanor är även vanligare bland kvinnor med sjukersättning
eller sjuk- och aktivitetsersättning än bland yrkesarbetande kvinnor.
Kvinnor med funktionsnedsättning lider oftare av svår värk än män med
funktionsnedsättning, 68 % respektive 53 %. Svåra besvär av trötthet är
också vanligare bland kvinnor med rörelsenedsättning (A 2010:13,
Levnadsvanor Lägesrapport, Statens folkhälsoinstitut, 2010).
Tillgängligheten inom hälso- och sjukvården är begränsad. Inte alla
vårdcentraler och sjukhus har tillgängliga vårdenheter. Detta gäller även
hos många privatpraktiserande vårdinrättningar, inte minst
gynekologiska mottagningar. Det är oftare regel än undantag att en
kvinna med rörelsehinder inte kan komma upp i en gynekologstol, eller få
sina bröst undersökta genom den obligatoriska mammografin.
Förlossningsrum har inte utformats så att kvinnor med rörelsehinder kan
föda barn på samma villkor som andra kvinnor (Expertseminarium, Hälsa
hos personer med funktionsnedsättningar, Folkhälsoinstitutet, 2008).
Landstingen, som upphandlar hälso- och sjukvård, har sällan vägt in
frågan om tillgänglighet, inte ens då det gäller hälsoundersökningar.
Kvinnor med funktionsnedsättningar som söker hjälp inom hälso- och
sjukvården i frågor som rör sexualitet kan bemötas av osäkerhet och
tabuföreställningar från personalens sida. Det är underförstått att
kvinnor, och för all del män, med funktionsnedsättningar inte har sexuella
behov eller intressen.
Enligt en studie om funktionshinder och sexualitet uppfattade flera
individer att de avsexualiserades på grund av sin funktionsnedsättning.
Ett annat problem var att okunskap och fördomar hos allmänheten
påverkade synen på föräldraskap och bidrog till uppfattningen att
människor med funktionsnedsättningar skulle vara oförmögna till
föräldraskap. Studien visade också att det bland professionella saknades
individuella lösningar för varje enskild persons sexuella behov (Julia
Bahner, Funktionshindrad sexualitet? - en kvalitativ studie om personer
med fysisk funktionsnedsättning och sexualitetsfrågor i vardagen med
personlig assistans, 2010).
30
Den information om sexuell och reproduktiv hälsa som ges till
allmänheten är inte utformad i format som är tillgängliga för döva,
synskadade eller dövblinda kvinnor och flickor.
Elektrochocker och lobotomi förekommer fortfarande inom vissa
landsting. Lobotomi är förbjudet i Sverige, men Socialstyrelsen ger flest
dispenser för lobotomioperationer av alla länder i Norden. Elchocker är
plågsamma och det har ej kunnat bevisas att de gör nytta. Trots detta
fortsätter landstingen att genomföra sådana behandlingar på personer
med vissa psykiatriska diagnoser. Dessa behandlingar genomförs främst
på kvinnor, som statistiskt sett har sämre psykisk hälsa än män.
Ätstörningar, som kan leda till allvarliga fysiska och psykiska
konsekvenser och död, är vanligare bland unga kvinnor. Vi anser att
dessa störningar inte alltid tas på allvar, särskilt inte i början av
sjukdomstillståndet. Kvinnor med funktionsnedsättningar drabbas även
de av ätstörningar men detta faktum har knappt uppmärksammats,
varken inom vården eller inom media. Vi anser att hälso- och sjukvården
tenderar att betrakta en funktionsnedsättning eller problematik i taget
utan att beakta hur dessa kan samverka.
Flera andra undersökningar (bland annat Handu:s) visar också att
kvinnor med grav synskada har en betydligt sämre hälsa än kvinnor i
allmänhet; de äter lugnande mediciner i högre grad, går i
självmordstankar, har sämre ekonomi och låg sysselsättningsgrad.
Samtidigt har de även bättre utbildning än genomsnittet.
En studie som gjorts för åren 2002-2007 visar att kvinnor med
dövblindhet, främst äldre, har en försämrad livskvalitet och ökad
dödlighet. Dövblindhet innebär stora aktivitetsbegränsningar och ännu
större delaktighetsbegränsningar. I studien granskades patientjournaler
inom ögon- och synsjukvården för nio kvinnliga patienter med
dövblindhet (Usher syndrom) under en tjugoårsperiod. Trots ett stort
antal resurser, i genomsnitt nio åtgärder per kvinna och år, fanns inga
undersökningar om hur kvinnorna genomförde aktiviteter i sin egen miljö.
Nästan inga åtgärder berörde kvinnornas psykosociala hälsa (Kerstin
Möller, Impact on participation and service for persons with
deafblindness, 2008).
Tandvården har blivit betydligt dyrare de senaste åren utan att
tillgängligheten för den skull har ökat. Många kliniker är helt otillgängliga
för personer med funktionsnedsättningar. De märkbara prishöjningarna
gör att kvinnor ofta avstår från nödvändiga behandlingar.
31
Ohälsan hos personer med psykiska besvär har fördubblats, i vissa fall
till och med tredubblats, sedan 1980-talet, särskilt bland unga kvinnor.
Det finns ett starkt samband mellan psykisk ohälsa, våldsutsatthet och
sjukskrivning, visar forskning med fokus på hur våld uppmärksammas i
sjukskrivning och rehabilitering av kvinnor (Källa: 2011-07,
[email protected]).
Regeringens folkhälsopolitik kan ses som statens ansvarstagande för
hälsan hos befolkningen. I regeringens Folkhälsoproposition (Prop/
2007/08:110) redogörs för den psykiska ohälsans fördelning mellan
kvinnor och män samt redogörs för andra aspekter som klass, etnicitet
och sexualitet. Det saknas dock en problematisering av varför
fördelningen ser ut som den gör och vilka åtgärder regeringen har för
avsikt att genomföra i frågan (Folkhälsa för kvinnor - En feministisk
granskning av folkhälsopolitiken, Sveriges Kvinnolobby, 2011).
Regeringen har antagit jämställdhetsintegrering som strategi för att
uppnå de jämställdhetspolitiska målen och därmed ska alla förslag och
beslut inom alla politikområden analyseras utifrån ett
jämställdhetsperspektiv. Vi saknar en skrivning om kön som behandlar
området hälsa och funktionsnedsättningar (artikel 25 i Sveriges första
rapport till FN:s kommitté för konventionen om rättigheter för personer
med funktionsnedsättning).
