Bilaga

Bilaga 3
BESTÄLLARKONTORET STOCKHOLMS LANDSTING
Att: Anna-Stina Nordmark-Nilsson - Beställardirektör
Stockholm 6 mars 2006
Ärendet gäller det indragna bidraget från Stockholms Läns Landsting till Stockholms Brukarförening
Stockholms Brukarförening är en äkta brukarorganisation, en förening som organiserar den
mest socialt brännmärkta gruppen i det Svenska samhället.
Folkpartisten Birgitta Rydberg har angripit vår förening – Svenska Brukarföreningen. Hon har
till Landstinget och till Stockholms stad i skrivelser krävt indragning av föreningsbidraget.
Stockholms Stad har genom Socialborgarrådet Margareta Olofsson (1*bif pressmeddelande)
meddelat att så inte kommer ske då Staden har ett gott förtroende för Brukarföreningen.
Birgitta Rydberg har även krävt att Socialstyrelsen ska dra in bidraget till moderföreningen,
den Svenska Brukarföreningen. Vi vill även påpeka att Malmö stad också ger bidrag, och då
till Skånes Brukarförening (medlem i Svenska Brukarföreningen), Sörmlands Brukarförening
(nystartad) har av Nyköpings socialtjänst erhållit ett mindre bidrag.
Forskaren Jessica Palm (SORAD) har i ett NAD sponsrat projekt ”User organization and user
participation in the Nordic countries” gjort en analys av Svenska Brukarföreningen. Jessica
har följt Brukarföreningen i tre år och konstaterar i papperet som är en del i ”User
organization and user participation in the Nordic countries” att SBF är en unik företeelse i
Sverige, då det inte tidigare har funnits en genuin brukarorganisation som vår. Vi är födda ur
en desperation av att andra människor har levt på våra frågor som ytterst handlar om våra
egna liv. Dessa experter har oftast helt saknat erfarenhet av det dom uttalar sig om, och det
var en av anledningarna till bildandet av föreningen i oktober 2002. Vi anser och förbehåller
oss rätten att uttala oss i frågor som rör våra egna liv och kräver också yttrande- och
åsiktsfrihet inom detta vårt område. Om Landstinget i detta ärende kommer att strypa
bidraget till vår förening så känner vi oss nödgade att kräva en genomlysning av skrifter och
hemsidor av samtliga organisationers som lyfter landstingsbidrag för att utröna vilka
organisationer som går emot den officiella Svenska hållningen i narkotikapolitiken, som
Birgitta Rydberg ansåg vara ett krav för att få bidrag. Vi kan ge några exempel: ECAD, FMN
samt KRIS är alla emot dagens substitutionsbehandlingar samt motarbetar regeringens
förslag om rena sprutor! Deras motstånd strider dessutom helt mot all vetenskap och
beprövad erfarenhet. Ska dessa organisationer också få indragna bidrag eller gäller detta
enbart narkomanernas egen förening - Svenska Brukarföreningen.
Bilaga 3
Brukarföreningen arbetar för att vetenskap och beprövad erfarenhet skall vara vägledande i
vår rehabilitering som också skall vara fria från moralistiska argument. Ett krav som alla
patientorganisationer arbetar efter. Vidare så arbetar Brukarföreningen utifrån riktlinjer som
utarbetats av WHO samt Röda-korset ”Guidelines on harm reduction for injection drug use”.
Brukarföreningen arbetar också med att samla in namn till stöd för en implementering av
Giusto Catania´s (2* bif) rapport som i branschen kallas ”Catania rapporten”, ett dokument
som Eu:s utskott för fri och medborgerliga rättigheter tagit fram som ett förslag till
Europakommissionens nya narkotikapolitik. Ett dokument som förespråkar en
skadereducerande narkomanvård. Vi ser att den svenska narkomanvården alltför länge
dominerats av moralistiska värderingar och pekpinnar. En av Brukarföreningens grundpelare
är att komma till tals och själva få vara med och diskutera de frågor som handlar om liv eller
död för vårt medlemskollektiv.
På den förbryllande frågan om vad vi skall använda landstingsbidraget till, vänligen se vår
ansökan.
För tydlighetens skull: Stockholms Brukarförening arbetar med individstödjande insatser.
Svenska Brukarföreningen som endast får bidrag av Socialstyrelsen arbetar med
lobbyverksamhet och opinionsbildning.
På er fråga om vilka kliniker vi arbetar med: Vi hänvisar till brevet från Stockholms
Beroendecentrum. Brukarföreningen har för närvarande avvecklat samarbetet med Maria
Beroendecentrum eftersom vi inte kunde föra en dialog med dem. De var kort sagt
ointresserade av våra synpunkter.
Till sist önskar vi besked från Landstinget rörande följande frågor: Om det ganska
blygsamma bidraget som vi beviljats från Landstinget skulle stoppas, avser Landstinget med
detta att vi skall avbryta samarbetet med Stockholms Läns Landsting? Om det inte är detta
som avses, är det Landstingets mening att vi skall fortsätta samarbetet med medel som vi
beviljats av Stockholms Socialtjänstförvaltning? Det är anmärkningsvärt att tilldelningen av
medel ifrågasätts med hänsyn till den insats som Brukarföreningen gör tillsammans med
Stockholms Beroendecentrum. Skulle denna nödvändiga insats utföras av Landstinget självt
så skulle kostnaden bli avsevärt mycket större.
Angående föreningens reaktion på Birgitta Rydbergs attack se bifogat pressmeddelande
nedan.
Bifogade dokument:
1.
2.
3.
4.
5.
Stockholms stads pressmeddelande.
Brukarföreningens officiella pressmeddelande.
Henrik Bergrens (Dagens Nyheter) ledarartikel.
Widar Andersson (Folkbladet) Ledarsida.
Catania Rapporten
För Stockholms Brukarföreningens styrelse.
_________________________________________________________________________________
Berne Stålenkrantz
Stockholms Brukarförening (orgnr:802416-2219) Livdjursgatan 5a – 121 62 Johanneshov - Tel: 08-311490 - Fax: 4480235 - [email protected] – www.brukarforeningen.com
Bilaga 3
1.
Pressmeddelande 06 02 16
Politikern Birgitta Rydberg vill stoppa det ekonomiska stödet till
Svenska Brukarföreningen
Folkpartisten Birgitta Rydberg har angripit Svenska Brukarföreningen på Folkpartiets
hemsida samt genom att vända sig till media och till föreningens finansiärer Stockholms
Socialtjänstförvaltning, Stockholms Läns Landsting och Socialstyrelsen. Hon har inte varit
i kontakt med oss för att framföra sina synpunkter och hon har inte heller nedlåtit sig till
att gå i polemik mot våra krav och diskussionsinlägg, samtliga framförda offentligt och
arkiverade på vår hemsida. I SVT´s morgonsoffa den 15 februari jämförde hon Svenska
Brukarföreningen med Nazistorganisationerna. Skulle hennes kampanj bli framgångsrik
innebär det slutet för vår förening.
