HANDBOK H

Tarja Heiskanen
Kristina Salonen
Betty Kitchener
Anthony Jorm
n
io
s
r
e
l
n
HANDB
H
B
OK
o
i psykiska första
D
hjälpen
Österbotten-projektet
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Vasa sjukvårdsdistrikt, Österbotten-projektet
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Magistratsporten 4 A
00240 Helsingfors
telefon (09) 615516
telefax (09) 6155 1770
www.mielenterveysseura.fi
förnamn.efternamn@mielenterveysseura.fi
Vasa sjukvårdsdistrikt, Österbotten-projektet
Sandviksgatan 2–4
65130 Vasa
telefon (06) 323 1111
www.vshp.fi
förnamn.efternamn@vshp.fi
s
r
e
v
d
n
io
© Betty Kitchener och Anthony
nyy Jorm 2002
2002
Reviderad för finländska förhållanden
landen
nden av
Föreningen för Mental Hälsa
a i Finland
nd med tillåtelse
tillå
av Stakes
a
lo
Utan särskilt tillstånd är all kopiering
opiering avv detta verk förb
förbju
förbjuden i enlighet med upphovsrättslagen (404D/61, med
uppdateringar). För att kopiera, revidera och
d tillhörande uppdateringar)
distribuera bokens del
el III bör tillåtelse begäras a
av verkets ursprungliga rättsinnehavare
Betty Kitchener och
ch Anthony
ony Jorm på adress:
ORYGEN Research
arch Centre
Department
nt of Psychiatry
iatry
University
sity of Melbourne
ourne
Locked
cked Bag 10
Parkville VIC
IC 3052
Australia
alia
n
w
o
D
www.mhfa.com.au
www.mhfa.c
w.mhfa.c
Copyright på bokens del I innehas av Föreningen för Mental Hälsa
Cop
i Finland samt upphovsmännen.
Delens författare:
projektledare Tarja Heiskanen
och informationschef Kristina Salonen.
Psykiatrisk expert:
Forskningsprofessor Kristian Wahlbeck, Stakes
Översättning till svenska:
Sekreterare Agneta Honkala, Vasa sjukvårdsdistrikt
ISBN 952-5513-34-3
Layout och ombrytning: Mainostoimisto Visuviestintä Oy
Tryckeri: Ykkös-Offset Oy, 2006
Tarja Heiskanen
Kristina Salonen
Betty Kitchener
Anthony Jorm
n
o
i
s
r
e
v
d
a
o
l
HANDBOK
HA
A
n
w
i psykiska första
o
D
hjälpen
Österbotten-projektet
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Innehåll
Till läsaren …………………………………………………………………………………………… 6
Inledning ……………………………………………………………………………………………… 7
DEL 1 Psykisk hälsa och livskriser
Vad är god psykisk hälsa? ……………………………………………………………………11
………11
Vad är psykisk hälsa? …………………………………………………………………………
…………… 12
2
Psykisk hälsa som en resurs?………………………………………………………………
……………………
…… 112
2
Varför är psykisk ohälsa och psykisk hälsa två skilda
a begrepp?
epp ………
…
113
3
Vilka är den psykiska hälsans skyddande faktorer
rer och riskfaktorer?
skfaktorer? … 113
3
Hur kan samhälleliga avgöranden och kulturen
uren inverka
ka på
den psykiska hälsan? …………………………………………………………………………
………………………………………
………………………
15
Man bör måna om den psykiska hälsan
älsan……………………………
………………………………………………
……………………
15
n
io
v
d
s
r
e
Livets många kriser ………………………………………………………………………………17
…………………………………
……………………
Vad avses med en kris?
s? ………………………………
………………………………………………………………………
……………
18
Utvecklingskriser ……………………………………
…………………………………………………………………………………
……………………
19
Kriser inom familjen ………………………
……………………………………………………………………………
……………
19
Traumatiska
ska kriser
kri
…………………
……………………………………………………………………………… 20
Skillnaden
lnaden mellan
llan sorgear
sorgearbe
sorgearbete och traumaarbete …………………………… 22
Vad kan man göra själv e
efter en traumatisk upplevelse? …………………… 22
a
lo
n
w
o
D
Självdestruktivt
destruktivt be
beteende
b
och självmord …………………………………………25
Självdestruktivitet och självmord ……………………………………………………… 26
Självdestr
Självdestru
Riskfak
Riskfaktorer ………………………………………………………………………………………… 26
Åte
Återhämtningen efter en närståendes självmord tar tid …………………… 29
Hur hjälpa en person i självmordsfara? ……………………………………………… 29
DEL 2 Psykisk ohälsa ………………………………………………………………………33
Vad är första hjälpen …………………………………………………………………………… 34
Varför behövs psykiska första hjälpen? ……………………………………………… 34
Fem grundsteg …………………………………………………………………………………… 35
Invaliditet förorsakad av psykisk ohälsa …………………………………………… 35
Depression ……………………………………………………………………………………………37
Vad avses med depression? ……………………………………………………………… 38
När har en person depression? …………………………………………………………… 39
Bipolär sjukdom: en speciell form av depression ……………………………… 42
Vad ger upphov till depression? ………………………………………………………… 43
Första hjälpen vid depression …………………………………………………………… 44
4
Ångestsyndrom………………………………………………………………………………………52
Vad avses med ångestsyndrom? ………………………………………………………… 53
Generaliserat ångestsyndrom …………………………………………………………… 56
Paniksyndrom ……………………………………………………………………………………… 56
Fobier ………………………………………………………………………………………………… 57
Akut stressreaktion och posttraumatisk stressreaktion ……………………
……… 59
Tvångssyndrom ……………………………………………………………………………………
……………… 60
0
Blandade ångest- och depressionstillstånd ………………………………………
611
……………………
…… 6
Vad ger upphov till ångestsyndrom? …………………………………………………
611
……………………………
……
6
Första hjälpen vid ångestsyndrom ………………………………………………………
62
…………………………………
…………………… 6
2
Goda sätt att närma sig problemet ……………………………………………………
65
……………………………………
……………………
n
io
v
d
s
r
e
Beroendesjukdomar ………………………………………………………………………………69
…………………………………
……………………
Vad är en beroendesjukdom?……………………………………
………………………………………………………………
…………………………………
70
Symtom på beroendesjukdom
kdom ……………………………
……………………………………………………………
………………………
71
Psykisk ohälsa och rusmedel
usmedel ………………………
………………………………………………………………
……………
71
Alkohol …………………………………………………………………………………………………
………………………………………
……………………
71
Orsaker till alkoholism
lkoholism……………………
…………………………………………………………………………
……………
77
Följder av ett
tt långvarigt alkoholb
alkoholbruk ………………………………………………… 78
Delirium
rium tremens
ens ("dille" elle
eller fyllerigalenskap) och andra
alkoholpsykoser
sykoser ………
……
………………………………………………………………………………… 79
Tobak och psykisk o
ohälsa …………………………………………………………………… 80
Narkotika och p
psykisk ohälsa …………………………………………………………… 80
Vad ger up
upp
upphov till beroendesjukdomar? …………………………………………… 84
Föreby
Förebyg
Förebyggande av missbruk ………………………………………………………………… 84
Fö
För
Första hjälpen för den som lider av rusmedelsmissbruk …………………… 85
Missbrukarvården i Finland ………………………………………………………………… 88
Stödresurser vid beroendesjukdomar ………………………………………………… 91
a
lo
n
w
o
D
Psykoser …………………………………………………………………………………………………93
Vad är psykos? …………………………………………………………………………………… 94
Bipolär sjukdom ………………………………………………………………………………… 99
Andra psykoser ………………………………………………………………………………… 101
Första hjälpen vid psykos ………………………………………………………………… 102
Vad göra om den insjuknade inte vill ha hjälp? ……………………………… 106
Kontaktuppgifter ……………………………………………………………………………… 107
Folkhälso-, patient- och anhörigföreningar: …………………………………… 107
www-addresser ………………………………………………………………………………… 108
Hjälpande telefoner ………………………………………………………………………… 109
Litteraturförteckning ………………………………………………………………………… 110
5
Till läsaren
Psykisk ohälsa är vanlig och ger upphov till många slag av mänskligt lidande
och ekonomiska bördor samt funktionshämning. I sin allvarligaste form kan
de närapå helt invalidisera och leda till att personen utesluts från den sociala
gemenskapen. Därför är det viktigt att problem och störningar identifieras så
tidigt som möjligt och att stöd och behandling erbjuds i samma utsträckning
och på samma villkor som vid somatiska sjukdomar.
n
io
s
r
e
I dagens läge innehar primärvården en central roll förutom på somatikens
område, även inom vården av psykiska svårigheter, problem och störningar.
v
d
Denna handboks del II baserar sig huvudsakligen på Handbok för psykiska första hjälpen (Mental Health First Aid Manual) från Australien. Den har skrivits av
sjukskötare Betty Kitchener, som även själv lidit av depression, samt professor
Anthony Jorm. I den australiensiska handboken har utvecklats en modell i fem
steg för psykiska första hjälpen.
a
lo
Del I har tagits fram inom Föreningen för Mental Hälsa i Finland och den baserar sig på den finska Mielenterveyden ensiapukirja (Handbok i psykiska förstahjälpen). I denna del betonas hur de psykiska resurserna kan stödas och stärkas, även då personen genomgår en kris eller lider av psykisk ohälsa. Kunskap
om den psykiska hälsans skydds- och riskfaktorer finns redan att tillgå från
såväl internationella som finländska undersökningar, problemet är att omsätta
denna kunskap i praktiken.
n
w
o
D
Vi önskar att denna bok kunde fungera som en handbok inom psykisk hälsa och
påminna om betydelsen av psykiska första hjälpen och även ge praktiska råd.
Boken har producerats med stöd från social- och hälsovårdsministeriets anslag
för hälsofrämjande. Den svenskspråkiga upplagan har tagits fram i samarbete
med Vasa sjukvårdsdistrikt och Österbotten-projektet.
Helsingfors, november 2006
Marita Ruohonen
Kristian Wahlbeck
verksamhetsledare
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
forskningsprofessor
Stakes och Vasa sjukvårdsdistrikt
6
Inledning
Handboken i psykiska första hjälpen består av två delar. I del I behandlas god
psykisk hälsa, en resurs som varje människa innehar och som kan stödas, förstärkas och vårdas. I samma del behandlas kriser som en del i livscykeln och
krissituationer, krisens olika faser och hur man tar sig igenom en kris. Även
självdestruktivt beteende och självmord lyfts fram.
s
r
e
n
io
I del II behandlas psykisk ohälsa. Enligt modell från den australiska handboken
för psykiska första hjälpen har i denna del tagits med depression, ångestsyndrom, missbruk och psykoser. För psykisk ohälsa har i Australien utvecklats en
femstegsmodell för psykiska första hjälpen.
v
d
Målsättningen för psykiska första hjälpen är att skydda livet, erbjuda hjälp,
främja återhämtning till en god psykisk hälsa, stöda personens egna resurser och vid behov stöda till att söka hjälp. De fem stegen inom psykiska första hjälpen är:
1. bedöm risken för självmord eller självdestruktivt beteende,
2. lyssna utan att moralisera,
3. lugna och ge information om viktiga saker,
4. uppmuntra till att söka professionell hjälp vid behov och
5. uppmuntra personen till självhjälp.
a
lo
o
D
n
w
7
v
d
a
lo
n
w
o
D
s
r
e
8
n
io
n
w
o
D
r
e
v
d
a
lo
n
o
i
s
DEL 1
Psykisk hälsa och livskriser
9
v
d
a
lo
n
w
o
D
s
r
e
10
n
io
1
Vad är god psykisk hälsa?
n
o
i
rs
e
v
d
• Läsaren vet vad som avses
vses med
m psykisk hälsa
a
lo
• Läsaren vet hur olika fakto
faktorer inverkar på den
psykiska
ska hälsan
o
D
n
w
KÄRNINNEHÅLL:
KÄRN
Vad avses med psykisk hälsa?
Den psykiska hälsan som en resurs
Faktorer som inverkar på den psykiska hälsan
11
DEL 1
Vad är god psykisk hälsa?
Vad är psykisk hälsa?
Psykisk hälsa är ett intressant begrepp eftersom det innehåller både en positiv
och en negativ laddning. När man tidigare talade om mental hälsa, avsåg man
i själva verket mentalsjukdom, med den skillnaden att man ville omtala det på
ett mindre utpekande sätt. Psykisk hälsa har definierats på många olika sätt,
men en enda entydig definition finns inte. Nuförtiden anser man att i begreppet psykisk hälsa ingår bland annat herravälde över det egna livet (bemästring),
självkänsla, vitalitet och psykisk motståndskraft (resiliens). Andra kännetecken
på en god psykisk hälsa är en god funktionsförmåga och förmåga till mänskliga
relationer.
n
io
s
r
e
Psykisk hälsa är ett vidsträckt och svårdefinierbart begrepp på grund av att
den påverkas av så många faktorer, såsom:
• individuella faktorer (till exempel arvsanlag)
• social växelverkan (till exempel med familj och vänner)
• strukturella samhällsfaktorer (till exempel utbildningsmöjligheter,
arbetsmöjligheter)
• kulturella värden (till exempel hur man i Finland förhåller sig till
psykisk hälsa, vad människovärdet består av)
v
d
a
lo
Dessa faktorer är i ständig växelverkan med varandra och ur denna växelverkan uppstår nya psykiska hälsoresurser och tidigare resurser förbrukas. Psykisk hälsa är alltså inte ett bestående, oföränderligt tillstånd, utan varierar med
livssituationer och erfarenheter. Den psykiska hälsan påverkas av människan
själv, andra människor och av omständigheterna.
n
w
o
D
Psykisk hälsa som en resurs?
Både i Finland och internationellt är det rätt nytt att se den psykiska hälsan som
en egen helhet, som en resurs. Då betraktas den psykiska hälsan som en grundsten i livet som möjliggör livsglädje, ger hopp och ork i vardagen och gör det
lättare att handskas med och klara av motgångar.
Med hjälp av psykisk hälsa uppnår vi även något annat. Den påverkar till exempel välbefinnandet i arbetslivet och relationer. Psykisk hälsa har även ett egenvärde: välbefinnande, en personlig känsla och upplevelse av välbefinnande.
Psykisk hälsa har stor betydelse för individernas, samfundens och hela nationens sociala, mänskliga och ekonomiska kapital. Psykisk hälsa gör det möjligt
för oss att utnyttja och stärka vår funktionsförmåga.
12
DEL 1
Vad är god psykisk hälsa?
Psykisk hälsa:
• Är en grundpelare för välfärden
• Stärker funktionsförmågan
• Skapar motståndskraft mot livets motgångar
Å andra sidan ökar psykisk ohälsa det mänskliga lidandet, skapar sämre förutsättningar, marginaliserar och försvagar funktionsförmågan.
n
o
i
s
r
e
Varför är psykisk ohälsa och psykisk hälsa två
skilda begrepp?
Det är viktigt att notera att psykisk ohälsa och psykisk hälsa är två skilda
begrepp. Psykisk ohälsa omfattar psykiska problem och störningar. Psykiska
störningar kan diagnostiseras, de kan behandlas och botas genom medicinska
medel. Detta begrepp är alltså medicinskt.
v
d
Psykisk hälsa å sin sida är ett begrepp som innefattar levnadskonst och erfarenheter. Det kan beskrivas som en resurs, som möjliggör många olika saker i
livet. Psykisk hälsa kan ej diagnostiseras, ej heller behandlas med medicinska
medel. Psykisk hälsa innebär inte bara en avsaknad av psykisk ohälsa, utan den
är en egen självständig helhet.
a
lo
n
w
Då man inom vården av psykiska störningar koncentrerar sig på att minska det
individuella lidandet, är tyngdpunkten lagd på de brister och tillkortakommanden som sjukdomen medför. Inom psykisk hälsa betonas livets positiva sidor;
en god psykisk hälsa kan stärkas och en god psykisk hälsa inverkar å sin sida
på livskvaliteten.
o
D
Vilka är den psykiska hälsans skyddande faktorer
och riskfaktorer?
Skyddande faktorer stärker psykiska hälsan och hjälper oss att klara av krissituationer. De stärker även livskontroll och funktionsförmåga. Skyddsfaktorerna kan minska exponeringen för risker eller de kan kompensera eller minska
riskernas inverkan.
Riskfaktorer äventyrar livets eller verksamhetens fortbestånd och vår trygghetskänsla. De försvagar även hälsan och välfärden och kan öka benägenheten
att insjukna. Skyddande faktorer och riskfaktorer kan indelas i inre och yttre.
13
DEL 1
Vad är god psykisk hälsa?
Tabell 1.
Inre och yttre skyddande faktorer och riskfaktorer som
påverkar den psykiska hälsan
Inre skyddsfaktorer
Yttre skyddsfaktorer
- god fysisk hälsa och arvsanlag
- positiva tidiga människorelationer
- tillräckligt god självkänsla
- känsla av att vara accepterad
- problemlösningsförmåga
- förmåga att handskas med
konflikter
- förmåga till växelverkan
- förmåga att skapa och upprätthålla
tillfredsställande relationer
- möjlighet att förverkliga sig själv
- socialt stöd, vänner
- rätt till ett hem
- utbildningsmöjligheter
- arbete eller annan utkomst
- stöd av arbetssamfundet och
förmannen
- att bli hörd och ha påverkningsmöjligheter
- trygg livsmiljö
- tröskellös offentlig närservice
Inre riskfaktorer
Yttre riskfaktorer
s
r
e
v
d
a
o
l
n
w
o
D
- biologiska faktorer, t.ex.
utvecklingsstörningar, sjukdomar
- självkänslans sårbarhet
- känsla av hjälplöshet
- dåliga mänskliga relationer
- sexuella problem
- isolering
- känsla av alienation
n
io
- skilsmässor och förluster
- övergrepp och våld
- mobbning
- arbetslöshet och hot om
arbetslöshet
- droger
- marginalisering, fattigdom,
hemlöshet, att bli stämplad
- psykiska ohälsa i familjen
- skadlig livsmiljö
14
DEL 1
Vad är god psykisk hälsa?
Hur kan samhälleliga avgöranden och kulturen inverka
på den psykiska hälsan?
Psykisk hälsa uppstår och förbrukas alltså inte i ett tomrum, utan på den inverkar också strukturella samhälleliga faktorer, beslutsfattande och rådande värderingar i vår kultur.
Samhälleliga faktorer är bland andra:
n
io
• ekonomisk grundtrygghet
• sysselsättning och arbetslöshet
• fysisk och social miljö
• tillgång på tjänster
• utbildningsmöjligheter
• möjligheter att påverka och bli hörd
• attityder mot olikhet (psykisk ohälsa, fysiskt handikapp, sexuella
minoriteter osv.)
• lagstiftning
s
r
e
v
d
Kulturella värderingar inverkar på vad vi värderar. Prioriterar vi ekonomiska värden eller mänskliga värden, är människan värdefull bara genom sitt arbete eller
är människan tillräckligt värdefull i sig själv, hur förhåller sig samhället till olikheter och hur bryr man sig om människan.
a
lo
n
w
o
Man bör måna om den psykiska hälsan
Man kan måna om den psykiska hälsan genom att fästa uppmärksamhet vid sitt
psykiska, fysiska, sociala och andliga välbefinnande. En närståendes psykiska
hälsa kan stödas på många sätt och andra människor kan å sin sida stöda vår
egen psykiska hälsa. Här är några konkreta tips:
D
• Håll fast vid vardagsrutinernas rytm.
• Vila och sov tillräckligt.
• Ät mångsidigt, njut av måltider även i vänners sällskap.
• Ägna dig i tillräcklig utsträckning åt någon motionsform du tycker om.
• Pröva på olika sätt att koppla av som passar dig; till exempel att lägga
pussel eller lösa korsord håller tankarna borta från otrevliga saker.
• Ägna dig åt sådant som ger dig tillfredsställelse, till exempel
handarbeta, läs, lyssna på musik.
• Bjud in folk och besök bekanta när du blir bjuden, isolera dig inte.
• Ta kontakt med nära anhöriga och vänner.
• Berätta om hur du har det och fråga hur andra mår.
• Håll dina löften.
15
DEL 1
Vad är god psykisk hälsa?
• Erbjud din hjälp och hjälp till om du tillfrågas, tveka inte att själv
be om hjälp.
• Lyssna och hör, ofta räcker det att bara vara nära.
• Delta i olika fritidssysselsättningar och intressen, bjud med en kompis.
• Bevara ditt intresse för livet och låt inte hoppet dala.
VAD KAN JAG GÖRA?
n
o
i
s
r
e
v
d
a
o
l
n
w
Det är flera faktorer som inverkar på den psykiska hälsan, och därför kan
den inte anses vara i ett fullständigt beständigt eller oföränderligt tillstånd.
tånd.
Den psykiska hälsan skiftar utgående från livssituationen och påverkas
åverkas av
människan själv, andra människor samt omgivningen. Den psykiska
ykiska hälsan
utgör alltså en resurs för människan – en stenfot för livet.
Den psykiska hälsan kan upprätthållas liksom den
n fysiska häls
hälsan. Regelbundna levnadssätt, tillräckligt med sömn, en mångsidig ko
kost, motion samt
lfaktorer som du kan använda för att
olika sociala kontakter utgör de nyckelfaktorer
främja ett välmående psyke. Du kan stöda d
den psykiska hälsan hos dina nära
vis genom att hålla kontakt med dem, bjuda
och kära på olika sätt, exempelvis
bjuda din hjälp eller geno
dem på besök, erbjuda
genom att låna dem ditt öra eller bara
ärvarande.
genom att vara närvarande.
o
D
Som källor har använts:
Ayalon. O: Selviydyn! Yhteisön tuki ja selviytyminen, Mannerheimin Lastensuojeluliitto,
Suomen Mielenterveysseura, Suomen Punainen Risti. 1995.
Heiskanen, T. , Salonen, K.: Miten hoidan mielenterveyttäni. SMS-Tuotanto Oy,
Suomen Mielenterveysseura. 1997.
Heiskanen, T.: Elämän palapeli – johtolankoja vaikeuksista selviytymiseen.
SMS-Tuotanto Oy,, Suomen Mielenterveysseura. 1996.
Heiskanen, T., Salonen, K.: Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä,
vaikeuksista. SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. 1994.
Läs mera:
Sohlman, B. Funktionaalinen mielenterveyden malli positiivisen mielenterveyden
kuvaajana. Stakes. Tutkimuksia 137. Helsinki. 2004.
www.mielenterveysseura.fi
www.mielenterveysseura.fi/tiedostot/arjen_aapinen.pdf
16
2
Livets många kriser
d
a
n
o
i
rs
e
v
• Läsaren vet vad som avses
vses m
med en kris
o
l
n
• Läsaren känner till de mes
mest allmänna kriserna i livet
w
o
KÄRNINNEHÅLL:
KÄRNINN
D
Defi
finition av kris
De mest allmänna kriserna i livet
17
DEL 1
Livets många kriser
Ingen kan undvika kriser i sitt liv. De är en del av våra liv. Vi reagerar på kriserna
på olika sätt beroende på vår personlighet och bakgrund. Kriserna kan även
återuppväcka minnen av tidigare händelser som förblivit ouppklarade. En kris
kan också utlösa tidigare kriser. När flera kriser ansamlas ökar den psykiska
belastningen ytterligare. För att undvika denna anhopning borde kriser alltid
redas upp på sätt eller annat. Kriserna är inte sjukdomar, men en utdragen kris
kan få människan att insjukna.
n
o
i
s
Vad avses med en kris?
Det finns många slags kriser. De uppstår på olika sätt och de påverkar oss på
olika sätt. Med kris menar man en plötslig förändring i människans liv, en avgörande vändning eller en ödesdiger störning. Människan har hamnat i en situation där tidigare erfarenheter och inlärda reaktionsmönster inte räcker till för att
förstå, styra eller klara av den nya, plötsligt uppkomna situationen.
v
d
r
e
Människan upplever ofta sig själv som osårbar, trots vetskapen om att man i
livet råkar ut för motgångar och besvikelser. En optimistisk inställning stöder
identiteten och gör det lättare att klara sig.
a
lo
I en kris såras personen psykiskt. När tron på den egna osårbarheten och trygghetskänslan krossas, försvinner greppet om livet momentant. Känslan av att
förlora herraväldet kan ge upphov till rädsla samt känslor av hjälplöshet och
skam.
n
w
o
D
Det är bra att minnas att krisen kan erbjuda en möjlighet att växa och ett tillfälle
att ompröva livet. Kriserna utvecklar oss psykiskt därför att vi lär oss någonting
nytt via kriserna, även om det kanske inte känns så just då. Kriserna kan även
ha en utlösande effekt på fastlåsta relationer. Efter en uppklarad kris kan livet
ofta öppna sig på ett helt nytt sätt.
Typiska drag för krissituationer:
• En oförutsedd och ny situation
• De vanliga sätten för att klara sig är otillräckliga
• Situationen är på något sätt utom personens kontroll
• Motstridiga, starka känslor svallar eller personen går helt i lås
• Personen upplever sig vara ensam, eftersom det är svårt att dela
situationen med någon annan
18
DEL 1
Livets många kriser
Utvecklingskriser
I levnadsloppet ingår naturliga skeden av förändring, läroperioder, när en viss
etapp i livet tar slut och man går vidare in i en ny period av livet. Man pratar om
utvecklingskriser, som hjälper oss att bli av med föråldrade attityder och förväntningar och stöder övergången till en ny fas i livet.
Utvecklingskriserna indelas vanligen i barn- och ungdomens kritiska utvecklingsfaser, såsom trotsålder och pubertet samt den vuxnas kritiska livsskeden
som omfattar ung–vuxenperioden, familjebildningen, karriärbyggandet, barnens flytt hemifrån, åldrandet, pensioneringen eller att bli ensam. Någon upplever dessa utvecklingsfaser mycket starkt, medan någon annan genomlever
dem rätt obemärkt. Vetskapen om att vissa saker kan höra till olika livsfaser
och är gemensamma för alla, kan göra det lättare att acceptera situationen. För
att det ska uppstå något nytt i livet, krävs det ofta att man lär sig avstå från det
som är bekant från tidigare.
n
io
v
d
s
r
e
Till exempel i 30-årsåldern lever vi i en livsfas till vilken hör att bli vuxen ”på
riktigt”, och att man etablerar sitt egna, självständiga vuxenliv. Funderingarna
i 40-årsåldern koncentreras i första hand till parrelationen, barnen och arbetet.
