Jag vill leva, istället för att fungera - LiU

Linköpings universitet
Lärarprogrammet
Sara Löfgren
”Jag vill leva, istället för att fungera”
- En litterär jämförelse mellan Arne Næss och Max Scheler
Examensarbete 15 hp
LIU-LÄR-FS-A-12/001--SE
Handledare:
Fredrik Stjernberg
Institutionen för
Kultur och kommunikation
Sammanfattning
Den här studiens syfte har varit att presentera valda delar av den norske filosofen Arne Næss
personliga filosofi, Ekosofi T, samt att vid lämpliga avsnitt jämföra Næss filosofiska system med
den tyske filosofen Max Scheler för att visa på skillnader och likheter mellan dessa filosofers
tankesystem.
Den metod som har använts för att besvara frågeställningarna har varit att studera böcker av och
om Næss samt artiklar om och böcker av och om Scheler. Materialet har sedan sammanfattats
och systematiserats för att göra materialet mer överskådligt.
En av de valda delar som kommer att presenteras från Ekosofi T är bl.a. tanken om enighet samt
identifiering och självförverkligande. Detta är en central tanke inom Ekosofi T och ett
grundläggande antagande i denna ekosofi är att allt hänger samman samt att en människa har en
förmåga att identifiera sig med andra varelser vilket leder till att det egna privata självet upphör
att existera och man ser att alla varelser är del av ett större själv. I samband med detta
introducerar Næss tanken om självförverkligande. Kopplingen ligger i att en människa genom att
identifiera sig med andra varelser inser att den enskilda människans självförverkligande är
beroende av andra varelsers självförverkligande.
Det är inom detta område som man kan skönja både skillnader och likheter mellan Næss och
Scheler. Skillnaderna ligger i att Scheler anser att identifiering är ett primitivt fenomen och han
betonar att det är väsentligt att det finns en distinktion mellan de båda själven. Likheten ligger i
att både Næss och Scheler talar om att det finns en enhet i universum.
Innehåll
1. Inledning .................................................................................................................................................... 4
1.1 Syfte med frågeställningar .................................................................................................................. 5
1.2 Avgränsningar ...................................................................................................................................... 6
1.3 Tidigare forskning ................................................................................................................................ 7
1.4 Källmaterialet ...................................................................................................................................... 8
1.5 Metod ................................................................................................................................................ 10
1.5.1 Litteratursökning samt genomförande ...................................................................................... 10
1.5.2 Metoddiskussion ........................................................................................................................ 11
1.6 Definitioner ....................................................................................................................................... 12
1.6.1 Ekosofi ........................................................................................................................................ 12
1.6.2 Person ......................................................................................................................................... 13
2. Bakgrund ................................................................................................................................................. 15
3. Resultat.................................................................................................................................................... 17
3.1 Næss Ekosofi T .................................................................................................................................. 17
3.1.1 Enighet samt identifiering och självförverkligande enligt Ekosofi T .......................................... 17
3.1.2 Känslornas roll i Ekosofi T ........................................................................................................... 23
3.1.3 Ekosofi som personlig filosofi ..................................................................................................... 26
3.1.4 Distinktionen mellan den grund- respektive den djupekologiska rörelsen ............................... 28
3.1.5 Kopplingen mellan Næss och skolfrågor .................................................................................... 33
3.2 Jämförelse mellan Arne Næss och Max Scheler................................................................................ 34
3.2.1 Skillnader mellan Arne Næss och Max Scheler .......................................................................... 35
3.2.2 Likheter mellan Arne Næss och Max Scheler ............................................................................. 38
4. Avslutande reflektioner ........................................................................................................................... 42
4.1 Sammanfattning samt diskussion av fråga 1 ..................................................................................... 42
4.2 Reflektion över kopplingen mellan Næss och skolfrågor .................................................................. 46
4.3 Sammanfattning samt diskussion av fråga 2 ..................................................................................... 48
4.4. Förslag på framtida forskningsområden .......................................................................................... 50
1. Inledning
Under min studietid inom det filosofiska ämnet har jag kommit i kontakt med en uppsjö av olika
tankesätt och olika filosofer. I läroboken Filosofisk tanke 1 skriven av min handledare på en
gymnasieskola kom jag för första gången i kontakt med den norska filosofen Arne Næss. I nämnd
lärobok behandlades Næss och hans filosofiska system kortfattat. Ett citat som jag fann ytterst
tilltalande lyder följande:
Är inte i själva verket helheten omkring mig, som jag upplever som
levande och jämbördig med mig själv och som är förutsättningen för mitt
aktiva skapande av mina livsbetingelser och förverkligande av mina
livsprojekt, en del av mitt ”jag”? Jo, menar Næss, och därför strider det
mot mina egna intressen om jag förstör den helhet där jag ingår.2
Detta citat fann jag tilltalande av den anledningen att jag fann det kompatibelt med min egna
filosofiska syn och Næss var den första filosof jag kom i kontakt med som framförde åsikter som
tilltalade mig direkt. Det kortfattade stycket om Næss väckte min personliga nyfikenhet och jag
ansåg att det var många begrepp och företeelser som lämnades oförklarade i denna lärobok.
Sålunda beslutade mig för att läsa vidare om Næss. Genom min studietid har jag vid
återkommande tillfällen kommit i kontakt med Næss och mitt intresse för hans filosofi har växt
ytterligare. Under vårterminen 2011 skrev jag en mindre uppsats om ett område av Næss filosofi.
Vid detta arbete ansåg jag att hans filosofi inom detta område kan utsättas för kritik och att det är
många aspekter som jag inte ansåg vara klargjorda.
Av denna anledning har jag valt att fördjupa mig om Næss och hans personliga Ekosofi T. Under
min läsning av Næss har jag kommit till insikt att det är en mer omfattande filosofi än jag hade
förväntat. Sålunda kommer jag enkom att presentera vissa områden av Ekosofi T.
Då jag utförde utomlandsstudier i Leuven, Belgien, kom jag i kontakt med ett antal filosofer som
jag inte haft kunskap om via mina studier i Sverige. En av dessa filosofer är den tyske filosofen
Max Scheler. Schelers filosofi tilltalade mig på ett annorlunda vis än vad Næss filosofi gjorde
genom att jag inte förstod Scheler till fullo, men genom diskussioner och föreläsningar fick jag
1
2
Andersson, Jan S & Matson, Nils-Göran, Filosofisk tanke, 1998
Ibid;96
4
mer klarhet i hans filosofi. Desto mer klarhet jag fick av Schelers filosofiska teorier, desto mer
intresse fattade jag för hans filosofi och jag beslutade mig för att studera hans tankar vidare
individuellt. Då jag återkom till Sverige föreslog min handledare, Fredrik Stjernberg, i en
diskussion att ett lämpligt uppslag för min uppsats var att göra en jämförelse mellan Scheler och
Næss då dessa båda filosofer tilltalade mig.
Genom individuellt studium av dessa båda filosofers system har jag uppdagat att det finns både
skillnader och likheter mellan deras tankar vilket kommer att framgå av den här uppsatsen.
Den här uppsatsen kommer att utgå från valda delar av Næss filosofiska system som sedan
kommer att vid lämpliga avsnitt jämföras med Schelers filosofiska system och deras skillnader
respektive likheter kommer att framföras. Som en additionell del kommer jag även att koppla
Næss filosofiska tankar med skolfrågor. Detta kommer att beröras i resultatet samt diskuteras i
den avslutande reflekterande delen. Detta på grund av att jag studerar vid lärarprogrammet och
det är sålunda relevant för mig.
1.1 Syfte med frågeställningar
Huvudsyftet med den här uppsatsen är att presentera och granska valda delar av Arne Næss
personliga ekosofi, Ekosofi T, där T står för hans stuga Tvergastein. Jag kommer att utgå ifrån
följande delar; 1) Tanken om enighet samt identifiering och självförverkligande, 2) Betydelsen av
känslor, 3) Ekosofi som personlig filosofi. 4) Redogörelse över distinktionen mellan den grundrespektive den djupekologiska rörelsen.
Vidare kommer jag att, inom vissa lämpliga avsnitt, jämföra Næss filosofi med Max Schelers
filosofi för att presentera skillnader respektive likheter mellan dessa två filosofiska system.
Jag har valt att utgå ifrån två följande frågeställningar, varav en av frågorna innehåller fyra
delområden;
1. Vad innebär enligt Ekosofi T tanken om enighet samt identifiering och
självförverkligande? Vad spelar känslor för roll i detta filosofiska system? Vad innebär det
att ekosofi kan ses som en personlig filosofi? Vad är distinktionen mellan den grundrespektive den djupekologiska rörelsen?
2. Vilka är skillnaderna respektive likheterna mellan Arne Næss filosofiska system och
Max Schelers filosofiska system?
5
1.2 Avgränsningar
I denna uppsats förekommer ett antal avgränsningar och följande avgränsningar är motiverade
utifrån både tids- och utrymmesbrist.
De avgränsningar som förekommer i denna studie är för det första att den enkom berör två
filosofer, Arne Næss och Max Scheler, och deras respektive filosofiska system. Anledningen till
att dessa filosofer berörs, är som sagt, att jag finner dem tilltalande.
Den andra avgränsningen innebär att enbart vissa centrala delar av Arne Næss personliga ekosofi,
Ekosofi T, kommer att beröras. Urvalet av ovanstående områden har gjorts med hänsyn till att
dessa fyra områden berörs ingående av Næss samt att dessa områden ter sig vara grundläggande
för en basal förståelse av Ekosofi T. Syftet med denna avgränsning är att då Ekosofi T är en
omfattande och genomgående filosofi är det problematiskt att utreda alla områden inom denna
ekosofi.
På liknande vis kommer enkom vissa delar av Max Schelers filosofi att behandlas. Generellt kan
man säga att Schelers filosofiska tankar har genomgått tre stadier, det första: Der Formalismus in
der Ethik und die materiale Wertethik; det andra: Vom Ewigen im Menschen; och det tredje:
Philosophische Anthropologie3. På grund av att Schelers filosofiantropologi är mest jämförbar
med Arne Naess kommer enbart detta område av Schelers filosofi att beröras.
Den tredje avgränsningen berör tid- och rum perspektivet. Arne Næss var verksam med att
utforma sin ekosofi i Norge under perioden 1970-19904 och sålunda berör denna uppsats enkom
denna tidsperiod. Max Scheler var verksam med att utforma sin filosofiantropologi i Tyskland
under perioden 1927 och framåt. Under detta år skrev Scheler essän Die Stellung des Menschen
im Kosmos och denna essä indikerar att Scheler dras nu åt det antropologiska området. Dock blev
hans skrifter och tankar inom detta område inte utvecklade till fullo innan han dog.5 Sålunda
kommer denna uppsats enkom att beröra denna tidsperiod.
Ytterligare en avgränsning berör tillgången till material. Det material som kommer att användas
för att uppfylla syftet och besvara frågeställningarna är böcker skrivna både av och om Arne
Næss och Max Scheler. Vidare kommer artiklar om Max Scheler att användas i den här
uppsatsen. Då denna uppsats är konsumtionsinriktad kommer jag inte att använda kvalitativa
3
Scheler, Max, The Nature of Sympathy, övers. Peter Heath. 2008;4. På grund av mina bristande språkkunskaper i
det tyska språket har nämnda områden nämnts på originalspråket, då även detta är fallet i nämnda bok.
4
Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011; 274
5
Scheler, Max, The Nature of Sypathy, övers. Peter Heath. 2008;24
6
metoder såsom intervju eller observation i någon form för att uppfylla syftet eller att besvara
frågeställningarna.
Den sista avgränsningen rör det utrymme de båda filosoferna kommer att ha i denna uppsats. Då
mitt huvudsakliga syfte är att utreda Ekosofi T blir en naturlig konsekvens att Næss filosofiska
system kommer att ges mer utrymme än Schelers filosofiska system.
1.3 Tidigare forskning
Den tidigare forskning som finns inom detta område är relativt begränsad. I den här uppsatsen
kommer jag att beröra boken Ekosofi och etik av Bolof Stridbeck.6 Denna bok kommer att tas upp
i sin helhet i resultatet, men jag ämnar här att kort och sammanfattande redogöra för det
huvudsakliga innehållet i denna bok. Övriga böcker av och om Næss samt artiklar och böcker av
och om Scheler kommer att redovisas i sin helhet i resultatet.
Stridbeck gör, i nämnda bok, en systematisk framställning av olika ekosofer och deras
tankesystem, en av de ekosofer som behandlas är Arne Næss. I avsnittet om Næss redogör
Stridbeck för de mest centrala tankarna inom Ekosofi T som han sedan kritiskt granskar och
kommenterar. De centrala tankarna som berörs av Stridbeck är bland annat Næss definition av
ekosofi,7 hans tankar om livets enighet och att allt hänger samman.8 Detta kommer till uttryck
genom att Næss utgår från ett relations- och fälttänkande där människan ses som en varelse i
allehanda relationer och att hon förhåller sig till dessa. Detta är sammankopplat med Næss kritik
av den traditionella distinktionen mellan primära och sekundära kvaliteter och sålunda anser han
att det inte är någon skillnad mellan objekt och subjekt i det här avseendet.9
Vidare redogör Stridbeck för Næss syn på förhållandet mellan etiska utsagor och faktautsagor.
Förhållandet består i att människan inte kan härleda etiska utsagor från faktautsagor utan de
härleds från en känslomässig grund och att vid etiska utsagor utgår man från grundläggande
premisser som inte kan bevisas. Därefter berör Stridbeck Næss tankar om självförverkligande och
att alla varelser har rätt att utvecklas samt att självförverkligande och lycka är intimt
sammankopplat.10 Att självförverkliga sig själv får som en konsekvens att man känner lycka.
6
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993
Ibid;133
8
Ibid;136
9
Ibid;196
10
Ibid;197
7
7
Slutligen berörs Næss tankar om karaktärsdragen för den djupekologiska rörelsen och vad som
skiljer den från den grundekologiska rörelsen.11
Sammanfattningsvis kan man säga att Stridbeck gör en systematisk framställning och kritiskt
granskning av flera ekosofier samt hur den ekosofiska rörelsen har växt fram i både Norge12 och
USA.13
Det som, jag dock menar, saknas i den här framställningen är en genomgående framställning av
Næss tankar om känslornas roll samt en grundläggande framställning av hur en ekosofi kan ses
som en personlig livsfilosofi. Båda dessa områden kommer att belysas i denna uppsats. Den
forskning som jag vidare anser saknas är en systematisering och jämförelse mellan Arne Næss
och Max Scheler. Min förhoppning med denna uppsats är att bidra med en sådan jämförelse
genom att lyfta fram både skillnader och likheter mellan dessa filosofer.
1.4 Källmaterialet
Då den här uppsatsen är konsumtionsinriktad består källmaterialet av valda böcker både av och
om Arne Næss samt artiklar om och böcker av och om Max Scheler. Dessa kommer, som redan
nämnts, att presenteras i sin helhet i resultatet, men jag ämnar här redogöra för de källkritiska
resonemangen.