Rydberg undviker genom denna demagogiska taktik att ta ställning till de krav på
förbättringar som vi narkotikabrukare ställer på sjukvården, socialtjänsten och
politikerna. Vi skall helt enkelt tystas. Svenska Brukarföreningens medlemmar vill att
rena sprutor skall kunna delas ut och att alla som behöver samt önskar skall kunna få
substitutionsbehandling med Metadon och Subutex. De bidrag vi får från de ovan
nämnda förvaltningarna räcker inte till att kunna betala löner utan allt arbete inom
föreningen utförs av frivilliga. I första hand är vi en kamratförening för människor som är
opiatberoende. Vår huvudtanke är att de mer problemfria visar solidaritet med
medlemmar som har svårigheter att klara av ambitiösa behandlingsprogram. Många av
våra medlemmar tillhör de kanske mest utstötta människorna i vårt land. Det är
människor som helt saknar relationer till samhällets institutioner och hjälputbud. Vi är en
ung förening och de aktiva har ingen tidigare erfarenhet av föreningsarbete och politiskt
spel. Våra medlemmar vill endast kunna få möjligheter till ett drägligt liv med samma
rättigheter som andra medborgare till sjukvård och annan service. För dem handlar
frågor om rena sprutor och substitution inte om politik utan om den egna hälsan och den
egna överlevnaden.
På ytan har Rydbergs attack handlat om vårt medlemskap i en förening som heter
ENCOD, men vi kan inte uppfatta den som något annat än ett angrepp på den
brukaraspekt på narkotikafrågorna som vi, vår oerfarenhet till trots lyckats få till stånd i
den offentliga debatten. Vi menar att man bör kunna diskutera och ifrågasätta den
svenska hållningen i narkotikafrågan, och har därför velat finnas med i ett större
Europeiskt sammanhang. ENCOD är en lös sammanslutning av brukarorganisationer,
forskare och biståndsarbetare. Här finns alla möjliga åsikter, somliga idiotiska och
meningslösa, andra globalt väldiga och komplexa, men diskussionerna har i fall bidragit
till att vi kunnat betrakta de svenska förhållandena utifrån nya aspekter. Saker och ting
har inte längre tett sig som sådär en gång för alla givna. Det gäller till exempel den
svenska visionen om ”det narkotikafria samhället”.
Målet om det narkotikafria samhället kan möjligen te sig som en vacker idé, men inget
land som respekterar de mänskliga rättigheterna kan rimligen hoppas på att kunna
eliminera narkotikabruket. Detta kan man nämligen bara lyckas med om man samtidigt
eliminerar efterfrågan på narkotika, det vill säga narkomanerna själva.
Trots allt tal om det narkotikafria samhället så talar alltså allt för att det även framöver
kommer att finnas gott om narkotika och narkomaner i Sverige. Narkotikapolitiken bör
utgå från detta, hur obehagligt det än kan tyckas vara. En realistisk narkotikapolitik
måste bygga på kunskap om hur människor beter sig, inte hur vi hoppas eller vill att de
ska bete sig. Olika åtgärder för att lindra skadorna av narkotikabruket har därför en
viktig roll att spela även i Sverige.
Bilaga 3
Skall en förening inte få framföra en sådan ståndpunkt och samtidigt kunna uppbära
bidrag för att bedriva kamratstödjande arbete? Det är vad Rydbergs attack ytterst går ut
på. Hon tycks mena att i Sverige får endast en officiellt sanktionerad åsikt uttryckas. Den
uppkomna konflikten handlar således enligt vårt förmenande om vår rätt att offentligt få
diskutera narkotikafrågor.
På uppdrag av Svenska Brukarföreningens verkställande utskott:
Berne Stålenkrantz –
08-6001299 – [email protected]
Björn Hjerdin –
08-6001299 – [email protected]
2.
Pressmeddelanden
2006-02-14
Stoppa folkpartiets hetsjakt på brukare
Oppositionslandstingsrådet Birgitta Rydberg (fp) har gått ut i media med uppgiften att
Stockholms stad med sitt stöd till klientorganisationen Svenska Brukarföreningen gör
människor till narkomaner.
- Birgitta Rydbergs brev är ett utmärkt exempel på den svartvita syn på narkomaner och
narkomanvård som förlamat den svenska narkotikadebatten under en lång tid, säger
socialborgarrådet Margareta Olofsson (v). Svenska Brukarföreningen utför ett viktigt socialt
arbete som är värdefullt för såväl staden som landstinget och socialstyrelsen.
- Birgitta Rydberg vill agera åsiktspolis och jaga människor som försöker återanpassa sig till
ett bra liv, och dessutom engagerar sig för samhället. Inga av hennes partikamrater i vare sig
staden eller landstinget verkar dela hennes uppfattning eftersom de står bakom besluten att
ge Svenska Brukarföreningen pengar. Ända tar hon till storsläggan - jag tycker faktiskt att
Birgitta Rydberg borde hålla sig för god för att hoppa på människor på det sättet, säger
Margareta Olofsson.
Fakta:
Under 2005 fick Svenska Brukarföreningen följande stöd:
Stockholms stad: 300 000 kr (varav 100 000 kr för hyra)
Stockholms läns landsting: 50 000 kr
Socialstyrelsen: 75 000 kr
Folkpartiet har inte reserverat sig mot besluten att ge Svenska Brukarföreningen i något fall.
Mer info:
Margareta Olofsson, tel: 070-592 28 34
America Vera-Zavala tel: 070-725 37 98
Bilaga 3
3.
En utskrift från Dagens
Nyheters nätupplaga, DN.se.
Uppdaterad 19 feb 00:20
Får narkomaner bilda patientföreningar?
Signerat
Henrik
Berggren
BIRGITTA RYDBERG, oppositionslandstingsråd (fp), är på
krigsstigen. Måltavlan för angreppet är en liten
patientorganisation som organiserar narkotikamissbrukare, Svenska
brukarföreningen. Rydberg vill dra in de offentliga bidrag som finansierar
föreningens verksamhet. Den omedelbara anledningen är Brukarföreningens
kontakter med en större europeisk lobbyingorganisation, ENCOD, som säger
sig vilja "stoppa kriget mot narkotikan" och verka för en "förnuftig" laglig
reglering av narkotika. Att döma av hemsidan är det en spretig
paraplyorganisation för alltifrån aidsgrupper och engagerade socialarbetare till
ägare av coffeshops och marijuanaodlare.
Brukarföreningen har redan tagit bort länken till ENCOD på sin hemsida. Men
den verkliga frågan är nog en annan. När Rydberg häromdagen fick frågan i
morgonteve om det räckte med att Brukarföreningen avbröt samarbetet höjde
hon insatsen. Föreningen skulle också ställa sig bakom parollen om ett
narkotikafritt samhälle.
DETTA ÄR EN DJUPT PROBLEMATISK målsättning. Den är lika grumlig som
idén om det klasslösa samhället, och skulle kräva en omfattande statlig
repression för att kunna realiseras. På samma sätt som man kan vara för
jämlikhet utan att vara kommunist, kan man vara mot drogberoende utan att
tro på det narkotikafria samhället.
