Linköpings universitet Lärarprogrammet Sara Löfgren ”Jag vill leva, istället för att fungera” - En litterär jämförelse mellan Arne Næss och Max Scheler Examensarbete 15 hp LIU-LÄR-FS-A-12/001--SE Handledare: Fredrik Stjernberg Institutionen för Kultur och kommunikation Sammanfattning Den här studiens syfte har varit att presentera valda delar av den norske filosofen Arne Næss personliga filosofi, Ekosofi T, samt att vid lämpliga avsnitt jämföra Næss filosofiska system med den tyske filosofen Max Scheler för att visa på skillnader och likheter mellan dessa filosofers tankesystem. Den metod som har använts för att besvara frågeställningarna har varit att studera böcker av och om Næss samt artiklar om och böcker av och om Scheler. Materialet har sedan sammanfattats och systematiserats för att göra materialet mer överskådligt. En av de valda delar som kommer att presenteras från Ekosofi T är bl.a. tanken om enighet samt identifiering och självförverkligande. Detta är en central tanke inom Ekosofi T och ett grundläggande antagande i denna ekosofi är att allt hänger samman samt att en människa har en förmåga att identifiera sig med andra varelser vilket leder till att det egna privata självet upphör att existera och man ser att alla varelser är del av ett större själv. I samband med detta introducerar Næss tanken om självförverkligande. Kopplingen ligger i att en människa genom att identifiera sig med andra varelser inser att den enskilda människans självförverkligande är beroende av andra varelsers självförverkligande. Det är inom detta område som man kan skönja både skillnader och likheter mellan Næss och Scheler. Skillnaderna ligger i att Scheler anser att identifiering är ett primitivt fenomen och han betonar att det är väsentligt att det finns en distinktion mellan de båda själven. Likheten ligger i att både Næss och Scheler talar om att det finns en enhet i universum. Innehåll 1. Inledning .................................................................................................................................................... 4 1.1 Syfte med frågeställningar .................................................................................................................. 5 1.2 Avgränsningar ...................................................................................................................................... 6 1.3 Tidigare forskning ................................................................................................................................ 7 1.4 Källmaterialet ...................................................................................................................................... 8 1.5 Metod ................................................................................................................................................ 10 1.5.1 Litteratursökning samt genomförande ...................................................................................... 10 1.5.2 Metoddiskussion ........................................................................................................................ 11 1.6 Definitioner ....................................................................................................................................... 12 1.6.1 Ekosofi ........................................................................................................................................ 12 1.6.2 Person ......................................................................................................................................... 13 2. Bakgrund ................................................................................................................................................. 15 3. Resultat.................................................................................................................................................... 17 3.1 Næss Ekosofi T .................................................................................................................................. 17 3.1.1 Enighet samt identifiering och självförverkligande enligt Ekosofi T .......................................... 17 3.1.2 Känslornas roll i Ekosofi T ........................................................................................................... 23 3.1.3 Ekosofi som personlig filosofi ..................................................................................................... 26 3.1.4 Distinktionen mellan den grund- respektive den djupekologiska rörelsen ............................... 28 3.1.5 Kopplingen mellan Næss och skolfrågor .................................................................................... 33 3.2 Jämförelse mellan Arne Næss och Max Scheler................................................................................ 34 3.2.1 Skillnader mellan Arne Næss och Max Scheler .......................................................................... 35 3.2.2 Likheter mellan Arne Næss och Max Scheler ............................................................................. 38 4. Avslutande reflektioner ........................................................................................................................... 42 4.1 Sammanfattning samt diskussion av fråga 1 ..................................................................................... 42 4.2 Reflektion över kopplingen mellan Næss och skolfrågor .................................................................. 46 4.3 Sammanfattning samt diskussion av fråga 2 ..................................................................................... 48 4.4. Förslag på framtida forskningsområden .......................................................................................... 50 1. Inledning Under min studietid inom det filosofiska ämnet har jag kommit i kontakt med en uppsjö av olika tankesätt och olika filosofer. I läroboken Filosofisk tanke 1 skriven av min handledare på en gymnasieskola kom jag för första gången i kontakt med den norska filosofen Arne Næss. I nämnd lärobok behandlades Næss och hans filosofiska system kortfattat. Ett citat som jag fann ytterst tilltalande lyder följande: Är inte i själva verket helheten omkring mig, som jag upplever som levande och jämbördig med mig själv och som är förutsättningen för mitt aktiva skapande av mina livsbetingelser och förverkligande av mina livsprojekt, en del av mitt ”jag”? Jo, menar Næss, och därför strider det mot mina egna intressen om jag förstör den helhet där jag ingår.2 Detta citat fann jag tilltalande av den anledningen att jag fann det kompatibelt med min egna filosofiska syn och Næss var den första filosof jag kom i kontakt med som framförde åsikter som tilltalade mig direkt. Det kortfattade stycket om Næss väckte min personliga nyfikenhet och jag ansåg att det var många begrepp och företeelser som lämnades oförklarade i denna lärobok. Sålunda beslutade mig för att läsa vidare om Næss. Genom min studietid har jag vid återkommande tillfällen kommit i kontakt med Næss och mitt intresse för hans filosofi har växt ytterligare. Under vårterminen 2011 skrev jag en mindre uppsats om ett område av Næss filosofi. Vid detta arbete ansåg jag att hans filosofi inom detta område kan utsättas för kritik och att det är många aspekter som jag inte ansåg vara klargjorda. Av denna anledning har jag valt att fördjupa mig om Næss och hans personliga Ekosofi T. Under min läsning av Næss har jag kommit till insikt att det är en mer omfattande filosofi än jag hade förväntat. Sålunda kommer jag enkom att presentera vissa områden av Ekosofi T. Då jag utförde utomlandsstudier i Leuven, Belgien, kom jag i kontakt med ett antal filosofer som jag inte haft kunskap om via mina studier i Sverige. En av dessa filosofer är den tyske filosofen Max Scheler. Schelers filosofi tilltalade mig på ett annorlunda vis än vad Næss filosofi gjorde genom att jag inte förstod Scheler till fullo, men genom diskussioner och föreläsningar fick jag 1 2 Andersson, Jan S & Matson, Nils-Göran, Filosofisk tanke, 1998 Ibid;96 4 mer klarhet i hans filosofi. Desto mer klarhet jag fick av Schelers filosofiska teorier, desto mer intresse fattade jag för hans filosofi och jag beslutade mig för att studera hans tankar vidare individuellt. Då jag återkom till Sverige föreslog min handledare, Fredrik Stjernberg, i en diskussion att ett lämpligt uppslag för min uppsats var att göra en jämförelse mellan Scheler och Næss då dessa båda filosofer tilltalade mig. Genom individuellt studium av dessa båda filosofers system har jag uppdagat att det finns både skillnader och likheter mellan deras tankar vilket kommer att framgå av den här uppsatsen. Den här uppsatsen kommer att utgå från valda delar av Næss filosofiska system som sedan kommer att vid lämpliga avsnitt jämföras med Schelers filosofiska system och deras skillnader respektive likheter kommer att framföras. Som en additionell del kommer jag även att koppla Næss filosofiska tankar med skolfrågor. Detta kommer att beröras i resultatet samt diskuteras i den avslutande reflekterande delen. Detta på grund av att jag studerar vid lärarprogrammet och det är sålunda relevant för mig. 1.1 Syfte med frågeställningar Huvudsyftet med den här uppsatsen är att presentera och granska valda delar av Arne Næss personliga ekosofi, Ekosofi T, där T står för hans stuga Tvergastein. Jag kommer att utgå ifrån följande delar; 1) Tanken om enighet samt identifiering och självförverkligande, 2) Betydelsen av känslor, 3) Ekosofi som personlig filosofi. 4) Redogörelse över distinktionen mellan den grundrespektive den djupekologiska rörelsen. Vidare kommer jag att, inom vissa lämpliga avsnitt, jämföra Næss filosofi med Max Schelers filosofi för att presentera skillnader respektive likheter mellan dessa två filosofiska system. Jag har valt att utgå ifrån två följande frågeställningar, varav en av frågorna innehåller fyra delområden; 1. Vad innebär enligt Ekosofi T tanken om enighet samt identifiering och självförverkligande? Vad spelar känslor för roll i detta filosofiska system? Vad innebär det att ekosofi kan ses som en personlig filosofi? Vad är distinktionen mellan den grundrespektive den djupekologiska rörelsen? 2. Vilka är skillnaderna respektive likheterna mellan Arne Næss filosofiska system och Max Schelers filosofiska system? 5 1.2 Avgränsningar I denna uppsats förekommer ett antal avgränsningar och följande avgränsningar är motiverade utifrån både tids- och utrymmesbrist. De avgränsningar som förekommer i denna studie är för det första att den enkom berör två filosofer, Arne Næss och Max Scheler, och deras respektive filosofiska system. Anledningen till att dessa filosofer berörs, är som sagt, att jag finner dem tilltalande. Den andra avgränsningen innebär att enbart vissa centrala delar av Arne Næss personliga ekosofi, Ekosofi T, kommer att beröras. Urvalet av ovanstående områden har gjorts med hänsyn till att dessa fyra områden berörs ingående av Næss samt att dessa områden ter sig vara grundläggande för en basal förståelse av Ekosofi T. Syftet med denna avgränsning är att då Ekosofi T är en omfattande och genomgående filosofi är det problematiskt att utreda alla områden inom denna ekosofi. På liknande vis kommer enkom vissa delar av Max Schelers filosofi att behandlas. Generellt kan man säga att Schelers filosofiska tankar har genomgått tre stadier, det första: Der Formalismus in der Ethik und die materiale Wertethik; det andra: Vom Ewigen im Menschen; och det tredje: Philosophische Anthropologie3. På grund av att Schelers filosofiantropologi är mest jämförbar med Arne Naess kommer enbart detta område av Schelers filosofi att beröras. Den tredje avgränsningen berör tid- och rum perspektivet. Arne Næss var verksam med att utforma sin ekosofi i Norge under perioden 1970-19904 och sålunda berör denna uppsats enkom denna tidsperiod. Max Scheler var verksam med att utforma sin filosofiantropologi i Tyskland under perioden 1927 och framåt. Under detta år skrev Scheler essän Die Stellung des Menschen im Kosmos och denna essä indikerar att Scheler dras nu åt det antropologiska området. Dock blev hans skrifter och tankar inom detta område inte utvecklade till fullo innan han dog.5 Sålunda kommer denna uppsats enkom att beröra denna tidsperiod. Ytterligare en avgränsning berör tillgången till material. Det material som kommer att användas för att uppfylla syftet och besvara frågeställningarna är böcker skrivna både av och om Arne Næss och Max Scheler. Vidare kommer artiklar om Max Scheler att användas i den här uppsatsen. Då denna uppsats är konsumtionsinriktad kommer jag inte att använda kvalitativa 3 Scheler, Max, The Nature of Sympathy, övers. Peter Heath. 2008;4. På grund av mina bristande språkkunskaper i det tyska språket har nämnda områden nämnts på originalspråket, då även detta är fallet i nämnda bok. 4 Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011; 274 5 Scheler, Max, The Nature of Sypathy, övers. Peter Heath. 2008;24 6 metoder såsom intervju eller observation i någon form för att uppfylla syftet eller att besvara frågeställningarna. Den sista avgränsningen rör det utrymme de båda filosoferna kommer att ha i denna uppsats. Då mitt huvudsakliga syfte är att utreda Ekosofi T blir en naturlig konsekvens att Næss filosofiska system kommer att ges mer utrymme än Schelers filosofiska system. 1.3 Tidigare forskning Den tidigare forskning som finns inom detta område är relativt begränsad. I den här uppsatsen kommer jag att beröra boken Ekosofi och etik av Bolof Stridbeck.6 Denna bok kommer att tas upp i sin helhet i resultatet, men jag ämnar här att kort och sammanfattande redogöra för det huvudsakliga innehållet i denna bok. Övriga böcker av och om Næss samt artiklar och böcker av och om Scheler kommer att redovisas i sin helhet i resultatet. Stridbeck gör, i nämnda bok, en systematisk framställning av olika ekosofer och deras tankesystem, en av de ekosofer som behandlas är Arne Næss. I avsnittet om Næss redogör Stridbeck för de mest centrala tankarna inom Ekosofi T som han sedan kritiskt granskar och kommenterar. De centrala tankarna som berörs av Stridbeck är bland annat Næss definition av ekosofi,7 hans tankar om livets enighet och att allt hänger samman.8 Detta kommer till uttryck genom att Næss utgår från ett relations- och fälttänkande där människan ses som en varelse i allehanda relationer och att hon förhåller sig till dessa. Detta är sammankopplat med Næss kritik av den traditionella distinktionen mellan primära och sekundära kvaliteter och sålunda anser han att det inte är någon skillnad mellan objekt och subjekt i det här avseendet.9 Vidare redogör Stridbeck för Næss syn på förhållandet mellan etiska utsagor och faktautsagor. Förhållandet består i att människan inte kan härleda etiska utsagor från faktautsagor utan de härleds från en känslomässig grund och att vid etiska utsagor utgår man från grundläggande premisser som inte kan bevisas. Därefter berör Stridbeck Næss tankar om självförverkligande och att alla varelser har rätt att utvecklas samt att självförverkligande och lycka är intimt sammankopplat.10 Att självförverkliga sig själv får som en konsekvens att man känner lycka. 