Barn och unga 2013
– utvecklingen av faktorer som påverkar hälsan och genomförda åtgärder
SAMORDNAD FOLKHÄLSORAPPORTERING
Barn och unga 2013
– utvecklingen av faktorer som påverkar
hälsan och genomförda åtgärder
SAMORDNAD FOLKHÄLSORAPPORTERING
© STATENS FOLKHÄLSOINSTITUT, ÖSTERSUND 2013, R 2013:02
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7521-079-7 (pdf)
ISBN 978-91-7521-078-0 (print)
OMSLAGSFOTO: johnér
GRAFISK PRODUKTION: AB Typoform
TRYCK: Elanders Sverige AB, Mölnlycke, 2013
Innehåll
7 Förord 8 Sammanfattning 11 Summary
15 KAPITEL 1. INLEDNING 16 Uppdraget och utgångspunkter
Bakgrund 16
Rapportens innehåll och struktur 17
Analysmodell 19
Informationskällor och analyser 21
Avgränsningar och begränsningar 24
27 KAPITEL 2. BARNS OCH UNGAS FOLKHÄLSA
28 Sammanfattning
29 Hälsan under spädbarnsperioden, barn- och ungdomsåren
Spädbarnsperioden 29
Barndomsåren 1–14 år 30
Ungdomsåren 15–29 år 31
33 Sociala skillnader i hälsa bland barn och unga
35 KAPITEL 3. DET STRATEGISKA OMRÅDET GODA LIVSVILLKOR
36 Sammanfattning
37 Utvecklingen inom det strategiska området Goda livsvillkor MÅLOMRÅDE 1. Delaktighet och inflytande i samhället 39
MÅLOMRÅDE 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 45
MÅLOMRÅDE 3. Barns och ungas uppväxtvillkor 52
65 Politiskt beslutade åtgärder som genomförts på nationell nivå
Åtgärder 2006–2011 65
MÅLOMRÅDE 1. Delaktighet och inflytande i samhället 65
MÅLOMRÅDE 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 70
MÅLOMRÅDE 3. Barns och ungas uppväxtvillkor 71
85 Sammanfattande diskussion MÅLOMRÅDE 1. Delaktighet och inflytande i samhället 85
MÅLOMRÅDE 2. Ekonomiska och sociala förutsättningar 85
MÅLOMRÅDE 3. Barns och ungas uppväxtvillkor 87
89 KAPITEL 4. DET STRATEGISKA OMRÅDET HÄLSOFRÄMJANDE LIVSMILJÖER OCH LEVNADSVANOR
90 Sammanfattning 91 Utvecklingen inom det strategiska området Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor MÅLOMRÅDE 8. Sexualitet och reproduktiv hälsa 92
MÅLOMRÅDE 9. Fysisk aktivitet 95
MÅLOMRÅDE 10. Matvanor och livsmedel 100
108 Politiskt beslutade åtgärder som genomförts på nationell nivå Åtgärder 2006–2011 108
MÅLOMRÅDE 8. Sexualitet och reproduktiv hälsa 108
MÅLOMRÅDE 9 OCH 10. Fysisk aktivitet och Matvanor och livsmedel 111
117 Sammanfattande diskussion
MÅLOMRÅDE 8. Sexualitet och reproduktiv hälsa 117
MÅLOMRÅDE 9 OCH 10. Fysisk aktivitet och Matvanor och livsmedel 118
123 KAPITEL 5. DET STRATEGISKA OMRÅDET ALKOHOL, NARKOTIKA, DOPNING, TOBAK OCH SPEL
124 Sammanfattning
126 Utvecklingen inom det strategiska området Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel
MÅLOMRÅDE 11. Alkohol 127
MÅLOMRÅDE 11. Tobak 131
MÅLOMRÅDE 11. Narkotika och dopning 134
MÅLOMRÅDE 11. Spel 138
141 Politiskt beslutade åtgärder som genomförts på nationell nivå
Åtgärder 2006–2011 141
MÅLOMRÅDE 11. Alkohol 141
MÅLOMRÅDE 11. Tobak 144
MÅLOMRÅDE 11. Narkotika och dopning 145
MÅLOMRÅDE 11. Spel 146
148 Sammanfattande diskussion
MÅLOMRÅDE 11. Alkohol 148
MÅLOMRÅDE 11. Tobak 149
MÅLOMRÅDE 11. Narkotika 151
MÅLOMRÅDE 11. Dopning 152
MÅLOMRÅDE 11. Spel 153
155 KAPITEL 6. ANALYS AV DEN SAMLADE BILDEN AV DE FAKTORER SOM PÅVERKAR BARNS OCH UNGAS HÄLSA
165 Referenser
Förord
för folkhälsan är sedan
år 2003 att skapa samhälleliga förutsättningar för
en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.
Regeringen har pekat ut fem grundläggande
byggstenar för förverkligandet av folkhälsopolitiken. En av byggstenarna är Start – barns och
ungas uppväxtvillkor, eftersom förutsättningarna
för en god hälsa även i vuxen ålder grundläggs
tidigt i barndomen (Skr. 2011/12:166).
Den här rapporten är resultatet av uppdraget
att samordna folkhälsorapporteringen med fokus
på barn och unga som Statens folkhälsoinstitut
och Socialstyrelsen fick av regeringen hösten 2011.
Folkhälsoinstitutet gavs i uppdrag att redovisa
den långsiktiga utvecklingen av folkhälsan och
dess bestämningsfaktorer samt analysera tänkbara orsaker till förändringar. Socialstyrelsen gavs
i uppdrag att redovisa utvecklingen av hälso- och
sjukvårdens och socialtjänstens verksamhet samt
den långsiktiga utvecklingen av folkhälsan, sociala
förhållanden och miljöhälsa.
Rapporten visar att förutsättningarna för
hälsa bland barn och unga har förbättrats över
tid på många områden, men att skillnaderna mellan olika grupper har ökat. Föräldrars utbildningsnivå och födelseland påverkar i allt högre
grad barns och ungas förutsättningar att nå goda
skolresultat och möjligheter att etablera sig på
arbetsmarknaden, vilket också är grundläggande
förutsättningar för en god hälsa resten av livet.
På många områden finns i dag ett behov av forskning om effektiva hälsofrämjande åtgärder som
även har fokus på hälsoskillnader. En starkare
evidensbas på området ökar möjligheterna att
Det övergripande målet
uppnå det övergripande folkhälsomålet att skapa
samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på
lika villkor för hela befolkningen.
Rapporten har utarbetats av en projektgrupp
vid Statens folkhälsoinstitut, bestående av projektansvarig Petra Löfstedt samt utredarna Maria
Corell, Sofia Ljungdahl, Elisabet Mörk, Sylvia
Olofsson och Emma Persson. Även utredarna
Johanna Ahnquist, Ida Knutsson, Pia Lindeskog,
Ann-Sofie Karlsson, Sven Bremberg och Agota
Puskas har bidragit i arbetet. Pia Kvillemo har
anlitats för att genomföra kartläggningen av politiskt beslutade åtgärder på nationell nivå. Maria
Danielsson, Socialstyrelsen, har författat kapitlet
om folkhälsans utveckling bland barn och unga.
Rapporten har granskats av den interna granskningsgruppen vid Folkhälsoinstitutet. Professor
Peter Allebeck vid Institutionen för folkhälsovetenskap, Karolinska institutet, och docent
Anneli Ivarsson vid Institutionen för folkhälsa
och klinisk medicin, Umeå universitet, har genomfört den vetenskapliga granskningen i olika stadier under arbetets gång. Vi vill rikta ett särskilt
tack till de myndigheter och organisationer som
bistått med statistik till rapporten.
Vår förhoppning är att rapporten ska ge ett bra
underlag för kommande politiska strategiska val
och prioriteringar när det gäller satsningar som
kan förbättra framtidens folkhälsa.
Östersund, mars 2013
Sarah Wamala
Generaldirektör
BARN OCH UNGA 2013 7 Sammanfattning
för folkhälsan i Sverige
är att skapa samhälleliga förutsättningar för en
god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.
Sveriges riksdag antog den nationella folkhälsopolitiken 2003 i propositionen Mål för folkhälsan (Regeringens proposition 2002/03:35).
År 2008 presenterades sedan propositionen En
förnyad folkhälsopolitik (Regeringens proposition 2007/08:110). De hälsorelaterade levnadsvanorna grundläggs under barn- och ungdomsåren och har en stor inverkan på individens hälsa
under resten av livet, därför betonas i propositionen att barn och unga är en särskilt angelägen
målgrupp för det hälsofrämjande folkhälsoarbetet.
Rapporten belyser den långsiktiga utvecklingen av folkhälsan bland barn och unga och dess
bestämningsfaktorer, det vill säga viktiga faktorer som påverkar hur befolkningens hälsotillstånd utvecklas. Den innehåller även en kartläggning av politiskt beslutade åtgärder på nationell
nivå inom de målområden som berör barn och
unga, med fokus på perioden 2006–2011. I rapporten presenterar vi även analyser av tänkbara
orsaker till förändringarna. Rapporten är framtagen på uppdrag av regeringen och redovisas
gemensamt med Socialstyrelsens ­avrapportering
av utvecklingen av hälso- och sjukvårdens och
socialtjänstens verksamhet samt den långsiktiga
utvecklingen av folkhälsan, sociala förhållanden
och miljöhälsa.
Rapporten utgår från folkhälsopolitikens elva
målområden, vilka har sammanförts till tre strategiska områden. Dessa är Goda livsvillkor, Hälso-
Det övergripande målet
8 BARN OCH UNGA 2013
främjande livsmiljöer och levnadsvanor samt
Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel.
För varje strategiskt område presenterar vi indikatorer som tillsammans belyser utvecklingen
av hälsans bestämningsfaktorer inom området.
Utvecklingen av bestämningsfaktorerna redovisas, när det är möjligt, utifrån kön, ålder, födelseland, funktionsnedsättning, sexuell läggning
samt föräldrarnas socioekonomiska bakgrund.
Det har inte ingått i uppdraget att redovisa dem
på regional eller lokal nivå.
Dahlgrens och Whiteheads modell används
för att på ett överskådligt sätt presentera utvecklingen av hälsans bestämningsfaktorer. Modellen
är indelad i fyra nivåer där den första nivån står
för övergripande strukturella faktorer, såsom
samhällsekonomi, kultur och miljö. Nästa nivå
utgör barns och ungas livsvillkor. Dit hör den
materiella och sociala kontext där människor
lever, studerar eller arbetar, och som bestäms av
bland annat boende, utbildning, arbetsmarknad,
hälso- och sjukvård. Sedan följer levnadsvanor,
såsom matvanor, rökning och alkoholkonsumtion. Den fjärde nivån står för sociala nätverk och
relationer, till exempel familj, vänner och intresseorganisationer. Längst in finns de opåverkbara
faktorer som individen själv bär på, det vill säga
ålder, kön och arv.
Goda livsvillkor
Det strategiska området Goda livsvillkor omfattar miljön i hemmet, miljön i förskolan och skolan samt möjligheterna att nå en utbildningsnivå
som skapar goda möjligheter till arbete, ekonomiska villkor för självförsörjning och tillgång
till ett bra boende. I Goda livsvillkor ingår också
möjligheten att vara delaktig och ha inflytande i
samhället.
De indikatorer som ska belysa utvecklingen
inom Goda livsvillkor visar på en motsägelsefull
utveckling. Såväl ungas valdeltagande som förtroende för myndigheter, institutioner och politiker i samhället har ökat på senare år. Men nästan
varannan ung saknar tillit till andra människor
och var tredje har upplevt kränkande behandling. Dessutom har andelen barn som lever i ett
hushåll med låg ekonomisk standard ökat de
senaste tio åren, men däremot har andelen vuxna,
med barn under 18 år, som saknar kontantmarginal eller har svårigheter att klara av de
löpande utgifterna minskat.
Indikatorerna visar även att de allra flesta barn
kommer bra överens med sina föräldrar och att
de har lätt för att tala med dem om problem. När
det gäller skolan så har andelen elever i årskurs 9
som saknar behörighet till gymnasieskolan ökat
under 2000-talet. Utvecklingen bland gymnasieeleverna är däremot stabil; andelen som får
slutbetyg inom fyra år och andelen med grundläggande behörighet till högskola och universitet är relativt oförändrad under 2000-talet. De
senaste åren har andelen unga som etablerat sig
på arbetsmarknaden sjunkit.
De sociala skillnaderna i livsvillkor har ökat.
Andelen ensamstående med barn och föräldrar
med utländsk bakgrund som har låg ekonomisk
standard har fördubblats under 2000-talet. Föräldrarnas utbildningsnivå har fått allt större betydelse för om unga får behörighet till gymnasiet,
slutbetyg från gymnasiet och studerar vidare på
universitet och högskola.
Goda livsvillkor är det strategiska område där
flest åtgärder har genomförts under perioden
2006–2011. Åtgärder för att stärka barns rättigheter samt för att stärka jämställdheten och värdegrunden i skolan har genomförts. Ytterligare
exempel är åtgärder för att stärka barnfamiljers
ekonomi, exempelvis genom höjd föräldrapenning och höjt bostadsbidrag för barnfamiljer.
Föräldrastödsinsatser har genomförts för att
främja den psykiska hälsan bland barn och ungdomar. En ny skollag har införts och fler möjligheter till lärlings- och yrkesutbildningar har
införts för att förbättra skolresultaten.
Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor
Det strategiska området Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor omfattar den fysiska
och psykosociala miljö där människor bor, arbetar och tillbringar sin fritid. Dessa kan hjälpa till
att främja fysisk aktivitet, goda matvanor samt
sexualitet och reproduktiv hälsa, som alla är viktiga delar för att uppnå en god folkhälsa.
Indikatorerna som ska belysa utvecklingen
inom Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor visar på en överlag positiv utveckling. Antalet
aborter och förekomsten av klamydia har minskat bland unga, men nivåerna är fortfarande
höga. Indikatorerna visar även att träningen
och annan fysisk aktivitet har varit oförändrad
de senaste tjugo åren. Men matvanorna har förbättrats under 2000-talet; andelen barn som äter
grönsaker ofta har ökat, medan andelen som äter
godis och dricker läsk ofta har minskat. Trots
det är andelen överviktiga barn och unga större
än någonsin och det finns inga tecken på att den
skulle minska.
Redan tidigt uppstår det skillnader mellan
flickors och pojkars levnadsvanor, skillnader
som sedan kvarstår i vuxen ålder. Vi ser också att
BARN OCH UNGA 2013 9 barns goda levnadsvanor försämras redan under
tonåren och fortsätter att försämras i vuxen ålder.
Dessutom finns det sociala skillnader i levnadsvanor bland unga.
Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor
är det strategiska område där minst antal åtgärder
har genomförts under perioden 2006–2011. Strategier för att minska sexuellt överförbara infektioner och främja sexuell reproduktiv hälsa genomförs. Idrottslyftet har genomförts för att öka och
behålla unga i idrottsföreningar. Ett friskare Sverige har genomförts under tre års tid för att inspirera till bra mat och mer rörelse i vardagen och
åtgärder för att förbättra skolmaten har vidtagits.
2000-talet på tendenser till ökad narkotikaanvändning hos pojkar. Detta är mest tydligt
bland pojkarna i gymnasiets år 2. Bland flickorna
har andelen legat något mer stabil under denna
period.
Aktiviteten har varit hög inom det strategiska
området Alkohol, narkotika, dopning, tobak och
spel under perioden 2006–2011. Det har varit
insatser på olika nivåer för att minska alkoholbruket bland barn och unga, åtgärder för att
minska tobaksbruket, exempelvis inom Skolan
förebygger och Nationella tobaksuppdraget,
kunskapsspridning och opinionsbildning mot
narkotika och stöd till föreningar som arbetar för
att minska spelproblem.
Alkohol, narkotika, tobak, dopning och spel
Det strategiska området Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel innehåller arbete för att minska
skadorna av alkohol, minska tobaksbruket, verka
för ett narkotika- och dopningsfritt samhälle och
minska skadeverkningarna av överdrivet spelande,
vilket är viktigt för att nå en god folkhälsa.
Indikatorerna för utvecklingen inom Alkohol,
narkotika, tobak, dopning och spel visar överlag
på förbättringar eller en oförändrad situation.
Andelen elever som varit berusade vid 13 års ålder
har halverats under 2000-talet. Bland eleverna i
årskurs 9 och gymnasiets år 2 har den genomsnittliga årskonsumtionen minskat och andelen som
inte använder alkohol överhuvudtaget har ökat.
Sett över hela perioden 2000–2011 har andelen
elever i årskurs 9 som svarat att de röker dagligen sjunkit. Det gäller inte elever i gymnasiets
år 2 där andelen dagligrökare ökat bland pojkar
och varit oförändrad bland flickor. För åldersgruppen 16–24 år finns det ingen säkerställd förändring över andelen dagligrökare under perioden 2004–2011. Andelen pojkar som snusar har
minskat. I stora drag visar utvecklingen under
10 BARN OCH UNGA 2013
Slutord
Rapporten visar att förutsättningarna för hälsa
bland barn och unga har förbättrats över tid på
många områden, men att skillnaderna mellan
olika grupper har ökat. Bland såväl ensamstående
med barn som föräldrar till barn med funktionsnedsättning är andelen som har svårt att klara de
löpande utgifterna och andelen som saknar kontantmarginal större, jämfört med sammanboende
med barn respektive föräldrar till barn utan funktionsnedsättning. Föräldrars utbildningsnivå och
födelseland påverkar i allt högre grad barns och
ungas förutsättningar att nå goda skolresultat
och möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden, vilket också är grundläggande förutsättningar för en god hälsa resten av livet. På många
områden finns i dag ett behov av forskning om
effektiva hälsofrämjande åtgärder som även har
fokus på hälsoskillnader. En starkare evidensbas
på området ökar möjligheterna att uppnå det
övergripande folkhälsomålet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.
Summary
Children and Adolescents 2013
Developments in Health Determinants and Implemented Measures
COORDINATED PUBLIC HEALTH REPORTING
of public health in
Sweden is to create social conditions for good
health on equal terms for the entire population.
The Swedish Parliament adopted the Swedish
national public health policy in 2003 in the legislative proposition “Objectives for public health
(2002/03:35)”. The proposition “A renewed
public health policy (2007/08:110)”, was then
presented in 2008. The proposition emphasizes
that it is particularly important to target children
and adolescents in public health initiatives, since
health-related living habits, which have a major
impact on health development in later life, are
formed during childhood and adolescence.
This report presents the long-term development of public health and health determinants
that affect children and adolescents. We have also
identified initiatives at national level within the
public health target areas that affect children and
adolescents, focusing on the period 2006–2011.
We also analyse the possible causes of changes in
children’s and young people’s health and health
determinants over time. The report was commissioned by the Swedish Government together
with the report on the long-term development of
public health, social conditions from a population perspective and environmental health which
the National Board of Health and Welfare is
responsible for.
In this report we divide the eleven public health
target areas of public health policy into three
The overriding objective
strategic areas, namely, Good living conditions,
Health-promoting living environments and living
habits, and Alcohol, illicit drugs, doping, tobacco
and gambling. For each strategic area, we present
the development of health determinants, using
several indicators. Health determinants are factors that influence the development of the health
status of the population. The development of
each health determinant is presented, whenever
possible, by gender, age, country of birth, disability, sexual orientation and parents’ socioeconomic background. We have not reported the development at the regional or local level, since it was
not within the scope of this report.
To better understand the development of health
determinants, Dahlgren and Whitehead’s model
has been used. In this model, the health determinants are divided into four different levels. The
first level consists of major structural conditions,
such as the general socioeconomic, cultural and
environmental conditions. The next level, living
and working conditions, is the material and social
context where people live and work, which is
determined by housing, education, employment,
access to health and medical care etc. The next
level is living habit factors, such as eating habits,
smoking and alcohol consumption. Finally, there
are social networks and relationships such as
family, friends and associations. The innermost
level contains individual characteristics such as
age, gender and heredity.
BARN OCH UNGA 2013 11 Good living conditions
The strategic area Good living conditions encompasses the environments in the home, preschool
and school, the possibility of finding work, financial conditions for achieving self-sufficiency, and
access to good housing. Good living conditions
also include the possibility to participate and
have influence in society.
The development of the indicators in this strategic area presents a diverse picture. In recent
years, young people’s participation in elections
have increased, as well as their trust in government bodies, institutions and politicians. However, almost one in two adolescents report a lack of
trust in other people and one in three adolescents
report that they have been subjected to offensive
behaviour. The proportion of children who live
in a household with low financial standards has
increased during the last decade. On the other
hand, the proportion of adults with a child/children under the age of 18 who lack a cash reserve
has decreased. The great majority of children
say that they get on well with their parents and
they have no difficulty talking to them about problems. When it comes to school participation, the
proportion of pupils in year 9 who are not eligible
for upper secondary school has increased since
2000. On the other hand, the situation for upper
secondary school pupils is stable; the proportion
who complete their studies in four years and the
proportion who have basic eligibility for college/
university studies have been relatively unchanged since 2000. In recent years, the proportion
of young people who have established themselves
on the labour market has gone down.
Social differences in living conditions have grown.
The proportion of single parents and parents
with a foreign background with low economic
standard has doubled since 2000. The level of
12 BARN OCH UNGA 2013
education of parents has become an increasingly
important determinant for young people in
regards to eligibility for upper secondary school
studies, completion of upper secondary school
studies, and whether they have the possibility to
study at university/college or not.
Good living conditions is the strategic area
where most measures have been implemented
during the period 2006–2011. Measures have
been taken to strengthen children’s rights and to
increase equality and reinforce common values
at school. Some other examples are measures to
improve the financial situation of families with
children, for example by increasing parental allowance and housing allowance for families with
children. Steps have been taken to provide support to parents in order to improve the mental
health of children and adolescents. A new Education Act has been adopted and new ways of combining studies with an apprenticeship or vocational training have been introduced in order to
improve school results.
Health-promoting living environments
and living habits
The strategic area Health-promoting living environments and living habits refers to the physical
and psychosocial environments in which people
live, work and spend their spare time. These environments can play a supportive role in the promotion of physical activity, good eating habits,
and sexuality and reproductive health, which are
all important factors for achieving improvements
in public health.
The indicators show a positive development
in this area. The number of abortions and the
prevalence of chlamydia have gone down among
young people, although levels are still high.
Levels of physical exercise have not changed over
the last two decades. However, eating habits have
improved since 2000; the proportion of children
who eat vegetables frequently has increased while
the proportion who frequently eat sweets and
drink sugary drinks has decreased. But the proportion of overweight children and adolescents is
at an all-time high and there are no signs of any
decrease.
Differences between the living habits of girls
and boys become apparent early on and these differences remain into adulthood. The living habits
of children deteriorate during adolescence and
then continue to do so into adulthood. In addition, there are social differences between the
living habits of young people.
Health-promoting living environments and
living habits is the strategic area where the fewest
measures have been implemented during the
period 2006–2011. There are strategies underway to decrease sexually-transmitted infectious
diseases and to promote sexual reproductive
health. A drive to promote sports (“Idrottslyftet”) has been carried out in order to increase and
retain the number of young people who are active
in sports associations. For three years, a project
called ”A Healthier Sweden” has been underway
to inspire people to eat healthily and to be more
active in their everyday life. There have also been
interventions to improve school dinners.
Alcohol, illicit drugs, tobacco, doping and gambling
The strategic area Alcohol, illicit drugs, tobacco,
doping and gambling is about reducing the negative effects of alcohol, reducing the use of tobacco,
promoting a drug-free and doping-free society,
and reducing the damaging effects of excessive
gambling, all of which are important for achieving improvements in public health.
The indicators that have been selected to describe development trends within Alcohol, illicit
drugs, tobacco, doping and gambling on the
whole show a positive or unchanged trend. The
proportion of pupils who have been drunk at the
age of 13 years has halved since 2000. Among
year 9 pupils and year 2 upper secondary school
pupils, the average annual consumption of alcohol has decreased and the proportion who do not
drink at all has increased. There has also been a
decrease in the proportion of year 9 pupils who
smoke every day. Among year 2 upper secondary
school pupils, however, there been an increase
in the proportion who smoke every day among
boys, and an unchanged proportion among girls.
The proportion of boys who use snuff tobacco
has decreased. Since year 2000 there appears to
be a tendency for boys to use more illicit drugs.
This is most noticeable among boys in year 2 at
upper secondary school. For girls, the proportion
has been somewhat more stable during the same
period.
Many measures have been implemented
within the strategic area of Alcohol, illicit drugs,
tobacco, doping and gambling during the period
2006–2011. These measures have been undertaken at different levels in society in order to reduce
alcohol consumption among children and adolescents. Many steps have been taken to reduce the
use of tobacco, for instance the projects ”Skolan
förebygger” and ”Nationella tobaksuppdraget”.
Efforts have been made to spread knowledge
about and form opinion against illicit drugs and
support has been given to associations that strive
to reduce gambling-related problems.
BARN OCH UNGA 2013 13 Conclusion
This report shows that the development of determinants of health among children and adolescents has improved in several areas during the
last decade, but the gap between different groups
has increased. The proportion of single parents
and parents to children with disabilities, who
lack cash, is higher compared to cohabiting
parents and parents to children with no disabilities. The level of education of parents has become
an increasingly important determinant factor as
14 BARN OCH UNGA 2013
regards young people becoming eligible for upper
secondary school studies, completion of upper
secondary school studies, and whether they
have the possibility to study at university/college
or not. In many areas today, there is a need for
research on effective health promotion focusing
on social differences. Establishing evidence-based
health promotion would enhance the possibility
to achieve societal conditions for good health on
equal terms for the entire population.
1
Inledning
BARN OCH UNGA 2013 15 Uppdraget och utgångspunkter
Regeringen har gett Statens folkhälsoinstitut
i uppdrag ”att redovisa den långsiktiga utvecklingen av folkhälsan och dess bestämningsfaktorer samt analysera tänkbara orsaker till förändring”, med fokus på barn och unga (Regeringen,
2011e).
Därutöver har vi valt att kartlägga insatser på
nationell nivå inom de målområden som berör
barn och unga, med fokus på perioden 2006–
2011, för att kunna sätta utvecklingen i relation
till genomförda insatser. Utvecklingen av bestämningsfaktorerna ska redovisas utifrån kön, ålder,
födelseland, funktionsnedsättning, sexuell läggning samt föräldrarnas socioekonomiska ställning när det är möjligt.
Uppdraget ska redovisas gemensamt med
Socialstyrelsens avrapportering av utvecklingen
av hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens
verksamhet samt den långsiktiga utvecklingen av
folkhälsan, sociala förhållanden och miljöhälsa.
Rapporten riktar sig i första hand till regeringen
samt beslutsfattare på regional och lokal nivå.
16 BARN OCH UNGA 2013
Bakgrund
Hälsa innefattar fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och är en resurs för individen (WHO,
2008). I Sverige är det övergripande målet för
folkhälsoarbetet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela
befolkningen. Riksdagen slog fast grunden till
den nu gällande nationella folkhälsopolitiken år
2003 (Regeringens proposition 2002/03:35) och
gjorde då ett viktigt strategiskt vägval. När målen
för folkhälsopolitiken formulerades valde man
att utgå från de faktorer som påverkar hälsan i
stället för att utgå från sjukdomar och hälsoproblem. För att underlätta detta arbete utvecklade
regeringen i sin proposition en samlad målstruktur med elva målområden (faktaruta 1.1). De elva
målområdena grupperar hälsans bestämningsfaktorer, dvs. de faktorer i människors livsvillkor
och vanor som har störst betydelse för hälsan.
I propositionen En förnyad folkhälsopolitik
(Regeringens proposition 2007/08:110) presenterades en förnyad folkhälsopolitik med fokus på
människans behov av integritet och valfrihet som
grund för folkhälsoarbetet. För att nå det övergripande folkhälsomålet betonades behovet av ett
långsiktigt, målinriktat och sektorsövergripande
arbete inom samtliga sektorer som påverkar folkhälsans utveckling. Man förändrade också rubriceringen av de elva målområdena för att göra
dem tydligare.
Faktaruta 1.1
Folkhälsans övergripande mål
och de elva målområdena
Mål för folkhälsan
Det övergripande målet för folkhälsan är att skapa
samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på
lika villkor för hela befolkningen.
Målområden:
1. Delaktighet och inflytande i samhället
2. Ekonomiska och sociala förutsättningar
3. Barns och ungas uppväxtvillkor
4. Hälsa i arbetslivet
5. Miljöer och produkter
6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård
7. Skydd mot smittspridning
8. Sexualitet och reproduktiv hälsa
9. Fysisk aktivitet
10. Matvanor och livsmedel
11. Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel.
Källa: Regeringens proposition 2007/08:110: En förnyad folkhälsopolitik
Förhållanden under barndomen har stor betydelse för hälsan under hela livet. Genom tidiga
åtgärder som förbättrar familjeförhållanden och
skolförhållanden kan barns och ungdomars hälsa
främjas och skillnader i uppväxtvillkoren minskas (Statens folkhälsoinstitut, 2011h). Individers
förutsättningar för att utvecklas och ha en god
hälsa ökar om de får en bra start i livet med en
god miljö i hemmet, en fullständig skolgång och
möjligheter att komma in på arbetsmarknaden.
Regeringens folkhälsoproposition betonar att
barn och unga är en särskilt angelägen målgrupp
(Regeringens proposition 2007/08:110).
Hälsa är en mänsklig rättighet som skyddas av
flera internationella konventioner. Sverige har
ställt sig bakom FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och FN:s
konvention om barnets rättigheter (Regeringen,
2001). Barnkonventionen styrs av fyra grundläggande principer: att alla barn har lika värde och
rättigheter och att inget barn får diskrimineras;
att barnets bästa ska komma i främsta rummet
vid alla åtgärder som rör barnet; varje barns rätt
till liv, överlevnad och utveckling; barnets rätt att
bilda och uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne
(United Nations, 1989).
Rapportens innehåll och struktur
I denna temarapport om barn och unga följer
vi den struktur som presenterades i Folkhälsopolitisk rapport 2010. Det innebär att vi utgår
ifrån den nationella folkhälsopolitikens struktur
med ett övergripande mål och elva målområden för att skapa en överblick över de viktigaste
områdena som påverkar folkhälsan. Liksom i
Folkhälsopolitisk rapport 2010 har vi därför
också valt att sammanföra de elva målområdena
till tre strategiska områden (se faktaruta 1.2).
Dessa tre är Goda livsvillkor, Hälsofrämjande
livsmiljöer och levnadsvanor samt Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel.
Uppdelningen i de tre strategiska områdena
baseras på att de tre första målområdena gäller faktorer på samhällsnivå, medan övriga åtta
främst berör faktorer i människors livsmiljöer
eller fokuserar på en viss levnadsvana. När man
beskriver utvecklingen av hälsans bestämningsfaktorer är det viktigt att se hur de olika målområdena hänger ihop och påverkar varandra.
Därför presenterar vi faktorerna så att de mål-
BARN OCH UNGA 2013 17 Faktaruta 1.2
Tre strategiska områden för folkhälsan
Goda livsvillkor
MÅLOMRÅDE 1–3 OCH DELAR AV MÅLOMRÅDE 6
Syftet med det strategiska området Goda livsvillkor
är att skapa möjligheter till en bra start i livet
vilket kan främjas av miljön i hemmet och miljön i
förskolan och skolan (målområde 3) samt av att nå
en utbildningsnivå som ger möjligheter till arbete, ekonomiska villkor för självförsörjning och tillgång
till ett bra boende (målområde 2). I Goda livsvillkor
ingår också möjligheten att vara delaktig och ha
inflytande i samhället (målområde 1) och att få tillgång
till hälso- och sjukvård på lika villkor (målområde 6).
Förutsättningarna för Goda livsvillkor formas främst
genom samhällsbeslut på nationell nivå och med de
strukturer som skapas genom besluten. Besluten kan
gälla lagar om demokratisk delaktighet, jämställdhet
och diskriminering, regelverk för transfereringar,
utbildnings-, bostads-, och arbetsmarknadspolitik
med mera. Myndigheter, landsting, regioner,
kommuner samt ideella organisationer har en central
roll i att skapa goda livsvillkor.
Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor
MÅLOMRÅDE 4–10
Med hälsofrämjande livsmiljöer menas arbetsmiljön
(målområde 4) samt den fysiska och psykosociala
miljö där vi bor och tillbringar vår fritid (målområde
5). De kan fungera som stödjande miljöer i arbetet
med att främja fysisk aktivitet (målområde 9), goda
matvanor (målområde 10) samt sexualitet och
reproduktiv hälsa (målområde 8). Livsmiljöerna
kan också formas så att de minskar riskerna för
smittspridning (målområde 7), olycksfall och våld
(målområde 5). För att informativa åtgärder som
18 BARN OCH UNGA 2013
syftar till att påverka människors attityder och
beteenden ska få genomslag är stödjande livsmiljöer
en viktig förutsättning. En hälsofrämjande hälsooch sjukvård (målområde 6) spelar en roll inom
alla de nämnda målområdena. Förutsättningarna
för Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor
formas främst av regionala och lokala aktörer
såsom länsstyrelser, landsting och regioner, kommuner samt ideella organisationer. När det gäller
arbetsmiljön har arbetsgivaren en viktig roll i att
forma hälsofrämjande arbetsmiljöer i dialog med
arbetstagarnas företrädare.
Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel
MÅLOMRÅDE 11 OCH DELAR AV MÅLOMRÅDE 6
Syftet är att samhällets åtgärder ska minska
bruket av alkohol och tobak, främja ett narkotikaoch dopningsfritt samhälle och minska
skadeverkningarna av över-drivet spelande. Statens
ansvar är att stifta lagar och kontrollera att de
efterlevs samt att följa konsumtions-, missbruks- och
skadeutvecklingen. Staten ska också utveckla och
tillämpa förebyggande metoder med vetenskapligt
bevisad effekt samt erbjuda kompetensutveckling
i förebyggande arbete. Nationella myndigheter är
viktiga aktörer liksom länsstyrelserna som bland
annat har ansvar för tillsynsverksamhet. Även hälsooch sjukvården har en viktig del i det förebyggande
arbetet eftersom den kan uppmärksamma risken
för olika typer av bruk, skadligt bruk och beroenden.
Kommunerna är navet i det lokala förebyggande
arbetet bland annat genom sitt samarbete med olika
verksamheter, inte minst ideella organisationer. områden som är inbördes beroende av varandra
hanteras i ett sammanhang.
För var och ett av de tre strategiska områdena
(och målområdena) presenterar vi ett stort antal
indikatorer som tillsammans belyser utvecklingen av hälsans bestämningsfaktorer inom
området. De indikatorer som presenteras bygger
på de indikatorer som togs fram för Folkhälsopolitisk rapport 2010, samt relevanta delar av
de olika underlagsrapporterna för rapporten. Vi
har valt de indikatorer som bäst mäter och ger en
fördjupad bild av utvecklingen av bestämningsfaktorerna för barns och ungas hälsa.
Folkhälsorapporteringens yttersta syfte är
att bidra till det övergripande målet ”att skapa
samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på
lika villkor för hela befolkningen”. För att förbättra och effektivisera folkhälsorapporteringen
har Statens folkhälsoinstitut och Socialstyrelsen
fått i uppdrag att samordna denna rapport med
den rapport om den långsiktiga utvecklingen av
folkhälsan, sociala förhållanden ur ett befolkningsperspektiv och miljöhälsa, samt vård och
omsorg som Socialstyrelsen ansvarar för. Det
innebär att vi här inte redovisar utvecklingen av
bestämningsfaktorerna för målområde 4–7. När
det gäller målområde 2 kommer en fördjupning
att presenteras i Socialstyrelsens rapport.
Underlaget till genomförda åtgärder är omfattande och presenteras i underlagsrapporten
”Samordnad folkhälsorapportering: Genomförda åtgärder – Kunskapsunderlag för Barn och
unga 2013 – utvecklingen av de faktorer som
påverkar hälsan och genomförda åtgärder”.
Analysmodell
Hälsans bestämningsfaktorer
Hälsa innefattar fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och är en resurs hos individen (WHO,
2008). Hälsan påverkas av en rad olika faktorer
på olika nivåer runt om individen. Det finns ett
samband mellan barnets nära omgivning, samhällsutvecklingen och hur barnet mår. Inom
folkhälsoarbete används ofta begreppet hälsans
bestämningsfaktorer för att ge en bild av dessa
samband. Bestämningsfaktorerna kan påverka
hälsan negativt och positivt, vilket benämns som
riskfaktorer och skyddsfaktorer.
Riskfaktorer och skyddsfaktorer
Riskfaktorer är de bestämningsfaktorer som ökar
risken för ohälsa, problem eller riskbeteenden.
En riskfaktor för ett visst beteende är nödvändigtvis inte detsamma som en orsak till beteendet
(Andershed & Andershed, 2005). En riskfaktor
är en egenskap, en händelse, ett förhållande eller
en process, alltså någonting som ökar sannolikheten eller risken för ett visst utfall. Det är viktigt
att så tidigt som möjligt fånga upp de barn och
unga som är på väg in i, eller riskerar, ett negativt
beteende och där man kan se att det finns riskfaktorer som bidrar till detta.
Skyddsfaktorer är de faktorer som ökar individens möjligheter att bibehålla en positiv hälsa
och är en motvikt till riskfaktorer. En skyddsfaktor kan liknas vid en buffert mot en risk, en faktor som förändrar effekterna av att utsättas för en
risk och som ökar sannolikheten för ett positivt
utfall. Risken blir mindre när skyddsfaktorn finns
och större när skyddsfaktorn saknas (Lagerberg
& Sundelin, 2000).
BARN OCH UNGA 2013 19 Figur 1.1. Hälsans bestämningsfaktorer för barn och unga
Soc
ialt
n
Toba
k
ldning
Utbi
nst
ltjä
cia
So
Alk
oh
ol
g
in
kr
.
m.m
or
an
nv
öm
kter
nta
ko
Trafik
Boen
de
Arb
ets
lös
he
t
ria
sto
hi
ur
Region Gotland har anpassat Dahlgrens och
Det går sällan att identifiera en enstaka riskfakWhiteheads modell utifrån ett barnperspektiv
tor som orsak till riskbeteenden eller ohälsa. Det
(fig. 1.1). Modellen är indelad i fyra nivåer där
är nästan alltid flera faktorer som samspelar med
den yttersta halvcirkeln står för övergripande
varandra. Ju fler riskfaktorer, desto större risk för
Samhällsekonomi
strukturella faktorer, nästa halvcirkel utgör barns
ohälsa. Genom att stärka skyddsfaktorerna runt
och ungas livsvillkor, sedan följer levnadsvanor
individer kan riskfaktorernas betydelse också
vård Jordbruk Livsmedel Frit
k
u
j
s
och den fjärde halvcirkeln
står för sociala
nätverk
minskas (Pihlblad & Åberg, 2011).
id K
och
Ku
ultu
lsolt
iljö
r S
Hä
M
ö
och
relationer.
Längst
in
finns
de
opåverkbara
o
j
il
cia
lfö
tsm
rs
be
Modell för att beskriva bestämningsfaktorer
faktorer
som
individen
själv
bär
på, det vill säga
ä
i
o
t
n
o
M
Ar
S
e
x och
anor
v
t
s
a
aml
M
evn
ka
i
ålder,
kön
och
arv.
När man studerar komplexa system behövs beskrit
ad
rko
S
Na
De fyra nivåerna kan
också användas för att
vande modeller för att analysen ska bli strukturestöd Barn
t
l
a
i
c
o
S
s
identifiera
var
det
är
bäst
att sätta in åtgärder.
v
k
rad och tydlig. Vi har valt att använda en modell
ux
r
ve
en
ät
På den översta nivån syftar insatserna till långsom beskriver faktorer som påverkar hälsan
siktiga förändringar, t.ex. ekonomiska reformer,
utvecklad av Dahlgren och Whitehead (Dahlgren
och de är oftast åtgärder på nationell nivå. På
& Whitehead, 1992). De delar in hälsans bestämden andra nivån förbättrar insatserna livs- och
ningsfaktorer i fyra olika nivåer. Dessa fyra nivåer
arbetsvillkor, det kan vara tillgång till sjukvård
kan ses som olika lager, ett ovanpå det andra.
individuella förutsättningar
som ålder, kön och arv
Figur 1.1. Hälsans bestämnings-
Källa: Region Gotland. Bearbetad illustration efter Göran Dahlgrens och Margret Whiteheads sliv
ing
en
ör
BARN OCH UNGA 2013
st Utbildning
ialtjän
Soc
m.m.
individuella förutsättningar
som ålder, kön och arv
20 or
van
mn
Sö
r
ne
Trafik Boende
T.ex.
Arb
ets
lös
he
t
Tobak Al
koh
ol
N
a
original.
m samhällsekono
urer so
mi, k
rukt
ultu
t
s
e
ro
and
ch
p
i
r
mi
g
i
s
n
k
o
n
ä
r
r
m
l
e
r
v
e
ä
ljö
e
d
r
v
o
g
c
n
h ar
ö
a
h
n
a
bet
m
ar
kvård Förskola Skola
sam
h sju
Frit
- oc
i
o
d
s
l
Ku
Hä
ltu
s
levnadsvanor
r
d
i
it
r
F
F
otion Sex
nor M
och
a
v
t
sam
Ma
lev
ika
na
t
o
d
k
r
verk och nära rel
t
ä
n
a
t
a
io
al
ci
so
faktorer för barn och unga. samt utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser.
Insatser på den tredje nivån syftar till att påverka
människors levnadsvanor och attityder. Slutligen, på den fjärde nivån, syftar insatserna till att
stärka individers och familjers sociala nätverk
och kontakter.
Det finns också ett samband mellan globalisering och hälsa som är övergripande för de fyra nivåerna. Globaliseringen har en social dimension som
handlar om hälsa, jobb, materiell välfärd, utbildning och demokratiskt deltagande, vilket för många
innebär nya tankebanor och vanor (Kjellström,
Håkansta, & Hogstedt, 2005). En påtaglig effekt
av globalisering på folkhälsan och dess bestämningsfaktorer är ändringar i matvanor och levnadsvanor, till exempel sprids nya vanor för tobaksrökning och alkoholbruk snabbare. Globalisering
innebär också ett ökat utbyte av kunskap inom
folkhälsoområdet, till exempel har spridning av
vaccinationer och andra förebyggande hälsoåtgärder varit en avgörande faktor för att minska
barnadödligheten i många låginkomstländer.
Informationskällor och analyser
Informationskällor
För att beskriva utvecklingen av bestämningsfaktorerna har vi använt såväl registerdata som uppgifter från enkät- och intervjuundersökningar.
Uppgifter har beställts från Arbetsförmedlingen,
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN), Skolverket och Statistiska
centralbyrån (SCB). Därutöver har uppgifter som
tas fram av Statens folkhälsoinstitut använts.
Det finns fyra enkät- och intervjuundersökningar som ligger till grund för ett stort antal
indikatorer och som vi därför har valt att presentera närmare (se tabell 1.1). Två av dessa, den
nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor
och Skolbarns hälsovanor, genomförs av Statens
folkhälsoinstitut. Undersökningarna av barns levnadsförhållanden genomförs av SCB och Skolelevers drogvanor av CAN.
Tabell 1.1 Översikt av enkät- och intervjuundersökningar som använts för ett flertal indikatorer
Undersökning
Nationella folkhälsoenkäten
(Hälsa på lika villkor, HLV)
Skolbarns hälsovanor
Undersökningarna av barns
Skolelevers drogvanor
levnadsförhållanden (Barn-ULF)
Källa
Statens folkhälsoinstitut
Statens folkhälsoinstitut
Statistiska centralbyrån
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
Population
16–84 år (I denna rapport
presenteras endast gruppen 16–24 år)
11-, 13- och 15-åringar
10–18 år
Elever i årskurs 9 och gymnasiets år 2
Urval
Nationellt urval av cirka
20 000 personer. Tilläggsurval för de landsting/
regioner som vill vara med.
Nationellt urval av
cirka 400 skolor/
klasser. (Tvåstegs
klusterurval)
Barn vars föräldrar ingår i
ULF, där ett nationellt urval av
individer 16 år eller äldre görs.
(Enstegs klusterurval)
Nationellt urval av 300
grundskolor/klasser och
300 gymnasieskolor/klasser. (Tvåstegs klusterurval)
BARN OCH UNGA 2013 21 Tabell 1.1. Forts.
Undersökning
Nationella folkhälsoenkäten
(Hälsa på lika villkor, HLV)
Skolbarns hälsovanor
Undersökningarna av barns
Skolelevers drogvanor
levnadsförhållanden (Barn-ULF)
Under-
sökningstyp
Enkät
Enkät (under skoltid)
Besöksintervjuer åren 2001–2006, telefonintervjuer
fr.o.m. 2007
Enkät (under skoltid)
Bortfall
Bortfall bland 16–84 åringar:
51 % (år 2011)
Bortfall bland 16–24-åringar:
66 % (år 2011)
Bortfall på skolnivå
år 2009/10: 12 %
Bortfall på elevnivå år 2009/10: 12 %
Bortfall år 2008/09: 34 %
Bortfall på skolnivå år 2011:
18 % i åk 9 och 29 % i åk 2.
Bortfall på elevnivå år 2011:
17 % i åk 9 och 19 % i åk 2.
Antal svar
Bland 16–84 åringar: 9 764 personer (år 2011)
Bland 16–24 åringar: 927 (år 2011)
Cirka 6 800 barn (år 2009/10)
2 348 barn (år 2008/09)
Cirka 5 300 i åk 9 och 4 500 i åk 2 (år 2011)
Tid
Genomförs årligen sedan
2004.
Genomförs vart
fjärde år sedan
1985/86.
Genomförs årligen sedan 2001
Genomförs årligen sedan
1971 (årskurser och utförare har dock varierat
sedan starten)
Aktualitet
Datainsamlingen avslutas i juni och resultaten
publiceras i november/
december på www.fhi.se
Undersökningen
genomförs på hösten och en rapport
publiceras hösten
därpå
Undersökningen pågår hela
året och statistiken publiceras
våren efter på www.scb.se
Undersökningen genomförs under våren och en
rapport publiceras under
hösten samma år
Innehåll (fråge-
områden)
Hälsa, välbefinnande, vårdkontakter, fysisk aktivitet,
matvanor, tobak, spel, alkohol, ekonomi, arbete, trygghet och sociala relationer
Hälsa, kost, fysisk
aktivitet, alkohol,
tobak, vänner och
familj, fritid, skolan
Hälsa, skola, fritid, relationer
till familj, vänner och lärare
Alkohol, sniffning,
dopning, narkotika, tobak,
skola, fritid, familj, spel
Redovisnings-
grupper (som används
i denna rapport)
Kön
Födelseland
Funktionsnedsättning
Sexuell läggning
Arbetslös/arbetande/
studerande
Kön
Ålder
Bakgrund
Kön
Åldersgrupper
Bakgrund
Socioekonomisk tillhörighet
Föräldrarnas utbildningsnivå
Kön
Ålder
Begränsningar
På grund av litet urval och
få svarande i åldersgruppen
16–24 år redovisas glidande fyraårsmedelvärden
På grund av litet urval redovisas sammanslagna värden (tvåårsgenomsnitt)
Det saknas uppgifter om
konfidensintervall och därför bör resultaten tolkas
med viss försiktighet
Används i denna rapport
Indikatorer inom mo 1, mo 2, mo 9, mo 10, mo 11
Indikatorer inom mo 3, mo 9, mo 10
Indikatorer inom mo 3
Indikatorer inom mo 11
Mer information om
undersökningen
http://www.fhi.se/Statistikuppfoljning/Nationellafolkhalsoenkaten
http://www.fhi.se/
Statistik-uppfoljning/
Skolbarns-halsovanor
www.scb.se/BarnULF
http://www.can.se/sv/
Undersokningar/Skolundersokningar
22 BARN OCH UNGA 2013
Som framgår av tabellen är svarsfrekvensen låg
bland unga 16–24 år i den nationella folkhälsoenkäten. År 2011 var den endast 34 procent.
Detta medför naturligtvis att tillförlitligheten
minskar och att de indikatorer som beräknats
utifrån den nationella folkhälsoenkäten bör tolkas med viss försiktighet. För att kompensera den
låga svarsfrekvensen redovisar vi glidande fyraårsmedelvärden. Det innebär att vi redovisar ett
medelvärde för åren 2004–2007, ett medelvärde
för åren 2005–2008 och så vidare. Vi kommenterar bara de skillnader mellan grupper och förändringar som är statistiskt säkerställda.
När det gäller CAN:s undersökning är antalet
svarande lågt för vissa områden, t.ex. dopning,
vilket begränsar tillförlitligheten. När andelarna
i procent inom ett område är små blir det även
svårare att beskriva förändringar. Det bör noteras att CAN under 2012 har gjort stora revideringar av hur data bearbetas. Detta kan medföra
att siffrorna i gamla rapporter inte längre stämmer överens med siffrorna i denna rapport. När
det gäller alkoholfrågorna används till exempel
nya gränsvärden för hur mycket alkohol som
anses rimligt att respondenterna har konsumerat. Ytterligare en viktig förändring är att CAN
har kalkylerat nya vikter som baseras på antalet
eller andelen pojkar och flickor i varje årskull och
strata. I 2012 års rapport om skolelevers drogvanor finns en utförlig beskrivning av hur CAN
numera bearbetar data.
Statistiska analyser
I kapitel 3–5 redovisas utvecklingen av hälsans
bestämningsfaktorer inom vart och ett av de tre
strategiska områdena. Fokus ligger på utvecklingen under 2000-talet. Vi har, så långt det varit
möjligt, redovisat skillnader mellan olika grupper
och utvecklingen för desamma. Enligt uppdraget
redovisar vi bestämningsfaktorerna utifrån kön,
födelseland, funktionsnedsättning, olika sexuell läggning samt föräldrarnas socioekonomiska
ställning. Vi har själva valt att redovisa vissa indikatorer uppdelade på olika årskurser, åldrar eller
åldersgrupper.
Wilson score interval-formeln (Altman,
Machin, Bryant, & Gardner, 2000) används för
att säkerställa eventuella skillnader mellan de
olika redovisningsgrupperna samt eventuella förändringar. Wilson score interval lämpar sig väl för
ändliga populationer och extrema andelar (andelar som närmar sig 0 eller 1). I dessa fall fungerar inte formeln Normal approximation interval
fullt ut. Men när urvalet är stort och andelen inte
är extrem så ger dessa formler ungefär samma
resultat. Vi har använt oss av konfidensgraden 95
procent.
Wilson score interval
Normal approximation interval Vi kommenterar bara de skillnader och förändringar som är statistiskt säkerställda. När vi skriver att det finns skillnader, till exempel mellan
könen, bygger det alltså på ett statistiskt signifikanstest. Men på vissa ställen i rapporten kommenterar vi även skillnader mellan grupper eller
förändringar som inte är statistiskt säkerställda,
men då framgår det tydligt att det inte är statistiskt säkerställda skillnader.
BARN OCH UNGA 2013 23 Avgränsningar och begränsningar
Målområden
Folkhälsopolitiken består av elva målområden,
och Statens folkhälsoinstituts uppdrag är att följa
utvecklingen inom samtliga av dessa. I denna rapport har vi dock valt att utesluta några av målområdena: 4 Hälsa i arbetslivet, 5 Miljöer och
produkter, 6 Hälsofrämjande hälso- och sjukvård
samt 7 Skydd mot smittspridning. Målområde 4
handlar inte om förutsättningar för barns och
ungas hälsa och övriga målområden har vi uteslutit efter samråd med Socialstyrelsen, som gör
en djupare beskrivning av utvecklingen inom de
tre målområdena i sin rapport.
Indikatorer
Sammanlagt har vi valt ett sextiotal indikatorer
för att beskriva utvecklingen inom de tre strategiska områdena. Urvalet har skett med utgångspunkt i Folkhälsopolitisk rapport 2010 (Statens
folkhälsoinstitut, 2010b), som innehöll ett stort
antal indikatorer för att beskriva utvecklingen
inom samtliga målområden, för hela befolkningen. Urvalet har också skett utifrån de två
underlagsrapporterna till Folkhälsopolitisk rapport 2010 som särskilt handlade om barn och
unga (Statens folkhälsoinstitut 2010h, 2011a).
Indikatorerna bygger dels på självrapporterade uppgifter från barn och unga, dels på
registerdata av olika slag. De indikatorer som
bygger på självrapporterade uppgifter hämtas i
första hand från någon av de fyra enkätundersökningar som beskrivs i tabell 1.1. Många av
de utvalda indikatorerna är sedan tidigare validerade. Det gäller inte minst de indikatorer som
baseras på den nationella folkhälsoenkäten (Statens folkhälsoinstitut, 2010e). Det kan tilläggas
att frågorna som ställs i studien Skolbarns häl-
24 BARN OCH UNGA 2013
sovanor är noga validerade av det internationella
forskarnätverk som samordnar varje studie (läs
mer i Currie et al, 2012). CAN arbetar kontinuerligt med utveckling av sina frågor (läs mer
i (Henriksson & Leifman, 2012) liksom SCB
(Statistiska centralbyrån, 2007)). De indikatorer
som bygger på data från register av olika slag,
t.ex. från Skolverket, Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet, valideras inte på samma sätt. Vi
har här valt att utgå från hur respektive myndighet väljer att presentera resultaten.
Vi har inte haft möjlighet att, under den tid
som vi haft för att fullfölja detta regeringsuppdrag, själva validera indikatorerna som valts ut.
Det har endast ingått i uppdraget att redovisa
indikatorerna på nationell nivå. Det har heller
inte varit möjligt att redovisa många av indikatorerna på regional nivå, då de bygger på statistik
från nationella urvalsundersökningar.
Åldersgrupp
Vi har inte haft möjlighet att redovisa indikatorerna för barn yngre än 10 år, då vi inte har haft
tillgång till undersökningar på nationell nivå till
dessa grupper. Det är sedan tidigare konstaterat
att det saknas undersökningar, inte minst av den
psykiska hälsan, bland yngre barn (Kungliga
Vetenskapsakademien, 2010).
Analyser
Många av åtgärderna som beskrivs i denna rapport pågår eller är nyligen avslutade, och därför
går det inte ännu att se eller utvärdera effekterna.
För många avslutade åtgärder kan det också
vara svårt att uttala sig om åtgärdens effekt på
ett specifikt utfall eftersom det ofta inte legat
inom ramen för uppdraget eller åtgärden att
göra sådana analyser. I andra fall är de analyserade effekterna inte relevanta för indikatorerna i
denna rapport. Dessutom kan utfallet påverkas
av andra händelser som sammanfaller med åtgärderna, vilket kan leda till att eventuella effekter
inte syns. Vi har därför valt att diskutera utvecklingen av indikatorerna i relation till åtgärderna,
andra studier, samt händelser i såväl Sverige som
internationellt.
Redovisning av åtgärder
Vi har valt att redovisa åtgärder som har genomförts för att stärka den psykiska hälsan bland barn
och unga, även om det är Socialstyrelsen som gör
en fördjupad analys av utvecklingen inom detta
område. Dessa åtgärder finns beskrivna i det strategiska området Goda livsvillkor.
BARN OCH UNGA 2013 25 2
Barns och ungas folkhälsa
BARN OCH UNGA 2013 27 Sammanfattning
• Här presenteras en sammanfattning av de delar
som rör barns och ungas folkhälsa i Socialstyrelsens rapport Barns och ungas hälsa, vård
och omsorg 2013.1
• Sverige hör till de länder som har den lägsta
spädbarnsdödligheten i världen. Andelen för
tidigt födda och andelen för små barn har inte
förändrats nämnvärt, men fler överlever tack
vare allt bättre sjukvård.
• Under barndomsåren, åldern 1–14 år, är döds-
risken som lägst och den har minskat över tid.
De vanligaste dödsorsakerna är tumörer och
yttre skador. Både andelen som insjuknar och
som dör i cancer har varit rätt oförändrad
sedan början av 1990-talet. Sverige har näst
Finland världens högsta insjuknandefrekvens
av typ 1-diabetes bland barn i världen, orsakerna till det är inte kända. Tandhälsan fortsätter att förbättras bland barn och unga och
allt fler är kariesfria.
• Under ungdomsåren, åldern 15–29 år, är risken
att dö betydligt högre än under barndomsåren
och den har inte minskat. Dödsfall till följd av
självmord och olyckor stod tillsammans för
1. För referenser hänvisas till Socialstyrelsens rapport.
28 BARN OCH UNGA 2013
70 procent av dödligheten bland män och drygt
hälften bland kvinnor. Självmord har minskat de senaste årtiondena i alla åldersgrupper
utom bland ungdomar. Olycksfallsdödligheten
har sjunkit de allra senaste åren och allt färre
dör av sin alkoholkonsumtion. Däremot har
narkotikadödligheten ökat kraftigt. Den självrapporterade psykiska ohälsan har ökat sedan
början av 1990-talet bland unga och allt fler
vårdas för självskadebeteende, självmordsförsök, ångest och depressioner. Det finns dock
tecken på att den psykiska ohälsan och självskadebeteenden nu börjat minska bland unga.
• Redan under barndomsåren finns betydande
sociala skillnader i risken att drabbas av sjukdomar och död, exempelvis har barn till mödrar med enbart grundskoleutbildning högre
risk att dö under spädbarnstiden och barndomsåren. Det har dock skett mycket stora
förändringar beträffande utbildningsnivån i
samhället under denna period. En minskande
andel av befolkningen har enbart grundskoleutbildning, och de är därför sannolikt en mer
utsatt grupp i dag än för tjugo år sedan.
Hälsan under spädbarnsperioden, barn- och ungdomsåren
Att unga individer uppnår bästa möjliga hälsa är
särskilt angeläget av flera anledningar. Ett nedsatt hälsotillstånd redan i livets början kan få
betydelse för individens hela framtid. En annan
anledning är att många levnadsvanor som har
betydelse för hälsan grundläggs under barn- och
ungdomsåren. Hälsorisker tidigt i livet, till och
med redan i fosterlivet, kan påverka hälsan långt
fram i livet. Framtida folkhälsoutvecklingen är
således i hög grad beroende av att barn och unga
tillförsäkras en god hälsa, goda levnadsvanor och
levnadsförhållanden.
Barn- och ungdomsåren är dock inte en transportsträcka till vuxenlivet. Enligt FN:s konvention om barns rättigheter som nästan alla länder inklusive Sverige har skrivit under, har barn
rätt till goda uppväxtvillkor där det bland annat
ingår rätt till bästa uppnåeliga hälsa. Eftersom
barn och unga är beroende av skydd och omsorg
av vuxna, ställer det särskilda krav på hänsyn till
barns och ungas behov.
Spädbarnsperioden
Sverige hör till de länder som har den lägsta
spädbarnsdödligheten i världen: 2,1 per 1 000
levande födda barn. Endast Island och Singapore
hade en lägre spädbarnsdödlighet år 2007–2011.
Majoriteten av barnen som dör under första levnadsåret dör i anslutning till förlossningen eller
under nyföddhetsperioden (s.k. neonatalperioden), vilket gäller i alla länderna med den lägsta
spädbarnsdödligheten i världen.
Barn som vid födseln väger för lite har en betydligt högre risk att avlida vid förlossningen eller
under första nyföddhetsperioden. Omkring 2,5
procent av alla barn föds för små. Att barnet är
litet kan bero på att barnet fått otillräcklig näring
under fosterstadiet eller fötts för tidigt, eller på
grund av en kombination av dessa båda orsaker.
Riskfaktorer för att barn ska födas för tidigt är
dels genetiska men det är också större risk om
exempelvis modern röker under graviditeten, är
överviktig, väntar tvillingar, eller är mycket ung
eller gammal. Det är omkring 6 procent av alla
förlossningar (omkring 6 000 barn per år), som
sker i förtid, dvs. i graviditetsvecka 22–36, varav
1 procent föder mycket för tidigt dvs. före vecka
32. Andelen för tidigt födda och andelen för
små barn har inte förändrats nämnvärt, men fler
överlever tack vare allt bättre sjukvård. Andelen
dödfödda har inte minskat under de senaste trettio åren, men minskade dessförinnan. Med dödfödda barn menas barn som dött under fosterlivet
någon gång efter 22:a graviditetsveckan.
Studier av barn som på 1970-talet föddes för
tidigt, visar att bestående funktionsnedsättningar
var vanligare än bland andra barn, men studierna
visar också att det stora flertalet klarade sig bra.
Låg födelsevikt till följd av tillväxthämning kan
även öka risken för att i vuxen ålder drabbas av
diabetes, högt blodtryck och hjärt- och kärlsjukdomar.
Det är inte bara omhändertagandet vid förlossningen som har betydelse för det nyfödda
barnets hälsa och överlevnad. Moderns levnads-
BARN OCH UNGA 2013 29 omständigheter och levnadsvanor har betydelse
för fostrets tillväxt och utveckling samt risken
för komplikationer vid förlossningen. Övervikt
samt bruk av tobak, alkohol eller narkotika är
förknippade med en högre risk för både dödföddhet och spädbarnsdödlighet. I mödravårdshälsovården, som når praktiskt taget alla blivande
mödrar, ingår förutom övervakning av graviditetens framskridande, att upplysa och stödja föräldrar till hälsosamma levnadsvanor och även att
upptäcka förekomst av våld, missbruk och psykisk ohälsa.
Barndomsåren 1–14 år
Barndomsåren efter spädbarnsåren är den period
i livet där dödsriskerna är minst. Dödsrisken är
betydligt högre i 1-årsåldern än åren därefter, vilket
sannolikt hänger samman med orsaker förknippade med problem som redan fanns under spädbarnsåret. Risken att avlida under barndomsåren
har minskat i nästan alla åldrar i ­åldersintervallet
1–14 år, under de senaste tio åren (1997–2001
till 2007–2011). De vanligaste dödsorsakerna
var tumörer och yttre skador. Både andelen som
insjuknar och som dör i cancer har varit rätt oförändrad sedan början av 1990-talet bland barn upp
till och med 14 års ålder.
Barnadödlighet till följd av skador är låg, särskilt bland pojkar. I Sverige har vi haft en lång
tradition av olycksfallsförebyggande arbete bland
barn.
Infektionssjukdomar var en gång i tiden ett
allvarligt hot mot barns hälsa och den huvudsakliga anledningen till den höga barnadödligheten.
Tack vare höjd levnadsstandard, såsom bättre
bostäder, allsidigare kost och förbättrad hygien,
samt medicinska framgångar, såsom vaccinationer och antibiotika är det sällsynt att barn dör i
30 BARN OCH UNGA 2013
infektionssjukdomar. Men trots det är infektioner fortfarande den vanligaste orsaken till sjukdom hos barn och då handlar det oftast om övergående förkylningar, öroninflammationer och
mag- och tarminfektioner.
Astma och eksem är vanliga kroniska sjukdomar som ofta debuterar i barndomsåren och
kan begränsa det dagliga livet. I skolåldern har
5–10 procent av barnen astma. I skolåldern beror
astma i allmänhet på allergi, men förkylningar är
en vanlig orsak till att besvären utlöses.
Svenska barn och ungdomar med diabetes har
i stort sett alltid typ 1-diabetes som orsakas av
en immunologisk reaktion mot de insulinproducerande cellerna. Typ 2-diabetes är kopplad till
barnfetma och har ökat bland barn och tonåringar
i en del andra delar av världen i takt med ökande
barnfetma. Sverige har näst Finland världens
högsta insjuknandefrekvens av typ 1-diabetes
bland barn i världen. Orsakerna till varför det är
så vanligt i Sverige är inte kända. Insjuknandet i
typ 1-diabetes har under åtminstone de senaste
tjugofem åren tenderat att ske i allt yngre åldrar,
utan att det totala antalet som får typ 1-diabetes
ökar.
Tandhälsan fortsätter att förbättras bland barn
och unga och allt fler är kariesfria. År 2011 var
96 procent av 3-åringar kariesfria och 63 procent
av 12-åringarna. Även den tredjedelen av alla
12-åringar med sämst tandhälsa har fått en allt
bättre tandhälsa.
