Fri tid på lika villkor?
En undersökning om flickor, pojkar och
möjligheterna till jämställdhetsarbete
inom Kulturförvaltningen
i Halmstad
1
Fri tid på lika villkor? En undersökning om flickor, pojkar och möjligheterna till jämställdhetsarbete
inom Kulturförvaltningen i Halmstad
EQO – Equal opportunities AB (2013)
Text: Hanna Glans
Foto framsida: B. K Dewey, www.flickr.com
2
Innehåll
Varför en undersökning om jämställdhet?
4
Del 1. Vad är jämställdhet? Teori, politik och strategier för förändring
Vad är jämställdhet?
Nationellt arbete för jämställdhet
Genussystemet – teoretisk utgångspunkt för svensk jämställdhetspolitik
Hur ser det ut i Sverige idag?
Jämställdhetspolitiska mål
Jämställdhetsintegrering – strategi för att nå målen om jämställdhet
6
7
9
9
10
11
12
Del 2. Med genusglasögonen på: var befinner sig Kulturförvaltningen idag?
Kunskap avgörande för kvalitetssäkrad jämställd verksamhet
Utgångspunkt 1: Vad ska göras?
Vad ska göras lokalt? Riktlinjer för Halmstad kommun
Vad ska göras i Kulturnämnden?
Utgångspunkt 2: Hur ser det ut? Flickors och pojkars villkor måste synas
Vilka är barn och unga?
Vilka villkor har flickor och pojkar?
Utgångspunkt 3: Kunskap om jämställdhet
13
14
17
17
20
23
23
26
30
Del 3. Möjligheter till kommande jämställdhetsarbete
Stora möjligheter för arbete med jämställdhet
Checklista för jämställdhetsarbete
Jämställdhetsanalys med 4R-metoden
Informanternas uppfattning om nästa steg
Sammanfattande slutsatser
31
32
33
34
35
38
Ordregister
Viktiga årtal
Referenser
41
43
45
3
Varför en undersökning om jämställdhet?
Foto: Ard Hesselink, flickr.com
Vilka är barn och unga? Vad vet vi om hur flickor och pojkar idag konsumerar och producerar kultur?
Vilka är del av Kulturförvaltningens verksamheter? Vad tycker de om utbudet av aktiviteter och vilka
förutsättningar har de att delta på lika villkor oberoende av vem de är? Vilka grupper har
Kulturförvaltningen svårt att nå och vad beror det på? Hur kan Kulturförvaltningen jobba med
jämställdhet för att nå bredare målgrupper, säkra lika villkor för flickor och pojkar och med kulturen
som redskap diskutera och utmana ojämställdhet?
Frågorna hopar sig när jämställdhet och flickors och pojkars kulturutövande förs på tal. Många
diskussioner och mycket arbete återstår innan merparten av dem har funnit lämpliga svar. Genom
den här inledande undersökningen av Kulturförvaltningen står det dock klart att det knappast saknas
möjligheter att ta sig an frågorna framöver. Tvärtom!
Utgångspunkten för undersökningen är beslutet att under 2013 inom målområde Uppleva och göra
”Kartlägga kultur- och fritidsverksamheten för barn och unga i Kulturförvaltningen utifrån ett
genusperspektiv.” Detta för att ta ett första steg i arbetet med jämställdhet inom förvaltningen och
skapa underlag för diskussioner och strategier för kommande arbete med frågorna.1 I
verksamhetsplanen för 2014-2016 tydliggörs att flickor och pojkar ska ha samma förutsättningar
inom förvaltningens verksamheter.
Att integrera ett jämställdhetsperspektiv är ett viktigt sätt att kvalitetssäkra verksamheten.
Medborgarservicen ska vara likvärdig och jämställd för såväl kvinnor som män, flickor som pojkar. För
att veta om förvaltningen lyckas med detta behövs kontinuerlig uppföljning och analys. Det går inte
att säga hur villkoren och servicen ser ut om det inte undersöks. Den stora fördelen med att
analysera olika jämställdhetsaspekter och identifiera åtgärdsbehov är dessutom att det även ger
möjlighet att synliggöra allt det som redan fungerar väldigt bra.
Det här är inte en utvärdering av hur Kulturförvaltningens verksamheter för barn och unga idag
fungerar ur ett jämställdhetsperspektiv. Inte heller presenteras svar på samtliga de frågor som kantar
ett kommande jämställdhetsarbete inom förvaltningen. Istället ska rapporten ses som en
nulägesanalys av förutsättningarna för att framöver arbeta med jämställdhet inom barn- och
4
ungdomsverksamheterna specifikt och övergripande inom förvaltningen som helhet. Mot bakgrund
av den här rapporten kommer under 2014 nedslag i form av jämställdhetsanalyser inom utvalda
verksamheter att göras, samt en handlingsplan och strategi för förvaltningen att utarbetas.
Grundförutsättningarna för att lyckas med en jämställdhetssatsning är att det finns vilja och drivkraft
att ta sig an frågorna. En av den här undersökningens viktigaste slutsatser är att det inom
Kulturförvaltningen finns gott om just detta.
Så här gick arbetet till:
Dokumentgranskning: av verksamhetsplaner, verksamhetsberättelser, nämndshandlingar, relevanta
undersökningar (LUPP, Kulturundersökningen), webbsidor, kommunövergripande riktlinjer och
dokument rörande jämställdhet
Enkätundersökning: till samtliga chefer, 15 stycken. 13 svar inkom (en avbröt efter halva enkäten, en
svarade inte alls).
Intervjuer: med fyra personer från kulturnämnden och förvaltningen
Analys och rapportsskrivning
Frågeställningarna har kretsat kring:
1. Förekommer jämställdhet och kön i verksamhetsmål, årsberättelser och liknande?
2. Hur syns kön i verksamhetsstatistiken? Är målgrupper bekönade?
3. Vilken kunskap finns om grupperna flickor och pojkar?
4. Vilken bild av kön förmedlas via information/ text på webb/ i tryckmaterial etc.?
5. Vilken kunskap har chefer om jämställdhet och hur uppfattas relevansen av jämställdhet?
6. Hur ser förutsättningar för kommande jämställdhetsinsatser ut?
Vid läsning av rapporten kommer garanterat fler frågor och idéer inför fortsättningen att dyka upp.
Samla och använd dessa vid de fortsatta diskussionerna om jämställdhet inom förvaltningen. Arbete
för jämställdhet och lika villkor kan drivas på en mängd olika sätt så länge det finns resurser, vilja och
en utgångspunkt i verksamhetens behov. Grundläggande för alla insatser är dock att det finns:
Kunskap om jämställdhet; om teori, politik och strategiskt arbete
Gemensam definition av och förståelse för vad jämställdhet innebär för verksamheten
internt och externt och för chefers och medarbetares uppdrag
Kunskap om verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv, genom könsuppdelad statistik,
bekönade målgrupper och återkommande analyser
En modell för hur ett strategiskt arbete med jämställdhet ska drivas och för hur
tidsbegränsade insatser/ projekt/ aktiviteter för jämställdhet hänger samman med den
modellen
Notera!
Fokus för undersökningen är jämställdhet i ett externt perspektiv utifrån Kulturförvaltningens barnoch ungdomsverksamheter, vilket gör att kultur-, fritids- och biblioteksavdelningen fått en synligare
plats. Det gör också att ett internt arbete med jämställdhet inte inkluderas här. Det bör dock
poängteras att hela Kulturförvaltningens verksamhet, oavsett den har ett barn-, ungdoms-,
vuxenmålgrupps eller internt fokus, behöver omfattas av en framtida modell för och arbete med
jämställdhetsintegrering.
5
Del 1.
Vad är jämställdhet?
Teori, politik och strategier för förändring
6
Vad är jämställdhet?
Foto: ThisParticularGreg 2006
Att jämställdhet ger upphov till diskussion och dyker upp i de mest skilda sammanhang lär få ha
undgått. Samtidigt som det pratas mycket om jämställdhet råder det fortfarande en osäkerhet om
vad det egentligen handlar om. Det är inte så konstigt – vi utgår oftast från att vi menar samma sak
med jämställdhet utan att ha undersökt om det faktiskt stämmer. Vad betyder då jämställdhet? Och
hur skiljer det sig från ordet jämlikhet?
Jämställdhet: är ett begrepp som betonar relationen mellan kvinnor och män och att alla, oavsett
kön, ska ha lika rättigheter, möjligheter och villkor i livet. Jämställdhet är en viktig jämlikhetsfråga
och en mänsklig rättighet.
Jämlikhet: är ett bredare begrepp som framhåller alla människors lika värde oavsett kön, etnisk
tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, ålder,
klasstillhörighet osv. Jämlikhet är en mänsklig rättighet.
Arbetet som idag drivs för jämställdhet, kvinnors och mäns lika livsvillkor och mänskliga rättigheter är
ett resultat av en mängd historiska förändringar. Vissa händelser har blivit globala erfarenheter och
minnen, andra har påverkat bara några få och känns i efterhand inte till av särskilt många.
Sammantagna gör förändringarna dock skillnad. Det som görs i Halmstad kommun idag är ett resultat
av annat arbete som drivs i Sverige och globalt just nu och har drivits under många år innan oss.
Poängen är att jämställdhet skapas där vi fattar beslut, fördelar resurser och skapar normer. Det är
därför arbete för jämställdhet är så viktigt inom samhällets alla områden. Kommuner, landsting och
regioner har en central roll när det gäller att förändra ojämställdheten. Genom att möta
medborgarna i vardagen genom hela deras liv – från förlossning till äldrevård, i skolan, på fritiden, i
kollektivtrafiken och sjukvården – har de offentliga verksamheterna stor möjlighet att påverka
medborgarnas livsvillkor, val och attityder. Att så långt som möjligt verka för jämställdhet är såklart
en utmaning för vilken kommun som helst. Men just på grund av att det är i vardagen, i mötet med
kommunmedborgarna, som jämställdhet skapas så ger det också stora möjligheter.2
7
Internationella konventioner och strategier för lika rättigheter
Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948) förtydligar inledningsvis att
rättigheterna gäller såväl kvinnor som män.
Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Kvinnokonventionen) antogs
1979 som ett resultat av att kvinnor, trots alla deklarationer, resolutioner och
rekommendationer som redan hade antagits av FN och dess fackorgan, fortfarande var utsatta
för omfattande diskriminering. Kvinnokonventionen kallas ibland för den globala
jämställdhetslagen och kräver ett aktivt arbete för att avskaffa alla former av diskriminering av
kvinnor. Dokumentet är juridiskt bindande för alla stater som ratificerat (undertecknat) den,
vilket Sverige gjorde 1980 som första land. Idag har ca 180 stater skrivit på.
Pekingplattformen är FN:s handlingsplan för jämställdhet. Den uppmanar länder att bland annat
använda jämställdhetsintegrering, positiv särbehandling och kvotering för att skynda på
förändringen av ojämställdhet. Pekingplattformen ger länder som undertecknat den ett politiskt
och moraliskt förpliktigande.
Konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är ett rättsligt bindande, internationellt
instrument som innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Konventionen
fastslår att barn inte är föräldrars eller andra vuxnas ägodelar utan individer med egna
rättigheter och ett människovärde Konventionen gör också klart att barn har speciella behov av
skydd och stöd.
EU-kommissionens jämställdhetsstrategi för jämställdhet mellan kvinnor och män anger fem
prioriteringar för 2010-2015: ekonomisk självständighet, lika lön för lika arbete och arbete av lika
värde, jämställdhet i beslutsfattandet, stopp för könsrelaterat våld samt främjande av
jämställdhet utanför EU.
Jämställdhetsintegrering: under 90-talet fattade Sveriges regering och riksdag, liksom FN och
EU, beslut att med jämställdhetsintegrering som strategi arbeta för att uppnå ett jämställt
samhälle. Strategin innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska tas med i allt beslutsfattande, i
alla samhällsområden och verksamheter, på alla nivåer, i alla steg av samtliga processer och av
de aktörer som deltar i beslutsfattandet.
Läs mer på: www.unwomen.se, www.jamstall.nu, www.unicef.se
8
Nationellt arbete för jämställdhet
Under den första halvan av 1900-talet handlade jämställdhetsarbetet i hög utsträckning om formell
jämställdhet och kvinnorörelsen drev krav om politiska förändringar som skulle göra kvinnor
jämställda med män. Idag ger lagstiftningen kvinnor och män samma rättigheter, skyldigheter och
möjligheter. Det innebär bland annat lika rätt att rösta, utbilda sig, inneha maktpositioner,
lönearbeta och bestämma över sitt eget liv.
Men trots de formellt lika rättigheterna råder i praktiken fortfarande ojämställdhet. Kvinnor och män
har skilda villkor i arbets- och familjelivet, inte lika tillgång till makt och resurser fördelas fortfarande i
hög utsträckning till mäns och pojkars fördel. Sedan slutet av 1980-talet har det därför talats allt mer
om de informella hindren för jämställdhet. Det är hinder som inte i första hand beror på lagar och
regler utan hänger samman med normer om kön och skilda förväntningar på kvinnor och män –
sådant som är svårt att lagstifta bort och som får negativa konsekvenser för såväl kvinnor som män.
Än idag handlar mycket av såväl det praktiska jämställdhetsarbetet som politiken därför om att
utveckla strategier och metoder för att kvinnor och män ska få reellt lika villkor i det konkreta
vardagliga livet.3
Genussystemet – teoretisk utgångspunkt för svensk jämställdhetspolitik
Teorin om genussystemet har fått stor betydelse för svensk jämställdhetspolitik. Den beskriver hur
olika normer och strukturer gör att kvinnor och män behandlas olika, förväntas vara på olika sätt och
att män och det som ses som manligt värderas högre än kvinnor och det som anses vara kvinnligt.
