Depression
Sammanfattning
Allmänt
Att man känner sig ledsen och nedstämd eller tillfälligt råkar i obalans är vanligt och händer
alla människor. Det hör till livet. Men om man under en längre period upplever nedstämdhet,
orkeslöshet och känslor av meningslöshet kan man ha fått en depression.
Det kan finnas många olika orsaker till att man får en depression. Exempelvis kan stress som
pågår länge och som man inte kan påverka och förluster eller konflikter med personer som
man tycker är viktiga medföra att man blir deprimerad. Men ibland går det inte att peka på
något särskilt som hänt innan man blev deprimerad. Det gäller särskilt om man har
återkommande depressioner.
Knappt hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män i Sverige får någon gång i livet en
depression som kan behöva behandlas.
Symtom
Om man har en depression känner man sig sällan glad, inte ens när man gör sådant man
vanligtvis brukar gilla. Lusten och orken att ta itu med saker minskar eller försvinner, och
även vardagliga sysslor kan kännas tunga och tröga att utföra. Man får ofta ångest, svårt att
koncentrera sig och sover dåligt. Sexlusten minskar eller försvinner helt.
Depressionen kan också kännas i kroppen på olika sätt. Förutom trötthet är det vanligt att
man har besvär med hjärtklappning eller har ont i ryggen eller magen.
När man är deprimerad kan man få tankar om att det vore bättre att vara död. Ofta är det
kopplat till känslor av ångest, självförakt och missmod inför framtiden. Om man är riktigt
deprimerad kan det gå så långt att man försöker ta sitt liv.
Behandling
De allra flesta som råkar ut för en depression och får rätt behandling börjar må mycket bättre
redan efter några veckor. Därför är det viktigt att söka hjälp om man tror att man har en
depression. Fysisk aktivitet har visat sig hjälpa mot depression och ibland kan det räcka att
enbart ändra på sina vanor när det gäller till exempel sömn och motion. Beroende på var
man får vård brukar man kunna få stödsamtal, psykoterapi eller läkemedelsbehandling.
Under behandlingen är det viktigt att man har återkommande kontakt med sin läkare. Det är
vanligt att man behöver träffas flera gånger innan man kommit fram till rätt behandling.
När ska man söka vård?
Om man är nedstämd under minst två veckor och har andra symtom på depression kan man
kontakta en vårdcentral eller psykiatrisk öppenvårdsmottagning. Man kan alltid ringa
sjukvårdsrådgivningen för råd.
Om man mår mycket dåligt och känner att man inte orkar mer, har självmordstankar eller
planer att ta sitt liv ska man söka hjälp direkt på en psykiatrisk öppenvårdsmottagning eller
akutmottagning eller ringa 112. Detsamma gäller om man är närstående till någon som mår
så dåligt att han eller hon har planer på att ta sitt liv.
Vad är depression?
Vanligt att känna sig ledsen ibland
Det är vanligt att man känner sig ledsen, olycklig eller nedstämd ibland. Även oro och ångest
kan vara naturliga reaktioner på något som känns upprörande, hotfullt eller skrämmande.
Om man har drabbats av något svårt i livet, som till exempel att man förlorar jobbet, får
problem med ekonomin eller med sina nära relationer kan det också göra att man mår dåligt
under en period. Hormonbalansen i kroppen kan också bidra till humörsvängningar. En del
kvinnor mår till exempel psykiskt dåligt i samband med menstruation.
Det är också vanligt att känna nedstämdhet utan någon tydlig anledning. Tillfälliga känslor av
sorg, ilska, avundsjuka, oro eller håglöshet är en del av livet och är varken sjukt eller
skadligt. Oftast går de starkaste känslorna över och försvinner efter en tid, kanske med stöd
och hjälp av en närstående.
En kortare period av nedstämdhet brukar gå över av sig själv. Vardagens sysslor och rutiner
hjälper ofta till, så att man tänker på och sysslar med annat än det som är svårt.
När nedstämdheten övergår i depression
I dagligt tal säger man ofta att man är ”deprimerad” eller ”deppig” när man känner sig ledsen,
nedslagen eller ur form. Men ordet syftar egentligen på ett allvarligare tillstånd som kräver
behandling. Det som händer vid en depression är att hjärnans signalsubstanser kommer i
obalans, vilket påverkar bland annat känslolivet, initiativförmågan och sömnen. Exempel på
signalsubstanser som man vet spelar en viktig roll när det gäller depression är serotonin och
noradrenalin.