Utopism har naturligtvis sin plats i det offentliga samtalet. Men att använda
en så verklighetsfrämmande ideologisk måttstock för att avgöra vilka
frivilligorganisationer som ska få offentligt stöd eller inte är absurt. Och i
förlängningen farligt. Det finns många narkotikaforskare som inte står bakom
kravet på ett narkotikafritt samhälle - ska deras tjänster och anslag också
dras in?
Att få offentligt stöd är naturligtvis inte en rättighet. Som Rydberg påpekat
ger vi inte pengar till nazister och rasister. Men det är att missa poängen med
Svenska brukarföreningen. Där organiseras missbrukare för ömsesidigt stöd
och bevakas deras intressen på olika sätt. Man verkar för en utökning av och
bättre villkor vid metadon- och subutexbehandling, förordar sprutbyten och
deltar i den offentliga debatten. Man kan ha olika synpunkter på detta, men
inget av kraven ligger utanför den normala narkotikadebatten. Dessutom finns
det ett egenvärde i att just denna grupp får göra sin röst hörd, vilket också
folkpartiet tycks ha ansett fram till i dag.
SÅ VAD ÄR DET som har förändrats? Jag misstänker att det handlar om en
ideologisk offensiv från fundamentalister som inser att de börjat tappa mark.
Om man anser att narkotika enbart är ett kriminalpolitiskt problem kan man
naturligtvis inte acceptera tanken på en patientförening för missbrukare. Krig
mot narkotika glider lätt över i krig mot narkomaner
Bilaga 3
4.
2006-02-23, Folkbladet, Ledare av Widar Andersson:
Absurt inlägg
När utsatta och marginaliserade människor tar initiativ till självorganisering får de ofta
möta dubbla och helt motsägelsefulla reaktioner från sin omvärld. Dels ses det som
något positivt att folk försöker ta tag i sin egen situation genom att söka gemenskap med
andra människor med liknande livsvillkor. Dels upplevs det ibland som provocerande när
"svaga" personer som annars brukar företrädas av myndighetspersoner visar tendenser
att vilja företräda sig själva. Särskilt provokativt blir det när självhjälpsgrupper driver
krav och intar attityder som inte uppfattas vara helt politiskt korrekta. Synnerligt
provocerande blir det i Sverige när brukare av förbjudna narkotikapreparat träder fram
på den offentliga samhällsscenen.
Brukarföreningen organiserar människor med narkotikaberoendeproblematik. Under den
senaste veckan har föreningen fått uppleva att det kostar på för den som vill gå sina
egna vägar. Folkpartisten och oppositionslandstingsrådet i Stockholm, Birgitta Rydberg,
har blåst till strid mot Brukarföreningen. Hon vill strypa alla offentliga bidrag till
föreningen. Orsaken är att Brukarföreningen på sin hemsida har en länk till den
europeiska lobbyorganisationen ENCOD. Henrik Berggren på DN:s ledarredaktion skriver
den 19 februari om Rydbergs reaktion. Han har, likt mig, besökt ENCOD:s hemsida och
konstaterar att organisationen förefaller vara en "spretig paraplyorganisation för alltifrån
aidsgrupper och engagerade socialarbetare till ägare av coffeshops och marijuanaodlare."
Att Brukarföreningen länkar till den sortens organisationer är inte konstigt. De flesta
självhjälpsgrupper och brukarorganisationer i världen samlas i liknande nätverk. De
känner sig kort sagt inte välkomna i andra sammanhang. Självklart finns det i dessa
yviga kretsar en och annan organisation och person som gärna vill utnyttja
narkotikamissbrukare för sina egna politiska syften. Så är det också på den "andra
sidan."
Vid ett antal tillfällen har jag själv t ex hamnat på internationella seminarier mot droger
och drogberoende där några av deltagarna och talarna har visat sig vara ruggiga
högerkristna typer som representerar organisationer vilka dryper av hat mot
narkomaner, homosexuella, muslimer och aborter. Från sådana personer och
organisationer drar man sig snabbt undan. Jag har inget gemensamt med dem.
Brukarföreningen har i sin tur dragit sig undan ENCOD. Men Birgitta Rydberg är inte nöjd
med detta. När hon nyligen satt i en televiserad morgonsoffa krävde hon dessutom att
Brukarföreningen skulle ställa sig bakom parollen om ett "narkotikafritt samhälle" om de
ville få offentliga bidrag för sin verksamhet.
Därmed antyder Rydberg att Brukarföreningen aktivt driver krav om t ex legalisering av
narkotika. För detta har dock Rydberg inga belägg. Sant är att Brukarföreningen verkar
för utvidgade medicinska stödprogram, sprututbyten för injektionsmissbrukare och
humanare stödinsatser även för aktiva narkomaner. Om detta är givetvis Rydberg och
alla vi andra välkomna att ha synpunkter och uppfattningar. Men det är absurt om
Brukarföreningens ståndpunkter i dessa för dem mycket medlemsnära frågor skulle
innebära indragna bidrag. Man kan faktiskt, precis som Henrik Berggren skriver i DN,
"vara mot drogberoende utan att tro på det narkotikafria samhället." För många av
Brukarföreningens medlemmar är det faktiskt lätt att uppfatta kravet om ett
narkotikafritt samhälle som ett krav om ett samhälle befriat från dem själva.
Widar Andersson
011-200 456
Bilaga 3
5.
EUROPAPARLAMENTET
2004
 






 
2009
Plenarhandling
SLUTLIG VERSION
A6-0411/2005
15.12.2005
BETÄNKANDE
om kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–
30 april 2004)
(2005/2060(INI))
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Giusto Catania
Bilaga 3
PR_INI
INNEHÅLL
Sida
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION ............................................. 8
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KONSTITUTIONELLA FRÅGOR ...................... 15
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR FRAMSTÄLLNINGAR ....................................... 18
ÄRENDETS GÅNG ................................................................................................................ 20
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001 –
30 april 2004)
(2005/2060(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt
avdelning V, som har titeln ”Medborgarnas rättigheter”,
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Tammerfors
den 15–16 oktober 1999,
– med beaktande av kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–
30 april 2004) (KOM(2004)0695),
– med beaktande av kommissionens meddelande om invandring, integrering och
sysselsättning, där kommissionen tar ställning till naturaliseringen av illegala invandrare
(KOM(2003)0336),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den
29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig
och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier1,
– med beaktande av Europarådets konvention om utlänningars delaktighet i samhällslivet på
lokal nivå, vilken trädde i kraft den 1 maj 1997,
– med beaktande av artikel 45 och artikel 112.2 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt
rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor och
utskottet för framställningar (A6-0411/2005), och av följande skäl:
1
EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.
Bilaga 3
A. Unionsmedborgarskapet anger de juridiska villkor som följer av en individs tillhörighet
till en bestämd politisk och territoriell enhet. Det utvecklas ständigt och bör anpassas efter
EU:s politiska utveckling.
