Det Nya Ryssland: En inblick över Rysslands utrikespolitik under

advertisement
B-Uppsats 7,5 hp
Statsvetenskap
Det nya Ryssland
En inblick över Rysslands utrikespolitik under 2000-talet
Författare: Tim Balder och Jens
Kindh
Handledare: Patric Lindgren
Termin: HT-11
Kurskod: 1SK-200
Abstract
Title: Det nya Ryssland – En inblick över Rysslands utrikespolitik under 2000-talet
Author: Tim Balder and Jens Kindh
Linnaeus University
Department of Political Science
Autumn term 2011
The purpose of this thesis is to gain a better understanding of how the Russian foreign policy
is, how it is conducted and how it may develop in the future. To do that, we are going to try to
answer the following questions:
 What characterizes Russia's official foreign policy?
 What theories are there for the Russian foreign policy?
 How can the various theories explain the Russian foreign policy actions at the
international level?
Our theory is to try explaining how the Russian foreign policy is continuing its development
during the 21st century through three theories known as the Western liberalism, Pragmatic
nationalism and Fundamental nationalism. Furthermore, to explain Russia’s foreign policy
and their behaviour, we are going to use the two foreign policy doctrines from 2000 and 2008.
In addition, books and articles will also be used to explain how Russia’s foreign policy is
conducted and developed.
Keywords: Russia, Foreign Policy, Russia in the 21st century, Official, foreign policy
doctrine,
Innehåll
Abstract
1. Bakgrund.......................................................................................................................... 4
1.1 Syfte ................................................................................................................................ 5
1.2 Frågeställning .................................................................................................................. 5
1.3 Avgränsning .................................................................................................................... 5
1.4 Teori ................................................................................................................................ 6
1.5 Metod .............................................................................................................................. 6
1.6 Material ........................................................................................................................... 7
1.7 Begreppsapparat .............................................................................................................. 9
2. Vad kännetecknar Rysslands officiella utrikespolitik? ............................................... 10
2.1 Den ryska utrikespolitikens organisering och uppbyggnad ............................................ 10
2.2 Den ryska utrikespolitikens relationer på det internationella planet ............................... 12
2.3 Den officiella ryska utrikespolitikens mål ...................................................................... 15
3. Vilka teorier finns det för den ryska utrikespolitiken? ............................................... 19
3.1 Tabell: Rysslands utrikespolitiska inriktningar: en schematisk representation .............. 19
4. Hur kan de olika teorierna förklara den ryska utrikespolitikens agerande på det
internationella planet? ........................................................................................................ 22
4.1 Robotskölden i Europa .................................................................................................... 22
4.2 Rysk- Ukrainska gaskonflikten ....................................................................................... 24
4.3 Georgienkonflikten.......................................................................................................... 25
5. Slutsatser .......................................................................................................................... 29
Sammanfattning .................................................................................................................. 31
Referenser ............................................................................................................................ 33
3
Kapitel 1
1. Bakgrund
Ryssland har alltid för oss lite skämtsamt varit känd som ”Björnen i Öst”. Sedan grundskolan
har vi fått höra om Världskrigen, kalla kriget, Kubakrisen, Berlinmurens fall och
Tjetjenienkriget. När man pratade om dessa händelser har det för det mesta alltid varit i en
lättsamt ton, kanske av lycka efter Sovjets fall och kanske inte. Många har säkert hört
uttrycket ”Fienden kommer alltid från öst” vilket ändå pekar på en hotbild, om den nu är borta
eller fortfarande högst aktuellt är naturligtvis upp för debatt. Ryssland har, både före och
under sin tid som Sovjetunionen, varit en stormakt med kapacitet att rubba balansen på det
internationella planet. Efter Sovjetunionens fall verkar hotet dock ha förvandlats till anekdoter
och skämt. Detta förde oss vidare till nutidens Ryssland och den ryska utrikespolitiken var då
ett självklart och intressant val.