FQ:s förslag till förändringar
Utbildning inom hälso- och sjukvård gällande genus, jämställdhet och
funktionshinder är nödvändig för att komma till rätta med det faktum att
kvinnor med funktionsnedsättningar missgynnas inom hälso- och
sjukvården.
Tandvården har blivit betydligt dyrare de senaste sex åren, vilket lett till
att många kvinnor med funktionsnedsättningar avstått från nödvändiga
behandlingar. Pris och tillgänglighet till tandläkare måste åtgärdas.
Psykvården och möjligheterna till terapi måste utökas för att motsvara
den ökade ohälsan hos personer med psykiska funktionsnedsättningar.
Vi vill betona vikten av att kön och ålder betraktas ur ett rättighets- och
patientsäkerhetsperspektiv inom vården.
32
Folkhälsopolitiken ska jämställdhetsintegreras och ett
funktionshinderperspektiv inarbetas.
ARTIKEL 26. HABILITERING OCH REHABILITERING
FQ:s reflektioner
Kvinnor och män med funktionsnedsättningar har ofta olika
förutsättningar i samhället och har också olika behov och intressen,
precis som alla andra människor. Även inom habiliterings- och
rehabiliteringsområdet ser vi ojämställda villkor mellan kvinnor och män,
ett faktum som styrks av forskning (Sveriges första rapport till FN:s
kommitté för konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättningar, 2011).
Om varje landsting skulle satsa på en livslång habilitering eller
rehabilitering där varje ny livssituation fick sin egen träning och sitt
speciella program, skulle livskvaliteten hos berörda individer öka för,
framförallt bland kvinnor. Detta är inte fallet idag; inget landsting erbjuder
en livslång rehabilitering och rehabiliteringstanken är dåligt utvecklad.
Barnhabiliteringen är genusneutral och tar inte tillvara flickors behov och
intressen. Äldre kvinnors behov och intressen gör överhuvudtaget inte
avtryck i rehabiliteringen.
Funktionshinderrörelsen har lagt fram förslag på hur man skulle kunna
utveckla en yrkesinriktad rehabilitering och en social rehabilitering vilka
behövs när någon hastigt förlorat en funktion. Staten har visat sig
ointresserad av de olika förslag som lagts fram och det är frestande att
anta att statens företrädare anser att en strukturerad och framåtsyftande
rehabilitering kan komma att kosta mycket pengar. Den sammanlagda
konstaden för åtgärder riktade till kvinnor med funktionsnedsättningar
skulle dock minska om det fanns vettiga och långsiktiga
rehabiliteringsplaner.
Flera studier visar att kvinnor får rehabiliteringspenning under kortare
period än män. Kvinnor missgynnas även när det gäller
handikappersättning, då färre antal kvinnor får handikappersättning
beviljat samtidigt som det är vanligare att män beviljas ersättningens
högsta belopp. Kvinnor känner sig även oftare dåligt bemötta än män.
Bemötande är en faktor som påverkar självkänslan och har samband
med återgång i arbete. Kvinnor missgynnas även i jämförelse med män
vad gäller ny teknologi (Goldina Smirtwaite, (O)jämställdhet i hälsa och
vård, en genusmedicinsk kunskapsöversikt, 2007).
33
FQ:s förslag till förändringar
Skrivningar måste inarbetas i regeringens nya strategi för
funktionshinderpolitiken, 2012-2016 vad gäller området habilitering och
rehabilitering. Det är av stor betydelse att staten lägger vikt vid en god
rehabilitering och betonar dess betydelse för den enskilde.
ARTIKEL 27. ARBETE OCH SYSSELSÄTTNING
FQ:s reflektioner
Lönebildningen och löneskillnaden mellan kvinnors och mäns löner har
varit uppe för granskning i ESK, UPR och CEDAW. Sverige har i
samtliga fall fått ta emot kritik från övervakningskommittéerna för
respektive konvention angående löneskillnaden mellan kvinnor och män i
Sverige.
Löneskillnaden mellan kvinnor och män med funktionsnedsättningar är
lika påtaglig, vilket tydligt framkommer i ett flertal rapporter. Handu:s
levnadsnivåundersökningar (2005) samt Handu:s undersökning om
mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar (2007) tar också upp
dessa skillnader i sina rapporter.
Kvinnor med funktionsnedsättningar har lägre inkomster och sämre
hälsa än män i samma situation. I de fall där de faktiskt har ett arbete,
arbetar dessa kvinnor deltid i betydligt högre grad än män med
funktionsnedsättningar. Detta leder till att många kvinnor med
funktionsnedsättningar lever under mycket knappa förhållanden.
Regeringens politik för arbetslinjen och gränser för hur länge man kan få
ersättning i samband med arbetslöshet har i samverkan med
försäkringskassans ändrade regler för ersättning från sjukförsäkringen
samt rätten till assistans, slagit hårt mot gruppen med
funktionsnedsättningar. Denna grupp har ofta hamnat mellan de olika
systemen. Kvinnor, som hela tiden har haft ett sämre utgångsläge,
drabbas extra hårt.
Arbetsförmedlingen kan avfärda en individ med motivering att den är
alltför sjuk för att arbeta och behöver därmed inte vidta några
arbetsinriktade åtgärder. Likaså finns då inte heller möjligheter till någon
form av utbildning eller rehabilitering.
34
Försäkringskassan kan samtidigt neka samma person rätten till
sjukersättning eller andra socialförsäkringar och hänvisa den sjuka till
socialtjänsten. Samsyn mellan de två myndigheterna existerar inte.
Det finns många uppgifter om att försäkringskassan nu helt och hållet
drar in assistansersättningen för en stor grupp människor som tidigare
beviljats ersättning. Nya hårdare regler för hur omfattande
funktionsnedsättningarna ska vara slår ut rätten för många. Ett talande
exempel är hur individer som tidigare beviljats dygnet-runt-assistans
plötsligt kan nekas ny assistansersättning. Vi anser det givet att detta
förfarande inte underlättar inträde på arbetsmarknaden.
Kvinnor med funktionsnedsättningar, särskilt kvinnor med
synnedsättningar, har klart svårast att få och behålla ett arbete. En stor
anledning till detta är diskriminerande attityder från arbetsgivare och
arbetsförmedlande personal. Bristande insatser från samhällets sida
minskar således möjligheterna att få ett arbete och egen försörjning.