Genussystemet bidrar till att vi, trots formellt lika rättigheter, inte
har jämställdhet i praktiken. Teorin bygger på två principer:
könens isärhållande och manlig överordning.
Isärhållandet innebär att män och kvinnor och det som ses som
manligt respektive kvinnligt, hålls isär och betraktas som
motsatser. Det gör att kvinnor och män finns på olika arenor i
samhället, både horisontellt och vertikalt. Ett exempel är
arbetsmarknaden där kvinnor och män sällan har samma yrke eller
positioner.
Den manliga överordningen och hierarkin märks bland annat
genom att det män gör betraktas som mer värdefullt än det
kvinnor gör. Män tjänar mer än kvinnor, har mer makt och ses som
norm, medan kvinnor uppfattas som undantag och avvikande.
Foto:kristin_a
Teorin utgår från att kön är en social konstruktion, alltså något vi lär oss. Den biologiska skillnaden
mellan kvinnor och män är därför inte det intressanta. Istället är det väsentligt att synliggöra vilken
betydelse som vi ger de här skillnaderna och vilka föreställningar som vi tillskriver kvinnor respektive
män.
9
Genus: är det socialt skapade könet. Vi lär oss att agera enligt uppfattningarna om hur
kvinnor och män ska vara. Genus är föränderligt.
Kön: betecknar ofta både det biologiska och det socialt skapade könet.
Norm: är det som anses vara det normala, det naturliga och är det som annat jämförs
med. Normer är underförstådda och oskrivna handlingsregler, förväntningar och idéer
inom sociala gemenskaper och i samhället och baseras på värderingar.
Hur ser det ut i Sverige idag?
Statistiska Centralbyrån (SCB) tar vartannat år fram översikten På tal om kvinnor och män. Lathund
om jämställdhet. Den innehåller statistik som beskriver hur vardagen ser ut för kvinnor och män i
Sverige ur ett jämställdhetsperspektiv. Sammanställningen visar att det finns många utmaningar kvar
att hantera för att nå jämställdhet. Kvinnor har högre utbildning än män men tar samtidigt ut mer
föräldraledighet än män, arbetar i högre grad deltid och har lägre lön än män. Den sammanräknade
förvärvsinkomsten är i alla åldrar lägre för kvinnor än för män. Ytterligare exempel är:4
Föräldraskap och arbete: mäns uttag av föräldrapenning ökar
sakta, men fortfarande är det kvinnor som står för den största
delen av uttaget. Under 2011 tog kvinnor ut 76 procent av dagarna
och män 24 procent.
Representativ
könsfördelning: innebär att
det underrepresenterade
könet utgör minst 40 %.
Betalt och obetalt arbete: kvinnor och män arbetar ungefär lika
mycket sett över veckans alla dagar. Män får dock i större
utsträckning betalt för sitt arbete än kvinnor som lägger mer tid på det obetalda hemarbetet. Kvinnor
har under de senaste 20 åren minskat sitt obetalda arbete med drygt en timme per vardagsdygn,
samtidigt har män ökat sitt obetalda arbete med 8 minuter. En tredjedel av de sysselsatta kvinnorna
och var tionde sysselsatt man arbetar deltid.
Kvinnors arbetstid påverkas av antalet barn och av det yngsta barnets ålder. Det gäller inte för män.
Den tudelade arbetsmarknaden: av samtliga anställda har bara 13 procent av kvinnorna och 12
procent av männen yrken med en jämn könsfördelning. Bland de 30 största yrkena finns enbart tre
som har en jämn könsfördelning. Dessa yrken är kockar och kokerskor, läkare och universitets- och
högskolelärare. Med dagens takt skulle det, enligt genusforskarna Eva Amundsdotter och Minna
Gillberg, ta 100–150 år för Sverige att få en arbetsmarknad med en jämn könsfördelning.5
Stora löneskillnader i vissa yrkesgrupper: män tjänar 18 procent mer än kvinnor.6 År 2012 var
medellönen för samtliga kvinnor i landet 26 700 kronor. Motsvarande summa för män var 31 500
kronor. Lönegapet mellan kvinnor och män är mindre bland arbetare – där skiljer det 14 procent
mellan könen, jämfört med 27 procent för tjänstemännen.
10
Jämställdhetspolitiska mål
Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt
att forma samhället och sina egna liv. Det konkretiseras genom fyra delmål:
En jämn fördelning av makt och inflytande: kvinnor och män ska ha samma rätt och
möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och forma villkoren för beslutsfattandet.
Ekonomisk jämställdhet: kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om
utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut.
En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet: kvinnor och män ska ta
samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor.
Mäns våld mot kvinnor ska upphöra: kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt
och möjlighet till kroppslig integritet.7
Det handlar med andra ord om ekonomisk, social och politisk jämställdhet. För att förtydliga vad det
här innebär för organisationer och dess verksamheter kan politiken delas upp i två delar:
Den första delen berör organisationen och medarbetarna och handlar om att motverka
könsdiskriminering på arbetsmarknaden. Det rör sig exempelvis om kvinnor och mäns
arbetsförhållanden, könsfördelning på olika befattningar, löneskillnader samt frågor om rekrytering.
Det här jämställdhetsarbetet regleras i diskrimineringslagen, vilken ställer krav på handlingsplaner
och aktiva åtgärder för att öka jämställdheten på arbetsplatsen
Den andra delen handlar om verksamheten och om kvalitetssäkring av en likvärdig och jämställd
medborgarservice för kvinnor och män, flickor och pojkar. Här kommer strategin
jämställdhetsintegrering in. Offentliga organisationers ansvar för en likvärdig och jämställd
medborgarservice återfinns i regeringsformen, kommunallagen, i ratificerade konventioner om
mänskliga rättigheter (framförallt Kvinnokonventionen) och styrdokument för respektive kommun
och förvaltning. Till detta kommer politiskt och moraliskt förpliktigande skrivningar som exempelvis
regeringens beslut om jämställdhetsintegrering och Pekingplattformen.8
Kvantitativ jämställdhet: innebär t.ex. en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom
samhällets alla områden; i utbildningar, yrken och på maktpositioner. Den kvantitativa
dimensionen går att räkna.
Kvalitativ jämställdhet: innebär att kvinnors och mäns erfarenheter, kunskaper, och
värderingar tas tillvara och får påverka utvecklingen inom samhällets alla områden. Det
handlar om villkor och möjligheter och behöver därför analyseras för att tydliggöras.
Läs mer på: www.jamstall.nu
11
Jämställdhetsintegrering - strategi för att nå målet om jämställdhet
Regeringen beslutade 1994, med stöd i Pekingplattformen och gemensamma beslut inom EU, att
jämställdhetsintegrering ska vara strategin för att uppnå ett jämställt samhälle. Tidigare hade frågor
om jämställdhet drivits i skymundan och haft svårt att få genomslag. Strategin innebär stället att ett
jämställdhetsperspektiv ska finnas med i allt beslutsfattande, i alla samhällsområden och
verksamheter, på alla nivåer, i alla steg av samtliga processer och användas av de aktörer som deltar i
beslutsfattandet. Förslag och beslut måste därför analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att
klarlägga vilka konsekvenser de får för kvinnor och män. I det arbetet ingår både kvalitativa och
kvantitativa aspekter – allt från att räkna hur många kvinnor och män som sitter på olika positioner i
samhället, till att undersöka kvinnors och mäns reella villkor och möjligheter att leva sina liv och
påverka samhället. Sedan mitten av 90-talet har en mängd metoder använts för att
jämställdhetsintegrera verksamheter. Gemensamt har varit att de syftat till att påverka de strukturer
och processer som leder till ojämställdhet.9
12
Del 2.
Med genusglasögonen på:
Kulturförvaltningens verksamheter för
barn öch unga
13
Kunskap avgörande för kvalitetssäkrad jämställd verksamhet
”När vi gör som vi brukar återskapar vi ojämställdheten”, har samhällsvetaren Gertrud Åström en
gång sagt. Formuleringen beskriver så väl vad jämställdhetsarbete handlar om – att våga göra nytt.
För att lyckas med det behövs dock kunskap om såväl teorier och metoder som om den egna
verksamheten. Jämställdhet är ett växande kunskapsområde. Jämte genusforskningen ökar
forskningsinsatserna som studerar hur olika projekt för jämställdhet och
de många metoderna för jämställdhetsintegrering fungerar i praktiken.
Det går såklart inte att idag säga exakt vilka insatser och beslut som i
slutändan kommer att ha haft störst effekt, men mycket vet vi trots allt.
Jämställdhet handlar om kön och om relationen mellan kvinnor och
män, flickor och pojkar. Därför måste kön synas och de olika grupperna
få ta plats i verksamheten: genom styrdokument,
målgruppsundersökningar, mål och prioriteringar. Om underlag som
berör kön kontinuerligt samlas in och analyseras så går det att snabbt
att fånga upp eventuella behov av förändringar. Grunden för
jämställdhetsintegrering är därför:
Kunskap om genus, jämställdhet och strategin
jämställdhetsintegrering
Jämställdhetsintegrerade mål och aktiviteter
Könsuppdelad individbaserad statistik
Jämställdhetsintegrerad budget, med möjlighet att följa
EQO 2009
resursfördelning utifrån kön
Bekönade dokument
Löpande jämställdhetsanalyser och uppföljningar
Arbetet med jämställdhet påminner om hur arbetet med andra verksamhetsutvecklande eller
kvalitetssäkrande åtgärder går till. Det behövs en tydlig struktur, mätbara mål och aktiviteter som på
ett uppföljningsbart sätt syftar till att nå dit. Det behövs kunskap om hur det ser ut i verksamheten
idag och vad som ska förändras. Det borde vara ganska enkelt att bygga ett strategiskt
förändringsarbete för jämställdhet. Anledningen till att det emellanåt istället blir en ganska snårig
eller rent utav motsägelsefull process handlar om flera saker.
Exempelvis om att:
Betydelsen av jämställdhet är oklar, men vi tror samtidigt att vi talar om samma sak.
Vi tror att vi redan är jämställda – ojämställdheten finns någon annanstans, i ett annat land
eller i en annan organsation. Vi är så vana vid ojämställdheten att den inte syns.
På grund av att vi redan tror att det är jämställt så undersöks inte den egna verksamheten
ordentligt. Vi utgår från att allt är som det ska vara men tar inte reda på om det stämmer.
Förändringsarbetet stöter på motstånd eftersom det utmanar rådande maktförhållanden och
såväl kvinnor som män kan känna sig påhoppade och ifrågasatta. Jämställdhet berör oss alla
personligen – förändring kan komma att utmana även vår syn på oss själva.
Jämställdhet är ett stort kunskapsområde. Ett bra förändringsarbete behöver koppla den här
kunskapen till verksamheten, vilket inte alltid sker.
14
Inte sällan drivs arbetet för jämställdhet isolerat från övrig verksamhet, kanske genom
enstaka projekt som inte ger några bestående avtryck. Även när kartläggningar genomförts
och kunskap om hur det ser ut inhämtats har arbetet ofta stannat där. De som driver
frågorna har inte haft mandat att förändra och påverkan har därför uteblivit.
För att lägga grunden till och ge arbetet med jämställdhet inom Kulturförvaltningens verksamheter
för barn och unga en ordentlig skjuts (och möjliggöra hållbarhet) behöver därför kunskap om
jämställdhet kopplas till kunskap om hur det ser ut i förvaltningens verksamheter. Med hjälp av den
bild som finns idag av målgrupperna flickor och pojkar och deras villkor kan luckorna och behoven av
insatser identifieras. Den kommande beskrivningen av Kulturförvaltningen är uppdelad i tre
utgångspunkter vilka alla är viktiga för att belysa utgångsläget för ett kommande arbete med
jämställdhet. Det handlar om:
Utgångspunkt 1: Vad ska göras? Lokala riktlinjer och verksamhetsspecifika mål
Utgångspunkt 2: Hur ser det ut? Flickor och pojkars villkor måste synas
Utgångspunkt 3: Kunskap om jämställdhet
Bilden nedan beskriver vilka delar som påverkar och berörs av jämställdhetsintegrering.
15
Från internationell nivå till jämställd medborgarservice
På internationell nivå: rättighetskonventioner, strategier och beslut inom FN och EU har
betydelse för Sveriges insatser för jämställdhet.
På nationell nivå: formuleras krav på insatser och önskvärda inriktningar genom
Regeringsformen, Diskrimineringslagen, Kommunallagen och olika speciallagar, exempelvis
Hälso-och sjukvårdslagen, Skollagen, Socialtjänstlagen. SKL, regering och riksdag, EU och FN
rekommenderar kommuner att säkra lika villkor och en jämställd medborgarservice genom
jämställdhetsintegrering.
På regional nivå: finns formuleringar om lika villkor, demokrati, mänskliga rättigheter och
jämställdhet ofta med i någon form i de regionala utvecklingsplanerna och visionerna för
utveckling.
På kommunal nivå: omvandlas lagar, rekommendationer och inriktning för regional
utveckling. Här konkretiseras jämställdhetsinsatser genom strategier och beslut som berör
internt och externt arbete inom kommunens verksamheter.
På nämnds-/ förvaltningsnivå: här tas lagstiftningens krav om likabehandling,
kommunövergripande strategier och beslut in i verksamhetsplaner och mål för internt och
externt arbete med jämställdhet.
Förvaltningsavdelningarnas verksamheter: ska sedan leverera den likvärdiga
medborgarservicen, vilken jämställdhetsintegreras genom könsuppdelad statistik, bekönade
dokument, jämställdhetsanalyser och uppföljning samt särskilda insatser för jämställdhet.
På individnivå: kvinnor och män, flickor och pojkar får del av en likvärdig, jämställd
medborgarservice och får sina rättigheter tillgodosedda.