Ämnet är inte outforskat. Det finns en gedigen samling böcker om ämnet och naturligtvis är
webben fullständigt svämmad. Det vi har märkt är att mycket av litteraturen har skrivits
angående det nya Ryssland kort efter Sovjetunionens fall och därför inte längre är aktuellt.
Detta har dock inte avskräckt oss utan istället intresserat oss mer. Trots det vill vi inte påstå
att de är oanvändbara. Många innehåller fortfarande teorier om den ryska utrikespolitikens
framtid som i högsta grad är aktuella än idag.
Rysslands utrikespolitik har genom åren utvecklats i en allt mer drastisk takt, vilket gör att det
är svårt att se vart de står i dagens internationella läge. Att tolka den ryska utrikespolitiken är
svårt. Man har ständigt fått höra att de bedriver utrikespolitiken på sina egna riktlinjer utan att
lägga sig i, eller för den delen bry sig om vad andra länder tycker och tänker. Frågan som man
kan ställa sig här är om de verkligen bedriver sin utrikespolitik på detta sätt? Oavsett vad
svaret blir på denna fråga, så kan man med en viss säkerhet säga att oavsett vilken inriktning
landet har på sin utrikespolitik, så vet man aldrig vart man har dem.
4
1.1 Syfte
Huvudsyftet med denna uppsats är att få en bättre förståelse för vilken Rysslands
utrikespolitik är, hur den bedrivs och hur den kan komma att utvecklas i framtiden. I denna
uppsats läggs fokuset på att studera hur Rysslands officiella utrikespolitik har utvecklats
under 2000-talet. De frågor som kommer att ligga till grund för vår uppsats är hur Rysslands
officiella utrikespolitik är, hur deras uppträdande kan förklaras utifrån olika politiska
händelser samt vilken fortsatt utveckling det kan finnas för utrikespolitiken. Detta kommer vi
att undersöka genom att studera olika officiella dokument och uttalanden av ryska
statspersoner som har trovärdigt inflytande över utrikespolitiken eller uttalar sig för en sådan
person. Vidare kommer vi att studera tre teorier om hur Rysslands utrikespolitik kan fortsätta
att utvecklas. Här går vi in och beskriver de olika skillnaderna respektive likheterna som finns
mellan teorierna. Slutligen lägger vi fokus på hur den ryska utrikespolitiken har agerat på det
internationella planet utifrån de tre teorier vi beskrivit innan. Där kommer vi även att tillämpa
teorierna på olika politiska händelser.
1.2 Frågeställning
1. Vad kännetecknar Rysslands officiella utrikespolitik?
2. Vilka teorier finns det för den ryska utrikespolitiken?
3. Hur kan de olika teorierna förklara den ryska utrikespolitikens agerande på det
internationella planet?
1.3 Avgränsning
Vår uppsats behandlar ett stort område med många faktorer som spelar in på den ryska
utrikespolitiken. För att avgränsa vår uppsats så kommer vi att hålla oss inom en angiven
tidsperiod, nämligen mellan åren 2000 och 2010. Varför vi håller oss mellan dessa två åren
beror på att den 28 juni 2000, godkände Rysslands president Vladimir Putin den ryska
federationens utrikesdoktrin. Det skulle emellertid dröja åtta år innan nästa utrikesdoktrin
gavs ut och den kom den 12 juli 2008. Denna utrikesdoktrin var då godkänd av Putins
efterföljare, president Dmitrij Medvedev. Det man kan se här är att det efter år 2008 inte finns
någon annan utrikesdoktrin som är tillgänglig för oss att läsa, men i och med att vi begränsar
oss inom den angivna tidsperioden, så anser vi att man kan få en bra blick över vad som har
hänt med den ryska utrikespolitiken under de senaste tio åren. Dessutom kommer den senaste
utrikesdoktrinen att vara till god hjälp för oss då vi kan ta hjälp av den för att förklara hur det
5
har sett ut fram till 2010. En annan, mer naturlig, avgränsning är att vi inte pratar ryska, vilket
i sin tur begränsar våra möjligheter att förstå det ryska språket.