De böcker rörande Arne Næss har varit lättillgängliga via Linköpings universitetsbibliotek. De
böcker jag kommer att referera till består framförallt av böcker av Næss som har blivit översatta
från norska till engelska. Jag har sedan översatt relevanta delar av de engelska böckerna till
svenska. Denna översättning kan vara problematisk i det avseendet att vissa engelska ord inte har
någon motsvarighet i det svenska språket. Det föreligger även en översättningsproblematik
genom att det kan finnas vissa norska ord som inte har någon motsvarighet på engelska, t.ex. den
norska termen ”friluftsliv”. Detta medför en problematik genom att vissa meningar kan förlora
sin precisa innebörd genom att det har utförts en översättning i flera steg. Denna problematik har
dock funnits i åtanke under hela skrivandet och jag har strävat efter att göra en precis
översättning. Originaltexten till dessa böcker är skrivna av Næss och sålunda finner jag det
tillförlitligt att de åsikter som framkommer i dessa böcker är ursprungliga.
11
Ibid;187
Ibid;11-15
13
Ibid;15-18
12
8
En annan bok jag kommer att beröra är Ekosofi och etik av Bolof Stridbeck.14 Denna bok är då
inte skriven av Næss själv, utan Stridbeck presenterar centrala delar inom Næss Ekosofi T. Då
boken inte är skriven av Næss själv kan man ifrågasätta om de åsikter som framkommer är Næss
egna åsikter. Då det Stridbeck presenterar överensstämmer med de böcker jag har läst av Næss
själv anser jag dock att det är tillförlitligt att det Stridbeck presenterar är åsikter Næss själv håller.
Det material jag har läst och granskat av och om Max Scheler har varit betydligt svårare att finna
via bibliotek och artikeldatabaser som Linköpings universitetsbibliotek har tillgång till. De
böcker jag kommer att behandla av Scheler är översatta från tyska till engelska. Jag har även här
översatt relevanta delar av Schelers böcker från engelska till svenska. Även vid det här tillfället
föreligger en översättningsproblematik. Denna kommer till uttryck dels genom att det finns vissa
engelska ord som inte har någon motsvarighet i det svenska språket och dels för att i
översättningen förekommer det ibland centrala begrepp på tyska, dessa begrepp kommer att i
vissa delar av uppsatsen nämnas på originalspråket för att inte skapa missförstånd rörande
begreppen.
De artiklar jag kommer att granska är skrivna om Scheler på engelska. Dessa artiklar fanns
tillgängliga via Linköpings universitetsbiblioteks artikeldatabas, Academic Search Premier. Även
vid dessa artiklar föreligger samma översättningsproblematik, men jag strävar även här efter att
göra en precis översättning. Ytterligare ett problem med dessa artiklar är att de inte är förstahands
källor, skrivna av Scheler. Detta är ett problem jag är medveten om, men jag har, i möjligaste
mån, jämfört artiklarna med de böcker av Scheler jag kommer att presentera. Böckerna av
Scheler anser jag vara mer tillförlitliga än artiklarna om Scheler på grund av att jag utgår från att
de åsikter som framförs i böckerna är de åsikter som Scheler själv håller. Ytterligare en
problematik som föreligger är att Scheler publicerade en rad olika artiklar under sina levnadsår.
Dessa artiklar har jag dock inte haft tillgång till via Linköpings universitetsbiblioteks artikelbaser
och de flesta artiklarna Scheler skrivit har inte blivit översatta från tyska till engelska, t.ex. Die
Stellung des Menschen im Kosmos skriven 1927.15
14
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993
Scheler, Max, The Nature of Sympathy. Övers. Peter Heath. 2008;24
15
9
1.5 Metod
I samhällsvetenskaplig forskning brukar man skilja mellan kvantitativ och kvalitativ forskning.
Bryman 16 menar att skillnaden ligger i att den kvantitativa forskningen kan sägas vara en
forskningsstrategi som bl.a. betonar kvantifiering då det gäller insamling och analys av data. Den
kvalitativa forskningen, å andra sidan, fokuserar bl.a. på ord samt att man som forskare anammar
ett tolkande synsätt. 17 Då detta är en litteraturstudie kommer jag att använda mig av den
kvalitativa forskningsmetoden. Detta är för att jag enkom kommer att beröra två filosofer, Arne
Næss och Max Scheler, samt valda delar av deras filosofiska system. Sålunda kommer jag att
fokusera på att tolka dessa filosofers tankar för att uppfylla mitt syfte och besvara mina
frågeställningar.
1.5.1 Litteratursökning samt genomförande
I den inledande fasen av arbetet har jag samlat in en mängd litteratur som har berört både Arne
Næss och Max Scheler. Denna litteratur har sedan lästs i sin helhet med syfte att få kunskap om
de både filosofernas teorier.
Därefter har jag utifrån de frågeställningar som jag har utformat gjort ett urval av det material jag
hade till mitt förfogande. Urvalet av det material som berörs i den här uppsatsen kommer att
göras utifrån ett s.k. målstyrt urval. Denna metod går ut på att forskaren väljer ut enheter, så som
dokument och avhandlingar, som har en direkt hänvisning till det aktuella syftet och
frågeställningarna. 18 Det målstyrda urvalet kommer till uttryck genom att under läsningen av
Næss har jag valt ut de textpassager och litteratur som har direkt hänvisning till de områden av
Ekosofi T jag har valt att beröra. Min förhoppning med detta urval är att bidra med en förståelse
rörande dessa områden och sålunda kommer jag att utelämna vissa textpassager i och med att de
inte har relevans för uppsatsens frågeställning.
En av huvudböckerna av Scheler, Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values. A new
Attempt toward the Foundation of an Ethical Personalism, 19 kommer inte att läsas i sin helhet,
utan relevanta delar kommer att läsas och presenteras. Syftet med att enbart presentera valda
delar av Scheler är att dessa delar är mest jämförbara med Næss filosofiska system. Övrig
litteratur av och om Scheler kommer att läsas och presenteras i sin helhet och därefter kommer
16
Bryman, Alan. Övers. Björn Nilsson, Samhällsvetenskapliga metoder. 2011
Ibid;40
18
Ibid;350
19
Scheler, Max. Övers. Manfred S. Frinks & Roger L. Funk. Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values, A
new Attempt toward the Foundation of an Ethical Personalism. 1973
17
10
innehållet att sammanfattas och systematiseras. Systematiseringen kommer att ske genom att
lämpliga delar av Schelers filosofiska system kommer att jämföras med Næss filosofiska system
för att, utifrån min tolkning, uppmärksamma skillnader och likheter mellan dessa båda filosofer.
Under den här fasen i arbetet har jag haft Næss filosofiska tankesystem som utgångspunkt. På det
viset har jag valt att enbart presentera de delar av Schelers filosofiska system som har en
koppling till Næss filosofiska system. I den här fasen av arbetet har jag även använt mig av det
målstyrda urvalet för att presentera lämplig litteratur för att besvara frågeställning 2. Detta
kommer få som en konsekvens att materialet som berör Scheler har blivit kraftigt reducerat under
arbetets gång.
Den litteratur som har använts för att besvara frågeställningarna har sökts via Linköpings
universitetsbibliotek samt artikeldatabasar som Linköpings universitetsbibliotek har tillgång till.
Den artikeldatabas som har används är Academic Search Premier. Anledningen till att inte fler
artikeldatabaser har använts är för att det var enkom ovanstående artikeldatabas som hade tillgång
till artiklar om Scheler. För att begränsa sökresultatet har jag använt mig av vissa centrala
nyckelbegrepp eller s.k. sökord. Då syftet för denna uppsats är att presentera Arne Næss och Max
Scheler har jag valt att inledningsvis söka på deras respektive namn. Då jag genomförde en
sökning på Næss fann jag ett flertal intressanta böcker. Efter läsningen fann jag att informationen
om Næss var tillräcklig och sålunda har jag inte använt mig av några elektroniska artiklar för att
redogöra för Næss filosofiska system. Då jag genomförde en sökning på Scheler fann jag ett
flertal intressanta artiklar. Dock har jag utökat sökorden för att finna relevant litteratur om
Scheler och sålunda har sökordet Philosophicalanthropology även använts. För att finna
ytterligare relevant litteratur om Scheler har jag även använt mig av tjänsten Google Scholar och
de sökord som användes vid denna sökning var Max Scheler samt Philosophicalanthropology.
1.5.2 Metoddiskussion
Jag har valt en kvalitativ ansats för att jag är ute efter att bidra med en förståelse kring de
områden av Ekosofi T som jag har valt att belysa i den här uppsatsen. Som jag nämnde i avsnittet
1.2 Avgränsningar har jag gjort detta urval för att det ter sig som att dessa områden är centrala för
att få en basal förståelse av Næss filosofiska system. Om jag hade använt mig av en kvantitativ
ansats kunde ett lämpligt tillvägagångssätt varit att beröra ett flertal andra aspekter av Ekosofi T.
Den kvalitativa ansatsen har även valts för att besvara den andra frågeställningen. Syftet med att
använda den kvalitativa metoden är att jag har tolkat materialet rörande Scheler för att bidra med
11
en förståelse kring skillnader och likheter mellan Næss och Scheler. Om jag hade valt den
kvantitativa metoden kunde ett lämpligt upplägg för uppsatsen varit att beröra samtliga aspekter
av Schelers filosofiska system. Under min läsning av både Næss och Scheler visade det sig att det
finns vissa områden som Næss belyser, men som Scheler inte belyser, samt att det finns områden
som Scheler belyser, men som Næss inte behandlar. Av den anledningen kommer jag inte beröra
dessa aspekter av de båda filosoferna då jag finner att graden av relevans är tveksam. Syftet med
att enkom beröra vissa aspekter av Schelers filosofiska system samt att jämföra dessa med
passager inom Næss filosofiska system är att erhålla en förståelse kring de beröringspunkter som
kan finnas mellan dessa båda filosofer. Sålunda finner jag det tveksamt att en presentation av de
passager där man inte kan finna beröringspunkter mellan Næss och Scheler hade bidragit till en
förståelse om de respektive filosofernas teorier som skulle haft relevans för syftet eller den andra
frågeställningen. I den här fasen av arbetet har jag även tagit hänsyn till omfattningen av den här
uppsatsen. Om uppsatsen hade varit mer omfattande kunde ett intressant tillvägagångssätt även
varit att även belysa dessa passager i en större utsträckning.
Det målstyrda urvalet har gjorts med hänsyn till att de frågeställningar som jag har valt att utgå
från i den här uppsatsen har varit begränsade. Sålunda har jag varit medveten om de områden jag
har strävat efter att redogöra för. Om jag hade använt den kvantitativa metoden hade en annan
urvalsmetod varit lämpligare, men då syftet med den här uppsatsen är att dels presentera ett
begränsat urval av Næss filosofiska system samt ett begränsat urval av Schelers filosofiska
system fann jag det lämpligt att använda mig av ett målstyrt urval för att uppfylla mitt syfte samt
besvara mina frågeställningar.
1.6 Definitioner
I denna uppsats kommer vissa begrepp att användas och för att undvika missförstånd följer här
nedan en kort beskrivning av de mest centrala begreppen. De begrepp som inte definieras här
kommer att definieras i resultatet.
1.6.1 Ekosofi
Ekosofi är, enligt Næss, en ny typ av filosofi med syftet att alla levande varelser ska överleva den
hotande miljökrisen. Ekosofi innebär en filosofisk grundsyn som är inspirerad av
12
livsförhållandena i biosfären, med fokus på det som framträder inom ekologi. Denna filosofi
innefattar även en ekologisk orienterad socialantropologi.20
Vidare beskriver Næss en ekosofi som en filosofi som är i ekologisk harmoni. En sådan filosofi
har ett vidare normativt synsätt i det avseendet att den innehåller normer, regler, förutsättningar,
uppfattningar om prioriterat värde och hypoteser om förhållanden i vårat universum.
Slutligen hävdar Næss att detaljerna för en ekosofi kommer att uppvisa många olika varianter på
grund av påtagliga lokala skillnader rörande t.ex. förorening men också normativa värde
prioriteringar.21 Alan Bergson och Bill Devall menar att termen ”ekosofi” refererar, enligt Næss,
till personliga livsfilosofier.22 På grund av att en ekosofi ses som en personlig livsfilosofi kan
den personliga ekosofin komma att revideras allteftersom en människas livssituation förändras.23
Næss framför också en distinktion mellan ekosofi och ekologi som vetenskap. Man kan säga att
en ekosofi har ekologin som grund, dock kan man inte härleda normer för handlande från ekologi
som vetenskap. Ekologin framhäver och formulerar verifierbara och falsifierbara hypoteser om
världen, men det förekommer aldrig några normativa eller värdeladdade påståenden om
världen.24
1.6.2 Person
Formalism säger att personen, essentiellt sett, inte är något annat än ett logiskt subjekt av
rationella handlingar, med andra ord, handlingar som följer ur ideala lagar. Personen är utföraren
av rationella handlingar.25 Enligt Scheler kan personen sägas existera just i de handlingar den
utför, eller i de möjliga handlingar den kan utföra.26 Sålunda är personen fundamentet för alla
olika handlingar som både utförs och har möjlighet att bli utförda.27 Av den anledningen kan inte
en konkret handling förstås fullt ut utan att man kan föreställa sig essensen hos en person.28
Scheler påstår vidare att hela personen finns i varje konkret handling och hela personen varierar i
och genom varje handling, dock blir inte personen förstörd eller varierar som ett ting i tiden. 29 På
20
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;133
Ibid;32
22
Næss, Arne, Ecology of wisdom: Writings by Arne Naess. Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;3
23
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;37
24
Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005;121
25
Scheler, Max. Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values. A new Attempt toward the Foundation of an
Ethical Personalism. Övers. Frings, Manfred S. & Funk, Roger L, 1973; 371
26
Ibid;382-383
27
Ibid;383
28
Ibid;384
29
Ibid;385
21
13
det viset kan man säga att en person är solid och inte temporär. På grund av att personen lever
just i upplevelsen av sina möjliga upplevelser och de upplevelser personen upplever är det ingen
idé att försöka finna personen i tidigare upplevelser.30
30
Ibid;386
14
2. Bakgrund
Detta kapitel kommer att presentera både Arne Næss och Max Scheler och den kontext som de
var verksamma i. Min förhoppning är att läsaren ska få en förståelse för det samhälle och den
hisoriska kontext som de båda filosoferna presenterade sina idéer i.