Läkemedelsbehandling mot depression går ut på att återställa balansen.
Vanlig nedstämdhet kan ibland övergå i en depression, och gränsen mellan tillstånden är inte
skarp utan mer flytande. Det som avgör om man har en depression handlar både om hur
lång tid man upplever nedstämdheten och hur man upplever sin tillvaro under den tiden.
Om man känner sig nedstämd och orkeslös varje dag under mer än två veckor och har
tappat lusten för sådant man vanligtvis brukar tycka om att göra och upplever känslor av
meningslöshet kan man ha blivit deprimerad.
Det händer att den som håller på att gå in i en depression inte själv märker av förändringen.
Ibland är det de närstående som upptäcker tecknen på att någon är deprimerad.
En vanlig sjukdom
Knappt hälften av alla kvinnor och ungefär var fjärde man blir deprimerad någon gång under
sin livstid. Depressioner är betydligt vanligare när man är äldre, särskilt bland äldre som
vistas på sjukhem eller inom sjukvården.
Långt ifrån alla som är deprimerade söker hjälp i vården. Antingen är man inte medveten om
att man har en depression eller så drar man sig för att söka hjälp, för att man skäms eller inte
törs eller för att man ser sina besvär som något som hör livet till och som man måste stå ut
med att klara av själv.
För de allra flesta går en enstaka depression över på ungefär ett halvår, men det kan vara en
mycket besvärlig period och det är viktigt att be om hjälp för att lindra effekterna av
depressionen.
Egentlig depression är vanligast
Den vanligaste formen av depression kallas egentlig depression och brukar delas upp i tre
nivåer:
-
lätt eller lindrig
medelsvår eller måttlig
svår eller djup depression
Även om gränserna mellan de olika graderna av egentlig depression inte är skarpa kan de
beskrivas ungefär så här:
Om man har en lätt depression kan man ofta fungera socialt och praktiskt i sitt dagliga liv,
trots att man mår dåligt inombords. Konkret kan det innebära att man klarar av att gå till
jobbet eller umgås med sina vänner, fast det kräver att man anstränger sig och ”biter ihop”
för att klara det.
Om man har en medelsvår depression mår man så pass dåligt att man inte längre klarar av
att upprätthålla ett fungerande vardagsliv eller fungerande relationer. Det kan till exempel
innebära att man inte klarar av att arbeta, sova ordentligt eller umgås med sina vänner.
Om man har en svår depression påverkas ens tankar och känslor så mycket att man ofta inte
ens bryr sig om grundläggande behov, som att till exempel äta och dricka. Att man har
allvarliga självmordstankar eller direkta planer på att ta sitt liv kan också ingå i symtomen,
men det betyder inte att alla som har en svår depression har självmordstankar. Ett annat ord
för svår depression är melankoli.
Varför får man en depression?
Yttre påfrestningar och stress
Ibland kan svåra livshändelser eller yttre påfrestningar leda till att man blir deprimerad. Det
kan till exempel vara ensamhet, en närståendes död, funktionshinder eller ekonomiska
problem. Man kan också bli deprimerad i samband med kroppsliga sjukdomar eller missbruk.
Att bli äldre eller förlora en funktion eller förmåga som man haft kan också utlösa en
depression.
Även en större förändring i livet kan utlösa en depression, trots att förändringen egentligen är
positiv och kanske till och med efterlängtad. Att flytta, börja ett nytt jobb eller bli förälder är
exempel på sådana omställningar som kan utlösa en depression. Det är också relativt vanligt
att man blir deprimerad i samband med graviditet eller förlossning.
Om man upplever att det är en obalans mellan de krav som ställs på en och den kapacitet
man har kan man bli stressad. Om man ständigt är stressad under lång tid, och inte får
tillräckligt med vila och återhämtning kan det öka risken att man får en depression.
Men man kan också bli deprimerad utan att det finns någon yttre orsak. Det gäller särskilt om
man har återkommande depressioner.
Vanligare när man blir äldre
När man blir äldre kan man bli mer mottaglig för depressioner. Det kan bero på olika saker,
som att man får en förändrad känslighet i hjärnan eller har brist på viktiga näringsämnen som
till exempel viktiga fettsyror, vitamin B12 och folsyra.