B. Unionsmedborgarskapet beskrivs i artikel 17 i EG-fördraget. I den artikeln, som infördes
genom Maastrichtfördraget den 7 februari 1992, sägs det att ”varje person som är
medborgare i en medlemsstat skall vara unionsmedborgare”.
C. Den som vill bli unionsmedborgare måste alltså vara medborgare i en EU-medlemsstat.
Unionsmedborgarskapet är därmed inte ett ”autonomt” begrepp utan regleras av varje
medlemsstat med utgångspunkt i den egna lagstiftningen.
D. Av denna anledning har Europeiska unionen och dess institutioner ett legitimt intresse av
att lägga fram förslag om hur medborgarskap kan förvärvas i medlemsstaterna – en
medlemsstat som beviljar eller nekar en person medborgarskap, beviljar eller nekar ju
samtidigt unionsmedborgarskap. EU och dess institutioner respekterar dock
medlemsstaternas suveränitet i denna fråga.
E. Varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat i vilken han inte är medborgare
har rätt att rösta och ställa upp i kommunalvalen och i valet till Europaparlamentet i den
medlemsstat där han bor, på samma villkor som landets medborgare.
F. Varje unionsmedborgare har rätt att göra framställningar till Europaparlamentet i enlighet
med artikel 194 i EG-fördraget och att vända sig till Europeiska ombudsmannen i enlighet
med artikel 195 i EG-fördraget.
G. I Amsterdamfördraget underströks att unionsmedborgarskapet är av kompletterande
karaktär. I artikel 17 i EG-fördraget föreskrivs det nämligen att ”unionsmedborgarskapet
skall komplettera och inte ersätta det nationella medborgarskapet”.
H. EU:s medlemsstater har olika förfaranden för att bevilja medborgarskap.
I. Juridiskt sett kan medborgarskap förvärvas vid födseln eller som en härledd rättighet.
J. I medlemsstaterna är det vanligast att medborgarskap förvärvas vid födseln. Detta sker
utifrån härstamningsprincipen (rättighet på grund av blodsband = lat. jus sanguinis) eller
territorialprincipen (rättighet på grund av födelseorten = lat. jus soli). I många av världens
länder har medborgarskap som en härledd rättighet (naturalisering) införts vid sidan av
medborgarskap utifrån territorialprincipen
K. Vissa rättigheter som är förbundna med unionsmedborgarskapet kan redan, enligt de
nuvarande fördragen, förvärvas på grundval av bosättning. Detta gäller t.ex. rätten att göra
framställningar till Europaparlamentet och att vända sig till Europeiska ombudsmannen.
Därför bör det vara möjligt att även ge de personer som är bosatta i en medlemsstat rätten
att fritt röra sig och uppehålla sig inom EU:s territorium och att rösta i valen till
Europaparlamentet och i kommunalval.
L. I sina slutsatser från mötet i Tammerfors 1999 konstaterade Europeiska rådet att man på
längre sikt bör försöka göra det möjligt för de tredjelandsmedborgare som lagligen vistats
under en längre tid i EU att få medborgarskap i det land där de vistats.
Bilaga 3
M. Nu när Frankrike och Nederländerna har förkastat det konstitutionella fördraget och när
flera medlemsstater har avbrutit ratificeringsarbetet kan man ge en viktig signal genom att
återuppta diskussionerna om EU:s framtid utifrån en konkret och betydelsefull fråga
såsom medborgarskapet. Detta skulle återspegla viljan att främja förekomsten av en
politisk och territoriell gemenskap och stärka ”förtroendekontraktet” mellan EU och dess
medborgare.
N. Problemen med att ratificera fördraget om upprättande av en konstitution för Europa har
satt strålkastarljuset på att Europeiska unionen måste närma sig unionsmedborgarna och
identifiera deras behov och farhågor, eftersom tillämpningen av EU:s lagstiftning direkt
påverkar deras vardag.
O. Det finns flera tecken på att EU genomgår en kris när det gäller den demokratiska
representationen och det demokratiska deltagandet. Detta illustreras framför allt av det
ökande antalet soffliggare i valet till Europaparlamentet, vilket är ett dåligt omen för
själva EU-projektets framtid.
P. EU:s utvidgning har lett till en kraftig ökning av antalet unionsmedborgare som är bosatta
utanför sitt ursprungsland, vilket gynnar en europeisk mix och främjar känslan av att
tillhöra en gemensam värld. Dessutom har utvidgningen lett till en ökning av antalet
tredjelandsmedborgare.
Q. Det finns många unions- eller tredjelandsmedborgare som är bosatta i unionen och kanske
även förvärvsarbetar eller studerar men som, i strid med artikel 190 i EG-fördraget, inte
deltar i den politiska beslutsprocessen i den medlemsstat där de bor och där de betalar all
sin skatt eller delar av den. Detta går stick i stäv med en av de grundläggande principerna
för den moderna demokratin, nämligen att beskattning utan representation inte bör
förekomma (”no taxation without representation”).
R. Många tredjelandsmedborgare vistas i EU:s medlemsstater och utgör numera ett
permanent inslag i det europeiska samhällslivet. Dessa medborgare har en rad rättigheter
enligt rådets direktiv 2004/38/EG och 2003/109/EG av den 25 november 2003 om
varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning2. I tolv medlemsstater har
tredjelandsmedborgare enligt medlemsstatens egna bestämmelser rösträtt på kommunal
nivå, och i tre andra medlemsstater har medborgare i vissa tredjeländer rösträtt i
kommunalval.
S. Att göra en framställning till parlamentets utskott för framställningar är ett viktigt ickerättsligt sätt att söka rättelse som står öppet för unionsmedborgare och personer som
stadigvarande är bosatta i EU i händelse av brott mot gemenskapsrätten. Detta innebär att
utskottet för framställningar är ansvarigt för att reagera effektivt på synpunkter och kritik
från medborgarna, där så är nödvändigt i samarbete med nationella och lokala
myndigheter för att finna en lösning på det problem som uppkommit genom att
gemenskapsrätten inte tillämpats korrekt.
1. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov överväga möjligheten att
upprätta ett starkare band mellan å ena sidan laglig varaktig bosättning under en rimlig
tidsperiod och å andra sidan förvärvande av nationellt medborgarskap och därmed även
unionsmedborgarskap.
2
EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.
Bilaga 3
2. Europaparlamentet understryker hur nödvändigt och viktigt det är att bekräfta
unionsmedborgarnas rättigheter genom att göra stadgan om de grundläggande
rättigheterna rättsligt bindande.
3. Europaparlamentet konstaterar att förvärvandet av unionsmedborgarskap och de
rättigheter som detta medför för närvarande är beroende av att man har medborgarskap i
någon EU-medlemsstat. Parlamentet noterar att de väldigt stora skillnaderna mellan
bestämmelserna om tillträde till medborgarskap i medlemsstaterna kan utgöra en källa till
diskriminering av tredjelandsmedborgare eller statlösa personer beroende på i vilken
medlemsstat de är bosatta. Parlamentet anser därför att det är önskvärt att man, utan att
ifrågasätta medlemsstaternas behörighet på detta område, går i riktning mot en ökad
samordning när det gäller de allmänna kriterierna och förfarandena för att förvärva
medborgarskap, i syfte att garantera större rättvisa när det gäller möjligheten att få
unionsmedborgarskap. Parlamentet anser det även önskvärt att åtgärder vidtas för att säkra
ökad spridning av informationen om de olika nationella bestämmelserna.
4. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att diskutera möjligheten att skapa ett
europeiskt röstkort som skulle vara gemensamt för samtliga EU-länder. Kortet skulle
innehålla uppgifter om väljarens hemvist och medborgarskap och i detalj ange samtliga
val i vilka han eller hon har rätt och skyldighet att rösta. Detta initiativ skulle underlätta
förståelsen av vad som menas med unionsmedborgarskapet.
5. Europaparlamentet betonar att uppbyggnaden av ett politiskt område och ett
medborgarskap som motsvarar den samtida utvecklingen i våra demokratier även innebär
ett erkännande av att var och en som är lagligt och fast bosatt i EU har politiska
rättigheter, utan diskriminering på grund av hans eller hennes nationella ursprung.
6. Europaparlamentet anser att man genom att bevilja vissa rättigheter i samband med
unionsmedborgarskapet till alla dem som är bosatta i EU skulle gynna
tredjelandsmedborgarnas integrering i EU och ge dem officiell status som medlemmar av
en verklig politisk och territoriell gemenskap.
7. Europaparlamentet anser att ett av de främsta syftena med unionsmedborgarskapet inte är
att skapa en rättslig status som är skild från den nationella, utan snarare att gynna
medborgarens integrering i sitt bosättningsland, och att samtidigt garantera alla
rättigheterna även när unionsmedborgare är bosatta utanför EU.
8. Europaparlamentet anser att det slutgiltiga målet i den dynamiska processen bör vara att
bevilja unionsmedborgarskap utifrån bosättningsort, eftersom unionen därigenom skulle
bli en verklig politisk gemenskap.
9. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att utarbeta en vitbok om möjliga
utvecklingsalternativ för unionsmedborgarskapet och om harmonisering av de
bestämmelser som gäller i de olika medlemsstaterna.
10. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte ratificerat Europarådets
konvention om utlänningars delaktighet i samhällslivet på lokal nivå att göra detta. De
medlemsstater som har ratificerat konventionen uppmanas att tillämpa artikel 6, där det
fastställs att alla bosatta tredjelandsmedborgare bör ges rösträtt och vara valbara i lokala
val, förutsatt att de har varit lagligt och fast bosatta i värdlandet i fem år före valet.
Bilaga 3
11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de tredjelandsmedborgare och
statslösa personer som har varit lagligt och fast bosatta i EU i över fem år beviljas rösträtt
i kommunalval och i valet till Europaparlamentet samt rätt till fri rörlighet och till
uppehållstillstånd i valfri EU-medlemsstat.
12. Europaparlamentet anser att unionsmedborgarskapet alltmer bör upplevas på lokal nivå
och att det bör bli mer öppet och medföra rättigheter, bl.a. sociala rättigheter, och
skyldigheter, t.ex. en direkt koppling mellan vissa aspekter av skattesystemet och EUfinansieringen, utan att den totala skattebördan ökas. Denna innovation skulle inte bara
göra det möjligt att komma ut ur den nuvarande återvändsgränden, som sammanhänger
med att gemenskapens budget finansieras via bidrag från medlemsstaterna och med
principen om ”rättvis återbäring”, utan den skulle även bidra till att främja ett balanserat
unionsmedborgarskap.
13. Europaparlamentet påminner om sin begäran att gemenskapsbudgeten delvis skall
finansieras genom en mekanism med verkliga egna medel enligt ett öppet, rättvist och
demokratiskt system, utan att den totala skattebördan ökas, vilket skulle göra det möjligt
att komma ut ur den nuvarande återvändsgränden, som sammanhänger med att
gemenskapens budget finansieras via bidrag från medlemsstaterna och med principen om
”rättvis återbäring”. Parlamentet anser dessutom att ett sådant förslag skulle bidra till att
unionsmedborgarna bättre förstår EU-budgetens verkliga sammanhang och därmed till att
ett balanserat unionsmedborgarskap som grundar sig på både rättigheter och skyldigheter
skulle hävdas.
14. Om inte annat följer av en sådan reform av systemet med EU:s egna medel anser
Europaparlamentet det väsentligt att medlemsstaterna ser till att garantera att
unionsmedborgarna har största möjliga insyn när det gäller de av deras skatter som bidrar
till gemenskapsbudgeten, exempelvis genom att det införs en kommentar på
slutskattebeskedet om det är möjligt.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om
status för de personer som varit långvarigt bosatta i Europeiska unionen, i vilket man med
sträng efterlevnad av fördragen och respekt för medlemsstaternas behörighet
systematiserar och på enhetligt sätt erkänner alla slags rättigheter som gemenskapsrätten
beviljar de personer som är lagligt bosatta på Europeiska unionens territorium.
16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast diskutera möjligheten att ge
unionsmedborgarna rätt att rösta och ställa upp i kommunala, lokala och regionala val i
den medlemsstat där de är bosatta, oavsett nationellt medborgarskap.
17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast diskutera möjligheten att ge
unionsmedborgarna rätt att välja mellan att rösta och ställa upp i de nationella valen
antingen i det land där de är bosatta eller i deras ursprungsland, oavsett nationellt
medborgarskap.
18. Europaparlamentet anser det önskvärt att även tredjelandsmedborgare som varit bosatta i
minst fem år bör omfattas av de rättigheter som fastställs i direktiv 2004/38/EG, som
kommer att träda i kraft den 30 april 2006 och rör unionsmedborgarnas och deras
familjemedlemmars rättigheter att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas
territorium och att få permanent uppehållsrätt efter fem års vistelse i värdlandet.
Bilaga 3
19. Europaparlamentet anser att de tredjelandsmedborgare och de statslösa personer som varit
fast bosatta i EU i mer än fem år bör omfattas av samma rättigheter som de
unionsmedborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen. De bör med andra
ord ha rösträtt och vara valbara i valet till Europaparlamentet och ha möjlighet att delta i
kommunalvalen.
20. Europaparlamentet betonar att valet till Europaparlamentet är det tydligaste uttrycket för
det demokratiska unionsmedborgarskapet. Parlamentet anser därför att man bör överväga
en reform av formerna för valet till Europaparlamentet till 2009, för att ge valet en verklig
europeisk dimension genom införandet av enhetliga valförfaranden. Parlamentet påminner
i detta sammanhang om att de politiska partierna på europeisk nivå absolut måste
förstärkas.
21. Europaparlamentet anser, när det gäller gemenskapsmedborgarnas rösträtt och
medlemsstaternas behörighet på detta område, att medlemsstaterna bör undersöka
möjligheterna att ge alla fast bosatta, oavsett deras nationalitet, rätt att rösta i regionala
och nationella val. Parlamentet anser även att de medlemsstater som inte beviljar
medborgarskap till dem som varit lagligt bosatta på landets territorium en viss tid
åtminstone bör överväga möjligheten att bevilja långvarigt bosatta rösträtt i alla val.
