Utrikesdepartementet
Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar vid årsskiftet
2013/2014. Rapporten kan inte ge en fullständig
bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör också sökas från andra källor.
Mänskliga rättigheter i Australien 2013
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Australien är en utvecklad och stabil demokrati med stark rättssäkerhet. Läget
för de mänskliga rättigheterna i Australien är överlag gott men brister finns
främst vad gäller flyktingars rättigheter liksom urfolket aboriginernas
fattigdom, låga politiska representation och begränsade inflytande i samhället.
Australien har ratificerat FN:s centrala konventioner om mänskliga rättigheter,
vilka dock inte har integrerats i inhemsk lagstiftning. Erkännande och skydd
för de mänskliga rättigheterna finns emellertid i rättspraxis i enlighet med
landets brittiska common law-tradition. Justitiedepartementet presenterade i april
2010 ett ramverk för mänskliga rättigheter som anger huvuddragen för fortsatt
främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna.
Australien har ratificerat flyktingkonventionen och dess tillhörande protokoll,
men har fått betydande kritik från FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, för sitt
bemötande av asylsökande som anländer med båt. Kritiken riktar sig bland
annat mot internering av asylsökande utan tidsgräns i många fall, utdragna
asylprocesser och begränsad möjlighet till rättslig prövning av asylbeslut.
Australien återfinns bland de högst placerade länderna i UNDP:s Human
Development Index men klyftorna är betydande och enligt mått EU använder
levde cirka en femtedel av befolkningen i fattigdom år 2012. Delar av
urbefolkningen är särskilt utsatt.
Hälsovårdssystemet är väl utbyggt och det genomsnittliga hälsoläget är gott.
Utbildningen håller i stort sett hög standard, men det finns svårigheter i vissa
delar av landet med att säkerställa att barn som tillhör urbefolkningen får del av
undervisningen. Fängelser och häkten håller internationell standard.
2
Den skärpta lagstiftningen om terroristbrott från 2005 kvarstår och ger polisen
långtgående övervaknings- och kontrollmöjligheter. FN:s kommitté för
mänskliga rättigheter med flera har kritiserat terroristbrottslagstiftningen för
vaga definitioner av terroristbrott och en omvänd bevisbörda (skyldig till
motsatsen bevisas).
Högsta Domstolen har slagit fast att en fri politisk debatt skyddas i
författningen. Reformer under 2010 syftade till att öka öppenheten när det
gäller att informera allmänheten om myndigheternas arbete. Det har blivit
enklare att begära information och att registrera klagomål.
Diskriminering i arbetslivet är förbjudet och föreningsfriheten är garanterad i
lag. Lagstiftningen uppmuntrar kollektivavtal framför individuella
anställningsavtal och stärker fackföreningars rättigheter.
Trots att diskriminering på grund av kön är förbjudet i lag är kvinnors löner
generellt sett lägre. Det finns uppgifter om hög förekomst av våld mot
kvinnor, i synnerhet bland den del av befolkningen som har urfolksbakgrund.
Tvångssteriliseringar mot kvinnor och flickor med mentala funktionshinder
förekommer i flera delstater men beivras. Barns rättigheter är i princip väl
tillgodosedda, men klyftan mellan barn som tillhör urfolk och andra australiska
barn är fortsatt stor. De federala och delstatliga regeringarna har gjort insatser
för att åtgärda denna situation, men åtgärderna har kritiserats för att ibland
vara repressiva och för att aboriginerna själva inte har inkluderats tillräckligt i
beslutsfattandet.
Australiens federala äktenskapslagstiftning förbjuder samkönade äktenskap och
landet saknar ett juridiskt ramverk mot diskriminering på grund av sexuell
läggning och könsidentitet. Delstaten Australian Capital Territory godkände dock
under 2013 samkönat äktenskap, men initiativet stoppades senare på federal
nivå.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om
mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer
Australien har ratificerat de centrala konventionerna rörande mänskliga
rättigheter:
-
-
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International
Covenant on Civil and Political Rights, ICCPR, 1972, och de två fakultativa
protokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraffet
Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,
International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights, ICESCR,
1972, dock inte dess tillhörande protokoll
3
-
-
-
-
-
-
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering,
Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination, CERD,
1966
Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot
kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against
Women, CEDAW, 1980, dock inte tilläggsprotokollet om enskild
klagorätt
Konventionen mot tortyr, Convention against Torture and Other Cruel,
Inhuman or Degrading Treatment or Punishment, CAT, 1985, dock inte
tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child,
CRC, 1990, samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade
konflikter och om handel med barn, kommersiell sexuell exploatering
av barn och barnpornografi som ratificerades i januari 2007
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, CRSR,
och det tillhörande protokollet från 1967
Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
Convention on the Rights of Persons with Disabilities, CRPD, 2007, (med
reservationen att Australien förbehåller sig rätten till tvångsbehandling
av personer med funktionsnedsättning) men inte det tillhörande
protokollet.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, The International
Criminal Court, ICC, 2003
Australien genomgick den universella granskningen av respekten för mänskliga
rättigheter, Universal Periodic Reports, UPR, som gjordes av FN:s råd för
mänskliga rättigheter i januari 2011. Australien välkomnade synpunkterna och
nästa utvärdering av landets upprätthållande av mänskliga rättigheter kommer
att genomföras under 2015.
I uppföljningen av CEDAW-protokollet år 2012 uppgavs att Australien har
ytterligare väg att gå när det gäller att minska diskriminering mot kvinnor.