Depression är också vanligt i samband med en del fysiska sjukdomar som exempelvis
stroke, hjärtinfarkt, Parkinsons sjukdom eller demens.
Olika sårbarhet
Alla människor kan bli deprimerade, men alla löper inte lika stor risk att få en depression.
Man har olika sårbarhet. Vilken sårbarhet man har beror delvis på vem man är som person,
både från födseln och hur man vuxit upp.
Sådant som upplevs som svårt och nästan outhärdligt för en person kan vara mer hanterbart
för någon annan. Ofta har en person som funderar mycket över egna fel och misslyckanden,
och som lätt ser svårigheter i nuet och framtiden, en större sårbarhet än någon som tar mer
lätt på problem eller motgångar.
Om man har varit med om många svåra saker, särskilt i ung ålder, samtidigt som man inte
fått tillräckligt mycket stöd och hjälp från omgivningen, kan man ofta vara mer sårbar än
någon som har haft en mer trygg uppväxt. Detsamma gäller om man tidigt i livet råkat ut för
separation från viktiga personer, som sina föräldrar. Men man kan också vara född med en
större känslighet för intryck och påfrestningar, som gör att man lättare får depressioner.
Nuet påverkar också
Samtidigt påverkar nuet också vilken risk man har för att utveckla depression. Om man har
en trygg, stödjande och stabil livssituation kan det göra att man slipper att hamna i en
depression, även om man råkar ut för yttre påfrestningar, har en medfödd sårbarhet eller om
man har vuxit upp under otrygga förhållanden.
Ämnen i hjärnan påverkas
I hjärnan och i resten av nervsystemet finns så kallade signalsubstanser som förmedlar
budskap mellan hjärnans olika celler. Det är samspelet mellan de olika signalsubstanserna
som utgör grunden för en persons sinnesstämning, humör, temperament, beteende, känslor
och tankar. När man får en depression kommer signalsubstanserna och deras samspel med
andra celler i hjärnan i obalans.
Några av de signalsubstanser som är inblandade vid depression är serotonin, noradrenalin
och dopamin. Det är ämnen som bland annat påverkar hur man upplever sorg, ångest och
oro. De spelar även roll för sömnen, aptiten, initiativförmågan och sexualiteten.
Alkohol förvärrar
En längre tids drickande kan ge samma symtom som vid en depression. Det gäller framför
allt berusningsdrickande och regelbundet drickande, eftersom berusningen förstärker
depressionen och baksmällan kan ge extra besvär i form av ännu mer ångest. Risken för
självmordsimpulser ökar när man dricker under en depression.
Att sluta dricka brukar göra att man efter någon månad mår psykiskt bättre. Att dricka alkohol
när man är deprimerad innebär en risk. Därför är det bäst om man kan avstå från att dricka
alkohol när man är deprimerad.
Symtom på depression
Flera symtom under en längre tid
Om man känner sig nedstämd och orkeslös varje dag under mer än två veckor och inte
upplever det man vanligtvis brukar bli glad av som roligt, kan man ha blivit deprimerad.
Man får svårt att sova, känner sig trött och energilös på ett sätt som inte går att vila bort. Det
är vanligt att man tappar matlusten, eller omvänt, att man börjar tröstäta.
Ofta känner man mer oro och ångest än vanligt. Man kan ha svårt att koncentrera sig och
kan till exempel uppleva att tankarna ständigt vandrar iväg när man försöker läsa en bok eller
en tidning.
Ingenting känns viktigt
När man är deprimerad kan man uppleva att inget berör en ordentligt. Sådant som man
brukar tycka om att göra blir jobbigt och kravfyllt i stället för roligt. Livet kan då kännas
hopplöst och tillvaron te sig meningslös. Att ta itu med vardagliga sysslor känns för krävande.
Det är vanligt att sexlusten minskar eller försvinner helt.
Tankar på döden
När man är deprimerad påverkas självbilden och självkänslan. Tankarna på självmord eller
död hänger ofta ihop med tankar om att man är värdelös eller till belastning för sina
närmaste. Om man plågas mycket av sin depression kan döden framstå som en utväg eller
något som skulle få ett slut på lidandet. Det här är en viktig varningssignal, men för de flesta
är det ändå ett långt steg från tankar på döden till tankar på att faktiskt ta sitt liv.
