Fakta om ESBL, antibiotika och resistens Tarmbakterier som är resistenta mot antibiotika har blivit ett växande problem i Sverige. I första hand gäller det Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae som utvecklat så kallad betalaktamas med utvidgat spektrum (extended spectrum-betalaktamaser, ESBL). Det innebär att de kan bryta ner några av våra vanligaste typer av antibiotika som penicilliner och cefalosporiner. Tidigare har resistensproblematiken främst handlat om multiresistenta stafylokocker (methicillin-resistant Staphylococcus aureus, MRSA), men i dag är gramnegativa tarmbakterier som producerar ESBL ett växande antibiotikaresistensproblem inte bara i sjukvården utan även inom andra vårdformer, till exempel äldreboenden. Det finns ett hundratal varianter av ESBL. Så vanligt är det Infektioner orsakade av ESBL-producerande bakterier blev anmälningspliktiga den 1 februari i fjol. Under 2007 anmäldes 2 101 fall av ESBL, enligt Smittskyddsinstitutets statistik. Det är nästan dubbelt så många som antalet anmälda fall av MRSA (1 134 under hela 2007). ESBL-bildande bakterier, som kan bryta ned penicillinerer och cefalosporiner, riskerar nu att bli ett större resistensproblem än MRSA. Sedan början av år 2005 har man vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala haft en spridning inom sjukhusmiljön av främst en klon av Klebsiella pneumoniae. (1) Uppsala är det landsting som (i förhållande till invånarantalet) är hårdast drabbat av ESBL. Därefter hamnar Kronoberg och Stockholm. Betalaktamantibiotika Betalaktamantibiotika är den största gruppen antibiotika och består av penicilliner, cefalosporiner och karbapenemer. De tar död på bakterierna genom att hindra att cellväggarna byggs upp. Men varken penicilliner eller cefalosporiner fungerar på de tarmbakterier som har utvecklat ESBL. Tarmbakterierna förmår producera ett enzym som bryter ner dessa preparat så att de inte längre har effekt. Därmed begränsas starkt behandlingsalternativen vid infektioner orsakade av ESBL. I en artikel i Läkartidningen nyligen skriver Helena Hallgren, Ingegerd Gustafsson och Torvald Ripa att gramnegativa bakterier som producerar ESBL (extended-spectrum betalactamases) utgör ett växande resistensproblem både i Sverige och internationellt. Tidigare betraktades ESBL främst som ett sjukhusbundet problem, men under de senaste åren har allt fler fall diagnostiserats i öppenvården. I artikeln diskuteras lämplig antibiotikabehandling: ”Vid sidan av karbapenemer kan nya antibiotika som tigecyklin och kolistin bli aktuella alternativ framöver.” (2) Vanligast hos tarmbakterier ESBL är vanligast hos gramnegativa tarmbakterier som Escherichia coli och Klebsiella pneumoniae. Gramfärgning är en teknik för att genom infärgning av bakterier kunna skilja på cellväggarnas struktur. De som tar åt sig färg kallas grampositiva och de som inte tar åt sig färg gramnegativa. Skillnaden avslöjar hur cellväggarna ser ut vilket hjälper läkarna att avgöra vilken behandling som är lämpligast. Gramnegativa bakterier, som E. coli och K. pneumoniae, har en mer komplicerad struktur än grampositiva bakterier. Hur patienterna som bär på ESBL-bakterier drabbas varierar. Oftast ger de inga symtom alls, men de kan också orsaka urinvägsinfektioner, blodförgiftning, lunginflammation och livshotande bukinfektioner, främst hos äldre och sjuka med redan nedsatt immunförsvar. Escherichia coli är en av de fem vanligaste bakterierna bakom vårdrelaterade infektioner. Tre typer av patienter Tarmbakterier sprids med avföring, till exempel genom dålig handhygien och om förorenat vatten sprutats över grönsaker. I Sverige är det framför allt tre grupper av patienter som bär ESBL-producerande bakterier: • Svenska turister som får i sig bakterierna med födan och för dem