Medietränade talespersoners argumentationsstrategier (försvarsstrategier)
i TV-intervjusituationer
Uppsatssynopsis, Hanna Johansson
1. Bakgrund
Intrigerande text.
2. Tidigare forskning
2.1 Definitioner
Med medieträning avser jag talespersoners träning och bruk av strategier för att bemöta
journalister. Ett begrepp jag behöver använda är för att beskriva ”att uppträda på ett
medietränat sätt”. Gör bruk av mediestrategier? Krishanteringsstrategier. Om retorik och
hermeneutik, om situationsbundenhet.
2.2 Medieträning
Kort översikt över vad som skrivits om medieträning samt krishantering. ”Media training”
verkar inte användas ofta i artiklar. Har bara hittat ett par. Är det ett begrepp som används
explicit eller är det inkluderat i PR-begreppet? Lite om RM-artikeln, medieträning kan vara
fruktbar för bägge parter.
2.3 Kriskommunikation
Kommunikationsvetenskapens krishantering, överblick. (Eventuellt ett och samma med
föregående avsnitt?) Läsa ”kriskommunikation” Falkheimer. Strategisk kommunikation
fokuserar på organisationers kommunikation medan retoriken sysslar med kommunikation på
det personliga planet. I intervjusituationer representeras organisationen av en talesperson som
interagerar med journalisten samt med publiken, varvid det rör sig om interpersonell
kommunikation, oavsett medie. Därför kan retorikvetenskapen spela en viktig roll vid
förståelsen av organisationers mediestrategier i kriskommunikationer.
2.4 Statusläran
Vid kriskommunikation är det därför gjutet att statusläran kan hjälpa till för att lägga fram sitt
försvar, och denna fattas i kriskommunikationsteorin. Den handlar ju om hur man lägger upp
ett försvar. Kort om hur kriskommunikation korsats med statusläran tidigare. ”The syllogism
of apologia” Charles Marsh.
3. Syfte och frågeställning
Syfte:
Korsa medietränades (en medietränads) strategier med statusläran för att se om statusläran
kan konstruktivt befrukta kriskommunikationsvetenskapen, samt att (i viss utsträckning)
diskutera om den antika statusläran är aktuell också idag eller om det finns situationer då den
inte är giltig.
Konkreta frågeställningar:
Arbetsrubriker: Hur kan hans svar sättas in i statusläran? Är alla hans svar av samma typ?
Vad är goda argument (i förhållande till situationen)? (Jag kommer att bedöma vad som är
goda argument med hjälp av statusläran som jag korsar med kriskommunikationsteori.)
Hur kan statusläran användas som analysredskap och som intellectiotopik? En annan teoretisk
infallsvinkel skulle kunna vara oavsett situationen, d v s utifrån argumentens uppbyggnad, är
de cirkelargument (vilka alltid är cirkelargument oavsett sammanhang) osv.
En intressant fråga som jag personligen vill ha svar på: Fungerar verkligen dåliga argument,
slag under bältet, fallasier? Vilken effekt har de? Hur bär man sig åt, hur kan man göra för
att få dem att fungera på ett snyggt sätt?
Behöver formulera tydliga och konkreta frågeställningar, gärna i t ex tre steg från det
deskriptiva och konkreta till det teoretiska!
4. Tillvägagångssätt
Talespersonernas (talespersonens) (delvis genom medieträning förvärvade) strategier studeras
dels genom analys av TV-intervju.
4.1 Motivering urval
TV-mediet tillåter mig att bättre än andra medier se intervjun i oredigerad form, därför väljer
jag TV-intervjuer. Det är omöjligt att veta vad som egentligen sagts i t ex tidningsartiklar.
Hänsyn måste absolut tas till om man klippt eller ej i intervjun. Jag kommer att titta på flera
intervjuer och välja ut några som verkar intressanta, antingen för att de omtalats mycket i
positiv eller negativ bemärkelse, för att de verkar innehålla mycket ”slingrande”
argumentation, för att respondenten eller journalisten gör bort sig etc.
Exempel:
Intervju känd för att respondent gör bort sig (kanske just för att han är medietränad): SVT:s
intervju med Tobias Billström om Wikileaksdokumenten.
Respondent byter ämne och slingrar sig: SVT uppdrag granskning 21/9 min 30.
Journalist gör bort sig för att den medietränade överlistar journalisten: Kanske något inslag av
uppdrag granskning?
Respondent är uppenbarligen inte medietränad och gör därför bort sig: Vet ej. Vore intressant
att göra en sådan jämförelse...
