SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 2-2004
Att mäta effekt av fysisk
aktivitet och idrott vid
funktionshinder
När personer med funktionshinder deltar i fysisk aktivitet eller idrott är det vanligt att mäta
effekt i form av förbättrad fysisk förmåga. Både önskade och oönskade effekter är viktiga att visa
för att skapa beslutsunderlag till hur våra begränsade resurser bäst skall brukas. Val av mätmetoder är mycket väsentligt för att fånga den komplexa verkligheten. Men verkligheten innebär också
att förutom fysiska variabler, så bör även andra effekter som avser livsstil, social anpassning och
den dagliga förmågan studeras och utvärderas.
Inledning
Mia Pless
Legitimerade
Sjukgymnasters Riksförbund, Stockholm
Institutionen för
Vård- och FolKhälsovetenskap,
Mälardalens
högskola.
8
Att öka den fysiska aktiviteten tillhör
de åtgärder som enligt Statens Folkhälsoinstitut skulle ha den största positiva effekten på svenska folkets hälsa.
Fysisk aktivitet ses nu även inom hälsooch sjukvården som en viktig åtgärd i
sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, FYSS (1). Yrkesföreningar
för fysisk aktivitet står bakom FYSS
boken och redaktören är sjukgymnast.
Inom vården skrivs nu fysisk aktivitet
på recept, FAR, som ett komplement
eller ersättning till läkemedel (2). Det
utarbetas också modeller för utbildning
av ledare för träning av de personer
som fått recept på fysisk aktivitet.
Idrottsrörelsen erbjuder olika typer av
fysisk aktivitet och idrott för personer
med funktionshinder (3, 4). Dock finns
det ännu alltför få studier där man
systematiskt redovisat effekt av åtgärderna, trots att området är tvärprofessionellt och mycket intressant ur
samhällsekonomiskt perspektiv (5, 6).
Både önskade och oönskade effekter
är viktiga att visa för att avgöra hur
begränsade resurser ska brukas på
bästa sätt. Att kunna visa effekt av
fysisk aktivitet och idrott är också en
förutsättning för att verksamheten ska
få behålla eller utöka sina resurser. Det
finns flera skäl till att effektstudierna är
få. Antalet forskare inom området är
ännu begränsat och försökspersonernas
funktionshinder liksom träningsmetoderna är heterogena. Dessutom är
valet av mätmetoder helt avgörande för
vilken effekt man kan visa. Att fysisk
aktivitet och idrott har gynnsamma
effekter vittnar däremot både personer
med funktionshinder, deras idrottslärare, sjukgymnaster och tränare om.
Funktionshinder – vad är det?
För att veta hur man ska tänka när
man väljer åtgärder och utvärderingsmått behöver begreppet funktionshinder klargöras. Man skiljer
mellan personens kroppsliga skador,
funktionsnedsättningar och begränsningar och de konsekvenser dessa får
i det dagliga livet. Funktionshinder
eller funktionsnedsättning handlar
om individen och konsekvenserna är
det som sker när personen möter sina
dagliga omgivningar. En person kan
alltså ha funktionshinder på grund av
skada eller sjukdom, men ett handikapp uppstår först i mötet mellan
funktionshinder och omgivning. Det
är omgivningen som avgör hur omfattande ett funktionshinder blir (7). Det
är dessutom relativt vanligt att ha ett
funktionshinder då fler blir äldre och
vällevnadssjukdomar som diabetes,
hjärtproblem och övervikt ökar både
bland barn och vuxna. Andra som
kan behöva stöd i sin fysiska aktivitet
och idrott är personer med psykiska
funktionshinder, utvecklingsstörning,
rörelsehinder, syn- och hörselskada,
neurologiska sjukdomar, astma,
DAMP, ADHD (8). Funktionshindren kan alltså vara både synliga och
osynliga. Alla med funktionshinder
har rätt till delaktighet i fysisk aktivitet
och idrott (7). Frågan är vilket stöd de
behöver och om det ger önskad effekt.
Målet med fysisk aktivitet relaterat till
klassifikationen ICF
När personer med funktionshinder
deltar i fysisk aktivitet eller idrott är
det vanligt att mäta effekt i form av
förbättrad fysisk förmåga. Förutom
detta vill individen själv också må
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 2-2004
Vem mäter effekt och varför?
