Linköpings universitet
Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Niklas Wahlberg, Anton Sjöö, Amel Duro, Johan Sandström, Mattias Karlsson
Kärnvapens betydelse för fred i Europa efter 1945
-tre teoretiska perspektiv
Introduktion, historik och empiri
Den första hälften av det förgångna seklet inleddes med två stora krig. 1914 bröt det första
världskriget och slutade med att det i att ungefär 10 miljoner soldater miste livet – ett par år
dog 62 miljoner människor (varav över hälften civila) i andra världskriget. Perioden efter
1945 skulle däremot inte utgöras av några stora väpnande konflikter i likhet med dem som
karakteriserats den första hälften av 1900-talet. Det som följde andra världskriget var istället
en period som kännetecknas av en stark fiendskap, kyliga förbindelser, kapprustning och
terrorbalans mellan de två block som världen var uppdelat i. I motsats till ett hett krig blev det
som fördes mellan Sovjetunionen och USA istället ett kallt krig, som varade fram till
Glasnost, Perestrojkan, Berlinmurens fall och slutligen Sovjetunionens upplöselse. Ett tydligt
exempel på fiendskapen är att det mellan 1945 och 1955 inte förekom ett enda toppmöte
mellan USA och Sovjetunionen.1 Spänningarna mellan USA och Sovjetunionen utgjordes i
huvudsak av att de båda supermakterna försökte avskräcka varandra, där kärnan utgjordes av
en militärmakt och i synnerhet av atombomben eller snarare antalet atombomber samt de
taktiska möjligheterna att utnyttja dessa. Dessa spänningar mellan de båda supermakterna var
centrala för den säkerhetspolitik som fördes i Europa. En kapprustningsprocess och
terrorbalans inleddes mellan de två blocken. 1945 hade USA två atombomber och
Sovjetunionen hade noll. Tjugo år senare, 1965, hade USA 5550 atombomber och
Sovjetunionen 600. Ytterligare 20, 1985, år senare hade USA 11200 stycken och Sovjet
9,900.2 Det fanns alltså ett avskräckningssyfte att ha så många atombomber som möjligt,
vilket kan förklaras med logiken: ”Angriper du mig kan jag inte förhindra det, men jag kan ge
igen så att du kommer att ångra dig, och det med råge”3. Även vad som kommit att kallas
uppdämningens politik fördes från amerikanskt håll, som ett mål för att bekämpa
kommunismen. Innebörden var att USA skulle främja en liberal ekonomisk och politiskt
världsordning. I samband med detta förklarade Trumandoktrinen, att det var USA:s
1
Nye, J.S, Att förstå Internationella konlfikter, s. 149
2
Bailys och Smith, s. 106
3
Nye, s 183
Linköpings universitet
Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Niklas Wahlberg, Anton Sjöö, Amel Duro, Johan Sandström, Mattias Karlsson
skyldighet att hjälpa nationer stå emot utländskt ockupation. Vidare i ledet följde
Marshallplanen, som medförde ekonomiskt bistånd till Europa där de sönderbombande
industrierna hade svårt att återhämta sig efter andra världskriget. Sovjetunionen och dess
satellitstater dock inte emot något ekonomsikt stöd, trots att de hade inkluderats av planen.
Efter det ekonomiska stödet följde Atlantpakten, som lade grunden för försvarsorganisationen
NATO, ett fördrag om kollektivt försvar mellan de undertecknade staterna, som var bland
annat USA, Kanada, Frankrike, Italien och England. Sovjetunionen svarade på detta genom
att skapa en motvikt till NATO, Warszawapakten, som bestod av de av sovjetiska
satellitstater.4
Utöver det kalla kriget som fördes mellan de två blocken, skapades i kölvattnet till andra
världskrigets slut, skapades den Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), som en
samarbetsorganisation mellan 6 europeiska länder. Med gemenskapen följde möjligheter för
medlemsländerna att kontrollera de andra medlemsländernas produktion och försäljnings av
kol och stål, för att således förhindra rustning för krig. EKSG-samarbetet utvecklades senare
till EG (Europeiska gemenskapen), som medförde att det bildas en tullunion; gemensam
marknad för industri och jordbruksvaror och utökade antal medlemmar. Gemenskapen
bygger vidare och utvecklas senare till EU (Europeiska unionen) där samarbetsprojektet får
ytterligare medlemmar, samt en ännu större gemensam marknad, gemensam valuta och en
grund för gemenskam säkerhets- och utrikespolitik.