Skulden för arbetslösheten tenderar att läggas på individen själv, i stället
för att lämpliga arbetstillfällen och lämpliga arbetsmiljöer skapas.
Kvinnor har i många fall färre aktiva år på arbetsmarknaden än män med
funktionsnedsättningar. Detta gör att de sällan har tillgång till
arbetslöshetsersättning när de ställer sig till arbetsmarknadens
förfogande. Detta kan även ibland bero på att kvinnan inte haft råd att
betala avgifter till arbetslöshetskassan.
De senaste årens arbetsmarknadspolitik som kräver att en arbetslös
individ ska söka arbete över hela landet slår hårt mot kvinnor med
funktionsnedsättningar. De nya reglerna tvingar människor att flytta och
därmed ompröva bland annat bostadsbidrag, assistansbehov,
färdtjänsttillstånd och möjligheter till hemtjänst. Har kvinnan dessutom
familj och barn blir dessa arbetsmarknadsregler nästan omöjliga att
efterfölja.
Till detta ska läggas att det är komplicerat att hitta anpassade och
tillgängliga bostäder just på den plats där ett eventuellt arbete kan finnas.
Vissa kommuner kan vägra att ta emot en person med
funktionsnedsättning på grund av farhågor att individen kan komma att
kosta kommunen för mycket.
I regeringens rapport till övervakningskommittén för CRPD konstateras
att kvinnor får mindre stöd än män vad gäller anställning.
35
Även i de delar av CEDAW som behandlar arbetsmarknad och arbetsliv
konstateras att det finns skillnader mellan kvinnor och män med
funktionsnedsättning (artikel 27 i Sveriges första rapport till FN:s
kommitté för konventionen om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning, 2011; artikel 11, under punkt 251, 252 och 295 i
den svenska regeringens sjätte och sjunde periodiska rapport till
CEDAW-kommittén om åtgärder för genomförande av konventionen om
avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, 2006).
FQ:s förslag till förändringar
Åtgärder måste vidtas i enlighet med konventionens ambitioner för att
även kvinnor med funktionsnedsättningar ska kunna försörja sig själva.
De svenska sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna måste också
anpassas så att dessa realistiskt kan användas av personer med
funktionsnedsättningar.
Kvinnor med funktionsnedsättningar har en betydligt sämre ekonomi än
män i motsvarande situation samt även jämfört med kvinnor utan
funktionsnedsättningar. Deras ekonomiska situation måste
uppmärksammas.
ARTIKEL 28. TILLFREDSSTÄLLANDE
LEVNADSSTANDARD OCH SOCIAL TRYGGHET
FQ:s reflektioner
Det händer alltför ofta att kvinnor med funktionsnedsättningar nekas
färdtjänst, hemtjänst och stöd och service (LSS) av socialtjänsten. Detta
då tjänstemän anser att kvinnan har anhöriga som kan ge henne service
eller att hon inte behöver insatsen. Behovsbedömningen utgår helt från
tjänstemannens egen bedömning och några allmänna riktlinjer för
besluten finns sällan. Motiveringen från tjänstemannen kan vara att
anhöriga bör ta ett större ansvar och i många fall tas ingen hänsyn till
den enskilda kvinnans egen vilja, behov och önskningar.
Vissa kommuner vägrar att ta emot en inflyttad person om hon eller han
har en omfattande funktionsnedsättning som kräver resurser av
kommunen, vilket strider mot rätten till fri rörlighet.
36
Kvinnor med funktionsnedsättningar är ofta beroende av bidrag från
kommunen. Reglerna för dessa bidrag medför att hon i praktiken inte får
äga något, inte ens sin egen anpassade bostad. Detta faktum skall
ställas mot problemet med det kraftigt minskade antalet hyresrätter.
Man vet att kvinnor pensionssparar mer än män, men att summorna de
lägger undan är mindre. Kvinnor tar även ofta försäkringar för sina barn
och underlåter att se till sitt eget välbefinnande. Kvinnor får också lägre
utbetalningar från sina pensionsförsäkringar därför att de förvänts leva
längre.
Handikappersättningens syfte har sedan dess införande varit att
kompensera de merutgifter individen har för sin funktionsnedsättning.
När en person fyller 65 år dras oftast den så kallade
”handikappersättningen” in eller minskas väsentligt. Orsaken sägs vara
att det inte är möjligt att få ersättning från två instanser samtidigt
(Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten) och att de ekonomiska
behoven minskar vid 65 års ålder. Detta anses gälla även om man haft
sin funktionsnedsättning sedan tidiga år i livet.
I regeringens rapport till övervakningskommittén för CRPD konstateras
att kvinnor med ett rörelsehindrat barn delvis avstår från förvärvsarbete
för att arbeta i hemmet, oavsett om de beviljats vårdbidrag eller inte.
Kvinnor med funktionsnedsättningar och nedsatt arbetsförmåga deltar
även på arbetsmarknaden i mindre utsträckning än män. Samtidigt
konstateras att kvinnor med rörelsehinder har sämre hälsa än män med
rörelsehinder (artikel 28 i Sveriges första rapport till FN:s kommitté för
konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar,
2011).
Många kvinnor med funktionsnedsättningar är ekonomiskt beroende av
en man, vilket kan göra det svårt att ta sig ur en relation. De är också
mer exponerade för män som de är i behov av hjälp från, vilket gör dem
mer utsatta än kvinnor utan funktionsnedsättningar (Onödig ohälsa,
Hälsoläget för personer med funktionsnedsättning, Statens
folkhälsoinstitut, 2008).
FQ:s förslag till förändringar
Rätten till fri rörlighet måste utredas i förhållande till fall där kommuner
vägrar att ta emot en inflyttande person om hon eller han har en
omfattande funktionsnedsättning som kräver resurser av kommunen.
37
Det är dags att ompröva ifall det är Pensionsmyndigheten eller
Försäkringskassan som ska ansvara för handikappersättningen.
Den utsatta ekonomiska situation många kvinnor med
funktionsnedsättningar lever i bör uppmärksammas.