Låg självkänsla
Depression gör ofta att man får svårt att känna starka, positiva känslor för andra och man
tycker också mindre om sig själv och kan ha tankar om att vara dålig eller värdelös.
Ibland kan den låga självkänslan göra att man tror att andra inte vill en väl eller kanske talar
illa om en, fast det kanske inte alls stämmer med verkligheten. De negativa tankarna
upprepas och man ältar misslyckanden och känslor av otillräcklighet.
Värk i kroppen
En depression kan också kännas i kroppen. Det kan kännas som att hela kroppen strejkar
eller går på lågvarv. Det är till exempel vanligt att man får förstoppning, huvudvärk eller värk i
axlarna, nacken, magen eller ryggen. Hjärtklappning och andnöd är andra vanliga symtom
när man är deprimerad. Om man söker vård för kroppsliga besvär och inte själv tänkt att det
handlar om en depression kan det till en början vara svårt att acceptera diagnosen. Ibland
kan man behöva ställa frågor och kanske ha en ordentlig diskussion med läkaren innan man
kan känna igen beskrivningen av depressionen, och se hur de fysiska symtomen hänger
ihop med diagnosen.
Ojämnt humör
Depression kan ibland yttra sig genom att man blir sur, lättirriterad eller till och med
aggressiv. Ofta kan det då vara omgivningen som reagerar och märker att det är något som
inte stämmer. Man kanske presterar sämre på arbetet, eller börjar dricka mer alkohol än
vanligt.
Kroppslig sjukdom
Ibland kan depressionsliknande symtom i stället ha fysiska orsaker. Till exempel kan ökad
eller minskad halt av sköldkörtelhormon, blodbrist eller höga kalknivåer i blodet ge symtom
som påminner om depression. Därför är det viktigt att man blir undersökt av läkare innan
man påbörjar en behandling för depression.
Behandling
Viktigt att söka hjälp
De allra flesta som råkar ut för en depression och får rätt behandling börjar må mycket bättre
redan efter någon månad. Därför är det viktigt att söka hjälp om man tror att man har en
depression.
Depression kan behandlas på olika sätt, beroende på vilken typ och grad av depression man
har och vad som passar ens personlighet. Behandlingsmetoder som har visat sig fungera bra
vid lätt och medelsvår depression är:
-
regelbunden motion, minst tre gånger i veckan i en halvtimme,
psykoterapi
antidepressiva läkemedel.
Om man har en svår depression kan man behöva vård på en psykiatrisk klinik. Om inte
läkemedelsbehandling eller psykoterapeutisk behandling hjälper kan man bli erbjuden
elbehandling. När man är deprimerad är det viktigt att man får behandling som är anpassad
efter de behov man själv har.
Behandlingen varierar
Beroende på vilken nivå av depression man har kommer man att bli erbjuden olika
behandling. Till att börja med brukar man få frågor om vilka vanor man har, till exempel när
de gäller motion och dygnsrytm, för att se om det går att göra några förändringar. I många
fall kan de förändringarna räcka för att man ska börja må bättre.
1. Motion kan hjälpa
Motion har en bevisat bra effekt vid depression. Studier har visat att träning tre gånger i
veckan, i minst en halvtimme har en antidepressiv effekt. Genom regelbunden fysisk aktivitet
kan man både förebygga depression och minska risken att depressionen kommer tillbaka.
Den fysiska aktiviteten ska ge pulshöjning och andfåddhet. Det betyder att den som är
mycket otränad eller väldigt trött behöver göra mindre än den som är mer van att träna. Den
egna orken avgör, men en halvtimme tre gånger i veckan är en bra målsättning. Tiden kan
delas upp i två gånger en kvart om det passar bättre. Man kan till exempel ta raska
promenader eller cykla i stället för att ta bilen.
2. Psykoterapi vid depressioner
Det finns olika former av psykoterapi som kan hjälpa om man är deprimerad. Kognitiv
beteendeterapi (KBT) och interpersonell psykoterapi (IPT) är de behandlingsformer som har
visat sig ha störst vetenskapligt stöd vid behandling av lätt och medelsvår depression.