Australien utfärdade en stående inbjudan till samtliga specialprocedurer i
augusti 2008.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Lagar finns som ska säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig
integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Förhållandena i australiska
fängelser, häkten och andra slutna anstalter håller överlag internationell
standard och regeringen tillåter besök av oberoende människorättsobservatörer.
4
Antalet aboriginer (urfolk) i fängelser är oproportionerligt hög, cirka 26
procent (2013) trots att personer med aboriginsk bakgrund utgör mellan drygt
två och tre procent av befolkningen. FN:s sändebud för rätten till hälsa
noterade under sitt besök 2009 att tillgången till sjukvård i fängelserna ibland är
bristfällig och att förekomsten av sexuellt överförbara sjukdomar och
drogmissbruk är hög. Faciliteterna för rättspsykiatrisk vård uppges också vara
otillräckliga, och den utbredda isoleringen av personer med mental och psykisk
funktionsnedsättning ökar risken för självmord. Enligt en rapport som utkom
2012 om fångars hälsa uppgavs en fjärdedel av fångarna behandlas med
medicin mot psykiska besvär.
Australien har anslutit sig till och tillämpar principen om non-refoulement, det vill
säga att ingen får återsändas till ett land där hon eller han har välgrundad
fruktan för att råka ut för förföljelse, eller hotas av dödsstraff, tortyr eller
någon annan omänsklig behandling eller bestraffning. Australien förbehåller sig
rätten att neka utlämning om en misstänkt riskerar dödsstraff i mottagarlandet.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat efter separata beslut i samtliga delstater och territorier
sedan 1985. År 2007 stod Australien tillsammans med andra länder i FN:s
generalförsamling som medförslagsställare för ett universellt avskaffande av
dödsstraffet.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Rätten till frihet och personlig säkerhet garanteras i konstitutionen. Generellt
sett är den personliga säkerheten god i landet.
Australiska myndigheter har långtgående befogenheter att agera vid misstanke
om terrorism. Sedan 2001 har totalt ett 50-tal lagar på detta område antagits.
Polisen har fått ökade befogenheter att skjuta för att döda om det anses
nödvändigt för att skydda liv, samt fått rätt att visitera personer på allmän plats.
Terroristbrottslagstiftningen inkluderar ett flertal brett definierade brott med
skiftande anknytning till terrorism (Criminal Code 1995).
Övervaknings- och kontrollmöjligheter av misstänkta individer har skärpts
genom införande av tvångsåtgärder under vilka misstänkta individer kan
tvingas till husarrest, tvingas bära elektronisk spårningsutrustning och
förbjudas att kommunicera med vissa människor. Sådana tvångsåtgärder
utfärdas endast efter godkännande av åklagare och beslut i domstol och kan
gälla upp till ett år utan att personen i fråga formellt måste anklagas för brott.
Förebyggande internering tillåts även med stöd av denna lagstiftning i syfte att
förebygga en terroristattack eller säkra bevis. Dessa beslut kan baseras på
5
sekretessbelagda bevis, som varken den misstänkte eller dennes juridiska
ombud får tillgång till.
Människorättsförsvarare, frivilligorganisationer samt FN:s kommitté för
mänskliga rättigheter har kritiserat terroristbrottslagstiftningen på grund av
vaga definitioner av terroristbrott och en omvänd bevisbörda (att en person är
skyldig till motsatsen bevisas). Kritiken rör även polisens ökade befogenheter
och domstolarnas nya roll när det gäller att utfärda tillstånd för tvångsåtgärder
och principen att i efterhand kunna bekräfta beslut om häktning. Hemlighållande av bevis har också kritiserats då det berövar den misstänkte chansen
att förbereda sitt försvar och därmed strider mot rätten till en rättssäker
rättegång.
Det finns olika lagstadgade begränsningar för förhörs- och utredningstid för
terroristbrott respektive övriga brott (Crimes Act 1914). Parlamentet antog i
november 2010 en lagändring som begränsar tiden en terrormisstänkt kan
anhållas utan rättslig grund, till maximalt sju dagar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Australien är en federal statsbildning med nio olika lagstiftningar, en federal,
sex delstatliga och två territoriella. Ett oberoende federalt domstolsväsende
garanteras i författningen. Lagstiftning och rättsväsende erbjuder effektiva
möjligheter att pröva klagomål från enskilda personer rörande brott mot de
mänskliga rättigheterna. Brott- och strafflagstiftningen varierar mellan
delstaterna, som har separata polisstyrkor. Dessutom finns en särskild federal
poliskår. Domstolarna är självständiga och välfungerande.
Straffbarhetsåldern är tio år i den federala lagstiftningen och i alla delstater och
territorier. Upp till 14 års ålder tillämpas dock principen om doli incapax, det
vill säga att ett barn inte förutsätts veta att ett kriminellt beteende är felaktigt.
Ett villkor för fällande dom är att åklagare kan styrka att ett barn insett att en
handling var straffbar. Brott begångna av barn upp till 17 eller 18 års ålder
(varierar mellan delstaterna) behandlas i regel i särskilda barn- och
ungdomsdomstolar. Vid fällande domar placeras barn vanligen på
ungdomsanstalter, men unga kan också placeras i fängelse om de blir dömda
för allvarliga brott, exempelvis mord. Under 2013 fanns kring hundra
minderåriga på reguljära anstalter i Western Australia som en följd av ett
upplopp på en ungdomsanstalt där de vistades. Delstatsledningen lovade att de
skulle flyttas så snart som möjligt, men har kritiserats av Amnesty International
för att förflyttningen har dragit ut på tiden. Flera australiska delstater godtar i
rehabiliterande syfte frihetsberövande av personer som dömts för sexualbrott,
År 2008 införde delstaten South Australia lagstiftning för att bekämpa
motorcykelgäng. Lagstiftningen bemyndigar delstatens justitieminister att peka
ut vissa organisationer såsom kriminella och ålägga domstol en skyldighet att
6
ge tillstånd till tvångsåtgärder (control orders) mot medlemmar i dessa angivna
organisationer. Liknande lagar infördes i delstaten New South Wales år 2009.
