Social resursförvaltning
”Jag fick plats
för en gångs skull”
En rapport om projektet Snacka Sex.
Sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter
för individer som lever i hemlöshet.
Av Erika Wikström och Eva-Maria Eriksson
www.goteborg.se
2
I N N EHÅLL S I DA
Sammanfattning ......................................................................................................................... 4
Inledning – Projektet Snacka Sex ............................................................................5
Bakgrund – Varför är projektet viktigt? ...........................................................6
Social utsatthet och sexuell ohälsa .................................................................................6
Utsatthet och missbruk ........................................................................................................... 6
Psykisk ohälsa och sexuell ohälsa
Kvinnor och utsatthet
Män och utsatthet
.................................................................................... 7
............................................................................................................... 7
........................................................................................................................ 8
Sexuell hälsa och socialt arbete .........................................................................................8
Tidigare liknande projekt
....................................................................................................... 9
Projektets framväxt .................................................................................................................10
Målgruppen för projektet Snacka Sex ........................................................................... 10
Boenden som ingått i projektet ........................................................................................10
Genomförandet av projektet Snacka Sex .......................................................11
Förberedande möten med personal ...............................................................................11
Förberedande möten med brukare .................................................................................12
Gruppträffarnas utformning ................................................................................................. 12
Gruppträffarna ............................................................................................................................... 13
Brukares erfarenheter av projektet Snacka Sex ......................................15
Enkätsvar
........................................................................................................................................... 15
Centrala teman under gruppträffarna
...........................................................................16
Möjligheter och hinder – En avslutande diskussion
om projektet Snacka Sex .................................................................................................. 19
Förankring
........................................................................................................................................ 19
Målgruppsanpassning
............................................................................................................... 20
Lösningsfokuserat och hälsofrämjande förhållningssätt
..................................21
Slutsatser ............................................................................................................................................ 23
Framtida arbete ........................................................................................................................... 24
Referenslista ................................................................................................................................... 25
Bilaga .................................................................................................................................................. 27
3
Sammanfattning
Mellan hösten 2015 och hösten 2016 genomfördes projektet Snacka Sex. Det
är ett unikt projekt i Sverige och syftade till att stärka sexuell hälsa hos vuxna
personer som befinner sig i hemlöshet. Det skulle uppnås genom att erbjuda
enskilda brukare, inom Göteborg kommuns boendeverksamhet, tillgång till
information, kunskap, stöd och möjlighet att prata om teman som rör sexuell
hälsa. Projektet har finansierats med medel från Folkhälsomyndigheten.
I projektet har åtta olika stödboenden för hemlösa ingått; akutboenden, träningsboenden och referensboenden. På sex av dessa boenden har gruppträffar
om sexuell hälsa och relationer hållits. Totalt har 17 gruppträffar genomförts.
Inför träffarna har projektet marknadsförts genom möten med personal samt
genom att vara ute i respektive verksamheter och samtala med brukare.
Projektet har genomförts i form av gruppträffar där ämnen rörande sexualitet,
hälsa och relationer har avhandlats. Varje träff har utgått från ett av följande
tre teman:
•
Kropp och anatomi
•
Sexualitet, samtycke, droger och säkrare sex
•
Relationer
Utöver gruppträffar har projektet även hållit utbildningar för och fungerat
konsulterande gentemot personal i frågor som rör SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter).
Under projektprocessen har det blivit tydligt att det har funnits ett stort behov
av att prata om sexuell hälsa, även en sexuell utsatthet och ett behov av mer
kunskap och rådgivning. Sammanfattningsvis har projektet varit framgångsrikt. Nära en tredjedel av alla som erbjöds deltog i träffarna, och merparten av
deltagarna upplevde att projektet var lärorikt och uppskattade möjligheten att
få samtala om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.
4
INLEDNING – PROJEKTET SNACKA SEX
Inledning – Projektet Snacka Sex
Alla människor, oavsett ålder eller social livssituation
berörs av sexualitet och har rätt till en god sexuell hälsa.
Målsättningen med projektet har varit att erbjuda personer
i hemlöshet kunskap om och skapa utrymme för att prata
om sexuell hälsa och normer, för att därmed stärka deras
sexuella hälsa. Och målen har varit att på så sätt tillgodose
rätten till utbildning och information om sexualitet.
Syftet med den här rapporten är dels att beskriva projektet Snacka Sex – främjande av sexuell hälsa riktat till
personer i hemlöshet, från bakgrund till genomförande,
dels att beskriva vilka lärdomar som har gjorts under
projektets gång. Då fokus har legat på att sammanfatta
erfarenheter och bedömningar som har gjorts är vissa
delar av rapporten författad i vi-form där “vi” syftar till
projektledarna. En del av syftet är också att beskriva och
försöka förstå de centrala teman som har kommit fram
under träffarna med deltagare, vilket kan sammanfattas i
följande frågor som kommer att besvaras i rapporten:
• Hur har projektprocessen sett ut?
• Vilka centrala frågor har kommit upp under projektets
gång?
• Hur har deltagarna upplevt projektet?
• Hur har projektmålen uppfyllts?
• Vilka möjligheter och hinder har identifierats?
Sexualitet och sexuell hälsa är breda begrepp som inbegriper mycket mer än sexuell praktik. Därför kan det vara
värt att precisera vad som menas med de olika begrepp
som används i denna utvärdering. Sexualitet, sexuell
hälsa och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter
(SRHR) kan definieras enligt följande:
Sexualitet är en genomgående central aspekt i en
människas liv och innefattar kön, könsidentiteter
och roller, sexuell orientering, erotik, njutning,
intimitet och reproduktion. Sexualitet upplevs
och tar sig uttryck genom tankar, fantasier, lust,
övertygelser, attityder, beteenden, praktiker, roller
och relationer. Även om sexualitet kan innefatta
alla dessa dimensioner så upplevs eller utrycks alla
5
inte alltid. Sexualitet påverkas av interaktionen
mellan biologiska, psykologiska, sociala, ekonomiska, politiska, kulturella, lagliga, historiska,
religiösa och andliga faktorer.
(WHO, 2015, sidan 5, egen översättning)
Sexuell hälsa är ett tillstånd av fysiskt, emotionellt,
mentalt, och socialt välbefinnande relaterat till
sexualitet, det är inte endast frånvaro av sjukdom,
dysfunktion eller svaghet. Sexuell hälsa kräver ett
positivt och respektfullt närmande till sexualitet
och sexuella relationer, liksom till möjligheten att
få njutbara och säkra sexuella erfarenheter, fria från
förtryck, diskriminering och våld. För att sexuell
hälsa ska uppnås och behållas, måste människors
sexuella rättigheter respekteras, skyddas och
uppfyllas. (WHO, 2015 sidan 5).
Som framgår av definitionen så är sexuell hälsa starkt
sammanlänkat med sexuella rättigheter som ska respekteras, skyddas och uppfyllas. Att sexuella rättigheter
respekteras kan alltså ses som en grundförutsättning
för sexuell hälsa. Sexuella rättigheter är knutna till de
mänskliga rättigheterna och innefattar rätten att inte bli
diskriminerad, rätten till integritet och sekretess, rätten att slippa våld och tvång samt rätten till utbildning,
information och hälsovård (WHO, 2015).
Genom att lyfta upp deltagarnas egna upplevelser och
erfarenheter i denna rapport så hoppas vi att vi kan
bidra till att fler sexuella och reproduktiva rättigheter
för människor som lever i hemlöshet uppmärksammas.
Exempelvis rätten att inte bli diskriminerad, rätten till
integritet och inte minst rätten att slippa våld och tvång.
BAKGRUND – VARFÖR ÄR PROJEKTET VIKTIGT?
Bakgrund – Varför är projektet viktigt?
För att kunna göra en bedömning av hur hälsofrämjande
arbete avseende sexuell hälsa för och med människor som
befinner sig i social utsatthet kan bedrivas är det viktigt att
veta vad som är effektivt för att främja den sexuella hälsan
och vilka tidigare erfarenheter som har gjorts. I detta avsnitt kommer erfarenheter som gjorts i tidigare studier och
projekt att redovisas. Vi kommer även att beskriva varför
personer som lever i hemlöshet är en målgrupp som behöver insatser gällande SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa
och rättigheter) och varför det har varit viktigt att starta
det här projektet.
Social utsatthet och sexuell ohälsa
Hemlöshet är mycket mer än avsaknad av bostad, det är
även en fråga om hälsa. De villkor som leder till hemlöshet för vissa individer, exempelvis missbruk, psykisk
ohälsa samt fysiska och sexuella övergrepp, kopplade till
den utsatthet som hemlöshet innebär, resulterar i en
väsentligt högre risk för hiv-infektion. Personer som
lever i hemlöshet har en risk för hiv-överföring som är
tre till nio gånger större än för personer med en stabil
boendesituation (Wolitski et al., 2007).
Att det finns kopplingar mellan social utsatthet och
sexuell ohälsa visar även Lindroth i sin avhandling
Utsatthet och sexuell hälsa (2013). Där framgår att både
sexuellt risktagande och sexuell utsatthet är betydligt
högre bland unga som placerats av socialtjänst på något
av Statens institutionsstyrelses (SiS) ungdomshem jämfört med andra i samma ålder. Till exempel anger
32 procent bland de unga inom SiS att de använt droger
vid det senaste sextillfället, och 62 procent har upplevt
sex mot sin vilja. Även Milner och Myers (2007) beskriver ett tydligt samband mellan sexuell ohälsa, fattigdom
och social exkludering och betonar hur viktigt det är att
beröra sexuell hälsa inom socialt arbete.
De boendeverksamheter som projektet Snacka Sex riktat
sig till erbjuder olika former av boenden för personer
som på grund av missbruk eller psykosociala problem
inte kan få bostad på den vanliga bostadsmarknaden.
Inom Boendeverksamheten finns personer med erfarenheter som liknar gruppen som författarna ovan beskriver.
Många av de personer som tar del av Boendeverksamheten har också ett pågående missbruk, psykisk och
fysisk ohälsa och/eller funktionsnedsättningar. En stor
andel har också ofullständig skolgång, många har svag
förankring på arbetsmarknaden och har ekonomiskt
bistånd eller sjukersättning.
Utsatthet och missbruk
Bland dem som bor inom Boendeverksamhetens boenden finns det en stor del individer som har erfarenhet
av injektionsmissbruk. Personer som injicerar droger är
en prioriterad preventionsgrupp1 gällande hiv och hepatit, så även i Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra
smittsamma sjukdomar (Prop. 2005/06:60). I Baslinjestudien om blodburen smitta bland injektionsnarkomaner
framkommer att hepatit C är det vanligaste blodburna
viruset bland de som aktivt injicerar droger (Britton et
al., 2009). Drygt 80 procent inom den gruppen bar på
hepatit C-virus jämfört med 11 procent bland de som
aldrig injicerat. Cirka 60 procent bar på hepatit B och
cirka sju procent bar på hiv, varav ungefär hälften var
kända sedan tidigare.
Vidare visar studien att nästan 66 procent av de som
aktivt injicerade delar nålar eller pumpar med varandra
mer eller mindre regelbundet, ännu fler delar övrig para-
En preventionsgrupp är en grupp som av olika skäl löper större risk för att utsättas för hiv och STI. Antingen på grund av att många
i gruppen lever med hiv eller att livssituationen innebär risker i fråga om hiv och STI.
2
Drogtillbehör som exempelvis behållare, tussar, vätskor med mera. Delning av tussar och vätskor vid injektion innebär också hög
infektionsrisk.