Kognitiv beteendeterapi, som förkortas KBT, är en sammanslagning av dels kognitiv terapi,
som handlar om hur man påverkas av omedvetna tankemönster, dels beteendeterapi som
handlar om inlärda beteenden och hur man kan bryta dem. Interpersonell psykoterapi, IPT,
är en metod som utvecklats speciellt för att behandla depression och koncentrerar sig på
relationerna till andra människor och hur man kan förbättra dem.
Gemensamt för dessa former av psykoterapi är att de pågår under en kortare tid, ungefär
tjugo tillfällen, och att man pratar om problem som har att göra med själva depressionen och
hur man mår här och nu. En annan förutsättning är att man själv är aktiv i terapin och får
hemuppgifter och övningar i syfte att förändra invanda beteenden eller tankemönster.
Även telefonbaserad och internetbaserad KBT har visat sig hjälpa mot lätta och medelsvåra
depressioner.
Man kan ta antidepressiva läkemedel samtidigt som man går i psykoterapi, men oftast ger
det ingen effekt utöver den hjälp som terapin ger. Ett undantag är vid svår depression där en
kombinationsbehandling är att föredra. Däremot kan vissa symtom som inte psykoterapin
hjälper mot direkt, som till exempel sömnproblem, lindras av medicinen så att man mår bättre
under själva behandlingsperioden.
När man börjar i psykoterapi brukar man tillsammans med terapeuten försöka komma
överens om vilka mål man har med terapin, vad som är realistiskt att uppnå, och hur lång tid
det är rimligt att tro att det tar att nå dit. Detta bör utvärderas tillsammans med din
behandlare och ibland använder man så kallade skattningsskalor där man svarar på frågor
om sitt mående.
3. Läkemedelsbehandling vid depression
Ibland kan man behöva antidepressiva läkemedel. Det finns flera olika typer av läkemedel
mot depression. Den typ som är vanligast idag är läkemedel som tillhör gruppen SSRI
(selektiva serotoninåterupptagshämmare). Vanliga läkemedel som hör till gruppen innehåller
de verksamma ämnena citalopram, sertralin och paroxetin.
En annan grupp är tricykliska antidepressiva läkemedel, TCA, som till exempel används vid
svårare depressioner där SSRI-preparaten inte har tillräcklig effekt. Det läkemedel som
brukar användas i den här gruppen är klomipramin.
Det finns även andra antidepressiva medel som på olika sätt påverkar signalsubstanser som
serotonin och noradrenalin. Till dem hör bland annat mirtazapin, venlafaxin och reboxetin.
Precis som när man får psykoterapi mot depression är det viktigt att behandlingen med
läkemedel utvärderas efter en tid, för att se att den hjälper. Ibland används skattningsskalor i
bedömningen.
En del kan känna sig negativa eller främmande inför att ta läkemedel. Det är vanligt att man
känner att frågan om läkemedel mot depression är mer laddad än till exempel frågan om
medicinering vid högt blodtryck. Om man har tankar och funderingar kring antidepressiva
läkemedel är det bra om man tar upp det med sin läkare, och passar på att ställa frågor om
sådant som man undrar över. Om man till exempel är rädd att läkemedel mot depression är
beroendeframkallande kan det vara bra att veta att så inte är fallet. Ibland kan man känna sig
mer positiv till att pröva läkemedel efter att ha fått veta mer om hur de fungerar.
Ofta kan orsaken till att man söker vård när man är deprimerad vara att man behöver någon
att prata med för att bena ut problem. Då kan en fråga från läkaren om läkemedel kännas
konstig eller okänslig. Oavsett om man tycker att läkemedel verkar bra eller inte, är det viktigt
att be om hjälp för sina besvär. Man ska kunna få olika sorters vård, beroende på hur man
ställer sig till den behandling som erbjuds.
Alkohol försvårar behandlingen
Eftersom bruket av alkohol påverkar, och ibland är en bidragande orsak till depression, är det
viktigt att man talar om hur mycket och ofta man dricker för den läkare eller behandlare man
träffar. Om man inte är öppen med hur mycket man dricker kommer man inte att kunna få
rätt hjälp. Även om behandlingen skulle kunna ha hjälpt kan bruket av alkohol eller droger
göra att man inte upplever någon förändring.
Att behandlas på psykiatrisk klinik
Vid svår depression hjälper inte psykoterapi som enda behandling. Däremot kan man ha
nytta av att kombinera läkemedelsbehandling med psykoterapi eller fysisk aktivitet.