16
Utgångspunkt 1: Vad ska göras? Lokala riktlinjer och
verksamhetsspecifika mål
Likt framgick i del 1 av den här rapporten så berörs jämställdhetsarbetet inom kommunala
verksamheter av såväl internationella konventioner och beslut om insatser och strategier på
området, som av nationell lagstiftning och inriktning för att förändra ojämställdhet. På lokal nivå
finns, förutom gällande lagstiftning, kommunens riktlinjer och prioriteringar för jämställdhet såväl ur
ett arbetsgivarperspektiv som externt gentemot
medborgarna. Vid en nulägesanalys av
förutsättningarna för arbete med jämställdhet
inom en enskild förvaltning är det intressant att
undersöka vilka signaler som kommunledning och
politiker sänder ut gällande jämställdhet – och om
dessa formuleras genom riktlinjer, planer eller
beslut om insatser och uppföljning på området.
Satt i relation till hur i det här fallet
Kulturnämnden förhåller sig till jämställdhet i olika
skrivningar, mål, prioriteringar och aktiviteter ges
en bild av vilken formell position
jämställdhetsfrågorna har i dagsläget. Det är värt
att notera att jämställdet kan vara en fråga som
får plats och fokus inom en förvaltning även om
den inte gjort några avtryck i verksamhetsplanen.
Samtidigt är det inte möjligt att integrera
jämställdhet om frågorna inte hamnar i de för
verksamheterna centrala styrdokumenten.
Vad ska göras lokalt? Riktlinjer för Halmstad kommun
”Alla medborgare som möter kommunens verksamhet ska känna att de har samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter.” Formuleringen i visionen om Halmstad är tydlig med vad som gäller.
Utgångspunkten för kommunens verksamhet ska bygga på demokratiska värden, på att alla
halmstadbor ska ha möjlighet till inflytande och delaktighet i de demokratiska processerna.
Kommunen ska dessutom vara långsiktigt hållbar. Ungefär så här brukar visioner och värdegrunder
formuleras; människors lika värde är grundbulten för vilken kommun som helst. Men vad betyder lika
möjligheter, rättigheter och skyldigheter för kvinnor, män, flickor och pojkar i Halmstad? Återfinns
formuleringarna i styrdokument och riktlinjer? Utöver för kommunen gällande lagstiftning, de
jämställdhetspolitiska målen och beslutet om jämställdhetsintegrering så finns dels nämndens
reglemente. Här gör 1 § tydligt att kommunfullmäktiges styrande riktlinjer och planer gäller
nämnden, liksom vad som föreskrivs i kommunallagen och annan relevant lagstiftning – därmed
kommunallagens krav om att behandla alla medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något
annat, och diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder och förbud mot diskriminering.10
17
Halmstad kommun har även, vilket beskrivs nedan, undertecknat den europeiska deklarationen för
jämställdhet, CEMR och tagit fram riktlinjer för service och bemötande och för arbetet med
jämställdhet.
CEMR – den europeiska deklarationen för jämställdhet
CEMR-deklarationen är ett verktyg för kommuner, landsting och regioner att integrera
jämställdhetsperspektivet i det politiska beslutsfattandet och i den praktiska verksamheten. Syftet är
att se till att diskrimineringslagstiftningen efterlevs och att principer reglerade i internationella avtal
omsätts i praktik på lokal och regional nivå. SKL (Sveriges kommuner och landsting) har ställt sig
bakom deklarationen och rekommenderar kommuner, landsting och regioner att underteckna den.11
Enligt CEMR, som är de europeiska kommun- och regionförbundens samarbetsorganisation, så
undertecknade Halmstad kommun deklarationen 2012. I SKL:s skrift Strategiskt jämställdhetsarbete –
lärdomar från en utbildningssatsning (publicerad i april 2013), beskriver jämställdhetsstrategen
Nakisa Khorramshahi hur implementeringen av deklarationen och systematisering av arbetet med
jämställdhet pågår i kommunen. Utöver detta har inte undertecknandet satt några synliga spår
genom handlingsplaner som berör förvaltningarnas arbete eller integrering i de riktlinjer för
jämställdhetsarbete (se nedan) som redan finns inom kommunen.
Riktlinjer för service och bemötande
Riktlinjerna antogs i Kommunfullmäktige 2012 och uttrycker det förhållningssätt som medarbetare
ska ha i mötet med dem som de är till för. Riktlinjerna handlar om att alla kunder ska uppleva att
förhållningssättet utgår från deras behov och att det kännetecknas av enkelhet, effektivitet och
tydlighet. Här nämns inte likvärdig service för kvinnor, män, flickor och pojkar, inte heller
jämställdhet. Däremot att förhållningssättet ska utgå från kundernas behov. För att avgöra dessa
behövs ett jämställdhetsperspektiv på eventuella skilda behov beroende på kön.
Riktlinjer för Halmstad kommuns arbete med jämställdhet
Riktlinjerna12 antogs i Kommunfullmäktige 2004 och gör tydligt att arbetet för jämställdhet ska ske ur
ett arbetsgivarperspektiv och externt i medborgarservicen. Det framgår också att
verksamhetsstyrningen ska jämställdhetsintegreras och särskilda projekt bedrivas. Genom fyra
punkter förtydligas hur arbetet ska ske och vilka visioner som är målet för insatserna. Det handlar om
att kommunen ska upplevas präglad av jämställdhet och ömsesidig respekt och att kvinnor och män
som möter kommunens verksamhet, eller är medarbetare inom dessa, skall känna att de har samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Som arbetasgivare ska kommunen, utifrån det
personalpolitiska programmet, bedriva ett aktivt arbete för lika arbetsvillkor för kvinnor och män.
Osakliga löneskillnader ska utjämnas och jämn könsfördelning eftersträvas
1.Kommunen skall arbeta för ökad jämställdhet för medborgarna i Halmstad
Det ställer krav på nämndernas arbete att:
- inventera behov av åtgärder för ökad jämställdhet; som grund skall könsuppdelad statistik
redovisas
- nämnder skall avsätta resurser (personal och pengar) för projekt för ökad jämställdhet
- samverkan skall ske i frågor av nämndsövergripande natur
2. Jämställdhetaspekter skall integreras i all verksamhet
18
Det kräver av nämndernas arbete att:
- anställda skall ha kunskaper om integrering av jämställdhetsaspekter både allmänt och
specifikt i den verksamhet de bedriver
- nämnderna skall identifiera aktiviteter i sin verksamhet där könsdiskriminering kan
förekomma
- då behov har konstaterats skall åtgärdsplaner via nämnden beslutas, genomföras, utvärderas
samt rapporteras
- ett ständigt förbättringsarbete skall bedrivas i syfte att nå fastställda jämställdhetsmål
3. Jämställdhet skall prägla kommunens roll som arbetsgivare
Det ställer krav på nämnderna att (notera att nuvarande formulering inte är justerad utifrån den nya
diskrimineringslagens krav från 2009):
- utifrån lagen om jämställdhet och kraven i det personalpolitiska programmet utarbeta,
genomföra, utvärdera och rapportera årliga jämställdhetsplaner.
4. Arbetet med jämställdhet skall vara integrerat i verksamhetsstyringen
Arbete för ökad jämställdhet är en av de verksamheter som kommunen bedriver. Det skall ingå som
en naturlig, integrerad del i styrning av verksamheten genom planering, genomförande, utvärdering
och rapportering.
Reflektioner
Riktlinjerna är tydliga med vilka steg som behövs för att jämställdhetsintegrera medborgarservicen
och verka för jämställdhet internt. De har dock inte uppdaterats sedan Diskrimineringslagen trädde i
kraft 2009, vilket innebär att referenserna till jämställdhetslagen och upprättandet av årliga
jämställdhetsplaner inte längre stämmer. Jämställdhetslagen upptogs 2009 i diskrimineringslagen
och plankravet gäller numer bara vart tredje år, även om Halmstad kommuns riktlinjer och
rekommendationer mycket väl kan vara att planer bör upprättas varje år.
Inte heller har undertecknandet av CEMR-deklarationen 2012, som bland annat ställer krav på
handlingsplaner för arbetet med jämställdhet, hitintills satt några synliga spår i kommunen. En
förmodan är att arbetet med implementeringen av deklarationen kan komma att innebära att de
nuvarande riktlinjerna ändras eller uppdateras. Genom intervjuerna framgick att det inte var
självklart för informanterna vem som kan bistå med vägledning i arbetet inom kommunen. Det stöd
som eventuellt finns för förvaltningarnas jämställdhetsarbete från centralt håll har inte gått att
synliggöra genom den här undersökningen. Samtidigt uttrycker informanterna genom såväl
intervjuer som enkäten att det finns en kunskap om kommunens inriktning för jämställdhetsarbetet.
Inte minst i samband med den årliga chefsdagen om jämställdhet har denna inhämtats.
19
Vad ska göras i Kulturnämnden? Mål, prioriteringar och aktiviteter
rörande barn, unga och jämställdhet
För att undersöka hur aktuella mål och aktiviteter i verksamheterna riktade till barn och unga
formuleras och om dessa innehåller formuleringar om kön eller jämställdhet, har olika dokument
gåtts igenom. Det handlar om verksamhetsplanerna för 2013-2015 och 2014-2016,
Verksamhetsberättelsen från 2012, nämndshandlingar från 2013, Konststrategin, Biblioteksplanen,
Rapport om fritidsverksamheten och den nya inriktningen för fritidsverksamheten.
Utgångspunkten för den här undersökningen är beslutet att under 2013 inom målområde Uppleva
och göra ”Kartlägga kultur- och fritidsverksamheten för barn och unga i Kulturförvaltningen utifrån
ett genusperspektiv.” Detta för att ta ett första steg i arbetet med jämställdhet inom förvaltningen
och skapa underlag för diskussioner och strategier för kommande arbete med frågorna.13 I
verksamhetsplanen för 2014-2016 tydliggörs att flickor och pojkar ska ha samma förutsättningar
inom förvaltningens verksamheter (konkretiserat mål) och ett mätetal gällande detta handlar om
antalet insatser för medvetet genustänkande.
Framöver ska även en kartläggning av situationen avseende kränkningar i Kulturförvaltningens
verksamheter för barn och unga göras (inom målområde Trygghet, säkerhet och folkhälsa).
Utöver i de här målområdena så dyker formuleringar om jämställdhet upp i verksamhetsplanerna
och Kulturnämndens delårsbokslut från september 2013. Under prioriteringar punkt 6.1 Ett
strategiskt jämställdhetsarbete framhålls att hänsyn ska tas till flickors och pojkars önskemål och
inflytande om fritidsverksamheter utifrån resultatet i LUPP-enkäten. Här redovisas en kvantitativ
aspekt av jämställdhet genom siffror över könsfördelningen bland besökarna till fritidsavdelningens
arrangemang (42 % tjejer och 58 % killar) och fritidsaktiviteter (53 % tjejer och 47 % killar). Det
fastslås även att ”I övrigt behövs det en ökad medvetenhet om strategiskt jämställdhetsarbete inom
förvaltningen.” 14
20
Insatser för jämställdhet och för flickors och pojkars lika förutsättningar inom kultur- och
fritidsverksamheterna förstärks i 2014 – 2016 års verksamhetsplan. Detta märks genom att
formuleringar tillkommit om att metoder för medborgarinriktat jämställdhetsarbete ska användas,
liksom insatser för ett medvetet genustänkande inom kultur- och fritidsverksamheterna.
Barn och ungdomsfrågor har ett tydligt fokus för förvaltningens prioriteringar och insatser under
åren fram till 2016. Kulturnämnden ser ungdomspolitiken som ett viktigt strategiskt område för
kommunens utveckling – en syn som ligger i linje med den nya ungdomspolitiken som regeringen
arbetar fram under 2013. Därför, menar Kulturnämnden, växer också behovet att framöver se över
hur en ny kommunal ungdomspolitik utifrån perspektivet ungdomars fria tid ska få ett tydligt fokus
inom verksamheterna. Nya mötesplatskoncept för barn och unga ska utvecklas och en ny inriktning
för fritidsverksamheten utarbetades under 2013. Förändringen, som pågått sedan 2011, innebär i
huvudsak att istället för att fokusera verksamheterna till fasta lokaler, så som fritidsgårdarna, så ska
personalen inom fritidsverksamheten möta ungdomarna på fler platser runt om i hela kommunen.
Reflektioner
Jämställdhet, lika förutsättningar och genusperspektiv/ genustänkande är begrepp som dyker upp i
verksamhetsplaner och relaterade dokument. Men även om formuleringarna förekommer i högre
utsträckning i 2014-2016 års verksamhetsplan jämfört med föregående periods (2013-2015), så är
jämställdhet inte integrerat som perspektiv. Dokumenten är inte bekönade, med andra ord: flickor,
pojkar, kvinnor och män är inte tydliga målgrupper. Jämställdhet och kön dyker upp i spridda skurar
men går inte att följa genom mål, inriktningar och strategier i helhet. Det gör att det i något enstaka
fall exempelvis talas om flickor och pojkar, samtidigt som mätetalen handlar om barn och unga. Ett
annat exempel är Konststrategin (2010) som slår fast att beaktande av ett genus- och
mångfaldsperspektiv vid nyinköp av offentlig konst behövs, men i övrigt inte nämner kvinnor och
män när uppgifter om exempelvis antal verk i kommunens konstsamling redovisas.
I förslag till riktlinjer för biblioteksverksamheten/ Biblioteksplan 2013-2016, finns liknande exempel.
Pojkar och flickor nämns som målgrupper under utmaningar för folk- och skolbiblioteken och
specifikt för folkbiblioteken. Men när det gäller uppföljning och vad nämnderna förväntas redovisa
(exempelvis andelen Halmstadbor som besöker folkbiblioteken eller aktivt ägnar sig åt läsning) så
efterfrågas inte kön. Det visar att kön inte är integrerat i biblioteksverksamheten, men inte heller
tydligt efterfrågat i nämndernas redovisning.