6 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993 Ibid;133 8 Ibid;136 9 Ibid;196 10 Ibid;197 7 7 Slutligen berörs Næss tankar om karaktärsdragen för den djupekologiska rörelsen och vad som skiljer den från den grundekologiska rörelsen.11 Sammanfattningsvis kan man säga att Stridbeck gör en systematisk framställning och kritiskt granskning av flera ekosofier samt hur den ekosofiska rörelsen har växt fram i både Norge12 och USA.13 Det som, jag dock menar, saknas i den här framställningen är en genomgående framställning av Næss tankar om känslornas roll samt en grundläggande framställning av hur en ekosofi kan ses som en personlig livsfilosofi. Båda dessa områden kommer att belysas i denna uppsats. Den forskning som jag vidare anser saknas är en systematisering och jämförelse mellan Arne Næss och Max Scheler. Min förhoppning med denna uppsats är att bidra med en sådan jämförelse genom att lyfta fram både skillnader och likheter mellan dessa filosofer. 1.4 Källmaterialet Då den här uppsatsen är konsumtionsinriktad består källmaterialet av valda böcker både av och om Arne Næss samt artiklar om och böcker av och om Max Scheler. Dessa kommer, som redan nämnts, att presenteras i sin helhet i resultatet, men jag ämnar här redogöra för de källkritiska resonemangen. De böcker rörande Arne Næss har varit lättillgängliga via Linköpings universitetsbibliotek. De böcker jag kommer att referera till består framförallt av böcker av Næss som har blivit översatta från norska till engelska. Jag har sedan översatt relevanta delar av de engelska böckerna till svenska. Denna översättning kan vara problematisk i det avseendet att vissa engelska ord inte har någon motsvarighet i det svenska språket. Det föreligger även en översättningsproblematik genom att det kan finnas vissa norska ord som inte har någon motsvarighet på engelska, t.ex. den norska termen ”friluftsliv”. Detta medför en problematik genom att vissa meningar kan förlora sin precisa innebörd genom att det har utförts en översättning i flera steg. Denna problematik har dock funnits i åtanke under hela skrivandet och jag har strävat efter att göra en precis översättning. Originaltexten till dessa böcker är skrivna av Næss och sålunda finner jag det tillförlitligt att de åsikter som framkommer i dessa böcker är ursprungliga. 11 Ibid;187 Ibid;11-15 13 Ibid;15-18 12 8 En annan bok jag kommer att beröra är Ekosofi och etik av Bolof Stridbeck.14 Denna bok är då inte skriven av Næss själv, utan Stridbeck presenterar centrala delar inom Næss Ekosofi T. Då boken inte är skriven av Næss själv kan man ifrågasätta om de åsikter som framkommer är Næss egna åsikter. Då det Stridbeck presenterar överensstämmer med de böcker jag har läst av Næss själv anser jag dock att det är tillförlitligt att det Stridbeck presenterar är åsikter Næss själv håller. Det material jag har läst och granskat av och om Max Scheler har varit betydligt svårare att finna via bibliotek och artikeldatabaser som Linköpings universitetsbibliotek har tillgång till. De böcker jag kommer att behandla av Scheler är översatta från tyska till engelska. Jag har även här översatt relevanta delar av Schelers böcker från engelska till svenska. Även vid det här tillfället föreligger en översättningsproblematik. Denna kommer till uttryck dels genom att det finns vissa engelska ord som inte har någon motsvarighet i det svenska språket och dels för att i översättningen förekommer det ibland centrala begrepp på tyska, dessa begrepp kommer att i vissa delar av uppsatsen nämnas på originalspråket för att inte skapa missförstånd rörande begreppen. De artiklar jag kommer att granska är skrivna om Scheler på engelska. Dessa artiklar fanns tillgängliga via Linköpings universitetsbiblioteks artikeldatabas, Academic Search Premier. Även vid dessa artiklar föreligger samma översättningsproblematik, men jag strävar även här efter att göra en precis översättning. Ytterligare ett problem med dessa artiklar är att de inte är förstahands källor, skrivna av Scheler. Detta är ett problem jag är medveten om, men jag har, i möjligaste mån, jämfört artiklarna med de böcker av Scheler jag kommer att presentera. Böckerna av Scheler anser jag vara mer tillförlitliga än artiklarna om Scheler på grund av att jag utgår från att de åsikter som framförs i böckerna är de åsikter som Scheler själv håller. Ytterligare en problematik som föreligger är att Scheler publicerade en rad olika artiklar under sina levnadsår. Dessa artiklar har jag dock inte haft tillgång till via Linköpings universitetsbiblioteks artikelbaser och de flesta artiklarna Scheler skrivit har inte blivit översatta från tyska till engelska, t.ex. Die Stellung des Menschen im Kosmos skriven 1927.15 14 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993 Scheler, Max, The Nature of Sympathy. Övers. Peter Heath. 2008;24 15 9 1.5 Metod I samhällsvetenskaplig forskning brukar man skilja mellan kvantitativ och kvalitativ forskning. Bryman 16 menar att skillnaden ligger i att den kvantitativa forskningen kan sägas vara en forskningsstrategi som bl.a. betonar kvantifiering då det gäller insamling och analys av data. Den kvalitativa forskningen, å andra sidan, fokuserar bl.a. på ord samt att man som forskare anammar ett tolkande synsätt. 17 Då detta är en litteraturstudie kommer jag att använda mig av den kvalitativa forskningsmetoden. Detta är för att jag enkom kommer att beröra två filosofer, Arne Næss och Max Scheler, samt valda delar av deras filosofiska system. Sålunda kommer jag att fokusera på att tolka dessa filosofers tankar för att uppfylla mitt syfte och besvara mina frågeställningar. 1.5.1 Litteratursökning samt genomförande I den inledande fasen av arbetet har jag samlat in en mängd litteratur som har berört både Arne Næss och Max Scheler. Denna litteratur har sedan lästs i sin helhet med syfte att få kunskap om de både filosofernas teorier. Därefter har jag utifrån de frågeställningar som jag har utformat gjort ett urval av det material jag hade till mitt förfogande. Urvalet av det material som berörs i den här uppsatsen kommer att göras utifrån ett s.k. målstyrt urval. Denna metod går ut på att forskaren väljer ut enheter, så som dokument och avhandlingar, som har en direkt hänvisning till det aktuella syftet och frågeställningarna. 18 Det målstyrda urvalet kommer till uttryck genom att under läsningen av Næss har jag valt ut de textpassager och litteratur som har direkt hänvisning till de områden av Ekosofi T jag har valt att beröra. Min förhoppning med detta urval är att bidra med en förståelse rörande dessa områden och sålunda kommer jag att utelämna vissa textpassager i och med att de inte har relevans för uppsatsens frågeställning. En av huvudböckerna av Scheler, Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values. A new Attempt toward the Foundation of an Ethical Personalism, 19 kommer inte att läsas i sin helhet, utan relevanta delar kommer att läsas och presenteras. Syftet med att enbart presentera valda delar av Scheler är att dessa delar är mest jämförbara med Næss filosofiska system. Övrig litteratur av och om Scheler kommer att läsas och presenteras i sin helhet och därefter kommer 16 Bryman, Alan. Övers. Björn Nilsson, Samhällsvetenskapliga metoder. 2011 Ibid;40 18 Ibid;350 19 Scheler, Max. Övers. Manfred S. Frinks & Roger L. Funk. Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values, A new Attempt toward the Foundation of an Ethical Personalism. 1973 17 10 innehållet att sammanfattas och systematiseras. Systematiseringen kommer att ske genom att lämpliga delar av Schelers filosofiska system kommer att jämföras med Næss filosofiska system för att, utifrån min tolkning, uppmärksamma skillnader och likheter mellan dessa båda filosofer. Under den här fasen i arbetet har jag haft Næss filosofiska tankesystem som utgångspunkt. På det viset har jag valt att enbart presentera de delar av Schelers filosofiska system som har en koppling till Næss filosofiska system. I den här fasen av arbetet har jag även använt mig av det målstyrda urvalet för att presentera lämplig litteratur för att besvara frågeställning 2. Detta kommer få som en konsekvens att materialet som berör Scheler har blivit kraftigt reducerat under arbetets gång. Den litteratur som har använts för att besvara frågeställningarna har sökts via Linköpings universitetsbibliotek samt artikeldatabasar som Linköpings universitetsbibliotek har tillgång till. Den artikeldatabas som har används är Academic Search Premier. Anledningen till att inte fler artikeldatabaser har använts är för att det var enkom ovanstående artikeldatabas som hade tillgång till artiklar om Scheler. För att begränsa sökresultatet har jag använt mig av vissa centrala nyckelbegrepp eller s.k. sökord. Då syftet för denna uppsats är att presentera Arne Næss och Max Scheler har jag valt att inledningsvis söka på deras respektive namn. Då jag genomförde en sökning på Næss fann jag ett flertal intressanta böcker. Efter läsningen fann jag att informationen om Næss var tillräcklig och sålunda har jag inte använt mig av några elektroniska artiklar för att redogöra för Næss filosofiska system. Då jag genomförde en sökning på Scheler fann jag ett flertal intressanta artiklar. Dock har jag utökat sökorden för att finna relevant litteratur om Scheler och sålunda har sökordet Philosophicalanthropology även använts. För att finna ytterligare relevant litteratur om Scheler har jag även använt mig av tjänsten Google Scholar och de sökord som användes vid denna sökning var Max Scheler samt Philosophicalanthropology. 1.5.2 Metoddiskussion Jag har valt en kvalitativ ansats för att jag är ute efter att bidra med en förståelse kring de områden av Ekosofi T som jag har valt att belysa i den här uppsatsen. Som jag nämnde i avsnittet 1.2 Avgränsningar har jag gjort detta urval för att det ter sig som att dessa områden är centrala för att få en basal förståelse av Næss filosofiska system. Om jag hade använt mig av en kvantitativ ansats kunde ett lämpligt tillvägagångssätt varit att beröra ett flertal andra aspekter av Ekosofi T. Den kvalitativa ansatsen har även valts för att besvara den andra frågeställningen. Syftet med att använda den kvalitativa metoden är att jag har tolkat materialet rörande Scheler för att bidra med 11 en förståelse kring skillnader och likheter mellan Næss och Scheler. Om jag hade valt den kvantitativa metoden kunde ett lämpligt upplägg för uppsatsen varit att beröra samtliga aspekter av Schelers filosofiska system. Under min läsning av både Næss och Scheler visade det sig att det finns vissa områden som Næss belyser, men som Scheler inte belyser, samt att det finns områden som Scheler belyser, men som Næss inte behandlar. Av den anledningen kommer jag inte beröra dessa aspekter av de båda filosoferna då jag finner att graden av relevans är tveksam. Syftet med att enkom beröra vissa aspekter av Schelers filosofiska system samt att jämföra dessa med passager inom Næss filosofiska system är att erhålla en förståelse kring de beröringspunkter som kan finnas mellan dessa båda filosofer. Sålunda finner jag det tveksamt att en presentation av de passager där man inte kan finna beröringspunkter mellan Næss och Scheler hade bidragit till en förståelse om de respektive filosofernas teorier som skulle haft relevans för syftet eller den andra frågeställningen. I den här fasen av arbetet har jag även tagit hänsyn till omfattningen av den här uppsatsen. Om uppsatsen hade varit mer omfattande kunde ett intressant tillvägagångssätt även varit att även belysa dessa passager i en större utsträckning. Det målstyrda urvalet har gjorts med hänsyn till att de frågeställningar som jag har valt att utgå från i den här uppsatsen har varit begränsade. Sålunda har jag varit medveten om de områden jag har strävat efter att redogöra för. Om jag hade använt den kvantitativa metoden hade en annan urvalsmetod varit lämpligare, men då syftet med den här uppsatsen är att dels presentera ett begränsat urval av Næss filosofiska system samt ett begränsat urval av Schelers filosofiska system fann jag det lämpligt att använda mig av ett målstyrt urval för att uppfylla mitt syfte samt besvara mina frågeställningar. 1.6 Definitioner I denna uppsats kommer vissa begrepp att användas och för att undvika missförstånd följer här nedan en kort beskrivning av de mest centrala begreppen. De begrepp som inte definieras här kommer att definieras i resultatet. 1.6.1 Ekosofi Ekosofi är, enligt Næss, en ny typ av filosofi med syftet att alla levande varelser ska överleva den hotande miljökrisen. Ekosofi innebär en filosofisk grundsyn som är inspirerad av 12 livsförhållandena i biosfären, med fokus på det som framträder inom ekologi. Denna filosofi innefattar även en ekologisk orienterad socialantropologi.20 Vidare beskriver Næss en ekosofi som en filosofi som är i ekologisk harmoni. En sådan filosofi har ett vidare normativt synsätt i det avseendet att den innehåller normer, regler, förutsättningar, uppfattningar om prioriterat värde och hypoteser om förhållanden i vårat universum. Slutligen hävdar Næss att detaljerna för en ekosofi kommer att uppvisa många olika varianter på grund av påtagliga lokala skillnader rörande t.ex. förorening men också normativa värde prioriteringar.21 Alan Bergson och Bill Devall menar att termen ”ekosofi” refererar, enligt Næss, till personliga livsfilosofier.22 På grund av att en ekosofi ses som en personlig livsfilosofi kan den personliga ekosofin komma att revideras allteftersom en människas livssituation förändras.23 Næss framför också en distinktion mellan ekosofi och ekologi som vetenskap. Man kan säga att en ekosofi har ekologin som grund, dock kan man inte härleda normer för handlande från ekologi som vetenskap. Ekologin framhäver och formulerar verifierbara och falsifierbara hypoteser om världen, men det förekommer aldrig några normativa eller värdeladdade påståenden om världen.24 1.6.2 Person Formalism säger att personen, essentiellt sett, inte är något annat än ett logiskt subjekt av rationella handlingar, med andra ord, handlingar som följer ur ideala lagar. Personen är utföraren av rationella handlingar.25 Enligt Scheler kan personen sägas existera just i de handlingar den utför, eller i de möjliga handlingar den kan utföra.26 Sålunda är personen fundamentet för alla olika handlingar som både utförs och har möjlighet att bli utförda.27 Av den anledningen kan inte en konkret handling förstås fullt ut utan att man kan föreställa sig essensen hos en person.28 Scheler påstår vidare att hela personen finns i varje konkret handling och hela personen varierar i och genom varje handling, dock blir inte personen förstörd eller varierar som ett ting i tiden. 29 På 20 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;133 Ibid;32 22 Næss, Arne, Ecology of wisdom: Writings by Arne Naess. Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;3 23 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;37 24 Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005;121 25 Scheler, Max. Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values. A new Attempt toward the Foundation of an Ethical Personalism. Övers. Frings, Manfred S. & Funk, Roger L, 1973; 371 26 Ibid;382-383 27 Ibid;383 28 Ibid;384 29 Ibid;385 21 13 det viset kan man säga att en person är solid och inte temporär. På grund av att personen lever just i upplevelsen av sina möjliga upplevelser och de upplevelser personen upplever är det ingen idé att försöka finna personen i tidigare upplevelser.30 30 Ibid;386 14 2. Bakgrund Detta kapitel kommer att presentera både Arne Næss och Max Scheler och den kontext som de var verksamma i. Min förhoppning är att läsaren ska få en förståelse för det samhälle och den hisoriska kontext som de båda filosoferna presenterade sina idéer i. Arne Næss (1912-2009) var främst verksam i Norge. Dock reste Næss i övriga världen, dels för studier samt för att gästföreläsa vid olika universitet.31 Av den anledningen är det problematiskt att beskriva det samhälle Næss levde och verkade i då han stora delar av sitt liv befunnit sig i ett flertal länder. Næss blev tillsatt som professor vid universitetet i Oslo år 193932 och under tiden 1939-1970 sökte han genomföra en rad förändringar inom undervisningsformerna för filosofin bl.a. genom att försöka inkorporera filosofin med övriga akademiska områden.33 Emellertid fann Næss rollen som professor problematisk och han kände att han fungerade, mer än han levde. 34 Då han avgick från sin post 1970 började han intressera sig för att utforma sin egen filosofi.35 Värt att notera för förståelsen av Næss filosofi är att han under sitt liv varit intresserad av bergsklättring och han är känd bl.a. för klättringsexpeditionen till Tirich Mir 1950.36 Då Næss avgick som professor strävade han efter att utreda en koppling mellan Spinozas glädjebegrepp samt naturglädjen Næss kände själv. Överlag kan man säga att Næss strävade efter att identifiera sig med allt i naturen och naturen som sådan fungerade som hans tillflyktsort.37 Värt att notera i det här sammanhanget är att Næss och ett flertal andra personer grundlade 1969 ”Samarbeidsgruppen for natur- og miljøvern” (snm). Denna grupp förespråkade en jämlikhet mellan människan och naturen samt en reduktion av den mänskliga exploateringen av naturen.38 Det är alltså under den här perioden, 1970-1990, som Næss utformar sin Ekosofi T och får titeln ekosof. Næss filosofi kommer att presenteras i sin helhet i resultatet. 31 Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011 Ibid;119 33 Ibid;373 34 Næss, Arne, Livsfilosofi. Ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson. 2005;209 35 Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011;273-274 36 Ibid;188 37 Ibid;274 38 Ibid;276 32 15 Max Scheler (1874-1928) är främst känd som en tysk metafysiker39 men man kan dock skönja tre olika stadier i hans filosofiska karriär; det första Der Formalismus in der Ethik und die materiale Wertethik; det andra: Vom Ewigen im Menschen; och det tredje: Philosophische Anthropologie.40 Då Scheler föddes dominerades den intellektuella scenen i Tyskland av två konkurrerande skolor; en idealistisk skola som hade sina rötter i tankarna av Immanuel Kant och den andra hade en stark materialistisk riktning och som hade sina rötter i tankarna av Jeremy Bentham. Denna skola hade fått mycket popularitet på grund av texterna av John Stuart Mill. För en filosof under den här tiden fanns det ingen intellektuell medelväg, man var tvungen att välja den ena eller den andra skolan.41 Scheler, å sin sida, var influerad av filosofen Franz Brentano. Brentano hade, under tiden då Scheler föddes, publicerat verket Psychologie vom empirischen Standpunkt och detta verk signalerade ett startskott för en ny inflytelserik filosofisk rörelse, som Scheler sedan anslöt sig till.42 Senare publicerade Brentano sin etiska teori i boken The Origin of the Knowledge of Right and Wrong där han kritiserar de båda dominerande skolorna samt presenterade sin egen syn på etik. Brentano pläderar för att människans medvetande kan skilja mellan moraliskt rätt och fel på samma sätt som hon kan skilja mellan sant och falskt. 43 Schelers filosofi bör ses som en uppföljning av Brentanos etik, emellertid var han ingen lärjunge till Brentano, utan man ska snarare se honom som en självständig filosof från Brentano.44 Schelers tankar kommer att presenteras i sin helhet i resultatet, men sammantaget kan man säga att Scheler är influerad av Brentano samt att han i ett flertal passager kritiserar Kants tankar om det kategoriska imperativet. 39 Scheler, Max, The Nature of Sympathy. Övers. Peter Heath. 2008;7 Ibid;9 41 Ibid;10 42 Ibid;11 43 Ibid;12 44 Ibid;13 40 16 3. Resultat Resultatet för denna uppsats kommer att presenteras genom en systematisk genomgång av Arne Næss Ekosofi T utifrån följande teman; tanken om enighet samt identifiering och självförverkligande, känslornas roll, ekosofi som personlig filosofi samt distinktionen mellan den grund- respektive den djupekologiska rörelsen kommer att presenteras. Vidare följer en analys om det finns en koppling mellan Næss och skolfrågor. Slutligen följer en presentation av Max Schelers filosofiska system genom en jämförelse mellan Arne Næss Ekosofi T och Max Schelers filosofiska system. 3.1 Næss Ekosofi T 3.1.1 Enighet samt identifiering och självförverkligande enligt Ekosofi T Ett essentiellt drag i Næss filosofiska tankesystem är att allt i världen hänger samman. 45 Detta ”allt” kan tolkas vara alla levande varelser, mineraler, organismer samt miljöer. Vidare menas med detta påstående att allt har ett inre sammanhang och essensen av alla existerande ting i världen är i ett avseende beroende av dessa samband, med andra ord, ett tings karaktärsdrag är konstituerade utifrån dessa samband och skulle sambanden vara annorlunda, skulle detta leda till att tingen skulle vara annorlunda än vad de är nu.46 Detta kan man säga grundar sig på den ekologiska tanken att tingen inte kan separeras från den omgivning som de befinner sig i.47 Med andra ord kan man tolka det som att enligt det ekologiska tänkandet är varje ting eller varelse intimt sammankopplad med sin omgivning och att omgivningen påverkar tinget eller varelsen. Detta kan även kallas, enligt Stridbeck, för ett relations- och fälttänkande. De samband eller relationer mellan tingen i världen och dess omgivning uppfattas som ingående i ett nätverk av relationer. Dessa relationer ska inte tolkas som solida, utan de ska uppfattas som ett slags knutpunkter i detta relationsfält. Vad Næss menar med detta är att visa på att ting och varelser inte kan isoleras från sin miljö.48 Sammankopplat med denna enighetstanke är det s.k. gestalt-begreppet och gestalt-tänkandet. Historiskt sett introducerades gestalt-begreppet inom perceptionspsykologin 49 och en erkänd 45 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;136 Ibid. 47 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;72 48 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;136 49 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;58 46 17 slogan inom gestalt-psykologi är att det hela är större än sina delar.50 Förenklat sett kan man säga att gestalten är en helhet.51 För att illustrera vad Næss menar med detta gör han en liknelse med den upplevelse en människa får då hon kliver in i ett rum för första gången. Då man kliver in i ett rum får människan en spontan upplevelse av rummet som helhet och denna upplevelse leder till att vi gör en viss bedömning av rummet. Denna spontana bedömning av rummet kan sedan komma att ändras ju mer människan upplever rummet, t.ex. några stolar som man inte såg innan kan leda till att människan omvärderar rummet och upplevelsen blir då annorlunda. Næss hävdar vidare att ingen del av liknande upplevelser kan isoleras, utan upplevelsen är summan av en helhet.52 Vad som bidrar till den totala upplevelsen av en gestalt är de relationer som existerar inom den aktuella gestalten och denna totala spontana upplevelse kan, som sagt, bidra till att man får en viss upplevelse av en företeelse, t.ex. ett rum som upplevs vara tilltalande på grund av relationerna i en total gestalt.53 Den spontana upplevelsen av en gestalt gör människan förtrogen med den reella världen54 och man hävdar vidare att den konkreta världen har gestalt-karaktär och inte atomistisk-karaktär.55 Utifrån ovanstående påståenden kan man tolka det som att Næss menar att de upplevelser varelser har om världen har gestalt-karaktär. På grund av att man kan säga att den spontana upplevelsen av en gestalt refererar till den reella världen kan vidare en tolkning vara att världen som sådan är en helhet och att innehållet i världen är sammankopplat genom dessa relationer i gestalter. Næss menar vidare att gestalter binder samman ”jaget” med ”icke-jaget” i en helhet. Glädje blir då inte enkom reserverat för det aktuella ”jaget” utan något glädjefyllt där ”jaget” och det som står utanför ”jaget” är beroende av varandra och inte är isolerbara fragment skilda från varandra.56 Næss framför i det här sammanhanget sin kritik mot den traditionella distinktionen mellan objekt - subjekt. Han hävdar att då man beskriver gestalt-relationer kan man inte låta den traditionella distinktionen råda då i en upplevelse av en gestalt kan en sådan distinktion inte förekomma.57 50 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;58 Ibid;76 52 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;58 53 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;76 54 Ibid;193 55 Ibid;80 56 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;60-61 57 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;76 51 18 I och med att en central tanke inom Ekosofi T är att allt hänger samman menar Næss vidare att en människa inte är en varelse som har blivit placerad i en miljö. Människan är snarare en integrerad del av miljön och sålunda en del i en större gestalt.58 Då människan är en integrerad del av miljön anser Næss att människan genom att distansera sig själv från naturen innebär att människan distanserar sig från en del av sig själv och det som har konstruerat människans egna själv. Næss förklarar att vissa personer, varelser och platser som en människa har kommit i kontakt med under sitt liv har bidragit till att människan har utvecklat det egna specifika självet och, sålunda, genom att människan distanserar sig från denna miljö och omgivning innebär att människan distanserar sig från sig själv. 59 Sålunda menar Næss att människa inte är en varelse som står utanför naturen. Som en konsekvens av detta påstående kan människan inte göra vad hon behagar med naturen utan att förändra sig själv. Om människan orsakar en förändring i naturen blir en naturlig konsekvens att hon förändrar sig själv.60 Som nämnts tidigare anser Næss att i upplevelsen av en gestalt förekommer ingen distinktion mellan subjekt och objekt och att människan är en del av den miljö hon lever och verkar i. En gestalt består som sagt av allehanda relationer och i det här sammanhanget introducerar Næss begreppet det ekologiska självet. Inledningsvis inför Næss en kritik av det västerländska samhället och de människor som verkar i det. Denna kritik går ut på att Næss påstår att människan har en tendens att förväxla deras ”själv” med det snävare egot. Næss menar att självet i realiteten är något som är vidare än egot och han presenterar då det ekologiska självet, som essentiellt inbegriper relationer i olika former. Vidare är det ekologiska självet hos en människa allt det som en människa identifierar sig med. En central aspekt av det ekologiska självet är då identifiering och relationer. Identifiering i det här sammanhanget ses som en process som involverar intensiv empati. Då en människa mognar kommer detta leda till att hon identifierar sig med allt i sin omgivning, oberoende av det utomstående objektets fysiska och psykiska attribut. Næss kritiserar i det här sammanhanget diskussionen rörande mognaden av det egna självet för att det inte har tagit hänsyn till människans miljö och de relationer en människa har till sin miljö och icke-människor, så som djur, växter och mineraler.61 58 Ibid;77 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;164 60 Ibid;165 61 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;83 59 19 I samband med utredningen av det ekologiska självet presenterar Næss sin toppnorm; Självförverkligande! Självförverkligande inom Ekosofi T utskrivs med versalt S för att indikera att det egna begränsade självet absorberas av det stora Självet som omfattar hela världen. Ytterligare en orsak till att Självförverkligande utskrivs med versalt S är för att påvisa att övriga hypoteser och normer inom Ekosofi T kan härledas ur denna toppnorm.62 Næss ger aldrig en klar definition över vad hans syn på självförverkligande essentiellt är63, men en tolkning kan tänkas vara att alla levande varelser har intrinsikalt lika stor rätt att leva och att utvecklas. 64 Rothenberg menar att ordet självförverkligande ska ses som en process, inte ett tillstånd som är möjligt att nå. Ingen kan nå fullt självförverkligande då detta skulle innebära att alla varelser skulle nå fullt självförverkligande, vilket kommer att förklaras senare. Normen om självförverkligande ska istället ses som ett sätt att leva sitt liv.65 Ytterligare en aspekt av självet som Næss framlägger är att det inte existerar något permanent själv. Detta leder till att självet som ska förverkligas skiftar från situation till situation.66 Vidare menar Næss att formen för självförverkligande och realiserandet av de olika potentialerna är olika för olika varelser, men det som är gemensamt för samtliga varelser är att de känner glädje då de får möjlighet att förverkliga sig själva.67 Essentiellt inom det ekosofiska förhållningssättet är att det ekologiska självet utvecklas genom djupgående identifikationer med andra varelser. Næss menar att självförverkligande och identifiering är möjlig för människan i och med att hon har en förmåga att gå utöver det som är gynnsamt för det egna egot.68 Detta leder till att det egna självet inte kan avgränsas till att enbart innefatta det egna jaget eller den egna organismen utan att människan ser då sitt egna själv som en del av andra varelsers själv. Næss menar att man övergår från en jag-det-attityd till en jag-duattityd. Man kan säga att tanken om självförverkligande innebär att man, som människa, bidrar till andra varelsers självförverkligande. 69 Genom att anamma attityden av att det egna självet inte slutar vid det egna självet får det som en konsekvens att man inser att det egna 62 63 Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011; 216 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;8 64 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;179 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;9 66 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;196 67 Ibid;83 68 Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005;135 69 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;182 65 20 självförverkligandet är beroende av andra varelsers självförverkligande. Denna insikt är resultatet av en människas mognad som, enligt Næss, leder oundvikligen till att en människa identifierar sig med andra varelser. 70 Dock hävdar Næss att människans förmåga att identifiera sig med andra varelser är beroende av miljö, kultur och ekonomi.71 Sammanfattningsvis kan man säga att Næss talar om att människan som varelse har en möjlighet att ta hänsyn till andra varelsers intressen och att hon har en förmåga att se sig själv i andra varelser. I det här sammanhanget talar även Næss om en slags orsakskedja. Genom människans mognad och ökade förståelse över sin gemenskap med andra varelser, leder i sin tur till större känsla av identifikation och sålunda kommer människan att ta större hänsyn till andra varelser. Människan söker då vad som är mest gynnsamt för henne själv, men genom expanderandet av det egna självet, kommer det som är gynnsamt för det egna självet och den egna människan att ses som gynnsamt för andra varelser och det som är gynnsamt för andra varelser kommer även ses som gynnsamt för det egna självet.72 En aspekt av expanderandet av det egna självet är att altruismen som koncept blir onödigt. Den större världen och andra varelsers själv blir en del av det egna självet och de egna intressena. 