Arne Næss (1912-2009) var främst verksam i Norge. Dock reste Næss i övriga världen, dels för
studier samt för att gästföreläsa vid olika universitet.31 Av den anledningen är det problematiskt
att beskriva det samhälle Næss levde och verkade i då han stora delar av sitt liv befunnit sig i ett
flertal länder. Næss blev tillsatt som professor vid universitetet i Oslo år 193932 och under tiden
1939-1970 sökte han genomföra en rad förändringar inom undervisningsformerna för filosofin
bl.a. genom att försöka inkorporera filosofin med övriga akademiska områden.33 Emellertid fann
Næss rollen som professor problematisk och han kände att han fungerade, mer än han levde. 34 Då
han avgick från sin post 1970 började han intressera sig för att utforma sin egen filosofi.35 Värt
att notera för förståelsen av Næss filosofi är att han under sitt liv varit intresserad av
bergsklättring och han är känd bl.a. för klättringsexpeditionen till Tirich Mir 1950.36
Då Næss avgick som professor strävade han efter att utreda en koppling mellan Spinozas
glädjebegrepp samt naturglädjen Næss kände själv. Överlag kan man säga att Næss strävade efter
att identifiera sig med allt i naturen och naturen som sådan fungerade som hans tillflyktsort.37
Värt att notera i det här sammanhanget är att Næss och ett flertal andra personer grundlade 1969
”Samarbeidsgruppen for natur- og miljøvern” (snm). Denna grupp förespråkade en jämlikhet
mellan människan och naturen samt en reduktion av den mänskliga exploateringen av naturen.38
Det är alltså under den här perioden, 1970-1990, som Næss utformar sin Ekosofi T och får titeln
ekosof. Næss filosofi kommer att presenteras i sin helhet i resultatet.
31
Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011
Ibid;119
33
Ibid;373
34
Næss, Arne, Livsfilosofi. Ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson. 2005;209
35
Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011;273-274
36
Ibid;188
37
Ibid;274
38
Ibid;276
32
15
Max Scheler (1874-1928) är främst känd som en tysk metafysiker39 men man kan dock skönja tre
olika stadier i hans filosofiska karriär; det första Der Formalismus in der Ethik und die materiale
Wertethik; det andra: Vom Ewigen im Menschen; och det tredje: Philosophische Anthropologie.40
Då Scheler föddes dominerades den intellektuella scenen i Tyskland av två konkurrerande skolor;
en idealistisk skola som hade sina rötter i tankarna av Immanuel Kant och den andra hade en
stark materialistisk riktning och som hade sina rötter i tankarna av Jeremy Bentham. Denna skola
hade fått mycket popularitet på grund av texterna av John Stuart Mill. För en filosof under den
här tiden fanns det ingen intellektuell medelväg, man var tvungen att välja den ena eller den
andra skolan.41
Scheler, å sin sida, var influerad av filosofen Franz Brentano. Brentano hade, under tiden då
Scheler föddes, publicerat verket Psychologie vom empirischen Standpunkt och detta verk
signalerade ett startskott för en ny inflytelserik filosofisk rörelse, som Scheler sedan anslöt sig
till.42 Senare publicerade Brentano sin etiska teori i boken The Origin of the Knowledge of Right
and Wrong där han kritiserar de båda dominerande skolorna samt presenterade sin egen syn på
etik. Brentano pläderar för att människans medvetande kan skilja mellan moraliskt rätt och fel på
samma sätt som hon kan skilja mellan sant och falskt. 43 Schelers filosofi bör ses som en
uppföljning av Brentanos etik, emellertid var han ingen lärjunge till Brentano, utan man ska
snarare se honom som en självständig filosof från Brentano.44
Schelers tankar kommer att presenteras i sin helhet i resultatet, men sammantaget kan man säga
att Scheler är influerad av Brentano samt att han i ett flertal passager kritiserar Kants tankar om
det kategoriska imperativet.
39
Scheler, Max, The Nature of Sympathy. Övers. Peter Heath. 2008;7
Ibid;9
41
Ibid;10
42
Ibid;11
43
Ibid;12
44
Ibid;13
40
16
3. Resultat
Resultatet för denna uppsats kommer att presenteras genom en systematisk genomgång av Arne
Næss Ekosofi T utifrån följande teman; tanken om enighet samt identifiering och
självförverkligande, känslornas roll, ekosofi som personlig filosofi samt distinktionen mellan den
grund- respektive den djupekologiska rörelsen kommer att presenteras. Vidare följer en analys
om det finns en koppling mellan Næss och skolfrågor.
Slutligen följer en presentation av Max Schelers filosofiska system genom en jämförelse mellan
Arne Næss Ekosofi T och Max Schelers filosofiska system.
3.1 Næss Ekosofi T
3.1.1 Enighet samt identifiering och självförverkligande enligt Ekosofi T
Ett essentiellt drag i Næss filosofiska tankesystem är att allt i världen hänger samman. 45 Detta
”allt” kan tolkas vara alla levande varelser, mineraler, organismer samt miljöer. Vidare menas
med detta påstående att allt har ett inre sammanhang och essensen av alla existerande ting i
världen är i ett avseende beroende av dessa samband, med andra ord, ett tings karaktärsdrag är
konstituerade utifrån dessa samband och skulle sambanden vara annorlunda, skulle detta leda till
att tingen skulle vara annorlunda än vad de är nu.46
Detta kan man säga grundar sig på den ekologiska tanken att tingen inte kan separeras från den
omgivning som de befinner sig i.47 Med andra ord kan man tolka det som att enligt det ekologiska
tänkandet är varje ting eller varelse intimt sammankopplad med sin omgivning och att
omgivningen påverkar tinget eller varelsen. Detta kan även kallas, enligt Stridbeck, för ett
relations- och fälttänkande. De samband eller relationer mellan tingen i världen och dess
omgivning uppfattas som ingående i ett nätverk av relationer. Dessa relationer ska inte tolkas som
solida, utan de ska uppfattas som ett slags knutpunkter i detta relationsfält. Vad Næss menar med
detta är att visa på att ting och varelser inte kan isoleras från sin miljö.48
Sammankopplat med denna enighetstanke är det s.k. gestalt-begreppet och gestalt-tänkandet.
Historiskt sett introducerades gestalt-begreppet inom perceptionspsykologin 49 och en erkänd
45
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;136
Ibid.
47
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;72
48
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;136
49
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;58
46
17
slogan inom gestalt-psykologi är att det hela är större än sina delar.50 Förenklat sett kan man säga
att gestalten är en helhet.51 För att illustrera vad Næss menar med detta gör han en liknelse med
den upplevelse en människa får då hon kliver in i ett rum för första gången.
Då man kliver in i ett rum får människan en spontan upplevelse av rummet som helhet och denna
upplevelse leder till att vi gör en viss bedömning av rummet. Denna spontana bedömning av
rummet kan sedan komma att ändras ju mer människan upplever rummet, t.ex. några stolar som
man inte såg innan kan leda till att människan omvärderar rummet och upplevelsen blir då
annorlunda. Næss hävdar vidare att ingen del av liknande upplevelser kan isoleras, utan
upplevelsen är summan av en helhet.52 Vad som bidrar till den totala upplevelsen av en gestalt är
de relationer som existerar inom den aktuella gestalten och denna totala spontana upplevelse kan,
som sagt, bidra till att man får en viss upplevelse av en företeelse, t.ex. ett rum som upplevs vara
tilltalande på grund av relationerna i en total gestalt.53 Den spontana upplevelsen av en gestalt gör
människan förtrogen med den reella världen54 och man hävdar vidare att den konkreta världen
har gestalt-karaktär och inte atomistisk-karaktär.55 Utifrån ovanstående påståenden kan man tolka
det som att Næss menar att de upplevelser varelser har om världen har gestalt-karaktär. På grund
av att man kan säga att den spontana upplevelsen av en gestalt refererar till den reella världen kan
vidare en tolkning vara att världen som sådan är en helhet och att innehållet i världen är
sammankopplat genom dessa relationer i gestalter.
Næss menar vidare att gestalter binder samman ”jaget” med ”icke-jaget” i en helhet. Glädje blir
då inte enkom reserverat för det aktuella ”jaget” utan något glädjefyllt där ”jaget” och det som
står utanför ”jaget” är beroende av varandra och inte är isolerbara fragment skilda från
varandra.56 Næss framför i det här sammanhanget sin kritik mot den traditionella distinktionen
mellan objekt - subjekt. Han hävdar att då man beskriver gestalt-relationer kan man inte låta den
traditionella distinktionen råda då i en upplevelse av en gestalt kan en sådan distinktion inte
förekomma.57
50
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;58
Ibid;76
52
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;58
53
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;76
54
Ibid;193
55
Ibid;80
56
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;60-61
57
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;76
51
18
I och med att en central tanke inom Ekosofi T är att allt hänger samman menar Næss vidare att en
människa inte är en varelse som har blivit placerad i en miljö. Människan är snarare en integrerad
del av miljön och sålunda en del i en större gestalt.58
Då människan är en integrerad del av miljön anser Næss att människan genom att distansera sig
själv från naturen innebär att människan distanserar sig från en del av sig själv och det som har
konstruerat människans egna själv. Næss förklarar att vissa personer, varelser och platser som en
människa har kommit i kontakt med under sitt liv har bidragit till att människan har utvecklat det
egna specifika självet och, sålunda, genom att människan distanserar sig från denna miljö och
omgivning innebär att människan distanserar sig från sig själv. 59 Sålunda menar Næss att
människa inte är en varelse som står utanför naturen. Som en konsekvens av detta påstående kan
människan inte göra vad hon behagar med naturen utan att förändra sig själv. Om människan
orsakar en förändring i naturen blir en naturlig konsekvens att hon förändrar sig själv.60
Som nämnts tidigare anser Næss att i upplevelsen av en gestalt förekommer ingen distinktion
mellan subjekt och objekt och att människan är en del av den miljö hon lever och verkar i. En
gestalt består som sagt av allehanda relationer och i det här sammanhanget introducerar Næss
begreppet det ekologiska självet. Inledningsvis inför Næss en kritik av det västerländska
samhället och de människor som verkar i det. Denna kritik går ut på att Næss påstår att
människan har en tendens att förväxla deras ”själv” med det snävare egot. Næss menar att självet
i realiteten är något som är vidare än egot och han presenterar då det ekologiska självet, som
essentiellt inbegriper relationer i olika former. Vidare är det ekologiska självet hos en människa
allt det som en människa identifierar sig med. En central aspekt av det ekologiska självet är då
identifiering och relationer. Identifiering i det här sammanhanget ses som en process som
involverar intensiv empati. Då en människa mognar kommer detta leda till att hon identifierar sig
med allt i sin omgivning, oberoende av det utomstående objektets fysiska och psykiska attribut.
Næss kritiserar i det här sammanhanget diskussionen rörande mognaden av det egna självet för
att det inte har tagit hänsyn till människans miljö och de relationer en människa har till sin miljö
och icke-människor, så som djur, växter och mineraler.61
58
Ibid;77
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;164
60
Ibid;165
61
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;83
59
19
I samband med utredningen av det ekologiska självet presenterar Næss sin toppnorm;
Självförverkligande! Självförverkligande inom Ekosofi T utskrivs med versalt S för att indikera
att det egna begränsade självet absorberas av det stora Självet som omfattar hela världen.
Ytterligare en orsak till att Självförverkligande utskrivs med versalt S är för att påvisa att övriga
hypoteser och normer inom Ekosofi T kan härledas ur denna toppnorm.62
Næss ger aldrig en klar definition över vad hans syn på självförverkligande essentiellt är63, men
en tolkning kan tänkas vara att alla levande varelser har intrinsikalt lika stor rätt att leva och att
utvecklas. 64 Rothenberg menar att ordet självförverkligande ska ses som en process, inte ett
tillstånd som är möjligt att nå. Ingen kan nå fullt självförverkligande då detta skulle innebära att
alla varelser skulle nå fullt självförverkligande, vilket kommer att förklaras senare. Normen om
självförverkligande ska istället ses som ett sätt att leva sitt liv.65 Ytterligare en aspekt av självet
som Næss framlägger är att det inte existerar något permanent själv. Detta leder till att självet
som ska förverkligas skiftar från situation till situation.66
Vidare menar Næss att formen för självförverkligande och realiserandet av de olika potentialerna
är olika för olika varelser, men det som är gemensamt för samtliga varelser är att de känner glädje
då de får möjlighet att förverkliga sig själva.67
Essentiellt inom det ekosofiska förhållningssättet är att det ekologiska självet utvecklas genom
djupgående identifikationer med andra varelser. Næss menar att självförverkligande och
identifiering är möjlig för människan i och med att hon har en förmåga att gå utöver det som är
gynnsamt för det egna egot.68 Detta leder till att det egna självet inte kan avgränsas till att enbart
innefatta det egna jaget eller den egna organismen utan att människan ser då sitt egna själv som
en del av andra varelsers själv. Næss menar att man övergår från en jag-det-attityd till en jag-duattityd. Man kan säga att tanken om självförverkligande innebär att man, som människa, bidrar
till andra varelsers självförverkligande. 69 Genom att anamma attityden av att det egna självet inte
slutar vid det egna självet får det som en konsekvens att man inser att det egna
62
63
Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011; 216
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;8
64
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;179
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;9
66
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;196
67
Ibid;83
68
Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005;135
69
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;182
65
20
självförverkligandet är beroende av andra varelsers självförverkligande. Denna insikt är resultatet
av en människas mognad som, enligt Næss, leder oundvikligen till att en människa identifierar
sig med andra varelser. 70 Dock hävdar Næss att människans förmåga att identifiera sig med
andra varelser är beroende av miljö, kultur och ekonomi.71
Sammanfattningsvis kan man säga att Næss talar om att människan som varelse har en möjlighet
att ta hänsyn till andra varelsers intressen och att hon har en förmåga att se sig själv i andra
varelser. I det här sammanhanget talar även Næss om en slags orsakskedja. Genom människans
mognad och ökade förståelse över sin gemenskap med andra varelser, leder i sin tur till större
känsla av identifikation och sålunda kommer människan att ta större hänsyn till andra varelser.