Högsta domstolen underkände delvis South Australias lagstiftning i en dom från
11 november 2010. Fallet gällde en medlem i ett motorcykelgäng som
förbjudits att träffa andra medlemmar och inte tillåtits bära vapen. Domstolen
menade att lagstiftningen inskränker domstolens oberoende samt enskildas rätt
till frihet. Nya lagförslag för att stävja gängrelaterad brottsligheter (särskilt
motorcykelgäng) har kommit under 2013, framförallt i delstaten Queensland.
I juli 2010 trädde en överenskommelse i kraft mellan den federala och de
delstatliga regeringarna som innebär att det allmänna tillhandahåller rättshjälp
till personer som själva inte har råd att betala för juridiskt biträde. Landet har
ombudsmannainstitutioner både på federal- och delstatsnivå som tar emot och
utreder klagomål från enskilda personer.
7. Straffrihet
Det finns inga indikationer på att straffrihet förekommer i landet. Australien är
ett av de minst korrupta länderna i världen enligt oberoende undersökningar
och rankas på plats nio på Transparency Internationals index.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet.
Australien har ingen rättighetsförklaring gällande tryck- och yttrandefrihet
inskriven i författningen. Högsta domstolen har dock i domslut funnit att fri
politisk debatt skyddas i författningen. Delstaterna Australian Capital Territory
och Victoria har antagit egna rättighetsförklaringar.
Allmänheten har tillgång till offentliga handlingar efter en viss
ansökningsprocedur. Under 2013 kom ny federal lagstiftning för att skydda
uppgiftslämnare och mer specifikt offentligt anställdas rätt att avslöja
oegentligheter i verksamheten där de arbetar. Den som utövar repressalier mot
en visselblåsare kan bli dömd till upp till två års fängelse. Under den nya lagen
finns det dock inte skydd för anställda som läcker känsligt material som anses
kunna skada nationen.
Det finns flera offentliga och privata radiostationer, men ägandet av tryckta
media är koncentrerat till ett fåtal stora bolag.
Australien har inte några statliga restriktioner beträffande användande av
internet. En myndighet, Australian Communications and Media Authority, granskar
dock innehållet i radio, TV och på internet i syfte att klassificera och pröva
frågor om censur.
FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, poängterade i en rapport betydelsen av
allmänhetens tillgång till information om flyktingars situation och rättigheter.
7
Den australiska regeringen har under 2013 delegerat uppgiften att bekämpa
flyktingsmugglare till militären, och har som en följd av detta hemligstämplat
all så kallad operativ information om båtflyktingar.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Rätten till mötesfrihet är inte är inskriven i lag, men regeringen respekterar
denna rätt i praktiken.
Föreningsfrihet är garanterad i lag och under år 2012 var i genomsnitt 18
procent av alla anställda medlemmar i någon form av fackförening, med en
lägre siffra, 13 procent, för privatanställda. Rätten att strejka garanteras genom
lagstiftning, men får inskränkas i vissa fall då tredje man eller arbetsgivaren
riskerar att lida skada.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Grundlagen skyddar religionsfriheten. Uppgifter finns om antisemitism samt
om ökad diskriminering av muslimer. FN:s kommitté för mänskliga rättigheter
har tidigare kritiserat avsaknaden av ett övergripande förbud mot hets mot
folkgrupp i rättsystemet. Det råder dock delade meningar om vad man bör
tillåtas uttrycka. Under 2013 väcktes en diskussion om att reformera lagen mot
diskriminering, eftersom den enligt vissa begränsar yttrandefriheten genom att
förbjuda åtgärd eller uttalande som kan förolämpa eller såra en person eller
grupp av personer. I delstaten New South Wales omfattas privata skolor inte
av lag mot diskriminering.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Australien är en demokratisk konstitutionell monarki inom det brittiska
samväldet. Kronan representeras av en generalguvernör, vilken utses på förslag
av premiärministern och vars makt bara är formell eller av ceremoniell art. Den
lagstiftande församlingen består av ett tvåkammarparlament, där de 150
ledamöterna i representanthuset väljs i enmansvalkretsar och de 76 senatorerna
väljs i proportionerliga val med tolv per delstat samt två vardera för Northern
Territory och Australian Capital Territory. Mandatperioden är tre år och vid varje
val väljs hela representanthuset samt halva senaten. Rösträttsåldern är 18 år och
valdeltagande är obligatoriskt. Uteblivet röstdeltagande ger straff i form av
ringa böter men kan undvikas genom en skriftlig försäkran om giltigt
förhinder. De sex delstaterna och de två territorierna har egna folkvalda
parlament.
De civila myndigheterna upprätthåller kontroll över militären. Under 2011
skakades militären av en rad skandaler, inkluderande anklagelser om våldtäkt
och homofobi. Efter utredningar gavs en offentlig ursäkt av
regeringsrepresentanter i november 2012. Ett hundratal soldater har avskedats.