ARTIKEL 29. DELTAGANDE I DET POLITISKA OCH
OFFENTLIGA LIVET
FQ:s reflektioner
Artikel 9 om tillgänglighet framhåller att brister i tillgängligheten snarast
måste åtgärdas. Detta är en förutsättning för att leva upp till artikel 29 i
konventionen. Enligt artikel 29, paragraf b om delaktighet i det politiska
och offentliga livet, ska staterna aktivt främja en miljö som medger att
kvinnor och män med funktionsnedsättningar effektivt kan sköta
offentliga uppdrag.
Försäkringskassans regler för sjukersättning (Vägledning 2004:9 version
6, för hur sjuk- och aktivitetsersättning får beviljas) medför att den som är
beviljad tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning saknar rätt
att engagera sig i ideellt arbete och riskerar förlora sin försörjning i fall så
görs. Dessa regler måste ändras om Sverige ska kunna sägas leva upp
till artikel 29 med flera artiklar i CRPD.
Regeringen har förklarat att kostnader för att göra samhället helt
tillgängligt för personer med funktionsnedsättningar skulle bli alltför höga.
Statskontoret har på regeringens uppdrag kommit fram till att en sådan
reform kan kosta mer än 200 miljarder kr – en kostnad som inte anses
rimlig. Enligt andra utredare skulle ökad tillgänglighet i längden utgöra en
vinst för samhället, då personer med funktionsnedsättningar i högre
utsträckning skulle kunna klara sig på egen hand.
Det är i dag inte möjligt för kvinnor och män med
kommunikationsfunktionsnedsättningar att erhålla stöd för att utnyttja sin
rätt till personval med bibehållen valhemlighet. Valsystemet är utformat
på så sätt att personer med sådana funktionsnedsättningar måste be om
hjälp att tolka valsedlarna. I många fall behövs också hjälp för att kunna
nyttja rätten att kryssa en viss kandidat, då inga andra tecken eller
anteckningar får göras på valsedeln. För att hjälp skall ges måste detta
framgå i individens vårdbedömning. Framgår inte detta måste hjälp
istället fås från anhöriga eller det parti man ämnar rösta på.
38
Ett alternativ skulle vara att be valförrättaren om hjälp, men vi ställer oss
tveksamma till att kvinnor med funktionsnedsättningar har förtroende för
helt främmande människor.
Kvinnor och män med funktionsnedsättningar tycks vara minst lika
partipolitiskt intresserade som övriga personer, men tycks ha svårare att
delta aktivt i politiskt arbete. Den största anledningen verkar vara brist på
tillgänglig information på anpassat media eller möjligheter att resa till
sammankomster.
Reglerna för färdtjänst varierar över landet och i vissa kommuner görs
begränsningar i antalet resor och tider på dygnet som de kan göras. Detta
har komplicerat möjligheten för kvinnor och män med
funktionsnedsättningar som är beroende av färdtjänst för att utöva
förtroendeuppdrag. Viss statistik pekar samtidigt på att kvinnor har
svårare än män att få färdtjänsttillstånd och att kvinnors tillstånd ofta är
tidsbegränsade till skillnad från mäns.
Det förekommer att partier mer eller mindre tydligt uttrycker att en person
med en synlig funktionsnedsättning brister i trovärdighet gentemot
väljarna. Det är en allmän uppfattning att en funktionsnedsättning visar
på oförmåga och svaghet samtidigt som man inom politiken vill visa upp
handlingskraftiga och viljestarka politiker. Många partier anser därför inte
att kvinnor och män med funktionsnedsättningar har förmåga att framföra
politiska budskap till allmänheten på ett tillräckligt kraftfullt sätt. Det
händer också att kvinnor och män med funktionsnedsättningar får höra
att de inte ser representativa ut och kan verka avstötande för partiets
väljare.
FQ:s förslag till förändringar
Försäkringskassans regler (Vägledning 2004:9 version 6, för hur sjukoch aktivitetsersättning får beviljas) medför att den som är beviljad tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukersättning, saknar rätt att
engagera sig i ideellt arbete och riskerar förlora sin försörjning. Dessa
regler måste ändras om Sverige ska kunna leva upp till artikel 29 med
flera artiklar i CRPD.
Rätten att fritt rösta i hemliga val är en grundläggande demokratisk
rättighet. Det är ren diskriminering att somliga kvinnor och män med
funktionssnedsättningar inte kan utöva den möjligheten på samma sätt
som andra. Denna ojämlikhet måste snarast åtgärdas, i synnerhet då
utökad möjlighet till personval diskuteras.
39
En kraftfull attitydförändring måste ske hos allmänheten då politiska
partier inte tror att kvinnor och män med funktionsnedsättningar har
förmågan att framföra politiska budskap på ett tillräckligt kraftfullt sätt.
ARTIKEL 30. DELTAGANDE I KULTURLIV, REKREATION,
FRITIDSVERKSAMHET OCH IDROTT
FQ:s reflektioner
På grund av de regler som gäller inom färdtjänsten är det svårt för
många individer med funktionsnedsättningar, särskilt kvinnor, att ta sig till
kulturaktiviteter (om dessa överhuvudtaget är anpassade),
idrottsaktiviteter och fritidsverksamheter. Det är mycket svårt att få extra
tilldelning av färdtjänstresor för de två senare ändamålen om man inte är
elitidrottare.
Vad gäller tillgång till kulturliv, rekreation och fritidsverksamhet,
sammanhänger detta med tillgängligheten (artikel 9) och behandlas där.
Idrott är starkt förknippat med stereotypa manliga ideal som exempelvis
dominans och aggression. Detta gäller även inom handikappidrott där
främst män med funktionsnedsättningar får vara hjältar i allmänhetens
ögon, i stället för att betraktas som vård- och omsorgsberoende. Kvinnor
med funktionsnedsättning har ofta svårt att identifiera sig med de
manliga idrottshjältarna och ges ofta mindre uppmärksamhet, stöd och
uppmuntran.
Inom handikappidrotten har kvinnor heller inte samma möjligheter att
etablera sig som proffsidrottare och får betydligt mindre medial
uppmärksamhet än män. Det stora fokus på den manliga kroppen som
råder inom idrotten får som konsekvens att manliga idrottare beviljas mer
sponsorpengar än kvinnliga, vilket medför att de kan utöva sin sport på
elitnivå. Kvinnornas svagare ställning förklaras med att de är i minoritet
inom idrotten och att den funktionshindrade kvinnliga kroppen inte
motsvarar ideal förknippade med hälsa, ungdomlighet, sensualism och
sexuell attraktion. Det är exempelvis inte lika vanligt att sexistiska
kommentarer riktas till kvinnliga idrottare med funktionsnedsättning som
till dem utan, vilket kan ha sin förklaring i att kvinnor med
funktionsnedsättningar ses som asexuella och icke estetiska (Kim
Wickman, Genus och funktionshinder - några nedslag i forskningen kring
handikappidrott, Umeå, 2007).