Människan söker då vad som är mest gynnsamt för henne själv, men genom expanderandet av det
egna självet, kommer det som är gynnsamt för det egna självet och den egna människan att ses
som gynnsamt för andra varelser och det som är gynnsamt för andra varelser kommer även ses
som gynnsamt för det egna självet.72
En aspekt av expanderandet av det egna självet är att altruismen som koncept blir onödigt. Den
större världen och andra varelsers själv blir en del av det egna självet och de egna intressena. 73
För att använda Næss egna ord, om en människas omgivning upplevs genom det ekologiska
självet kommer människan att agerar vackert naturligt och hennes handlande kommer att vara i
enlighet med strikt miljöetik.74
Tanken om det ekologiska självet och expanderandet av det egna självet har fått en del kritik. En
kritik går ut på att genom identifiering med alla varelser och genom att expandera sig själv leder
till att den egna människans identitet går om intet. Næss svar är att detta inte är fallet. Emellertid
ger han ingen konkret förklaring varför detta inte händer, han hävdar enbart att det inte sker på
”något sätt”.75 Ytterligare en förklaring finner man dock i en annan passage. Næss menar att inom
varje form av realiserandet av allehanda potentialer som olika varelser innehar så behåller det
egna egot eller självet sin egen identitet och de olika varelsernas själv är fortsatt separerade. Det
är istället individen som inte kan vara isolerbar då allt som existerar har gestalt-karaktär.76
70
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;83
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;180
72
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;175
73
Ibid;9
74
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;93
75
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;173
76
Ibid;195
71
21
Ytterligare en kritik mot Næss innebär att på grund av att människan skiljer sig i vissa essentiella
avseenden från andra varelser kan detta leda till en intressekonflikt då dessa, till synes, essentiellt
olika varelser strävar efter att förverkliga sig själva. Rothenberg hävdar att denna kritik inte är
befogad. Han menar att genom att människan uppfattar ekosystemets och andra varelsers
livsnödvändiga behov som sina egna leder detta med nödvändighet att det inte blir någon
intressekonflikt.77 Næss menar även själv att principen om att alla varelser har intrinsikalt lika
stor rätt till att leva och utvecklas kan i vissa avseenden förbises. Det kan i vissa fall vara rätt att
bringa andra varelser om livet och sålunda förhindra deras självförverkligande. Som ett
grundmotto menar Næss att människan har större förpliktelser mot det närliggande än det
avlägsna. För att belysa detta nämner Næss ett exempel som rör denna norm, nämligen
lagstiftningen om tjuvskytte i Afrika. Den lagstiftning som genomfördes ledde till att de
traditionella jägarkulturerna dog ut. I det här fallet har vi större förpliktelser gentemot
jägarkulturerna, enligt Næss. Detta gäller dock inte då det kommer till kosmetik och kemiska
försök på djur. Næss menar att syftet med sådan forskning inte kommer att tillgodose
livsnödvändiga behov hos människan och sålunda är det inte önskvärt.78
Sammanfattningsvis kan man säga att ett grundläggande antagande som framförs av Næss är att
allt hänger samman. För att utveckla detta nämner han det s.k. gestalt-begreppet där en gestalt
kortfattat beskrivs som en helhetsupplevelse som en människa får då hon t.ex. går in i ett rum.
Denna gestalt består då av allehanda relationer. Næss menar vidare att denna upplevelse av en
gestalt binder samman jaget med icke-jaget och att det inte existerar någon distinktion mellan
subjekt och objekt i en sådan upplevelse. I samband med detta presenterar Næss sin syn på
identifiering samt hans tanke om det ekologiska självet, som grundläggande består av relationer.
Det ekologiska självet är inte begränsat till det egna egot hos en människa utan det inbegriper
människans omgivning. Sålunda kan man påstå att det ekologiska självet är människans
expanderade själv. Kopplat till det ekologiska självet är Næss tankar om identifiering. Han menar
att människan har en förmåga att kunna identifiera sina egna intressen med andra levande
varelsers intressen och sålunda presenterar han sin toppnorm; Självförverkligande!
77
78
Ibid;11
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993; 183-184
22
3.1.2 Känslornas roll i Ekosofi T
En central aspekt av Næss filosofiska system är känslor. För att utreda den roll känslor spelar i
Ekosofi T kommer jag att utgå främst från boken Livsfilosofi: ett personligt bidrag om känslor
och förnuft.79 En grundläggande tanke i denna bok är att Næss söker att presentera känslor som
en motkraft till den nuvarande synen på förnuftets höga status i samhället. Næss pläderar för att
om en människa anser att känslor och förnuft står i motsats till varandra, då har den människan en
allt för snäv syn på både känslorna och förnuftet.80 Næss förespråkar istället att en människa bör
ta hänsyn till både känslor och förnuft t.ex. då hon ska fatta ett avgörande beslut. 81 Sålunda
kritiserar Næss den traditionella distinktionen mellan förnuft och känslor. Han menar vidare att
ett undertryckande av en människas känsloliv är, de facto, ett undertryckande av människans liv i
sin helhet.82 Detta förhållande kommer till uttryck genom att han menar, som en handlingsregel
för att uppnå det goda livet, att vägen går primärt genom känslorna och sekundärt genom
förnuftet.83 Dock gör han en distansering när han påstår att känslor och förnuft verkar inom olika
domäner av en människas liv.84
Ytterligare en grundläggande åsikt inom Næss tankar om känslor är att han menar att känslor är
unikt för varje människa. Detta innebär att två eller flera människor omöjligen kan känna en och
samma känsla. Känslor m.m. uppvisar en oöverskådlig mångfald som alltid varierar från person
till person.85
Næss har i sitt arbete om känslor hämtat inspiration från filosofen Spinoza och detta tar sig i
uttryck genom att han refererar till Spinozas distinktion mellan negativa och positiva känslor. De
negativa känslorna, ex. hat och vrede, leder till att en människas natur blir passiv och detta
kommer till uttryck bl.a. genom att människan känner glädje inför en annan människas sorg. De
positiva känslorna, ex. kärlek och glädje, aktiverar en människas natur. 86 I det här sammanhanget
nämner han även Spinozas definition av ratio. Ratio har, olyckligtvis, översatts till termen
förnuft, men Næss menar att vad Spinoza egentligen hade i åtanke var att ratio kan ses som en
”inre röst” som oftast kommuniceras genom känslomässiga impulser. Människans natur är, enligt
79
Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuf. Övers. Mona C. Karlsson, 2005
Ibid;13
81
Ibid;11
82
Ibid; 23
83
Ibid;57
84
Ibid; 25
85
Ibid;39
86
Ibid;20
80
23
Spinoza, skapad på det viset att ratio pekar ut de rätta handlingsvalen och detta ratio härstammar
från de positiva känslorna och guidar en människa i hennes handlingsval. På det viset kan man
säga att ratiot transformerar negativa känslor till positiva.87 Næss menar vidare att de negativa
känslorna har inget egenvärde, utan det är bara genom att se tillbaka på dessa händelser och
känslor som man kan inse värdet i dessa.88 Ytterligare en distinktion mellan de aktiva/positiva
och de passiva/negativa känslorna är att de passiva känslorna enkom berör en del av människan,
medan de aktiva känslorna berör hela människan. 89 En annan distinktion som kan tillskrivas
Spinoza är dennes distinktion mellan två typer av glädje; tillatio och hilaritas. Tillatio kan sägas
vara den glädjen som uppfyller vissa delar av själen och kroppen, medan hilaritas uppfyller hela
själen och kroppen och människan är då allsidigt absorberad av glädjen. I det här sammanhanget
säger också Næss att han, liksom Spinoza, ser att glädjen är en process som människan förändras
av och att glädje inte är ett statiskt tillstånd.90
Ytterligare en distinktion som Næss gör är mellan grundtonen i känslolivet och andra toner. En
grundkänsloton innebär att människan har en svag, positiv eller negativ grundton i känslolivet.91
Han verkar här indikera att det är omöjligt för människan att säga att hon inte känner någonting
då hon alltid har denna grundkänsloton, även om hon inte är medveten om den vid alla tillfällen.
Andra toner i känslolivet, s.k. känslotoner, är mer framträdande i känslolivet och de befinner sig
på den medvetna nivån. Dessa är även mer omfattande och djupgripande än känslogrundtonen.92
I samband med känslornas betydelse lyfter Næss fram den s.k. EQ-rörelsen. EQ (emotionell
intelligens) har berörts genomgående av Daniel Goleman. Goleman föreslår att synen på social
och känslomässig kompetens bör höjas och ska tillmätas lika stort värde som inlärningen av
ämneskunskaper i skolan. EQ-begreppet har inte ersatt det tidigare IQ-begreppet, men Næss
menar att man kan se tendenser till en attitydförändring i samhället. Detta kommer till uttryck
bl.a. genom att arbetsgivare sätter större vikt vid EQ i det avseendet att en person måste kunna
tolka sina kollegors kroppsspråk samt att kunna utföra arbete både självständigt och i grupp.93
87
Ibid;21
Ibid;96
89
Ibid;144
90
Ibid;206
91
Ibid;44
92
Ibid;45
93
Ibid;62-63
88
24
Næss presenterar, som sagt, en genomgående kritik av den nuvarande synen på förhållandet
mellan förnuft och känslor. En aspekt som Næss finner problematisk i dagens samhälle är att
känslorna nedvärderas till förmån för förnuftet. Han ger vidare sin tolkning om varför detta
förhållande råder. Han menar att känslorna tillskrivs låg status på grund av att människorna
tillskriver känslorna ingen eller låg status som kunskap. Då samhället prioriterar utvecklandet av
de kunskapsmässiga och tekniska förmågorna hos människor leder detta till att känslor
nedvärderas i dagens samhälle, till förmån för förnuftet. Næss hävdar vidare att känslorna
betraktas som något som en människa inte har kontroll över, något som kommer över henne.
Förnuftet och förståndet, å andra sidan, är något som en människa kan lita på. Det som förståndet
frambringar leder till förnuftiga, balanserade och riktiga beslut.94
Næss återkommer frekvent till det faktum att han anser att känslor kan mogna och att människor
kan uppvisa olika grad av känslomässig mognad. 95 Næss menar att en essentiell del av den
känslomässiga mognaden är att människan har en förmåga att omskapa negativa känslor till
positiva känslor. I samband med detta kommer också människan att få kännedom om de
grundläggande värderingarna i hennes liv. Mognaden i det här sammanhanget innebär att
människans känsloliv blir mer medvetet för den enskilda människan. Känslomognad innebär
också en slags förändring som på längre sikt bringar hela känslolivet i en positiv riktning. 96
Mognad i det här sammanhanget innebär också att man utvecklar en förmåga att se varandra som
subjekt med motsvarande eller liknande behov som det egna subjektet.97
Ytterligare en aspekt av den känslomässiga mognaden är som sagt att man ska bli medveten om
de normer och känslor som man prioriterar i sitt liv. Næss menar även att det här hör samman
med att man blir medveten om vilket liv man vill leva, vilket liv som ger den enskilda
människans riktning och mening och i det här sammanhanget nämner han normen ”känn dig
själv”.98 I samband med detta menar Næss att det är önskvärt att en människa bevarar glöden i sitt
liv. Denna glöd kan tolkas vara engagemang för något som en människa för tillfället hänger sig
åt. Næss hävdar vidare att då en människa känner att hon glöder för något är det relevant att söka
utreda slitstyrkan i det aktuella engagemanget och de påfrestningar en känsla kan uthärda utan att
94
Ibid; 67-68
Ibid;60
96
Ibid;142-143
97
Ibid;146
98
Ibid;152
95
25
försvinna eller transformeras till en annan känsla.99 Han erbjuder då en formel som kalkylerar hur
mycket en människa kan tjäna på, i form av trivselnivå, genom att behålla det aktuella
engagemanget:
Sålunda kan man säga att om glöden är stor kan en människa utstå en stor mängd kroppsligt och
själsligt lidande, men fortfarande bevara trivselnivån.100
Sammanfattningsvis kan man säga att känslor är en central del av Næss filosofiska system. Han
kritiserar det nuvarande samhället som hävdar att det är en klyfta mellan förnuftet och känslorna
samt att känslorna har kommit att nedvärderas till förmån för förnuftet. I sin utredning om
känslornas roll inför Næss ett antal distinktioner av Spinoza för att belysa sina egna antaganden
om känslor, bl.a. Spinozas distinktion mellan negativa och positiva känslor. I detta samband
pläderar även Næss för att en känslomässig mognad innebär att en människa utvecklar en
förmåga att transformera negativa känslor till positiva.
3.1.3 Ekosofi som personlig filosofi
Essentiellt för hela den ekosofiska rörelsen är att det inte finns ett enhetligt filosofiskt system
utan det finns en uppsjö av olika ekosofier. Ett exempel på en sådan ekosofi är, som sagt, Næss
Ekosofi T, där T står för hans stuga Tvergastein.101 Sålunda kommer det här kapitlet beröra vad
som menas med att ekosofi är en personlig filosofi.
Inledningsvis kan man säga att Næss förklarar att en ekosofi är en personlig livsfilosofi102 som är
i ekologisk harmoni. Även Rothenberg menar att en ekosofi är ett personligt system och som en
konsekvens anammar människan sitt eget förhållningssätt och åsikter i dennes personliga filosofi.
Det finns sålunda inga krav på originalitet.103 En sådan filosofi har ett vidare normativt synsätt i
det avseendet att den innehåller normer, regler, förutsättningar, uppfattningar om prioriterat värde
och hypoteser om förhållanden i vårat universum. På grund av påtagliga lokala skillnader i
världen rörande t.ex. föroreningar eller normativa värdeprioriteringar kommer detaljerna för en
99
Ibid;185
Ibid;213
101
Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011; 297
102
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;3
103
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;5
100
26
ekosofi att uppvisa många olika varianter.104 Trots att det inte finns en enhetlig ekosofi som alla
människor kan vara anhängare till menar Næss att det finns ett gemensamt drag för alla ekosofier,
nämligen att bärarna av dem har en helhetssyn och att ekosofins innehåll kräver att man är villig
att ta hänsyn till den ekologiska krisen som man känner hotar.105
Inom det ekosofiska tankesättet finner man en distinktion mellan ekofilosofi och ekosofi. Då
distinktionen först myntades av Næss låg skillnaden i att ekofilosofi var ett akademiskt ämne
medan ekosofi förutsätter att människan engagerar sig för en sak 106 och att hon utvecklar en egen
ekosofi. Den ekosofi Næss presenterar är den ekosofi han känner sig mest hemma med och
samtidigt uppmuntrar han andra människor att göra det samma. På grund av att en ekosofi kan ses
som en personlig filosofi kommer den inte att vara en fast filosofi, som är den samma genom en
människas hela liv. Då en människas livssituation förändras kan detta som en konsekvens
medföra att den aktuella människans ekosofi förändras.107 Næss menar att en definitiv utformning
av en livsfilosofi innebär stagnation.108
Den människa som utformar sin egen ekosofi måste ha reflekterat genomgående och även ha
hörsammat till sina känslor. Syftet med detta är inte enkom utifrån personliga motiv, utan också
utifrån ett socialt och ekosfäriskt perspektiv. Syftet är att genom denna metod finna belägg för
sina åsikter och att ”hitta sig själv” via en djup förening med allt som omger människan109 samt
att medvetandegöra det som människan finner djupt meningsfullt i livet.110
För att illustrera vad Næss menar med att det inte finns någon enhetlig ekosofisk lära hävdar han
att det inte existerar någon vetenskaplig beskrivning av naturen, det finns enkom ett antal bidrag
för att beskriva ett fenomen i naturen.111 För att illustrera detta antagande tar han hjälp av ett
tankeexperiment. Tänk dig att en av dina händer blir utsatt för kyla, medan den andra handen inte
blir utsatt för denna kyla. Du placerar sedan båda händerna i en hink med vatten. Frågan blir då;
är vattnet varmt eller kallt? För den ena handen ter sig vattnet vara kallt, och för den andra
handen ter sig vattnet vara varmt. Svaret på frågan är att vattnet är både varmt och kallt. Detta har
104
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;32
Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005;128
106
Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011;280
107
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;37
108
Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005;12
109
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;80
110
Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuf. Övers. Mona C. Karlsson, 2005;122
111
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;50
105
27
kallats för både-och-teorin.112 Næss menar att materia i sig självt innehåller alla kvaliteter som
kan uppfattas av varje individ. Människor förstår olika och den samma individen kan uppfatta
samma situation eller ting olika vid olika tidpunkter. I samma anda väljer nu Næss att förfina
terminologin för det här tankeexperimentet. I stället för materia väljer han att tala om
relationsfältet. De materiella tingen är sedda som förenade inom detta fält. Samma ting uppfattas
som olika av människan men de är likväl samma ting. Næss tolkar detta som att det är
relationerna som definierar tingen konceptuellt. Alla uttalanden om ett ting är på det viset ett
relationell uttalande.113
Sammanfattningsvis kan man säga att en genomgripande tanke inom den ekosofiska rörelsen är
att det inte existerar någon konkret lära, utan den ekosofiska rörelsen består av ett flertal olika
ekosofier som baseras på de olika människornas levnadsvillkor. De olika ekosofierna har
utformats olika av olika människor och sålunda förekommer det en uppsjö av alternativa synsätt.