Under de senaste tjugofem åren har andelen
flickor i årskurs 9 som haft olika symtom på nedsatt psykiskt välbefinnande ökat oroväckande
mycket. Undersökningen Skolbarns hälsovanor
har mätt förekomsten av olika symtom på ett
nedsatt välbefinnande under de senaste tjugofem
åren. När skolbarns hälsa började undersökas
1985/86 var det i stort sett lika vanligt bland
11-åringar som bland 15-åringar att känna sig
nedstämd, nervös, ha svårt att somna eller ha
huvudvärk. Då var det inte heller så stora skillnader mellan pojkar och flickor som nu. Under de
tjugofem år som gått sedan undersökningen startade, har det blivit allt vanligare att 15-åringar
känner sig nere och har svårt att somna, och
ökningen har varit störst bland flickorna. Men
undersökningen 2009/10 visade att ökningen
tycks ha avstannat och i vissa fall har problemen
minskat.
Ungdomsåren 15–29 år
Dödsorsaksregistret visar att risken att avlida
under ungdomsåren, 15–29 år, är betydligt högre
än under barndomen och har till skillnad mot
barndomsåren inte minskat. Jämfört med barndomsåren är könsskillnader och sociala skillnader större. Dödsrisken bland pojkar stiger snabbt
mellan 15- och 20-årsåldern och könsskillnaden
blir påtaglig. Dödsfall till följd av självmord och
olyckor stod tillsammans för 70 procent av dödligheten bland män och drygt hälften bland kvinnor. Risken att avlida har i stort sett varit densamma i drygt ett decennium. Vid samtliga åldrar
inom åldersintervallet 15–29 år är risken att dö
lika stor som den var för tio år sedan (1997–2001
jämfört med 2007–2011).
Självmord är mycket sällsynt under barndom
och tidiga tonår, men stiger därefter snabbt mellan 15 år och 20 år, framför allt bland män. Självmord har minskat de senaste årtiondena i alla
åldersgrupper utom bland ungdomar. I exempelvis
åldern 25–44 år har självmorden halverats bland
både män och kvinnor sedan 1990.
Bland män i åldern 15–29 år är det lika vanligt att dö till följd av olycksfall som att avlida
i självmord. Däremot bland kvinnor i denna
åldersgrupp är det färre som dör av olycksfall än
av självmord. Olycksfallsdödligheten har sjunkit
de allra senaste åren, efter att ha legat på en ganska oförändrad nivå sedan mitten av 1990-talet,
frånsett årliga variationer med bl.a. en topp på
grund av tsunamin 2004.
Alkoholrelaterad dödlighet bland unga var
betydligt vanligare på 1970-talet än i dag. Den
minskade ända fram till slutet av 1990-talet,
men därefter ökade dödligheten något bland
män. Under de senaste åren går utvecklingen åter
i positiv riktning, allt färre dör av sin alkoholkonsumtion.
Narkotikadödligheten har till skillnad mot
alkoholdödligheten ökat kraftigt sedan 1970talet, och trots de senaste årens minskning bland
män, är dödligheten på en betydligt högre nivå än
på 1970-talet.
Under hela 1990-talet ökade andelen unga
som i undersökningar uppgav symtom på nedsatt
psykiskt välbefinnande. Andelen som uppgav att
de led av ängslan, oro eller ångest, tredubblades
på femton år i åldersgruppen 16–24 år, enligt
Statistiska centralbyråns ULF-undersökningar
1989–2005. Det innebar en ökning bland kvinnor
från nio till trettio procent och bland män från
fyra till fjorton procent. Även ständig trötthet,
sömnproblem och svår värk i nacke och skuldror ökade mer bland unga jämfört med äldre, och
inte alls bland de äldsta. Dessutom vårdades allt
fler unga för självskadebeteende eller självmordsförsök och för ångest och depressioner, medan
sådan vård minskade i andra åldersgrupper.
Utvecklingen tycks dock ha vänt när det gäller
självupplevda psykiska besvär samt självskadebeteende. Däremot ökar alltjämt andelen ungdomar som vårdas i psykiatrisk slutenvård för ångest och depressioner.
BARN OCH UNGA 2013 31 Ytterligare tecken på att den psykiska hälsan
försämrades sedan slutet av 1990-talet, var den
kraftiga ökningen av sjukhusvård för självskadebeteende eller självmordsförsök bland unga, samtidigt som det minskade i andra åldrar. Ökningen
av självskadebeteende i åldern 16–24 år kulminerade dock år 2007 och har sedan dess minskat
bland kvinnor, och stannat upp bland män.
Majoriteten av de ungdomar som läggs in på
sjukhus för självskador vårdas för förgiftning,
framför allt från läkemedel men också av alkohol. Förhållandevis få, 5–7 procent, vårdas för
skärskador på sjukhus.
Ökningen av självskador skedde parallellt med
en ökning av vård för depression, ångest och
32 BARN OCH UNGA 2013
missbruk. Man kan då fråga sig om ökningen
av psykiatrisk sjuklighet inklusive missbruk,
också ligger bakom ökningen i självskador? Psykiatrisk sjukdom förefaller dock vara lika vanligt i dag som tidigare, visade en studie av unga
som vårdats för självskadebeteende mellan 1997
och 2007. Studien visade också att proportionerna var desamma mellan de vanligaste diagnoserna, depressioner, ångest, missbruk och andra
diagnoser. Det betyder att det inte är en specifik
psykiatrisk diagnos som ökat bland de som skadar sig själva. Inte heller är det någon särskild
självskadande metod som ökat, utan proportionerna mellan de olika metoderna är ungefär
desamma.
Sociala skillnader i hälsa bland barn och unga
och i den uppdaterade rapporten Health in Sweden 2012 visades
att skillnaderna i återstående livslängd vid 30 års
ålder, för män och kvinnor med olika lång utbildning, har ökat de senaste tjugo åren. Skillnaderna
i livslängd mellan kvinnor med eftergymnasial
utbildning och kvinnor med enbart grundskoleutbildning, ökade från 2,4 år 1990 till 4,7 år
2010. Bland män ökade livslängdsskillnaden från
3,4 till 5,3 år.
Redan under barndomen finns betydande sociala skillnader beträffande risken att drabbas av
sjukdomar och död. Till exempel så är dödligheten högre bland spädbarn till mödrar som endast
har grundskoleutbildning, än bland spädbarn
till mödrar med högre utbildning. Det är också
betydligt vanligare att spädbarn till mödrar med
enbart grundskoleutbildning vårdas på sjukhus
för luftvägsbesvär. Även i åldern 1–14 år, har
barn till mödrar med lägre utbildning en högre
risk att avlida, än vad barn till välutbildade mödrar har. Också när det gäller vård för missbruk
I Folkhälsorapport 2009
och ångesttillstånd, depressioner och psykoser,
och vård för adhd, är det vanligare med vård
bland ungdomar ju lägre utbildning modern har.
Sociala skillnader i medellivslängd påverkas
således inte enbart av individens egen utbildningsnivå. Även individens föräldrars utbildningsnivå har betydelse. De sociala skillnaderna
i dödlighet och sjukhusvård förefaller ha ökat
under de senaste tjugo åren. När man ska tolka
orsakerna till detta, får man också tänka på att
det även har skett mycket stora förändringar
beträffande utbildningsnivån i samhället under
de senaste tjugo åren. År 2011 hade 12 procent
av alla mödrar till barn i åldern 0–29 år endast
grundskoleutbildning, jämfört med 30 procent
1991. Andelen med eftergymnasialutbildning
har ökat från 24 till 45 procent. Denna förändring kan exempelvis innebära att de som i dag
endast har grundskoleutbildning, och som nu är
en minoritet av mödrarna, sannolikt är en mer
utsatt grupp jämfört med övriga mödrar, än vad
som var fallet för tjugo år sedan.
BARN OCH UNGA 2013 33 3
Det strategiska området Goda livsvillkor
Utveckling, genomförda åtgärder och diskussion
BARN OCH UNGA 2013 35 Sammanfattning
• Ungas valdeltagande och förtroende för myn-
digheter, institutioner och politiker har ökat på
senare år. Andelen unga med ett lågt socialt deltagande är fortsatt låg. Däremot saknar nästan
varannan ung tillit till andra människor och
var tredje har upplevt kränkande behandling.
Det är vanligare att unga homo- och bisexuella
har lågt förtroende för myndigheter, institutioner och politiker och har upplevt kränkande
behandling. Det är också vanligare att unga
födda utomlands saknar tillit till andra människor och har ett lågt socialt deltagande. Låg
tillit till andra människor och upplevd kränkande behandling är även vanligare bland
unga med funktionsnedsättning. Åtgärder för
att stärka barns rättigheter, stärka jämställdheten och värdegrunden i skolan och för att
stärka barn och ungdomar med funktionsnedsättning har genomförts.
• Andelen barn som lever i ett hushåll med låg
ekonomisk standard har ökat de senaste tio
åren. Däremot har andelen vuxna, med barn
under 18 år, som saknar kontantmarginal eller
har svårt att klara av de löpande utgifterna
minskat. Det är vanligare med låg ekonomisk
standard bland föräldrar som är ensamstående,
har låg utbildning eller utländsk bakgrund.
Arbetslösheten, framför allt långtidsarbetslösheten, har ökat bland unga och drabbar i högre
grad unga som är födda utomlands eller har
36 BARN OCH UNGA 2013
låg utbildning. Åtgärder med syftet att stärka
barnfamiljers ekonomi har genomförts, exempelvis höjd föräldrapenning och höjt bostadsbidrag för barnfamiljer.
• Majoriteten av barnen i Sverige uppger att de
kommer bra överens med sina föräldrar och att
de har lätt för att tala med dem om problem.
Inom förskolan är personaltätheten oförändrad, men andelen årsarbetskrafter med pedagogisk utbildning har ökat de senaste tio åren.
Andelen elever i årskurs 9 som saknar behörighet till gymnasieskolan har ökat under 2000talet, men utvecklingen bland gymnasieleverna
är däremot stabil. Andelen som får slutbetyg
inom fyra år och andelen med grundläggande
behörighet till högskola och universitet är relativt oförändrade under 2000-talet. Skolresultaten är sämre för pojkar, barn vars föräldrar har
högst förgymnasial eller gymnasial utbildning
samt barn med utländsk bakgrund, särskilt de
som invandrat till Sverige efter skolstarten. De
senaste åren har andelen unga som etablerat
sig på arbetsmarknaden sjunkit samtidigt som
andelen som studerar vidare ökat. Åtgärder på
området är föräldrastödsinsatser för att främja
hälsa bland barn och ungdomar, satsningar
på kompetensutveckling av lärarna inom förskolan och skolan, en ny skollag och fler möjligheter till lärlings- och yrkesutbildning samt
fler högskoleplatser.
Utvecklingen inom det strategiska området
Goda livsvillkor
Tabell 3.1. Det strategiska området Goda livsvillkor. Utvecklingen av viktiga faktorer som påverkar barns och ungas hälsa och
grupper som särskilt bör uppmärksammas, med fokus på åren 2000–2011.
Målområde
Faktorer som
påverkar barns och
ungas hälsa och
deras utveckling
Målområde 1.
Delaktighet och
inflytande i
samhället
Demokratisk
delaktighet
Förtroende för
politiker och institutioner i samhället
Kommentar
Valdeltagandet är visserligen lägre bland
förstagångsväljare än övriga, men har
ökat de senaste två valen.
Lägre förtroende för riksdagen, polisen och
flera myndigheter bland:
– homo- och bisexuella
Ungas förtroende för riksdagen, domstolar, polisen och flera myndigheter har ökat.
Lägre tillit till andra människor bland:
– arbetslösa
– födda utomlands
– personer med funktionsnedsättning
Andelen unga som saknar tillit till andra
är oförändrad.
Lägre socialt deltagande bland:
– födda utomlands
– arbetslösa
Andelen unga med lågt socialt deltagande
är oförändrad.
Självupplevd
diskriminering
Särskilt utsatta för kränkande behandling:
– homo- och bisexuella
– kvinnor
– personer med funktionsnedsättning Andelen unga som upplever kränkande
behandling är oförändrad.
Ekonomiska
villkor för barnfamiljer
Vanligare med låg ekonomisk standard bland:
– ensamstående föräldrar med barn
– föräldrar med kort utbildning
– föräldrar med utländsk bakgrund
Andelen barn som lever i ett hushåll med
låg ekonomisk standard har ökat.
Social delaktighet
Målområde 2.
Ekonomiska
och sociala
förutsättningar
Grupper som särskilt bör uppmärksammas
Vanligare att sakna kontantmarginal och ha
svårt att klara de löpande utgifterna bland
vuxna med barn som är eller har:
– arbetslösa
– en funktionsnedsättning
– födda utomlands
– homo- och bisexuella
Andelen föräldrar med utländsk bakgrund
som har låg ekonomisk standard har
fördubblats under 2000-talet.
Andelen föräldrar med låg ekonomisk standard har ökat i samtliga utbildningsgrupper.
Andelen vuxna, med barn under 18 år, som
saknar kontantmarginal och har svårt att
klara de löpande utgifterna har minskat.
Positiv utveckling Oförändrat, eller en utveckling som inte är entydig t.ex. varierar eller går åt olika håll för olika grupper.
Negativ utveckling
BARN OCH UNGA 2013 37 Tabell 3.1. Forts.
Målområde 2.
Ekonomiska
och sociala
förutsättningar
Sysselsättning
och arbets-
marknadsposition
Boendemiljö Målområde 3.
Barns och
ungas uppväxtvillkor
Arbetslösheten är högre bland unga som är
eller har:
– födda utomlands
– kort utbildning
Arbetslösheten har ökat bland unga.
Trångboddhet är vanligare bland:
– ensamstående med barn
Trångboddheten är oförändrad.
Miljön i hemmet
Övervägande majoriteten av barnen i åldern
10–18 år kommer bra överens med sina
föräldrar. Andelen är oförändrad.
Övervägande majoriteten av 11–15-åringar
har lätt att tala med sina föräldrar om saker
som bekymrar dem. Andelen är oförändrad.
Miljön i skolan
Andelen med gymnasiebehörighet är lägre bland:
– pojkar
– barn till föräldrar som har högst för-
gymnasial eller gymnasial utbildning
– barn med utländsk bakgrund, särskilt de
som invandrat till Sverige efter skolstart
Andelen gymnasieelever som får slutbetyg
inom fyra år är lägre bland:
– pojkar
– barn till föräldrar som har högst för-
gymnasial eller gymnasial utbildning
– barn med utländsk bakgrund,
Andelen i årskurs 9 som saknar behörighet till gymnasieskolan har ökat under
2000-talet.
Andelen gymnasieelever som får slutbetyg inom fyra år har varit oförändrad
under 2000-talet.
Andelen gymnasieelever med grundläggande behörighet till högskola och
universitet är relativt oförändrad under
2000-talet.
Andelen gymnasieelever med behörighet till
högskola och universitet är lägre bland:
– pojkar
– unga med utländsk bakgrund
Etablering på
arbetsmarknaden Andelen som står utanför arbetsmarknaden och
inte studerar är högre bland unga som har:
– föräldrar med högst förgymnasial utbildning
Andelen unga som etablerat sig på arbetsmarknaden ökade i mitten av 00-talet men har därefter sjunkit.
Övergång till
högre studier
Andelen som studerar vidare är lägre bland
unga som har:
– föräldrar med högst förgymnasial eller gymnasial utbildning
Andelen unga som studerar vidare sjönk
i början av 2000-talet men har ökat de
senaste åren.
Positiv utveckling Oförändrat, eller en utveckling som inte är entydig t.ex. varierar eller går åt olika håll för olika grupper.
Negativ utveckling
38 BARN OCH UNGA 2013
MÅLOMRÅDE 1.
Delaktighet och inflytande i samhället
Samband mellan målområde 1 och hälsa
Delaktighet och inflytande i samhället är en av de
mest grundläggande förutsättningarna för folkhälsan och utgör därför ett särskilt målområde
inom folkhälsopolitiken (Regeringens proposition
2002/03:35; Regeringens proposition 2007/08:
110). Människors delaktighet och inflytande påverkas av många faktorer, bl.a. tillgången till
arbete och sysselsättning, utbildning, föreningsliv, kultur, sociala nätverk och medinflytande i
samhället. Medborgarnas delaktighet och inflytande skiljer sig också åt mellan olika samhällsgrupper. Några faktorer som kan skapa ojämlika
förutsättningar är socioekonomisk tillhörighet,
kön, etniskt ursprung, religion eller övertygelse,
funktionshinder, ålder och sexuell läggning. För
barn och unga kan det handla om inflytande och
delaktighet i skolan, i hemmet och i föreningslivet. Begrepp som inflytande och delaktighet är
med andra ord mångdimensionella begrepp när
det gäller barn och unga och kan gälla i flera olika
sammanhang.
Barnkonventionen, som reglerar samhällets
skyldigheter gentemot de medborgare som är
yngre än 18 år, anger att även barn har rätt till
inflytande i frågor som berör dem (Regeringen,
1990). Men barns inflytande kan komma i konflikt med deras välfärd eftersom barn kan ha svårt
att överblicka konsekvenserna av en del beslut.
Det är därför angeläget att klargöra om ökat
inflytande för barn i frågor som rör dem själva
har gynnsamma effekter på deras hälsa och välfärd, d.v.s. om barn får ökat inflytande, leder det
till förbättrad eller försämrad hälsa? Forskningen
kring sambandet mellan inflytande och delaktighet och barns och ungas hälsa är begränsad.
Men det finns en systematisk översikt som visar
att hälsan för barn i åldersgruppen 4–12 gynnas
om de har ett faktiskt inflytande i frågor som gäller dem själva. Forskningen i denna översikt är i
huvudsak begränsade till skolsammanhang (Wennerhom Juslin & Bremberg, 2005). Däremot påträffades inga studier av sambandet mellan hälsa
och inflytande i andra sammanhang, som i familjen, inom socialtjänsten, i domstol eller inom
andra arenor där barn verkar.
För ungdomar och unga vuxna, 16–24 år,
finns däremot studier som visar på samband
mellan inflytande och hälsa (Blakely, Kennedy,
& Kawachi, 2001). Till exempel visas utifrån den
nationella folkhälsoenkäten att ett positivt samband mellan demokratisk delaktighet (i form av
valdeltagande i allmänna val) och självskattad hälsa
föreligger, där grupper med ett lågt valdeltagande
också anger en låg självskattad hälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2011f; Ungdomsstyrelsen, 2007).
Tillit mellan människor har betydelse för
deras hälsa (Barefoot et al., 1998; Jen, Johnston,
Jones, & Sund, 2010). I en studie (Jen et al.,
2010) beskrivs hur en hög grad av tillit på
individnivå sannolikt kan minska människors
stress, vilket i sin tur har en positiv inverkan på
deras hälsa. Den som känner tillit till andra är
också mer benägen att delta i sociala nätverk
och aktiviteter, något som ytterligare bidrar till
en god hälsa. Även tillit till olika demokratiska
institutioner är viktiga för hälsan. Människor
som har blivit orättvist behandlade av samhället litar mindre på andra, och det kan påverka
hälsan negativt (Rostila, 2008). Förutsättningarna för en hög tillit i samhället är bättre i länder
med utpräglade och välutvecklade välfärdssystem och med välfungerande demokratiska institutioner, t.ex. Sverige. Sådana länder har därmed
också bättre förutsättningar att få en god folkhälsa (Jen et al., 2010; Rostila, 2008).
BARN OCH UNGA 2013 39 Utvecklingen av indikatorer inom målområde 1
Figur 3.1. Valdeltagandet i riksdagsvalen bland förstagångs-
Här visar vi utvecklingen för de faktorer inom
målområde 1 som påverkar hälsan. De mäts med
indikatorerna i tabell 3.2.
väljare
1970–2010,
kvinnor
och män. Källa:
Statistiska
Figur 3.1.
Valdeltagandet
i riksdagsvalen
bland
första- cengångsväljare, fördelade efter kön, år 1970–2010. Källa: SCB.
tralbyrån.
Tabell 3.2. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgren
och Whiteheads analysmodell
Nivåer enligt Dahlgren
och Whitehead
Indikatorer
%
100
80
60
40
Strukturell nivå
Förstagångsväljare i riksdagsvalen
20
Förtroende för riksdagen
Sociala nätverk och relationer
Tillit till medmänniskor
Kvinnor
Män
Socialt deltagande
Självupplevd diskriminering
Strukturell nivå
Valdeltagande bland förstagångsväljare
Valdeltagandet bedöms vara ett bra mått på människors makt, delaktighet och inflytande, och kan
därför användas som indikator för demokratisk
delaktighet (SOU 2000:1). Förstagångsväljare är
känsligare för trender än äldre (Statistiska centralbyrån, 2009). Figur 3.1 visar valdeltagandet
i riksdagsvalen bland förstagångsväljare under
perioden 1970–2010.
40 73
19
76
19
79
19
82
19
85
19
88
19
91
19
94
19
98
20
02
20
06
20
10
–
70
Levnadsvanor
0
19
Förtroende för myndigheter
19
Livsvillkor
BARN OCH UNGA 2013
I riksdagsvalet 2006 ökade valdeltagandet bland
förstagångsväljarna för första gången sedan
1994. Denna tendens fortsatte i valet 2010.
Det var en ökning för både unga kvinnor och
män, men kvinnors valdeltagande var högre än
mäns, och högutbildades valdeltagande högre än
lågutbildades (Statistiska centralbyrån, 2009).
Förtroende för riksdagen
Resultaten i figur 3.2–3.4 baseras på en fråga i
nationella folkhälsoenkäten om hur stort förtroende man har för elva olika institutioner och
politiker.
Figur 3.2 visar andelen 16–24-åringar som
uppgav att de hade lågt förtroende för riksdagen,
fördelat på kön. Unga män hade lägre förtroende
för riksdagen än unga kvinnor. Förtroendet hade
dock ökat bland såväl män som kvinnor under
perioden 2004–2011.
Enligt samma undersökning hade unga homooch bisexuella ett lägre förtroende för riksdagen än heterosexuella under åren 2007–2011.
Andelen var 44 procent jämfört med 32 procent.
Det var däremot ingen skillnad i förtroendet för
riksdagen mellan arbetslösa och sysselsatta, eller
unga med funktionsnedsättning jämfört med
unga utan funktionsnedsättning.
Figur 3.2. Andelen 16–24-åringar som 2004–2011 uppger att
Figur 3.3. Andelen 16–24-åringar som 2004–2011 uppger att
de har3.3.
lågtAndelen
förtroende
för polisensom
ochuppger
domstolarna,
kvinnor
Figur
16–24-åringar
att de har
lågt
och män. för
Källa:
Statens
folkhälsoinstitut,
nationella
folkförtroende
polisen
och domstolen,
fördelade
efter kön,
år
2004–2011 (glidande fyraårsmedelvärden).
hälsoenkäten
%
50
40
30
de har lågt förtroende riksdagen, kvinnor och män. Källa:
20
Statens
nationella
Figur 3.2.folkhälsoinstitut,
Andelen 16–24-åringar
som folkhälsoenkäten
uppger att de har (glilågt förtroende
riksdagen, fördelade efter kön, år 2004–2011
dande
fyraårsmedelvärden).
10
0
%
50
40
30
20
10
0
Kvinnor
Män
2004–2007
2005–2008
2007–2010
2008–2011
2006–2009
Livsvillkor
Förtroende för polisen och domstol
Figur 3.3 visar andelen 16–24-åringar som har
svarat att de inte har något förtroende alls eller
inte särskilt stort förtroende för polisen och
domstolarna. Förtroendet var genomgående
lägre bland unga män än bland unga kvinnor,
men förtroendet har ökat bland såväl män som
kvinnor under hela perioden.
Polisen,
kvinnor
Polisen,
män
Domstolen, Domstolen,
kvinnor
män
2004–2007
2005–2008
2007–2010
2008–2011
2006–2009
Liksom förtroende för riksdagen, så var det en
större andel homo- och bisexuella än heterosexuella som hade ett lågt förtroende för polisen,
43 procent jämfört med 28 procent, 2008–2011.
Däremot kan man inte se någon skillnad mellan
arbetslösa och sysselsatta, unga födda utomlands
jämfört med unga födda i Sverige, heller andelen
personer med funktionsnedsättning jämfört med
personer utan funktionsnedsättning.
När det gällde förtroende för domstolarna
var det inte heller någon skillnad mellan ovan
nämnda grupper.
Förtroende för Försäkringskassan,
socialtjänsten och Arbetsförmedlingen
Förtroendet för Försäkringskassan och socialtjänsten var ungefär lika stort bland unga kvinnor och män, men minskade något bland unga
kvinnor under perioden 2004–2011 (figur 3.4).
Inte heller var det någon skillnad i unga mäns
BARN OCH UNGA 2013 41 Figur 3.4. Andelen 16–24-åringar som 2004–2011 uppger att de har lågt förtroende för Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen
respektive
socialtjänsten,
kvinnor
ochuppger
män. att
Källa:
Statens
folkhälsoinstitut,
nationella folkhälsoenkäten
(glidande fyraårsFigur
3.4. Andelen
16–24-åringar
som
de har
lågt förtroende
för Försäkringskassan,
Arbetsförmedlingen
respektive
socialtjänsten, fördelade efter kön, år 2004–2011
medelvärden).
%
60
50
40
30
20
10
0
Försäkringskassan, kvinnor
2004–2007
Försäkringskassan, män
2005–2008
Arbetsförmedlingen,
kvinnor
2006–2009
2007–2010
och kvinnors förtroende för Arbetsförmedlingen.
Däremot ökade unga mäns förtroende för Arbetsförmedlingen (figur 3.4).
Det var en större andel homo- och bisexuella
än heterosexuella som hade lågt förtroende för
Försäkringskassan åren 2008–2011, 50 procent
jämfört med 35 procent. Det var däremot ingen
skillnad i förtroende för Försäkringskassan mellan unga som arbetar och unga som är arbetslösa,
förtroendet minskade dock i bägge grupperna
under perioden 2004–2011. Det rådde heller
ingen skillnad i förtroendet för Försäkringskassan mellan unga födda i Sverige och unga
födda utomlands eller unga med respektive utan
funktionsnedsättning. Däremot minskade förtroendet något bland unga födda i Sverige och unga
utan funktionsnedsättning.
Också när det gällde förtroendet för Arbetsförmedlingen hade unga homo- och bisexuella lägre
förtroende än heterosexuella. Åren 2008–2011
var det 64 procent av de homo- och bisexuella
42 BARN OCH UNGA 2013
Arbetsförmedlingen,
män
Socialtjänsten,
kvinnor
Socialtjänsten,
män
2008–2011
som kände lågt förtroende för Arbetsförmedlingen, medan motsvarande siffra för de heterosexuella var 47 procent. Vi kunde däremot inte
se någon skillnad mellan arbetslösa och sysselsatta, mellan unga födda utomlands och födda i
Sverige, eller mellan personer med funktionsnedsättning och personer utan funktionsnedsättning.
Homo- och bisexuella hade också lägre förtroende för socialtjänsten än heterosexuella under
perioden 2008–2011. Andelen var 49 procent
jämfört med 38 procent. Under åren 2008–2011
var lågt förtroende för socialtjänsten också vanligare bland unga födda utomlands än bland födda
i Sverige. Andelen var 45 procent jämfört med
37 procent. Bland unga med funktionsnedsättning var det 44 procent som hade lågt förtroende för socialtjänsten, vilket är signifikant högre
än de 37 procent bland unga utan funktionsnedsättning. Det var däremot ingen skillnad mellan sysselsattas och arbetslösas förtroende för
socialtjänsten.
Sociala nätverk och relationer
Socialt deltagande
Tillit till medmänniskor
Indikatorn på socialt deltagande baseras på nationella folkhälsoenkätens fråga ”Har du deltagit i
någon av följande aktiviteter under de senaste
12 månaderna?”, varpå tolv aktiviteter räknas
upp. Det handlar till exempel om kurs, teater
eller bio, sporttillställningar, större släktsammankomster eller privat fest hos någon. De som
angett högst en aktivitet anses ha ett lågt socialt
deltagande och presenteras i figur 3.6. Som framgår av figuren var det en större andel unga män
än kvinnor som hade ett lågt socialt deltagande.
I figur 3.5 visas andelen 16–24-åringar som uppgett att de har svårt att i allmänhet lita på andra
människor, och det framgår att unga kvinnor i
mindre utsträckning än unga män litar på andra
människor.
Figur 3.5. Andelen 16–24-åringar som 2004–2011 uppger
att de har svårt att lita på andra, kvinnor och män. Källa:
Statens
nationella
Figur 3.5.folkhälsoinstitut,
Andelen 16–24-åringar
somfolkhälsoenkäten
uppger att de har(glidande
fyraårsmedelvärden).
svårt att
lita på andra, fördelade efter kön, år 2004–2011
%
50
Figur 3.6. Andelen 16–24-åringar med lågt socialt deltagande
2004–2011, kvinnor och män. Källa: Statens folkhälso-
40
institut,
(glidande
fyraårsmedel-
Figur
3.6.nationella
Andelen folkhälsoenkäten
16–24-åringar med
lågt socialt
deltagande,
fördelade efter kön, år 2004–2011
värden).
30
20
10
0
2004–
2007
Kvinnor
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
Under perioden 2008–11 var det en större andel
bland arbetslösa än sysselsatta i åldersgruppen
16–24 som kände låg tillit till andra, 55 procent
jämfört med 41 procent. Bland unga födda utomlands var det 58 procent som uppgav att de inte
kunde lite på de flesta människor, jämfört med
41 procent bland unga födda i Sverige. Det var
även vanligare att personer med funktionsnedsättning hade svårt att lita på andra, 52 procent
jämfört med 42 procent för personer utan funktionsnedsättning. Däremot var det inte någon
skillnad beträffande tillit till andra mellan homooch bisexuella jämfört med heterosexuella.
%
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
2004–
2007
Kvinnor
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
Det var dubbelt så vanligt att unga arbetslösa
hade ett lågt socialt deltagande jämfört med
unga som arbetade, andelen var 20 procent
jämfört med 9 procent under 2008–2011. Det
var nästan tre gånger vanligare att unga födda
utomlands hade ett lågt socialt deltagande än att
födda i Sverige hade det, 30 procent jämfört med
11 procent 2008–2011. När det gällde personer
BARN OCH UNGA 2013 43 med eller utan funktionsnedsättning eller homooch bisexuella jämfört med heterosexuella var det
ingen skillnad gällande lågt socialt deltagande.
Självupplevd diskriminering
Figur 3.7 visar andelen 16–24-åringar som svarat att de upplevt sig kränkta under de senaste
tre månaderna, uppdelat på kön. En större andel
unga kvinnor än män har upplevt kränkande
behandling.
Figur 3.7. Andelen 16–24-åringar som uppger att de har upplevt
behandling
2004–2011,
kvinnorattoch
män.
Figurkränkande
3.7. Andelen
16–24-åringar
som uppger
de har
Källa:
Statens
folkhälsoinstitut,
upplevt
kränkande
behandling,nationella
fördeladefolkhälsoenkäten
efter kön,
år 2004–2011
(glidande
fyraårsmedelvärden).
%
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
2004–
2007
Kvinnor
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
Figur 3.8 visar andelen kvinnor och män i åldersgruppen 16–24 år som har upplevt kränkande
behandling, fördelade efter födelseland. En större
andel kvinnor födda i Sverige än födda utomlands
har upplevt kränkande behandling. De senaste
åren har det varit ungefär lika vanligt att män
födda utomlands och män födda i Sverige uppger
att de har utsatts för kränkande behandling.
44 BARN OCH UNGA 2013
Figur 3.8. Andelen 16–24-åringar som uppger att de har upplevt kränkande behandling 2004–2011, kvinnor och män,
födda
i Sverige
och
utomlands. som
Källa:
Statens
folkhälsoFigur 3.8.
Andelen
16–24-åringar
uppger
att de
har
upplevt nationella
kränkandefolkhälsoenkäten
behandling, fördelade
efterfyraårsmedel-
kön och
institut,
(glidande
födelseland, år 2004–2011
värden).
%
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
2004–
2007
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Kvinnor födda i Sverige
Kvinnor födda utomlands
Män födda i Sverige
Män födda utomlands
Det var också en stor skillnad det gäller grupper med olika sexuell läggning. Femtio procent
av unga som är homo- eller bisexuella har upplevt kränkande behandling under de senaste tre
månaderna, vilket kan jämföras med 28 procent
av de heterosexuella (2008–2011). Det är vanligare att unga med funktionsnedsättning uppger att de har utsätts för kränkande behandling,
37 procent 2008–2011, jämfört med 29 procent
av dem utan funktionsnedsättning.
MÅLOMRÅDE 2.
Ekonomiska och sociala förutsättningar
Samband mellan målområde 2 och hälsa
En av de viktigaste faktorerna som påverkar hälsan är ekonomiska resurser i form av löpande
disponibla inkomster och ekonomiska tillgångar
(Mikkonen & Raphael, 2010). Ekonomiska resurser är viktiga för hälsan för att de kan omvandlas till
andra resurser som ökar människors möjligheter
att styra sina livsvillkor. Personer med hög inkomst
rapporterar ett gott hälsotillstånd i större utsträckning än personer med låg inkomst (Statens folkhälsoinstitut, 2010c). Det här sambandet mellan
inkomst och hälsa är mycket tydligt och brukar
benämnas den sociala hälsogradienten (Nordin &
Gertham, 2011). Hälsan förbättras gradvis med
stigande inkomst, i alla socioekonomiska grupper.
Men sambandet avtar: varje ytterligare krona
förbättrar en persons hälsa allt mindre ju högre
hans eller hennes inkomst är (Subramanian &
Kawachi, 2004). Den sociala hälsogradienten kan
dock inte enbart beskrivas med hjälp av inkomst,
utan syns också som ett positivt samband mellan
bland annat förmögenhet och hälsa, social position och hälsa samt utbildning och hälsa.
Stora inkomstskillnader i befolkningen försämrar hälsan (Bergh, Nilsson, & Waldenström,
2012). I länder eller regioner där invånarnas
inkomster är mer jämnt fördelade tenderar befolkningen att ha en bättre genomsnittlig hälsa
(Lynch, Maciejewski, & Potenza, 2004). En förklaring som brukar föras fram är att stor inkomstspridning leder till mindre social sammanhållning, vilket försämrar allas hälsa oberoende av
inkomst eller social position. Internationella jämförelser tyder på att generell välfärdspolitik har
betydelse för olika aspekter av social sammanhållning.
Det finns ett starkt samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Ohälsa i form av till exempel värk
från rygg, nacke och leder eller besvär av ängslan, oro och ångest är betydligt vanligare bland
lågutbildade än bland högutbildade (Statistiska
centralbyrån, 2003). De största skillnaderna finns
mellan dem som enbart har förgymnasial utbildning och dem som har eftergymnasial utbildning.
Liknande skillnader går även att se i dödlighetsrisker (Lundström, Nilsson, & Qvist, 2004).
Utbildning kan påverka hälsan genom flera
mekanismer, såsom lägre hälsorisker i arbetslivet,
högre inkomster och mindre ekonomisk utsatthet och stress. Utbildning kan också påverka hur
människor beter sig privat, och göra dem bättre
rustade att hitta och tillgodogöra sig information
om till exempel hälsorelaterat beteende. Mycket
talar alltså för att högre utbildning faktiskt kan
leda till en bättre hälsa (S. Bremberg, 2003;
Hemmingsson & Lundberg, 2004; Feinstein,
Sabates, Anderson, Sorhaindo, & Hammond,
2006; Lindbladh & Lyttkens, 2002). Men det
finns också forskning som pekar på det omvända
sambandet, det vill säga att individer med en
god hälsa har större benägenhet att utbilda sig
(Statens folkhälsoinstitut, 2012d).
Det finns ett stort samband mellan arbetslöshet
och ohälsa (se till exempel (Bambra & Eikemo,
2009; Dorling, 2009), såväl för unga som för
andra åldersgrupper. Orsakssambandet mellan
arbetslöshet och ohälsa är ännu oklart. Arbetslöshet kan skapa ohälsa och ohälsa kan, som en
selektionsmekanism, skapa arbetslöshet (Gonäs,
Hallsten, & Spånt, 2006). För de flesta som går
från arbete till arbetslöshet ökar den psykiska
ohälsan i ett kort perspektiv. Därefter återhämtar man sig ofta, om än i varierande grad (Gonäs
et al., 2006). Arbetslösa skattar sin hälsa som
sämre än jämngamla personer som har arbete,
BARN OCH UNGA 2013 45 och arbetslösa löper en ökad risk för depression
och fysisk utmattning (Åhs, 2006). En låg självskattad hälsa har följaktligen visat sig vara vanligare bland arbetslösa än de som arbetar, både i
låg- och högkonjunktur.
Unga vuxna är extra utsatta för arbetslöshet
och därmed den ohälsa som arbetslöshet kan
medföra – först och främst är arbetslösheten
högst inom åldersgruppen 15–24 år (Statistiska
centralbyrån, 2003). I en avhandling har det även
visat sig att arbetslöshet och bristande möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden påverkar
ungas (18–21 år) hälsa mer än vuxnas. Avhandlingen visar också på vissa könsskillnader, bland
kvinnor fanns ett starkt samband mellan arbetslöshet och låg självskattad hälsa, medan detta
inte gällde för män. För män ökade arbetslöshet
däremot risken för hög alkoholkonsumtion. Att
gå från en osäker och vag position på arbetsmarknaden till en mer varaktig anställningsform
visade sig vidare vara hälsofrämjande för både
män och kvinnor (Reine, 2009). Arbetslöshet har
också visat sig öka risken för depression, främst
bland unga (Dorling, 2009).
Boendet har en grundläggande betydelse för
människors hälsa och välbefinnande (Statens folkhälsoinstitut, 2011g) och bostaden är också viktig för vår identitet. Bostaden och den omgivande
miljön är i hög grad den plattform vi utgår från för
att möta världen. Den som inte har drägliga boendeförhållanden har svårt att klara övriga delar av
livet, som har stor betydelse för hälsan (Boverket,
2004). De allra flesta i Sverige har tillgång till en
bra bostad. Men i många regioner råder bostadsbrist, vilket leder till osäkra boendesituationer,
särskilt för ekonomiskt resurssvaga grupper som
ungdomar (Boverket, 2004; Nygård, 2002).
Det finns inte mycket kunskap om hur trångboddhet påverkar hälsan, men vi kan konstatera
att trångboddheten har minskat drastiskt med
46 BARN OCH UNGA 2013
tiden. Trångboddhet är ett fattigdomstecken och
en indikator på sociala förhållanden eller svaga
resurser som har betydelse för hälsan (Hemmingsson & Lundberg, 2004).
Det är svårt att hitta någon svensk forskning
som tyder på att det finns samband mellan trångboddhet och hälsa, men Folkhälsopolitisk rapport 2005 visade att sambanden mellan hälsa
och trångboddhet troligen är tydligare för extrem
trångboddhet (mer än två personer per rum,
köket oräknat). Samtidigt är det svårt att tolka
trångboddhet enligt definitionen. Att bo trångt
kan vara ett val eller ett måste.
Utvecklingen av indikatorer inom målområde 2
Här visar vi utvecklingen för de faktorer inom
målområde 2 som påverkar hälsan. De mäts med
indikatorerna i tabell 3.3.
Tabell 3.3. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgren
och Whiteheads analysmodell.
Nivåer enligt Dahlgren Indikatorer
och Whitehead
Strukturell nivå
Andelen ensamstående och sammanboende med barn som har låg
ekonomisk standard.
Andelen vuxna i hushåll med barn
som saknar kontantmarginal.
Andelen vuxna i hushåll med barn
som har svårt att klara de löpande
utgifterna.
Livsvillkor
Andelen arbetslösa i arbetskraften.
Andelen arbetslösa som varit arbetslösa under minst sex sammanhängande månader.
Andelen trångbodda i olika familjetyper.
Levnadsvanor
–
Sociala nätverk och relationer
–
I Sverige finns det cirka 2,1 miljoner barn i åldern
0–19 år. Dessa barn finns i 1,2 miljoner hushåll,
varav tre av fyra består av sammanboende föräldrar och resten av ensamstående föräldrar. Denna
fördelning mellan hushåll med sammanboende
respektive ensamstående föräldrar har varit ungefär densamma det senaste decenniet. Majoriteten,
cirka 77 procent, av de närmare 300 000 ensamstående föräldrarna var kvinnor 2010. Andelen
män har ökat under 2000-talet, från 17 procent
2000 till 23 procent 2010.
Allt fler föräldrar och barn i Sverige lever i ett
hushåll som har låg ekonomisk standard, dvs.
ett hushåll som har en disponibel inkomst per
person som är lägre än 60 procent av medianvärdet för samtliga. Det visar Statistiska centralbyråns urvalsundersökning Hushållens ekonomi
för 2000–2010. År 2000 levde cirka 160 000
föräldrar och 220 000 barn i hushåll med låg
ekonomisk standard, 2010 hade antalet ökat till
drygt 250 000 föräldrar och 340 000 barn. Det
innebär att andelen föräldrar i hushåll med låg
ekonomisk standard har ökat från 8 till 12 procent under 2000-talet. Bland barn har andelen
ökat från 10 till 16 procent under samma period.
Figur 3.9 visar andelen ensamstående och sammanboende med barn som har låg ekonomisk
standard. Det har varit ungefär tre gånger så vanligt att ensamstående med barn har låg ekonomisk standard jämfört med sammanboende med
barn under 2000-talet.
Även om det är vanligare att ensamstående
föräldrar har låg ekonomisk standard, är det
totalt sett fler sammanboende än ensamstående
föräldrar som det. År 2010 var det drygt 160 000
sammanboende föräldrar som hade låg ekonomisk
standard, jämfört med cirka 90 000 ensamstående
Figur 3.9. Andelen ensamstående och sammanboende
20–64
år med
barnensamstående
som har låg ekonomisk
standard (under
Figur 3.9.
Andelen
och sammanboende
60
av medianinkomsten
Källa:
medprocent
barn som
har låg ekonomisk 2000–2010).
standard (under
60 SCB,
procent av medianinkomsten),
Hushållens
ekonomi (HEK). 20–64 år, år 2000–2010
%
40
30
20
10
0
0
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
Barnfamiljers ekonomiska villkor
föräldrar. Däremot har antalet ensamstående
föräldrar med låg ekonomisk standard ökat mer
än antalet sammanboende föräldrar med låg
ekonomisk standard under 2000-talet.
Andelen ensamstående med barn som har låg
ekonomisk standard har nästintill fördubblats
under 2000-talet. Det gäller både ensamstående
som har ett barn och ensamstående som har flera
barn. Utvecklingen har varit densamma bland
sammanboende med ett barn, även om ökningen
skett från en lägre nivå. Däremot har inte andelen
ökat under 2000-talet av sammanboende med två
eller fler barn som har låg ekonomisk standard.
20
0
Strukturell nivå
Ensamstående med två eller fler barn
Ensamstående med ett barn
Sammanboende med två eller fler barn
Sammanboende med ett barn
Föräldrarnas utbildningsnivå har också betydelse
för om de har låg ekonomisk standard eller inte.
Det är tydligt att låg utbildningsnivå ökar risken
att tillhöra ett hushåll med låg ekonomisk stan-
BARN OCH UNGA 2013 47 dard. År 2010 tillhörde 30 procent av föräldrarna med högst förgymnasial utbildning hushåll
med låg ekonomisk standard. Detta kan jämföras
med 11 procent av föräldrarna med högst gymnasial utbildning och 8 procent av föräldrarna med
eftergymnasial utbildning.
Men andelen föräldrar med låg ekonomisk
standard har ökat inom samtliga utbildningsgrupper under 2000-talet. Ökningen har varit
störst bland föräldrar med högst förgymnasial
utbildning, från cirka 14 procent till 30 procent.
Bland föräldrar med högst gymnasial utbildning
har andelen ökat från 8 till 11 procent och bland
föräldrar med eftergymnasial utbildning från
5 till 8 procent.
Det är också betydligt vanligare att föräldrar med utländsk bakgrund har låg ekonomisk
standard jämfört med föräldrar med svensk bakgrund. År 2010 var andelen 30 procent respektive
7 procent. Andelen föräldrar med utländsk bakgrund som har låg ekonomisk standard har fördubblats under 2000-talet medan andelen varit
stabil bland föräldrar med svensk bakgrund.
Det är dubbelt så vanligt att vuxna med funktionsnedsättning saknar kontantmarginal som
att vuxna utan funktionsnedsättning gör det.
Andelen var 37 procent jämfört med 19 procent
2008–2011. Det är även dubbelt så vanligt att
unga födda utomlands saknar kontantmarginal
jämfört med unga födda i Sverige, andelen var
38 procent jämfört med 17 procent 2008–2011.
Det finns även en skillnad mellan homo- och
bisexuella och heterosexuella, det var en större
andel homo- och bisexuella som saknade kontantmarginal 2008–2011.
Figur 3.10. Andelen vuxna i hushåll med barn 2004–2011
som
att de
saknar
kontantmarginal,
Figur uppger
3.10. Andel
vuxna
i hushåll
med barn somkvinnor
uppgeroch
män.
Källa:
Statens
folkhälsoinstitut,
nationella
folkhälsoatt de saknar kontantmarginal, fördelade efter kön,
enkäten
(glidande fyraårsmedelvärden).
år 2004–2011
%
35
30
25
20
15
Avsaknad av kontantmarginal och svårigheter
med löpande utgifter
Figur 3.10 visar hur stor andel vuxna med barn
under 18 år som saknar kontantmarginal, dvs.
hur stor andel som inte kan betala 15 000 kronor
inom en vecka vid en oförutsedd situation. Det är
fler kvinnor än män som saknar kontantmarginal
men andelen har minskat bland såväl kvinnor
som män under perioden 2004–2011.
Det finns en tydlig skillnad mellan sysselsatta
och arbetslösa. Andelen arbetslösa som saknade
kontantmarginal 2008–2011 var 58 procent jämfört med 15 procent av de sysselsatta.
48 BARN OCH UNGA 2013
10
5
0
2004–
2007
Kvinnor
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
Det är vanligare att ensamstående med barn
saknar kontantmarginal jämfört med sammanboende med barn (figur 3.11). År 2008–2011
var andelen 39 procent bland ensamstående med
barn, jämfört med 25 procent bland sammanboende med barn. Andelen ensamstående med barn
som saknar kontantmarginal har dock minskat
under perioden 2004–2007 till 2008–2011, från
44 procent till 39 procent. Samtidigt ökade andelen sammanboende som saknar kontantmarginal
från 23 procent till 25 procent.
Figur 3.11. Andelen vuxna i hushåll med barn 2004–2011
som uppger
att de vuxna
saknari kontantmarginal,
Figur
3.11. Andelen
hushåll med barn ensamstående
2004–2011
och sammanboende.
Källa:kontantmarginal,
Statens folkhälsoinstitut,
natiosom
uppger att de saknar
ensamstående
och
nellasammanboende
folkhälsoenkäten (glidande fyraårsmedelvärden).
%
50
som uppger
att de
hari svårt
attmed
klarabarn
av löpande
utgifter,
Figur
3.12. Andel
vuxna
hushåll
som uppger
kvinnor
och
män.
folkhälsoinstitut,
nationella
att
de har
svårt
attKälla:
klara Statens
av löpande
utgifter, fördelade
efter
kön, år 2004–2011
folkhälsoenkäten
(glidande fyraårsmedelvärden).
%
35
30
25
20
15
40
10
5
30
0
20
10
0
Figur 3.12. Andelen vuxna i hushåll med barn 2004–2011
2004–
2007
Kvinnor
2004–
2007
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Ensamstående med barn
Ensamstående utan barn
Sammanboende med barn
Sammanboende utan barn
Som figur 3.12 visar har även andelen kvinnor och
män med barn upp till 18 år som under de senaste
12 månaderna har haft svårigheter att klara av de
löpande utgifterna för mat, hyra, räkningar med
mera minskat under perioden 2004–2011. Det
är en större andel kvinnor än män som har haft
svårigheter att klara av de löpande utgifterna,
år 2008–2011 var andelen 23 procent respektive
17 procent. Det har dock skett en minskning från
29 procent till 23 procent bland kvinnor och
en minskning från 22 procent till 17 procent
bland män, under perioden 2004–2007 till
2008–2011.
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
Det är betydligt vanligare att arbetslösa har haft
svårigheter att klara av de löpande utgifterna
jämfört med yrkesarbetande. Andelen var 52 procent jämfört med 16 procent år 2008–2011.
Det är även vanligare att personer födda utomlands har haft svårigheter att klara av de löpande
utgifterna, jämfört med personer födda i Sverige.
Andelen var 29 procent respektive 18 procent
år 2008–2011. En skillnad finns också mellan
personer med funktionsnedsättning och personer
utan funktionsnedsättning. År 2008–2011 hade
35 procent bland de förra haft svårigheter att
klara av de löpande utgifterna, jämfört med
18 procent bland de senare. Även mellan heterosexuella och homo- och bisexuella finns skillnader. År 2008–2011 hade 31 procent av de homosexuella och 19 procent av de heterosexuella
haft svårigheter att klara av de löpande utgifterna.
BARN OCH UNGA 2013 49 Det är dubbelt så vanligt att ensamstående med
barn har svårigheter att klara av de löpande utgifterna jämfört med sammanboende med barn
(figur 3.13). Andelen var 36 procent jämfört med
19 procent år 2008–2011. Andelen ensamstående
med barn som har haft svårigheter att klara av de
löpande utgifterna har varierat något under perioden, medan andelen har minskat från 22 procent
till 19 procent bland sammanboende med barn.
Män har generellt sett en högre arbetslöshet än
kvinnor, vilket gäller även åldersgruppen 16–24
år. År 2011 var andelen unga män som var arbetslösa drygt 19 procent och de unga kvinnorna
hade en arbetslöshet på knappt 17 procent.
Figur 3.14 Andelen arbetslösa 16–24-åringar i arbetskraften,
2002–2011. Källa: Arbetsförmedlingen och SCB/RAMS. Till
arbetslösa räknas öppet arbetslösa och sökande i program
med aktivitetsstöd (inskrivna vid Arbetsförmedlingen). I figu-
Figur 3.13 Andelen vuxna i hushåll med barn 2004–2011 som
uppger
att de
har svårt
att klara
av löpande
utgifter,
ensamståFigur 3.13.
Andelen
vuxna
i hushåll
med barn
2004–2011
ende
och sammanboende.
Statens
Folkhälsoinstitut,
som uppger
att de har svårtKälla:
att klara
av löpande
utgifter,
nationella
folkhälsoenkäten
(glidande fyraårsmedelvärden).
ensamstående
och sammanboende
%
50
ren
redovisas
de arbetslösa
som
andel av den registerbaseFigur
3.14. Andelen
arbetslösa
i arbetskraften,
16–24 år,
år 2002–2011
rade
arbetskraften.
%
25
20
15
40
10
30
5
20
2004–
2007
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Ensamstående med barn
Ensamstående utan barn
Sammanboende med barn
Sammanboende utan barn
Livsvillkor
Ungdomsarbetslöshet
Figur 3.14 visar andelen arbetslösa i åldersgruppen 16–24 år. Arbetslösheten steg 2002–2005
för att sedan minska fram till 2008, och därefter
ökade arbetslösheten kraftigt för både unga män
och unga kvinnor under perioden 2008–2010.
50 BARN OCH UNGA 2013
Kvinnor
11
10
20
20
09
20
08
20
07
06
20
05
20
20
04
20
20
02
20
0
03
0
10
Män
Jämför man arbetslösheten bland unga födda i
Sverige och unga födda utomlands var det inte
någon större skillnad 2008–2010. Däremot har
arbetslösheten hos unga födda i Sverige minskat
2010–2011 samtidigt som den har ökat för unga
födda utomlands. År 2011 var drygt 20 procent
av de unga födda utomlands arbetslösa, jämfört
med drygt 16 procent av de unga födda i Sverige.
Notera att statistiken till figur 3.14 baseras på siffror från Arbetsförmedlingen som har
ett register över arbetssökande. Det innebär att
statistiken skiljer sig från den officiella arbetslöshetsstatistiken som Statistiska centralbyrån
producerar. Enligt Arbetskraftsundersökningarna
(AKU) var arbetslösheten för 16–24-åringar nästan 24 procent för män och knappt 22 procent
för kvinnor 2011. Trot skillnaderna i andelen
arbetslösa följer både Statistiska centralbyråns
och Arbetsförmedlingens statistik samma trend,
exempelvis ökar arbetslösheten bland unga i lågkonjunktur oavsett vilken statistik vi tittar på.
Figur 3.15 visar andelen arbetslösa 16–24 år
som varit utan arbete under mer än sex månader.
Andelen långtidsarbetslösa män var något högre
än andelen långtidsarbetslösa kvinnor under hela
perioden 2006–2011. Som figuren visar har långtidsarbetslösheten nästintill fördubblats bland
unga de senaste åren.
Långtidsarbetslösheten är högre bland unga
med låg utbildning än bland unga med högre
utbildning. Bland unga med enbart grundskoleutbildning var 49 procent av de arbetslösa unga
kvinnorna och knappt 45 procent av de arbetslösa unga männen långtidsarbetslösa. När utbildningsnivån ökar, till gymnasial eller högskoleutbildning, är mönstret det motsatta. Det är
en något större andel män än kvinnor som är
långtidsarbetslösa.
Om man jämför unga födda i Sverige och unga
födda utomlands är långtidsarbetslösheten något
högre bland de senare, men glappet har minskat.
År 2011 var andelen långtidsarbetslösa bland
unga födda i Sverige 40 procent jämfört med
42 procent bland unga födda utomlands.
Figur 3.15.
3.15.Andelen
Andelenarbetslösa
arbetslösa
som varit
som16–24-åringar
varit arbetslösa
arbetslösa
under minst månader
sex sammanhängande
under minst2006–2011
sex sammanhängande
* 2006–2011
(långtidsarbetslösa),
16–24 år,
). Källa: Arbetsförmedlingen.
månader
(långtidsarbetslösa
%
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
2006
2007
Kvinnor
2008
2009
2010
2011
Män
* Långtidsarbetslösa är personer som är inskrivna hos
Arbetsförmedlingen, är öppet arbetslösa eller befinner i
program med aktivitetsstöd, och har varit det utan avbrott
i minst sex månader. Personer som inte har varit inskrivna
eller aktivt arbetssökande, eller arbetat en kortare tid under
en sexmånadersperiod (mer än åtta timmar i veckan under
en månad) klassas inte som arbetslösa.
BARN OCH UNGA 2013 51 Trångboddhet
Sedan mitten av 1970-talet har trångboddhetsnorm 3 gällt i Sverige. Enligt den är ett hushåll
trångbott om fler än en person bor i samma
rum (kök och vardagsrum oräknade). Om det
finns sammanboende vuxna i hushållet minskas rumskravet med ett rum. Två vuxna och två
barn som bor i en trea räknas därmed som trångbodda enligt denna norm och en person som bor
i en etta är trångbodd (Boverket, 2006). Andelen
trångbodda har varit relativt konstant de senaste
30 åren, omkring 14 procent av den vuxna
befolkningen räknas som trångbodda.
Men det finns skillnader i trångboddhet mellan
olika familjetyper, se figur 3.16. Mest trångbodda
är ensamstående med barn och minst trångbodda
är sammanboende utan barn. Andelen trångbodda bland ensamstående med barn har varierat
under perioden, den ökade i början av 2000-talet
men har därefter minskat.
Figur
familjetyper,
norm
3,
Figur 3.16.
3.16.Andelen
Andelentrångbodda
trångboddai olika
i olika
familjetyper
enligt
år 1980–2011
norm 3, 1980–2011. Källa: SCB.
%
50
40
30
20
10
19
8
19 0–8
82 1
19 –8
8 3
19 4–8
86 5
19 –8
8 7
19 8–8
9 9
19 0–9
92 1
19 –9
9 3
19 4–9
96 5
19 –9
9 7
20 8–9
0 9
20 0–0
02 1
20 –0
04 3
20 –0
06 5
(T
20 200 )
0 7
20 8–0
10 9
–1
1
0
Anm. Observera bytet av mätmetod 2006, från besöks- till telefonintervju.
Ensamstående med barn
Ensamstående utan barn
Sammanboende med barn
Sammanboende utan barn
52 BARN OCH UNGA 2013
MÅLOMRÅDE 3.
Barns och ungas uppväxtvillkor
Samband mellan målområde 3 och hälsa
Barns och ungdomars hälsa påverkas av olika
faktorer i uppväxtmiljön och miljön i hemmet är
viktig. En god relation mellan barn och föräldrar minskar risken för många hälsoproblem och
riskbeteenden hos barnen (Resnick et al., 1997;
Stewart-Brown, 2008). För barns hälsa och välfärd är det särskilt viktigt att deras föräldrar visar
värme mot barnen men också kan sätta ramar för
barnens beteenden (S. Bremberg, 2004). Barn
och unga anser själva att det viktigaste för att må
bra är att ha föräldrar som engagerar sig, det vill
säga avsätter tid, bryr sig om och lyssnar på sina
barn (Backett-Milburn, Cunningham-Burley, &
Davis, 2003). Medan goda relationer mellan
föräldrar och barn kan fungera som en skyddsfaktor för barnen, så är brister i hemmiljön en
risk (Lagerberg & Sundelin, 2000). Dåliga relationer i en familj kan bland annat öka risken för
psykiska problem hos barnet (Rhoades, 2008;
Weich, Patterson, Shaw, & Stewart-Brown,
2009). Något som kan få särskilt allvarliga
konsekvenser för barnet är bristande omsorg
från föräldrar och vårdnadshavare. Det kan
bero på missbruk, psykisk ohälsa, kriminalitet eller våld i familjen. De yttre villkoren kan
också påverka relationerna mellan föräldrar och
barn, föräldrar som lever under pressade socioekonomiska villkor kan ha svårare att utveckla
goda relationer med sina barn (S. Bremberg,
2004).
Förskolan är en annan viktig arena och den
kan tillsammans med andra aktörer förebygga
ohälsa hos barn samt utjämna effekter av socioekonomiska skillnader. En förskola av den kvali-
tet som erbjuds i Sverige främjar barnens utveckling och det gäller även för barn i åldern 1–3 år
(Statens folkhälsoinstitut, 2009b). När det gäller
förskolan visar en UNICEF-rapport att Sverige
som enda land uppnår samtliga minimikrav för
att skydda barn under åren när de är som mest
sårbara och formbara, till exempel utbildad förskolepersonal och en viss personaltäthet (Adamson, 2008).
Det är även viktigt att ge barn och ungdomar
goda förutsättningar att lyckas i skolan eftersom det finns ett samband mellan skolgång och
hälsa under levnadsåren (Feinstein et al., 2006;
Kuh, Power, Blane, & Bartley, 1997). Skolprestationen kan också påverka den psykiska hälsan
och vice versa (Gustafsson et al., 2010). Och det
finns studier som visar att när andelen unga som
inte kommer in på arbetsmarknaden ökar, så försämras också den psykiska hälsan bland unga
(Lager & Bremberg, 2009). Enligt OECD innebär en avslutad gymnasieutbildning att risken för
arbetslöshet bland 20–24-åringar i genomsnitt
minskar med 7,4 procentenheter. Regeringen
påpekar i budgetpropositionen för 2011 att unga
som saknar fullständig gymnasieutbildning har
en särskilt utsatt situation på arbetsmarknaden
och att slutförd grund- och gymnasieskola är viktigt för att få en förankring på arbetsmarknaden
(Regeringens proposition 2010/11:1). De unga
som saknar slutbetyg från grund- eller gymnasieskolan har således sämre möjligheter inom
arbetslivet och detta kan i sin tur minska möjligheterna till god hälsa under resten av livet.
Utvecklingen av indikatorer inom målområde 3
Här visar vi utvecklingen för de faktorer inom
målområde 3 som påverkar hälsan. De mäts med
indikatorerna i tabell 3.4.
Tabell 3.4. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgrens
och Whiteheads analysmodell.
Nivåer enligt Dahlgren Indikatorer
och Whitehead
Strukturell nivå
–
Livsvillkor
Personaltäthet inom förskolan.
Andelen årsarbetskrafter i förskolan
med pedagogisk högskoleutbildning.
Andelen årsarbetskrafter i förskolan
med förskollärarutbildning.
Andelen elever i åk 9 som har behörighet till gymnasieskolan.
Andelen gymnasieelever med slutbetyg inom fyra år.
Gymnasieelever med grundläggande
universitets- och högskolebehörighet.
Andelen unga etablerade på arbetsmarknaden eller studerande inom
två år efter gymnasiet.
Levnadsvanor
–
Sociala nätverk och relationer
Andelen barn 10–18 år som kommer
ganska eller mycket bra överens med
mamma respektive pappa.
Andelen barn 11–15 år som upplever
att det är lätt att tala med mamma
respektive pappa.
Andelen barn 10–18 år som uppger att
lärare behandlar dem illa eller orättvist.
Andelen barn i åldern 10–18 år som
uppger att andra elever visar att de
inte gillar dem, exempelvis genom
att reta, viska eller skämta om dem.
Andelen barn 10–18 år som upplever
att andra elever anklagar dem för saker som de inte har gjort eller
saker som de inte kan rå för.
Andel barn 11–15 år som träffar
kompisar 4–5 dagar efter skolan,
5–7 kvällar i veckan samt både efter
skolan och på kvällarna.
BARN OCH UNGA 2013 53 Livsvillkor
Miljön i förskolan
Den svenska förskolan har förändrats under
2000-talet. Dels har den vuxit kraftigt i form av
antalet anställda, dels har antalet förskolor som
drivs i enskild regi ökat. Antalet årsarbetare har
ökat från omkring 60 000 till närmare 90 000
under perioden 2000–2011. Majoriteten arbetar
i förskolor som drivs i kommunal regi, även om
andelen som arbetar i enskild regi har ökat från
14 till 20 procent under 2000-talet.
Personaltätheten, dvs. antalet barn per årsarbetare, är en av flera indikatorer på miljön i förskolan. Figur 3.17 visar att personaltätheten inom
förskolan har varit nästintill oförändrad under
2000-talet. Personaltätheten har varit ungefär
densamma i enskild och kommunal regi de
senaste åren.
ökat från 51 procent 2003 (siffror före 2003
saknas) till 54 procent 2011, se figur 3.18. Med
andelen årsarbetskrafter som har en pedagogisk
högskoleutbildning menar vi de som har förskollärarutbildning, fritidspedagogutbildning eller
lärarutbildning. Andelen har sakta sjunkit inom
förskolor som drivs i enskild regi, från 52 procent till 43 procent. Utvecklingen har varit den
motsatta inom förskolor som drivs i kommunal
regi, där andelen har ökat från 54 procent till
56 procent.
Figur 3.18.
3.18. Andelen
Andelenårsarbetskrafter
årsarbetskrafteri iförskolan
förskolanmed
medpedapedaFigur
gogisk
högskoleutbildning
2000–2011,
utifrån
huvudman.
gogisk högskoleutbildning, utifrån huvudman, år 20002011.
från Skolverkets hemsida 2012-11-05.
Källa:Hämtat
Skolverket.
%
60
Figur 3.17. Personaltäthet inom förskolan, utifrån huvudman, år
2000–2011.
Hämtat
från förskolan
Skolverkets
hemsida utiFigur
3.17.
Personaltäthet
inom
2000–2011,
2012-11-05.
från huvudman. Källa: Skolverket.
50
Antal
6
20
40
30
10
5
0
20
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
4
3
Totalt
2
Enskild regi
Kommunal regi
1
20
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
0
Totalt
Enskild regi
Kommunal regi
Även utbildningsnivån hos de som arbetar inom
förskolan är en indikator på miljön i förskolan.
Andelen årsarbetare inom förskolan som har
pedagogisk högskoleutbildning har totalt sett
54 BARN OCH UNGA 2013
Majoriteten av de som har pedagogisk utbildning
har en förskollärarutbildning, endast en liten del
har lärarutbildning eller fritidspedagogutbildning. Som figur 3.19 visar minskade andelen med
förskollärarutbildning i början av 2000-talet men
har därefter varit relativt stabil. Det är framför
allt inom förskolor som drivs i enskild regi som
andelen med förskollärarutbildning har minskat,
från 49 procent till 37 procent under perioden.
Figur 3.19. Andelen årsarbetskrafter i förskolan med förskollärarutbildning
1999–2011,
utifrån huvudman.
Källa: SkolFigur 3.19. Andelen
årsarbetskrafter
i förskolan med
förskollärarutbildning, utifrån huvudman, år 1999–2011
verket.