73 För att använda Næss egna ord, om en människas omgivning upplevs genom det ekologiska självet kommer människan att agerar vackert naturligt och hennes handlande kommer att vara i enlighet med strikt miljöetik.74 Tanken om det ekologiska självet och expanderandet av det egna självet har fått en del kritik. En kritik går ut på att genom identifiering med alla varelser och genom att expandera sig själv leder till att den egna människans identitet går om intet. Næss svar är att detta inte är fallet. Emellertid ger han ingen konkret förklaring varför detta inte händer, han hävdar enbart att det inte sker på ”något sätt”.75 Ytterligare en förklaring finner man dock i en annan passage. Næss menar att inom varje form av realiserandet av allehanda potentialer som olika varelser innehar så behåller det egna egot eller självet sin egen identitet och de olika varelsernas själv är fortsatt separerade. Det är istället individen som inte kan vara isolerbar då allt som existerar har gestalt-karaktär.76 70 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;83 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;180 72 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;175 73 Ibid;9 74 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;93 75 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;173 76 Ibid;195 71 21 Ytterligare en kritik mot Næss innebär att på grund av att människan skiljer sig i vissa essentiella avseenden från andra varelser kan detta leda till en intressekonflikt då dessa, till synes, essentiellt olika varelser strävar efter att förverkliga sig själva. Rothenberg hävdar att denna kritik inte är befogad. Han menar att genom att människan uppfattar ekosystemets och andra varelsers livsnödvändiga behov som sina egna leder detta med nödvändighet att det inte blir någon intressekonflikt.77 Næss menar även själv att principen om att alla varelser har intrinsikalt lika stor rätt till att leva och utvecklas kan i vissa avseenden förbises. Det kan i vissa fall vara rätt att bringa andra varelser om livet och sålunda förhindra deras självförverkligande. Som ett grundmotto menar Næss att människan har större förpliktelser mot det närliggande än det avlägsna. För att belysa detta nämner Næss ett exempel som rör denna norm, nämligen lagstiftningen om tjuvskytte i Afrika. Den lagstiftning som genomfördes ledde till att de traditionella jägarkulturerna dog ut. I det här fallet har vi större förpliktelser gentemot jägarkulturerna, enligt Næss. Detta gäller dock inte då det kommer till kosmetik och kemiska försök på djur. Næss menar att syftet med sådan forskning inte kommer att tillgodose livsnödvändiga behov hos människan och sålunda är det inte önskvärt.78 Sammanfattningsvis kan man säga att ett grundläggande antagande som framförs av Næss är att allt hänger samman. För att utveckla detta nämner han det s.k. gestalt-begreppet där en gestalt kortfattat beskrivs som en helhetsupplevelse som en människa får då hon t.ex. går in i ett rum. Denna gestalt består då av allehanda relationer. Næss menar vidare att denna upplevelse av en gestalt binder samman jaget med icke-jaget och att det inte existerar någon distinktion mellan subjekt och objekt i en sådan upplevelse. I samband med detta presenterar Næss sin syn på identifiering samt hans tanke om det ekologiska självet, som grundläggande består av relationer. Det ekologiska självet är inte begränsat till det egna egot hos en människa utan det inbegriper människans omgivning. Sålunda kan man påstå att det ekologiska självet är människans expanderade själv. Kopplat till det ekologiska självet är Næss tankar om identifiering. Han menar att människan har en förmåga att kunna identifiera sina egna intressen med andra levande varelsers intressen och sålunda presenterar han sin toppnorm; Självförverkligande! 77 78 Ibid;11 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993; 183-184 22 3.1.2 Känslornas roll i Ekosofi T En central aspekt av Næss filosofiska system är känslor. För att utreda den roll känslor spelar i Ekosofi T kommer jag att utgå främst från boken Livsfilosofi: ett personligt bidrag om känslor och förnuft.79 En grundläggande tanke i denna bok är att Næss söker att presentera känslor som en motkraft till den nuvarande synen på förnuftets höga status i samhället. Næss pläderar för att om en människa anser att känslor och förnuft står i motsats till varandra, då har den människan en allt för snäv syn på både känslorna och förnuftet.80 Næss förespråkar istället att en människa bör ta hänsyn till både känslor och förnuft t.ex. då hon ska fatta ett avgörande beslut. 81 Sålunda kritiserar Næss den traditionella distinktionen mellan förnuft och känslor. Han menar vidare att ett undertryckande av en människas känsloliv är, de facto, ett undertryckande av människans liv i sin helhet.82 Detta förhållande kommer till uttryck genom att han menar, som en handlingsregel för att uppnå det goda livet, att vägen går primärt genom känslorna och sekundärt genom förnuftet.83 Dock gör han en distansering när han påstår att känslor och förnuft verkar inom olika domäner av en människas liv.84 Ytterligare en grundläggande åsikt inom Næss tankar om känslor är att han menar att känslor är unikt för varje människa. Detta innebär att två eller flera människor omöjligen kan känna en och samma känsla. Känslor m.m. uppvisar en oöverskådlig mångfald som alltid varierar från person till person.85 Næss har i sitt arbete om känslor hämtat inspiration från filosofen Spinoza och detta tar sig i uttryck genom att han refererar till Spinozas distinktion mellan negativa och positiva känslor. De negativa känslorna, ex. hat och vrede, leder till att en människas natur blir passiv och detta kommer till uttryck bl.a. genom att människan känner glädje inför en annan människas sorg. De positiva känslorna, ex. kärlek och glädje, aktiverar en människas natur. 86 I det här sammanhanget nämner han även Spinozas definition av ratio. Ratio har, olyckligtvis, översatts till termen förnuft, men Næss menar att vad Spinoza egentligen hade i åtanke var att ratio kan ses som en ”inre röst” som oftast kommuniceras genom känslomässiga impulser. Människans natur är, enligt 79 Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuf. Övers. Mona C. Karlsson, 2005 Ibid;13 81 Ibid;11 82 Ibid; 23 83 Ibid;57 84 Ibid; 25 85 Ibid;39 86 Ibid;20 80 23 Spinoza, skapad på det viset att ratio pekar ut de rätta handlingsvalen och detta ratio härstammar från de positiva känslorna och guidar en människa i hennes handlingsval. På det viset kan man säga att ratiot transformerar negativa känslor till positiva.87 Næss menar vidare att de negativa känslorna har inget egenvärde, utan det är bara genom att se tillbaka på dessa händelser och känslor som man kan inse värdet i dessa.88 Ytterligare en distinktion mellan de aktiva/positiva och de passiva/negativa känslorna är att de passiva känslorna enkom berör en del av människan, medan de aktiva känslorna berör hela människan. 89 En annan distinktion som kan tillskrivas Spinoza är dennes distinktion mellan två typer av glädje; tillatio och hilaritas. Tillatio kan sägas vara den glädjen som uppfyller vissa delar av själen och kroppen, medan hilaritas uppfyller hela själen och kroppen och människan är då allsidigt absorberad av glädjen. I det här sammanhanget säger också Næss att han, liksom Spinoza, ser att glädjen är en process som människan förändras av och att glädje inte är ett statiskt tillstånd.90 Ytterligare en distinktion som Næss gör är mellan grundtonen i känslolivet och andra toner. En grundkänsloton innebär att människan har en svag, positiv eller negativ grundton i känslolivet.91 Han verkar här indikera att det är omöjligt för människan att säga att hon inte känner någonting då hon alltid har denna grundkänsloton, även om hon inte är medveten om den vid alla tillfällen. Andra toner i känslolivet, s.k. känslotoner, är mer framträdande i känslolivet och de befinner sig på den medvetna nivån. Dessa är även mer omfattande och djupgripande än känslogrundtonen.92 I samband med känslornas betydelse lyfter Næss fram den s.k. EQ-rörelsen. EQ (emotionell intelligens) har berörts genomgående av Daniel Goleman. Goleman föreslår att synen på social och känslomässig kompetens bör höjas och ska tillmätas lika stort värde som inlärningen av ämneskunskaper i skolan. EQ-begreppet har inte ersatt det tidigare IQ-begreppet, men Næss menar att man kan se tendenser till en attitydförändring i samhället. Detta kommer till uttryck bl.a. genom att arbetsgivare sätter större vikt vid EQ i det avseendet att en person måste kunna tolka sina kollegors kroppsspråk samt att kunna utföra arbete både självständigt och i grupp.93 87 Ibid;21 Ibid;96 89 Ibid;144 90 Ibid;206 91 Ibid;44 92 Ibid;45 93 Ibid;62-63 88 24 Næss presenterar, som sagt, en genomgående kritik av den nuvarande synen på förhållandet mellan förnuft och känslor. En aspekt som Næss finner problematisk i dagens samhälle är att känslorna nedvärderas till förmån för förnuftet. Han ger vidare sin tolkning om varför detta förhållande råder. Han menar att känslorna tillskrivs låg status på grund av att människorna tillskriver känslorna ingen eller låg status som kunskap. Då samhället prioriterar utvecklandet av de kunskapsmässiga och tekniska förmågorna hos människor leder detta till att känslor nedvärderas i dagens samhälle, till förmån för förnuftet. Næss hävdar vidare att känslorna betraktas som något som en människa inte har kontroll över, något som kommer över henne. Förnuftet och förståndet, å andra sidan, är något som en människa kan lita på. Det som förståndet frambringar leder till förnuftiga, balanserade och riktiga beslut.94 Næss återkommer frekvent till det faktum att han anser att känslor kan mogna och att människor kan uppvisa olika grad av känslomässig mognad. 95 Næss menar att en essentiell del av den känslomässiga mognaden är att människan har en förmåga att omskapa negativa känslor till positiva känslor. I samband med detta kommer också människan att få kännedom om de grundläggande värderingarna i hennes liv. Mognaden i det här sammanhanget innebär att människans känsloliv blir mer medvetet för den enskilda människan. Känslomognad innebär också en slags förändring som på längre sikt bringar hela känslolivet i en positiv riktning. 96 Mognad i det här sammanhanget innebär också att man utvecklar en förmåga att se varandra som subjekt med motsvarande eller liknande behov som det egna subjektet.97 Ytterligare en aspekt av den känslomässiga mognaden är som sagt att man ska bli medveten om de normer och känslor som man prioriterar i sitt liv. Næss menar även att det här hör samman med att man blir medveten om vilket liv man vill leva, vilket liv som ger den enskilda människans riktning och mening och i det här sammanhanget nämner han normen ”känn dig själv”.98 I samband med detta menar Næss att det är önskvärt att en människa bevarar glöden i sitt liv. Denna glöd kan tolkas vara engagemang för något som en människa för tillfället hänger sig åt. Næss hävdar vidare att då en människa känner att hon glöder för något är det relevant att söka utreda slitstyrkan i det aktuella engagemanget och de påfrestningar en känsla kan uthärda utan att 94 Ibid; 67-68 Ibid;60 96 Ibid;142-143 97 Ibid;146 98 Ibid;152 95 25 försvinna eller transformeras till en annan känsla.99 Han erbjuder då en formel som kalkylerar hur mycket en människa kan tjäna på, i form av trivselnivå, genom att behålla det aktuella engagemanget: Sålunda kan man säga att om glöden är stor kan en människa utstå en stor mängd kroppsligt och själsligt lidande, men fortfarande bevara trivselnivån.100 Sammanfattningsvis kan man säga att känslor är en central del av Næss filosofiska system. Han kritiserar det nuvarande samhället som hävdar att det är en klyfta mellan förnuftet och känslorna samt att känslorna har kommit att nedvärderas till förmån för förnuftet. I sin utredning om känslornas roll inför Næss ett antal distinktioner av Spinoza för att belysa sina egna antaganden om känslor, bl.a. Spinozas distinktion mellan negativa och positiva känslor. I detta samband pläderar även Næss för att en känslomässig mognad innebär att en människa utvecklar en förmåga att transformera negativa känslor till positiva. 3.1.3 Ekosofi som personlig filosofi Essentiellt för hela den ekosofiska rörelsen är att det inte finns ett enhetligt filosofiskt system utan det finns en uppsjö av olika ekosofier. Ett exempel på en sådan ekosofi är, som sagt, Næss Ekosofi T, där T står för hans stuga Tvergastein.101 Sålunda kommer det här kapitlet beröra vad som menas med att ekosofi är en personlig filosofi. Inledningsvis kan man säga att Næss förklarar att en ekosofi är en personlig livsfilosofi102 som är i ekologisk harmoni. Även Rothenberg menar att en ekosofi är ett personligt system och som en konsekvens anammar människan sitt eget förhållningssätt och åsikter i dennes personliga filosofi. Det finns sålunda inga krav på originalitet.103 En sådan filosofi har ett vidare normativt synsätt i det avseendet att den innehåller normer, regler, förutsättningar, uppfattningar om prioriterat värde och hypoteser om förhållanden i vårat universum. På grund av påtagliga lokala skillnader i världen rörande t.ex. föroreningar eller normativa värdeprioriteringar kommer detaljerna för en 99 Ibid;185 Ibid;213 101 Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011; 297 102 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;3 103 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;5 100 26 ekosofi att uppvisa många olika varianter.104 Trots att det inte finns en enhetlig ekosofi som alla människor kan vara anhängare till menar Næss att det finns ett gemensamt drag för alla ekosofier, nämligen att bärarna av dem har en helhetssyn och att ekosofins innehåll kräver att man är villig att ta hänsyn till den ekologiska krisen som man känner hotar.105 Inom det ekosofiska tankesättet finner man en distinktion mellan ekofilosofi och ekosofi. Då distinktionen först myntades av Næss låg skillnaden i att ekofilosofi var ett akademiskt ämne medan ekosofi förutsätter att människan engagerar sig för en sak 106 och att hon utvecklar en egen ekosofi. Den ekosofi Næss presenterar är den ekosofi han känner sig mest hemma med och samtidigt uppmuntrar han andra människor att göra det samma. På grund av att en ekosofi kan ses som en personlig filosofi kommer den inte att vara en fast filosofi, som är den samma genom en människas hela liv. Då en människas livssituation förändras kan detta som en konsekvens medföra att den aktuella människans ekosofi förändras.107 Næss menar att en definitiv utformning av en livsfilosofi innebär stagnation.108 Den människa som utformar sin egen ekosofi måste ha reflekterat genomgående och även ha hörsammat till sina känslor. Syftet med detta är inte enkom utifrån personliga motiv, utan också utifrån ett socialt och ekosfäriskt perspektiv. Syftet är att genom denna metod finna belägg för sina åsikter och att ”hitta sig själv” via en djup förening med allt som omger människan109 samt att medvetandegöra det som människan finner djupt meningsfullt i livet.110 För att illustrera vad Næss menar med att det inte finns någon enhetlig ekosofisk lära hävdar han att det inte existerar någon