1.4 Teori
Ryssland utrikespolitik under 2000-talet och dess fortsatta framtid kan förklaras utifrån ett
antal olika teorier. Vår teori går ut på att försöka förklara vilka teorier det finns för den ryska
utrikespolitiken fortsatta utveckling och utformning under 2000-talet. De tre teorierna är
Västerländsk liberalism, Pragmatisk nationalism och Fundamentalistisk nationalism.
Västerländsk liberalism kommer vi att kalla för liberalisterna, Pragmatisk Nationalism för
pragmatikerna och Fundamentalistisk Nationalism för fundamentalisterna. Teorierna beskrivs
mer utförligare i fråga 2, där vi kommer att koppla ihop de med den ryska utrikespolitikens
fortsatta utveckling. I fråga 3 kommer teorierna att tillämpas på olika politiska händelser för
att se hur dessa har utvecklats och påverkat den ryska utrikespolitiken.
1.5 Metod
I vår uppsats använder vi oss av en komparativ studie med en kvalitativ textanalys som grund.
Det som är utmärkande för komparativa studier är ett antagande om att det finns likheter och
skillnader mellan fallen som är viktiga att studera för att få förståelse. Syftet med dessa
studier är att få en förståelse för det politiska systemet, dess uppbyggnad, orsaker och
betydelse.1 Den typ av komparativ studie som vi kommer att använda oss av är en förklarande
studie. En förklarande studie syftar inte enbart till att klargöra situationen, som den
beskrivande studien gör, utan även att förklara varför situationen ser ut som den gör.2 I detta
fall hur den ryska utrikespolitiken har förändrats under 2000-talet.
En kvalitativ textanalys går ut på att ta fram, för oss, det viktigaste innehållet genom en
noggrann läsning av texternas delar, helhet och den kontext som ingår. Ett viktigt skäl för oss
att använda kvalitativ textanalys är att det centrala som vi är ute efter att fånga in antas vara
något annat än summan av delarna. Ett annat skäl är att det eftersökta innehållet i texten bara
kan tas fram genom en intensiv läsning av den. I den kvalitativa textanalysen använder vi oss
av en systematisk metod. Fokuset ligger här på att göra en systematisk analys av de texter och
källor vi hittar och använder oss av. Att systematisera ett innehåll syftar till att klargöra
1
2
Denk, T, 2002: 7f
Denk, T, 2002: 12
6
tankestrukturen hos aktörer som på ett eller annat sätt har haft en viktig roll i
samhällsdebatten. Mer enkelt uttryckt består den klargörande forskningsuppgiften att lyfta
fram och begripligöra det väsentliga innehållet i de aktuella texterna.3 De officiella dokument
och uttalanden som finns är ofta vaga och därför behöver vi läsa texterna noggrant flera
gånger samt diskutera dess innehåll för att få fram en tolkning.
När vi skriver vår uppsats om den ryska utrikespolitiken, så kommer vi att studera och
jämföra hur den har tillämpats i olika politiska händelser gentemot deras officiella
handlingslinje. Detta med hjälp av de två utrikesdoktrinerna från 2000 och 2008. I och med att
vi gör en komparativ studie så får vi lättare svar på de specifika frågor som vi har. Vidare kan
vi, med hjälp av den kvalitativa textanalysen, gå in på djupet och studera mer noga hur den
ryska utrikespolitiken fungerar. Dessutom måste vi vara mycket uppmärksamma och
försiktiga med de källor och böcker som vi använder oss av. Vi kan få ansenliga problem med
att tolka de texter och böcker som vi hittar om vi inte vidtar en viss försiktighet, framför allt
med de två utrikesdoktrinerna. Tyvärr kan ingen av oss prata eller förstå ryska men likväl får
vi inte heller glömma de olika översättningar av originalkällorna som vi kommer att använda
oss av, då de spelar en stor roll för hur vi kommer att tolka texterna och böckerna.