Næss menar dock att ett antagande förenar människorna som befinner sig den ekosofiska
rörelsen, nämligen antagandet att ekosofin är en helhetssyn samt att man tar hänsyn till den
ekologiska krisen.
3.1.4 Distinktionen mellan den grund- respektive den djupekologiska rörelsen
Enligt Stridbeck har Næss idéer haft betydelse för den djupekologiska rörelsens framväxt.
Distinktionen mellan den grund- och den djupekologiska rörelsen presenterades av Næss under
en konferens i Bukarest 1972.114 Den djupekologiska rörelsen utgick därefter från artikeln The
Shallow and the Deep, Long-Range Ecology Movement 115 skriven av Næss där han skiljer
ingående mellan djup och grund ekologi. Artikeln publicerades och påverkade senare bl.a. Bill
Devall och George Sessions, som i sin tur bidrog till den djupekologiska rörelsens framväxt i
USA. De hävdar att den essentiella skillnaden mellan djup och grundekologin är att den grunda
rörelsen ställer grunda frågor och accepterar svar som stöder industriell framväxt. I den djupa
rörelsen ställer man djupa frågor och de svar som ges ifrågasätter dagens samhällsmodell.116 Den
grundekologiska rörelsen ifrågasätter inte samhällets struktur på detta sätt. Næss menar i det här
112
Ibid;54
Ibid;55
114
Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011;296
115
Publicerad 1973, Incquiry
116
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;15
113
28
sammanhanget att om människan ställer mer grundläggande frågor kommer detta leda till att
människan tar mer ansvarsfulla beslut och ställningstaganden.117 Ytterligare en relevant skillnad
mellan dessa båda rörelser är att den grundekologiska rörelsen har ett människocentrerat
perspektiv på världen medan den djupekologiska rörelsen ser människan som en integrerad del av
miljön och sålunda anammar den ett ekocentriskt perspektiv på världen.118 Sålunda kan man säga
att den djupekologiska rörelsen strävar efter att människan ska börja identifiera sig med naturen.
Detta innebär inte att människans intressen ska vara underordnade utan snarare ska inkorporeras i
de naturliga processerna. På det viset kan man säga att rörelsen ska ses som en källa för praktiskt
arbete och inte en etisk kod.119
Stridbeck förklarar att det finns i huvudsak två centrala tankegångar inom den djupekologiska
rörelsen. Dels åsikten att självförverkligande i sig är ett viktigt ekosofiskt värde120 och dels att de
anser att det är icke önskvärt att moralisera och belägga människor med skuldkänslor genom att
ålägga dem regler och förbud. Den djupekologiska rörelsen strävar i stället efter en
attitydförändring hos människorna och få dem att inse att ett liv präglat av självförverkligande är
ett glädjefyllt liv.121
Karaktäristiskt för den djupekologiska rörelsen är, som sagt, att deras argumentation är djup.
Detta innebär argumentation från ultimata premisser, men det finns rum för en uppsjö av många
olika uppsättningar av sådana premisser.122 För att förklara den djupekologiska rörelsen använder
sig Næss av det så kallade förklädesdiagrammet:
117
Ibid;190-191
Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011;296
119
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;17
120
Värt att notera i det här sammanhanget är att Stridbeck inte gör en distinktion mellan ekosofi och ekofilosofi.
121
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;16
122
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;108
118
29
Som man kan se i ovannämnda diagram görs en distinktion mellan fyra olika nivåer och Næss
menar att den djupekologiska rörelsen består av dessa fyra nivåer. Nivå 1 är uttalade
fundamentala filosofiska eller religiösa åskådningar. Nivå 2 är den djup ekologiska plattformen.
Som kommer att förklaras nedan. Nivå 3 är de mer eller mindre generella konsekvenserna som
härleds från plattformen – guidelinjer för livsstilar och för allehanda individuella policyer. Nivå 4
är allehanda handlingsregler som relateras till konkreta situationer. 123 Karaktäristiskt för den
djupekologiska rörelsen är att det existerar en stor mångfald. Då de olika individerna är
anhängare av skilda livsåskådningar får det som konsekvens att de härleder sina premisser utifrån
skilda synsätt. Detta i sin tur får som konsekvens att det är problematiskt att tala om en enhetlig
djupekologisk rörelse. Man måste vara noga med att försöka leta efter en definit filosofi eller
världsuppfattning hos de som tillhör den djupekologiska rörelsen. Det finns en rad olika
livsåskådningar som är kompatibla med den djupekologiska plattformen.124
Förklädesdiagrammet erbjuder inte en statisk bild av den djupekologiska rörelsen, utan det är i
stället en dynamisk process och att det kan förekomma förändringar på samtliga nivåer. För att
kunna härleda på vilken nivå en förändring i en människas åsikter är det väsentligt att kunna göra
en distinktion mellan dessa nivåer. Ett annat karaktäristiskt drag för anhängare av den
123
124
Ibid;106
Ibid;109
30
djupekologiska rörelsen är att de har ultimata premisser och åsikter vilka ifrån den
djupekologiska plattformen finner sin validitet hos den enskilda människan.125
Som ett förslag för nivå 2 har Næss och Session angivit vad de tolkar vara den djupekologiska
plattformen och den kan formuleras i 8 punkter; 1) Florerandet av mänskligt och icke-mänskligt
liv på jorden har inneboende värde. Värdet hos icke-mänskliga livsformer är oberoende av nyttan
dessa har för mänskliga syften. 2) Rikedomen och mångfalden av livsformer är värden i sig
själva och bidrar till blomstrandet av mänskligt och icke-mänskligt liv på jorden. 3) Människor
har inte rätt att reducera denna rikedom och mångfald om inte ett sådant handlande är motiverat
för att tillgodose livsuppehållande behov. 4) Blomstrandet av mänskligt liv och kulturer är
kompatibelt med ett minskande av den mänskliga populationen. Blomstrandet av icke-mänskligt
liv kräver en sådan minskning. 5) Nuvarande mänsklig aktivitet i den icke-mänskliga världen är
överdriven och situationen förvärras snabbt. 6) Med hänsyn till ovanstående antaganden måste
nuvarande policyer ändras. Förändringarna ska ske inom ekonomiska, ideologiska och
teknologiska strukturer. Resultatet av sådana förändringar kommer att vara radikalt annorlunda
från den nuvarande situationen och resultatet kommer även att möjliggöra en mer glädjerik
existens genom att allt i världen ses som sammankopplat. 7) Den ideologiska förändringen består
huvudsakligen av en uppskattning av livskvalité istället för att sträva efter en högre
levnadsstandard. 8) De som accepterar föregående punkter har en skyldighet att direkt eller
indirekt sträva efter att de nödvändiga förändringarna sker.126
Næss framhäver att det är viktigt att dessa åtta punkter motiveras utifrån en livsfilosofi eller en
religion som punkterna kan avledas ifrån. Næss menar vidare att det som inte nämns i dessa
punkter är också att de förutsätter en omsorgsvilja och inlevelse som har utvidgats från att bara
gälla människor till att också gälla andra levande varelser.127 Vidare betonar Næss och Session att
dessa punkter ska uppfattas på ett allmänt och ofilosofiskt sätt med syfte att kunna accepteras av
människor med olika filosofisk och religiös bakgrund.128 Man kan även säga att dessa punkter
inte kan härledas ur ekologin som vetenskap, utan de förutsätter en normativ bas, som en
personlig livsåskådning.129
125
Ibid;115
Ibid;111-112
127
Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005; 130-131
128
Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;195
129
Ibid;188
126
31
Plattformen kan ses vara den samma även om de fundamentala premisserna kan vara annorlunda.
På grund av detta kan man säga att den djup ekologiska rörelsen kan manifestera både pluralitet
och enighet. Enigheten existerar på nivå 2 och pluraliteten existerar på andra nivåer.130
Ytterligare ett drag inom den djupekologiska rörelsen är att de strävar efter att varje
argumentation ska testas mot sina grundläggande principer, med andra ord, argumentationen ska
vara kompatibel med de grundläggande värdena som handleder mogna människor eller
ansvarsfulla grupper. Svagheten hos den grundekologiska rörelsen är att de saknar en uttalad
omsorg för ultimata mål, riktlinjer och normer.131 För att en ekologisk rörelse ska klassas som en
djupekologisk ska rörelsen argumentera och verka för en förändring i de grundläggande
attityderna i det dominerande paradigmet i ledande industriländer. Normer och värden måste
frekvent kontrasteras gentemot, inte mot den filosofi som stödjer det dominerande paradigmet,
men mot dess praxis.132 Man kan säga att den grundekologiska rörelsen anser att den ekologiska
krisen som hotar jorden är ett teknologiskt problem och att det inte förutsätter förändringar i
varken attityder eller ekonomiska system.133
Syftet för anhängarna av den djupekologiska rörelsen är då inte att åstadkomma en mindre
förändring i samhället, utan en genomgående omstrukturering av hela vår civilisation.134 Denna
omstrukturering involverar en politisk förändring. Sålunda uppstår frågan inom rörelsen om de
ska arbeta inom redan etablerade partier eller om de ska skapa ett eget alternativt parti.135 Inom
den djupekologiska rörelsen förespråkar man även en alternativ samhällsmodell, nämligen ett
mycket mindre samhälle än det nuvarande. Inom rörelsen har man genom åren utvecklat en rad
antaganden om denna nya samhällsmodell, bl.a. att invånarna i samhället ska vara ett begränsat
antal och de ska ha möjlighet att ha en bekantskap med övrig invånare och befolkningsmängden
ska bevaras på ett relativt konstant antal.136
Sammanfattningsvis kan man säga att det är en grundläggande skillnad mellan den grundrespektive den djupekologiska rörelsen. Den grundekologiska rörelsen ställer grunda frågor och
utmanar inte den nuvarande samhällsmodellen utan de ser snarare att förändringar bör ske inom
130
Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;115
Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;33
132
Ibid;68
133
Ibid;96
134
Ibid;45
135
Ibid;153
136
Ibid;144
131
32
den nuvarande samhällsstrukturen. Den djupekologiska rörelsen, å andra sidan, ställer mer
djupgående frågor och argumenterar utifrån ultimata premisser. De strävar även efter en
attitydförändring hos de människor som lever och verkar i samhället och sålunda bör en
förändring i det nuvarande samhället åstadkommas för att på det viset lösa den ekologiska krisen
som råder.
3.1.5 Kopplingen mellan Næss och skolfrågor
Detta kapitel kommer att belysa den koppling som kan tänkas finnas mellan Næss och skolfrågor.
I Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 137 står det
att;
Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde
och respekt för vår gemensamma miljö.138
Kopplingen mellan Næss och skolfrågor ligger då i att Skolverket, liksom Næss, betonar att det
är önskvärt att människan visar respekt för den gemensamma miljön som de menar att varje
människa lever och verkar i. Det verkar även inte här vara tal på att människan har rätt att
exploatera miljön för sina egna syften.
Dock finns det en essentiell skillnad mellan Skolverket och Næss i det avseendet att Skolverket
enkom nämner att det är människan som har ett egenvärde medan Næss betonar att alla varelser,
människa som icke-människa, har ett egenvärde.
Ytterligare en koppling mellan Næss och skolfrågor kan man finna i Skolverkets rapport Skolan
och miljöundervisningen. Ett referensmaterial från 1993. I denna rapport utreder Skolverket hur
de anser att skolan bör arbeta med miljöfrågor i undervisningen samt ger exempel på 20 skolor i
Sverige som arbetar med miljöfrågor. Jag kommer inte att redogöra för hur de olika skolorna
arbetar med miljöfrågor i undervisningen, men sammantaget kan man säga att de skolor som
förekommer i rapporten uppvisar olika arbetsmetoder kring just miljöundervisning. Rapporten
inleds med en beskrivning av hur tillståndet i världen ser ut från flera miljöaspekter. En av dessa
aspekter är hur människans handlingar i naturen har påverkan på de olika arterna. Det konstateras
i rapporten att ju mer den mänskliga expansionen ökar får det negativa konsekvenser för
137
138
Skolverket, 2011
Ibid;6
33
artbeståndet samt att den mänskliga expansionen på andra arters bekostnad är enorm.139 Jag
menar att detta antagande återfinns även hos Næss då ett av målen för den djupekologiska
rörelsen även är att den mänskliga påverkan på naturen bör reduceras. Den här rapporten lyfter
även fram och betonar att skolan ska sträva efter att eleven visar respekt för och omsorg för både
närmiljön och miljön i ett vidare perspektiv. Omsorgen om den gemensamma miljön förutsätter
att eleverna får grundläggande kunskaper om centrala sammanhang som resursförbrukning,
kretslopp och ekologiska system. Skolan ska sålunda ge eleverna dessa kunskaper med syfte att
de kan förstå och orientera sig i en komplex verklighet.140Avlutningsvis framkommer i den här
rapporten att miljöundervisningen kan beröras under elevernas hela skoltid samt att innehåller bör
vara relevant. De riktlinjer för miljöundervisningen som sammanfattas i denna passage är att
undervisningen i miljöfrågor inte ska avgränsas till de naturvetenskapliga ämnena utan ett
humanekologiskt perspektiv är av stor vikt och detta leder till att undervisningen kan utföras i alla
ämnen.141
Jag menar att Skolverket, sammantaget, verkar i den här rapporten belysa att miljöfrågor ska ses
som en aspekt av undervisningen. Jag menar sålunda att kopplingen mellan Næss och skolfrågor,
utifrån denna rapport, ligger främst i att både Næss, enligt min tolkning, och Skolverket verkar
belysa att människans förhållande till naturen bör präglas av omsorg och respekt. Jag vill dock
göra läsaren uppmärksam på att det föreligger en problematik med denna rapport i det avseendet
att den skrevs för närmare 20 år sedan och under denna tidsperiod har både den politiska och den
ekologiska situationen förändrats. Sålunda kan det vara problematiskt att tillämpa de idéer som
framkommer i denna rapport på det nutida samhället. Emellertid menar jag att denna rapport
utgör ett underlag för skolan att arbeta kring miljöfrågor vilket jag menar fortsatt är av vikt då
den ekologiska krisen har förändrats sen den här rapporten skrevs.