1
6
BAKGRUND – VARFÖR ÄR PROJEKTET VIKTIGT?
fernalia2. Bland de sexuellt aktiva i studien (de personer
som aktivt injicerar) har 69 procent haft sexualpartners
som injicerar. De känt hiv-positiva delar i mindre
utsträckning nålar/pumpar och använder i högre
utsträckning kondom medan de som inte känner till sin
hiv-status inte vidtagit dessa åtgärder (Britton, et al.,
2009). Det betyder att det är viktigt att personer
i injektionsmissbruk får en ökad kunskap om sexuell
hälsa för att skydda sig själva och andra, men även för att
få motivation till att testa sig.
UngKAB-09-studien är Sveriges största sexualvaneundersökning riktad till unga och unga vuxna (Tikkanen,
Abelsson & Forsberg 2011). En stor mängd enkätfrågor
kring sexualitet, bland annat kring risktagande, ställdes
till unga personer mellan 15 och 29 år. Även den studien
konstaterar att det finns ett samband mellan sexuellt
risktagande och högkonsumtion av alkohol och droger.
Sambandet mellan missbruk och sexuellt riskbeteende
kan tyckas givet – under rus gör personer riskfyllda saker.
Den som tar risker genom att använda droger är också
benägen att ta andra risker. Dessa antaganden stämmer
delvis, men måste problematiseras. Sambandet mellan
riskfyllt sex och att identifiera sig som en ”barebacker”
(en som har analsex utan kondom) är till exempel starkare än mellan riskfyllt sex och användandet av metamfetamin (Grov, Parson & Bimbi, 2008).
Föreställningen om kopplingen mellan alkoholdrickande
och glömd kondom är starkare än det faktiska sambandet
och de sexvanor en person har i nyktert tillstånd tenderar
att styra beteendet även under berusning (Leigh et al.,
2008). I en studie om hur personer som använder både
heroin och kokain uppfattar att drogerna påverkar sexuellt beteende konstateras att möjligheterna för sex snarare
finns i kontexten kring kokainanvändandet än i den
farmakologiska effekten av drogen (Koptez et al., 2010).
En god missbruksvård som leder till att missbruket
avslutas kan vara hiv-preventiv i sig, till exempel att inte
längre injicera med orena verktyg eller ha oskyddat sex.
Dock är det viktigt att se att det inte bara är ruset i sig
som leder till sexuellt risktagande utan även kontexten
och benägenheten att ta sexuella risker kan finnas kvar
även om missbruket upphör.
7
Psykisk ohälsa och sexuell ohälsa
Psykisk ohälsa av olika slag är också vanligt förekommande bland de som bor inom Boendeverksamheten,
ofta i kombination med en missbruksproblematik.
Många studier har visat på kopplingar mellan sexuell
ohälsa och psykisk ohälsa. Exempelvis visar Sveriges senaste sexualvaneundersökning riktad till hela befolkningen på samband mellan psykisk ohälsa och sexuell ohälsa.
Det är vanligt att sexlivet påverkas negativt av både den
psykiska ohälsan och av mediciner (Lewin et al., 1998).
Även Tikkanen (et al. 2009) visar i sin studie att psykisk
hälsa påverkar sexualiteten. Där framgår att låg självkänsla kan vara en bidragande faktor till sexuell ohälsa.
Det finns även studier som visar på kopplingar mellan
allvarliga psykiska problem och sexuellt risktagande.
Oönskade graviditeter och sexuellt överförbara sjukdomar är vanligt förekommande bland individer med allvarlig psykisk ohälsa och kan förklaras av att den psykiska ohälsan ofta gör att personer försätter sig i situationer
de annars inte skulle göra (Azzoni & Raja 2003; Quinn
& Browne, 2009; Quinn, Browne & Happell, 2011).
Vidare är det vanligt att sexuella trauman och övergrepp
ligger till grund för psykisk ohälsa. Ovanstående talar för
att det är viktigt att prata om sexuell hälsa vid psykisk
ohälsa. Dock visar det sig att personal som jobbar med
personer med psykisk ohälsa låter bli att prata om sex
av olika anledningar. De anser att de har otillräckliga
kunskaper, känner sig obekväma med att prata om sex
eller att det inte ingår i deras arbetsuppgifter (Quinn &
Browne, 2009).
Kvinnor och utsatthet
Ofta beskrivs att kvinnor i missbruk och hemlöshet har
en dubbel utsatthet. Heijbel och Nilsson skriver att könsrollerna i missbruksvärlden kan liknas med ”att sätta ett
förstoringsglas över könsrollerna i samhället” (1985, s.8).
Flera svenska studier behandlar missbrukande kvinnors särskilda utsatthet för sexuellt våld, och sex som
del i utbyte mot droger (Holmberg, 2000; Kristiansen,
2000; Laanemets, 2002; Trulsson, 2006). En ytterligare
studie beskriver hur missbrukande kvinnor hade sex med
BAKGRUND – VARFÖR ÄR PROJEKTET VIKTIGT?
personer som de egentligen inte ville ha sex med för att
de visste att det inte ”fanns någon annan väg ut” (Lander,
2003, s.179). Även Larssons informanter i mastersuppsatsen Hemlösa missbrukande kvinnor och sexuella identiteter berättar om hur de gått med på sex trots att de
egentligen inte velat då de bedömt att motstånd skulle
resultera i kraftigare våld eller våldtäkt.
En av kvinnorna berättar också hur hemlöshet förvärrat
utsattheten, då hon under perioder när hon varit helt
utan bostad upplevt våldsamma situationer med män
varje dag i samband med att hon nekat dem sex. Flera
av kvinnorna i studien resonerar också kring ifall deras
sexuella erfarenheter skulle kunna definieras som våldtäkt
eller sexuella övergrepp. Resonemangen tyder på att
många av de sexuella erfarenheter de har befinner sig
inom den ”sexuella gråzonen” där det är diffust om sexet
varit frivilligt eller inte (Larsson, 2013).
Män och utsatthet
En majoritet av de som bor inom Boendeverksamheten
är män. I den statliga Utredning om män och jämställdhet
(SOU 2014:6) framgår att män söker vård, därmed även
testar sig för sexuellt överförbar infektion, STI, i mindre
utsträckning än kvinnor. Normer kring maskulinitet
beskrivs i utredningen ligga till grund för att män inte
ser sig själva som uppsökare av eller mottagare för vård.
En förändring av maskulinitetsnormer beskrivs kunna
förbättra mäns sexuella hälsa och underlätta för män att
söka vård.
I utredningen påpekas även att män är överrepresenterade när det gäller köp av sexuella tjänster, men att män
även utgör en stor del av säljare av sexuella tjänster (SOU
2014:6). Även här beskrivs arbete med maskulinitetsnormer som viktigt, nu för mäns roll i prostitution. Det har
visat sig vanligt förekommande att män, särskilt unga
män, också säljer sex. Att den frågan inte har uppmärksammats mer, menar utredarna, har bland annat att göra
med stereotypa föreställningar om kön, där det har varit
svårt att se män som utsatta (ibid.).
Detsamma gäller mäns utsatthet för sexuella övergrepp.
I en befolkningsundersökning från Nationellt centrum
för kvinnofrid framkommer att ungefär 15 procent av
männen i Sverige hade erfarenhet av att, i vuxen ålder,
utsättas för någon form av sexuellt våld, exempelvis
övergrepp, sexuell förnedring eller sexuella trakasserier
8
(Heimer, 2014). Samtidigt råder det brist på mottagnings- och behandlingsmöjligheter för sexuellt utsatta
män (Lindberg, 2015).
Sexuell hälsa och socialt arbete
Ovanstående genomgång visar att det finns ett behov av
att prata mer om sexuell hälsa i behandlingsverksamhet.
Svensson och Skårner (2014) belyser i sin forskning om
män med missbrukserfarenheter att sexualiteten kan vara
en viktig faktor när det gäller att förebygga risken för
återfall i missbruk. Den som lämnar negativa sexuella
referensramar bakom sig måste erbjudas verktyg till en
mer positiv sexualitet, annars finns en risk att det blir
svårt att etablera en ny sexualitet, och den gamla referensramen behålls. Problemet försvåras av att många
behandlingshem avråder sina klienter att inleda relationer under behandlingstiden. Det finns få möjligheter för
personer som lämnar ett missbruk bakom sig att lära sig
hur man flirtar och raggar nykter (ibid.).
I en studie om kvinnor som lämnat ett drogmissbruk
framgår att många upplever en osäkerhet inför sexlivet och parrelationer när missbruket lämnats (Skårner,
Månsson & Svensson, 2016). Det är inte ovanligt att
den sexuella upplevelsen förstärks under ett drogrus,
särskilt vid användning av centralstimulerande droger,
exempelvis amfetamin. Det är någonting som sällan tas
upp i behandlingssamtal. Vid myndighetskontakter eller
på behandlingshem berördes bara negativa konsekvenser av sex och relationer vilket gör att kvinnorna saknar
verktyg för att skapa fungerande sexuella relationer utan
missbruk (ibid.).
Larsson (2013) undersöker både socialsekreterares och
hemlösa missbrukande kvinnors beskrivningar av möjliga
identiteter och handlingsutrymmen. Här framträder
en stor kunskapsbrist bland kvinnorna: många visste
exempelvis inte vad som hände med kroppen när de fick
mens. Tendensen till bristande kunskap framträder också
hos unga som placerats inom SiS, merparten av de unga i
en intervjustudie hade haft oskyddat sex, men färre hade
kunskaper för att skydda sig mot sexuellt överförbara
infektioner eller oönskad graviditet (Lindroth, 2013).
Vidare beskrev kvinnorna i Larssons (2013) studie en
upplevelse av att deras socialsekreterare hade föreställningar om deras sexuella erfarenheter. En kvinna
berättade exempelvis att hon aldrig sålt sex, men att
BAKGRUND – VARFÖR ÄR PROJEKTET VIKTIGT?
hon var säker på att hennes socialsekreterare trodde det.
Eftersom de aldrig pratade om sex kunde hon heller
aldrig bemöta den bilden. De intervjuade kvinnorna
uttrycker att de sällan eller aldrig fått en fråga som berör
sexualitet av någon socialarbetare som de mött, men att
de hade önskat och uppskattat det, bara frågan ställs med
omtanke och välvilja (Larsson, 2013). Behovet av samtal
om sexualitet tycks alltså stort.
Tidigare liknande projekt
Inget tidigare nationellt sexuellt hälsoprojekt har riktat
sig direkt till personer i hemlöshet, trots att personer i
hemlöshet kan tillhöra flera preventionsgrupper. Ett fåtal
projekt i Sverige som har riktat sig till personer i social
utsatthet har identifierats. Baserat på de erfarenheter som
har gjorts i dessa projekt så drogs slutsatsen att samtal
om sexualitet och samlevnad skulle kunna bidra till att
stärka den sexuella hälsan hos målgruppen.
RFSU Malmö genomförde 2009 ett projekt med syftet
att genomföra gruppsamtal i sex- och samlevnad med
unga vuxna som lever i missbruk och social utsatthet
(Hansson, 2010). Projektet genomfördes på tre behandlingshem och innefattade träffar med både brukare och
personal. Genom att erbjuda kunskap om sexuell och
reproduktiv hälsa och rättigheter till både brukargrupper
och personalgrupper var målsättningen att sexualitet
därefter skulle beröras mer i behandlingsarbetet.
Under projektet framkom att sexuell hälsa inte var
integrerad i det sociala arbetet på ett sådant sätt som var
önskvärt, samtidigt var frågor kring sexuellt riskbeteende
hos brukarna något personalen bekymrade sig över. Det
framgick även att både brukare och personal på behandlingshemmen hade ett stort behov av mer kunskap
och att det, särskilt från brukarnas sida, hade upplevts
som positivt att få samtala om frågorna. Personalen gav
uttryck för ett behov av mer handledning rörande frågor
om sexualitet (ibid.).