40
Statistik från Folkhälsoinstitutet visar att andelen kvinnor med
funktionsnedsättningar som utövar 30 minuter fysisk aktivitet per dag är
lägre än andelen män (A 2010:13, Levnadsvanor Lägesrapport, Statens
folkhälsoinstitut, 2010). Samtidigt konstaterar Folkhälsoinstitutet att det
behövs mer forskning om vilka åtgärder som behöver vidtas för att öka
den fysiska aktiviteten och förbättra den personliga hälsan för personer
med funktionsnedsättningar i den byggda miljön (Funktionsnedsättning,
fysisk aktivitet och byggd miljö R 2011:05, 2011).
FQ:s förslag till förändringar
De regler som gäller för färdtjänst måste uppmärksammas och ses över,
då de försvårar tillgången till fritids- och kulturliv för individer med
funktionsnedsättningar.
Ett aktivt arbete för att förändra synen på mäns och kvinnors kroppar
måste startas. Detta för att öka acceptansen för kvinnor med
funktionsnedsättningar vars kroppar ibland inte överensstämmer med
gängse uppfattning om hur en stark, frisk, god och vältränad kropp ska
se ut.
ARTIKEL 31. INSAMLING AV STATISTIK OCH
INFORMATION
FQ:s reflektioner
Mer allmänna reflektioner kring forskning gällande kön och
funktionsnedsättning har behandlats i rapportens inledande del. Här
kommer frågor om forskning och statistik behandlas mer i detalj, bland
annat genom en kartläggning av forskning rörande funktionsnedsättning
och kön som bedrivs på olika universitet.
Inom genusforskningen har livsvillkor för kvinnor med
funktionsnedsättningar inte lyfts fram. Fakta om levnadsförhållanden för
kvinnor med funktionsnedsättningar finns i stort sett endast framtagna av
utredningsinstitutet Handu, ofta med bidrag från Arvsfonden.
Kvinnoforskning är numera integrerad i genusforskningen, som är ett
ungt och expanderande forskningsfält med grund i den feministiska kritik
som växte fram under 1970-talet mot samhällets könsmässiga
ojämlikhet. Dåvarande kvinnoforskning fokuserade ofta på de positioner
kvinnor har och har haft i samhället. Det visade sig dock inte fullt möjligt
41
att förstå de sociala relationernas komplexa karaktär och uttrycksformer
enbart utifrån undersökningar om kvinnors materiella villkor, sociala
tillhörighet, agerande eller icke-agerande. De historiskt och kulturellt
bestämda föreställningarna om kön och genus, visade sig ha stor
betydelse för människors sätt att förstå andra människor och sätt att
organisera sociala relationer. Nya forskningsfält som inkluderar ett
bredare perspektiv på kvinnoforskning har därför utvecklats
(Genusforskning i korta drag, Vetenskapsrådets kommitté för
genusforskning, 2005).
Vid framtagandet av denna rapport har konstaterats att forskning inom
funktionshinderområdet ofta saknar ett köns/genusperspektiv medan
motsatt förhållande gäller inom genusforskningen som i sin tur saknar ett
funktionshindersperspektiv.
Mycket av insamlad statistik och forskning används som underlag till
politiska beslut och reformer. Om statistiken och forskningen är
könsneutral så riskerar även åtgärder och insatser att bli det.
Könsuppdelad statistik möjliggör i motsats jämförelser mellan kvinnor
och män. Vi har funnit att skillnader mellan kvinnor och män kan
kommenteras och analyseras i forskning som berör
funktionsnedsättning, men detta sker dock sällan ur ett
maktordningsperspektiv eller utifrån ett funktionshinderperspektiv. I vissa
studier nöjer sig författaren med att lägga till orden kvinnor och män före
ordet funktionsnedsättning och ger endast kommenterar då skillnader
uppdagas.
En undersökning på åtta universitet/högskolor som bedriver
genusforskning alternativt funktionshinderforskning från norr till söder får
illustrera några exempel på den forskning som bedrivs:
Forskning vid Umeå universitet
Forskning med genusinriktning bedrivs vid alla fakulteter inom Umeå
universitet. Två projekt som berör kön och funktionshinder presenteras
på universitetets webbplats. Båda projekten pågår vid pedagogiska
institutionen inom område genus och mångfald. Det ena fokuserar på
rörelsehinder och idrott ur ett genusperspektiv och det andra behandlar
våldsutsatta kvinnor inom sjukskrivning och rehabilitering.
Forskningsprojektet rörande genus, kvinnor med funktionsnedsättning
och handikappidrott har fokus på att undersöka skillnader mellan kvinnor
och män med fysiska rörelsehinder (rullstolsburna) på elitnivå inom
rullstolsbasket och rullstolsrace. Enligt forskaren som bedriver projektet
42
pågår forskning om funktionshinder inom idrottsforskningen, men ett
genusperspektiv saknas (källa: 2011-07, [email protected]).
Inom samma universitet finns Centrum för genusstudier, UCGS. En
genomgång av de 26 forskare som presenteras på webbplatsen tyder på
att ingen av dem har fokus på kvinnor med funktionsnedsättning, vilket
också informatören på centrumet bekräftar. Det pågår i huvudsak ingen
specifik forskning kring kvinnor och funktionshinder för närvarande.
Ibland uppmärksammas dock kvinnor och funktionshinder i andra
sammanhang eftersom mycket av forskningen relaterar till annan
forskning (källa: 2011-07, http://www.ucgs.umu.se/?val=NOACTION &
[email protected]).
Enligt föreståndaren på UCGS finns några projekt med fokus på genus
och funktionshinder inom andra institutioner, men föreståndaren känner
inte till några projekt som jämför kvinnor med respektive utan
funktionsnedsättning. En del av den forskning som genomförts har haft
fokus på kronisk smärta bland kvinnor. Man meddelar att män har
studerats för lite inom genusforsning för att man ska kunna analysera
skillnader mellan könen. Under senare tid har dock forskning med
maskulinitetsinriktning ökat (källa: 2011-07, [email protected]).