1.6 Material
Till vår uppsats använder vi oss av både sekundära källor, dvs. artiklar och reportage, men
även tertiära källor såsom faktaböcker och läroböcker. Materialet har en stor omfattning och
kan vara mycket svårt att tolka, då vi måste gå in på officiella hemsidor och översätta dem.
Det material som används i första hand till denna uppsats är de båda utrikesdoktrinerna, mer
kända som The Foreign Policy Concept of the Russian Federation.4,5 Dessa två
utrikesdoktriner gavs ut den 28 juni 2000 respektive den 12 juli 2008. Båda utrikesdoktrinerna
är ratificerade av respektive president och är hämtade från den ryska internetsidan Ministry of
Foreign Affairs of the Russian Federation.6 Hemsidan har samma funktion och syfte som till
exempel svenska Utrikesdepartementets hemsida, dvs. där man publicerar allting som har med
landets utrikespolitik att göra. Problemet med denna hemsida är att informationen som ges ut
3
Esaiasson, P m.fl., 2007: 237f
2000: www.mid.ru/Bl.nsf/arh/1EC8DC08180306614325699C003B5FF0?OpenDocument
5
2008: www.mid.ru/bdomp/nsosndoc.nsf/1e5f0de28fe77fdcc32575d900298676/869c9d2b87ad8014c32575d9002b1c38
6
www.mid.ru
4
7
kan vara temporär och omskriven flera gånger innan det har publicerats, vilket i sin tur gör att
materialet kan få en mindre trovärdighet. De två doktrinerna är också ett problem för oss då
de har inofficiellt översatts till det engelska språket. Att översätta, ett till engelska översatt,
ryskt dokument till svenska som vi har gjort innebär att en exakt tolkning av den blir mycket
svår att göra. Ord görs om och ersätts med andra ord som har liknande betydelse, vilket gör att
meningarna kan bli helt annorlunda eller för den delen ge oss en annan tolkning. Vi är väl
medvetna om utrikesdoktrinernas risker samt hur stor tillförlitligheten är. Trots det har vi läst
igenom doktrinerna noggrant samt fört olika diskussioner om dess tolkning, översättning och
betydelse.
Böckerna som har använts är skrivna av olika författare som tillbringat många år inom det
specifika området. I denna uppsats använder vi oss i första hand av de två böckerna
Understanding Russian Politics, skriven av Stephen White och The foreign policy of Russia:
changing system, enduring interest, som är skriven av Robert Donaldsson och Jospeh Nogees.
Vidare kommer Anna Jonsson och Carolina Pallins bok Ryssland – Politik, samhälle och
ekonomi att användas flitigt för att ge oss ett sammanfattande intryck. Dessa böcker har lästs
igenom ordentligt av oss båda samt blivit noggrant granskade för att på ett effektivt sätt se hur
pass tillförlitliga dessa är. Författarna skriver väldigt detaljerat och genomförligt i böckerna,
vilket har underlättat vårt arbete med att försöka förstå dess innebörd. Då vissa av böckerna är
skrivna på engelska måste vi återigen vara uppmärksamma och se över hur vi tolkar och
översätter texterna och dess innehåll. I sin helhet finner vi ytterst få problem med de böcker vi
har använt oss av.
Artiklarna till denna uppsats kommer att hämtas den officiella hemsidan för Rysslands
utrikespolitik; Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Denna internetsida följer
utvecklingen av den ryska utrikespolitiken och ger oss den information som behövs för att
svara på våra frågor. Vidare kommer vi att hämta artiklar från olika internationella
nyhetssidor. Olika nyhetssidor ger oss en bra inblick och en aktuell uppdatering av vad som
händer med Rysslands utrikespolitik på det internationella planet. Problemet med dessa
internetsidor är att uttalanden, publiceringar och aktuella nyheter har skrivits av olika
personer, dvs. att de kan ha en och samma källa som i sin tur saknar trovärdiga källor. Detta
gör att vi måste jämföra de olika uttalen, publiceringarna och aktuella nyheterna med det fakta
som vi använder oss av.