I 50-årsåldern växer speciellt hos männen kraven på att vara kapabel och framgångsrik. Kvinnorna kan känna rädsla inför den annalkande rollen som åldrande
kvinna. Å andra sidan upplever många kvinnor att de kan vara just sådana som
de själva vill när de kunnat frigöra sig från de av kulturen applicerade rollförväntningarna.
a
lo
n
w
o
D
Kriser inom familjen
Även familjen kan drabbas av en djup förändring, som berör varje familjemedlem skilt, men även gemensamt hela familjen. En sådan händelse kan vara
exempelvis rusmedelsproblem, en familjemedlems sjukdom, skilsmässa, död,
arbetslöshet, problem på det sexuella området eller bildandet av en ny familj.
Familjens kris påverkar även på sätt eller annat övriga närstående och arbetskamrater.
Det är viktigt att hela familjen stöds. Även om familjemedlemmarna reagerar på
olika sätt på det inträffade, borde de även gemensamt kunna behandla händelsen. Det är bra att tillsammans fundera på hur familjen ska klara sig och vilka
resurser det redan finns inom familjen för att stöda varandra. Även för att undvika eventuella missförstånd är det viktigt att hela familjen tillsammans diskuterar det inträffade. Någon familjemedlem kan ha en helt annan bild av det
inträffade än de övriga familjemedlemmarna, och detta kan ha haft en betydande inverkan på dennes liv. Det är klokt att söka professionell hjälp så fort
man märker att de egna hjälpresurserna är otillräckliga.
19
DEL 1
Livets många kriser
Krisens faser:
Varje kris är individuell, men i dess förlopp kan man särskilja tre olika faser, som
ofta överlappar varandra.
Chockfasen
I chockfasen är det svårt att möta den ångestväckande situationen. Man
har svårt att tro att det inträffade är sant. Förtvivlan och rädsla döljs av ett
lugnt yttre eller man uppträder helt avvikande (skriker, gråter eller lamslås). Koncentrationsförmågan sänks och man klarar inte av att själv med
förståndet begripa det inträffade.
n
io
s
r
e
Reaktionsfasen
I reaktionsfasen inser man vad som hänt och reagerar kraftigt. Fastän
känslorna svallar, intalar man sig själv att ingenting egentligen har inträffat. Verkligheten gör ont, humöret växlar, man blir nedstämd och känner
av olika fysiska symtom.
v
d
Bearbetningsfasen
I bearbetningsfasen börjar man gradvis förstå vad som hänt och man
accepterar det som en del av livet. Man inser att det förgångna kan man
inte få tillbaka, men att framtiden innebär något nytt istället. Förlusten får
en betydelse i livet och ger kraft och mod att leva vidare.
a
lo
n
w
o
Traumatiska kriser
Traumatiska kriser är plötsliga, oväntade och i allmänhet ovanligt starka händelser. Man kan säga att de innebär alltför stora känslochocker i förhållande till
människans resurser. Krisen kan utlösas av exempelvis en närståendes död eller
självmord, allvarligt insjuknande, plötslig invaliditet, otrohet och skilsmässa,
sociala misslyckanden, situationer som upplevs som skamliga, uppsägning från
arbetet, hot om arbetslöshet, som ibland kan vara svårare att stå ut med än
själva arbetslösheten, att utsättas för våld, förändring i partnerns sexualitet, att
bli våldtagen samt olyckor och naturkatastrofer som berör hela samhället.
En traumatisk kris föds i onormala situationer, i vilka det är fråga om livsviktiga
frågor för den som hamnat i krisen. Dessa är enligt psykiater Johan Cullberg:
D
1. En situation där personen förlorar någon (dödsfall) eller någonting, som
personen varit beroende av och värdesatt.
2. Förlust av självständighet eller självkontroll, till vilken kan även höra fysisk
begränsning eller invaliditet. Förlust av självständighet kan även upplevas
av personer som inkallats för militärtjänstgöring, dömts till fängelsestraff,
invandrat till annat land, eller utsatts för skolmobbning.
20
DEL 1
Livets många kriser
3. Problem som hänför sig till barnafödande, såsom missfall, abort, att få
ett utvecklingsstört barn, avlägsnande av livmodern, ansträngande
fertilitetsbehandlingar.
4. Relationsproblem, som till exempel otrohet. Även en invalidiserande
sjukdom som drabbat en närstående kan inverka på hela familjens liv.
5. Att förlora ansiktet eller med andra ord socialt skamfyllda händelser,
såsom rattfylleri, fängelsedom, förskingring, inblandning i skandal eller
karriärmisslyckande.
n
io
s
r
e
6. Samhällets strukturförändringar, som tvingar personen att lämna sin
hemort för att söka arbete i stora städer.
7. Yttre katastrofer, såsom krig eller jordbävning leder till en stark ångest hos
människorna. Även personer som har varit vittnen till en svår olycka eller
utveckling av en svår psykos, en närståendes självmord, eller själva har
fallit offer för rån, inbrott eller annat angrepp, upplever ångest.
v
d
a
lo
Efter en uppskakande upplevelse är det normalt att personen reagerar kraftigt.
Även blotta tanken på vad som skulle ha kunnat inträffa, kan ge upphov till
starka känslor. Känsloreaktioner förorsakade av traumatiska händelser brukar
vanligen försvagas med tiden. Ibland kan de dock dyka upp igen, även efter en
längre tid.
n
w
Vid traumatiska kriser kan det finnas många olika slag av offer. Vid till exempel
en trafikolycka bör man förutom de skadade även beakta anhöriga och ögonvittnen, som har skakats av händelsen och som därigenom också behöver stöd.
Även räddnings- och sjukvårdspersonal behöver ofta psykiskt stöd.
o
D
Vad händer vid en traumatisk kris?
• Människan såras psykiskt – jag har råkat ut för något ont
• Känslan av kontroll försvinner – rädsla, skam- och skuldkänslor ökar
• Ångestreaktioner uppstår – något påminner om det inträffade såsom
t.ex. en viss melodi eller en viss gångstil
• Livets värden och livssynen omvärderas – livets grundtrygghet rubbas,
känslan av otrygghet ökar
21
DEL 1
Livets många kriser
Faser vid traumabearbetning:
• Chock – man förstår inte vad som händer
• Undvikande – man undviker saker som påminner om traumat, och
som skapar ångest
• Svängningar – minnesbilderna dyker ofrivilligt upp
• Nyorientering – man klarar av att berätta om minnesbilder från
traumat och man klarar av att leva med dem, fastän de emellanåt
gör sig påminda
n
o
i
s
Skillnaden mellan sorgearbete och traumaarbete
r
e
Bearbetningen av en sorg kan förhindras av det undvikande beteende som ofta
hör till ett posttraumatiskt stressyndrom. Människan klarar inte alltid av en traumatisk kris och sorg på egen hand, utan kan behöva sakkunnig hjälp. Sorgeoch traumaarbetet har många gemensamma drag, men även många olikheter.
v
d
I sorgearbetet upplever man levande minnesbilder av det man förlorat.
I traumaarbetet dyker minnesbilder av traumatiska händelser upp i minnet.
a
lo
I sorgearbetet söker man minnen att finna tröst i.
I traumaarbetet undviker man minnen och situationer som påminner
om traumat.
n
w
I sorgearbetet vill man tala om den man förlorat.
I traumaarbetet är det svårt att tala om det inträffade.
o
D
I sorgearbetet är drömmarna trösterika.
I traumaarbetet återvänder ofta det inträffade i form av mardrömmar.
I sorgearbetet är sorg, längtan och depression allmänna.
I traumaarbetet intar depression, ångest och rädsla sinnet.
Vad kan man göra själv efter en traumatisk upplevelse?
• Prata med andra om dina upplevelser. Berätta vad du kände under
olyckan/händelsen och efteråt. Genom att berätta bearbetar du din
otrevliga upplevelse.
• Fortsätt ditt jobb med rutinmässiga uppgifter, ifall det är svårt att
koncentrera sig på mera krävande uppgifter. Berätta om det inträffade
också åt din förman och dina arbetskamrater, så att de förstår.
• Träffa andra som råkat ut för liknande händelser, stödgrupper är viktiga.
22
DEL 1
Livets många kriser
• Lyssna på vad dina närmaste känner och tänker. Händelsen har påverkat
även dem.
• Kom ihåg att dina reaktioner är normala: de hör till saken. Det är bra att
uttala också skrämmande och märkliga känslor.
• Det hjälper att gråta.
• Motion får dig att koppla av.
• Undvik överdrivet bruk av alkohol och lugnande medel.
• Ibland kan det kännas lättare att ge uttryck för sina känslor genom att
göra något, istället för att prata. Rita, måla, skriv, lyssna på musik eller
låt naturen erbjuda sin tröst.
v
d
a
lo
n
w
o
D
s
r
e
23
n
io
DEL 1
Livets många kriser
VAD KAN JAG GÖRA?
Med kris avses en plötslig förändring, en avgörande vändpunkt eller en
ödesdiger störning i en människas liv. Kriserna kan fördelas i antingen
utvecklingskriser eller traumatiska kriser. Kriserna är en del av vårt liv,
men människorna reagerar på olika sätt på kriser. I en kris tar en människa
mentalt skada, vilket medför att greppet om det egna livet försvagas för
ett ögonblick. Det är viktigt att reda ut den bakomliggande orsaken till en
kris, eftersom en anhopning av kriser leder till att den psykiska bördan hos
människan tilltar. Det är också skäl att komma ihåg att en kris kan
an ge upphov
till en psykisk tillväxt och en omvärdering av livet.
n
o
i
s
r
e
Primärt bör du sörja för människans grundläggande behovv och hjälpa h
henne
att få kontakt med sin nära och kära när hon genomgått
uppskaått något upps
kande. Ta henne till en lugn plats och ge stöd. Koncentrerar
ncentrerar dig primärt på att
lyssna, tiden för att ställa frågor kommer
senare.
mer senare
v
d
a
o
l
n
Tala ut om dina erfarenheter med andra
eller träffa dina olyckskamrater, när
dra elle
du själv råkat ut för något uppskakande.
kakande. Ruti
Rutiner gör det lättare att klara av
vardagen, även motion
otion eller annan avslapp
avslappnande verksamhet är till godo.
w
o
Som källor har använts:
D
Cullberg, J.: Psyykkinen trauma. Kriisiteoriasta ja kriisipsykoterapiasta. A-klinikkasäätiön julkaisu n:o 5. Kirjapaino Jaarli. 1973.
Heiskanen, T.: Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä, selviytymisestä.
Tammi. 1995
Heiskanen, T., Salonen, K.: Selviytymisopas. SMS-Tuotanto Oy.
Suomen Mielenterveysseura. 1994.
Heiskanen, T., Salonen, K.: Miten hoidan mielenterveyttäni. SMS-Tuotanto Oy,
Suomen Mielenterveysseura. 1997.
Olen kokenut jotain järkyttävää... Opaslehtinen. Rikosuhripäivystys. Suomen Mielenterveysseura.
Heiskanen, T.(red.): Takaisin elämään – henkinen tuki ja onnettomuudet.
SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. 1995.
Läs mera:
Saari, S.: Kuin salama kirkkaalta taivaalta. Kriisit ja niistä selviytyminen. Otava 2003.
24
3
Självdestruktivt beteende
och självmord
d
a
n
o
i
s
r
ve
• Läsaren vet hur självdestruktivitet
destru
yppar sig
o
l
n
• Läsaren
en känner igen en sjä
självdestruktiv person
i behov
ov av hjälp
• Läsaren
aren kan hjäl
hjälpa en självdestruktiv person
D
w
o
KÄRNINNEHÅLL:
Självdestruktivitet och självmord
Riskfaktorer i anknytning till självdestruktivitet
Att hjälpa en självdestruktiv människa
25
DEL 1
Självdestruktivt beteende och självmord
Självdestruktiva tankar förekommer hos alla mänskor i något skede av livet.
Ändå är allvarliga och återkommande självmordstankar ett tecken på att den
psykiska hälsan vacklar, och är ett tecken som bör tas på allvar. Det är också
skäl att minnas att uttryckta självmordsplaner och självmordsförsök alltid är allvarliga tecken på behov av hjälp.
Självdestruktivitet och självmord
Självdestruktivt beteende avser allt beteende, med vilket man medvetet eller
omedvetet orsakar skada eller fara för sig själv. Sådant beteende kan vara till
exempel fortlöpande frosseri, rusmedelsbruk som innebär en hälsorisk eller
överdrivet risktagande i trafiken.
n
io
s
r
e
Årligen begår över 1 000 finländare självmord. Fastän antalet är högt, har ändå
antalet självmord minskat under de senaste femton åren. Sannolikt har förbättrad identifiering av depression och av andra självmordsrisker, en tidigare behandlingsinledning och förbättrad behandling bidragit till denna minskning. Trots
detta är självmord fortfarande den näst vanligaste dödsorsaken bland unga män.
Självmordsförsökens antal är tiofalt större än antalet genomförda självmord.
Riskfaktorer
v
d
a
lo
Det finnsinte någon enskild, entydig orsak bakom självmord. Ju fler samtidiga
riskfaktorer, desto högre är självmordsrisken. Ett självmordsförsök kan vara ett
sista desperat försök att klara upp sitt liv, en strävan att komma ur den outhärdliga situationen, inte nödvändigtvis en önskan att dö.
n
w
o
D
En känsla av hopplöshet under en längre tid och förlust av livslust kan vara
både ett symtom på depression och göra personen mottaglig för depression,
kroppssjukdomar och självmord.
Det finns ett klart samband mellan förstämningssyndrom och självmord. Nästan alla som begått självmord har lidit av depression före sitt självmord. Självmordsbenägenheten ökar av tidigare självmordsförsök, svår depression och
överdriven alkoholkonsumtion. Efter utskrivning från psykiatrisk sjukhusvård
är självmordsrisken hög.
Omständigheter som kan förebåda självmordsförsök
• självdestruktiva tankar
• tidigare självmordsförsök
• hopplöshet
• långvarig depression
• ensamhet
26
DEL 1
Självdestruktivt beteende och självmord
• socialt främlingskap
• verbala varningar: ”jag orkar inte mera”, ”allt är förgäves”
• ”paketering” av det egna livet på förhand
• dumdristigt beteende som leder till farliga situationer
• stor alkoholanvändning
• en nära anhörigs eller god väns självmord eller självmordsförsök
• familj som inte mår bra
• egen eller föräldrars skilsmässa
• svåra livshändelser
• ångestväckande trosfrågor
n
io
Självmord är även ett mått på illabefinnande i samhället. Strukturella samhällsfaktorer, såsom arbetslöshet, bostadslöshet och brister i vård- och stödtjänster
har en stor betydelse för människornas illabefinnande.
s
r
e
Självmord skall inte heller glömmas bort i den offentliga debatten. Man måste
lära sig att diskutera självmord utan att moralisera eller anklaga. Av den deprimerade kan och bör man fråga, huruvida han eller hon övervägt självmord. Det
är fel att tro att den som yttrar sina självmordsavsikter inte skulle begå självmord. Det är skäl att ta den egna och andras depression på allvar, och om alkohol börjar fungera som ett botemedel vid motgångar i livet, är det orsak att söka
hjälp; eftersom dessa är allvarliga varningssignaler. Också alla medmänniskor
borde ha mod att känna igen dessa varningssignaler och ställa upp med stöd.
v
d
a
lo
n
w
Självdestruktivt beteende hos barn och unga
Ungdomar funderar mycket på frågor kring liv och död. Tankar på självmord hör
dock inte till en sund utveckling.
o
D
Personer under 15 år begår inte i allmänhet självmord, eller åtminstone saknas kunskap om dessa. Efter denna ålder ökar självmordsrisken och antalet
självmordsförsök stiger. Flickorna gör oftare självmordsförsök, medan pojkarnas försök oftare leder till döden eftersom deras metoder är våldsammare. Ett
självmordsförsök är ofta ett rop på hjälp från den unga. En ung person är också
mera impulsiv än en vuxen, då unga inte har samma livserfarenhet och resurser
att klara sig som den vuxne har.
Av flickor i högstadieåldern har 4–8 % och av pojkarna 2–4 % gjort ett självmordsförsök under det senaste året. Bland flickorna är självmordsförsök ungefär dubbelt vanligare än hos pojkar. Majoriteten av ungdomarnas självmordsförsök leder inte till döden, även om avsikten varit allvarlig. Ungefär en tredjedel
av ungdomarna som gjort självmord har ett tidigare självmordsförsök bakom
sig. Ett tidigare försök är den viktigaste enskilda faktorn som kan förutspå ett
senare självmord. Varje ung person som gjort ett självmordsförsök behöver därför utöver annan sjukvård även en ungdomspsykiatrisk konsultation.
27
DEL 1
Självdestruktivt beteende och självmord
Största delen av ungdomarnas självmordsförsök är impulsiva. Ett själsligt nödläge, som ur en vuxens synvinkel kan verka ganska obetydligt, kan speciellt för en
ung person vara ödesdigert. En stor del av försöken görs under påverkan av rusmedel. Alkohol har en dubbel inverkan: förutom att ruset sänker impulskontrollen
hör även en förhöjd självmordsrisk samman med långvariga missbruksproblem.
Självmord bland äldre
Ensamhet, känslor av hopplöshet och sjukdomar har ökat antalet självmord
bland äldre. En åldrings självmordsförsök är alltid en sak att ta på yttersta allvar. När en åldring talar om självmord, ligger det en allvarlig avsikt bakom.
n
io
s
r
e
Psykisk ohälsa är mycket allmänt förekommande bland äldre. Undersökningar
ger vid handen att 16–30 % av över 65-åringarna lider av psykisk ohälsa. Det har
konstaterats att 50–80 % av de åldringar som befinner sig i anstaltsvård lider
av psykisk ohälsa. Bland de äldre uppträder samma slag av psykiska problem
som i den medelålders befolkningen. Dessutom finns bland de äldre en avsevärd
mängd olika psykiska symtom som hänför sig till kroppssjukdomar.
v
d
Varannan dag begås självmord av en åldring i Finland. Självmorden bland över
65-åringar har fördubblats jämfört med för 50 år sedan. Depression är den viktigaste bakomliggande orsaken till självmord. Åldringar väljer oftare än ungdomar en våldsam självmordsmetod, (Pitkälä, m fl 1999), kanske för att åldringarna är mera definitiva i sitt beslut än ungdomarna, vars självmord eller
självmordsförsök ofta är mera ett rop på hjälp. I undersökningar har framkommit att äldre personer som begått självmord har haft hälsovårdskontakter före
självmordet, men att de sällan yppat sina planer.
a
lo
n
w
o
D
Äldre personer som gjort självmord har mera sällan haft psykiatrisk vårdkontakt än de yngre åldersgrupperna och bara 8 % av de äldre personer som tagit
sitt liv fick depressionsmedicin. Riskfaktorer för självmord bland äldre personer är manligt kön, avslutning av arbetslivet, livspartnerns död, social isolering,
psykisk eller somatisk sjuklighet. Även känslor av ökande hjälplöshet och tilltagande beroende av andra personers hjälp kan ligga bakom en åldrings självmord.
Självmord i arbetssamfundet
En arbetskamrats självmord är ett hårt slag för hela arbetsgemenskapen.
I arbetsplatsens krisplan kan det vara bra att färdigt planera för en dylik krissituation, så att inte saken sopas under mattan och arbetskamraterna lämnas
ensamma med sin sorg. Det är bra att omedelbart samlas till ett gemensamt tillfälle, där arbetskamraterna informeras om det inträffade. Dessutom bör arbetskamraterna enligt behov erbjudas samtalshjälp för att kunna gå igenom det
inträffade.
28
DEL 1
Självdestruktivt beteende och självmord
För de kvarvarande det viktigt att få minnas den avlidne. Det är ett sätt att ta
farväl av den döda. Man bör diskutera med de anhöriga huruvida de närmaste
arbetskamraterna kan delta i begravningen eller alternativt kan en egen minnesstund hållas på arbetsplatsen.
Återhämtningen efter en närståendes självmord tar tid
Förluster är en del av livet. En av de tyngsta erfarenheterna är en närstående
persons självmord. Att återhämta sig efter detta är en process med många skeden, utan genvägar. Under processen måste man lära sig att avstå, sörja och
förlåta. För att kunna återhämta sig behöver människan kunna förlita sig på att
hon trots allt har krafter att gå vidare.
n
io
s
r
e
Anhöriga till den som begått självmord behöver ofta professionell hjälp: oförmåga att tala om det som hänt, skuldkänslor, skam och isoleringstendenser kan
leda till psykisk eller fysisk sjukdom. Utan stöd kan en förälders självmord bli
en oövervinnelig sak speciellt för ett barn. En traumatisk upplevelse kan även
kräva rehabilitering för bibehållande av arbets- och studieförmågan.
Sorg och sörjande
v
d
a
lo
Vanligtvis försöker människan först skydda sig mot den alltför tunga förlusten
genom att förneka det inträffade. Först när människan accepterar verkligheten, kan sörjandet börja. Till sorgen hör ofta svåra känslor, såsom ångest och
depression, att dra sig undan och känna skuldkänslor, sömnsvårigheter, fientlighet, dolda känslor samt fysiska symtom.
n
w
o
D
Efter denna tunga och resurskrävande fas följer ofta lamslagenhet och trötthet. Då finns man bara till och försöker klara av vardagen, men samtidigt samlar man krafter. Sorgens mognande är individuellt. Den sörjande bör få tid att
återhämta sig, ingen kan uppskatta den tid sorgen kräver. Psykiska symtom kan
uppträda även en lång tid efter en närståendes död.
Hur hjälpa en person i självmordsfara?
Vid kriser förstärks betydelsen av anhörigas skyddsnätsfunktion. Om du märker att någon dig närstående varit deprimerad en längre tid eller på något sätt
gett uttryck för självmordstankar, är det skäl att se till att personen snabbt får
hjälp. Om den som planerar självmord inte själv vill ta kontakt med sakkunniga, kan en anhörig eller vän kontakta exempelvis den landsomfattande kristelefonen 0203 445 566 som upprätthålls av Föreningen för Mental Hälsa
i Finland. Där får man råd och anvisningar. I huvudstadsregionen kan man begära
att Föreningen för Mental Hälsas SOS-bil (tel. 040-5032 199) gör ett hembesök
under vilken tid som helst på dygnet.
29
DEL 1
Självdestruktivt beteende och självmord
• Det är skäl att lära sig att samtala med den som befinner sig i självmordsfara utan att moralisera och anklaga, men öppet och genom att tala om
saker med deras rätta benämningar.
• Om alkohol börjar vara en fortlöpande medicin mot depression, är det skäl
att uppmana att snabbt söka hjälp.
• Man bör inte jaga upp sig i situationen, utan agera lugnt.
• Vid en krissituation bör man själv ledsaga personen till behandlingsplatsen.
I Helsingforsregionen kan man också alarmera SOS-bilen för ett besök.
n
io
Hur föra på tal? – frågor som underlättar:
• ”Har du på sistone känt dig starkt pressad eller har du varit deprimerad?”.
• ”Vad gör dig deprimerad/stressar dig? Vad beror den här stressen/
depressionen på?”.
• ”Har du haft självmordstankar?”. (En direkt fråga leder inte till
självdestruktivt beteende, utan visar att du verkligen vill hjälpa.)
v
d
s
r
e
Stöd och hjälp i övrigt
I en krissituation är det skäl att kontakta närmaste hälsovårdscentral eller sjukhus. Den som gjort ett självmordsförsök bör även garanteras tillräcklig eftervård,
speciellt ifall personen är deprimerad eller lider av andra psykiska symtom.
a
lo
n
w
Anhöriga och närstående till den som begått självmord behöver hjälp, eftersom
självmord fortfarande är tabu i vår kultur. Bland de anhörigas känsloregister kan
känslor av skuld och skam vara de som upplevs starkast. Även de anhöriga kan
befinna sig i högriskzonen för självmord, och i en del fall kan självmord finnas
som en problemlösningsmodell i släkten.
o
D
Bland andra Föreningen för Mental Hälsa i Finland arrangerar yrkesmässigt
handledda stöd- och rehabiliteringsgrupper för anhöriga till personer som
begått självmord samt för föräldrar som förlorat sina barn. Stödgrupperna är
viktiga för alla parter. Kriscentralerna ordnar även ”eftersnack” eller med andra
ord debriefing för de som så önskar.
Många upplever tröst i sorgen av till exempel musik. Klassisk musik har konstaterats ha en lugnande inverkan, men lika bra kan det fungera med den egna
favoritmusiken. Tröst kan man även få av diktböcker.
30
DEL 1
Självdestruktivt beteende och självmord
Kontaktuppgifter till stödtjänster (mera information i slutet av boken):
• Egen hälsocentral eller sjukhus
• Lokalt kriscentrum
• Landsomfattande kristelefon (Föreningen för Mental Hälsa i Finland):
telefon 0203 445 566 (må 9.00–22.00 ti–lö 9.00–06.00, sö 15.00–22.00)
• SOS-bilen i huvudstadsregionen (Föreningen för Mental Hälsa i Finland):
telefon 040 503 2199
• Församlingarnas samtalstjänst
n
io
Församlingarnas samtalstjänst svarar i hela landet under förnattens timmar på
svenska på:
10072 (i områden med riktnummer 06, kl. 20.00–23.00)
10072 (i områden med riktnummer 09, kl. 21.00–24.00)
0800 19072 (i övriga områden, kl. 21.00–24.00)
s
r
e
Om du ringer med mobiltelefon ska du välja riktnummer före nummer 10071
och 10072
• www.tukinet.net
• Surunauha (Itsemurhan tehneiden läheiset ry):
440 054 (må 18.00–20.00, to 12.00–14.00)
• www.surunauha.net
• Den egna församlingen
v
d
a
lo
o
D
n
w
31
DEL 1
Självdestruktivt beteende och självmord
VAD KAN JAG GÖRA? – GRÄNSER FÖR HJÄLP
Tankar på självmord är ett tecken på att den psykiska hälsan har rubbats,
därför är det skäl att ta en människa som talar om självmord på allvar. Du kan
bedöma riskerna för självdestruktivitet genom att ställa tre direkta frågor.
n
o
i
s
r
ve
Hjälp en självdestruktiv människa genom att snabbt söka hjälp för honom eller
henne – ta omedelbart kontakt med den närmaste hälsovårdscentralen
entralen eller
ring det allmänna nödnumret 112 och be om tilläggsanvisningar.
ar. Lämna inte en
självdestruktiv människa ensam.
d
a
o
l
n
w
o
D
Som källor har använts:
Heiskanen, T.: Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä, selviytymisestä.
Tammi. 1995.