%
60
50
40
30
20
10
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
20
19
99
0
Totalt
Enskild regi
Kommunal regi
En annan indikator som kan vara intressant att följa
är andelen årsarbetare som helt saknar utbildning
för arbete med barn. Det är vanligare att förskolor i
enskild regi har personal som saknar sådan utbildning jämfört med förskolor som drivs i kommunal
regi. Det har också blivit vanligare att förskolor i
enskild regi anställer personal utan utbildning för
arbete med barn, andelen personal utan utbildning
har ökat från 7 till 11 procent under 2000-talet.
Inom kommunala förskolor har andelen ökat från
2 till 4 procent under samma period. Totalt sett har
denna andel ökat från cirka 3 procent till 5 procent
mellan 2000 och 2011.
i svenska, engelska, matematik och ytterligare
minst fem ämnen för att bli antagen till ett yrkesförberedande program eller minst nio ämnen för
att bli antagen till ett högskoleförberedande program. En större andel flickor uppnår behörighet
till gymnasiet, det skiljer ett par procentenheter
mellan flickor och pojkar varje år.
År 2001 var 91 procent av flickorna behöriga
till gymnasieskolans nationella program. Därefter minskar andelen mycket långsamt och vid
terminsavslutningen våren 2011 hade 89 procent
av flickorna godkänt betyg i svenska, matematik
och engelska. Lika stor andel, 89 procent, var
behöriga till gymnasieskolans yrkesförberedande
program hösten 2011.
Bland pojkarna har andelen behöriga till gymnasiets nationella program legat stabilt under
perioden, mellan 87 och 89 procent. År 2011
hade knappt 87 procent av pojkarna godkänt
i svenska, matematik och engelska. Ungefär en
lika stor andel pojkar var behöriga till gymnasieskolans yrkesförberedande program.
Figur 3.20. Andelen elever i årskurs 9 som har behörighet till
gymnasieskolan
2001–2011,
Källa: SkolFigur
3.20. Andelen
elever i åkflickor
9 somoch
harpojkar.
behörighet
till
gymnasieskolan, fördelade efter kön, år 2001–2011
verket.
%
100
80
60
40
20
0
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
Figur 3.20 visar andelen elever i årskurs 9 med
behörighet till gymnasieskolan 2001–2011. Fram
till och med 2010 krävdes godkänt betyg i
svenska eller svenska som andra språk, engelska
och matematik för att vara behörig till gymnasieskolan. Från och med 2011 krävs godkänt betyg
20
Behörighet till gymnasieskolan
Flickor
Pojkar
Källa: Skolverket
BARN OCH UNGA 2013 55 År 2011 hade knappt 88 procent av samtliga
elever godkänt betyg i svenska, matematik och
engelska och ungefär en lika stor andel elever var
behöriga till gymnasieskolans yrkesförberedande
program. Det innebär att drygt 12 procent av
eleverna som gick ut årskurs 9 våren 2011 inte
uppnådde behörighet till gymnasieskolan. Det är
den största andelen elever utan gymnasiebehörighet som uppmätts under 2000-talet.
Det finns ett samband mellan föräldrarnas
utbildningsnivå och andelen elever som har behörighet till gymnasieskolan. Av de elever som hade
föräldrar med högst förgymnasial utbildning, var
70 procent av flickorna och 69 procent av pojkarna behöriga till gymnasiet 2006. Fram till
2011 minskade andelen elever med behörighet
till gymnasiet (bland de elever som hade föräldrar
med förgymnasial utbildning), då 61 procent av
flickorna och 60 procent av pojkarna uppnådde
gymnasiebehörighet.Andelen elever som är behöriga till gymnasiet och vars föräldrar hade högst
gymnasial utbildning minskade under samma
period (2006–2011). Andelen flickor med behörighet till gymnasiet minskade från 89 procent
till 86 och andelen pojkar med behörighet från
85 procent till 83. Andelen elever som har behörighet till gymnasiet och vars föräldrar har eftergymnasial utbildning, låg stabilt 2006–2009.
Ungefär 96 procent av flickorna och 95 procent
av pojkarna hade behörighet till gymnasiet. De
sista åren har andelen flickor och pojkar med
behörighet till gymnasiet och vars föräldrar har
eftergymnasial utbildning varit en procentenhet
lägre.
56 BARN OCH UNGA 2013
Figur 3.21.
3.21. Andelen
Andelen elever
eleveri iåkårskurs
som
2006–2011 har
Figur
9 som 9har
behörighet
behörighet
till
gymnasieskolan,
flickor
och
pojkar,
till gymnasieskolan, fördelade efter föräldrarnas föräldrarutbildningsnivå,
år 2006–2011
nas utbildningsnivå.
Källa: Skolverket.
%
100
80
60
40
20
0
2006
2007
2008
2009
2010
2011
Föräldrar med eftergymnasial utbildning, flickor
Föräldrar med eftergymnasial utbildning, pojkar
Föräldrar med gymnasial utbildning, flickor
Föräldrar med gymnasial utbildning, pojkar
Föräldrar med förgymnasial utbildning, flickor
Föräldrar med förgymnasial utbildning, pojkar
Det finns även ett samband mellan elevernas bakgrund och andelen som får slutbetyg. Åren 2006–
2011 har 90 procent av pojkarna med svensk
bakgrund varit behöriga till gymnasiet och motsvarande andel för flickorna är 92 procent. Cirka
80 procent av flickorna med utländsk bakgrund
var behöriga till gymnasiet (2001–2007). Därefter
har andelen flickor med utländsk bakgrund som
är behöriga till gymnasiet minskat till 76 procent
(2011). Endast 76 procent av pojkarna med
utländsk bakgrund var behöriga till gymnasiet
2001. Fram till 2006 varierade andelen pojkar med utländsk bakgrund som har gymnasiebehörighet mellan 76 och 78 procent. Efter 2006
har andelen pojkar med utländsk bakgrund som
har behörighet till gymnasiet minskat till 74 procent (2010–2011).
Figur
Figur 3.22.
3.22.Andelen
Andelengymnasieelever
gymnasieelevermed
medslutbetyg
slutbetyginom
inomfyra
år
1998–2011,
flickor
och
pojkar.
Källa: Skolverket.
fyra
år, fördelade
efter
kön,
år 1997/1998–2010/2011
Många elever behöver mer än tre studieår för att
få ett slutbetyg från gymnasieskolan. Genom att
titta på andelen elever som får slutbetyg inom fyra
år ökar genomströmningen med 7–8 procentenheter (Skolverket, 2009b). Läsåret 2010/11 var
det 76 procent av eleverna som fick ett slutbetyg
inom fyra år, en siffra som har varit relativt oförändrad under 2000-talet. Det är en större andel
flickor än pojkar som får slutbetyg inom fyra år.
Skillnaden har varierat mellan 4 och 7 procentenheter under 2000-talet (figur 3.22).
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
20
19
19
Slutbetyg från gymnasieskolan
99
%
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
98
Det är inte någon skillnad i andelen gymnasiebehöriga mellan elever i årskurs 9 som är födda i
Sverige och elever som är födda utomlands men
som har invandrat före skolstarten. 85 procent
av eleverna i årskurs 9 som är födda i Sverige och
en lika stor andel elever födda utomlands uppnådde gymnasiebehörighet 2011. Däremot visar
Skolverkets statistik att de elever som är födda
utomlands och som har invandrat till Sverige
efter skolstarten är en utsatt grupp. Endast 50
procent av pojkarna och 54 procent av flickorna
var behöriga till ett yrkesprogram 2011.
Flickor
Pojkar
Det finns ett samband mellan föräldrarnas utbildningsnivå och andelen elever som får slutbetyg
inom fyra år (figur 3.23). År 2010/11 fick 85 procent av eleverna vars föräldrar har eftergymnasial
utbildning slutbetyg inom fyra år. Motsvarande
siffra var 74 procent bland eleverna vars föräldrar
har högst gymnasial utbildning och 55 procent
bland eleverna vars föräldrar har högst förgymnasial utbildning. Andelen elever vars föräldrar
har högst förgymnasial utbildning som når slutbetyg inom fyra år har minskat sedan 2003/04,
från 59 procent till 55 procent. Andelen har däremot ökat något bland eleverna vars föräldrar har
högst gymnasial utbildning.
BARN OCH UNGA 2013 57 Figur 3.23.
3.23. Andelen
Figur
Andelen gymnasieelever
gymnasieelever med
med slutbetyg
slutbetyginom
inomfyra
år,
fördelade
efter
föräldrarnas
utbildningsnivå,
år
fyra år, fördelade efter föräldrarnas utbildningsnivå, 1998–
2011.
Källa: Skolverket.
år
1997/1998–2010/2011
Figur 3.24.
3.24.Andelen
Andelengymnasieelever
gymnasieelever
med
grundläggande
Figur
med
grundläggande
universitets- och
ochhögskolebehörighet,
högskolebehörighetfördelade
2001–2011,
universitetsefterkvinnor
kön,
år
2001–2011
och
män. Källa: Skolverket.
58 BARN OCH UNGA 2013
20
Kvinnor
09
20
10
20
11
08
20
07
20
06
20
05
20
04
20
03
0
20
Det finns även ett samband mellan elevernas
bakgrund och andelen som får slutbetyg. Det
är en större andel elever med svensk bakgrund
än elever med utländsk bakgrund som får slutbetyg inom fyra år. År 2010/11 var andelen
79 procent jämfört med 59 procent. Men skillnaden mellan grupperna har varierat under
2000-talet, den var 18 procentenheter 2000/01
och minskade åren därefter till som lägst 12
procentenheter. Skillnaden ökade skillnaden
från 2005/06 till som högst 20 procentenheter
2010/11. Andelen som når slutbetyg har varierat mer bland eleverna med utländsk bakgrund
än bland eleverna med svensk bakgrund under
2000-talet.
Figur 3.24 visar andelen elever som har slutfört gymnasiet och uppnått de grundläggande
kraven för universitets- och högskolebehörighet.
Den totala andelen behöriga till universitets- och
högskolestudier ökade från 85 procent 2001 till
40
02
Förgymnasial utbildning
60
20
Gymnasial utbildning
80
01
Eftergymnasial utbildning
20
2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
%
100
20
%
90
80
70
60
50
40
30
20
10
0
89 procent 2004. Därefter har andelen behöriga
till universitets- och högskolestudier legat stabilt
på ungefär samma nivå fram till 2008. Andelen
gymnasieelever med behörighet till universitetsoch högskolestudier var som allra störst 2009, 90
procent. År 2010 minskade andelen till 87 procent och den var ungefär lika stor 2011.
Män
Genomgående var en större andel kvinnor än
män behöriga till universitets- och högskolestudier 2001–2011. Andelen kvinnor som var behöriga till universitets- och högskolestudier ökade
från 88 procent 2001 till 92 procent 2004 och
har sedan legat relativt stabilt. Efter 2009 har
andelen för kvinnor minskat något, till omkring
90 procent 2010–2011.
Även andelen män med behörighet till
universitets- och högskolestudier ökade från
81 procent 2001 till 87 procent 2004. Därefter är
utvecklingen relativt oförändrad fram till 2009,
då 88 procent var behöriga. År 2010 minskade
andelen för män till 84 procent och en ungefär
lika stor andel var behöriga 2011.
Elever med utländsk bakgrund uppnår inte
behörighet till universitets- och högskolestudier
i samma utsträckning som elever med svensk
bakgrund. Ungefär 90 procent av eleverna med
svensk bakgrund har varit behöriga mellan 2003
och 2009, därefter har andelen varit ett par
procentenheter lägre. När det gäller elever med
utländsk bakgrund var 75 procent av dem som
slutfört gymnasieutbildningen behöriga till universitets- och högskoleutbildning 2001. Andelen
har sedan ökat till 84 procent 2009 och de
senaste åren har ungefär 80 procent av eleverna
med utländsk bakgrund varit behöriga.
Etablerad på arbetsmarknaden eller
studerande två år efter gymnasiet
Figur 3.25 visar andelen kvinnor respektive män
som två år efter gymnasiet antingen är etablerade
på arbetsmarknaden eller studerar. Figuren gäller
unga som gick ut gymnasiet åren 2001–2008.
Som figuren visar är det vanligare att män är
etablerade på arbetsmarknaden och att kvinnor
studerar två år efter gymnasiet. Figuren visar även
att när andelen etablerade på arbetsmarknaden
ökar, sjunker andelen studerande. Det framgår
också att ungas ställning på arbetsmarknaden är
en avspegling av rådande konjunkturläge; andelen etablerade ökar i högkonjunktur och minskar
i lågkonjunktur.
Under perioden 2003–2010 var det cirka hälften som hade börjat på en högskole- eller universitetsutbildning inom två år. Under samma period
var det cirka en tredjedel som hade en osäker eller
svag ställning på arbetsmarknaden, eller stod
utanför arbetsmarknaden helt.
Figur 3.25. Andelen unga etablerade på arbetsmarknaden
eller studerande inom två år efter gymnasiet 2003–2010,
kvinnor och män. Källa: SCB. För att räknas som etablerad på
arbetsmarknaden krävs bland annat att personen klassas
som sysselsatt och har en arbetsinkomst på minst 166 000
kronor3.25.
(år 2010).
Tillunga
studerande
räknas
de som studerar vid
Figur
Andelen
etablerade
på arbetsmarknaden
en högskola
ellerinom
annan
skola
som har fördelade
fått någonefter
form
eller
studerande
2 år
efteroch
gymnasiet,
kön,
år 2003–2010
av studieersättning. %
60
50
40
30
20
10
0
2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
Kvinnor som studerar
Män som studerar
Män etablerade på arbetsmarknaden
Kvinnor etablerade på arbetsmarknaden
Vilken utbildningsnivå föräldrarna har visas ha
betydelse för om unga etablerar sig på arbetsmarknaden eller studerar två år efter gymnasiet.
Det är en större andel unga vars föräldrar har
högst förgymnasial eller gymnasial utbildning
som etablerar sig på arbetsmarknaden, jämfört med unga vars föräldrar har eftergymnasial
utbildning. Under perioden 2003–2010 har cirka
26–40 procent av de förra etablerat sig på arbetsmarknaden, jämfört med 16–25 procent av de
senare. Skillnaden mellan unga vars föräldrar har
högst förgymnasial och gymnasial utbildning är
mycket liten. Utvecklingen av andelen etablerade
på arbetsmarknaden har dock sett likadan ut för
alla tre grupper och följt konjunkturen.
BARN OCH UNGA 2013 59 Det är vanligare att unga vars föräldrar har eftergymnasial utbildning studerar två år efter gymnasiet. Andelen som studerar har uppgått till
50–62 procent under perioden. Det kan jämföras
med 29–34 procent av de unga vars föräldrar har
högst förgymnasial utbildning och 29–38 procent
av unga vars föräldrar har gymnasial utbildning.
Utvecklingen av andelen som studerar ser likadan
ut för alla tre grupper och speglar den som visas
i figur 3.25.
Det är vanligare att unga vars föräldrar har
högst förgymnasial utbildning står utanför
arbetsmarknaden, det vill säga varken arbetar
eller studerar. Andelen har uppgått till 4–7 procent, jämfört med 3–4 procent bland unga vars
föräldrar har gymnasial utbildning och 2–4 procent bland unga vars föräldrar har eftergymnasial utbildning. Andelen som står utanför arbetsmarknaden har ökat inom samtliga tre grupper
under perioden 2003–2011.
Det är också skillnader mellan unga med
svensk respektive utländsk bakgrund. Unga med
svensk bakgrund är i högre grad etablerade på
arbetsmarknaden efter två år. Andelen har uppgått till 24–34 procent bland de förra, jämfört
med 14–21 procent bland de senare. Utvecklingen
har sett likadan ut för bägge grupper över tid och
följt konjunkturutvecklingen. Men unga med
utländsk bakgrund studerar i större utsträckning
än unga med svensk bakgrund. Andelen unga
med utländsk bakgrund som gått vidare till studier har legat stabilt mellan 51 och 57 procent
under perioden. Andelen unga med svensk bakgrund som studerar vidare har däremot minskat,
från 48 till 42 procent under samma period. Det
kan också tilläggas att en större andel unga med
utländsk bakgrund har stått utanför arbetsmarknaden under perioden, 5–6 procent, jämfört med
3–4 procent av unga med svensk bakgrund.
60 BARN OCH UNGA 2013
Sociala nätverk och relationer
Komma överens med mamma och pappa
I undersökningarna av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF) har barn i åldern 10–18 år
fått besvara frågorna ”Hur kommer du och din
mamma överens?” och ”Hur kommer du och din
pappa överens?”. Figur 3.26 visar andelen barn
10–18 år som kommer ganska eller mycket bra
överens med mamma respektive pappa, fördelad
efter kön. Det är vanligare att pojkar svarar att de
kommer bra överens med sina föräldrar, framför
allt med pappa. Av flickorna svarar 91–92 procent att de kommer bra överens med sin mamma,
jämfört med 93–94 procent av pojkarna. När det
gäller relationen till pappa svarar 85–87 procent
av flickorna och 89–93 procent av pojkarna att
de kommer bra överens.
Figur 3.26. Andelen barn 10–18 år som kommer ganska eller
mycket
braAndelen
överensbarn
med10–18
mamma
respektive
Figur
3.26.
år som
uppger pappa,
att de flickor
och pojkar
2008–2011.
Källa:bra
Statistiska
centralbyrån,
kommer
ganska
eller mycket
överens med
mamma BarnULF.
respektive
pappa, fördelade efter kön, år 2008–2011
%
100
80
60
40
20
0
Flickor
Pojkar
Mamma
2008/09
2010/11
Flickor
Pojkar
Pappa
Figur 3.27 visar andelen barn i olika åldersgrupper som kommer ganska bra eller mycket bra
överens med föräldrarna. Barn i åldern 10–12
år kommer oftast bra överens med båda föräldrarna. Bland dem svarade 93 procent att de kommer bra överens med mamma och 92 procent att
de kommer bra överens med pappa.
Figur 3.27. Andelen barn 10–18 år som kommer ganska bra
eller mycket
bra överens
medårmamma
respektive
Figur
3.27. Andelen
barn 10–18
som uppger
att de pappa,
fördelad ganska
på åldersgrupper
2008–2011.
Källa:
kommer
eller mycket
bra överens
medStatistiska
mamma centralbyrån, pappa,
Barn-ULF.
respektive
fördelade efter åldersgrupper, år 2008–2011
%
100
80
60
40
20
0
2008/09
2008/09
Mamma
10–12 år
13–15 år
2008/09
2008/09
Pappa
16–18 år
Av barnen i åldersgruppen 13–15 år svarade
91–92 procent att de kommer bra överens med
mamma och 88–89 procent att de kommer bra
överens med pappa. Det är ingen skillnad mellan
10–12-åringar och 13–15-åringar när det gäller
relationen till mamman. Däremot kommer den
yngsta åldersgruppen, 10–12 år, i större utsträckning bra överens med pappa än 13–15-åringarna.
Barnen i åldern 16–18 år har liksom de yngre
oftast en bra relation till båda föräldrarna. Ungefär en lika stor andel av de äldre barnen som de
yngre uppgav att de kommer bra överens med
mamma. Resultatet vid den första mätningen
(2008/09) visade att de yngre ungdomarna hade
en bättre relation till pappa än de äldre (16–18
år). Den senaste undersökningen (2010/11) ger
ungefär samma resultat för 16–18-åringarna som
för 13–15-åringarna.
Föräldrarnas bakgrund tycks inte ha någon
större betydelse för hur stor andel av barnen som
kommer bra överens med mamma. Däremot tycks
barn vars föräldrar har utländsk bakgrund ha en
något sämre relation till pappa. 85 procent kommer bra överens med pappa, jämfört med 91 procent bland barn med svensk bakgrund (2010/11).
När det gällde föräldrarnas utbildningsnivå, så
svarar 91–94 procent av barnen att de kommer
bra överens med mamma oavsett om föräldrarna
har eftergymnasial utbildning eller inte. Däremot
fanns det en liten skillnad 2008/09 i relationen till
pappa, beroende på föräldrarnas utbildningsnivå.
Det var en något mindre andel barn vars föräldrar
hade högst gymnasial utbildning som kom överens
med pappa men den skillnaden fanns inte 2010/11.
Fördelat på hushållstyp, så uppgav 90–93
procent av barnen att de kom bra överens med
sin mamma. Resultaten varierar däremot mellan
olika hushållstyper när det gäller relationen till
pappa. I arbetarhushåll kommer 84–85 procent
bra överens men pappa, vilket kan jämföras med
89–91 procent i tjänstemannahushåll och 87–92
procent i företagarhushåll.
Avslutningsvis jämför vi hur pass väl flickor
och pojkar kommer överens med sin förälders
sambo, maka eller make. Av flickorna kommer
41–43 procent bra överens med pappas sambo
eller fru. Andelen pojkar som kommer bra överens med pappas sambo är 44–54 procent. Skillnaden mellan första och andra undersökningstillfället beror främst på att en större andel av pojkarna
har svarat att de kommer ganska bra överens med
pappas sambo.
BARN OCH UNGA 2013 61 mamma
respektive
pappa,
fördelade
ålder
1985/86–
Figur 3.29.
Andelen barn
11–15
år som efter
uppger
att det
2009/10.
Källa:
Statens
folkhälsoinstitut,
Skolbarns
hälsoär lätt att tala med sin mamma respektive pappa,
vanor.
fördelade efter ålder, år 1985/86–2009/10
%
100
80
20
Tala med pappa, 13-åringar
Tala med mamma, 11-åringar
Tala med mamma, flickor
Tala med pappa, pojkar
Tala med pappa, flickor
62 BARN OCH UNGA 2013
/1
0
20
09
05
/
06
2
Tala med mamma, pojkar
20
01
/0
98
20
94
97
/
19
93
/
19
90
89
/
19
19
85
/
86
0
Tala med mamma, 15-åringar
Tala med pappa, 11-åringar
Tala med pappa, 15-åringar
Tala med mamma, 13-åringar
0
9/
1
6
20
0
5/
0
19
85
40
02
0
20
0
60
20
01
/
20
/9
8
80
19
97
40
/8
6
%
100
/9
4
60
19
93
Figur 3.28.
3.28. Andelen
Andelen barn
barn 11–15
11–15 år
år som
som uppger
hade lättattattdet
talaärmed
Figur
mamma
respektive
flickor
och pojkar
1985/86–2009/10.
lätt
att tala
med sinpappa,
mamma
respektive
pappa,
fördelade
Källa:
Statens
folkhälsoinstitut,
Skolbarns
hälsovanor.
efter kön, år 1985/86–2009/10
Figur 3.29. Andelen barn 11–15 år som har lätt att tala med sin
/9
0
I studien Skolbarns hälsovanor frågar man varje
år barnen om relationen till föräldrarna och bland
annat får de ange hur lätt eller svårt de har för att
tala med sina föräldrar om saker som bekymrar
dem. Figur 3.28 visar andelen flickor och pojkar
som åren 1985/86–2009/10 svarade att de har
lätt eller mycket lätt att tala med sin mamma respektive pappa om saker som bekymrar dem.
Andelen pojkar som har lätt att tala med pappa
är större än flickor under hela den undersökta
perioden. Det råder ingen skillnad mellan barn
med svensk respektive utländsk bakgrund.
Andelen barn som har lätt att tala med pappa
minskade från 1985/86 till 1997/98, men har
därefter ökat. Det är en mindre andel som har
lätt att tala med pappa år 2009/10 än 1985/86 då
mätningarna startade.
Det är ungefär lika stor andel flickor och pojkar
som har lätt eller mycket lätt att tala med mamma.
Det råder ingen skillnad mellan barn med svensk
respektive utländsk bakgrund. Andelen barn som
har lätt att tala med mamma sjönk vid 1980-talets
slut men har därefter varit relativt stabil. Detta
gäller för såväl flickor som pojkar.
Figur 3.29 visar andelen barn som har lätt att
tala med mamma respektive pappa, fördelad på
ålder. Andelen som uppger att det är lätt att tala
med sina föräldrar minskar med åldern, det gäller
både flickor och pojkar.
19
89
Lätt att tala med mamma och pappa
Miljön i skolan
Figur 3.30 visar andelen barn i åldern 10–18 år
som i Barn-ULF svarat att deras lärare behandlat dem illa eller orättvist. Såväl 2008–2009 som
2010–2011 var den andelen 11 procent av samtliga barn.
Figur 3.30.
3.30.Andelen
Andelenbarn
barn10–18
10–18
år som
uppger
att lärare
Figur
år som
uppger
att lärare
behandlar dem
demilla
illaeller
ellerorättvist,
orättvist,fördelade
flickor och
behandlar
efterpojkar
kön, 2008–
2011.
Källa: Statistiska centralbyrån, Barn-ULF.
år
2008–2011
%
14
Figur 3.31.
3.31. Andelen
Andelenbarn
barni åldern
i åldern10–18
10–18
som
uppger
Figur
år år
som
uppger
att att
andra
elever
visar
att
de
inte
gillar
dem,
exempelvis
genom
andra elever visar att de inte gillar dem, exempelvis genom
att reta,
reta, viska
viska eller
eller skämta
skämta om
om dem,
dem, fördelade
flickor ochefter
pojkar
2008–
att
kön,
2011.
Källa: Statistiska centralbyrån, Barn-ULF.
år
2008–2011
12
10
8
6
4
2
0
följande saker i skolan? Att andra elever visar att
de inte gillar dig på något vis t.ex. genom att reta,
viska eller skämta om dig.” Såväl 2008–2009
som 2010–2011 var det 8 procent av barnen
som svarade att andra elever retade, viskade eller
skämtade om dem minst en gång i månaden. Det
var inte någon skillnad mellan flickor och pojkar.
2008–2009
Flickor
2010–2011
Pojkar
Det var en större andel 13–15-åringar än
10–12-åringar som svarat att deras lärare behandlat dem illa eller orättvist. Detta gällde vid bägge
mättillfällena. Men det var ingen skillnad mellan
andelen för 13–15-åringar och 16–18-åringar.
Det var heller ingen skillnad mellan barn med
svensk respektive utländsk bakgrund, eller barn
vars föräldrar har högst gymnasial utbildning
jämfört med barn vars föräldrar har eftergymnasial utbildning. Och det var inga skillnader mellan barn i arbetarhushåll, tjänstemannahushåll
eller företagarhushåll.
Även figur 3.31 baseras på undersökningarna
av barns levnadsförhållanden (Barn-ULF) och
frågan ”Alltså, hur ofta brukar du vara med om
%
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
Pojkar
Flickor
Pojkar
2008–2009
Flickor
2010–2011
Nästan varje dag
Minst en gång i veckan
Minst en gång i månaden
Någon enstaka gång
Andelen som svarat att andra elever visat minst
en gång i månaden att de inte gillar dem var
större 2008–2009 i den yngsta åldersgruppen
(10–12 år), 4 procent, jämfört med i den äldsta
åldersgruppen (16–18 år), 2 procent.
Figur 3.32 visar andelen pojkar och flickor som
upplever att andra elever anklagar dem för saker
som de inte har gjort eller sådant de inte kan rå
för. Andelen som svarade att det hänt minst en
gång i månaden var 9 procent såväl 2008–2009
som 2010–2011. Det var en större andel pojkar
BARN OCH UNGA 2013 63 än flickor som svarade att de blivit anklagade
minst en gång i månaden 2008–2009.
Figur
3.32. Andelen
Andelenbarn
barn10–18
10–18årårsom
som
upplever
andra
Figur 3.32.
upplever
attatt
andra
elever
anklagardem
demför
försaker
saker
som
deinte
intehar
hargjort
gjort eller
elever anklagar
som
dem
saker
somsom
de inte
för,råflickor
och pojkar
2008–2011
eller saker
demkan
interåkan
för, fördelade
på kön,
Källa:
Statistiska Centralbyrån, Barn-ULF.
år 2008–2011
%
18
16
14
12
10
8
6
4
2
0
10–12
13–15
16–18
10–12
2008–2009
13–15
16–18 år
2010–2011
Nästan varje dag
Minst en gång i veckan
Minst en gång i månaden
Någon enstaka gång
Umgänge med vänner efter skolan och kvällstid
I Skolbarns hälsovanor får eleverna svara på ett
antal frågor om sina vänner och bland annat
ange hur många dagar och kvällar i veckan de
umgås. Figur 3.33 visar andelen flickor och pojkar 1985/86–2009/10 som träffar sina vänner
ofta, det vill säga 4–5 dagar efter skolan eller 5–7
kvällar i veckan.
Det är något vanligare att pojkar träffar sina
vänner, det gäller både efter skolan och på kvällarna. Men det var ingen skillnad mellan barn
med utländsk bakgrund och barn med svensk
bakgrund. Andelen barn som träffar sina vänner
ofta har varit stabil mellan 2001/02 och 2009/10.
Figur
11–15
år som
träffar kompisar som
Figur 3.33.
3.33.Andelen
Andelenbarn
barn
11–15
år 1985/86–2009/10
4–5
dagar
efter
skolan,
5–7
kvällar
i
veckan
samt
bådei efter
träffar kompisar 4–5 dagar efter skolan, 5–7
kvällar
veckan
skolan
och på
kvällarna,fördelade
efter kön,flickor och pojkar.
samt både
efter
skolan och på kvällarna,
år
1985/86–2009/10
Källa:
Statens folkhälsoinstitut, Skolbarns hälsovanor.
%
35
30
Även när det gällde andelen elever som blir
25
anklagade minst en gång i månaden, så var det
vanligare i de yngre åldersgrupperna (10–12
år och 13–15 år), 5 procent mot 2 procent för
den äldsta åldersgruppen (16–18 år), vid båda
mättillfällena. År 2008–2009 var det vanligare
att barn med utländsk bakgrund uppgav att de
blivit anklagade minst en gång i månaden men
den skillnaden fanns inte 2010–2011. Det var
heller ingen skillnad mellan barn vars föräldrar
har högst gymnasial utbildning och barn vars föräldrar har eftergymnasial utbildning, eller mellan
barn i arbetarhushåll, tjänstemannahushåll respektive företagarhushåll.
20
64 BARN OCH UNGA 2013
15
10
5
0
2001–2002
2005–2006
2009–2010
Pojkar, efter skolan
Flickor, efter skolan
Pojkar, kvällar
Flickor, kvällar
De yngsta barnen, 11-åringarna, träffade vänner
efter skolan i störst utsträckning, andelen minskar sedan med åldern. Mönstret är det motsatta
när det gäller umgänge med vänner på kvällarna;
det är vanligare att 15-åringar umgås med sina
vänner ofta på kvällarna jämfört med bland barn
i de yngre åldersgrupperna.
Politiskt beslutade åtgärder som genomförts på nationell nivå
Åtgärder 2006–2011
Vi presenterar i tabellerna 3.5–3.7 kortfattat
åtgärder med fokus på perioden 2006–2011,
och de följs av en mer beskrivande text.
Underlaget till genomförda åtgärder är omfattande och presenteras i underlagsrapporten
”Samordnad folkhälsorapportering: Genomförda
åtgärder – Kunskapsunderlag för Barn och unga
2013 – utvecklingen av de faktorer som påverkar
hälsan och genomförda åtgärder.”
MÅLOMRÅDE 1. Delaktighet och
­inflytande i samhället
Åtgärder för att öka barns och ungas del­
aktighet och inflytande har under perioden
främst inriktats på påverkansfaktorerna lagar
Tabell 3.5. Åtgärder inom målområde 1, med fokus på perioden 2006–2011
Åtgärd
Aktör
Faktorer som påverkas
Bedömning av resultat och eventuell effekt
Strategi för barns rättigheter
och tillhörande uppdrag, 2010
Regeringen
Riksdagen
Barnombudsmannen
Sveriges kommuner
och landsting
Statistiska centralbyrån
Lagar och normer
Pågående satsning.
Informationsmaterial om barnkonventionen, 2010
Regeringen
Barnombudsmannen
Lagar och normer
Informationsmaterial har tagits fram.
Uppföljningssystem för barnkonventionen, 2009
Regeringen
Barnombudsmannen
Lagar och normer
Det webbaserade uppföljningssystemet Max 18 har tagits fram.
Åtgärder mot diskriminering
och annan kränkande behandling av barn och elever,
2004–2009
Regeringen
Skolverket
Värderingar
De flesta verksamheter kommit en bit på väg
med att genomföra lagstiftningen. En uppföljande studie pekar på att mycket arbete
återstår, exempelvis när det gäller arbetet
med likabehandlingsplaner.
Barnuppdraget,
2006–2007
Regeringen
Handisam
Värderingar
Ett arbetsmaterial för skolan som syftar till
att motverka och förebygga trakasserier och
diskriminering publicerades 2007.
Stärka skolans värdegrund,
2011–2014
Regeringen
Skolverket
Värderingar
Pågående satsning.
Jämställdhet i skolan, 2011–2014
Regeringen
Skolverket
Värderingar
Pågående satsning.
BARN OCH UNGA 2013 65 Tabell 3.5. Forts.
Fritt inträde för unga till utställningar vid statliga museer, 2007
Regeringen
Statliga museer
Deltagande, delaktighet och stöd
Antalet barn- och ungdomsbesök på de
statliga museerna ökade med ca 7 procent
mellan 2010 och 2011.
Åtgärder för att öka inflytandet för elever och föräldrar, 2005–2006
Regeringen
Myndigheten för skolutveckling
Örebro universitet
Deltagande, delaktighet och stöd
Aktiviteter för att främja inflytandet för elever och föräldrar har genomförts.
Åtgärder för elever i behov av särskilt stöd, 2008
Regeringen,
Myndigheten
för skolutveckling,
Skolverket
Deltagande, delaktighet och stöd
En kunskapsöversikt har tagits fram, kunskapsspridning har genomförts och
allmänna råd har tagits fram.
Allmänna råd för utbildning av nyanlända elever, 2008
Skolverket
Deltagande, delaktighet och stöd
Allmänna råd har tagits fram.
Strategi för och uppdrag kring
funktionshinderpolitiken,
2011–2016
Regeringen
Riksdagen
Handisam m.fl. statliga
myndigheter
Sveriges kommuner
och landsting
Deltagande, delaktighet och stöd
Pågående satsning.
Nationell samordnare för funktionshindrade, 2013–2014
Regeringen
Deltagande, delaktighet och stöd
Pågående satsning.
Mötesplatser för unga hbtq-personer, 2011–2013
Regeringen
Ungdomsstyrelsen
Deltagande, delaktighet och stöd
Pågående satsning.
Stödja grundskolor i utanförskapsområden 2012–2014
Regeringen
Skolverket Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering
Deltagande, delaktighet och stöd
Pågående satsning.
Stärkt språkundervisning för nationella minoriteter,
2013–2014
Regeringen
Skolverket
Sameskolan
Deltagande, delaktighet och stöd
Pågående satsning.
och normer, värderingar samt deltagande,
delaktighet och stöd (se tabell 3.5).
Lagar och normer
En rad insatser har genomförts för att stärka
barnets rättigheter under perioden. År 2010
beslutade regeringen om en nationell strategi för
att stärka barnets rättigheter, den ersatte strategi
för att förverkliga FN:s konvention om barnets
rättigheter i Sverige som gällt sedan 1999.
66 BARN OCH UNGA 2013
I samband med antagandet av strategin ingick
regeringen en treårig överenskommelse med
Sveriges kommuner och landsting (SKL) för att
intensifiera och utveckla arbetet med barnets rättigheter i kommuner och landsting (Regeringen,
2012a). Även Barnombudsmannen har haft i
uppdrag att sprida strategin till kommuner, landsting och statliga myndigheter mellan 2012 och
2014. Uppdraget fick namnet Pejling och dialog
(Regeringen, 2012i).
Barnombudsmannen har även haft i uppdrag att ta
fram ett material för föräldrar och blivande föräldrar om barnets rättigheter. Materialet, ”Viktigast
av allt”, som består av tre filmer, en folder samt
en handledning finns på Barnombudsmannens
webbplats (Barnombudsmannen, 2012b).
Det har även initierats insatser för att följa
barns levnadsvillkor inom olika områden utifrån
barnkonventionen. Barnombudsmannen fick
2009 i uppdrag att ta fram ett webbaserat uppföljningssystem som visar statistik och information som gör det möjligt att följa hur genomförandet av barnkonventionen går i Sverige, Max 18,
som finns på Barnombudsmannens webbplats.
Statistiska centralbyrån har även i uppdrag att
samla in och leverera all statistik som publiceras
på Max 18 (Barnombudsmannen, 2012a).
Regeringen har vidare meddelat att man kommer att utreda möjligheten att införa Barnkonventionen i svensk lag. En utredning ska kartlägga tillämpningen av barnets rättigheter enligt
barnkonventionen, bland annat genom att kartlägga hur barnets rättigheter tolkas och beaktas
i den praktiska tillämpningen av lagstiftningen
inom dessa områden, att analysera orsakerna till
eventuella brister samt vid behov lämna förslag
till kompletteringar och förtydliganden i lagstiftningen (Regeringen, 2012c).
Värderingar
En rad olika insatser har genomförts inom området under perioden som syftar till att påverka
motverka diskriminering och annan kränkande
behandling. År 2004 publicerade Skolverket
”Allmänna råd och kommentarer för arbetet med
att motverka alla former av kränkande behandling” (Skolverket, 2004). Den 1 april 2006 trädde
lagen (2006:67) om förbud mot diskriminering
och annan kränkande behandling av barn och
elever i kraft, samtidigt som barn- och elevombudet (BEO) inrättades. Genom lagen fick barn och
elever i all verksamhet som omfattas av skollagen
ett stärkt skydd mot olika former av kränkningar.
Den 1 januari 2009 ersattes lagen om förbud mot diskriminering och annan kränkande
behandling av barn och elever med ett nytt kapitel
i skollagen om kränkande behandling, samt nya
bestämmelser om diskriminering i den nya diskrimineringslagen. Skolverket har tagit fram allmänna råd för att underlätta arbetet (Skolverket,
2009a). Skolverket har även inom ramen för ett
regeringsuppdrag som gavs 2006 följt upp barnoch elevskyddslagens tillämpning och undersökt
barns och elevers uppfattningar om diskriminering, trakasserier och kränkningar samt inventerat den fysiska tillgängligheten till lokaler i grundoch gymnasieskolan. Uppföljningen visar bland
annat att de allra flesta verksamheter kommit en
bit på väg när det gäller att genomföra lagstiftningen. Men mycket arbete återstår, till exempel
med likabehandlingsplaner (Skolverket, 2009c).
Skolverket har haft ytterligare uppdrag inom
området. I juni 2011 fick Skolverket i uppdrag att
till och med 2014 genomföra en förnyad satsning
för att stärka skolans värdegrund och arbetet
mot diskriminering och kränkande behandling,
såsom mobbning, i skolan, förskolan och fritidshemmet (Regeringen, 2011b). Personal och skolledare ska exempelvis erbjudas fortbildning för
att stärka skolans värdegrund och i arbetet mot
diskriminering och kränkande behandling. Skolverket ska även sammanställa och sprida information om beprövade metoder för att förebygga
och åtgärda samt om rutiner för rapportering och
uppföljning av ärenden.
Även Handisam har genomfört insatser för att
motverka och förebygga trakasserier och diskriminering. Man har exempelvis inom ramen för
BARN OCH UNGA 2013 67 Barnuppdraget tagit fram diskussionsmaterialet ”Hur barn bemöter barn med funktionsnedsättning”, som riktar sig till barn i grundskolan.
Uppdraget genomfördes i samarbete med Handikappombudsmannen och övriga ombudsmän
(Handisam, 2007).
Skolverket har även genomfört en rad insatser
för att stärka skolans värdegrund. Myndigheten
har bland annat haft i uppdrag att genomföra
insatser i syfte att främja jämställdhet i skolan
under 2011 och 2012. En rad insatser, t.ex. för
jämställdhet, fortbildning i sex- och samlevnadsundervisning, mot hedersrelaterat våld och förtryck samt främjande av läs-, skriv- och språkutveckling har genomförts inom ramen för uppdraget (Skolverket, 2012c). Skolverket fick även i
december 2011 i uppdrag att genomföra insatser
i syfte att främja jämställdheten i skolväsendet
enligt skollagen (2010:800). Uppdraget ska samordnas med tidigare nämna uppdrag och genomföras under perioden 2012–2014. Skolverket har
dessutom tilläggsuppdraget att genomföra en
samlad insats för att främja alla barns och elevers
lärande och utveckling inom jämställdhet, språk
och kommunikation (Regeringen, 2012e). Bakgrunden till uppdraget är de sjunkande resultaten i läsförståelse, som bland annat framgår av
PISA, och de ökade skillnaderna i resultat mellan flickor och pojkar som Delegationen för jämställdhet i skolan (DEJA) har kartlagt. Uppdraget
ska genomföras under 2013 och 2014.
Deltagande, delaktighet och stöd
En rad åtgärder har genomförts när det gäller ungas
deltagande, delaktighet och stöd. Regeringen
beslutade exempelvis 2007 om fritt inträde för
barn och unga upp till 19 år till alla utställningar
vid statliga museer. En uppföljning visade att antalet barn- och ungdomsbesök på de statliga muse-
68 BARN OCH UNGA 2013
erna ökade med ca 7 procent mellan 2010 och
2011 (Regeringens proposition 2012/13:1).
Myndigheten för skolutveckling har även
genomfört åtgärder för att öka elevers och föräldrars inflytande. Myndigheten har exempelvis haft
i uppdrag att genomföra insatser för att stödja
och inspirera arbetet med att öka inflytandet för
barn, elever, studerande och föräldrar i förskola,
skola och vuxenutbildning under 2005 och 2006.
En rad insatser har genomförts, bland annat samråd med föräldraorganisationer samt seminarier.
Ett kunskapsunderlag i samarbete med Örebro
universitet samt stöd- och informationsmaterial
har också tagits fram (Myndigheten för skolutveckling, 2007).
Flera insatser har dessutom genomförts för
elever i behov av särskilt stöd underperioden.
Myndigheten för skolutveckling har exempelvis haft i uppdrag att under 2008 genomföra
insatser för att stärka kunskapsbedömningen i
särskolan och särvux. Myndigheten har bland
annat tagit fram ett stödmaterial, en bibliografi
och lärande exempel i form av webbfilmer (Skolverket, 2009g). Skolverket har vidare publicerat
allmänna råd för arbetet med åtgärdsprogram
som syftar till att säkerställa att skolan tillgodoser en elevs behov av särskilt stöd (Skolverket,
2008a). Skolverket har även genomfört kunskapsöversikt av de senaste årens forskning och
utvärderingar som rör särskilt stöd i grundskolan
(Skolverket, 2008d).
Dessutom har Skolverket publicerat allmänna
råd för utbildning av elever, barn eller ungdomar som kommer till Sverige nära eller under sin
skoltid i grundskolan, särskolan, gymnasieskolan
eller gymnasiesärskolan (Skolverket, 2008b). De
allmänna råden publicerades 2008 och riktar sig
till lärare, skolledare och annan personal i skolan samt skolhuvudmän. Skolverket har tidigare
utarbetat förslag på nationella mål och riktlinjer
för utbildningen av nyanlända barn och ungdomar i grundskolan och gymnasieskolan samt
motsvarande skolformer (Skolverket, 2007a).
En rad insatser har genomförts inom ramen för
funktionshinderpolitiken inom perioden. Regeringen har exempelvis presenterat en strategi för
genomförande av funktionshinderspolitiken i
Sverige under 2011–2016. Den innehåller konkreta mål för samhällets insatser samt hur resultaten ska följas upp under de kommande fem åren
(Regeringen, 2011a). Grunden för genomförande
av funktionshinderspolitiken finns i den nationella handlingsplanen ”Från patient till medborgare” (Regeringens proposition 1999/2000:
79). Sveriges kommuner och landsting (SKL)
beslutade i januari 2011 om en viljeinriktning
och konkreta åtgärder med anledning av strategin (Sveriges kommuner och landsting, 2011).
Ungdomsstyrelsen har också haft uppdrag
på området. Myndigheten har bland annat haft i
uppdrag att under 2012 genomföra en tematisk
analys av levnadsvillkoren för ungdomar med
funktionsnedsättning när det gäller utbildning,
inflytande, kultur, fritid och föreningsliv, arbetsmarknad samt hälsa. Analysen skulle göras med
utgångspunkt i de ungdomspolitiska och funktionshinderspolitiska målen (Regeringen, 2012d).
Vidare har Statistiska centralbyrån fått i uppdrag
att med utgångspunkt i de nationella målen för
funktionshinderspolitiken under åren 2012–2016
redovisa och föreslå utveckling av data som gör
det möjligt att följa utvecklingen av levnadsvillkoren för flickor, pojkar, kvinnor och män med
funktionsnedsättning inom olika samhällsområden (Regeringen, 2012j). Slutligen har Handisam
haft i uppdrag att samla erfarenheter och sprida
information om metoder och strategier för hur
barn och ungdomar med funktionsnedsättning
ska kunna påverka beslut som rör dem själva
(Regeringen, 2011h). Uppdraget har genomförts
i samarbete med handikappförbunden och i samråd med Barnombudsmannen. Projektet har bland
annat resulterat i två inspirationsskrifter, en som
vänder sig till professionella och en som vänder sig
direkt till barn (Handisam, 2012).
Regeringen har även aviserat att man planerar
att tillsätta en nationell samordnare för kvalitetshöjande insatser i skolor som bedriver utbildning
för elever som tillhör specialskolans målgrupp. Det
gäller barn som är dövblinda eller annars är synskadade och har ytterligare funktionsnedsättning,
barn som är döva eller hörselskadade och barn med
grav språkstörning. Satsningen ska äga rum 2013
och 2014 (Regeringens proposition 2012/13:1).
Åtgärder för unga hbt-personer har också
genomförts. Ungdomsstyrelsen har exempelvis
i uppdrag att 2011–2013 utbilda personer som
arbetar med fritidsverksamhet i att skapa öppna
och fördomsfria miljöer för unga hbt-personer.
Bakgrunden är att hbt-ungdomar är mer utsatta
för våld och mår sämre än andra unga. Under
hösten 2012 anordnades bland annat en utbildning för ideella organisationer som jobbar med
unga (Regeringen, 2012d).
Skolverket har även i uppdrag att stödja ett
urval av grundskolor i utanförskapsområden.
Syftet med uppdraget är att utveckla vetenskapligt grundade och verkningsfulla metoder för att
stödja eleverna i deras kunskapsutveckling och
höja kunskapsresultaten. Satsningen ska pågå till
och med 2014. Tyngdpunkten ligger på handledning i undervisningssituationer för lärarna i syfte
att utveckla undervisningens kvalitet (Regeringen, 2011f, 2011j). Regeringen har gett Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk
utvärdering (IFAU) i uppdrag att utvärdera satsningen (Regeringen, 2012l).
BARN OCH UNGA 2013 69 Tabell 3.6. Åtgärder inom målområde 2, med fokus på perioden 2006–2011
Åtgärd
Aktör
Faktorer som påverkas
Bedömning av resultat och eventuell effekt
Höjt inkomsttak och
höjd lägstanivå för hel
föräldrapenning, 2006
Regeringen
Riksdagen
Transfereringar
Inkomsttaket i sjukförsäkringen höjdes från 7,5 till
10 gånger prisbasbeloppet. Höjd lägstanivå för hel föräldrapenning från 60 kr till 180 kr per dag.
Höjt bostadsbidrag samt
införande av umgängesbidrag, 2006
Regeringen
Riksdagen
Transfereringar
Bostadsbidraget höjdes 2006 och umgänges-
bidrag infördes för dem som tidvis har barn boende hos sig.
Höjt bostadsbidrag för
barnfamiljer, 2012
Regeringen
Riksdagen
Transfereringar
Bostadsbidraget för barnfamiljer har höjts.
Höjd föräldrapenning på grundnivå, 2013
Regeringen
Transfereringar
Infördes i januari 2013.
Vårdnadsbidrag, 2008
Regeringen
Riksdagen
Transfereringar
Vårdnadsbidrag har införts.
Vräkningsförebyggande
arbete – strategi mot
hemlöshet, 2007–2009
Regeringen
Socialstyrelsen
Barnombudsmannen
Kronofogdemyndigheten
Tillgång till bostad
En vägledning och en promemoria med förslag
har tagits fram.
Det pågår även en satsning på stärkt språkundervisning för nationella minoriteter. För att
säkerställa att föräldrar ska kunna välja samisk
skola eller förskola till sina barn tillförs medel
till Sameskolstyrelsen från och med 2013. För att
stärka det finska språket avsätts medel för projektet Finska nu under 2013–2014. Regeringen
ska också genomföra en satsning för att trygga
lärarförsörjningen för de nationella minoritetsspråken finska, samiska, meänkieli och romani
(Regeringens proposition 2012/13:1).
MÅLOMRÅDE 2.
Ekonomiska och sociala förutsättningar
Åtgärderna inom målområdet ekonomiska och
sociala förutsättningar har framför allt varit
inriktade på ekonomiska villkor samt lagar och
normer (tabell 3.6).
70 BARN OCH UNGA 2013
Transfereringar
En rad åtgärder för att förbättra barnfamiljers
ekonomiska situation har genomförts under perioden. Exempelvis höjdes inkomsttaket i föräldraförsäkringen från 7,5 till 10 gånger prisbasbeloppet och lägstanivån för hel föräldrapenning höjdes
från 60 kronor till 180 kronor per dag år 2006
(Regeringskansliet, 2007). Samma år höjde regeringen också bostadsbidraget, inklusive bostadsbidraget för hemmavarande barn. Dessutom
infördes ett umgängesbidrag för dem som tidvis
har barn boende hos sig (Regeringskansliet, 2006).
För att stärka ekonomin för de barnfamiljer som
har den sämsta ekonomin, inte minst ensamstående med barn, och därmed öka deras marginaler
höjde regeringen från och med 2012 det särskilda
bidraget i bostadsbidraget (Regeringens proposition 2012/13:1). I syfte att stärka ekonomin
för framför allt unga föräldrar som inte hunnit
etablera sig på arbetsmarknaden och de som av
andra skäl inte uppfyller kraven för att få föräldrapenning på sjukpenningnivå har regeringen
även beslutat om att höja föräldrapenningen på
grundnivå från 180 kronor per dag till 225 kronor per dag fr.o.m. den 1 januari 2013 (Regeringens proposition 2012/13:1).
Regeringen införde även ett kommunalt frivilligt vårdnadsbidrag 2008 med syftet att öka valfriheten och möjliggöra för föräldrar att få mer
tid för sina barn (Regeringskansliet, 2009).
Tillgång till bostad
Insatser för att förebygga vräkningar av barn har
också genomförts under perioden. År 2007 presenterade regeringen för första gången en samlad
strategi för arbetet mot hemlöshet: ”Hemlöshet –
många ansikten, mångas ansvar”. Ett av de angivna
målen i strategin är att inga barn ska vräkas. I samband med att strategin antogs fick Socialstyrelsen
fick i uppdrag att leda och koordinera ett fortsatt
arbete mot hemlöshet samt motverka vräkning och
hemlöshet bland barn. Uppdraget har genomförts
i samråd med Boverket, Kronofogdemyndigheten,
Kriminalvården samt Sveriges kommuner och
landsting. Uppdraget har resulterat i att ett vägledande material för kommuner och andra aktörer
i vräkningsförebyggande arbete har tagits fram
(Socialstyrelsen, 2008c). Barnombudsmannen och
Kronofogdemyndigheten har dessutom tillsammans med tio kommuner tagit fram en promemoria med förslag till åtgärder både på kommunnivå
och på nationell nivå för att förebygga vräkningar
av barn (Barnombudsmannen & Kronofogdemyndigheten, 2011).
MÅLOMRÅDE 3.
Barns och ungas uppväxtvillkor
Många åtgärder har genomförts eller initierats
inom målområde 3. De har främst varit inriktade
på utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan
och skolan, attityder och beteenden samt lagar
och normer (se tabell 3.7).
Tabell 3.7. Åtgärder inom målområde 3, med fokus på perioden 2006–2011. Vi har valt att redovisa åtgärder som har genomförts
för att stärka den psykiska hälsan bland barn och unga, även om det är Socialstyrelsen som gör en fördjupad analys av utvecklingen inom detta område.
Åtgärd
Aktör
Faktorer som påverkas
Bedömning av resultat och eventuell effekt
Ny skollag, 2011
Regeringen
Riksdagen
Lagar och normer
Riksdagen har beslutat om en ny skollag
(2010:800), som började tillämpas på barnoch ungdomsutbildning från och med den 1 juli 2011
Statsbidrag till personalförstärkning i skola och
fritidshem, 2001–2006
Regeringen,
Skolverket
Kommuner
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Personaltätheten ökade med knappt 11 procent
i skolor och fritidshem under bidragsperioden.
Elevernas resultat har förbättrats något, men
det går inte att säga i vilken mån det beror på
statsbidraget.
Statsbidrag till personalförstärkning i förskolan
2005–2006
Regeringen
Skolverket
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Antalet barn per årsarbetare sjönk i 91 procent
av kommunerna 2005 och i 95 procent av
kommunerna 2006.
BARN OCH UNGA 2013 71 Tabell 3.7. Forts.
Barns säkerhet i förskolan,
2012
Regeringen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning.
Individuella
utvecklingsplaner
(IUP), 2006
Regeringen,
Skolverket
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Uppföljning av IUP-bestämmelser visar bland
annat att lärare samtalar om elevernas kunskapsutveckling på ett medvetet sätt samt
formulerar utvecklingsmål som är kopplade till
läroplanens mål.
Lärarlyftet, 2007–2010
Regeringen
Skolverket
Lärosäten
Skolhuvudmän
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Utvärderingen visar att en majoritet av de
deltagande lärarna har studerat svenska, matematik eller specialpedagogik. Knappt 70 procent av deltagarna anser att kursen de gått har
varit helt och hållet relevant och strax under 30 procent menar att kursen varit delvis relevant i förhållande till behoven.
Kompetensutveckling och
andra utvecklingsinsatser
inom matematik, naturvetenskap och teknik,
2007–2010
Regeringen
Myndigheten för
skolutveckling
Skolverket
Kungliga Vetenskaps-akademien
(Lärosäten,
skolhuvudmän,
skolor, teknik- och
naturvetenskapscentrum, företag,
fackföreningar,
nationella resurscentrum)
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Generellt anses satsningen av utvärderare ha haft positiva effekter på undervisningens
kvalitet i de kommuner och på de skolor som
fått del av bidraget.
Vidareutbildning för lärarutbildning och lärarlegitimation, 2007–2018
Regeringen
Lärosäten
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning.
Inrättande av speciallärarutbildning, 2007–
Regeringen
Lärosäten
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Speciallärarutbildning inom läs- och skrivundervisning samt matematikundervisning har inrättats.
Statsbidrag för arbete med basfärdigheterna
läsa, skriva och räkna,
2008–2010 (2011–2012)
Regeringen
Skolverket
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
I redovisning av regeringsuppdraget 2008–
2010 konstaterar Skolverket att det är omöjligt
att mäta effekter av satsningar som denna och
att det kommer att dröja flera år innan effekterna blir synliga i elevernas resultat. Av intervjuer framgår att de involverade ändå anser att
medlen leder till ökad måluppfyllelse.
Kompetenscentrum och
kompetensutveckling
inom språk-, läs- och skrivutveckling, 2008–2009
Regeringen
Myndigheten för
skolutveckling
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
En serie seminarier har hållits och bedöms ha
tillgodosett deltagarnas önskan om kunskap
inom området och möjliggjort för deltagarna
att genomföra ett projekt utifrån den egna
kommunens prioritering.
72 BARN OCH UNGA 2013
Tabell 3.7. Forts.
Mål och nationella prov i årskurs 3 i svenska,
svenska som andraspråk
och matematik, 2008–2010
Regeringen
Skolverket
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Prov genomfördes 2009 och Skolverket fokuserade på att ta till vara erfarenheter. Skolverket bedömde att förutsättningarna för
att genomföra provet 2010 var mycket goda.
Förskolelyftet, 2009–2011
Regeringen,
Skolverket
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Cirka 4 000 barnskötare, förskollärare och
annan personal fick fortbildning. Kursdeltagarenkäterna visar genomgående att den personal
som deltar är nöjda och att kursinnehållet varit
relevant för deras nuvarande arbetsuppgifter.
Studiemotiverande folkhögskolekurser för unga
utan slutbetyg, 2009–
Regeringen
Folkhögskolor
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Av dem som deltagit i satsningen från 2010
till och med april 2012 har ca 23 procent gått
vidare till studier och ca 17 procent till arbete
eller nystartsjobb.
Försöksverksamhet med
riksrekryterande gymnasial spetsutbildning,
2009–2014
Regeringen
Skolverket
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning.
Försöksverksamhet med spetsklasser i grundskolan, 2012
Regeringen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning.
Lärarlyftet II
2012–2015
Regeringen
Skolverket
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning.
Utredning av reformer i grundskolan, 2012–2013
Regeringen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning.
Utvärdering av effekterna
av kommunaliseringen av
skolväsendet, 2012–2014
Regeringen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning.
Jobbgaranti för ungdomar,
2007
Regeringen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Jobbgaranti har införts
Försöksverksamhet med
gymnasial lärlingsutbildning, 2008–2011
Regeringen
Myndigheten för
skolutveckling
Skolverket
Skolhuvudmän
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Kursplaner har utformats och medel till skolhuvudmän har betalats ut. Intresset från
elever, huvudmän och arbetsplatser har varit
betydligt större än vid tidigare försök att etablera lärlingsliknande utbildningar. Verksamheten har permanentats.
Yrkesintroduktion i gymnasieskolan, 2011–
Regeringen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning.
BARN OCH UNGA 2013 73 Tabell 3.7. Forts.
Tekniksprånget, 2011
Regeringen
Ingenjörsvetenskapsakademin
Industrivärden
och Nordstjernan
AB Volvo
Ericsson
Sandvik
NCC, SCA, SSAB
och Ramirent
Vattenfall
IBM
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning.
Inrättande av Myndigheten
för yrkeshögskolan, 2009
Regeringen
Myndigheten för
yrkeshögskola
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Myndigheten för yrkeshögskola har inrättats.
Fler platser på yrkes-
högskolan, 2009–2015
Regeringen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Högskoleplatser har inrättats, satsningen
fortsätter.
Fler högskoleplatser,
2010–2011
Regeringen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Högskoleplatser har inrättats.
Breddad rekrytering till
högskolan, 2006–2008
Regeringen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
En del lärosäten har satsat på att förbättra
möjligheterna för nya studentgrupper att klara
utbildningen. Vanligast var skriv- eller språkstöd och mentorsverksamhet.
Arbetsmarknadssatsning
med fokus på unga med
utländsk bakgrund, i utanförskap eller i glesbygd, 2003–2007
Regeringen,
Allmänna
arvsfonden,
Ungdomsstyrelsen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Enligt en utvärdering som Ungdomsstyrelsen
gjort har satsningen varit en lärande process
för alla inblandade och Ungdomsstyrelsen
bedömer att erfarenheterna av den på sikt kan
förändra arbetet med unga utanför. Men några
effekter i arbetsmarknadsstatistiken har dock
inte noterats.
Temagrupp Unga i arbetslivet, 2009–2013
Ungdomsstyrelsen
Utbildningsnivå samt förhållanden i förskolan och skolan
Pågående satsning
Skolan förebygger, 2005–2007
Regeringen,
Statens folkhälsoinstitut,
(Länsstyrelser,
regioner, kommuner och
stadsdelar)
Örebro universitet
Attityder och beteenden
Vid projekttidens slut (det första uppdraget)
år 2007 kände 80 procent av landets rektorer
till någon av de förebyggande insatser som
spridits genom uppdraget. I 90 procent av
kommunerna användes någon av de metoder
som projektet förespråkat.
Skolan förebygger 2, 2009
Regeringen,
Statens folkhälsoinstitut
(Regionala aktörer)
Attityder och beteenden
ANDT-förebyggande arbete i skolan och
skolans roll i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet diskuteras i högre utsträckning.
Flertalet deltagande län upplever en förbättrad
dialog mellan skolan och den hälsofrämjande
och förebyggande sektorn.
74 BARN OCH UNGA 2013
Tabell 3.7. Forts.
Åtgärder mot mobbning,
2007–2009
Regeringen,
Skolverket,
Lärosäten
Brå
Attityder och beteenden
En kunskapsöversikt och en systematisk litteraturöversikt har tagits fram och en utbildningssatsning har genomförts.
För en tryggare skola, 2012
Rädda barnen
Attityder och beteenden
Material är framtaget
Införande av skolk
i betygen, 2011
Regeringen
Attityder och beteenden
Skolk skrivs in i terminsbetygen, men inte slutbetygen. Andra åtgärder för att minska skolket
har också införts.
Arbete för att utveckla
samverkan mellan
förskola, skola och föräldrar, 2006–2008
Regeringen
Myndigheten för
skolutveckling
Värderingar och föräldraskap
Aktiviteter för att utveckla förtroendefullt samarbete mellan förskola/skola och föräldrar
har genomförts.
Spridning av föräldrastödsprogram, 2005–2007
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Värderingar och föräldraskap
Ökad spridning av och intresse för föräldrastödsprogram.
Utvärdering av föräldrastödsprogram, 2008–2013
Regeringen
Socialstyrelsen
Örebro universitet
Statens beredning
för medicinsk
utvärdering
Värderingar och föräldraskap
Pågående satsning. SBU publicerade år 2010
en systematisk litteraturöversikt om program,
däribland föräldrastödsprogram, som används
för att förebygga psykisk ohälsa hos barn.
Nationell strategi för
föräldrastöd och uppdrag
kring den, 2009
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Landsting
Kommuner
Forskningslärosäten
Idéburna organisationer m.fl.
lokala aktörer
Värderingar och föräldraskap
Pågående satsning. En rad aktiviteter har
genomförts, medel fördelats och rapporter
tagits fram.
Kunskapsöversikt om situationen för familjer
med barn eller vuxna med
funktionsnedsättning,
2009–2010
Regeringen,
Socialstyrelsen
Värderingar och föräldraskap
Uppdraget redovisades i september 2010.
Innehåller analys av hur generella familje- och
föräldrastödsinsatser kan kompletteras samt
hur insatserna för målgruppen kan effektiviseras.
Föräldrastöd till familjer
med barn med funktionsnedsättning, 2010–2014
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Värderingar och föräldraskap
Pågående satsning.
Kartläggning och granskning av kunskapsläget
inom psykisk ohälsa bland
barn och ungdomar,
2006–2011
Kungliga vetenskapsakademien
Tillgänglighet till hälso- och
sjukvård
Två konferenser om forskningsläget har anordnats, kunskapsöversikter tagits fram och en
webbplats för att sprida kunskap har skapats.
BARN OCH UNGA 2013 75 Tabell 3.7. Forts.
Förstärkt vårdgaranti inom barn och ungdomspsykiatrin, 2007–2011
Regeringen
Socialstyrelsen
Sveriges kommuner och landsting
Tillgänglighet till hälso- och
sjukvård
Flera landsting är på väg att utveckla en första
linje och förtydliga den specialiserade nivåns
uppdrag. Det finns dock kvarstående utmaningar gällande bland annat gränsdragningar
och bemanning.
Modellområdesprojektet,
2009–2011
Regeringen
Sveriges kommuner och landsting
Tillgänglighet till hälso- och
sjukvård
Modellområdenas utvecklingsarbete har resulterat i olika modeller för första linjens
vård.
Psynkprojektet, 2011–2014
Regeringen
Sveriges kommuner och landsting
Tillgänglighet till hälso- och
sjukvård
Pågående satsning.
En förstärkt elevhälsa
2012–2015
Regeringen
Skolverket
Tillgänglighet till hälso- och
sjukvård
Pågående satsning.
Förstärkning av forskning
om barn och ungdomars
psykiska hälsa, 2012–2017
Forskningsrådet
för arbetsliv och
socialvetenskap
(FAS), Forskningsrådet Formas,
Vetenskapsrådet
VINNOVA
Tillgänglighet till hälso- och
sjukvård
Pågående satsning.
Lokalt sektorsöverskridande hälsofrämjande arbete
för barn och ungdomar,
2009–2011
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Forskningslärosäten
Kommuner och
lokala aktörer
Tillgänglighet till hälso- och
sjukvård
Projektet har enligt Statens folkhälsoinstitut
genererat kunskap på lokal nivå om effektiva
hälsofrämjande metoder och kostnads-
effektiva samverkansformer.