Kristina Blomquist, förvaltningschef för Kulturförvaltningen, reflekterar över jämställdhetsfrågornas
position inom kommunen och Kulturförvaltningen. ”Jämställdhet finns med, men inte så tydligt. Det
handlar om enstaka frågor som dyker upp men det är inget strategiskt perspektiv [för
kulturnämnden].” Jämställdhet, menar Kristina, handlar om lika möjligheter oberoende av kön.
Samtidigt är det inte helt enkelt att omsätta i praktiken. ”Frågorna handlar ju mycket om makt och
att alls prata om det här visar att det finns en ojämlikhet. Jämställdhetsfrågor har inte varit särskilt
prioriterade inom kommunen. Det har funnits ett inåtriktat arbete och man har gjort
jämställdhetsplaner, men inte mycket mer än så. Politiskt har det blivit tydligare de senaste åren och
jämställdhet har lyfts fram som prioriteringar och mål. Det har funnits enskilda politiker som har
drivit igenom frågorna helt enkelt.”
21
Genom enkäten uttrycker majoriteten av respondenterna att de har såväl ett övergripande som
direkt ansvar för jämställdhet i verksamheten. Samtidigt är det få som känner sig helt trygga i vad
jämställdhet betyder för det egna uppdraget (ca 14 %) och en majoritet menar att ansvaret för
jämställdhet inte kan anses vara tydligt definierat. Enkätresultatet speglar det som läsningen av
verksamhetsdokumenten också visat: att jämställdhet inte är ett genomgående, definierat perspektiv
– varken inom Kulturförvaltningen eller i direktiven från kommunledning och politiken. Samtidigt
tycks frågorna få allt större utrymme, de understryks som betydelsefulla och dyker upp på olika håll i
planer och underlag som rör Kulturförvaltningens verksamheter.
22
Utgångspunkt 2: Hur ser det ut? Flickor och pojkars villkor
måste synas
Vi återvänder till frågorna som ställdes inledningsvis i den här rapporten om vilka barn och unga
egentligen är. Vad vet vi om hur flickor och pojkar idag konsumerar och producerar kultur? Vilka är
del av Kulturförvaltningens verksamheter? Vad tycker de om utbudet av aktiviteter och vilka
förutsättningar har de att delta på lika villkor oberoende av vem de är? Vilka grupper har
Kulturförvaltningen svårt att nå och vad beror det på? Med andra ord; vilka är barn och unga och vad
går det att säga om villkoren för flickor och pojkar idag, mot bakgrund av det underlag som
framkommit vid den här undersökningen?
Vilka är barn och unga?
Kulturförvaltningens biblioteks-, fritids- och kulturavdelningar har i olika omfattning verksamheter
som är direkt riktade till och formade av barn och unga. Det handlar om allt från Kulturavdelningens
ungdomsverksamhet på Nolltrefem, med en mängd kulturaktiviteter initierade av ungdomarna
själva, till Biblioteksavdelningens satsningar på exempelvis olika programaktiviteter, läse- och
skrivarcirklar riktade till barn, unga och deras föräldrar. Det handlar även om Fritidsavdelningens
verksamheter som med den nya inriktningen breddas till att, utöver fritidsgårdarnas aktiviteter,
tydligt inkludera skiftande mötesplatser runt om i kommunen. Utöver detta så märks
kultursatsningar för barn och unga inom ramen för konststrategin och genom stöd till arrangemang
och föreningars olika verksamheter. Även i Biblioteksplan för 2013-2016 så finns ett tydligt fokus på
barn och unga.
Kulturförvaltningens verksamheter ska främja ett inkluderande samhälle som stärker gemenskap,
tillit, tolerans och sammanhållning mellan människor. Det framgår i verksamhetsplanerna att
förvaltningens arbete med delaktighet ska vara grund för all verksamhet, men särskilt i arbetet med
barn och unga. I analysen av målgrupperna konstateras att vissa målgrupper i dagsläget inte nås av
nämndens verksamheter. Men även att verksamheterna framöver särskilt behöver uppmärksamma
ungas fria tid. Det innebär bland annat att i större utsträckning arbeta med ungas delaktighet och
med kulturverksamhet för, med och av unga. Ungas fria tid är också listad som en av de tre största
utmaningarna som verksamheten har att hantera framöver.
Lars Nordvall, chef för Fritidsavdelningen, beskriver hur fritidsgårdarna för några år sedan inledde
arbetet med att bredda målgruppen bland fritidsgårdarnas besökare. Av tradition hade de lockat och
varit till för pojkar med sociala problem. Könsfördelningen såg ut därefter med ca 80 % pojkar och 20
% flickor. I könsfördelningen bland personalen syntes samma tendens. Idag är andelen flickor och
pojkar som deltar i aktiviteterna och antalet kvinnor och män bland personalen i stort sett jämnt
fördelad. Könsfördelningen är ett resultat av att det under ett antal år har satsats på verksamheter
riktade till tjejer, exempelvis dans och styling. Utjämningen har fått in flickor i verksamheten och gett
dem en arena att utföra sina aktiviteter på. Samtidigt, menar Lars Nordvall, är verksamheten inte
jämställd för att antalet besökare som deltar i aktiviteterna är det. Han beskriver hur den nya
inriktningen för fritidsverksamheten är ett resultat av att de önskade ett annat perspektiv på
verksamheten: ”Vi har tidigare haft ett förebyggande perspektiv för att se till att dåliga saker inte
upprepas, men har gått mot ett tydligare främjandeperspektiv för att förstärka det som är positivt
23
hos ungdomarna, förstärka deras drömmar och intressen. Dessutom är empowerment centralt idag,
inte minst genom den nya ungdomspolitiken, för att unga ska kunna ta makt över sin fria tid. Det
handlar ju om att ge flickor och pojkar samma villkor och möjlighet att skapa sin fria tid. Men för att
det ska vara möjligt behövs medvetandegörande för att se jämställdhet i verksamheten. Idag finns
det en uppfattning om att det är jämställt om vi har lika många flickor som pojkar.”
Det Lars beskriver är med andra ord insatser för kvantitativ jämställdhet, vilka varit viktiga för att nå
en jämn könsrepresentation. Verksamhetens olika aktiviteter är dock tydligt könssegregerade och
tjejer och killar gör i hög utsträckning olika saker.
Syns flickor och pojkar i statistiken?
I regeringens remisspromemoria om den nya ungdomspolitiken (2013) understryks att: ”Det är
påtagligt att insatser måste utgå från individuella behov för att alla ungdomar ska kunna ha makt att
forma sina liv. Det är därför viktigt att samhället utformas så att alla ungdomar kan bli delaktiga och
inkluderas utifrån deras olika förutsättningar, önskemål och behov. Det handlar både om att ändra
attityder och utforma samhället så att det blir tillgängligt för alla.”15 Enligt regeringens definition är
ungdomar personer mellan 13 och 25 år. Barn är personer under 18 år. Utifrån såväl den nationella
ungdomspolitiken som barnkonventionen hamnar båda gruppernas, barn och unga, rätt att ha makt
över sina egna liv i fokus. Men även att de insatser som sker ska utgå från målgruppernas individuella
behov. Såväl barn som unga är i olika omfattning målgrupper för Kulturförvaltningens verksamheter.
För att förstå individuella behov, förutsättningar och önskemål så behövs en förståelse för
betydelsen av kön. Målgruppen barn och unga behöver därför bekönas för att flickors och pojkars
villkor ska bli synliga. Ett grundläggande sätt för att möjliggöra detta är genom könsuppdelad
statistik.
Statistiska centralbyrån (SCB) beskriver att kvinnor och män ska vara synliga i statistiken och att detta
därför förutsätter att den är uppdelad efter kön. Riksdagen har beslutat att jämställdhetsstatistiken
är officiell statistik. Målet är att all statistik som relaterar till individer ska vara insamlad, analyserad
och presenterad efter kön. Kön ska vara en övergripande och genomgående indelningsgrund i
statistiken, som dessutom ska presenteras på ett för användarna lättillgängligt sätt. I Förordning
(2001:100) om den officiella statistiken finns en paragraf i avsnittet Tillgänglighet 14 § som säger att
Individbaserad officiell statistik skall vara uppdelad efter kön om det inte finns särskilda skäl mot
detta.16
I verksamhetsplanen för 2014-2016 ska de nyckeltal som följs av kommunfullmäktige och berör den
interna verksamheten, till största del redovisas uppdelat på kön. Utöver detta är det för de nyckeltal
som följs av verksamheten bara antal deltagare i fritidsverksamheten (2012: 493 flickor och 597
pojkar) och i dess aktiviteter (2012: 49 % flickor, 51 % pojkar) som redovisas uppdelat på kön.
I Verksamhetsplanen nämns inga nyckeltal som berör kön i Nolltrefems verksamhet. Däremot gick
det, efter förfrågan till Ulrika Rehnfors, att få fram könsuppdelad statistik från Nolltrefems
bokningssystem FRI. Den baseras på antal tjejer och killar som är utövande eller arrangerande inom
Nolltrefem (och säger alltså inget om de unga som kommer och går eller är publik). Av de totalt 1061
antal registrerade ungdomarna var (t.o.m. oktober 2013) antalet tjejer är 463 stycken och antalet
killar 598. Av de som fått del av Idépengen 2013 var 9 killar och 12 tjejer. Siffror som ger en bild av
vilka som använder sig av Nolltrefems resurser och med fördel framöver även borde kunna få synas i
Verksamhetsplaner och berättelser.
24
Hur skildras flickor och pojkar i bild och text?
Genom tryckt informations- och programmaterial och via webben har Kulturförvaltningen möjlighet
att beskriva sina verksamheter och vem de riktar sig till. Utöver att visa både flickor och pojkar i text
och bild är det såklart viktigt även hur de skildras. Även om de bilder som lyfts fram är direkt
hämtade från olika aktiviteter och skildrar hur könsfördelningen inom dessa faktiskt sett ut, är det
viktigt att fundera på om bilderna behöver breddas. Om något av könen är underrepresenterat, trots
att aktiviteterna vänder sig till båda, kan bild och text förstärka att alla är välkomna genom att lyfta
fram det underrepresenterade könet. Inte sällan tenderar text att vara könsneutral, samtidigt som
bilder befäster stereotyper om kön. Det är därför viktigt att undvika att befästa en stereotyp bild av
kön och av verksamheten, som exempelvis att flickor främst hänger och att pojkar är aktiva. I
förlängningen handlar bilderna av kön även om att visa flickor och pojkar att det finns en mängd val
att göra i livet vilka inte behöver begränsas av könstillhörighet.
Hur såg det då ut vid läsning av material om Kulturförvaltningens verksamheter för barn och unga,
via trycksaker och webben?
De vanligaste bilderna skildrar genomförda aktiviteter. Nolltrefems verksamhetsinformation
illustrerar aktiviteter och programpunkter vid vilka det framstår som att både flickor och pojkar
deltar. Fritidsgårdarnas verksamheter illustreras med foton från aktiviteter vilka ofta innehåller både
flickor och pojkar. I informationsbladet Fett med möjligheter finns två bilder från fritidsverksamheten
som tillsammans dock ger en stereotyp bild av kön; pojkarna är engagerade i en sportaktivitet och
flickorna hänger.
Biblioteksverksamhetens många aktiviteter illustreras dock mycket sällan med pojkar eller män.
Biblioteksbesökaren och målgruppen för aktiviteterna framstår som huvudsakligen flickor, mammor
eller mor- farmödrar.
Reflektioner
Det är ingen tvekan om att barn och unga framstår som en viktig grupp för förvaltningens
verksamheter. Men för att förstå vilka möjligheter och utmaningar som arbetet med barn och
ungdomars fria tid och delaktighet kommer att innebära framöver måste gruppen barn och unga
omformuleras för att synliggöra flickor och pojkar. En konsekvens av att målgrupperna barn, unga,
besökare, kommuninvånare, halmstadbor med flera inte inkluderar kön, är att inte heller mål,
prioriteringar, mätetal och aktiviteter går att följa ur ett jämställdhetsperspektiv. När
verksamhetsplanens målgrupper är könsneutrala resulterar det vanligtvis också i att inte heller
könsuppdelad statistik efterfrågas. Ytterligare en konsekvens av att flickor och pojkar inte nämns
frekvent är att bilder från verksamheten emellanåt inte heller visar båda grupperna. Flickor och
pojkar behöver efterfrågas och synliggöras på ett konsekvent och strukturerat sätt för att inte falla
bort eller skildras på ett stereotypt sätt
Samtidigt finns det säkert betydligt fler uppgifter om kön inom de olika verksamheterna redan idag,
än vad som redovisas i de förvaltningsövergripande dokumenten. Enkätundersökningen visar att 61,5
% anser att det finns könsuppdelad statistik, men det framgår inte om denna är intern eller berör
målgrupperna externt. Exemplet med Nolltrefem visar dock tydligt att det med sannolikhet skulle gå
att inhämta ytterligare underlag om målgrupperna ur ett könsperspektiv.
25
Vilka villkor har flickor och pojkar?
”Alla ska ha rätt till kultur oberoende av familjeförhållanden och var man växer upp. Det innebär att
alla oavsett ålder, kön, eventuell funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet, etnisk,
socioekonomisk eller religiös bakgrund ska kunna ta del av och utforska kultur i olika former. Kultur
och kulturutövande når dock inte alla idag. Fortfarande finns ojämlikheter.” När-var-hur om ungas
kultur, Ungdomsstyrelsen 2011
Att unga ska ha ett bra liv kan innebära många olika saker: bland annat en bra levnadsstandard, att
må bra, kunna påverka sitt eget liv och ha samma rättigheter och möjligheter att delta i samhället
som andra grupper har. Regeringens mål med ungdomspolitiken är att alla ungdomar mellan 13 och
25 år ska ha verklig tillgång till inflytande och verklig tillgång till välfärd.17 Barnkonventionen är
dessutom tydlig med att barn är individer med egna rättigheter och människovärde.