Traditionen att använda mätmetoder
i dagligt arbete med fysisk aktivitet
och idrott varierar inom olika professioner och verksamheter. Orsakerna
kan vara brist på tid eller kunskap om
mätmetoder. Det kan också vara brist
på konsensus om vilka mätmetoder
som lämpar sig bäst att använda i olika
situationer. En del menar att mätmetoder och testning bara är förknippat med
elitträning, forskning och utvecklingsprojekt. Andra menar att mätmetoder är
onödiga eftersom mätresultat inte fångar
den komplexa verkligheten och alltså
inte behövs i vardagligt arbete (14, 15).
Dagligt arbete med fysisk aktivitet och
idrott vid funktionshinder bygger nu i
stor utsträckning på erfarenhet och på de
mätresultat som inhämtats i forskningssituationer, många gånger med resultat
från försökspersoner utan funktionshinder. Frågan är om man kan fortsätta att
arbeta på detta sätt eller om mätmetoder
kan bli ett lika viktigt och naturligt redskap att samla mätresultat från dagligt
arbete med fysisk aktivitet och idrott som
det har blivit inom t ex vård och rehabilitering. I offentliga sektorns vård och
rehabilitering har kraven på kostnadseffektivitet och prioriteringar av resurser
varit en drivkraft för att i dagligt arbete
samla mätresutat. Resurser i form av tid,
pengar och kompetens är inte tillräckliga
Alla med funktionshinder har rätt till delaktighet i fysisk aktivitet och idrott. Foto: Artur Forsberg
för att genomföra allt som är möjligt och
då behövs prioriteringar.
bra, kunna göra vad andra gör, kunna
het, andningsfrekvens mm (koppstrukPrioriteringarna vilar på tre principer;
göra det tillsammans med andra, tycka
tur och kroppsfunktion)? Ska individens alla människor har lika värde och samma
att det är kul att göra det, samt hitta
kapacitet i en testsituation (aktivitet)
rätt, resurserna bör satsas på områden
möjlighet i sin närhet att göra det som
förbättras t ex att springa snabbt, köra där behoven är störst och det ska finnas
är kul. Att förvärva en hälsosam livsrullstol inomhus eller träffa tennisboll
en rimlig relation mellan kostnader och
stil förutsätter ett kontinuerligt och
med slagträ? Eller ska genomförandet
effekt mätt i hälsa och livskvalitet (16).
långsiktigt deltagande i fysisk aktivitet
i ett socialt sammanhang (delaktighet)
Mätmetoder är ett verktyg för att samla
och idrott. Samtidigt vet vi i att många
förbättras, som exempelvis att springa
beslutsunderlag. Den offentliga sektorns
ger upp sin träning om den är krånglig
ett hundrameters sprinterlopp, delta i
skolor och fritidsverksamheter har också
att genomföra eller om det tar lång
rullstolsdans, eller att kunna spela med begränsade resurser och rimligen ett stort
tid att nå förbättrad fysisk förmåga t
i en brännbollmatch (11, 12)? Även
behov av mätresultat för att kunna prioex om man har motoriska svårigheter,
omgivningsfaktorer kan vara målet för ritera inom sin verksamhet.
livslång funktionsnedsättning eller fort- insatsen fysisk aktivitet och idrott. Den
Mätmetoders syften, egenskaper, validitet
skridande sjukdom (9). Ibland är den
önskade effekten kanske är förändrad
önskade effekten av fysisk aktivitet att
attityd hos en personlig assistent, anhö- och reliabilitet
Före valet av mätmetod måste man alltså
få en regelbundenhet och uthållighet i
rig eller lärare. Åtgärden kan vara att
att träna.
observera fysisk aktivitet eller idrott för klargöra vilken effekt som önskas och
vilka åtgärder som ger dessa effekter. Sen
Målet är då kanske att tycka det
personer med astma. Det som utväravgör man vilka mätområden som är
är kul att träna och att göra det varje
deras blir då exempelvis om observatänkbara och vilka uppgifter mätmetoder
vecka. Det som utvärderas är då inte
törernas grad av rädsla har minskat
bör innehålla. Med andra ord vad som
fysiska variabler, utan t ex lust att
för att låta en person med astma delta
ska mätas. Mätmetoder anger storlek på
utföra träningen och frekvensen på
i fysisk aktivitet och idrott, alternativt
problem eller förändring. För att mäta
träningen. WHO:s klassifikation av
om observatörens kunskap har ökat
effekt mäts storlek före åtgärd och efteråt
funktionstillstånd, funktionshinder och om hur träning ska organiseras för att
hälsa, ICF (10), kan användas för att
undvika ansträngningsutlöst astma. ICF avläses hur stor förändring som inträffat.
tydliggöra vad målet med den fysiska
är en modell för att avgöra vilket/ vilka Åtgärder och mätmetoder ska passa ihop,
men det kan vara svårt att välja lämpliga
aktiviteten och idrotten är. Är målet att mätområden åtgärderna ska ha effekt
mätmetoder. Ett skäl är att det används
förbättra anatomiska eller fysiologiska
på, liksom vilka mätresultat som ska
en mängd olika begrepp för att beskriva
variabler som muskelstyrka, uthålliginsamlas (13).