Om man har en svår depression kan man behöva få behandling på psykiatrisk klinik. Man
kan då behöva en del praktisk hjälp för att klara vardagen. Man kan också behöva träffa
läkaren oftare för att få en tätare återkoppling på hur behandlingen fungerar än vad som
annars vore möjligt. Ibland, om det finns stor risk för självmord behöver man få vård på
psykiatrisk klinik för sin egen säkerhet.
Om man har en svår depression och inte blivit hjälpt av den behandling man har fått kan det
ibland hjälpa med elbehandling. Elbehandling kan ibland vara mycket effektiv mot svår
depression genom att den bryter den passivitet man har när man är djupt deprimerad. Den
vanligaste biverkningen av elbehandlingen är att minnet påverkas. Det gäller framför allt
närminnet under den tid som elbehandlingen pågår. För de flesta försvinner detta problem
efter att elbehandlingen avslutats.
Återhämtning från depression
Efter några veckors behandling brukar de flesta känna av en förbättring. Det kan ta några
månader innan man känner sig helt bra efter en lätt eller medelsvår depression. Efter en svår
depression kan det ta längre tid, ofta upp till något år.
När man återhämtar sig från en depression är det vanligt att man inte riktigt kan lita på att
man fungerar som vanligt igen, utan under en tid är orolig för att hamna tillbaka i
depressionen. Det kan i olika situationer väcka frågor som: ”kan jag lita på att jag är glad på
riktigt nu?” eller ”tänk om jag blir sådär igen”. Ju längre tid som går utan att man är
deprimerad, desto mer kan man känna igen sig och lita på sina känslor. Det är värdefullt om
man kan ha kvar kontakten med en terapeut eller annan behandlare under en tid även efter
att depressionen gett vika, så att man kan diskutera och få stöd i återhämtningen.
Vad kan man göra själv?
Att förebygga och minska risken för depressioner
Om man har en ökad sårbarhet kan det vara viktigt att man är noga med att göra sådant som
minskar risken för depression. Om man ser till att röra på sig varje dag, får tillräckligt med
sömn och undviker att dricka alkohol minskar risken. Det kan också vara bra att inte ta på sig
för många extra arbetsuppgifter samtidigt som man har stora krav på sig i privatlivet. Om det
är svårt att utveckla nya, goda vanor kan det kännas lättare om man kan få stöd av en vän
eller närstående.
Om man berusar sig eller tar droger när man är deprimerad förvärras depressionssymtomen
påtagligt och det är också vanligt att tankarna på att inte vilja leva blir mycket starkare om
man är deprimerad och samtidigt dricker eller använder droger.
Har man haft en eller flera depressioner eller vet att man har en ökad sårbarhet för att råka
ut för en depression kan man försöka förebygga och lindra sjukdomen på olika sätt. Här är
några förslag på saker som kan hjälpa, även om de inte ersätter professionell behandling:
-
Att röra på sig: Det är känt att motion kan förebygga psykisk ohälsa. När man har en
depression eller har en sårbarhet för att utveckla depressioner är det extra viktigt med
fysisk aktivitet. När man rör på sig bildas kroppsegna ämnen som ger lugn och
välbefinnande. Man blir mindre trött om man är i bra form kroppsligt. Att röra på sig
skingrar tankarna och sömnen brukar bli bättre om kroppen har fått arbeta ordentligt
under dagen.
-
Undvik alkohol: Det kan kännas frestande att dricka alkohol för att minska sin
nedstämdhet och ångest. Alkohol påverkar hjärnan och nervsystemet och kan ofta
göra att man mår bättre för stunden. Men på lång sikt förvärras både ångesten och
depressionen av alkohol.
-
Håll kontakten: Det är viktigt att inte släppa sina sociala kontakter. Därför är det
värdefullt om man kan försöka hålla kvar kontakten med sina vänner, sin arbetsplats
eller andra sociala sammanhang. Om man är sjukskriven är det bättre om man kan
vara sjukskriven på deltid i stället för heltid så att man håller sig aktiv med de vanliga
kraven, fast i mindre omfattning. Är man heltidssjukskriven kan det vara bra att ändå
besöka sin arbetsplats ibland. Om inte annat kan det underlätta att man hållit
kontakten när man så småningom kommer tillbaka till jobbet.