8
1.7 Begreppsapparat
Doktrin= Är en politik angående förvärvandet och utövandet av makten att styra eller
administrerar i samhället. En utrikesdoktrin är därmed ett lands politik som bedrivs utanför
dess egna gränser och är till för att ge övergripande regler hur ett land ska bedriva sina
utrikespolitiska beslut inom internationella relationer.7
Utrikespolitik= Bestämmer hur ett land ska agera politiskt, socialt, ekonomiskt och militärt i
förhållande till andra länder, samt i något mindre utsträckning, hur den ska förhålla sig till
icke-statliga aktörer.8
Multilateral= Beskriver när fler än två parter, vanligen nationer, ingår i olika sorters
samarbeten. Det kan till exempel vara att sluta ett avtal eller komma fram till olika lösningar
på ett problem. Multilateral är motsatsen till bilateral som betyder tvåsidig.9
7
Politisk doktrin, Political doctrine,
Vad är Utrikespolitik?, NiMaDe
9
Multilateral, Nationalencyklopedin
8
9
Kapitel 2
2. Vad kännetecknar Rysslands officiella utrikespolitik?
Rysslands utrikespolitik kännetecknas av den starka känslan att återgå till den forna
Sovjettiden, då de var en stormakt. Utrikespolitiken är idag inriktad på att bland annat stärka
Rysslands prestige och stödja en ekonomisk återhämtning och tillväxt. Detta kapitel kommer
först och främst att fokusera på frågor som hur den ryska utrikespolitiken är organiserad. Vem
styr och hur går det till? Vidare kommer kapitlet att svara på vad som kännetecknar den ryska
utrikespolitiken på det internationella planet. Hur samarbetar de med de internationella
organisationerna? Hur påverkar relationerna deras utrikespolitik? Slutligen går vi in och
behandlar frågan hur den ryska utrikespolitiken ser ut. Vilket är dess mål? Vilka riktlinjer
finns det? Detta kapitel är uppbyggt för att ge en kort och sammanfattande inblick i den ryska
utrikespolitiken.
2.1 Den ryska utrikespolitikens organisering och uppbyggnad
Ett lands utrikespolitik utformas inom ramen för ett komplext system av beslutsfattande som
består av ett antal olika aktiviteter på olika nivåer För att förstå hur den ryska utrikespolitiken
har formats, så kan man gå in på och studera den inhemska debatten om rysk identitet och hur
ryska makthavare beskriver den i uttalanden och programdokument. Vilken utrikespolitik ett
land kan föra beror på vilken kapacitet det har när det gäller exempelvis ekonomisk och
militär styrka i jämförelse med andra stater. I Rysslands fall har skillnaden mellan den
utrikespolitiska ambitionen och landets ekonomiska och militära kapacitet ofta varit
anmärkningsvärd. 10
I 1993 års grundlag ges presidenten kontroll över regeringen. I enlighet med konstitutionen
och de federala lagarna, bestämmer presidenten de grundläggande riktlinjerna för inrikes- och
utrikespolitiken.11 Vidare representerar den ryska presidenten sitt land i olika internationella
relationer samt förhandlar och tecknar ratificerade dokument. Presidenten formulerar de
grundläggande utrikespolitiska riktlinjer i sitt årliga tal till den federala församlingen och i
andra offentliga framträdanden.12 För att formulera den utrikespolitiska inriktningen har
presidenten först och främst Utrikesministeriet till sin hjälp. Utrikesministeriet utvecklar den
10
Pallin, C (2009) Sid. 249f
Donaldsson, Robert H. & Nogee, Jospeh L. (2009): 125
12
Utrikespolitik, Foreign Policy
11
10
allmänna utrikespolitiska strategin för den Ryska federationen, lämnar relevanta förslag till
presidenten och genomför utrikespolitiken i enlighet med doktrinerna, liksom koordinerar den
utländska politiska verksamheten av de federalt verkställande organen.13 Förutom
Utrikesministeriet och andra berörda ministerier har presidenten också två viktiga organ till
sin hjälp. Dessa är Säkerhetsrådet och Presidentadministrationen.