22. Europaparlamentet anser att man genom att tilldela unionsmedborgare som är bosatta i en
annan medlemsstat än den där de har sitt ursprung rätten att rösta och ställa upp i
nationella och regionala val effektivt kan bidra till att skapa en känsla av tillhörighet i
unionen, som är en förutsättning för ett verkligt unionsmedborgarskap.
23. Europaparlamentet betonar att rätten till unionsmedborgarskap, oberoende av födelseeller ursprungsland, är nära förbunden med beviljandet av sociala rättigheter, såsom rätten
till arbete, utbildning och socialt skydd (hälso- och sjukvård, pension och andra förmåner).
24. Europaparlamentet anser att unionsmedborgarskapet garanterar samma rättigheter till alla
medborgare i Europeiska unionen oberoende av om deras födelseort eller bosättningsort
ligger inom själva unionen eller i ett tredjeland. Kommissionen uppmanas att analysera
situationen för de europeiska emigranterna och att vidta de åtgärder som behövs för att
garantera att deras medborgerliga rättigheter tar konkret form.
25. Europaparlamentet anser det klokt att inleda en diskussion som kan göra det möjligt att
precisera unionsmedborgarskapsprojektet, med tanke på att unionen gjort stora framsteg
sedan Maastrichtfördraget.
26. Europaparlamentet efterlyser en reform av reglerna för valet till Europaparlamentet före
2009, så att det kan få en verkligt europeisk dimension genom att röstförfarandena blir
enhetliga och framför allt genom att en del av ledamöterna väljs från europeiska
gränsöverskridande listor som de politiska partierna på europeisk nivå tagit fram.
27. Europaparlamentet understryker att en europeisk konstitution som tydligt definierar de
värderingar som unionen grundar sig på och medborgarnas grundläggande rättigheter,
närmare anger unionens befogenheter och fastställer EU:s institutioner och
beslutsförfaranden, kommer att bidra till en känsla av tillhörighet till unionen och därmed
till ett unionsmedborgarskap, och även till att den europeiska identiteten förstärks.
Bilaga 3
28. Europaparlamentet anser att det slutgiltiga målet i den dynamiska processen bör vara att
bevilja unionsmedborgarskap utifrån bosättningsort, eftersom unionen därigenom skulle
bli en verklig politisk gemenskap.
29. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att förbättra
informationen till unionsmedborgarna om deras rättigheter och skyldigheter, och framför
allt att aktivt främja unionsmedborgarnas rösträtt och valbarhet i valen till
Europaparlamentet och kommunalval. Medlemsstaterna bör i detta sammanhang också
utifrån gemensamma utgångspunkter införliva den europeiska dimensionen i alla skolors
utbildningsprogram och föra in grundläggande begrepp om europeisk kultur, politik och
de europeiska institutionerna.
30. Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya strategi för information och
kommunikation, som syftar till att i högre grad bemöta medborgarnas önskemål,
förväntningar och konkreta bekymmer och föra en dialog med dem för att ge dem
möjlighet att under demokratiska former påverka utarbetandet av EU:s politik.
Parlamentet hoppas därmed innerligt att effekterna av genomförandet av denna nya
strategi snart skall kunna skönjas.
31. Europaparlamentet önskar för övrigt att kommissionens och medlemsstaternas
informations- och kommunikationsverksamhet skall uppmuntra medias roll och
mediesamarbete. Framför allt betonas behovet av närkommunikation, genom medierna
och offentliga myndigheter på lokal nivå.
32. Europaparlamentet understryker också att rätten till en god förvaltning och tillgång till
handlingar, enligt vad som anges i kapitel V (Medborgarnas rättigheter) i Europeiska
unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är viktig för att
unionsmedborgarskapet skall kunna utveckla sin fulla potential. Parlamentet betonar
behovet av att man garanterar tillgång till juridisk information av god kvalitet som grund
för att medborgarna skall bli medvetna om sina rättigheter.
33. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra
informationen till unionsmedborgarna när det gäller deras rättigheter i fråga om konsulärt
skydd från andra medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar där
medborgarens egen medlemsstat inte finns företrädd.
34. Europaparlamentet påpekar att unionsmedborgarskapet inkluderar rätten att göra
framställningar, vilket ger parlamentet möjlighet att effektivt övervaka hur lagarna
tillämpas och med hjälp av medborgarnas initiativ bidra till att Europeiska unionen
fungerar friktionsfritt.
35. Europaparlamentet konstaterar att framställningar till Europaparlamentet kan syfta till att
åstadkomma en förändring av EU:s lagstiftning såväl som att framtvinga en tillämpning
av denna lagstiftning.
36. Europaparlamentet beklagar att förfarandet för att göra framställningar ibland har
bromsats upp på grund av det stora antalet inkomna framställningar. Parlamentet anser
dock att detta förfarande kan bli ännu effektivare genom inrättandet av det nya
informationssystemet för behandling av framställningar och genom tilldelning av
tillräcklig personal.
Bilaga 3
37. Europaparlamentet anser att rätten att göra framställningar har en ställning som en
grundläggande rättighet för unionsmedborgarna, vilket som ett minimum borde innebära
att kommissionen måste ange tillräckliga skäl för att inte följa en rekommendation från
Europaparlamentet. Parlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över det hittillsvarande
samarbetet med kommissionen vad beträffar behandlingen av framställningar, men
observerar dock att förfaranden om fördragsbrott huvudsakligen inleds på grundval av
klagomål som lämnats in till kommissionen och inte på grundval av framställningar som
inkommit till utskottet för framställningar.
38. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förstärka samarbetet med
Europaparlamentets utskott för framställningar och Europeiska ombudsmannen så att
varje unionsmedborgare och även alla de som är bofasta i EU:s medlemsstater kan utöva
sina rättigheter på ett mer effektivt sätt.
39. Europaparlamentet uppmanar alla behöriga myndigheter i Europeiska unionen och
medlemsstaterna, särskilt i de nya medlemsstaterna, att fortsätta att systematiskt informera
medborgare om de rättigheter som följer med unionsmedborgarskapet genom att
tillhandahålla information av hög kvalitet och klargöra vilka befogenheter utskottet för
framställningar och Europeiska ombudsmannen har, samt genom att lämna förklaringar
om hur man ska gå till väga för att göra framställningar eller lämna in klagomål på deras
modersmål och om de villkor som måste uppfyllas för att dessa skall vara tillåtliga.
40. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och
kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.
30.11.2005
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KONSTITUTIONELLA FRÅGOR
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över fjärde rapporten om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004)
(2005/2060(INI))
Föredragande: Pervenche Berès
FÖRSLAG
Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter
samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt
resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att förbättra
informationen till EU-medborgarna om deras rättigheter och skyldigheter, och framför allt
Bilaga 3
att aktivt främja EU-medborgarnas rösträtt och valbarhet i valen till Europaparlamentet
och kommunala val. Medlemsstaterna bör i detta sammanhang också utifrån gemensamma
utgångspunkter införliva den europeiska dimensionen i alla skolors utbildningsprogram
och föra in grundläggande begrepp om europeisk kultur, politik och de
europeiska institutionerna.