8
Enskilda australiska soldater har under utlandstjänst anklagats för brutalt
agerande och är under utredning.
Den federala regeringen leds sedan september 2013 av Tony Abbott som är
ledare för Liberalerna i koalition med ”De Nationella”, ett litet landsbygdsparti.
Könsfördelningen inom politiken är ojämn och regeringen består sedan 2013
av en kvinna, utrikesminister Julie Bishop, och 18 män. I underhuset är 26
procent kvinnor. I senaten är drygt en tredjedel, 37 procent av ledamöterna
kvinnor.
2013 fanns det sammanlagt endast en handfull urfolksrepresentanter i några av
delstatsparlamenten och endast en, Ken Wyatt, på federal nivå (den förste
aboriginen att bli invald i representanthuset). Först år 1971 fick landet sin
första senator med aboriginskt ursprung. I mars 2013 blev Adam Giles den
förste politikern med aboriginsk bakgrund, som fick en ledande position i en
delstatsregering, Northern Territory.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Australien har ratificerat sju av Internationella arbetsorganisationen, ILO:s åtta
centrala konventioner om mänskliga rättigheter.
I mars 2009 infördes en ny arbetsrättslagstiftning, Fair Work Act, som del av
den tidigare regeringens arbetsplatsreform. Lagstiftningen trädde i kraft till
fullo 1 januari 2010 och uppmuntrar kollektivavtal framför individuella
anställningsavtal samt stärker fackföreningarnas rättigheter. Den inkluderar
dessutom en minimistandard för anställning och skydd mot oskälig
uppsägning. Den konservativa regeringen anser att Fair Work Act gått för långt,
överreglerat arbetsmarknaden och skapat en obalans och avser minska
fackföreningarnas inflytande.
Arbetslösheten nådde nästan sex procent och ungdomsarbetslösheten drygt 17
procent i september 2013. Arbetslösheten bland urbefolkningen har varit
omkring 20 procent de senaste 20 åren. Dock fanns rapporter om minskad
arbetslöshet bland aboriginerna under 2011.
Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Grundlagen förbjuder uttryckligen
tvångsarbete. Människohandel förekommer.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Australiens hälsovårdssystem är väl utbyggt. Det genomsnittliga hälsoläget är
gott men det finns en mätbar skillnad i hälsostatus mellan aboriginer och
9
övriga australier. I denna grupp är kvinnor och barn särskilt utsatta.
Mödradödligheten liksom barnadödligheten är tre gånger högre för personer
med aboriginsk bakgrund. De personer med aboriginsk bakgrund som lever i
avlägsna delar av landet har betydligt sämre tillgång än andra australier till
kliniker för sexuell hälsa, information och preventivmedel. I de mer isolerade
områdena finns viss tillgång till ambulansflyg och flygburna läkare för att
säkerställa allmän tillgång till hälsosystemet.
Reformen National Health Reform Australia, NHRA, som är en
överenskommelse mellan den federala regeringen och delstaterna, infördes
2011. Den innebär att det offentliga sjukvårdssystemet i framtiden i huvudsak
ska finansieras via statsbudgeten och ses som ett gemensamt ansvar för hela
landet snarare än för delstaterna. Denna reform syftar till att förbättra och
modernisera det australiska sjukvårdssystemet och medför den största
förändringen av sjuk- och äldrevården sedan det allmänna sjukförsäkringssystemet Medicare introducerades under 1970-talet.
Tillgången till tandvård har diskuterats som en brist i Australiens välfärdssystem och åtgärder diskuteras, särskilt för att nå mindre bemedlade grupper.
Lagen förbjuder diskriminering på grund av hiv/aids-status och antalet
smittade är tack vare diverse landsomfattande satsningar förhållandevis lågt.
Rrapporter om ökad förekomst av hiv/aids har förekommit under 2013.
Välfärdssjukdomar och övervikt är tämligen stora problem. 60 procent av alla
australier beräknas vara överviktiga eller sjukligt överviktiga, vilket är en
dubblering sedan 1995. Antalet rökare är lågt till följd av omfattande
folkhälsoinsatser.
Den förväntade genomsnittliga livslängden för befolkningen var 80 år för män
respektive 84 år för kvinnor (2009-2011). Motsvarande siffra för personer med
aboriginsk bakgrund var under perioden 2005-2007 för män 67 år och för
kvinnor 73 år.
14. Rätten till utbildning
Skolgång är obligatorisk för alla barn mellan 5 och 15 års ålder (16 år i
Tasmanien) och utbildningen håller överlag hög standard. Avståndet till skolan
kan vara stort i vissa delar av landet, men skolskjuts finns. I vissa mer avlägsna
områden av landet, där främst personer tillhörande urfolket aboriginer är
bosatta, är tillgången till utbildning delvis bristfällig och håller ibland lägre
standard. Tillgång till förskola garanteras inte jämnt över landet. Privata skolor
tillåts att ta ut avgifter, medan allmänna skolor är gratis. Privata skolor är inte
bundna av NSW:s Anti-Discrimination Act, vilket innebär att de inte behöver
uppfylla dess krav på icke-diskriminering. 60 procent av de privata skolorna är
katolska och 21 procent av alla elever går i katolska skolor.
10
Den federala kommissionen för mänskliga rättigheter, AHRC, tidigare
HREOC, identifierade i juli 2010 brister i tillgången till tvåspråkig undervisning
för aboriginerna och rekommenderade att undervisning i mänskliga rättigheter
integreras i de nationella läroplanerna, men detta är ännu inte obligatoriskt.