9
SVENSK IDROTTSFORSKNING NR 2-2004
mätmetoders syfte, egenskaper, validitet och reliabilitet (17, 18, 19).
Mätmetoder kan alltså användas
för olika syften, t ex för att särskilja
eller utvärdera. Ett exempel på en
särskiljande mätmetod är längd och
viktmätning av små barn inom barnhälsovården. Avviker barnet från längd
eller viktkurvan ska åtgärd vidtagas.
Antalet uppgifter i särskiljande mätmetoder är ofta få och väl valda. En
utvärderande mätmetod ska vara känslig för förändring efter åtgärd. Metoderna består ofta av många uppgifter
eller av uppgifter som noga beskriver
individens utförande i olika skalsteg.
Det är viktigt att ta reda på för vilket
syfte metoden är konstruerad.
Mätmetoder har även olika
egenskaper. En metod kan vara
standardiserad, normrelaterad eller
kriterierelaterad. Att en mätmetod är
standardiserad innebär att administrering och poängsättning utförs på
ett i förväg bestämt sätt. Mätning av
muskelstyrka med en dynamometer
är en sådan metod. Det finns beskrivning av utgångsläge, var mätaren ska
placeras, hur personen ska instrueras
och hur värdet ska avläsas. Undersökaren försöker att hålla testsituation
så lika som möjligt det som är beskrivet i manualen. Att en mätmetod är
normrelaterad innebär att en individs utförande jämförs med det i en
representativ grupp. En normrelaterad
mätmetod ska alltid utföras på ett
standardiserat sätt. Poängsättningen
bygger på jämförelse mellan individens
poäng och normgruppens medelpoäng.
En kriterierelaterad mätmetod är t ex
Test of Gross Motor Development,
TGMD-2 (20). Testet har framtagits av
specialidrottslärare för att se vilka barn
som kan behöva extra stöd i gymnastik
och idrott. Testet består av tolv grovmotoriska uppgifter; springa, hoppa,
kasta och fånga bollar. Barnen, som är
mellan 3 och 10 år gamla, ska inte vara
”severely handicapped”. De ska alltså
kunna gå och springa något. Mätmetoden används för att planera och
utvärdera träning. Att mätmetoden är
kriterierelaterad innebär att varje barns
utförande bedöms i relation till ett kriterium, en beskrivning. Ju högre poäng
barnet får desto högre bedöms den
motoriska förmågan vara. I en av uppgifterna ska barnet springa och hoppa
över en ärtpåse, avstampet sker vid en
tejpad linje. För att få ett poäng ska
barnet göra avstamp med en fot och
landa på motsatt fot. För två poäng
ska båda fötterna under en period vara
i luften, perioden ska vara längre än
10
under språng. För att erhålla tre poäng
ska barnet under hoppet sträcka fram
motsatt arm till den främre foten. Det
förekommer att en mätmetod är både
kriterierelaterad och normrelaterad.
Begreppet validitet är ett koncept
och handlar om i vilken utsträckning
en mätmetod verkligen mäter vad den
är tänkt att mäta, och om detta går att
hänföra till olika skalnivåer. Reliabilitet anger om en metod är mätsäker
och kan upprepas med samma resultat.
Ibland är det lättare att förstå begreppet validitet om man jämför det med
vad reliabilitet innebär. I en piltavla
så representerar mittpunkten det man
vill mäta. När mätmetoden mäter
mittpunkten i tavlan kan man säga
att metoden har hög validitet. Hög
reliabilitet innebär att varje mätning
ska träffa samma punkt och helst då i
mitten, eftersom det innebär att metoden har både hög reliabilitet och hög
validitet. Om man varje gång träffar i
en ytterring på piltavlan så är reliabiliteten ändå hög, men tyvärr så mäter
man inte det man avser att mäta. Reliabiliteten kan påverkas av både individen som testas, mätmetodens uppgifter,
miljön vid testningen och testaren.
En mätmetods validitet är beroende
av en mängd faktorer och ändras om
den används på annat sätt än det som
anges i manualen (17, 18, 19, 21).