2. Europaparlamentet betonar att valet till Europaparlamentet är det tydligaste uttrycket för
det demokratiska unionsmedborgarskapet. Parlamentet efterlyser därför eftertanke kring
en reform av formerna för valet till Europaparlamentet till 2009, för att ge valet en verklig
europeisk dimension genom införandet av enhetliga valförfaranden. Parlamentet påminner
i detta sammanhang om att de politiska partierna på europeisk nivå absolut måste
förstärkas.
3. Europaparlamentet välkomnar Europeiska kommissionens nya strategi för information
och kommunikation, som syftar till att i högre grad bemöta medborgarnas önskemål,
förväntningar och konkreta bekymmer och föra en dialog med dem för att ge dem
möjlighet att under demokratiska former påverka utarbetandet av unionens politik.
Parlamentet hoppas därmed innerligt att effekterna av genomförandet av denna nya
strategi snart skall kunna skönjas.
4. Europaparlamentet önskar för övrigt att kommissionens och medlemsstaternas
informations- och kommunikationsverksamhet skall uppmuntra medias roll och
mediesamarbete. Framför allt betonas behovet av närkommunikation, genom medierna
och offentliga myndigheter på lokal nivå.
5. Europaparlamentet understryker också att rätten till en god förvaltning och tillgång till
handlingar, enligt vad som anges i kapitel V (Medborgarnas rättigheter) i stadgan om de
grundläggande rättigheterna, är viktig för att unionsmedborgarskapet skall kunna utveckla
sin fulla potential. Parlamentet betonar behovet av att man garanterar tillgång till juridisk
information av god kvalitet som grund för att medborgarna skall bli medvetna om sina
rättigheter.
6. Europaparlamentet anser att man genom att tilldela EU-medborgare som är bosatta i en
annan medlemsstat än den där de har sitt ursprung rätten att rösta och ställa upp i
nationella och regionala val effektivt kan bidra till att skapa en känsla av tillhörighet i
unionen, som är nödvändig för ett verkligt unionsmedborgarskap.
7. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att långtidsboende
tredjelandsmedborgare på unionens territorium skall beviljas rättigheter som i största
möjliga mån liknar dem som EU medborgarna åtnjuter, särskilt när det gäller rösträtt och
valbarhet vid kommunalval och val till Europaparlamentet. Parlamentet anser i detta
sammanhang att situationen för statslösa som är bosatta inom EU:s territorium särskilt bör
beaktas.
8. Europaparlamentet konstaterar att förvärvandet av unionsmedborgarskap och de
rättigheter som detta medför för närvarande är beroende av att man har medborgarskap i
någon EU-medlemsstat. Parlamentet noterar att de väldigt stora skillnaderna mellan
bestämmelserna om tillträde till medborgarskap i medlemsstaterna kan utgöra en källa till
diskriminering av tredjelandsmedborgare beroende på i vilken medlemsstat de är bosatta.
Parlamentet anser därför att det är önskvärt att man, samtidigt som medlemsstaternas
behörighet på detta område respekteras, går i riktning mot en ökad samordning avseende
Bilaga 3
de allmänna kriterierna och förfarandena för att förvärva medborgarskap, i syfte att
garantera större rättvisa när det gäller möjligheten att få unionsmedborgarskap.
Parlamentet bedömer det även önskvärt att åtgärder vidtas för att säkra ökad spridning av
informationen om de olika nationella bestämmelserna.
9. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra
informationen till unionsmedborgarna när det gäller deras rättigheter i fråga om konsulärt
skydd från andra medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar där
medborgarens egen medlemsstat inte finns företrädd.
10. Europaparlamentet understryker att en europeisk konstitution som tydligt definierar de
värderingar som unionen grundar sig på och medborgarnas grundläggande rättigheter,
närmare anger unionens befogenheter och fastställer EU:s institutioner och
beslutsförfaranden, kommer att bidra till en känsla av tillhörighet till unionen och därmed
till ett unionsmedborgarskap, och även till att den europeiska identiteten förstärks.
11. Europaparlamentet påminner om sin begäran att gemenskapsbudgeten delvis skall
finansieras genom en mekanism med verkliga egna medel enligt ett öppet, rättvist och
demokratiskt system, utan att den totala skattebördan ökas, vilket skulle göra det möjligt
att komma ut ur den nuvarande återvändsgränden, som sammanhänger med att
gemenskapens budget finansieras via bidrag från medlemsstaterna och med principen om
”rättvis återbäring”. Parlamentet anser dessutom att ett sådant förslag skulle bidra till att
unionsmedborgarna bättre förstod EU-budgetens verkliga sammanhang och därmed till att
ett balanserat unionsmedborgarskap som grundar sig på både rättigheter och skyldigheter
skulle hävdas.
12. Om inte annat följer av en sådan reform av systemet med EU:s egna medel anser
Europaparlamentet det väsentligt att medlemsstaterna ser till att garantera att EU
medborgarna har största möjliga insyn när det gäller de av deras skatter som bidrar till
gemenskapsbudgeten, exempelvis genom att det införs en kommentar på
slutskattebeskedet om det är möjligt.
ÄRENDETS GÅNG
Titel
Kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap
(1 maj 2001–30 april 2004)
Förfarandenummer
2005/2060(INI)
Ansvarigt utskott
LIBE
Yttrande
Tillkännagivande i kammaren
AFCO
12.5.2005
Förstärkt samarbete – tillkännagivande
i kammaren
Behandling i utskott
Pervenche Berès
13.7.2005
4.10.2005
24.10.2005
Antagande
29.11.2005
Slutomröstning: resultat
+:
–:
0:
Slutomröstning: närvarande ledamöter
James Hugh Allister, Jens-Peter Bonde, Carlos Carnero González,
Föredragande av yttrande
Utnämning
29.11.2005
19
2
0
Bilaga 3
Richard Corbett, Jean-Luc Dehaene, Panayiotis Demetriou, Maria da
Assunção Esteves, Ingo Friedrich, Genowefa Grabowska, Ignasi
Guardans Cambó, Daniel Hannan, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jo
Leinen, Íñigo Méndez de Vigo, Riccardo Ventre
Slutomröstning: närvarande
suppleanter
Pervenche Berès, Elmar Brok, Klaus Hänsch, Pasqualina Napoletano,
Raimon Obiols i Germà, Gérard Onesta, Georgios Papastamkos
Slutomröstning: närvarande
suppleanter (art. 178.2)
Hans-Peter Martin
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda
språk)
...
20.9.2005
YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR FRAMSTÄLLNINGAR
till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
över fjärde rapporten om unionsmedborgarskap (1 maj 2001–30 april 2004)
(2005/2060(INI))
Föredragande: Marie Panayotopoulos-Cassiotou
FÖRSLAG
Utskottet för framställningar uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt
rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
A. Problemen med att ratificera Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa har
satt strålkastarljuset på att Europeiska unionen måste närma sig EU-medborgarna och
identifiera deras behov och farhågor, eftersom tillämpningen av EU:s lagstiftning direkt
påverkar deras dagliga liv.