I utredningen När-var-hur om ungas kultur (2011) konstateras att den offentliga medelstilldelningen i
mindre utsträckning används till tjejers fritids- och kulturaktiviteter än till killars. Men även att det
offentliga inte finansierar de former av kultur som unga helst ägnar sig åt. Inom idrotten får killar en
större del av stödet än tjejer eftersom en större del av killarna ägnar sig åt föreningsidrottande. Inom
kulturområdet konstateras att killar förmodligen får en större del av stödet då killar utövar de
verksamheter som sammantaget får störst del av det offentliga stödet.
Även Ungdomsstyrelsens studie Fokus 13, som presenterades i slutet av november 2013, belyser
jämställdhet bland unga i åldern 13-25 år. Den visar tydligt att pojkars idrottande, kulturutövande
och organisering får mer statligt stöd än flickors. Såväl flickor som pojkar värdesätter sin fria tid och
är aktiva inom en mängd olika områden. Pojkar upplever dock i högre utsträckning än flickor att de
har mer fritid och känner oftare än flickor att de får ett bra bemötande när de deltar i kultur- och
fritidsverksamheter. I åldersgruppen 16-25 år angav 42 % av flickorna att de har för lite fritid, jämfört
med 28 % av pojkarna. 17 % av flickorna i samma åldersgrupp menade att de avstår från att besöka
fritidsaktiviteter av rädsla för att bli dåligt bemötta, jämfört med 12 % av pojkarna. 18
Med anledning av studiens resultat konstaterar Alice Bah Kuhnke, generaldirektör för
Ungdomsstyrelsen, att: ”Vill vi ha ett jämställt Sverige måste vi börja i den verklighet som Sveriges
unga lever i.”
Vilken verklighet, med vilka villkor lever då de flickor och pojkar som tar del av Kulturförvaltningens
verksamheter i? Det är såklart ingen fråga som helt låter sig besvaras. Samtidigt är
Kulturförvaltningens verksamheter givetvis inga isolerade företeelser, utan kontakt med och
påverkan från det omgivande samhället. Tvärtom! De strukturer som bidrar till ojämställdhet och
ojämn fördelning av samhällets resurser i stort påverkar även de beslut och val som görs inom
Kulturförvaltningen (liksom inom vilken annan organisation). Dessutom återfinns alla de normer,
värderingar och maktstrukturer som formar flickors och pojkars identiteter och relation till varandra
även här, i Kulturförvaltningens verksamheter. För att så långt det är möjligt motverka skilda villkor
för flickor och pojkar behöver Kulturförvaltningen se och förstå hur verksamheterna som drivs aktivt
kan medverka till att bryta ojämställda villkor.
26
Flickors och pojkars villkor i Halmstad – vad visar LUPP?
Hur ser det då ut inom verksamheterna riktade till barn och unga? Vilka villkor har flickor och pojkar?
Vad kan utläsas redan idag? Vad behöver undersökas närmre?
Resultatet från LUPP-undersökningen i Halmstad kommun 2012 ger en bild av hur ungdomar i
kommunen mår och hur de ser på sin fria tid. Resultatet visar att majoriteten av ungdomarna mår
bra, är nöjda med sin fria tid och med utbudet av
aktiviteter, även om nöjdheten minskat något sedan 2009. I
LUPP (lokal uppföljning av
2012 års enkät uttrycker dessutom fler ungdomar att de vill
ungdomspolitiken) är en enkät
vara med och påverka frågor som rör kommunen (denna
framtagen av Ungdomsstyrelsen som
grupp är dock mindre än de som inte är intresserade av att
fokuserar frågor om fritid, skola,
påverka). För eleverna i år 8 är aktiviteter, mötesplatser
politik, inflytande, trygghet, hälsa,
och idrottsmöjligheter tydliga områden som de vill kunna
arbete och framtid.
påverka mer.
Nästan 2000 ungdomar i årskurs 8 och
år 2 på gymnasiet besvarade enkäten i
De skillnader som framkommer gällande flickors och
Halmstad kommun. Av dessa var i
pojkars situation handlar om att:
årskurs 8 49 % flickor och 51 % pojkar.
Känslan av otrygghet har ökat hos alla, men mest
I år 2 var 47 % flickor och 53 % pojkar.
för flickor.
1 % i båda stadierna angav en annan
könstillhörighet.
Fler pojkar än flickor upplever trygghet på
ungdomens hus eller fritidsgårdar.
Mobbning är fortsatt ett problem. I årskurs 8
uppger 15 % att de har utsatts under det senaste halvåret, motsvarande siffra för år 2 i
gymnasiet är 7 %. Inom båda årskurserna är det flest flickor som utsatts för mobbning. Pojkar
är oftare utsatta i klassrummet och på skolgården än flickor, men mindre utsatta på nätet än
flickor.
Flickor uttrycker i högre grad att sexuella trakasserier och främlingsfientlighet är ett problem
än pojkar.
Fler flickor än pojkar har besvär av huvudvärk, stress, magont, sömnproblem etc.
Flickor upplever i högre grad att de har för lite fritid för att hinna med allt de vill göra, jämfört
med pojkar.
De vanligaste fritidssysselsättningarna för både flickor och pojkar är idrott och motion.
Utöver det är flickor upptagna med att sjunga, spela, skapa, spela teater, följt av att läsa/använda
läsplatta och skriva och blogga. Den minst vanliga sysselsättningen för flickor är att vara på
ungdomens hus eller fritidsgård, eller att gå på konsert, teater, bio eller utställning.
Även för pojkarna hamnar att sjunga, spela, skapa, spela teater, följt av att läsa/använda läsplatta
högt. Dock är det till antalet inte lika många pojkar som flickor som utför de här aktiviteterna.
Pojkarnas vanligaste fritidsverksamhet, efter redan nämnda aktiviteter, är i hög utsträckning utspridd
mellan sportevenemang, att vara ute i naturen/fiska/jaga eller sy/slöjd/hantverk. Något fler pojkar
än flickor går på konsert, teater, bio eller utställning, även om denna sysselsättning hamnar lägst
även för killarna.
Andelen av både flickor och pojkar som besöker biblioteken har ökat något sedan 2009. Det är dock
fler flickor än pojkar bland besökarna. Färre ungdomar i båda grupperna går på ungdomens hus och
fritidsgårdar jämfört med 2009.
27
Reflektioner: för lite underlag för att bedöma villkoren
De skillnader som framträder i LUPP mellan flickors och pojkars upplevelse av sin fria tid påminner i
stort om hur det ser ut i Sverige i övrigt. En skillnad mellan LUPP och Ungdomsstyrelsens studie Fokus
13 är att flickor i Halmstad upplever att de har för lite fri tid för att hinna med allt de vill göra. Ett
resultat som ser omvänt ut i Fokus 13.
När det gäller flickors och pojkars upplevelse av kränkningar, mobbing eller inflytande på
Kulturförvaltningens verksamheter så finns det idag ingen samlad bild. Färre ungdomar besöker
fritidsgårdar och ungdomens hus än 2009, något som i rapport om fritidsverksamheten framhålls
bland annat bero på att några fritidsgårdar har lagts ner.
Genom intervjuerna och enkätundersökningen framkommer att det å ena sidan finns kunskap hos
personal om flickors och pojkars villkor inom Kulturförvaltningens verksamheter. Men att det är en
kunskap som inte sätts in i ett jämställdhetsperspektiv, eller som det är otydligt hur den bör
användas. De förs också ett resonemang inom verksamheterna om vilka grupper som inte nås och
vilka insatser som bör göras för att ändra på det. Det tydligaste exemplet gällande detta är just
fritidsverksamheten, där den sneda könsfördelningen lett till insatser som gjort att flickor och pojkar
nu är ungefär lika många i antal.
Å andra sidan visar enkätundersökningen att fler respondenter upplever sig ha ingen eller mycket lite
kännedom om hur flickor och pojkar tar del av och upplever verksamheten än de som har en ganska
bra eller bra kännedom (samma siffror för båda grupperna).
28
Förvaltningens arbete med delaktighet ska vara grund för all verksamhet men särskilt i arbetet med
barn och unga. För såväl fritidsverksamheten som Nolltrefem utgår aktiviteterna från barnens och
ungdomarnas egna förslag och idéer. Det ger gruppen med regelbundna besökare ett stort inflytande
på verksamheten. Fritidsverksamheten har idag en jämnare könsfördelning bland medlemmarna,
men av de regelbundna besökarna är en majoritet pojkar. Något som, enligt Lars Nordvall, gör att det
inte är otänkbart att pojkars förslag hamnar i fokus för verksamheten. För Nolltrefems del finns bara
uppgifter rörande antal tjejer och killar som är utövande eller arrangerande inom Nolltrefem. Av de
totalt 1061 antal registrerade ungdomarna var (t.o.m. oktober 2013) antalet tjejer 463 stycken och
antalet killar 598. Något fler killar alltså, men hur detta påverkar aktiviteter och arrangemang går inte
att utläsa i den här undersökningen
Inte heller villkor för delaktighet inom Kulturförvaltningens verksamheter för barn och unga går det
idag att säga tillräckligt om. Det kan antas att i de fall pojkar är regelbundna besökare så tenderar
deras önskemål att hamna högst på dagordningen genom att delaktighet och ungdomarnas egna
förslag prioriteras. Men hur resurser fördelas mellan flickor och pojkars aktiviteter behöver
undersökas närmre. Frågorna att undersöka vidare är många!
Hur ser villkoren för delaktighet ut? Kan flickor och pojkar göra sina förslag hörda, behöver
de uppmärksammas eller uppmuntras komma med idéer på olika sätt?
Varför är inte flickor lika regelbundna besökare vid exempelvis fritidsgårdarna, som pojkar?
Hur ser det ut på Nolltrefem?
Vilka besöker och deltar i arrangemang och aktiviteter på biblioteken? I övriga
kulturarrangemang riktade till barn och unga?
Vilka konsekvenser för könsstereotypa val av aktiviteter på kort och lång sikt för barn och
unga?
Hur kan Kulturförvaltningens personal, i mötet med barn och unga och i planeringen av
verksamheterna, bidra till att luckra upp stereotypa val och visa barn och unga en större
bredd av möjligheter?
Diskutera!
Under Målområde Uppleva och göra framgår att Inom Kultur och fritidsverksamheterna ska
flickor och pojkar ha samma förutsättningar.
Vad betyder egentligen samma förutsättningar?
Hur kan flickors och pojkars förutsättningar mätas?
29
Utgångspunkt 3: Kunskap om jämställdhet
Jämställdhetsintegrering förutsätter kunskap både om den verksamhet som berörs av arbetet och
om betydelsen av jämställdhet, politik och teorier på området. Med hjälp av kunskap går det att
bygga en struktur för jämställdhetsarbetet och att ständigt se till att, med de så kallade
genusglasögonen på, analysera och reflektera kring beslut och aktiviteter. Målet är att med hjälp av
ett jämställdhetstänk ständigt ha frågan: Hur påverkar detta kvinnor och män, flickor och pojkar som
grupper? i åtanke.
Genomgången av dokumenten visar att det behövs kunskap om jämställdhet och
jämställdhetsintegrering för att frågorna ska få genomslag i förvaltningens verksamhet. Det är också
tydligt att det behövs en gemensam definition av vad jämställdhet betyder för förvaltningen. Genom
såväl intervjuerna som i enkäten framkom ett behov av och stort intresse för att lära mer om
jämställdhet. Detta för att framöver kunna planera ett strategiskt arbete med frågorna. Önskemålen
om kunskap ser ut som följer:
30
Del 3.
Möjligheter till kommande
jämställdhetsarbete
31
Stora möjligheter för arbete med jämställdhet!
Foto: Eran Sandler 2008
Förändringsarbete för jämställdhet lämnar få oberörda. Det är utmanande och spännande och ger
ofta stora aha-upplevelser. När verksamheten, de dagliga rutinerna, tänkandet och ens egna
föreställningar synliggörs blir det ofta tydligt både hur mycket som fungerar utmärkt och att
verksamhetens målgruper är i fokus på ett bra sätt. Men samtidigt synliggörs också hur vi alla, mer
eller mindre, tenderar att förhålla oss till vårt arbete, varandra och tillvaron i stort med autopiloten
på. Vi tolkar människor vi möter och situationer vi ställs inför utifrån tidigare erfarenheter och
föreställningar om hur det borde vara. Just den där autopiloten behöver ifrågasättas för att lyckas i
arbetet för jämställdhet. Jämställdhet är ett viktigt globalt mål för att möjliggöra mänskliga
rättigheter för alla. Det är också en central kvalitétsfråga för att tillvarata samhällets resurser och
invånarnas kapacitet på ett bättre sätt. Men ingen av oss har upplevt hur det är att leva i ett fullt ut
jämställt samhälle. Allt vi nu gör för att förändra ojämställdhet är nytt. Det är därför som det är så
viktigt att ge förändringsarbetet struktur, att sätta in det i en modell som berör hela verksamheten.
Kom ihåg!
Arbete med jämställdhet: som inte syftar till att påverka och förändra beslutsprocesser
och strukturer är inte det samma som jämställdhetsintegrering. Projekt tenderar
exempelvis att drivas isolerat utan att förändra en verksamhet. Enskilda insatser kan ha
stor betydelse, men om de inte påverkar verksamheten har inte integrering skett.
