Caroline Rogmark
Dead end 1 kan vara en gen som orsakar testikelcancer hos människa
Testikelcancer är den vanligaste cancerformen hos unga män. Förekomsten av denna typ av
cancer har ökat markant i vissa delar av världen, däribland Sverige, de senaste årtiondena.
Vad som ligger bakom ökningen är okänt. Vad man dock vet idag är att förstadier till den
testikelcancer som drabbar unga män uppkommer redan under fosterutvecklingen. Omogna
könsceller, som normalt är föregångare till spermier, utvecklas istället till carcinoma-in-situceller. Dessa celler är ännu inte cancerceller men delar sig mer aktivt än vanliga celler. Alla
carcinoma-in-situ-celler blir förr eller senare aktiva cancerceller och efter puberteten
utvecklas de till testikeltumörer. Forskare tror att ärftliga genförändringar i kombination med
livsstil och miljöfaktorer kan orsaka testikelcancer. Cancer och genetik hör ihop eftersom
cancer uppstår av en genetisk förändring, en mutation, som leder till en okontrollerad
celltillväxt, vilket i sin tur resulterar i en tumör. Det finns även tysta mutationer som inte
förändrar den genetiska koden och som därför inte är skadliga för individen. Ingen mutation
har ännu kunnat förknippas med testikelcancer hos människa.
Experimentella modeller med möss används för att ta reda på mer om den genetiska
bakgrunden till testikelcancer. Nyligen upptäcktes en mutation i Dead end 1-genen (Dnd1)
hos en stam framavlade hanmöss och mutationen orsakade såväl sterilitet som testikelcancer
hos dessa djur. Proteinet som Dnd1 kodar för är ett ämne som visat sig vara involverat i
utvecklingen av könsceller. Den funna mutationen i Dnd1 förändrade det specifika ämnet,
vilket orsakade en förlust av omogna könsceller hos mössen. Man tror att genen kan ha en
liknande funktion hos människa. Syftet med detta examensprojekt var att undersöka
förekomsten av mutationer i Dnd1-genen hos män med testikelcancer.
Två olika mutationer hittades i Dnd1, men ingen av dessa motsvarade den som beskrivits i
mus. Den första mutationen var känd sen tidigare och var det man kallar ”tyst mutation”, d v s
den bestod av en förändring i själva genen, men denna ändrade inte ämnet som sådant. Den
undersöktes även hos friska män och infertila män. Anledningen till att vi inkluderade
infertila män var att mutationen hos mus även orsakade infertilitet. Att mutationen i männens
Dnd1-gen inte förändrade den genetiska koden och dessutom förekom lika ofta hos de friska
som hos testikelcancerpatienterna och de infertila, tyder på att den varken orsakar
testikelcancer eller infertilitet. Den andra mutationen, som inte tidigare beskrivits,
identifierades i en av testikelcancerpatienterna. Denna intressanta mutation behöver
undersökas vidare hos friska personer och även hos fler testikelcancerpatienter för att kunna
bekräfta eller utesluta dess inblandning i uppkomsten av testikelcancer.
Handledare: Yvonne Giwercman, Aleksander Giwercman
Examensarbete 20 p i cell och molekylärbiologi, ht 2005
Institutionen för cell och organismbiologi, Lunds universitet
Enheten för kliniska vetenskaper i Malmö, avdelningen för molekylärmedicinsk reproduktionsforskning, UMAS
Abstract
Testicular cancer is the most common cancer among young men and the incidence has
increased rapidly in developed countries during the last decades. This study has focused on
the most frequent type of testicular tumours, which occurs in adolescent males and young
adults. Almost all testicular tumours are of germ cell origin as the primordial germ cells,
which normally should develop into spermatozoa, are converted to carcinoma-in-situ cells
which eventually progress to invasive cancer at puberty and develop into either seminoma or
non-seminoma tumours. A direct cause of the disease is still unknown, but a combination of
life-style, environmental and genetic factors are believed to cause testicular germ cell tumours
(TGCT). There is evidence of genetic predisposition in TGCT and mouse models are
important tools when studying the inherited susceptibility. Recently, a point mutation was
found in the Dnd1 gene of the 129/Sv inbred mouse strain. This mutation, which introduced a
stop codon, occurred spontaneously and caused loss of primordial germ cells, which resulted
in infertility and testicular tumours in male mice.
The purpose of this study was to investigate the presence of point mutations in the Dnd1 gene
of 30 men with a history of TGCT, of whom 15 presented with seminoma tumours and 15
with non-seminoma tumours. Genomic DNA was isolated from leukocytes and the Dnd1 gene
was amplified with PCR. The products were sequenced in order to detect genetic variants. No
equivalence to the mutation in mouse was found in our subjects, but a previously described
silent T → C polymorphism at codon H121H was found in the TGCT patients. This variant
was also investigated and identified in controls and infertile patients. The variant was as
frequent in controls as in TGCT and infertile patients. A novel C → G base substitution at
position 1379, located in the 3’ untranslated region of Dnd1, was also identified in one of the
TGCT patients.
In summary, it is not likely that the same genes control TGCT susceptibility in mice and
humans. The H121H polymorphism was as frequent in controls as in TGCT and infertile
patients, which indicates that it neither contributes to TGCT predisposition nor infertility in
humans. The mutation found in the untranslated region though, could alter Dnd1 mRNA
stability. Further investigations, with controls included in the study, are warranted regarding
this variant.