-
Sänk kraven: Eftersom depressionen gör att man har mindre energi kan man oftast
inte prestera på samma sätt som tidigare. Därför är det bra om man sänker sina krav
när det gäller sitt eventuella arbete, och kommunicerar med arbetsgivaren om vilka
krav man mäktar med. De flesta arbetsgivare har förståelse för att man inte alltid kan
utföra topprestationer. Ibland kan man få hjälp av företagshälsan i kommunikationen
med arbetsgivaren. Även när det gäller privat- och familjelivet måste man också
försöka sänka kraven. För att man ska kunna börja må bättre kan det vara
nödvändigt att få vila genom att rensa bort en del aktiviteter som känns påtvingade.
Man kan behöva säga nej till sådant som man egentligen inte orkar eller hinner med.
-
Hitta sätt att varva ned: Att sova gott är viktigt för att man ska kunna må bra. Har man
svårt att somna kan man prova att läsa eller lyssna på musik eller en inläst bok för att
skingra tankarna. Att lära in en teknik för avspänning och avslappning kan vara ett
sätt att hantera stress och få mer vila i vardagen.
-
Vistas utomhus: Dagsljus är viktigt för det psykiska välbefinnandet. Därför är det
också bra att ta promenader eller cykelturer mitt på dagen när det är som ljusast. Att
ha en bra belysning hemma och på arbetet kan påverka humöret positivt.
-
Välj lustfyllda saker även om lusten saknas: Det är viktigt att göra sådant man brukar
tycka om, även om lusten just då fattas. Om man brukar bli glad av musik kan man
må bra av att spela eller lyssna på musik, även om man inte trodde det innan man
började.
-
Utseende och hygien: När man är deprimerad kan det kännas tungt och jobbigt att ta
itu med vardagssysslor som annars går utan ansträngning som att duscha och att
borsta tänderna. Det är viktigt att ändå sköta om sitt utseende och sin hygien
eftersom man mår sämre om man känner sig ofräsch.
-
Äta bra: Det är viktigt att äta regelbundet, även om man inte har så stor aptit. Att
försöka hålla bra matvanor är extra viktigt när man är deprimerad eller återhämtar sig
efter en depression.
-
Inte sluta med medicinen i förtid: Man ska vara noggrann med att ta den medicin som
läkaren ordinerat, även efter att man har börjat må bättre. Om man känner sig
tveksam till den medicinering man får ska man prata med läkaren om det.
Depression, graviditet och amning
Viktigt att få behandling vid graviditet
Det är inte ovanligt att man råkar ut för en depression i samband med graviditeten. Det är bra
att prata med barnmorska eller läkare om man inte mår psykiskt bra under sin graviditet. Om
man inte alls mår bra under sin graviditet blir det svårt att förbereda sig för att bli mamma på
ett bra sätt och därför behöver man ofta behandling under graviditeten - både för sin egen
och för barnets skull.
Om man behandlas med läkemedel mot depression ska man inte sluta ta medicinen när man
blir gravid. Det är också viktigt att berätta för barnmorskan på barnmorskemottagningen om
man haft depressioner tidigare. Ibland kan man behöva avlastning eller stödjande samtal för
att förebygga att man får en ny depression under graviditeten.
Om man är deprimerad under graviditeten innebär det en påverkan för fostret. Det är därför
väldigt viktigt att man får den bästa möjliga behandling mot depressionen, för att skapa bra
förutsättningar för barnet och omvårdnaden av barnet när det väl är fött.
Om man har fått antidepressiv läkemedelsbehandling under graviditeten brukar man få
fortsätta med den även när man ammar. Det är viktigt att man orkar ta hand om sitt barn,
även om man är deprimerad. Oftast är fördelarna med behandling större än nackdelarna och
påverkan på barnet anses mycket liten.
Viktigt med stöd från närstående
För en anhörig eller närstående kan det ibland vara en svår uppgift att hjälpa och stödja en
deprimerad person. En person med lätt eller medelsvår depression kanske inte uppfattas
som sjuk, utan mest sur och ointresserad. Det kan kännas tungt att inte få det gensvar man
är van vid av någon som står en nära. En djupt deprimerad person kan ha svårt att få
vardagen att fungera. Kanske behöver han eller hon praktisk hjälp. Depressionen påverkar
relationen på ett sätt som kan göra att den som är närstående också kan behöva hjälp, stöd
och avlastning för att orka.