Under 2010 höll RFSU utbildningar om sexuell hälsa för
personal vid SiS behandlingshem. Samarbetet resulterade
i ett metodmaterial med namnet Berör sexualitet i socialt
behandlingsarbete. Syftet med metodmaterialet var att ge
konkreta tips på hur man kan arbeta med sexuell hälsa i
det vardagliga behandlingsarbetet (RFSU & SiS, 2010).
9
När projektet Hiv på institution, en peer-baserad utbildningsmodell om blodsmittor för brukare och personal
på SiS-institution utvärderades så visade resultatet att
flertalet som deltagit hade fått en ökad kunskap (Richert,
2012). Det ansågs kunna öka brukarnas förutsättningar
för ett mer smittsäkert agerande i risksituationer.
Kunskapscentrum för sexuell hälsa i Göteborg driver det
pågående projektet SRHR på HVB som syftar till att säkerställa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter hos
individer placerade på HVB-hem (Rundberg & Särén,
2015). Det genomförs genom att skapa förutsättningar
för personal på HVB-hem att integrera SRHR i behandlingsarbetet och etablera kontakter mellan HVB och
sjukvården. Det viktigaste resultatet från pilotprojektet
är att det har gjort sexualitet pratbart och att kontakter
mellan HVB-hemmen och sjukvården har etablerats.
I det Göteborgsbaserade projektet Främjande av den
sexuella hälsan (Larsson, 2013) var ett uppsökande arbete
verksamt för att stärka den sexuella hälsan hos kvinnor
i missbruk samt för att göra det möjligt att prata om
frågorna. I forskningsprojektet Utsatthet och sexuell hälsa,
beskrivs behovet av att lyfta frågor om sexuell hälsa
med unga inom SiS (Lindroth, 2013). Syftet var att öka
kunskapen om sexuell hälsa i ungdomsgruppen med det
övergripande målet att ta fram en målgruppsanpassad
undervisningsmodell för sex- och samlevnad som kan
användas i arbetet med sexuell hälsa på statliga ungdomshem. Modellen togs fram efter genomförandet av
en enkät- och en intervjustudie, och i fokusgruppsintervjuer med unga inom SiS efterfrågades deras synpunkter
på modellen (Lindroth, 2014). Undervisningsmaterialet
är dialogbaserat och normkritiskt (SiS, 2015).
Baserat på ovanstående studier och utredningar dras
slutsatsen att det är viktigt att prata om sexuell hälsa med
människor som lever i social utsatthet. Detta då det finns
en växelverkan mellan social utsatthet och sexuell ohälsa.
Att inkludera sexualitet och sexuella rättigheter i det
sociala arbetet och öppna upp för dialog för att kunna ge
redskap till en bättre hälsa framstår vara angeläget och
utgör grunden till att projektet Snacka Sex startade.
PROJEKTETS FRAMVÄXT
Projektets framväxt
Social utveckling, som är en enhet under Social resursförvaltning i Göteborgs Stad, bedrev under 2012–2014
STINA-projektet, ett utvecklingsprojekt som riktade sig till
olika verksamheter inom missbruksvården (Kvinnovårdskedjan, Dana eftervård och Akutboende) för att aktualisera
frågor om sexuell hälsa och hiv-prevention. Personalgrupperna som deltog i STINA-projektet genomgick
en utbildningsprocess som omfattade tre heldagar.
Erfarenheterna var att de medarbetare som gått utbildningen kände sig mer bekväma med att närma sig frågor
som sexualitet, och att samtal om sexualitet med brukarna är viktigt (Blomqvist, 2014).
STINA-projektet vände sig till personalen, inte till
brukarna. Ett ökat klientfokus efterfrågades vid olika tillfällen i de diskussionerna som fördes, och frågan ställdes
om hur arbetet med sexuell hälsa i de olika verksamheterna skulle kunna stärkas. Projektet Snacka Sex var nästa
steg.
I samband med en fördjupningsföreläsning inom
STINA-projektet, som rörde målgruppsanpassad sexoch samlevnadsundervisning för unga på SiS-institution, föddes idén att kunna erbjuda något liknande inom
Boendeverksamheten. Idén formulerades sedan inom
STINA-gruppen, den arbetsgrupp med representanter
från Kvinnovårdskedjan och Akutboendet som bildades
efter genomförandet av STINA-projektet.
Målgruppen för projektet Snacka Sex
De som bor inom Boendeverksamheten som drivs av
Social resursförvaltning, Göteborgs Stad, är personer som
på grund av missbruk eller andra psykosociala problem
inte kan få boende på ordinarie bostadsmarknad. De som
ingår i projektet har alla fått bistånd i form av boende,
enligt Socialtjänstlagen. I målgruppen är det således
vanligt med missbruk, psykisk ohälsa och psykosocial
problematik. Det är inte ovanligt med så kallad samsjuklighet, det vill säga att individen har både missbruk och
10
psykisk ohälsa. Även fysisk ohälsa är vanligt. En majoritet av de som bor i verksamheten är män. Åldern är
från 21 år och uppåt, åldersgränsen på boendena varierar
något, men majoriteten är över 25.
Boenden som ingått i projektet
De boenden som har ingått i projektet är åtta olika akutboenden, träningsboenden och referensboenden. De har
olika prägel och erbjuder olika typer av stöd.
Till ett akutboende kan personer komma som har ett akut
behov av tak över huvudet. Ofta är boendena så kallade
lågtröskelboenden vilket innebär att en person kan bo
där även om hen har ett aktivt missbruk. Ibland kommer
personer till akutboenden direkt från gatan.
På ett träningsboende erbjuds ett rum eller lägenhet i
en blockförhyrd fastighet med möjlighet att få stöd i
sådant som krävs för att sköta ett eget boende. Samtidigt
finns tid att ordna upp saker i sitt liv, kring exempelvis
ekonomi.
Referensboende är ett boende där personer kan bo med
stödkontakt under ett års tid för att få boendereferenser.
Stödkontakten där är oftast mindre tät än vid träningsboende. Referensboende är en möjlighet att komma in
på den vanliga bostadsmarknaden igen och ligger ofta
insprängd i ett vanligt hyreshus.
Gruppträffarna med brukare genomfördes på sex olika
boenden, på två andra boenden hölls personalutbildning.
GENOMFÖRANDET AV PROJEKTET SNACKA SEX
Genomförandet av projektet Snacka Sex
Projektets mål var att stärka sexuell hälsa hos personer
som befinner sig i hemlöshet. Att erbjuda enskilda brukare
inom Göteborg Stads boendeverksamhet tillgång till information, kunskap, stöd och möjlighet att prata om teman
som rör sexuell hälsa har varit en väg för att uppnå det,
vilket dessutom är i enlighet med grundläggande sexuella
rättigheter. I enlighet med projektplanen beslutade vi att i
första hand uppnå målen genom en serie gruppträffar med
brukare på alla boenden inblandade i projektet.
Tanken med gruppträffarna var att de skulle innebära ett
kunskapsutbyte och en plattform för samtal om sex, hälsa
och relationer. De skulle erbjuda enskilda brukare kunskap och möjlighet till reflektion och även förhoppningsvis därefter göra dessa ämnen mer synliga och möjliga att
lyfta på boendena, även utanför själva gruppträffarna.
Inledningsvis gjordes en kartläggning av externa aktörer
som arbetar med sexuell hälsa på olika sätt, både lokalt,
regionalt och nationellt. Det gjordes dels för att få inblick
i vilka aktörer vi skulle kunna hänvisa brukare, eller
personal, till. Men också för att inhämta kunskap om
specifika frågor, exempelvis sex mot ersättning, våld eller
övergrepp, med just vår målgrupp.
Vi insåg tidigt att en av de största utmaningarna skulle
bli att få deltagare att komma till de gruppträffar som
erbjöds då liknande aktiviteter och gruppmöten på de
berörda boendena brukar ha få deltagare. Att förankra
projektet ordentligt hos både brukare och personal var
därför nödvändigt för att få dem att komma till träffarna.
Vi träffade brukare och personal på respektive boende för
att förankra projektet hos dem, undersöka vilka behov
som fanns samt för att samla in tankar och idéer kring
ämnet. Möten med brukare och personal skedde separat.
Förberedande möten med personal
För att möta personal besökte vi respektive boende för
möten med gruppchefer och övrig personal. Vi informerade om projektets syfte och hur den preliminära planen
såg ut. Vi tog även emot synpunkter angående eventuella
11
framgångsfaktorer och fallgropar projektet skulle kunna
stöta på, synpunkterna gavs verbalt och i enkätform.
I samband med mötet delade vi ut enkäter med öppna
frågor som rörde bland annat vilka ämnen personalen
bedömde var viktiga att få med, men även vilka farhågor
de hade. 40 medarbetare besvarade enkäten, se bilaga 1.
Resultaten från enkäterna presenteras nedan.
De farhågor personalen kunde se handlade om möjligheten att få brukare att komma till träffarna, men
framförallt om hur vi skulle hantera det som kom upp
i samtalen under träffarna. Det fanns en oro för att det
skulle kunna bli för utlämnande för brukare att tala i
grupp samt att traumatiska erfarenheter av övergrepp
skulle kunna trigga igång starka känslor under träffarna.
På nästan alla boenden med kvinnor framhöll personal
att utsattheten hos kvinnorna är stor, och att könsuppdelade samtalsgrupper skulle kunna öka kvinnornas
trygghet och säkerhet.
De framkom även idéer om hur träffarna skulle kunna
målgruppsanpassas. Några exempel på målgruppsanpassning var att använda ett lättillgängligt språk samt
att hålla informationen enkel och grundläggande och att
ha korta möten, då det kan vara jobbigt för vissa deltagare att sitta längre stunder. Ett annat förslag var att
brukare skulle kunna få komma och gå lite under mötets
gång. För att få brukare att komma till mötena ansåg
personalen att det var en god idé att ge information i förväg. Exempelvis kunde projektet dela ut broschyrer och
informera om gruppträffarna på de så kallade husmötena.
Det föreslogs även att personal skulle kunna hjälpa till att
GENOMFÖRANDET AV PROJEKTET SNACKA SEX
påminna. Ett ytterligare tips för att få brukare att komma
var, enligt personalens erfarenhet, att ha fika på träffarna.
Personalen efterfrågade mer kunskap om vart de kan
hänvisa brukare i olika frågor, vilka verksamheter som
riktar sig till målgruppen. Även konsultativt stöd efterfrågades, att kunna få information och stöttning kring
hur olika frågor om sexualitet kan bemötas. Ett exempel
på det är när personal möter brukare som är dömda för
sexuella övergrepp, mer kunskap eftersöktes om hur
samtal om sexualitet då kan genomföras. Personalens
förhoppningar var att projektet skulle kunna underlätta
samtal om sexuell hälsa i Boendeverksamheten och att
projektet kunde ge både personal och brukare mer kunskap, vilket kunde minska tabun kring att tala om dessa
frågor.
Av personalen upplevde 25 av 40 (62 procent) att de i
dagsläget var i behov av mer stöd i arbetet med sexuell hälsa. Här framkom att personal i de boenden som
tidigare hade deltagit i STINA-utbildningen upplevde att
de hade mer behov av stöd än de som inte hade deltagit.
Bland dem som uppgav att de inte behövde stöd angav
de att frågor om sexuell hälsa sällan kom upp i det dagliga arbetet. Troligtvis är det så att personalgrupper som
har genomgått utbildning om SRHR i större utsträckning uppmärksammar behovet av att prata om sexuell
hälsa.
Sammanfattningsvis gav personalträffarna viktig information kring vilka frågor som kunde vara viktiga att
fokusera på. Det framkom att frågor rörande sexuell
hälsa utgör en stor del av det dagliga behandlingsarbetet,
och att det fanns ett behov av att få mer kunskap om
hur samtal om frågor som rör sexualitet kan inkluderas
i behandlingsarbetet. Personalen uppfattades vara både
förhoppningsfulla och positivt inställda till projektet.