Aktiva åtgärder: är det arbete som arbetsgivare enligt diskrimineringslagen ska bedriva
för att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion
eller annan trosuppfattning. Läs mer på www.do.se
Jämställdhetsintegrerade verksamhetsmål kan se ut på olika sätt. Det kan vara:
Mål som bidrar till att jämställdhet nås
Bekönade mål, exempelvis genom att flickor och pojkar nämns
Förändrade verksamhetsmål ur ett jämställdhetsperspektiv
Läs mer på www.skl.se
32
Checklista för jämställdhetsarbete
Grunden för jämställdhetsintegrering är, likt framgått tidigare i den här rapporten:
Kunskap om genus, jämställdhet och strategin jämställdhetsintegrering
Jämställdhetsintegrerade mål och aktiviteter
Könsuppdelad individbaserad statistik
Jämställdhetsintegrerad budget, med möjlighet att följa resursfördelning utifrån kön
Bekönade dokument
Löpande jämställdhetsanalyser och uppföljningar
Punkterna ovan måste dock in i ett sammanhang och jämställdhetsintegrering kan ske på en mängd
olika sätt, med olika målsättningar och
metoder. Checklistan innehåller punkter som
Ett jämställdhetsperspektiv visar att:
är viktiga att fundera över oavsett hur arbetet
Jämställdhet berör hela organisationen
bedrivs.
Kön alltid spelar roll – om än olika
mycket
• Formulera en gemensam definition av vad
”Sanningar” om kvinnor och män ofta
jämställdhet betyder och vad det innebär
inte stämmer
för er förvaltning. Se till att definitionen
Organisationer rymmer en könsordning –
finns med på lämpliga ställen, i
makt och ansvar fördelas orättvist mellan
verksamhetsplaner, policydokument,
könen
strategi eller liknande. Passa även på att
Alla har ett ansvar för jämställdheten.
skapa en argumentationsbank med svar på
varför och hur ni arbetar med jämställdhet.
• Försäkra er om att ledningen har en
gemensam syn på frågorna, har tillräcklig kunskap i ämnet och håller samma linje. Detta ger
legitimitet och är en förutsättning för förändring.
• Utarbeta en modell för hur ni ska arbeta strategiskt med jämställdhet. Modellen visar hur
integrering av jämställdhet sker i kärnverksamheten, med vilka metoder och hur arbetet följs upp.
Kom ihåg könsuppdelad statistik, bekönade målgrupper och återkommande jämställdhetsanalyser
av underlaget. Gör också tydligt hur chefer och medarbetare berörs av arbetet och vilket ansvar
de har för jämställdhetsintegrering.
• Identifiera behov och möjligheter till särskilda satsningar eller projekt, för att ge
jämställdhetsfrågorna ytterligare fokus och skynda på förändring. Se alltid till att de enskilda,
tidsbegränsade satsningarna har en tydlig koppling till och ingår i modellen för det kontinuerliga
arbetet med jämställdhetsintegrering.
• Delaktighet. Förankra jämställdhetsarbetet i organisationen. Alla som berörs av förändringen
måste känna till vad den innebär, varför den genomförs och hur deras arbetsinsats berörs.
• Bra kommunikation såväl internt som externt. Ledningen har ansvar för att försäkra sig om att
informationen når ut till de anställda.
• Kunskapen behöver finnas brett i förvaltningen, bland chefer och medarbetare. Om någon/ några
personer har ett särskilt ansvar för jämställdhet är det viktigt att de också ges mandat, tid och
resurser för arbetet. Även att ledningen deltar i arbetet för att ge det legitimitet.
33
• Politiker behöver givetvis också kunskap om jämställdhet. Kommunikation om betydelsen av och
prioritering av insatser och mål för jämställdhetsarbetet behöver ske mellan nämnden och
förvaltningen. En gemensam hållning och syn på frågorna är helt avgörande för ett långsiktigt
hållbart förändringsarbete.
• Löpande dokumentation och utvärdering av arbetet med jämställdhet. Uppnåddes målen? Vad
fungerade bra, mindre bra? Vilka lärdomar är viktiga att ha med sig inför fortsatt
jämställdhetsarbete?
Jämställdhetsanalys med 4R–metoden
Med hjälp av 4R-metoden kan ni kartlägga och analysera er verksamhet ur ett
jämställdhetsperspektiv. Tanken är att ta reda på hur verksamheten styrs och på vilket sätt den
behöver förändras för att kvinnors och mäns behov ska tillgodoses. Frågan som besvaras är Vem får
vad och på vilka villkor? Utifrån kunskapen om detta går det att ta steget vidare för att möjliggöra
förbättring. Kom bara ihåg att om målgruppen är ojämn så kan även resultatet av 4R-analysen bli det.
Resursfördelning och antal är beroende av hur målgruppen ser ut.
4R-metoden ger:
Kunskap om antalet kvinnor och män på olika nivåer och positioner inom organisationen
Kunskap om hur resurser fördelas mellan kvinnor och män
Förståelse för vilka könsmönster som präglar organisationen och vad de får för effekter
En åtgärdsplan
Steg 1: Representation – vem får vad?
Hur ser representationen ut inom organisationen,
på olika nivåer och positioner?
Vem får vilka arbetsuppgifter?
Vem fattar beslut?
Vem består målgruppen (brukare/ kund) av?
Steg 2: Resurser – hur mycket?
Hur fördelas pengarna?
Vem får mest utrymme och tid?
Vilka frågeställningar prioriteras?
Vem får ta del av viktig information?
Steg 3: Realia – på vilka villkor?
De första stegen besvarar vem som får vad och hur mycket. I det tredje steget ska uppgifterna
analyseras för att visa vilka effekter som skillnaderna får för kvinnor och män. Men även för att lyfta
fram normer och värderingar.
Vilka könsmönster ser vi?
Vems behov tillgodoses?
Vad tas för givet om kön? Vad görs avvikande eller annorlunda?
Utgår verksamheten från kundens/ brukarens könstillhörighet?
Vem gynnas av hur verksamheten fungerar idag?
34
Steg 4: Realisera – formulera nya mål och åtgärder
Det fjärde R:et handlar om visioner för en jämställd verksamhet, om att formulera mål och åtgärder
för att nå dit.
Formulera en vision för hur en jämställd verksamhet ska drivas och fungera.
Analysera vad som behöver förändras och hur ni gör för att nå dit (ta fram en åtgärdsplan).
Bestäm hur ni följer upp era åtgärder, mäter resultatet och drar slutsatser inför
fortsättningen.
Informanternas uppfattning om nästa steg
En av de viktigaste slutsatserna i den här undersökningen av förutsättningarna till arbete med
jämställdhet är att det finns vilja och intresse för ett kommande arbete - inte bara i verksamheterna
för barn och unga utan i hela förvaltningen. Ett jämställdhetsarbete uppfattas dessutom ge ett
mycket positivt eller positivt bidrag till förvaltningen. Enkäten och intervjuerna ger en entydig bild av
detta. Det gör också att det finns de bästa förutsättningar för ett lyckat förändringsarbete.
De tankar om fortsättningen som framkom genom intervjuerna berörde en rad olika frågor:
Vad skulle ett strategiskt jämställdhetsarbete innebära för Kulturförvaltningen?
Kristina Blomquist: ”Det skulle innebära hur mycket som helst. Hur tänker vi när vi köper in media till
exempel? När vi beslutar om och genomför arrangemang? Inom konstverksamheten har vi uttalat en
ambition att köpa in mer offentlig konst av kvinnor, inom fritidsverksamheten har vi arbetat för att få
fler flickor till verksamheten. Men vi behöver mer kunskap om jämställdhet. Hela verksamheten
behöver inkluderas, vi alla behöver få på oss genusglasögonen. Vi behöver få syn på vilka vi når och
hur vi erbjuder våra verksamheter.”
35
Hur kan jämställdhet synliggöras?
Lena Engström, chef för Kulturavdelningen, beskriver varför jämställdhet är aktuellt för
Kulturförvaltningen just nu och vilka tankar som finns om fortsättningen: ”Det handlar nog om någon
slags mognad. Det är många perspektiv som är viktiga samtidigt, klass och genus inte minst. Det är
faktiskt pinsamt att vi jobbat så lite med jämställdhet. Men under den senaste tiden, när vi hållit på
med aktiviteter inför 2014, har jag också funderat på att vi kanske skulle kunna markera
genusperspektivet inom hela förvaltningen under ett år och lyfta detta som ett särskilt fokus i olika
aktiviteter. Kulturen är ett jätteviktigt redskap för att öppna ögonen för samhället. Den kan användas
upplevelsemässigt för att gestalta olika frågeställningar och reflektera över vad det är som skildras.”
Lenas syn på vad som behövs för ett kommande arbete med jämställdhet går i linje med övriga
informanters. Det handlar om kompetensutveckling i hela förvaltningen, om att bygga en struktur för
att få syn på hur arbetet kan bedrivas och resultatet mätas. ”Det behövs en modell helt enkelt. Jag
tror också att det är viktigt att hela förvaltningen arbetar med det här, vi söker ju ofta gemensamma
frågor.”
Hur ser engagemanget för jämställdhet ut idag?
Lars Nordvall uttrycker tydligt att: ”Jämställdhet finns som fråga inom kommunen och politiken, men
den tas ofta inte riktigt på allvar. Det är ofta bara något som måste göras. Jämställdhet ses inte som
en möjlighet utan snarare som en pålaga. För att ändra på det behöver vi hitta former för arbetet,
metoder för att få in jämställdhet i den ordinarie verksamheten. Vi behöver utbilda all personal i
jämställdhet, vi behöver utbilda alla chefer och politiker. Idag finns det enskilda ledamöter i nämnden
som är engagerade i olika frågor, även hbtq och utanförskap. Men det behövs ett intresse och en
helhet i jämställdhetsfrågorna. Idag har vi inte en gemensam formulering av vad jämställdhet
betyder för vår förvaltning. På frågor om jämställdhet är alla korrekta idag, men vi har inte kunskap
om vad det egentligen står för.”
Vad kan vara nästa steg?
Lena Ekman, ordförande för Kulturnämnden, tycker att riktlinjerna för jämställdhet är närvarande i
politiken och menar att samtliga förvaltningar behöver arbeta med frågor som berör jämställdhet.
Men även att det är väsentligt att ”… cheferna tycker att jämställdhetsfrågor är viktiga. Önskar
personalen utbildningar på det här området ska de naturligtvis få det. Man kan också vidga
begreppet till att gälla hbtq-frågor och mångfaldsfrågor.”
Lars Nordvall: ”Jag kommer aldrig att kunna allt, ska inte göra det heller. Men jag behöver själv
utbilda mig för att förstå vad jämställdhet verkligen betyder, jag behöver verktyg för att kunna föra
samtal med min personal om frågorna. Under resans gång behövs ett bollplank, chefskollegorna är
ett sådant, men det vore bra att också ha ett bollplank utifrån. Alla i hela förvaltningen, chefer,
politiker, personal, behöver utbildas. Vi som ledningsgrupp behöver kunskapen för att kunna lyfta
frågorna till att ingå i ett politiskt dokument, finnas med i verksamhetsplanen. Frågorna behöver
synliggöras.”
Kristina Blomquist riktar in sig på betydelsen att undersöka var i förvaltningen som intresse att ta
nästa steg i arbetet finns: ”Efter att vi har fått rapporten behöver vi se vad som är ett bra nästa steg
för kompetensutveckling, inte minst. Vi behöver se om det på några ställen i förvaltningen finns ett
intresse hos personal för att dra igång ett arbete som vi kan använda som pilot, inspiration och
lärande inför det fortsatta arbetet. Vi behöver också ha avrapportering om vårt arbete med
politikerna. Alla håller ju med om att jämställdhet är viktigt, tills vi kommer in på konkreta saker om
36
hur vi ska arbeta. Då är det svårare att enas om vad som ska göras och vad som får kosta pengar. För
att arbeta med jämställdhet behöver vi göra omprioriteringar. Det handlar om vad man ska satsa på
framöver i kommunen.”
Reflektioner:
Enkäten och intervjuerna visar att jämställdhet idag är en fråga som, med några undantag, uppfattas
få för lite utrymme inom Kulturförvaltningen. Samtidigt är det tydligt att det finns en nyfikenhet på
och önskan att arbeta med jämställdhet framöver. Det uttrycks en önskan om att skapa en modell
och struktur för arbetet och att höja kunskapen om jämställdhet brett inom verksamheten.
I enkäten syns att 46 % anser att det redan har drivits arbete med jämställdhet. Det är dock oklart
vad som avses; någon anger jämställdhetsplanen som ett sådant arbete, någon skriver att det främst
varit fråga om tillfälliga, ostrukturerade insatser. De erfarenheter och slutsatser som redan finns från
genomförda insatser för jämställdhet inom förvaltningen behöver lyftas fram.
Vad har fungerat bra och mindre bra i de olika satsningar som redan genomförts?
Hur skulle olika punktinsatser inom de skilda verksamheterna kunna knytas samman i en
modell för att tydligt sikta mot gemensamma mål?
Hur kan all den kunskap som personal redan har om målgruppernas villkor och behov
synliggöras och komma till användning?
Cirka 92 % anser att det skulle ge ett mycket positivt eller positivt bidrag till verksamheten att arbeta
med jämställdhet framöver. Det är en fantastiskt bra siffra!
Insatser som efterfrågas genom intervjuerna och enkäten är:
Ta fram en modell för ett strategiskt arbete med jämställdhet
Utbildning för chefer, personal och politiker
Verktyg för arbete med och samtal om jämställdhet med personalen
Ett bollplank utifrån att lyfta frågorna med
Specifika satsningar, exempelvis genom att under ett år fokusera jämställdhet inom hela
förvaltningen
En eller flera pilotsatsningar inom förvaltningen för att skapa exempel på fortsatt
jämställdhetsarbete
Sammantaget framstår intresset för och viljan att arbeta långsiktigt och strukturerat med
jämställdhet inom Kulturförvaltningens samtliga verksamheter som stort. Möjligheterna för att ett
kommande jämställdhetsarbete blir både spännande och positivt är med andra ord stora!
Diskutera!
Kultur i alla dess former ger fantastiska redskap för att synliggöra, ifrågasätta och skapa
nya bilder av samhället – historiskt, idag och i framtiden.