För att kvalitetssäkra det som görs
i dagligt arbete behövs studier där man
systematiskt redovisat effekt av fysisk
aktivitet och idrott för personer med
funktionshinder. Många med intresse
för arbetsfältet, både yrkesföreträdare
och funktionshindrade utövare, ger
goda förutsättningar för samarbete och
nyttjande av samlad kompetens. Att
kunna visa vad inom fysisk aktivitet
och idrott som är effektivt är av stort
gemensamt intresse. Samverkan ger
kunskapsutbyte om bl a mät- och träningsmetoder, samt möjlighet till större
och mer heterogena undersökningsgrupper t ex multicenterstudier. Låt oss
därför tillsammans visa vilka effekter
fysisk aktivitet och idrott har vid olika
typer av funktionshinder.
Referenser
1. Ståhle, A (red). FYSS – Fysisk aktivitet i
sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling Statens Folkhälsoinstitut. FHI Rapport
2003:44.
2. Kallings, L V. Leijon, M. Erfarenheter
av Fysisk aktivitet på recept – FAR. Statens
Folkhälsoinstitut 2003:53
3. Kristén, L. Possibilities offered by interventional sports programmes to children and
adolescents with physical disabilities – en
explorative and evaluative study. Doctoral
thesis. Department of teacher education. Centre
for research in teaching and learning. Luleå
University of Technology 2003:23.
4. Sherrill, C. Adapted physical activity, recreation & sport: Crossdiciplinary and lifespan (5th
ed.). Dubuque.IE: WCB McGraw-Hill 1998.
5. Wedman, I. Handikappforskning i full fart
framåt. Svensk Idrottsforskning – Tema handikappidrottsforskning 2000; 3: 8-9.
6. Pless, M. Carlsson, M. Effects of motor skill
intervention on developmental coordination disorder: a meta-analysis. Adapted Physical Activity
Quarterly 2000; 17: 381-401.
7. Statens Institut för särskilt utbildningsstöd,
SISUS. Om bemötande av människor med funktionshinder. Ett nationellt program för att öka
kompetensen om bemötande. Lenanders Grafiska AB 2003.
8. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 2001. http://
www.sos.se/fulltext/111/2001-111-2/sammanfattning.htm
9. Losse, A. Hendersson, SE. Elliman, D. Hall,
D, Knight, E. Jongmans, M. Clumsiness in children – do they grow out of it? A 10-year followup study. Developmental Medicine and Child
Neurology 1991; 33: 55-68.
10. Socialstyrelsen. Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. Svensk
version av International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Bokförlaget
Bjurner och Bruno AB 2003. http://www.sos.
se/epc/klassifi/icf.htm
11. Granlund, M. Almqvist, L. Eriksson, L.
Delaktighet i skolmiljöer för barn och ungdomar
med funktionshinder. Socialmedicinsk tidskrift
2002; 6: 538-545.
12. Pless, M. Carlsson, M. Sundelin, C. Persson,
K. Pre-school children with developmental coordination disorder: self-perceived competence
and group motor skill intervention. Acta Paediatrica 2001; 90: 532-538.
13. Smedby, B. ICF är ett verktyg med många
användningsområden – a Swiss Army Knife?
Socialmedicinskt tidskrift 2002; 6: 483-485.
14. Pless, M. Gästskribent. Nordisk Fysioterapi
2001; 5: 145-146.
15. Beyer, N. Magnusson, P. Målemetoder I
fysioterapi. Munksgaard Danmark, Köbenhavn
2003.
16. Socialstyrelsen. Prioriteringar i hälso- och
sjukvården – en redovisning av Socialstyrelsens
arbete med prioriteringar. http://www.sos.se/hs/
riktprio/riktprio.htm
17. Pless, M. Kierkegaard, M. Stenström H. C.
Att mäta är att veta – en enhetlig presentation
av mätmetoder/ mätinstrument – beskrivning av
struktur. Nordisk Fysioterapi 2001; 5: 182-185.
18. Finch, E. Brooks, D. Stratford, P W. Mayo,
N E. Physical rehabilitation outcome measures.
A guide to enhanced clinical decision making
(2nd edition). Canadian Physiotherapy Association. Lippincott Williams & Wilkins 2002.
19. Domholt, E. Measurement theory. In Domholt E, editor. Physical therapy research. Principles and applications, 2nd edition. Philadelphia,
PN: WB Saunders 2000. p 221-238.
20. Ulrich, D A. Test of Gross Motor Development-2. Examiner´s manual. Austin, Texas.
Pro-ed Incorporated 2000.
21. Liang, M. Longitudinal construct validity:
Establishment of clinical meaning in patient evaluative instruments. Med Care 2000; 38(supplement II): II-84-II-90.