Samtidigt fanns också en viss oro. Skulle projektet
bli som en “Pandoras ask”? Hur skulle de ta hand om
eventuella traumatiska minnen/tankar som kom upp
under träffarna? Skulle deltagandet kunna ge upphov till
psykisk ohälsa hos brukarna?
12
Förberedande möten med brukare
Vi visste att våra kommande deltagare utgjorde en heterogen grupp med en komplex problematik och att många
skulle kunna vara sysselsatta med att hantera den svåra
bostadssituation de befann sig i. Vi insåg även att missbruk och psykisk ohälsa skulle kunna försvåra för många
att passa tider och sitta en längre stund i gruppsamtal.
Båda projektledarna hade tidigare arbetat med målgruppen och kände till vikten av att jobba relationsskapande
för att skapa tillit. Vi hade en idé om att det skulle göra
det lättare att få brukare att komma på träffarna om vi
presenterade oss först och gav dem möjlighet att ställa
frågor till oss beträffande projektet. För att förankra
projektet hos brukarna, och samla information om vilka
behov som fanns hos dem, besöktes respektive boende vid tre till fyra tillfällen under tre till fyra timmar
i genomsnitt. Oftast skedde besöken i samband med
tillfällen då många brukare samlades, exempelvis under
fika eller möten.
I de gemensamma lokalerna på varje boende sattes information upp om gruppträffarna. I samband med det sattes
även lådor upp där brukare kunde lämna lappar med
tips och idéer om träffarnas innehåll. Lådorna byggdes
på plats vilket skapade en viss nyfikenhet hos brukare
och öppnade upp för samtal. Några få lappar lämnades i
lådan och de flesta var uppenbart oseriösa. Några lappar
gällde dock önskemål om att vi skulle prata om hepatit
under de kommande gruppträffarna. Lådan visade sig
ändå fylla en viktig funktion då den fungerade som en
samtalsöppnare och skapade en medvetenhet om att
någonting hände i boendet.
Gruppträffarnas utformning
När gruppträffarna utformades samlades den kunskap
som inhämtats från externa aktörer som på olika sätt
jobbar med målgruppen och/eller sexuell hälsa. Här
fokuserades exempelvis på droger, substitutionsbehand-
GENOMFÖRANDET AV PROJEKTET SNACKA SEX
ling och sexuell hälsa. Även informationen från personalmötena användes liksom de önskemål vi fått från
brukare. Likaså användes den kunskap som inhämtats
via genomgång av forskning och annan litteratur såsom
olika projektbeskrivningar. Merparten undervisningsmaterial som finns inom området sexuell hälsa riktar sig till
ungdomar och vi fick därför skapa ett upplägg som skulle
passa vuxna.
Vi använde mycket visuellt material som bilder och filmer då vi kände till att många av brukarna har begränsade läs- och skrivkunskaper. Till varje gruppträff använde
vi oss av en Powerpoint-presentation där vi hade bilder,
filmer och illustrationer till varje ämne som berördes. Vi
var noga med att ingen skulle behöva läsa eller skriva om
de inte ville. En lösvagina och en löspenis inhandlades
för att kunna användas som pedagogiska hjälpmedel i
samtal om anatomi.
För att göra träffarna tillgängliga för alla brukare informerades de om att det alltid var okej att gå iväg en stund
om det behövdes. Deltagarna ombads att säga till när det
fanns behov av en rök- eller toalettpaus. Efter den första
gruppträffen köptes även tre stressbollar som deltagare
kunde hålla i handen och trycka på för att underlätta
stillasittandet. En medvetenhet fanns om att vara flexibla
under gruppträffarna och främst låta brukarnas intresse
få styra. Samtidigt bedömdes det som viktigt att få med
så mycket grundläggande information som möjligt. Ett
grundupplägg skapades utifrån tre olika teman:
1. Kropp och anatomi
2. Sexualitet, samtycke droger och säkrare sex
3. Relationer
Tanken var att hålla ett tema för varje träff. Träffarna
beräknades pågå drygt en timme inklusive pauser.
Till varje gruppträff förbereddes presentpåsar som
innehöll godis, hudkräm, duschkräm, glidmedel och
kondomer. Påsarna innehöll även informationsmaterial
från RFSU och kontaktkort från flera olika verksamheter
som riktar sig till målgruppen såsom Kvinnofridslinjen 3,
Preventell 4, Mikamottagningen i Göteborg 5, Kast 6, och
Stödcentrum för brottsutsatta 7. Det fanns även kort med
information om hepatit, hiv och vaccinationskort för
hepatit. Syftet med presentpåsarna var både att de skulle
kunna skapa ett intresse för att komma på träffarna, men
också att deltagarna skulle kunna få med sig material
som de kunde titta på i lugn och ro. Alla fick tillgång till
viktiga telefonnummer och kontaktuppgifter till verksamheter som jobbar med sexuell hälsa på olika sätt.
Gruppträffarna
Totalt erbjöds 143 personer att delta, 45 deltog. Alla som
bodde på aktuella boenden erbjöds att delta, undantaget
personer som av olika anledningar inte var närvarande
under de veckor då vi befann oss i verksamheterna. Vi
valde att ha könsuppdelade grupper och var tydliga med
att brukarna själva fick välja den grupp som de kände sig
mest trygga med och som bäst överensstämde med deras
könsidentitet. En träff per vecka genomfördes och det
tog i snitt 1,5–2 timmar, alltså ofta längre tid än planerat.
Då det fanns ett stort behov av att få prata färdigt, var vi
flexibla med tiden.
Träffarna var relativt lika på respektive boende, dock
fanns ett par skillnader. På vissa boenden hölls alla tre
träffar under samma vecka, främst på akutboenden där vi
bedömde att det ökade möjligheten att nå brukarna. På
ett akutboende bor brukare vanligtvis en kortare tid och
många har ett aktivt missbruk med varierande mående.
Där skulle tätare gruppträffar innebära högre kontinuitet.
Det blev tydligt att förutsättningarna på akutboendena och tränings- och referensboendena var olika. På
akutboendena behövdes mer tid läggas på att påminna
om gruppträffarna, då många brukare uppgav att de hade
Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för kvinnor som har utsatts för våld och hot.
3
Preventell är en nationell hjälplinje för den som känner att den har tappat kontrollen över din sexualitet, känner oro för tankar
och handlingar, eller är rädd att göra dig själv eller andra illa.
4
Mikamottagningen är en samtalsmottagning som riktar sig till personer som har eller har haft sex mot ersättning.
5
Kast vänder sig till personer som köper sexuella tjänster eller upplever att de har ett tvångsmässigt sexuellt beteende.
6
Stödcentrum för brottsutsatta erbjuder stödsamtal och rådgivning till personer som har utsatts för brott.
7
13
GENOMFÖRANDET AV PROJEKTET SNACKA SEX
problem med att komma ihåg tider. Ingen boendepersonal medverkade på träffarna. Dock informerades deltagarna om att personal skulle informeras i efterhand om
vilka ämnen som tagits upp på träffarna. Ingen deltagare
hade något att invända, utan tyckte att det var bra.
På ett boende upptäcktes att det fanns ett stort intresse,
därför blev träffarna längre än planerat. Vi hade då en
extra träff där vi pratade om säkrare sex. På ett annat boende höll vi tre olika grupper; en grupp för kvinnor och
två olika grupper för män. På några av grupptillfällena
kom det ingen. Det gällde två av träffarna med män, och
tre träffar med kvinnor.
Det var också vanligt att brukare deltog på en eller två
av de tre träffarna. Därför anpassade vi genomförandet
och valde ut den viktigaste informationen (till exempel
samtycke, droger och säkrare sex) och inkluderade det
14
på varje träff, så att alla som deltog på någon träff skulle
få med sig det mest grundläggande. På ett boende hann
vi bara med en halv träff totalt, då den fick avbrytas på
grund av en hot- och våldssituation (ingen skadades dock
i samband med detta).
I början av varje träff gick vi igenom förhållningsregler
med deltagarna. De skrevs upp och fanns tillgängliga under hela träffen. En regel var att visa respekt för
varandra, till exempel att inte skratta åt vad som berättas
och att respektera andras åsikter. Brukare fick gärna
berätta personliga saker, men utan att bli för privat och
utlämnande. Deltagarna fick information om att vi fanns
tillgängliga efter träffarna om någon ville ta upp något
privat med oss. En viktig förhållningsregel var att inte
avslöja privata saker om andra som inte var närvarande,
samt att respektera att det som sades inte sprids vidare.
Förhållningsreglerna uppskattades av deltagarna.
GENOMFÖRANDET AV PROJEKTET SNACKA SEX
Brukares erfarenheter av projektet Snacka Sex
Då projektet är unikt ansåg vi att det var viktigt att lyfta fram
deltagarnas erfarenheter och åsikter för att göra deras röster
hörda i rapporten. Under träffarna så uppkom många viktiga
samtalsämnen och berättelser som vi gärna ville få med.
Inför varje träff inhämtades muntligt informerat samtycke från deltagarna om att få skriva ned deras viktiga
och centrala uttalanden efter varje träff. Alla deltagare godkände det. Vi informerade även om rätten till
anonymitet och att inget skulle kunna kopplas till någon
person eller till något boende. Vi uppmanade även
deltagarna att säga till oss om det var något som inte fick
antecknas, ingen utnyttjade den möjligheten. Kontaktuppgifter lämnades så att det fanns möjlighet att kontakta oss i efterhand. Vi delade ut utvärderingsenkäter under
gruppträffarna som deltagarna kunde svara på muntligt
eller skriftligt efter varje träff. Med hjälp av enkätsvaren
och de nedskrivna kommentarerna från gruppträffarna
har vi skapat en beskrivande bild av dels vad deltagarna
tyckte om gruppträffarna, dels av de frågor och områden
som var mest centrala under gruppträffarna.
Nedan följer först en redovisning av enkätsvar som sammanfattas i rubrikerna
•
Kunskaper och lärdomar
•
Att prata om sexualitet i grupp
•
•
Vad som var bra respektive dåligt med
gruppträffarna
Vad som saknades
Därefter följer en beskrivande redogörelse av de fyra
områden som vi bedömer var centrala under gruppträffarna; En tyst utsatthet och osäkerhet, Varierade kunskaper om riskminimering, Stark koppling mellan sex och
droger samt Relationella problem samt en negativ syn på
sexualitet.
Enkätsvar
För att ta reda på hur deltagarna upplevde projektet ombads de att i fritext svara på enkätfrågor efter att de deltagit i projektet. Totalt besvarade 18 av de 45 deltagarna
(40 procent) enkäten, fem kvinnor och 13 män i åldrarna
27–55 år från fem olika boenden. På ett boende kunde
15
inte utvärdering göras på grund av en hot- och våldssituation. Andel svarande på boenden där utvärdering med
enkät kunde genomföras var 18 av 31 (59 procent).
Kunskaper och lärdomar
Merparten angav att de tagit till sig av temana säkrare
sex (hur virusinfektioner överförs och inte) och anatomi
(allmän sexualupplysning om kroppen), att de hade delat
med sig av sin kunskap till andra och att det gett upphov
till nya diskussioner. Även kunskaper i mer specifika frågor angavs i enkätsvaren, exempelvis att det går att ringa
anonymt till kvinnojourer, att män kan utsättas för sexuella övergrepp samt att de flesta framtagna hjälpmedel
för sexuella funktionsnedsättningar är riktade till män.