vetenskaplig beskrivning av naturen, det finns enkom ett antal bidrag för att beskriva ett fenomen i naturen.111 För att illustrera detta antagande tar han hjälp av ett tankeexperiment. Tänk dig att en av dina händer blir utsatt för kyla, medan den andra handen inte blir utsatt för denna kyla. Du placerar sedan båda händerna i en hink med vatten. Frågan blir då; är vattnet varmt eller kallt? För den ena handen ter sig vattnet vara kallt, och för den andra handen ter sig vattnet vara varmt. Svaret på frågan är att vattnet är både varmt och kallt. Detta har 104 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;32 Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005;128 106 Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011;280 107 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;37 108 Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005;12 109 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;80 110 Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuf. Övers. Mona C. Karlsson, 2005;122 111 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;50 105 27 kallats för både-och-teorin.112 Næss menar att materia i sig självt innehåller alla kvaliteter som kan uppfattas av varje individ. Människor förstår olika och den samma individen kan uppfatta samma situation eller ting olika vid olika tidpunkter. I samma anda väljer nu Næss att förfina terminologin för det här tankeexperimentet. I stället för materia väljer han att tala om relationsfältet. De materiella tingen är sedda som förenade inom detta fält. Samma ting uppfattas som olika av människan men de är likväl samma ting. Næss tolkar detta som att det är relationerna som definierar tingen konceptuellt. Alla uttalanden om ett ting är på det viset ett relationell uttalande.113 Sammanfattningsvis kan man säga att en genomgripande tanke inom den ekosofiska rörelsen är att det inte existerar någon konkret lära, utan den ekosofiska rörelsen består av ett flertal olika ekosofier som baseras på de olika människornas levnadsvillkor. De olika ekosofierna har utformats olika av olika människor och sålunda förekommer det en uppsjö av alternativa synsätt. Næss menar dock att ett antagande förenar människorna som befinner sig den ekosofiska rörelsen, nämligen antagandet att ekosofin är en helhetssyn samt att man tar hänsyn till den ekologiska krisen. 3.1.4 Distinktionen mellan den grund- respektive den djupekologiska rörelsen Enligt Stridbeck har Næss idéer haft betydelse för den djupekologiska rörelsens framväxt. Distinktionen mellan den grund- och den djupekologiska rörelsen presenterades av Næss under en konferens i Bukarest 1972.114 Den djupekologiska rörelsen utgick därefter från artikeln The Shallow and the Deep, Long-Range Ecology Movement 115 skriven av Næss där han skiljer ingående mellan djup och grund ekologi. Artikeln publicerades och påverkade senare bl.a. Bill Devall och George Sessions, som i sin tur bidrog till den djupekologiska rörelsens framväxt i USA. De hävdar att den essentiella skillnaden mellan djup och grundekologin är att den grunda rörelsen ställer grunda frågor och accepterar svar som stöder industriell framväxt. I den djupa rörelsen ställer man djupa frågor och de svar som ges ifrågasätter dagens samhällsmodell.116 Den grundekologiska rörelsen ifrågasätter inte samhällets struktur på detta sätt. Næss menar i det här 112 Ibid;54 Ibid;55 114 Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011;296 115 Publicerad 1973, Incquiry 116 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;15 113 28 sammanhanget att om människan ställer mer grundläggande frågor kommer detta leda till att människan tar mer ansvarsfulla beslut och ställningstaganden.117 Ytterligare en relevant skillnad mellan dessa båda rörelser är att den grundekologiska rörelsen har ett människocentrerat perspektiv på världen medan den djupekologiska rörelsen ser människan som en integrerad del av miljön och sålunda anammar den ett ekocentriskt perspektiv på världen.118 Sålunda kan man säga att den djupekologiska rörelsen strävar efter att människan ska börja identifiera sig med naturen. Detta innebär inte att människans intressen ska vara underordnade utan snarare ska inkorporeras i de naturliga processerna. På det viset kan man säga att rörelsen ska ses som en källa för praktiskt arbete och inte en etisk kod.119 Stridbeck förklarar att det finns i huvudsak två centrala tankegångar inom den djupekologiska rörelsen. Dels åsikten att självförverkligande i sig är ett viktigt ekosofiskt värde120 och dels att de anser att det är icke önskvärt att moralisera och belägga människor med skuldkänslor genom att ålägga dem regler och förbud. Den djupekologiska rörelsen strävar i stället efter en attitydförändring hos människorna och få dem att inse att ett liv präglat av självförverkligande är ett glädjefyllt liv.121 Karaktäristiskt för den djupekologiska rörelsen är, som sagt, att deras argumentation är djup. Detta innebär argumentation från ultimata premisser, men det finns rum för en uppsjö av många olika uppsättningar av sådana premisser.122 För att förklara den djupekologiska rörelsen använder sig Næss av det så kallade förklädesdiagrammet: 117 Ibid;190-191 Gjefsen, Truls, Arne Næss. Et liv. 2011;296 119 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;17 120 Värt att notera i det här sammanhanget är att Stridbeck inte gör en distinktion mellan ekosofi och ekofilosofi. 121 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;16 122 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;108 118 29 Som man kan se i ovannämnda diagram görs en distinktion mellan fyra olika nivåer och Næss menar att den djupekologiska rörelsen består av dessa fyra nivåer. Nivå 1 är uttalade fundamentala filosofiska eller religiösa åskådningar. Nivå 2 är den djup ekologiska plattformen. Som kommer att förklaras nedan. Nivå 3 är de mer eller mindre generella konsekvenserna som härleds från plattformen – guidelinjer för livsstilar och för allehanda individuella policyer. Nivå 4 är allehanda handlingsregler som relateras till konkreta situationer. 123 Karaktäristiskt för den djupekologiska rörelsen är att det existerar en stor mångfald. Då de olika individerna är anhängare av skilda livsåskådningar får det som konsekvens att de härleder sina premisser utifrån skilda synsätt. Detta i sin tur får som konsekvens att det är problematiskt att tala om en enhetlig djupekologisk rörelse. Man måste vara noga med att försöka leta efter en definit filosofi eller världsuppfattning hos de som tillhör den djupekologiska rörelsen. Det finns en rad olika livsåskådningar som är kompatibla med den djupekologiska plattformen.124 Förklädesdiagrammet erbjuder inte en statisk bild av den djupekologiska rörelsen, utan det är i stället en dynamisk process och att det kan förekomma förändringar på samtliga nivåer. För att kunna härleda på vilken nivå en förändring i en människas åsikter är det väsentligt att kunna göra en distinktion mellan dessa nivåer. Ett annat karaktäristiskt drag för anhängare av den 123 124 Ibid;106 Ibid;109 30 djupekologiska rörelsen är att de har ultimata premisser och åsikter vilka ifrån den djupekologiska plattformen finner sin validitet hos den enskilda människan.125 Som ett förslag för nivå 2 har Næss och Session angivit vad de tolkar vara den djupekologiska plattformen och den kan formuleras i 8 punkter; 1) Florerandet av mänskligt och icke-mänskligt liv på jorden har inneboende värde. Värdet hos icke-mänskliga livsformer är oberoende av nyttan dessa har för mänskliga syften. 2) Rikedomen och mångfalden av livsformer är värden i sig själva och bidrar till blomstrandet av mänskligt och icke-mänskligt liv på jorden. 3) Människor har inte rätt att reducera denna rikedom och mångfald om inte ett sådant handlande är motiverat för att tillgodose livsuppehållande behov. 4) Blomstrandet av mänskligt liv och kulturer är kompatibelt med ett minskande av den mänskliga populationen. Blomstrandet av icke-mänskligt liv kräver en sådan minskning. 5) Nuvarande mänsklig aktivitet i den icke-mänskliga världen är överdriven och situationen förvärras snabbt. 6) Med hänsyn till ovanstående antaganden måste nuvarande policyer ändras. Förändringarna ska ske inom ekonomiska, ideologiska och teknologiska strukturer. Resultatet av sådana förändringar kommer att vara radikalt annorlunda från den nuvarande situationen och resultatet kommer även att möjliggöra en mer glädjerik existens genom att allt i världen ses som sammankopplat. 7) Den ideologiska förändringen består huvudsakligen av en uppskattning av livskvalité istället för att sträva efter en högre levnadsstandard. 8) De som accepterar föregående punkter har en skyldighet att direkt eller indirekt sträva efter att de nödvändiga förändringarna sker.126 Næss framhäver att det är viktigt att dessa åtta punkter motiveras utifrån en livsfilosofi eller en religion som punkterna kan avledas ifrån. Næss menar vidare att det som inte nämns i dessa punkter är också att de förutsätter en omsorgsvilja och inlevelse som har utvidgats från att bara gälla människor till att också gälla andra levande varelser.127 Vidare betonar Næss och Session att dessa punkter ska uppfattas på ett allmänt och ofilosofiskt sätt med syfte att kunna accepteras av människor med olika filosofisk och religiös bakgrund.128 Man kan även säga att dessa punkter inte kan härledas ur ekologin som vetenskap, utan de förutsätter en normativ bas, som en personlig livsåskådning.129 125 Ibid;115 Ibid;111-112 127 Næss, Arne, Livsfilosofi; ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Övers. Mona C. Karlsson 2005; 130-131 128 Stridbeck, Bolof, Ekosofi och etik. 1993;195 129 Ibid;188 126 31 Plattformen kan ses vara den samma även om de fundamentala premisserna kan vara annorlunda. På grund av detta kan man säga att den djup ekologiska rörelsen kan manifestera både pluralitet och enighet. Enigheten existerar på nivå 2 och pluraliteten existerar på andra nivåer.130 Ytterligare ett drag inom den djupekologiska rörelsen är att de strävar efter att varje argumentation ska testas mot sina grundläggande principer, med andra ord, argumentationen ska vara kompatibel med de grundläggande värdena som handleder mogna människor eller ansvarsfulla grupper. Svagheten hos den grundekologiska rörelsen är att de saknar en uttalad omsorg för ultimata mål, riktlinjer och normer.131 För att en ekologisk rörelse ska klassas som en djupekologisk ska rörelsen argumentera och verka för en förändring i de grundläggande attityderna i det dominerande paradigmet i ledande industriländer. Normer och värden måste frekvent kontrasteras gentemot, inte mot den filosofi som stödjer det dominerande paradigmet, men mot dess praxis.132 Man kan säga att den grundekologiska rörelsen anser att den ekologiska krisen som hotar jorden är ett teknologiskt problem och att det inte förutsätter förändringar i varken attityder eller ekonomiska system.133 Syftet för anhängarna av den djupekologiska rörelsen är då inte att åstadkomma en mindre förändring i samhället, utan en genomgående omstrukturering av hela vår civilisation.134 Denna omstrukturering involverar en politisk förändring. Sålunda uppstår frågan inom rörelsen om de ska arbeta inom redan etablerade partier eller om de ska skapa ett eget alternativt parti.135 Inom den djupekologiska rörelsen förespråkar man även en alternativ samhällsmodell, nämligen ett mycket mindre samhälle än det nuvarande. Inom rörelsen har man genom åren utvecklat en rad antaganden om denna nya samhällsmodell, bl.a. att invånarna i samhället ska vara ett begränsat antal och de ska ha möjlighet att ha en bekantskap med övrig invånare och befolkningsmängden ska bevaras på ett relativt konstant antal.136 Sammanfattningsvis kan man säga att det är en grundläggande skillnad mellan den grundrespektive den djupekologiska rörelsen. Den grundekologiska rörelsen ställer grunda frågor och utmanar inte den nuvarande samhällsmodellen utan de ser snarare att förändringar bör ske inom 130 Næss, Arne, Ecology of widom: writings by Arne Næss.Red. Alan Bergson & Bill Devall, 2008;115 Næss, Arne, Ecology, community and lifestyle: outline of an ecosophy. Övers. David Rothenberg, 1989;33 132 Ibid;68 133 Ibid;96 134 Ibid;45 135 Ibid;153 136 Ibid;144 131 32 den nuvarande samhällsstrukturen. Den djupekologiska rörelsen, å andra sidan, ställer mer djupgående frågor och argumenterar utifrån ultimata premisser. De strävar även efter en attitydförändring hos de människor som lever och verkar i samhället och sålunda bör en förändring i det nuvarande samhället åstadkommas för att på det viset lösa den ekologiska krisen som råder. 3.1.5 Kopplingen mellan Næss och skolfrågor Detta kapitel kommer att belysa den koppling som kan tänkas finnas mellan Næss och skolfrågor. I Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 137 står det att; Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.138 Kopplingen mellan Næss och skolfrågor ligger då i att Skolverket, liksom Næss, betonar att det är önskvärt att människan visar respekt för den gemensamma miljön som de menar att varje människa lever och verkar i. Det verkar även inte här vara tal på att människan har rätt att exploatera miljön för sina egna syften. Dock finns det en essentiell skillnad mellan Skolverket och Næss i det avseendet att Skolverket enkom nämner att det är människan som har ett egenvärde medan Næss betonar att alla varelser, människa som icke-människa, har ett egenvärde. Ytterligare en koppling mellan Næss och skolfrågor kan man finna i Skolverkets rapport Skolan och miljöundervisningen. Ett referensmaterial från 1993. I denna rapport utreder Skolverket hur de anser att skolan bör arbeta med miljöfrågor i undervisningen samt ger exempel på 20 skolor i Sverige som arbetar med miljöfrågor. Jag kommer inte att redogöra för hur de olika skolorna arbetar med miljöfrågor i undervisningen, men sammantaget kan man säga att de skolor som förekommer i rapporten uppvisar olika arbetsmetoder kring just miljöundervisning. Rapporten inleds med en beskrivning av hur tillståndet i världen ser ut från flera miljöaspekter. En av dessa aspekter är hur människans handlingar i naturen har påverkan på de olika arterna. Det konstateras i rapporten att ju mer den mänskliga expansionen ökar får det negativa konsekvenser för 137 138 Skolverket, 2011 Ibid;6 33 artbeståndet samt att den mänskliga expansionen på andra arters bekostnad är enorm.139 Jag menar att detta antagande återfinns även hos Næss då ett av målen för den djupekologiska rörelsen även är att den mänskliga påverkan på naturen bör reduceras. Den här rapporten lyfter även fram och betonar att skolan ska sträva efter att eleven visar respekt för och omsorg för både närmiljön och miljön i ett vidare perspektiv. Omsorgen om den gemensamma miljön förutsätter att eleverna får grundläggande kunskaper om centrala sammanhang som resursförbrukning, kretslopp och ekologiska system. Skolan ska sålunda ge eleverna dessa kunskaper med syfte att de kan förstå och orientera sig i en komplex verklighet.140Avlutningsvis framkommer i den här rapporten att miljöundervisningen kan beröras under elevernas hela skoltid samt att innehåller bör vara relevant. De riktlinjer för miljöundervisningen som sammanfattas i denna passage är att undervisningen i miljöfrågor inte ska avgränsas till de naturvetenskapliga ämnena utan ett humanekologiskt perspektiv är av stor vikt och detta leder till att undervisningen kan utföras i alla ämnen.141 Jag menar att Skolverket, sammantaget, verkar i den här rapporten belysa att miljöfrågor ska ses som en aspekt av undervisningen. Jag menar sålunda att kopplingen mellan Næss och skolfrågor, utifrån denna rapport, ligger främst i att både Næss, enligt min tolkning, och Skolverket verkar belysa att människans förhållande till naturen bör präglas av omsorg och respekt. Jag vill dock göra läsaren uppmärksam på att det föreligger en problematik med denna rapport i det avseendet att den skrevs för närmare 20 år sedan och under denna tidsperiod har både den politiska och den ekologiska situationen förändrats. Sålunda kan det vara problematiskt att tillämpa de idéer som framkommer i denna rapport på det nutida samhället. Emellertid menar jag att denna rapport utgör ett underlag för skolan att arbeta kring miljöfrågor vilket jag menar fortsatt är av vikt då den ekologiska krisen har förändrats sen den här rapporten skrevs. 