3.2 Jämförelse mellan Arne Næss och Max Scheler
Detta kapitel kommer att beröra skillnader och likheter mellan Næss och Scheler. Schelers
filosofiska system kommer inte att presenteras i sin helhet utan enkom delar som kan jämföras
139
Skolverket, Skolan och miljöundervisningen: Ett referensmaterial med 20skolbeskrivningar och en bilagadel
medlitteratur, fortbildningsanordnare och skolor med miljöprojekt. 1993;2
140
Ibid;139
141
Ibid;137
34
med Næss kommer att framföras. Inledningsvis kommer skillnader att presenteras och därefter
kommer likheter att presenteras.
3.2.1 Skillnader mellan Arne Næss och Max Scheler
En essentiell skillnad mellan Næss och Scheler är att Scheler anser att det är en skillnad mellan
människan och djuren. Inledningsvis har Scheler skapat ett schema över ett antal relaterade
nivåer över hur varelser kan vara i världen; 1) den lägsta nivån karaktäriseras av känslomässiga
impulser utan medvetande, sensationer eller perceptioner. Detta är den vegetabiliska nivån. 2) det
instinktiva livet. Det instinktiva beteendet är riktat mot ett mål. Detta återfinns hos lägre djur. 3)
nivån för associativt minne som är villkorliga reflexer som varelsen har kontroll över. 4) praktisk
intelligens som återfinns hos högre djur. I samband med detta kritiserar Scheler de teorier som
hävdar att intelligens är enkom reserverat för människan. Emellertid innehar människan något
utöver denna intelligens, Scheler kallar detta för medvetande (Geist) som inte bara innehåller
förnuft, utan även centra för all aktivitet som korresponderar med nivån för medvetandet och
detta kallas ”person” och måste skiljas från andra centren av vitalitet som han kallar, psykiska
center, som även återfinns hos djuren.142 Djuren upplever sin miljö som ett system av centren för
motstånd och reaktioner. Medvetandet och personen har den fakulteten som krävs för att
transformera sin omvärld och de olika centren för motstånd och reaktioner till objekt. Till
skillnad från djuren kan människan sålunda objektifiera sin omgivning och sina upplevelser. På
det viset har djuret medvetande, men inte själv-medvetande.143
Det finns, enligt Scheler, två typer av intelligens. Det som människan delar med djuren är den
tekniska intelligensen. Den andra intelligensen är enkom för människan och den innebär
intelligensen att kunna utforma idéer, den specifika naturen hos det spirituella som ett specifikt
gott hos människan.144 Då en människa känner smärta registrerar hon inte enkom att hon känner
denna smärta, utan hon söker naturen av smärtan i sig själv och från detta frågar hon sig vad
naturen av allting är för att det ens ska finnas något som smärta. På detta vis överger människans
spirituella del karaktären av verkligheten och den empiriska smärtan som människan har känt.
T.ex. då en människa slår sig på en stol eller liknande har människan en förmåga att inse att det är
142
Schuetz, Alfred, Scheler's theory of Intersubjectivity and the General Thesis of the Alter Ego. Philosophy and
Phenomenological Research, Vol. 2, No. 3 (mar 1942), page 323 – 347;324 hämtad 5/3 – 2012.
143
Ibid;325
144
Buber, Martin, The Philosophical Anthropology of Max Scheler. Philosophy och Phenomenological Research,
vol.6, No. 2 (dec, 1945), page 307 – 321;315. hämtad 5/3 – 2012
35
hon som känner smärta samt förstå varför hon känner denna smärta. Människan har även en
förmåga att utifrån detta sedan reflektera över varför det finns något som smärta. Sammantaget
kan man säga att människan har en förmåga att mentalt distansera sig från sin omgivning och föra
ett resonemang utifrån en utomstående observatörs perspektiv.
Enligt Scheler är människan medveten om att dem inte vet vilka de är, men på grund av deras
kognitiva förmåga kan de separera sig själva från djuren.145 Människor är varelser som innehar en
levande kropp (leib) och lever i en miljö (das Milieu) som relaterar till deras kropp. Levande
kropp (leib) innebär relationen en människa har till sin kropp. Det innebär att människan har en
förmåga att inse att hennes kropp är just hennes kropp.146 Till skillnad från djuren, kan människan
kontemplera om värden och idéer och samtidigt realisera dem. Detta sker genom att de kan gå
utanför deras egen kropp och miljö.147
Sammantaget kan man då säga att skillnaden mellan Næss och Scheler alltså ligger här i att
Scheler menar att det finns en skillnad mellan människan och djuren. Detta verkar inte
förekomma i Næss filosofi då han anser att människan, utan problem, kan identifiera sig med
andra varelser. Dock kan man skönja en likhet mellan Næss och Scheler inom det här området då
även Næss nämner att en människa har en förmåga att mentalt distansera sig från det som är
gynnsamt för det egna självet och även inse det som är gynnsamt för andra varelser.
Ytterligare en skillnad mellan Næss och Scheler är deras syn på identifiering. Scheler använder
inte uttryckligen det ordet utan han talar om ett specifikt fall av identifiering, nämligen sympati.
När det kommer till empati och sympati hos Scheler, eller gemensam-känsla, är det viktigt att
man kan göra en distinktion mellan de två subjekten, den som känner empati och den som är
mottagaren för empatin. Denna distinktion leder till att man förstår att det är två skilda känslor,
empati i sig själv och den känsla som empatin riktar sig mot, detta leder till att människan har en
moraliskt relevant attityd mot den andre.148 Scheler kritiserar vidare identifiering och hävdar att
det är ett primitivt fenomen, i vilket man inte inser att det existerar en distinktion mellan de båda
subjekten,149 han menar att identifiering vidare sker på en lägre nivå än det vakna medvetandet
145
Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society
2008 25: 17 sid 17 – 51;20 hämtad 5/3 2012
146
Kelly, Eugene, Material Ethics of Value: Max Scheler and Nicolai Hartmann, 2011;183
147
Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society
2008 25: 17 sid 17 – 51 ;21 hämtad 5/3 2012
148
Wyman, Alina. Bakhtin and Scheler: Toward a Theory of Active Understanding. The Slavonic and East European
Review, vol. 86, No. 1 (Jan, 2008) page 58 – 89;64. hämtad 5/3 – 2012.
149
Scheler, Max, The Nature of Sympathy, övers. Peter Heath. 2008;59
36
samt att det sker spontant och är oftast ofrivilligt.150 Scheler menar vidare att den andra individen
har ett individuellt själv som är skiljt från andra själv och att man aldrig helt kan förstå det andra
självet. Detta innebär att varje person har en privat sfär som inte kan nås av andra personer. Man
kan dock ha insikt i den andres känslor så länge som man behandlar hennes kropp som ett fält för
att uttrycka sina upplevelser.151
Essentiellt för Scheler är att det finns en distinktion mellan de olika själven och sålunda kritiserar
han, som sagt, identifiering och talar istället om gemensam-känsla. 152 Detta kan komma till
uttryck på två vis; 1) genom att två eller flera parter producerar en känsla tillsammans inför
samma fenomen eller händelse. 2) genom att person A har en känsla som sedan person B senare
känner också.153 Viktigt att betona i det här sammanhanget är att i fall nr. 2 är det dock två skilda
känslor, det är person A's känsla, t.ex. sorg, samt person B´s känsla, t.ex. medlidande som är en
reaktion på person A´s känsla.154
Sammantaget kan man då säga att Scheler anser att det är viktigt att man kan göra en distinktion
mellan det egna självet och det andra självet. Detta förekommer inte i Næss filosofiska system,
utan han anser att vid en identifikation är det inte möjligt att göra en distinktion mellan det egna
självet och det andra självet. Emellertid föreligger en likhet mellan Næss och Scheler i det att
även Næss talar om att själven är separerade samt att varelserna behåller sin egen identitet vid fall
av identifikation. Det är snarare individen som inte är isolerbar då allt som existerar har gestaltkaraktär.
Detta hör även ihop med Schelers syn på när en människa är mogen. Detta innebär att människan
är mogen då hon kan tillskrivas vara en person. Scheler påstår att en person inte kan finnas där
man enkom kan finna företeelser av ett ego. Han hävdar att även djur har en uppfattning av ett
ego, men de är inte personer. Konceptet av en person kan enkom tillskrivas en nivå av mänsklig
existens. Han erkänner dock att det finns frön av ”personlighet” i vissa underutvecklade
människor.155 Ett av villkoren för att man kan säga att en människa har en person är att hon
innehar ett giltigt medvetande. Detta inbegriper, bland annat, att människan har en förmåga att
150
Ibid;97
Ibid;10
152
Original term; ”fellow-feeling”
153
Ibid;12
154
Ibid;14
155
Scheler, max. Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values A new Attempt toward the Foundation of an
Ethical Personalism. Övers. Frings, Manfred S. & Funk, Roger L, 1973; 476
151
37
förstå varför hon utför vissa handlingar samt att hon har en förmåga att kunna göra skillnad
mellan sin egen person och andra personer.156 Ytterligare ett villkor är att termen person enkom
kan tillskrivas en människa som har uppnått en viss utveckling i att vara människa. Detta innebär
att man ska ha åldern inne. Som redan nämnts innebär detta även att man har förmågan att kunna
göra en skillnad mellan sina egna och någon annans handlingar, vilja, känslor och tänkande. 157 I
vardagligt ordalag innebär detta att en människa inte har åldern inne då hon enkom utför
handlingar som hon ser i sin omgivning utan att först förstå dem. Om hon först inte förstår dessa
handlingar kommer hon att anamma en främmande vilja och tro att det är hennes egen vilja. 158
Sammantaget kan man då säga att enligt Scheler är det inte självklart att varje enskild människa
är en person i hans innebörd av ordet (se definitionen 1.6.2). Vidare ter det sig som om Scheler
menar att mognaden av en människa innebär att hon utvecklar denna person. Mognad enligt Næss
innebär en känslomässig mognad då människan inser vad hon anser vara mest värdefullt i livet
samt att hon utvecklar en förmåga att transformera negativa känslor till positiva känslor samt att
man kan lära sig att uppleva verkligheten genom det s.k. ekologiska självet.
3.2.2 Likheter mellan Arne Næss och Max Scheler
En grundläggande likhet mellan Næss och Scheler är att de båda talar om betydelsen av känslor.
Scheler anser att all kunskap är grundad i känslor, och att känslorna visar världen som en
meningsfull och värdefull värld.159 Till skillnad från Næss, som betonar känslor generellt, betonar
Scheler istället dock kärlek. Kärlek är i sin essens en uppåtgående relation som upplyser både
ting och personer på ett sådant sätt att deras högsta värde som är kompatibelt med deras natur
lyser igenom. Detta högsta värde som kärleken är riktad mot är inte givet, utan det uppenbaras i
själva uppstigningen. Genom att kärlek avtäcker världen och öppnar upp den för perception, vilja
och bedömning så är kärleken den ”primära handlingen” som alla andra handlingar bygger på.160
Kärlek är grunden för förnuftet och föregår kunskap som en ledsagare. Utan kärlek och utan
passion finns ingen perception, vilja, kognition och sålunda ingen värld.161
156
Ibid; 476-477
Ibid;478
158
Ibid;479
159
Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society
2008 25: 17 sid 17 – 51;18 hämtad 5/3 2012
160
Ibid;29
161
Ibid;30
157
38
När en människa älskar och bekräftar den andra, då lyser den andras essens upp i dennes ansikte
och sålunda ser man att den andre är Guds barn. För att förstå den andra personen som en person,
måste man greppa dennes innersta essens och få tillgång till hennes hjärta.162 Som ett belysande
exempel kan man nämna Dalai Lama. En journalist följde Dalai Lama under en längre tid och
han märkte att då Dalai Lama hälsade på andra medmänniskor så var deras reaktion att de kände
sig bekräftade och respekterade. Dalai Lama förklarade då att de fick denna känsla för att han
hälsade på varje enskild människa och förmedlade den kärlek han skulle ha förmedlat till en kär
vän som han inte sett på länge.163
Kärlek, enligt Scheler, penetrerar djupare in i kärnan av den andra personens varelse, ända till
kärleken upptäcker den ultimata gränsen mellan själven, den signalerar den mest privata sfären
som en annan människa inte har tillgång till.164 Likheten mellan Næss och Scheler ligger då i att
båda talar om att det existerar en distinktion mellan de båda själven. Emellertid talar Næss om att
individerna inte är isolerbara vid fall av identifikation.
Sammantaget kan man säga att både Næss och Scheler lägger stor vikt vid känslor och att
känslorna har en förmåga att ge människan tillgång till kunskap som förnuftet inte kan.
Emellertid är en skillnad att Scheler betonar vikten av kärlek medan Næss istället talar om
känslor på ett generellt sätt.
Ytterligare en likhet mellan Næss och Scheler är att de båda talar om relationer. Scheler
prioriterar den andre och samhället över det egna självet. Scheler menar även att om en människa
aldrig har träffat en annan människa så formar denna människa ändock en tanke om en annan
människa, det är som om den människan utgår från att det finns andra människor, även om han
aldrig har träffat dessa.165
Scheler menar att en människa utvecklas då det kommer till relationen till andra människor. Han
hävdar att först lever det egna självet mer i det andra självet än i sitt egna själv, mer i samhället
än i sitt egna själv. Allt eftersom människan mognar och utvecklas kommer hon att kunna göra en
distinktion mellan sin egen vilja och andras viljor. Detta händer dock enbart genom att människan
objektifierar upplevelserna av sin omgivning och sålunda uppnår en distansering från denna
162
Ibid;40
Föreläsning, Bob Hanson, 24/4-2012, Pastoral Institutet, Uppsala
164
Wyman, Alina. Bakhtin and Scheler: Toward a Theory of Active Understanding. The Slavonic and East European
Review, vol. 86, No. 1 (Jan, 2008) page 58 – 89;72. hämtad 5/3 – 2012.
165
Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society
2008 25: 17 sid 17 – 51;34-35 hämtad 5/3 2012
163
39
omgivning. Det individuella självet är fullt utvecklat och separerat från den primala enheten av
det kommunala livet. Det individuella självet är då helt fulländat när distinktionen mellan det
egna självet och de andra är förvärvad.166 Sålunda kan man säga att andra människor bidrar till att
en människa kan utföra en distinktion mellan sig själv och andra människor.