Några angav att en viktig kunskap på träffarna handlade
om synen på skam. En deltagare uppgav att samtalen
under gruppträffarna, och speciellt om skamkänslor hos
personer som blivit utsatta för sexuella övergrepp, hade
lärt hen något om sin självkänsla. Alla utom en deltagare
som svarade på enkäten uppgav att de lärde sig något
på träffarna. Den personen deltog bara på delar av ena
träffen också, vilket hen nämner.
Vad som var bra respektive
dåligt med gruppträffarna
När deltagarna skulle besvara enkätfrågan om vad som
var bra med gruppträffarna framkom att information om
kroppen och om sexuellt överförbara infektioner upplevdes som något positivt, liksom möjligheten att prata
om sambandet mellan droger och sexualitet. Majoriteten
uppgav att det som var mest uppskattat var det öppna
samtalsklimatet, stämningen beskrevs som öppen och
tillåtande. Ett par av deltagarna uppskattade också att det
hände något som gjorde vardagen på boendet lite mer
spännande.
På frågan om vad som varit dåligt under gruppträffarna
så svarade merparten inte alls. De som hade specifika
synpunkter angav att det då handlade om andra deltaga-
GENOMFÖRANDET AV PROJEKTET SNACKA SEX
re; att personer inte dök upp, att det pratades i munnen
på varandra. Andra synpunkter var att det borde ha serverats hälsosammare fika. En deltagare tyckte att det var
onödigt att prata om könsorganens anatomi för vuxna,
att detta var något hen lärt sig i skolan.
Att prata om sexualitet i grupp
Ingen av deltagarna uttryckte att gruppträffarna hade satt
igång sådana känslor som det fanns oro för bland personalgruppen. Det blev ingen ”Pandoras ask” som öppnade
sig och en majoritet av deltagarna uppskattade gruppträffarna. Hälften uppgav att det var både lite nervöst eller
jobbigt och samtidigt uppskattat, roligt och spännande
att prata om sexualitet i grupp. Några uppgav att det
var givande och lärorikt att ta del av andras reflektioner
och erfarenheter och att det var ovant, att frågor som rör
sexualitet ofta har varit omgärdat med tabu i deras liv.
Många hade inte pratat om sex hemma och inte heller
i skola, och sällan, eller aldrig, haft möjlighet att beröra
frågor angående sexuell hälsa. Exempelvis uppger en deltagare att hen inte har pratat om sex med andra tidigare
och aldrig heller fått tips eller rådgivning.
Vad som saknades
På frågan om vad som saknades på gruppträffarna svarade merparten att de var intresserade av att få mer specifika råd angående relationsrelaterade frågor, råd om att
träffa partners, råd för att få en relation att fungera och
vilka möjligheter som finns när en relation inte fungerar
eller när det förekommer våld. Exempelvis uppger en
deltagare att hen hade velat ha information om hur hen
skulle kunna hjälpa en vän som är utsatt för misshandel
att komma ur relationen. Ett par av deltagarna önskade
möjlighet till enskilt samtal. Ett par av deltagarna hade
velat ha mer information om sexualitet och funktionsnedsättningar som exempelvis kroniska sjukdomar.
Sammantaget kan resultatet av enkätundersökningen
tolkas som att deltagarna uppfattade projektet som
lärorikt och att det öppna samtalsklimatet upplevdes som
en bidragande orsak till detta. Det fanns ett behov av att
skapa utrymme för att prata om sexuell hälsa och deltagarna var positiva till att projektet finns. Ett exempel på
detta är att deltagarna efterfrågade mer individbaserade
råd och efterfrågade möjligheten till enskilda samtal.
16
Centrala teman under gruppträffarna
Den här delen redovisar de centrala teman som framträdde under gruppträffarna. De baseras på anteckningar som gjordes av projektledarna, ibland under, men
framförallt efter varje träff. De olika temana är något som
uppkom på varje gruppträff.
En tyst utsatthet och osäkerhet
Det finns en framträdande sexuell utsatthet hos deltagarna. Många, både män och kvinnor, berättade om att
de har blivit utsatta för övergrepp som barn. I många fall
är det en hemlighet som de burit länge, ofta i tystnad, på
grund av skam. Några berättade att droger har varit en
del i att självmedicinera mot skammen.
”Jag brukar inte våga berätta för folk om att jag har
blivit utsatt för övergrepp som liten. Det är ganska
ofta man hör att personer som har blivit utsatta sedan
utsätter andra för övergrepp. Så jag är rädd för att
folk ska tro att jag är pedofil om jag berättar.”
Många vittnade om att de inte har blivit lyssnade på
eller trodda när de har tagit mod till sig och berättat om
övergreppen. I vissa fall har även den hårda miljön som
många lever i gjort det svårt att berätta. En deltagare
berättar att den som berättar om ett övergrepp riskerar
att bli utsatt igen, för att andra då kan tro att personen
som berättat är lösaktig.
Miljön som en person i hemlöshet lever i skapar en sexuell utsatthet i sig. Att vara utlämnad till andra människors goda vilja innebär en beroendeställning och färre
valmöjligheter. För den som har ett stort behov av pengar
till droger eller sovplats är det inte lätt att ställa krav. Den
som befinner sig i en utsatt position kan ha svårt att välja
hur, när och med vem hen ska ha sex, exempelvis vittnar
många kvinnor om att det är svårt att få män att använda
kondom. En deltagare berättar om hur den utsattheten
kan yttra sig beträffande att sälja sex.
”Jag har själv aldrig gjort det och jag dömer ingen för
att de gör det, men man ser ju att de inte mår bra.
Det drar ju ibland hit gubbarna, hit till boendet.
Ibland står de här utanför. En vän berättade att hon
hade sålt till en jättegammal gubbe. Hon kände sig
äcklad av det.”
GENOMFÖRANDET AV PROJEKTET SNACKA SEX
Även om både män och kvinnor berättade om utsatthet
så var det tydligt att kvinnorna levde med en dubbel
utsatthet. Nästan alla kvinnor hade erfarenheter av övergrepp av olika slag. Det fanns ett behov av att få prata
om saker som inträffat. Många upplevde att de varken
hade haft utrymme eller möjlighet att prata om övergrepp med familj, vänner eller med professionella. Att
det var ett ämne som oftast tystades ner.
”Jag har bott på många behandlingshem och varit i
grupper och pratat om sådant här men aldrig pratat
om de här sakerna.”
Männen talade gärna om relationer och maskulinitetsnormer under gruppträffarna. Många gav uttryck
för en sorg över att inte kunna leva upp till maskulinitetsnormer som finns. Idealbilden av en stark, handlingskraftig, ekonomiskt oberoende och potent man kan vara
svår att nå upp till för den som lever som hemlös och
dessutom, på grund av droger, inte har någon sexlust.
Många av männen uttryckte även att de upplevde att det
är svårt med relationer. Både att få en relation att hålla
under pågående missbruk och att det var svårt att hitta
partners som drogfria.
Även bland kvinnorna fanns det starka ideal kring hur en
kvinna ska vara. De berättade att det är viktigt att framställa sig som sexuellt tillgänglig samtidigt som många
av dem uppgav att de hade ett komplicerat förhållande
till sex på grund av många negativa erfarenheter. Många
berättar om att livssituationen innebär en våldsutsatthet
och en svårighet att ta sig ur, eller skydda sig från våldet.
”Han har sagt förlåt så många gånger och lovat att
det aldrig ska hända igen. Han söker upp mig vart
jag än bor. Han hittar mig trots att jag inte berättat
för någon var jag är.”
Varierande kunskaper om riskminimering
Kunskaperna om frågor som rör sexuell hälsa och
riskminimering varierar. Vissa deltagare verkade ha
kunskaper i hög grad, andra inte. Många uppgav att de
varken har fått information om sexualitet hemifrån eller
från skolan. En deltagare berättade att han inte kan få
några könssjukdomar eftersom han tog en spruta när
han gick på sjön för 30 år sedan, vilket tyder på behov av
17
mer kunskap. Deltagare undrade också om det är möjligt
att bli gravid under pågående behandling med Subutex.
Många verkade inte känna till att möjligheten för att bli
gravid ökar då opiatmissbruk övergår till substitutionsbehandling.
Kunskaperna varierar också när det gäller att rengöra
eller sterilisera kanyler och andra injektionsverktyg. Deltagare berättar att det är vanligt att bara skölja av blodet
från kanylerna med kallt vatten. Även tillgången till
kanyler påverkar möjligheten att skydda sig från hepatit
och hiv. En fråga som har varit vanligt förekommande
under träffarna är om det är riskfritt att dela kanyler med
någon som har hepatit. I vissa fall kunde suget efter drogen vara starkare än oron för virus och då händer det att
injektionsverktyg delas, trots att kunskapen om riskerna
finns.
”Man vet ju att man egentligen ska ha sina egna
verktyg att använda, men det har man ju inte alltid.
De flesta jag känner vet om att det är viktigt att
rengöra verktygen efter sig.”
Vården upplevs ofta som otillgänglig. Det är också vanligt med erfarenheter av att ha blivit illa bemött då man
sökt hjälp.
”Läkarna lyssnar inte på en och ser ofta ner på en. Jag
har träffat några bra, de som inte dömer en för att
man drogar.”
Stark koppling mellan sex och droger
Deltagarna berättar om starka kopplingar mellan droger
och sexualitet, som en växelverkan. Ibland har det funnits
sexuella motiv till att börja använda droger. Antingen på
grund av sexuell utsatthet där drogen varit ångestdämpande, eller för att kunna närma sig andra människor
sexuellt, då drogen hjälpt till att släppa på hämningar.
Därmed påverkar drogerna sexualiteten både socialt och
fysiskt. Många deltagare berättar att de sällan eller aldrig
har haft sex utan att vara påverkade. Drogerna påverkar också den sexuella praktiken, exempelvis samtycke.
Många har erfarenheter av att drogerna kan försvåra
möjligheten att försäkra sig om vad ens partner verkligen
vill och inte vill göra.
GENOMFÖRANDET AV PROJEKTET SNACKA SEX
”Vi var ju båda påverkade på den tiden. Vi brukade
ju väcka varandra på natten med sex. Men nu när
jag tänker på det är jag inte helt säker på att hon
egentligen ville alla gånger.”
Flera av kvinnorna menar att lyhördheten från partners
har påverkats negativt av droganvändandet, att när män
är påverkade så bryr de sig inte om samtycke. Deltagare
beskriver också att drogerna, och i vissa fall även psykofarmaka, har påverkat potensen eller förmågan att ha sex
och sexlusten. Vissa uppger att de är så vana att ha sex
med amfetamin att de inte vet om de har någon sexlust
utan drogen, eller upplever att sexlusten försvinner utan
den. När det gäller opiatmissbruk eller substitutionsbehandling så påverkas också förmåga och sexlust, detta gör
att det är vanligt med sidomissbruk för att kunna ha sex.
”Jag började ju ta amfetamin för att ha lust att knulla
igen då jag gick på Subutex, för jag fick ingen hjälp
med det av vården. Då så behövde jag fuska med
urinprover, ljuga. Jag blev utkastad ur programmet
på grund av det.”
Många upplever att det är svårt att få hjälp med sexlusten
och nämner att för den som lever på existensminimum
är det svårt med läkemedel, som erektionsstärkande
Viagra, som är dyra och inte ingår i högkostnadsskyddet.
De starka kopplingarna mellan droger och sexualitet gör
också att svårigheter kan uppstå för den som ska lämna
ett missbruk bakom sig. Delvis på grund av att sexualiteten upplevdes som mer positiv under drogruset än
som nykter, men också för att det kan vara svårt att hitta
partners i nya sammanhang.
”Jag och min kompis pratade med varandra efter det
NA-mötet. Vi kom fram till att det aldrig är någon
“normal” som kommer att vilja ha oss. Vem vill ha en
kille som går på NA? Sedan gick vi och tog återfall
ihop.”