Hur kan Kulturförvaltningen initiera och driva ett brett samtal om jämställdet och
möjligheter till förändring? Tillsammans med målgrupperna flickor, pojkar,
kvinnor och män? I frågor som rör Halmstad, regionen, Sverige och världen?
37
Sammanfattande slutsatser:
1. Jämställdhet inget integrerat perspektiv – får dock allt större utrymme
Jämställdhet, lika förutsättningar och genusperspektiv/ genustänkande är begrepp som dyker upp i
verksamhetsplaner och relaterade dokument. Men även om formuleringarna förekommer i högre
utsträckning i 2014-2016 års verksamhetsplan jämfört med föregående periods (2013-2015), så är
jämställdhet inte integrerat som perspektiv. Jämställdhet och kön dyker upp i spridda skurar men går
inte att följa genom mål, inriktningar och strategier i helhet.
Genom enkäten uttrycker majoriteten av respondenterna att de har såväl ett övergripande som
direkt ansvar för jämställdhet i verksamheten. Samtidigt är det få som känner sig helt trygga i vad
jämställdhet betyder för det egna uppdraget (ca 14 %) och en majoritet menar att ansvaret för
jämställdhet inte kan anses vara tydligt definierat. Samtidigt tycks det tydligt att frågorna får allt
större utrymme, understryks som betydelsefulla och därför också dyker upp på olika håll i planer och
underlag som rör Kulturförvaltningens verksamheter.
2. Målgruppen är sällan bekönad – flickor och pojkar syns inte
Den könsuppdelade statistiken som presenteras i verksamhetsplaner och berättelser är begränsad.
Utöver siffror som berör verksamheten internt är det bara antalet flickor och pojkar inom
fritidsverksamheten som uppdelas på kön. Enkätundersökningen visar att 61,5 % anser att det finns
könsuppdelad statistik, men det framgår inte om denna är intern eller berör målgrupperna externt.
Det är mycket troligt att det i flera fall trots allt finns könsuppdelad statistik som inte används i
verksamhetsplanen. Ett exempel är att det i planen inte nämns några nyckeltal som berör kön i
Nolltrefems verksamhet. Däremot gick det att få fram könsuppdelad statistik från Nolltrefems
bokningssystem FRI.
När målgruppen barn och unga omnämns inkluderas sällan kön. Undantaget är exempelvis vissa
skrivningar gällande fritidsverksamheten och formuleringar i biblioteksplanen. I de fall referenser
görs till undersökningen LUPP inkluderas inte konsekvent de uppgifter som finns där gällande kön.
Samtidigt förekommer formuleringar om lika förutsättningar för flickor och pojkar, om lika villkor och
demokrati. Det tycks dock inte handla om ett genomgripande jämställdhetsperspektiv, utan om
spridda skurar av formuleringar som inte påverkar beskrivningen av och insatserna till gruppen barn
och unga i helhet. På motsvarande sätt ser det ut gällande grupperna kvinnor och män, med
undantaget att det saknas formuleringar här om lika förutsättningar för dessa gruppers deltagande i
verksamheterna. Ytterligare ett exempel på att uppgifter om kön saknas eller inte används är
Kulturundersökningen från 2012 vilken bara delvis innehåller uppgifter om kön (till skillnad från 2010
års undersökning i vilken samtliga frågor presenterats uppdelade på kön).
3. Flickors och pojkars villkor och del av resurserna går inte att utläsa
Eftersom verksamhetsplaner och berättelser inte konsekvent inkluderar uppgifter om kön går det
inte heller att dra slutsatser om huruvida verksamheterna ger lika villkor och fördelar resurserna lika
mellan flickor och pojkar. Nationella undersökningar om fördelning av resurser för flickors och
pojkars fria tid visar att det sker till flickors nackdel. LUPP ger indikatorer på hur flickor och pojkar i
kommunen har det och hur de ser på sin fria tid. Motsvarande undersökningar av flickors och pojkars
villkor och resursfördelningen inom kulturförvaltningarnas verksamheter finns inte.
38
4. Finns viss tyst kunskap om flickors och pojkars villkor
Genom intervjuerna och enkäten blev det tydligt att det finns viss kunskap om flickors och pojkars
villkor inom verksamheterna. Men det är inte givet att kunskapen kopplas till en förståelse av vad
jämställdhet är. Uppfattningarna skiljer sig dock åt från en övertygelse att det finns stora skillnader i
villkor beroende på kön till att flickors och pojkars villkor i stort är lika.
Enkäten visar att fler respondenter upplever sig ha ingen eller mycket lite kännedom om hur flickor
och pojkar tar del av och upplever verksamheten än de som har en ganska bra eller bra kännedom
(samma siffror för båda grupperna). Med hjälp av kunskap om jämställdhet och kartläggningar av hur
det ser ut kan den kunskap om målgrupperna flickor och pojkar som redan finns synliggöras och
analyseras.
5. Kvantitativ jämställdhet bland besökarna – könsstereotypa aktiviteter
Inom fritidsverksamheten har det funnits ett tydligt fokus på att jämna ut könsfördelningen bland
besökarna. Idag är fördelningen bland flickor och pojkar representativ. Aktiviteterna på
fritidsgårdarna är dock tydligt könskodade och det är förhållandevis få aktiviteter i vilka flickor och
pojkar möts. För Nolltrefems del finns statistik som visar att antalet flickor och pojkar som är
utövande eller arrangerande är relativt jämt (pojkar i majoritet). Det finns dock inga uppgifter på
vilken typ av aktiviteter som de båda grupperna ägnar sig åt och om dessa domineras av det ena
könet eller är representativt blandade.
6. Bilder av verksamheten visar inte alltid önskad målgrupp
Genom tryckt informations- och programmaterial och via webben har Kulturförvaltningen möjlighet
att beskriva sina verksamheter och vem de riktar sig till. Utöver att visa både flickor och pojkar i text
och bild är det såklart viktigt även hur de skildras. Inte sällan tenderar text att vara könsneutral,
samtidigt som bilder befäster stereotyper om kön. Det är därför viktigt att undvika att befästa en
stereotyp bild av kön och av verksamheten, som exempelvis att flickor främst hänger och att pojkar
är aktiva. I förlängningen handlar bilderna av kön även om att visa flickor och pojkar att det finns en
mängd val att göra i livet vilka inte behöver begränsas av könstillhörighet.
De vanligaste bilderna från Kulturförvaltningen skildrar genomförda aktiviteter. Nolltrefems
verksamhetsinformation illustrerar aktiviteter och programpunkter vid vilka det framstår som att
både flickor och pojkar deltar. Fritidsgårdarnas verksamheter illustreras med foton från aktiviteter
vilka ofta innehåller både flickor och pojkar. I informationsbladet Fett med möjligheter finns två
bilder från fritidsverksamheten som tillsammans dock ger en stereotyp bild av kön; pojkarna är
engagerade i en sportaktivitet och flickorna hänger.
Biblioteksverksamhetens många aktiviteter illustreras dock mycket sällan med pojkar eller män.
Biblioteksbesökaren och målgruppen för aktiviteterna framstår som huvudsakligen flickor, mammor
eller mor- farmödrar.
7. Riktlinjer för jämställdhetsarbete finns – oklart hur resultat efterfrågas
från politik och kommunledning
Riktlinjerna är tydliga med vilka steg som behövs för att jämställdhetsintegrera medborgarservicen
och verka för jämställdhet internt. De har dock inte uppdaterats sedan Diskrimineringslagen trädde i
kraft 2009, vilket innebär att referenserna till jämställdhetslagen och upprättandet av årliga
jämställdhetsplaner inte längre stämmer. Jämställdhetslagen upptogs 2009 i diskrimineringslagen
39
och plankravet gäller numer bara vart tredje år, även om Halmstad kommuns riktlinjer och
rekommendationer mycket väl kan vara att planer bör upprättas varje år.
Inte heller har undertecknandet av CEMR-deklarationen 2012, som bland annat ställer krav på
handlingsplaner för arbetet med jämställdhet, hitintills satt några synliga spår i kommunen. En
förmodan är att arbetet med implementeringen av deklarationen kan komma att innebära att de
nuvarande riktlinjerna ändras eller uppdateras. Genom intervjuerna framgick att det inte var
självklart för informanterna vem som kan bistå med vägledning i arbetet inom kommunen. Det stöd
som eventuellt finns för förvaltningarnas jämställdhetsarbete från centralt håll har inte gått att
synliggöra genom den här undersökningen. Samtidigt uttrycker informanterna genom såväl
intervjuer som enkäten att det finns en kunskap om kommunens inriktning för jämställdhetsarbetet.
8. Mer kunskap om jämställdhet önskas
Enkäten, intervjuerna och dokumentgenomgången visar att det behövs kunskap om jämställdhet,
jämställdhetsintegrering, jämställdhetspolitik och lagstiftning inom området – inom såväl
förvaltningens avdelningar som inom politiken. Betydelsen av jämställdhet för Kulturförvaltningens
uppdrag och verksamheter är inte formulerad. En majoritet av enkätrespondenterna uttrycker att de
har obefintlig eller mycket liten kunskap om jämställdhetsintegrering. Andelen som känner sig helt
trygga i betydelsen av jämställdhet för chefsuppdraget är liten. Merparten uttrycker att de känner
viss eller mycket liten grad av trygghet. Inte heller uppfattas jämställdhet vara tydligt definierat för
respondenternas uppdrag. Läsningen av dokument från verksamheten bekräftar bilden av att det
behövs kunskap bland annat om integrering av jämställdhet i mål, aktiviteter och nyckeltal.
9. Stort intresse för arbete med jämställdhet
Enkäten och intervjuerna visar att jämställdhet idag är en fråga som, med få undantag, får lite
utrymme inom Kulturförvaltningen. Samtidigt är det tydligt att det finns en nyfikenhet på och vilja att
arbeta med jämställdhet framöver. Det uttrycks en önskan om att skapa en modell och struktur för
arbetet och att höja kunskapen om jämställdhet brett inom verksamheten.
I enkäten syns att 46 % anser att det redan har drivits arbete med jämställdhet. Det är dock oklart
vad som avses; någon anger jämställdhetsplanen som ett sådant arbete, någon skriver att det främst
varit frågan om tillfälliga, ostrukturerade insatser.
Cirka 92 % anser att det skulle ge ett mycket positivt eller positivt bidrag till verksamheten att arbeta
med jämställdhet framöver. Insatser som efterfrågas genom intervjuerna och enkäten är utbildning
för chefer, personal och politiker, verktyg för arbete med och samtal om jämställdhet med
personalen och ett bollplank utifrån att lyfta frågorna med. I vissa fall lyfts specifika satsningar och
förslag på en satsning under ett år med fokus på jämställdhet inom hela förvaltningen. Sammantaget
framstår intresset för och viljan att arbeta långsiktigt och strukturerat med jämställdhet inom
Kulturförvaltningens samtliga verksamheter som stort.
40
Ordregister
Beakta jämställdhetsaspekten: innebär att arbetsgivaren tillsätter en tjänst med sökande av
underrepresenterat kön när det finns två sökande med likvärdiga meriter.
Diskriminering: innebär att du kränks eller blir sämre behandlad än någon annan, p.g.a. någon av
diskrimineringsgrunderna kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder.
Etnicitet: betyder tillhörighet till en grupp av människor med gemensamt ursprung och egenskaper.
En etnisk grupp definieras som människor med gemensamt kulturellt uttryck och språk, ibland även
trosuppfattning eller tradition.
Funktionsnedsättning: en fysisk eller psykisk skada eller sjukdom som, beroende på hur omgivningen
ser ut, i olika mån hindrar en person i vardagslivet. Skadan eller sjukdomen kan vara medfödd eller
ha uppkommit senare i livet. De vanligaste funktionsnedsättningarna är rörelsehinder, syn eller
hörselnedsättning, talfel och utvecklingstörning.
Genus: det socialt och kulturellt skapade könet. Manlighet och kvinnlighet är inte naturliga
egenskaper utan konstruerade och något vi lär oss.
Genusordning: ett slags ordningssystem som genom en mängd processer bl.a. bestämmer hur
kvinnor och män ska vara, vad de kan göra och relationen dem emellan. Genusordningen bidrar till
att maktfördelningen mellan kvinnor och män är ojämn.
HBTQ: samlingsbegrepp för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Q:et står för ordet queer
som bland annat handlar om att synliggöra och ta avstånd från normer och maktstrukturer som har
med sexuell läggning att göra.
Heteronorm: en norm är det som anses vara det normala, det givna och det förväntade och som allt
annat jämförs med. Heteronormen är den norm som gör heterosexualitet till utgångspunkten i
samhället och homo- och bisexualitet till avvikande sexuella läggningar. Det är även den norm som
ligger till grund för bilden av ”den riktiga familjen” och ”den riktiga” kvinnan eller mannen.
Heteronormen är en del av könsmaktsordningen.
Jämlikhet: alla människor har lika värde oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan
trosuppfattning, funktionsnedsättning, klasstillhörighet osv. Jämlikhet är en mänsklig rättighet.
Jämställdhet: kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla
väsentliga områden i livet. Jämställdhet är en jämlikhetsfråga och en mänsklig rättighet.
Jämställdhetsintegrering: det svenska ordet för gender mainstreaming. Innebär att
jämställdhetsperspektivet ska finnas med i alla samhällsområden och verksamheter istället för att
drivas som en enskild fråga.
Jämställdhetsplan: plan som beskriver lämpliga åtgärder för att leva upp till jämställdhetslagens
krav. Planen är ett lagkrav för arbetsgivare med fler än 25 anställda och ska revideras vart tredje år.
Kön: kan i forskningssammanhang betyda både det biologiska och det socialt skapade könet (genus).
Könsdiskriminering: när människor behandlas olika och har skilda villkor på grund av
könstillhörighet.
Könsidentitet: en persons självupplevda könstillhörighet, uppfattning av att tillhöra ett visst kön. Kan
skilja sig från biologiskt och socialt kön. Används ofta tillsammans med olika transbegrepp.