Scheler menar att vid varje tillfälle en person utför en handling får hon insikt om sin egen person
och samtidigt i dessa handlingar inser personen också att hon är en del av ett samhälle som omger
den egna personen.167 Detta kan kallas en social enhet och som sådan utgör den en enhet utan slut
och gränser. 168 Scheler kallar även denna sociala enhet för den kollektiva personen. Den
kollektiva personen är inte fullt upplevd i någon av sina medlemspersoner, den framträder som
något som går bortom de individuella personerna i den kollektiva personen då det kommer till
varaktighet, innehåll och effektivitet. Emellertid består den kollektiva personen av individuella
personer, men dessa är utbytbara.169
Vidare talar Scheler om att personen står i en relation till världen. På det viset påstår han nu att
varje person har en individuell värld som relaterar till varje person och av den anledningen kan
man inte påstå att det finns en objektiv värld som relaterar på samma vis till varje person.170
Scheler påstår även att i och med att personen står i relation till världen så kan personen inte vara
en del av världen, utan personen står utanför världen.171 I en föreläsning av prof. Robiglio sades
det att Scheler gör en distinktion mellan person och själv. Personen är något som inte förändras i
tiden, det är något som är konstant. Självet, å andra sidan, är något temporärt och sålunda
förändras det genom tiden. Personen är som sagt inte en del av världen, utan står utanför världen
och relaterar till världen. Självet, å andra sidan, är en del av världen i och med att det blir
påverkat av de upplevelser det har av världen. Värt att notera i det här sammanhanget är att även
den ovannämnda kollektiva personen står i en relation till en värld.172
Sammantaget kan man säga att både Næss och Scheler anser att människan alltid befinner sig i ett
sammanhang av relationer. Emellertid föreligger en skillnad mellan dem i det att de förklarar
dessa relationer annorlunda. Næss talar om ett relationsfält bestående av gestalter medan Scheler
166
Ibid;36
Scheler, max. Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values A new Attempt toward the Foundation of an
Ethical Personalism. Övers. Frings, Manfred S. & Funk, Roger L, 1973; 519
168
Ibid;520
169
Ibid;523
170
Ibid;393-394
171
Ibid;393
172
Föreläsning, Andrea Robiglio,28/9-2011, A.00.20, Leuven
167
40
fokuserar på att en människa skapar relationer med andra människor samt att han betonar att det
är av största vikt som en människa kan göra en distinktion mellan sig själv och de andra. Han
poängterar även att det är personen som står i en relation till världen och att det sålunda existerar
en individuell värld till varje person. Detta antagande återfinns inte hos Næss.
Ytterligare en likhet mellan Næss och Scheler är att de båda nämner en slags enighetstanke.
Enligt Vandenberghe förekommer, enligt Scheler, på nivån för ett lägre medvetande en känsla av
kosmisk sympati. Denna kosmiska sympati är med alla varelser och är grundad på en instinkt
som är konstituerande för alla levande varelser. Känslan av extatisk enhet där den egna fysiska
varelsen automatiskt identifierar sig själv med andra kan finnas i bl.a. primitivt tänkande och
religiösa mysteriekulturer. Scheler hävdar att den moderna civilisationen har blivit så rationell
och intellektuell att de nästan har tappat all förmåga att se djupet av den här kosmiska sympatin.
Då människan inte längre kan se denna blir naturen reducerad till en slags reserv av dött material
som kan bli exploaterat och dominerat efter tycke och smak. Scheler pläderar då för en naturpedagogik som kan lära den moderna människan åter igen, genom in-tuitition av den interna
läraren, hur man kan uppleva denna kosmiska sympati.173
Vidare menar Scheler att man då utvecklar en förmåga att se på naturen på samma sätt som att se
in i hjärtat på en vän samt ett minskande av den vetenskapliga bilden av naturen som en formell
mekanism. Kultiverandet av den mänskliga naturen måste sätta sig emot den vetenskapliga bilden
av naturen som en fiende att besegra. Människan ska ses som ett mikrokosmos, ett
förkroppsligande av alla varelsers existens, och som sådant har människan insikt i allt som ingår i
kosmos.174
Om människan inte kan se denna enhet med kosmos och naturen kommer han känna att han inte
är en del av naturen, att han är utstött och inte hör till, och detta går emot hans natur.175
Denna s.k. enighetstanke återfinns även hos Næss genom att han hävdar att allt i grund och botten
hänger samman.
173
Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society
2008 25: 17 sid 17 – 51;38 hämtad 5/3 2012
174
Scheler, Max, The Nature of Sympathy, övers. Peter Heath. 2008;105
175
Ibid;106
41
4. Avslutande reflektioner
I det här kapitlet kommer jag att besvara mina frågeställningar samt föra en diskussion kring de
resultat jag kommit fram till.
Svaret på min första frågeställning (Vad innebär enligt Ekosofi T tanken om enighet samt
identifiering och självförverkligande? Vad spelar känslor för roll i detta filosofiska system? Vad
innebär det att ekosofi kan ses som en personlig filosofi? Vad är distinktionen mellan den grundrespektive den djupekologiska rörelsen?) kommer att delas upp i fyra delar, då frågeställningen
består av fyra mindre frågor, och varje delfråga kommer att besvaras och diskuteras. Vidare
kommer en diskussion föras kring kopplingen mellan Næss och skolfrågor. Därefter kommer en
diskussion föras kring skillnaderna respektive likheterna mellan Næss och Schelers filosofiska
system. Slutligen kommer förslag på vidare forskningsområden att presenteras.
4.1 Sammanfattning samt diskussion av fråga 1
Som man kan se i resultatet är en grundläggande tanke inom Ekosofi T att allt hänger samman i
en enighet. Næss kallar denna helhet för gestalter och han hävdar att hela verkligheten består av
dessa gestalter som förenklat sett kan sägas vara ett helt. Man kan även säga att dessa gestalter
och en varelses omgivning påverkar varelsen då den utformar sin egen karaktär. När det kommer
till identifiering kan man säga att ytterligare en essentiell tanke hos Næss är att människan har en
förmåga att identifiera sig med sin omgivning och det är i det här sammanhanget som Næss
introducerar sin tanke om det s.k. ekologiska självet. Detta själv menar Næss är mycket mer
omfattande än det egna egot eller självet. Det ekologiska självet består av en människas alla
relationer som hon kan ha med sin omgivning samt det som en människa kan identifiera sig med.
Sålunda kan man säga att en aspekt av det ekologiska självet inbegriper just identifiering. Detta
innebär att en människa identifierar sig med andra varelser och ser att deras intressen inte står i
konflikt med den egna människans intressen. I det här sammanhanget presenterar även Næss sin
toppnorm; Självförverkligande! Detta kan ses som toppnormen av den anledningen att Næss
menar att övriga normer i hans Ekosofi T kan härledas från denna norm. Självförverkligande är
något som alla varelser strävar efter enligt Næss samt att det är en glädjefull aktivitet.
Självförverkligande och identifiering är sammankopplat genom att en människa kan genom
identifiering
inse
att
hennes
självförverkligande
är
beroende
av
andra
varelsers
självförverkligande och sålunda kan hon inte förhindra andra varelsers självförverkligande då
detta leder till att hon förhindrar sitt egna självförverkligande.
42
Min tolkning av denna aspekt av Næss Ekosofi T går ut på att jag anser att hans syfte med detta
är att få människorna att ta hänsyn till sin miljö. Genom att människan relaterar till sin miljö och
andra varelser genom det ekologiska självet kan en konsekvens av detta bli att människan inser
att hon inte har rätt att exploatera samt utnyttja andra varelser för sina egna intressen. Då
människan förhåller sig till andra varelsers intressen som sina egna blir en naturlig konsekvens att
hon genom att ta hänsyn till andra varelsers intressen indirekt tar hänsyn till sina egna intressen.
En fråga som uppkommer i det här sammanhanget är om konceptet om det ekologiska självet kan
ses som en form av egoism? Det kan ses som att en människa tar hänsyn till sina egna intressen
genom att ta hänsyn till andra varelsers intressen och frågan blir då om människan har sina egna
intressen i åtanke i första hand eller andra varelsers intressen då hon t.ex. utför en handling?
Emellertid menar jag att detta inte behöver vara något negativt. Då det kommer till handling kan
man säga att även om människan har sina egna intressen i åtanke blir konsekvenserna positiva
även för andra varelser. Vad människans intentioner är behöver inte påverka handlingens
moraliska status i det här sammanhanget. Man kan säga att det som är av vikt för Næss kan
tänkas vara att människan bör reflektera innan hon handlar och undersöka om det existerar
alternativa handlingsmöjligheter som tillgodoser både den enskilda människans och andra
varelsers intressen. Vad jag anser Næss förespråkar i det här sammanhanget är en
attitydförändring hos människorna då det kommer till hänsynen mot andra varelser och miljön.
Genom att förespråka att människornas intressen inte är i konflikt med andra varelsers och miljön
menar jag att Næss erbjuder ett naturligt sätt att förhålla sig till dessa aspekter av tillvaron. Næss
hävdar att om verkligheten upplevs genom det ekologiska självet kommer hon att inse, naturligt,
att andra varelsers intressen är kompatibla med människans intressen.
Ytterligare en fråga som uppkom i samband med den kritik som framfördes mot denna aspekt av
Ekosofi T är vad Næss menar med individ. Kritiken går ut på att vid fall av identifikation
kommer den egna varelsen att förlora sin identitet. Næss menar att detta inte är fallet då
varelsernas själv är fortsatt separerade vid en identifikation, utan det är snarare individerna som
inte är isolerbara. Jag menar att Næss inte ger en klar definition över vad han menar med individ
och sålunda finner jag detta svar på kritiken vara problematisk.
Som man också kan se i resultatet spelar känslor en avgörande roll i Næss Ekosofi T.
Inledningsvis kritiserar Næss det moderna västerländska samhället genom att han hävdar att
samhället pläderar för att det finns en klyfta mellan känslor och förnuft samt att känslor värderas
43
lägre än förnuftet på grund av att människan anser att känslor inte är en solid bas för kunskap.
Næss egna strävan är att människan ska inse att det inte är en konflikt mellan människans känslor
och förnuft utan att man bör hörsamma både känslorna och förnuftet då man ska ta ett beslut.
Sålunda strävar Næss efter att höja känslornas status i det västerländska samhället. I det här
sammanhanget presenterar Næss Spinozas distinktion mellan negativa (passiva) och positiva
(aktiva) känslor. Om en människa styrs av de negativa känslorna leder det till att människans
natur blir passiv. Om hon istället styrs av de positiva känslorna leder det till att människans natur
blir aktiv. Värt att notera är också att Næss i samband med detta presenterar Spinozas begrepp
ratio. Næss menar att detta ratio ses som en slags inre kompass eller röst som vägleder
människan i hennes val samt att detta ratio stammar från de positiva känslorna. Ytterligare en
aspekt av känslornas betydelse är vad Næss kallar känslomässig mognad. Detta innebär att en
människa är känslomässigt mogen då hon är medveten om de värden som hon lever efter.
Min tolkning av Næss i det här sammanhanget är att han anser att känslor spelar en avgörande
roll i en människas liv. Det verkar även som att Næss pläderar för att människan i ett större
avseende ska låta sig guidas av sina känslor. Ett problem med detta är att det är tveksamt vad
Næss menar med detta då jag menar att det ter sig vara oklart om en människa ska låta sig drivas
av alla känslor och hänge sig åt dem, t.ex. ska en människa drivas av de negativa känslorna som
hat och vad kan det få för konsekvenser? Emellertid verkar en lösning på detta vara att Næss
menar att de negativa känslorna gör en människa passiv och detta kan tolkas som något negativt.
Således kan man tolka det som att Næss menar att det är mer önskvärt att en människa låter sig
styras av de positiva känslorna. Ytterligare ett problem inom det här området har att göra med
Næss åsikt att en människa ska låta sig vägledas i första hand av sina känslor. Jag menar att
känslor kan variera från situation till situation samt att det inte alltid är önskvärt att en människa
låter sig vägledas av sina känslor och om hon då ska låta sig vägledas av sina känslor kan detta få
förödande konsekvenser t.ex. då en människa har en dödslängtan kan det inte vara önskvärt att
hon följer den känslomässiga längtan att avsluta sitt liv. Man kan, å andra sidan, tolka Næss som
att han menar att ett beslut ska primärt gå via känslorna och sekundärt via förnuftet. Sålunda får
man inte negligera förnuftets roll i Næss filosofiska system och man kan då tolka det som att
förnuftet kan vägleda en människa till att fatta önskvärda beslut.
Som nämnts i resultatet finns det ingen enhetligt ekosofisk lära utan det existerar en uppsjö av
olika ekosofier som ett flertal människor har utformat. Næss menar att en ekosofi kan ses som en
44
människas personliga livsfilosofi och sålunda förekommer det lokala varianter av ekosofier som
är påverkade av bl.a. miljömässiga faktorer. Emellertid finns det ett gemensamt antagande för de
personerna inom den ekosofiska rörelsen, nämligen att de anser att en ekosofi är en helhetssyn
samt att man tar den ekologiska krisen på allvar.
Min tolkning av Næss i det här sammanhanget är att han anser att det är betydelsefullt att
människan utformar sin personliga filosofi. Anledningen till att detta är betydelsefullt ligger i att
om en människa har en personlig filosofi, som är uppkommen ur den egna människan
livssituation, är att det motiverar människan till att agera i världen. Om en människa är anhängare
av en filosofi som har en tydlig dogmatisk lära samt föreskriver olika handlingsregler kan detta
leda till att en människa känner tvång och sålunda ingen glädje i att utföra vissa handlingar.
Ytterligare en fördel är att människan har en möjlighet att bidra till lösningen på den ekologiska
krisen utifrån de förutsättningar som finns till hands i hennes liv. Återigen, om det skulle finnas
en dogmatisk lära med tydliga handlingsföreskrifter är det inte garanterat att alla människor kan
leva upp till dessa föreskrifter vilket i sin tur kan leda till att de inte bidrar till lösningen på den
ekologiska krisen. Då människor kan utforma sin egen filosofi kan den enskilda människan bidra
utifrån sin egen kapacitet.
En negativ aspekt av denna del av ekosofin är att människor då kan tolka lösningen på den
ekologiska krisen utifrån sina egna förutsättningar samt utforma en lokal ekosofi som är tänkt ska
lösa den ekologiska kan denna ekosofi förespråka t.ex. att det är legitimt att exploatera och
utnyttja andra varelser till sin egen fördel. Detta är inte något som Næss själv förespråkar, utan
snarare motsätter sig ett sådant handlingsförfarande.
Ytterligare en kritik mot att en ekosofi är en personlig filosofi har att göra med att då en
människa blir ombedd att försvara sin ekosofi eller då den blir utsatt för kritik kan människan då
undslippa allvarlig kritik genom att enkom hänvisa till att hennes ekosofi är en personlig filosofi
och genom att kritisera den kan tolkas som att den egna människan blir indirekt kritiserad.
Sålunda kan man hävda att de argument som framförs mot ekosofin är ett personangrepp och
sålunda en fallasi. Å andra sidan kan det inte vara en fallsi i det avseendet att då en ekosofi är en
personlig filosofi och sålunda är personen en del av ekosofin. Sålunda är det problematiskt att
undgå indirekt kritik av den egna personen då man kritiserar en ekosofi, man kan säga att det är
en del av teorin och således en del av argumentationen. Med andra ord är det då inte en fallasi i
och med personen är en del av argumentationen.
45
Slutligen ska distinktionen mellan den grund- respektive djupekologiska rörelsen presenteras
kortfattat. Grundläggande kan man säga att distinktionen mellan dessa rörelser ligger i att den
grundekologiska rörelsen inte har en djupgående argumentation, de accepterar svar på frågor som
stödjer den nuvarande samhällsmodellen samt att de har ett människocentrerat perspektiv på
världen. Den djupekologiska rörelsen för en djupgående argumentation som utgår ifrån ultimata
premisser, de strävar efter en förändring i den nuvarande samhällsstrukturen samt att de
förespråkar en syn på människan som en integrerad del i miljön. Vidare är en central aspekt av
den djupekologiska rörelsen att det är en rörelse som består av enighet och mångfald. Enigheten
ligger i den djupekologiska plattformen som sammanställts i åtta punkter och mångfalden ligger i
att anhängarna av denna rörelse är anhängare av olika religiösa eller filosofiska traditioner.