B. Att göra en framställning till Europaparlamentets utskott för framställningar är ett viktigt
icke-rättsligt sätt att söka rättelse som står öppet för EU-medborgare och personer som
stadigvarande är bosatta i unionen i händelse av brott mot gemenskapsrätten. Detta
innebär att utskottet för framställningar är ansvarigt för att reagera effektivt på farhågor
och kritik från medborgarna, där så är nödvändigt i samarbete med nationella och lokala
myndigheter för att finna en lösning på det problem som uppkommit genom att
gemenskapsrätten inte tillämpats korrekt.
1. Europaparlamentet understryker hur nödvändigt och viktigt det är att bekräfta
Europeiska unionens medborgares rättigheter genom att göra stadgan om de
grundläggande rättigheterna rättsligt bindande.
2. Europaparlamentet är övertygat om att ett antagande av EU:s kodex för god
förvaltningssed, som bland annat föreskriver regler för tillgång till gemenskapshandlingar,
Bilaga 3
vilket kraftigt skulle förbättra insynen i unionens åtgärder och dess institutioner,
ytterligare kommer att förstärka EU-medborgarnas tillit för alla unionens institutioner.
3. Europaparlamentet påpekar att EU-medborgarskapet inkluderar rätten att göra
framställningar, vilket ger parlamentet möjlighet att effektivt övervaka hur lagarna
tillämpas och med hjälp av medborgarnas initiativ bidra till att Europeiska unionen
fungerar friktionsfritt.
4. Europaparlamentet konstaterar att framställningar till Europaparlamentet kan syfta till att
åstadkomma en förändring av EU:s lagstiftning såväl som att framtvinga en tillämpning
av denna lagstiftning.
5. Europaparlamentet beklagar att förfarandet för att göra framställningar hittills har
hämmats av en brist på tekniskt stöd, men anser icke desto mindre att detta förfarande har
stor potential om det tillämpas korrekt och att frågan om framställningsförfarandet och
dess resultat även framdeles kommer att vara begränsade eller om de kommer att
utvecklas vidare är en fråga som handlar om politisk vilja.
6. Europaparlamentet anser att rätten att göra framställningar har en ställning som en
grundläggande rättighet för EU-medborgarna, vilket som ett minimum borde innebära att
kommissionen måste ange tillräckliga skäl för att inte följa en rekommendation från
Europaparlamentet. Parlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över det hittillsvarande
samarbetet med kommissionen vad beträffar behandlingen av framställningar, men
observerar dock att förfaranden om fördragsbrott huvudsakligen inleds på grundval av
klagomål som lämnats in till kommissionen och inte på grundval av framställningar som
inkommit till utskottet för framställningar.
7. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förstärka samarbetet med
Europaparlamentets utskott för framställningar och Europeiska ombudsmannen så att
varje EU-medborgare och även alla de som är bofasta i EU:s medlemsstater kan utöva
sina rättigheter på ett mer effektivt sätt.
8. Europaparlamentet uppmanar alla behöriga myndigheter i Europeiska unionen och
medlemsstaterna, särskilt i de nya medlemsstaterna, att fortsätta att systematiskt informera
medborgare om de rättigheter som följer med unionsmedborgarskapet genom att
tillhandahålla information av hög kvalitet och klargöra vilka förpliktelser utskottet för
framställningar och Europeiska ombudsmannen har, samt genom att lämna förklaringar
om hur man ska gå till väga för att göra framställningar eller lämna in klagomål på deras
modersmål och om de villkor som måste uppfyllas för att dessa skall vara tillåtliga.
ÄRENDETS GÅNG
Titel
Kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap
(1 maj 2001–30 april 2004)
Förfarandenummer
2005/2060(INI)
Ansvarig
LIBE
Yttrande
Tillkännagivande i kammaren
PETI
12.5.2005
Förstärkt samarbete
nej
Bilaga 3
Föredragande
Utnämning
Behandling i utskott
Marie Panayotopoulos-Cassiotou
24.5.2005
13.7.2005
Antagande av förslag
13.9.2005
Slutomröstning: resultat
+:
–:
0:
Slutomröstning: närvarande ledamöter
Robert Atkins, Michael Cashman, Proinsias De Rossa,
Alexandra Dobolyi, Janelly Fourtou, Roger Helmer, Marcin Libicki,
Maria Matsouka, Manolis Mavrommatis, Mairead McGuinness,
David Hammerstein Mintz, Marie Panayotopoulos-Cassiotou,
Andreas Schwab, Richard Seeber, Diana Wallis, Rainer Wieland
Marie-Hélène Descamps
Slutomröstning: närvarande
suppleanter
17
0
0
Slutomröstning: närvarande
suppleanter (artikel 178.2)
ÄRENDETS GÅNG
Titel
Kommissionens fjärde rapport om unionsmedborgarskap
(1 maj 2001-30 april 2004)
Förfarandenummer
2005/2060(INI)
Grund i arbetsordningen
art. 45
Ansvarigt utskott
Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren
LIBE
12.5.2005
Rådgivande utskott
Tillkännagivande i kammaren
AFCO
12.5.2005
Inget yttrande avges
Beslut
CULT
21.4.2005
PETI
12.5.2005
Förstärkt samarbete
Tillkännagivande i kammaren
Resolutionsförslag som
återges i betänkandet
Föredragande
Utnämning
Giusto Catania
21.2.2005
Tidigare föredragande
Behandling i utskott
13.7.2005
23.11.2005
12.12.2005
Antagande
12.12.2005
Slutomröstning: resultat
+:
–:
0:
Slutomröstning: närvarande ledamöter
Alexander Nuno Alvaro, Edit Bauer, Johannes Blokland, Giusto
Catania, Jean-Marie Cavada, Carlos Coelho, Fausto Correia, Agustín
Díaz de Mera García Consuegra, Rosa Díez González, Antoine
Duquesne, Patrick Gaubert, Elly de Groen-Kouwenhoven, Lilli
Gruber, Adeline Hazan, Timothy Kirkhope, Ewa Klamt, Barbara
Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Romano Maria La Russa, Sarah
Ludford, Edith Mastenbroek, Claude Moraes, Lapo Pistelli, Martine
Roure, Luciana Sbarbati, Inger Segelström, Ioannis Varvitsiotis,
Manfred Weber, Stefano Zappalà, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande
Maria da Assunção Esteves, Giovanni Claudio Fava, Anne Ferreira,
25
15
0
Bilaga 3
suppleanter
Ignasi Guardans Cambó, Jean Lambert, Siiri Oviir, Marie-Line
Reynaud, Kyriacos Triantaphyllides
Slutomröstning: närvarande
suppleanter (art. 178.2)
Marco Rizzo, Francesco Enrico Speroni
Ingivande – A6-nummer
15.12.2005
A6-0411/2005