EUROPAPARLAMENTET
2014 - 2019
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
23.2.2015
ARBETSDOKUMENT
om att stärka flickor genom utbildning i EU
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
Föredragande av yttrande: Liliana Rodrigues
DT\1051028SV.doc
SV
PE549.363v01-00
Förenade i mångfalden
SV
Europeiska unionen har engagerat sig mycket i främjandet av jämställdhet på
arbetsmarknaden, men det har inte sagts så mycket uttryckligen om jämställdhet inom
utbildningen och om att stärka flickor genom utbildning. Störst uppmärksamhet har ägnats åt
gapet mellan kvinnors utbildningsnivå och deras yrkesmässiga utveckling. Detta är
naturligtvis av grundläggande betydelse för kvinnors egenmakt, men det är också viktigt att
förstå dynamiken mellan flickors utbildning och deras framtida yrkesval.
1. Jämställdhet inom utbildningen: en översikt
Betydande framsteg har gjorts i fråga om lika utbildningsnivå och tillgång till utbildning.
Under 2012 hade i genomsnitt 83 procent av alla unga kvinnor i EU nått åtminstone till
gymnasiet, jämfört med 78 procent av männen. Kvinnor utgör också 60 procent av alla som
tar examen från universitet i EU. Visserligen är skillnaderna mellan flickor och pojkar kanske
mindre synliga nu, men de finns fortfarande och påverkar båda könen i alla EUmedlemsstater.
Kvinnor är välutbildade, men det finns fortfarande en diskrepans mellan flickors och kvinnors
utbildningsnivå och deras yrkesmässiga utveckling. Bara i genomsnitt 5 procent av de 15åriga flickorna eftersträvar en yrkesbana inom ingenjörsyrken och IT, jämfört med 18 procent
av pojkarna. Pojkar och män är å sin sida underrepresenterade inom de konstnärliga och
samhällsvetenskapliga grenarna och inom alla omsorgsrelaterade studieinriktningar.
Utbildningsvalen hänger samman med könstillhörighet eller stereotyper, och det är mindre
vanligt att kvinnor väljer naturvetenskapliga eller tekniska studier – vilket leder till
könssegregering på de europeiska arbetsmarknaderna.
Europaparlamentet tog upp denna fråga i sin resolution från 2007 om diskriminering av
kvinnor och flickor inom utbildning (2006/2135(INI)). I resolutionen konstateras det att det
har gjorts framsteg i fråga om jämställdhet på utbildningsområdet men att valet av
studieinriktning och specialområde fortfarande hänger samman med de traditionella
könsrollerna och därför inte ger kvinnor tillräckliga möjligheter att tillvarata sin fulla potential
i arbetet och det offentliga livet. I en senare resolution från 2012 (2012/2116(INI))
konstaterade Europaparlamentet att könsrollerna formas och inpräntas på grund av många
sociala faktorer, bland annat utbildningen. Enligt denna resolution förekommer det
könsstereotypa föreställningar inom undervisningsmaterial och utbildningsprogram, och
lärarna förmedlar dessa (frivilligt eller ofrivilligt).
Det främsta hindret för flickors egenmakt genom utbildning är de seglivade
könsstereotyperna. Trots de framsteg som gjorts på detta område under de senaste åren
återstår mycket att göra för att undanröja könsbaserade skillnader och, i ännu större
utsträckning, för att uppnå jämställdhet, särskilt inom utbildningen.
Vikten av jämställdhet inom utbildningen berör inte bara utbildningsnivå och tillgång till
utbildning, utan bör också garantera att utbildning lönar sig lika mycket för alla över tiden:
flickor och pojkar måste ges den utbildning som krävs för att de ska kunna arbeta inom alla
områden och på alla nivåer.
För att ta sig an de ovannämnda utmaningarna måste man ge kvinnor och flickor egenmakt
genom de kunskaper, den förmåga och det självförtroende som krävs för att de ska kunna nå
PE549.363v01-00
SV
2/4
DT\1051028SV.doc
sin fulla potential, för att de ska bli mer delaktiga i politiken och samhällslivet och tro på sin
egen förmåga. Utbildning är av central betydelse för undanröjandet av bristande jämställdhet
på grund av sin koppling till högre inkomst och sysselsättning samt till bättre hälsa och ett
längre liv.
Policyrekommendationerna om dessa prioriteringar är ofta kopplade till de strategiska målen i
Pekinghandlingsplanen, till exempel framtagande av icke-diskriminerande utbildning,
förbättrat tillträde för kvinnor till yrkesutbildning och fortbildning samt tilldelning av
tillräckliga medel för genomförandet av utbildningsreformerna och övervakning av detta
genomförande. Vad gäller lösningar på situationen har Europaparlamentet i de två
ovannämnda resolutionerna framhållit behovet av att satsa mer på att bekämpa diskriminering
av kvinnor och flickor inom utbildningen och på att främja stereotypbefriad tillgång till
utbildning.
I de flesta medlemsstater har det införts flera olika strategier för att motverka könsbaserade
val och bristande jämställdhet inom utbildningen. Det vanligaste målet för
jämställdhetsstrategier är att ifrågasätta, och undanröja, traditionella könsroller och
könsstereotyper. Strategierna mot könsstereotyper kan till exempel inbegripa specifika
åtgärder för att göra flickor och pojkar jämställdhetsmedvetna redan från mycket tidig ålder
och dessutom lyfta fram jämställdhetsfrågan genom utbildningen på alla nivåer.