Om man under lång tid lever med en deprimerad person kan det vara svårt att veta vilka krav
man kan ställa och hur mycket man själv ska försöka hjälpa till. Det kan vara en svår
balansgång mellan att vara hjälpsam och att känna att man tar över.
Bra med praktiska vardagsuppgifter
Att ställa för höga krav på den som är deprimerad är inte bra, men inte heller alltför små krav.
Den som lever med en depression behöver ofta praktiska vardagsuppgifter för att ge tillvaron
struktur och mening. För att börja må bättre är det viktigt att känna att man kan och klarar av
att möta livet. Att till exempel lämna barn på dagis kan vara ett sätt att komma upp på
morgonen och få sociala kontakter. Att handla och laga mat kan vara ett sätt att känna att
man gör nytta.
Uppmuntra till att söka vård
I första hand är det bra om man som närstående uppmanar den som är deprimerad att söka
vård, om han eller hon inte har gjort det. En del deprimerade vill inte gå till läkare och det kan
krävas en hel del tålamod för att motivera ett läkarbesök. När man är deprimerad tänker man
ofta att det inte finns hjälp att få. Det är viktigt att lyssna men också att ge hopp genom att
berätta att det finns både medicinsk och psykologisk behandling. Man kan även behöva
hjälpa den som är sjuk till andra tankar än de som handlar om problem och svårigheter.
Det är väldigt vanligt att den som är deprimerad svarar på ett sätt som känns negativt eller
avvisande. Det kan väcka känslor av irritation och upplevelsen att vara negligerad hos den
som försöker hjälpa, men det kan ändå visa sig vara bra. Det är inte ovanligt att personer
som, efter att depressionen gått över, kan berätta att det som fick dem att inte ge upp hoppet
var den peppning de fick av omgivningen.
Inte skadligt att prata om självmordstankar
Det är inte skadligt att prata om tankar på självmord med någon som har självmordstankar.
Det ökar inte risken för att den som tänker på självmord verkligen kommer att försöka ta sitt
liv. Tvärtom är det bra att hjälpa den som mår dåligt att sätta ord på sina tankar och känslor.
De flesta som har tankar om självmord känner skam för detta och om man lyssnar
fördomsfritt kommer det kunna minska både skammen och den ångest som driver på
självmordstankarna. Att visa att man bryr sig, att ställa öppna frågor som "hur menar du?"
eller "hur tänker du då?" och lyssna på svaren kan man hjälpa den som mår dåligt genom att
bryta den tystnad och isolering som ofta omger den som har självmordstankar. Man kan alltid
ta kontakt med vårdcentralen om man känner sig osäker på om en deprimerad närstående är
farlig för sig själv.
Uppmuntra till aktivitet
Djupt deprimerade personer vill helst isolera sig och inte umgås med andra. Men ensamhet
försvårar ofta tillståndet. Därför kan det vara bra att försöka uppmuntra till aktiviteter som den
deprimerade tidigare tyckt om – även om lusten just nu fattas.
Som närstående kan man själv behöva hjälp
Som närstående till någon som är deprimerad kan man behöva få tala med någon om sin
situation. Man ska inte känna skuld om att man ägnar sig åt egna intressen eller umgås med
andra människor då och då. Tvärtom är det nödvändigt att man tar sina egna behov på
allvar. Det kan behövas för att man själv ska orka i längden, både för sin egen skull och för
att kunna stödja den som behöver hjälp. Kanske har man även andra närstående som man
behöver räcka till för.
Barn kan behöva få prata
Barn, liksom vuxna, har behov av att tala om sin situation, att ställa frågor och få svar om
den vuxnes depression. Att hålla saker hemligt är ingen bra idé eftersom barnet ändå märker
på den vuxne att något är fel, vilket bara blir svårare för barnet att hantera om den vuxne inte
förklarar vad problemet är eller kanske till och med förnekar att problemet finns.
Berätta på ett enkelt sätt vad som har hänt och vad som kommer att hända. Man behöver
inte berätta allt, men det man berättar ska vara sant. Barn behöver också få visa sina känslor
och berätta om sin oro. Det viktigaste är att barnen får veta att det inte är deras fel om
mamma eller pappa är deprimerade. Barn behöver också få veta att mamma eller pappa har
goda chanser att må bättre efter behandlingen.
Information hämtad från Vårdguiden: http://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Depression/