Lagar och normer
Riksdagen beslutade om en ny skollag (SFS
2010:800) som började tillämpas på barn- och
ungdomsutbildning från och med den 1 juli 2011.
Förskolan blev en egen skolform och de fristående
skolorna och förskolorna blev en del av skolväsendet (Regeringens proposition 2012/13:1).
Utbildningsnivå och förhållanden
i förskolan och skolan
Regeringen har initierat en rad insatser för att
öka personaltätheten i förskolan under perioden.
Skolverket har exempelvis haft i uppdrag mellan
76 BARN OCH UNGA 2013
2001 och 2006 att fördela statsbidrag till personalförstärkningar i skola och fritidshem. En
uppföljning visar att storleken på barngrupperna
minskade under bidragsåren. Enligt Skolverkets
uppföljning ökade personaltätheten i kommunala
skolor och fritidshem under bidragsperioden från
9,30 till 10,28 heltidsanställda per 100 elever, vilket är en ökning med knappt 11 procent. Men
enligt utvärderingen har en majoritet av kommunerna inte använt statsbidraget till att minska
barngruppstorleken. Man har istället använt
statsbidraget till att möta den ökade efterfrågan
med att öka antalet barn och antal anställda i
befintliga grupper i stället för att öppna nya förskolor eller avdelningar (Skolverket, 2007b).
Skolverket har även haft i uppdrag att fördela
statsbidrag för personalförstärkningar i förskolan i kommunerna under åren 2005 och 2006.
Syftet med statsbidraget var att öka personaltätheten och att ge förutsättningar för att minska
barngruppernas storlek och öka kvaliteten i förskolan. I slutredovisningen av uppdraget konstaterade Skolverket att statsbidraget hade haft
avsedd effekt. Antal barn per årsarbetare sjönk
i 91 procent av kommunerna 2005 och i 95 procent av kommunerna 2006 (Skolverket, 2008c).
Regeringen har även infört individuella utvecklingsplaner i skolan. År 2005 publicerade
Skolverket på regeringens uppdrag allmänna råd
och kommentarer om den individuella utvecklingsplanen (Skolverket, 2005). Samma år fick
Skolverket i uppdrag att genomföra och redovisa informationsinsatser om de allmänna råden
(Skolverket, 2006b). De nya bestämmelserna i
grundskoleförordningen om individuella utvecklingsplaner trädde i kraft 2006 och Skolverket
fick i uppdrag att följa upp tillämpningen av dem.
Myndigheten konstaterar i uppföljningen att
effekten av den individuella utvecklingsplanen är
mycket tydlig på alla ställen man besökt. Lärarna
samtalar om elevernas kunskapsutveckling på
ett medvetet sätt samt formulerar utvecklingsmål
som är kopplade till läroplanens mål. År 2008
ersattes de allmänna råden med nya, med samma
benämning, men med tillägg om skriftliga omdömen i utvecklingsplanen (Skolverket, 2006a).
Syftet med den individuella utvecklingsplanen är
att den ska vara ett stöd för elevens lärande, innehålla omdömen om elevens kunskapsutveckling
samt planering för hur eleven ska utvecklas mot
de nationella målen. Den skriftliga informationen är avsedd att komplettera och förtydliga den
muntliga informationen som ges vid utvecklingssamtalet.
Regeringen har även genomfört en rad olika
åtgärder för att höja lärarnas kompetens under
perioden. År 2007 fick Skolverket i uppdrag
att i sin tur ge högskolor och universitet i uppdrag att anordna fortbildning av lärare under
en fyraårsperiod. Satsningen fick namnet Lärarlyftet och syftet var att stärka lärares kompetens
för att därigenom öka elevernas måluppfyllelse.
År 2012 lämnade Statskontoret en utvärdering
av Lärarlyftet till regeringen som visade att en
majoritet av de deltagande lärarna hade studerat svenska, matematik eller specialpedagogik.
Knappt 70 procent av lärarna ansåg att kursen
de gått har varit helt och hållet relevant och strax
under 30 procent att kursen varit delvis relevant i
förhållande till behoven. Det var stora skillnader
i deltagandet mellan olika huvudmän (Statskontoret, 2010).
Även dåvarande Myndigheten för skolutveckling har haft uppdrag på området. Myndigheten
hade bland annat ett uppdrag att initiera kompetensutveckling och andra utvecklingsinsatser
inom naturvetenskap och teknik. Uppdraget
ändrades 2007 så att myndigheten särskilt skulle
redovisa hur arbetet med en nationell strategigrupp för samordning av olika aktörers insatser
framskred och hur arbetet med internationella
tävlingar genomförts. Uppdraget utökades 2008
till att omfatta stöd till ett projekt för samverkan
mellan näringslivet och skolan inom området och
dessutom stöd till fortsatt utveckling av projektet
Naturvetenskap och teknik för alla. Skolverket
lämnade 2009 en slutrapport samt en delredovisning som handlade om undervisning i naturvetenskap och teknik i tidiga åldrar (Skolverket,
2009d).
BARN OCH UNGA 2013 77 År 2009 fick Skolverket ytterligare ett uppdrag
för insatser inom naturvetenskap och teknik där
även matematik ingick (Regeringen, 2009g).
Uppdraget ersatte ett tidigare uppdrag om kvalitetshöjande utvecklingsinsatser inom matematikundervisningen. Inom området naturvetenskap och teknik, som redovisades separat i
november 2009, identifierade Skolverket kompetensutveckling samt stöd till undervisning och
kollegialt lärande som viktiga fortsatta insatser.
Man bedömde även att satsningens korta natur
begränsade möjligheten att nå och utvärdera
effekter (Skolverket, 2009f). Satsningarna inom
matematik utvärderades av fyra externa aktörer
och slutredovisades i december 2009. I utvärderingarna framkom att satsningen hade haft
positiva effekter på undervisningens kvalitet i
de kommuner och på de skolor som fått del av
bidraget (Skolverket, 2011a).
Ytterligare åtgärder för att öka lärares kompetens har haft fokus på vidareutbildning och
lärarlegitimation. För att säkra kvaliteten i
undervisningen och för att ge erfarna lärare som
saknade lärarexamen en möjlighet att komplettera sin tidigare utbildning startade 2007 en satsning på vidareutbildning (Regeringen, 2010a,
2011l). Från och med den 1 juli 2012 infördes
ett krav på att endast den som har legitimation
som lärare eller förskollärare och är behörig för
viss undervisning får bedriva undervisningen. För
legitimation krävs enligt 2 kap. 16 § skollagen
(2010:800) bl.a. en behörighetsgivande examen.
En rad åtgärder riktade för att stödja eleverna
i att läsa, skriva och räkna har också genomförts.
För att stödja tidiga insatser inom läs-, skriv- och
matematikutveckling beslutade regeringen 2007
att ge nio universitet och högskolor i uppdrag
att starta en speciallärarutbildning under 2008
(Regeringens proposition 2008/09:1). Skolverket
78 BARN OCH UNGA 2013
har dessutom haft i uppdrag att under perioden
2008–2010 fördela statsbidrag för att stärka
arbetet med basfärdigheterna läsa, skriva och
räkna. Syftet med statsbidragen var att öka måluppfyllelsen i skolan (Skolverket, 2011a). Uppdraget har utvärderats och en första delredovisning om hur medlen använts lämnades 2010.
Skolverket konstaterade att det inte är möjligt
att mäta effekter på elevernas resultat eftersom
det kommer att dröja flera år innan sådana blir
synliga (Skolverket, 2012d). I den slutliga utvärderingen genomfördes inte någon effektutvärdering för elevers resultat, men personer som varit
involverade i satsningen menade att medlen haft
positiv effekt och leder till ökad måluppfyllelse.
Huruvida medlen verkligen inneburit en skillnad i enlighet med förordningen gick dock enligt
utvärderaren inte att säga. Satsningen fortsatte
även under 2011 och 2012 (Regeringens proposition 2011/12:1).
Skolverket fick 2005 i uppdrag att bygga upp
och förvalta ett nationellt centrum för språk-,
läs och skrivutveckling. Samma år fick man även
uppdraget att erbjuda lärare kompetensutveckling inom samma område. År 2008 fick dåvarande Myndigheten för skolutveckling i uppdrag
att sammanföra de båda uppdragen till ett. Kompetensutvecklingen genomfördes som en valbar
seminarieserie med möjlighet till handledning
för deltagarna. En utvärdering visar att drygt
87 procent var nöjda med seminarierna. Skolverket bedömde att seminarieserien gett många
positiva resultat och bland annat tillgodosett deltagarnas önskan om kunskap inom området och
möjliggjort för deltagarna att genomföra projekt
utifrån den egna kommunens prioritering (Skolverket, 2010d).
För att införa målen och nationella prov i årskurs 3 i svenska, svenska som andraspråk och
matematik fick Skolverket 2007 ett uppdrag för
perioden 2008–2010 (Regeringen, 2008a). Prov
genomfördes 2009 och Skolverket bedömde att
förutsättningarna för genomförande av provet år
2010 var mycket goda och att skolor och lärare
hade större möjlighet att ha utvecklat rutiner för
genomförande av provet (Skolverket, 2009h).
Skolverket fick 2009 i uppdrag att svara för
fortbildning av personal i förskolan (Regeringen,
2009d). Fortbildningen, som kallades Förskolelyftet, gällde framför allt barns språkliga och
matematiska utveckling. I sin utvärdering av
satsningen konstaterade Skolverket att omkring
4 000 barnskötare, förskollärare och personal
med pedagogiskt ledningsansvar hade fått fortbildning under åren 2009 och 2010. Kursdeltagarenkäterna visade genomgående att den personal
som deltagit var nöjd och att kursinnehållet varit
relevant för deras nuvarande arbetsuppgifter
(Skolverket, 2011b).
Regeringen satsade i höstbudgeten 2009 medel
för att erbjuda ungdomar som saknade slutbetyg
från grund- eller gymnasieskolan en tre månader
lång utbildning med skräddarsydda kurser vid
folkhögskola. Syftet var att motivera dessa ungdomar att återgå till sina studier (Regeringens
proposition 2008/09:1; Regeringens proposition
2012/13:1). En uppföljning visar att av de som
deltagit i satsningen från 2010 till och med april
2012 hade ca 23 procent gått vidare till studier
och ca 17 procent till arbete eller nystartsjobb
(Regeringens proposition 2012/13:1).
Skolverket har även ett pågående uppdrag att
bevilja gymnasieskolor att bedriva spetsutbildning inom områdena matematik, naturvetenskap, samhällsvetenskap eller humaniora under
en försöksperiod. Motivet var att ungdomar
med särskilda kunskaper och förmågor samt
med stort intresse för ett ämne skulle få utveck-
las optimalt i stimulerande undervisningsmiljöer.
Försöksverksamheten påbörjades höstterminen
2009 och avslutas 2014. Satsningen utvärderas
årligen (Skolverket, 2012b).
Hösten 2012 startade försök med spetsklasser
för elever i årskurs 7–9. Förslaget innebär i korthet att eleverna kan läsa gymnasiekurser redan
i grundskolan, tester och prov var tillåtna vid
antagningen och klasserna kommer att ha riksrekrytering. Spetsutbildningen ska gälla utbildning
i ämnena, engelska, matematik, naturorienterande ämnen (biologi, fysik eller kemi), samhällsorienterande ämnen (geografi, historia, religionskunskap eller samhällskunskap) samt språkval
(Regeringen, 2011g).
Regeringen har även uppdragit åt Skolverket
att under 2012–2015 svara för genomförandet av
det s.k. Lärarlyftet II. Satsningen ska vara en fortsättning på Lärarlyftet, men inriktas på att lärare
ska bli behöriga i alla skolformer, ämnen och
årskurser där de undervisar (Regeringen, 2011l).
I februari 2012 fick Skolverket även ett tilläggsuppdrag om att skapa möjligheter för lärare och
förskollärare att genom utbildning få en specialexamen med specialisering mot utvecklingsstörning (Regeringen, 2012f).
Regeringen har även beslutat om utvärderingar
av regeringens satsningar på området. Regeringen
har exempelvis beslutat att en särskild utredare
ska bedöma när de åtgärder som har vidtagits
från 2007 och framåt för att höja kunskapsnivån och öka måluppfyllelsen i grundskolan kan
förväntas få avsedd effekt. Utredningen ska vara
klar 2013 (Dir. 2012:53).
Regeringen har dessutom gett en särskild utredare i uppdrag att under 2012–2014 utvärdera
eventuella effekter av kommunaliseringen av
skolan på elevernas studieresultat, läraryrkets
status, lärarnas och rektorernas arbetsuppgifter,
BARN OCH UNGA 2013 79 samt likvärdigheten i skolväsendet. Enligt uppdragsbeskrivningen ska effekter av kommunaliseringen separeras från andra faktorer som kan
ha påverkat elevernas studieresultat, läraryrkets
status och likvärdigheten i skolväsendet. Andra
faktorer kan vara den ekonomiska nedgången i
början av 1990-talet, förändringen av betygssystemet, gymnasiereformen, förändringar av lärarutbildningen och införandet av mål- och resultatstyrningen. Uppdraget ska redovisas senast den
15 januari 2014 (Dir 2012:84).
Regeringen har initierat en rad åtgärder för
att stödja ungdomar att få ett arbete eller vidareutbildning. År 2007 införde regeringen en jobbgaranti för ungdomar mellan 16 och 24 år. Syftet
var att ge arbetslösa ungdomar stöd och ökade
drivkrafter att få ett arbete eller att vidareutbilda sig inom det ordinarie utbildningssystemet
(Regeringskansliet, 2008).
Regeringen beslutade även om att inleda en
försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning mellan 2008 och 2011(SFS 2007:1349;
Skolverket, 2010b). Den så kallade Nationella
lärlingskommittén har följt och samlat erfarenheter från den pågående försöksverksamheten
med gymnasial lärlingsutbildning främst ur
arbetslivets perspektiv. Kommittén menade i sitt
slutbetänkande (SOU:2011:72) att verksamheten i flera avseenden varit framgångsrik. Intresset
från elever, huvudmän och arbetsplatser har varit
betydligt större än vid tidigare försök att etablera
lärlingsliknande utbildningar och det fanns en
betydande potential i lärlingsutbildningen. Men
det återstod mycket arbete för att höja och säkerställa kvaliteten. Kommittén fann även att det
varit kort om tid att etablera en ny verksamhet,
där huvudmannen varit ovan vid att hantera den
arbetsplatsförlagda delen av utbildningen som
man inte på samma sätt förfogar över.
80 BARN OCH UNGA 2013
Yrkesintroduktion är ett av de nya introduktionsprogrammen som införts i den nya gymnasieskolan från 2011. Yrkesintroduktionen innehåller huvudsakligen yrkesförberedande kurser,
men kan även innehålla grundskoleämnen och
motivationsinsatser utifrån elevernas behov. Lärlingsutbildningar har införts som en permanent
del av gymnasieskolan för de elever som vill att
den största delen av utbildningen äger rum på en
arbetsplats (Regeringens proposition 2012/13:1).
År 2011 öppnade regeringen även för att elever
från gymnasiesärskolan kan delta i regeringens
satsningar på lärlingar, gymnasiala vuxenutbildningar och yrkeshögskoleutbildningar (Regeringens
proposition 2011/12:50).
Regeringen har dessutom gett Skolverket i
uppdrag att ingå ett avtal med Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) där IVA ska
administrera och genomföra en satsning på praktikplatser inom tekniksektorn för ungdomar
(Tekniksprånget) under 2012–2015 (Regeringen,
2012h).
År 2009 inrättades Myndigheten för yrkeshögskolan för att säkra kvaliteten i de eftergymnasiala yrkesutbildningar som inte är högskoleutbildningar (Dir. 2008:153). Motiven var att
efterfrågan på kvalificerad yrkesutbildning har
ökat inom de flesta branscher, och yrkeshögskolan kan öka effektiviteten och den nationella
prioriteringen av utbildningar inom systemet
(Regeringens proposition 2008/09:1). På regeringens förslag har yrkeshögskolans anslag och
därmed platserna inom yrkeshögskolan utökats
under 2009, 2010 och 2011 (Regeringens proposition 2008/09:1; Regeringens proposition
2012/13:1; Skr. 2009/10:53).
Allt fler har sökt sig till högskolor och universitet till följd av lågkonjunkturen. I budgetpropositionen för 2010 presenterade regeringen
därför en tillfällig satsning under 2010 och 2011
på 10 000 platser till 25 universitet och högskolor (Regeringens proposition 2009/10:1).
Lärosätena har även haft i uppdrag att bredda
sin rekrytering sedan början av 2000-talet och
i regleringsbrevet för 2008 fick de i uppgift att
redovisa vilka resultat de uppnått mellan 2006
och 2008. Exempel på åtgärder var att erbjuda
förberedande utbildningar, samverka med
Komvux och arbetsförmedlingar samt tydliggöra utbildningarnas arbetslivsanknytning. En
del lärosäten hade också satsat på att förbättra
möjligheterna för nya studentgrupper att klara
utbildningen. Vanligast var skriv- eller språkstöd
och mentorsverksamhet (Högskoleverket, 2009).
Regeringen har även initierat åtgärder för att
bryta ungas utanförskap på arbetsmarknaden
under perioden. Regeringen beslutade 2003 att
avsätta medel ur Allmänna arvsfonden till projekt
som syftar till att bryta ungdomars utanförskap
på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadssatsningen
har riktat sig till ungdomar med utländsk bakgrund eller i socioekonomiskt utanförskap och
även uppmärksammat ungdomar i glesbygd
samt ungdomars egen organisering och pågick
2003–2007. Ideella organisationer, ekonomiska
föreningar och stiftelser har kunnat söka medel
för att utveckla arbetsmarknadsprojekt och så
kallade navigatorcentrum. Ungdomsstyrelsen har
utvärderat nitton av de organisationer som fått
bidrag och konstaterar att satsningen har varit
en lärande process för alla inblandade, även om
effekterna inte syns i arbetsmarknadsstatistiken.
Ungdomsstyrelsen bedömer att erfarenheterna på
sikt kan förändra arbetet med unga utanför (Ungdomsstyrelsen, 2006).
Ytterligare en aktör är Temagruppen Unga i
arbetslivet som är ett partnerskap som ska verka
för att bryta ungas utanförskap på arbetsmark-
naden. Temagruppen Unga i arbetslivet bedrivs
med stöd från Europeiska socialfonden. Syftet
med temagruppens arbete är att i samverkan
påverka samhällets strukturer genom att hitta
gemensamma lösningar för att öka ungdomars
etablering på arbetsmarknaden och minska ungas
utanförskap. Europeiska socialfonden finansierar
under perioden 2009–2013 cirka 1000 projekt
för att hjälpa unga människor från arbetslöshet
till arbetsliv eller till ökad kompetens (Temagruppen Unga i arbetslivet, 2013).
Attityder och beteenden
En rad åtgärder har genomförts för att förebygga
och reducera bruk av alkohol, narkotika, dopningspreparat och tobak hos barn och unga. År
2004 gav regeringen Statens folkhälsoinstitut
i uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp för att
uppdatera och under perioden 2005–2007
genomföra åtgärder utifrån en plan som institutet redovisat 2003 (Regeringen, 2004). Syftet
med uppdraget var att sprida kunskap om verkningsfulla insatser för att förebygga användningen av alkohol och droger i grundskolan. En
bred informationsspridning genomfördes genom
regionala konferenser och en fördjupad satsning
gjordes i kommuner eller stadsdelar i Skåne och
Värmlands län. Utbildningar för skolpersonal
m.fl. genomfördes i samarbete med Örebro universitet (Statens folkhälsoinstitut, 2008).
Flera aktörer har redan tidigare spritt kunskap om verkningsfulla förebyggande insatser i
skolan utanför uppdraget. Alkoholkommittén,
som var verksam 2001–2007, arbetade exempelvis med så kallade modellskolor för att
sprida och införa den typ av insatser som var
aktuella i uppdraget Skolan förebygger (Statens
folkhälsoinstitut, 2009c). År 2009 fick Statens
folkhälsoinstitut ett nytt uppdrag att sprida
BARN OCH UNGA 2013 81 metoder som i grund- och gymnasieskolan kan
förebygga och reducera elevers bruk av alkohol,
narkotika, dopningspreparat och tobak (Regeringen, 2009c). Uppdraget innebar att intensifiera
arbetet med att aktivt sprida kunskap om verkningsfulla insatser i skolan och fortsätta uppdraget Skolan förebygger som genomfördes 2005–
2007.
En rad insatser för att förebygga mobbning
och kränkningar i skolan har också genomförts. År 2007 fick Myndigheten för skolutveckling ett regeringsuppdrag att under tre
år utforma och genomföra en utbildning för
skolor om forskningsbaserade och utvärderade
åtgärdsprogram mot mobbning i skolan. Man har
publicerat en kunskapsöversikt och en utvärdering av komponenter i olika metoder (Skolverket,
2009e) (Skolverket, 2011d). Dessutom genomförs en utbildning vid elva lärosäten för skolpersonal och Skolverket har initierat en spridning av
myndighetens samlade kunskap om kränkningar
och diskriminering (Skolverket, 2010a). Även
Brottsförebyggande rådet har publicerat en systematisk litteraturöversikt där effekten av mobbningsförebyggande program har analyserats,
samt en mer lättillgänglig presentation av resultaten (Brottförebyggande rådet, 2009).
I februari 2012 lanserades Rädda barnens
informationsmaterial ”För en tryggare skola”
som ska användas för att förebygga mobbning
och kränkningar inom skolan. Informationsmaterialet delar upp arbetet i fem områden: värdegrund, inflytande, vuxennärvaro, föräldradialog
och nätet. För vart och ett av dessa områden finns
en checklista, som pekar ut insatser som har visat
sig vara framgångsrika mot kränkningar i skolmiljön (Rädda Barnen, 2012).
82 BARN OCH UNGA 2013
Värderingar och föräldraskap
Flera insatser har genomförts som syftar till
att utveckla samarbetet mellan förskola, skola
och föräldrar. Under 2006–2008 arbetade
Myndigheten för skolutveckling med ett regeringsuppdrag för att utveckla samarbetet mellan förskola, skola och föräldrar, med fokus på
att tidigt skapa ett förtroendefullt samarbete
(Skolverket, 2010c). Antologin ”Vi lämnar till
skolan det käraste vi har” publicerades 2008.
Man tog också fram ett material riktat till föräldrar om skolans innehåll, arbetssätt och organisation, översatt till fem språk. En högskolekurs vid
Örebro universitet genomfördes och Skolverket
har fortsatt denna uppdragsutbildning.
En rad insatser som syftar till att förebygga
ohälsa hos barn och unga via stöd till föräldrar
har genomförts under perioden. Statens folkhälso-institut hade under 2001–2004 i uppdrag
att samla in, analysera och sprida kunskap om hur
föräldrastöd av olika slag kan utformas (S. Bremberg & Statens folkhälsoinstitut, 2004). Sedan
dess har en ökad spridning av föräldrastödsprogram skett i landet, bland annat inom ramen för
uppdraget Skolan förebygger som drevs av Statens
folkhälsoinstitut 2005–2007 och Alkoholkommittén 2001–2007 (Alkoholkommittén, 2008).
I en rapport från Statens folkhälsoinstitut beskrevs spridningen av föräldrastödsprogram för
barn i förskole- och skolåldern fram till 2008
(Lager & Bremberg, 2008). Statens folkhälsoinstitut genomförde vidare 2008 på uppdrag av
regeringen en kartläggning av föräldrars erfarenhet och intresse av föräldrastöd. Rapporten
visade att det 2008 fanns fler föräldrar som var
intresserade av att gå föräldrastödsutbildningar
än föräldrar som hade erfarenhet av att ha deltagit i sådan (Eriksson & Bremberg, 2008).
Regeringen beslutade 2008 att finansiera en
omfattande utvärdering av fem föräldrastödsprogram som är vanliga i Sverige. Via Socialstyrelsen
fick Örebro universitet uppdraget att undersöka hur effektiva programmen är när det gäller att minska barns psykiska ohälsa och sociala
problem och att stärka föräldraskapet (Socialstyrelsen, 2008b). En slutrapport publicerades i
januari 2013.
Statens beredning för medicinsk utvärdering
(SBU) har i en systematisk litteraturöversikt
bedömt det vetenskapliga stödet för 33 program
som syftar till att förebygga psykisk ohälsa hos
barn, däribland föräldrastödsprogram (Statens
beredning för medicinsk utvärdering, 2010).
Regeringen antog år 2009 Den nationella strategin för ett utvecklat föräldrastöd – en vinst för
alla (Regeringen, 2009a). Strategin syftar till att
främja hälsa och förebygga ohälsa bland barn
och ungdomar via föräldrarna. Statens folkhälsoinstitut har flera uppdrag inom ramen för strategin. Genom regeringsuppdraget Kommunala
strategier för föräldrastöd (2010–2011) fick tio
kommuner stöd för att utveckla och utvärdera
kommunala strategier för föräldrastöd i samverkan med forskningslärosäte (Regeringen, 2009f).
I slutredovisningen av uppdraget framgår att
kommunernas samarbete med ett forskningslärosäte har varit fruktbart för båda parter, det har
gett forskningen material och miljöer och kommunerna stöd för utvecklingsarbete och prioriteringar (Statens folkhälsoinstitut, 2012g).
Genom regeringsuppdraget Utveckling och
utvärdering av föräldrastöd (2011–2013) fick
nio kommuner stöd för att klargöra frågor som
har betydelse för utveckling och utvärdering av
föräldrastöd i samverkan med ett forskningslärosäte (Regeringen, 2010d). En delredovisning
lämnades 2012 i vilken det framgår att projekten
kommit igång med sina verksamheter (Statens
folkhälsoinstitut, 2012f). Statens folkhälsoinstitut har dessutom fått ett kompletterande uppdrag
att under 2012 och 2013 sprida kunskap om projekten och visa hur framgångsrikt föräldrastödsarbete kan bedrivas. (Regeringen, 2012g). Vidare
fick institutet under hösten 2012 i uppdrag att
utse en aktör som tar fram och erbjuder utbildning i föräldrastödjande arbete (Regeringen,
2012n).
En rad insatser har även genomförts i syfte
att stödja familjer med barn med funktionsnedsättning. Regeringen gav 2009 Socialstyrelsen i
uppdrag att ta fram en kunskapsöversikt kring
situationen för familjer med barn med funktionsnedsättning och familjer där vårdnadshavare har
en funktionsnedsättning (Regeringen, 2009b).
Socialstyrelsen har redovisat uppdraget och konstaterat vikten av att familjer med föräldrar och
med barn med funktionsnedsättningar får stöd
(Socialstyrelsen, 2010b).
Som ett komplement till den nationella föräldrastödsstrategin har Statens folkhälsoinstitut även fördelat medel till två forskningslärosäten som tillsammans med olika kommuner ska
utveckla, följa upp och utvärdera stöd till föräldrar med barn som har en funktionsnedsättning.
Försöksverksamheten ska pågå till 2013 och slutredovisas 2014 (Regeringen, 2010f).
Slutligen har Statens folkhälsoinstitut 2009
gett stöd till sex kommuner för att tillsammans med olika forskningslärosäten stärka och
utveckla lokalt sektoröverskridande hälsofrämjande arbete för barn och unga lokalt sektorsöverskridande hälsofrämjande arbete (Regeringen, 2008b; Statens folkhälsoinstitut, 2012e).
Satsningen pågick under 2009–2011. I slutrapporten konstaterade institutet att projekten gett
kunskap på lokal nivå om effektiva hälsofräm-
BARN OCH UNGA 2013 83 jande metoder och kostnadseffektiva samverkansformer (Statens folkhälsoinstitut, 2012h).
Tillgänglighet till hälso- och sjukvård
Kungliga Vetenskapsakademin (KVA) genomförde 2006–2011 ett projekt med syfte att systematiskt kartlägga och granska kunskapsläget,
ge underlag, vetenskapligt stöd för och incitament till åtgärder som kan förebygga psykisk
ohälsa och främja psykisk hälsa bland barn och
ungdomar. Utgångspunkten för projektet var de
rapporter om ökad psykisk ohälsa bland unga
som återkommande presenterats sedan mitten
av 1900-talet. KVA anordnade två konferenser
om forskningsläget under 2010, en om trender
i barns och ungdomars psykiska hälsa och en
om skola, lärande och psykisk hälsa. KVA initierade också en systematisk kunskapsöversikt om
metoder för prevention av psykisk ohälsa hos
barn. Projektet har därefter haft fokus på resultatspridning och införande av metoder (Kungliga
Vetenskapsakademin, 2012).
År 2007 kom regeringen och Sveriges kommuner och landsting (SKL) överens om att SKL
skulle kartlägga förutsättningarna för en förstärkt
vårdgaranti inom barn och ungdomspsykiatrin.
Kartläggningen ledde fram till en ny överenskommelse om en förstärkt vårdgaranti för barn
och unga med psykisk ohälsa 2008. Syftet var att
åstadkomma effektiva former för hälsofrämjande
insatser och en första linjens vård och omsorg
för barn och ungdomar med psykisk ohälsa och
psykisk sjukdom (det så kallade Modellområdesprojektet). Överenskommelsen förnyades 2009,
2010 och 2011 (Regeringen, 2011c). Socialstyrelsen har dessutom haft i uppdrag att årligen
fördela 214 miljoner kronor till landstingen under
perioden 2007–2011 för att öka tillgängligheten
till hälso- och sjukvård för barn och unga med
84 BARN OCH UNGA 2013
psykisk ohälsa, samt även att följa upp landstingens insatser för den förstärkta vårdgarantin
(Socialstyrelsen, 2011b). Socialstyrelsen konstaterar i sin uppföljning att flera landsting är på
väg att utveckla en första linje och förtydliga den
specialiserade nivåns uppdrag. Andra iakttagelser är att det finns gränsdragningsproblem mellan olika verksamheter och att strategier för att
bemöta rekryterings- och bemanningsproblem
inom verksamheter behöver utvecklas (Socialstyrelsen, 2011b).
Regeringen uppdrog 2010 åt Socialstyrelsen att
utbetala drygt 30 miljoner kronor för att finansiera
fortsatta insatser (Regeringen, 2010b). Modellområdenas utvecklingsarbete har resulterat i olika
modeller för första linjen, vilket bekräftar att olika
organisationsformer behövs för att lösa uppgiften
(Sveriges kommuner och landsting, 2012b). SKL
och regeringen har träffat en överenskommelse
om ett arbete med synkronisering av samhällets
alla insatser för barn och unga som har, eller riskerar att drabbas av, psykisk ohälsa. Ett 50-tal
kommuner och landsting medverkar i projektet på
olika nivåer och inom olika teman. Psynkprojektet
pågår mellan 2011 och 2014 (Sveriges kommuner
och landsting, 2012a).
För att stärka forskning om barn och ungdomars psykiska hälsa genomför Forskningsrådet
för arbetsliv och socialvetenskap (FAS), Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
(Formas), Vetenskapsrådet och VINNOVA en
gemensam satsning med start 2012. Beslut om
en gemensam utlysning av forskningsmedel har
fattats och man avsätter sammanlagt 50 miljoner kronor per år under sex år för att stödja tvärvetenskapliga projekt inom humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap, medicin och hälsa,
utbildningsvetenskap och teknik (Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, 2012).
Sammanfattande diskussion
MÅLOMRÅDE 1.
Delaktighet och inflytande i samhället
Man kan använda andelen förstagångsväljare
i riksdagsvalen som indikator för ungas delaktighet och inflytande i samhället, och resultaten
visar att det generellt har ökat. Efter en nedgång
i valdeltagandet bland förstagångsväljare mellan 1994–2002, så ökade andelen både 2006 och
2010. Sedan 2004 har också förtroendet för riksdagen, myndigheter, institutioner och politiker
ökat bland unga.
Resultaten stämmer också överens med mätningar som SOM-institutet (Institutet för samhälle, opinion och medier) vid Göteborgs universitet gjort inom området. SOM-institutet frågar
om man har förtroende för riksdagen (Holmberg
& Weibull, 2010). Åldersintervallet i undersökningen är 16–85 år, och under perioden 2004–
2010 skedde en tydlig ökning av andelen i alla
åldersgrupper.
Utvecklingen för valdetagande och förtroende
för riksdagen och myndigheterna har således
varit positiv generellt sett, men den har inte varit
lika positiv i alla grupper. Det är t.ex. betydligt
vanligare att unga homo- och bisexuella har lågt
förtroende för riksdagen, myndigheter, institutioner och politiker, jämfört med heterosexuella
ungdomar.
Det bör dock noteras att indikatorn förtroende
för myndigheter bygger på svar från nationella
folkhälsoenkäten, och i åldersgruppen 16–24 år
är svarsfrekvensen låg. Det finns således en risk
att svarsfrekvensen är snedfördelad, vilket gör att
resultatet bör tolkas med viss försiktighet.
Unga människors tillit till andra människor
och andelen som upplever kränkande behandling
har varit oförändrad under perioden 2004–2011.
Nästan varannan ung saknar tillit till andra människor och så många som var tredje har upplevt
kränkande behandling. Det är vanligare att unga
homo- och bisexuella har upplevt kränkande
behandling och låg tillit till andra människor och
upplevd kränkande behandling är även vanligare
bland unga med funktionsnedsättning.
Många åtgärder har genomförts eller initierats på området Goda livsvillkor. För att öka
delaktigheten och inflytandet i samhället har det
exempelvis initierats åtgärder för att stärka barns
rättigheter och stärka jämställdheten och värdegrunden i skolan. Även åtgärder för att stärka
barn och ungdomar med funktionsnedsättning
har genomförts.
MÅLOMRÅDE 2.
Ekonomiska och sociala förutsättningar
Resultaten när det gäller barns och ungas ekonomiska och sociala förutsättningar är motsägelsefulla. Andelen vuxna med barn under 18 år som
saknar kontantmarginal och har svårt att klara
av de löpande utgifterna har minskat bland såväl
kvinnor som män under perioden 2004–2011.
Siffror från Socialstyrelsen visar också att det är
färre fattiga i absolut bemärkelse, färre som tar
BARN OCH UNGA 2013 85 emot ekonomiskt bistånd och fler som uppger
att de har en kontantmarginal (Socialstyrelsen,
2010c).
I EU-sammanhang definieras risk för fattigdom
som andelen av befolkningen som har en disponibel inkomst som ligger under 60 procent av
medianen i landet. Risken för fattigdomen, eller
som det också benämns, relativ fattigdom, är ett
mått på hur ojämnt inkomsterna är fördelade
inom landet och beaktar alltså inte landets allmänna nivå (Socialdepartementet, 2008). Andelen föräldrar i hushåll som, enligt ovan nämnda
definition, lever i relativ fattigdom ökade under
2000-talet. Skillnaderna mellan olika grupper
har också ökat. Särskilt ekonomiskt utsatta är
ensamstående med barn, där andelen nästintill
fördubblades under 2000-talet. År 2010 var det
ungefär tre gånger så vanligt att ensamstående
med barn levde i relativ fattigdom, jämfört med
sammanboende med barn. Utvecklingen har varit
densamma bland sammanboende med ett barn,
även om ökningen skett från en lägre nivå.
Under 2000- talet har det alltså skett en minskning av den absoluta fattigdomen, och skillnaderna mellan grupper har generellt sett minskat
när det gäller absolut fattigdom på grund av
ökade realinkomster (Socialstyrelsen, 2010c).
Men den relativa fattigdomen har däremot ökat
under 2000-talet, i takt med att inkomstspridningen ökat. Skillnaderna mellan olika grupper
har också ökat och de fattigaste grupperna har
halkat efter än mer, t.ex. ensamstående med barn.
Eftersom det i många fall saknas data som
visar hur situationen för barn och ungdomar med
funktionsnedsättning ser ut har vi, med undantag för unga vuxna i åldern 16–24 år, inte kunnat
redovisa våra indikatorer för den gruppen. Från
86 BARN OCH UNGA 2013
den begränsade data som dock finns tillgänglig
(Statens folkhälsoinstitut, 2012c) har vi ändå
kunnat se att det är vanligare att barn med funktionsnedsättning i högre grad bor med endast en
av sina föräldrar, jämfört med andra barn, och
att dessa föräldrar är mer ekonomiskt utsatta. Vi
har visat att både andelen som har haft svårt att
klara de löpande utgifterna och andelen som saknar kontantmarginal är större bland föräldrar till
barn med funktionsnedsättning. Graden av ekonomisk utsatthet varierar beroende på hur svår
funktionsnedsättning barnet har och vilken typ
av funktionsnedsättning det har. Som exempel
kan dock nämnas att 23 procent av föräldrarna
till barn med måttliga eller svåra funktionsnedsättningar hade svårt att klara de löpande utgifterna, jämfört med 13 procent av föräldrarna till
barn utan funktionsnedsättning, år 2011. När det
gäller avsaknad av kontantmarginal var andelen
26 procent bland jämfört med 12 procent. Den
ekonomiska utsattheten tros bero på att föräldrarna oftare är ensamstående och har svårare att
kombinera sitt föräldraskap med arbete.
För att nå det övergripande nationella folkhälsomålet, att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela
befolkningen, är det således särskilt viktigt att
ekonomiskt och socialt utsatta personer får bättre
förutsättningar för goda livsvillkor.
Åtgärder för att stärka barnfamiljers ekonomi
har också genomförts, så som ökat bostadsbidrag
och höjd föräldrapenning. Men den ekonomiska
utsattheten bland barn och deras levnadsförhållanden påverkas dock av utvecklingen inom ett
antal olika områden. För de mest utsatta grupperna, som till exempel ensamstående mammor,
måste man således kombinera insatser inom flera
områden.
MÅLOMRÅDE 3.
Barns och ungas uppväxtvillkor
Relationen till föräldrar samt andra barn och
vuxna i ett barns närhet är viktiga för barnets
välbefinnande. Den relation som betyder mest
under uppväxten är relationen till föräldrarna
(S. Bremberg, 2004). Andelen barn i 11–15 års
ålder som tycker att är lätt att tala med mamma
och pappa om problem har varit relativ hög och
stabil under perioden 1989/90–2009/10 (Statens
folkhälsoinstitut, 2011q). SCB:s undersökning
bland barn i åldern 10─18 år för åren 2008/09–
2010/11 bekräftar denna bild (Undersökningarna
av barns levnadsförhållanden). Resultaten från
de två undersökningarna pekar således båda på
en positiv situation. WHO visar också att andelen
barn som har lätt att tala med mamma och pappa
om problem är över genomsnittet, på 90 procent,
i Sverige jämfört med i övriga europeiska länder
(Currie et al., 2012). En förklaring till den positiva situationen kan vara utvecklingen mot ett allt
mindre auktoritärt föräldraskap i Sverige under
de senaste 50 åren (Stattin, 2012).
Förutom miljön i hemmet är andra viktiga uppväxtmiljöer förskolan, skolan och övergången
från utbildningen till ett arbete.
De flesta barn tillbringar omkring fyra år i förskolan och ett år i en förskoleklass. Systematiska
litteraturöversikter visar att barnens utveckling
främjas av förskolan, med den personaltäthet
och pedagogik som finns i Sverige (S Bremberg,
2001). Redan 1989 gick de flesta barn i förskolan och personaltätheten har varit på en relativt
konstant nivå under 2000-talet. Andelen förskollärare utgör ungefär hälften av de anställda och
den andelen har varit relativt oförändrad under
samma period.
Barn tillbringar vanligen tolv år i skolan, nio år i
grundskolan och tre år i gymnasiet som formellt,
men inte i praktiken, är en frivillig skolform. En
ökande andel slutar dock grundskolan utan att
bli behöriga till gymnasiet, det har framför allt
ökat bland elever som har föräldrar med förgymnasial utbildning. Andelen elever som har behörighet till gymnasiet och vars föräldrar har eftergymnasial utbildning har däremot varit hög och
stabil under samma period.
Andelen gymnasieelever med grundläggande
universitets- och högskolebehörighet har legat
mellan 85 och 90 procent under 2000-talet.
Under 2000-talet har också andelen gymnasieelever som får slutbetyg inom fyra år varit relativt
oförändrad. Det har genomgående varit en högre
andel unga kvinnor än män som har uppnått
behörighet och fått slutbetyg. Prestationerna,
enligt både nationella och internationella studier,
har dock försämrats under de senaste 20 åren
och de sociala skillnaderna har ökat (Skolverket,
2009i, 2009j).
Internationella jämförelser visar att situationen i Sverige är anmärkningsvärd. OECD visar
att cirka 82 procent av de unga i OECD-länderna
fullföljer sin gymnasieutbildning under sin livstid.
Andelen är dock lägre i Sverige, cirka 74 procent.
En skillnad är att det i många länder är vuxna
över 25 år som fullföljer sin gymnasieutbildning,
vilket bidrar till höga andelar. I Sverige är det inga
över 25 som gör detta (OECD, 2011).
Efter gymnasiet finns två huvudalternativ för
ungdomar. En möjlighet är att börja studera vid
ett universitet eller en högskola, vilket en ökande
andel gör. En annan möjlighet är att börja arbeta.
Men nuförtiden är det också många unga som
väljer att kombinera tillfälliga arbeten eller studier utomlands och i Sverige. Under perioden
2003–2010, var det ca hälften som hade börjat
BARN OCH UNGA 2013 87 studera en högskole- eller universitetsutbildning
inom två år. Under samma period var det ca en
tredjedel som hade en osäker eller svag ställning
på arbetsmarknaden, eller stod utanför arbetsmarknaden helt.
Det finns alltså en stor grupp ungdomar som
vare sig studerar eller är etablerade på arbetsmarknaden. En liknande trend finns inom hela
EU med högre arbetslöshet bland ungdomar än
bland äldre. I Sverige är dock situationen påfallande ansträngd, och år 2011 var 23 procent av
alla unga 15–24 år utan arbete. Sverige utmärker
sig dessutom bland EU-länderna – länder med
låg total arbetslöshet brukar ha låg ungdomsarbetslöshet men i Sverige ligger den totala arbetslösheten långt under EU-snittet medan ungdomsarbetslösheten är högre än EU-snittet (European
Commission, 2012).
För att mäta trivsel i skolan har vi tittat på
andelen elever som uppgett att andra elever retas,
viskar eller skämtar om dem. Mellan 2008–2011
så var det ca 8 procent som av barnen som svarade
att andra elever retade, viskade eller skämtade
om dem minst en gång i månaden. Andelen barn i
Sverige som uppger att de mobbas, är internationellt sett låg. År 2009 var det, enligt studien Skolbarns hälsovanor, 4–5 procent flickor och pojkar
som svarade att de har blivit mobbade minst 2–3
gånger per månad de senaste månaderna. Jämfört
med övriga länder som genomförde studien var
andelen som blivit mobbade i Sverige bland de
lägsta (Currie et al., 2008). Som vi tidigare nämnt
så har det varit svårt redovisa våra indikatorer
över barns och ungas uppväxtvillkor uppdelade
på barn med funktionsnedsättning och barn
88 BARN OCH UNGA 2013
utan funktionsnedsättning på grund av bristfällig data. Vi har dock tidigare rapporterat att
trivseln i skolan är sämre bland barn med måttliga eller svåra funktionsnedsättningar och barn
med huvudsakligen neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. En bidragande faktor kan vara
att de enligt föräldrarna presterar sämre i skolan
och är mer utsatta för mobbning. Även barn med
huvudsakligen fysiska funktionsnedsättningar är
särskilt utsatta för mobbning (Statens folkhälsoinstitut, 2012c).
När det gäller barns och ungas uppväxtvillkor har åtgärderna främst syftat till att påverka
utbildningsnivå, attityder och beteenden, värderingar samt arbetsmarknadsförhållanden, föräldraskap och förhållanden i förskolan och skolan.
Många av åtgärderna vi beskriver i detta
avsnitt pågår eller är nyligen avslutade, och det
går därför inte att se eller utvärdera effekterna.
För många avslutade åtgärder kan det också vara
svårt att uttala sig om åtgärdens eventuella effekt
på ett specifikt utfall eftersom det i ofta inte legat
inom ramen för det avrapporterade uppdraget
eller åtgärden att göra sådana analyser.
Ett exempel på svårigheten med att mäta effekter är Skolverkets regeringsuppdrag att fördela
statsbidrag för att stärka arbetet med basfärdigheterna läsa, skriva och räkna samt att informera
skolhuvudmän om hur statsbidraget används.
I sin slutredovisning konstaterar Skolverket att
det är omöjligt att mäta effekterna av satsningar
som denna och att det kommer att dröja flera år
innan effekterna blir synliga i elevernas resultat
(Skolverket, 2011a).
4
Det strategiska området Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor
Utveckling, genomförda åtgärder och diskussion
BARN OCH UNGA 2013 89 Sammanfattning
• Kondomanvändningen bland unga är låg och
stabil. Antalet aborter har minskat på senare
tid, men Sverige har fortfarande högre aborttal bland ungdomar än övriga nordiska länder. En viktig förklaring är att Sverige har få
tonårsmödrar. Även förekomsten av klamydia
har minskat bland unga, men nivåerna är ändå
högre än de var före 2000-talet. Strategier för
att minska sexuellt överförbara infektioner
och främja sexuell reproduktiv hälsa har, eller
ska, genomföras.
• Andelen barn och unga som tränar regelbun-
det är oförändrad de senaste tjugo åren. Det
är vanligare att pojkar än flickor tränar ofta.
Också bland unga är det vanligare att män
tränar ofta än att kvinnor gör det, och de har
också en högre total fysisk aktivitet. Stillasittande fritid är vanligare bland unga födda
90 BARN OCH UNGA 2013
utomlands och unga som är arbetslösa. Idrottslyftet har genomförts för att öka och behålla
unga i idrottsföreningar.
• Andelen barn som äter grönsaker ofta har ökat,
medan andelen som äter godis och dricker läsk
ofta har minskat. Bland unga är andelen som
når det rekommenderade intaget av frukt och
grönt fortsatt låg. Flickor har bättre matvanor
än pojkar och unga kvinnor har bättre matvanor än unga män, vilket återspeglas i att
allt fler pojkar och unga män är överviktiga.
Andelen överviktiga barn och unga är större
än tidigare och det finns inga tecken på att den
minskar. Åtgärder för att förbättra skolmaten
har vidtagits och projektet Ett friskare Sverige
har genomförts under tre års tid för att inspirera till bra mat och mer rörelse i vardagen.
Utvecklingen inom det strategiska området
Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor
Tabell 4.1. Det strategiska området Hälsofrämjande livsmiljöer och levnadsvanor. Utvecklingen för faktorer som påverkar barns och ungas hälsa och grupper som särskilt bör uppmärksammas, med fokus på åren 2000–2011.
Målområde
Målområde 8.
Sexualitet och
reproduktiv
hälsa
Faktorer som påverkar
barns och ungas hälsa
och deras utveckling
Grupper som särskilt bör
uppmärksammas
Kommentar
Oönskade graviditeter Tonårsaborterna minskar, men Sverige ligger
högt internationellt sett.
Oskyddat sex Förekomsten av klamydia ökar.
Kondomanvändningen är oförändrat låg.
Målområde 9.
Fysisk aktivitet
Målområde 10.
Matvanor och
livsmedel
Fysisk aktivitet
Goda matvanor
Stillasittande är vanligare bland unga
(16–24 år) som är:
– födda utomlands
– arbetslösa
Andelen barn 11–15 år som tränar mycket är
oförändrad.
Andelen barn 11–15 år som äter frukt
och grönsaker ofta är mindre bland:
– pojkar
Andelen barn 11–15 år som äter grönsaker 5–6 gånger i veckan har ökat.
Andelen unga 16–24 år som når det
rekommenderade intaget av frukt och
grönt är liten, endast 13 procent av
kvinnorna och 7 procent av männen.
Andelen 16–24-åringar som tränar regelbundet
är oförändrad.
Andelen unga 16–24 år som når det rekommenderade intaget av frukt och grönt är oförändrad.
Andelen barn 11–15 år som dricker läsk eller äter
godis 5–6 gånger i veckan har minskat. Att äta godis och dricka läsk ofta är
vanligare bland:
– pojkar
– barn födda utomlands
Vikt
Övervikt och fetma är vanligare
bland pojkar än flickor 11–15 år
Övervikt är vanligare bland unga
män 16–24 år.
Övervikt har blivit vanligare bland pojkar 11–15 år.
Övervikt har också blivit vanligare bland unga
kvinnor 16–24 år.
Förekomsten av undervikt och fetma är oförändrad bland unga 16–24 år.
Positiv utveckling Oförändrat, eller en utveckling som inte är entydig t.ex. varierar eller går åt olika håll för olika grupper.
Negativ utveckling
BARN OCH UNGA 2013 91 MÅLOMRÅDE 8.
Sexualitet och reproduktiv hälsa
Samband mellan målområde 8 och hälsa
Sexualitet och reproduktiv hälsa och rättigheter
har betydelse för människors egenvärde, nära
relationer och välbefinnande. Sexuellt umgänge
utan preventivmedel kan leda till oönskad graviditet men också till sexuellt överförda infektioner (STI). Hormonella preventivmedel och
spiral skyddar mot graviditet men inte mot STI,
såsom klamydia. Komplikationer till följd av en
klamydiainfektion kan försämra fruktsamheten
för både män och kvinnor (Bakken, Skjeldestad,
& Nordbø, 2007; Bezold et al., 2007; Genuis
& Genuis, 2004; Idahl, Boman, Kumlin, &
Olofsson, 2004; Low et al., 2006; Peterman et
al., 2006). Dessutom förknippas ofta STI med
skam och skuld, vilket medför psykiska påfrestningar (Kahn et al., 2005).
Oskyddat sex kan även leda till oönskad graviditet. Tonårsmammor och deras barn löper en
ökad risk för att hamna i en ogynnsam socioekonomisk situation senare i livet oavsett tonåringens
socioekonomiska uppväxtvillkor (Swann, Bowe,
McCormick & Kosmin, 2003; Unicef, 2001).
Våld mot barn är dubbelt så vanligt i familjer där
mamman är tonåring. Barnen löper större risk att
bli skadade eller misshandlade och mammorna
är överrepresenterade bland dem som blir slagna
av sin partner under barnets första levnadsår
(Ekéus, Christensson, & Hjern, 2004). Det är
också vanligare att kriminella våldsamma män
får barn med tonårsmödrar än med äldre mödrar
(Ekéus & Christensson, 2003). Dessa faktorer
kan påverka fädernas förmåga att engagera sig
i föräldraskapet. En uppföljningsstudie visar att
barn till tonårsmödrar löper ökad risk för missbruk, självmordsförsök och självmord (Ekéus,
Olausson, & Hjern, 2006).
92 BARN OCH UNGA 2013
Eftersom det är brist på nationella indikatorer
som mäter positiva effekter på hälsa inom området sexualitet och reproduktiv hälsa, används
faktorer som framför allt mäter aspekter som kan
leda till ohälsa, som t.ex. klamydia. Det är därför
viktigt att betona de hälsofrämjande aspekterna,
det som främjar sexuell och reproduktiv hälsa.
Som exempel är kondomanvändning en indikator som kan förknippas med hälsa och som mäter
skyddat sex.
Utvecklingen av indikatorerna för målområde 8
Här visar vi utveckligen för de faktorer inom
målområde 8 som påverkar hälsan. De mäts med
indikatorerna i tabell 4.2.
Tabell 4.2. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgrens
och Whiteheads analysmodell
Nivåer enligt Dahlgren
och Whitehead
Indikatorer
Strukturell nivå
–
Livsvillkor
Antalet aborter per 1 000 kvinnor i åldern 15–19 år.
Levnadsvanor
Antalet klamydiafall bland unga
15–24 år.
Kondomanvändning bland unga
15–24 år.
Sociala nätverk och relationer
–
Livsvillkor
Oönskad graviditet bland tonåringar
I Sverige är det sällsynt att kvinnor föder barn i
tonåren, 2010 valde 78 procent av alla gravida
kvinnor under 20 år att genomföra en abort.
Allt fler tonåringar väljer att avsluta en graviditet med abort, 95 procent bland 15-åringar 2010
jämfört med 93 procent år 1990. Och i åldrarna
18 och 19 år avslutades 77 respektive 68 procent
av graviditeterna med abort 2010, jämfört med
63 respektive 48 procent 1990 (Socialstyrelsen,
2011a).
Som figur 4.1 visar ökade antalet aborter kontinuerligt från 1997 till 2002 i åldersgruppen
15–19 år, för att sedan ligga stabilt på ca 22–23
aborter per 1 000 kvinnor. Men sedan 2006 har
antalet tonårsaborter minskat.
Figur 4.1. Antalet
Antalet aborter
aborter per
per11000
000kvinnor
kvinnori iåldern
åldern15–19 år,
1997–2011.
Källa:
Socialstyrelsen.
15–19 år, år 1997–2011
%
25
20
15
10
5
9–11 veckor
–8 veckor
11
20
09
20
07
20
05
20
03
20
01
20
99
19
19
97
0
Total
Sverige har under flera år haft ett högre aborttal
bland tonåringar än de övriga nordiska länderna
(Gissler, 2011). Under 2000-talet då tonårsaborterna ökade i Sverige, var de relativt stabila i
Finland, Danmark och Island. År 2009 var antalet tonårsaborter i Finland 8,9 per 1 000 kvinnor,
i Sverige var det ca 20 (Socialstyrelsen, 2010a).
I Norge var det 14,1 per 1 000 kvinnor, och i
Danmark och Island var motsvarande siffror
12,9 och 12,4.
Levnadsvanor
Sexuellt överförbara infektioner
Klamydiainfektion inkluderades i smittskyddslagen 1988 och antalet infektioner har sedan dess
legat på en hög nivå jämfört med övriga sexuellt överförbara infektioner, minst 13 000 fall
om året. Sedan 1998 har klamydia ökat kraftigt till runt 40 000 fall om året och i dag utgör
klamydiafallen ungefär hälften av alla sjukdomsfall som årligen rapporteras enligt smittskyddslagen. En majoritet av de som smittats med
klamydia smittas i Sverige och huvudsakligen
heterosexuellt, till skillnad från hiv och andra sexuellt överförbara infektioner. Smittspridningen
av klamydiainfektion är också, till skillnad från
andra sexuellt överförbara infektioner, framför
allt koncentrerad till ungdomar och vuxna under
30 år (Smittskyddsinstitutet, 2012).
Fram till 2007 har antalet flickor i åldersgruppen 15–19 år som smittats av klamydia ökat
(figur 4.2). Men från 2008 har det minskat, vilket
delvis beror på en återhämtning från effekten av
den muterade stammen av klamydia som många
landsting missade 2005–2006 (Socialstyrelsen,
2009b). År 2008 hade de flesta landsting testmetoder som fångade upp den muterade stammen och de konstaterade klamydiafallen ökade
dramatiskt 2007–2008. Pojkar i åldersgruppen
följer samma mönster men mer än hälften av
fallen är fortfarande kvinnor.
Även i åldersgruppen 20–24 gick antalet klamydiafall upp under större delen av 2000-talet,
för både kvinnor och för män (figur 4.3). Men
efter 2008 har antalet minskat något, vilket också
till viss del är en som en återhämtning från effekten av den muterade stammen av klamydia. Däremot har det skett en liten ökning under 2011.
BARN OCH UNGA 2013 93 Figur 4.2.
klamydiafalli riket
i riketbland
1997–2011
bland år,
persoFigur
4.2. Antalet
Antal klamydiafall
unga 15–19
ner
15–19
år,
kvinnor
och
män.
Källa.
Smittskyddsinstitutet.
uppdelade på kön, år 1997–2011
Antal
12 000
10 000
8 000
6 000
4 000
2 000
Kvinnor
11
20
09
20
07
20
05
20
03
20
01
20
99
19
19
97
0
Män
Figur 4.3. Antal
Antalet
klamydiafall
i riket
1997–2011
blandår,
unga
klamydiafall
i riket
bland
unga 20–24
20–24
år, kvinnor
män. Källa: Smittskyddsinstitutet.
uppdelade
på kön,och
år 1997–2011
Antal
12 000
10 000
8 000
6 000
4 000
2 000
Kvinnor
11
20
20
09
20
07
20
05
20
03
01
20
99
19
19
97
0
Män
Kondomanvändning
Att använda kondom när man träffar en ny partner är särskilt betydelsefullt ur smittskyddssynpunkt. Samlag utan kondom första kvällen har
blivit vanligare bland ungdomar i åldern 16–24
år. Ett ökat risktagande är särskilt påtagligt under
94 BARN OCH UNGA 2013
2000-talet. År 2007 använde närmare en fjärdedel inte kondom första kvällen (Socialstyrelsen,
2009b). Undersökningen Kunskap, attityder och
sexuella handlingar bland unga (UngKAB) visar
att så många som hälften i åldern 15–29 år som
hade sex med en ny eller tillfällig partner inte
använde kondom. Men även om studien UngKAB
hade drygt 15 000 svarande i åldern 15–29 år
är den inte helt representativ för befolkningen i
denna åldersgrupp på grund av det stora bortfallet (Tikkanen, Abelsson, & Forsberg, 2011).
Smittskyddsinstitutets (SMI) specialrapport
Ungdomar och sexualitet utgår från Ungdomsbarometern, som är en årlig internetbaserad enkätundersökning kring ungdomars attityder och
beteenden inom ett antal olika områden. SMI har
deltagit i undersökningen åren 2007–2011. Frågorna kring sexualitet och hur man undviker hiv
och STI besvarades av drygt 4 000 i åldern 15–24
år 2011. På frågan ”Har du haft samlag?” svarade 55 procent av flickorna i åldern 15–19 ja, i
åldern 20–24 var det 88 procent. För pojkarna i
åldern 15–19 år var det 51 procent som svarade
att de hade haft samlag, och 82 procent i åldern
20–24 år. Till dem som svarade ja på frågan om
de haft samlag, ställdes följdfrågan ”Använde ni
något skydd vid ditt senaste samlag?”. 20 procent av flickorna mellan 15 och 19 år svarade
att de använt kondom vid det senaste samlaget,
för gruppen 20–24 år var det 19 procent. För
pojkarna var motsvarande siffror 41 respektive
31 procent och för gruppen som helhet är siffrorna relativt stabila. År 2008 uppgav 29 procent
att de använt kondom vid senaste samlaget, 2009
var det 27 procent, och 2010 och 2011 var det
26 procent.
MÅLOMRÅDE 9.
Fysisk aktivitet
Samband mellan målområde 9 och hälsa
Fysisk aktivitet används i hälsofrämjande och sjukdomsbehandlande syfte och ökad fysisk aktivitet
i befolkningen förbättrar hälsan. Fysisk aktivitet
har effekt i förebyggande och behandling av bröstcancer, prostatacancer (Thune, 2008), hjärt- och
kärlsjukdomar, osteoporos, Parkinsons sjukdom,
diabetes (Zanesco & Antunes, 2007), kroniskt
obstruktiv lungsjukdom (KOL) (Donesky-Cuenco,
Janson, Neuhaus, Neilands, & Carrieri-Kohlman,
2007) , demens (Berchtold, 2008) och depression
(Teychenne, Ball, & Salmon, 2008).
Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar att barn 5–17 år är fysiskt aktiva minst
60 minuter per dag med måttlig till hög intensitet. En välplanerad lekplats i anslutning till skolan eller i en park kan mycket väl bidra till barns
utveckling fysiskt, mentalt och socialt. Fysisk
rörelse i form av lek och idrott utvecklar förutom
barns motorik och koordination även inlärning
och koncentration som är viktigt för goda resultat i skolan (Hendy, 2000; Nordlund, Rolander,
& Larsson, 1997; Tomporowski, Davis, Miller,
& Naglieri, 2008).
Ny forskning visar att stillasittande ska ses
som en oberoende riskfaktor som bör beaktas
vid rekommendation av fysisk aktivitet (Healy,
2008). Detta bekräftas av en litteratursammanställning gjord av Statens folkhälsoinstitut (Statens folk-hälsoinstitut, 2012i). Rapporten visar
att det finns ett samband mellan ett stillasittande
liv och ökad risk för sjukdomar och dödlighet.
Dessutom påverkas inte effekterna av stillasittande av fysisk aktivitet – är man fysiskt aktiv
30 minuter varje dag men har ett stillasittande liv
i övrigt minskar aktiviteten inte risken för sjuk-
domar och dödlighet. Därför bör rekommendationen för fysisk aktivitet även innehålla rekommendationer om att inte sitta stilla för mycket
(Statens folkhälsoinstitut, 2012i).
Det behövs ökade förutsättningar för fysisk
aktivitet i vardagen och olika miljöer behöver
utvecklas för att stimulera människor att röra
sig mer. Det handlar bl.a. om byggd miljö som
t.ex. skolgårdar och grönområden. Det handlar
också om att skapa säkra skolvägar, så att barn
och unga kan ta sig till skolan till fots eller med
cykel. Studier visar att aktivitetsnivån sjunker
kraftigt över helgen, vilket tyder på att transporten till skolan är ett viktigt bidrag till barns
vardagsrörlighet (Mårtensson & Kylin, 2011).
Enligt forskare minskar antalet attraktiva grönområden, torg och gågator i tätorterna och det
kan försämra folkhälsan, inte minst för barn som
får mindre ytor att röra sig på (Ericsson, Grahn,
& Skärbäck, 2010).
Utvecklingen av indikatorerna för målområde 9
Här visar vi utveckligen för de faktorer inom
målområde 9 som påverkar hälsan. De mäts
med indikatorerna i tabell 4.3. Som framgår av
tabellen har vi huvudsakligen statistik för åldersgrupperna 11–15 år och 16–24 år.
BARN OCH UNGA 2013 95 Tabell 4.3. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgrens
Aktiv skoltransport
och Whiteheads analysmodell
Barn som promenerar eller cyklar till och från
skolan är mer fysiskt aktiva än barn som skjutsas
i bil eller buss. Men andelen barn i Sverige som
själva går eller cyklar till skolan sjönk från 94 till
77 procent mellan 1970-talet och 1990-talet
(Statens folkhälsoinstitut, 2009a). Vägverkets
enkätundersökning om barns skolvägar, som
omfattar barn i åldern 6–15 år och genomförs
vart tredje år sedan 2000, visar att nedgången
fortsatt under 2000-talet. Mätningen 2012 visar
att andelen barn som går eller cyklar till skolan under vinterhalvåret var 48 procent 2012,
under sommarhalvåret var andelen 56 procent
(Trafikverket, 2013).
Nivåer enligt Dahlgren
och Whitehead
Indikatorer
Strukturell nivå
–
Livsvillkor
Närhet till grönområden.
Andelen barn 6–15 år som går
eller cyklar till skolan.
Levnadsvanor
Andelen barn 11–15 år som tränar
minst fyra gånger i veckan.
Stillasittande, motion och träning
på fritiden bland 16–24-åringar.
Total fysisk aktivitet bland
11–15-åringar.
Sociala nätverk och relationer
Total fysisk aktivitet bland
16–24-åringar.
Levnadsvanor
–
Regelbunden motion och träning
Livsvillkor
Närhet till grönområden
Indikatorn närhet till grönområden anger andelen av befolkningen som saknar grönområde
inom 300 meter från bostaden och de data som
för närvarande finns kommer från Statistiska centralbyrån (SCB). Variationen mellan tätorterna
i Sverige är stor, i vissa städer var det 4 procent
av befolkningen som hade mer än 300 meter till
ett grönområde 2005 och i andra städer var det
30 procent (Svanström, 2010). Tidigare data
går inte att använda för jämförelse med 2005 då
olika metoder används och aktuellare data än
från 2005 finns inte.
96 BARN OCH UNGA 2013
Vi beskriver här hur andelen barn och unga som
tränar regelbundet har utvecklats över tid och om
det finns skillnader mellan olika grupper, först
åldersgruppen 11–15 år. I studien Skolbarns hälsovanor har barnen fått besvara frågan ”Hur ofta
brukar du träna på din fritid (dvs. utanför skoltid) så att du blir andfådd eller svettas?”. Figur
4.4 visar andelen barn som har svarat att de tränar 4–6 gånger i veckan eller varje dag. Andelen
ökade mellan 1985/86 och 1989/90, men har
därefter legat stabilt mellan 28 och 32 procent.
Andelen flickor som tränar minst fyra gånger
i veckan har under den studerade tidsperioden
ökat, från 16 till 25 procent. Även andelen pojkar
som tränar minst fyra gånger i veckan har ökat,
från 30 procent till omkring 39 procent. Det är
alltså en större andel pojkar som tränar minst
fyra gånger i veckan.