18
Relationella problem
och en negativ syn på sexualitet
Flera deltagare säger att det är svårt att upprätthålla
relationer i hemlöshet. I många fall är det droger och
missbruk som påverkar relationen negativt, men även
livssituationen i stort gör att det blir svårt att upprätthålla ett tryggt och säkert samliv.
”Jag och min tjej har varit ihop jättelänge. Hon har
bott på olika boenden men hon ville ju vara med mig
och sova med mig, så då bröt hon mot reglerna och
kastades ut. Bodde med mig i bilen och började droga
mer.”
Många upplever också att sexualiteten enbart ses som
problematisk, och att det därför blir svårt att prata med
professionella som de menar enbart ser sexualiteten
som något negativt eller problematiskt. Få av deltagarna
känner igen sig i den bilden. Trots att det finns en stor
utsatthet finns det alltså även positiva upplevelser som
kan vara viktiga att belysa.
”Jag tycker att det är svårt när man har en relation
och är hemlös. Det pratas aldrig om sexualitet och när
det gör det så är det bara hemska saker man pratar
om, “känner du dig inte utnyttjad” osv. Man pratar
aldrig om de positiva delarna.”
MÖJLIGHETER OCH HINDER – EN AVSLUTANDE DISKUSSION OM PROJEKTET SNACKA SEX
Möjligheter och hinder – En avslutande
diskussion om projektet Snacka Sex
Syftet med projektet har varit att erbjuda personer i
hemlöshet kunskap om, och skapa utrymme för att prata
om sexuell hälsa och normer för att stärka deras sexuella
hälsa. Den övergripande målsättningen för projektet var
att brukare inom Boendeverksamheten inom Social resursförvaltning, Göteborgs Stad, skulle få tillgång till information, stöd och möjlighet att prata om teman som rör
sexuell hälsa på ett hälsofrämjande och tryggt sätt.
Totalt ingick åtta boenden i projektet, 143 brukare
erbjöds deltagande och 45 deltog. Ett deltagande på strax
under en tredjedel ses som ett bra resultat med hänvisning till att personer i hemlöshet befinner sig i svåra livssituationer, och många kan ha nedsatt hälsa och mående
på grund av pågående missbruk eller psykisk ohälsa.
De samtalsteman som utkristalliserades under projektets gång kretsade kring hur relationer och sexualitet
kan påverkas av ett missbruk, om övergrepp och skam,
men även kring hur svårt det kan vara för den som lever
i hemlöshet och missbruk att leva upp till samhällets
normer om sexualitet, kvinnlighet och manlighet. Många
deltagare har uppgett att de sällan eller aldrig pratar med
någon om frågor som rör sexualitet, samtidigt framträder
ett behov av att göra det. Att mäta huruvida den sexuella
hälsan har stärkts bland deltagarna är svårt, men som
framgår i redovisningen av brukarnas erfarenheter av
projektet så är det övervägande positiva omdömen.
Vid utvärdering av huruvida ett projekt har varit framgångsrikt eller inte är det viktigt att ta hänsyn till vilka
förutsättningar som har funnits. Vilka faktorer finns det
som kan påverka möjligheten att nå det angivna målet?
Vilka erfarenheter går det att dra lärdomar av? Under
projektets gång har vi kontinuerligt analyserat vilka
framgångsfaktorer och fallgropar som kunnat påverka
projektets genomförande och måluppfyllelse.
Här följer en diskussion om framgångsfaktorer och
fallgropar, det vill säga möjligheter och hinder, som
identifierats i organisationen, i arbetet med målgruppen
samt i projektledningen. Där har vi kunnat urskilja några
viktiga faktorer som har bidragit till att överkomma
diverse hinder i processen: Förankring, målgruppsanpassning och ett salutogent förhållningssätt.
Förankring
En förutsättning för att projektet skulle lyckas var att
det var förankrat i hela organisationskedjan. I projektets
styrgrupp har verksamhetschefer från aktuella boenden
ingått, så förutsättningarna för att fatta och verkställa
beslut gällande projektet har varit goda och bedöms vara
en framgångsfaktor. Också gruppchefers intresse och
engagemang har varit avgörande för genomförandet av
projektet.
För att projektet skulle bli framgångsrikt var det även
viktigt att det var förankrat i personalgruppen. Personalens engagemang var en förutsättning för att vi skulle
kunna arbeta relationsskapande på boendena och, i
förlängningen, få brukare att komma på träffarna. Det
var tydligt att personalens och gruppchefernas intresse
för projektet påverkade utgången för gruppträffarna. På
de boenden där gruppchefer och personal visade större engagemang, fanns det också ett större intresse för
gruppträffarna hos brukarna.
En möjlig fallgrop var personalens farhågor inför projektet. Som nämnts fanns en viss föreställning om att
vi, genom att beröra frågor om sexuell hälsa, riskerade
att öppna en ”Pandoras ask” av obearbetade traumatiska
minnen hos brukare, något som viss personal kände sig
oförberedda på att bemöta. Det framkom framförallt i
personalgrupper som inte hade erbjudits STINA-ut-
Malin Lindroth, filosofie doktor och universitetslektor på avdelningen för omvårdnad vid Jönköpings Universitet.
8
19
MÖJLIGHETER OCH HINDER – EN AVSLUTANDE DISKUSSION OM PROJEKTET SNACKA SEX
bildning. För att hantera detta rådgjorde vi med andra
sakkunniga, exempelvis projektets handledare8 som
uppgav att det aldrig kan vara skadligt att frivilligt ta del
av information.
Vi genomförde en heldagsutbildning om SRHR för personal på de boenden där personalen inte hade erbjudits
STINA-utbildning och där tveksamheten inför projektet
var som störst. Om personalen varit tveksamma till projektet hade det kunnat påverka brukarnas inställning.
Behov av att prata
I enkätundersökningen med personalen framkom även
skillnader i hur behovet av att prata om sexuell hälsa uppmärksammades. Personal som hade genomgått
STINA-utbildning uppmärksammade behovet av att
hantera frågor rörande sexuell hälsa i större utsträckning
än personal som inte hade genomgått utbildning. STINA-utbildningen bedöms därför vara en framgångsfaktor. Personal med kunskap om vikten av att arbeta med
sexuell hälsa i socialt arbete hade ett större engagemang
inför projektet.
Projektledarnas förkunskaper
Projektledarnas förkunskaper har varit viktiga för projektet. Det är viktigt att kunskaper om social utsatthet
och sexuell hälsa och ett normkritiskt perspektiv även var
förankrat i projektledningen. Det var angeläget att det
fanns kunskaper om sexuell hälsa och hemlöshet. Det var
också viktigt med kunskaper i normkritik och mänskliga
rättigheter. Båda projektledarna är socionomer i grunden och har erfarenhet av att jobba med målgruppen.
Eva-Maria Eriksson är också utbildad skolinformatör för
RFSU, har studerat genusvetenskap och har erfarenhet
av att jobba med sexuell hälsa. Erika Wikström har en
masterutbildning i socialt arbete och mänskliga rättigheter. Kunskapen om att möta människor i social utsatthet
samt ett normkritiskt förhållningssätt, visade sig vara
viktigare än expertkunskaper i sexuell hälsa. Projektet var
en läroprocess även för projektledarna. Vi lärde oss nya
saker under projektets gång. Många gånger dök det upp
frågor under gruppträffarna som vi inte kunde svara på,
men då tog vi reda på svaren till nästa gång.
Vilka projektledarna är spelar roll för projektet ur flera
aspekter. Att två relativt unga kvinnor skulle komma
och ”undervisa” om sex för människor som ofta var äldre
20
skulle kunna uppfattas som provocerande. Vårt sätt
att uttrycka oss och vår bakgrund skulle kunna utgöra
en maktbarriär gentemot deltagarna. Samtidigt som
bakgrunden kan innebära en maktfaktor kan kunskapen om social utsatthet också innebära något positivt.
Framgångsfaktorer här kan vara att projektledarna hade
tidigare erfarenhet av att arbeta med målgruppen. Det
relationsskapande arbetet innan träffarna gjorde att projektet även kunde förankras hos brukare.
Målgruppsanpassning
En viktig faktor för att lyckas med projektet har varit
målgruppsanpassning, den har varit en central del under
hela projektets gång. Det vill säga, att vi kontinuerligt
utgick ifrån att justera projektet efter deltagarnas förutsättningar och behov.
En av utmaningarna var att få brukare att komma på
träffarna. Förberedelser, dels att inhämta råd från personal, dels genom att vara på boendena och träffa brukare
innan gruppträffarna visade sig vara en fungerande strategi. De brukare som var skeptiska till projektet fick då
möjlighet att ställa frågor till oss och många av de som
hade varit mest skeptiska deltog sedan på träffarna.
Många skeptiska frågor som brukare ställde handlade
om varför vi skulle prata om sexuell hälsa med vuxna och
varför just på dessa boenden. Frågorna bemötte vi med
fokus på rättigheter. Att det är en rätt, oavsett ålder, att få
information om sexuell hälsa och att sexuella rättigheter
inte tillgodoses på samma sätt för personer som lever i
hemlöshet. Vissa av de frågor eller synpunkter brukare
gav kunde vi använda oss av i utformningen av gruppträffarna. Detta bedöms vara en målgruppsanpassning
och därmed en framgångsfaktor. En ytterligare målgruppsanpassning var att låta gruppträffarna ta längre tid
än planerat, denna flexibilitet bedöms ha varit viktig för
projektet.
Förberedande möten
Planeringen av träffarna var en viktig del i att målgruppsanpassa projektet. För att säkerställa tryggheten så långt
som möjligt, för både deltagarna och projektledare, var
ett förberedelsemöte med personal på boendet innan
träffarna skulle hållas viktigt. Personal kunde då nämna
om det fanns brukare som inte lämpade sig för att delta,
såsom sexuellt utåtagerande deltagare, deltagare i aktiv
MÖJLIGHETER OCH HINDER – EN AVSLUTANDE DISKUSSION OM PROJEKTET SNACKA SEX
psykos eller som var kraftigt påverkade. De bedömdes ha
svårt att delta och även innebära en risk för sig själva och
för andra deltagare.
möjligt, så att alla, oavsett förkunskaper, skulle kunna ta
till sig av det som sades. Inför varje träff efterfrågades om
tolkbehov fanns, det behövdes dock aldrig.
En plan för om något skulle hända under gruppträffen
fanns, och en annan säkerhetsåtgärd var att vi alltid hade
larm samt att personal skulle finnas tillgängliga i anslutning till rummet där vi satt. Ett sätt att skapa trygghet i
gruppen och att förebygga att någon deltagare skulle säga
för utlämnande saker var att ha förhållningsregler som
gicks igenom i början av träffen. Stämningen på träffarna, deltagare emellan, var överlag respektfull och trygg.
Vuxenperspektivet har också varit en central del i
målgruppsanpassningen, att ha en medvetenhet om
deltagarnas kunskap och erfarenheter. Under planeringen av upplägget och under gruppträffarna har vi varit
tydliga med att vi inte undervisar. Gruppträffarna innebär
samtal mellan vuxna människor, där det sker ett utbyte av
kunskap och erfarenheter. Livet som hemlös innebär ofta
att man är beroende av och underkastad andras beslut och
regler, exempelvis myndigheter och boendepersonal. Då
kan det vara extra viktigt att bli bekräftad i sin kompetens.
Situationer som gjorde att träffen fick avbrytas uppstod
vid tre tillfällen, vid två tillfällen var situationen hotfull
och vid ett tillfälle blev en deltagare sjuk. I båda de hotfulla situationerna rörde det sig om sexuellt utagerande
och aggressiva personer. Även andra deltagare upplevde
situationen som obehaglig och lämnade rummet. Vid
förberedelsemötet innan hade personal informerats om
att det inte var lämpligt att personer som var kraftigt
påverkade och sexuellt utåtagerande deltog. Att det
hände trots allt kan bero på bristande kommunikation i
personalgruppen.