Heiskanen, T., Salonen, K.: Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä, vaikeuksista.
SMS-Tuotanto Oy, Suomen Mielenterveysseura. 1994.
Heiskanen, T., Salonen, K.: Miten hoidan mielenterveyttäni. SMS-Tuotanto Oy,
Suomen Mielenterveysseura 1997.
Läs mera:
Heiskanen, T.(red.).: Särkynyt sydän. Omainen ja itsemurha. Suomen Mielenterveysseura 1996.
Erkkilä, J., Holmberg, T. m.fl. :Surevan lapsen kanssa. SMS-Tuotanto. 2003.
Laimio, A. (red.).: Yhdessä suru on helpompi kantaa. SMS-Tuotanto. 2004.
32
v
d
a
lo
n
w
o
D
r
e
DEL 2
Psykisk ohälsa
33
n
o
i
s
Denna del behandlar depression, ångestsyndrom, beroendesjukdom och psykos. För dessa störningar, problem och
sjukdomar har i Australien utvecklats en första hjälpmodell
i fem steg. Denna del baserar sig huvudsakligen på den
australiska Mental Health First Aid Manual, som Föreningen för Mental Hälsa i Finland har omarbetat för Finland.
Vad är första hjälpen?
n
o
i
s
r
ve
Första hjälpen är den hjälp som ges till den skadade innan medicinsk vård finns
att tillgå. Målsättningen med första hjälpen är:
d
a
1. Att skydda livet
2. Att sträva till att hindra skadan eller sjukdomen från att förvärras
3. Att främja tillfrisknandet
4. Att erbjuda stöd åt den sjuka eller skadade
o
l
n
w
o
Varför behövs psykiska första hjälpen?
D
• Psykisk ohälsa är allmänt förekommande. Speciellt depression, ångest
och missbruk av alkohol och andra rusmedel är allmänt förekommande.
Sannolikt är att människor själva eller någon i deras nära krets under
någon period i livet lider av psykisk ohälsa.
• Psykisk ohälsa är förknippat med en stämpel. Folk skäms fortfarande
över att prata om sina psykiska störningar och problem med sin familj,
vänner eller arbetskamrater. Detta kan avhålla personen från att söka
hjälp, eftersom folk är bekymrade över vad andra ska tänka om dem.
• Många har inte tillräcklig kunskap om hur man identifierar psykisk
ohälsa och vilka vårdformer som står till buds. I så fall man kanske helt
låter bli att söka hjälp, eller också söker man ”fel” sorts hjälp. Ju mera
kunskap man har om psykiska problem, desto naturligare känns det att
delge andra sina problem och det underlättar hjälpsökandet.
• Proffshjälpare såsom hälsocentralläkare, psykoterapeuter, psykiatriska
sjukskötare, mentalvårdare, psykologer och psykiatrer kan bistå med
hjälp vid psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar. Det är inte alltid möjligt
att omedelbart få professionell hjälp, och det är inte heller alltid påkallat. Medmänniskor kan erbjuda omedelbar hjälp och stöd samt vid behov
vägleda vidare till professionell hjälp.
34
• En del psykiska störningar och sjukdomar kan försvåra eller fördunkla
tankefunktionen och det rationella beslutsfattandet. Då observerar personen nödvändigtvis inte att effektiv hjälp finns att få, eller identifierar
överhuvudtaget inte något hjälpbehov.
• Medmänniskorna kan inte veta hur de ska reagera i olycksfallssituationer, ifall de inte fått förstahjälputbildning. Även rädsla för att göra fel
kan hindra folk från att hjälpa. Det här gäller såväl fysisk som psykisk
första hjälp.
Fem grundsteg
n
o
i
s
r
ve
I psykiska första hjälpen finns det fem grundsteg:
1. Bedöm den hjälpsökandes eventuella självdestruktiva risk
2. Lyssna lugnt utan att moralisera
3. Uppmuntra och informera om viktiga saker
4. Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp
5. Uppmuntra den hjälpsökande till att ta hand om sig själv
d
a
lo
Målsättningar för psykiska första hjälpen:
n
w
1. Skydda livet ifall man misstänker att personen kan skada sig själv
eller andra
2. Erbjuda hjälp för att förhindra att de psykiska problemen förvärras
o
D
3. Främja uppnåendet av en god psykisk hälsa och stöda egna resurser
och styrkor
4. Vid behov vägleda vidare till professionell hjälpare
Invaliditet förorsakad av psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa kan förorsaka invaliditet på motsvarande sätt som långvariga
fysiska sjukdomar gör. Invaliditet syftar här på den mängd av svårigheter och
nackdelar som psykiska störningar ger upphov till i fråga om arbetsförmåga och
förmåga att ta hand om sig själv samt förmåga att vårda familje- och vänskapsförhållanden. I Holland har undersökts, i vilken utsträckning fysiska och psykiska problem kan invalidisera (Stouthard m fl 1997). När man undersöker de
problem som förorsakas av psykiska sjukdomar, är det behjälpligt att jämföra
dem med lika invalidiserande fysiska problem. Här följer några exempel ur den
holländska undersökningen:
35
• En medelsvår depressions invalidiserande inverkan motsvarar den invalidiserande inverkan sjukdomar som till exempel multipel skleros, svår
astma, kronisk hepatit B eller dövhet har på individen.
• Den inverkan en svår posttraumatisk stressreaktion har, motsvarar den
negativa inverkan som orsakas av förlamning i nedre extremiteter.
• Den negativa inverkan som förorsakas av svår schizofreni kan jämföras
med helkroppsförlamning.
Avståndstagande och stämpling orsakar ytterligare lidande för personer med
psykisk ohälsa. Världshälsoorganisationen WHO betonar, att personer som lider
av psykiska störningar i huvudsak ska behandlas på samma sätt som fysiskt
sjuka personer (WHO 1996). Människor som lider av psykisk ohälsa, behöver
respekt och stöd på samma sätt som vem som helst.
n
io
s
r
e
Det finns ingen klar gräns mellan sjuk och frisk. Många av de psykiska symtom
som gör oss bekymrade, hör även till ett normalt liv. I dagens värld görs många
symtom till läkarvetenskap, trots att de inte kan behandlas med läkarvetenskapliga medel.
v
d
Vår sinnesstämning kan tidvis växla avsevärt, och ett tillfälligt psykiskt illamående behöver inte alls innebära ett hjälpbehov, utan innebär en reaktion
på den aktuella livssituationen som just då känns övermäktig.
a
lo
n
w
Psykisk ohälsa kan yttra sig på många olika sätt och det finns inte ett enskilt,
entydigt symtom som skulle vara gemensamt för alla. Vanligen yttrar sig svårigheterna som vardagliga saker som bekymrar och förbrukar krafter. Eller så kan
de dölja sig bakom psykosomatiska känningar och känns som kroppsliga smärtor. De påverkar även tankar, föreställningar, attityder och minne.
o
D
Det finns många slag av psykisk ohälsa och de grupperas i olika klasser enligt
vanligast förekommande symtom och symtomens svårighetsgrad. Klassificeringen sker alltså enligt syndrom, inte enligt personer. Samma person kan samtidigt ha många olika syndrom som kräver behandling.
Det är fråga om störningar i psykiska hälsan när symtomen orsakar lidande eller
psykiskt illamående, begränsar funktions- och arbetsförmåga eller möjligheter
att delta och klara sig. I sin allvarligaste form kan de vara närapå totalt invalidiserande, och utestänga personen från samhällets funktioner och sociala relationer. Stöd från närstående personer har stor betydelse för att hålla störningen
under kontroll och för personens rehabilitering.
36
1
Depression
n
o
i
rs
e
v
d
• Läsaren vet vad som avses
vses m
med depression
a
lo
• Läsaren vet hur depression yppar sig och kan
identifi
hjälp
fiera behov av hjä
n
w
• Läsaren
aren kan ge fförsta hjälp till en deprimerad
person
erson
o
D
KÄRNINNEHÅLL:
Vad avses med depression?
När är en människa deprimerad?
Vad åstadkommer depression?
Första hjälp vid depression: fem steg
Behandling av depression
37
DEL 2
Depression
Vad avses med depression?
Ordet depression används på många olika sätt. Vem som helst kan bli sorgsen
eller nedstämd när man råkar ut för otrevliga saker. En vanlig, vardaglig sorgsenhet eller nedstämdhet är dock inte det samma som depression. Sorgsna
personer kan lida kortvarigt av sänkt sinnesstämning, men de klarar i allmänhet av att handskas med sin sorg och återhämtar sig snabbt utan behandling.
Med egentlig depression avses ett tillstånd som pågår i minst två veckor och
påverkar individens förmåga att arbeta eller njuta av givande relationer till
medmänniskor. Egentlig depression är en allmän och ofta även återkommande
störning i psykiska hälsan (personen återhämtar sig, men genomlider senare
en ny depressionsperiod). Av de vuxna finländarna lider ca 10–20 % av egentlig
depression under någon period i livet. Inom ett givet år lider ca 6 % av finländarna av egentlig depression som kräver behandling.
n
io
v
d
s
r
e
Till en depression hör förutom deprimerad sinnesstämning även andra symtom.
En egentlig depression får ofta sin början i en kris, kränkning, besvikelse eller
svår utmattning. I värsta fall utlöser krisen en snabb eller långsam spiral, ett
”snöskredsfenomen”. Negativa händelser, känslor och tankar ger bränsle åt varandra och depressionen tilltar. En i tid inledd, effektiv behandling gör tillfrisknandet snabbare och hindrar depressionen från att bli kronisk och fördjupas.
a
lo
n
w
Nuförtiden är man alltmera medveten om förlossningsdepression (postnatal
depression, post partum-depression). Med detta begrepp avses depression
som debuterar inom fyra veckor efter förlossning. Den här formen av depression kräver snabba insatser och specialvård.
o
D
Den deprimerade personen är ofta långsam både i rörelser, tankar och tal. Personen har också ofta ett sorgset och deprimerat utseende. Tankarna är fyllda av
förtvivlan och hjälplöshet, och personen ser heller inga ljuspunkter i framtiden.
38
DEL 2
Depression
När har en person depression?
Om minst två av följande symtom har uppträtt under minst två veckor, kan
tillståndet klassificeras som egentlig depression:
• Ovanligt nedstämt humör, som inte tycks lätta
• Förlorat intresse och förlorad förmåga att njuta av sådana saker,
som man tidigare njutit av
• Trötthet och kraftlöshet
n
io
Personer med depression har även andra symtom,
om, såsom:
åsom:
s
r
e
• Sänkt självförtroende eller sänkt självuppskattning
skattning
• Skuldkänslor utan orsak
• Tankar kring döden eller dödsönskningar
kningar
• Koncentrationssvårigheter och
h svårigheter att fatta be
bes
beslut
• Långsamma rörelser ellerr ibland upphetsning och
o rastlöshet
• Sömnsvårigheter eller
er ibland överdrivet
verdrive sömn
sömnbehov
• Aptitförlust eller ibland ökad
kad aptit. Detta kkan leda till viktförlust eller
ökad vikt.
v
d
a
lo
n
w
En person med depression har inte alltid alla ovanstående symtom. Svårt
deprimerade uppvisar fler symtom än lindrigt deprimerade.
Det finns olika test som hjälper till att avgöra om personen har depression
och bedöma depressionens styrka. Ett ofta använt självskattningsinstrument
är MADRS-skalan (finns bl.a. på http://depression.netdoktor.passagen.se).
På finska används ofta sållningsinstrumentet DEPS. Sållet finns på adressen
http://www.tohtori.fi/masennusklinikka
o
D
Patientversionen av den finländska behandlingsrekommendationen för depression finns på adressen www.kaypahoito.fi (välj "På svenska").
39
DEL 2
Depression
Tabell 2.
Symtomkriterier för egentlig depression enligt sjukdomsklassifikationen ICD10. Kriterierna har något förkortats och omarbetats för överskådlighetens skull.
(WHO 1996)
Symtomkriterier
Symtombild
n
o
i
s
r
e
v
d
a
o
l
n
w
o
Vid lindrig depression förekommer 4–5 symtom, vid medelsvår 6–7 och vid
svår depression 8–10 och samtliga från punkt B. Vid psykotisk depression
förekommer även vanföreställningar eller -upplevelser.
A. Depressionsperioden har
pågått minst två veckor
B. Minst två av följande
symtom kan konstateras
1. Nedstämdhet under största delen av tiden
2. Förlorat intresse eller förmåga att njuta av
saker som vanligtvis tidigare har intresserat
eller gett upphov till njutning
3. Energifattigdom eller exceptionell trötthet
C. Kan konstateras någon
eller några av följande
symtom, så att antalet
symtom sammanlagt
(B och C sammanslaget)
är minst fyra
4. Förlust av självförtroende och självuppskattning
5. Överdriven eller obefogad självkritik och
nedvärdering av sig själv
6. Återkommande tankar på död eller självmord eller självdestruktivt beteende
7. Upplevd eller konstaterad nedsättning av
förmågan till tankeverksamhet och
koncentration, med vankelmod och
beslutsångest
8. Förändrad psykomotorisk aktivitet med
antingen minskad rörlighet eller agitation.
Psykomotorisk förändring, som kan vara
subjektiv eller observerad
9. Sömnstörningar
10. Ökad eller minskad matlust med följande
effekt på vikten
D
Källa: WHO 1996
40
DEL 2
Depression
Förekomst
Depression är en allmänt förekommande störning, men man har småningom lärt
sig att identifiera och behandla depression bättre. Enligt experter är depression
ändå dåligt identifierad och underbehandlad i Finland. Depression är en av de
allmännaste orsakerna till sjukfrånvaro. Depression är också sedan länge den
vanligaste huvuddiagnosen för beviljande av invaliditetspension.
Depression är den vanligast förekommande psykiska störningen bland åldringar. Många långvariga fysiska sjukdomar och ensamhet kan ge upphov till
depression. Genom att behandla åldringars depression kan man avsevärt förbättra deras livskvalitet.
n
io
s
r
e
Inverkan på livet
Depressionssymtomen påverkar känslor, tankar, beteende och fysiskt välbefinnande. Här är några exempel:
v
d
Känslor
Nedstämdhet, ångest, skuldkänslor, ilska, humörsväxlingar, avsaknad
av känslorespons, hjälplöshet och känsla av hopplöshet.
a
lo
Tankar
Fortlöpande självkritik, självförebråelser, överdriven oro, pessimism,
försvagat minne och sänkt koncentrationsförmåga, beslutsångest och
förvirring, tendens att tro att andra ser en i ett negativt ljus, självdestruktiva tankar och tankar på döden.
n
w
o
D
Beteende
Gråtattacker, isoleringstendenser, försummelse av plikter, likgiltighet
inför den egna uppenbarelsen, förlust av motivation.
Fysik
Kronisk trötthet, energifattigdom, överdrivet sömnbehov, förlorad matlust eller överdrivet intag av mat , förstoppning, viktnedgång eller –uppgång, oregelbunden menscykel, nedsatt sexuell lust, oförklarlig värk
och smärtor.
41
DEL 2
Depression
I sammandrag: hur depression kan yppa sig
• En person med depression är ofta långsam både i rörelser och i tankar, men ibland kan personen gå på övervarv.
• Till och med talet kan vara långsamt och monotont.
n
o
i
s
r
e
v
d
a
o
l
n
w
o
D
• Den deprimerade är kanske inte intresserad av eller fäster någon
betydelse vid sin personliga hygien och sitt yttre.
• Personen ser ofta sorgsen, ångestfylld och irriterad ut och är gråtmild.
• En svårt deprimerad människa däremot upplever sig ofta vara utan
känslor och oförmögen att gråta.
• I tankevärlden framträder hopplöshet, hjälplöshet och en negativ
självbild – jag har misslyckats, det är helt och hållet mitt fel, inget
bra händer någonsin i mitt liv, jag är värdelös, ingen älskar mig eller
en negativ världsbild - livet är inte värt att levas, det finns inget roligt
i världen eller negativ framtidsbild – allting kommer alltid att vara
såhär dåligt.
Bipolär sjukdom: en speciell form av depression
Många av de som en gång tidigare insjuknat i depression upplever nya depressionsperioder. Det finns också personer som upplever både depressions- och
maniepisoder. Mani är på sätt och vis depressionens motsats. De som lider av
mani är uppfyllda av självförtroende och energi. De kan vara talträngda, fulla
av idéer, har litet sömnbehov och tar risker som de normalt inte skulle utsätta
sig för. Mani leder ofta till besvärliga situationer. Maniska människor kan förlora kontakten med verkligheten – eller blir med andra ord psykotiska. De som
lider av bipolär sjukdom – tidigare kallad manisk-depressiv sjukdom – upplever
både maniska perioder och depressionsperioder. Bipolär sjukdom är inte lika
allmänt förekommande som depression, och den kräver behandling med medicin. I avsnittet Psykoser (sid 93) beskrivs bipolär sjukdom närmare.
42
DEL 2
Depression
Vad ger upphov till depression?
Det finns inte en enskild orsak till uppkomsten av depression, utan depressionen beror på en samverkan av många olika biologiska, psykologiska och sociala faktorer. En person kan få depression, när någonting som allvarligt stör livet
händer, och personen upplever att inget själv kan göras för att återfå kontrollen
över situationen.
Dylika situationer kan vara:
n
io
• En separation från en relation eller att leva i ett konfliktfyllt förhållande
• Att få barn (10–15 % av kvinnorna drabbas av en depression kort efter
förlossningen)
• Att förlora jobbet och uppleva svårigheter med att hitta ett nytt arbete
• Att råka ut för en olycka som orsakar långvariga men eller arbetsoförmåga
• Att falla offer för ett brott
• Att insjukna i långvarig fysisk sjukdom
• Att ha omsorg om en person som lider av långvarigt handikapp eller
långvarig sjukdom
v
d
a
lo
Depression kan också bero på:
s
r
e
• Kroppsliga sjukdomar: till exempel hjärnslag, demens, underproduktion
i sköldkörteln, Cushings syndrom, Addisons sjukdom eller Parkinsons
sjukdom
• Biverkningar av medicin- eller droganvändning
• Stress som uppstått på grund av annan psykisk ohälsa, som djup ångest,
bruk av rusmedel eller schizofreni
• Pre-menstruella förändringar i hormonbalansen
• Brist på dagsljus under de mörka vintermånaderna
n
w
o
D
En del personer kan utveckla en depression av otrevliga händelser, medan
andra i samma situation inte gör det. Största benägenheten för att utveckla
depression har:
• kvinnor
• personer med depression i släkten
• personer som själv tidigare har lidit av depression
• personer som är känsliga till sin personlighet
• personer med svår barndom, till exempel fysisk misshandel, sexuellt
utnyttjande, vanvård, överdrivet sträng uppfostran
Man tror även att depressionssymtomen reflekterar förändringar i hjärnans
naturliga kemikalier, med andra ord förändringar i signalämnesbalansen.
43
DEL 2
Depression
Dessa ämnen förmedlar signaler mellan nervcellerna i hjärnan. När människan
blir deprimerad har det uppstått en brist på dessa kemiska sändare eller ”budbärare”. En typ av dessa är serotonin, en kemikalie som reglerar stämningstillståndet.
Första hjälpen vid depression
1. Bedöm personens risk för självdestruktivitet
2. Lyssna lugnt och utan att moralisera
3. Uppmuntra och informera om viktiga saker
4. Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp
5. Uppmuntra den hjälpsökande till att ta hand om sig själv
STEG 1.
n
io
s
r
e
Bedöm risken för självdestruktivitet
v
d
Över tusen finländare, ur alla åldersgrupper och samhällsklasser, begår årligen
självmord. Människan kan känna sig så hjälplös inför olika svåra livshändelser,
att framtiden känns helt utsiktslös. I en sådan situation kan självmord upplevas
som den enda möjliga lösningen. Depression är den största enskilda riskfaktorn för självmord, men det finns även andra riskfaktorer:
a
lo
n
w
The Sad
d Persons: ett verktyg för att bedöma självmordsrisken
(Patterson
atterson m.fl. 1983)
Sex::
Självmord bland män är fyra gånger vanligare än bland
kvinnor
A
ge::
Vissa åldersgrupper tillhör riskgruppen klarare än
Age:
andra
Depression:
D
Personer med depression hör till riskgruppen
Previous attempt: De som tidigare gjort självmordsförsök är benägna att
göra ett nytt försök
Ethanol:
Missbruk av alkohol hör ofta ihop med självmord
Rational thought: Psykotiska personer (som ej är i kontakt med verkligheten) hör till riskgruppen
Social network: Ju mindre socialt nätverksstöd, desto större självmordsrisk
Organised Plan: Risken är större, om självmordet är noggrant planerat
på förhand
No spouse:
Personer som lever ensamma och “singlar” har större
självmordsrisk
Sickness:
Långvarig fysisk sjukdom ökar sannolikheten för självmord
o
D
44
DEL 2
Depression
Steg för att bedöma självdestruktiviteten
1. Samtala allvarligt med den självdestruktiva personen och rakt på sak,
om vad personen tänker på och hur personen upplever till exempel stress,
depression eller trångmål. Låt personen beskriva varför han känner så.
2. Försök identifiera huruvida personen hör till riskgruppen genom en
direkt fråga: har du självmordstankar? Tvärtemot allmänt förmodande,
uppmuntrar ej en direkt fråga till att omsätta planerna i praktiken. Frågorna visar att du bryr dig om, att du är bekymrad och verkligen vill hjälpa.
3. Bedöm graden av risk. Har personen en färdig plan för att genomföra ett
självmord? Har han eller hon tidigare försökt begå självmord? Har personen de medel som krävs för att genomföra ett självmord?
n
o
i
s
r
e
v
d
a
o
l
n
w
En praktisk minnesregel är ART:
Aktuell plan
Redskap (sättet att begå självmord)
Tidigare försök
Förhåll dig allvarligt till budskap om nöd, förtvivlan och självdestruktivitet.
En självdestruktiv person är i behov av omedelbar professionell hjälp.
o
D
Hur du kan h
hjälpa en självdestruktiv person
1. Undvik fysisk kontakt om personen är hotfull.
Fö
2. Försäkra
dig om att personen inte lämnas ensam och gör personen
sällskap, ifall du bedömer självmordsrisken som hög eller försök
ordna så att någon finns i personens sällskap tills han kommit över det
omedelbara krisstadiet.
3. Skaffa hjälp:
• för personen till hälsocentralens jourmottagning
• för personen till sjukhusets akutpoliklinik
4. Om personen konsumerar alkohol eller droger för tillfället, försök få
personen att avbryta bruket.
5. Försök försäkra dig om att personen inte i sin närhet har redskap, som
man kan skada sig själv med.
6. Uppmuntra personen att prata. Lyssna lugnt och utan att moralisera.
Visa respekt och var artig. Förneka inte personens känslor. Försök inte
ge personen råd.
7. Ingjut tro på att sakernas tillstånd kommer att förbättras.
45
DEL 2
Depression
STEG 2.
Lyssna lugnt och utan att moralisera
• Lyssna, döm inte personen som svag. Problemen beror inte på
svaghet eller lättja.
Personen försöker klara sig så bra som det går.
• Var inte kritisk. Ge inte uttryck för din frustration.
• Ge inte överlägsna eller ringaktande råd som ”ryck upp dig eller
ta dig i kragen”.
• Undvik konfrontation (att komma på kant), ifall det inte krävs för
att förhindra en farlig eller skadlig situation
STEG 3.
n
io
Uppmuntra och ge information
s
r
e
Hjälp personen att uppleva situationen som hoppfullare och mera optimistisk
genom att klargöra:
v
d
• att det är fråga om ett tillstånd, då professionell hjälp behövs
• depression är en allmänt förekommande sjukdom
• depression beror inte på svaghet i karaktären
• det finns effektiv behandling för depression
• det finns effektiv hjälp att få från allmänläkare eller andra sakkunniga
• depression har ingenting gemensamt med lättja, depression gör bara att
motivationen minskar
• depression uppstår inte över en natt och ibland kan även tillfrisknandet kräva en längre tid. Tillfrisknandet påskyndas dock med hjälp av rätt
sorts behandling.
n
w
o
D
STEG 4.
a
lo
Uppmuntra till att söka professionell hjälp
Många yrkespersoner inom hälsovårdsområdet kan bistå med hjälp
vid depression.
Allmänläkare
Allmänläkaren är vanligen den första yrkespersonen som en deprimerad person
kontaktar. Denna läkare kan hjälpa på många olika sätt:
• utreda eventuella bakomliggande fysiska orsaker till depressionen
(till exempel biverkningar av medicinering)
• informera om depression och klargöra hur den deprimerade personen
kan få hjälp på bästa sätt
• vid behov ordinera depressionsmedicinering
• vid behov remittera till specialsjukskötare eller psykolog
• remittera till psykiater, ifall depressionen är långvarig och allvarlig
46
DEL 2
Depression
Man kan underlätta läkarens diagnostisering genom att direkt berätta, att man
tror sig vara deprimerad. Vissa läkare har mera erfarenhet av att identifiera och
behandla depression än andra. Läkaren borde ta sig tid att lyssna, borde vara
varm och empatisk och beakta den hjälpsökandes egna önskemål om behandlingen. Ifall patienten inte är nöjd med sin läkare, lönar det sig att söka hjälp
hos en annan läkare.
Psykologer
n
io
Psykologer är specialiserade på psykisk vård av psykisk ohälsa. De kan dock
inte ordinera depressions- eller annan medicinering. Ber ende på tilläggsskolning kan psykologer dessutom specialisera sig på olika samtalsterapier och
metoder att hjälpa.
s
r
e
Psykiatriska sjukskötare
v
d
Psykiatriska sjukskötare har även specialiserat sig på vård av psykisk ohälsa.
I fråga om utbildning och erfarenhet skiljer sig psykologer och psykiatriska sjukskötare från varandra; även deras erfarenhet av behandlingar är olika.
a
lo
Psykiatriska sjukskötare och psykologer kan bland annat hjälpa genom att:
• erbjuda tillfälle att prata om problemen, och att bli hörd på ett sätt som
är både stödjande och accepterande
• erbjuda olika metoder för att övervinna depressionen och förhindra återfall
n
w
En duktig sjukskötare eller psykolog använder sig i sitt arbete av olika metoder för att främja tillfrisknandet, såsom kognitivt beteendeterapi eller interpersonell terapi (IPT). Den kognitiva terapin grundar sig på uppfattningen att
vårt tänkande påverkar våra känslor. En deprimerad person tänker negativt om
många olika saker. Personen har ofta en negativ själv-, världs- och framtidsbild.