Säkerhetsrådet bildades 1992 och arbetar med områden som rör statens säkerhet, den
allmänna säkerheten, socioekonomiska säkerheten och tryggheten inom områden som försvar,
information, militär och internationella frågor. För att kunna utföra sina uppgifter, formar
säkerhetsrådet myndighetsgemensama kommissioner, vilket ska fungerar som det
huvudsakliga arbetsorganet. Beroende på uppgiften, kan dessa kommissioner bildas på både
funktionella eller regionala nivåer och både vara permanenta eller tillfälliga.14
Kommissionerna möjliggör kanaler för att säkerställa att dokument och åtgärder är förankrade
hos samtliga berörda organ. Med andra ord utgör säkerhetsrådet och dess olika delar utmärkta
kanaler för att bereda, samordna och besluta i säkerhetspolitiska frågor, men även
utrikespolitiska frågor.15
Presidentadministrationen har som ansvara att hjälpa presidenten med det administrativa och
ge honom de möjligheter som krävs för att han ska kunna utföra sina uppgifter som chef för
de statliga organisationerna. Presidentadministrationen består av flera olika direktorat, s.k.
underavdelningar. Inom presidentadministrationen är det främst Utrikespolitiska direktoratet
och dess chef, Alexander Manzhosin, som stödjer presidenten i dessa frågor.16
Utrikespolitiska direktoratet utarbetar allmänna utrikespolitiska strategier. Detta stöder
presidenten att utöva sina befogenheter att styra landets utrikespolitik. Vidare ansvarar
utrikespolitiska direktoratet för innehållet i de utrikespolitiska händelser där presidenten
deltar.17
13
Ryska utrikesdoktrinen år 2008, The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2008
Om Säkerhetsrådet, Security Council
15
Pallin, C (2009): 251
16
Ibid.; 251
17
Om Presidentadministrationen, Presidential Foreign Policy Directorate
14
11
Presidentadministrationen och Säkerhetsrådet spelar en mycket viktig roll i det utrikespolitiskt
beslutsfattande. Vidare tenderar detta till att det politiska och byråkratiska systemet ligger på
olika platser i beroende på vilken fråga som behandlas. I vissa fall kan ekonomiska intressen
spela en avgörande roll; både den ryska statens ekonomiska intresse och enskilda större
företag kan ha betydande inflytande över hur Ryssland väljer att agera på det internationella
planet. Indirekt kan även den allmänna opinionen och olika intressegrupper spela en roll i
vissa utrikespolitiska frågor. På den strategiska nivån är det framför allt presidenten och
kretsen kring honom som bestämmer de stora dragen i inriktningen av landets utrikespolitik.18
2.2 Den ryska utrikespolitikens relation på det internationella planet
Ryssland samarbetar med många organisationer på det internationella planet. Några av de
viktigaste organisationerna är EU, NATO och FN, som ständigt dyker upp som den aktuella
frågan inom rysk utrikespolitik. Man kan säga att Rysslands utrikespolitik kännetecknas i
stora drag, på det internationella planet, genom de olika relationer som landet har med
organisationerna både på och utanför det internationella planet. För att förstå vad som
kännetecknar rysk utrikespolitik så kommer vi i denna fråga att förklara svaret utifrån de
relationer som landet har med EU, NATO och FN.