Bemötande
Det hände även vid flera tillfällen att deltagare gjorde
homofoba uttalanden. Det bemöttes med att hänvisa till
mänskliga och sexuella rättigheter. Det är en svår balansgång att bemöta sådana uttalanden på ett respektfullt och
pedagogiskt sätt, samtidigt som det kan finnas människor
i rummet som blir kränkta av uttalandena. En fungerande strategi för att förhindra att det skedde igen var att
därefter ha ett ännu tydligare normkritiskt perspektiv i
förhållningsreglerna som gicks igenom i inledningen av
träffen.
Närvaro av personal
En sak som diskuterades inför träffarna var huruvida boendepersonal skulle närvara. Att ha med personal under
träffarna kan signalera att sex och samlevnad inte är ett
tabubelagt ämne utan något viktigt inom verksamheten.
Det kan avdramatisera, utbilda personal och ge möjlighet att veta vad som pratas om och fånga upp dem som
behöver mer stöd. Boendepersonals närvaro i samtalsgrupperna riskerar samtidigt att begränsa samtalet. Då
de jobbar på uppdrag av en myndighet kan deltagarna
uppleva det som att de har socialtjänsten hängande över
axeln och det skulle kunna leda till att boende väljer
bort att delta. Respekten för de boende prioriterades och
ingen personal var därför med på träffarna.
De boende tillfrågades efter första träffen om vad de
tyckte, och deltagarna föredrog att gruppträffarna genomfördes utan personal. Överlag bedöms det som en
framgångsfaktor att projektledarna hade en fristående
roll och inte representerade boendepersonal eller socialtjänst. Deltagarna kunde prata om exempelvis droganvändning utan att riskera att någon kom med pekpinnar.
En bidragande orsak till det öppna samtalsklimatet
verkar alltså vara att projektledarna kom ”utifrån”.
För att främja tryggheten valde vi också att ha könsindelade grupper. Att ha könsindelade grupper kan främja
heteronormativa föreställningar om två motsatta kön
som attraheras av varandra och inte kan prata om sex
med varandra. Det kan även vara trans- och intersexexkluderande. Att ha könsindelade grupper visade sig dock
i efterhand vara ett bra beslut.
Lösningsfokuserat
och hälsofrämjande förhållningssätt
Många av deltagarna, särskilt kvinnorna, tyckte att det
var tryggt med en grupp med enbart kvinnor. En annan
viktig målgruppsanpassning var att vi var noga med
att använda ett så enkelt och lättillgängligt språk som
Under hela projektprocessen har projektet haft lösningsfokus i kontakten med personal och brukare. Det innebär
att fokuset har varit att se lösningar och förstärka det
som är positivt. Ett exempel har varit att ha personalens
21
MÖJLIGHETER OCH HINDER – EN AVSLUTANDE DISKUSSION OM PROJEKTET SNACKA SEX
arbetssituation i beaktande under planeringen av projektet. Det är vanligt med en hög arbetsbelastning, många
akuta händelser som sker och det finns många olika
utbildningar och projekt som slåss om personalens tid.
En viktig framgångsfaktor har varit att utgå från att
projektet ska underlätta personalens arbete genom att ge
förutsättningar att hantera frågor beträffande sexuell hälsa som personalen tampas med dagligen. På ett boende
hölls ett möte med personal där vi pratade om hur man
kunde hantera brukare som var sexuellt utåtagerande
gentemot personal. Det är ett exempel på hur projektet
har kunnat fungera konsultativt gentemot personal för
att underlätta det dagliga arbetet.
Möjligheter att få prata
Det lösningsfokuserade och hälsofrämjande förhållningssättet fanns även under gruppträffarna. Det fanns en viss
oro hos personal om att det skulle kunna bli problematiskt om känsliga ämnen kom upp på träffarna. Vi noterade dock att det fanns något positivt i att få möjligheten
att prata om tunga ämnen. Under träffarna lyftes ämnen
som beskrivs som känsliga eller svåra, som erfarenheter
av övergrepp.
Det utgjorde inget problem och upplevdes inte för
utlämnande, då deltagarna verkade uppskatta att få prata
om det och upptäcka att de inte var ensamma med sina
erfarenheter. Många hade levt med sina erfarenheter
under många år. För dem var sexuell utsatthet en del av
livet, något de fått leva med, precis som med andra svåra
livserfarenheter. Till skillnad från exempelvis fysiskt våld
eller missbruk, var sexuell utsatthet något de sällan haft
möjlighet att tala om. Möjligheten att få prata om svåra
upplevelser på ett odramatiskt sätt, kan vara en av projektets framgångsfaktorer.
Vid ett par gruppträffar beskrevs händelser som skulle
kunna tolkas som sexuella övergrepp. Vid ett tillfälle
var personen själv osäker och ville veta om hen begått
ett övergrepp. Här uppstod en rad dilemman, exempelvis skyldigheten att anmäla9, men i båda fallen var
det händelser som hade skett för länge sedan. Det är en
utmaning att hantera den typen av uttalanden som sker i
grupp. Det är viktigt att klargöra och vara tydlig med att
det som personen berättar om är ett övergrepp, samtidigt
ska personen inte hamna i en utsatt situation gentemot
de andra i gruppen.
Rak och tydlig, men samtidigt respektfull kommunikation upplevdes vara en fungerande strategi. Det var
viktigt att lyfta det positiva i att dela med sig av tunga
erfarenheter. Vår bedömning var att det skulle vara mer
hälsofrämjande att dela med sig, och lära sig av negativa
erfarenheter, än att skuldbeläggas för dem.
Både positivt och negativt
Det är vanligt hos målgruppen med negativa erfarenheter av myndigheter och vårdpersonal. Många vi pratade
med hade råkat ut för fördomsfulla bemötanden. Därför
noterade vi att det var framgångsrikt att hålla fokus på
det friska och fungerande och att respektera deltagarnas
livssituation. Exempelvis genom att inte ha åsikter om
missbruk utan att istället tillåta deltagarna att prata både
om det positiva och negativa.
Det gällde också ämnet sex mot ersättning, ett ämne som
ofta är laddat. Att inte döma människor för de rationella
val de har gjort visade sig vara en framgångsrik strategi.
I vissa fall kan det exempelvis vara mer rationellt att ha
sex mot sovplats, än att sova på gatan. Att prata om sex
ur ett positivt perspektiv var en framgångsfaktor. Det
visade sig också göra det lättare att närma sig svåra frågor
som exempelvis våld i nära relationer. När vi pratade om
hur en bra relation skulle vara kunde det också bli en
ingång till att prata om sådant som inte var bra.
Samtal om sexualitet kan upplevas som att få rätten till
sin kropp, integritet, lust och behov av närhet respekterad.
Att erkännas som en sexuell varelse innebär att få sin
mänsklighet bekräftad. Det i sig kan ses som en framgångsfaktor. Många deltagare sökte upp oss mellan träffarna för att få rådgivning eller för att dryfta funderingar.
Det har även funnits ett intresse från deltagarnas sida att
ha fortsatt kontakt och få återkoppling kring vad som
händer i projektet. Det intresse som deltagare har visat
kan också ses som att projektet har varit framgångsrikt.
Behandlings- och vårdpersonal har rätt att bryta mot tystnadsplikten när det finns misstanke om allvarliga brott som kan ge fängelse på
minst ett år. Exempel på sådana brott är mord, våldtäkt och grov misshandel. När det gäller misstanke om barn som far illa är behandlingspersonal skyldig att anmäla.
9
22
SLUTSATSER
Slutsatser
Tack vare engagerad personal, kontaktskapande förarbete
på respektive boende och flexibilitet i både utformandet och genomförandet lyckades projektet nå nära en
tredjedel av de som vistades på utvalda enheter. Projektet
belyser att det finns starka kopplingar mellan sexuell
hälsa och missbruk och att det kan finnas vinster i att
adressera sexualitet och missbruk gemensamt i socialt
behandlingsarbete. Om någon känner oro eller hopplöshet inför hur ett drogfritt liv kan påverka sexualiteten
eller förmågan att träffa partners, så kan det även påverka
motivationen eller möjligheten att hålla sig drogfri.
Socialarbetaren har en viktig roll som guide beträffande
hur en positiv sexualitet och trygga partnerrelationer kan
etableras utanför missbruket.
Sexuell hälsa har också kopplingar med social utsatthet
i allmänhet. Forskning har visat att det är effektivt att
samtala om sexuell hälsa med socialt utsatta grupper. Det
har visat sig ha god effekt på sexuella beteendemönster,
men också på andra sociala områden som boendesituation eller drog- och alkoholanvändning. Således är det
troligt att samtal kring sexuell hälsa med personer som
befinner sig i hemlöshet inte bara främjar den sexuella
hälsan, utan verkar även hälsofrämjande psykosocialt.
Det finns helt enkelt en växelverkan mellan psykosocial
och sexuell hälsa (Hogben et al., 2015).
Att tillgodose människors sexuella rättigheter är ett sätt
att främja sexuell hälsa. En del av de sexuella rättigheterna är rätten till utbildning och information. Kunskap
kan även bidra till att minska de stigman som finns kring
sexuella övergrepp och infektioner som hepatit och hiv.
Kunskap är grunden för att människor ska kunna ta
beslut när det gäller sexuell hälsa. Genom att ha erbjudit
möjligheten till information och att 45 individer har
deltagit i gruppsamtalen så har projektet lyckats tillgodose en sexuell rättighet som är viktig för att främja den
sexuella hälsan. Att deltagarna dessutom har upplevt
gruppträffarna som lärorika är ett gott betyg. Det är svårt
att säkerställa att de lärdomar som har gjorts också leder
till attityder och beteenden som är hälsofrämjande, men
grunden är att erbjuda kunskap.
23
Det är även viktigt att behandlingspersonal erbjuds kunskap och stöd beträffande sexuell hälsa. Kunskap är viktig för att veta hur sexualitet kan beröras i det vardagliga
arbetet, men också för att kunna se och uppmärksamma
de behov som finns.
Utöver kunskap behövs även motivation och förutsättningar. Förutsättningar för att inte bli diskriminerad,
rätten till integritet och rätten att slippa våld och tvång.
Där är vi inte ännu. Många vi har pratat med vittnar
om att ha blivit negativt bemötta inom sjukvård och hos
myndigheter. De berättar även om en stor våldsutsatthet
och brist på integritet när det gäller sex och relationer.
Att leva som hemlös innebär att man är extra utsatt
och i mångt och mycket beroende av andra människors välvilja. Exempelvis innebär beroendet av tak över
huvudet, pengar eller droger att man försätts i situationer
och tar beslut man inte skulle göra om man hade bättre
valmöjligheter. Ibland innebär det en utsatthet för våld
eller risker av olika slag. Det finns många beslut som kan
te sig rationella när man lever i hemlöshet och/eller med
missbruk. I vissa fall kan det vara ett rationellt beslut att
få sovplats i utbyte mot sex istället för att sova på gatan.
Att dela en kanyl kan te sig som ett rationellt beslut om
alternativet är abstinensbesvär.
Normer och regler som gäller inom boende och behandling kan i vissa fall innebära en begränsning av människors integritet. Exempel på sådana regler är svårigheten
att kunna sova tillsammans med en partner på boenden
med stöd. Förutom att ge tillgång till kunskap, behövs
också förutsättningar och valmöjligheter för att kunna
främja en god sexuell hälsa. I nästa kapitel kommer vi att
närmare presentera vilka faktorer som behövs gällande
Boendeverksamhetens organisation, målgruppen och
projektledningen för att underlätta implementeringen av
arbetet med sexuell hälsa.