Den kognitiva beteendeterapin hjälper människan att identifiera dessa tankar
samt hjälper människan att förändra dem i en mera realistisk riktning.
o
D
Interpersonell terapi hjälper till att klargöra konflikter i relationer, att komma
över sorger och förändringar och att utveckla relationsfärdigheter.
Psykiatrer
Psykiatrerna är medicinska specialister på psykisk ohälsa. För att besöka en
psykiaters mottagning inom den offentliga hälsovården behövs ofta en remiss,
vilket inte behövs för att besöka en privatpraktiserande psykiater. Psykiatern
är även specialist inom läkemedelsbehandling och kan även hjälpa vid fall av
medicinbiverkningar eller samverkningar av olika läkemedel.
47
DEL 2
Depression
Hälsocentralläkaren kan remittera patienten till psykiater, om patienten är allvarligt sjuk eller om tillfrisknandet går långsamt.
För sjukhusvård remitteras en deprimerad patient endast i de fall då depressionen är ytterst allvarlig eller personen bedöms vara i riskzonen för tillfoga sig
själv skada.
Enligt den finska behandlingsrekommendationen för depression har de effektiva behandlingsmetoderna i akutskedet definierats enligt följande:
n
io
Tabell 3. Behandling av depression i akutskedet enligt svårighetsgrad
Behandlingsmetod
Lindrig
Psykoterapi
+
Depressionsmedicin
+
Psykosmedicin
-
Psykotisk
+
(+)
-
+
+
+
-
-
s
r
e
-
+
+
v
d
a
lo
Elbehandling (ECT)
Svår
Medelsvår
-
n
w
+
Källa: http://www.kaypahoito.fi/kh/kaypahoito?suositus=hoi50023
De centrala psykoterapiformernas effekt vid behandling av depression har
i behandlingsrekommendationen klassificerats enligt följande:
o
D
48
DEL 2
Depression
Tabell 4. Centrala psykoterapiformer vid behandling av depression.
Behandlingsform och beskrivning
Typiskt antal besök
och frekvens
Evidensstyrka
Kort: 10–20 besök,
en gång i veckan
A
Kognitiv
• Målsättningen är att förändra de
attityd- och beteendemönster som
lett till och upprätthåller
depressionen, samt stärka
problemlösningsförmågan
s
r
e
Interpersonell
Kort: 12– 16 besök,
ett besök i veckan
• Målsättningen är att fokuserat
behandla relationsproblem, rollkonflikter eller förluster som gett
upphov till eller upprätthåller
depressionen
v
d
a
lo
Psykodynamisk
• Målsättningen är att klargöra de
utvecklingsmässiga problem som
gör människan mottaglig för
depression samt stärka jaget
n
w
o
D
n
io
Långvarig: 40–80 besök,
1–2 besök i veckan
Kort: 12–25 besök,
ett besök i veckan
Långvarig: 80–160 besök,
1–3 besök i veckan
D
A
B
D
Källa: http://www.kaypahoito.fi/kh/kaypahoito?suositus=hoi50023
Evidensstyrka
Betydelse
A Stark evidens
Flera metodiskt högklassiga undersökningar,
vars resultat är likriktade
B Måttlig evidens
Minst en metodiskt högklassig undersökning
eller flera tjänliga undersökningar
C Svag evidens
Minst en tjänlig vetenskaplig undersökning
D Evidens saknas
Specialisters tolkning (bästa värdering) om
kunskap, som inte uppfyller kraven på
dokumentation genom vetenskaplig undersökning
Källa: http://www.duodecim.fi/koulutus/materiaali/suositusopas.pdf
49
DEL 2
Depression
STEG 5.
Uppmuntra till att ta hand om sig själv
• Regelbundna vanor är viktiga för välbefinnandet, som mattider vid ungefär samma klockslag dagligen, motion och vila.
• Det lönar sig att göra upp det dagliga programmet enligt ett schema som
passar en själv.
• Rytmen består på sätt och vis av ritualer som vi följer.
• I dagsrytmen borde ingå olika impulser, som piggar upp och som får en
att tänka på andra saker än den egna sjukdomen.
• Det är bra att reservera tillräckligt med vilopauser i dagsrytmen.
• Det är inte så allvarligt med sömnstörningar eller insomningsproblem
som dyker upp då och då. Men om sömnrytmen förändras radikalt, är det
klokt att ta upp saken till diskussion med någon sakkunnig.
• Den fysiska konditionen är det skäl att sköta om i tid. Om man är van att
dagligen röra på sig, är det lättare att hålla fast vid den rutinen även efter
att man insjuknat.
• En lämplig motionsform ska kännas bra och vara lagom krävande.
• Regelbunden motion höjer och upprätthåller förutom den fysiska konditionen även den psykiska orken. Det i sin tur gör att ångest, spänningstillstånd, sömnlöshet och sömnstörningar minskar.
• Att promenera ensam är inte det bästa alternativet för nedstämda och
ensamma personer. Rask motion i sällskap gör dock att ångesten lättar,
om detta bara är möjligt, eller som alternativ deltagande i en koncentrationskrävande motionsform.
• Det är viktigt att infoga måltiderna som en del i dagsrytmen. Mat är inte
enbart näring för människan, det är även en njutning.
• Det är viktigt för alla att ha en sysselsättning, att känna tillfredsställelse
över denna och samtidigt känna att man behövs.
• Ett meningsfullt arbete eller meningsfull sysselsättning kan vara en viktig
resurs, i synnerhet om depressionen är långvarig.
• Även frivilligarbete, deltagande i stödgrupper, stödjande av andra enligt
egen kraft och förmåga eller en kär hobby som väcker intresse kan även
vara sysselsättningar som tillför vardagen mening och omväxling.
• Stödgrupper är en god källa för stöd och information. Dessa sammankommer på många orter i Finland.
v
d
a
lo
n
w
o
D
s
r
e
50
n
io
DEL 2
Depression
VAD KAN JAG GÖRA? – GRÄNSER FÖR HJÄLP
Depression är en allmän och ofta återkommande psykisk störning, vars svårighetsgrad varierar från en mild depression till rent av ett psykotiskt depressionstillstånd. Depression kan behandlas effektivt med hjälp av läkemedel och
samtalsbehandling.
Handlingsförmågan hos en person som lider av lindrig depression är god,
vilket innebär att en sådan person kan tillfriskna också enbart med hjälp av
egenvård. Var till stöd, ge information och uppmuntra personen att ta hand
om sig själv.
n
io
s
r
e
Ju svårare depression desto viktigare är det med läkemedelsbehandling.
ehandling. Det
är viktigt att anvisa en person med en medelsvår eller svårr depression till vård.
Uppmuntra personen att söka hjälp och hjälp henne eller honom att söka
hjälp.
v
d
En person som lider av en psykotisk depression
behöver alltid få hjälp och
epression beh
behandling av en yrkesperson inom hälso- o
och sjukvården. Hjälp honom eller
henne att söka hjälp genom att ringa till den n
närmaste hälsovårdscentralen
eller det allmänna
a nödnumret 112. Vid beho
behov skall du följa med personen till
hälsovårdscentralen.
len. Lämna inte perso
personen ensam.
a
lo
n
w
Om en deprimerad
erad människa h
har talat om självmord eller är självdestruktiv
är det alltid skäl att konta
kontakta någon yrkesperson inom hälso- och sjukvården.
Ring omedelbart till den närmaste hälsovårdscentralen eller det allmänna
ödnumret 112 och be om tilläggsanvisningar. Lämna inte en självdestruktiv
nödnumret
människa en
ensam.
o
D
51
2
Ångestsyndrom
n
o
i
s
• Läsaren känner till dee vanl
vanligaste ångestsyndromen
• Läsaren känner till de mes
mest allmänna symtomen vid
ångestsyndrom
stsyndrom och kan identifiera behov av hjälp
• Läsaren
aren kan ge fförsta hjälp till en person som lider
av
v ångest
KÄRNINNEHÅLL:
Vad avses med ångestsyndrom?
Symtom vid ångestsyndrom
De mest allmänna ångestsyndrom
Vad ger upphov till ångestsyndrom?
Första hjälpen vid ångestsyndrom: fem steg
52
DEL 2
Ångestsyndrom
Vad avses med ångestsyndrom?
Ångest och oro hör till livet. De är ofta, liksom rädsla, en reaktion på stress och
ger upphov till en stark och okontrollerbar ångestkänsla. Långvarig ångest som
tenderar att förvärras kallas för ångestsyndrom. Man vet att långvariga ångestsyndrom gör människor mottagliga för depression och till exempel alkohol- och
rusmedelsmissbruk.
Ångestsyndrom skiljer sig ifrån vanlig oro enligt följande:
• Ångesten är allvarligare
• Ångesten är mera långvarig
• Ångesten stör arbetslivet eller relationer
s
r
e
v
d
Symtom vid ångest
n
io
Ångest kan ta sig fysiska, psykiska eller funktionsmässiga uttryck.
a
lo
Fysiska symtom
• hjärt- och kärlsymtom: palpitation (obehaglig förnimmelse av
hjärtrytmen), bröstsmärtor, hjärtklappning, rodnad
• andningssymtom: hyperventilation, andnöd
• neurologiska symtom: svindel, huvudvärk, svettning, stickningar och
domningar
• mag- och tarmsymtom: kvävningskänsla, torr mun, illamående,
uppkastningar, diarré
• symtom i muskulatur och benstomme: muskelvärk och -smärtor
(speciellt i nacke, axlar och korsrygg), rastlöshet, darrningar och
skakningar
n
w
o
D
Psykiska symtom
• orealistisk och/eller överdriven rädsla och bekymmer, som hänför
sig till gångna eller kommande händelser, tankar som skenar vilt
eller känsla av perplexitet, koncentrations- och minnessvårigheter,
obeslutsamhet, irritabilitet, otålighet, ilska, förvirring, rastlöshet
eller känsla av att befinna sig vid avgrundens brant, trötthet,
sömnsvårigheter, livliga drömmar
Beteendesymtom
• undvikande av vissa situationer, tvångstankar och -handlingar,
obehag i sociala situationer, överdriven försiktighet
53
DEL 2
Ångestsyndrom
Ångesttest (the Goldberg Anxiety Scale)
Med hjälp av Goldbergs ångesttest kan man genom nio frågor mäta enpersons
ångestnivå (Goldberg 1988).
Har du under den gångna månaden:
n
o
i
s
r
e
v
d
a
lo
1. Känt dig spänd eller hårt pressad?
2. Bekymrat och gruvat dig mycket?
3. Varit lätt irriterad?
4. Haft svårt att slappna av?
5. Sovit dåligt?
6. Haft huvud- eller nackvärk?
7. Haft någon av följande symtom: darrningar, stickningar, svindel,
svettning, ständigt urineringsbehov, diarré?
8. Känt dig bekymrad över ditt hälsotillstånd?
9. Lidit av insomningssvårigheter?
n
w
Tolkning:
För varje ”ja” svar ges ett poäng. De flesta människor har några av ovanstående
symtom. Vuxna uppnår i medeltal fyra poäng i detta test. Ju högre poängantal,
desto sannolikare är att ångesten inverkar störande på det dagliga livet. Om
poängantalet är högt, kan det vara fråga om ett ångestsyndrom.
o
D
Det finns olika slag av ångestsyndrom. De viktigaste är paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom, social fobi och posttraumatiskt stressyndrom. I följande tabell finns information om förekomsten av några psykiska störningar
i Finland.
54
DEL 2
Ångestsyndrom
Tabell 5.
Förekomsten av de vanligaste psykiska störningarna hos över 29-åriga
finländare i undersökningen Hälsa 2000 vinterhalvåret 2000 – 2001
(Pirkola m.fl. 2005):
Män
%
3,4
1,9
4,5
Ångestsyndrom
Paniksyndrom
Social fobi
Agorafobi
Generaliserat ångestsyndrom
Någon form av ångestsyndrom
1,4
1,1
1,1
1,3
3,7
Alla
%
6,3
3,0
4,9
2,5
8,2
6,5
2,4
0,9
1,2
1,3
4,8
1,9
1,0
1,2
1,3
4,2
1,4
0,0
1,4
3,9
0,3
4,3
n
o
i
s
r
e
v
d
Depression
Egentlig depression
Långvarig depression
Någon form av
depressionstillstånd
Kvinnor
%
a
o
l
n
w
o
Störningar i anslutning till alkoholbruk
Alkoholberoende (alkoholism)
Alkoholmissbruk
Någon form av alkoholstörning
D
6,5
0,7
7,3
Dessa störningsgrupper kan även uppträda samtidigt. En person med depression kan samtidigt ha en beroendesjukdom. Då psykisk ohälsa kombineras med
beroendesjukdom talar man om så kallad dubbeldiagnos.
55
DEL 2
Ångestsyndrom
Generaliserat ångestsyndrom
Med generaliserat ångestsyndrom avser man ångest som är fortlöpande och
långvarig (pågår i minst ett halvår). Många kan dessutom lida av dålig självkänsla, avsaknad av grundtrygghet, separationsångest eller beroende- och
aggressionsproblem.
Symtom vid generaliserat ångestsyndrom
n
io
• De huvudsakliga symtomen vid generaliserat ångestsyndrom är överväldigande, ogrundad ångest och oro - för saker som kan gå på tok eller
som man tror sig vara oförmögen att klara av – samt olika fysiska och
psykiska ångest- och spänningssymtom under de flesta dagar under
minst sex månaders tid.
• De som lider av generaliserat ångestsyndrom bekymrar sig överdrivet för
till exempel ekonomin, hälsan, familjen eller arbetet fastän inga problem
nödvändigtvis finns inom synhåll. Ångesten är svår att kontrollera.
• Till de fysiska symtomen hör hög puls eller hjärtklappningar, huvudvärk,
magsmärtor, skakning, muskelspänning, svårighet att slappna av, svindel, svettning och torr mun.
• Till de psykiska symtomen hör överdriven oro och omsorg, irritabilitet,
rastlöshet, känsla av att vara på sin vakt, koncentrationssvårigheter, perplexitet (”tomt huvud”) och sömnsvårigheter.
• Generaliserat ångestsyndrom kan göra det svårt att koncentrera sig på
arbetet, fungera i hemmet och överlag strula till livet.
v
d
a
lo
n
w
o
D
Paniksyndrom
s
r
e
Utmärkande är överraskande, starka ångestattacker. De inleds explosionsartat
och förvärras snabbt till panik. Attackerna uppträder oväntat minst en gång i
veckan, när och var som helst, ofta utan synbar orsak. Småningom börjar personen sträva efter att undvika platser och situationer, där attacken har uppträtt. Upprepade attacker kan förorsaka rädsla för att vara ensam eller rädsla
för offentliga platser.
Utomstående kan betrakta attackerna som inbillningssjuka, men den sjuke
själv upplever dem som mycket verkliga.
En panikattack utvecklas snabbt och är fylld av stark rädsla eller skräck. Den
starka rädslan är med beaktande av situationen helt omotiverad. Efter en attack
känner personen rädsla för att detta ska upprepa sig och undviker platser, där
attacken fått sin början. På samma sätt kan man börja undvika sådana motionsformer eller former av kroppslig ansträngning, som ger upphov till fysiska känningar som påminner om vad man upplevt i samband med panikattackerna. Det
är bra att minnas att också vissa fysiska sjukdomar kan påminna om en panikattack, till exempel rytmstörningar i hjärtat.
56
DEL 2
Ångestsyndrom
Symtom vid panikattack
Vid en panikattack förekommer flera av följande symtom:
• ökad medvetenhet om och känning av hjärtats pulsering
• svettning
• darrningar eller skakningar
• känsla av andnöd eller kvävningskänsla, strypningskänsla
• bröstsmärtor eller andra obehagliga känningar i bröstet
• illamående eller magbesvär
• overklighetskänsla eller en känsla av att man själv är overklig
eller känsla av att omgivningen känns främmande
• svindel, känsla av instabilitet, svimnings- eller svaghetskänsla
• rädsla för att förlora kontrollen eller tappa förståndet
• dödsrädsla
• domningar eller stickningar
• kalla skov eller heta vågor
Fobier
n
o
i
s
r
e
v
d
a
o
l
n
En fobi är en onormal rädsla. Den kan vara förknippad med till exempel en högt
belägen plats eller ett stängt utrymme. Rädslan kan också förknippas med
någon social situation. Många känner till ”kaffekoppsneurosen”, då det är svårt
att delta i till exempel gemensamma kaffepauser. Rädslan kan bli så allmän, att
alla gemensamma situationer ger upphov till stark ångest – social fobi.
w
o
D
Den oresonligt starka rädslan kan gälla någon speciell plats eller situation och
ofta undviker personen helt dessa situationer. Vanliga situationer som ger upphov till rädsla är när personen ska bege sig hemifrån, i folksamlingar eller på
offentliga platser, vid bruk av kollektivtrafik samt i sociala situationer.
Inverkan på livet
Personen undviker ångestskapande situationer eller tvingar sig själv att uthärda
dem. Fobin inverkar negativt både på normalt leverne och relationer.
I allmänhet fås en god hjälp av behandling. Funktionsförmågan återvänder,
livskvaliteten förbättras och ofta sker positiva förändringar också i familjesituationen. Symtomen kan dock återkomma ifall behandlingen avslutas i ett för
tidigt skede.
57
DEL 2
Ångestsyndrom
Agorafobi eller rädsla för offentliga platser
Till agorafobin eller rädslan för offentliga platser hör beteendet att undvika vissa
platser eller situationer, eftersom man är rädd att de ska förorsaka en panikattack. En del människor undviker att lämna hemmet. Andra åter undviker situationer till exempel affärer och bilkörning – där de tidigare upplevt en panikattack.
Social fobi
n
io
En visst mått av ångest är normalt vid sociala situationer, och en lindrig spänning inför ett uppträdande är ofta bara till fördel. En svår nervositet kan däremot
störa livet mycket, inverka begränsande i relationer, studier och arbetsliv. I sin
allvarligaste form kan den leda till svår depression och beroendesjukdomar.
s
r
e
Social fobi börjar vanligen i barndomen eller ungdomen som blyghet. I lindriga
fall har rädslan anknytning endast till några sällsynta situationer. En utbredd
fobi verkar hämmande på nästan alla relationer och obehandlad kan den leda
till depression.
v
d
Ungefär en procent av finländarna lider av social fobi. För dem blir spändheten
och nervositeten en central del i livet, en bestående belastning, som begränsar
all aktivitet, försvårar arbetslivet och relationer och leder till depression eller
beroendesjukdom. De som lider av social fobi har ofta ett svagt stödnätverk.
Det är också svårt för dem att uppsöka hjälp då de är rädda för att möta läkaren, en auktoritet, och kan skämmas över sina symtom. Personer med social
fobi lider ofta i ensamhet och i tystnad.
a
lo
n
w
o
D
Inverkan på livet
De som lider av social fobi upplever det som en skrämmande situation att till
exempel bli föremål för allas uppmärksamhet. Dylika situationer kan uppstå då
man ska presentera sig själv, då när man ska hålla tal eller skall underteckna
när andra ser på.
De är också rädda för att träffa personer som innehar en hög ställning, att sköta
saker i telefon samt att utsättas för andras kritik eller irritation.
Det är skäl att söka hjälp om rädslan är stark och upprepar sig i situationer då
man träffar främmande personer eller blir utsatt för bedömning. Professionell
hjälp behövs även om man är rädd för att ångesten ska synas eller att man ska
göra bort sig, om ångesten alltid uppstår i vissa givna sociala situationer och
leder till en panikattack, och om personen själv inser att rädslan är omotiverad
och överdriven. Det samma gäller om personen försöker undvika ångestväckande situationer eller tvingar sig att delta i dessa och samtidigt upplever intensiv ångest.
58
DEL 2
Ångestsyndrom
Specifika fobier
Specifik fobi är en psykisk störning där rädslan är riktad mot någon specifik sak,
som i sig är helt ofarlig. Sådana föremål för rädsla kan vara till exempel djur,
högt belägna platser, åska, mörker och slutna utrymmen. Människan begriper
att rädslan är obefogad, men kan inte själv kontrollera den. Eftersom dessa
rädslor hänför sig ”endast” till vissa speciella situationer, är deras invalidiserande inverkan i allmänhet mera begränsad än vad fallet är vid sociala fobier
och paniksyndrom med agorafobi.
n
io
Specifika fobier är mycket allmänt förekommande. Under ett givet år lider nästan tio procent av den vuxna befolkningen av någon specifik fobi. Rädslor som
fått sin början i barndomen mattas vanligen av i vuxen ålder, medan rädslor som
debuterat i vuxen ålder kräver vederbörlig behandling för att inte bli långvariga.
Den som lider av en specifik fobi lider ofta samtidigt av andra fobier.
s
r
e
v
d
a
lo
Akut stressreaktion och posttraumatisk stressreaktion
En akut stressreaktion och posttraumatisk stressreaktion uppstår efter en
katastrofal eller hotande händelse. En sådan händelse kan ha samband med
dödsfall eller dödshot, och även allvarlig skada. En posttraumatisk stressreaktion kan även utvecklas även ifall en person som åskådare kommer att
bevittna sådana händelser eller utsätts för en sådan händelse en familjemedlem eller vän.
n
w
Förekomst
o
D
Bara en liten del av dem som drabbas av akut stressreaktion utvecklar posttraumatisk stressreaktion. Det är större sannolikhet att en person utvecklar posttraumatisk stressreaktion om personen reagerat på den traumatiska händelsen
med stark rädsla, hjälplöshet eller skräck. I en australisk undersökning av veteraner från Vietnamkriget kunde konstateras att av dessa utvecklade 20 procent
en posttraumatisk stressreaktion (O´Toole m fl 1996).
Symtom
• Traumat finns ständigt i tankarna, till exempel som upprepade drömmar
om det inträffade, ”flash backs” av det upplevda och oro eller påträngande minnesbilder i situationer som påminner om traumat.
• Undvikande beteende, dvs. att personen gång på gång undviker intryck
som har samband med det inträffade. Personen kan uppleva avdomnade
känslor och det här kan pågå i flera månader, till och med flera år. Intresset för andra människor och omvärlden minskar.
• Till stressreaktionen kan också höra fortlöpande symtom på spändhet:
irritabilitet, aggressionsutbrott, sömnlöshet och övervarv.
59
DEL 2
Ångestsyndrom
Inverkan på livet
En akut stressreaktion avklingar på en månad, men vid en posttraumatisk
stressreaktion består symtomen en längre tid.
Tvångssyndrom
Tvångssyndrom är det minst vanliga ångestsyndromet, men synnerligen invalidiserande. Tvångssyndromet debuterar vanligen under barndoms- eller ungdomsåren och fortgår vanligen hela livet igenom. Symtomförloppet växlar dock,
så att symtomen ibland avtar.
n
io
s
r
e
Med tvångssyndrom avser man ett tillstånd, då personen lider av tvångsmässiga tankar eller handlingar. Personen vet att de är helt obefogade, men kan
inte avstyra eller motstå dem. Tvångssymtomen upptar en stor del av personens tid och försvårar livet och relationer. De som lider av tvångssyndrom är
oftast osäkra på sig själva och extremt krävande mot sig själva.
v
d
Både läkemedelsbehandling och beteendeterapi är vanliga behandlingsformer.
Problemet är dock ofta patientens ovilja till vård och att behandlingen därför
ofta avbryts redan i inledningsskedet. En kombination av beteendeterapi, läkemedelsbehandling och psykosociala stödåtgärder används som behandlingsform vid de svåraste fallen av tvångssyndrom.
a
lo
n
w
Förekomst
Uppskattningsvis lider ca en procent av den vuxna befolkningen av tvångssyndrom. Unga personer borde inte dröja med att söka vård, även om lindriga symtom är allmänt förekommande. I ungdomen är eventuella förluster i fråga om
psykisk utveckling och yrkesutveckling stora med tanke på framtiden.
o
D
Symtom
• Känslorna av ångest står i samband med tvångstankar och -handlingar.
Tvångstankar (obsessioner) är återkommande tankar, impulser eller föreställningar, som tränger sig in i sinnet. De upplevs som obehagliga och
främmande och ger upphov till ångest. Ofta har tvångstankarna anknytning till rädsla för smitta eller skada.
• Vanliga tvångstankar: vissa bestämda tankar, ord eller föreställningar
som personen upprepar och tänker på, undvikande av vissa byggnader,
sittplatser, siffror eller föremål, orimlig omsorg om den fysiska hälsan
eller utseendet, orimlig strävan efter punktlighet, rädsla för att förlora
självkontrollen, rädsla för att orsaka någon annan person skada, ångestladdade föreställningar och rädslor kring sexualitet.
60
DEL 2
Ångestsyndrom
• Tvångshandlingar (kompulsioner) är fysiska eller i sinnet återkommande
handlingskedjor, som personen som lider av tvångssymtom är tvungen
att utföra för att lindra sin ångest.
• Vanliga tvångshandlingar: överdriven personlig hygien (orimlig rädsla för
smitta), orimligt rengörande och arrangerande av föremål eller omgivning, ändlöst kontrollerande av saker och ting (lås, spis, kaffebryggare,
vattenkranar osv.)
Inverkan på livet
n
io
Tvångsföreställningar kan tillfälligt förekomma i livet, men ifall de pågår en
längre tid ger de upphov till rädslor, lidande, undvikande, skamkänslor och relationssvårigheter. Det är skäl att åtgärda problemen i tid, så att de inte försvårar
livet framöver.
s
r
e
v
Blandade ångest- och depressionstillstånd
Alla former av ångestsyndrom går inte att klart klassificera. Många gånger kan
den som lider av ångest samtidigt ha drag av flera olika ångestsyndrom.
d
a
Om en kraftig ångestkänsla pågår en lång tid, leder det oftast till depression.
Många lider av blandade ångest- och depressionstillstånd.
o
l
n
w
Vad ger upphov till ångestsyndrom?
Ångest beror vanligen på en upplevelse av hot i omgivningen, men en del personer reagerar lättare än andra med ångestkänslor när de upplever sin tillvaro
hotad. Sådana riskgrupper är:
• kvinnor
• personer som haft en starkt ångestfylld förälder
• känsliga personer som har för vana att se den omgivande världen som
hotfull
• de som upplevt en svår barndom – till exempel fysisk misshandel eller
sexuellt utnyttjande, försummelse eller överdriven stränghet
o
D
Ångestsymtom kan även bero på:
• någon kroppslig åkomma såsom överproduktion i sköldkörteln, brist på
B12-vitamin samt tillstånd som beror på hjärt- och kärlsystemet, såsom
rytmstörningar
• biverkningar av vissa mediciner
• effekt av vissa substanser: till exempel koffein, kokain, LSD, ecstasy och
amfetamin kan ge upphov till ångestsymtom.