Realism
Realismen kan delas in i två huvudgrenar, den klassiska realismen och den strukturella
realismen, skillnaden mellan dessa består främst i huruvida människan är ond (klassisk
realism) eller huruvida man inte kan veta om människan är ond, det man däremot kan se är att
de internationella strukturerna är onda (strukturell realism). Gemensamt för de båda är de tre
nyckelbegreppen självhjälp, statism och överlevnad. Begreppen innefattar i korthet; anarkin
emellan stater på det internationella planet och den egna statens överlevnad.5
4
Nye, 156-170
5
Baylis & Smith, s. 165-176
Linköpings universitet
Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Niklas Wahlberg, Anton Sjöö, Amel Duro, Johan Sandström, Mattias Karlsson
Enligt Waltz (1979), som kan ses som en av de främsta företrädarna av strukturell realism, är
det mest stabila tillståndet av internationella relationer när det råder en bipolarisering av
världsordningen, det vill säga när två stora stater ”delar” på makten. Då det enligt realismens
teori råder anarki mellan stater på det internationella planet är det viktigt att båda de stora
parterna rustar till den grad att båda riskerar att utplåna varandra. Detta kommer att resultera
till att ingen av de två polerna kommer att tycka det är värt att attackera den andra stora
makten. Den strukturella realismen kan delas in i två underkategorier, defensiv- och offensiv
realism. Den defensiva realismen menar att staten strävar efter att maximera sin säkerhet, och
den offensiva realismen som menar att staten strävar efter att maximera sin makt.6
Under kalla kriget 1945-1989 rådde en bipolarisering av världsordningen emellan de två
superstaterna USA och Sovjetunionen. Det rustningskrig (med kärnvapen som huvudaktör)
som kalla kriget resulterade i bör enligt ett realistiskt perspektiv ses som en direkt
förutsättning för den relativa stabilitet som rådde i Europa från 1945. Detta genom den
maktbalans som rustningen ledde till. Detta kan även de pakter som bildades ses som
exempel på, när NATO bildades kom maktbalansen i otakt och det var därför logiskt att
Sovjetunionen senare kom att starta en ”egen” pakt i form av Warszawapakten. USA och
Sovjetunionen riskerade båda utplåning om det kalla kriget skulle eskalera till ett ”hett”
(fullskaligt) krig. Det är inte svårt att se hur kärnvapnen, som visade sin kapacitet i Japan
1945, kom att skrämma staterna till en viss försiktighet.
Liberalism
Ur ett liberalt perspektiv kan kärnvapen inte betraktas som ett stabilt medel för att skapa en
varaktig fred. Detta visade historien med all önskvärd tydlighet vid berlinmurens fall.
Världen gavs då ett bevis på att internationella politiska relationer inte kan byggas på ett
system av maktbalans där två aktörer kapprustar i syfte att undvika ett tillstånd av
maktunderskott gentemot den andra parten. Den frånvaro av ett storskaligt krig som
stormakternas kärnvapeninnehav påstås ha bidragit till går ej heller att betrakta som ’fred’ i
liberal bemärkelse. För den liberala teoretikern byggs fred bland annat genom att stater är
demokratiska och ömsesidigt beroende av varandra. Det ömsesidiga beroendet kan uppnås
genom bland annat frihandel och långtgående internationellt samarbete. Under det Kalla
6
Baylis & Smith, s. 170-171
Linköpings universitet
Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Niklas Wahlberg, Anton Sjöö, Amel Duro, Johan Sandström, Mattias Karlsson
kriget försvårades emellertid ett ömsesidigt beroende stater emellan på grund av världens
uppdelning i öst och väst.7
Teorin om att kärnvapen genom sin avskräckningseffekt bidrog till upprätthållandet av fred är
allmänt accepterad i många kretsar. En teori som står i kontrast till denna vedertagna
uppfattning framhåller dock att kärnvapen istället hade en betydande del i själva uppkomsten
av konflikten mellan öst och väst.8 Denna teori skulle kunna användas i en liberal förklaring
till orsakerna bakom det kalla kriget. En tidig liberal tanke bestod i ett antagande om att det
inte föreligger några nödvändiga konflikter människor emellan. I stället existerar det en
naturlig ordning; ett samförstånd av preferenser (Harmony of interests, egen fri översättning).