Över 100 aboriginska språk sägs kunna komma att försvinna och regeringen
har under perioden 2009-2012 satsat extra medel för att upprätthålla
språkundervisningen.
FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
rekommenderar även att utbildning i mänskliga rättigheter blir mer tillgänglig
och integrerad i skolsystemet, något som nu är på väg. Under 2014 ska samtliga
skolor inkludera information om förintelsen i kursplanen för elever i åldrarna
14 till 16. Det finns inga uppgifter om att den akademiska friheten inskränks.
De australiska universiteten håller oftast mycket hög standard.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Australien ligger bland de allra främsta länderna i UNDP:s Human Development
Index – på andra plats för 2012 års ranking. Aboriginerna är fortfarande särskilt
utsatta, har kortare förväntad livslängd, högre arbetslöshet och äger i mindre
utsträckning egen bostad. Även asylsökande och personer med
funktionsnedsättning har en levnadsstandard som ligger långt under
medelnivån för befolkningen.
FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter uttryckte
under 2009 oro över Australiens avsaknad av en heltäckande strategi för att
bekämpa fattigdom och socialt utanförskap. Den första rapporten om
fattigdom i landet kom 2012 och visade att nästan 13 procent av Australiens
befolkning lever i fattigdom. Dessa siffror baserades på en fattigdomsgräns
motsvarande 50 procent av medianinkomsten i landet. Med samma mått som
för länderna inom EU (60 procent av medianinkomsten) skulle nästan 21
procent av alla australier levt i fattigdom år 2012.
FN:s speciella sändebud för rätten till bostad menade i en rapport från maj
2007 att det fanns en nationell boendekris i Australien, särskilt med hänsyn till
att landet är ett av världens rikaste länder med en jämförelsevis liten
befolkning. 105 237 personer beräknades vara hemlösa (november 2013) vilket
motsvarar en halv procent av befolkningen. De vanligaste anledningarna till att
personer behövde hjälp med bostad var våld inom familjen, upplösning av
förhållanden och/eller ekonomiska svårigheter.
11
SÄRSKILDA KOMMENTARER AVSEENDE GRUPPER SOM OFTA
RISKERAR DISKRIMINERING RÖRANDE DE MÄNSKLIGA
RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
All slags diskriminering på grund av könstillhörighet förbjöds 1984 genom Sex
Discrimination Act, som också förbjuder sexuella trakasserier. FN:s kommitté för
avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor uttryckte under 2007
oro över den höga förekomsten av våld mot kvinnor i Australien och det låga
antalet fällande domar i mål rörande sexuella övergrepp. Prostitution och
bordellverksamhet är tillåten och reglerad i flera delstater.
Med anledning av att Australien har kritiserats av FN för att inte ha vidtagit
tillräckliga åtgärder för att bekämpa handeln med kvinnor så har den federala
polisen inrättat en särskild insatsgrupp, Transnational Sexual Offences and
Trafficking Team, för att bekämpa människohandel och kommersiell sexuell
exploatering.
En nationell handlingsplan för att minska våld mot kvinnor och deras barn
lanserades 2010 och ska implementeras under de närmaste tio åren. I
november 2010 föreslog regeringen också genomgripande ändringar av
familjerätten gällande bland annat våld i nära relationer och vårdnad om barn.
Regeringen har inrättat ett så kallat Office of the Status of Women och en
oberoende ombudsmannafunktion mot könsdiskriminering som arbetar aktivt
för att komma till rätta med våldet mot kvinnor. Problemen är som mest
omfattande bland urfolksgrupper. Kvinnor med urfolksbakgrund beräknas
löpa uppemot 40 gånger högre risk än andra australiska kvinnor att utsättas för
våld och övergrepp i samhället. Ett stort mörkertal befaras också, eftersom
många fall inte anmäls på grund av kulturella faktorer och stigmatisering.
I november 2013 var diskriminering på grund av graviditet det mest
förekommande i anmälningar till diskrimineringsombudsmannen. 28 procent
av de 235 anmälningarna som rörde arbetsgivare gällde detta.
Principen om lika lön för lika arbete infördes i början av 1970-talet, men trots
detta är kvinnors lönenivåer lägre än mäns. FN:s kommitté för avskaffande av
alla former av diskriminering mot kvinnor uttryckte oro i sin rapport från 2010
över de könsbaserade löneskillnaderna samt över bristen på kvinnor i
toppositioner i samhället och inom politiken. Sedan 2012 finns ett ramverk
med Gender Equality Indicators, GEI, som arbetsgivare måste förhålla sig till.
Kvinnlig könsstympning är förbjuden och regleras på delstatsnivå.
Hälsovårdsmyndigheter samarbetar med berörda etniska grupper i syfte att
12
förebygga könsstympning. Abort är i praktiken tillåtet i hela landet, men
villkoren för abort regleras på delstatsnivå.
Sedan 2012 kan kvinnor delta i strid inom den militära verksamheten.
17. Barnets rättigheter
Barns rättigheter är överlag väl tillgodosedda i Australien. Utbildning och
hälsovård håller hög standard men urbefolkningens situation är generellt sämre
än andra medborgares.