61
DEL 2
Ångestsyndrom
Ibland kan de medel som används för att lindra ångesten leda till ytterligare
problem. Till exempel personer med fobier väljer att undvika situationer som
ger upphov till ångest. Ett sådant här undvikande beteende minskar ångesten
på kort sikt, men på lång sikt begränsar det livet på ett avgörande sätt. Tvångshandlingar, såsom ändlösa kontroller av saker och ett ändlöst tvättande av händerna, minskar ångestnivån vid tvångssyndrom. I ett senare skede kan det dock
ur själva tvångshandlingen uppstå ett nytt problem.
Första hjälpen vid ångestsyndrom
1.
2.
3.
4.
5.
n
o
i
s
r
e
v
d
a
lo
Bedöm den hjälpsökandes risk för självdestruktivitet
Lyssna lugnt och utan att moralisera
Uppmuntra och informera om viktiga saker
Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp
Uppmuntra den hjälpsökande till att ta hand om sig själv
STEG 1.
Bedöm risken för självdestruktivitet
Personer som lider av ångestsyndrom kan även vara i självmordsrisk, i synnerhet om de samtidigt har depression. Mera information om hur man kan hjälpa
en person i självmordsfara finns på sida 44-45. Ångestsyndromen får ofta personen att tro att någon stor fara, såsom hjärtinfarkt, hotar. Denna rädsla kan
leda till en panikattack.
o
D
n
w
Hur
ur hjälpa en p
pe
person som drabbats av en panikattack?
Om du inte
i
är säker på huruvida personen fått en panik-, hjärt- eller astma
attack eller drabbats av något annat akut tillstånd, alarmera ambulans.
a
atta
1. Om du vet att personen fått en panikattack och inte en hjärt- eller
astma attack, flytta då personen till en så lugn plats som möjligt.
2. Hjälp personen att lugna sig genom att uppmana personen att andas
långsamt och lugnt tillsammans med dig i samma takt. Ge personen
rådet att andas in under tre sekunder, hålla andan i tre sekunder och
efter detta andas ut i tre sekunder (ni kan tillsammans titta på en
klockas sekundvisare).
3. Lyssna lugnt och utan att moralisera eller fördöma.
4. Upplys personen om att han har drabbats av en panikattack, och att
det inte är fråga om något livshotande tillstånd såsom hjärtinfarkt.
5. Berätta att attacken går snart över och att han kommer att återhämta
sig fullständigt.
6. Försäkra personen om att han inte lämnas ensam och att han tas om
hand tills attacken gått över.
62
DEL 2
Ångestsyndrom
STEG 2.
Lyssna lugnt och utan att moralisera
• Lyssna lugnt och utan att moralisera. Ångestsymtomen är inte ett
svaghetstecken, utan ett tecken på att personen försöker klara av sina
problem.
• Kritisera inte. Uttala inte din irritation över personens symtom.
• Ge inte överlägsna och ringaktande råd som ”ryck upp dig”.
• Undvik konfrontation med personen, ifall det inte är av nöden för att
undvika en skadlig handling.
n
io
Hur hjälpa en person som råkat ut för en traumatisk händelse?
s
r
e
1. Låt personen självmant berätta om det inträffade, men insistera inte på att
personen ska berätta. De som upplevt en traumatisk händelse bearbetar
det inträffade i sin egen takt och det är viktigt att det inträffade inte lyfts
fram mot personens vilja. Ifall personen tvingas att berätta om det inträffade, kan det till och med leda till en ny traumatisering (Rose m.fl. 2001).
v
d
2. Var framförallt en tålmodig och empatisk lyssnare och först i andra hand,
om du vill, kan du fungera som rådgivare. Skapa en personlig växelverkan och lyssna lugnt och utan att moralisera, innan du överhuvudtaget ger
några råd.
a
lo
n
w
3. Berätta för personen att stressreaktioner är normala reaktioner på onormala händelser. Informera om att dessa reaktioner kan räcka i flera dagar
eller till och med flera veckor, och att man normalt återhämtar sig väl från
dessa posttraumatiska känslor. Stressreaktioner är chock, rädsla, sorg,
känslolöshet, obeslutsamhet, oro, obehagliga minnen, trötthet, sömnsvårigheter, spändhet, misstro och irritabilitet.
o
D
4. Uppmana personen att söka sig till andra personer som kan erbjuda stöd
och ta del av känslorna kring det inträffade. Uppmuntra personen att prata
med familj, vänner och arbetskamrater. Det är ändå viktigt att följa sin egen
intuitiva känsla för hur mycket man vill och klarar av att berätta, och
för vem. Uppmana inte personen att glömma det inträffade, att sluta älta
händelsen eller att gå vidare med livet som om ingenting hänt.
5. Råd personen att låta bli alkohol och droger. Uppmana i stället personen att
använda sig av enkla avslappningsmetoder.
6. Om stressreaktionen pågår längre än en månad, uppmana personen att
söka professionell hjälp. Uppmana personen att söka professionell hjälp
(ifall han inte redan gjort det) om stressreaktionen eller ångesten pågår
längre än en månad efter den traumatiska händelsen och inverkar störande
på det dagliga livet.
63
DEL 2
Ångestsyndrom
STEG 3.
Uppmuntra och informera
Hjälp personen att förstå att:
• De har en sjukdom
• Ångestsyndrom är vanliga och de går att behandla
• Ångestsyndrom är inte tecken på svaghet eller karaktärsfel
• Det finns effektiv behandling även för ångest som känns helt förkrossande
• Man kan lära sig många olika sätt att minska på känslan av stress och
ångest
• Ångest kan kännas obehagligt, men är sällan direkt skadlig
n
io
s
r
e
Till ångesten hör ofta skrämmande kroppsliga känningar, skrämmande tankar
och/eller psykiska symtom såsom försvagat minne och försämrad koncentrationsförmåga. Rädslan och ångesten ökar då man fokuserar på de fysiska symtomen. Det är bra att koncentrera sig på att kontrollera ångesten, och inte fokusera på de fysiska känningarna. De fysiska symtomen avklingar när ångesten
fås under kontroll.
STEG 4.
v
d
a
lo
Uppmuntra till att söka professionell hjälp
Det lönar sig att först kontakta allmänläkare, till exempel hälsocentral-, firmaeller skolläkaren. En god läkare borde:
n
w
• Göra en läkarundersökning för att försäkra sig om att det inte döljer sig
någon kroppslig sjukdom bakom symtomen.
• Ge allmänna råd och information om ångestsyndrom.
• Boka in en ny tid för rådgivning eller stöd.
• Vid behov remittera vidare för psykoterapi. Många personer med ångestsyndrom får bättre hjälp av stödsamtal och kognitiv-beteendeterapi än
av medicinering (Andrews och Hunt 1998).
• Ordinera ångestdämpande mediciner (bensodiazepiner) endast vid ett
verkligt behov. Regelbundet bruk av lugnande bensodiazepiner kan leda
till medicinberoende och utsättningssymtom, som rädslor eller paniksymtom, när medicineringen avslutas.
• Ordinera antidepressiv medicinering, om panikattacker förekommer ofta
eller är allvarliga, om tvångssyndromet kännbart begränsar ett normalt
liv eller om personen är synnerligen deprimerad, eller de posttraumatiska symtomen är invalidiserande.
o
D
64
DEL 2
Ångestsyndrom
Goda sätt att närma sig problemet
(Andrews och Hunt 1998)
De bästa sätten att stöda vid en posttraumatisk stressreaktion, är att uppmuntra
eller hjälpa personen att:
• Utforska sina känslor och detaljer i anslutning till den ursprungliga traumatiska händelsen samt granska vad det är som väcker traumatiska minnen i den nuvarande omgivningen, tills dessa antydningar inte längre
utlöser ångestkänslor och minnen. Att i en psykoterapi utsättas för ångestväckande minnen snart efter en traumatisk händelse, kan till och med
hindra utveckling av en posttraumatisk stressreaktion (Bryant 1999).
Endast en erfaren psykoterapeut borde ge dylik terapi.
• Kontrollera hyperventilation med hjälp av långsam och kontrollerad
andning.
• Kontrollera ångestens fysiska symtom med hjälp av progressiv muskelavslappning.
s
r
e
v
d
a
lo
n
io
De bästa sätten att närma sig ett generaliserat ångestsyndrom är att uppmuntra
till att:
n
w
• Utöva dagliga avslappningsmetoder – till exempel progressiv muskelavslappning, andningsövningar – i avsikt att minska de fysiska symtomen på spänning.
• Identifiera och ifrågasätta överdrivna oroliga tankar för att minska ångestsymtomen.
• Använda strukturerad problemlösning vid behandling av problemsituationer och orosmoment.
• Stegvis utsätta sig för svåra situationer.
o
D
De bästa sätten att närma sig fobier, är att hjälpa till att planera en serie ”steg”,
för att gradvis möta den skrämmande situationen och vänja sig till denna.
Det här kallas för stegvis exponering. Hörnstenarna i stegvis exponering är:
• Att identifiera ett lagom litet första steg, till exempel en liten promenad
utanför hemmet tillsammans med en familjemedlem.
• Detta första steg borde man öva på en timme varje dag, tills det inte
längre väcker rädsla.
• Om situationen fortfarande ger upphov till ångest, borde man praktisera långsam och avslappnande andning samtidigt som man intalar sig
själv, att paniken går över inom 30 minuter. Det bästa vore att möta den
skrämmande situationen under en så lång tidsrymd, att rädslan hinner
lägger sig.
65
DEL 2
Ångestsyndrom
• På detta följer ett nytt, litet svårare steg och efter det upprepar man ovan
beskrivna faser, till exempel promenaden utanför hemmet förlängs i
detta skede.
• Minst fyra timmar innan realiserandet av dessa steg bör man undvika
alkohol och ångestdämpande mediciner.
• Som stöd väljer man en vän eller familjemedlem, som bistår vid övervinnandet av rädslan.
De bästa sätten att närma sig paniksyndrom är att uppmuntra eller hjälpa
personen att:
n
io
• Bli kvar i den skrämmande situationen tills attacken går över.
• Kontrollera ångesten med hjälp av långsam och lugn andning.
• Förstå att panikattackerna känns långa, men i verkligheten räcker de
bara några minuter.
• Identifiera överdrivna rädslor, som förekommer under panikattacken, till
exempel rädsla för hjärtattack, rädsla för att inte kunna fly någonstans.
• Diskutera hur man kan utmana dessa rädslor. Man kan påminna sig själv:
”Jag har inte drabbats av hjärtattack. Det här är en panikattack och den
går över efter några minuter.”
s
r
e
v
d
a
lo
De bästa sätten att närma sig tvångssyndrom är att uppmuntra eller hjälpa
personen att:
n
w
• Motstå impulsen att utföra tvångshandlingarna. Som hjälp kan användas
kognitiv-beteendeterapi som omfattar att man utsätter sig för situationer som väcker tvångstankar, men att man inte utför de tvångsmässiga
handlingarna.
o
D
STEG 5.
Uppmuntra till att ta hand om sig själv
• Bästa sättet att komma över sin ångest är att möta sina rädslor, inte att
undvika dem.
• Ju längre och snabbare man möter sina rädslor, desto snabbare
avmattas de.
• Praktisera dagligen avslappningsmetoder för att minska de fysiska
spänningssymtomen.
• Minska bruket av koffein (kaffe, te, Cola- och energidrycker och choklad).
• Motionera regelbundet tre gånger i veckan, á minst 30 minuter.
• Delta i fritidssysselsättningar och aktiviteter som intresserar dig.
• Sov tillräckligt.
• Praktisera en kontrollerad andningsmetod – långsam, avslappnande
andning – för att minska på de fysiska symtomen av ångest, rädsla eller
panik. Undvik att andas för djup eller för snabbt.
• Identifiera och ifrågasätt överdriven oro och pessimistiska tankar.
66
DEL 2
Ångestsyndrom
• Acceptera att undvikande av ångestskapande situationer gör att ångesten och rädslan växer sig ännu starkare.
• Utsätt dig stegvis för de ångestskapande situationerna, för att göra det
lättare att övervinna rädslorna och ångesten.
• Kom ihåg, att behandla sig genom att ställa krav på är ett hårt jobb, men
det kan innebära stora framgångar. Att Uppleva paniken under exponeringen, innebär att du redan har börjat utmana rädslorna.
• Läs evidensbaserade hemsidor på webben som behandlar ångest och
självbehandlingsbroschyrer, kom dock ihåg att hålla studerandet av
dessa inom rimliga gränser.
• Prata om dina ångestproblem med andra människor eller i en kamratstödgrupp.
n
w
o
D
s
r
e
v
d
a
lo
n
io
Resurser vid ångestsyndrom
Behandling av ångestsjukdomar. Frågor och svar.
En broschyr utgiven av SBU i Sverige. Finns på webben:
http://www.sbu.se/Filer/Content0/publikationer/5/angest_fragor_svar.pdf
SBU har även givit ut den detaljerade rapporten "Behandling av ångestsyndrom", SBU-rapport nr. 171, Mölnlycke 2005. Rapporten hittas även på
www.sbu.se med sökordet "ångest".
Svenska OCD-förbundet
Förbundets webbsidor innehåller mycket information om tvångssyndrom.
http://www.ananke.org
67
DEL 2
Ångestsyndrom
VAD KAN JAG GÖRA? – GRÄNSER FÖR HJÄLP
Ångest är rädsla utan någon verklig fara. Ångestsyndrom är allmänna
psykiska störningar som kan yppa sig på olika sätt. Typiska symtom vid
ångeststörningar är orimlig ängslighet, inre spänning, oro samt skräck- eller
panikkänslor. Det är skäl att komma ihåg att vissa kroppsliga sjukdomar
såsom hjärtattacker kan påminna om de förnimmelser som upplevs vid
ångestsyndrom. Om du inte är säker om personen har en hjärtattack eller
lider av ångestsyndrom, bör du ringa det allmänna nödnumret 112.
n
o
i
s
r
e
Om du är säker på att personen i fråga lider av ångestsyndrom,
m, bör du ta den
ångestfyllda människan till en lugn, trygg plats och försöka
eller
ka få honom e
henne att lugna ner sig. Berätta för den ångestfyllde vad som hände
händer och att
han eller hon kommer att börja må bättre. Hjälp den ångestfyl
ångestfyllde att lugna
ner sig genom att be honom eller henne
samma takt med
nne att andas lugnt i sa
dig.
v
d
a
o
l
n
w
o
Det finns effektiva behandlingarr som kan anv
användas vid ångestsyndrom, så
berätta om möjligheterna
heterna till vård och hjälp personen att söka hjälp. Det
finns flera tekniker
er för att hantera sym
symtomen vid ångestsyndrom. Personen
kan lära sig att kontrollera
rollera sin å
ångest. Uppmana honom eller henne att
ta kontakt med
d någon yrkespe
yrkesperson inom hälso- och sjukvården som kan
berätta om olika
lika behandl
behandlingsmetoder.
m en ångestfy
Om
ångestfylld människa har talat om självmord eller är självdestruktiv är
det alltid skä
skäl att kontakta någon yrkesperson inom hälso- och sjukvården.
Ring om
omedelbart till den närmaste hälsovårdscentralen eller det allmänna
n
nödnumret 112 och be om tilläggsanvisningar. Lämna inte en självdestruktiv
människa ensam.
D
Övriga källor:
Lönnqvist, J., Heikkinen, M., Henriksson, M., Marttunen, M., Partonen, T. (red.)
Psykiatria. Duodecim 1999.
68
3
Beroendesjukdomar
n
o
i
rs
e
v
d
• Läsaren vet vad som avses
vses m
med rusmedel
a
lo
• Läsaren
en vet vad som avses med beroendesjukdom och
kan identifi
dentifiera behov av
a hjälp
n
w
• Läsaren
aren kan ge fförsta hjälp till en rusmedelsberoende
person
erson
o
D
KÄRNINNEHÅLL:
Vad avses med beroendesjukdom?
Symtom vid beroendesjukdom
Användning av rusmedel
Psykiska problem och rusmedel
Första hjälpen vid beroendesjukdom: fem steg
69
DEL 2
Beroendesjukdomar
Människan försöker minska illabefinnande och otrevliga känslor på många olika
sätt. Alkohol, tobak och mat är de vanligaste sätten att uppnå en stund av njutning och tröst. Alkohol sänker vakenhetsnivån och försämrar koncentrationsförmågan och koordinationen. I små mängder verkar alkohol avslappnande och
minskar hämningarna. Man kan känna sig säkrare och beteendet kan ofta vara
mera utåtriktat. De som brukar alkohol eller droger beskriver också ofta att
dessa substanser har en lugnande inverkan.
Beroendesjukdomar
n
io
Alkohol och droger kan ge upphov till problem och ett rikligt bruk kan förvärra
psykiska problem. Alkohol kan även bidra till ett aggressivt och asocialt beteende. Om en person har självmordstankar, är det sannolikare att självmordsplanerna förverkligas i berusat tillstånd än i nyktert tillstånd.
s
r
e
Beroende eller addiktion kan uppstå av nästan vilka substanser, saker eller
aktiviteter som helst, med vars hjälp man försöker uppnå omedelbar, snabb
tillfredsställelse eller njutning. Beroendet kan vara fysiskt, psykiskt eller socialt. Det begränsar livet, gör att vanliga relationer saknas och det uppstår en rad
olika symtom. Människan "fastnar på kroken" och behöver med tiden mer och
mer av det som framkallat beroendet.
v
d
a
o
l
n
w
Vad är en beroendesjukdom?
Att använda alkohol eller droger innebär inte i sig att personen automatiskt
skulle ha en beroendesjukdom. En beroendesjukdom karakteriseras av någon
av följande:
o
D
• Ett beroende av alkohol eller droger
• Ett bruk av alkohol eller droger som leder till problem på arbetsplatsen,
i skolan eller hemma, eller till svårigheter med myndigheter
• Ett bruk av alkohol eller droger som är så rikligt att det skadar hälsan.
Skadan kan vara fysisk(så som hepatit (leverinflammation) hos dem som
injicerar droger) eller psykisk (så som en depression som en följd av
alkoholbruk).
Beroendesjukdomar är livslånga sjukdomar och tillfrisknandet förutsätter
en nykter livsföring.
70
DEL 2
Beroendesjukdomar
Symtom på beroendesjukdom
• Tolerans, det vill säga ett behov av större mängder av medlet eller
minskad effekt vid fortlöpande bruk av medlet
• Problem när bruket upphör (personen upplever utsättningssymtom
(abstinenssymtom), eller fortsätter bruket av substansen för att lindra
utsättningssymtomen)
• Personen använder mera av medlet och över längre perioder än
personen ursprungligen avsett
• Problem med att minska eller kontrollera bruket
• Mycket tid används för att införskaffa och bruka substansen samt
återhämta sig från bruket
• Personen avslutar eller minskar sitt deltagande i viktiga sociala,
yrkesmässiga eller fritidsaktiviteter på grund av bruket av substansen
• Bruket fortsätter trots de negativa följder det ger upphov till
n
io
s
r
e
v
d
a
lo
Psykisk ohälsa och rusmedel
Psykisk ohälsa i anslutning till rusmedel är vanligt. Biologiska egenskaper, relationer och samhällsfaktorer påverkar uppkomst av psykisk ohälsa. De som lider
av beroendesjukdomar kan samtidigt lida av förstämnings- och ångestsyndrom
samt personlighetsstörningar. Tillgången på rusmedel avgör hur många som
utvecklar beroendesjukdomar.
n
w
Forskning visar att mera än 15–70 % av de som har en beroendesjukdom någon
gång under livet insjuknar i ett affektivt syndrom (förstämningssyndrom).
(Lönnqvist m.fl. 2001).
o
D
Alkohol
Storkonsumenter av alkohol har ofta psykiska problem, men även personer
med nykter livsföring kan drabbas av psykisk ohälsa. Absolutister har mera
ångestsyndrom och depression än de som ifråga om alkoholbruk valt en medelväg, vars psykiska hälsa tycks vara bäst i balans. Detta orsakssamband går
inte helt att förklara.
Ett rikligt alkoholintag och depression har ofta ett samband. Små alkoholmängder kan underlätta för personen att varva ner och slappna av och verka
stämningshöjande. Man kan dock bli beroende av alkohol. Det kan utvecklas
till det viktigaste sättet att reglera sitt liv, till ett medel som man inte längre
kan vara utan. Ett regelbundet alkoholbruk som överskrider riskgränserna kan
småningom ge upphov till depression, varvid även risken för självdestruktivitet ökar.
71
DEL 2
Beroendesjukdomar
Personer med depression som dricker mycket har betydligt större risk för självdestruktivitet eller självmord. Ett rikligt drickande kan också förvärra ångesten
eller depressionen. Fastän alkohol på kort sikt lindrar ångest, förvärrar ett rikligt alkoholbruk på lång sikt symtomen.
Alkohol och psykmediciner är en dålig kombination. Följderna kan vara överraskande såsom minnesluckor, förvirring och aggressivitet.
Karaktäristiskt för storkonsumenter av rusmedel är olycksfall, infektioner,
diffusa magsymtom samt sömnlöshet, ångest och depression. Oroväckande
är den kraftigt ökade dödligheten i samband med alkohol.
Förekomsten av alkoholbruk
n
io
s
r
e
Alkoholbruket i Finland har ökat kraftigt under fyra årtionden. År 2005 uppgick den statistikförda alkoholförbrukningen omvandlad till 100-procentig ren
alkohol till 8,2 liter per invånare. Totalkonsumtionen var år 2005 10,5 liter ren
alkohol per invånare, och ökade med 2,5 % jämför med ett år tidigare. Denna
mängd är fyrfaldig jämfört med konsumtionen under 1960-talets första år.
v
d
a
o
l
n
w
o
D
Alkoholportion
En alkoholportion motsvarar en restaurangportion (4 cl starksprit) och
innehåller ca 12 gram alkohol.
Dryck
Portion
1 flaska mellanöl eller cider
1
1 glas (12 cl) vin
1
1 flaska A-öl
1,3
1 glas lättvin (12 cl)
1
1 whiskygrogg
1
1 stop IV-öl (0,5 l)
2
1 flaska lättvin (75 cl)
6
1 flaska starkvin (75 cl)
10–11
1 flaska brännvin (50 cl)
13
72
DEL 2
Beroendesjukdomar
Storförbrukare är en man som
• per gång dricker 7 alkoholportioner eller mera
• per vecka dricker mer än 24 alkoholportioner
Storförbrukare är en kvinna som
• per gång dricker 5 alkoholportioner eller mera
• per vecka dricker mer än 16 alkoholportioner
n
io
Finländarnas alkoholkonsumtion fördelar sig ytterst ojämnt. En liten del dricker
inte alls, en stor del dricker litet, största delen dricker måttligt och en liten del
väldigt mycket.
s
r
e
Under de senaste tre årtiondena har utjämningen av alkoholförbrukningens fördelning varit mycket liten. Den tiondedel bland männen som dricker mest, förbrukar cirka 40 % av all alkohol som förbrukas bland männen. Bland kvinnorna
är motsvarande andel cirka 50 %. En tiondedel av befolkningen dricker alltså
närapå hälften av all förbrukad alkohol.
v
d
a
lo
Pojkars och flickors drickande skiljer inte sig så mycket i 14–16-årsåldern. Däremot dricker unga kvinnor klart mer sällan och berusar sig också mer sällan än
unga män. Dessutom understiger de mängder flickorna dricker per gång klart
de mängder som pojkarna inmundigar per gång. Vid millenieskiftet verkade
ungdomarnas alkoholbruk och berusningsdrickande att ha planat ut mot en
liten nedgång, speciellt bland de yngre åldersgrupperna.
o
D
n
w
• Totalförbrukningen omräknat till ren alkohol var år 2005 ca 10,5 liter per
invånare.
• En tiondedel dricker nästan hälften av all konsumerad alkohol.
• Kvinnornas andel av alkoholens totalförbrukning har stigit.
• Ungefär en femtedel av de alkoholdrickande männen och ca tio procent
av kvinnorna är storförbrukare, med andra ord dricker på riskgränsen
eller mera.
• Alkoholbruket accentueras kraftigt under veckosluten.
• Berusningsdrickande är alltjämt ett centralt drag i dryckesvanorna.
(www.droglanken.fi)
73
DEL 2
Beroendesjukdomar
Hur mycket är för mycket?
Alkoholens effekt är individuell och beror på till exempel hälsa, ålder, matvanor eller medicinering. Kvinnor rekommenderas att dricka mindre än män, då
kvinnor lättare än män blir berusade av samma alkoholmängd. Den manliga
kroppen består av en större mängd vatten, och det gör att alkoholen fördelas
på en större vätskemängd. I Finland anses riskgränsen för alkoholbruk ligga på
40 g/dygn för män och 20 g/dygn (2 restaurangportioner) för kvinnor. Alkoholrådgivning är alltid påkallad för kvinnor, när denna riskgräns är nådd, eller om
drickande i berusningssyfte – minst fem restaurangportioner – upprepas varje
vecka. Motsvarande gränser för rådgivning för män är 40 g/dygn (fyra portioner) eller engångsbruk av sju portioner varje vecka.
n
io
s
r
e
Helt alkoholfria dagar rekommenderas, för forskning visar att det krävs ett
regelbundet alkoholbruk för att bli beroende. Personer som dricker oregelbundet har mindre risk att utveckla utsättningsbesvär och beroende. De första symtomen på beroende kan vara svårighet att sluta dricka efter några portioner.
Personer som dricker stora mängder under en längre tid kan utveckla fysiska
eller psykiska problem. Världshälsoorganisationen WHO har utvecklat AUDITtestet för utvärdering av alkoholbruk (Saunders m.fl. 1993).
v
d
a
lo
Patientversionen av behandlingsrekommendationen vid alkoholproblem hittas
på webbadressen www.kaypahoito.fi (välj "På svenska") och detaljerad information om behandling av alkoholberoende hittas även på www.sbu.se (sök på
ordet "alkohol").
o
D
n
w
74
DEL 2
Beroendesjukdomar
AUDIT-test
Tio personliga frågor om ditt alkoholbruk
Använder du alkohol måttligt, lagom eller för mycket? Är ditt alkoholbruk till
glädje eller besvär? Har du någon gång velat minska ditt drickande? Du kan
själv testa och bedöma ditt alkoholbruk.
Välj det svarsalternativ som bäst motsvarar din situation.