Uppsala universitet
En genomsökning av Uppsala universitets webbplats tyder inte heller på
att forskning med fokus på kvinnor med funktionsnedsättning bedrivs i
någon större utsträckning. Vid Centrum för forskning om funktionshinder
presenteras 53 forskare på webbplatsen. En översiktlig genomgång av
dessa forskares ämnesområden visar att två av dem, Karin Barron och
Denise Malmberg, har fokus på både kön och funktionshinder.
Föreståndaren för centrumet bekräftar att ämnet inte är vanligt
förekommande (källa: 2011-07, http://www.cff.uu.se/ &
http://www.cff.uu.se/forskare.html & [email protected]).
Inom Centrum för genusforskning vid Uppsala universitet bedrivs
tvärvetenskaplig forskning inom olika områden. Bland webbplatsens
forskarpresentationer återfinns en forskare, åter Denise Malmberg, som
har fokus på funktionsnedsättning.
En översiktlig sökning bland forskarpresentationer på webbplatsen
Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, visar olika antal träffar beroende
på valda sökord. Sökning på forskare utifrån valt ämne eller disciplin ger
träff på 59 forskare som har fokus på antingen särskild utsatthet,
genusvetenskap, mäns våld mot kvinnor eller intersektionalitet.
43
En genomgång av de 59 forskare som identifierats visar på fem
forskare/experter som bedriver relevant forskning för denna skrivelse
(källa: 2011-07,
http://www.nck.uu.se/Kunskapscentrum/Kunskapsbanken/Forskning/For
sknings_presentationer/).
Inom institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, IFV, bedrivs
forskning inom området funktionshinder och habilitering. En sökning på
webbplatsen över de forskningsområden som är aktuella i detta
sammanhang ger inga indikationer på att några projekt har fokus på kön
eller genus. Av elva forskare som presenteras på webbplatsen visar en
översiktlig genomgång att ingen tillämpar ett genusperspektiv i sin
forskning (källa: 2011-07,
http://www.pubcare.uu.se/Forskning/funktionshinder_och_habilitering/).
Stockholms universitet
Vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap, ERG,
bedrivs för närvarande inte heller någon forskning om kvinnor och
funktionshinder. Detta kan konstateras utifrån en genomgång av
webbplatsen och bekräftas även via e-mejl från institutionen
(källa: 2011-07, http://www.erg.su.se/ & [email protected]).
Karolinska Institutet
Forskning om kvinnor med funktionsnedsättning bedrivs vid Centrum för
genusmedicin (CfG). Den genusmedicinska forskning som bedrivs
fokuserar i huvudsak på olika sjukdomsgrupper, bland annat hjärtkärlsjukdomar, reumatologi, neurologi och gynekologi. Fokus ligger även
på folkhälsoområdet. På webbplatsen antyds inte att någon annan
forskning om kvinnor och funktionshinder bedrivs, vilket också bekräftas
av den administrativa handläggaren (källa: [email protected]).
Linköpings universitet
En sökning bland 36 avhandlingar som finns tillgängliga på webbplatsen
vid Institutet för handikappforskning, IHV, ger tre träffar på sökorden
”kvinnor” alternativt ”kön”. Endast tre avhandlingar fokuserar på
skillnader mellan kvinnor och män. I övrigt refererar avhandlingarna bara
till kvinnor i samband med litteraturgenomgångar av annan forskning
(källa: 2011-07, http://www.ibl.liu.se/cdd/ihv/avhandlingar?l=sv).
IHV har fått i uppdrag av Forskningsrådet för Arbetsliv och
Socialvetenskap, FAS att genomföra en kartläggning av svensk
forskning om funktionsnedsättning. Kartläggningen är ett uppdrag från
regeringen till FAS. Syftet med projektet är att utöka kunskapen om de
44
processer som påverkar utanförskap och delaktighet för personer med
funktionsnedsättning. Fyra forskare ska arbeta med uppdraget och
föreslå riktlinjer för de närmaste fem till tio årens forskning. En
referensgrupp med forskare från andra universitet och bland andra
Hjälpmedelsinstitutet och Handisam är knutna till arbetet. I slutet av
oktober ska uppdraget redovisas till FAS (källa: 2011-07,
http://www.liu.se/liu-nytt/arkiv/nyhetsarkiv/1.274400?l=sv).
Enligt en av de delaktiga forskarna kommer fokus inom denna
kartläggning dock inte ligga på kön. För närvarande pågår främst
research-arbete, bland annat en genomgång av FOU och de projekt som
finansieras av landstinget inom området. Kartläggningen ska ge en
beskrivande bild av inriktning på forskningen och besvara frågor om hur
mycket medel som tilldelats, vilka områden som är starka, vilka aspekter
som inte synliggörs i forskningen samt vilka förutsättningarna för framtida
välfärdsforskning kommer att vara (källa: 2011-07, Elisabet Classon
<[email protected]>).
Örebro universitet
Forskning om kvinnor med funktionsnedsättning finns i liten skala inom
Örebro universitet på audiologiska forskningscentrumet. Enligt
verksamhetschefen pågår ny spännande forskning om dövblindhet med
fokus på kön. Resultaten är ännu inte publicerade men forskningen visar
på slutsatser som avviker från tidigare kunskap om skillnader mellan
kvinnor och män (källa: 2011-07, [email protected]).
En av forskarna studerar de psykosociala konsekvenserna av
dövblindhet (Usher syndrom typ II och III) hos kvinnor och män med
funktionsnedsättning, vilka utgör undersökningsgruppen. I studien ingår
även en jämförelsegrupp utan funktionsnedsättning. Fokus ligger på kön
i både undersökningsgruppen och jämförelsegruppen. Initialt är
huvuduppgiften att beskriva fysisk och psykisk ohälsa hos personer med
Usher syndrom typ II som har besvarat Svenska folkhälsoinstitutets
nationella folkhälsoenkät samt ett självskattningsformulär kring ångest
och depression. I forskningsprojektet finns även intresse av att om
möjligt identifiera hälsofrämjande faktorer, vilket kan ha betydelse för
utformningen av framtida rehabilitering (källa: 2011-07,
[email protected]).
Göteborgs universitet
Vid Nationella sekretariatet för genusforskning vid Göteborgs universitet
bedrivs inte någon specifik forskning vars fokus är kvinnor med
funktionsnedsättning, detta enligt kontakt med föreståndaren.