FRAMTIDA ARBETE
Framtida arbete
För att få en lyckad implementering av sexuell hälsa i
socialt arbete krävs olika organisatoriska och ekonomiska
insatser. Det förutsätter att arbetet med sexuell hälsa sker
kontinuerligt. Sett över en kortare period så kan det kosta i tid och pengar, men det finns många vinster att göra
på vägen. Ett lyckat socialt arbete kräver en helhetssyn.
Att det finns en växelverkan mellan sociala problem och
sexuell hälsa är väl belagt. På längre sikt finns det många
vinster att göra genom att aktivt arbeta med frågor som
rör sexualitet. Ett exempel på det är Braun – Harvey
(2011, s. XXV) som noterade att sedan de började implementera sexuell hälsa i sina behandlingsprogram för
missbruk, så ökade andelen som fullföljde sin behandling.
Tillika minskade andelen oplanerade avslut från nästan
en tredjedel till en tiondel.
Många dilemman som personal stöter på i det dagliga
behandlingsarbetet handlar om frågor som rör sexualitet.
Samtidigt uttrycker en majoritet att de inte känner att
de har rätt verktyg för att hantera problemen. Personalen
efterfrågade möjligheten till mer konsultativt stöd. Projektet har i vissa fall kunnat fungera konsulterande, men
vår bedömning är att behovet hos personalen har varit
större än vad projektet har kunnat tillgodose. Önskvärt är
att i ett implementeringsarbete tillgodose det behov som
finns av mer kontinuerligt konsultativt stöd över hur de
resurser som redan finns kan användas. En idé är att titta
på hur samtal om sexuell hälsa kan föras med hjälp av de
samtalsmetoder man använder sig av inom verksamheten,
exempelvis MI (motiverande samtal).
Kunskap är viktig, men för att kunskapen ska komma
till nytta är det också viktigt att skapa motivation och
förutsättningar att använda den. För att främja en sexuell
hälsa behövs en genomgång på en organisatorisk nivå
för att tillgodose brukares sexuella rättigheter. Finns det
screeningverktyg eller arbetsmetoder som kan användas
för att implementera sexuell hälsa? Vilka förändringar är
möjliga att göra för att öka brukarnas valmöjligheter och
därmed minska deras utsatthet? Är det möjligt att få till
samarbete för att göra vårdinsatser med tillgängliga?
Andra, enklare, lösningar som kan göras för att underlätta möjligheten till hälsofrämjande val är exempelvis att
ha kondomer lättillgängliga på boendet. Möjligheten till
rena nålar vid injektionsmissbruk är ett bra sätt att minimera risken för överföring av smitta vid injektion, något
som kommer att erbjudas inom kort i Göteborg.
24
Brukare efterfrågade också möjligheten till mer enskild
konsultation. Det har varit svårt att tillgodose inom
ramen för ett relativt tidsbegränsat projekt. En mer
kontinuerlig funktion, som kunde finnas tillgänglig för
konsultativt stöd både till brukare och personal, hade
varit en möjlig lösning.
Många brukare vi talade med gav uttryck för att tystnaden kring frågor som rörde sexuell hälsa ofta bidrog till
att cementera skam kring övergrepp och sexuellt våld.
I några fall hade droger använts som självmedicinering.
Vår bedömning är att socialt arbete kan underlättas
genom ett mer holistiskt arbetssätt, där sexuell hälsa är
inkluderad. Inte minst kan återfall i missbruk förebyggas
genom att beröra sexuell hälsa och relationer i det sociala
behandlingsarbetet.
Som rubrik till den här rapporten har vi valt ett citat av
en deltagare: ”Jag fick plats för en gångs skull.” Vi valde
att ha med det för att det på ett bra sätt symboliserar
vikten av att arbeta med sexuell hälsa i socialt arbete. Det
tydliggör kopplingen mellan sexuell hälsa och mänskliga
rättigheter. Att bli bekräftad och sedd som en sexuell
varelse är på många vis synonymt med att bli bekräftad
som människa. Att sexualiteten får ta plats innebär också
att man får ta plats som människa.
REFERENSLISTA
Referenslista
Azzoni, A & Raja, M. (2003). Sexual behavior and sexual
problems among patients with severe chronic psychoses.
European Psychiatry. Vol 18, 70–76.
Blomqvist, S. (2014). STINA- en evidensbaserad
praktik? – En teoribaserad utvärdering av ett hiv-relaterat utbildningsprojekt i Göteborg. Göteborgs universitet.
https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/38024/1/
gupea_2077_38024_1.pdf (hämtad 2017-01-26)
Braun-Harvey, D. (2011). Sexual Health in Recovery:
A Professional Counselor’s Manual. New York:
Springer Publishing Company.
Britton, S., Hillgren, K., Marosi, K., Sarkar,
K & Elofsson, S. (2009). Baslinjestudie om blodburen
smitta bland injektionsnarkomaner i Stockholms län
1 juli 2007–31 augusti 2008. Karolinska Institutet,
Institutionen för medicin och Maria Beroendecentrum AB.
Grov, C., Parsons, J. T., & Bimbi, D. S. (2008).
In the shadows of a prevention campaign: Sexual risk
behavior in the absence of crystal methamphetamine.
AIDS Education and Prevention. 20(1), 42–55.
Heimer, G (red). (2014). Våld och hälsa: en befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt
kopplingen till hälsa. Uppsala: Nationellt centrum för
kvinnofrid (NCK), Uppsala universitet.
Hogben, M., Ford, J., Becasen, J. S & Brown, K. F.
(2015). A Systematic Review of Sexual Health
Interventions for Adults: Narrative Evidence. Journal of
Sex Research, 52(4), 444–469. http://doi.org/10.1080/00
224499.2014.973100
Holmberg, C. (2000). Aspekter av kvinnosynen i
missbruksbehandling: empiriska exempel och teoretiska
funderingar. Sköndal: Sköndalsinstitutet.
25
Kopetz, C. E., Reynolds, E. K., Hart, C. L., Kruglanski,
A. W., & Lejuez, C. W. (2010). Social context and
perceived effects of drugs on sexual behavior among
individuals who use both heroin and cocaine.
Experimental and Clinical Psychopharmacology, 18(3),
214-220.
Kristiansen, A.(2000). Fri från narkotika: om kvinnor
och män som varit narkotikamissbrukare.
Vaxholm: Bjurner och Bruno.
Laanemets, L.(2002). Skapande av femininitet: om
kvinnor i missbrukarbehandling. Lund: Socialhögskolan.
Lander, I. (2003). Den flygande maran – En studie om
åtta narkotikabrukande kvinnor i Stockholm.
Stockholm: Kriminologiska institutionen, Univ.
Larsson, F. (2013). Hemlösa missbrukande kvinnor
och sexuella identiteter. En diskursanalytisk studie.
Masteruppsats. Göteborg: Institutionen för socialt arbete,
Göteborgs universitet.
Lewin B & Fugl-Meyer K, (red.) (1998). Sex i Sverige.
Om sexuallivet i Sverige 1996. 3. uppl. Stockholm:
Folkhälsoinstitutet.
Lindberg, J. (2015). Orsak: våldtäkt: om våldtagna män
i medicinsk praktik. Diss. Umeå : Umeå universitet,
2015. Stockholm.
Lindroth, M. (2013). Utsatthet och sexuell hälsa:
en studie om unga på statliga ungdomshem.
Diss. (sammanfattning) Malmö : Malmö högskola.
Myers, S & Milner, J. (2007). Sexual Issues in Social
Work. Bristol: BASW/Policy Press.
Proposition 2005/06:60. Nationell strategi mot hiv/aids
och vissa andra smittsamma sjukdomar.
REFERENSLISTA
Quinn, C & Browne, G. (2009). Sexuality of people
living with a mental illness: A collaborative challenge
for mental health nurses. International Journal of Mental
Health Nursing. 18, 195–203. doi:10.1111/j.14470349.2009.00598.x
Quinn, C., Happell, B., & Browne, G. (2011).
Talking or avoiding? Mental health nurses’ views about
discussing sexual health with consumers. International
Journal of Mental Health Nursing, 20, 21–28.
RFSU & SiS. (2010). Berör sexualitet i socialt
behandlingsarbete. Metodmaterial.
http://www.rfsu.se/Bildbank/Dokument/MetodHandledning/sis11_web.pdf
Richert, T & Svensson, B. (2009). Hiv på institution:
Ett projekt med syfte att öka kunskapen om och
minska spridningen av blodsmittor. HivSverige och
RFHL: projektrapport från samarbetsprojekt.
Rundberg, E; Sären, F. (2015-08-21).
Muntlig kommunikation.
Skårner, A; Svensson, B. (2014). Sex och narkotika.
Mäns erfarenheter under uppbrottsprocessen från ett
drogmissbruk. Socialvetenskaplig tidsskrift, 2, 2014.
Skårner; A; Månsson, S-A; Svensson, B. (2016). Better
safe than sorry: Women’s stories of sex and intimate
relationships on the path out of drug abuse. Sexualities
(SAGE), 11-22-16 DOI: 10.1177/1363460716665782.
SOU 2014:6. (2014). Utredningen om män och
jämställdhet. Män och jämställdhet. Betänkande.
Statens institutionsstyrelse (SiS). (2015).
Sex och samlevnadsundervisning med unga inom
SiS – ett forskningsbaserat metodmaterial.
http://www.stat-inst.se/webbshop/sex--och-samlevnadsundervisning-med-unga-inom-sis/
26
Tikkanen, R., Abelsson, J. & Forsberg, M. (2011).
UngKAB09: kunskap, attityder och sexuella handlingar
bland unga. Göteborg: Institutionen för socialt arbete,
Göteborgs universitet.
Trulsson, K. (2006). Dans på lina: kvinna, mamma
och missbrukare. Stockholm: Carlsson.
Världshälsoorganisationen. (2015). Sexual health, human
rights and the law. http://www.who.int/reproductivehealth/publications/sexual_health/sexual-health-humanrights-law/en/
Wolitski, R.J., Kidder, D.P. & Fenton. (2007). HIV,
homelessness, and public health: Critical issues and
a call for increased action. K.A. AIDS Behav. 11, 167.
doi:10.1007/s10461-007-9277-9.
BILAGA
Dessa frågor som besvarades av personalen i samband med personalträffarna och låg till grund för utformandet av projektet.
1. Vilka frågor anser du kan vara viktiga att ta upp i projektet,
som rör den aktuella målgruppen?
2. Vilka eventuella risker/fallgropar tycker du att det är viktigt
att ta i beaktning?
3. Vilka frågor, beträffande sexuell hälsa och rättigheter, skulle
du som personal vilja ha mer kunskap om?
4. Vad skulle du vilja att det här projektet bidrog till när det
gäller hälsa/rättigheter hos den aktuella målgruppen?
5. På vilket sätt tänker du att projektet skulle kunna underlätta
ditt arbete?
6. Har du idag behov av mer kunskap/verktyg/stöd beträffande
sexuell hälsa i ditt klientarbete? (ringa in det alternativ som
stämmer bäst)
Ja Nej
7. Övriga synpunkter?
Dessa frågor ställdes till deltagarna i samband med gruppträffarna och har varit en del i utvärderingen av projektet.
1. Kön:
Ålder:
Bor på:
Deltog i träffar:
2. Vad var bra?
3. Vad var dåligt?
4. Lärde du dig något på träffarna? Vad i så fall?
5. Hur tyckte du att det var att prata om de här frågorna i
gruppen?
6. Är det något särskilt ämne du önskade skulle ha varit med på
träffarna?
7. Övriga synpunkter?
27
Kontakta: [email protected]
www.goteborg.se
Göteborgs Stad Intraservice 161214-005-130 Tryck: Lenanders Grafiska AB April 2017
Har du frågor eller synpunkter?