1. Hur ofta dricker du öl, vin eller andra alkoholhaltiga drycker?
0. Aldrig
1. Ungefär en gång i månaden eller mindre
2. 2–4 gånger per månad
3. 2–3 gånger per vecka
4. 4 gånger i veckan eller oftare
n
io
v
d
s
r
e
2. Hur många portioner alkohol dricker du i allmänhet de dagar när du använder alkohol?
0. 1–2 portioner
1. 3–4 portioner
2. 5–6 portioner
3. 7–9 portioner
4. 10 portioner eller fler
a
lo
n
w
3. Hur ofta har du druckit sex eller fler alkoholportioner vid ett och samma tillfälle?
0. Aldrig
1. Mindre än en gång per månad
2. En gång i månaden
3. En gång i veckan
4. Dagligen eller närapå dagligen
o
D
4. Hur ofta under det senaste året har det gått så att du inte kunnat sluta dricka,
när du väl börjat?
0. Aldrig
1. Mindre än en gång per månad
2. En gång i månaden
3. En gång i veckan
4. Dagligen eller närapå dagligen
75
DEL 2
Beroendesjukdomar
5. Hur ofta under det senaste året har det hänt att du på grund av ditt drickande
inte fått något sådant uträttat som vanligen hör till dina uppgifter?
0. Aldrig
1. Mindre än en gång per månad
2. En gång i månaden
3. En gång i veckan
4. Dagligen eller närapå dagligen
6. Hur ofta under det senaste året har du efter rikligt drickande behövt en öl
eller annan alkohol för att komma igång bättre på morgonen efter en kväll då
du druckit mycket?
0. Aldrig
1. Mindre än en gång per månad
2. En gång i månaden
3. En gång i veckan
4. Dagligen eller närapå dagligen
n
io
v
d
s
r
e
7. Hur ofta under det senaste året har du haft skuldkänslor eller ångrat dig efter
att du druckit?
0. Aldrig
1. Mindre än en gång per månad
2. En gång i månaden
3. En gång i veckan
4. Dagligen eller närapå dagligen
a
lo
n
w
8. Hur ofta under det senaste året har du upplevt att du på grund av ditt drickande inte kommit ihåg vad som hänt kvällen innan?
0. Aldrig
1. Mindre än en gång per månad
2. En gång i månaden
3. En gång i veckan
4. Dagligen eller närapå dagligen
o
D
9. Har du skadat dig själv eller har någon annan stött sig eller fått skador som
en följd av ditt alkoholbruk?
0. Nej
2. Ja, men inte under det senaste året
4. Ja, under det senaste året
10. Har någon närstående eller vän, läkare eller någon annan varit bekymrad
över ditt alkoholbruk eller föreslagit, att du kunde börja dricka mindre?
0. Nej
2. Ja, men inte under det senaste året
4. Ja, under det senaste året
76
DEL 2
Beroendesjukdomar
Dina riskpoäng får du genom att summera poängen för de svarsalternativ du
valt. Maximiantalet poäng är 40.
0–7
8 – 10
11 – 14
15 – 19
20 – 40
poäng:
poäng:
poäng:
poäng:
poäng:
riskerna är små
riskerna är måttligt förhöjda
riskerna är tydligt förhöjda
riskerna är stora
riskerna är mycket stora
n
io
Ett totalpoängantal på 8 eller mera ger en antydan om eventuellt alkoholproblem och kräver tilläggsundersökningar och uppföljning.
s
r
e
På webbadressen www.droglanken.fi finns en elektronisk version av
AUDIT-testet.
Det finns även ett test för alkoholberoende (alkoholism),
det s.k. SADD-testet.
v
d
a
lo
Orsaker till alkoholism
Det finns inte en enskild orsak till alkoholism, utan det är frågan om många
olika faktorer, som ökar risken för att ett missbruk utvecklas. Dessa är:
n
w
Tillgången på alkohol och alkoholattityderna
När alkohol är lättillgängligt och bruket är socialt accepterat, är det sannolikare
att alkoholmissbruk utvecklas. Detta gäller inte endast hela samhället, utan
även inom skilda sociala grupper.
o
D
Sociala faktorer
Vissa grupper är mera utsatta för alkoholmissbruk. Sådana grupper är män,
personer med låg utbildning och låga inkomster, frånskilda och vissa yrkesgrupper med en egen dryckeskultur (män inom byggnadsbranschen, serverings- och
barpersonal, försäljningsrepresentanter).
Ärftlig benägenhet
Personer vars biologiska förälder har alkoholmissbruk, utvecklar med större
sannolikhet ett eget alkoholmissbruk, jämfört med risken bland övriga personer. Risken är förhöjd också om personen adopteras till en familj utan alkoholmissbruk. Även om benägenheten för beroende är ärftlig, kan personen själv
påverka den, liksom även miljöfaktorer kan.
77
DEL 2
Beroendesjukdomar
Känslighet för alkohol
En del personer är fysiskt mindre känsliga för alkoholens effekter än andra.
Dessa personer dricker sannolikt mera och det är mera sannolikt att de utvecklar ett alkoholmissbruk.
Inlärning
Man kan lära sig vanan att dricka stora mängder. Denna vana upprätthålls därför att ruset eller den avslappnande effekten upplevs som behaglig.
n
io
Annan psykisk ohälsa
s
r
e
v
d
a
lo
En person med depression, ångestsyndrom eller psykos kan använda alkohol
som ett medel för självbehandling.
Följder av ett långvarigt alkoholbruk
Hjärta: högt blodtryck, oregelbunden puls, förstorat hjärta, skada på hjärtmuskeln, hjärtsvikt
Hjärna: minnesstörningar, förvirring, svårigheter att planera och organisera,
hallucinationer, krampanfall, försvagad inlärningsförmåga, balanssvårigheter
n
w
Lever: försvagad leverfunktion, leverinflammation (hepatit), skrumplever
(cirros), levercancer
o
D
Muskler: svaghet, förlust av muskelvävnad
Bukspottskörtel: smärtsam inflammation, blödning
Lungor: infektioner
Mage och inre organ: inflammerad slemhinna, blödning, magsår
Könsorgan och reproduktion: impotens, krympta testiklar, fosterskador
Hud: rodnad, svettning, blånader
Nervsystem: stickningar och förlorad känsel i händer och fötter förorsakade
av nervskada.
Motorik: olyckor förorsakade av dålig rörelsesamordning, speciellt vid
hantering av maskiner eller vid bilkörning
78
DEL 2
Beroendesjukdomar
Personlighet: alkohol har en lamslående effekt, inte en uppiggande, som
många tror. Alkohol intensifierar stundens känslotillstånd. Om du är på gott
humör, blir du avslappnad och känner dig självsäker och full av liv. Om du är
deprimerad, kan du uppleva din situation ännu hopplösare.
Yttre utseende: alkohol innehåller mycket energi och leder till viktökning
Pengar: ett regelbundet alkoholbruk kan bli dyrt
n
io
Arbete: berusning eller baksmälla gör det svårt att arbeta och gör arbetet
ineffektivare
s
r
e
v
d
a
lo
Lag: alkoholbruk kan förorsaka en mängd problem med myndigheter.
Många brott är förknippade med alkoholbruk.
Delirium tremens ("dille" eller fyllerigalenskap) och
andra alkoholpsykoser
Att avsluta ett alkoholbruk som pågått länge ger upphov till olika grader av
utsättningssymtom (abstinenssymtom). De vanligaste är ångest och olika rädslor samt sömnlöshet. I de svåraste fallen av abstinensbesvär kan hallucinationer förekomma, så som syn- och hörselvillor. I värsta fall kan detta utvecklas till
en alkoholpsykos. En form av alkoholpsykos är delirium tremens, också kallat
dille, vid vilken det dessutom kan förekomma sänkt medvetande och förvirring
samt kraftiga vanföreställningar, som upplevs som verkliga.
n
w
Delirium tremens, som t.o.m. kan vara livshotande, uppstår andra eller tredje
dagen efter att man slutat dricka. Tillståndet räcker några dygn. Orsaken till
delirium är en funktionsstörning i hjärncellerna och hela nervsystemet till följd
av rikligt drickande som plötsligt upphör. Vid delirium tremens behövs sjukhusvård, eftersom patienten i sin ångest och förvirring kan försöka skada sig själv
och andra. Man kan återhämta sig helt ifrån ett deliriumtillstånd, men ifall den
rikliga alkoholkonsumtionen återupptas, är det sannolikt att också delirium
utvecklas på nytt. (www.paihdelinkki.fi/Informationssnuttar).
o
D
En annan vanlig form av alkoholpsykos är alkoholhallucinos. Typiskt för detta
tillstånd är hallucinationer som upplevs mycket verkliga, speciellt hörselvillor. Ingen egentlig förvirring hör till detta tillstånd. Hallucinosen inträder redan
under supperioden eller 1–2 veckor efter att bruket upphört. Man tillfrisknar i
huvuddrag inom en månad, och blir återställd senast efter ett halvt år. Förutom
hallucinationer kan även vanföreställningar förekomma. Ibland består symtomen bara av vanföreställningar, till exempel svartsjuka eller förföljelsemani.
Symtomen lindras i öppen eller anstaltsvård med hjälp av psykosmediciner.
(www.paihdelinkki.fi/Informationssnuttar).
79
DEL 2
Beroendesjukdomar
Korsakovs syndrom är långvariga minnesstörningar förorsakade av alkohol, och
kan vara ett psykotiskt tillstånd. Då är speciellt närminnet påfallande och långvarigt försvagat. Det blir svårare att lära sig nya saker och tidsuppfattningen
försämras. Vid diskussion kan personen försöka fylla i minnesluckorna genom
att konfabulera (duka upp historier). Ibland uppträder långvariga och kraftiga
förändringar även i känslolivet, personligheten eller beteendet. Alla dessa symtom kan i någon mån lindras med hjälp av långvarig nykterhet, men en del av
dessa symtom kan bli bestående, och då kan till och med en långvarig anstaltsvårdperiod vara nödvändig. (www.paihdelinkki.fi/Informationssnuttar).
n
o
i
s
Tobak och psykisk ohälsa
Tobaksrökning är så allmänt förekommande, att vi vanligen inte sätter det i
samband med den psykiska hälsan. Av vuxna män röker 27 % dagligen och av
vuxna kvinnor är motsvarande siffra 20 %. (Helakorpi m fl. 2004.)
Rökare har mera psykisk ohälsa än icke-rökare. Det är två gånger sannolikare
att en rökare lider av ångestsyndrom eller depression och det är fyra gånger
sannolikare att en rökare lider av psykotiska symtom jämfört med en ickerökare (Degenhart m fl 2001). Rökarna har även större risk för andra beroendesjukdomar. Vilken störning som uppträtt först är ofta oklart.
v
d
r
e
a
o
l
n
Narkotika och psykisk ohälsa
Cannabis (marijuana, hasch och hascholja)
w
o
Enligt uppgifter från år 2004 har 12 % av finländarna i åldern 15–69 år någon
gång under sitt liv prövat på cannabis, fördelat på 14 procent av männen och
10 % av kvinnorna. Under det gångna året hade 3 procent prövat på cannabis,
varav männens andel är 3,5 % och kvinnornas 2,5 %. Närapå tre fjärdedelar av
dessa hörde till åldersgruppen under 25 år. De som prövat på cannabis under
senaste månaden uppgick till 2 %. Maximiantalet ”regelbundna cannabisanvändare” har uppskattats vara ca 40 000 personer. Cannabisbruk och cannabisprövande har blivit ca 50 % allmännare bland vuxna och barn sedan mitten
av 1990-talet. Tillväxten inom regelbundet bruk uppskattas dock ha planat ut
under början av 2000-talet, och de senaste åren har även andelen unga som
prövat på cannabis för första gången minskat. (Virtanen 2005.)
D
En del av de cannabisberoende personerna lider samtidigt av annan psykisk
ohälsa (Degenhart m.fl. 2001). Hos ungdomar som använder cannabis är risken
för depression, beteendestörningar och olika beroendesjukdomar förhöjd.
(Rey m fl2002). Det är även här oklart vilken störning som uppträtt först.
Cannabis förstärker alkoholens effekt, verkar utjämnande på kokainets upphetsande effekt och förlänger den känsla av välbehag som heroin ger upphov
till. (Lönnqvist m fl 2001).
80
DEL 2
Beroendesjukdomar
Det finns ett samband mellan cannabisbruk och schizofreni (Pirkola 2003). Ju
oftare personen använder cannabis, desto större är sannolikheten att insjukna
i schizofreni inom en 15-årsperiod. Ett kroniskt cannabisbruk tros påskynda
insjuknandet i schizofreni, men bara hos personer som har denna sårbarhet.
Cannabis och psykos – ett faktasammandrag
(Detta faktasammandrag har producerats av Public Health Division, Victorian
Department of Human Services, Australien)
n
io
Vad är cannabis?
Cannabis är en allmän benämning på marijuana, ”gräs, braja, hasch”. Cannabis
utvinns ur en växt och kan rökas eller ätas. Det är en substans med lamslående
effekt (med andra ord gör tänkandet och nervsystemets funktion långsammare)
och kan också förorsaka hallucinationer.
v
d
s
r
e
Hur allmänt är bruket av cannabis?
Cannabis är den mest allmänt använda illegala drogen. Ca 12 % av 15–69 -åriga
finländare har prövat på cannabis under sin livstid.
a
lo
Varför använder folk cannabis?
En del människor använder cannabis, liksom också alkohol används, för att
koppla av. En del använder cannabis för att de upplever att drogen hjälper dem
i växelverkan med andra personer och i sociala situationer. En del använder
cannabis för att klara av problem i livet.
n
w
o
D
Finns det faror med cannabisbruk?
Den centrala negativa följden av cannabisbruk är det eventuella beroende som
kan uppstå. Några procent av användarna utvecklar ett cannabisberoende.
Huvuddelen av de personer som använder cannabis upplever inte några direkta
negativa effekter, men ett regelbundet bruk kan ge upphov till ett flertal kortvariga effekter såsom misstänksamhet, förvirring, ångest och till och med hallucinationer, som kan räcka i flera timmar. På längre sikt kan riskerna innefatta
astma och bronkit, mun-, strup- eller lungcancer, försvagat minne och koncentrationsförmåga, inlärningssvårigheter samt ibland även psykos.
Ger cannabis upphov till psykoser?
Cannabisbruk kan förorsaka ett tillstånd kallat cannabispsykos. Denna kan
räcka några dagar och till detta tillstånd hör ofta hallucinationer, vanföreställningar, minnesstörningar och förvirring. I vissa fall kan cannabis medverka till
att en allvarlig psykisk sjukdom, som till exempel schizofreni, debuterar.
81
DEL 2
Beroendesjukdomar
Vad är en psykos?
Psykos är ett tillstånd, där man i någon mån förlorar kontakten med verkligheten. En person som befinner sig i psykos kan ha en eller flera av följande symtom: hörselvillor (hör röster som inte finns på riktigt), synvillor (ser saker som
inte finns på riktigt), vanföreställningar (tror olika saker, som inte överensstämmer med verkligheten), oredigt tänkande och märkligt beteende.
n
o
i
s
r
e
v
d
a
o
l
n
w
Hur inverkar cannabis om personen redan är psykotisk?
Cannabisbruket kan förlänga sjukdomens längd och försämra möjligheterna
till tillfrisknande.
Vem är i risk för cannabispsykos?
Till riskgrupperna hör de, i vars släkt förekommit psykotiska sjukdomar eller de
som redan upplevt en psykotisk sjukdomsperiod. Om det i släkten finns eller
har funnits psykotiska sjukdomar borde droger såsom cannabis undvikas helt
och istället borde man söka andra, hälsosammare sätt att koppla av.
Andra droger då?
Fastän detta faktasammandrag handlar om cannabis, skall man inte glömma
bort effekten av övriga droger. Det finns till exempel viss forskning som tyder
på att alkohol och amfetamin har en större inverkan än cannabis på utveckling
av psykos.
Syntetiska droger
o
D
Amfetamin
Den vanligaste injektionsdrogen i Finland är amfetamin. Amfetamin är stimulerande och ökar tillfälligt energinivån och upplevelsen av vitalitet. Amfetamin finns i många olika former och används på olika sätt. Amfetamin kan förekomma som pulver, tabletter, kapslar, kristaller eller i vätskeform. Amfetamin
kallas på slang piri, speed eller A.
Amfetamin används av olika orsaker. En del använder drogen för att uppnå ett
tillstånd av ”overkligt välbehag”, andra använder det för att kunna hålla sig
vakna länge. Amfetamin kan verka uppiggande och öka uthålligheten. Användaren kan dock uppleva en mångfald känslor efter att effekten upphört, såsom
depression, irritabilitet, upprördhet, olika begär, stark hunger och trötthet.
Vid amfetaminbruk uppstår rätt snabbt ett beroende.
82
DEL 2
Beroendesjukdomar
En speciellt stor risk för psykiska hälsan är amfetaminpsykos, som har schizofreniliknande symtom. Personen kan uppleva hallucinationer, vanföreställningar eller uppträda okontrollerat aggressivt. Efter att drogpåverkan upphört
återhämtar sig personen, men är fortfarande benägen för liknande psykotiska
perioder ifall bruket fortsätter.
Enligt uppskattning fanns det år 2002 i ålderskategorin 15–55 år uppskattningsvis 0,38–0,65 % amfetaminmissbrukare i Finland, eller med andra ord 11 000–
18 500 personer. Enligt samma uppskattning skulle kvinnornas andel vara ca
15–20 % av amfetaminmissbrukarna, och lite mindre än hälften av missbrukarna skulle vara 25 år eller yngre. (Virtanen 2006)
n
io
s
r
e
Kokain
Vid kokainbruk uppstår beroende ännu snabbare än vid amfetaminbruk. Kokain
ger upphov till ett starkt välbefinnande samt känsla av energi och kraft. Vanliga
utsättningssymtom är sömnlöshet och depression.
v
d
a
o
l
n
w
o
D
Tabell 6.
Befolkningsenkät 2002, andel som testat droger i åldersgruppen 15–64 år.
Befolkningsenkät 2002
15–64-åringar
Män
%
Kvinnor
%
Samtliga
%
Andel av hela befolkningen
som prövat amfetamin
2,6
1,7
2,2
Andel av hela befolkningen
som prövat ecstasy
2,0
0,7
1,4
Andel av hela befolkningen
som prövat LSD
1,2
0,4
0,8
(Virtanen 2004 )
På adressen www.droglanken.fi finns grundläggande information om rusmedel:
en beskrivning av olika rusmedel, vilka effekterna och riskerna är samt hur man
kan minska de negativa följderna.
Mera avancerad information kan hittas på www.beroendemedicin.nu
83
DEL 2
Beroendesjukdomar
Vad ger upphov till beroendesjukdomar?
Olika substanser har olika effekter på hjärnan. Substanserna används för att
uppnå dessa effekter, såsom känsla av välbefinnande eller minskad ångest. En
del rusmedel orsakar beroende, och då kan i något skede rusmedlet användas främst för att dämpa utsättningssymtomen (abstinenssymtomen). Tabellen
nedan visar hur stor olika substansers beroenderisk är. (Nutt 2000)
Substans
Alkohol
Tobak
Cannabis
Amfetamin
Ecstasy
Heroin
Välbefinnande
måttligt
kraftigt
lindrigt
måttligt
måttligt
kraftigt
n
o
i
s
r
e
v
d
Fysiska
utsättningssymtom
kraftiga
lindriga
lindriga
lindriga
lindriga
kraftiga
Psykiska
utsättningssymtom
måttliga
kraftiga
lindriga
måttliga
förekommer ej
kraftiga
Rusmedelsbruket inleds vanligen under ungdomsåren eller i tidig vuxenålder och
en del av användarna utvecklar en beroendesjukdom beroende på den använda
substansens egenskaper. Om en person inte inlett bruket av en drog före 30 års
ålder, är det osannolikt att personen någonsin kommer att få ett problem med
denna drog.
Största delen av vår kunskap angående orsaker till rusmedelsbruk anknyter till
alkohol, men även orsakerna till övriga missbruk torde vara likartade.
D
Förebyggande av missbruk
Ett rikligt och långvarigt bruk av rusmedel skadar hälsa och socialt liv. Ändå
upplever läkarna ofta det som pinsamt att diskutera patientens alkoholbruk,
eftersom det upplevs som ett intrång i privatlivet. Trots detta borde man kunna
behandla detta ärende, med tanke på patientens och närståendes hälsa och
välbefinnande.
I Finland har man goda erfarenheter av den s.k. mini-interventionen. Grundidén
är att kunna konstatera storkonsumtion av alkohol i ett samtal, där man använder sig av ett strukturerat frågeformulär (till exempel AUDIT).
(Lönnqvist m fl 2001)
84
DEL 2
Beroendesjukdomar
Det centrala innehållet i en mini-intervention
Det centrala innehållet i en mini-intervention kan kort sammanfattas i det
engelska minnesordet FRAMES:
F – Feedback
Ge "feedback" och information om alkohol i relation till patientens
besvär och symtom
n
io
R – Responsibility (Eget ansvar)
Patienten bör själv besluta sig för att minska sitt drickande.
s
r
e
A – Advice (Hjälp)
Stöd beslutet att minska eller avbryta drickandet.
M – Menu (Flera behandlingsalternativ)
Skapa alternativa strategier för att minska drickandet.
v
d
E – Empathy (Medkänsla)
Insatserna görs på ett varmt, reflekterande, empatiskt och förstående sätt.
a
lo
S – Self-efficacy (Självtillit)
Uppmuntra tilltron till egna förmågan och till att ansträngningarna
kommer att lyckas.
n
w
o
Första hjälpen för den som lider av rusmedelsmissbruk
D
1.
2.
3.
4.
5.
Bedöm risken för självdestruktivitet.
Lyssna lugnt och utan att moralisera.
Uppmuntra och informera om viktiga saker.
Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp
Uppmuntra till att ta hand om sig själv.
STEG 1.
Bedöm risken för självdestruktivitet
Om en person överväger självmord, ökar alkohol sannolikheten att planerna
genomförs. För att hjälpa en självdestruktiv person, följ stegen som beskrevs
i kapitlet om depression (sida 44-45).
Om personen injicerar droger, är det viktigt att se till att detta görs på ett sätt
som inte ger upphov till skador såsom infektioner eller överdos. Detta förhållningssätt till narkotikamissbruk kallas riskreducering. Personer som injicerar
droger bör använda nya sterila nålar och undvika att injicera sig ensamma, då
det alltid finns en risk för en oavsiktlig överdos.
85
DEL 2
Beroendesjukdomar
Vid en överdos – avsiktlig eller oavsiktlig – kan personen förlora medvetandet.
Vem som helst som förlorar medvetandet behöver omedelbar medicinsk vård
och man bör svänga personen i framstupa sidoläge, så att luftvägen hålls fri.
Munnen bör rengöras och huvudet försiktigt böjas bakåt och nedåt, så att eventuell uppkastning kan rinna ut. En person som tagit en överdos men är vid medvetande behöver uppsikt, eftersom personen kan förlora medvetandet.
n
io
Hur hjälpa när någon tagit en överdos?
MEDVETSLÖS PERSON:
s
r
e
1. Kalla en ambulans till platsen (112). Meddela att det är frågan om
en överdos av droger.
2. Försäkra dig om att luftvägen hålls fri. Vänd personen i sidoläge.
Eventuella uppkastningar avlägsnas ur munhålan med två
fingrar. Böj försiktigt huvudet bakåt och nedåt.
3. Försök ta reda på vilken drog som använts.
4. Håll personen varm, speciellt om alkohol finns med i bilden.
v
d
a
lo
PERSON VID MEDVETANDE:
1. Ring till Giftinformationscentralen 09–47 19 77 eller till allmänna
nödnumret 112 och följ deras anvisningar.
2. Ge inte mat eller dryck, ifall inte en sakkunnig på
hälsovårdsområdet uppmanar dig till det.
3. Försäkra personen att hjälp är på väg och att han inte lämnas
ensam.
4. Försök ta reda på vilka substanser som använts.
5. Håll personen varm, speciellt om alkohol finns med i bilden.
n
w
o
D
Mera information: http://www.terveyskirjasto.fi/terveyskirjasto/
tk.koti?p_teos=fhs
eller Finlands Röda Kors handbok i förstahjälpen.
STEG 2.
Lyssna lugnt och utan att moralisera
• Lyssna lugnt och utan att moralisera eller fördöma.
• Kritisera inte. I längden är det mera troligt att du kan hjälpa, om du intar
ett opartiskt förhållningssätt. Försök undvika att uttrycka din frustration
över personens beroendesjukdom.
• Ge inte nedvärderande råd som ”det krävs bara lite viljestyrka”.
• Undvik att konfrontera personen, ifall det inte är av nöden för att förhindra en farlig eller skadlig handling.
86
DEL 2
Beroendesjukdomar
STEG 3.
Uppmuntra och informera
Hjälp personen att förstå att:
• Beroende är en verklig sjukdom.
• Beroendesjukdomar är allmänna.
• En del människor är mera benägna för dessa sjukdomar än andra.
• Det finns behandlingsprogram, som är till hjälp för personer med beroendesjukdom.
• Depression eller ångestsyndrom kan ofta finnas i bakgrunden när ett
missbruk utvecklas och det finns effektiv behandling av ångest och
depression (se sidor respektive kapitel).
STEG 4.
n
io
s
r
e
Uppmuntra till att söka professionell hjälp
Den som lider av en beroendesjukdom är sällan villig att förändra situationen.
Personen kan befinna sig på vilket som helst av följande stadier:
v
d
1. Inledande övervägande. Personen ser ingen orsak till förändring.
2. Övervägande. Rusmedelbrukets för- och nackdelar jämförs, men personen tvivlar fortfarande på behovet av en förändring.
3. Förberedelse. Personen är beredd att agera för att få till stånd en förändring.
4. Aktion. Personen försöker åstadkommande en förändring och undviker
situationer, som kunde utlösa rusmedelsbruket.
5. Upprätthållande. Bruket av substansen har upphört och personen strävar till att förhindra återfall.
Det är osannolikt att behandlingen hjälper, ifall personen själv inte är beredd på
förändring. De som är beredda på förändring är redan medvetna om att brukets
nackdelar är större än fördelarna. Det bästa sättet att hjälpa en person som
är ovillig till förändring, är att diskutera rusmedelsbrukets skadliga verkningar
med personen utan att moralisera.
a
lo
n
w
o
D
Hälsovårdens personal hjälper vid beroendesjukdomar:
Hälsocentral-, firma- och skolläkare
Den bästa hjälpen får en förändringsvillig person av sin egen läkare. Människor
minskar bruket av substanser, ifall en läkare informerar om brukets skadliga
verkningar och ger klara anvisningar om hur man minskar eller avslutar bruket.