45
Det är även ovanligt att inom undersökningar fokusera på relationen
kvinnor med funktionsnedsättning respektive kvinnor utan. Det som
tidigare utgjorde kvinnoforskning är nu integrerat i genusforskningen som
fokuserar på ett betydligt bredare fält än vad som tidigare gjordes.
”Funktion” har dock på senare tid blivit ett mer populärt fält inom
genusforskningen (källa: 2011-07, [email protected]).
Lunds universitet
Centrum för genusvetenskap är en tvärvetenskaplig institution. På
webbplatsen presenteras tio pågående projekt varav ett har fokus på
funktionshinder, medborgarskap och sexualitet i Danmark och Sverige.
Forskaren bakom detta projekt har även fokus på crip-teori, en ny
teoribildning som bygger på kunskap om kroppsliga och mentala
funktionsnedsättningar. Syftet med teoribildningen är att problematisera
förtryckarmekanismer och hierarkier som skapar utanförskap
(källa: 2011-07, http://www.genus.lu.se/forskning/forskningsprojekt).
Forskningsprojektet syftar till att undersöka hur kvinnor och män med
funktionsnedsättningar resonerar kring sitt behov av rätten till sex.
Forskaren jämför skillnader i synen på sexualitet i respektive land och
konstaterar att det i Sverige finns frågeställningar som
handikappforskningen till stor del inte tar hänsyn till, som exempelvis
sex, genus och makt. I Danmark ses sexualiteten som en mänsklig
rättighet och sexuell hälsa inkluderas i begreppet hälsa.
I övrigt meddelar man från genusinstitutionen att Sverige saknar
forskning som specifikt inriktats på kvinnor med funktionsnedsättning.
Man har inom genusforskningen inte behandlat frågan om
funktionsnedsättningar då man menar att genusforskningen har ett
bredare perspektiv. (källa: 2011-07, [email protected]).
Lunds tekniska högskola
Certec är en avdelning för rehabiliteringsteknik inom Institutionen för
designvetenskaper. Den forskning och utbildning som bedrivs har som
mål att människor med funktionsnedsättningar skall ges bättre
förutsättningar genom en mer användarvänlig teknik, nya designkoncept
och nya individnära former för lärande och sökande. En översiktlig
genomgång av de senaste tio årens forskningsprojekt tyder på att inget
projekt har fokus på kön. Detta bekräftas också av ämnesföreträdaren
för avdelningen (källa: 2011-07, [email protected]).
46
Med reservation för att denna översikt inte omfattar all forskning som
bedrivs på Sveriges universitet och högskolor kan det ändå konstateras
att det saknas forskning på temat kvinnor och funktionshinder.
Kartläggningen som genomförts vid åtta universitet och högskolor, från
norr till söder, ger stöd åt tesen att forskning om kvinnor med
funktionsnedsättning inte är vanligt förekommande inom varken
genusforskning eller funktionshinderforskning. Det finns inget som
indikerar att andra förhållanden råder på andra universitet eller
högskolor. Det saknas även forskning där kvinnor med
funktionsnedsättning jämförs med kvinnor utan. Mycket av forskningen är
könsneutral vilket får till konsekvens att specifika frågor som berör
kvinnor riskerar att förbli eftersatta. Det saknas även forskning som
integrerar både ett genus- och funktionshinderperspektiv inom vård och
behandling.
I samband med framtagandet av denna rapport genomfördes även
research på Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och
socialvetenskap (FAS), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), FOU i
landstinget och Folkhälsoinstitutet för att undersöka förekomsten av kön,
genus och funktionshinder i statistik och forskning:
Vetenskapsrådet
En övergripande sökning på ord som forskning om kvinnor,
handikappforskning, kön, funktionshinder, funktionsnedsättning och/eller
genus på Vetenskapsrådets webbplats och projektdatabas gav olika
resultat beroende på ovanstående valda sökord. En del av forskningen
om kvinnor med funktionsnedsättning återfinns inom kategorin
handikappforskning medan en del återfinns inom kategorin
genusforskning. Det är svårt att få en bild av omfattningen av forskning
om kvinnor med funktionsnedsättning i relation till annan forskning.
Stödet till de olika forskningsområdena utgår från hur den sökande själv
har valt att kategorisera sin forskningsansökan (källa: 2011-07,
http://www.vr.se/ & [email protected]).
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS
En översiktlig genomgång av FAS’ webbplats ger inga indikationer på att
någon forskning har fokus på både funktionshinder och genus. FAS’
senaste sammanställning från 2009 bekräftar bilden. Två projekt med
fokus på genus och funktionshinder har beviljats medel, det ena inom
Centrum för idrottsforskning och det andra inom ämnesområde
humaniora och samhällsvetenskap. Kvinnors hälsa är dock ett prioriterat
forskningsområde och 17 projekt inom området kvinnors hälsa
presenteras på webbplatsen. De korta sammanfattningar av respektive
47
projekt som återfinns på hemsidan tyder på att projektens fokus i
huvudsak ligger på diagnos och att ett genusperspektiv saknas.
Enligt forskningssekreteraren inom området folkhälsa är det ovanligt med
forskningsprojekt som både fokuserar på funktionshinder och kön/genus
i den forskning som FAS finansierar, då projekten tenderar att fokusera
på antingen det ena eller andra området (källa: 2011-07,
http://www.fas.se/ & [email protected]).
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL
SKL driver ett utvecklingsprojekt vid namn ”Öppna jämförelser av stödet
till personer med funktionsnedsättning” baserat på statistik inhämtad från
kommunerna. Detta är ett utvecklingsprojekt som ska pågå fram till 2014.
Kön är inte en faktor som beaktas i dagsläget och det är därför inte
möjligt att göra jämförelser mellan kvinnor och män. (källa: 2011-07,
http://www.skl.se/vi_arbetar_med/oppnajamforelser/ovrig_socialtjanst/sto
d_till_personer_med_funktionsnedsattning & [email protected]).
FOU i landstinget
Det finns ingen instans som har överblick över FOU-enheterna och den
forskning som bedrivs inom landstingen. För att få information om
forskning kring kvinnor med funktionshinder måste varje enskilt landsting
studeras var för sig, vilket inte har varit möjligt inom ramen för detta
arbete. Ett nedslag i Norrbottens läns landsting visar att forskning utifrån
variabeln kön och funktionshinder inte bedrivs. Utvecklingen inom
området kön/genus är enligt forskningsledaren inte särskilt hög
(källa: 2011-07, [email protected]).