med sig hem i tarmfloran efter resor till länder som Spanien och Grekland där ESBL är vanligt. • Svenskar som har smittats efter att ha vårdats på sjukhus i länder där ESBL är vanligt. • Patienter som har smittas på grund av dålig vårdhygien på sjukhus i Sverige. De tre grupperna är ungefär lika stora. Och ju fler som drabbas av ESBL, desto större är risken för att ESBL-bärande bakterier blir en del av vår normala tarmflora här hemma i Sverige. (3) Därför blir bakterier resistenta Det finns flera orsaker till att bakterier blir resistenta: • En miljö med hög konsumtion av antibiotika, exempelvis intensivvårdsavdelningar. • Felaktig förskrivning – läkare behandlar virusinfektioner i tron att det är en bakterieinfektion (och antibiotika hjälper inte mot virus). • Patienten får fel antibiotikum för den typ av bakterieinfektion det gäller. • Behandlingen avbryts i förtid, bakterierna överlever och kan utveckla resistens. • Många korta kurer tätt inpå varandra. • Dålig hygien inom vården. • Självmedicinering med antibiotika. 2 Förebyggande åtgärder Det främsta vapnet för att undvika smitta från multiresistenta bakterier är strikt hygien inom vården, i synnerhet desinficering mellan alla patientkontakter. Trängsel och överbeläggning på sjukhus ökar också riskerna för smittspridning. Det finns ett tydligt samband mellan ett lands antibiotikaanvändning och andelen resistenta bakterier enligt professor Otto Cars, ordförande i Strama. Sverige ligger fortfarande bra till, men med allt högre antibiotikaanvändning riskerar vi att hamna i en situation där allvarliga infektioner inte längre får effektiv behandling. I andra länder med högre resistens har detta medfört ökad sjuklighet och dödlighet. (4) Ny behandling Eftersom ESBL-producerande bakterier är resistenta mot vanliga typer av antibiotika begränsas behandlingsvalen. Bakterier som bär på ESBL är dessutom ofta resistenta även mot andra former av antibiotika. Till detta kommer att resistensen kan överföras mellan olika arter av gramnegativa bakterier. Som ett nytt alternativ för behandling av svåra infektioner orsakade av ESBL-bärande bakterier finns i dag Tygacil (tigecyklin). Det är ett intravenöst bredspektrumantibiotika och det första läkemedlet i en helt ny klass, glycylcyklin. Lurar bakteriernas försvar Tygacil har utvecklats för att kringgå två viktiga mekanismer för resistens hos bakterier; effluxpumpar och ribosomal protektion: • Effluxpumpar gör det möjligt för bakterien att snabbt göra sig av med antibiotika som trängt in i cellen vilket kraftigt minskar dess effekt. • Ribosomal protektion hindrar antibiotika från att påverka bakteriens proteinsyntes vilket innebär att bakterierna inte dör. Eftersom Tygacil lurar dessa försvarssystem har läkemedlet kraftfull effekt mot ett brett spektrum av bakterier, också de som har blivit motståndskraftiga mot antibiotika just genom dessa två vanliga försvarsmetoder. Eftersom Tygacil inte är ett betalaktamantibiotikum påverkas det inte heller av enzym som ESBL. Även andra resistensmekanismer påverkar inte Tygacil, vilket innebär att preparatet även har en god effekt på meticillinresistenta stafylokocker (MRSA) och infektioner orsakade av vancomycinresistenta enterokocker (VRE). Tygacil godkändes inom EU i april 2006 för behandling av vuxna med komplicerade bukinfektioner och komplicerade hud- och mjukdelsinfektioner. 3 Källor: 1. Smittskyddsinstitutets sjukdomsinformation 2007-06-11 2. Artikel i Läkartidningen 2007-12- 18 av Helena Hallgren, Ingegerd Gustafsson och Torvald Ripa 3. Gunnar Kahlmeter, chef för Smittskyddsinstitutets externa referenslaboratorium för antibiotikaresistensfrågor, intervjuad i Läkartidningen 2006-05-17 4. Pressmeddelande från Strama: För tredje året i rad – stigande antibiotikaanvändning i Sverige 4