Östrogenmetabolit, ett framtida botemedel för sköldkörtelcancer?
Pernilla Roswall
Syftet med denna studie var att undersöka 2-metoxyöstradiols (2-MEs) effekt på
sköldkörtelcancerceller, för att i slutändan kunna framställa en medicin för behandling av
sköldkörtelcancer eller andra cancerformer. 2-ME har sitt ursprung i östrogen och finns naturligt i
kroppen.
Den huvudsakliga frågan var om 2-ME orsakar celldöd, s k apoptos. Apoptos kan också
benämnas som självmord och namnet kommer från att cellen efter en signal tar livet av sig själv.
Apoptos sker för att motverka att en skadad cell ska fortleva och utgöra ett hot mot omgivningen.
Under utvecklingen av främst immunförsvaret förekommer apoptos naturligt och är nödvändig.
Vid apoptos monteras cellens byggstenar ned och tas sedan om hand av andra celler. Varje cell
innehåller DNA, där människans arvsanlag finns lagrade. Vid skador på DNAt kan cellen börja
dela sig okontrollerat och därigenom ge upphov till en tumör. För att hindra detta kan andra celler
signalera att den aktuella cellen ska begå självmord.
För att undersöka om 2-ME dödar sköldkörtelcancerceller genom apoptos, användes tre olika
tekniker. Ett tydligt tecken på apoptos är en sönderdelning av cellens DNA, vilket man använder
sig av vid olika analyser av celldöd via apoptos. En metod som användes bygger på ett
ljusfenomen, där celler som är i apoptos d v s har fragmenterat DNA, sänder ut ljus. Bilden nedan
visar hur detta kan se ut efter att cancerceller har behandlats med 2-ME. Bilden visar att 2-ME
tvingar in sköldkörtelcancerceller i en självmordfas. Ett annat sätt att undersöka om cellen
befinner sig i apoptos är att titta på var i den s k cellcykeln cellen är. Celler vandrar i en cellcykel
och genomgår olika faser innan de ska dela sig. För att kunna dela sig och inte halvera sin DNA
mängd måste cellen först kopiera sitt DNA. Om cellen däremot är i apoptos så förstörs DNAt, det
klipps i små bitar. Genom att färga DNAt och därefter se hur mycket DNA cellen innehåller, kan
man avgöra om cellerna dör via apoptos. Jag fann att mängen celler i apoptos ökade ju längre de
hade kontakt med 2-ME. Den tredje metoden gick ut på att undersöka cellens innehåll av olika
proteiner efter 2-ME stimulering. Cellen har ett inre signalsystem där proteiner ingår, och genom
att undersöka vilka proteiner som finns i cellen kan man klargöra om självmordsfasen är
igångsatt. Det är redan känt att vissa proteiner ingår i apoptos-signalsystemet, därför undersöktes
närvaron av dessa. Ett flertal av dessa proteiner återfanns i cellerna efter 2-ME stimulering. Detta
gällde dock inte för samtliga cellinjer som testades så utökade studier måste ske för att få klarhet i
hur stor mängd 2-ME som krävs samt hur lång tid stimulering måste ske.
Det återstår att se om detta arbete är början på något som i framtiden kan ge en medicin som botar
cancer av olika slag, utan radikala operationer och strålningsbehandling.
Cancerceller begår självmord.
Examensarbete i biologi, 20 p, HT 2000
Institutionen för genetik och patologi, Uppsala Universitet
Handledare: Nils-Erik Heldin