År 2007 lanserade regeringen ett initiativ som framför allt syftade till att
komma tillrätta med våldet mot kvinnor och barn. Åtgärderna inkluderade
förbud mot alkohol och pornografi, villkorande av bidragsutbetalningar med
skolnärvaro, medicinska undersökningar av barn under 16 år tillhörande
urfolket aboriginerna samt restriktioner på kontanta utbetalningar av
penningbidrag. Även om den allmänna reaktionen generellt var positiv och
åtgärderna verkar ha hjälpt, har strategin anklagats för att vara
rasdiskriminerande och inte alltid uppmärksamma våld mot kvinnor som
förekommer i alla delar av samhället. FN:s speciella sändebud för urfolkens
rättigheter som besökte landet i augusti 2009 delade denna inställning och
menade att aboriginerna själva inte inkluderats tillräckligt i beslutsfattandet.
Mellan 2007 och 2011 ökade antalet bekräftade fall av barnmisshandel med 18
procent. Antalet barn som omhändertogs av sociala myndigheter ökade också
kraftigt under samma period. Alla delstater och territorier har lagar eller
riktlinjer som kräver att medlemmar ur vissa yrkesgrupper måste rapportera
misstänkta fall av barnmisshandel.
Sexuellt utnyttjande av barn är olagligt sedan 1994 och Australiens domstolar
har mandat att döma medborgare oavsett i vilket land brottet begåtts.
Lagstiftning finns som förbjuder handel och innehav av barnpornografi.
Australien har ingått bilaterala överenskommelser med bland annat
Filippinerna och Fiji i syfte att konkretisera det praktiska samarbetet mot
kommersiell sexuell exploatering av barn.
Barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är ett speciellt utbrett
problem i de aboriginska samhällena. I en rapport från Justitiedepartementet i
delstaten New South Wales år 2006 framkom att sexuella övergrepp mot barn
inom flera aboriginska samhällen inte ansågs vara brottsligt. Regeringen
förebygger därför utnyttjande av barn främst genom utbildningskampanjer och
forskning.
Det finns inte någon lagstadgad minimiålder för förvärvsarbete, men
obligatorisk skolgång till 16 års ålder hindrar barn under denna ålder från att
13
arbeta heltid. Minimiåldern för rekrytering till Australiens försvarsmakt är 17
år. Policyn är att personal under 18 år inte ska delta i väpnade strider.
Fysisk bestraffning är uttryckligen förbjudet i allmänna skolor, men i Queensland
och Western Australia finns fortfarande oklarheter i regelverket om huruvida
ansvariga lärare kan straffas för användandet av fysisk bestraffning. Samtliga
skolor i New South Wales, Tasmanien och Victoria är förbjudna att använda
fysisk bestraffning. I övriga stater finns det inget uttryckligt förbud mot fysisk
bestraffning i privata skolor. I delstaten Australian Capital Territory saknas
explicit lagstiftning, men i praktiken är fysisk bestraffning otillåtet i samtliga
skolor. Fysisk bestraffning av barn i hemmet är tillåten i de flesta stater och det
finns enligt den australiska människorättskommissionen, AHRC, fanns inget
opinionsstöd för att förbjuda barnaga, 2010, även om frågan diskuteras. AHRC
utsåg i februari 2013 en särskild kommissionär med ansvar för barns
rättigheter. Fokus ligger på att förbättra villkoren för barn tillhörande etniska
minoriteter och urfolk. Dessutom har problemet med mobbning och
trakasserier över nätet lyfts fram som ett problem för barn och unga.
Betald föräldraledighet har funnits sedan 2010. Nuvarande system innebär att
en arbetande förälder kan vara hemma med sitt barn i upp till 18 veckor med
ersättning från staten som motsvarar den nationella minimilönen (cirka 15 000
kronor före skatt). Den konservativa regeringen avser införa ett system med
föräldraledighet, som kommer att ge en ersättning under 28 veckor med 50
procent av lönen upp till en lön om 65 000 australiska dollar per år. Det är
huvudsakligen kvinnor som tar ut föräldraledighet i Australien och som
påverkas av denna reform.
Äktenskapsåldern är 18 år. Domstol kan medge giftermål för person som fyllt
16 år om den andra partnern har fyllt 18 år.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och
religiösa minoriteter samt urfolk
Urbefolkningen, aboriginerna, utgör mellan två och tre procent (cirka 500 000
personer) av Australiens befolkning. Diskriminering på grundval av ras,
hudfärg, ursprung och nationell och etnisk bakgrund är förbjuden i lag, men
urbefolkningen har en lägre standard av såväl hälsa och utbildning som
sysselsättning och bostäder. Personer med aboriginsk bakgrund är också
överrepresenterade i brottsstatistiken och politiskt underrepresenterade på
federal och delstatsnivå. Under 2013 fanns uppgifter om att positiva
förändringar sker i det aboriginska samhället, där ägandet av egna boenden
ökar. Bland urbefolkningen ökar även deltagande i utbildning och arbete, om
än långsamt.
Efter initialt motstånd meddelade Australiens regering år 2009 sitt stöd för
FN:s deklaration om urbefolkningens rättigheter avseende jämlikhet,
14
diskriminering, konsultation och samarbete mellan urfolk och regeringar.
Urfolkets situation i Australien beskrivs ofta som komplicerad. Dels finns det
behov av att skydda och bevara aboriginsk kultur och självstyre. Å andra sidan
vill man försöka att integrera aboriginer i det australiska utbildningssystemet
och samhället.