Det här kallas för miniintervention.
87
DEL 2
Beroendesjukdomar
Personal inom missbrukarvården
Om beroendesjukdomen är allvarligare, kan den egna läkaren remittera personen till en expert på området för att få stöd och råd. Till A-kliniken kan man söka
sig utan remiss.
Familj och vänner
Familj och vänner är en mycket viktig källa till stöd för den som lider av en beroendesjukdom. De kan bistå vid sökandet av professionell hjälp. De kan också
minska risken för återfall, när bruket upphört. Ett återfall är desto sannolikare,
ju fler känslomässigt uppskakande händelser personen utsätts för under livet.
Familjen kan sträva till att förhindra dessa. Ensamma, frånskilda män dricker
mest. Det är ofta svårt att erbjuda dem stöd och hjälp, eftersom de oftast inte
själva söker upp hjälpen.
STEG 5.
n
io
s
r
e
v
d
Uppmuntra till att ta hand om sig själv
Det finns många kamrat- och stödgrupper, handböcker och nätsidor, där man
får råd om hur man avslutar alkohol- eller drogbruk.
a
lo
Stödgrupper kan även vara till nytta med tanke på kunskaper och stöd via växelverkan. Stödgrupper finns både för de som lider av missbruk (AA) och för deras
anhöriga (AL-ANON).
n
w
Missbrukarvården i Finland
o
D
Det ankommer på kommunerna att organisera missbrukarvården. Också inom
missbrukarvården erbjuds servicen primärt av allmänna tjänster inom socialoch hälsovården:
• mottagningar och jourmottagningar vid hälsovårdscentraler
och hälsostationer
• skolhälsovården
• arbetshälsovården
• hemtjänsten
Hälsocentralsjukhusen och -bäddavdelningarna samt specialsjukvården (till
exempel centralsjukhus) hör till de allmänna tjänsterna. De kan erbjuda avdelningar och bäddplatser som är specialiserade på missbrukarvård.
88
DEL 2
Beroendesjukdomar
Missbrukarvårdens specialtjänster används ifall de allmänna tjänsterna är otillräckliga för den rusmedelsberoende personens behov. Sådana öppenvårdstjänster är bland andra:
• A-kliniker
• ungdomsstationer
• hälsorådgivningsstationer
• akutvårdsstationer som erbjuder vård dygnet runt
• rehabiliteringsenheter
• behandlingskollektiv
n
io
För en beroendesjuk person som har svårt att hitta bostad, erbjuds olika boendeserviceformer och dagcentralverksamheter.
Finlands enda sjukhus specialiserat på behandling av beroendesjukdom är
sedan 1950-talet Järvenpää socialsjukhus i Träskända.
v
d
s
r
e
Öppenvårdsbesöken är i allmänhet avgiftsfria för klienterna, och det krävs ingen
remiss för behandling. Om anstaltsvård bör man komma överens med kommunens social- och hälsovårdsmyndigheter . Många kommuner i Svenskfinland har
avtal med Pixnekliniken i Malax. Till andra anstalter sköts betalningen i huvudsak genom en betalningsförbindelse utfärdad av hemkommunen, mera sällan
betalar klienten själv. Klienten har dock en självriskandel. Även för denna självriskandel kan man ansöka om hemkommunens betalningsförbindelse.
a
lo
n
w
Inom missbrukarvården har kamratgruppsverksamheten en viktig roll. Grupper
som grundar sig på 12-stegsmetoden finns för såväl alkoholister (AA), närstående till alkoholister (Al-Anon), personer som lider av drogproblem (NA), spelberoende personer (GA) som för personer med ätstörningar (OA). A-gillena är
föreningar för A-klinikernas nuvarande och före detta klienter.
Enligt lagen har alla som lider av rusmedelsproblem likvärdig rätt till stöd och
vård. Till missbrukarvårdens tjänster söker sig frivilligt årligen 60 000–80 000
missbrukare och deras anhöriga.
o
D
Behandlingen inom missbrukarvården grundar sig nästan alltid på klientens
egen vilja. Det är frivilligt att söka behandling.
Information om kommunernas missbrukarvård fås bland annat på kommunens
socialkansli, hälsovårdscentralerna, A-klinikerna, på webbplatsen:
- Droglänken http://www.paihdelinkki.fi/Informationssnuttar/635kontaktinformation-till-missbrukarvardens-mottagningar
- eller från Stakes' databas över vårdplatser: http://neuvoa-antavat.
stakes.fi/SV/databaser/vardplatser/index.htm
89
DEL 2
Beroendesjukdomar
VAD KAN JAG GÖRA? – GRÄNSER FÖR HJÄLP
Rusmedelsberoende är ett allmänt förekommande problem som kan omfatta
vilket ämne som helst som används i syfte att få en omedelbar, snabb tillfredsställelse och vällust. En riklig och långvarig användning av rusmedel leder till
omfattande hälsomässiga och sociala olägenheter. Du kan bäst hjälpa en person som inte vill förändra sin livssituation genom att diskutera med honom
eller henne om de biverkningar som anknyter till användningen av rusmedel.
n
o
i
s
Uppmuntra en person som lider av rusmedelsberoende att söka hjälp och stöd
hans eller hennes beslut att upphöra med sin användning av rusmedel. Bemöt
möt
en rusmedelsberoende respektfullt, men ta inte på dig ansvaret för hans
eller hennes liv. Handla beslutsamt och sörj för att barnen i familjen
iljen inte blir
tvungna att klä sig i den vuxnas roll.
r
e
Användningen av alkohol ökar sannolikheten för självmord.
självdestruktiv
vmord. En själv
människa måste alltid få hjälp av yrkespersoner - ta omedelba
omedelbart kontakt med
den närmaste hälsovårdscentralen eller
nödnumret 112 och
ller ring det allmänna n
be om tilläggsanvisningar. Lämna inte en självdestru
självdestruktiv människa ensam.
v
d
a
o
l
n
w
o
Användningen av rusmedel är alltid
lltid förknippa
förknippad med en risk för överdos
– ring det allmänna
na nödnumret 112 och kall
kalla på ambulans, om personen är
medvetslös och rusmedelspåverkad.
usmedelspåverkad. Ä
Även en person som är vid medvetande,
men har tagit en överdos
erdos av rus
rusmedel skall tas hand om genom att ringa till
det allmänna nödnumret och g
genom att följa de erhållna anvisningarna.
Som källor har använts:
D
Helakorpi, S., Patja, K., Prättälä, R., Aro, A.R., Uutela, A.: Suomalaisen aikuisväestön terveyskäyttäytyminen ja terveys, kevät 2004. FHI:s publikationer B 13/2004. Folkhälsoinsitutet, 2005. (http://www.ktl.fi/attachments/suomi/julkaisut/julkaisusarja_b/2004b13.pdf ).
Hämäläinen, J., Isometsä, E., Laukkala, T., Kaprio, J., Poikolainen, K., Heikkinen,
M., Lindeman, S., Aro, H.: Use of health services for major depressive
episode in Finland. Journal of Affective Disorders 2004; 79(1–3):105-12.
Lönnqvist, J., Heikkinen, M., Henriksson, M., Marttunen, M., Partonen, T. (red.):
Psykiatria (2 uppl.). Duodecim 2001.
Pirkola S, Sohlman B (red) Psykisk hälsa i Finland. Nyckeltal från Finland. Stakes, 2005.
(http://groups.stakes.fi/NR/rdonlyres/658144B4-938D-4387-9AE2-1AC5506F01B4/0/psykiskhalsa.pdf ).
Virtanen A (red): Huumausainetilanne Suomessa vuonna 2003. Statistikrapport 1/2004.
Stakes, 2004. (http://www.stakes.info/files/pdf/raportit/huumausainetilanne2003.pdf ).
Virtanen A (red): Huumetilanne Suomessa 2005. Stakes, 2006.
(http://www.stakes.fi/verkkojulkaisut/muut/Reitox2005.pdf ).
Boström A, Bothas H, Järvinen M, Saarto A, Tamminen H, Teirilä J. Päihteet puntarissa.
Opas työpaikkojen päihdetyöhön.2. uppl. Arbetarskyddscentralen, 2006.
www.a-klinikka.fi/hoitopalvelut/mista_apua.html
90
DEL 2
Beroendesjukdomar
Stödresurser vid beroendesjukdomar
Hjälpande telefoner
Anonyma alkoholister (AA)
http://www.suomenaa.fi/auttava.html (på finska)
Kontaktuppgifter till AA:s hjälpande telefoner.
Riksomfattande drogtelefon, Kurvis drogpolikliniks telefonjour.
http://www.hdl.fi/huumehoito/kurvi.htm (på finska)
Tel. 0800 90045, Informationstelefon i drogärenden
Tel. (09) 7750 500
Kurvis drogpolikliniks telefonjour, båda fungerar dygnet runt.
n
io
s
r
e
Peluuri-hjälplinjen
http://www.peluuri.fi
Tel. 0800 100 101, må–fre 12.00–18.00.
Information och stöd för spelberoende och deras anhöriga på finska.
Tjänsten produceras av Sininauhaliitto och A-klinikstiftelsen.
v
d
a
lo
Stumppi servicetelefon
http://217.77.196.59/svenska/terveysinfo/savuttomuus/index.html
Tel. 0800 148 484, må–fre kl. 13.00–18.00.
Andningsförbundet Helis servicetelefon (på finska) hjälper dig att
bli fri från tobak.
n
w
o
D
Hjälpande telefon för ryskatalande invandrare
Tel. 046 8102 396, må–fre kl. 15.00–19.00.
Hjälp på ryska vid missbruk, speciellt drogproblem och frågor kring behandlingsmöjligheter. Tjänsten produceras av Most r.f. och A-klinikstiftelsens AuraAypa-projekt (2004–2007).
Se även nummer för hjälpande telefoner i början av din telefonkatalog.
91
DEL 2
Beroendesjukdomar
Platser för missbrukarvård
http://neuvoa-antavat.stakes.fi/SV/databaser/vardplatser/index.htm
Stakes databas för vårdplatser inom missbrukarvård, länkar till vårdplatsernas
egna hemsidor.
http://www.paihdelinkki.fi/Informationssnuttar/635-kontaktinformationtill-missbrukarvardens-mottagningar
Droglänken erbjuder kontaktinformation till missbrukarvården.
n
io
http://pixnekliniken.org/
Pixnekliniken i Malax ordnar kurser på svenska för personer med alkoholberoende.
s
r
e
Kamrat- och stödgrupper
v
d
Självhjälpsgrupper som baserar sig på 12-stegsprogrammet:
• AA – Anonyma Alkoholister
http://www.suomenaa.fi (på finska)
a
lo
• Al-Anon – Alkoholisters anhöriga
Alateen - Gemenskap för ungdomar vars liv påverkats
av att någon dricker
http://www.al-anon.fi/alalist_fi.html#Svenska
n
w
• AAL – Vuxna barn till alkoholister
http://www.aal.fi
o
D
• NA – Anonyma narkomaner
http://www.nasuomi.org
• OA - Anonyma överätare
http://www.oafinland.org (på finska)
• GA – Anonyma spelare
http://www.nimettomatpelurit.fi (på finska)
• Nar-Anon – grupp för narkomaners anhöriga
92
4
Psykoser
d
a
n
o
i
rs
e
v
• Läsaren känner till dee mest allmänna psykoserna
o
l
n
• Läsaren känner till de mes
mest allmänna symtomen vid
• psykoser
er och kan identifiera behov av hjälp
w
o
• Läsaren
äsaren kan ge första hjälpen till en person med
psykotiska symtom
psykotis
D
KÄRNINNEHÅLL:
Vad avses med psykos?
Allmänna symtom vid psykos
De vanligaste psykotiska störningarna
Första hjälpen vid psykos: fem steg
93
DEL 2
Psykoser
Vad är psykos?
Psykos är en allmän term för sådan psykisk ohälsa, där verklighetsuppfattningen är förvrängd. Tankegången, känslolivet och beteendet är avvikande.
Dessutom kan det finnas vanföreställningar, eller med andra ord uppfattningar
som strider mot verkligheten. Till störningen kan även höra hallucinationer, då
personen har hörselvillor som känns verkliga. Sjukdomsinsikt kan dock helt
saknas.
n
io
De mest allmänna psykoserna är bipolär sjukdom, schizofreni, psykotisk
depression, samt rusmedelspsykos.
s
r
e
Psykisk ohälsa förblir ofta oupptäckt i begynnelseskedet och detta kan leda till
att insättningen av behandling fördröjs till och med i åratal. Psykoser debuterar
oftast under senare delen av ungdomsåren eller i tidig vuxenålder, och de första
symtomen kan sammanblandas med beteenden och känslor som är typiska för
denna ålder. Symtomen kan höra till en normal utveckling, men bakom samma
beteenden kan även dölja sig olika psykiska svårigheter. Symtomen behöver
alltså inte alltid innebära ett insjuknande.
v
d
a
lo
Tyvärr dröjer det ofta alltför länge innan psykosens behandling inleds, varvid
följderna kan vara:
n
w
• Sämre prognos för tillfrisknandet
• Sämre funktionsförmåga i framtiden
• Förhöjd risk för depression eller självmord
• Fördröjd psykisk mognad och utveckling av vuxenidentitet
• Belastning av relationer med vänner och familj och som en följd av detta
ett minskat socialt stöd
• Problem i studier och arbete
• Sänkt självförtroende och självuppskattning
• Ökat bruk av alkohol och droger
• Större sannolikhet att råka i svårigheter med myndigheter
o
D
94
DEL 2
Psykoser
Vanliga symtom när en psykos utvecklas (Edwards och McGorry 2002)
Förändringar i känslo- och viljelivet:
• depression
• ångest
• irritabilitet
• misstänksamhet
• apati, avflackade känslor eller inadekvata känslor
• förändringar i matlust
• minskad energinivå och viljestyrka
n
o
i
s
r
e
Förändringar i tankeliv och varseblivning:
ärksamhet
• svårigheter med koncentration eller uppmärksamhet
en har förändrats,
ändrats, en käns
kän
• en känsla av att den omgivande världen
känsla av att
ts
man själv eller andra har förändrats
• märkliga tankar
lser, till exempel att lu
lukte
• ovanliga sinnesförnimmelser,
lukter, ljud eller färger
gas
förstärks eller försvagas
v
d
a
o
l
n
w
o
eteendet:
Förändringar i beteendet:
årigheter
hete
• sömnsvårigheter
ial isolering
g eller avstå
avstånd
• social
avståndstagande
er i arbetet elle
• svårigheter
eller i sociala roller
D
Schizofreni
Schizofreni betyder ett splittrat psyke och detta syftar på förändringar i psykets
inre funktioner: störningar i tänkande och varseblivning.
Vid schizofreni har personen en tendens att dra sig tillbaka från sociala relationer till sin egen värld av vanföreställningar och hallucinationer.
Övriga personer har svårt att förstå den insjuknade och de betydelser som personen ger sin egen värld. Eftersom omgivningen inte riktigt vet hur man ska förhålla sig till den insjuknade, uppstår ett gap mellan den sjuke och medmänniskorna och småningom kan normalt, vardagligt umgänge upphöra.
Den insjuknades sociala liv blir allt snävare och ensammare. Det här förvärrar
symtomen och förhindrar rehabilitering.
95
DEL 2
Psykoser
Ungdomar som insjuknar i schizofreni är ofta mycket sårbara och känsligare än
normalt i sina relationer. En sådan här ung person kan insjukna i synnerhet vid
flytt hemifrån och inledning av arbetsliv eller studier på annan ort.
Patientversionen av behandlingsrekommendationen vid schizofreni finns på
adressen www.kaypahoito.fi (välj "På svenska").
Faktorer som inverkar på schizofreni
n
io
Det anses att följande faktorer har samband med utveckling av schizofreni:
Ärftliga faktorer
Även om schizofreni inte är direkt ärftligt, är ändå ett insjuknande sannolikare
om någondera föräldern har schizofreni. Mindre än 1 % av människorna insjuknar i schizofreni. Om någondera föräldern har schizofreni är risken tiofaldigt
förhöjd, dvs. 10 %. Det är bra att minnas, att majoriteten av de personer (90 %)
som har en förälder med schizofreni, inte själva insjuknar i schizofreni.
v
d
s
r
e
Biokemiska faktorer
Man känner inte helt till vilka förändringar i hjärnan som schizofreni orsakar. Det
anses att det naturliga signalämnet dopamin har samband med sjukdomen.
a
lo
Stress
Sjukdomen inleds ofta efter en påfrestande händelse. Stress i sig är inte orsak
till sjukdomen, utan sannolikare är att stressen utlöser en sjukdomsperiod hos
benägna personer. Tidigare trodde man att familjeproblem och speciellt förhållandet till modern var en orsak till schizofreni. Nuförtiden vet man att detta inte
stämmer. Spänningar i familjen kan dock medverka till återfall hos en person
med schizofreni.
n
w
o
D
Övriga faktorer
Även ett flertal andra faktorer kan ha en mindre inverkan på sjukdomsutbrottet,
såsom skallskador, förlossningskomplikationer och att vara född på vårvintern.
Typiska symtom vid schizofreni
Vanföreställningar
är felaktiga uppfattningar om förföljelse, skuld, val till någon specialuppgift,
upplevelse av pånyttfödelse eller kontroll av någon yttre makt.
Hallucinationer
är felaktig varseblivning. De mest typiska är att höra röster, men hallucinationerna kan också innebära att man ser saker, känner, smakar eller känner dofter.
Hallucinationerna kan vara mycket skrämmande, speciellt röster som kritiserar och klandrar patienten. I och med att vanföreställningarna och hallucinatio-
96
DEL 2
Psykoser
nerna känns mycket verkliga, upplever den som insjuknat i schizofreni sig inte
alltid som sjuk.
Tankestörningar
är svårigheter att koncentrera sig och planera samt minnessvårigheter. Tankestörningarna inverkar negativt på slutledningsförmågan, kommunikation och
dagliga funktioner.
Störningar i viljestyrka
innebär att det saknas viljestyrka t.o.m. för att sköta om sig själv. Detta är inte
lättja.
n
io
s
r
e
Avflackade känslor
är avsaknad av känsloliv eller för situationen inadekvata känslor.
Social tillbakadragenhet
kan höra samman med försämrade sociala färdigheter eller rädsla för
växelverkan.
Förekomst
v
d
a
lo
Ungefär 50 000 finländare lider av schizofreni, eller med andra ord ungefär en
på hundra personer. Det är en sjukdom speciellt bland unga vuxna och personer i arbetsför ålder. Minst fem finländare av tiotusen insjuknar årligen i schizofreni för första gången.
n
w
Nära tre fjärdedelar av dem som insjuknar i schizofreni är unga, 16–25 -åringar.
Schizofreni är lika allmän bland kvinnor som bland män, men vanligen sker
insjuknandet tidigare bland männen. Mest insjuknar män i åldern 20–28 år och
kvinnor mellan 24–32 år. Schizofreni kan dock debutera redan före 10 års ålder
eller ännu efter 50 års ålder. Det inledande skedet av sjukdomen kan ha ett
snabbt förlopp och symtomen utvecklas inom några veckor, eller så kan sjukdomen utvecklas långsamt under flera månader eller år.
o
D
Inverkan på livet
Ett insjuknande i schizofreni har ofta samband med problem i vardagslivet
och relationssvårigheter. Personen insjuknar när de nya livssituationerna och
förändringarna blir oöverkomliga. Problem kan finnas i parrelationen, mellan
familjemedlemmar eller på arbetsplatsen.
Den som insjuknat i schizofreni kan vara rastlös och orolig, men inte våldsam.
Våldsamhet kan dock uppträda, om den insjuknade befinner sig i ett tillstånd av
kraftiga hallucinationer och vanföreställningar.
97
DEL 2
Psykoser
Den som befinner sig i ett uppskärrat tillstånd bör inte lämnas ensam, utan vid
personens sida bör finnas en medmänniska som håller sig lugn och som försöker rikta samtalet mot vanliga, vardagliga saker. Intagning för sjukhusvård oberoende av patientens vilja sker först då personen är i omedelbart behov av vård
eller utgör en fara för sig själv eller andra.
Förutsättningar för vård oberoende av patientens vilja
En myndig person kan enligt mentalvårdslagen förskrivas psykiatrisk sjukhusvård oberoende av sin vilja endast om:
n
io
1. Patienten konstateras vara mentalsjuk.
s
r
e
2. Patienten på grund av mentalsjukdom har ett sådant vårdbehov att
om personen inte får vård skulle detta:
• väsentligen förvärra personens mentalsjukdom eller
• allvarligt äventyra personens hälsa eller säkerhet eller
• allvarligt äventyra andras hälsa eller säkerhet
v
d
3. Andra mentalvårdstjänster inte är lämpliga att användas eller är
otillräckliga.
a
lo
Samtliga ovan anförda förutsättningar (1–3) bör uppfyllas samtidigt. Med andra
ord bör patienten vara både mentalsjuk och i behov av vård samt andra mentalvårdstjänster vara olämpliga eller otillräckliga.
n
w
(Källa: Mentalvårdslagen http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/
1990/19901116
o
D
Intagning för vård
Intagning för sjukhusvård oberoende av patientens vilja förverkligas genom en
undersöknings- och beslutsprocess i fyra steg:
1. Remittering för observation till sjukhus,
2. Intagning för observation på sjukhus,
3. Observationsutlåtande (senast på fjärde dagen efter intagningen) och
4. Behandlingsbeslut.
En läkare avgör behovet av varje steg och om patienten eventuellt flyttas till
därpå följande steg. På detta sätt inleds vården oberoende av patientens vilja
i fyra steg genom en oberoende läkares bedömning av huruvida de lagenliga
förutsättningarna för vård uppfylls. För de läkarutlåtanden som ska uppgöras
för de olika stegen vid beslut om intagning finns blanketter (M1, M 2 och M 3)
fastställda av social- och hälsovårdsministeriet och som läkaren bör använda.
98
DEL 2
Psykoser
Hur klara av schizofreni
Schizofreni inverkar ofta på hela livet. En hörnsten i behandlingen är ett förtroendefullt och långvarigt vårdförhållande. På samma sätt har även de sociala
förhållandena, relationerna och omgivningens attityder en viktig roll för framgångsrik behandling.
Bipolär sjukdom
n
io
För bipolär sjukdom används även den äldre benämningen manisk-depressiv
psykos. Den som insjuknat i bipolär sjukdom lider periodvis av depressionstillstånd, periodvis av mani (då stämningstillståndet under flera veckor eller
månader är förhöjt på ett avvikande sätt) och har periodvis ett normalt stämningsläge. Självmordsrisken är förhöjd vid bipolär sjukdom.
s
r
e
Det finns olika former av bipolär sjukdom. De maniska perioderna är lättare att
identifiera, eftersom patientens stämningstillstånd är förhöjt på ett avvikande
sätt och personens aktivitetsnivå är överdriven. Förutom depressionsperioderna förekommer även hypomaniska (lindrigt maniska) perioder, som är svårare att identifiera. Förutom dessa typer av störningar förekommer även olika
blandformer.
v
d
a
lo
Benägenheten för bipolär sjukdom är ärftlig. En utlösande faktor kan vara en
belastande stressituation, såsom skilsmässa, flytt, att bli arbetslös eller att
insjukna i en allvarlig sjukdom.
n
w
Det kan räcka länge innan en bipolär sjukdom kan diagnostiseras, eftersom
både manin och depressionen bör diagnostiseras.
o
D
Faktorer som inverkar på utveckling av bipolär sjukdom
Man känner inte helt till orsakerna bakom sjukdomen. Det anses dock att följande faktorer medverkar till att sjukdomen uppstår:
Ärftliga faktorer
Även om sjukdomen inte är direkt ärftlig, är ett insjuknande sannolikare om
en förälder lider av bipolär sjukdom.
Biokemiska faktorer
Det antas att mani, och även depression, har samband med en kemisk obalans i hjärnan.
Stress
Stress kan vara en utlösande faktor hos sårbara personer med benägenhet
för sjukdomen.
99
DEL 2
Psykoser
Övriga faktorer
Det är dokumenterat att mani är vanligare på våren och depression är vanligare på vintern. Något klar orsak till detta känner man inte till.
Vanliga symtom på mani
Förhöjd energinivå och överaktivitet
Förhöjt stämningstillstånd
Personen känner sig upprymd, personen kan känna sig fylld av energi, vara
på toppen, oövervinnelig.
n
io
s
r
e
Minskat sömnbehov
Personen kan hålla igång i flera dagars tid med mycket lite sömn.
Irritabilitet
Irritationen tilltar ifall andra personer är av annan åsikt angående personens
orealistiska tankar eller planer.
v
d
a
lo
Snabbt tänkande och tilltagande talförhet
Personen pratar överdrivet mycket, överdrivet snabbt och växlar hela tiden
samtalsämnen.
n
w
Hämningslöshet
Personen förringar risker, spenderar överdrivet mycket pengar eller är
sexuellt mycket aktiv.
o
D
Storhetsidéer
Personen har utvecklat ett överdrivet och uppblåst självförtroende, och upplever sig vara till exempel en övermänniska, specialbegåvad eller en viktig
religiös person.
Sjukdomsinsikt saknas
Personen upplever sig inte vara sjuk, eftersom personen är övertygad om
att de maniska vanföreställningarna är verkliga.
Symtom på depression
De depressionsperioder som hör till den bipolära sjukdomen är mycket likartade de som förekommer vid vanliga depressionstillstånd (se sidor 37–51).
Förändringar kan dock förekomma i rörelsemönstret, då antingen avstanning
eller upphetsning kan uppstå. Även självmordsrisken är förhöjd, till och med 15
gånger högre än hos normalbefolkningen.
100
DEL 2
Psykoser
Förekomst
Upp till två procent av befolkningen lider av bipolär sjukdom. Det har
uppskattats, att endast ungefär hälften av de insjuknade identifieras och får
vederbörlig behandling. Den bipolära sjukdomen diagnostiseras vanligen vid
20–30 -års ålder.