4.2 Analysförfarande
4.2.1 Den retoriska situationen
Först analys av retorisk situation för att förklara på vilken arena aktörerna kommunicerar.
Denna retoriska situation omfattar t ex medielogik, produktionsvillkor, publik, journalistens
vinkling osv. Tar hjälp av handböcker om medieträning samt kommunikationsvetenskapen,
för att besvara frågan vilka omständigheter som påverkar den retoriska händelsen.
Jag utgår från Bitzers situation (skriva lite om den) därför att den är ett bra redskap, men jag
anser inte att situationen styr handlingarna så till den grad som han hävdar, utan att de också
är ett resultat av människors fria vilja, mänskliga brister, den mänskliga faktorn alltså.
Möjligtvis skulle man kunna se på denna som en constraint... Dessutom är det omöjligt att
urskilja och beskriva allt som verkligen ingår i en situation. Jag väljer ut de faktorer som
enligt forskning visat sig vara relevanta. (Gör jag det?)
4.2.1 Statusläran
Argumentationsanalys för att förklara krishantering utifrån retorisk terminologi, dvs
stasisbegreppen, (eventuellt också Toulmin och argumenttyper - fallasier, Jörgensen/Onsberg
etc). Ej bredda för mycket, men, men... Skriva ut alla argument för att kunna sortera dem och
göra närstudie?
Exempel statusanalys: När media sänder bilder på brottslingar innan de dömts kan man
attackera domstolen; det är i fel forum som domen avgörs. Därmed accepteras ovanstående
punkter i statusläran.
5. Resultat
Rubrikerna i sluttexten sätts utifrån de uppnådda resultaten och inte utifrån teorierna.
Situationen
Vilka är aktörerna? Journalister, som förmedlar information till läsarna, dvs allmänheten, och
de utfrågade: politiker, presstalesmän mm. Vilka behov har aktörerna?
Mediernas behov (exigence) av att låta en viss sorts personer framträda i TV. Constraints:
Medielogik, publicitetsregler, publiken mm. Analys utifrån litteratur av ett generellt
medieklimat: det enligt forskare rådande medieklimatet. Inte alla förhållanden som styr det
journalistiska arbetet kan tas upp. Ta upp några och motivera efterhand varför de är viktiga i
detta arbete. Pierre Bourdieu mm om medielogik för annonsfinansierad TV, en logik som
också återfinns i PS-media pga trender osv (ref litt mkv: Bourdieu ”Om televisionen”, Stuart
”News culture”? ) och gör att det är en viss sorts personer som får framträda i TV. Nämna
journalisternas ”Spelregler för press, radio och TV”, dvs publicitetsreglerna. ”Massmediernas
roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig
nyhetsförmedling.” ”Visa särskild hänsyn mot ovana intervjuobjekt” (publicitetsregler).
Ifrågasätta huruvida publicitetsreglerna efterföljs.
Intressant sak att kika på: Hur mycket verkar det som att man klippt i inslagen? T ex
Billströmintervjun är ju mycket omtalad just för att den sändes i sin helhet, varvid man menar
att Billström gjorde bort sig då det så tydligt framgick hur han slingrade sig (svarade exakt
samma sak under nästan två minuter).
Argumentationsanalysen
Möjliga resultat: Billström som exempel...
Billström repeterar samma sak. Medieträning handlar om att på ett koncist sätt konstruera
den framing man önskar, så att journalisten inte kan göra det åt en. Kan det finnas risker i
att repetera sig? Quintilianus menar att konsten med konsten är att dölja konsten.
Autenticitet är överhuvudtaget ett viktigt modernt ethoskriterium eftersom (…). Hur bra är det
då att försvarstalet framstår som inövat i och med att Billström insisterar med att använda
samma one-liner?
Statusläran bygger på att man, när man väljer en försvarsstrategi, accepterar ovanstående
punkter (om jag gör en apologi erkänner jag att händelsen har ägt rum, osv). Är det alltid
fallet idag?
Finns det en konflikt mellan statusläran och kriskommunikationsteorin, i det att medierna
kräver korta budskap samtidigt som Q menar att budskap ska framstå som autentiska?
6. Diskussion
Metaanalys
7. Litteratur
Kriskommunikation:
Öivind Ihlen – (ngt av. Kriskommunikation med fokus på retorik)
Jesper Falkheimer & Heide – Kriskommunikation
Statusläran:
Charles Marsch – The syllogism of apologia
Quintilianus och Hermogenes – urval om statusläran
Medieträning:
Lind, Lindahl Persson, Borgs – Medietränad
Ronge – När Janne Josefsson ringer
mm