3.2 Jämförelse mellan Arne Næss och Max Scheler Detta kapitel kommer att beröra skillnader och likheter mellan Næss och Scheler. Schelers filosofiska system kommer inte att presenteras i sin helhet utan enkom delar som kan jämföras 139 Skolverket, Skolan och miljöundervisningen: Ett referensmaterial med 20skolbeskrivningar och en bilagadel medlitteratur, fortbildningsanordnare och skolor med miljöprojekt. 1993;2 140 Ibid;139 141 Ibid;137 34 med Næss kommer att framföras. Inledningsvis kommer skillnader att presenteras och därefter kommer likheter att presenteras. 3.2.1 Skillnader mellan Arne Næss och Max Scheler En essentiell skillnad mellan Næss och Scheler är att Scheler anser att det är en skillnad mellan människan och djuren. Inledningsvis har Scheler skapat ett schema över ett antal relaterade nivåer över hur varelser kan vara i världen; 1) den lägsta nivån karaktäriseras av känslomässiga impulser utan medvetande, sensationer eller perceptioner. Detta är den vegetabiliska nivån. 2) det instinktiva livet. Det instinktiva beteendet är riktat mot ett mål. Detta återfinns hos lägre djur. 3) nivån för associativt minne som är villkorliga reflexer som varelsen har kontroll över. 4) praktisk intelligens som återfinns hos högre djur. I samband med detta kritiserar Scheler de teorier som hävdar att intelligens är enkom reserverat för människan. Emellertid innehar människan något utöver denna intelligens, Scheler kallar detta för medvetande (Geist) som inte bara innehåller förnuft, utan även centra för all aktivitet som korresponderar med nivån för medvetandet och detta kallas ”person” och måste skiljas från andra centren av vitalitet som han kallar, psykiska center, som även återfinns hos djuren.142 Djuren upplever sin miljö som ett system av centren för motstånd och reaktioner. Medvetandet och personen har den fakulteten som krävs för att transformera sin omvärld och de olika centren för motstånd och reaktioner till objekt. Till skillnad från djuren kan människan sålunda objektifiera sin omgivning och sina upplevelser. På det viset har djuret medvetande, men inte själv-medvetande.143 Det finns, enligt Scheler, två typer av intelligens. Det som människan delar med djuren är den tekniska intelligensen. Den andra intelligensen är enkom för människan och den innebär intelligensen att kunna utforma idéer, den specifika naturen hos det spirituella som ett specifikt gott hos människan.144 Då en människa känner smärta registrerar hon inte enkom att hon känner denna smärta, utan hon söker naturen av smärtan i sig själv och från detta frågar hon sig vad naturen av allting är för att det ens ska finnas något som smärta. På detta vis överger människans spirituella del karaktären av verkligheten och den empiriska smärtan som människan har känt. T.ex. då en människa slår sig på en stol eller liknande har människan en förmåga att inse att det är 142 Schuetz, Alfred, Scheler's theory of Intersubjectivity and the General Thesis of the Alter Ego. Philosophy and Phenomenological Research, Vol. 2, No. 3 (mar 1942), page 323 – 347;324 hämtad 5/3 – 2012. 143 Ibid;325 144 Buber, Martin, The Philosophical Anthropology of Max Scheler. Philosophy och Phenomenological Research, vol.6, No. 2 (dec, 1945), page 307 – 321;315. hämtad 5/3 – 2012 35 hon som känner smärta samt förstå varför hon känner denna smärta. Människan har även en förmåga att utifrån detta sedan reflektera över varför det finns något som smärta. Sammantaget kan man säga att människan har en förmåga att mentalt distansera sig från sin omgivning och föra ett resonemang utifrån en utomstående observatörs perspektiv. Enligt Scheler är människan medveten om att dem inte vet vilka de är, men på grund av deras kognitiva förmåga kan de separera sig själva från djuren.145 Människor är varelser som innehar en levande kropp (leib) och lever i en miljö (das Milieu) som relaterar till deras kropp. Levande kropp (leib) innebär relationen en människa har till sin kropp. Det innebär att människan har en förmåga att inse att hennes kropp är just hennes kropp.146 Till skillnad från djuren, kan människan kontemplera om värden och idéer och samtidigt realisera dem. Detta sker genom att de kan gå utanför deras egen kropp och miljö.147 Sammantaget kan man då säga att skillnaden mellan Næss och Scheler alltså ligger här i att Scheler menar att det finns en skillnad mellan människan och djuren. Detta verkar inte förekomma i Næss filosofi då han anser att människan, utan problem, kan identifiera sig med andra varelser. Dock kan man skönja en likhet mellan Næss och Scheler inom det här området då även Næss nämner att en människa har en förmåga att mentalt distansera sig från det som är gynnsamt för det egna självet och även inse det som är gynnsamt för andra varelser. Ytterligare en skillnad mellan Næss och Scheler är deras syn på identifiering. Scheler använder inte uttryckligen det ordet utan han talar om ett specifikt fall av identifiering, nämligen sympati. När det kommer till empati och sympati hos Scheler, eller gemensam-känsla, är det viktigt att man kan göra en distinktion mellan de två subjekten, den som känner empati och den som är mottagaren för empatin. Denna distinktion leder till att man förstår att det är två skilda känslor, empati i sig själv och den känsla som empatin riktar sig mot, detta leder till att människan har en moraliskt relevant attityd mot den andre.148 Scheler kritiserar vidare identifiering och hävdar att det är ett primitivt fenomen, i vilket man inte inser att det existerar en distinktion mellan de båda subjekten,149 han menar att identifiering vidare sker på en lägre nivå än det vakna medvetandet 145 Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society 2008 25: 17 sid 17 – 51;20 hämtad 5/3 2012 146 Kelly, Eugene, Material Ethics of Value: Max Scheler and Nicolai Hartmann, 2011;183 147 Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society 2008 25: 17 sid 17 – 51 ;21 hämtad 5/3 2012 148 Wyman, Alina. Bakhtin and Scheler: Toward a Theory of Active Understanding. The Slavonic and East European Review, vol. 86, No. 1 (Jan, 2008) page 58 – 89;64. hämtad 5/3 – 2012. 149 Scheler, Max, The Nature of Sympathy, övers. Peter Heath. 2008;59 36 samt att det sker spontant och är oftast ofrivilligt.150 Scheler menar vidare att den andra individen har ett individuellt själv som är skiljt från andra själv och att man aldrig helt kan förstå det andra självet. Detta innebär att varje person har en privat sfär som inte kan nås av andra personer. Man kan dock ha insikt i den andres känslor så länge som man behandlar hennes kropp som ett fält för att uttrycka sina upplevelser.151 Essentiellt för Scheler är att det finns en distinktion mellan de olika själven och sålunda kritiserar han, som sagt, identifiering och talar istället om gemensam-känsla. 152 Detta kan komma till uttryck på två vis; 1) genom att två eller flera parter producerar en känsla tillsammans inför samma fenomen eller händelse. 2) genom att person A har en känsla som sedan person B senare känner också.153 Viktigt att betona i det här sammanhanget är att i fall nr. 2 är det dock två skilda känslor, det är person A's känsla, t.ex. sorg, samt person B´s känsla, t.ex. medlidande som är en reaktion på person A´s känsla.154 Sammantaget kan man då säga att Scheler anser att det är viktigt att man kan göra en distinktion mellan det egna självet och det andra självet. Detta förekommer inte i Næss filosofiska system, utan han anser att vid en identifikation är det inte möjligt att göra en distinktion mellan det egna självet och det andra självet. Emellertid föreligger en likhet mellan Næss och Scheler i det att även Næss talar om att själven är separerade samt att varelserna behåller sin egen identitet vid fall av identifikation. Det är snarare individen som inte är isolerbar då allt som existerar har gestaltkaraktär. Detta hör även ihop med Schelers syn på när en människa är mogen. Detta innebär att människan är mogen då hon kan tillskrivas vara en person. Scheler påstår att en person inte kan finnas där man enkom kan finna företeelser av ett ego. Han hävdar att även djur har en uppfattning av ett ego, men de är inte personer. Konceptet av en person kan enkom tillskrivas en nivå av mänsklig existens. Han erkänner dock att det finns frön av ”personlighet” i vissa underutvecklade människor.155 Ett av villkoren för att man kan säga att en människa har en person är att hon innehar ett giltigt medvetande. Detta inbegriper, bland annat, att människan har en förmåga att 150 Ibid;97 Ibid;10 152 Original term; ”fellow-feeling” 153 Ibid;12 154 Ibid;14 155 Scheler, max. Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values A new Attempt toward the Foundation of an Ethical Personalism. Övers. Frings, Manfred S. & Funk, Roger L, 1973; 476 151 37 förstå varför hon utför vissa handlingar samt att hon har en förmåga att kunna göra skillnad mellan sin egen person och andra personer.156 Ytterligare ett villkor är att termen person enkom kan tillskrivas en människa som har uppnått en viss utveckling i att vara människa. Detta innebär att man ska ha åldern inne. Som redan nämnts innebär detta även att man har förmågan att kunna göra en skillnad mellan sina egna och någon annans handlingar, vilja, känslor och tänkande. 157 I vardagligt ordalag innebär detta att en människa inte har åldern inne då hon enkom utför handlingar som hon ser i sin omgivning utan att först förstå dem. Om hon först inte förstår dessa handlingar kommer hon att anamma en främmande vilja och tro att det är hennes egen vilja. 158 Sammantaget kan man då säga att enligt Scheler är det inte självklart att varje enskild människa är en person i hans innebörd av ordet (se definitionen 1.6.2). Vidare ter det sig som om Scheler menar att mognaden av en människa innebär att hon utvecklar denna person. Mognad enligt Næss innebär en känslomässig mognad då människan inser vad hon anser vara mest värdefullt i livet samt att hon utvecklar en förmåga att transformera negativa känslor till positiva känslor samt att man kan lära sig att uppleva verkligheten genom det s.k. ekologiska självet. 3.2.2 Likheter mellan Arne Næss och Max Scheler En grundläggande likhet mellan Næss och Scheler är att de båda talar om betydelsen av känslor. Scheler anser att all kunskap är grundad i känslor, och att känslorna visar världen som en meningsfull och värdefull värld.159 Till skillnad från Næss, som betonar känslor generellt, betonar Scheler istället dock kärlek. Kärlek är i sin essens en uppåtgående relation som upplyser både ting och personer på ett sådant sätt att deras högsta värde som är kompatibelt med deras natur lyser igenom. Detta högsta värde som kärleken är riktad mot är inte givet, utan det uppenbaras i själva uppstigningen. Genom att kärlek avtäcker världen och öppnar upp den för perception, vilja och bedömning så är kärleken den ”primära handlingen” som alla andra handlingar bygger på.160 Kärlek är grunden för förnuftet och föregår kunskap som en ledsagare. Utan kärlek och utan passion finns ingen perception, vilja, kognition och sålunda ingen värld.161 156 Ibid; 476-477 Ibid;478 158 Ibid;479 159 Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society 2008 25: 17 sid 17 – 51;18 hämtad 5/3 2012 160 Ibid;29 161 Ibid;30 157 38 När en människa älskar och bekräftar den andra, då lyser den andras essens upp i dennes ansikte och sålunda ser man att den andre är Guds barn. För att förstå den andra personen som en person, måste man greppa dennes innersta essens och få tillgång till hennes hjärta.162 Som ett belysande exempel kan man nämna Dalai Lama. En journalist följde Dalai Lama under en längre tid och han märkte att då Dalai Lama hälsade på andra medmänniskor så var deras reaktion att de kände sig bekräftade och respekterade. Dalai Lama förklarade då att de fick denna känsla för att han hälsade på varje enskild människa och förmedlade den kärlek han skulle ha förmedlat till en kär vän som han inte sett på länge.163 Kärlek, enligt Scheler, penetrerar djupare in i kärnan av den andra personens varelse, ända till kärleken upptäcker den ultimata gränsen mellan själven, den signalerar den mest privata sfären som en annan människa inte har tillgång till.164 Likheten mellan Næss och Scheler ligger då i att båda talar om att det existerar en distinktion mellan de båda själven. Emellertid talar Næss om att individerna inte är isolerbara vid fall av identifikation. Sammantaget kan man säga att både Næss och Scheler lägger stor vikt vid känslor och att känslorna har en förmåga att ge människan tillgång till kunskap som förnuftet inte kan. Emellertid är en skillnad att Scheler betonar vikten av kärlek medan Næss istället talar om känslor på ett generellt sätt. Ytterligare en likhet mellan Næss och Scheler är att de båda talar om relationer. Scheler prioriterar den andre och samhället över det egna självet. Scheler menar även att om en människa aldrig har träffat en annan människa så formar denna människa ändock en tanke om en annan människa, det är som om den människan utgår från att det finns andra människor, även om han aldrig har träffat dessa.165 Scheler menar att en människa utvecklas då det kommer till relationen till andra människor. Han hävdar att först lever det egna självet mer i det andra självet än i sitt egna själv, mer i samhället än i sitt egna själv. Allt eftersom människan mognar och utvecklas kommer hon att kunna göra en distinktion mellan sin egen vilja och andras viljor. Detta händer dock enbart genom att människan objektifierar upplevelserna av sin omgivning och sålunda uppnår en distansering från denna 162 Ibid;40 Föreläsning, Bob Hanson, 24/4-2012, Pastoral Institutet, Uppsala 164 Wyman, Alina. Bakhtin and Scheler: Toward a Theory of Active Understanding. The Slavonic and East European Review, vol. 86, No. 1 (Jan, 2008) page 58 – 89;72. hämtad 5/3 – 2012. 165 Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society 2008 25: 17 sid 17 – 51;34-35 hämtad 5/3 2012 163 39 omgivning. Det individuella självet är fullt utvecklat och separerat från den primala enheten av det kommunala livet. Det individuella självet är då helt fulländat när distinktionen mellan det egna självet och de andra är förvärvad.166 Sålunda kan man säga att andra människor bidrar till att en människa kan utföra en distinktion mellan sig själv och andra människor. Scheler menar att vid varje tillfälle en person utför en handling får hon insikt om sin egen person och samtidigt i dessa handlingar inser personen också att hon är en del av ett samhälle som omger den egna personen.167 Detta kan kallas en social enhet och som sådan utgör den en enhet utan slut och gränser. 