Kritik mot behandlingen av urbefolkningen i Australien har framförts från flera
håll, både nationellt och internationellt. Som svar på detta lanserade regeringen
år 2007 under ledning av dåvarande premiärministern John Howard ”Close the
gap Campaign” med ökade anslag till sjukvård för urbefolkningen i syfte att
minska klyftan mellan personer med urfolksbakgrund och den övriga
befolkningen. Därtill genomförde regeringen initiativet Nordhorn Territory
Emergency Response, NTER, som innebar ett federalt övertagande av tidigare
lokalt styrda projekt, hälsoundersökningar och alkoholrestriktioner. Efter kritik
från FN:s rapportör för urfolks rättigheter reformerades NTER under 2010 till
att innefatta hela befolkningen i Northern Territory. Dessutom har man återinfört
lagstiftningen om förbud mot diskriminering på grundval av etniskt ursprung,
Racial Discrimination Act.
Den 13 februari 2008 uttalade den dåvarande premiärministern Kevin Rudd en
offentlig ursäkt till den så kallade stulna generationen, det vill säga de barn som
tvångsplacerats i icke-aboriginska fosterfamiljer och i barnhem. Denna ursäkt
stöddes av alla de politiska partierna. Uppskattningsvis 10 till 30 procent av
samtliga barn med aboriginsk bakgrund skildes från sina föräldrar under
perioden 1911-1970. I slutet av 2010 inrättade regeringen ett nationellt
representativt organ för urfolk, National Congress of Australia’s First Peoples, med
uppdrag att vara urbefolkningens röst i samhällsdebatten och försvara dess
rättigheter.
Muslimska ledare hävdar att anti-muslimska uppfattningar har ökat i Australien
på senare år och att så varit fallet framför allt sedan debatten om muslimers
integration blivit alltmer sammanblandad med debatten om terrorism. I juni
2010 släppte AHRC en rapport om situationen för personer med afrikansk och
afrikanskmuslimsk bakgrund i Australien, där det bland annat konstateras att
majoriteten av denna grupp upplever direkt eller indirekt diskriminering till
exempel vad gäller boende, utbildning och sjukvård.
2011 fick polisen i delstaten New South Wales utökad befogenhet att avlägsna
huvuddukar eller motsvarande vid misstanke om brott.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Homosexualitet mellan män är lagligt i hela landet sedan 1997. Sedan 2009 har
samkönade par samma rättigheter vad gäller sjukledighet för vård av
gemensamt barn, skatteavdrag och socialbidrag, pensionsavkastning,
åldringsvård och vid invandring till Australien. I september 2012 röstade dock
15
såväl dåvarande premiärminister (Labourpartiets Julia Gillard, som gick emot
sitt parti) som nuvarande (Tony Abbott) emot lagförslaget för samkönade
äktenskap trots att en majoritet av den australiska befolkningen uppger sig
stödja samkönade äktenskap. Delstaten Australian Capital Territory röstade
igenom en lagstiftning för samkönade äktenskap i september 2013. Den
katolska kyrkan gör allt för att försöka förhindra en reform av
äktenskapsbegreppet på federal nivå.
Ett förslag i delstaten New South Wales´ parlament i november 2013 om att
ändra lagen som tillåter privata skolor att avvisa homosexuella elever
tillbakavisades av delstatsregeringen.
Den lagliga åldern för medgivande till sexuellt umgänge varierar mellan
delstaterna (15-16 år). Även bestämmelser gällande adoption, IVF-behandling
och civila partnerskap avgörs på delstatsnivå och lagarna skiljer sig betydligt
från stat till stat. Det finns ett stort antal organisationer som arbetar för att
främja hbt-personers rättigheter i landet och i Sydney hålls den årliga Mardi
Gras-festivalen, den största prideparaden i världen.
20. Flyktingars rättigheter
Australien är ett traditionellt invandrarland och ungefär en fjärdedel av landets
befolkning är född utomlands. Årligen tar Australien emot cirka 200 000
invandrare med utbildning. Australien har en årlig flyktingkvot på 13 750
personer.
Australien har ratificerat flyktingkonventionen och dess tillhörande protokoll,
men flera människorättsorganisationer anser att det finns en skillnad
beträffande vad Australien gör och vilka förpliktelser landet har under FN:s
konventioner.
Kritiken riktar sig främst mot att internering används för samtliga asylsökande,
istället för i de fall där det bedöms som särskilt motiverat. Stark kritik har också
riktats mot hanteringen av minderåriga och framför allt mot att barn hålls
internerade.
Enligt landets migrationslagstiftning från 1992, Migration Act, ska alla ickeaustralier utan giltigt visum interneras vid ankomst i landet. Dessa individer kan
bara släppas om de beviljas visum eller avlägsnas från landet.
FN:s kommitté för mänskliga rättigheter har uppmanat Australien att införa en
minimistandard för internering och avskaffa systemet med obligatoriskt
frihetsberövande, som kommittén menar strider mot Australiens åtaganden
under ICCPR och CRC.
16
Många asylsökande kommer med båt till Australien med hjälp av båtsmugglare.
År 2012 anlände över 17 000 personer med båt till Australien, de flesta från
Afghanistan, Irak, Pakistan, Iran, och Sri Lanka. Under det första halvåret 2013
kom ytterligare över 13 000 asylsökande.
Det stora antalet båtflyktingar har gjort flyktingpolitiken till en kontroversiell
fråga i inrikespolitiken. Regeringar tillhörande båda politiska blocken har
vidtagit ett stort antal repressiva åtgärder i syfte att försöka avskräcka
människor från att försöka ta sig till Australien per båt. Att ”stoppa båtarna”
blev ett slagord under valkampanjen 2013 och en av huvudfrågorna för den
nya regeringen. Enligt beslut ska alla flyktingar som anländer med båt nu
betecknas som illegala.