Min tolkning av Næss i det här sammanhanget är dels att han inför den här distinktionen för att
kunna placera de olika ekologiska rörelserna i någon av dessa kategorier och genom att göra detta
kan man få en översiktlig bild av de ekologiska rörelserna samt att få en grundläggande förståelse
för vad den enskilda ekologiska rörelsen förespråkar. T.ex. om ekologisk rörelse X kategoriseras
som en grundekologisk rörelse kan någon som inte är fullt insatt i den ekologiska rörelsen få en
grundläggande kunskap om vad ekologisk rörelse X förespråkar.
Ett problem med denna distinktion menar jag ligger i att det kan vara problematiskt att
kategorisera vissa ekologiska rörelser som antingen grundekologisk eller djupekologisk rörelse.
Det kan t.ex. inte vara möjligt att kategorisera en rörelse eller att en rörelse kan i ett avseende
kategoriseras som grundekologisk och som djupekologisk i ett annat avseende.
4.2 Reflektion över kopplingen mellan Næss och skolfrågor
Som nämnts i resultatet kan man se att det finns en viss koppling mellan Næss och skolfrågor i
det avseendet att både Skolverket och Næss uppmanar människor att ta hänsyn till miljön.
Emellertid föreligger en skillnad då Næss anser att alla varelser har lika stort egenvärde, medan
Skolverket enkom belyser att alla människor har lika stort egenvärde.
Dock kan det tänkas vara oklart vad Skolverket exakt har i åtanke då de använder ordet ”miljö”
då detta begrepp kan tänkas inbegripa även de varelser som lever i miljön. Sålunda får detta som
konsekvens att de som verkar inom skolan ska också visa hänsyn för dessa varelser.
Vidare kan man finna en koppling mellan Næss och skolfrågor i den rapport jag hänvisar till i
resultatet. Sammantaget menar jag att kopplingen ligger i att både Skolverket och Næss verkar
betona att människans förhållande till naturen bör präglas av omsorg och respekt.
46
Ytterligare en koppling mellan Næss och skolfrågor ligger i skolans och lärarens roll. Som jag
har nämnt innan menar Næss att det inte finns någon enhetlig ekosofisk lära och att människor
således utformar sin egen ekosofi utifrån den kontext de befinner sig i samt de lokala
förutsättningar som finns till hands. Vidare menar jag att den ekologiska krisen är ett faktum och
som sådant utgör den ett hot mot den gemensamma miljön som Skolverket menar att verksamma
personer i skolan ska visa respekt för. Således menar jag att skolan som institution kan anamma
ett ekosofiskt perspektiv på den ekologiska krisen genom att skolan kan sträva efter att, utifrån
sitt eget verksamhetsområde, verka för att den ekologiska krisen reduceras. Jag menar att skolan
som institution kan spela en stor roll i den attitydförändring som den djupekologiska rörelsen
förespråkar i det avseendet att skolan utbildar de människor som kommer att leva och påverka i
morgondagens samhälle.
Dock väcks emellertid en problematik kring om huruvida skolan ska anamma ett normativt
perspektiv på världen och förespråka att eleverna handlar på ett visst sätt. Sålunda kan en
konsekvens av detta bli att eleverna inte ställer kritiska frågor till lärostoffet utan att de
oreflekterat anammar det synsätt skolan förespråkar. Ytterligare en konsekvens av detta kan vara
att inte alla elever känner sig tilltalade av detta normativa synsätt som skolan förespråkar och
sålunda känner sig exkluderade. En lösning på detta kan dock vara att skolan kan erbjuda
eleverna undervisning i miljöfrågor om den ekologiska krisen. Denna undervisning kan sedan
kombineras med samtal mellan elever och pedagoger för att t.ex. utforma en gemensam strategi
för att bemöta den ekologiska krisen eller föra en diskussion kring hur människan ska leva och
verka i miljön.
Min tolkning av Næss är att han uppmanar människor att utforma sin egen ekosofi för att utifrån
denna leva och verka i sin omgivning på ett respektfullt sätt. Sålunda kan man tolka det som att
Næss förespråkar att ekosofi är en slags partikulär filosofi. På det viset kan en konflikt föreligga
mellan detta antagande och den generella värdegrund som skolorna ska ta hänsyn till. I det här
sammanhanget vill jag återknyta till Skolverkets rapport Skolan och miljöundervisningen. Ett
referensmaterial. Som jag nämnde i resultatet redovisar den här rapporten delvis hur olika skolor
arbetar med miljöfrågor utifrån skolornas egna beslut. Min tolkning av deras arbete är att
skolorna inte går emot den värdegrund som förelåg vid tiden då rapporten skrevs. Sålunda kan
man anta att det är möjligt för skolorna att utforma lokalt arbete då det kommer till miljöfrågor
utan att det nödvändigtvis går emot värdegrunden. Sammantaget är då min tolkning att det även
47
inte nödvändigtvis föreligger en konflikt mellan Næss antagande att ekosofi är en partikulär
filosofi och det generella i värdegrunden i och med att skolorna har möjlighet att tolka
värdegrunden samt att utföra sitt lokala, partikultära, arbete utan att det nödvändigtvis leder till en
konflikt med värdegrunden.
4.3 Sammanfattning samt diskussion av fråga 2
Som berörts ingående i resultatet finns det både skillnader och likheter mellan Arne Næss och
Max Schelers filosofiska system och jag ämnar här kort att redogöra för dessa samt ge min
tolkning över varför dessa skillnader och likheter föreligger.
De skillnader mellan Næss och Scheler är för det första att Scheler menar att det finns en
distinktion mellan människan och andra varelser. Scheler menar att människan delar en form av
intelligens med djuren, den tekniska intelligensen, emellertid menar Scheler att människan har
även en annan intelligens, nämligen intelligensen att kunna utforma idéer. Detta antagande
verkar inte förekomma inom Næss filosofiska system utan han verkar antyda att människan
oproblematiskt kan identifiera sig med andra varelser.
För det andra finns det en skillnad mellan Næss och Scheler i fråga om identifiering.
Sammantaget kan man säga att Scheler, å ena sidan, anser att identifiering är ett primitivt
fenomen samt att det är av vikt att människor kan göra en distinktion mellan de båda själven då
man t.ex. visar empati. Emellertid föreligger en likhet mellan Næss och Scheler i och med att de
båda talar om att varelsernas själv är fortsatt separerade vid fall av identifikation. Dock menar
Næss att det är individen som inte är isolerbar då allt som existerar har gestalt-karaktär. Det är
dock oklart vad Næss menar med bergreppet ”individ” i det här sammanhanget.
För det tredje föreligger en skillnad mellan Næss och Scheler i fråga om mognad. Scheler anser
att då en människa är mogen kan hon tillskrivas vara innehavare av en person. Detta innebär
kortfattat att en människa förstår varför hon utför en viss handling samt att hon anser att hennes
tankar och önskemål är hennes egna. Næss talar istället om en känslomässig mognad som innebär
att en människa blir medveten om vilka normer som en människa värderar i sitt liv samt vilka
känslor hon låter styra hennes liv samt att människan lär sig att uppleva sin omgivning genom det
s.k. ekologiska självet.
Min tolkning angående vari skillnaderna har sin grund är dels för att Næss och Scheler tillhör två
olika filosofiska traditioner. Næss kan sägas tillhöra det mer ekologiska perspektivet, medan
Scheler kan sägas tillhöra det filosofiantropologiska perspektivet. Som filosofiantropolog kan
48
man anta att Scheler söker utreda människans plats i världen och hur människan förhåller sig till
olika fenomen i världen. Ytterligare en förklaring kan vara att Ekosofi T myntades av Næss under
1970-1990 talen och Scheler hade då varit avliden under en längre period sålunda kunde han
omöjligen haft någon kunskap om Ekosofi T. Slutligen kan en förklaring vara att de båda
filosoferna har blivit påverkade av olika samhällen och levt under olika tidsperioder med olika
normer för att bedriva filosofi.
De likheter som finns mellan Næss och Schelers filosofiska system är för det första att de båda
poängterar vikten av känslor som grund för kunskap. Emellertid föreligger en skillnad i det att
Næss talar om känslor generellt medan Scheler betonar en specifik känsla, nämligen kärlek.
Denna känsla består i sin essens av en uppåtgående relation som kan hjälpa en människa att se
både tings och personers högsta värde som är kompatibelt med deras essens blir tillgängligt för
beskådning.
För det andra föreligger en likhet mellan Næss och Scheler i det att de båda talar om relationer.
Emellertid föreligger en skillnad genom att Næss talar om att hela verkligheten består av gestalter
som grundläggande kan sägas bestå av relationer mellan bl.a. ting medan Scheler talar om
relationer mellan människor. Likheten ligger däremot i att både Næss och Scheler betonar vikten
av relationer och att en människa inte är en isolerad enhet i världen.
För det tredje föreligger en likhet mellan Næss och Scheler genom att de båda talar om någon
form av enighet. Detta kommer till uttryck i Schelers filosofi i det att han talar om en kosmisk
sympati som består av en slags extatisk enhet mellan alla levande varelser där även alla varelser
automatiskt identifierar sitt själv med andra varelsers själv. Emellertid menar Scheler att den
moderna civilisationen har blivit så rationell och intellektuell att de nästan har tappat all förmåga
att se djupet av den här kosmiska sympatin. Detta leder till att människan anser att naturen är en
slags reserv av dött material som kan bli exploaterat och dominerat efter tycke och smak. Detta
enighets-tänkande återfinns i Næss filosofiska system också i det avseendet att han talar om att
allt hänger samman.
Min tolkning angående vari likheterna har sin grund är att även då Næss och Scheler kan ses
verka inom olika filosofiska områden kan man dock ana att dessa filosofiska områden kan ha
vissa gemensamma drag. Dessa drag är dels att båda dessa områden berör människan och hennes
miljö samt att människans relationer med antingen andra människor (Scheler) eller med andra
varelser (Næss). Sålunda kan man säga att dessa områden i vissa avseenden överlappar varandra.
49
Slutligen vill jag göra läsaren uppmärksam på att det är problematiskt att utröna vari exakt
skillnaderna och likheterna mellan Næss och Scheler ligger. Som man kan se i resultatet
förekommer inom vissa områden både skillnader och likheter mellan dessa filosofer. Således
leder detta till att dessa filosofers teorier tenderar att överlappa varandra inom ett område, men
samtidigt förekommer skillnader inom samma område.
4.4. Förslag på framtida forskningsområden
Under här rubriken kommer jag att ge förslag på alternativa framtida forskningsområden. De
alternativ jag kan erinra är för det första en djupgående och omfattande genomgång av Ekosofi T,
då jag enkom har berört vissa centrala delar av denna ekosofi.
Då Ekosofi T är enbart ett förslag på en ekosofi kan, för det andra, ett lämpligt forskningsområde
vara att undersöka en annan eller flera ekosofier för att belysa vad den ekosofin anser vara
centralt. Vidare kan ett annat forskningsområde vara att jämföra olika ekosofier för att undersöka
om det finns några skillnader respektive likheter mellan dessa.
Då jag enkom har berört en del av Max Schelers filosofiska system kan ytterligare ett framtida
forskningsområde vara att beröra de övriga delarna av Schelers filosofi.
Slutligen kan ett relevant forskningsområde vara att genomföra en studie som belyser kopplingen
mellan Næss och skolfrågor djupare eller kopplingen mellan Scheler och skolfrågor. Detta kan
komma till uttryck genom en jämförelse mellan de båda filosofernas teorier och t.ex. läroplaner
eller andra officiella dokument från Skolverket.
50
5. Referens- och källförteckning
5.1 Tryckta källor
Andersson, Jan S & Mattson, Nils-Göran (1998), Filosofisk Tanke. Solna: Ekelunds Förlag AB
Bryman, Alan, övers. Björn Nilsson (2011), Samhällsvetenskapliga metoder.Malmö:Liber
Gjefsen, Truls (2011), Arne Næss. Et liv. Cappelen Damm
Kelly, Eugene (2011), Material Ethics of Value: Max Scheler & Nicolai Hartmann. New York:
Springer
Næss, Arne, övers. Alan Drengson & Bill Devall (2008), The Ecology of Wisdom. Writings by
Arne Næss. Berkley: Counterpoint
Næss, Arne, övers. David Rothenberg (1989), Ecology, community and lifestyle. Outline of an
Ecosophy. Cambridge: University Press
Næss, Arne, övers. Mona C. Karlsson (2005), Livsfilosofi. Ett personligt bidrag om känslor och
förnuft. Stockholm: Natur och Kultur
Scheler, Max, övers. Manfred S. Frinks & Roger L. Funk (1973), Formalism in Ethics and NonFormal Ethics of Values. A new Attempt toward the Foundation of an Ethical Personalism.
Evanston: Northwestern University Press
Scheler, Max, övers. Peter Heath (2009), The Nature of Sympathy. New Brunswick, New Jersey:
Transaction Publishers
Stridbeck, Bolof (1993), Ekosofi och etik. Göteborg: Bokskogen
Skolverket (1993), Skolan och miljöundervisningen: ett referensmaterial med 20
skolbeskrivningar och en bilagadel med litteratur, fortbildningsanordnare och skolor med
miljöprojekt. Stockholm:Skolverket
5.2 Elektroniska källor
Buber, Martin (1945), The Philosophical Anthropology of Max Scheler. Philosophy and
Phenomenological Research, Vol. 6, No. 2, pp. 307-321. Tillgänglig:
http://www.jstor.org/stable/2102887 hämtad: 5/3-2012
Schuetz, Alfred (1942), Scheler’s Theory of Intersubjectivity and the General Thesis of the Alter
Ego. Philosophy and Phenomenological Research, Vol. 2, No. 3, pp. 323-347. Tillgänglig:
http://www.jstor.org/stable/2103164 hämtad: 5/3-2012
Skolverket (2011), Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola
2011. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2705 hämtad: 1/5-2012
Vandenberghe, Frédéric (2008), Sociology of the Heart: Max Scheler’s Epistemology of Love.
Theory, Culture & Society, Vol. 25, No. 3, pp. 17-51. Tillgänglig:
http://tcs.sagepub.com/content/25/3/17 hämtad: 5/3-2012
Wyman, Alina (2008), Bakhtin and Scheler: Toward a Theory of Active Understanding. The
Slavonic and East European Review, Vol. 86, No. 1, pp. 58-89. Tillgänglig:
http://www.jstor.org/stable/25479153 hämtad: 5/3-2012
5.3 Muntliga källor
Hansson, Bob (24/2-2012). Uppsala: Pastoral Institutet
Robiglio, Andrea (28/9-2011). Leuven:A.00.20
5