Könskodning: När exempelvis yrken, föremål och platser förknippas med ett visst kön.
Könssegregering: När kvinnor och män befinner sig inom olika områden, på olika positioner och med
olika uppgifter.
41
Likabehandling: innebär inte att alla ska behandlas likadant. Det handlar istället om att förstå och
göra anpassningar utifrån de behov och förutsättningar som individen har. Målet med likabehandling
är att alla människor ska garanteras lika rättigheter och inte diskrimineras.
Mångfald: Ord som används för att betona alla grupper i samhället utifrån kön, etnicitet, sexuell
läggning, funktiosnedsättning, religion, ålder etc. Det kan också handla om en variation av
kompetenser och erfarenheter.
Norm: En norm är det som anses vara det normala, det naturliga och är det som annat jämförs med.
Det är underförstådda och oskrivna handlingsregler, förväntningar och idéer inom sociala
gemenskaper och i samhället. Normer baseras på värderingar.
Positiv särbehandling: Kan tillämpas för att anställa en sökande av underrepresenterat kön som är
kvalificerad till tjänsten om det finns andra sökande som har fler meriter. Detta för att möjliggöra för
personer med rätt kompetens, men med färre erfarenheter, att anställas.
Representativ könsfördelning: Alla arbetsgivare ska enligt diskrimineringslagen verka för en
representativ könsfördelning mellan könen. Det innebär att det underrepresenterade könet utgör
minst 40 procent.
Sexuell läggning: Förmåga att förälska sig och/ eller attraheras av en person av antingen samma kön
= homosexualitet, av motsatt kön = heterosexualitet, eller av båda könen = bisexualitet.
Sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön: Enligt diskrimineringslagen förbjudna
handlingar som oftast drabbar kvinnor. Sexuella trakasserier kan innebära sexuella förslag eller
närmanden. Men det kan även röra sig om verbala kränkningar eller särbehandlingar grundade i en
persons könstillhörighet. Då benämns handlingarna trakasserier på grund av kön.
Transperson: Samlingsbegrepp för personer som genom sina könsuttryck eller sin könsidentitet
avviker från könsnormen. Exempel på transpersoner är transvestiter, transsexuella och intersexuella.
Värderingar: Principer och övertygelser som utgör en allmän vägledning för våra handlingar,
föreställningar om vad som är värdefullt och ideal som eftersträvas i samhället. Värderingar är
kriterier för hur vi uppfattar människor, föremål, idéer, handlingar och situationer.
42
Viktiga årtal
1864 Män förlorar lagstadgad rätt att aga sin hustru.
1872 Kvinnor får själva bestämma vem de vill gifta sig med.
1909 Män får allmän rösträtt.
1921 Kvinnor får allmän rösträtt. De fem första kvinnorna väljs in i riksdagen.
1927 Statliga läroverk öppnas för flickor.
1931 Moderskapsförsäkringen införs.
1938 Preventivmedel tillåts (varit förbjudet enligt lag sedan 1910).
1939 Förlovning, giftermål, graviditet eller förlossning kan inte längre användas som skäl för att
avskeda kvinnor i statlig tjänst. Lagen undantar småföretag och gäller endast efter sammanhängande
anställning i minst två år.
1944 Homosexualitet avkriminaliseras (varit kriminellt sedan 1864).
1950 Båda föräldrarna, inte enbart fadern, blir förmyndare för barnet.
1951 Kvinnor får behålla sitt svenska medborgarskap vid giftermål med utländsk medborgare.
1960 Lika lön för lika arbete för kvinnor och män införs. LO och SAF beslutar att inom fem år slopa
de särskilda kvinnolönetarifferna.
1964 P-piller godkänns i Sverige.
1971 Särbeskattning av inkomster för äkta makat införs.
1972 Grupp 8 återuppväcker den Internationella kvinnodagen 8 mars, instiftad 1910 av Clara Zetkin.
1974 Föräldraförsäkring införs och ger föräldrarna rätt att dela ledigheten.
1977 FN antar en resolution om firandet av den Internationella kvinnodagen 8 mars.
1979 Socialstyrelsen avskaffar homosexualitet som sjukdomsbegrepp.
1980 Lag om jämställdhet i arbetslivet införs och JämO upprättas. Sverige ratificerar FN:s
Kvinnokonvention (tillkom 1979).
1982 All kvinnomisshandel på enskild plats faller under allmänt åtal. Förbud mot pornografi på
offentlig plats införs.
1983 Alla yrken öppnas för kvinnor, även inom försvaret.
1987 Varannan damernas – utredningen om kvinnorepresenation i politiken presenteras.
1991 Jämställdhetslagen upprättas och ersätter lagen från 1980.
1994 Den jämställdhetspolitiska propositionen Delad makt – delat ansvar antas i riksdagen och
nämner jämställdhetsintegrering för första gången. Fastslår att ett jämställdhetsperspektiv ska läggas
på samtliga politikområden.
1994 Lag om registrerat partnerskap mellan två personer av samma kön.
1994 Lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder införs och HO
(Handikappombudsmannen) upprättas.
1994 Sveriges regering fattar beslut om jämställdhetsintegrering som överordnad strategi för att nå
jämställdhet.
1994 Pappamånaden införs i föräldraförsäkringssystemet.
1995 FN antar jämställdhetsintegrering som strategi för medlemsstaterna vid Kvinnokonferensen i
Beijing. Deklarationen Pekingplattformen förordar strategin.
1995 Lagstadgat krav om könsuppdelad lönekartläggning på alla arbetsplatser införs.
1998 Ny lag om våld mot kvinnor. Jämställdhetslagen skärps avseende sexuella trakasserier.
1998 Kvinnomaktutredningen Ty makten är din…Myten om det rationella arbetslivet och det
jämställda Sverige. En omfattande forskningsutredning som visar att Sverige inte är jämställt.
43
1999 Amsterdamfördraget träder i kraft och anger jämställdhet som ett grundläggande mål för EU.
1999 Lag om förbud mot köp av sexuella tjänster införs.
1999 Lag om förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning införs och HomO
(Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning) upprättas.
1999 Lag mot etnisk diskriminering och DO (Ombudsmannen mot etnisk diskriminering) upprättas.
2001 Jämställdhetslagen skärps avseende lönekartläggning och handlingsplaner för jämställda löner.
2002 Lag om likabehandling av studenter inom högskolan införs.
2004 Utredningen Slag i luften. En utredning om myndighet, våldsbrott och makt presenteras. Nu
ombildas Rikskvinnocentrum till ett nationellt kunskapscenter om våld mot kvinnor.
2004 Utredningen Den könsuppdelade arbetsmarknaden visar att uppdelningen minskat något
under 1990 talet p.g.a. att kvinnor breddat sina yrkesval något.
2005 Lagen om könsdiskriminering skärps.
2005 Jämställdhetspolitiska utredningen Makt att forma samhället och sitt eget liv föreslår nya mål
och ny organisation på jämställdhetspolitikens område.
2005 Utredningen JämStöd Stöd för framtiden – om förutsättningar för jämställdhetsintegrering.
2006 Lag om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever.
2006 Nytt jämställdhetspolitiskt övergripande mål: kvinnor och män ska ha samma makt att forma
samhället och sina egna liv.
2009 De sju diskrimineringslagarna ersätts av en ny diskrimineringslag och de fyra
diskrimineringsombudsmännen slås samman till Diskrimineringsombudsmannen.
2009 Samkönade äktenskap tillåts.
44
Referenser
Den jämställda arbetsplatsen – en metodbok, Amundsdotter, Eva & Gillberg, Minna, Bilda Förlag
(2001)
Dragkraft! Om jämställdhetsintegrering och ESF Jämt, Glans, Hanna & Bettina Rother, Länsstyrelsen i
Örebro län (2011)
Fokus 13, Ungdomsstyrelsen 2013
Kommunallag 1991:900
När-var-hur om ungas kultur, En analys av ungas kulturutövande, Ungdomsstyrelsen (2011)
På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2012, SCB 2012
Regeringens proposition 2005/06:155, Makt att forma samhället och sitt eget liv - nya mål i
jämställdhetspolitiken
SOU 2005:66, Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål,
Statens offentliga utredning, Stöd för framtiden m förutsättningar för Jämställdhetsintegrering
slutbetänkande från Jämstöd. Stockholm: Fritze, SOU 2007: 15., Jutterdal, Anna (SKL), En
kunskapsöversikt. Jämställdhetsarbete – en utmaning för kommuner och landsting, Sveriges
Kommuner och Landsting 2008,
Strategiskt jämställdhetsarbete – lärdomar från en utbildningssatsning, SKL (2013)
Sverige+Kvinnokonventionen=sant? En rapport om kvinnokonventionens ställning i kommuner och
landsting, Glans, Hanna och Bettina Rother, UN Women Sverige och Fredrika Bremer förbundet,
2012,
Utbildningsdepartementet, Remisspromemoria En ny ungdomspolitik, U2013/4442/UL
Dokument rörande Kulturförvaltningen och Halmstads kommun:
Att vara ung i Halmstads kommun 2012, LUPP – Ungdomsenkät, Halmstads kommun
Fritidsledarna i Halmstad, Fett med möjligheter
Förslag till Riktlinjer för biblioteksverksamheten/ Biblioteksplan 2013-2016
Inriktning fritidsverksamheten, Bilaga 1 2013-08-06, Kulturförvaltningen
Jämställdhet och mångfald, intranätet Halmstad kommun
Konststrategi för Halmstads kommun 2010, Kulturförvaltningen
Kulturnämndens handlingar, Delårsbokslut 2013-09-25
Kulturnämndens handlingar, Delårsbokslut 2013-10-30
Kulturundersökningen 2012, resultatrapport, Halmstad kommun, 2012-10-30
Lönepolicy, Kommunfullmäktige 99-01-28
Nolltrefems nyhetsbrev På gång, för september, oktober och november 2013
Projektplan, Kartläggning ur ett genusperspektiv, Kulturförvaltningen 2013-10-08
Rapport om fritidsverksamheten 2012, Kulturförvaltningen
Remiss – En ny ungdomspolitik, Tjänsteskrivelse, Kulturförvaltningen 2013-09-03
Riktlinjer för Halmstad kommuns arbete med jämställdhet, antagen i KF 2004-01-29
Riktlinjer för service och bemötande, Kommunfullmäktige 2012
Verksamhetsberättelse 2012, Kulturnämnden
Verksamhetsplan 2013-2015, Kulturnämnden
Verksamhetsplan 2014-2016, Kulturnämnden
Visionsstyrningsmodellen, Halmstads kommun, informationsbroschyr
45
Webbsidor
www.charter-equality.eu
www.halmstad.se
www.jamstall.nu
www.regeringen.se
www.scb.se
www.skl.se
www.ungdomsstyrelsen.se
Fotnoter
1
Kulturförvaltningens projektplan, Kartläggning ur ett genusperspektiv, 2013-10-08
Statens offentliga utredning, Stöd för framtiden m förutsättningar för Jämställdhetsintegrering
slutbetänkande från Jämstöd. Stockholm: Fritze, SOU 2007: 15., Jutterdal, Anna (SKL), En kunskapsöversikt.
Jämställdhetsarbete – en utmaning för kommuner och landsting, Sveriges Kommuner och Landsting 2008,
Glans, Hanna och Bettina Rother, Sverige+Kvinnokonventionen=sant? En rapport om kvinnokonventionens
ställning i kommuner och landsting, UN Women Sverige och Fredrika Bremer förbundet, 2012, www.jamstall.nu
3
SOU 2005:66, Makt att forma samhället och sitt eget liv – jämställdhetspolitiken mot nya mål, Glans, Hanna &
Bettina Rother, Dragkraft! Om jämställdhetsintegrering och ESF Jämt, Länsstyrelsen i Örebro län (2011)
www.jamstall.nu
4
På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2012, SCB 2012
5
Amundsdotter, Eva och Minna Gillberg, Den jämställda arbetsplatsen – en metodbok, Bilda Förlag (2001)
6
Du och jobbet, LO:s lönerapport 2013, http://www.duochjobbet.se/nyhet/langt-kvar-till-jamstallda-loner/
7
Regeringens proposition 2005/06:155, Makt att forma samhället och sitt eget liv - nya mål i
jämställdhetspolitiken
8
SOU 2010:70, www.lansstyrelsen.se/gotland/Sv/manniska-och-samhalle/jamstalldhet/kommunens-ansvarfor-jamstalldhet/Pages/index.aspx, Glans, Hanna & Bettina Rother, Dragkraft! Om jämställdhetsintegrering och
ESF Jämt, Länsstyrelsen i Örebro län (2011)
9
Strategiskt jämställdhetsarbete – lärdomar från en utbildningssatsning, SKL (2013), Glans, Hanna & Bettina
Rother, Dragkraft! Om jämställdhetsintegrering och ESF Jämt, Länsstyrelsen i Örebro län (2011)
10
2 kap, 2 § Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för
något annat, ur Kommunallag 1991:900
11
http://www.skl.se/vi_arbetar_med/jamstalldhet/internationellt/cemr-deklarationen
12
Riktlinjer för Halmstad kommuns arbete med
jämställdhet,http://www.halmstad.se/download/18.7eaaf024126b190abb380005802/1367927006209/riktlinj
er-for-halmstads-kommuns-arbete-med-jamstalldhet.pdf
13
Kulturförvaltningens projektplan, Kartläggning ur ett genusperspektiv, 2013-10-08
14
Kulturnämnden, Delårsbokslut 2013
15
Utbildningsdepartementet, Remisspromemoria En ny ungdomspolitik, U2013/4442/UL
2
16
17
www.scb.se
Utbildningsdepartementet, Remisspromemoria En ny ungdomspolitik, U2013/4442/UL
18
www.ungdomsstyrelsen.se,
46