Statens folkhälsoinstitut
En undersökning på Folkhälsoinstitutets webbplats visar på några
publicerade rapporter med fokus på både funktionsnedsättning och kön
och jämförelser med personer utan funktionsnedsättningar i
befolkningen. Rapporterna bygger på resultat från den nationella
folkhälsoenkäten vilket gör det möjligt att göra statistiska jämförelser
(källa: 2011-07, http://www.fhi.se/).
Slutsatser
Sammanfattningsvis kan konstateras att viss offentlig statistik och
forskning med fokus på kön och funktionsnedsättning finns att tillgå,
samtidigt som vissa områden är outforskade (ett exempel på positiv
utveckling är dock ett större forskningsprojekt med fokus på
funktionshinder och kvinnor som bedrivs på högskolan i Halmstad).
48
Ett exempel på ett outforskat område är statistik vad gäller antal brott
och typ av brott som personer med funktionsnedsättningar utsätts för.
Det saknas även statistik på vilka personer med funktionsnedsättning
som är mer utsatta än andra i samhället, detta eftersom en individs
funktionsnedsättning inte registreras offentligt. Relationen
funktionshinder, kön och brottsoffer och den speciella problematik som
detta innebär har inte uppmärksammats eller behandlats inom forskning
eller på den allmänpolitiska och intressepolitiska arenan förrän på senare
år. Från att tidigare ha varit en nedprioriterad fråga ser vi nu en viss
förbättring i kunskapsläget gällande den ökade utsatthet för brott och
övergrepp som drabbar kvinnor och män med funktionsnedsättning.
Vad gäller utsatthet för brott är ett generellt problem svårigheten att
jämföra resultat från olika studier. En förklaring är att faktorer som kön,
ålder, social status, typ av funktionsnedsättning och typ av brott eller
övergrepp inte differentieras eller problematiseras i någon större
utsträckning. Det är därför bara möjligt att peka på tendenser vad gäller
brottsutsatthet. Det kan också antas att det finns en diskrepans mellan
den reella förekomsten och den bild som exempelvis polisanmälningar,
socialstatistik och domstolsbeslut ger (Denise Malmberg & Kerstin Färm,
Dolda brottsoffer, 2008).
Ett annat område som uppmärksammats som outforskat är idrott, kön
och funktionshinder och de sociala, kulturella och historiska orsakerna till
att färre rörelsehindrade kvinnor än män utövar idrott. Enligt
pedagogikforskaren Kim Wickman skulle genusrelaterade
frågeställningar inom handikappidrotten kunnat bidra till en utveckling av
handikappforskning och feministisk teoribildning (Kim Wickman, Genus
och funktionshinder - några nedslag i forskningen kring handikappidrott,
Umeå, 2007).
Funktionshindersperspektiv har även fått litet utrymme inom
sexualitetsforskningen. I den forskning som gjorts har fokus ofta hamnat
på temat risker för utnyttjande och övergrepp (Julia Bahner,
Funktionshindrad sexualitet? - en kvalitativ studie om personer med
fysisk funktionsnedsättning och sexualitetsfrågor i vardagen med
personlig assistans, 2010).
Inom alkohol-, narkotika och tobaksforskningen finns inte många studier
som fokuserat på missbruk och funktionsnedsättning (källa: Margareta
Persson, tidigare verksam inom Folkhälsoinstitutet,
telefon 08-519 545 18).
49
Vad gäller jämförelser mellan personer med och utan
funktionsnedsättningar har det genom åren gjorts en del
levnadsvillkorsundersökningar som jämför villkoren för personer med och
utan intellektuella funktionsnedsättningar. Det är dock mycket svårt att få
finansiering till socialt inriktad funktionshindersforskning generellt och
speciellt till jämförande studier (källa: e-post [email protected]).
Vi anser att funktionshindersrörelsen måste kräva könsuppdelad statistik
från offentliga myndigheter som genomför statistiska insamlingar.
Statistiken måste dock också innehålla ett funktionshindersperspektiv. I
nuläget finns inte någon information om hur många personer som lever
med en funktionsnedsättning i Sverige. Att efterfråga sådan typ av
information anses kunna bli integritetskänsligt, ett argument som vi anser
står i vägen för kunskapsbildning. Vi menar att detta problem lätt kunde
kringgås om frågorna blev frivilliga att svara på.
Vi anser att kvinnor med funktionsnedsättning och deras livssituation
skulle synliggöras ifall bristen på forskning och officiell statistik
uppmärksammades. Centralt är att intresserade forskare och media nås
av denna information. Att identifiera brister banar väg för utveckling och
nya problemställningar som kan aktualiseras på den politiska agendan.
FQ:s förslag till förändringar
Funktionshinderrörelsen måste själva ta initiativ till forskningsområden.
Det krävs dock att organisationerna blir bättre på att införa ett
genusperspektiv i forskningsförslagen.
Funktionshinderrörelsen måste kräva könsuppdelad statistik med ett
funktionshinderperspektiv från offentliga myndigheter som genomför
statistiska insamlingar. Frågor gällande funktionsnedsättningar bör dock
vara frivilliga att svara på.
50
ARTIKEL 32. INTERNATIONELLT SAMARBETE
FQ:s reflektioner
Ett stort antal organisationer inom funktionshinderrörelsen bedriver ett
internationellt samarbete, antingen från organisation till organisation eller
också med grupper av organisationer tillsammans.
I de avtal som upprättats mellan organisationerna och den
sammanhållande biståndsorganisationen SHIA, har det inte ingått några
krav på att de projekt som bedrivs skall inkludera ett genusperspektiv
och nå ut till kvinnor och flickor i lika hög grad som till pojkar och män.
SIDA har inte heller ställt sådana krav. SIDA har däremot uppmanat att
myndighetens egna projekt ska beakta ett könsperspektiv. Det finns dock
bara en rekommendation om att också beakta
funktionshinderperspektivet.
FQ:s förslag till förändringar
Alla biståndsprojekt borde i grunden inkludera ett genusperspektiv,
åldersperspektiv och funktionshindersperspektiv. SIDA borde införa
sådana riktlinjer i sina direktiv.
Regeringen borde tillkännage SIDA att de diskrimineringsgrunder som
anges i den svenska diskrimineringslagen också skall beaktas i
biståndsprojekten.
51
52