Figur
4.4. Andelen
Andelenbarn
barnsom
11–15
år som
tränar
Figur 4.4.
uppger
att de
tränarminst
minstfyra
gånger
i
veckan
1985/86–2009/10,
fördelad
på
kön
och
ålder.
fyra gånger i veckan, fördelade efter kön och ålder,
Källa:
Statens folkhälsoinstitut, Skolbarns hälsovanor.
år 1985/86–2009/10
0
/1
09
6
/0
20
05
2
Pojkar
Figur 4.5. Stillasittande, motion och träning på fritiden bland
11-åringar
16–24-åriga kvinnor 2004–2011. Källa: Statens folkhälso-
20
01
/0
8
20
/9
97
4
Flickor
13-åringar
19
19
93
/9
0
/9
89
19
19
85
/8
6
%
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
veckan. Med måttlig regelbunden motion avses
träning i minst 30 minuter 1–2 gånger i veckan,
medan regelbunden motion och träning avser
sådan träning minst tre gånger i veckan. Figur
4.5 och 4.6 visar resultaten för kvinnor och män.
Som framgår av figur 4.5 motionerar en majoritet av kvinnorna på fritiden och endast var tionde
ung kvinna har en stillasittande fritid. Ungefär
en tredjedel ägnar sig åt måttlig motion på fritiden. Resten är jämnt fördelade mellan måttlig
regelbunden motion och regelbunden motion och
träning. Motionsvanorna har i stort varit oförändrade under perioden.
15-åringar
Figur 4.4 visar även andelen barn som tränar
minst fyra gånger i veckan, uppdelad på ålder.
Det finns inga signifikanta skillnader mellan de
tre åldersgrupperna och det är heller inte några
tydliga skillnader mellan barn med svensk bakgrund respektive utländsk bakgrund. Det är inte
möjligt att redovisa denna indikator för barn med
respektive utan funktionsnedsättning.
Personer i åldern 16–24 år har fått besvara frågan ”Hur mycket har du rört och ansträngt dig
kroppsligt på fritiden under de senaste 12 månaderna?”. De har fått välja mellan fyra svarsalternativ: stillasittande fritid, måttlig motion på
fritiden, måttlig regelbunden motion samt regelbunden motion och träning. Stillasittande fritid
innebär att man ägnar mindre än två timmar i
veckan åt promenader, cykling eller annan form
av rörelse. Måttlig motion på fritiden innebär
minst två timmars lättare motion i form av promenader, cykling, trädgårdsarbete med mera i
institut,
nationella
folkhälsoenkäten
Figur 4.5.
Stillasittande,
motion och (glidande
träning påfyraårsmedel-
fritiden
värden).
bland 16–24-åriga kvinnor, år 2004–2011
Antal
50
40
30
20
10
0
Stillasittande
Måttlig
motion
Måttlig
Regelbunden
regelbunden motion och
motion
träning
2004–2007
2005–2008
2007–2010
2008–2011
2006–2009
Liksom unga kvinnor motionerar huvuddelen av
unga män på sin fritid (figur 4.6). Andelen unga
män med en stillasittande fritid är cirka 12 procent. Det är ungefär en fjärdedel av de unga männen som bedriver måttlig motion och lika stor
BARN OCH UNGA 2013 97 andel som bedriver måttlig regelbunden motion
på fritiden. Resterande 40 procent bedriver regelbunden motion och träning. Unga mäns motionsvanor har inte förändrats under perioden.
Figur 4.6. Stillasittande, motion och träning på fritiden
bland 16–24-åriga män 2004–2011. Källa: Statens folkhälsoinstitut, nationella folkhälsoenkäten (glidande fyraårsmeFigur 4.6. Stillasittande, motion och träning på fritiden
delvärden).
bland 16–24-åriga män, år 2004–2011
%
50
40
30
20
10
0
Stillasittande
Måttlig
motion
Måttlig
Regelbunden
regelbunden motion och
motion
träning
2004–2007
2005–2008
2007–2010
2008–2011
2006–2009
Skillnaden mellan unga kvinnors och unga mäns
motionsvanor är tydlig. Det har genomgående
varit en större andel män som motionerat och
tränat regelbundet och i gengäld en större andel
unga kvinnor som bedrivit måttlig motion under
perioden 2004–2011. Däremot har det varit
ungefär lika vanligt med en stillasittande fritid
bland unga kvinnor och män.
Motionsvanorna skiljer sig mellan unga födda
i Sverige och unga födda utomlands, det har varit
ungefär dubbelt så vanligt med en stillasittande
fritid bland unga födda utomlands. År 2008–
2011 var andelen 17 procent för dem jämfört med
10 procent bland unga födda i Sverige. Och det är
98 BARN OCH UNGA 2013
vanligare att unga födda i Sverige motionerar och
tränar regelbundet än att unga födda utomlands
gör det. Ungefär 36 procent av de förra motionerade och tränade regelbundet, jämfört med
30 procent bland de senare 2008–2011.
Motionsvanorna skiljer sig i viss utsträckning
mellan unga som studerar, arbetar och unga som
är arbetslösa. De senaste åren, 2006–2011, har
unga arbetslösa i större utsträckning haft en stillasittande fritid jämfört med unga som arbetar
eller studerar, 18 procent jämfört med 10 procent
i de bägge andra grupperna. Unga som studerar
har motionerat och tränat regelbundet i större
utsträckning än arbetslösa under hela perioden,
2008–2011 var andelen 37 procent mot 28.
Även bland unga med respektive utan funktionsnedsättning finns vissa skillnader i motionsvanor. Unga med funktionsnedsättning ägnar
sig i högre grad åt måttlig motion jämfört med
unga utan funktionsnedsättning som i högre grad
ägnar sig åt regelbunden träning och motion. År
2008–2011 ägnade sig 29 procent av unga med
funktionsnedsättning åt måttlig motion, vilket
kan jämföras med 34 procent bland unga utan
funktionsnedsättning. Samma år ägnade sig
36 procent av unga utan funktionsnedsättning
åt regelbunden träning och motion, jämfört med
30 procent av unga med funktionsnedsättning.
Vi kan inte säga något om motionsvanorna
bland unga med olika sexuell läggning för antalet
svar för litet.
Total fysisk aktivitet
Figur 4.7 visar hur stor andel barn som når upp
till den rekommenderade mängden fysisk aktivitet, 60 minuter per dag. Det är få barn som når
den rekommenderade mängden. Andelen ökade
något vid mätningen 2005/06, men har därefter
återgått till samma andel som 2001/02. En något
större andel pojkar än flickor når den rekommenderade mängden men det finns inga skillnader
mellan de tre åldersgrupperna.
Figur 4.7. Andelen barn 11–15 år som når den rekommenderade mängden fysisk aktivitet (60 minuter) per dag 2001/02–
2009/10,
kön
och år
ålder.
Statens
folkhälsoFigur
4.7. fördelad
Andelen på
barn
11–15
somKälla:
når den
rekommeninstitut,
Skolbarns
hälsovanor.
derade mängden fysisk aktivitet (60 minuter) per dag
Figur 4.8. Total fysisk aktivitet bland kvinnor 16–24 år 2004–
2011 Källa: Statens folkhälsoinstitut, nationella folkhälsoFigur 4.8. Total fysisk aktivitet bland 16–24-åriga kvinnor,
enkäten
(glidande fyraårsmedelvärden).
år
2004–2011
%
50
40
30
%
25
20
20
10
15
0
10
5
0
2001/2002
Flickor
13-åringar
2005/2006
Pojkar
Ingen
<1h
1–3 h
2004–2007
2005–2008
2007–2010
2008–2011
3–5 h
>5h
2006–2009
2009/2010
11-åringar
15-åringar
Personer 16–24 år har fått besvara frågan ”Hur
mycket tid ägnar du en vanlig vecka åt måttligt ansträngande aktiviteter som får dig att bli
varm?” och som exempel anges promenader i
rask takt, trädgårdsarbete, cykling, simning med
mera. Frågan ska alltså mäta människors totala
fysiska aktivitet. Unga kvinnors svar på denna
fråga speglar i stort sett svaren på frågan ovan om
motion och träning, se figur 4.8. En liten andel
har svarat att de inte ägnar någon tid alls, eller
högst en timme, åt måttligt ansträngande fysisk
aktivitet, medan majoriteten håller på över en
timme. Det är omkring 30 procent av kvinnorna
som svarat 1–3 timmar per vecka, 3–5 timmar per
vecka respektive mer än 5 timmar per vecka. Det
har inte skett någon förändring av unga kvinnors
fysiska aktivitet under den studerade perioden.
Liksom bland de unga kvinnorna uppger en
majoritet av de unga männen att de ägnar mer
än en timme i veckan åt måttligt ansträngande
fysisk aktivitet (figur 4.9). Cirka 23–25 procent
är aktiva 1–3 timmar per vecka och 20–22 procent är det 3–5 timmar per vecka. Det är en något
större andel som svarat att de ägnar över fem
timmar i veckan åt måttligt ansträngande fysisk
aktivitet, cirka 42–44 procent. Det har inte skett
någon förändring av unga mäns fysiska aktivitet
under den studerade perioden.
BARN OCH UNGA 2013 99 Figur 4.9. Total fysisk aktivitet bland män 16–24 år 2004–
2011.
Källa:Total
Statens
nationellamän,
folkhälsoFigur 4.9.
fysiskfolkhälsoinstitut,
aktivitet bland 16–24-åriga
enkäten
(glidande fyraårsmedelvärden).
år 2004–2011
%
50
40
30
20
10
0
MÅLOMRÅDE 10.
Ingen
<1h
1–3 h
2004–2007
2005–2008
2007–2010
2008–2011
3–5 h
>5h
2006–2009
Återigen finns det skillnader mellan kvinnor och
män. Det är vanligare att män ägnar mer än fem
timmar i veckan åt fysisk aktivitet och vanligare
att kvinnor ägnar 1–3 timmar respektive 3–5
timmar i veckan åt detsamma. Däremot är det
lika liten andel kvinnor och män som inte ägnar
någon tid alls, eller högst en timme, åt fysisk aktivitet på fritiden.
Det är tre gånger så vanligt att unga födda
utomlands uppger att de inte ägnar någon tid alls
åt fysisk aktivitet jämfört med unga födda i Sverige. Andelen var 9 procent bland de förra jämfört med cirka 3 procent bland de senare.
På senare år har unga som arbetar ägnat mer
än fem timmar i veckan åt fysisk aktivitet i högre
grad än unga som är arbetslösa eller studerar. År
2008–2011 ägnade 41 procent av de arbetande
minst fem timmar i veckan åt fysisk aktivitet,
jämfört med 34 procent av de studerande och
33 procent av de arbetslösa. Arbetslösa unga har
å sin sida oftare angett att de inte ägnar någon tid
alls, eller högst en timme i veckan, åt fysisk aktivi-
100 tet under denna period. Andelen var 22 procent,
jämfört med 13 procent av de sysselsatta och
11 procent av de studerande 2008–2011.
Det är vanligare att unga utan funktionsnedsättning ägnar mer än fem timmar i veckan åt
fysisk aktivitet än att unga med funktionsnedsättning gör det, 37 procent mot 31 procent 2008–
2011. Den fysiska aktiviteten bland unga med
olika sexuell läggning kan vi inte säga något om
då antalet svar är för litet.
BARN OCH UNGA 2013
livsmedel
Matvanor och Samband mellan målområde 10 och hälsa
Goda matvanor har stor betydelse för hur hälsan,
kroppen och intellektet utvecklas under barnoch ungdomsåren (Centers for Disease Control
and Prevention, 1997, 2011). Goda matvanor
gäller bland annat matval och mattider, det vill
säga att maten och drycken är näringsriktig, att
måltiderna är regelbundna och att matens innehåll av energi motsvarar kroppens förbränning
av energi.
Goda matvanor, med ett varierat och högt intag
av frukt, grönsaker och fiberrika livsmedel samt
en låg konsumtion av mättat fett, salt och tillsatt
socker kan förebygga hälsoproblem som järnbrist,
blodbrist, fetma, ätstörningar och karies. Det kan
också förebygga långsiktiga hälsoproblem, som
hjärt- och kärlsjukdomar och cancer (Centers for
Disease Control and Prevention, 2011).
Måltidsordningen är också viktig för hälsan.
Enligt de nordiska näringsrekommendationerna
bör vi äta regelbundet och varierat över dagen,
med frukost, lunch, middag och ett par mellanmål, för att få i oss alla näringsämnen och den
energi vi behöver (Nordic Council of Ministers,
2004). Till exempel kan ätande på natten leda till
metabola problem eftersom kroppen är inställd
på fasta nattetid, som en funktion av den biologiska dygnsrytmen (Lennernäs, 2010).
Fetma påverkar hälsa och livskvalitet negativt. Barn med fetma har ökad risk att med tiden
utveckla insulinresistens, blodfettrubbningar och
leverpåverkan. Studier har också visat att barnfetma medför ökad risk för ortopediska problem,
hjärt-kärlsjukdomar och för tidig död men ingen
ökad förekomst av diabetes (Mossberg, 1989).
Det finns dock ingen direkt koppling mellan
övervikt hos barn och depression eller dålig självkänsla (Perlhagen, Flodmark, & Hernell, 2007).
Flera översiktsartiklar anger såväl skyddande
faktorer som riskfaktorer för övervikt. Skyddande faktorer är att ha ammats, regelbunden
fysisk aktivitet, högt intag av frukt och grönsaker,
vatten som dryck, mindre portionsstorlekar och
stödjande miljöer i hem och skola. Riskfaktorer
är ärftlighet i form av övervikt hos föräldrarna,
hög födelsevikt, stor viktökning under det första
levnadsåret, stillasittande, många timmars tvtittande, stort intag av energität mat, stort intag
av sockersötade drycker, svår socioekonomisk
situation, mat som belöning och tröst, samt bristande förstålse för att fetma är ett problem (Perlhagen et al., 2007).
Utvecklingen av indikatorerna för målområde 10
Här visar vi utveckligen för de faktorer inom
målområde 10 som påverkar hälsan. De mäts
med indikatorerna i tabell 4.4. Som framgår av
tabellen har vi endast data för åldersgrupperna
11–15 år och 16–24 år.
Tabell 4.4. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgrens
och Whiteheads analysmodell
Nivåer enligt Dahlgren
och Whitehead
Indikatorer
Strukturell nivå
–
Livsvillkor
–
Levnadsvanor
Andelen barn 11–15 år som äter
grönsaker minst 5–6 gånger i
veckan.
Andelen 16–24-åringar som äter
frukt och grönsaker minst fem
gånger per dag.
Andelen barn 11–15 år som dricker
läsk minst 5–6 gånger i veckan.
Andelen barn 11–15 år som äter
godis minst 5–6 gånger i veckan.
Andelen barn 11–15 år med övervikt eller fetma.
Genomsnittligt BMI bland barn
11–15 år.
Andelen 16–24-åringar med övervikt, fetma och undervikt.
Genomsnittligt BMI bland unga
16–24 år.
Sociala nätverk och relationer
–
Levnadsvanor
Konsumtion av frukt och grönsaker
Livsmedelsverket rekommenderar att barn från
tio års ålder och vuxna äter 500 gram frukt och
grönsaker per dag. I studien Skolbarns hälsovanor
fick barn 11–15 år besvara frågorna ”Hur många
gånger i veckan äter du vanligtvis grönsaker?”
och ”Hur många gånger i veckan äter du vanligtvis frukt?” med svarsalternativ som sträcker
sig från aldrig till varje dag. Frågekonstruktionen
gör det inte möjligt att beräkna hur stor andel
BARN OCH UNGA 2013 101 barn som verkligen når den rekommenderade
mängden, utan vi väljer att fokusera på andelen
barn som uppgett att de äter grönsaker respektive
frukt minst 5–6 gånger i veckan. Figur 4.10 visar
att andelen barn som äter grönsaker minst 5–6
gånger i veckan har ökat från 49 procent 2001/02
till 59 procent 2009/10. Det är en större andel
flickor än pojkar som äter grönsaker minst 5–6
gånger i veckan. Intaget av grönsaker har ökat
hos såväl pojkar som flickor under den studerade
tidsperioden.
Figur 4.10. Andelen flickor och pojkar 11–15 år som äter grönsaker
5–6 gånger
i veckan,
på ålder
Figur minst
4.10. Andelen
barn
11–15 årfördelad
som uppger
att 2001/02–
de äter
2009/10.
folkhälsoinstitut,
Skolbarns
grönsakerKälla:
minstStatens
5–6 gånger
i veckan, fördelade
efter hälsokön
och ålder, år 2001/02–2009/10
vanor.
fällen. När det gäller fruktkonsumtionen i olika
åldrar visar det sig att det är en större andel
11-åringar än 13- och 15-åringar som äter frukt
minst 5–6 gånger i veckan. År 2009/10 var det en
något större andel barn med utländsk bakgrund
än med svensk bakgrund som åt frukt minst 5–6
gånger i veckan, 54 procent jämfört med 44 procent.
Figur 4.11. Andelen flickor och pojkar 11–15 år som äter frukt
minst
5–6 Andelen
gånger ibarn
veckan,
på ålder
Figur 4.11.
11–15fördelad
år som uppger
att 2001/02–
de äter
2009/10.
Källa:
Statens
folkhälsoinstitut,
Skolbarns
hälsofrukt minst 5–6 gånger i veckan, fördelade efter kön och
vanor.
ålder, år 2001/02–2009/10
%
70
60
%
70
50
60
30
50
20
40
10
30
0
40
20
10
0
2001/2002
Flickor
13-åringar
2005/2006
Pojkar
2009/2010
11-åringar
15-åringar
Den yngsta åldersgruppen, 11-åringarna, har det
högsta grönsaksintaget och det minskar sedan
med åldern. Det råder inga skillnader mellan barn
med svensk och barn med utländsk bakgrund.
Figur 4.11 visar att det är knappt hälften av
barnen som äter frukt minst 5–6 gånger i veckan.
Andelen har varit ungefär densamma 2001/02
till 2009/10. Fruktkonsumtionen har varit högre
bland flickor än bland pojkar vid alla mättill-
102 BARN OCH UNGA 2013
2001/2002
Flickor
13-åringar
2005/2006
2009/2010
Pojkar
11-åringar
15-åringar
Åldersgruppen 16–24 år har i den nationella
folkhälsoenkäten fått besvara två frågor om hur
ofta de äter grönsaker och rotfrukter respektive
frukt och bär. Figur 4.12 visar andelen som sammanlagt äter frukt och grönt minst fem gånger
om dagen, vilket antas motsvara cirka 500 gram
frukt och grönt. Andelen unga som når det
rekommenderade intaget har legat stabilt kring
9–10 procent under den studerade tidsperioden.
Det är omkring dubbelt så stor andel kvinnor
som män som når den rekommenderade mängden frukt och grönsaker.
%
15
Det har varit betydligt vanligare att pojkar dricker
läsk minst 5–6 gånger i veckan än att flickor gör
det. Men andelen pojkar som dricker läsk så ofta
har halverats under den studerade tidsperioden,
vilket gör att skillnaden mellan könen inte längre
är särskilt stor.
12
Figur 4.13. Andelen flickor och pojkar 11–15 år som dricker
9
läsk minst
5–6 gånger
i veckan,
på ålder
2001/02–
Figur
4.13. Andelen
11–15
år barnfördelad
som uppger
att de
2009/10.
Källa:
Statens
folkhälsoinstitut,
Skolbarns
dricker läsk minst 5–6 gånger i veckan, fördelade efterhälsokön
vanor.
och
ålder, år 2001/02–2009/10
Figur 4.12. Andelen kvinnor och män 16–24 år som äter frukt
och grönsaker
minst16–24-åringar
fem gånger per
dag
2004–2011.
Källa:
Figur
4.12. Andelen
som
uppger
att de äter
Statens
nationella
(glifrukt
ochfolkhälsoinstitut,
grönsaker minst fem
gångerfolkhälsoenkäten
per dag, fördelade
dande
fyraårsmedelvärden).
efter kön, år 2004–2011
6
3
0
%
35
2004–
2007
Kvinnor
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
30
25
20
15
Andelen som når det rekommenderade intaget
har legat omkring 9 procent bland unga födda i
Sverige och mellan 11 och 14 procent bland unga
födda utomlands. Skillnaden mellan grupperna
är endast statistiskt säkerställd något år. Andelen
som når den rekommenderade mängden är lika
stor bland unga med funktionsnedsättning och
unga utan funktionsnedsättning, liksom bland
unga som är homo- och bisexuella eller heterosexuella.
Konsumtion av läsk och godis
I studien Skolbarns hälsovanor fick barnen
besvara frågan ”Hur många gånger i veckan
dricker du vanligtvis läsk?” med svarsalternativ som sträcker sig från aldrig till varje dag.
Figur 4.13 visar andelen som har svarat minst
5–6 gånger i veckan. Andelen barn som dricker
läsk minst 5–6 gånger i veckan minskade mellan 2001/02 och 2005/06 men har därefter varit
oförändrad.
10
5
0
2001/2002
Flickor
13-åringar
2005/2006
Pojkar
2009/2010
11-åringar
15-åringar
Andelen barn som dricker läsk 5–6 gånger i
veckan ökar med åldern, men läskdrickandet har
minskat i alla tre åldrarna.
Det är vanligare att barn med utländsk bakgrund dricker läsk minst 5–6 gånger i veckan än
att barn med svensk bakgrund gör det. År 2009/10
var andelen 22 procent jämfört med 12 procent
men andelarna har minskat i både grupperna.
I studien Skolbarns hälsovanor fick barnen även besvara frågan ”Hur många gånger i
veckan äter du vanligtvis godis?” med svarsalternativ som sträcker sig från aldrig till varje dag.
Andelen barn som svarat att de äter godis minst
5–6 gånger i veckan minskade från 26 procent
BARN OCH UNGA 2013 103 2001/02 till 15 procent 2005/06 och har sedan
dess varit stabil (figur 4.14). Andelen pojkar som
äter godis i denna omfattning är större än andelen flickor men andelarna har minskat för både
pojkar och flickor mellan 2001/02 och 2009/10.
Andelen barn som äter godis minst 5–6 gånger
i veckan ökar med åldern men minskningen
sedan 2001/02 gäller samtliga åldersgrupper.
Det är vanligare att barn med utländsk bakgrund
äter godis minst 5–6 gånger i veckan, 2009/10
uppgick andelen till 23 procent jämfört med
12 procent. Men även här har det skett en minskning.
Figur 4.14. Andelen flickor och pojkar 11–15 år som äter
godis
minstAndelen
5–6 gånger
på ålder
Figur 4.14.
barni veckan,
11–15 årfördelad
som uppger
att 2001/02–
de äter
2009/10.
Källa:
hälsogodis minst
5–6 Statens
gånger ifolkhälsoinstitut,
veckan, fördeladeSkolbarns
efter kön och
vanor.
ålder, år 2001/02–2009/10
%
35
30
25
20
15
10
5
0
2001/2002
Flickor
13-åringar
2005/2006
Pojkar
2009/2010
11-åringar
15-åringar
Undervikt, övervikt och fetma
För barn upp till 18 år gäller inte samma gränsvärden för undervikt, övervikt och fetma som för
vuxna, man beräknar istället så kallat ISO-BMI
för olika åldrar. Det innebär att gränsvärdena
104 BARN OCH UNGA 2013
för övervikt och fetma är olika för barn som är
11, 13 respektive 15 år. Dessutom finns en skala
för flickor och en annan för pojkar. Det finns inte
någon gräns för undervikt på ISO-BMI-skalan.
Observera att i studien Skolbarns hälsovanor får
barnen själva ange sin längd och vikt, vilket innebär att det finns en viss osäkerhet i de rapporterade siffrorna.
Figur 4.15 visar andelen flickor och pojkar med
övervikt och fetma, fördelade på ålder. Förekomsten av övervikt och fetma bland 11-åriga flickor
var stabil omkring 8 procent fram till 2009/10,
då andelen ökade till 10 procent. Andelen har
varierat bland 11-åriga pojkar, men ökar för hela
perioden. Andelen överviktiga eller feta 11-åriga
pojkar har ökat från 6 procent 1989/90 till 14
procent 2009/10. Skillnaden mellan 11-åriga
flickor och pojkar är inte statistiskt säkerställd.
Förekomsten av övervikt och fetma bland
13-åriga flickor har varit omkring 8–9 procent
de senaste fyra mätningarna, vilket är en ökning
sedan 1989/90 då andelen var 5 procent. Bland
de 13-åriga pojkarna har andelen sakta ökat från
cirka 8 till 14 procent under perioden, vilket är en
statistiskt säkerställd ökning.
När det gäller 15-åriga flickor har förekomsten av övervikt och fetma varit stabil, cirka 6–7
procent, med undantag för 2005/06 då siffran
var 9 procent. Andelen har däremot ökat bland
15-åriga pojkar, från 9 till 17 procent. Det är statistiskt säkerställt att övervikt och fetma är vanligare bland 15-åriga pojkar än bland 15-åriga
flickor.
Det har inte varit möjligt att bryta ned resultaten på barn med svensk respektive utländsk
bakgrund eller på barn med respektive utan funktionsnedsättning.
Figur 4.15. Andelen flickor och pojkar 11–15 år med över-
Figur 4.16. Genomsnittligt kroppsmasseindex (BMI) bland
vikt eller fetma, fördelad på ålder 1989/90–2009/10. Källa:
Statens
folkhälsoinstitut,
Skolbarns
(uppgifter
Figur
4.15.
Andelen barn 11–15
år medhälsovanor
övervikt eller
fetma,
för 1993/94
saknas).
fördelade
efter
kön och ålder, år 1989/90–2009/10
flickor
ochGenomsnittligt
pojkar 11–15 år,
fördelat på ålder
1989/90–
Figur 4.16.
kroppsmasseindex
(BMI)
2009/10.
Källa:
folkhälsoinstitut,
hälsobland flickor
ochStatens
pojkar 11–15
år, fördelat påSkolbarns
ålder
1989/90–2009/10
vanor
(uppgifter för 1993/94 saknas).
%
18
%
25
15
20
12
15
9
10
6
5
3
0
1989/90
1997/98
2001/02
2005/06
2009/10
0
1989/90
1997/98
2001/02
2005/06
Pojkar 15 år
Flickor 15 år
Pojkar, 11 år
Pojkar, 13 år
Flickor 15 år
Flickor, 13 år
Pojkar, 11 år
Flickor, 11 år
Flickor, 13 år
Pojkar, 13 år
Flickor, 11 år
Pojkar 15 år
Den ökade förekomsten av övervikt och fetma
som illustrerades i figur 4.15 bekräftas när man
studerar genomsnittligt BMI inom grupperna.
Figur 4.16 visar utvecklingen för flickor och pojkar i åldrarna 11, 13 respektive 15 år. BMI har
ökat inom samtliga sex grupper, bland 11-åriga
pojkar har medelvärdet ökat från 17,5 till 18,3
och bland 11-åringa flickor från 17,3 till 18,0
mellan 1989/90 och 2009/10. Bland 13-åriga
pojkar har medelvärdet ökat från 18,9 till 19,5
och bland 13-åriga flickor från 18,6 till 19,2.
Slutligen har medelvärdet ökat från 20,5 till 21,0
bland 15-åriga pojkar och från 20,1 till 20,3
bland 15-åriga flickor.
2009/10
Övervikt och fetma bland barn i åldern 11–15
år i Sverige är ovanligt jämfört med i många
andra länder. Studien Skolbarns hälsovanor, som
genomförs i ett 40-tal länder (främst i Europa)
visar att Sverige hamnar på plats 27, 30 respektive 25 för 11-, 13- respektive 15-åringarna
2009/10 (Currie et al., 2012).
Åldersgruppen 16–24 år får i den nationella
folkhälsoenkäten ange sin längd och vikt. Figur
4.17 visar andelen unga som har undervikt (BMI
< 18,5), övervikt (BMI mellan 25 och 29,9) samt
fetma (BMI 30 eller mer).
BARN OCH UNGA 2013 105 Figur 4.17. Andelen kvinnor och män 16–24 år med undervikt, övervikt och fetma 2004–2011. Källa: Statens folkhälsoinstitut,
nationella
(glidande
fyraårsmedel-
Figur
4.17.
Andelenfolkhälsoenkäten
16–24-åringar med
undervikt,
övervikt
värden).
och
fetma, fördelade efter kön, år 2004–2011
%
18
15
12
9
6
3
0
2004–
2007
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
Övervikt, män
Fetma, kvinnor
Övervikt, kvinnor
Undervikt, män
Undervikt, kvinnor
Fetma, män
2008–
2011
Andelen unga med undervikt har varit stabil på
cirka 7 procent. Det är vanligare att unga kvinnor
är underviktiga än att män är det. Andelen kvinnor med undervikt var 10 procent 2008–2011
och motsvarande siffra för män var 5 procent.
Undervikt är vanligare bland unga som studerar
än bland unga som arbetar, 9 procent jämfört
med 4 procent. Det råder ingen skillnad i andelen
underviktiga mellan unga födda utomlands och
unga födda i Sverige eller mellan unga med respektive utan funktionsnedsättning.
106 BARN OCH UNGA 2013
Andelen unga med övervikt har ökat från 14 till
16 procent mellan åren 2004–2007 och 2008–
2011. Övervikt är vanligare bland unga män än
bland unga kvinnor, 18 procent jämfört med 14
procent 2008–2011. Övervikt har däremot blivit
vanligare bland kvinnor samtidigt som andelen
unga män med övervikt har varit oförändrad.
Övervikt är vanligare bland unga som arbetar än
bland unga som studerar, 22 procent jämfört med
14 procent 2008–2011. Det råder ingen skillnad
i andelen överviktiga mellan unga födda utomlands och unga födda i Sverige, eller mellan unga
med respektive utan funktionsnedsättning.
Andelen unga med fetma har legat stabilt på
4–5 procent under perioden. Fetma är lika ovanligt bland unga kvinnor och unga män. Likaså
förekommer fetma lika sällan bland unga födda
utomlands som bland unga födda i Sverige. Men
fetma är vanligare hos arbetslösa än hos unga
som arbetar eller studerar, 10 procent bland
arbetslösa, 5 procent bland arbetande och 3 procent bland studerande år 2008–2011. Fetma har
däremot varit ungefär dubbelt så vanligt bland
unga med funktionsnedsättning, jämfört med
unga utan funktionsnedsättning. Andelen var
8 procent, jämfört med 4 procent år 2008–2011.
Vi kan inte säga något om skillnader mellan
heterosexuella respektive homo- och bisexuella
när det gäller undervikt, övervikt eller fetma då
antalet svarande är för litet.
Utvecklingen för undervikt, övervikt och fetma
illustreras också av utvecklingen för genomsnittligt BMI (figur 4.18). Genomsnittligt BMI bland
unga kvinnor har ökat något under perioden, vilket är i linje med resultatet att fler unga kvinnor
är överviktiga. Unga mäns genomsnittliga BMI
har varierat något under perioden, men jämför
man 2004 och 2011 har det inte förändrats.
Figur 4.18. Genomsnittligt kroppsmasseindex (BMI) hos
Figur
4.18.
(BMI) hos
kvinnor
ochGenomsnittligt
män 16–24 år kroppsmasseindex
2004–2011. Källa: Statens
folkkvinnor
och
män
16–24
år
2004–2011
hälsoinstitut, nationella folkhälsoenkäten.
BMI
23,5
23
22,5
22
21,5
Kvinnor
11
20
10
20
09
20
08
20
07
20
06
20
05
20
20
04
21
Män
BARN OCH UNGA 2013 107 Politiskt beslutade åtgärder som genomförts på nationell nivå
Åtgärder 2006–2011
Vi presenterar i tabellerna 4.5–4.6 kortfattat
åtgärder med fokus på perioden 2006–2011 och
de följs av mer beskrivande texter.
Underlaget till genomförda åtgärder är omfattande och presenteras i underlagsrapporten
MÅLOMRÅDE 8.
”Samordnad folkhälsorapportering: Genomförda
åtgärder – Kunskapsunderlag för Barn och unga
2013 – utvecklingen av de faktorer som påverkar
hälsan och genomförda åtgärder.”
Sexualitet och reproduktiv hälsa
Tabell 4.5. Åtgärder inom målområde 8, med fokus på perioden 2006–2011
Åtgärd
Aktör
Faktorer som påverkas
Bedömning av resultat och eventuell effekt
Förslag till nationellt
strategidokument för
sexuell och reproduktiv
hälsa och rättigheter,
2012
Socialstyrelsen,
Smittskyddsinstitutet
och Statens folkhälsoinstitut
Normer och lagar
Pågående satsning.
Överenskommelser
om vissa ersättningar
inom folkhälsoområdet,
2006–2013
Regeringen
Sveriges kommuner och landsting,
2006–2013
Normer och lagar
Pågående. Flera överenskommelser har tecknats
och statliga bidrag för insatser mot hiv/aids och
sexuellt överförbara sjukdomar har fördelats.
Att förebygga hiv och
STI bland unga, 2007
Regeringen
Socialstyrelsen
Smittskyddsinstitutet
Normer och lagar
Ett kunskapsunderlag och en vägledning för förebyggande arbete bland ungdomar och unga vuxna
publicerades av Socialstyrelsen 2009 och uppdaterades av Socialstyrelsen och Smittskyddsinstitutet
2011.
Ungdomsmottagningen
på nätet (UMO), 2008
Socialstyrelsen
Landstingen
Normer och lagar
UMO lanserades 2008.
Sex och samlevnad i skolans nya styr-
dokument, 2011
Skolverket
Värderingar samt attityder och beteenden
I den nya läroplanen med kursplaner är kunskapsområdet sexualitet och samlevnad tydligare
framskrivet. En högskoleutbildning om 7,5 poäng
erbjuds lärare.
108 BARN OCH UNGA 2013
Tabell 4.5. Forts.
Unga, sex och internet,
2008–
Regeringen
Ungdomsstyrelsen
RFSU
BRIS
Umeå universitet
Värderingar samt attityder och beteenden
Forskarrapport och läromedel har tagits fram och
en kurs har arrangerats för personer som har en
operativ, samordnande eller strategisk roll inom
skolan, socialtjänsten, ungdomsmottagningar eller
fritidsområdet.
Nationell kommunikationsstrategi om STI,
2008
Regeringen
Värderingar samt attityder och beteenden
Pågående satsning. Strategin presenterades 2008
och har sedan dess utmynnat i en rad informationskampanjer.
Hiv-portalen, 2008
Nationella hivrådet
Smittskyddsinstitutet
Värderingar samt attityder och beteenden
Hiv-portalen lanserades 2008.
Nationell handlingsplan för att förebygga
klamydiaspridning,
2009–2014
Regeringen
Värderingar samt attityder och beteenden
Pågående satsning.
Normer och lagar
Regeringen anser att förebyggande av sexuellt
överförbara sjukdomar bör bli än mer integrerat i det allmänna hälsofrämjande och förebyggande folkhälsoarbetet, särskilt i de insatser som
riktas till ungdomar (Regeringens proposition
2012/13:1). Staten och Sveriges kommuner och
landsting har sedan 2006 årligen slutit överenskommelser om bidrag till insatser mot hiv/aids
och sexuellt överförbara sjukdomar (Sveriges
Kommuner och Landsting, 2013).
Socialstyrelsen hade fram till 2010 i uppdrag
att följa upp och samordna de nationella insatserna mot hiv och andra sexuellt överförda infektioner (STI) och vissa blodburna infektioner. I juli
2010 flyttades uppdraget efter regeringsbeslut
över till Smittskyddsinstitutet (Smittskyddsinstitutet & Socialstyrelsen, 2011).
Ungdomsmottagningen på nätet (UMO) lanserades 2008 och är en nationell ungdomsmottagning
på nätet för unga mellan 13 och 25 år. Syftet med
webbplatsen är att göra det lättare för unga att
hitta relevant, aktuell och kvalitetssäkrad information om sex, hälsa och relationer. UMO ska
skapa förutsättningar för lika villkor och ett ökat
handlingsutrymme för unga. Mottagningen vill ge
kunskap och möjlighet till reflektion för att unga
ska kunna påverka sin situation hemma, i relationer, i skolan eller på jobbet. Genom att känna
till sina rättigheter och skyldigheter får de större
möjlighet att själva bestämma hur de vill ha det.
Man lägger stor vikt vid att webbplatsen ska vara
lättillgänglig och lätt att använda (UMO, 2009).
Värderingar samt attityder och beteenden
Skolreformerna som började gälla den 1 juli 2011
omfattar en ny skollag, ny läroplan med kursplaner i grundskolan, grundsärskolan, specialskolan och sameskolan. I den nya läroplanen
med kursplaner är kunskapsområdet sexualitet och samlevnad tydligare framskrivet, vilket
banar väg för en ämnesintegrerad och ämnesövergripande sex- och samlevnadsundervisning
(Skolverket, 2011c). Mot bakgrund av de nya
BARN OCH UNGA 2013 109 kurs- och ämnesplanerna som gäller från 2011
erbjuds numera en högskolekurs i sex- och samlevnadsundervisning. Högskolekursen ges vid
flera lärosäten i landet och omfattar 7,5 högskolepoäng (Skolverket, 2012a).
Sedan 2008 har Ungdomsstyrelsen ett regeringsuppdrag kring unga, sex och internet som
innefattar att förebygga och motverka att ungdomar blir sexuellt utnyttjade på nätet. Ungdomsstyrelsen inledde med att undersöka hur verkligheten ser ut – resultatet redovisas i forskarrapporten ”Se mig – unga om sex och internet”. Därefter togs läromedlet ”Ses offline?” för högstadiet
och gymnasiet fram. Man har också genomfört
ett stort antal seminarier och utbildningar för att
höja kunskapsnivån bland personalgrupper som
arbetar med ungdomar (Umeå universitet, 2012;
Riksförbundet för sexuell upplysning, 2012).
År 2008 presenterade Socialstyrelsen en kommunikationsstrategi för det samlade nationella
kommunikationsarbetet inom det förebyggande
arbetet mot STI och vissa blodburna sjukdomar.
Aktörernas åtgärder omfattar särskilt riskutsatta
grupper: ungdomar, män som har sex med män
(MSM), asylsökande, flyktingar och injektionsmissbrukare (Socialstyrelsen, 2008a). Arbetet
utifrån strategin har mynnat ut i olika nationella
informationssatsningar, som sammanlänkas med
regionala och lokala aktiviteter. Exempelvis
genomfördes 2010 kampanjen Colour of Love.
Målet med Colour of Love är att människor
själva ska få verktyg att välja säkrare sex (RFSL
& RFSU, 2010). Strategin uppdaterades 2010
(Smittskyddsinstitutet, 2010).
I den nationella kommunikationsstrategin
ingick att samordna en nationell webbaserad
110 BARN OCH UNGA 2013
portal. Hivportalen lanserades 2008 och syftet
är att öka överföringen och utbytet av kunskap
hos professionen samt öka tillgängligheten till
kunskap, information och material. Hivportalen
ska även bidra till att ge en överblick över det
förebyggande arbetet med hiv och STI i Sverige
samt vara en plats för samarbete och samordning
mellan olika aktörer (Nationella Hivrådet i samverkan med Smittskyddsinstitutet, 2008).
Socialstyrelsen har i bred samverkan med flera
aktörer som representerar den nationella och
regionala nivån samt den ideella arenan arbetat
fram en nationell handlingsplan för att förebygga
klamydiaspridning för perioden 2009–2014
(Socialstyrelsen, 2009c). Särskilt viktiga utvecklingsområden är hälsofrämjande kommunikation och förbättrad sex- och samlevnadsundervisning i skolan samt det förebyggande arbetet
inom hälso- och sjukvården. Handlingsplanens
tre huvudmål är:
• År
•
•
2014 ska andelen ungdomar och unga
vuxna (15–29 år) som uppger att de alltid
använder kondom med en ny eller tillfällig
partner väsentligen ha ökat.
År 2014 ska självinsikten och förståelsen för
vilka konsekvenser osäker sex kan innebära
väsentligen ha ökat inom målgruppen ungdomar och unga vuxna.
År 2014 ska andelen ha ökat av a) ungdomar
och unga vuxna som vet när man bör testa
sig för klamydia och b) ungdomar och unga
vuxna med förhöjt riskbeteende som testar sig
regelbundet, minst var sjätte månad.
Uppföljningen av planen sker genom regelbundna
enkätundersökningar i ungdomsgruppen – UngKAB (Tikkanen et al., 2011; UngKAB09, 2009).
MÅLOMRÅDE 9 OCH 10.
Fysisk aktivitet och Matvanor och livsmedel
Tabell 4.8. Åtgärder inom målområde 9–10 med fokus på perioden 2006–2011
Åtgärd
Aktör
Faktorer som påverkas
Bedömning av resultat och eventuell effekt
Samordning och utveckling av samhällsplanering som stimulerar till
fysisk aktivitet, 2011
Regeringen
Boverket
Statens folkhälsoinstitut
Sveriges kommuner
och landsting
Länsstyrelser
Utformning av fysisk miljö
och psykosocial miljö.
Pågående satsning.
Utveckling av ämnet
idrott och hälsa, 2012–2013
Regeringen
Skolverket
Utbildningsnivå, tillgänglighet
till stödjande miljöer samt
attityder och beteenden.
Pågående satsning.
Nationellt kompetenscentrum för måltider i
vård, skola och omsorg
Regeringen Livsmedelsverket
Utbildningsnivå, tillgänglighet
till stödjande miljöer samt
attityder och beteenden.
Pågående satsning.
Idrottslyftet, 2007–2011
Regeringen
Riksidrottsförbundet
Tillgänglighet till stödjande
miljöer samt attityder och
beteenden.
Satsningen har sannolikt lett till en större
medvetenhet om att man behöver utveckla
idrottens verksamhetsidé. Barn- och ungdomsidrotten har inte fått fler medlemmar, men
observationer tyder på att man lyckats behålla
fler i verksamheten än vad man skulle gjort
utan satsningarna. Jämställdhet och jämlikhet
bedöms inte ha genomsyrat Idrottslyftet.
Gå och cykla till skolan,
årlig utmaning sedan
2006
Nationellt centrum
för främjande av god
hälsa hos barn och
ungdom (NCFF)
branschorganisationen Svensk Cykling
Tillgänglighet till stödjande
miljöer samt attityder och
beteenden.
Under 2012 deltog närmare 34 000 elever och
lärare runt om i landet i utmaningen. Tillsammans har de gått och cyklat motsvarande sex
varv runt jorden och bidragit till att minska
koldioxidutsläppet med 52 988 kilo.
Skolans arbete för goda
matvanor stärks och
kvalitetssäkras, 2011
Regeringen
Riksdagen
Normer och lagar.
Krav på näringsriktiga skolmåltider finns i den
nya skollagen som gäller från 1 juli 2011.
Näringsriktig skolmat
samt skolmåltidens
utformning, 2012–2013
Regeringen
Livsmedelsverket
Normer och lagar.
Pågående satsning.
Livsmedelsverkets råd
och rekommendationer,
2007
Livsmedelsverket
Normer och lagar.
Råd och rekommendationer togs fram till
2007. En utvärdering 2009 visade att många
kostchefer känner till råden och använder sig
av dem, men att råden var mindre spridda
bland skolledare.
BARN OCH UNGA 2013 111 Tabell 4.8. Forts.
Ett friskare Sverige –
uppmärksamhetsveckor
för goda matvanor
och fysisk aktivitet,
2010–2012
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Attityder och beteenden
Det har enligt Statens folkhälsoinstitut varit
framgångsrikt att knyta länskontakter och ha
en stödjande struktur för medverkan på lokal
nivå men en uppmärksamhetsvecka ger enligt
myndigheten inte några långsiktiga effekter på
befolkningens hälsa. Däremot kan den sätta
fokus på mat och fysisk aktivitet och dess betydelse för hälsan och generera nya samverkansmöjligheter. Om denna typ av åtgärd kombineras med exempelvis en övergripande nationell
strategi där Ett friskare Sverige är en del, ökar
möjligheten till att även långsiktiga effekter på
hälsan kan uppnås enligt institutet.
Bra mat och rörelse
för barn och unga med
funktionsnedsättning,
2010
Statens folkhälsoinstitut Kommunförbundet i Jämtland
Luleå kommun
Attityder och beteenden
De aktuella projekten visade att samverkan
mellan relevanta aktörer på nationell, regional
och lokal nivå ökar möjligheterna att nå barn
med funktionsnedsättning.
Reviderade kostråd för
gravida och kvinnor
som ammar, 2008
Livsmedelsverket
Attityder och beteenden
Kostråden för gravida och ammande kvinnor
reviderades 2008.
Nya kostråd för spädbarn och småbarn, 2011
Livsmedelsverket
Attityder och beteenden
Nya kostråd för spädbarn och småbarn publicerades 2011.
Inspirationsmaterial för
skolan – Nu är goda
råd… enkla!, 2011
Nationellt centrum
för främjande av god
hälsa hos barn och
ungdom (NCFF)
Statens folkhälsoinstitut
Attityder och beteenden
En skrift är framtagen och distribuerad till
samtliga åk 7–9 skolor i landet samt till landets alla gymnasieskolor.
Inspirationsmaterial för
skolan – Mer än bara ett klassrum, 2012
Nationellt centrum
för främjande av god
hälsa hos barn och
ungdom (NCFF)
Statens folkhälsoinstitut
Attityder och beteenden
En skrift är framtagen.
112 BARN OCH UNGA 2013
Utformning av fysisk miljö och psykosocial miljö
Det senaste decenniet har den fysiska miljöns
betydelse för fysisk aktivitet uppmärksammats.
Statens folkhälsoinstitut initierade 2006 ett långsiktigt arbete som samlade samhällsaktörer och
myndigheter kring ett utvecklingsarbete om den
bebyggda miljöns betydelse för fysisk aktivitet.
Statens folkhälsoinstitut har haft flera regeringsuppdrag och publicerat flera rapporter inom
området, varav några med speciellt fokus på barn.
Det senaste, ”Barns miljöer för fysisk aktivitet –
samhällsplanering för ökad fysisk aktivitet och
rörelsefrihet hos barn och unga” publicerades
2009 (Statens folkhälsoinstitut, 2009a). Statens
folkhälsoinstitut framhöll i Folkhälsopolitisk
rapport 2010 betydelsen av den fysiska miljöns
utformning och föreslog en myndighetssamverkan för att utveckla den fysiska miljön i syfte att
öka befolkningens fysiska aktivitet.
Boverket har 2011–2012 haft regeringens uppdrag att samordna och utveckla arbetet med samhällsplanering som stimulerar till fysisk aktivitet
i vardagen. Uppdraget har utförts i samverkan
med Statens folkhälsoinstitut, länsstyrelserna,
Sveriges kommuner och landsting samt många
andra aktörer i samhället. Boverket valde att
särskilt lyfta fram ett antal angelägna frågeställningar som alla har direkt eller indirekt betydelse
för barns fysiska aktivitet – gång och gående,
cykling, barns och ungas utemiljö samt grönstruktur och tätortsnära landskap. Uppdraget
slutrapporterades till regeringen i december 2012
(Boverket, 2012).
Utbildningsnivå
Några åtgärder för att påverka utbildningsnivån hos grupper har vidtagits under perioden.
Regeringen gav Statens skolverk i uppdrag att
erbjuda utbildningsinsatser för lärare samt vid
behov utveckla material för att stödja utvecklingen av ämnet idrott och hälsa i de obligatoriska
skolformerna, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Insatserna ska främja en pedagogisk
diskussion så att alla elever får möjlighet att delta
och utveckla kunskaper i ämnet oavsett t.ex. kön
eller kulturell och social bakgrund. Uppdraget
pågår 2012–2013 och slutredovisas i mars 2014
(Regeringen, 2011f).
Livsmedelsverket har på uppdrag av regeringen inrättat ett nationellt kompetenscentrum
för måltider i den offentliga sektorn. Centrumet
ska bl.a. sammanställa och tillhandahålla kunskap, arrangera utbildningar för berörda personalgrupper och seminarier riktade till politiker
(Regeringen, 2011d).
Tillgänglighet till stödjande miljöer
samt attityder och beteenden
Ett antal nationella åtgärder för att påverka tillgängligheten till stödjande miljöer har vidtagits.
Idrotten är den fritidsaktivitet som lockar flest
barn- och ungdomar, i över 12 000 föreningar
över hela landet. Idrottsföreningar är därför viktiga miljöer för barn och ungdomar. Under perioden 2007–2011 fick idrottsrörelsen sammanlagt
två miljarder kronor av staten för att utveckla
barn- och ungdomsidrotten i Sverige så att barn
och unga väljer att idrotta längre upp i åldrarna.
Arbetet skulle utgå från ett jämställdhets- och
jämlikhetsperspektiv. Idrottslyftet föregicks av
satsningen Handslaget där Riksidrottsförbundet
(RF) under en fyraårsperiod (2004–2007) fick en
miljard kronor av regeringen för satsningar på
idrottens barn- och ungdomsverksamhet. Riksidrottsförbundet (RF) formulerade fyra verksamhetsområden:
1. Utveckla specialidrottsförbund
BARN OCH UNGA 2013 113 2.Ökad tillgänglighet till anläggningar och
idrottsmiljöer
3. Ledarförsörjning – för att stärka föreningarna
4. Samverkan med skolan.
Satsningen utvärderades med hjälp av sex lärosäten samt Ramböll Management. Exempel på
slutsatser från utvärderingarna är att den process
som startade genom föregångaren Handslaget
accelererade med Idrottslyftet och innebar en
större medvetenhet om att man måste utveckla
idrottens verksamhetsidé. Idrottslyftet har öppnat dörrarna för fler unga, men få har tillkommit, och inga nya kategorier av barn och ungdomar har kommit in. Barn- och ungdomsidrotten
fick inte fler medlemmar under de åtta åren med
Handslaget och Idrottslyftet. Men det finns tecken
på att idrotten lyckats behålla fler i verksamheten
än vad den skulle gjort utan Idrottslyftet. När det
gäller jämställdhet och jämlikhet så konstaterar
en av utvärderarna att det varken genomsyrar
utvecklingsplanerna, målen eller de genomförda
projekten (Riksidrottsförbundet, 2011).
Centrum för idrottsforskning (CIF) vid Gymnastik- och idrottshögskolan har sedan 2010 regeringens uppdrag att genomföra en regelbunden
och långsiktig uppföljning av statens idrottsstöd
utifrån ett antal indikatorer, samt utföra fördjupade analyser inom vissa områden. 2011 fick CIF
i uppdrag att genomföra en fördjupad analys av
vad som kännetecknar en bra föreningsdriven
idrottsverksamhet som får barn och ungdomar
att vilja fortsätta idrotta. CIF ska även göra en
studie av hur olika idrottsmiljöer påverkar barns
och ungdomars fysiska och psykiska utveckling,
med ett särskilt fokus på barn och ungdomar med
funktionsnedsättningar. Uppdraget ska redovisas
senast den 15 maj 2013 (Regeringens proposition
2012/13:1).
114 BARN OCH UNGA 2013
Nationellt centrum för främjande av god hälsa
hos barn och ungdom (NCFF) och organisationen Svensk cykling arrangerade 2012 för sjunde
året i rad Gå och cykla till skolan. Det är en
nationell utmaning för att öka en säker aktiv
transport som vänder sig till Sveriges alla elever
i år F–6 och de deltagande skolorna ska under
två valfria veckor samla så många respoäng som
möjligt genom att gå, cykla eller resa kollektivt.
Skolutmaningen syftar till att varje år inspirera
tusentals elever, pedagoger och föräldrar till en
hälsosammare vardag. Arrangörernas förhoppning är att alla som deltagit i utmaningen ska
upptäcka fördelarna med alternativa färdsätt
som kan förbättra hälsan, spara pengar och bidra
till en bättre miljö. 2012 var Gå och cykla till
skolan en del av Ett friskare Sverige (Nationellt
centrum för främjande av god hälsa hos barn och
ungdom, 2012).
Normer och lagar
Ett antal insatser har gjorts för att med lagstiftning och rekommendationer förstärka kvaliteten
på måltider för barn och unga i skola och förskola. Den nya skollagen som började gälla från
och med 1 juli 2011 ställer krav på att skolmåltider ska vara näringsriktiga Skolmåltiden är en
del av utbildningen och ska ingå i skolans systematiska kvalitetsarbete. Kravet på näringsriktiga skolmåltider i skollagen ökar möjligheten att
säkra en hög och jämn kvalitet på skolmaten i
olika kommuner och skolor.
Men Skolinspektionens granskning 2012 visade att det krav på systematiskt kvalitetsarbete
som finns för andra delar av utbildningen inte har
fått genomslag när det gäller att säkerställa att
skolmaten är näringsriktig. Ansvariga politiker
och kommunledningar följer sällan upp om den
mat som serveras lever upp till skollagens krav.
60 procent av de granskade huvudmännen saknar rutiner och system för att följa upp skolmåltiderna (Skolinspektionen, 2012). Regeringen har
gett Livsmedelsverket i uppdrag att i samverkan
med Skolverket stödja arbetet med näringsriktig
skolmat och skolmåltidens utformning. I uppdraget ingår en informationssatsning om näringsriktig skolmat och utbildningar för personal inom
skolkök samt för kostchefer eller konsulter och
ansvariga för upphandling av mat i kommunerna. Uppdraget ska slutredovisas senast den
12 mars 2014 (Regeringen, 2010e).
Livsmedelsverket gav även tidigare kommuner
och skolor stöd, 2007 gav man ut skrifter med
råd och rekommendationer: ”Bra mat i skolan”
och ”Bra mat i förskolan”. De riktar sig till dem
som ansvarar för maten i förskoleklasser, grundskolor, gymnasieskolor, fritidshem och förskolor
(Livsmedelsverket, 2007). En utvärdering 2009
visade att många kostchefer känner till råden och
använder sig av dem, men att råden var mindre
spridda bland skolledare. Råden är väl utformade
men det behövs riktad information till skolledare
och till förtroendevalda i kommunerna för att
skolorna ska kunna tillämpa råden. Bland annat
innebär råden att man påverkar scheman samt
skol- och måltidsmiljön, något som kostcheferna
inte styr över (Brugård Konde & Carlbom Härd,
2009).
förutsättningar för ett långsiktigt hälsoarbete
med fokus på goda matvanor och rörelse. Projekten hade vetenskaplig handledning och utvärderades vetenskapligt. I redovisningen framgår att
samverkan mellan relevanta aktörer på nationell,
regional och lokal nivå ökar möjligheterna att nå
barn med funktionsnedsättning, men att mycket
återstår om man vill förbättra livssituationen för
barn med funktionsnedsättning. Vi måste bättre
förstå behoven och hitta instrument för kartläggning, ibland saknas nödvändiga underlag för att
identifiera behov, planera och genomföra prioriteringar och insatser (Statens folkhälsoinstitut,
2010a).
Statens folkhälsoinstitut har 2010–2012 på
uppdrag av regeringen samordnat en uppmärksamhetsvecka Ett friskare Sverige, om goda
matvanor och fysisk aktivitet hos allmänheten
(Regeringen, 2009e, 2010c, 2011i). Institutet har
samarbetat med idéburna organisationer, Livsmedelsverket, branschföreträdare, näringslivet
och andra berörda aktörer, exempelvis kommuner och landsting. Målgrupp har varit hela
befolkningen, men det har funnits fyra prioriterade målgrupper:
Attityder och beteenden
I arbetet skulle sociala skillnader i folkhälsa beaktas och regeringen beslutade att anslå 1 600 000
respektive 1 400 000 kronor för insatserna. Statens folkhälsoinstituts arbete har dels varit inriktat på att mobilisera och stödja aktörer runt om
i landet, dels på att informera allmänheten, bl.a.
genom en webbplats (Statens folkhälsoinstitut,
2012a). Under 2010 arrangerades ca 1 000 aktiviteter under uppmärksamhetsveckan, 2011 var
De flesta insatser som påverkar attityder och
beteenden har varit riktade till föräldrar eller personal i barns och ungdomars livsmiljö och få har
riktats direkt till barn och ungdomar.
Statens folkhälsoinstitut utlyste i december
2008 medel till två projekt i Jämtlands län och
Luleå kommun vars syfte var att främja hälsa hos
skolbarn med funktionsnedsättning och att skapa
• barn 0–12 år
• tonåringar 13–19 år
• personer 65 år och äldre
• personer med intellektuell funktionsnedsättning.
BARN OCH UNGA 2013 115 det 3 000 aktiviteter och 2012 verkar aktiviteterna ligga på samma nivå som 2011. Under 2011
inleddes ett organiserat samarbete med varje län
i form av länskontakter, något som har gett bra
effekt för medverkan på lokal nivå (Statens folkhälsoinstitut, 2011d).
Uppmärksamhetsveckan ger inte några långsiktiga effekter på befolkningens hälsa men kan
sätta fokus på mat och fysisk aktivitet samt generera nya samverkansmöjligheter. Om denna typ
av åtgärd kombineras med exempelvis en övergripande nationell strategi ökar möjligheten till att
även långsiktiga effekter på hälsan kan uppnås.
I uppdraget för 2012 ska en oberoende utvärdering av Ett friskare Sverige göras. Uppdraget ska
redovisas senast 31 mars 2013.
Livsmedelsverket har arbetat med attityder
och beteenden inom ramen för Nationellt kunskapscentrum för offentliga måltider (se ovan)
och publicerat kostråd för olika grupper. Under
2008 kom nya kostråd för gravida och kvinnor
som ammar. De nya råden har större fokus på
vad som är bra att äta när man är gravid och
ammar, i stället för vad man bör undvika. Råden
finns i broschyrerna, ”Råd om mat till dig som
är gravid”, respektive ”Råd om mat till dig som
ammar”, samt på Livsmedelsverkets webbplats
(Livsmedelsverket, 2011a, 2011b). Det finns
också en personalhandledning för mödrahälsovården (Livsmedelsverket, 2008).
Under 2011 lanserade Livsmedelsverket också
nya kostråd för spädbarn och småbarn. Nya föräldrabroschyrer om mat för barn 0–1 år respektive 1–2 år sprids huvudsakligen genom barna-
116 BARN OCH UNGA 2013
vårdscentralerna. Broschyrerna har översatts till
nio språk och råden ger konkret vägledning till
föräldrar om vad som är bra matvanor, enligt den
samlade forskningen. Broschyrerna ska delas ut
till alla småbarnsföräldrar och det finns dessutom
en ny handledning för personal inom barnhälsovården. Den innehåller fördjupad information
om kostråden och lyfter fram sådant som är viktigt att tänka på i samtal med föräldrar. Utbildningsdagar för dietister har anordnats och medarbetare från Livsmedelsverket har informerat
barnhälsovården på olika platser i landet om de
nya råden (Livsmedelsverket, 2012).
Statens folkhälsoinstitut och Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och
ungdom (NCFF) har inom ramen för Ett friskare
Sverige tagit fram inspirationsmaterial för skolor.
2011 utvecklades ett inspirationsmaterial med
tips om skolans möjligheter att arbeta med mat
och fysisk aktivitet på ett brett och ämnesövergripande plan. Materialet spreds till samtliga åk
7–9-skolor i landet samt till landets alla gymnasieskolor. Målgrupp var både pedagoger och
elever (Statens folkhälsoinstitut & Nationellt
centrum för främjande av god hälsa bland barn
och ungdom, 2011). 2012 utvecklade institutet
och NCFF ett material för pedagoger och övrig
personal i skolan som ska inspirera till att ta vara
på de variationer av pedagogiska miljöer som
främjar goda matvanor, fysisk aktivitet, hälsa och
lärande (Statens folkhälsoinstitut & Nationellt
centrum för främjande av god hälsa bland barn
och ungdom, 2012).
Sammanfattande diskussion
MÅLOMRÅDE 8. Sexualitet
reproduktiv hälsa
och I Sverige råder generellt en positiv och liberal syn
på sexualitet och det finns en lång tradition av
sexualupplysning och acceptans av tonåringars
rätt till ett sexualliv (Regeringens proposition
2007/08:110). Men sexuella attityder och erfarenheter förändras, bland annat är kopplingen
mellan kärlek och sexualitet inte längre lika
stark. En stadigt ökande andel av befolkningen
anser att det är acceptabelt med sex utanför etablerade kärleksrelationer. Konsekvenser av detta
är bland annat ett ökande antal partners, framför allt bland unga, och samlag första kvällen
(Socialstyrelsen, 2009b).
Indikatorerna inom målområde 8 visar att
både aborterna och förekomsten av klamydia
ökat i åldern 15–19 från 1990-talets slut fram till
2006–2007, varefter en viss minskning skedde.
Ungdomsmottagningarna har delat akut-p-piller
vilket kan ha bidragit till att tonårsaborterna
minskat de senaste åren (Statens folkhälsoinstitut, 2011i).
Enligt UNICEF är tonårsaborter vanligast
i Sverige, Island, Norge och Storbritannien av
Västeuropas länder (Unicef, 2001). En viktig
anledning till att aborter är vanligare i Sverige än
i våra nordiska grannländer är att svenska tonåringar i högre grad väljer abort framför att föda
barn, även om våra nordiska länder även de har
generellt låg andel tonårsmammor vid en internationell jämförelse.
En jämförande studie i fem västländer visade
att graviditetstalen bland tonåringar var lägst i
Frankrike och Sverige. Kanada och Storbritannien
hade dubbelt och USA fyra gånger så höga graviditetstal som Sverige. Varken ålder för sexualdebuten eller antalet partner skilde sig nämnvärt mellan de fem länderna, utan skillnaderna
i graviditetstal bedöms spegla ungdomars förmåga att skydda sig mot oönskade graviditeter
(Danielsson, Rogala, & Sundström, 2003). Om
man istället jämför den totala andelen tonåringar
som blir gravida (det sammanlagda antalet aborter och födslar), är skillnaderna mellan länderna
mindre. Men det är fler tonåringar som blir gravida i Sverige än i de andra nordiska länderna
(Socialstyrelsen, 2009b).
Den ökade spridningen av klamydia har flera
samverkande orsaker, bland annat förändringarna i ungas sexuella beteende. Ungdomar och
unga vuxna i åldrarna 15–29 år stod för 88 procent av alla klamydiafall i Sverige år 2007 och
den kraftiga ökningen av klamydia är ett tecken
på ökat sexuellt risktagande i denna åldersgrupp
(Socialstyrelsen, 2009b).
Det är svårare att jämföra förekomsten av klamydiainfektioner i olika länder eftersom rutiner
och lagstiftning varierar länder emellan. De länder som har tillgängliga data på nationell nivå,
det vill säga Norge, Danmark, Finland och Storbritannien, rapporterar ungefär samma förekomst av diagnostiserad klamydia som Sverige.
Klamydia är vanligast bland unga kvinnor också
i dessa länder (Socialstyrelsen, 2009b).
BARN OCH UNGA 2013 117 Det behövs fortsatta åtgärder för att förebygga oönskade graviditeter. I dag samarbetar Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och
Folkhälsoinstitutet om ett nationellt strategidokument för SRHR-området. Fokus i strategidokumentet är att förebygga oönskade graviditeter och sexuellt överförbara infektioner.
Strategidokumentet beräknas vara klart hösten
2014.
Den nationella handlingsplanen för att förebygga klamydiaspridning, som gäller 2009–
2014, har som mål att fler i åldern 15–29 år ska
använda kondom med en ny eller tillfällig partner, ha förståelse för vilka konsekvenser osäkert
sex kan ha samt veta när de ska testa sig för klamydia. Arbetet utifrån den nationella handlingsplanen mot klamydia har intensifierats de senaste
åren, vilket på sikt kan innebära minskande fall
av klamydia om arbetet fortsätter.
Det satsas stora resurser på landets ungdomsmottagningar, den enda arenan som arbetar med
sexuell och reproduktiv hälsa utifrån ett helhetsperspektiv. Det är rimligt att anta att den verksamheten främjar en positiv syn på sexualitet och
reproduktiv hälsa och förebygger sjukdom, men
verksamheten är inte nationellt utvärderad eller
kvalitetssäkrad. Skolans undervisning i sexualitet och samlevnad har en viktig förebyggande
funktion, men är inte alltid tillräckligt förankrad i vetenskap och beprövad erfarenhet. Den är
därför ytterligare ett område som bör följas upp
och utvärderas. Alla lärare förväntas ha kunskap inom SRHR, men trots det har sexualitet
och samlevnad inte ingått som en obligatorisk
del i den tidigare lärarutbildningen. Sedan 2011
är sexualitet och samlevnad en obligatorisk del i
lärarutbildningen, vilket på sikt kan få effekt.