Föredraganden anser att utbildningen i sig bör betraktas som ett verktyg för att bekämpa
könsstereotyper. Jämställdhet kan inlemmas i de europeiska skolornas läroplaner, men
medlemsstaterna skulle också kunna utveckla jämställdhetsspecifika undervisningsmetoder
och riktlinjer. För att också nå andra källor till påverkan av flickor har en del myndigheter och
skolor försökt att informera föräldrarna om jämställdhetsfrågor och att göra dem mer
engagerade i detta arbete. Det är även viktigt med jämställdhetsintegrering av
utbildningspolitiska ramar för att stärka flickor genom utbildning, och en del medlemsstater
strävar specifikt efter en könsneutral undervisning.
Om fler kvinnor ingick i de beslutsfattande organen inom utbildningssektorn skulle det också
kunna bidra till att luckra upp de ovannämnda könsrollerna. Kvinnor är generellt sett mer
engagerade i utbildningsfrågor än män och arbetar mer aktivt för att få till stånd specifika
strategier för att öka jämställdheten, i linje med den ovannämnda tanken på en annorlunda
utbildning för flickor. Men ännu viktigare är att detta skulle bidra till att kvinnor blev
rollmodeller för flickor och till att dessa flickor satte upp högre mål för sin utbildning och
nådde högre.
Det skulle kunna utformas särskilda program för att aktivt uppmuntra flickor att söka sig till
olika studieinriktningar och för att förbättra deras prestationer inom matematik och
naturvetenskap samt för att förbättra pojkarnas läsförmåga. Det skulle också kunna finnas
jämställdhetsintegrerad studie- och yrkesvägledningen som riktar sig specifikt till flickor
respektive pojkar. Här skulle man kunna se till mer än bara flickors utbildning genom att
också anslå extra resurser till universiteten för att de ska verka för anställning av kvinnliga
forskare och lärare och uppmuntra dessa att fungera som rollmodeller för unga flickor,
samtidigt som man också tar itu med den ovannämnda ”mansmiljön”.
2. Läroböcker och läroplaner
DT\1051028SV.doc
3/4
PE549.363v01-00
SV
Diagnosen ställdes för länge sedan. Föredraganden vill understryka att detta betänkande inte
får bli ytterligare en i mängden av liknande diagnoser: Det måste inbegripa konkreta och
specifika strategier för att förändra den (fortfarande) rådande situationen. Betänkandet bör
bara behandla sådant som vi kan göra rent praktiskt sett till läroböcker och läroplaner
(formella, informella och dolda).
Utöver sina utbildningsaspekter har läroböckerna ekonomiska och ideologiska aspekter.
Läroböcker har länge betraktas som grundläggande verktyg för socialisering, vilka förmedlar
kunskaper och värderingar. Läroböckernas effekter sträcker sig långt utöver själva skolan och
lärandet. Vi måste därför beakta deras fulla inflytande: En lärobok är ett grundläggande
undervisningsmaterial för elever och lärare, ett förhandlingsverktyg mellan de olika aktörer
som är inblandade i framtagandet och användningen av den och ett kommunikationsmedel
inom familjerna, särskilt för förmedlandet av värderingar. Syftet är att undersöka hur
läroböckerna kan fungera som ett medel för ökad jämställdhet. Läroböcker kan fungera som
en viktig utlösande faktor för förändringar i samhället. Förutom att de bidrar till lärande
genom att sprida kunskaper påverkar de även barnens uppfostran genom att direkt eller
indirekt sprida modeller för socialt beteende och sociala normer och värderingar.
Läroböckerna är därför verktyg för både utbildning och förändringar i samhället.
Föredraganden vill med sitt betänkande även visa hur den bristande jämställdheten är inbyggd
i läroböckerna genom läroplanerna samt ge de berörda aktörerna nödvändiga verktyg för att
kunna ändra läroböckerna eller använda dem med en kritisk blick. Att skapa en lärobok är på
ett sätt detsamma som att ge en första tolkning av världen, att legitimera ett givet sätt att
spegla samhället. Deras påverkan sträcker sig längre än skolan och lärandemiljön. De är
hävstänger för samhällsförändringar och kan utnyttjas för att öka jämställdheten.
Syftet med detta betänkande vore att verka för att läroböckerna och läroplanerna (formella,
informella och dolda) används som centrala verktyg för uppnåendet av de internationella
jämställdhetsmålen. Föredraganden vill lyfta fram läroplanernas implicita sociala aspekter, till
exempel stigmatisering av flickor och kvinnor i skolan genom samhällets och lärarkårens
symboliska makt. I betänkandet skulle man bland annat se till huruvida lärarnas sätt att
undervisa, åter i förhållande till läroplanen, faktiskt främjar socialt och kognitivt inbegripande
och jämställdhet mellan flickor och pojkar. Föredraganden anser att det är nödvändigt att lyfta
fram dessa sociala funktioner, som kan vara såväl implicita som explicita i formella och dolda
läroplaner. Man skulle dessutom i betänkandet efterlysa en övervakning av målen för och
ämnena i de formella läroplanerna för att garantera att all pedagogisk personal förstår på
vilket sätt denna praxis inbegriper maktförhållanden, bland annat ekonomiska sådana. En
strävan är att genom betänkandet sätta utbildningen på kartan som ett verktyg för att motverka
diskriminering av kvinnor och stödja flickors egenmakt från grundskolans lägsta stadier och
uppåt, i enlighet med Istanbulkonventionen. Läroplanerna kan antingen frigöra flickorna eller
motverka jämställdhet.
För att man ska gå från ord till handling anser föredraganden att Europaparlamentet bör
uppmuntra medlemsstaterna att genomföra effektiva strategier, inbegripet eventuella
möjligheter för skolor att få EU-medel för genomförandet av dessa strategier.
PE549.363v01-00
SV
4/4
DT\1051028SV.doc