168 Scheler kallar även denna sociala enhet för den kollektiva personen. Den kollektiva personen är inte fullt upplevd i någon av sina medlemspersoner, den framträder som något som går bortom de individuella personerna i den kollektiva personen då det kommer till varaktighet, innehåll och effektivitet. Emellertid består den kollektiva personen av individuella personer, men dessa är utbytbara.169 Vidare talar Scheler om att personen står i en relation till världen. På det viset påstår han nu att varje person har en individuell värld som relaterar till varje person och av den anledningen kan man inte påstå att det finns en objektiv värld som relaterar på samma vis till varje person.170 Scheler påstår även att i och med att personen står i relation till världen så kan personen inte vara en del av världen, utan personen står utanför världen.171 I en föreläsning av prof. Robiglio sades det att Scheler gör en distinktion mellan person och själv. Personen är något som inte förändras i tiden, det är något som är konstant. Självet, å andra sidan, är något temporärt och sålunda förändras det genom tiden. Personen är som sagt inte en del av världen, utan står utanför världen och relaterar till världen. Självet, å andra sidan, är en del av världen i och med att det blir påverkat av de upplevelser det har av världen. Värt att notera i det här sammanhanget är att även den ovannämnda kollektiva personen står i en relation till en värld.172 Sammantaget kan man säga att både Næss och Scheler anser att människan alltid befinner sig i ett sammanhang av relationer. Emellertid föreligger en skillnad mellan dem i det att de förklarar dessa relationer annorlunda. Næss talar om ett relationsfält bestående av gestalter medan Scheler 166 Ibid;36 Scheler, max. Formalism in Ethics and Non-Formal Ethics of Values A new Attempt toward the Foundation of an Ethical Personalism. Övers. Frings, Manfred S. & Funk, Roger L, 1973; 519 168 Ibid;520 169 Ibid;523 170 Ibid;393-394 171 Ibid;393 172 Föreläsning, Andrea Robiglio,28/9-2011, A.00.20, Leuven 167 40 fokuserar på att en människa skapar relationer med andra människor samt att han betonar att det är av största vikt som en människa kan göra en distinktion mellan sig själv och de andra. Han poängterar även att det är personen som står i en relation till världen och att det sålunda existerar en individuell värld till varje person. Detta antagande återfinns inte hos Næss. Ytterligare en likhet mellan Næss och Scheler är att de båda nämner en slags enighetstanke. Enligt Vandenberghe förekommer, enligt Scheler, på nivån för ett lägre medvetande en känsla av kosmisk sympati. Denna kosmiska sympati är med alla varelser och är grundad på en instinkt som är konstituerande för alla levande varelser. Känslan av extatisk enhet där den egna fysiska varelsen automatiskt identifierar sig själv med andra kan finnas i bl.a. primitivt tänkande och religiösa mysteriekulturer. Scheler hävdar att den moderna civilisationen har blivit så rationell och intellektuell att de nästan har tappat all förmåga att se djupet av den här kosmiska sympatin. Då människan inte längre kan se denna blir naturen reducerad till en slags reserv av dött material som kan bli exploaterat och dominerat efter tycke och smak. Scheler pläderar då för en naturpedagogik som kan lära den moderna människan åter igen, genom in-tuitition av den interna läraren, hur man kan uppleva denna kosmiska sympati.173 Vidare menar Scheler att man då utvecklar en förmåga att se på naturen på samma sätt som att se in i hjärtat på en vän samt ett minskande av den vetenskapliga bilden av naturen som en formell mekanism. Kultiverandet av den mänskliga naturen måste sätta sig emot den vetenskapliga bilden av naturen som en fiende att besegra. Människan ska ses som ett mikrokosmos, ett förkroppsligande av alla varelsers existens, och som sådant har människan insikt i allt som ingår i kosmos.174 Om människan inte kan se denna enhet med kosmos och naturen kommer han känna att han inte är en del av naturen, att han är utstött och inte hör till, och detta går emot hans natur.175 Denna s.k. enighetstanke återfinns även hos Næss genom att han hävdar att allt i grund och botten hänger samman. 173 Vandenberghe, Frédéric, Sociology of the heart: Max Scheler's Epistemology of Love. Theory Culture Society 2008 25: 17 sid 17 – 51;38 hämtad 5/3 2012 174 Scheler, Max, The Nature of Sympathy, övers. Peter Heath. 2008;105 175 Ibid;106 41 4. Avslutande reflektioner I det här kapitlet kommer jag att besvara mina frågeställningar samt föra en diskussion kring de resultat jag kommit fram till. Svaret på min första frågeställning (Vad innebär enligt Ekosofi T tanken om enighet samt identifiering och självförverkligande? Vad spelar känslor för roll i detta filosofiska system? Vad innebär det att ekosofi kan ses som en personlig filosofi? Vad är distinktionen mellan den grundrespektive den djupekologiska rörelsen?) kommer att delas upp i fyra delar, då frågeställningen består av fyra mindre frågor, och varje delfråga kommer att besvaras och diskuteras. Vidare kommer en diskussion föras kring kopplingen mellan Næss och skolfrågor. Därefter kommer en diskussion föras kring skillnaderna respektive likheterna mellan Næss och Schelers filosofiska system. Slutligen kommer förslag på vidare forskningsområden att presenteras. 4.1 Sammanfattning samt diskussion av fråga 1 Som man kan se i resultatet är en grundläggande tanke inom Ekosofi T att allt hänger samman i en enighet. Næss kallar denna helhet för gestalter och han hävdar att hela verkligheten består av dessa gestalter som förenklat sett kan sägas vara ett helt. Man kan även säga att dessa gestalter och en varelses omgivning påverkar varelsen då den utformar sin egen karaktär. När det kommer till identifiering kan man säga att ytterligare en essentiell tanke hos Næss är att människan har en förmåga att identifiera sig med sin omgivning och det är i det här sammanhanget som Næss introducerar sin tanke om det s.k. ekologiska självet. Detta själv menar Næss är mycket mer omfattande än det egna egot eller självet. Det ekologiska självet består av en människas alla relationer som hon kan ha med sin omgivning samt det som en människa kan identifiera sig med. Sålunda kan man säga att en aspekt av det ekologiska självet inbegriper just identifiering. Detta innebär att en människa identifierar sig med andra varelser och ser att deras intressen inte står i konflikt med den egna människans intressen. I det här sammanhanget presenterar även Næss sin toppnorm; Självförverkligande! Detta kan ses som toppnormen av den anledningen att Næss menar att övriga normer i hans Ekosofi T kan härledas från denna norm. Självförverkligande är något som alla varelser strävar efter enligt Næss samt att det är en glädjefull aktivitet. Självförverkligande och identifiering är sammankopplat genom att en människa kan genom identifiering inse att hennes självförverkligande är beroende av andra varelsers självförverkligande och sålunda kan hon inte förhindra andra varelsers självförverkligande då detta leder till att hon förhindrar sitt egna självförverkligande. 42 Min tolkning av denna aspekt av Næss Ekosofi T går ut på att jag anser att hans syfte med detta är att få människorna att ta hänsyn till sin miljö. Genom att människan relaterar till sin miljö och andra varelser genom det ekologiska självet kan en konsekvens av detta bli att människan inser att hon inte har rätt att exploatera samt utnyttja andra varelser för sina egna intressen. Då människan förhåller sig till andra varelsers intressen som sina egna blir en naturlig konsekvens att hon genom att ta hänsyn till andra varelsers intressen indirekt tar hänsyn till sina egna intressen. En fråga som uppkommer i det här sammanhanget är om konceptet om det ekologiska självet kan ses som en form av egoism? Det kan ses som att en människa tar hänsyn till sina egna intressen genom att ta hänsyn till andra varelsers intressen och frågan blir då om människan har sina egna intressen i åtanke i första hand eller andra varelsers intressen då hon t.ex. utför en handling? Emellertid menar jag att detta inte behöver vara något negativt. Då det kommer till handling kan man säga att även om människan har sina egna intressen i åtanke blir konsekvenserna positiva även för andra varelser. Vad människans intentioner är behöver inte påverka handlingens moraliska status i det här sammanhanget. Man kan säga att det som är av vikt för Næss kan tänkas vara att människan bör reflektera innan hon handlar och undersöka om det existerar alternativa handlingsmöjligheter som tillgodoser både den enskilda människans och andra varelsers intressen. Vad jag anser Næss förespråkar i det här sammanhanget är en attitydförändring hos människorna då det kommer till hänsynen mot andra varelser och miljön. Genom att förespråka att människornas intressen inte är i konflikt med andra varelsers och miljön menar jag att Næss erbjuder ett naturligt sätt att förhålla sig till dessa aspekter av tillvaron. Næss hävdar att om verkligheten upplevs genom det ekologiska självet kommer hon att inse, naturligt, att andra varelsers intressen är kompatibla med människans intressen. Ytterligare en fråga som uppkom i samband med den kritik som framfördes mot denna aspekt av Ekosofi T är vad Næss menar med individ. Kritiken går ut på att vid fall av identifikation kommer den egna varelsen att förlora sin identitet. Næss menar att detta inte är fallet då varelsernas själv är fortsatt separerade vid en identifikation, utan det är snarare individerna som inte är isolerbara. Jag menar att Næss inte ger en klar definition över vad han menar med individ och sålunda finner jag detta svar på kritiken vara problematisk. Som man också kan se i resultatet spelar känslor en avgörande roll i Næss Ekosofi T. Inledningsvis kritiserar Næss det moderna västerländska samhället genom att han hävdar att samhället pläderar för att det finns en klyfta mellan känslor och förnuft samt att känslor värderas 43 lägre än förnuftet på grund av att människan anser att känslor inte är en solid bas för kunskap. Næss egna strävan är att människan ska inse att det inte är en konflikt mellan människans känslor och förnuft utan att man bör hörsamma både känslorna och förnuftet då man ska ta ett beslut. Sålunda strävar Næss efter att höja känslornas status i det västerländska samhället. I det här sammanhanget presenterar Næss Spinozas distinktion mellan negativa (passiva) och positiva (aktiva) känslor. Om en människa styrs av de negativa känslorna leder det till att människans natur blir passiv. Om hon istället styrs av de positiva känslorna leder det till att människans natur blir aktiv. Värt att notera är också att Næss i samband med detta presenterar Spinozas begrepp ratio. Næss menar att detta ratio ses som en slags inre kompass eller röst som vägleder människan i hennes val samt att detta ratio stammar från de positiva känslorna. Ytterligare en aspekt av känslornas betydelse är vad Næss kallar känslomässig mognad. Detta innebär att en människa är känslomässigt mogen då hon är medveten om de värden som hon lever efter. Min tolkning av Næss i det här sammanhanget är att han anser att känslor spelar en avgörande roll i en människas liv. Det verkar även som att Næss pläderar för att människan i ett större avseende ska låta sig guidas av sina känslor. Ett problem med detta är att det är tveksamt vad Næss menar med detta då jag menar att det ter sig vara oklart om en människa ska låta sig drivas av alla känslor och hänge sig åt dem, t.ex. ska en människa drivas av de negativa känslorna som hat och vad kan det få för konsekvenser? Emellertid verkar en lösning på detta vara att Næss menar att de negativa känslorna gör en människa passiv och detta kan tolkas som något negativt. Således kan man tolka det som att Næss menar att det är mer önskvärt att en människa låter sig styras av de positiva känslorna. Ytterligare ett problem inom det här området har att göra med Næss åsikt att en människa ska låta sig vägledas i första hand av sina känslor. Jag menar att känslor kan variera från situation till situation samt att det inte alltid är önskvärt att en människa låter sig vägledas av sina känslor och om hon då ska låta sig vägledas av sina känslor kan detta få förödande konsekvenser t.ex. då en människa har en dödslängtan kan det inte vara önskvärt att hon följer den känslomässiga längtan att avsluta sitt liv. Man kan, å andra sidan, tolka Næss som att han menar att ett beslut ska primärt gå via känslorna och sekundärt via förnuftet. Sålunda får man inte negligera förnuftets roll i Næss filosofiska system och man kan då tolka det som att förnuftet kan vägleda en människa till att fatta önskvärda beslut. Som nämnts i resultatet finns det ingen enhetligt ekosofisk lära utan det existerar en uppsjö av olika ekosofier som ett flertal människor har utformat. Næss menar att en ekosofi kan ses som en 44 människas personliga livsfilosofi och sålunda förekommer det lokala varianter av ekosofier som är påverkade av bl.a. miljömässiga faktorer. Emellertid finns det ett gemensamt antagande för de personerna inom den ekosofiska rörelsen, nämligen att de anser att en ekosofi är en helhetssyn samt att man tar den ekologiska krisen på allvar. Min tolkning av Næss i det här sammanhanget är att han anser att det är betydelsefullt att människan utformar sin personliga filosofi. Anledningen till att detta är betydelsefullt ligger i att om en människa har en personlig filosofi, som är uppkommen ur den egna människan livssituation, är att det motiverar människan till att agera i världen. Om en människa är anhängare av en filosofi som har en tydlig dogmatisk lära samt föreskriver olika handlingsregler kan detta leda till att en människa känner tvång och sålunda ingen glädje i att utföra vissa handlingar. Ytterligare en fördel är att människan har en möjlighet att bidra till lösningen på den ekologiska krisen utifrån de förutsättningar som finns till hands i hennes liv. Återigen, om det skulle finnas en dogmatisk lära med tydliga handlingsföreskrifter är det inte garanterat att alla människor kan leva upp till dessa föreskrifter vilket i sin tur kan leda till att de inte bidrar till lösningen på den ekologiska krisen. Då människor kan utforma sin egen filosofi kan den enskilda människan bidra utifrån sin egen kapacitet. En negativ aspekt av denna del av ekosofin är att människor då kan tolka lösningen på den ekologiska krisen utifrån sina egna förutsättningar samt utforma en lokal ekosofi som är tänkt ska lösa den ekologiska kan denna ekosofi förespråka t.ex. att det är legitimt att exploatera och utnyttja andra varelser till sin egen fördel. Detta är inte något som Næss själv förespråkar, utan snarare motsätter sig ett sådant handlingsförfarande. Ytterligare en kritik mot att en ekosofi är en personlig filosofi har att göra med att då en människa blir ombedd att försvara sin ekosofi eller då den blir utsatt för kritik kan människan då undslippa allvarlig kritik genom att enkom hänvisa till att hennes ekosofi är en personlig filosofi och genom att kritisera den kan tolkas som att den egna människan blir indirekt kritiserad. Sålunda kan man hävda att de argument som framförs mot ekosofin är ett personangrepp och sålunda en fallasi. Å andra sidan kan det inte vara en fallsi i det avseendet att då en ekosofi är en personlig filosofi och sålunda är personen en del av ekosofin. Sålunda är det problematiskt att undgå indirekt kritik av den egna personen då man kritiserar en ekosofi, man kan säga att det är en del av teorin och således en del av argumentationen. Med andra ord är det då inte en fallasi i och med personen är en del av argumentationen. 