118 BARN OCH UNGA 2013
MÅLOMRÅDE 9 OCH 10.
Fysisk aktivitet och Matvanor och livsmedel
Utvecklingen för de indikatorer vi följer visar att
barns matvanor har förbättrats under 2000-talet
– konsumtionen av grönsaker har ökat samtidigt
som konsumtionen av godis och läsk minskat.
Däremot är den fysiska aktiviteten oförändrad
och allt fler barn är överviktiga eller feta. Bland
unga vuxna är det inga förändringar varken när
det gäller matvanor eller fysisk aktivitet sedan
2004. Däremot har andelen unga, framför allt
kvinnor, med övervikt ökat sedan dess. För vuxna
ökar inte övervikt och fetma längre (Statens folkhälsoinstitut, 2011k) men det gäller alltså inte
åldrarna 11–15 och 16–24 år. Men den sista
mätningen i Skolbarns hälsovanor gjordes hösten
2009 så vi vet inte vad som har hänt sedan dess.
Indikatorerna för övervikt och fetma måste
tolkas med viss försiktighet. Det beror i första
hand på att resultaten bygger på självrapporterade uppgifter från barn och unga, men också på
att svarsfrekvensen är mycket låg bland unga i
åldern 16–24 år i den nationella folkhälsoenkäten. Svarsfrekvensen har dessutom minskat kraftigt sedan undersökningen startade 2004. Det
saknas dessvärre bortfallsanalyser, så vi kan därför inte med säkerhet säga att resultaten är representativa för den unga befolkningen.
Ökningen av övervikt och fetma bland barn
bekräftas dock av en sammanställning av regionala studier på området (Perlhagen et al., 2007),
däribland STOPP-studien av sjuåringar i Stockholms län (Boström et al., 2004) och en studie
av 6–11-åringar i Umeå (Petersen, Brulin, &
Bergström, 2003). Dessa studier visar en kraftig
ökning av övervikt och fetma sedan 1980-talets
slut. En studie i Malmö stad och en i Västerbotten
visar också att det finns ett samband mellan för-
äldrarnas socioekonomiska status och övervikt
och fetma bland barnen – ju lägre status, desto
vanligare med övervikt och fetma. Men andelen
överviktiga och feta barn är fortfarande lägre i
Sverige än genomsnittet i de länder som deltagit i studien Skolbarns hälsovanor (Currie et al.,
2012).
Det saknas ännu ett nationellt register över
barns och ungas vikt, trots att uppgifter om längd
och vikt samlas in inom hälso- och sjukvården och
elevhälsan. Statens folkhälsoinstitut genomförde
en pilotstudie 2005 för att undersöka om det är
praktiskt genomförbart att basera ett nationellt
uppföljningssystem på statistiken från skolhälsovården. Ett sådant system skulle kunna användas
för att följa utvecklingen och för att utvärdera
effekterna av förebyggande insatser. Pilotstudien
visade att uppgifter från skolhälsovården kan
sammanställas för att följa utvecklingen i Sverige (Lager, Fossum, & Bremberg, 2005). Socialstyrelsen fick 2006 i uppdrag av regeringen att
utreda förutsättningarna för en nationell databas
för rapportering och uppföljning av barns vikt
och längd. Datainspektionen understryker i ett
yttrande år 2008 att vårdnadshavarnas samtycke
krävs för att samla uppgifterna i ett nationellt
register. Även uppföljande projekt vid såväl Folkhälsoinstitutet som vid Sveriges kommuner och
landsting visar att överföring av uppgifter från
elevhälsojournaler är förenat med vissa juridiska
spörsmål som behöver utredas.
Även indikatorerna som visar barns matvanor bygger på självrapporterade uppgifter och
är därför intressanta att jämföra med annan statistik. Jordbruksverkets statistik över den totala
konsumtionen av livsmedel i Sverige belyser hur
befolkningens konsumtion av olika livsmedel
och näringsinnehållet i maten har förändrats
ända från 1950-talet fram till i dag. Statistiken
är tyvärr inte möjlig att bryta ned på olika grupper i befolkningen. Konsumtionen av choklad
och konfektyrvaror samt läskedrycker och cider
har ökat kraftigt sedan 1980, men ökningen har
inte varit lika dramatisk efter 2000. År 2011
var konsumtionen av choklad- och konfektyrvaror 15 kg per person och år, vilket motsvarar
en ökning på 57 procent sedan år 1980 och en
ökning på 4 procent sedan 2000. Konsumtionen
av läskedrycker, cider med mera har tredubblats
sedan 1980, till 88 liter per person och år, men
den har bara ökat med 7 procent sedan 2000.
Trots att ökningstakten av dessa varor varit lägre
under 2000-talet är det under denna period som
den totala energitillförseln ökat markant. Sammantaget har den totala energitillförseln från
livsmedel ökat med hela 8 procent per person och
år under perioden 2000–2011. Ökningen sedan
1980 är totalt 10 procent, men statistiken visar
att den ökade konsumtionen av choklad, konfektyrvaror, läskedrycker och cider endast står för
liten del av ökningen av den totala energitillförseln (Jordbruksverket, 2013). Även om vi alltså
inte vet hur stor andel av den totala livsmedelskonsumtionen som barn och unga står för, så kan
detta innebära att de indikatorer som valts ut för
att spegla utvecklingen av barns och ungas matvanor endast till viss del speglar utvecklingen av
den totala energitillförseln.
Den senaste nationella kostundersökningen,
Riksmaten – barn 2003, baseras till viss del på
matdagböcker. Resultaten visar att yngre barn, i
åldrarna 4, 8 och 11 år, äter i genomsnitt hälften
så mycket frukt och grönsaker som rekommenderas. Endast tio procent når upp till rekommendationen på 400 gram per dag. Enligt författarna
skulle barnen alltså behöva äta dubbelt så mycket
frukt och grönsaker, framför allt för att få i sig
mer fibrer och för att få en mer välbalanserad
BARN OCH UNGA 2013 119 kost. Resultaten visar också att barn äter mycket
godis, läsk, glass, snacks och bakverk. Nästan en
fjärdedel av kalorierna kommer från dessa livsmedel. Enligt författarna skulle en halvering av
konsumtionen förbättra barnens kost avsevärt
(Enghardt Barbieri, Pearson, & Becker, 2006).
Barn i Sverige har däremot goda matvanor vid
en internationell jämförelse av självrapporterade
uppgifter (Currie et al., 2012). Andelen barn som
äter frukost varje dag är bland de högsta och
andelen som dricker läsk varje dag är bland de
lägsta. Däremot är intaget av frukt under genomsnittet. Det är troligt att intaget av frukt och
grönsaker i Sverige delvis är en följd av att tillgången, traditionellt sett, varit låg under en stor
del av året på grund av klimatet. Konsumtionen
av frukt och bär har dock ökat sakta sedan 1950talet (Jordbruksverket, 2013).
Det kan också vara intressant att jämföra
barns och ungas självrapporterade fysiska aktivitet med objektiva mätningar. En systematisk litteraturöversikt av studier av sambandet mellan
självrapporterad och objektivt mätt fysisk aktivitet bland barn visar nämligen att sambandet i de
flesta fall är lågt till medelhögt (Adamo, Prince,
Tricco, Connor-Gorber, & Tremblay, 2009). I de
flesta studier rapporterar man högre aktivitet än
den faktiska.
En studie av 8–11-åringar i Malmö, genomförd med hjälp av stegräknare, visar att alla barn
uppnådde den rekommenderade mängden fysisk
aktivitet varje dag, och att pojkar var mer aktiva
än flickor (Dencker et al., 2008). Två svenska studier rapporterar utvecklingen av fysisk aktivitet
mätt med objektiva metoder över tid. En visade
på en ökning av fysisk aktivitet i åldern 7–9 år
mellan 2000 och 2006 (Raustorp & Ludvigsson,
2007) medan en annan mer omfattande undersökning av 13–14 åringar visade på oförändrad
120 BARN OCH UNGA 2013
fysisk aktivitet mellan 2000 och 2008 (Raustorp
& Ekroth, 2010).
Det finns en systematisk litteraturöversikt
av studier av barns fysiska aktivitet mätt med
objektiva metoder, omfattande 43 studier i 13
höginkomstländer (Beets, Bornstein, Beighle,
Cardinal, & Morgan, 2010). Fyra av studierna
var genomförda i Sverige. Resultaten visar att
barn och unga i ålder 7–18 år i Sverige tillhör de
mest fysiskt aktiva av barnen i de 12 länderna.
Enligt Skolbarns hälsovanor är däremot den
självrapporterade fysiska aktiviteten bland barn
och unga i Sverige låg vid en internationell jämförelse, åtminstone om man jämför hur stor andel
11–15-åringar som själva rapporterar att de når
den rekommenderade mängden fysisk aktivitet
per dag (60 minuter). Utifrån dessa objektiva studier av fysisk aktivitet bland barn är det svårt att
säga om den är tillräckligt hög och hur den har
utvecklats över tid.
Indikatorerna visar att barns levnadsvanor
försämras under tonåren och sedan ytterligare i
vuxen ålder. Redan mellan 11 och 15 års ålder
minskar den fysiska aktiviteten och denna trend
fortsätter sedan i vuxen ålder (Statens folkhälsoinstitut, 2011k). Även intaget av frukt och grönsaker minskar tydligt från 11 till 15 års ålder
och minskar sedan något i vuxen ålder (Statens
folkhälsoinstitut, 2011k). Även andelen som äter
frukost dagligen sjunker under tonåren, särskilt
bland flickorna. Vi vet inte hur frukostvanorna
ser ut bland unga vuxna eller övriga befolkningen. Dessutom ökar andelen med övervikt
och fetma i tonåren, framför allt bland pojkar.
I vuxen ålder stiger andelen överviktiga och feta
kvinnor och män med åldern (Statens folkhälsoinstitut, 2011k).
Indikatorerna visar även att det finns tydliga
könsskillnader i levnadsvanor. Redan vid 11–15
års ålder finns skillnader mellan flickors och
pojkars levnadsvanor, skillnader som avspeglas
i vuxen ålder. Pojkar är mer fysiskt aktiva och
tränar i större utsträckning än flickor, men flickorna äter hälsosammare, de äter oftare frukt och
grönsaker och mer sällan godis och läsk. Pojkar
äter frukost i högre grad än flickor, men är oftare
överviktiga. Dessa skillnader i fysisk aktivitet och
matvanor återfinns hos unga 16–24 år, och återspeglas bland vuxna (25–84 år) (Statens folkhälsoinstitut, 2011j).
Det finns vissa skillnader i levnadsvanor mellan olika grupper som är värda att nämna. När
det gäller barn i åldern 11–15 år, äter barn med
utländsk bakgrund visserligen frukt oftare, men
de äter också godis och läsk oftare än barn med
svensk bakgrund. Bland unga i åldern 16–24 år
verkar också utlandsfödda äta mer frukt och
grönt, samtidigt har de oftare en stillasittande fritid och låg fysisk aktivitet. I samma åldersgrupp
visar det sig att personer med funktionsnedsättning ägnar mindre tid åt motion och fysisk aktivitet, och oftare har fetma, jämfört med unga utan
funktionsnedsättning. Vissa skillnader kan också
skönjas mellan unga som är arbetslösa, jämfört
med unga som studerar eller arbetar. Arbetslösa
har oftare en stillasittande fritid och låg fysisk
aktivitet än de övriga grupperna.
Vi har inte kunnat redovisa indikatorerna för
fysisk aktivitet och kostvanor för barn och unga
med olika socioekonomisk bakgrund. För barn
i åldern 11–15 år beror det på att studien Skolbarns hälsovanor inte innehåller så många frågor
om föräldrarna. Detta gäller även unga i åldern
16–19 år, som i den nationella folkhälsoenkäten
inte får besvara några frågor om föräldrarna. För
åldersgruppen 20–24 år har vi bedömt att det
är svårt att utifrån utbildningsnivå och inkomst
avgöra vilken socioekonomisk tillhörighet per-
sonerna har, då de flesta inte hunnit studera färdigt eller etablera sig på arbetsmarknaden. Men
Statens folkhälsoinstitut har tidigare visat att det
finns tydliga sociala skillnader i barns självrapporterade fysiska aktivitet. Barn i familjer med
en stark socioekonomisk ställning är mer fysiskt
aktiva i vardagen och tränar mer än barn i svaga
socioekonomiska grupper (Statens folkhälsoinstitut, 2011p).
Sammantaget visar indikatorerna att matvanorna har förbättrats bland barn och unga.
Under perioden 2006–2011 har flera genomförda åtgärder haft fokus på utbildning och hälsoinformation. Åtgärderna kan anses ha bidragit
till att höja medvetenheten om hälsosam mat i
samhället (Statens folkhälsoinstitut, 2011k). De
förbättrade matvanorna bland barn beror därför
sannolikt beror på att föräldrar, barn och ungdomar har påverkats av mediernas omfattande
information om hälsosamma matvanor (Statens
folkhälsoinstitut, 2011a).
Samtidigt pekar resultaten på att det behövs
åtgärder för att förebygga övervikt, men också
ett nationellt uppföljningssystem för barns längd
och vikt för vi ska kunna följa utvecklingen
bättre. Förebyggande åtgärder kan exempelvis
vara skolbaserade program för att främja goda
matvanor och fysisk aktivitet. Statens beredning
för medicinsk utvärdering visar i en systematisk
litteraturöversikt att det är möjligt att förebygga
fetma hos barn genom begränsade skolbaserade program (Statens beredning för medicinsk
utvärdering, 2004). Statens folkhälsoinstitut har
tidigare konstaterat att det behövs ökade förutsättningar för fysisk aktivitet i vardagen och att
olika miljöer behöver utvecklas för att stimulera
människor att röra sig mer. Det handlar bl.a.
om byggd miljö som t.ex. skolgårdar och grönområden (Statens folkhälsoinstitut, 2009a). Det
BARN OCH UNGA 2013 121 handlar också om att se till att barns skolvägar
är säkra. Men under perioden 2006–2011 har
åtgärderna varit få för att öka den fysiska aktiviteten bland barn och unga.
122 BARN OCH UNGA 2013
5
Det strategiska området Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel
Utveckling, genomförda åtgärder och diskussion
BARN OCH UNGA 2013 123 Sammanfattning
• Den genomsnittliga konsumtionen av alkohol
har minskat bland ungdomar i årskurs 9 och
gymnasiets år 2 och andelen som helt avstår
från att konsumera alkohol har ökat. Sett över
hela perioden 2000–2011 har andelen elever
i årskurs 9 som intensivkonsumerar alkohol
någon gång i månaden eller oftare minskat
och 2011 var siffran den lägsta som uppmätts.
I stora drag har även andelen intensivkonsumenter bland pojkarna i gymnasiets år 2
minskat. Hos flickorna var andelen intensivkonsumenter 2011 strax över den nivå som
uppmättes år 2004. I åldersgruppen 16–24 år
har det riskabla alkoholbruket minskat bland
männen. Stora resurser har satsats på att skjuta
upp alkoholdebuten, bland annat har föräldrar
till elever i högstadiet engagerats. Det har även
satsats på information och opinionsbildning
kring alkoholens risker och skadeverkningar.
Flera åtgärder har genomförts för att minska
ungdomars tillgång till alkohol.
• Sett över hela perioden 2000–2011 har ande-
len elever i årskurs 9 som röker dagligen sjunkit. Det gäller inte elever i gymnasiets år 2, där
andelen dagligrökare har ökat bland pojkar
och är oförändrad bland flickor. Dagligsnusningen har minskat bland pojkar i årskurs
9 och gymnasiets år 2 medan den är fortsatt
låg bland flickor i bägge årskurser. År 2010
ändrades tobakslagen för att bestämmelserna
om åldersgränsen 18 år ska följas bättre. Det
nationella tobaksuppdraget, som innehöll en
särskild satsning mot barn och ungdomar, har
124 BARN OCH UNGA 2013
nyligen avslutats. Den nationella strategin för
alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken (ANDT-strategin) pågår 2011–2015.
• I stora drag visar utvecklingen under 2000-
talet på tendenser till ökad narkotikaanvändning hos pojkar. Detta är mest tydligt bland
pojkarna i gymnasiets år 2. Bland flickorna
har andelen som använt narkotika varit något
mer stabil under denna period. Det är även
dubbelt så vanligt att elever i gymnasiets år 2
har provat narkotika som att elever i årskurs
9 har gjort det. För personer i åldern 16–24
år har andelen som någon gång i livet använt
cannabis inte förändrats nämnvärt under perioden 2004–2011. I samtliga åldersgrupper är
den mer regelbundna användningen betydligt
ovanligare än det tillfälliga bruket. Det långsiktiga, brottsförebyggande arbetet mot narkotika har under senare år särskilt riktat sig till
ungdomar. Ett flertal informations- och opinionsskapande projekt bedrivits genom Mobilisering mot narkotika.
• Dopning förekommer främst bland unga män.
2 procent av pojkarna och 1 procent av flickorna i årskurs 9 har erfarenhet av anabola
androgena steroider. Det dopningsförebyggande arbetet bedrivs på flera håll i samhället.
Statens folkhälsoinstitut har fördelat drygt sju
miljoner kronor till dopningsförebyggande
arbete. Inom Riksidrottsförbundet pågår antidopningsarbete för elitidrotten, breddidrotten
och motionsidrotten.
• Det är vanligare att pojkar och unga män spelar om pengar än att flickor och unga kvinnor
gör det. Pojkar spelar också om större summor. Alla spel om pengar utom vissa lotter har
nu åldersgränsen 18 år i Sverige. Statens folkhälsoinstitut har fördelat medel till särskilda
utvecklingsprojekt inom området spelberoende och spelproblem.
BARN OCH UNGA 2013 125 Utvecklingen inom det strategiska området
Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel
Tabell 5.1. Det strategiska området Alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel. Utvecklingen av viktiga faktorer som påverkar
barns och ungas hälsa och grupper som särskilt bör uppmärksammas, med fokus på åren 2000–2011.
Målområde 11
Alkohol
Faktorer som påverkar
barns och ungas hälsa
och deras utveckling
Alkoholbruk
Grupper som särskilt bör uppmärksammas
Kommentar
Andelen med riskabelt alkoholbruk är
större bland 16–24-åringar än i den
vuxna befolkningen i övrigt.
Årskonsumtionen av alkohol har minskat i såväl åk 9 som i gymnasiets år 2. Andelen elever
i åk 9 och gymnasiets år 2 som inte använder
alkohol har ökat.
I åldersgruppen 16–24 år är riskabelt
alkoholbruk vanligare bland unga födda i
Sverige än bland unga födda utomlands.
Tobak
Rökning
Rökning är vanligare bland flickor än
bland pojkar i åk 9 och gymnasiets år 2.
Andelen dagligrökare bland flickor i gymnasiet är 13 procent.
Andelen män 16–24 år med riskabelt alkoholbruk har minskat.
Dagligrökningen bland elever i åk 9 har minskat. Men i gymnasiets år 2 har den ökat
bland pojkar och är oförändrad bland flickor. I åldersgruppen 16–24 år är andelen dagligrökare större bland kvinnor och bland
personer med funktionsnedsättning.
Narkotika
och dopning
Snusning
Snusningen är vanligare bland pojkar än
bland flickor i åk 9 och gymnasiets år 2.
Andelen pojkar och unga män som snusar
har minskat.
Narkotikabruk
Cannabisbruket är större bland pojkar
och unga män än bland flickor och unga
kvinnor.
Tendenser till ökad narkotikaanvändning
bland pojkar, mest tydligt i gymnasiets år 2.
Bland flickorna har andelen som någon gång
provat narkotika legat mer stabil. Inte heller
några stora förändringar bland 16–24-åringar.
Det är dubbelt så vanligt att elever i gymnasiets år 2 har provat narkotika jämfört med
elever i årskurs 9.
Det är svårt att ge en precis och entydig bild
av narkotikabruket, bland annat eftersom all
icke-medicinsk hantering är kriminaliserad.
Positiv utveckling Oförändrat, eller en utveckling som inte är entydig t.ex. varierar eller går åt olika håll för olika grupper.
Negativ utveckling
126 BARN OCH UNGA 2013
Tabell 5.1. Forts.
Narkotika
och dopning
Spel
Bruk av
dopningsmedel
Spel om pengar
Dopning förekommer främst bland unga
män.
Det är vanligare bland pojkar i åk 9 att
spela om pengar än bland flickor.
Riskabla spelvanor är vanligare bland
unga män 16–24 år än bland unga kvinnor.
Andelen flickor och pojkar i åk 9 som spelar
om pengar på internet (ej pokerspel) har ökat,
medan andelen som spelat poker på internet
eller på spelautomater har minskat.
Dubbelt så stor andel unga födda utomlands som födda i Sverige hade riskabla
spelvanor 2007–2011.
MÅLOMRÅDE 11.
Alkohol
Samband mellan alkohol och hälsa
Det finns ett samband mellan alkoholkonsumtion
bland ungdomar och en rad negativa psykologiska, sociala och fysiska hälsokonsekvenser, däribland tobaksbruk, drogmissbruk, skolproblem
och oskyddat sex (Brown et al., 2008; Centers for
Disease Control and Prevention, 2012; Jackson,
Geddes, Haw, & Frank, 2012; Johnston, O’Malley,
Bachman, & Schulenberg, 2008). Bland ungdomar och unga vuxna är alkoholkonsumtion förknippad med de tre främsta orsakerna till dödsfall och skador, nämligen våld, självmord och
trafikolyckor (Cohen & Potter, 1999). Forskning
har visat att alkoholbruk därutöver kan störa
hjärnans utveckling under barndomen och tonåren, vilket påverkar unga människors kognitiva,
emotionella och sociala utveckling (Crews, He,
& Hodge, 2007).
Tidig alkoholdebut, hög alkoholkonsumtion och kopplingen till flera andra riskbeteenden bidrar sannolikt till negativa hälsoeffekter i
vuxen ålder. En undersökning påvisade en fyra
gånger större risk att de som börjar dricka alkohol vid 14 års ålder blir alkoholberoende jämfört
med de som börjar dricka vid 20 år. För varje år
som alkoholdebuten sköts upp minskade risken
för framtida alkoholberoende med 14 procent
(Hingson, Heeren, & Winter, 2006). Ännu en
studie fann att ungdomar som drack alkohol i 13
års ålder i högre grad var alkoholberoende tio år
senare och hade fler problem av social och kriminell karaktär, än de som drack lite eller inget
alls under tonåren (Ellickson, Tucker, & Klein,
2003).
Alkoholbruk är även en av de viktigaste riskfaktorerna för sjuklighet och global dödlighet i
den vuxna befolkningen och kan kopplas till
ett 60-tal olika orsaker till ohälsa, där hjärtkärlsjukdomar, leversjukdomar, cancer, neurologiska sjukdomar och psykisk ohälsa hör till de
vanligaste (WHO, 2009). Det finns också ett samband mellan konsumtionen per capita och alkoholrelaterade skador, både hos vuxna och yngre
populationer (Norström & Ramstedt, 2005).
BARN OCH UNGA 2013 127 Utvecklingen av indikatorerna
för målområde 11, alkohol
Här visar vi utvecklingen för de faktorer inom
målområde 11, alkohol, som påverkar hälsan.
De mäts med indikatorerna i tabell 5.2.
Tabell 5.2. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgrens
och Whiteheads analysmodell
Nivåer enligt Dahlgren
och Whitehead
Indikatorer
Strukturell nivå
–
Livsvillkor
–
Levnadsvanor
Ålder för alkoholdebut.
%
25
Andelen elever i årskurs 9 och
gymnasiets år 2 som intensiv-
konsumerar alkohol någon gång i månaden eller oftare.
Andelen 16–24-åringar med riskabelt alkoholbruk.
–
Levnadsvanor
Ålder för alkoholdebut
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) genomför varje år undersökningar
av alkohol- och drogvanorna bland elever i årskurs 9 och gymnasiets år 2 (mer information om
undersökningen finns i tabell 1.1). Eleverna i årskurs 9 får bland annat svara på om de har varit
berusade eller inte vid 13 års ålder, det vill säga i
årskurs 7. Resultaten presenteras i figur 5.1. Som
BARN OCH UNGA 2013
15
10
5
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
0
20
Andelen elever i årskurs 9 och i gymnasiets år 2 som inte använder alkohol.
128 Figur
pojkar
i årskurs
9 som
Figur 5.1.
5.1. Andelen
Andelen flickor
elever ioch
årskurs
9 som
uppger
att uppger
de
att
de
har
varit
berusade
vid
13
års
ålder,
2000–2011.
har varit berusade vid 13 års ålder, fördelade efter kön,Källa:
Centralförbundet
för alkohol och narkotikaupplysning.
år 2000–2011
20
Den genomsnittliga årskonsumtionen alkohol för elever i årskurs
9 och gymnasiets år 2.
Sociala nätverk och relationer
framgår av figuren har andelen elever som varit
berusade vid 13 års ålder halverats under 2000talet. Detta gäller såväl flickor som pojkar.
Pojkar
Flickor
Årlig alkoholkonsumtion
CAN undersöker även hur stor den genomsnittliga årskonsumtionen är genom måttet liter
hundraprocentig ren alkohol. Som figur 5.2 visar
har årskonsumtionen i årskurs 9 och gymnasiets
år 2 sjunkit under 2000-talet, bland såväl flickor
som pojkar. Man kan även se att årskonsumtionen av alkohol är lägre bland flickorna än bland
pojkarna i bägge åldersgrupperna.
Bland flickorna i gymnasiets år 2 var siffran
2011 bland de lägsta som uppmätts, och bara
2009 har en motsvarande låg nivå observerats.
Högst är alkoholkonsumtionen bland pojkarna
i år 2 på gymnasiet, där den genomsnittliga årskonsumtionen var sex liter ren alkohol 2011.
Figur 5.2. Den genomsnittliga årskonsumtionen i liter hundraprocentig
rengenomsnittliga
alkohol för flickor
och pojkar i årskurs
Figur 5.2. Den
årskonsumtionen
av 9 och
gymnasiets
2, 2000–2011.
Källa:
Centralförbundet
för alko-
ren alkohol år
redovisat
i liter, för
elever
i årskurs 9 och
gymnasiets
årskurs 2, fördelade efter kön, år 2000– 2011
hol
och narkotikaupplysning.
Liter
8
6
4
%
45
40
35
30
25
20
15
10
5
0
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
2
Figur
Andelen elever
flickor ioch
pojkar
i årskurs
9 och i gymFigur 5.3.
5.3. Andelen
årskurs
9 och
i gymnasiets
nasiets
år
2
som
inte
använder
alkohol
2000–2011.
Källa:
årskurs 2 som inte använder alkohol, fördelade efter kön,
Centralförbundet
år 2000–2011 för alkohol och narkotikaupplysning.
20
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
20
0
Årskurs 9, Pojkar
Årskurs 9, Flickor
Gymnasiets år 2, Pojkar
Gymnasiets år 2, Flickor
Årskurs 9, Pojkar
Årskurs 9, Flickor
Gymnasiets år 2, Pojkar
Gymnasiets år 2, Flickor
Icke-konsumenter av alkohol
Intensivkonsumenter av alkohol
En ökande andel unga väljer att inte dricka alkohol överhuvudtaget. Figur 5.3 visar andelen
pojkar och flickor i årskurs 9 och i gymnasiets
år 2 som inte använder alkohol. Andelen ickekonsumenter bland pojkar och flickor i grundskolan har fördubblats mellan 2000 och 2011.
År 2011 var siffran 42 procent bland pojkarna
och 38 procent bland flickorna. Även i gymnasiets år 2 har andelen ungdomar som helt avstått
från att konsumera alkohol ökat och 2011 var
icke-konsumenterna 16 procent av pojkarna och
13 procent av flickorna.
Figur 5.4 visar andelen pojkar och flickor i grundskolans årskurs 9 och gymnasiets år 2 som intensivkonsumerar alkohol någon gång i månaden
eller oftare. Intensivkonsumtion innebär att man
dricker en flaska vin eller motsvarande vid ett
och samma tillfälle. Som figuren visar har andelen intensivkonsumenter i årskurs 9 minskat, och
då framför allt bland pojkarna. Tidigare hade
pojkarna en högre nivå av intensivkonsumtion
men nu är det flickorna som ligger på en högre
nivå. År 2011 var andelen elever i årskurs 9 som
intensivkonsumerar alkohol någon gång i månaden eller oftare 18 procent hos pojkarna och 20
procent hos flickorna, vilket är de lägsta nivåerna
som uppmätts 2000–2011. För pojkarna är det
även den lägsta nivån sedan mätningarna påbörjades 1972.
BARN OCH UNGA 2013 129 Figur 5.4. Andelen flickor och pojkar i årskurs 9 och gymnasiets
årAndelen
2 som intensivkonsumerar
alkohol
någon gång i
Figur
5.4.
elever i årskurs 9 och
gymnasiets
månaden
eller oftare
2000–2011. Källa:
Centralförbundet
årskurs
2 som
intensivkonsumerar
alkohol
någon gång för
ocheller
narkotikaupplysning.
ialkohol
månaden
oftare, fördelade efter kön, år 2000–2011
%
60
bland unga män men det finns ingen statistiskt
säkerställd förändring bland kvinnorna. Det är
även värt att notera att andelen riskkonsumenter är betydligt större bland unga än i den vuxna
befolkningen i övrigt.
Figur 5.5. Andelen kvinnor och män 16–24 år med riskabelt
50
bruk
alkohol
2004–2011.
Källa: med
Statens
folkhälsoinstitut,
Figurav5.5.
Andelen
16–24-åringar
riskabelt
bruk av
nationella
folkhälsoenkäten
fyraårsmedelvärden).
alkohol, fördelade
efter kön,(glidande
år 2004–2011
40
30
%
40
20
10
30
20
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
0
Årskurs 9, Pojkar
Årskurs 9, Flickor
Gymnasiets år 2, Pojkar
Gymnasiets år 2, Flickor
20
10
0
I gymnasiets år 2 är intensivkonsumtionen av
alkohol bland ungdomar betydligt högre än i
grundskolans årskurs 9. Under perioden 2004–
2007 ökade andelen intensivkonsumenter bland
pojkarna i gymnasiets år 2. Därefter har andelen
minskat och låg 2011 på den lägsta nivån som
uppmätts, 47 procent. Hos flickorna var det också
en ökning, med en högsta nivå på 45 procent 2010.
År 2011 var andelen nere på 39 procent, vilket är
strax över det som uppmättes 2004.
Riskabelt alkoholbruk
Figur 5.5 visar andelen kvinnor och män i åldersgruppen 16–24 år som har ett riskabelt alkoholbruk. Resultaten är hämtade från nationella
folkhälsoenkäten som innehåller fyra frågor om
alkohol. Ett summaindex beräknas utifrån de
fyra frågorna för att identifiera personer med
riskabelt alkoholbruk (Statens folkhälsoinstitut,
2011e). Det riskabla alkoholbruket har minskat
130 BARN OCH UNGA 2013
2004–
2007
Kvinnor
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
Riskabelt alkoholbruk är vanligare bland unga
födda i Sverige än bland unga födda utomlands.
32 procent av de unga födda i Sverige hade ett riskabelt alkoholbruk 2008–2011, vilket kan jämföras med 11 procent bland unga födda utomlands. Det går inte att se någon förändring hos
dessa grupper. Det bör tilläggas att mer än 90 procent av dem som svarat på nationella folkhälsoenkäten är födda i Sverige. Det går inte att se
några skillnader när det gäller riskabelt alkoholbruk bland personer med olika sexuell läggning.
Inte heller finns några tydliga skillnader bland
personer med funktionsnedsättning och personer
utan funktionsnedsättning. Det går inte heller att
se några trender för dessa grupper.
MÅLOMRÅDE 11.
Tobak
Samband mellan tobak och hälsa
All rökning är förenad med hälsorisker. Det finns
en vetenskapligt belagd ökad risk för 58 olika
sjukdomstillstånd (Agardh, Moradi, & Allebeck,
2008). De vanligaste är hjärt- och kärlsjukdomar,
olika cancerformer och kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL). Varje år dör ca 6 600 personer i
Sverige på grund av sitt tobaksbruk (Statens folkhälsoinstitut, 2010f). Varannan rökare dör i förtid av sitt bruk. I genomsnitt lever en rökare tio år
kortare än en icke-rökare (Doll, Peto, Boreham,
& Sutherland, 2004).
Mer än 80 procent av de vuxna rökarna började innan 18 års ålder (Jarvis, 2004; U.S. Department of Health and Human Services, 2012). Det
går fortare och kräver färre cigaretter för att etablera ett nikotinberoende hos ungdomar än hos
vuxna (Prokhorov et al., 2006). Och när bruket
väl är etablerat är ett nikotinberoende mycket
svårt att bryta. På kort sikt riskerar unga rökare
att drabbas av exempelvis minskad lungfunktion,
minskad fysisk kondition, ökade astmatiska problem och ökad hosta, väsande andning och andnöd (Currie et al., 2012).
Det finns starkt forskningsstöd för att all passiv rökning, som innebär att personer som inte
röker utsätts för de luftföroreningar som bildas när andra röker, är skadlig och att det inte
finns några säkra nivåer för passiv rökning. Det
ger samma sjukdomar som tobaksrökning, men
inte i lika stor omfattning. Hos spädbarn som
utsätts för passiv rökning ökar risken för plötslig spädbarnsdöd (U.S. Department of Health
and Human Services, 2006). Risken att drabbas
av sjukdomar på grund av passiv rökning ökar
ju större exponeringen är (Ontario Tobacco
Research Unit, 2001).
Traditionen från Mellanöstern att röka vattenpipa har blivit populär i Sverige, framförallt
bland ungdomar. Att röka vattenpipa orsakar
samma sjukdomar och skapar även samma beroende som tobaksrök (Statens folkhälsoinstitut,
2010f; WHO Study Group on Tobacco Product
Regulation, 2005).
Snus innehåller över 3 000 giftiga ämnen
varav 28 är cancerframkallande (European Commission, 2008). Att snusa ökar risken för bland
annat hjärtinfarkt och stroke (Boffetta & Straif,
2009; Cnattingius et al., 2005; Hergens, 2007),
cancer i bukspottkörteln (Cnattingius et al.,
2005), förhöjt blodtryck (Cnattingius et al.,
2005; Hergens, 2007) och skador i munslemhinnan (Cnattingius et al., 2005). En enkätstudie från 2010 i Stockholms län visar att snusande
ungdomar och ungdomar som både röker och
snusar, har mångdubbelt fler symtom på nikotinberoende än jämnåriga kamrater som enbart
röker. Bland dem som snusade använde 70 procent tobak dagligen, jämfört med 46 procent av
rökarna (Post, Gilljam, Rosendahl, Bremberg,
& Galanti, 2010).
BARN OCH UNGA 2013 131 Utvecklingen av indikatorerna
för målområde 11, tobak
Här visar vi utvecklingen för de faktorer inom
målområde 11, tobak, som påverkar hälsan. De
mäts med indikatorerna i tabell 5.3.
Tabell 5.3. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgrens
och Whiteheads analysmodell
Nivåer enligt Dahlgren
och Whitehead
Indikatorer
Strukturell nivå
–
Livsvillkor
–
Levnadsvanor
Andelen elever i årskurs 9 och
gymnasiets år 2 som röker dagligen.
Andelen 16–24-åringar som röker
dagligen.
Andelen elever i årskurs 9 och
gymnasiets år 2 som snusar dagligen.
Andelen 16–24-åringar som snusar dagligen.
Sociala nätverk och relationer
–
9 procent. Dagligrökningen minskade bland pojkar i årskurs 9 fram till 2004, ökade därefter till
2009, och minskade sedan. Andelen dagligrökare
i årskurs 9 har dock minskat sett över hela 2000talet, vid mätningen år 2011 var siffran 5 procent
bland pojkarna och 8 procent bland flickorna.
I gymnasiets år 2 var det vid den första mätningen 2004 6 procent av pojkarna och 13 procent av flickorna som rökte dagligen. Därefter har
andelen ökat till 8 procent bland pojkar 2011,
medan den varierat bland flickor och återgått till
samma nivå som 2004, 13 procent.
Figur 5.6. Andelen flickor och pojkar i årskurs 9 och gymnasiets
år Andelen
2 som röker
dagligen
2000–2011.
Figur 5.6.
flickor
och pojkar
i årskursKälla:
9 ochCentralförbundet
för
alkoholoch
narkotikaupplysning.
gymnasiets år 2 som röker dagligen 2000–2011
%
15
12
9
6
3
Levnadsvanor
Daglig rökning
Figur 5.6 visar utvecklingen för andelen dagligrökare bland elever i årskurs 9 och i gymnasiets år
2. Både i grundskolans årskurs 9 och i gymnasiets
år 2 är det en större andel flickor än pojkar som
röker dagligen.
Vid mätningarna i början på 2000-talet var
det cirka 8 procent av pojkarna och 11 procent
av flickorna i årskurs 9 som rökte dagligen. Därefter minskade dagligrökningen bland flickor
fram till 2006, varefter andelen varit mellan 7 och
132 BARN OCH UNGA 2013
20
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
0
Årskurs 9, Pojkar
Årskurs 9, Flickor
Gymnasiets år 2, Pojkar
Gymnasiets år 2, Flickor
Figur 5.7 visar andelen dagligrökare i åldersgruppen 16–24 år. Även här är det fler kvinnor än män
som röker dagligen. Vi ser ingen statistiskt säkerställd förändring 2004–2011.
Figur2000–2011.
5.7. AndelenKälla:
16–24-åringar
som röker dagligen,
ligen
Statens folkhälsoinstitut,
nationella
fördelade
efter
kön,
år
2000–2011
folkhälsoenkäten (glidande fyraårsmedelvärden).
Figur 5.7. Andelen kvinnor och män 16–24-år som röker dag-
Figur 5.8. Andelen flickor och pojkar i årskurs 9 och gymnaFigur 5.8. Andelen flickor och pojkar i årskurs 9 och
siets år 2 som snusar dagligen 2000–2011. Källa: Centralförgymnasiets år 2 som snusar dagligen 2000–2011
bundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
%
15
25
12
20
9
15
6
10
3
5
2005–
2008
Kvinnor
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
År 2007–2010 var det en större andel unga födda
utomlands än unga födda i Sverige som rökte dagligen, 15 procent jämfört med 9 procent. Övriga
år är skillnaden inte statistiskt säkerställd och det
har inte varit någon förändring över tid.
År 2006–2011 var dagligrökning vanligare
bland personer med funktionsnedsättning än
bland personer utan funktionsnedsättning. Bland
dem med funktionsnedsättning var andelen dagligrökare 17 procent 2008–2011, jämfört med
9 procent av dem som inte hade någon funktionsnedsättning. Drygt 10 procent av de svarande i
åldersgruppen 16–24 år uppgav att de hade en
funktionsnedsättning. Det har inte varit någon
förändring i utvecklingen för daglig rökning och
funktionsnedsättning.
Daglig snusning
Figur 5.8 visar utvecklingen för daglig snusning
bland elever i grundskolans årskurs 9 och i gymnasiets år 2. Att snusa dagligen är vanligare bland
pojkar än bland flickor. Detta gäller i såväl årskurs 9 som i gymnasiets år 2.
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
0
2004–
2007
20
0
%
Årskurs 9, Pojkar
Årskurs 9, Flickor
Gymnasiets år 2, Pojkar
Gymnasiets år 2, Flickor
I årskurs 9 snusade 14–15 procent av pojkarna
dagligen under åren 2000–2002. Därefter har
andelen minskat kontinuerligt och 5 procent uppgav att de snusade dagligen 2011. Att snusa är
ovanligt bland flickor i grundskolans årskurs 9.
Under en procent av flickorna snusade dagligen i
början på 2000-talet. Därefter ökade andelen till
närmare 2 procent, men år 2011 hade andelen
sjunkit till 0,4 procent.
Sett över hela perioden 2004–2011 har andelen pojkar som snusar dagligen i gymnasiets år 2
minskat från 20 till 14 procent. Andelen flickor i
gymnasiets år 2 som snusar dagligen har minskat
något 2004–2011, från 3 till 2 procent.
Figur 5.9 visar utvecklingen i åldersgruppen
16–24 år. Där har andelen män som snusar dagligen minskat från omkring 22 till 16 procent.
Bland kvinnorna är bruket lägre än bland männen
och inga större förändringar har skett. Det har
varit vanligare att svenskfödda män snusar, men
2008–2011 är det inga skillnader mellan svensk-
BARN OCH UNGA 2013 133 födda och utlandsfödda unga män. Utvecklingen
av bruket bland utlandsfödda män är oförändrad, medan det minskar bland svenskfödda män.
MÅLOMRÅDE 11.
och dopning
Narkotika Samband mellan narkotika, dopning och hälsa
Figur 5.9. Andelen kvinnor och män 16–24 år som snusar
dagligen
Källa: Statenssom
folkhälsoinstitut,
natioFigur 5.9.2000–2011.
Andelen 16–24-åringar
snusar dagligen,
nella
folkhälsoenkäten
fyraårsmedelvärden).
fördelade
efter kön, år (glidande
2000–2011
%
25
20
15
10
5
0
2004–
2007
Kvinnor
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
Under åren 2008–2011 var det vanligare att personer med funktionsnedsättning snusade dagligen. Bland personer med funktionsnedsättning
snusade 15 procent dagligen, medan endast 10
procent av dem utan funktionsnedsättning gjorde
det. Det är en förändring jämfört med tidigare år
när det inte var någon skillnad mellan personer
med eller utan funktionsnedsättning. För personer med olika sexuell läggning råder ingen skillnad när det gäller daglig snusning.
134 BARN OCH UNGA 2013
Narkotikabruk medför kraftigt ökade risker för
skador både medicinskt och socialt. Skadorna
kan uppkomma akut eller först efter en tids bruk.
Man kan dela upp orsakerna till ökad risk för
skador i tre kategorier: skador till följd av de
narkotiska preparatens farmakologiska effekter; det sätt man intar narkotikan på; respektive
allmänna förhållanden i narkotikaanvändarens
livsföring (Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning, 2007).
Att sjukligheten och dödligheten är mycket
större bland narkotikaanvändare har varit känt
under lång tid. Mer än en person per dag avlider i
Sverige av narkotikarelaterade diagnoser (Socialstyrelsen, 2009a). Enligt olika studier injicerar
omkring 90 procent av de personer som har ett
skadligt narkotikabruk och infektionssjukdomar
är mycket vanliga bland dessa personer. Hepatit
C är vanligast, men personer som injicerar narkotika löper även större risk att smittas av hepatit
B och hiv (Stenström, 2008). Majoriteten av dem
som smittats genom intravenöst missbruk är män
(70 procent) och nästan 70 procent är under 35
år (Smittskyddsinstitutet, 2008). Olika typer av
psykiska sjukdomar och besvär är vanligare hos
personer med ett skadligt narkotikabruk, men
även ett mindre regelbundet bruk ger psykisk
ohälsa i högre grad (Statens folkhälsoinstitut,
2011m). Det finns också ett starkt samband mellan skadligt narkotikabruk och sociala problem
som arbetslöshet, hemlöshet och kriminalitet
(Statens folkhälsoinstitut, 2011q).
Den vanligaste narkotikaerfarenheten är cannabis. Den nationella folkhälsoenkäten visar på ett
samband mellan cannabisanvändning och psykisk ohälsa. Bland cannabisanvändare är det fler
som anger hög grad av ängslan, oro och ångest.
Dessutom har fler cannabisanvändare använt
antidepressiva mediciner under de senaste tre
månaderna. Jämfört med övriga befolkningen i
motsvarande åldrar, är det också fler cannabisanvändare som övervägt att ta sitt liv, eller försökt
att ta sitt liv. En analys av sambanden ger inte en
entydig förklaring eftersom cannabis kan användas på grund av att användaren mår dåligt, men
cannabis kan också vara den primära orsaken till
att användaren mår dåligt (Hall & Degenhardt,
2009; Moore et al., 2007; Ramström, 2009;
Stevens, 2011).
Cannabisrökning kan framkalla, men också
försämra flera psykiska sjukdomar och störningar. Tonåringar är mer benägna att reagera
med psykiatriska symtom än vuxna, bland annat
på grund av att de befinner sig i en utvecklingsperiod. Sårbara personer riskerar att insjukna i
psykossjukdom vid cannabisrökning. Samsjuklighet och interaktion mellan psykoser, beroendeutveckling, ångesttillstånd och impulsivt våldsbeteende är vanligt (Ramström, 2009).
Kunskapen om dopningens effekter på hälsan
är begränsad men att användning av dopningsmedel kan leda till allvarliga depressiva symtom
och aggressivitet är konstaterat. Riskerna blir
påtagligt större när anabola androgena steroider
(AAS) kombineras med alkohol, narkotika och
vissa läkemedel, vilket ofta förekommer (Gårevik
& Rane, 2010; Sjöqvist, Garle, & Rane, 2008).
Användning av dopning kan leda till beroende
och medföra en ökad risk att dö i förtid (Statens
folkhälsoinstitut, 2011l).
Utvecklingen av indikatorerna för
målområde 11, narkotika och dopning
Här visar vi utvecklingen för de faktorer inom
målområde 11, narkotika och dopning, som
påverkar hälsan. De mäts med indikatorerna i
tabell 5.2. Observera att det saknas indikatorer
för att mäta användningen av dopningsmedel.
Tabell 5.4. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgrens
och Whiteheads analysmodell
Nivåer enligt Dahlgren
och Whitehead
Indikatorer
Strukturell nivå
–
Livsvillkor
–
Levnadsvanor
Andelen elever i årskurs 9 och i
gymnasiets år 2 som någon gång
har använt narkotika.
Andelen elever i årskurs 9 och i
gymnasiets år 2 som har använt
narkotika under de senaste 30
dagarna.
Andelen 16–24-åringar som någon
gång har använt narkotika.
Andelen 16–24-åringar som har
använt narkotika de senaste 30 dagarna.
Sociala nätverk och relationer
–
Levnadsvanor
Narkotika
Figur 5.10 visar andelen elever i årskurs 9 och
i gymnasiets år 2 som någon gång använt narkotika. Andelen elever i åk 9 som uppgett att
de använt narkotika någon gång var i början av
2000-talet omkring 9 procent hos pojkarna och
8 procent hos flickorna. I de följande undersök-
BARN OCH UNGA 2013 135 ningarna minskade andelen som provat narkotika och 2007 var det 6 procent av pojkarna och
drygt 5 procent av flickorna som uppgav detta.
Därefter ökade andelen och var i 2011 års undersökning 10 procent bland pojkarna och 6 procent bland flickorna. Under ett antal år var det
ungefär lika vanligt bland båda könen i årskurs 9
att ha provat på narkotika, men under de senaste
åren har andelen pojkar som någon gång använt
narkotika varit större än andelen flickor.
Figur 5.10. Andelen pojkar och flickor i årskurs 9 och i gymnasiets
år 2Andelen
som någon
har använt
narkotika 2000–
Figur 5.10.
elevergång
i årskurs
9 och i gymnasiets
2011.
Källa:
Centralförbundet
för
alkoholoch
narkotikauppårskurs 2 som någon gång har använt narkotika,
lysning.
fördelade efter kön, år 2000–2011
%
25
20
15
10
Figur 5.11 visar andelen pojkar och flickor i
årskurs 9 och gymnasiets år 2 som har använt
narkotika de senaste 30 dagarna, vilket kan tyda
på att man använder narkotika ofta. Men CAN
poängterar att ju yngre respondenterna är, desto
närmre är man deras debut och därmed ökar sannolikheten att debuten skedde just de senaste 30
dagarna (Henriksson & Leifman, 2011). I undersökningen 2011 var det drygt 40 procent av de
elever i årskurs 9 som provat narkotika som
gjorde detta för första gången när de var 15 eller
16 år gamla. De flesta som prövar narkotika
gör det en eller ett fåtal gånger. Det innebär att
måttetöverandelensomanväntnarkotikadesenaste
30 dagarna i en högre grad kan ge en överskattning ju yngre respondenterna är och därför bör
tolkas med viss försiktighet. CAN betonar även
att nivåerna vad gäller narkotikaerfarenhet är
relativt låga, åtminstone i årskurs 9, vilket gör det
svårt att beskriva några tydliga förändringar för
de senaste åren.
Figur 5.11. Andelen flickor och pojkar i årskurs 9 och i gym-
0
nasiets
år Andelen
2 som har
använt
narkotika
de senaste
Figur
5.11.
elever
i årskurs
9 och iunder
gymnasiets
30 dagarna
2006–2011.
Centralförbundet
för alkoholårskurs
2 som
har använtKälla:
narkotika
under de senaste
20
00
20
01
20
02
20
03
20
04
20
05
20
06
20
07
20
08
20
09
20
10
20
11
5
Årskurs 9, Pojkar
Årskurs 9, Flickor
Gymnasiets år 2, Pojkar
Gymnasiets år 2, Flickor
ochdagarna,
narkotikaupplysning.
30
fördelade efter kön, år 2007–2011
%
6
5
Det är dubbelt så vanligt att elever i gymnasiets
år 2 har provat narkotika jämfört med elever i
årskurs 9. I undersökningen 2011 var det 20 procent av pojkarna och 13 procent av flickorna som
någon gång använt narkotika. Bland flickorna
har andelen legat ungefär på den nivån under
hela perioden 2004–2011, med en liten topp
2009. Bland pojkarna har andelen stigit något i
de senaste mätningarna.
136 BARN OCH UNGA 2013
4
3
2
1
0
2007
2008
2009
2010
2011
Årskurs 9, Pojkar
Årskurs 9, Flickor
Gymnasiets år 2, Pojkar
Gymnasiets år 2, Flickor
I årskurs 9 var andelen elever som rapporterat
att de använt narkotika de senaste 30 dagarna
2 procent av pojkarna respektive 1 procent av
flickorna 2011. I gymnasiets år 2 var motsvarande siffror 6 respektive 2 procent. Siffrorna
tyder på en ökad användning bland pojkarna i
gymnasiet där andelen som har uppgett att de
använt narkotika de senaste 30 dagarna ökat
med två procentenheter sedan 2007.
Cannabis är den absolut mest använda narkotikan såväl i årskurs 9 som i gymnasiets år 2
(Henriksson & Leifman, 2011). I undersökningen
2011 var det 8 procent av pojkarna och 5 procent
av flickorna i årskurs 9 som uppgav att de någon
gång använt cannabis. Bland eleverna i gymnasiets år 2 var det 19 procent av pojkarna och 13
procent av flickorna som uppgav detta. Andelen
elever i årskurs 9 som uppgivit att de någon gång
använt andra slag av narkotika än cannabis ligger i huvudsak på omkring 1 procent eller lägre.
I gymnasiets år 2 var de vanligaste preparaten
efter cannabis bensodiazepiner och amfetamin,
vilka vardera uppgavs av 2 procent av eleverna.
Figur 5.12 visar andelen 16–24-åringar som
någon gång i livet använt cannabis. Under de
senaste åren har cirka 13 procent av kvinnorna
och 17 procent av männen uppgett detta. Den
mer regelbundna användningen är betydligt
ovanligare än det tillfälliga bruket. År 2008–
2011 var det ungefär 8 procent av männen och
6 procent av kvinnorna i åldersgruppen 16–24 år
som använt cannabis det senaste året. 3 procent
av männen och drygt 1 procent av kvinnorna i
samma åldersgrupp hade använt cannabis den
senaste månaden. En signifikant större andel män
har erfarenhet av cannabis men det är inga skillnader mellan personer födda i Sverige och utomlands. Från 2007–2010 är det en högre andel
homo- eller bisexuella som angett att de använt
cannabis, jämfört med de heterosexuella. Bland
personer med eller utan funktionsnedsättning
råder ingen skillnad när det gäller bruk av cannabis.
Figur 5.12. Andelen män och kvinnor 16–24 år som någon
gång i livet använt cannabis 2000–2011. Källa: Statens folkFigur 5.12. Andelen
16–24-åringar
som någon
gång fyraårsi livet
hälsoinstitut,
nationella
folkhälsoenkäten
(glidande
använt cannabis, fördelade efter kön, år 2000–2011
medelvärden).
%
20
16
12
8
4
0
2004–
2007
Kvinnor
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
Figur 5.13 visar andelen 16–24-åringar som har
använt cannabis den senaste månaden. Andelen
har varit drygt en procent bland kvinnorna och
2–3 procent bland männen 2004–2011. De förändringar som ses i figuren är inte statistiskt
säkerställda.
Det finns ingen skillnad i andelen som har
använt cannabis den senaste månaden mellan
unga födda i Sverige och unga födda utomlands.
Det finns inte heller någon skillnad mellan unga
med och utan funktionsnedsättning. Vi kan inte
uttala oss om eventuella skillnader mellan personer med olika sexuell läggning då antalet svar är
för få.
BARN OCH UNGA 2013 137 Figur 5.13. Andelen
16–24
år som
har har
Figur
Andelenmän
mänoch
ochkvinnor
kvinnor
16–24
år som
använt cannabis den senaste
använt
senaste månaden
månaden2000–2011.
2000–2011. Källa:
Källa: Statens
folkhälsoinstitut,
nationella
folkhälso- (gliStatens
folkhälsoinstitut,
nationella
folkhälsoenkäten
enkäten
(glidande
fyraårsmedelvärden).
dande fyraårsmedelvärden).
%
3,5
3,0
2,5
2,0
1,5
1,0
0,5
0,0
2004–
2007
Kvinnor
2005–
2008
2006–
2009
2007–
2010
2008–
2011
Män
Dopning
Vi vet inte exakt hur många som använder dopningsmedel i Sverige. Dopningen har dock blivit mer uppmärksammad i politiken och bland
yrkesverksamma. För att kartlägga om dopning
förekommer bland elever i årskurs 9 och gymnasiets år 2, ingår frågor om användning av androgena anabola steroider (AAS) i CAN:s skolundersökningar. Mycket få elever har erfarenhet
av dopningsmedel. 2 procent av pojkarna och
1 procent av flickorna i årskurs 9 uppgav 2011
att de använt AAS. I gymnasiets år 2 var det ungefär 1 procent av pojkarna och en lika stor andel
av flickorna som sade sig ha erfarenhet av AAS.
Det saknas frågor om dopning i den nationella
folkhälsoenkäten. Vi kan därför inte uttala oss
om användningen bland unga 16–24 år.
138 BARN OCH UNGA 2013
MÅLOMRÅDE 11.
Spel
Samband mellan målområde 11 och hälsa
Överdrivet spelande finns i hela befolkningen
och för alla spelformer, men det förekommer
oftare bland män och bland unga (Statens folkhälsoinstitut, 2011n). Internationell forskning
visar att unga personer med spelproblem eller
som spelar mycket drabbas i större utsträckning av depression, ångest, självmordstankar och
självmordförsök, jämfört med unga utan spelproblem, eller unga som spelar lite (Feigelman,
Gorman, & Lesieur, 2006; Fröberg, 2006; Gupta
& Derevensky, 1998; Hansen & Rossow, 2008).
Det är också vanligare med hög alkoholkonsumtion bland unga som spelar ofta eller som spelar
med höga insatser, än bland unga som spelar mindre (Fröberg, 2006; Lynch et al., 2004).
Det finns även forskning som visar att spel om
pengar under uppväxten ökar sannolikheten att
få spelproblem senare i livet. En svensk studie om
spelande och spelberoende visade att personer
med spelproblem i större utsträckning kände sig
ensamma och saknade bekräftelse från omgivningen under sin uppväxt (Jonsson et al., 2003).
De hade också en betydligt tidigare speldebut än
vuxna utan spelproblem. I en amerikansk studie
om 322 vuxna problemspelare visade det sig också
att de som hade en tidig speldebut hade allvarligare spelproblem senare i livet än de problemspelare som hade en senare speldebut (Grant, Kim,
Odlaug, Buchanan, & Potenza, 2009). En norsk
systematisk litteraturöversikt från 2009 konstaterar att tidig speldebut är en trolig riskfaktor
för senare spelproblem (Johansson, Grant, Kim,
Odlaug, & Gotestam, 2009).
Utvecklingen av indikatorerna
för målområde 11, spel
Här visar vi utvecklingen för de faktorer inom
målområde 11, spel, som påverkar hälsan. De
mäts med indikatorerna i tabell 5.5.
Tabell 5.5. Indikatorer uppdelade i nivåer enligt Dahlgrens
och Whiteheads analysmodell
Nivåer enligt Dahlgren
och Whitehead
Indikatorer
Strukturell nivå
–
Livsvillkor
–
Levnadsvanor
Spelande på spelautomater, nätpoker respektive övriga internetspel om pengar i årkurs 9.
Andelen 16–24-åringar med riskabla spelvanor.
Sociala nätverk och relationer
–
Levnadsvanor
CAN undersöker varje år spelvanorna bland
elever i årskurs 9. Uppgifterna från CAN nedan
är relativt osäkra från 2005 och framåt på grund
av stort bortfall för spelfrågorna. Man måste
därför vara försiktig med att tolka förändringar.
Figur 5.14 visar andelen pojkar i årskurs 9 som
det senaste året spelat på spelautomater, nätpoker respektive övriga spel om pengar på internet. Som figuren visar är andra spel om pengar
vanligare än spel på spelautomater och nätpoker.
År 2011 hade var femte pojke i årskurs 9 spelat om pengar på andra spel på internet och var
tionde pojke hade spelat på spelautomater trots
att denna spelform har en åldersgräns på 18 år.
Figur 5.14. Andelen pojkar i årskurs 9 som spelat på spelautomater,
nätpoker
övriga internetspel
Figur 5.13.
Andelenrespektive
pojkar i årskurs
9 som spelatom
på pengar
det
senaste året,nätpoker
2005–2011.
Källa: Centralförbundet
för alko-
spelautomater,
respektive
övriga internetspel
om pengar
det senaste året, år 2005–2011
holoch narkotikaupplysning.
%
30
25
20
15
10
5
0
2005
2006
2007
Spelautomater
2008
2009
Poker
2010
2011
Övriga spel
BARN OCH UNGA 2013 139 Figur 5.15 visar spel om pengar bland flickor i
årskurs 9. År 2011 var det 12 procent som uppgav att de hade spelat övriga spel på internet om
pengar, strax under 5 procent som spelat på spelautomater och drygt 1 procent som spelat poker
på internet under det senaste året.
Sammantaget visar siffrorna på att det är betydligt vanligare att spela om pengar bland pojkar än
bland flickor. Pojkar spelar också oftare och för
större summor (Hvitfeldt & Gripe, 2010).
Figur 5.15. Andelen flickor i årskurs 9 som spelat på spelauFigur 5.14.
Andelenrespektive
flickor i årskurs
9 som spelatom
påpengar
tomater,
nätpoker
övriga internetspel
spelautomater,
nätpoker
respektive Källa:
övrigaCentralförbundet
internetspel
under
det senaste
året 2005–2011.
om
pengar
under
det
senaste
året,
år
2005–2011
för alkohol- och narkotikaupplysning.
%
15
12
Figur 5.16 visar andelen i åldersgruppen 16–24
år med riskabla spelvanor, fördelad efter kön.
Resultaten bygger på fyra frågor om spel i den
nationella folkhälsoenkäten (se Statens folkhälsoinstitut 2011, Hälsa på lika villkor, Syfte och
bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten). En betydligt större andel män än kvinnor
har riskabla spelvanor. Andelen män med riskabla spelvanor har varierat mellan 5–7 procent
under 2004–2011, jämfört med endast 1 procent
av kvinnorna. Det går inte att statistiskt säkerställa någon förändring i utvecklingen av riskabla
spelvanor, varken bland unga kvinnor eller unga
män. Dubbelt så stor andel unga födda utomlands som födda i Sverige hade riskabla spelvanor under perioden 2007–2011, cirka 6–7 procent jämfört med 3 procent. Det går inte att se
någon skillnad i spelvanor bland personer med
funktionsnedsättning eller olika sexuell läggning.
9
Figur 5.16. Andelen män och kvinnor 16–24 år med riskabla
6
spelvanor
Källa: Statens
folkhälsoinstitut,
natioFigur 5.15. 2004–2011.
Andelen 16–24-åringar
med
riskabla spelvanor,
nella
folkhälsoenkäten
(glidande fyraårsmedelvärden).
fördelade
efter kön, år 2004–2011
3
0
2005
2006
2007
2008
Spelautomater
2009
Poker
2011
%
15
Övriga spel
12
2010
9
6
3
0
2004–
2007
Kvinnor
140 BARN OCH UNGA 2013
2005–
2008
2006–
2009
Män
2007–
2010
2008–
2011
Politiskt beslutande åtgärder som genomförts på nationell nivå
Åtgärder 2006–2011
Vi presenterar i tabellerna 5.6–5.9 kortfattat
åtgärder med fokus på perioden 2006–2011, och
de följs av en mer beskrivande text. Underlaget
till genomförda åtgärder är omfattande och
presenteras i underlagsrapporten ”Samordnad
folkhälsorapportering: Genomförda åtgärder
– Kunskapsunderlag för Barn och unga 2013 –
utvecklingen av de faktorer som påverkar hälsan
och genomförda åtgärder.”
MÅLOMRÅDE 11. Alkohol
Åtgärder för att begränsa bruket av alkohol i
Sverige har under perioden främst inriktats på
påverkansfaktorerna tillgänglighet samt attityder och beteenden (tabell 5.6).
Tabell 5.6. Åtgärder inom alkohol, med fokus på perioden 2006–2011
Åtgärd
Aktör
Faktorer som
påverkas
Bedömning av resultat och eventuell effekt
ANDT-strategi och åtgärdsprogram, 2011–2015
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Flera centrala myndigheter och andra nationella
organisationer
Attityder och
beteenden
Pågående satsning.
Utvecklingsmedel för
ANDT-förebyggande
arbete, 2008–2010
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Tillgänglighet
Attityder och
beteenden
Insatser inom skola, föräldrastöd samt allmänna
informationsinsatser har fått stöd. Fler insatser för de prioriterade målgrupperna och ökad samverkan
mellan kommuner och det civila samhället är ett
resultat. Nätverk och andra strukturer för alkohol-
förebyggande arbete har utvecklats regionalt och lokalt. En ökad andel kommuner arbetar med metoder som har vetenskapligt stöd.
Utbildningsinsatser om
alkohol, narkotika, dopning och tobak, 2011
Regeringen
Skolverket
Attityder och
beteenden
Pågående satsning.
Stöd till mödra- och barnhälsovårdens informationsarbete om riskerna
med alkohol, narkotika,
dopning och tobak under
graviditeten, 2011
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Socialstyrelsen
Attityder och
beteenden
Pågående satsning.
BARN OCH UNGA 2013 141 Tabell 5.6. Forts.
Stöd till studenthälsomottagningar att före-
bygga ANDT-skador, 2011
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Attityder och
beteenden
Pågående satsning.
Ungdomar i riskmiljöer,
2006–2008
Ungdomsstyrelsen
Tillgänglighet
Satsningen bedöms i hög grad ha bidragit till att det
förebyggande och främjande ungdomsarbetet stärkts
och utvecklats. Över 4 000 ungdomsarbetare har fått
kvalificerad behovsprövad fortbildning. Fler kommunala verksamheter har utvecklat system för att följa upp
kvaliteten i sin verksamhet och mer än 60 fritidsgårdar
har tagit fram system för att följa upp verksamhetens
betydelse för målgruppen. Sju regioner (106 kommuner) har utvecklat verksamhet och system för att stärka
samverkan kring ungdomsfrågor, fortbilda och utbyta
erfarenheter.
Begränsning av tillgänglighet till alkohol för ungdomar, 2006–2010
Alkoholkommittén
Nationella myndigheter
Regioner, län och kommuner
Tillgänglighet
Exempel på satsningar är Störa langningen-kampanjer, Tänk om, Kronobergsmodellen och Örebro
preventionsprogram (ÖPP). Samarbetet mellan
polismyndigheter och kommuner har ökat och attityderna till tonåringars alkoholbruk har förändrats
hos föräldrar. Alkoholkonsumtionen bland ungdomar
har minskat.
