Dnr Ju2003/7415
Justitiedepartementet
Statsrådet Mona Sahlin
Svar på interpellation
Interpellation 2003/04:7 av Tobias Billström (m) om attityder till
homosexuella
Herr/Fru talman!
Tobias Billström har frågat statsministern om vilka åtgärder han avser
att vidta för att säkerställa att regeringens representanter i
fortsättningen inte uttrycker sig diskriminerande, nedsättande eller
kränkande. Interpellationen har överlämnats till mig.
Frågan är ställd mot bakgrund av ett påstått uttalande av dåvarande
statsrådet Jan O Karlsson i samband med ett seminarium. Jag har inte
för avsikt att recensera de uttalanden han må ha gjort utan besvarar
frågan generellt.
Handlingar, uppfattningar och värderingar som står i strid med
principen om alla människors lika värde, utgör ytterst en utmaning
mot hela den värdegrund som bär upp demokratin. Det är därför
viktigt att slå vakt om principen om alla människor lika värde. Ett
arbete i linje med denna grundsyn är sedan tidigare högt prioriterat
och genomsyrar regeringens politik.
Här kan nämnas regeringens handlingsplan mot rasism,
främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering (skr. 2000/2001:59)
som följdes av regeringens handlingsplan för mänskliga rättigheter
(skr. 2001/02:83). I den svenska lagstiftningen finns det vidare
åtskilliga regler till skydd mot rasistiska, främlingsfientliga och
homofobiska yttringar samt mot diskriminering. På regeringens
initiativ har det straffrättsliga skyddet när det gäller hets mot bl.a.
homosexuella förstärkts och en ny civilrättslig
diskrimineringslagstiftning har antagits och trätt i kraft. Genom den
lagen förbjuds diskriminering på en rad områden såsom bedrivande av
näringsverksamhet, yrkesutövning och tillgången till varor, tjänster
2
och bostäder. Arbete pågår för att ytterligare förstärka skyddet mot
diskriminering.
Detta är inte tillräckligt. Arbetet med att motverka handlingar eller
uttryck som kan vara diskriminerande, nedsättande eller kränkande
måste föras ständigt inom olika delar av samhället och på alla nivåer;
detta gäller också inom politiken.
Regeringens representanter, politiska partier och folkvalda måste
offentligt ta ställning varhelst och närhelst människor kränks eller
förnekas grundläggande mänskliga rättigheter. Lika viktigt är att de
folkvalda och politiska partier har ett genomtänkt förhållningssätt till
dessa frågor och undviker sådant som kan uppfattas som
diskriminerande, nedsättande eller kränkande.
Vi har dock långt kvar dit. För att komma till rätta med detta måste vi
våga ifrågasätta djupt rotade föreställningar hos oss själva och inom
våra respektive organisationer. Det gäller också inom regeringen. Ett
stort ansvar vilar på mig som ansvarig för frågor om demokrati och
mänskliga rättigheter och det ansvaret kommer jag, även i
fortsättningen, att ta.
