Varför behöver jag ta min medicin?
Historien om intravenösa antibiotika.
Om man har cystisk fibros(CF), så finns ett
behov av att ta medicin. Ofta handlar det om
tabletter eller flytande medicin. Men blir man
riktigt dålig och får en akut luftvägsinfektion
så måste medicinen ges direkt in i blodet
genom en liten slang direkt in i venen. Detta
kallas intravenös infusion. Detta kan vara
besvärligt men förbättrar oftast hälsan
snabbt.
Alla patienter med CF som deltog i dessa studier
gjorde det för att de var angelägna om att få
fram bättre mediciner vid CF.
Tack!
Tack!
Tack!
Även idag pågår studier för att få fram nya
antibiotika och hur de skall användas.
Tack vare de studier som gjorts har det skett en
kraftig ökning av den förväntade livslängden och
samtidigt en förbättring av livskvaliteten bland
patienter med CF under de senaste 70 åren.
Antibiotika behövs för att hjälpa till att döda
bakterier. De bakterier som oftast försämrar
hälsan vid CF är: Staphylococcus aureus,
Pseudomonas aeruginosa och Burkolderia
cepacia.
Intravenös antibiotikabehandling hjälper till
att döda bakterierna.
Hur testas intravenös antibiotika?
Många undersökningar är gjorda där man
visat att denna behandling inte är skadlig för
patienten, att bakterierna verkligen dödas,
vilken typ av antibiotikum som fungerar bäst
och vilken dos som är lämpligast.
Dessa undersökningar är gjorda först på djur
och sedan på människa.
Exempel på några av de antibiotika som ges
intravenöst vid CF är:
Ceftazidime: Detta är ett användbart så kallat
bredspektrum antibiotikum (kan döda många
olika bakteriesorter). Det är speciellt effektivt
mot Psudomonas aeruginosa. Vår kunskap om
detta läkemedel kommer från flera studier,
bland annat från en undersökning på 85
patienter som var 5 år eller äldre, som hade en
akut försämring. De lottades till att få
ceftazidime eller ej. Studien gjordes dubbel blint
(dvs varken patient eller sjukvårdspersonal
visste om patienten fick läkemedlet).
Piperacillin-tazobactam: Resistensmönstret för
1315 mucoida och icke mucoida Pseudomonas
aeruginosa stammar från 224 patienter jämfördes
med graden av antibiotikaanvändande på ett CF
center under perioden 1993-1997.
Piperacillin-tazobatam var det antibiotika som
hade näst mest känsliga bakteriestammar (81,7%
känslighet).
Tobramycin: Detta är förstahandspreparat vid
intravenös behandling av akut lungförsämring
orsakad av psudomonas aeruginosa hos patienter
med CF. För att bestämma den bakteiedödande
effekten vid behandling av akut försämring vid CF
genomfördes en randomiserad, dubbel-blind
studie med tobramycin och placebo (ej aktivt
läkemedel). Alla 11 barn som fick tobramycin
förbättrades på ett tillfredställande sätt. En sådan
studie stödjer att tobramycin har effekt vid detta
tillstånd.
Vancomycin:
Detta
är
ett
glycopeptidantibiotikum som används för
behandling av måttliga till svåra infektioner
orsakade av stafylococker som inte är känsliga för
methicillin (MRSA).
Den första studien gjordes på 452 CF patienter
varav 14 (3%) visade sig vara positiva för MRSA
medan i den andra studien 7 av 300 barn (2.3%)
var positiva för MRSA.
En studie som pågick i 12 år och som
utvärderades i efterhand, inkluderade 15 barn
med CF som var positiva för MRSA. I 7 av dessa
fall (55%) var behandlingen framgångsrik och
MRSA försvann.