Skolan förebygger, 2005–
2007
Regeringen,
Statens folkhälsoinstitut,
(Länsstyrelser, regioner,
kommuner och stadsdelar)
Örebro universitet
Attityder och
beteenden
Vid projekttidens slut 2007 (för det första uppdraget)
kände 80 procent av landets rektorer till någon av de
förebyggande insatser som spridits genom uppdraget. I 90 procent av kommunerna användes någon av
de metoder som projektet förespråkat. Hur mycket
som beror satsningen går inte att säga.
Skolan förebygger 2, 2009
Regeringen,
Statens folkhälsoinstitut
(Regionala aktörer)
Attityder och
beteenden
ANDT-förebyggande arbete i skolan och skolans roll i det förebyggande och hälsofrämjande arbetet diskuteras mer. Flertalet deltagande län har fått en förbättrad dialog mellan skolan och den hälsofrämjande och
förebyggande sektorn.
Riskbruksprojektet,
2004–2010
Statens folkhälsoinstitut
Attityder och
beteenden
En stor andel personal inom hälso- och sjukvården,
inklusive mödrahälsovården har fått utbildning och
stöd om riskbruk av alkohol och stödmaterial har
tagits fram. På ”utvecklingshögskolorna” har andelen
studenter med riskbruk minskat.
Åtgärder som påverkar
attityder till alkohol och beteende, 2005–
Alkoholkommittén
Systembolaget och IQ-initiativet
Statens folkhälsoinstitut
Attityder och
beteenden
Flera opinionsbildande åtgärder har genomförts och
nätbaserade självhjälpsverktyg har tagits fram, exempelvis Alkoholhjälpen och Alkoholprofilen.
Tonårsparlören, 2002–
Alkoholkommittén
Statens folkhälsoinstitut
Attityder och
beteenden
Vid intervjuer med 500 slumpmässigt utvalda föräldrar i 179 kommuner 2009 hade 89 procent lagt märke
till boken och 52 procent läst hela eller delar av den.
62 procent hade diskuterat innehållet med sin make,
maka eller sambo och hälften hade diskuterat med
sitt barn. Så gott som alla ansåg att det var bra att få
denna typ av saklig samhällsinformation.
142 BARN OCH UNGA 2013
Tabell 5.6. Forts.
Insatser för trafik-
nykterhet bland unga, 2003–
Vägverket/Trafikverket
Polisen
Ideella organisationer
Attityder och
beteenden
Aktiviteter har genomförts, bland annat inom ramen
för satsningen Don’t drink and drive för åldersgruppen 15–24 år. En serie mätningar mellan 2004 och
2007 visar positiva förändringar i attityderna till
alkohol och droger i trafiken.
Mål utan alkohol, 2005–2008
Svenska fotbollförbundet
Alkoholkommittén
IOGT-NTO
Attityder och
beteenden
Under projektperioden deltog totalt 13 föreningar och ett distriktsförbund.
Tillgänglighet
Attityder och beteenden
Flera tillgänglighetsbegränsande åtgärder har
initierats och nationella myndigheter har haft
uppdrag inom området. Statens folkhälsoinstitut
har fördelat särskilda utvecklingsmedel inom det
ANDT-förebyggande området. För barn och unga
har statsbidraget framförallt använts till insatser
inom skola, föräldrastöd och allmänna informationsinsatser (Statens folkhälsoinstitut, 2011c).
Ungdomsstyrelsen har genomfört ett uppdrag
kring ungdomar i riskmiljöer och tillgänglighetsbegränsande åtgärder inom fritidsverksamheter.
I slutrapporten skriver Ungdomsstyrelsen att
satsningen i hög grad har bidragit till att det förebyggande och främjande ungdomsarbetet stärkts
och utvecklats (Ungdomsstyrelsen, 2008) Stödet
från den nationella nivån har bidragit till att kommunerna stadigt ökat aktiviteten för att minska
langningen (Statens folkhälsoinstitut, 2009d).
Ungefär 70 procent av landets kommuner arbetade 2008 mot langning (Statens folkhälsoinstitut, 2009e). Andra exempel på tillgänglighetsbegränsande metoder och åtgärder för att minska
ungdomars alkoholbruk som har nått stor spridning i landet är störa langningen-kampanjer,
Tänk om, Kronobergsmodellen och Örebro preventionsprogram (Alkoholkommittén, 2008)
(Statens folkhälsoinstitut, 2011c).
En rad åtgärder för att påverka attityder mot
riskabel alkoholkonsumtion och skadliga dryckesbeteenden har genomförts de senaste åren.
Regeringen har beslutat om en nationell strategi
för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken (ANDT-strategin) som gäller för perioden 2011–2015. Två långsiktiga mål i strategin har formulerats kring barn och ungdomar
(Socialdepartementet, 2011).
Insatser har också beslutats kring förebyggande åtgärder i skolan. Till exempel har Statens
folkhälsoinstitut haft uppdrag genom Skolan
förebygger att sprida metoder som i grund- och
gymnasieskolan kan förebygga och reducera
elevers bruk av alkohol, narkotika, dopningspreparat och tobak. Spridning av föräldrastödsprogram och skolbaserade metoder har även tidigare
skett av olika aktörer (Statens folkhälsoinstitut, 2009c). Skolverket fick 2011 i uppdrag av
regeringen att erbjuda utbildning för att stödja
skolornas undervisning om alkohol, narkotika,
dopning och tobak (Regeringen, 2011m) Statens
folkhälsoinstitut har gett ut ett handledningsmaterial med förslag på hur ANDT-frågan kan
integreras i den ordinarie undervisningen (Statens
folkhälsoinstitut, 2011c).
BARN OCH UNGA 2013 143 En rad insatser för att förändra attityder och
beteenden har även genomförts inom hälso- och
sjukvården under perioden. I Riskbruksprojektet,
som pågick 2004–2010, har hälso- och sjukvården fått stöd i arbetet med att förebygga riskabla
och skadliga alkoholvanor. En stor andel av personalen inom hälso- och sjukvården, inklusive mödrahälsovården och studenthälsan, har fått utbildning och stöd för arbetet med riskbruk av alkohol
(Statens folkhälsoinstitut, 2011c). Nationella
myndigheter har fått uppdrag att stödja mödraoch barnhälsovårdens arbete med att informera blivande föräldrar och småbarnsföräldrar
om riskerna med alkohol (Regeringen, 2012k).
Studenthälsomottagningarna vid universitet och
högskolor har fått fortsatt stöd till det förebyggande och hälsofrämjande arbetet, inklusive insatser för att minska alkoholproblemen bland studenterna (Regeringen, 2011k).
Attitydförändrande insatser som riktats till
hemmen är utskick varje år av ”Tonårsparlören”.
Boken riktar sig till föräldrar med barn i årskurs 7
och ska hjälpa föräldrarna att tidigt rusta sina tonåringar att fatta egna kloka beslut, samt göra det
enklare att prata om alkohol hemma. De utvär-
deringar som genomförts visar genomgående på
stort intresse bland föräldrarna för Tonårsparlören (Statens folkhälsoinstitut, 2011c). Även inom
områdena för trafiksäkerhet och idrottsliv har attitydförändrande insatser gentemot alkohol genomförts av nationella aktörer (Statens folkhälsoinstitut, 2010c; Trafikverket, 2010).
MÅLOMRÅDE 11. Tobak
De åtgärder och aktiviteter som genomförts för
att påverka tobaksbruket under tidsperioden har
främst fokuserat på normer och lagar samt attityder och beteenden (tabell 5.7).
Normer och lagar
2010 ändrades tobakslagen för att bestämmelserna om åldersgränsen 18 år ska följas bättre.
Ambitionen var en effektivare tillsyn, där bland
annat den som ska sälja tobak måste skicka in
ett program för egenkontroll med ansökan.
Programmet ska beskriva rutiner för att kontrollera kundernas ålder samt hur man organiserar
försäljning med unga anställda (Statens folkhälsoinstitut, 2010g).
Tabell 5.7. Åtgärder inom tobak, med fokus på perioden 2006–2011
Åtgärd
Aktör
Faktorer som påverkas
Bedömning av resultat och eventuell effekt
Ändring i tobakslagen,
2010
Regeringen
Riksdagen
Normer och lagar
Ändring av tobakslagen med fokus på skärpt tillsyn gäller
från och med 1 augusti 2010.
Nationella tobaksuppdraget, 2008–2010
Statens folkhälsoinstitut
samt samarbetspartners
Attityder och beteenden
Intresset för att arbeta med barn och ungdomar inom det
tobaksförebyggande arbetet har stimulerats. Flera projekt
upplevde att kompetensen, förmågan, kunskapen och kapaciteten ökade samt att struktur och stöd från ledningen
förbättrades för det tobaksförebyggande arbetet. Uppdragsperioden har enligt Statens folkhälsoinstitut varit alltför kort
för att man ska kunna uppvisa effekter och påverka andelen
som röker eller snusar. 144 BARN OCH UNGA 2013
Tabell 5.8. Åtgärder inom narkotika och dopning, med fokus på perioden 2006–2011
Åtgärd
Aktör
Faktorer som påverkas
Bedömning av resultat och eventuell effekt
Satsning mot cannabis,
2012–2014
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Normer och lagar, illegal verksamhet samt tillgänglighet
Pågående satsning.
Nationellt cannabisprojekt
2004–2006
Mobilisering mot narkotika
Rikskriminalpolisen
Tullverket
Normer och lagar, illegal verksamhet samt tillgänglighet
140 kartlagda nätverk, en femdubblad andel cannabisbeslag samt tio utslagna nätverk.
Kampen mot droger,
2004–2007
Riksidrotts-
förbundet
Attityder och beteenden
Cirka 200 projekt inom alkohol- och drogområdet har genomförts. Metoder och strategier som
varit aktuella har i utvärderingar bedömts som
relevanta för folkhälsoarbete.
Åtgärder som påverkar
attityder till narkotika och beteende, 2002–
Mobilisering mot narkotika
Attityder och beteenden
En rad opinionsbildande åtgärder har genomförts, nationellt, regionalt och lokalt. Exempel
är Drogportalen, Local Hero och Testa dina
gränser.
Dopningsförebyggande
arbete, 2008–
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
m.fl. aktörer
Attityder och beteenden
Satsningarna har lett till mobilisering och ökad
kunskap på området.
Ungdomsfokuserad narkotikabekämpning,
2006–
Polisen
Attityder och beteenden
Fokus i arbetet mot narkotikabrottsligheten har
flyttat från eget bruk till överlåtelse och polisen
använder arbetssätt som Linköpingsmodellen
och Mumin.
Attityder och beteenden
2008–2010 tilldelades Statens folkhälsoinstitut extra resurser för att påverka attityder och
beteenden kring tobaksbruk. Uppdraget var att
omsätta den nationella tobaksförebyggande strategin till handling. I uppdraget ingick även en
särskild satsning för barn och ungdomar (Statens
folkhälsoinstitut, 2011c, 2011o).
MÅLOMRÅDE 11. Narkotika
och dopning
De genomförda åtgärderna mot narkotikabruk
samt för att begränsa användningen av dopningsmedel har främst varit inriktade på att förhindra
illegal verksamhet, begränsa tillgängligheten, förändra attityder och beteenden samt påverka normer och lagar (tabell 5.8).
BARN OCH UNGA 2013 145 Normer och lagar, illegal verksamhet
samt tillgänglighet
De viktigaste verktygen för att minska narkotikabruket är att begränsa tillgängligheten
genom att bekämpa den illegala verksamheten.
Åtgärder inom tull och polis är avgörande för
detta. Mobilisering mot narkotika (MOB) hade
en samlande och synbar roll för det narkotikaförebyggande arbetet fram till 2007. Bland
annat drev man projekt tillsammans med Rikskriminalpolisen (Mobilisering mot narkotika,
2007). Statens folkhälsoinstitut har för närvarande ett uppdrag att ställa samman forskningsresultat och utvärderingar av genomförda insatser rörande narkotikamissbruk, med speciellt
fokus på cannabismissbruk. I uppdraget ingår
att sprida erfarenheter och information om effektiva metoder och strategier för förebyggande och
tidiga insatser. Sammanställningen riktar sig först
och främst till kommunerna, landstingen och till
den ideella sektorn (Regeringen, 2012m).
Attityder och beteenden
Det långsiktiga, brottsförebyggande arbetet mot
narkotika har från 2006 särskilt riktat sig till ungdomar. Fokus i arbetet mot narkotikabrottsligheten har också flyttat från eget bruk till överlåtelse.
(Statens folkhälsoinstitut, 2010c). Under senare
år har flera projekt genomförts för en fortsatt
stärkt restriktiv inställning i samhället till narkotika. Några exempel är ”Det finns många anledningar att inte testa knark”, ”Testa dina gränser”,
”Kampen mot droger” samt nätverket ”Krogar
mot knark”.
146 BARN OCH UNGA 2013
Det dopningsförebyggande arbetet bedrivs på
flera håll i samhället. Bland annat har Statens folkhälsoinstitut fördelat drygt sju miljoner kronor
till dopningsförebyggande arbete under perioden
2006–2010. Inom Riksidrottsförbundet pågår
antidopningsarbete för elitidrotten, breddidrotten och motionsidrotten. Riksidrottsförbundets
program ”Vaccinera klubben mot dopning”,
ska öka kunskapsnivån samt påverka attityder
och beteenden bland tränande och funktionärer
(Statens folkhälsoinstitut, 2011l).
MÅLOMRÅDE 11. Spel
Åtgärderna för att motverka sociala skadeverkningar av överdrivet spelande har fokuserat på
normer och lagar, tillgänglighet, värderingar
samt attityder och beteenden (tabell 5.9).
Normer och lagar samt tillgänglighet
Tidigare har en rad brister i regleringen av spelmarknaden uppmärksammats, men nu har alla
spel om pengar utom vissa lotter åldersgränsen
18 år i Sverige. Åldersgränserna finns reglerade
i lotterilagen, Svenska spels koncession, tillstånd
genom särskilt regeringsbeslut och kasinolagen. Därutöver finns en mängd åldersgränser
som grundar sig på frivilliga åtaganden av spelarrangörer (Statens folkhälsoinstitut, 2011n).
För att ytterligare påverka tillgängligheten till
spel har Statens folkhälsoinstitut under senare år
fördelat medel till särskilda utvecklingsprojekt
inom området spelberoende och spelproblem
(Statens folkhälsoinstitut, 2012l).
Tabell 5.9. Åtgärder inom spel, med fokus på perioden 2006–2011
Åtgärd
Aktör
Faktorer som påverkas
Bedömning av resultat och eventuell effekt
Utvecklingsprojekt inom
spelberoende och spelproblem, 2011–2012
Regeringen
Statens folkhälsoinstitut
Normer och lagar, samt
tillgänglighet
Pågående satsning.
Åldersgränser för spel,
2010
Svenska spel
Normer och lagar, samt
tillgänglighet
Sedan oktober 2010 tillämpar Svenska spel artonårsgräns för lotter och från den 1 januari 2011 gäller
detsamma för Miljonlotteriet.
Föreningsstöd inom spel,
2007–
Statens folkhälsoinstitut
Värderingar
Sedan 2007 har Statens folkhälsoinstitut delat ut
projektmedel till idéburna organisationer som arbetar
för att motverka spelproblem bland medlemmarna.
Projektmedel har också delats ut till Kriminalvården
för ett utvecklingsprojekt med kartläggning och stöd
till manliga och kvinnliga interner samt ungdomar på
anstalt. Statens folkhälsoinstitut har årligen arrangerat
ett föreningsseminarium för alla som fått stöd.
Behandlingsutveckling för
öppen-vårdsbehandling
bland unga med spelproblem, 2006–2011
Statens folkhälsoinstitut
Maria ungdom
Karolinska
institutet
Attityder och beteende
En öppenvårdsbehandling för spelberoende unga har
utförts på Maria ungdom i Stockholm och utvärderats
av Karolinska institutet. Programmet vänder sig till
personer 12–24 år. (även lokalt).
Värderingar
Attityder och beteenden
Medvetenheten har under senare år ökat i samhället om att spel om pengar har en negativ sida.
Spelberoendeföreningar som arbetar med kamratstöd i lokalföreningar runt om i landet har
funnits sedan 1999 och Statens folkhälsoinstitut
delar ut projektmedel till olika föreningar. En viktig del i arbetet med stöd till ideella organisationer är att skapa en grund för att utbyta kunskap
och erfarenheter samt bygga nätverk.
Åtgärderna ska stödja beteendeförändringar hos
personer med spelproblem och anhöriga, och
öka kunskapen om spelproblem. Statens folkhälsoinstitut har bidragit till en utvärdering av
öppenvårdsbehandling för spelberoende unga
i Stockholm (Statens folkhälsoinstitut, 2010h)
Programmet vänder sig till personer 12–24 år och
metoden anpassas så att klienten får hjälp med
parallella problem som till exempel depression,
ångest eller alkoholmissbruk (Statens folkhälsoinstitut, 2012b).
BARN OCH UNGA 2013 147 Sammanfattande diskussion
MÅLOMRÅDE 11.
Alkohol
Enligt uppgifterna från CAN har den genomsnittliga konsumtionen av alkohol bland ungdomar i
årskurs 9 och gymnasiets år 2 minskat 2004–20111
och andelen ungdomar som helt avstått från att
konsumera alkohol har ökat. Sett över hela perioden 2000–2011 har andelen elever i årskurs nio
som intensivkonsumerar alkohol någon gång i
månaden eller oftare minskat och 2011 var siffran
den lägsta under perioden. I stora drag har andelen
intensivkonsumenter bland pojkarna i gymnasiets
år 2 minskat sedan 2008 och låg 2011 på den lägsta
nivån som uppmätts sedan startåret för gymnasieundersökningen 2004. Hos flickorna var andelen
intensivkonsumenter år 2011 strax över den nivå
som uppmättes år 2004. Siffror från 2012 visar på
ytterligare en minskning av andelen som intensivkonsumerat såväl i årskurs 9 som i gymnasiets år 2
(Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 2013). I åldersgruppen 16–24 år har det
riskabla alkoholbruket minskat bland männen.
Även internationellt kan man se en liknande
trend med minskad konsumtion. I WHO-studien
Skolbarns hälsovanor deltar ett 40-tal länder och
regioner i Europa och Nordamerika, däribland
Sverige. Där har såväl andelen 15-åringar som
uppgett att de dricker alkohol minst en gång i
veckan som de som har varit berusade minst två
gånger minskat (Currie et al., 2008; Currie et al.,
2004; Currie et al., 2012). I European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs (ESPAD)
finns uppgifter om ungdomars alkoholkonsumtion i närmare 40 europeiska länder (Hibell et al.,
2012). Av rapporten framgår att andelen 15–16
år gamla ungdomar som angivit att de konsumerat alkohol de senaste 30 dagarna har minskat
mellan 2003 och 2011. I ESPAD:s rapport ser
man inga tydliga geografiska mönster, men man
nämner att där man ser relativt låga procentandelar återfinns ofta nordiska länder (med undantag
av Danmark) eller Balkanländer.
Resultaten från CAN:s skolundersökningar
visar på ett tydligt samband bland eleverna i
årskurs 9 mellan att ha varit berusad vid 13 års
ålder eller yngre och att ha en hög konsumtionsnivå (Henriksson & Leifman, 2011). Sambandet
syns även bland eleverna i gymnasiets år 2 men är
inte lika starkt, vilket enligt CAN kan antyda att
berusningsdebutens betydelse för konsumtionsnivån minskar med ökad ålder. Skolundersökningarna visar även på att det är en större andel
elever i gruppen med högst alkoholkonsumtion
jämfört med övriga konsumtionsgrupper som
uppgett att de intensivkonsumerat någon gång i
månaden eller oftare, varit berusade före 14 års
ålder, använt läkemedel tillsammans med alkohol i
berusningssyfte samt druckit hembränt de senaste
tolv månaderna.
2. I CAN:s undersökning tillfrågas elever i årskurs 9 samt i gymnasiets år 2. Bland elever i gymnasiets år 2 ökade konsumtionen
fram till år 2006, framför allt hos pojkarna. Därefter har konsumtionen minskat
148 BARN OCH UNGA 2013
Alkoholkonsumtionen påverkas till stor del av
tillgången till alkohol och av de sociala normerna
(Andreasson, 2002; Hayes, Smart, Toumbourou,
& Sanson, 2004; Statens folkhälsoinstitut, 2004).
Forskningen visar att en restriktiv attityd till
alkohol hos föräldrarna minskar barnens alkoholkonsumtion (Hayes et al., 2004; Ljungdahl &
Bremberg, 2010). För tio år sedan var det ganska
så vanligt att föräldrar i Sverige lät sina barn fick
smaka alkohol hemma men nu bjuder allt färre
föräldrar sina barn på alkohol (Statens folkhälsoinstitut, 2012k). För både pojkar och flickor
i årskurs nio och gymnasiets år 2 har andelen
elever som uppger att de blivit bjudna på alkohol hemma av sina föräldrar minskat och nivån
är nu den lägsta sedan mätningarna påbörjades
2006 (Henriksson & Leifman, 2011). Likaså
har andelen elever som uppgett att de vanligen
fått tag på alkohol från sina föräldrar (med lov)
minskat betydligt. Att föräldrars attityder spelar
stor roll för ungdomsdrickandet syns i internationella jämförelser (Statens folkhälsoinstitut,
2012j). I till exempel Danmark, där en mer til�låtande attityd hos föräldrar kombineras med
högre tillgänglighet och lägre pris, är också
ungdomsdrickandet mer utbrett. 69 procent av
de danska 15−16-åringarna uppger att de varit
berusade under det senaste året medan motsvarande siffra för svenska ungdomar är 32 procent.
Närheten till Danmark kan vara en förklaring
till varför skånska föräldrar bjuder sina femtonåringar på alkohol i klart större utsträckning än
föräldrar i resten av landet. 39 procent av tonårsföräldrarna i Skåne har låtit sin femtonåring
smaka på alkohol, att jämföra med 22 procent
i landet som helhet. Skånska ungdomar dricker
också betydligt mer än unga i resten av landet.
Stora resurser har satsats under 2000-talet på få
barn och ungdomar att skjuta upp alkoholdebuten
och på att engagera föräldrar till elever i högstadiet i
detta arbete (Leifman & Ramstedt, 2009). Det har
bland annat satsats på information och opinionsbildning kring alkoholens risker och skadeverkningar (Statens folkhälsoinstitut, 2006, 2010c).
”Tonårsparlören” och ”Tänk om” är två större
satsningar inom Informationsuppdraget under
2008–2010. Det finns tecken på att de bidragit till
att attityderna bland föräldrar till tonåringar när
det gäller unga och alkohol successivt har ändrats
i riktning mot större restriktivitet (Statens folkhälsoinstitut, 2011c). Flera åtgärder har också genomförts för att minska ungdomars tillgång till alkohol, exempelvis så har kommunerna sedan 2006
ökat sina aktiviteter för att stoppa langningen.
Ett exempel är arbetet med Kronobergsmodellen,
som innebär att polisen beslagtar och förstör alkohol från minderåriga ungdomar och kontaktar
deras föräldrar samt identifierar och ingriper mot
kända langare. Aktiviteten i det alkoholförebyggande arbetet som helhet har därtill höjts avsevärt
(Statens folkhälsoinstitut, 2010c).
MÅLOMRÅDE 11.
Tobak
Sett över hela perioden 2000–2011 har andelen
elever i årskurs 9 som svarat att de röker dagligen
sjunkit. För flickor i gymnasiets år 2 låg andelen dagligrökare 2011 på samma nivå som 2004.
Bland pojkar i gymnasiets år 2 har andelen dagligrökare däremot ökat. Andelen dagligrökare
i gymnasiets år 2 var 13 procent bland flickor
och 8 procent bland pojkar 2011. Det är alltså
en fortsatt betydande andel gymnasieelever som
röker dagligen.
I ESPAD finns uppgifter från ett stort antal
europeiska länder om andelen 15–16-åringar
som rökt de senast de senaste 30 dagarna (Hibell
et al., 2012). Både i Europa som helhet och i Sve-
BARN OCH UNGA 2013 149 rige minskar andelarna mellan 2003 och 2007,
medan siffran för 2011 var relativt oförändrad.
I Sverige är det en betydligt lägre andel som rökt
de senast de senaste 30 dagarna jämfört med
genomsnittet i Europa. Även i den internationella
WHO-studien Skolbarns hälsovanor ser man att
andelen 15-åringar i Sverige som röker minst en
gång i veckan är lägre än genomsnittet (Currie
et al., 2008; Currie et al., 2004; Currie et al.,
2012).
Det finns en stark social gradient när det gäller
rökvanor. SCB:s ULF-undersökning 2005 visade
att störst andel rökare fanns bland arbetare och
minst bland tjänstemän. Allra flest rökare återfanns bland förtidspensionärer och långvarigt
arbetslösa. Enligt siffror från Statens folkhälsoinstitut finns bland 16–84-åringar en större andel
rökare bland personer med låg utbildning jämfört
med personer med hög utbildning. Dagligrökning
är också vanligare bland dem som saknar kontantmarginal och bland dem som har låg inkomst
än bland dem som har det bättre ekonomiskt
ställt. CAN:s skolundersökning visar även på att
skolk är vanligare bland de elever som röker eller
snusar än bland dem som inte använder tobak.
Tobakskonsumtionen påverkas framför allt av
tillgången till tobak och av de sociala normerna.
Under de senaste 20 åren har det genomsnittliga
priset på tobak stigit på grund av högre skattesatser. Numera är det också förbjudet att sälja
tobak till någon som är yngre än 18 år och det är
inte längre tillåtet att röka på offentliga platser.
Sådan lagstiftning påverkar de sociala normerna
inom området och bidrar till att skapa negativa
attityder till tobak. Det kan ha bidragit till minskningen av andelen rökare bland niondeklassarna
och dagligrökarna i den vuxna befolkningen.
Men för andelen gymnasieelever och unga vuxna
som är dagligrökare ser man inga tydliga förändringar.
Det pågår många insatser för de grupperna
och en del är nyligen avslutade så det kan dröja
innan eventuella effekter blir tydliga. Exempelvis
har Nationella tobaksuppdraget nyligen avslutas där det ingick en särskild satsning för barn
och ungdomar. Syftet var att öka intresset för att
arbeta tobaksförebyggande med barn och ungdomar, vilket också skett. Flera projekt i satsningen
upplevde att kompetensen, förmågan, kunskapen och kapaciteten ökade samt att strukturen i
arbetet och stödet från ledningen har förbättrats
för det tobaksförebyggande arbetet (Statens folkhälsoinstitut, 2011c, 2011o). Dessutom pågår
arbetet med ANDT-strategin 2011–2015 (alkohol, narkotika, dopning och tobak) (Socialdepartementet, 2011). Även utbildningsinsatser på
området pågår. Skolverket fick 2011 i uppdrag
att erbjuda utbildningar för att stödja skolornas
undervisning om alkohol, narkotika, dopning
och tobak (Regeringen, 2011m). Utbildningarna
ska utgå från förebyggande åtgärder som bygger
på forskning och beprövad erfarenhet. Dessutom
ska Skolverket inventera det stödmaterial som
finns på området, bedöma behovet av ytterligare
stödmaterial, samt vid behov ta fram stödmaterial. Enligt uppdraget ska Skolverket i arbetet ta
tillvara erfarenheterna från Folkhälsoinstitutets
regeringsuppdrag Skolan förebygger.
3. Mätningarna påbörjades år 2004 i gymnasiets år 2. De påbörjades tidigare i grundskolans årskurs 9.
150 BARN OCH UNGA 2013
MÅLOMRÅDE 11.
Narkotika
I stora drag visar utvecklingen under 2000-talet
på tendenser till ökad narkotikaanvändning hos
pojkar. Detta är mest tydligt bland pojkarna i
gymnasiets år 2. Bland flickorna har andelen
legat något mer stabil under denna period. Det är
även dubbelt så vanligt att elever i gymnasiets år
2 har provat narkotika som att elever i årskurs 9
har gjort det. Under ett antal år var det ungefär
lika vanligt bland båda könen i årskurs 9 att ha
provat på narkotika, men under de senaste åren
har andelen varit större för pojkar. I gymnasiet
har det hela tiden varit fler pojkar än flickor som
använt narkotika. För personer i åldern 16–24
år har andelen som någon gång i livet använt
cannabis inte förändrats nämnvärt 2008–2011.
I samtliga åldersgrupper är den mer regelbundna
användningen är betydligt ovanligare än det tillfälliga bruket.
Ungdomar och unga vuxna som provat narkotika skiljer ofta ut sig från andra ungdomar, bland
annat vad gäller skolk, otrivsel i skolan, och lägre
utbildningsnivå (Centralförbundet för alkoholoch narkotikaupplysning, 2012). Problemen är
vanligare bland dem som provat narkotika och
därefter fortsätter att använda det, än bland dem
som provat narkotika några enstaka gånger, men
framför allt är skillnaden stor jämfört dem som
aldrig använt narkotika. Bland eleverna i grundskolans årkurs 9 och gymnasiets år 2 som har
erfarenhet av narkotika är det en större andel som
har svårt att prata med sina föräldrar, än bland
de som inte har provat narkotika. Narkotikaerfarenheter är därtill vanligare bland personer
med ekonomiska problem, arbetslösa, bostadslösa, personer med svaga sociala nätverk och med
psykisk ohälsa (Statens folkhälsoinstitut, 2010d).
När det gäller personer med tungt missbruk visar
studier på en ofta tidig och uttalad social problematik (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 2012).
Cannabis är den vanligaste narkotiska substansen. Uppgifter i ESPAD visar att andelen
svenska ungdomar i åldern 15–16 år som använt
cannabis någon gång är ungefär en tredjedel av
genomsnittet för de deltagande europeiska länderna. Mellan 2003 och 2007 har detta genomsnitt minskat, för att sedan ligga oförändrat år
2011. En förklaring till den jämförelsevis låga
användningen av cannabis i Sverige kan vara de
negativa attityderna bland unga och i befolkningen som helhet. I en rapport från Eurostat om
ungdomar i åldern 15–24 är Sverige, Rumänien
och Cypern de länder inom EU där flest ungdomar anser att cannabis ska vara förbjudet (Flash
Eurobarometer, 2011). Den restriktiva hållningen i narkotikalagstiftningen i Sverige stämmer till stora delar överens med hur befolkningen
tänker. Enligt opinionsundersökningar tycker
84 procent av medborgarna att både mål och
inriktning i politiken är i stort sett riktiga (Mobilisering mot narkotika, 2006). En annan studie
visar på en överlag starkt negativ attityd till narkotikaanvändning med ett brett stöd för att bruket av narkotika ska vara kriminaliserat (Mobilisering mot narkotika, 2007). Det långsiktiga,
brottsförebyggande arbetet mot narkotika har
under senare år särskilt riktat sig till ungdomar
och mellan 2006 och 2009 har ett flertal informations- och opinionsskapande projekt bedrivits
genom Mobilisering mot narkotika. På nationell nivå bedrevs kampanjen ”Det finns många
anledningar att inte testa knark”. Den nationella
kampanjen har utvärderats genom både kvantitativa och kvalitativa studier och har uppnått
goda resultat i målgrupperna 16–18-åringar och
BARN OCH UNGA 2013 151 18–25-åringar (Mobilisering mot narkotika,
2007).
Flera projekt med tidig intervention som
målsättning har bedrivits i Sverige. Ett exempel
är MUMIN som är ett samverkansprojekt mellan polisen i Stockholms län, Beroendecentrum
i Stockholm där Maria ungdom och Beroendeakuten ingår, samt socialtjänstförvaltningen.
Samarbetet innebär att polisen i samband med
ett gripande försöker motivera unga mellan 15
och 25 år att ta emot akut vård och stöd tillsammans med sina nära anhöriga. En utvärdering av
arbetsmetoden visar att man når unga vars missbruk tidigare varit okänt (Sinadinovic & Wahlgren, 2007).
Även om narkotikaanvändningen i undersökningen 2011 har minskat i vissa fall, ligger bruket
i många andra fall på samma nivå som tidigare
eller högre nivå. Men flera satsningar på området
pågår eller har nyligen avslutats och det är därför
för tidigt att dra några slutsatser om effekterna
av dessa. År 2012 fick exempelvis Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att ställa samman forskningsresultat och utvärderingar av insatser mot
narkotikamissbruk, med speciellt fokus på cannabismissbruk (Regeringen, 2012m). I uppdraget
ingår att sprida erfarenheter och information om
effektiva metoder och strategier för förebyggande
och tidiga insatser. Regeringen har även presenterat en särskild satsning mot cannabis i Stockholm, Göteborg och Malmö, Trestad 2 som ska
pågå till 2014 (Regeringen, 2012b). Målet är att
minska användningen av cannabis bland ungdomar under 25 år. För att nå dit måste städerna
arbeta med tre nivåer parallellt; förebyggande
arbete, tidiga insatser samt vård och behandling.
152 BARN OCH UNGA 2013
MÅLOMRÅDE 11.
Dopning
Enligt CAN:s skolundersökningar har mycket
få elever erfarenhet av dopningsmedel. Vare sig
i CAN:s undersökningar eller i befolkningen
i stort kan man urskilja någon tydlig ökning
eller minskning i användningen av dopningsmedel. CAN påpekar dock att det på grund av den
begränsade kunskapen på området, visat sig vara
svårt att fastställa adekvata frågeformuleringar i
skolenkäten. Även rent generellt saknas det säkra
uppgifter om användningen av dopningsmedel
i Sverige. I och med att få respondenter i frågeundersökningar uppger att de har erfarenhet av
anabola steroider ger undersökningarna inget
säkert underlag för att bedöma omfattningen
av mera aktuell eller regelbunden användning
(Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 2012). Vanligast är dock dopning hos
män i åldern 18–34 år som regelbundet styrketränar på gym (Statens folkhälsoinstitut, 2011l).
När det gäller ungdomar har man konstaterat ett samband mellan dopningserfarenhet och
omfattande alkoholkonsumtion, liksom kopplingar till erfarenhet av narkotika och andra
droger (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 2012). Av CAN:s tidigare skolundersökningar har det även framgått att de som
provat anabola steroider trivdes sämre i skolan
och skolkade oftare, jämfört med dem som inte
hade erfarenhet av anabola steroider. De uppgav
också i högre grad att de bodde i ett område där
det förekom klotter och vandalism samt att de
ville flytta till ett annat bostadsområde.
En allmän attityd i samhället verkar vara att
användning av dopningsmedel inte är ett drogmissbruk, trots att det är hälsofarligt, beroendeframkallande och kan kopplas till bland annat
missbruk, kriminellt beteende samt hög dödlighet. Användningen av dopningsmedel tycks vara
mer accepterad än användningen av narkotika
och ses snarare som fusk än missbruk (Statens
folkhälsoinstitut, 2011b). Attityder och normer
påverkas av kunskap. Kunskapen om dopningsmedlen, användarna och konsekvenserna av
bruket hos både allmänheten och berörda yrkesgrupper i Sverige är begränsad (Statens folkhälsoinstitut, 2011b).
Det dopningsförebyggande arbetet bedrivs
på flera håll i samhället. Genomförda åtgärder
har varit fokuserade på att påverka värderingar,
normer och lagar, illegal verksamhet samt attityder och beteenden. Lagstiftningen rörande
dopningsbrott har skärpts. Statens folkhälsoinstitut har fördelat medel till dopningsförebyggande arbete och inom Riksidrottsförbundet
pågår antidopningsarbete för elitidrotten, breddidrotten och motionsidrotten. Flera av statens
offentliga utredningar har under de senaste fem
åren berört dopningsfrågan, däribland Missbruksutredningen (SOU 2011:35).
MÅLOMRÅDE 11.
Spel
CAN genomför varje år undersökningar av
spelvanorna bland elever i årskurs 9. På grund
av stort bortfall för spelfrågorna måste man
dock vara försiktig med att tolka förändringar.
Sammantaget visar siffrorna på att det är betydligt vanligare att spela om pengar bland pojkar
än bland flickor. I åldersgruppen 16–24 år går det
inte att se någon statistiskt säkerställd förändring
över tid. Även här är det en betydligt större andel
män än kvinnor som har riskabla spelvanor.
Villkoren bakom spel, det vill säga att det är
slumpen som avgör spelets utfall, skillnaden mel-
lan slump och sannolikhet, den faktiska vinstmöjligheten och skicklighetens betydelse i spel, är alla
begrepp som är svåra för barn och ungdomar att
förstå och att skilja på (Fröberg, 2006). Pojkars
och flickors spelvanor skiljer sig åt i flera avseenden; pojkar spelar i tidigare ålder, mer ofta, under
längre tid och för mer pengar än vad flickor gör.
De väljer också i högre utsträckning än flickor
mer riskabla spel (Fröberg, 2006). När det gäller sociala skillnader i minderårigas spelande
har man i Stockholm analyserat spelande och
riskabla spelvanor i olika stadsdelar. Resultaten
visar att även om unga spelar lika mycket i stadsdelar med hög och låg socioekonomisk status så
är andelen unga med riskabla spelvanor betydligt
högre i stadsdelar med låg socioekonomisk status
(Stockholms stads socialtjänstförvaltning, 2008).
Åtgärderna för att motverka sociala skadeverkningar av överdrivet spelande har fokuserat
på normer och lagar, tillgänglighet, värderingar
samt attityder och beteenden. Exempelvis så
har alla spel om pengar utom vissa lotter har nu
åldersgränsen 18 år i Sverige. Statens folkhälsoinstitut har fördelat medel till utvecklingsprojekt
inom området spelberoende och spelproblem,
samt till olika föreningar. För att kunna utveckla
effektiva förebyggande metoder måste även kunskapen om risk- och skyddsfaktorer för spelproblem förbättras. Statens folkhälsoinstitut har i
uppdrag att genomföra en longitudinell befolkningsstudie om spel och hälsa – Swelogs (Swedish
Longitudinal Gambling Study) (Statens folkhälsoinstitut, 2010e). Studien genomförs med stöd
av en internationell forskargrupp och i samarbete med bland andra Centrum för psykiatriforskning. Swelogs är den största longitudinella
befolkningsstudien om spel om pengar i världen.
BARN OCH UNGA 2013 153 6
Analys av den samlade bilden av de faktorer som påverkar barns och ungas hälsa
BARN OCH UNGA 2013 155 redovisat den långsiktiga utvecklingen av folkhälsan och dess bestämningsfaktorer, utifrån de övergripande målområdena för folkhälsa som berör barn och unga.
Utvecklingen presenteras utifrån de tre strategiska
områden för folkhälsan som också utgjort strukturen i rapporten som helhet. Strategiskt område
Goda livsvillkor omfattar barns och ungas delaktighet och inflytande i samhället, deras ekonomiska och sociala förutsättningar samt uppväxtvillkoren. Strategiskt område Hälsofrämjande
livsmiljöer och levnadsvanor omfattar ungas
sexualitet och reproduktiva hälsa och barn och
ungas fysiska aktivitet samt matvanor. Strategiskt
område Alkohol, narkotika, dopning, tobak och
spel omfattar barns och ungas användning av
dessa potentiellt beroendeframkallande substanser samt spelande om pengar. Vi har, därutöver,
kartlagt insatser på nationell nivå inom de ovan
nämnda strategiska områdena, med fokus på
perioden 2006–2011.
Nedan sammanfattar vi situationen och diskuterar åtgärdena i relation till utvecklingen. Vi vill
poängtera att många av åtgärderna som beskrivs
är pågående eller nyligen avslutade, och därför
går det ännu inte att se eller utvärdera effekterna.
För många avslutade åtgärder kan det också vara
svårt att uttala sig om åtgärdens eventuella effekt
på ett specifikt utfall eftersom det ofta inte legat
inom ramen för det avrapporterade uppdraget
eller åtgärden att göra sådana analyser.
Kapitlet avslutas med våra övergripande slutsatser vad gäller utvecklingen av de faktorer som
påverkar barn och ungas hälsa som helhet.
Vi har i denna rapport
Strategiskt område Goda livsvillkor
Delaktighet och inflytande i samhället är en av
de mest grundläggande förutsättningarna för
folkhälsan och utgör därför ett särskilt mål-
156 BARN OCH UNGA 2013
område inom folkhälsopolitiken (Regeringens
proposition 2002/03:35; Regeringens proposition 2007/08:110). För att mäta delaktighet och
inflytande bland unga har vi tittat på andelen
förstagångsväljare, som har ökat, både 2006 och
2010, för första gången sedan 1994. Även til�lit till riksdag, myndigheter och institutioner har
ökat. Utvecklingen har dock inte varit lika positiv
i alla grupper. Det är till exempel betydligt vanligare att unga homo- och bisexuella har lägre förtroende för riksdagen, myndigheter, institutioner
och politiker, jämfört med heterosexuella ungdomar. När det gäller tillit till andra människor har
utvecklingen inte varit lika positiv som när det
gäller t.ex. förstagångsväljare. Nästan varannan
ung, i åldern 16–24, har uppgett att de saknar
tillit till andra människor och så många som var
tredje har upplevt kränkande behandling. Det är
vanligare att unga homo- och bisexuella har upplevt kränkande behandling jämfört med heterosexuella ungdomar. För att öka delaktighet och
inflytande i samhället har det exempelvis initierats åtgärder för att stärka barns rättigheter och
stärka jämställdheten och värdegrunden i skolan.
Även åtgärder för att stärka barn och ungdomar
med funktionsnedsättning har genomförts.
En av de viktigaste faktorerna som påverkar
hälsan är ekonomiska resurser i form av löpande
disponibla inkomster och ekonomiska tillgångar
(Mikkonen & Raphael, 2010). Ekonomiska
resurser är viktiga för hälsan för att de kan
omvandlas till andra resurser av betydelse för
människors hälsa. Personer med hög inkomst rapporterar ett gott hälsotillstånd i större utsträckning än personer med låg inkomst (Statens
folkhälsoinstitut, 2010b). Resultaten när det gäller barns och ungas ekonomiska och sociala förutsättningar är motsägelsefull. Å ena sidan har
andelen vuxna med barn under 18 år som saknar
kontantmarginal och som har haft svårigheter
att klara av de löpande utgifterna för mat, hyra,
räkningar med mera, minskat under perioden
2004–2011. Å andra sidan har andelen som lever
i relativ fattigdom, det vill säga andelen hushåll
som har en disponibel inkomst per person som är
lägre än 60 procent av medianvärdet, ökat under
2000-talet. Skillnaderna mellan olika grupper
har också ökat. Särskilt ekonomiskt utsatta är
ensamstående med barn, där andelen nästintill
fördubblades under 2000-talet. År 2010 var det
ungefär tre gånger så vanligt att ensamstående
med barn levde i relativ fattigdom, jämfört med
sammanboende med barn. Utvecklingen har varit
densamma bland sammanboende med ett barn,
även om ökningen skett från en lägre nivå. Det
är också vanligare att ensamstående med barn
saknar kontantmarginal och har svårigheter att
klara av de löpande utgifterna, jämfört med sammanboende med barn. Eftersom det i många fall
saknas data som visar hur situationen för barn
och ungdomar med funktionsnedsättning ser ut
har vi, med undantag för unga vuxna i åldern
16–24 år, inte kunnat redovisa våra indikatorer
för den gruppen. Från den begränsade data som
dock finns tillgänglig (Statens folkhälsoinstitut,
2012b) har vi ändå kunnat se att det är vanligare
att barn med funktionsnedsättning bor med en av
sina föräldrar och att det är vanligare att föräldrar
till barn med funktionsnedsättning saknar kontantmarginal och har svårigheter att klara av de
löpande utgifterna, jämfört med barn utan funktionsnedsättning. Åtgärder för att stärka barnfamiljers ekonomi har också genomförts, såsom
ökat bostadsbidrag och höjd föräldrapenning.
Relationen till föräldrar samt andra barn och
vuxna i ett barns närhet är viktiga för barnets välbefinnande. Den relation som betyder mest under
uppväxten är relationen till föräldrarna (S. Brem-
berg, 2004). Överlag är andelen barn i 11–15 års
ålder som upplever det lätt att tala med mamma
och pappa relativt hög i Sverige, och har varit
stabil under perioden 1989/90–2009/10 (Statens
folkhälsoinstitut, 2011q), vilket visar på en positiv situation. WHO visar också att andelen barn
som har lätt att tala med mamma och pappa
om problem är över genomsnittet i Sverige jämfört med övriga europeiska länder (Currie et al.,
2012). En förklaring till den positiva situationen
kan vara den trend mot ett allt mindre auktoritärt
föräldraskap som skett i Sverige under de senaste
50 åren (Stattin, 2012).
Förutom miljön i hemmet är andra viktiga uppväxtmiljöer förskolan, skolan och övergången
från utbildningen till ett arbete. De flesta barn tillbringar omkring fyra år i förskolan och ett år i en
förskoleklass. Redan år 1989 gick de flesta barn i
förskolan. Personaltätheten har varit på en relativt
konstant nivå under 2000-talet. Andelen förskollärare utgör ungefär hälften av de anställda och
den andelen har varit relativt oförändrad under
samma period. De flesta barn tillbringar tolv år i
skolan, nio år i grundskolan och tre år i gymnasiet
som formellt, men inte i praktiken, är en frivillig
skolform. En ökande andel slutar dock grundskolan utan att bli behöriga till gymnasiet. Det gäller
framför allt elever som har föräldrar med högst
förgymnasial utbildning. År 2006 var det ca 30
procent av de elever som hade föräldrar med högst
förgymnasial utbildning, som slutade grundskolan utan att ha behörighet till gymnasiet. År 2011
var motsvarande siffra ca 40 procent. Andelen
elever som har behörighet till gymnasiet och vars
föräldrar har eftergymnasial utbildning har däremot legat högt och stabilt, kring 95 procent, under
samma period.
Andelen gymnasieelever med grundläggande
universitets- och högskolebehörighet har legat
BARN OCH UNGA 2013 157 mellan 85 och 90 procent under 2000-talet. Prestationerna, enligt både nationella och internationella studier, har dock försämrats under de
senaste 20 åren och de sociala skillnaderna har
ökat (Skolverket, 2009i, 2009j).
Internationella jämförelser visar att situationen i Sverige är anmärkningsvärd. OECD visar
att cirka 82 procent av unga i OECD-länderna
fullföljer sin gymnasieutbildning under sin livstid. Andelen är dock lägre i Sverige, cirka 74
procent. OECD visar även att det i många länder
är vuxna över 25 år som fullföljer sin gymnasieutbildning, vilket bidrar till höga andelar. I Sverige är det dock ingen över 25 år som gör detta
(OECD, 2011).
I Sverige var 23 procent av alla unga 15–24
år utan arbete år 2011 jämfört med 8 procent
i befolkningen i stort (European Commission,
2012). Ett liknande mönster finns inom hela EU
med högre arbetslöshet bland ungdomar än bland
äldre. Det är dock värt att påpeka att den totala
arbetslösheten i Sverige ligger långt under EUsnittet medan ungdomsarbetslösheten är högre
än EU-snittet (European Commission, 2012).
När det gäller barns och ungas uppväxtvillkor har åtgärderna främst syftat till att påverka
utbildningsnivå, attityder och beteenden, värderingar samt arbetsmarknadsförhållanden, föräldraskap och förhållanden i förskolan och skolan. Vi vill återigen poängtera att många av åtgärderna som beskrivs är pågående eller nyligen
avslutade, och att det därför ännu inte går att se
eller utvärdera effekterna.
Ett exempel på svårigheten med att mäta effekter är Skolverkets regeringsuppdrag att fördela
statsbidrag för att stärka arbetet med basfärdigheterna läsa, skriva och räkna samt att informera
skolhuvudmän om hur statsbidraget används.
I sin slutredovisning konstaterar Skolverket att
158 BARN OCH UNGA 2013
det är omöjligt att mäta effekterna av satsningar
som denna och att det kommer att dröja flera år
innan effekterna blir synliga i elevernas resultat
(Skolverket, 2011a).
Strategiskt område Hälsofrämjande
livsmiljöer och levnadsvanor
Sexualitet och reproduktiv hälsa och rättigheter har betydelse för människors egenvärde,
nära relationer och välbefinnande, och utgör
ett av Sveriges elva målområden för folkhälsan.
I Sverige råder generellt en positiv och liberal syn på
sexualitet och det finns en lång tradition av sexualupplysning och acceptans av tonåringars rätt till ett
sexualliv (Regeringens proposition 2007/08:110).
Utvecklingen både av aborter och av förekomsten av klamydia bland unga i åldern 15–19 år
var dock ogynnsam från 1990-talets slut fram till
år 2006–2007. Därefter har aborter fortsatt att
minska, medan förekomsten av klamydia fortsatt
ökat något. Akut p-piller har delats ut på landets ungdomsmottagningar vilket kan ha bidragit till de senaste årens sjunkande tonårsaborter
(Statens folkhälsoinstitut, 2011m). Den ökade
förekomsten av klamydia kan förklaras av flera
samverkande faktorer, bland annat av förändringarna i ungas sexuella beteende. Den kraftiga
ökningen av klamydia kan ses som en signal om
ett ökat sexuellt risktagande i denna åldersgrupp
(Socialstyrelsen, 2009b).
Fortsatta åtgärder för att förebygga oönskade
graviditeter behövs. I dag pågår ett arbete mellan
Socialstyrelsen, Smittskyddsinstitutet och Folkhälsoinstitutet med att arbeta fram ett nationellt
strategidokument inom området för sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). Fokus
i strategidokumentet är att förebygga oönskade
graviditeter och sexuellt överförbara infektioner.
Strategidokumentet beräknas vara klart hösten
2014. Det satsas också stora resurser på landets
ungdomsmottagningar, den enda arenan som
arbetar med sexuell och reproduktiv hälsa utifrån
ett helhetsperspektiv. Det är rimligt att anta att
den verksamheten främjar en positiv syn på sexualitet och reproduktiv hälsa och förebygger sjukdom, men verksamheten är inte nationellt utvärderad eller kvalitetssäkrad. Skolans undervisning
i sexualitet och samlevnad har en viktig förebyggande funktion, men är inte alltid tillräckligt förankrad i vetenskap och beprövad erfarenhet. Den
är därför ytterligare ett område som bör följas
upp och utvärderas.
Utvecklingen av barns matvanor har förbättrats under 2000-talet. Enligt studien Skolbarns
hälsovanor, som bygger på självrapporterade
uppgifter har konsumtionen av grönsaker ökat
samtidigt som konsumtionen av godis och läsk
minskat bland barn i åldrarna 11, 13 och 15
(Currie et al., 2012). Barn i Sverige har också
goda matvanor internationellt sett, enligt samma
studie. Andelen barn som äter frukost varje dag
är bland de högsta och andelen som dricker läsk
varje dag är bland de lägsta. Däremot är intaget
av frukt under genomsnittet. Intaget av frukt och
grönsaker minskar dock tydligt från 11 till 15 års
ålder och minskar sedan ytterligare något i vuxen
ålder (Statens folkhälsoinstitut, 2011k). Det är
även en tydlig könsskillnad. Flickor äter hälsosammare, de äter oftare frukt och grönsaker och
mer sällan godis och läsk, jämfört med pojkar.
Utvecklingen gällande fysisk aktivitet har varit
relativt oförändrad. Enligt Skolbarns hälsovanor
är den självrapporterade fysiska aktiviteten bland
barn och unga i Sverige låg vid en internationell
jämförelse. Också när det gäller fysisk aktivitet
finns en klar skillnad mellan åldersgrupperna och
mellan könen. Pojkar är mer fysiskt aktiva och
tränar i större utsträckning än flickor. Dessa skill-
nader i fysisk aktivitet återfinns också hos unga
16–24 år.
Sammantaget visar indikatorerna att matvanorna har förbättrats bland barn och unga,
medan utvecklingen av fysisk aktivitet varit relativt oförändrad. Vi kan också se att barns levnadsvanor försämras under tonåren och sedan
ytterligare i vuxen ålder. Redan mellan 11 och
15 års ålder minskar den fysiska aktiviteten och
denna trend fortsätter sedan i vuxen ålder (Statens folkhälsoinstitut, 2011j).
Det finns vissa skillnader i levnadsvanor mellan olika grupper som är värda att nämna. Det
finns, till exempel, tydliga sociala skillnader i
barns självrapporterade fysiska aktivitet. Barn i
familjer med en stark socioekonomisk ställning
är mer fysiskt aktiva i vardagen och tränar mer
än barn i familjer med en svag socioekonomisk
ställning (Statens folkhälsoinstitut, 2011p). Vi
har också sett att förekomsten av övervikt och
fetma ökar i tonåren, framför allt bland pojkar
(Statens folkhälsoinstitut, 2011k), och allt fler
barn är överviktiga eller feta. Bland unga vuxna
har inga förändringar skett varken när det gäller
matvanor eller fysisk aktivitet sedan 2004. Däremot har andelen unga, framför allt kvinnor, med
övervikt ökat sedan dess.
Under perioden 2006–2011 har flera genomförda åtgärder haft fokus på utbildning och hälsoinformation. Åtgärderna kan anses ha bidragit
till att höja medvetenheten om hälsosam mat
i samhället (Statens folkhälsoinstitut, 2011k).
De förbättrade matvanorna bland barn beror
därför sannolikt på att föräldrar, barn och ungdomar har påverkats av mediernas omfattande
information om hälsosamma matvanor (Statens
folkhälsoinstitut, 2011a).
Samtidigt som matvanorna har förbättrats
har utvecklingen när det gäller fysisk aktivitet
BARN OCH UNGA 2013 159 inte varit lika positiv, och vi har också kunnat se
en ökning av övervikt och fetma. De data vi har
kring barns och ungas övervikt och fetma bygger
i huvudsak på självrapporterade uppgifter, vilket
kan påverka tillförlitligheten i data. Det saknas
ännu ett nationellt register över barns och ungas
vikt, trots att uppgifter om längd och vikt samlas in inom hälso- och sjukvården och elevhälsan. Samtidigt pekar resultaten på att det behövs
åtgärder för att förebygga övervikt. Ett nationellt uppföljningssystem för barns längd och vikt
skulle kunna användas för att följa utvecklingen
över tid och för att utvärdera effekterna av förebyggande insatser.
Strategiskt område Alkohol, narkotika,
dopning, tobak och spel
Den genomsnittliga konsumtionen av alkohol
bland ungdomar i årskurs 9 och gymnasiets år 2
minskat under perioden år 2004–20114 och andelen ungdomar som helt avstått från att konsumera
alkohol har ökat. Även andelen elever i årskurs
9 som intensivkonsumerar alkohol någon gång
i månaden eller oftare har minskat och år 2011
var siffran den lägsta under hela perioden för både
pojkar och flickor. I stora drag har även andelen
intensivkonsumenter bland pojkarna i gymnasiets
år 2 minskat. Hos flickorna var andelen intensivkonsumenter år 2011 strax över den nivå som
uppmättes år 2004. Också internationellt kan
man se en liknande trend med minskad konsumtion. I WHO-studien Skolbarns hälsovanor deltar ett 40-tal länder och regioner i Europa och
Nordamerika, däribland Sverige. Där har såväl
andelen 15-åringar som uppgett att de dricker
alkohol minst en gång i veckan som de som har
varit berusade minst två gånger minskat (Currie et
al., 2008; Currie et al., 2004; Currie et al., 2012).
Alkoholkonsumtionen påverkas till stor del av
tillgången till alkohol och av de sociala normerna
(Andreasson, 2002; Hayes et al., 2004; Statens
folkhälsoinstitut, 2004). Forskningen visar att
en restriktiv attityd till alkohol hos föräldrarna
minskar barnens alkoholkonsumtion (Hayes et
al., 2004; Ljungdahl & Bremberg, 2010). För
tio år sedan var det ganska vanligt att föräldrar i
Sverige tyckte att det var okej att deras barn fick
smaka alkohol hemma. Nu bjuder allt färre föräldrar sina barn på alkohol (Statens folkhälsoinstitut, 2012k).
Stora resurser har satsats under 2000-talet på
att skjuta upp alkoholdebuten och att engagera
föräldrar till elever i högstadiet i detta arbete (Leifman & Ramstedt, 2009). Det har bland annat
satsats på information och opinionsbildning kring
alkoholens risker och skadeverkningar (Statens
folkhälsoinstitut, 2006, 2010c). ”Tonårsparlören” och ”Tänk om” är två större satsningar inom
Informationsuppdraget under 2008–2010.
Sett över hela perioden 2000–2011 har andelen
elever i årskurs 9 som svarat att de röker dagligen
sjunkit (CAN). Det gäller inte elever i gymnasiets
år 2 där andelen dagligrökare ökat bland pojkar
och varit oförändrad bland flickor.5 För åldersgruppen 16–24 år finns det ingen säkerställd förändring över andelen dagligrökare under perioden 2004–2011.
I undersökningen The European School Survey
Project on Alcohol and Other Drugs (ESPAD)
finns uppgifter från ett stort antal europeiska
4. Bland elever i gymnasiets år 2 skedde först en uppgång fram till år 2006, framför allt hos pojkarna, därefter har konsumtionen
minskat.
160 BARN OCH UNGA 2013
länder om andelen 15–16-åringar som rökt de
senaste 30 dagarna (Hibell et al., 2012). Både i
Europa som helhet och i Sverige kan man se en
minskning mellan år 2003 och år 2007, som
sedan har planat ut. I Sverige är det en betydligt lägre andel som rökt de senast de senaste
30 dagarna jämfört med genomsnittet i Europa.
Även i den internationella WHO-studien Skolbarns hälsovanor ser man att andelen 15-åringar
i Sverige som röker minst en gång i veckan är
lägre än genomsnittet (Currie et al., 2008; Currie
et al., 2004; Currie et al., 2012).
Tobakskonsumtionen påverkas framför allt av
tillgången till tobak och av de sociala normerna.
Under de senaste 20 åren har det genomsnittliga
priset på tobak stigit på grund av högre skattesatser. Numera är det också förbjudet att sälja
tobak till någon som är yngre än 18 år och det är
inte längre tillåtet att röka på offentliga platser.
Sådan lagstiftning påverkar de sociala normerna
inom området och bidrar till att skapa negativa
attityder till tobak. Det kan ha bidragit till minskningen av andelen rökare bland niondeklassarna
och dagligrökarna i den vuxna befolkningen.
När det gäller andelen gymnasieelever och unga
vuxna som är dagligrökare ser man dock inga
tydliga förändringar. Många insatser riktade till
den gruppen är pågående eller nyligen avslutade
och det kan därför dröja innan eventuella effekter
blir tydliga. Ett exempel är det nationella tobaksuppdraget som avslutades för två år sedan. I uppdraget ingick en särskild satsning för barn och
ungdomar. Syftet med denna var att öka intresset
för att arbeta tobaksförebyggande gentemot barn
och ungdomar, vilket också skett. Flera projekt i
satsningen upplevde att kompetensen, förmågan,
kunskapen och kapaciteten ökade samt att struktur och stöd från ledningen har förbättrats för det
tobaksförebyggande arbetet (Statens folkhälsoinstitut, 2011c, 2011o).
I stora drag visar utvecklingen under 2000talet på tendenser till ökad narkotikaanvändning
hos pojkar, Detta är mest tydligt bland pojkarna i
gymnasiets år 2. Bland flickorna har andelen legat
något mer stabil under denna period. Det är även
dubbelt så vanligt att elever i gymnasiets år 2 har
provat narkotika jämfört med elever i årskurs 9.
För unga i åldern 16–24 år har andelen som någon
gång i livet använt cannabis inte förändrats nämnvärt under perioden 2008–2011. I samtliga åldersgrupper är den mer regelbundna användningen är
betydligt ovanligare än det tillfälliga bruket.
Bland ungdomar är cannabis den främst
använda narkotiska substansen. Uppgifter i
ESPAD visar att andelen ungdomar i åldern 15–16
år som använt cannabis någon gång är i Sverige
ungefär en tredjedel av genomsnittet för de deltagande europeiska länderna. Mellan år 2003 och
2007 har detta genomsnitt minskat, för att sedan
ligga oförändrat år 2011. En förklaring till den förhållandevis låga användningen av cannabis i Sverige kan vara de negativa attityderna bland unga
och i befolkningen som helhet. I en rapport från
Eurostat som avser ungdomar i åldern 15–24, är
Sverige, Rumänien och Cypern de länder inom
EU där flest ungdomar anser att cannabis ska
vara förbjudet (Flash Eurobarometer, 2011).
Den restriktiva hållningen i narkotikalagstiftningen i Sverige stämmer till stora delar överens
med hur befolkningen tänker. Enligt opinions-
5. Mätningarna påbörjades år 2004 i gymnasiets år 2. De påbörjades tidigare i grundskolans årskurs 9.
BARN OCH UNGA 2013 161 undersökningar tycker 84 procent av medborgarna att både mål och inriktning i politiken är
i stort sett riktiga (Mobilisering mot narkotika,
2006). En annan studie visar på en överlag starkt
negativ attityd till narkotikaanvändning med ett
brett stöd för att bruket av narkotika ska vara kriminaliserat (Mobilisering mot narkotika, 2007).
Det långsiktiga, brottsförebyggande arbetet mot
narkotika har under senare år särskilt riktat sig
till ungdomar. Mellan 2006 och 2009 har ett flertal informations- och opinionsskapande projekt
bedrivits genom Mobilisering mot narkotika.
På nationell nivå bedrevs kampanjen ”Det finns
många anledningar att inte testa knark”. Den
nationella kampanjen har utvärderats genom
både kvantitativa och kvalitativa studier och har
uppnått goda resultat i de båda målgrupperna
16–18-åringar och 18–25-åringar (Mobilisering
mot narkotika, 2007).
Flera projekt med tidig intervention som
målsättning har bedrivits i Sverige. Ett exempel
är MUMIN som är ett samverkansprojekt mellan polisen i Stockholms län, Beroendecentrum
i Stockholm där Maria ungdom och Beroendeakuten ingår, samt socialtjänstförvaltningen.
Samarbetet innebär att polisen i samband med
ett gripande försöker motivera unga mellan
15 och 25 år att ta emot akut vård och stöd tillsammans med sina nära anhöriga. En utvärdering
av arbetsmetoden visar att man når unga vars
missbruk tidigare varit okänt (Sinadinovic &
Wahlgren, 2007).
Enligt CAN:s skolundersökningar har mycket
få elever erfarenhet av dopningsmedel. Vare sig
i CAN:s undersökningar eller i befolkningen i
stort kan man urskilja någon tydlig ökning eller
minskning i användningen av dopningsmedel
(Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 2012).
162 BARN OCH UNGA 2013
När det gäller ungdomar har man dock konstaterat ett samband mellan dopningserfarenhet och omfattande alkoholkonsumtion, liksom
kopplingar till erfarenhet av narkotika och andra
droger (Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 2012). Av CAN:s tidigare
skolundersökningar har det även framgått att de
som provat anabola steroider trivdes sämre i skolan och skolkade oftare, jämfört med dem som
inte hade erfarenhet av anabola steroider.
En allmän attityd i samhället verkar vara att
användning av dopningsmedel inte är ett drogmissbruk, trots att det är hälsofarligt, beroendeframkallande och kan kopplas till bland annat
missbruk, kriminell livsstil samt hög dödlighet.
Användningen av dopningsmedel tycks vara mer
accepterad än användningen av narkotika och ses
snarare som fusk än missbruk (Statens folkhälsoinstitut, 2011b).
Det dopningsförebyggande arbetet bedrivs
på flera håll i samhället. Genomförda åtgärder
har varit fokuserade på att påverka värderingar,
normer och lagar, illegal verksamhet samt attityder och beteenden. Lagstiftningen rörande dopningsbrott har skärpts. Statens folkhälsoinstitut
har fördelat medel till dopningsförebyggande
arbete och inom Riksidrottsförbundet pågår
antidopningsarbete för elitidrotten, breddidrotten och motionsidrotten. Flera av statens offentliga utredningar har under de senaste fem åren
berört dopningsfrågan, däribland Missbruksutredningen (SOU 2011:35).
CAN genomför varje år undersökningar av
spelvanorna bland elever i årskurs 9. På grund
av stort bortfall för spelfrågorna måste man dock
vara försiktig med att tolka förändringar. Sammantaget visar siffrorna på att det är betydligt
vanligare att spela om pengar bland pojkar än
bland flickor. I åldersgruppen 16–24 år går det
inte att se någon statistiskt säkerställd förändring
över tid. Även här är det en betydligt större andel
män än kvinnor som har riskabla spelvanor.
När det gäller sociala skillnader i minderårigas
spelande har man i Stockholm analyserat spelande och riskabla spelvanor i olika stadsdelar.