45 Slutligen ska distinktionen mellan den grund- respektive djupekologiska rörelsen presenteras kortfattat. Grundläggande kan man säga att distinktionen mellan dessa rörelser ligger i att den grundekologiska rörelsen inte har en djupgående argumentation, de accepterar svar på frågor som stödjer den nuvarande samhällsmodellen samt att de har ett människocentrerat perspektiv på världen. Den djupekologiska rörelsen för en djupgående argumentation som utgår ifrån ultimata premisser, de strävar efter en förändring i den nuvarande samhällsstrukturen samt att de förespråkar en syn på människan som en integrerad del i miljön. Vidare är en central aspekt av den djupekologiska rörelsen att det är en rörelse som består av enighet och mångfald. Enigheten ligger i den djupekologiska plattformen som sammanställts i åtta punkter och mångfalden ligger i att anhängarna av denna rörelse är anhängare av olika religiösa eller filosofiska traditioner. Min tolkning av Næss i det här sammanhanget är dels att han inför den här distinktionen för att kunna placera de olika ekologiska rörelserna i någon av dessa kategorier och genom att göra detta kan man få en översiktlig bild av de ekologiska rörelserna samt att få en grundläggande förståelse för vad den enskilda ekologiska rörelsen förespråkar. T.ex. om ekologisk rörelse X kategoriseras som en grundekologisk rörelse kan någon som inte är fullt insatt i den ekologiska rörelsen få en grundläggande kunskap om vad ekologisk rörelse X förespråkar. Ett problem med denna distinktion menar jag ligger i att det kan vara problematiskt att kategorisera vissa ekologiska rörelser som antingen grundekologisk eller djupekologisk rörelse. Det kan t.ex. inte vara möjligt att kategorisera en rörelse eller att en rörelse kan i ett avseende kategoriseras som grundekologisk och som djupekologisk i ett annat avseende. 4.2 Reflektion över kopplingen mellan Næss och skolfrågor Som nämnts i resultatet kan man se att det finns en viss koppling mellan Næss och skolfrågor i det avseendet att både Skolverket och Næss uppmanar människor att ta hänsyn till miljön. Emellertid föreligger en skillnad då Næss anser att alla varelser har lika stort egenvärde, medan Skolverket enkom belyser att alla människor har lika stort egenvärde. Dock kan det tänkas vara oklart vad Skolverket exakt har i åtanke då de använder ordet ”miljö” då detta begrepp kan tänkas inbegripa även de varelser som lever i miljön. Sålunda får detta som konsekvens att de som verkar inom skolan ska också visa hänsyn för dessa varelser. Vidare kan man finna en koppling mellan Næss och skolfrågor i den rapport jag hänvisar till i resultatet. Sammantaget menar jag att kopplingen ligger i att både Skolverket och Næss verkar betona att människans förhållande till naturen bör präglas av omsorg och respekt. 46 Ytterligare en koppling mellan Næss och skolfrågor ligger i skolans och lärarens roll. Som jag har nämnt innan menar Næss att det inte finns någon enhetlig ekosofisk lära och att människor således utformar sin egen ekosofi utifrån den kontext de befinner sig i samt de lokala förutsättningar som finns till hands. Vidare menar jag att den ekologiska krisen är ett faktum och som sådant utgör den ett hot mot den gemensamma miljön som Skolverket menar att verksamma personer i skolan ska visa respekt för. Således menar jag att skolan som institution kan anamma ett ekosofiskt perspektiv på den ekologiska krisen genom att skolan kan sträva efter att, utifrån sitt eget verksamhetsområde, verka för att den ekologiska krisen reduceras. Jag menar att skolan som institution kan spela en stor roll i den attitydförändring som den djupekologiska rörelsen förespråkar i det avseendet att skolan utbildar de människor som kommer att leva och påverka i morgondagens samhälle. Dock väcks emellertid en problematik kring om huruvida skolan ska anamma ett normativt perspektiv på världen och förespråka att eleverna handlar på ett visst sätt. Sålunda kan en konsekvens av detta bli att eleverna inte ställer kritiska frågor till lärostoffet utan att de oreflekterat anammar det synsätt skolan förespråkar. Ytterligare en konsekvens av detta kan vara att inte alla elever känner sig tilltalade av detta normativa synsätt som skolan förespråkar och sålunda känner sig exkluderade. En lösning på detta kan dock vara att skolan kan erbjuda eleverna undervisning i miljöfrågor om den ekologiska krisen. Denna undervisning kan sedan kombineras med samtal mellan elever och pedagoger för att t.ex. utforma en gemensam strategi för att bemöta den ekologiska krisen eller föra en diskussion kring hur människan ska leva och verka i miljön. Min tolkning av Næss är att han uppmanar människor att utforma sin egen ekosofi för att utifrån denna leva och verka i sin omgivning på ett respektfullt sätt. Sålunda kan man tolka det som att Næss förespråkar att ekosofi är en slags partikulär filosofi. På det viset kan en konflikt föreligga mellan detta antagande och den generella värdegrund som skolorna ska ta hänsyn till. I det här sammanhanget vill jag återknyta till Skolverkets rapport Skolan och miljöundervisningen. Ett referensmaterial. Som jag nämnde i resultatet redovisar den här rapporten delvis hur olika skolor arbetar med miljöfrågor utifrån skolornas egna beslut. Min tolkning av deras arbete är att skolorna inte går emot den värdegrund som förelåg vid tiden då rapporten skrevs. Sålunda kan man anta att det är möjligt för skolorna att utforma lokalt arbete då det kommer till miljöfrågor utan att det nödvändigtvis går emot värdegrunden. Sammantaget är då min tolkning att det även 47 inte nödvändigtvis föreligger en konflikt mellan Næss antagande att ekosofi är en partikulär filosofi och det generella i värdegrunden i och med att skolorna har möjlighet att tolka värdegrunden samt att utföra sitt lokala, partikultära, arbete utan att det nödvändigtvis leder till en konflikt med värdegrunden. 4.3 Sammanfattning samt diskussion av fråga 2 Som berörts ingående i resultatet finns det både skillnader och likheter mellan Arne Næss och Max Schelers filosofiska system och jag ämnar här kort att redogöra för dessa samt ge min tolkning över varför dessa skillnader och likheter föreligger. De skillnader mellan Næss och Scheler är för det första att Scheler menar att det finns en distinktion mellan människan och andra varelser. Scheler menar att människan delar en form av intelligens med djuren, den tekniska intelligensen, emellertid menar Scheler att människan har även en annan intelligens, nämligen intelligensen att kunna utforma idéer. Detta antagande verkar inte förekomma inom Næss filosofiska system utan han verkar antyda att människan oproblematiskt kan identifiera sig med andra varelser. För det andra finns det en skillnad mellan Næss och Scheler i fråga om identifiering. Sammantaget kan man säga att Scheler, å ena sidan, anser att identifiering är ett primitivt fenomen samt att det är av vikt att människor kan göra en distinktion mellan de båda själven då man t.ex. visar empati. Emellertid föreligger en likhet mellan Næss och Scheler i och med att de båda talar om att varelsernas själv är fortsatt separerade vid fall av identifikation. Dock menar Næss att det är individen som inte är isolerbar då allt som existerar har gestalt-karaktär. Det är dock oklart vad Næss menar med bergreppet ”individ” i det här sammanhanget. För det tredje föreligger en skillnad mellan Næss och Scheler i fråga om mognad. Scheler anser att då en människa är mogen kan hon tillskrivas vara innehavare av en person. Detta innebär kortfattat att en människa förstår varför hon utför en viss handling samt att hon anser att hennes tankar och önskemål är hennes egna. Næss talar istället om en känslomässig mognad som innebär att en människa blir medveten om vilka normer som en människa värderar i sitt liv samt vilka känslor hon låter styra hennes liv samt att människan lär sig att uppleva sin omgivning genom det s.k. ekologiska självet. Min tolkning angående vari skillnaderna har sin grund är dels för att Næss och Scheler tillhör två olika filosofiska traditioner. Næss kan sägas tillhöra det mer ekologiska perspektivet, medan Scheler kan sägas tillhöra det filosofiantropologiska perspektivet. Som filosofiantropolog kan 48 man anta att Scheler söker utreda människans plats i världen och hur människan förhåller sig till olika fenomen i världen. Ytterligare en förklaring kan vara att Ekosofi T myntades av Næss under 1970-1990 talen och Scheler hade då varit avliden under en längre period sålunda kunde han omöjligen haft någon kunskap om Ekosofi T. Slutligen kan en förklaring vara att de båda filosoferna har blivit påverkade av olika samhällen och levt under olika tidsperioder med olika normer för att bedriva filosofi. De likheter som finns mellan Næss och Schelers filosofiska system är för det första att de båda poängterar vikten av känslor som grund för kunskap. Emellertid föreligger en skillnad i det att Næss talar om känslor generellt medan Scheler betonar en specifik känsla, nämligen kärlek. Denna känsla består i sin essens av en uppåtgående relation som kan hjälpa en människa att se både tings och personers högsta värde som är kompatibelt med deras essens blir tillgängligt för beskådning. För det andra föreligger en likhet mellan Næss och Scheler i det att de båda talar om relationer. Emellertid föreligger en skillnad genom att Næss talar om att hela verkligheten består av gestalter som grundläggande kan sägas bestå av relationer mellan bl.a. ting medan Scheler talar om relationer mellan människor. Likheten ligger däremot i att både Næss och Scheler betonar vikten av relationer och att en människa inte är en isolerad enhet i världen. För det tredje föreligger en likhet mellan Næss och Scheler genom att de båda talar om någon form av enighet. Detta kommer till uttryck i Schelers filosofi i det att han talar om en kosmisk sympati som består av en slags extatisk enhet mellan alla levande varelser där även alla varelser automatiskt identifierar sitt själv med andra varelsers själv. Emellertid menar Scheler att den moderna civilisationen har blivit så rationell och intellektuell att de nästan har tappat all förmåga att se djupet av den här kosmiska sympatin. Detta leder till att människan anser att naturen är en slags reserv av dött material som kan bli exploaterat och dominerat efter tycke och smak. Detta enighets-tänkande återfinns i Næss filosofiska system också i det avseendet att han talar om att allt hänger samman. Min tolkning angående vari likheterna har sin grund är att även då Næss och Scheler kan ses verka inom olika filosofiska områden kan man dock ana att dessa filosofiska områden kan ha vissa gemensamma drag. Dessa drag är dels att båda dessa områden berör människan och hennes miljö samt att människans relationer med antingen andra människor (Scheler) eller med andra varelser (Næss). Sålunda kan man säga att dessa områden i vissa avseenden överlappar varandra. 49 Slutligen vill jag göra läsaren uppmärksam på att det är problematiskt att utröna vari exakt skillnaderna och likheterna mellan Næss och Scheler ligger. Som man kan se i resultatet förekommer inom vissa områden både skillnader och likheter mellan dessa filosofer. Således leder detta till att dessa filosofers teorier tenderar att överlappa varandra inom ett område, men samtidigt förekommer skillnader inom samma område. 4.4. Förslag på framtida forskningsområden Under här rubriken kommer jag att ge förslag på alternativa framtida forskningsområden. De alternativ jag kan erinra är för det första en djupgående och omfattande genomgång av Ekosofi T, då jag enkom har berört vissa centrala delar av denna ekosofi. Då Ekosofi T är enbart ett förslag på en ekosofi kan, för det andra, ett lämpligt forskningsområde vara att undersöka en annan eller flera ekosofier för att belysa vad den ekosofin anser vara centralt. Vidare kan ett annat forskningsområde vara att jämföra olika ekosofier för att undersöka om det finns några skillnader respektive likheter mellan dessa. Då jag enkom har berört en del av Max Schelers filosofiska system kan ytterligare ett framtida forskningsområde vara att beröra de övriga delarna av Schelers filosofi. Slutligen kan ett relevant forskningsområde vara att genomföra en studie som belyser kopplingen mellan Næss och skolfrågor djupare eller kopplingen mellan Scheler och skolfrågor. Detta kan komma till uttryck genom en jämförelse mellan de båda filosofernas teorier och t.ex. läroplaner eller andra officiella dokument från Skolverket. 50 5. Referens- och källförteckning 5.1 Tryckta källor Andersson, Jan S & Mattson, Nils-Göran (1998), Filosofisk Tanke. Solna: Ekelunds Förlag AB Bryman, Alan, övers. Björn Nilsson (2011), Samhällsvetenskapliga metoder.Malmö:Liber Gjefsen, Truls (2011), Arne Næss. Et liv. Cappelen Damm Kelly, Eugene (2011), Material Ethics of Value: Max Scheler & Nicolai Hartmann. New York: Springer Næss, Arne, övers. Alan Drengson & Bill Devall (2008), The Ecology of Wisdom. Writings by Arne Næss. Berkley: Counterpoint Næss, Arne, övers. David Rothenberg (1989), Ecology, community and lifestyle. Outline of an Ecosophy. Cambridge: University Press Næss, Arne, övers. Mona C. Karlsson (2005), Livsfilosofi. Ett personligt bidrag om känslor och förnuft. Stockholm: Natur och Kultur Scheler, Max, övers. Manfred S. Frinks & Roger L. Funk (1973), Formalism in Ethics and NonFormal Ethics of Values. A new Attempt toward the Foundation of an Ethical Personalism. Evanston: Northwestern University Press Scheler, Max, övers. Peter Heath (2009), The Nature of Sympathy. New Brunswick, New Jersey: Transaction Publishers Stridbeck, Bolof (1993), Ekosofi och etik. Göteborg: Bokskogen Skolverket (1993), Skolan och miljöundervisningen: ett referensmaterial med 20 skolbeskrivningar och en bilagadel med litteratur, fortbildningsanordnare och skolor med miljöprojekt. Stockholm:Skolverket 5.2 Elektroniska källor Buber, Martin (1945), The Philosophical Anthropology of Max Scheler. Philosophy and Phenomenological Research, Vol. 6, No. 2, pp. 307-321. Tillgänglig: http://www.jstor.org/stable/2102887 hämtad: 5/3-2012 Schuetz, Alfred (1942), Scheler’s Theory of Intersubjectivity and the General Thesis of the Alter Ego. Philosophy and Phenomenological Research, Vol. 2, No. 3, pp. 323-347. Tillgänglig: http://www.jstor.org/stable/2103164 hämtad: 5/3-2012 Skolverket (2011), Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011. Tillgänglig: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2705 hämtad: 1/5-2012 Vandenberghe, Frédéric (2008), Sociology of the Heart: Max Scheler’s Epistemology of Love. Theory, Culture & Society, Vol. 25, No. 3, pp. 17-51. Tillgänglig: http://tcs.sagepub.com/content/25/3/17 hämtad: 5/3-2012 Wyman, Alina (2008), Bakhtin and Scheler: Toward a Theory of Active Understanding. The Slavonic and East European Review, Vol. 86, No. 1, pp. 58-89. Tillgänglig: http://www.jstor.org/stable/25479153 hämtad: 5/3-2012 5.3 Muntliga källor Hansson, Bob (24/2-2012). Uppsala: Pastoral Institutet Robiglio, Andrea (28/9-2011). Leuven:A.00.20 5