Stark kritik har riktats mot Australien för hur de flyktingar behandlas och
förvaras i flyktinglägren, som ofta är utrustade med höga stängsel och vakter.
Det finns rapporter om våldsutbrott och oroligheter i förläggningarna. I
september 2013 hölls 6 579 personer internerade i säkerhetsanläggningar. 2 796
hölls i så kallad ”community detention” med en lägre grad av säkerhet. Vid samma
tidpunkt fanns 1 428 barn med en genomsnittsålder på tio år på avspärrade
anläggningar. I augusti 2013 fanns också 358 ensamkommande minderåriga
barn i så kallade ”immigration detention facilities” i Australien i åldrar mellan 7 och
17 år.
Många flyktingar frihetsberövas under långa perioder, i vissa fall på obestämd
tid. Enligt AHRC hade i september 2013 så måna som 106 personer varit
internerade i över två år, vissa till och med i mer än fyra år.
I augusti 2013 riktade FN:s kommission för mänskliga rättigheter hård kritik
mot Australiens icke-tidsbestämda internering utan rättslig process av 46
flyktingar vars ärenden hade bedömts negativt av Australiens säkerhetspolis,
ASIO. Enligt MR-kommissionen hade Australien brutit mot artikel sju och
artikel nio under konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
ICCPR. Behandlingen av dessa 46 flyktingar beskrevs som grym, omänsklig
och förnedrande.
I juli respektive augusti år 2013 slöt regeringen avtal med Nauru och Papua
Nya Guinea om överförande av båtflyktingar till dessa länder. Alla
nytillkommande båtflyktingar som anländer till Australien förs nu inom 48
timmar till Nauru eller Manus Island i Papua Nya Guinea, där asylhanteringen
sker. Om asyl beviljas får flyktingen stanna i Nauru alternativt Papua Nya
Guinea. Inga flyktingar ges längre möjlighet att komma till Australien, förutom
de som tas emot inom ramen för Australiens flyktingkvot på 13 750 personer.
För tillfället används hela denna kvot för familjeåterförening.
Som följd av avtalen med Australien fanns i mitten av november år 2013
omkring 1 800 manliga asylsökande på Manus Island och 629 kvinnor, män
17
och barn på Nauru. Vidare satt 2 217 flyktingar internerade på Julön
(Australien) i väntan på beslut om asyl och eventuell vidaretransport till Nauru
eller Manus Island. Såväl den tidigare som den nuvarande regeringen har
uppgett att den främsta anledningen till denna lösning är att motverka
människosmuggling och utnyttjande av människors tro att det är enkelt att ta
sig till Australien, när de i själva verket riskerar livet under båtfärden. De
senaste tio åren anses åtminstone 1 000 flyktingar ha drunknat på vägen.
Australien finansierar flyktingförläggningarna i Nauru och på Manus Island.
Enligt människorättsorganisationer är förhållandena i lägren undermåliga med
bristande tillgång till vatten och sanitetsanläggningar. UNHCR beskrev i juli
2013 situationen på Manus Island som särskilt allvarlig.
UNHCR har också anmärkt på att det kan finnas risker med att transportera
människor med avvikande sexualitet till ett land där homosexualitet är
kriminaliserat (som i Papua Nya Guinea). Förekomsten av malaria på Manus
Island skulle också göra det olämpligt för gravida eller barn under fem år att
vistas där.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Fyra miljoner australier, motsvarande drygt 18 procent av befolkningen, hade
någon form av funktionsnedsättning år 2009. Diskriminering av personer med
funktionsnedsättning förbjöds i den federala lagstiftningen år 1992. En av
AHRC:s kommissionärer ansvarar på heltid för ärenden rörande diskriminering
av personer med funktionsnedsättning och kan intervenera i
klagomålssituationer. Mellan 2011 och 2012 tog den nationella kommissionen
emot totalt 17 047 anmälningar vilket var den högsta noteringen på tio år. Av
dessa gällde 37 procent diskriminering på grund av funktionsnedsättning.
Det råder politisk enighet över blockgränserna att i närtid införa en
långtgående och generös National Disability Insurance. Under 2013 har psykiska
funktionshinder också lyfts fram som en viktig fråga.
Enligt en rapport 2011 rankades Australien som nummer 21 av 29 OECDländerna när det gäller anställning av personer med funktionsnedsättning.
Ungefär hälften av alla personer med funktionsnedsättning i Australien är
sysselsatta.
Sterilisering utan egna medgivande av flickor och kvinnor med mentala
funktionshinder förekommer i flera australiska delstater. Under 2012 och 2013
har dock en kommitté efter utredning, Senate Report: Involuntary sterilisation of
people with disabilities in Australia, rekommenderat federal lagstiftning på området,
liksom tillgång till oberoende juridiska ombud. Kommittén föreslog också
lagstiftning som gör det möjligt att åtala vårdnadshavare som beställer och
18
utför en sterilisering utomlands. Sterilisering ska ses som en sista utväg när inga
andra preventivmedel fungerar eller om det finns ett uttalat medgivande.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Den federala kommissionen för mänskliga rättigheter Australia’s Human Rights
Commission, AHRC spelar en viktig roll som oberoende övervakningsorgan och
fungerar som en justitie- och diskrimineringsombudsman. Därutöver finns ett
stort antal oberoende organisationer med fokus på mänskliga rättigheter
verksamma inom alla relevanta områden. Myndigheterna samarbetar med dessa
i relativt hög grad och är tämligen lyhörda för synpunkter.