Resultaten visar att även om unga spelar lika
mycket i stadsdelar med hög och låg socioekonomisk status så är andelen unga med riskabla
spelvanor betydligt högre i stadsdelar med låg
socioekonomisk status (Stockholms stads socialtjänstförvaltning, 2008).
Åtgärderna för att motverka sociala skadeverkningar av överdrivet spelande har fokuserat
på normer och lagar, tillgänglighet, värderingar
samt attityder och beteenden. Exempelvis så har
alla spel om pengar utom vissa lotter har nu åldersgränsen 18 år i Sverige. För att kunna utveckla
effektiva förebyggande metoder måste även kunskapen om risk- och skyddsfaktorer för spelproblem förbättras. Statens folkhälsoinstitut har i
uppdrag att genomföra en longitudinell befolkningsstudie om spel och hälsa – Swelogs (Swedish
Longitudinal Gambling Study) (Statens folkhälsoinstitut, 2010e). Studien genomförs med stöd
av en internationell forskargrupp och i samarbete med bland andra Centrum för psykiatriforskning. Swelogs är den största longitudinella
befolkningsstudien om spel om pengar i världen.
Flera satsningar som har gjorts inom det övregripande området Alkohol, narkotika, dopning,
tobak och spel pågår dock eller har nyligen avslutats och det är därför för tidigt att dra några slutsatser om effekterna av dessa. Till exempel antog
riksdagen i december 2010 en samladstrategi för
alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken (ANDT-strategin). I denna ingår sju långsiktiga mål och ett stort antal prioriterade mål för
perioden 2011–2015.
Slutord
Det övergripande målet för folkhälsoarbetet är
att skapa samhälleliga förutsättningar för en
god hälsa på lika villkor för hela befolkningen.
I regeringens skrivelse till riksdagen år 2012,
En folkhälsopolitik med människan i centrum
(Skr. 2011/12:166), pekades fem grundläggande
byggstenar för förverkligandet av folkhälsopolitiken ut. En av byggstenarna är Start – barns och
ungas uppväxtvillkor, eftersom förutsättningarna
för en god hälsa även i vuxen ålder grundläggs
tidigt i barndomen. För att nå det övergripande
folkhälsomålet betonar skrivelsen behovet av ett
långsiktigt, målinriktat och sektorsövergripande
arbete inom samtliga sektorer som påverkar folkhälsans utveckling. Det är således särskilt viktigt
att kombinatera insatser inom flera områden för
att förbättra familjeförhållanden, skolförhållanden och etablering på arbetsmarknaden, och på
så sätt främja barns och ungdomars hälsa och
minska skillnader i deras uppväxtvillkor.
Utvecklingen av hälsans bestämningsfaktorer
som berör barn och unga har, i mångt och mycket,
varit positiv under 2000-talet. Till exempel så har
valdeltagandet bland förstagångsväljarna och
förtroendet för riksdag och myndigheter ökat.
Andelen vuxna med barn under 18 år som saknar
kontantmarginal, och som har haft svårigheter
att klara av de löpande utgifterna för mat, hyra,
räkningar med mera, har minskat under perioden 2004–2011. Det är en överväldigande majoritet av barn och unga i Sverige som har lätt att
tala med sina föräldrar. Under samma period har
också en rad insatser som syftar till att förebygga
ohälsa hos barn och unga via stöd till föräldrar
genomförts, och en ökad spridning av föräldrastödsprogram har skett i landet. Vi har också
kunnat se att andelen barn som äter grönsaker
ofta har ökat, medan andelen som äter godis och
BARN OCH UNGA 2013 163 dricker läsk ofta har minskat. Även alkoholkonsumtionen bland ungdomar har minskat. Stora
resurser har också satsats under 2000-talet på att
skjuta upp alkoholdebuten och att engagera föräldrar i detta arbete.
Utvecklingen har dock inte varit lika positiv i
alla grupper, och skillnaderna mellan olika grupper har ökat. Den andel elever som slutar grundskolan utan att bli behöriga till gymnasiet har
ökat. Ökningen har framför allt skett bland de
elever som har föräldrar med högst förgymnasial utbildning. År 2006 var det cirka 30 procent
av de elever som har föräldrar med högst förgymnasial utbildning, som slutade grundskolan
utan att ha behörighet till gymnasiet. År 2011
var motsvarande siffra cirka 40 procent. Det är
också en större andel unga vars föräldrar har
högst förgymnasial utbildning som står utanför
arbetsmarknaden, det vill säga varken arbetar
eller studerar, jämfört med övriga grupper. En
rad åtgärder som syftar till att påverka utbildningsnivå och arbetsmarknadsförhållanden har
genomförts, men vi vill poängtera att många av
åtgärderna som är beskrivna i denna rapport är
pågående eller nyligen avslutade, och att det därför ännu inte går att se eller utvärdera effekterna.
En särskilt utsatt grupp är ensamstående med
barn. Andelen ensamstående med barn som lever
i relativ fattigdom, det vill säga andelen hushåll
som har en disponibel inkomst per person som är
lägre än 60 procent av medianvärdet, har nästan
fördubblats under 2000-talet. Det är också vanligare att ensamstående med barn saknar kontantmarginal jämfört med sammanboende med barn.
År 2008–2011 var andelen 39 procent bland
ensamstående med barn, jämfört med 25 procent
bland sammanboende med barn. Under samma
period var det även dubbelt så vanligt att ensam-
164 BARN OCH UNGA 2013
stående med barn har svårigheter att klara av de
löpande utgifterna jämfört med sammanboende
med barn, 36 procent jämfört med 19 procent.
Eftersom det i många fall saknas data och statistik som visar hur situationen för barn och ungdomar med funktionsnedsättning ser ut har vi, med
undantag för unga vuxna i åldern 16–24 år, inte
kunnat redovisa våra indikatorer för den gruppen. Från den begränsade statistik som dock finns
tillgänglig (Statens folkhälsoinstitut 2012d) har vi
ändå kunnat se att det är vanligare att barn med
funktionsnedsättning bor med en av sina föräldrar och att det är vanligare att föräldrar till barn
med funktionsnedsättning saknar kontantmarginal och har svårigheter att klara av de löpande
utgifterna, jämfört med föräldrar till barn utan
funktionsnedsättning. Åtgärder för att stärka
barnfamiljers ekonomi har också genomförts,
såsom ökat bostadsbidrag och höjd föräldrapenning.
Trots att Sverige är ett relativt jämlikt samhälle
finns det tydliga skillnader i samhälleliga förutsättningar för hälsa bland barn och unga. På
många områden råder det idag en brist på kunskap om generella hälsofrämjande åtgärder som
är utformade med utgångspunkt från de grupper
som har störst behov och som är svårast att nå.
Det behövs även mer kunskap om målgruppsanpassning av befintliga generella åtgärderna, så att
man når de grupper som har störst nytta av åtgärderna. Det är därför angeläget med satsningar på
forskning, utveckling och utvärdering av åtgärder
som påverkar de sociala bestämningsfaktorerna
för hälsa och hälsoskillnader, för att på så sätt
öka möjligheterna att uppnå det övergripande
folkhälsomålet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela
befolkningen.
Referenser
Adamo, K. B., Prince, S. A., Tricco, A. C., Connor-Gorber, S., & Tremblay, M. (2009). A comparison of
indirect versus direct measures för assessing physical activity in the pediatric population: A systematic
review. International Journal of Pediatric Obesity,
4(1), 2–27.
Adamson, P. (2008). The child care transition: A league
table of early childhood education and care in economically advanced countries (Innocenti Report
Card 8). Florence: UNICEF Innocenti Research Centre.
Agardh, E., Moradi, T., & Allebeck, P. (2008). Riskfaktorernas bidrag till sjukdomsbördan i Sverige:
Jämförelse mellan svenska och WHO-data. Läkartidningen, 105(11), 816–821.
Alkoholkommittén. (2008). Alkoholkommittén 2001–
2007: Slutrapport. Stockholm: Alkoholkommittén.
Altman, D., Machin, D., Bryant, T., & Gardner, S. (Eds.).
(2000). Statistics with confidence: Confidence intervals and statistical guidelines. London: BMJ Books.
Andershed, H., & Andershed, A.-K. (2005). Normbrytande beteende i barndomen: Vad säger forskningen?
Stockholm: Gothia förlag.
Andreasson, S. (Ed.). (2002). Den svenska supen i det nya
Europa. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Backett-Milburn, K., Cunningham-Burley, S., & Davis, J.
(2003). Contrasting lives, contrasting views? Understandings of health inequalities från children in
differing social circumstances. Social Science and
Medicine, 57(4), 613–623.
Bakken, I. J., Skjeldestad, F. E., & Nordbø, S. A. (2007).
Chlamydia trachomatis infections increase the risk
for ectopic pregnancy: A population-based, nested
case-control study. Sexually Transmitted Diseases,
34, 166–169.
Bambra, C., & Eikemo, T. A. (2009). Welfare state regimes,
unemployment and health: A comparative study of
the relationship between unemployment and selfreported health in 23 European countries. Journal of
Epidemiology and Community Health, 63(2), 92–98.
Barefoot, J. C., Beckham, J. C., Brummet, B. H., Hooker,
K., Maynard, K. E., & Siegler, I. C. (1998). Trust,
health and longevity. Journal of Behavioural Medicine, 21(6), 517–526.
Barnombudsmannen. (2012a). Om Max 18. Hämtad
2012-11-30, från http://www.barnombudsmannen.
se/max18/om-max18/
Barnombudsmannen. (2012b). Viktigast av allt: Om barnets rättigheter i familjen. Hämtad 2012-11-02, från
http://www.barnombudsmannen.se/publikationer/
bestall-och-ladda-ner/?c=976
Barnombudsmannen & Kronofogdemyndigheten. (2011).
Hur kommuner kan vända utvecklingen med att allt
fler barn berörs av vräkning: Rekommendationer
från nio kommuner, Barnombudsmannen och Kronofogden i en dialog den 13 oktober 2011. Stockholm:
Barnombudsmannen.
Beets, M. W., Bornstein, D., Beighle, A., Cardinal, B. J.,
& Morgan, C. F. (2010). Pedometer-measured physical activity patterns of youth: A 13-country review.
American Journal of Preventive Medicine, 38(2),
208–206.
Berchtold, N. C. (2008). Exercise, stress mechanisms, and
cognition. In W. Spirduso, L. Poon & W. ChodzkoZajko (Eds.), Exercise And Its Mediating Effects on
Cognition (Vol. 2, pp. 47–67). Champaign: Human
Kinetics.
Bergh, A., Nilsson, T., & Waldenström, D. (2012). Blir
vi sjuka av inkomstskillnader? En introduktion till
sambanden mellan inkomst, ojämnlikhet och hälsa.
Stockholm: Institutet för näringslivsforskning.
BARN OCH UNGA 2013 165 Bezold, G., Politch, J. A., Kiviat, N. B., Kuypers, J. M.,
Wolff, H., & Anderson, D. J. (2007). Prevalence
of sexually transmissible pathogens in semen från
asymptomatic male infertility patients with and without leukocytospermia. Fertility and Sterility, 87(5),
1087–1097.
Blakely, T. A., Kennedy, B. P., & Kawachi, I. (2001).
Socioeconomic inequality in voting participation and
self-rated health. American Journal of Public Health,
91(1), 99–104.
Boffetta, P., & Straif, K. (2009). Use of smokeless tobacco
and risk of myocardial infarction and stroke: Systematic review with meta-analysis. BMJ, 339, b3060.
Boström, M., Garbuck, A., Nyberg, G., Wikzén, M.,
Karpmyr, M., & Marcus, C. (2004). STOPP: Stockholm Obesity Prevention Project; a school-based
obesity prevention among 6–10 year old children.
International Journal of Obesity and Related Metabolic Disorders, 28(S189).
Boverket. (2004). Folkhälsa i planering, byggande och
boende. Karlskrona: Boverket.
Boverket. (2006). Var finns rum för våra barn? En rapport
om trångboddhet i Sverige. Karlskrona: Boverket.
Boverket. (2012). Samhällsplanering som stimulerar till
fysisk aktivitet: Slutrapportering av ett regeringsuppdrag. Karlskrona: Boverket.
Bremberg, S. (2001). Hur kan förskolan förbättra barns
psykiska hälsa? Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Bremberg, S. (2003). Does an increase of low income
families affect child health inequalities? A Swedish
case study. Journal of Epidemiology and Community
Health, 57(8), 584–588.
Bremberg, S. (Ed.). (2004). Nya verktyg för föräldrar:
Förslag till nya former av föräldrastöd. Stockholm:
Statens folkhälsoinstitut.
Brottsförebyggande rådet. (2009). Effekter av antimobbningsprogram: Vad säger forskningen? Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brown, S., McGue, M., Maggs, J., Schuenberg, J., Hingson, R., Swartzwelder, S., et al. (2008). A developmental perspective on alcohol and youths 16 to 20
years of age. Pediatrics, 121, 290–310.
166 BARN OCH UNGA 2013
Brugård Konde, Å., & Carlbom Härd, A. (2009). Utvärdering: Bra mat i skolan. Uppsala: Livsmedelsverket.
Centers for Disease Control and Prevention. (1997).
Guidelines for school health programs to promote
lifelong healthy eating. Journal of School Health,
67(1), 9–26.
Centers for Disease Control and Prevention. (2011).
School health guidelines to promote healthy eating
and physical activity. Atlanta, GA: Centers for Disease Control and Prevention.
Centers for Disease Control and Prevention. (2012).
Youth risk behaviour surveillance: United States,
2011. Atlanta, GA: Centers for Disease Control and
Prevention.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
(2007). Drogutvecklingen i Sverige 2007. Stockholm:
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
(2012). Drogutvecklingen i Sverige 2011. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. (2013). Skolelevers drogvanor 2012: Positiv
utveckling. Tabell över intensivkonsumtion av alkohol. Hämtad 2013-02-13, från http://www.can.se/
sv/Nyheter/Skolelevers-drogvanor-2012-Positivutveckling-nar-det-galler-ungas-konsumtion-avalkohol-narkotika-och-tobak-/
Cnattingius, S., Galanti, R., Grafström, R., Hergens,
M.-P., Lambe, M., Nyrén, O., et al. (2005). Hälsorisker med svenskt snus. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Cohen, L. R., & Potter, L. B. (1999). Injuries and violence:
Risk factors and opportunities for prevention during
adolescence. Adolescent Medicine 10(1), 125–135.
Crews, F., He, J., & Hodge, C. (2007). Adolescent cortical development: A critical period of vulnerability for
addiction. Pharmacology Biochemistry and Behavior, 86(2), 189–199.
Currie, C., Gabhainn, S. N., Godeau, E., Roberts, C.,
Smith, R., Currie, D., et al. (2008). Inequalities in
young people’s health: HBSC International report
från the 2005/2006 survey. Copenhagen: World
Health Organization.
Currie, C., Roberts, C., Antony, M., Smith, R., Settertobulte, W., Samdal, O., et al. (2004). Young people’s
health in context. Health Behaviour in School-aged
Children (HBSC) study: International report från
the 2001/2002 survey. Copenhagen: World Health
Organization.
Currie, C., Zanotti, C., Morgan, A., Currie, D., de Looze,
M., Roberts, C., et al. (2012). Social determinants of
health and well-being among young people. Health
Behaviour in School-aged Children (HBSC) study:
International report från the 2009/2010 survey.
Copenhagen: World Health Organization.
Dahlgren, G., & Whitehead, M. (1992). Policies and
strategies to promote social equity in health: Background document to WHO – Strategy paper for
Europe. Copenhagen: World Health Organization.
Danielsson, M., Rogala, C., & Sundström, K. (2003). Få
tonårsgraviditeter i Sverige: Jämförelse mellan fem
västländer. Läkartidningen, 100(23), 2063–2066.
Dencker, M., Thorsson, O., Karlsson, M. K., Linden, C.,
Wollmer, P., & Andersen, L. B. (2008). Daily physical
activity related to aerobic fitness and body fat in an
urban sample of children. Scandinavian Journal of
Medicine & Science in Sports, 18(6), 728–735.
Dir. 2008:153. Bildandet av Myndigheten för yrkeshögskolan. Stockholm: Regeringen.
Dir. 2012:53. Förbättrade resultat i grundskolan. Stockholm: Regeringen.
Dir. 2012:84. Utvärdering av effekterna av kommunaliseringen av skolväsendet: Kommittédirektiv. Stockholm: Regeringen.
Doll, R., Peto, R., Boreham, J., & Sutherland, I. (2004).
Mortality in relation to smoking: 50 years’ observations on male British doctors. BMJ, 328(7455), 1519.
Donesky-Cuenco, D., Janson, S., Neuhaus, J., Neilands,
T. B., & Carrieri-Kohlman, V. (2007). Adherence to
a home-walking prescription in patients with chronic
obstructive pulmonary disease. Heart & Lung: The
Journal of Critical Care, 36(5), 348–363.
Dorling, D. (2009). Unemployment and health. BMJ,
338, 1091–1092.
Ekéus, C., & Christensson, K. (2003). Socioeconomic
characteristics of fathers of children born to teenage
mothers in Stockholm, Sweden. Scandinavian Journal of Public Health, 31(1), 73–76.
Ekéus, C., Christensson, K., & Hjern, A. (2004). Unintentional and violent injuries among pre-school
children of teenage mothers in Sweden: A national
cohort study. Journal of Epidemiology and Community Health, 58(8), 680–685.
Ekéus, C., Olausson, P. O., & Hjern, A. (2006). Psychiatric morbidity is related to parental age: A national
cohort study. Psychological Medicine, 36(2), 269–
276.
Ellickson, P., Tucker, J., & Klein, D. (2003). Ten-year prospective study of public health problems associated
with early drinking. Pediatrics, 111(5), 949–955.
Enghardt Barbieri, H., Pearson, M., & Becker, W. (2006).
Riksmaten: Barn 2003. Livsmedels- och näringsintag
bland barn i Sverige. Uppsala: Livsmedelsverket.
Ericsson, I., Grahn, P., & Skärbäck, E. (2010). Krympande grönområden ett hälsohot. Hämtad 201002-08: http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/krympande-gronomraden-ett-halsohot/
Eriksson, L., & Bremberg, S. (2008). Kartläggning av
föräldrars erfarenhet och intresse av föräldrastöd.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
European Commission. (2008). Health effects of smokeless tobacco products. Brussels: European Commission, Scientific Committee on Emerging and Newly
Identified Health Risks (SCENIHR).
European Commission. (2012). Europe in figures: Eurostat yearbook 2012. Luxembourg: European Commission.
BARN OCH UNGA 2013 167 Feigelman, W., Gorman, B. S., & Lesieur, H. (2006).
Examining the relationship between at-risk gambling
and suicidality in a national representative sample of
young adults. Suicide and Life-Threatening Behavior, 36(4), 396–408.
Feinstein, L., Sabates, R., Anderson, T., Sorhaindo, A.,
& Hammond, C. (2006). What are the effects of
education on health? In OECD (Ed.), Measuring the
effect of education of health and civic engagement:
Proceednings of the Copenhagen Symposium (pp.
171–353): OECD.
Flash Eurobarometer. (2011). Youth attitudes on drugs:
Analytical report. Hungary: Survey conducted by
The Gallup Organization upon the request of Directorate-General Justice, European Commission.
Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap.
(2012). 260 miljoner till forskning om barns och
ungdomars psykiska hälsa. Hämtad 2013-02-12,
från http://www.fas.se/sv/Press/Pressmeddelanden/
Pressmeddelanden-2012/260-miljoner-till-forskning-om-barns-och-ungdomars-psykiska-halsa/
Fröberg, F. (2006). Spel om pengar bland unga: En kunskapssammanställning. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Genuis, S., & Genuis, S. (2004). Managing the sexually
transmitted disease pandemic: A time for reevaluation. American Journal of Obstetrics and Gynecology, 191(4), 1103–1112.
Gissler, M. (2011). Aborter i Norden: Induced abortions
in the Nordic countries. Helsinki: Stakes.
Gonäs, L., Hallsten, L., & Spånt, R. (2006). Uppsagdas
och arbetslösas villkor och hälsa: En översikt av forskningen 1995–2005. Stockholm: Arbetslivsinstitutet.
Grant, J. E., Kim, S. W., Odlaug, B. L., Buchanan, S. N.,
& Potenza, M. N. (2009). Late-onset pathological
gambling: Clinical correlates and gender differences.
Journal of Psychiatric Research, 43(4), 380–387.
Gupta, R., & Derevensky, J. L. (1998). Adolescent gambling behavior: A prevalence study and examination
of the correlates associated with problem gambling.
Journal of Gambling Studies, 14(4), 319–345.
168 BARN OCH UNGA 2013
Gustafsson, J.-E., Westling-Allodi, M., Alin Åkerman, B.,
Eriksson, C., Eriksson, L., Fischbein, S., et al. (2010).
School, learning and mental health: A systematic
review. Stockholm: Kungliga Vetenskapsakademien.
Gårevik, N., & Rane, A. (2010). Dual use of anabolicandrogenic steroids and narcotics in Sweden. Drug
and Alcohol Dependence, 109(1–3), 144–146.
Hall, W., & Degenhardt, L. (2009). Adverse health effects
of non-medical cannabis use. Lancet, 374(9698),
1383–1391.
Handisam. (2007). Hur barn bemöter barn med funktionsnedsättning: Ett arbetsmaterial med förslag på
metoder och aktiviteter för att belysa ämnet. Stockholm: Handisam.
Handisam. (2012). Lyssna på barn! Slutrapport av ett
spridningsuppdrag. Stockholm: Handisam.
Hansen, M., & Rossow, I. (2008). Pengespill og suicidal
atferd. Medisin och Vitenskap Tidskrift Nor Legeforen, 2(128), 174–176.
Hayes, L., Smart, D., Toumbourou, J. W., & Sanson, A.
(2004). Parenting influences on adolescent alcohol
use. Report prepared by the Australian Institute
of Family Studies for the Australian Government
Department of Health and Ageing (Systematic
review). Melbourne: Australian Institute of Family
Studies.
Healy, G. N. (2008). Objectively measured sedentary
time, physical activity, and metabolic risk: The Australian diabetes, obesity and lifestyle study (AusDiab). Diabetes Care, 31(2), 369–371.
Hemmingsson, T., & Lundberg, I. (2004). How far are
socioeconomic differences in coronary heart disease
hospitalization, all-cause mortality and cardiovascular mortality among adult Swedish males attributable
to negative childhood circumstances and behaviour
in adolescence? International Journal of Epidemiology, 34(2), 260–267.
Hendy, T. B. (2000). Jungle gym or brain gym: Playgrounds can improve academic readiness. Parks and
Recreation, 35(6), 84–91.
Henriksson, C., & Leifman, H. (2011). Skolelevers drogvanor 2011. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Hergens, M.-P. (2007). Swedish moist snuff and the risk
of cardiovascular diseases. Karolinska Institutet,
Stockholm.
Hibell, B., Guttormsson, U., Ahlström, S., Balakireva, O.,
Bjarnason, T., Kokkevi, A., et al. (Eds.). (2012). The
2011 ESPAD report: Substance use among students
in 36 European countries. Stockholm: The Swedish Council for Information on Alcohol and Other
Drugs (CAN).
Hingson, R., Heeren, T., & Winter, M. (2006). Age at
drinking onset and alcohol dependence. Archives of
Pediatrics and Adolescent Medince, 160(7), 739–
746.
Holmberg, S., & Weibull, L. (2010) Nordiskt ljus (pp.
55–76). Göteborg: Göteborgs universitet.
Hvitfeldt, T., & Gripe, I. (2010). Skolelevers drogvanor
2010. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och
narktotikaupplysning.
Högskoleverket. (2009). Uppföljning av lärosätenas
arbete med breddad rekrytering 2006–2008. Stockholm: Högskoleverket.
Idahl, A., Boman, J., Kumlin, U., & Olofsson, J. I. (2004).
Demonstration of Chlamydia trachomatis IgG antibodies in the male partner of the infertile couple is
correlated with a reduced likelihood of achieving
pregnancy. Journal of Human Reproduction, 19(5),
1121–1126.
Jackson, C., Geddes, R., Haw, S., & Frank, J. (2012).
Interventions to prevent substance use and risky sexual behaviour in young people: A systematic review.
Addiction, 107(4), 733–747.
Jarvis, M. J. (2004). ABC of smoking cessation: Why people smoke. BMJ(328), 277–279.
Jen, M. H., Johnston, R., Jones, K., & Sund, E. R. (2010).
Trustful societies, trustful individuals and health: An
analysis of self-rated health and social trust using the
World Value Survey. Health and Place, 16(1), 1022–
1029.
Johansson, A., Grant, J. E., Kim, S. W., Odlaug, B. L., &
Gotestam, K. G. (2009). Risk factors for problematic gambling: A critical literature review. Journal of
Gambling Studies, 25(1), 67–92.
Johnston, L., O’Malley, P., Bachman, J., & Schulenberg, J.
(2008). Monitoring the future national survey results
on drug use, 1975–2005. Bethesda, MD: National
Instiutute on Drug Abuse.
Jonsson, J., Andrén, A., Nilsson, T., Svensson, O., Munck,
I., Kindstedt, A., et al. (2003). Spelberoende i Sverige:
Vad kännetecknar personer med spelproblem? Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Jordbruksverket. (2013). Statistik från Jordbruksverket: Livsmedelskonsumtion och näringsinnehåll.
Jönköping: Jordbruksverket.
Kahn, J. A., Slap, G. B., Bernstein, D. I., Kollar, L. M.,
Tissot, A. M., Hillard, P. A., et al. (2005). Psychological, behavioral, and interpersonal impact of human
papillomavirus and Pap test results. Journal of
Women’s Health, 14(7), 650–659.
Kjellström, T., Håkansta, C., & Hogstedt, C. (2005).
Folkhälsa, hållbar utveckling och globalisering.
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Kuh, D., Power, C., Blane, D., & Bartley, M. (1997).
Social pathways between childhood and adult health.
In D. Kuh & Y. Ben-Shlomo (Eds.), A life course
approach to chronic disease epidemiology (pp. 169–
198). Oxford: Oxford University Press.
Kungliga Vetenskapsakademien. (2010). Uttalande:
Trender i barns och ungdomars psykiska hälsa i
Sverige 12-14 april 2010. Stockholm: Kungliga Vetenskapsakademien.
Kungliga Vetenskapsakademien. (2012). Projektet barns
och ungdomars psykiska hälsa 2006–2011: Summerande och värderande redovisning. Stockholm: Kungliga Vetenskapsakademien.
Lager, A., & Bremberg, S. (2008). Spridning av nya
metoder för föräldrastöd i förskole- och skolåldern
fram till år 2008. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
BARN OCH UNGA 2013 169 Lager, A., & Bremberg, S. (2009). Association between
labour market trends and trends in young people’s
mental health in ten European countries 1983–2005.
BMC Public Health, 9, 325.
Lager, A., Fossum, B., & Bremberg, S. (2005). Övervikt
bland barn: Nytt system för nationell uppföljning.
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Lagerberg, D., & Sundelin, C. (2000). Risk och prognos
i socialt arbete med barn: Forskningsmetoder och
resultat. Stockholm: Centrum för utvärdering av
socialt arbete.
Leifman, H., & Ramstedt, M. (2009). Svenska folkets
alkoholvanor under senare år med fokus på 2004–
2009. Stockholm: SoRAD & STAD.
Lennernäs, M. (2010). Att äta är en fråga om tajmning.
Läkartidningen, 107(36), 2084–2089.
Lindbladh, E., & Lyttkens, C. H. (2002). Habit versus
choice: The process of decision-making in healthrelated behaviour. Social Science & Medicine, 55(3),
451–465.
Livsmedelsverket. (2007). Bra mat i förskolan: Råd för
förskola och familjedaghem. Uppsala: Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket. (2008). Handledning för barnmorskor.
Uppsala: Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket. (2011a). Råd om mat till dig som
ammar. Uppsala: Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket. (2011b). Råd om mat till dig som är
gravid. Uppsala: Livsmedelsverket.
Livsmedelsverket. (2012). Årsredovisning 2011. Uppsala:
Livsmedelsverket.
Ljungdahl, S., & Bremberg, S. (2010). Högre alkoholkonsumtion hos barn som får dricka alkohol tillsammans med sina föräldrar. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Low, N., Egger, M., Sterne, J. A. C., Harbord, R. M.,
Ibrahim, F., Lindblom, B., et al. (2006). Incidence of
severe reproductive tract complications associated
with diagnosed genital chlamydial infection: The
Uppsala Women’s Cohort Study. Sexually Transmitted Infections, 82(3), 212–218.
170 BARN OCH UNGA 2013
Lundström, H., Nilsson, Å., & Qvist, J. (2004). Dödlighet
efter utbildning, boende och civiltillstånd: Perioden
1986–2003. Stockholm: Statistiska centralbyrån.
Lynch, W. J., Maciejewski, P. K., & Potenza, M. N.
(2004). Psychiatric correlates of gambling in adolescents and young adults grouped by age at gambling onset. Archives of General Psychiatry, 61(11),
1116–1122.
Mikkonen, J., & Raphael, D. (2010). Social determinants
of health: The Canadian facts. Toronto: York University School of Health Policy and Management.
Mobilisering mot narkotika. (2006). Att arbeta mot
narkotika på krogen: Erfarenheter från hur några
kommuner har jobbat. Stockholm: Socialdepartementet.
Mobilisering mot narkotika. (2007). Rapport 2007: Den
nationella narkotikapolitiska samordnarens slutrapport för verksamheten 2002–2007. Stockholm:
Socialdepartementet.
Moore, T. H., Zammit, S., Lingford-Hughes, A., Barnes,
T. R., Jones, P. B., Burke, M., et al. (2007). Cannabis use and risk of psychotic or affective mental
health outcomes: A systematic review. Lancet, 370,
319–328.
Mossberg, H. O. (1989). 40-year follow-up of overweight
children. Lancet, 2(8661), 491–493.
Myndigheten för skolutveckling. (2007). Slutredovisning
av regeringsuppdrag : Elev- och föräldrainflytande.
Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Mårtensson, F., & Kylin, M. (2011). Stad för barn i farten. Miljöforskning (Formas), (4).
Nationella Hivrådet i samverkan med Smittskyddsinstitutet. (2008). Informationspolicy for Hivportalen.
Hämtad 2010-09-01, från http://www.hivportalen.se/
Documents/informationspolicy.pdf
Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn
och ungdom. (2012). Superhjältar har cyklat och
gått sex varv runt jorden! Hämtad 2012-12-20, från
http://www.oru.se/NCFF/Nyheter/Superhjaltar-harcyklat-och-gatt-sex-varv-runt-jorden/
Nordic Council of Ministers. (2004). Nordic Nutrition
Recommendations 2004: Integrating nutrition and
physical activity. Copenhagen: Nordic Council of
Ministers.
Nordin, M., & Gertham, G. (2011). Varför blir inkomstgradienten i hälsa brantare med ålder? Ekonomisk
debatt, nr 4(årgång 39), 19–28.
Nordlund, A., Rolander, I., & Larsson, L. (1997). Lek,
idrott, hälsa: Rörelse och idrott för barn. Stockholm:
Liber.
Norström, T., & Ramstedt, M. (2005). Mortality and
population drinking: A reveiw of the literature. Drug
and Alcohol Review, 24(6), 537–547.
Nygård, B. (Ed.). (2002). Ungdomsforskning: Skilda världar och värderingar. Stockholm: Forskningsrådet för
arbetsliv och socialvetenskap.
OECD. (2011). Education at a Glance 2011: OECD
Indicators: OECD Publishing.
Ontario Tobacco Research Unit. (2001). Protection från
Second-hand tobacco smoke in Ontario: A review of
evidence regarding best practices. Toronto, Ontario:
University of Toronto.
Perlhagen, J., Flodmark, C.-E., & Hernell, O. (2007).
Fetma hos barn: Prevention enda realistiska lösningen på problemet. Läkartidningen, 104(3), 138–141.
Peterman, T. A., Tian, L. H., Metcalf, C. A., Satterwhite,
C. L., Malotte, C. K., DeAugustine, N., et al. (2006).
High incidence of new sexually transmitted infections in the year following a sexually transmitted
infection: A case for rescreening. Annals of Internal
Medicine, 145(8), 564–572.
Petersen, S., Brulin, C., & Bergström, E. (2003). Increasing prevalence of overweight in young schoolchildren
in Umeå, Sweden, från 1986 to 2001. Acta Paediatrica, 92(7), 848–853.
Pihlblad, M., & Åberg, G. (2011). Att främja barns
och ungas psykiska hälsa: Vägledning inför val och
implementering av metoder. Stockholm: Karolinska
Institutets folkhälsoakademi.
Post, A., Gilljam, H., Rosendahl, I., Bremberg, S., & Galanti, M. R. (2010). Symptoms of nicotine dependence in a cohort of Swedish youths: A comparison
between smokers, smokeless tobacco users and dual
tobacco users. Addiction, 105(4), 740–746.
Prokhorov, A. V., Winickoff, J. P., Ahluwalia, J. S., OssipKlein, D., Tanski, S., Lando, H. A., et al. (2006).
Youth tobacco use: A global perspective for child
health care clinicians. Pediatrics, 118(3), e890–e903.
Ramström, J. (2009). Skador av hasch och marijuana:
En genomgång av vetenskapliga studier publicerade till och med år 2008. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Raustorp, A., & Ekroth, Y. (2010). Eight-year secular
trends of pedometer-determined physical activity
in young Swedish adolescents. Journal of Physical
Activity and Health, 7(3), 369–374.
Raustorp, A., & Ludvigsson, J. (2007). Secular trends of
pedometer-determined physical activity in Swedish
school children. Acta Paediatrica, 96(12), 1824–1828.
Regeringen. (1990). Sveriges överenskommelser med
främmande makter: Nr 20. FN:s konvention om barnets rättigheter. New York den 20 november 1989.
Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2004). Uppdrag att tillsätta en arbetsgrupp
för implementering av alkohol- och drogförebyggande arbete i skolan. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2008a). Uppdrag om vissa insatser för
implementering och kompetensutveckling. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2008b). Ändring av regleringsbrev för
budgetåret 2008 avseende Statens folkhälsoinstitut.
Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2009a). Nationell strategi för ett utvecklat
föräldrastöd: En vinst för alla. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2009b). Regleringsbrev för budgetåret 2010
avseende Socialstyrelsen. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2009c). Uppdrag angående alkohol-, narkotika-, dopings-, och tobaksförebyggande åtgärder i
skolan. Stockholm: Regeringen.
BARN OCH UNGA 2013 171 Regeringen. (2009d). Uppdrag att ansvara för fortbildning av personal i förskolan. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2009e). Uppdrag att samordna en uppmärksamhetsvecka på området goda matvanor och
fysisk aktivitet. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2009f). Uppdrag inom ramen för Nationell
strategi för ett utvecklat föräldrastöd: En vinst för
alla (S2009/2669/FH (delvis)). Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2009g). Uppdrag till Statens skolverk att
genomföra utvecklingsinsatser inom matematik,
naturvetenskap och teknik. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2010a). Uppdrag att anordna högskoleutbildning för vidareutbildning av lärare som saknar
lärarexamen. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2010b). Uppdrag att betala ut bidrag för
förändringsarbete avseende första linjens vård och
omsorg för barn och ungdomar med psykisk ohälsa
och psykisk sjukdom. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2010c). Uppdrag att samordna en uppmärksamhetsvecka på området goda matvanor och
fysisk aktivitet. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2010d). Uppdrag inom ramen för Nationell
strategi för ett utvecklat föräldrastöd: En vinst för
alla (S2010/3577/FH). Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2010e). Uppdrag till Livsmedelsverket om
näringsriktig skolmat samt skolmåltidens utformning. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2010f). Uppdrag till Statens folkhälsoinstitut att fördela medel för att utveckla riktat föräldrastöd. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2011a). En strategi för genomförande av
funktionshinderpolitiken 2011–2016. Stockholm:
Regeringen.
Regeringen. (2011b). Förnyat uppdrag för att stärka
skolans värdegrund och arbete mot diskriminering
och kränkande behandling. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2011c). Godkännande av en överenskommelse om intensifierat samverkansarbete för barn
och ungas psykiska hälsa. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2011d). Regleringsbrev för budgetåret 2011
avseende Livsmedelsverket. Stockholm: Regeringen.
172 BARN OCH UNGA 2013
Regeringen. (2011e). Regleringsbrev för budgetåret
2011 avseende Statens folkhälsoinstitut. Stockholm:
Regeringen.
Regeringen. (2011f). Regleringsbrev för budgetåret 2012
avseende Statens skolverk. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2011g). Spetsklaser i grundskolan. Hämtad
2012-11-03, från http://www.regeringen.se/sb/d/
14064/a/165561
Regeringen. (2011h). Uppdrag att samla erfarenheter och
sprida information om metoder och strategier för
hur barn och ungdomar med funktionsnedsättning
kan påverka beslut som rör dem själva. Stockholm:
Regeringen.
Regeringen. (2011i). Uppdrag att samordna en uppmärksamhetsvecka på området goda matvanor och fysisk
aktivitet. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2011j). Uppdrag att stödja grundskolor i
utanförskapsområden. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2011k). Uppdrag att stödja studenthälsomottagningarna att förebygga ANDT-skador samt
utbetalning av medel. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2011l). Uppdrag till Statens skolverk att
svara för Lärarlyftet II. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2011m). Uppdrag till Statens skolverk att
utforma utbildningsinsatser om alkohol, narkotika,
dopning och tobak. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2012a). Handslaget: En överenskommelse
mellan regeringen och Sveriges kommuner och landsting om att stärka barnets rättigheter. Stockholm:
Regeringen.
Regeringen. (2012b). Oroande att fler unga röker cannabis. Hämtad 2012-11-17, från http://www.regeringen.se/sb/d/15525/a/191886
Regeringen. (2012c). Regeringen avser utreda Barnkonventionen. Hämtad 2012-11-02, från http://www.
regeringen.se/sb/d/15512/a/202475
Regeringen. (2012d). Regleringsbrev för budgetåret 2012
avseende Ungdomsstyrelsen. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2012e). Tilläggsuppdrag att genomföra
insatser för att främja jämställdhet inom skolväsendet. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2012f). Tilläggsuppdrag om speciallärarutbildning inom Lärarlyftet II. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2012g). Uppdrag att genomföra regionala
konferenser mm. i syfte att sprida föräldrastödjande
aktiviteter i enlighet med regeringens nationella
strategi för ett utvecklat föräldrastödinom ramen för
ett utvecklat föräldrastöd. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2012h). Uppdrag att genomföra
Tekniksprånget. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2012i). Uppdrag att kommunicera strategin för att stärka barnets rättigheter. Stockholm:
Regeringen.
Regeringen. (2012j). Uppdrag att redovisa och föreslå
utveckling av data om levnadsvillkoren för personer
med funktionsnedsättning. Stockholm: Regeringen
Regeringen. (2012k). Uppdrag att stödja mödra- och
barnhälsovårdens informationsarbete om riskerna
med alkohol, narkotika, doping och tobak under
graviditeten. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2012l). Uppdrag att utvärdera satsning på
skolor i utanförskapsområden. Stockholm: Regeringen.
Regeringen. (2012m). Uppdrag inom ramen för
regeringens satsning mot cannabis mm. Stockholm:
Regeringen.
Regeringen. (2012n). Uppdrag om utbildning i föräldrastödjande arbete. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 1999/2000:79. Från patient
till medborgare: En nationell handlingsplan för
handikappolitiken. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2002/03:35. Mål för folkhälsan.
Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2007/08:110. En förnyad
folkhälsopolitik. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2008/09:1. Budgetpropositionen för 2009. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2009/10:1. Budgetpropositionen för 2010. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2010/11:1. Budgetpropositionen för 2011. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2011/12:1. Budgetpropositionen för 2012. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2011/12:50. En gymnasie-särskola med hög kvalitet. Stockholm: Regeringen.
Regeringens proposition 2012/13:1. Budgetpropositionen för 2013. Stockholm: Regeringen.
Regeringskansliet. (2006). Regeringskansliets årsbok
2005. Stockholm: Regeringskansliet.
Regeringskansliet. (2007). Regeringskansliets årsbok
2006. Stockholm: Regeringskansliet.
Regeringskansliet. (2008). Regeringskansliets årsbok
2007. Stockholm: Regeringskansliet.
Regeringskansliet. (2009). Regeringskansliets årsbok
2008. Stockholm: Regeringskansliet.
Reine, I. (2009). Health consequences of unemployment
från a gender perspective. Umeå universitet, Umeå.
Resnick, M. D., Bearman, P. S., Blum, R. W., Bauman,
K. E., Harris, K. M., Jones, J., et al. (1997). Protecting adolescents från harm: Findings från the national
longitudinal study on adolescent health. Journal of
the American Medical Association, 278(10), 823–
832.
RFSL, & RFSU. (2010). Om Colour of Love. Hämtad
2010-08-22, från http://www.colouroflove.se/?p=
3796
Rhoades, K. A. (2008). Children’s responses to interparental conflict: A meta-analysis of their associations
with child adjustment. Child Development, 79(6),
1942–1956.
Riksförbundet för sexuell upplysning. (2012). Verksamhetsberättelse 2011. Stockholm: Riksförbundet för
sexuell upplysning.
Riksidrottsförbundet. (2011). Idrottslyftets externa
utvärdering: Sammanfattande analys och slutsatser.
Stockholm: Riksidrottsförbundet.
Rostila, M. (2008). Healthy bridges: Studies of social capital, welfare, and health. Stockholm University, Centre for Health Equity Studies (CHESS), Stockholm.
Rädda Barnen. (2012). För en tryggare skola: Att föra
dialog och påverka lokalt för en skola utan kränkningar. Stockholm: Rädda Barnen.
SFS 2007:1349. Förordning (2007:1349) om försöksverksamhet med gymnasial lärlingsutbildning t.o.m.
SFS 2012:916. Stockholm: Riksdagen.
BARN OCH UNGA 2013 173 SFS 2010:800. Svensk författningssamling: Skollag.
Stockholm: Riksdagen.
Sinadinovic, K., & Wahlgren, U. (2007). MUMIN-projektet: Utvärdering av tidiga insatser mot ungdomars
narkotikamissbruk. Stockholm: Mobilisering mot
narkotika.
Sjöqvist, F., Garle, M., & Rane, A. (2008). Use of doping
agents, particularly anabolic steroids, in sports and
society. Lancet, 371(9627), 1872–1882.
Skolinspektionen. (2012). Riktad tillsyn av skolmåltiden.
Stockholm: Skolinspektionen.
Skolverket. (2004). Allmänna råd för att motverka
alla former av kränkande behandling. Stockholm:
Skolverket.
Skolverket. (2005). Allmänna råd och kommentarer: Den
individuella utvecklingsplanen. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2006a). Hur används individuella utvecklingsplaner? En studie efter införandet av nya
bestämmelser. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2006b). Uppdrag att genomföra och redovisa informationsinsatser om de allmänna råden för
individuella utvecklingsplaner. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2007a). Förslag till mål och riktlinjer för
nyanlända elever: Redovisning av ett regeringsuppdrag. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2007b). Statsbidrag till personalförstärkningar i skola och fritidshem: Slutrapport. Stockholm:
Skolverket.
Skolverket. (2008a). Allmänna råd för arbetet med
åtgärdsprogram. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2008b). Allmänna råd för utbildning av
nyanlända elever. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2008c). Personalförstärkning i förskolan:
Utvärdering av statsbidrag fördelat under 2005 och
2006. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2008d). Särskilt stöd i grundskolan: En sammanställning av senare års forskning och utvärdering. Stockholm: Skolverket.
174 BARN OCH UNGA 2013
Skolverket. (2009a). Allmänna råd om att främja likabehandling och förebygga diskriminering, trakasserier
och kränkande behandling. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2009b). Betyg och studieresultat i gymnasieskolan 2008/09. PM Dnr 71-2009-73. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2009c). Diskriminerad, trakasserad, kränkt?
Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2009d). Förslag till hur undervisningen i
naturvetenskap och teknik för de tidiga åldrarna kan
stärkas: Delredovisning av regeringsuppdrag. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2009e). På tal om mobbning – och det som
görs. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2009f). Redovisning av uppdrag om att
genomföra utvecklingsinsatser i naturvetenskap och
teknik. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2009g). Redovisning av uppdrag om Kunskapsbedömning i särskola och särvux. Stockholm:
Skolverket.
Skolverket. (2009h). Redovisning av uppdrag om
nationella prov i årskurs 3. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2009i). Skolverkets lägesbedömning: Förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg, skola och vuxenutbildning. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2009j). Vad påverkar resultaten i svensk
grundskola? Kunskapsöversikt om betydelsen av
olika faktorer. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2010a). Attityder till skolan 2009: Elevernas och lärarnas attityder till skolan. Stockholm:
Skolverket.
Skolverket. (2010b). Redovisning av statsbidraget för
försöksverksamheten med gymnasial lärlingsutbildning läsåret 2008/09. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2010c). Redovisning av uppdrag om att rapportera om utveckling och insatser på skolområdet
med relevans för hälsan. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2010d). Redovisning av uppdrag om
Nationellt centrum för språk-, läs- och skrivutveckling (NCSM och NCSS1). Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2011a). Redovisning av uppdrag att
utvärdera statsbidraget för basfärdigheterna läsa,
skriva och räkna. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2011b). Redovisning av uppdrag om att
utvärdera fortbildning av personal i förskolan.
Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2011c). Sexualitet, genus och relationer i
grundskolans styrdokument. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2011d). Utvärdering av metoder mot
mobbning. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2012a). Högskolekurs: Sex- och samlevnadsundervisning 7,5 hp. Hämtad 2012-11-07, från
http://www.skolverket.se/skolutveckling/halsa/sexualitet-och-samlevnad/sex-och-samlevnadsundervisning-7-5-hp-1.155078
Skolverket. (2012b). Redovisning av uppdrag enligt
förordning (2008:793) avseende omfattning och
utvärdering av försöksverksamheten med riksrekryterande gymnasial spetsutbildning läsåret
2011/12. Stockholm: Skolverket.
Skolverket. (2012c). Redovisning av uppdrag om att
främja jämställdhet i skolväsendet. Stockholm:
Skolverket.
Skolverket. (2012d). Utvärderingar av matematiksatsningen. Hämtad 2012-03-25, från http://www.skolverket.se/statistik-och-analys/analyser-och-utvarderingar/2.1871/utvarderingar-av-matematiksatsningen-1.170608
Skr. 2009/10:53. Regeringens strategi för ungdomspolitiken. Stockholm: Regeringen.
Skr. 2011/12:166. En folkhälsopolitik med människan i
centrum. Stockholm: Regeringen.
Smittskyddsinstitutet. (2008). Statistik för Hepatit B.
Hämtad 2009-05-04, från http://www.smittskyddsinstitutet.se/
Smittskyddsinstitutet. (2010). Nationell kommunikationsstrategi för det förebyggande arbetet mot hiv,
sexuellt överförda infektioner och vissa blodburna
sjukdomar. Stockholm: Smittskyddsinstitutet.
Smittskyddsinstitutet. (2012). Epidemiologisk årsrapport
2011. Stockholm: Smittskyddsinstitutet.
Smittskyddsinstitutet, & Socialstyrelsen. (2011). Att
förebygga HIV och STI: Kunskapsunderlag och
vägledning för förebyggande arbete bland ungdomar
och unga vuxna. Stockholm: Smittskyddsinstitutet,
Socialstyrelsen.
Socialdepartementet. (2008). Sveriges strategirapport för
social trygghet och social delaktighet 2008–2010.
Stockholm: Regeringen.
Socialdepartementet. (2011). Regeringens åtgärdsprogram för alkohol-, narkotika-, dopings- och tobakspolitiken 2012. Stockholm: Regeringskansliet.
Socialstyrelsen. (2008a). Nationell kommunikationsstrategi för det förebyggande arbetet mot hiv, sexuellt överförda infektioner och vissa blodburna sjukdomar. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2008b). Olika former av föräldrastöd
undersöks. Hämtad 2010-05-31, från http://www.
socialstyrelsen.se/psykiskhalsa/olikaformeravforaldrastodundersoks
Socialstyrelsen. (2008c). Vräkningsförebyggande arbete:
Stöd till socialtjänsten och andra aktörer. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2009a). Dödsorsaker 2007. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2009b). Folkhälsorapport 2009. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2009c). Nationell klamydiahandlingsplan 2009–2014. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2010a). Aborter 2009. Stockholm.
Socialstyrelsen. (2010b). Föräldrastöd för familjer där
barn eller vårdnadshavare har en funktionsnedsättning. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2010c). Social rapport 2010. Stockholm:
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2011a). Aborter i Sverige 2010. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen. (2011b). Insatser till barn och unga med
psykisk ohälsa: Uppföljning av landstingens insatser
för den förstärkta vårdgarantin 2011. Stockholm:
Socialstyrelsen.
SOU 2000:1. En uthållig demokrati! Politik för folkstyrelse på 2000-talet. Stockholm: Fritzes.
BARN OCH UNGA 2013 175 SOU 2011:35. Bättre insatser vid missbruk och beroende.
Stockholm: Fritzes.
SOU:2011:72. Gymnasial lärlingsutbildning – med fokus
på kvalitet! Hur stärker vi kvaliteten i gymnasial lärlingsutbildning? Slutbetänkande av Nationella lärlingskommittén. Stockholm: Fritzes.
Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2004).
Förebyggande åtgärder mot fetma: En systematisk
litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för
medicinsk utvärdering.
Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2010).
Program för att förebygga psykisk ohälsa hos barn:
En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens
beredning för medicinsk utvärdering.
Statens folkhälsoinstitut. (2004). Alkohol: Ingen vanlig
handelsvara. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2006). Uppföljning av den
nationella handlingsplanen för att förebygga alkoholskador 2001–2005. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2008). Slutrapport avseende
regeringsuppdrag 2005–2007 om spridning av kunskap och metoder som stärker det alkohol- och drogförebyggande arbetet i skolan. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2009a). Barns miljöer för fysisk
aktivitet: Samhällsplanering för ökad fysisk aktivitet och rörelsefrihet hos barn och unga. Östersund:
Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2009b). Child day care center
or home care for children 12─40 months of age: What
is best for the child? A systematic literature review.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2009c). Det drogförebyggande
arbetet i Sverige 2008. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2009d). Fyllan är bara ett sms
bort! Insatser mot langning av alkohol och tobak.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2009e). Länsrapport 2008.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
176 BARN OCH UNGA 2013
Statens folkhälsoinstitut. (2009f). Tobak och avvänjning:
En faktaskrift om tobakens skadeverkningar och
behovet av tobaksavvänjning. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010a). Bra mat och rörelse
för barn och unga med funktionsnedsättning. Hälsofrämjande insatser för barn och ungdomar med
funktionsnedsättning. Redovisning av två projekt
som genomförts i Jämtlands län och Luleå kommun
under 2009. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010b). Folkhälsopolitisk rapport 2010: Framtidens hälsa - allas ansvar. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010c). Minskade skador av
alkoholkonsumtion och ett narkotikafritt samhälle:
Uppföljning av de nationella handlingsplanerna för
alkohol och narkotika 2006–2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010d). Narkotikabruket i
Sverige. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010e). Swedish Longitudinal
Gambling Study: En studie om spel och hälsa. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010f). Vattenpipa: Rök utan
risk? Hälsoeffekter, vanor, attityder och tillsyn. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010g). Ändringar i tobakslagen: Information till näringsidkare som säljer
tobaksvaror. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2010h). Öppenvårdsprojekt
för spelberoende: En utvärdering. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011a). Barns och ungas hälsa:
Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport
2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011b). Dopning i samhället:
Vad? Hur? Vem? Varför? Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011c). En samlad återredovisning av regeringens ANDT-uppdrag till Statens folkhälsoinstitut 2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011d). Ett friskare Sverige
2011: Uppmärksamhetsvecka kring matvanor och
fysisk aktivitet. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011e). Hälsa på lika villkor:
Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011f). Målområde 1: Delaktighet och inflytande i samhället. Kunskapsunderlag
för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011g). Målområde 2: Ekonomiska och sociala förutsättningar. Kunskapsunderlag
för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011h). Målområde 3: Barns
och ungas uppväxtvillkor. Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011i). Målområde 8: Sexualitet och reproduktiv hälsa. Kunskapsunderlag för
Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011j). Målområde 9: Fysisk
aktivitet. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk
rapport 2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011k). Målområde 10: Matvanor och livsmedel. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport 2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011l). Målområde 11: Dopning. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport
2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011m). Målområde 11:
Narkotika. Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk
rapport 2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011n). Målområde 11: Spel.
Kunskapsunderlag för Folkhälsopolitisk rapport
2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011o). Nationella tobaksuppdraget. Hämtad 2012-11-07, från http://www.fhi.
se/Vart-uppdrag/Alkohol-narkotika-dopning-tobakoch-spel/Tobak/Uppdrag/Tobaksuppdraget/
Statens folkhälsoinstitut. (2011p). Skolbarns vanor inom
fysisk aktivitet, tv-tittande och datoranvändning:
Trender och sociala skillnader 2001–2010. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2011q). Svenska skolbarns hälsovanor 2009/10: Grundrapport. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012a). Ett friskare Sverige.
Hämtad 2012-11-15, från http://www.ettfriskaresverige.nu/omprojektet.asp
Statens folkhälsoinstitut. (2012b). Evidensbaserade
behandlingsmetoder. Hämtad 2012-11-20, från
http://www.spelprevention.se/Prevention-och-behandling/Behandlingsmetoder/Typer-av-behandling/
Statens folkhälsoinstitut. (2012c). Hälsa och välfärd
bland barn och unga med funktionsnedsättning.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012d). Levnadsvanor: Lägesrapport 2011. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012e). Lokal samverkan.
Hämtad 2013-02-12, från http://www.fhi.se/Vartuppdrag/Barns-och-ungas-halsa/Foraldrarfamilj/50miljonersprojektet/
Statens folkhälsoinstitut. (2012f). Redovisning av uppdraget att fördela stimulansmedel till utvärdering
och utveckling av föräldrastöd. Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012g). Slutrapport för
regeringsuppdraget kommunala strategier för föräldrastöd: Redovisning för åren 2010–2011. Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012h). Slutredovisning av
uppdraget Lokalt sektorsöverskridande hälsofrämjande arbete för barn och ungdomar (50-miljonerssatsningen): Slutrapport för åren 2009–2011.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012i). Stillasittande och
ohälsa: En litteratursammanställning. Östersund:
Statens folkhälsoinstitut.
BARN OCH UNGA 2013 177 Statens folkhälsoinstitut. (2012j). Tonårsföräldrars attityder spelar roll. Hämtad 2013-02-04, från http://
www.fhi.se/Aktuellt/Nyheter/Tonarsforaldras-attityder-spelar-roll/
Statens folkhälsoinstitut. (2012k). Tonårsparlören.
Östersund: Statens folkhälsoinstitut.
Statens folkhälsoinstitut. (2012l). Utvecklingsmedel till
förebyggande insatser. Hämtad 2012-11-20, från
http://www.fhi.se/Vart-uppdrag/Alkohol-narkotikadopning-tobak-och-spel/Spel/Uppdrag/Utvecklingsmedel-till-forebyggande-insatser/
Statens folkhälsoinstitut. (2013). Nationella folkhälsoenkäten:Tobaksvanor. Hämtad 2013-02-15, från
http://www.fhi.se/Statistik-uppfoljning/Nationellafolkhalsoenkaten/Levnadsvanor/Tobaksvanor/
Statens folkhälsoinstitut, & Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom. (2011).
Nu är goda råd … enkla! Ett inspirationsmaterial för
bättre hälsa i skolan och på fritiden. Östersund, Örebro: Statens folkhälsoinstitut, Nationellt centrum för
främjande av god hälsa hos barn och ungdom.
Statens folkhälsoinstitut, & Nationellt centrum för främjande av god hälsa hos barn och ungdom. (2012).
Mer än bara ett klassrum: Ett inspirationsmaterial
kring den pedagogiska miljön som främjar hälsa och
lärande. Östersund, Örebro: Statens folkhälsoinstitut, Nationellt centrum för främjande av god hälsa
hos barn och ungdom.
Statistiska centralbyrån. (2003). Välfärd och ofärd
på 90-talet: En temabok om ekonomi, åldrande,
inkomst, hälsa och omsorg, jämlikhet, sociala nätverk, demokrati, fritid, Sverige i världen. Stockholm:
Statistiska centralbyrån.
Statistiska centralbyrån. (2007). Barns hälsa. Stockholm:
Statistiska centralbyrån.
Statistiska centralbyrån. (2009). Valdeltagandeundersökningen: Opublicerad statistik. Stockholm: Statistiska
centralbyrån.
Statskontoret. (2010). Ett lyft för den som vill: Utvärdering av den statliga satsningen på fortbildning av
lärare. Stockholm: Statskontoret.
178 BARN OCH UNGA 2013
Stattin, H. (2012). Dialogforum om föräldrastöd år 2012:
Minnesanteckningar. 5. Psykologen och pedagogen –
om föräldrastöd och synen på föräldrastöd. Hämtad
2013-01-20, från http://www.fhi.se/Aktuellt/Konferensdokumentation/Dialogforum-om-foraldrastod/
Stenström, N. (2008). Sprutbyte vid intravenöst narkotikamissbruk: En longitudinell studie av deltagarna
i sprutbytesprogrammet i Malmö. Mittuniversitetet,
Institutionen för socialt arbete, Östersund.
Stewart-Brown, S. (2008). Improving parenting: The
why and the how. Archives of Disease in Childhood,
93(2), 102–104.
Stevens, A. (2011). Drugs, crime, and public health: The
political economy of drug policy. New York, NY:
Routledge.
Stockholms stads socialtjänstförvaltning. (2008). Stockholmsenkäten: Fördjupade analyser från 2006 års
datainsamling. Stockholm: Stockholms stad.
Subramanian, S. V., & Kawachi, I. (2004). Income inequality and health: What have we learned so far?
Epidemiologic Reviews, 26, 78–91.
Swann, C., Bowe, K., McCormick, G., & Kosmin, M.
(2003). Teenage pregnancy and parenthood: A
review of reviews. Yorkshire: Health Development
Agency.
Svanström, S. (2010). Sveriges största tätorter: 85 procent
har promenadavstånd. Tidningen Välfärd (Statistiska centralbyrån), (1), 14–16.
Sveriges kommuner och landsting. (2011). Nationell
strategi för fuktionshinderpolitiken 2011–2016.
Stockholm: Sveriges kommuner och landsting.
Sveriges kommuner och landsting. (2012a). Psykisk
hälsa, barn och unga: Synkronisering av insatser.
Hämtad 2012-11-05, från http://www.skl.se/psynk/
om-psynkprojektet/generellt-om-projektet
Sveriges kommuner och landsting. (2012b). Slutredovisning Modellområdesprojektet. Stockholm: Sveriges
kommuner och landsting.
Sveriges kommuner och landsting. (2013). Överenskommelse hiv/aids. Hämtad 2013-03-14, från
http://www.skl.se/vi_arbetar_med/halsaochvard/
folkhalsa_1/overenskommelse_1
Temagruppen Unga i arbetslivet. (2013). Om Temagruppen Unga i arbetslivet. Hämtad 2013-02-12, från
http://www.temaunga.se/om-temagruppen
Teychenne, M., Ball, K., & Salmon, J. (2008). Physical
activity and likelihood of depression in adults: A
review. Preventive Medicine, 46(4), 397–411.
Thune, I. (2008). Cancer. In A. Ståhle (Ed.), FYSS 2008:
Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (pp. 242–255). Östersund: Statens
folkhälsoinstitut.
Tikkanen, R. H., Abelsson, J., & Forsberg, M. (2011).
UngKAB09: Kunskap, attityder och sexuella handlingar bland unga. Göteborg: Göteborgs Universitet, Institutionen för socialt arbete.
Tomporowski, P., Davis, C., Miller, P., & Naglieri, J.
(2008). Exercise and children’s intelligence, cognition, and academic achievement. Educational Psychology Review, 20(2), 111–131.
Trafikverket. (2010). PM: En samlad redovisning av
Trafikverkets verksamheter inom området alkohol,
droger och trafik inklusive omvärldsanalys. Borlänge: Trafikverket.
Trafikverket. (2013). Barns skolvägar 2012. Borlänge:
Trafikverket.
U.S. Department of Health and Human Services. (2006).
The health consequences of involuntary exposure
to tobacco smoke: A report of the Surgeon General.
Atlanta, GA: U.S. Department of Health and Human
Services, Centers for Disease Control and Prevention, Coordinating Center for Health Promotion,
National Center for Chronic Disease Prevention and
Health Promotion, Office on Smoking and Health.
U.S. Department of Health and Human Services. (2012).
Preventing tobacco use among youth and young
adults: A report of the Surgeon General. Atlanta,
GA: U.S. Department of Health and Human Services, Centers for Disease Control and Prevention,
National Center for Chronic Disease Prevention and
Health Promotion, Office on Smoking and Health.
Umeå universitet. (2012). Interaktiva medieroch lärande:
Unga, sex och internet. Hämtad 2012-11-15, från
http://130.239.12.11/2IT003/
UMO. (2009). Om UMO. Hämtad 2013-03-14, från
http://www.umo.se/Om-Umo/
Ungdomsstyrelsen. (2006). Arbetsmarknadssatsningen: Att bryta ungdomars utanförskap på arbetsmarknaden. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2007). FOKUS07: En analys av ungas
hälsa och utsatthet. Stockholm: Ungdomsstyrelsen.
Ungdomsstyrelsen. (2008). Ungdomsstyrelsens slutrapport: Insatser för unga i riskmiljöer – förebyggande
och främjande ungdomsverksamhet. Stockholm:
Ungdomsstyrelsen.
UngKAB09. (2009). En studie om sex och hälsa. Hämtad
2013-03-10, från http://www.ungkab.se/dokumentation.html
Unicef. (2001). A league table of teenage birth in rich
nations. Florence: Innocenti Research Centre.
United Nations. (1989). United Nations treaty collection:
Chapter IV. Human rights. 11. Convention on the
rights of the child. New York: United Nations.
Weich, S., Patterson, J., Shaw, R., & Stewart-Brown, S.
(2009). Family relationships in childhood and common psychiatric disorders in later life: Systematic
review of prospective studies. British Journal of Psychiatry, 194(5), 392–398.
Wennerhom Juslin, P., & Bremberg, S. (2005). Bättre
skolprestationer med ökat föräldrainflytande: En
systematisk forskningsöversikt. Stockholm: Statens
folkhälsoinstitut.
WHO. (2008). Health Promotion Glossary. Geneva:
World Health Organization.
WHO. (2009). Global health risks: Mortality and burden
of disease attributed to selected major risks. Geneva:
World Health Organization.
WHO Study Group on Tobacco Product Regulation.
(2005). Waterpipe tobacco smoking: Health effects,
research needs and recommended actions by regulators. Geneva: World Health Organization.
Zanesco, A., & Antunes, E. (2007). Effects of exercise
training on the cardiovascular system: Pharmacological approaches. Pharmacology and Therapeutics,
114(3), 307–317.
Åhs, A. (2006). Health and health care utilisation among
the unemployed. Uppsala universitet, Uppsala.
BARN OCH UNGA 2013 179 Hur har hälsan bland barn och unga i Sverige utvecklats över tid? Vilka
faktorer påverkar deras hälsa, och hur har de utvecklats över tid? Skiljer
sig förutsättningarna för hälsa mellan olika grupper av barn och unga?
Vilka åtgärder har nuvarande regering genomfört för att förbättra förutsättningarna för barns och ungas hälsa? Dessa frågor ger vi svar på i den
här rapporten som har tagits fram på regeringens uppdrag och som är en
del av Statens folkhälsoinstituts och Socialstyrelsens gemensamma uppdrag att samordna folkhälsorapporteringen med fokus på barn och unga.
Rapporten riktar sig i första hand till regeringen samt beslutsfattare på
regional och lokal nivå. Vår förhoppning är att rapporten ska utgöra ett
bra underlag för kommande politiska prioriteringar när det gäller åtgärder
för att förbättra barns och ungas uppväxtvillkor och därmed framtidens
folkhälsa.
Statens folkhälsoinstitut
Distributionstjänst
120 88 Stockholm
R 2013:02
[email protected]
www.fhi.se
ISSN 1651-8624
ISBN 978-91-7521-079-7 (pdf)
ISBN 978-91-7521-078-0 (print)