Denna naturliga ordning har dock blivit bruten av odemokratiska och korrupta ledare. Utifrån
detta skulle uppkomsten av det kalla kriget kunna förklaras genom att politiska ledare med
tillgång till kärnvapen korrumperats av den makt detta ingjutit i dem och den rädsla de
troligen upplevt till följd av risken att även andra aktörer kan besitta dessa maktmedel.9
En liberal inriktning kallad Neoliberal institutionalism närmar sig realismen så till vida att
den erkänner att internationella relationer mellan stater präglas av ett anarkiskt tillstånd.
Anarki behöver dock inte medföra att stater enbart ser till sitt eget bästa, det finns fortfarande
möjligheter att bygga upp ett mellanstatligt samarbete. Om kapprustningen mellan USA och
Sovjetunionen kan ses som ett tecken på förekomsten av anarki så är FN och EU att betrakta
som liberala projekt vilka kan tjäna till att överbrygga konflikter i ett internationellt politiskt
tillstånd av anarki. Det är dessa former av samarbete som liberalismen kan betona i en
diskussion om vad som skapar varaktig fred.10
Marxism
7
Baylis & Smith s 187
8
Larsson Femtio år med kärnvapen 1995 s 10
9
Baylis & Smith s 200
10
Baylis & Smith s 194
Linköpings universitet
Internationalisering i samhällsvetenskaperna
Niklas Wahlberg, Anton Sjöö, Amel Duro, Johan Sandström, Mattias Karlsson
Marxismen utgörs av en mängd olika riktningar och tolkningar, dock har vi valt att inrikta oss
på Karl Marx teorier och Lenins vidareutveckling. Kärnan i all marxistisk teori är
klasskampen, där produktionsförhållanden är ojämnt fördelade. Det är den ekonomiska basen
som ligger som grund för vidareutveckling av människans sociala struktur. Människans
sociala struktur, samhället, består ur ett historiskt perspektiv av klasskampen, där olika
samhällstyper avlöser varandra. Vi har gått ifrån slavsamhället till feodalsamhället, från
feodalsamhället till dagens kapitalistsamhälle. Detta kan ses som en ständigt pågående
konflikt som yttrar sig i förtrycket av arbetarklassen, som kommer leda till revolution där
proletariatets diktatur upprättas och det klasslösa samhället uppstår.
Marxismen skulle inte förneka att kärnvapen har bidragit till ett Europa friare från väpnade
konflikter mellan stater. Dock är detta inte nödvändigtvis bara av godo. En marxist skulle
med stor sannolikhet mena på att kärnvapenhotet har tagit bort fokus från förtrycket av
arbetarklassen och andra klassfrågor och istället inriktat sig på rädsla och ilska inriktat på
andra stater. Det hela kan ses som en enda stor konflikt, där länderna stödjer en av parterna.
Genom rädslan för kärnvapenkrig skjuts arbetarklassens revolution upp och istället sätts
fokus på staternas konflikt, d v s basens intressen skjuts åt sidan till fördel för
överstrukturerna. 11
En annan bidragande orsak till att klassfrågorna hamnat i bakgrunden är att de ekonomiskt
starka länderna har utgjort en kärna som utnyttjat periferin, d v s de ekonomiskt svaga
länderna. Kalla krigets ledande länder, USA och Sovjetunionen, kan ses som kärnan i
världsordningen som utnyttjar övriga världen för sina egna intressen. Europa blir den arena
där intressena kolliderar mellan de två stora blocken.
Även om kalla kriget med dess kärnvapen har inneburit fred mellan Europas stater kan inte
detta ses som ett stabilt rådande förhållande. Systemet innehåller stora orättvisor som
kommer att leda till en stor konflikt och kapitalismens fall. Att skapa rädsla för kärnvapen
hos människor kommer inte att upprätthålla strukturen på lång sikt.
11
Baylis & Smith, s 229