Inverkan på livet
n
io
Mani och depression är på sätt och vis varandras spegelbilder. I manitillståndet
är människan energisk och upplever sig vara i sitt livs form. Den deprimerade
människan är å sin sida utmattad, kraftlös och nedstämd och orkar inte intressera sig för andra människor eller saker som är viktiga för personen själv.
s
r
e
En bipolär sjukdom är ofta en livslång störning. Behandlingen har god effekt,
om den får förverkligas ostört. Att patienten förbinder sig till vården är av
stor vikt för behandlingens framgång. Med hjälp av behandlingen förbättras
patientens funktionsförmåga och livskvalitet och sjukdomen förhindras från att
bli kronisk.
v
d
a
lo
Vid behandlingen av bipolär sjukdom ligger tyngdpunkten på att utbilda patienten till att bli en expert på sin egen sjukdom. Förutom ett långvarigt, beständigt
vårdförhållande rekommenderas olika grupper för symtomkontroll och kamratstödgrupper samt inlärning av olika tekniker för symtomkontroll.
n
w
o
Andra psykoser
Psykotisk depression
D
Ibland kan depressionen vara så djup att det ger upphov till psykotiska symtom. Sådana är till exempel vanföreställningar om skuld, allvarlig fysisk sjukdom eller hopplöshet.
Schizoaffektiv störning
Ibland är det svårt att särskilja schizofreni och bipolär sjukdom från varandra,
när patienten har symtom på båda sjukdomarna.
Psykos i anslutning till rusmedelsbruk
Den här formen av psykos hör speciellt ihop med drogbruk. Typiskt för dessa
symtom är att de börjar snabbt och räcker en kort tid – från några timmar till
några dagar – tills drogernas inverkan upphör. De mest typiska symtomen är
synvillor, förvirring samt problem med minnet. Droger som kan orsaka psykos
är cannabis, kokain, ecstasy, amfetamin och vissa svampar.
101
DEL 2
Psykoser
Även om droger ibland kan vara den enda orsaken till psykos, kan de även
utlösa en psykotisk sjukdom som schizofreni hos en person som hör till riskgruppen. Människor kan också använda droger för att bättre klara av symtomen på en begynnande psykotisk sjukdom. Drogerna kan dock förvärra symtomen och försvåra diagnostiseringen. (Phillips och Johnson 2001.)
Första hjälpen vid psykos
1. Bedöm den hjälpsökandes risk för självdestruktivitet.
2. Lyssna lugnt och utan att moralisera.
3. Uppmuntra och informera om viktiga saker.
4. Uppmuntra till att vid behov söka professionell hjälp.
5. Uppmuntra till att ta hand om sig själv.
STEG 1.
n
io
s
r
e
Bedöm risken för självdestruktivitet
v
d
Det kan finnas en risk att psykotiska personer skadar sig själva eller i vissa fall
andra personer. Båda riskerna bör tas i beaktande.
A. När personen själv är i risk
a
lo
Till de psykotiska störningarna hör en hög självmordsrisk. Ungefär en av tio
som lider av schizofreni begår självmord. (Caldwell 1990)
n
w
Om du tror att fara för självdestruktivitet föreligger, försök klarlägga detta
genom några direkta frågor. Fråga:
o
D
• Har du haft tankar kring att dö eller kring döden i allmänhet?
• Har du gjort upp självmordsplaner?
• Har du tidigare gjort självmordsförsök?
• Kan jag vara säker på att du inte förverkligar dina självmordstankar?
• Har du tänkt på vilken inverkan din död skulle ha på din familj eller
dina vänner?
• Hurudan hjälp skulle du behöva för att just nu klara av dina problem?
Tvärtemot den allmänna uppfattningen, ökar dylika frågor inte självmordsrisken.
Se tabellen på sida 45 ”Hur hjälpa en självdestruktiv person” för ytterligare
information.
B. När personen riskerar att skada andra människor
Av de som lider av psykotiska sjukdomar är det en mycket liten del som hotar
med våld. Tyvärr har nyhetsmedierna en tendens att stort slå upp dessa säll-
102
DEL 2
Psykoser
synta fall där psykotiska patienter betett sig våldsamt. Ett våldsamt beteende
är dock inte allmänt förekommande bland psykiskpatienter (Wallace 1998).
Våld är vanligare, ifall situationen alkohol- eller drogbruk är med i bilden.
Vad göra om en psykotisk person beter sig hotfullt?
1. Försök inte stoppa eller kontrollera honom med fysiska medel, ifall det
inte är fråga om självförsvar.
n
o
i
s
2. Ring polisen. Berätta, att personen lider av psykisk ohälsa
älsa
a och att han
är i behov av professionell vård. Du kan även kalla på en krisgrupp inom
mentalvård, men ofta behöver de också polisstöd,
töd, ifall risken
sken för våld är
ä
uppenbar.
v
d
r
e
3. Försök skapa en lugn och för personen
sonen trygg
gg atmosfär. TTala långsamt,
lågt, övertygande och enkelt. Skapa
kapa en lugn omgivnin
omgivning genom att
till exempel stänga av TV och radio.
inte befinner dig för
io. Se till att d
du in
nära personen – det kan vara farligt
också få honom att känna
rligt och
oc kan oc
sig inträngd i ett hörn och hotad, vilket kka
kan öka sannolikheten för ett
angrepp. Hållll ett måttligt avstånd och undvik fortlöpande, direkt ögonkontakt och beröring.
a
o
l
n
w
o
D
4. Försök få
å personen att ssätta sig ner: i sittande ställning upplever
lugnare. Det bästa är om ni båda kan sitta, hellre bredvid
människor
kor sig lugna
varandra än m
mittemot. Om han sitter ner och du står, kan han känna
mitt
eller tro att du försöker kontrollera honom. Du kan också
sig hotad el
erbjuda en kopp te, kaffe eller en cigarett för att öka personens
förtroende för dig.
fö
för
5. Försök inte att prata förstånd med den som befinner sig i en akut psykos. Ge inte uttryck för irritation eller ilska. Hota inte, ropa inte, kritisera
inte, då det är sannolikt att det gör personen argare eller får personen
att tappa kontrollen. Håll i minnet att den andra sannolikt beter sig på
detta sätt på grund av vanföreställningar och röster som för personen
är verkliga och skrämmande.
6. Uttryck din medkänsla för de obehagliga känningar som personen upplever. Det är dock viktigt att du inte låtsas att vanföreställningarna eller
rösterna är verkliga för dig.
7. Gå med på rimliga önskemål. Det här får den andra att känna att han i
någon mån kontrollerar situationen.
103
DEL 2
Psykoser
STEG 2.
Lyssna lugnt och utan att moralisera
• Lyssna utan att moralisera eller fördöma. Problemen beror inte på svaghet eller lättja.
• Tala lugnt, klart och kortfattat.
• Kritisera inte. Uttryck inte din frustration över symtomen för personen.
• Ge inte råd som förringar och förklenar problemen i stil med ”ryck upp dig”.
• Undvik konfrontation, ifall det inte är oundvikligt för att förhindra en
skadlig eller farlig handling.
• Tvista inte om personens vanföreställningar och hallucinationer. Acceptera, att förståndsvidriga förnimmelser är verkliga för personen. Ge inte
sken av att de är verkliga för dig. Försök inte lugna personen genom att
skämta eller genom att instämma med vanföreställningar och hallucinationer.
STEG 3.
Uppmuntra och informera
n
io
s
r
e
v
d
När någon befinner sig i ett psykotiskt tillstånd, är det ofta svårt och med tanke
på situationen också olämpligt att börja prata om psykoser. När personen befinner sig mera i verkligheten, försök få personen förstå att:
• du vill hjälpa
• personen har en verklig, diagnostiserbar sjukdom
• psykoser (schizofreni eller bipolär sjukdom) är inte allmänna sjukdomar,
men de har undersökts mycket och de kan lätt identifieras
• psykos är inte svaghet eller lättja
• det finns effektiv medicinering mot förvirring och ångest
a
lo
n
w
o
D
Ge inte löften som saknar täckning och ljug inte. Det här kan skapa en atmosfär
av misstroende och öka personens ångest.
STEG 4.
Uppmuntra till att söka professionell hjälp
Det är viktigt att den insjuknade får sakkunnig vård så fort som möjligt. Den
som lider av en psykotisk sjukdom bör få en lämplig medicinering.
Många yrkesgrupper inom hälsovården kan hjälpa personen.
Hälsocentral-, firma- och skolläkare
Den egna läkaren är den första sakkunniga som man kan vända sig till. Läkaren
hjälper genom att:
• ställa en preliminär diagnos,
• ordinera medicinering,
• remittera vidare till psykiater för exaktare konsultering och bedömning
av medicinering.
104
DEL 2
Psykoser
Psykiatrer
Psykiatrerna är läkare, som är specialiserade på psykisk ohälsa. Om allmänläkaren misstänker att patienten lider av en psykotisk sjukdom, remitteras
patienten till en psykiater för diagnostisering och bedömning av medicinering.
En allvarligt psykotisk person kan behöva en kort sjukhusvistelse för att situationen ska balansera sig.
Mentalvårdsenheter vid hälsocentralerna
n
io
Vid många hälsocentraler fungerar mentalvårdsenheter. Dessa enheter utvärderar vårdbehov, hänvisar till vård och erbjuder rehabilitering för personer med
psykisk ohälsa. I vissa kommuner ansvarar separata mentalvårdsbyråer eller
psykiatriska polikliniker för specialtjänsterna inom mentalvården.
s
r
e
Enheternas verksamhetsformer är bland annat telefonrådgivning, individualterapi, olika rehabiliterande funktions- och terapigrupper, familjeträffar och
läkemedelsbehandling.
STEG 5.
v
d
Uppmuntra till att ta hand om sig själv
a
lo
Många av de som insjuknat psykotiskt lider samtidigt av depression och ångestsyndrom. De metoder för egenvård som används vid dessa sjukdomar, kan
också användas vid schizofreni och bipolär sjukdom. Metoderna för egenvård
är dock inte några huvudsakliga behandlingsmetoder vid psykoser, utan det är
alltid skäl att konsultera en sakkunnig inom mentalvård.
n
w
o
D
Kamratstödgrupper för de insjuknade och deras familjer fyller en viktig funktion.
Familj och vänner
Familj och vänner är en mycket viktig källa till stöd för en person som lider av
en psykotisk sjukdom. Ett återfall i sjukdomen är mindre sannolikt, ifall personen har goda relationer till sin familj. Familj och vänner kan hjälpa till exempel
genom att:
• Lyssna lugnt och utan att moralisera eller kritisera.
• Minska stressen i den insjuknades liv så mycket som möjligt, så att risken för ett återfall ska minska.
• Uppmuntra till att söka ändamålsenlig professionell hjälp.
• Genast agera, när de märker att den närstående personen är självdestruktiv.
• Erbjuda likadan hjälp, som de skulle erbjuda en person som har insjuknat fysiskt (t.ex. med blommor, sjukbesök, eller hjälp med promenader).
105
DEL 2
Psykoser
Vad göra om den insjuknade inte vill ha hjälp?
Den som befinner sig i psykos har ofta en bristfällig sjukdomsinsikt, och upplever sig inte vara i behov av hjälp. Det finns inte någon enkel lösning på denna
situation. Följande förslag kan dock vara till hjälp:
• Ring till den lokala krisenheten inom mentalvård och diskutera situationen.
• Reservera tid till hälsocentralläkare eller sakkunnig inom mentalvård för
att diskutera problemet.
• Kontakta psykiatriska polikliniken på orten för att få information om principerna för vård oberoende av patientens vilja.
• Prata med andra som har erfarenhet av liknande situationer, till exempel
i kamratstödgrupper för anhöriga.
s
r
e
v
d
VAD KAN JAG GÖRA? – GRÄNSER
ER FÖR HJÄLP
n
io
Psykos är en allmän benämning på en
n psyki
psykisk störning, där verklighetsuppfattningen är klart störd. Tankevärlden
världen hos en person i psykos är förvrängd,
och han eller hon kan ha vanföreställninga
vanföreställningar och hallucinationer. Känslan av
sjukdom kan även
n saknas helt. Symtom
Symtomen på psykos kan utvecklas långsamt,
vilket medför att uppkomsten
pkomsten a
av sjukdomen inte genast uppmärksammas –
vilket igen innebär
ebär att påbörja
påbörjandet av behandlingen kan fördröjas. Om påbörjandet av behandlingen
handlingen fö
fördröjs kan det här leda till att prognosen för tillfrisknandet
et och den fram
framtida funktionsförmågan försämras samt att risken för
depression
epression och självmord tilltar.
a
lo
n
w
o
D
Psykos är ett tillstånd som kräver medicinsk behandling och hjälp av en yrkesp
person inom hälso- och sjukvården – hjälp personen att söka hjälp och få
vård. Följ med personen till den närmaste hälsovårdscentralen och tillkalla vid
behov på ambulans via det allmänna nödnumret 112. En person i psykos får
inte lämnas ensam.
Övriga använda källor:
Lönnqvist, J., Heikkinen, M., Henriksson, M., Marttunen, M., Partonen, T. (red.):
Psykiatria. Duodecim 2001.
Skitsofrenia. Potilaan ja omaisen opas. Sjukhusförbundet och Föreningen för Mental
Hälsa i Finland. 1988.
Tietoa skitsofreniasta. Pfizer. 2002.
106
Kontaktuppgifter
Folkhälso-, patient- och anhörigföreningar:
Föreningen för Mental Hälsa i Finland
Magistratsporten 4 A
00240 Helsingfors
telefon (09) 615516
telefax (09) 6155 1770
www.mielenterveysseura.fi
s
r
e
v
d
Finlands Svenska Psykosociala Centralförbund r.f.
Centralkansli
Östanpåvägen 32
68660 Jakobstad
telefon (06) 723 2515
www.fspc.fi
a
lo
Centralförbundet för Mental Hälsa r.f.
Bangatan 9
00120 Helsingfors
telefon (09) 5657 730
telefax (09) 5657 7333
www.mtkl.fi/fin/pa_svenska/
n
w
o
D
Omaiset mielenterveystyön tukena keskusliitto ry.
Kaisaniemigatan 4 A
00100 Helsingfors
telefon (09) 726 1185
telefax (09) 673 661
www.omaisten.org
Bul-An r.f.
Föreningen för bekämpande av anorexi och bulimi i Österbotten
Nordanåvägen 218
68930 Purmo
telefon 050 357 3503
www.bulan.nu
Nyyti ry
Richardsgatan 4 B
00130 Helsingfors
telefon (09) 6840 660
telefax (09) 6840 6677
www.nyyti.fi
toimisto@nyyti.fi
107
n
io
Mentalvårdsföreningen Helmi
Böle parkväg 7
00240 Helsingfors
Växel (09) 8689 070, fax (09) 8689 0733
Medlemstelefon (09) 8689 0731
http://mhelmifi.asiakkaat.sigmatic.fi/?ruotsiksi
helmi@mielenterveyshelmi.fi
Mannerheims Barnskyddsförbund
PB 141
00531 Helsingfors
Växel 075 324 51
www.mll.fi/pa_svenska/
Röda Korset (FRK)
Fabriksgatan 1 a
00140 Helsingfors
telefon (09) 129 31
http://www.rodakorset.fi/sv_SE/
n
io
v
d
a
o
l
n
w
s
r
e
www-addresser:
www.folkhalsan.fi
www.droglanken.fi
www.kapy.fi (Familjeföreningen plötslig spädbarnsdöd och barndöd r.f.)
www.lastenjanuortennetti.net (Mannerheims Barnskyddsförbund)
www.yths.fi (Studenternas häslovårdsstiftelse)
www.syomishairioistentuki.fi
www.traumaterapiakeskus.com
www.kuntoutussaatio.fi
www.tuettusuru.net
www.apua.info
www.tukinet.fi
www.surunauha.net (Sorgbandet-Närstående till personer som tagit sitt liv r.f.)
www.evl.fi (Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland)
www.vanhustyonkeskusliitto.fi
o
D
www.a-klinikka.fi
www.helppimesta.fi
www.peluuri.fi
www.seta.fi
www.sexpo.fi
www.treseta.com
www.seksuaaliterveys.org
108
Hjälpande telefoner:
• Församlingarnas svenska samtalstjänst
(Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland)
10 072
(i område med riktnummer 06 eller 09, i övriga områden 0800-19072 )
• Samtalsjour för ungdomar (Folkhälsan)
0800 151 100
n
io
• Vänjouren
(Finlands svenska psykosociala centralförbund)
06 7233 333
s
r
e
• Landsomfattande kristelefon
(Föreningen för Mental Hälsa i Finland)
020 3445 566
v
d
• Nyyti r.f. (för studerande)
010 806 656 (under terminerna)
• Lasten ja nuorten puhelin
(Mannerheims Barnskyddsförbund)
0800 120 400
a
lo
• Vanhempain puhelin
(Mannerheims Barnskyddsförbund)
0600 122 77
n
w
• Aamukorva – eläkeikäisten auttava puhelin
(Helsinkimissio)
09 7740 5450
o
D
• Surunauhan vertaistukipuhelin
(Sorgbandet - Närstående till personer som tagit sitt liv r.f.)
440 054
• Syömishäiriöliiton neuvontapuhelin
(Syömishäiriöliitto SYLI)
02 251 9207
• Info-puhelin
(Nimettömät ongelmasyöjät -OA)
020 654 2460
• Peluuri – auttava puhelin peliongelmissa
(A-klinikstiftelsen m.fl.)
0800 100 101
• Velkalinja – taloudellisiin vaikeuksiin liittyvää neuvontaa
(Takuu-säätiö)
0800 98009
109
Litteraturförteckning:
Andrews, G., Hunt, C.: Treatments that work in anxiety disorders.
Medical Journal of Australia, 168, 628–634. 1998.
Ayalon, O.: Selviydyn. Yhteisön tuki ja selviytyminen. Mannerheimin Lastensuojeluliitto, Suomen Mielenterveysseura, Suomen Punainen Risti. 1995.
Bryant, R.A., Sackville, T., Dxang, S.T., Moulds, M., Guthrie, R.: Treating acute stress
disorder: an evaluation of cognitive behavior therapy and supportive counselling
techniques. American Journal of Psychiatry, 156, 1780–1786. 1999.
Caldwell, C.B., Gottesman I.I.: Schizophrenics kill themselves too: a review
of risk factors for suicide. Schizophrenia Bulletin, 16, 571–89. 1990.
n
io
s
r
e
Cullberg, J.: Psyykkinen trauma. Kriisiteoriasta ja kriisipsykoterapiasta.
A-klinikkasäätiön julkaisu n:o 5. 1973. Kirjapaino Jaarli.
v
d
Degenhart, L., Hall, W., Lynskey, M.: Alcohol, cannabis and tobacco use among
Australians: a comparison of their associations with other drug use and use disorders,
affective and anxiety disorders, and psychosis. Addiction, 96, 1603–1614. 2001.
a
lo
Depressio ja siitä selviytyminen. Tietoa masentuneelle ja läheisille. Pfi zer. 2003.
Edwards, J., McGorry, P.D.: Implementing Early Intervention if Psychosis.
Martin Dunitz, London. 2002.
n
w
Erkkilä J., Holmberg T., Niemelä S., Ylönen H.: Surevan lapsen kanssa.
SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. 2003.
Goldberg, D., Bridges, K., Duncan-Jones, P., Grayson, D.: Detecting anxiety and
depression in general medical settings. British Medical Journal, 297, 897–9. 1988.
o
D
Haarasilta, L., Marttunen, M.: Nuorten depressio. Potilasopas. GlaxoSmithKline ja Suomen Mielenterveysseura.
http://www.gsk.fi /asiakaspalvelu/potohjeet/nuoren_depressio.pdf
Heiskanen, T.: Elämän palapeli – johtolankoja vaikeuksista selviytymiseen.
SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. 1996.
Heiskanen, T.: Suomalaiset selviytyjät. Tarinoita elämästä, kriiseistä,
selviytymisestä. Tammi 1995.
Heiskanen T. (red.): Särkynyt sydän. Omainen ja itsemurha.
Suomen Mielenterveysseura 1996.
Heiskanen T. (red.): Takaisin elämään – henkinen tuki ja onnettomuudet.
SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. 1995.
Heiskanen, T., Salonen, K.: Miten hoidan mielenterveyttäni.
SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura. 1997.
110
Heiskanen, T., Salonen, K.: Selviytymisopas. Elämästä, mielenterveydestä,
vaikeuksista. SMS-Tuotanto Oy. Suomen Mielenterveysseura 1994.
Helakorpi m.fl. Suomalaisen aikuisväestön terveyskäyttäytyminen ja terveys,
kevät 2004. KTL:n julkaisuja B 13/2004.
Hämäläinen J., Isometsä E., Laukkala T., Kaprio J., Poikolainen K., Heikkinen M.,
Lindeman S., Aro H.: Use of health services for major depressive episode in
Finland. J Affect Disord. 2004 Apr;79(1-3):105–12.
n
io
Laimio A. (red.) Yhdessä suru on helpompi kantaa. Tuettu suru -projektin
julkaisuja. Jyväskylän seudun mielenterveysseura. SMS-Tuotanto Oy. 2004.
Lepola, U.: Yleistynyt ahdistuneisuushäiriö. Potilasopas. GlaxomithKline
och Suomen Mielenterveysseura. 2004 http://www.gsk.fi /asiakaspalvelu/
potohjeet/syomishairio.pdf
s
r
e
Lönnqvist, J., Heikkinen, M., Henriksson, M., Marttunen, M., Partonen, T. (red.):
Psykiatria. 2 uppl. Duodecim 2001.
v
d
Mentalvårdslagen 14.12.1990/1116 (http://www.finlex.fi/sv/laki/
ajantasa/1990/19901116).
a
lo
Miten tunnistan stressin. Varma och Suomen Mielenterveysseura. 2004.
Nutt DJ, Law FD. Pharmacological and psychological aspects of drugs of abuse.
New Oxford Textbook of Psychiatry. Oxford University Press, Oxford. 2000.
n
w
Olet kokenut jotain järkyttävää… Opaslehtinen. Rikosuhripäivystys.
Suomen Mielenterveysseura.
o
D
O’Toole, BI, Marshall, R.P., Grayson, D.A., Schurek, R.J., Dobson, M., Ffrench,
M., Pulvertaft, B., Meldrum, L., Bolton, J., Vennard, J.: The Australian Vietnam Veterans
Health Study: III. psychological health of Australian Vietnam veterans and its relationship
to combat. International Journal of Epidemiology, 25, 331–340. 1996.
Patterson, W.M.., Dohn, H.H., Bird, J., Patterson, G.A.: Evaluation of suicidal patients:
the SAD PERSONS scale. Psychosomatics, 24, 343–5, 348–9. 1983.
Philips, P., Johnson, S.: How does drug and alcohol misuse develop among people with
psychotic illness? A literature review. Social Psychiatry and
Psychiatric Epidemiology, 36, 269–276. 2001.
Pirkola S. Kannabis ja psykoosi. Duodecim 119;1199-1200, 2003.
Pirkola, S., Sohlman, B. (red.): Psykisk hälsa i Finland. Nyckeltal från Finland,
Stakes. 2005. (http://groups.stakes.fi/NR/rdonlyres/658144B4-938D-4387-9AE21AC5506F01B4/0/psykiskhalsa.pdf )
Pitkälä, K., Isometsä, E., Henriksson, M., Lönnqvist, J.: Iäkkäiden itsemurhat Suomessa.
Duodecim 1999; 115(2):121.
111
Psykiaterföreningen i Finland. Depression Käypä hoito-suositus
(http://www.kaypahoito.fi /kh/kaypahoito?suositus=hoi50023 )
Päihteet puntarissa. Opas työpaikkojen päihdetyöhön.
Työturvallisuuskeskus. 2005.
Rey, J.M., Sawyer, M.G., Raphael, B., Patton, G.C., Lynskey, M. Mental health of
teenagers who use cannabis. Results of an Australian survey. British Journal of
Psychiatry, 180, 216–221. 2002
Saari, S.: Kuin salama kirkkaalta taivaalta. Kriisit ja niistä selviytyminen.
Otava. 2003.
n
io
Saunders, J.B., Aasland, O.G., Babor, T.F., de la Fuente, J.R., Grant, M.; Development
of the Alcohol Use Disorders Identifi cation Test (AUDIT): WHO Collaborative Project
on Early Detection of Persons with Harmful Alcohol Consumption – II. Addiction, 88,
791–804. 1993.
s
r
e
Skitsofrenia. Potilaan ja omaisen opas. Sairaalaliitto ja Suomen Mielenterveysseura.
1988.
v
d
Sohlman, B. Funktionaalinen mielenterveyden malli positiivisen mielenterveyden
kuvaajana. Stakes. Tutkimuksia 137. Helsinki. 2004.
a
lo
Stouthard, M.E.A., Essink-Bot, M.L., Bonsel, G.J., Barendregt, J.J., Kramer, P.G., vande
Water, H.P.A., Guning-Schepers, L.J., van der Maas, P.J. :Disability Weights for Diseases
in Netherlands. Erasmus University. Rotterdam. 1997.
n
w
Stressi ja burn out – kun ihminen ahdistuu ja uupuu. Työturvallisuuskeskus. 1996.
Tietoa skitsofreniasta. Pfizer. 2002. Wallace, C., Mullen, P., Burgess, P., Palmer, S.,
Ruschena, D., Browne, C.: Serious criminal offending and mental disorder.
Case linkage study. British Journal of Psychiatry, 172, 477–484. 1998.
o
D
World Health Organization WHO: The ICD-Classification of Mental and Behavioural
Disorders:Diagnostic Criteria for Research. WHO. Geneva. 1996.
112
HANDB
HAND
BOK
i psykiska första
hjälpen
Handbok i psykiska första hjälpen omfattar två
delar. Del I beskriver hur en god psykisk hälsa
fungerar som en resurs som kan främjas, utvidgas
och vårdas. I denna del beskrivs även olika kriser,
krisskeden och hur en människa kan ta sig ur en
kris. Även självdestruktivt beteende och självmord
behandlas.
e
v
d
I del II behandlas psykisk ohälsa. Denna del
baserar sig på en australisk handbok om psykiska
kisk
förstahjälpen som nu har omarbetatss för Finland.
nd.
I den andra delen av boken behandlas
ndlas depression,
pression,
ångestsyndrom, beroendesjukdomar
ukdomar samt
amt psykos.
I boken beskrivs den femstegsmodell
mstegsmodell
tegsmodell för psykis
psykisk
förstahjälp som har utvecklats
ats i Australien.
a
lo
n
w
Handbok i psykiska
innehåller
sykiska första
rsta hjälpen in
mångsidig
som är intresserade
dig information
tion för alla so
av psykisk hälsa
inrymmer dessutom ett rikligt
sa och inrymm
anvisningar och råd.
antal
tal praktiska anvisn
anvisnin
o
D
Österbotten-projektet
ISBN 952-5513-34-3
Föreningen för Mental Hälsa i Finland