Ryssland och EU
Ryssland har lagt en stor vikt vid relationerna med EU, som är Rysslands överlägset största
handelspartner. Samarbetet fokuserar på områden som ekonomi, rätts- och inrikesfrågor, yttre
säkerhet samt utbildning, forskning och kultur. Vidare strävar båda parterna efter en fördjupad
politisk dialog, ekonomisk integration och förbättrade villkor för handel och ekonomisk
utveckling.19 Möten mellan Ryssland och EU äger rum varje halvår, vilket gör att förhållande
mellan de båda parterna blir en svår balansgång. Denna balansgång har oftast upplevts av
många svårigheter att komma på lösningar som gynnar båda parterna. Detta har gjort att den
ryska utrikespolitiken bara har fungerat till en viss del, vilket har lett till att ständiga problem
har uppstått mellan dem. Ett exempel här är den eviga frågan om Ryssland som
energileverantör till EU:s medlemsländer. EU är beroende av att ha Ryssland som en god
partner, inte minst på grund av det stora beroendet av den ryska energin. Upp emot en
tredjedel av EU:s energi importeras från Ryssland och detta ger ”landet i öst” en viss makt i
18
19
Pallin, C (2009): 250
Utrikesdepartementet, Regeringskansliet, Ryssland
12
sin relation med EU.20 Det finns, trots de ständiga problemen, en viss tendens på att Ryssland
vill öppna upp olika samarbeten med EU. Under en presskonferens den 26 oktober 2007, efter
det tjugonde toppmötet i Mafra, Portugal, kom Ryssland med ett förslag på att skapa ett ryskeuropeiskt institut för frihet och demokrati inom EU med ett huvudkvarter i antingen Bryssel
eller någon annan europeisk stad.21 Detta nya institut skulle, enligt Ryssland, bidra till en
positiv utvecklingen av den europeiska demokratin.
Ryssland och NATO
Den 28 maj 2002 skapades NATO- Ryssland-rådet (NCR).22 Inom ramen för NATORyssland-rådet kommer NATO- länderna och Ryssland att fungera som jämbördiga parter på
de områden där det finns ett gemensamt intresse. NRC kommer att ge en mekanism för
samråd, samarbete, gemensamma beslut och gemensamma åtgärder för medlemstaterna i
NATO och Ryssland om ett brett spektrum av säkerhetsfrågor i det euroatlantiska området.
Rådet kommer att fungera som den huvudsakliga strukturen och mötesplats för att främja
relationen mellan NATO och Ryssland. Det kommer att driva på principen om konsensus.
Den kommer att arbeta utifrån en kontinuerligt politisk dialog om säkerhetsfrågor bland sina
medlemmar i syfte att tidigt identifiera uppkommande problem, bestämningar av optimal
gemensamma metoder och genomförandet av lämpliga gemensamma åtgärder. Medlemmarna
i rådet kommer ta gemensamma beslut och bär lika stort ansvar, individuellt och gemensamt
för deras genomförande. Varje medlem får ta upp frågor som rör genomförandet av
gemensamma beslut.23
Ett NRC toppmöte ägde rum i Lissabon den 19 november 2010. Samtidigt antog NATO ett
nytt 10- årigt strategiskt koncept. Inom det nämns att ”NATO- Ryssland-samarbetet är
strategiskt viktigt eftersom det bidrar till att skapa ett gemensamt område med fred, stabilitet
och säkerhet. NATO utgör inte något hot mot Ryssland. Tvärtom vill vi se ett verkligt
strategiskt partnerskap mellan NATO och Ryssland, och vi kommer att agera därefter, med
förväntan om ömsesidighet från Ryssland.”24 Vidare nämns att trots skillnader i vissa frågor
så är man övertygat att ett starkt och konstruktiv partnerskap, byggt på ömsesidigt förtroende,
20
Frostigare relationer mellan EU och Ryssland
Press Statement and Answers to Questions following the 20th Russia-European Union Summit
22
Officiellt NATO-dokument; 5
23
Ibid; 6
24
Översatt från officiellt NATO-dokument från Romdeklarationen; 6
21
13
öppenhet och förutsägbarhet, bäst tjänar säkerheten. Man söker att utöka samarbete på
områden med gemensamma intressen såsom ”… bland annat robotförsvar,
terrorismbekämpning, kampen mot narkotika, motverka piratkopiering och främjande av
bredare internationell säkerhet, (ii) använda den fulla potentialen av det NATO- Rysslandrådet för dialog och gemensamma åtgärder med Ryssland.”25 Rysslands president Dmitrij
Medvedev, som var på samma möte i Lissabon gav en positiv bedömning av NRC toppmötet.
I en presskonferens efter toppmötet talade han om en gynnsam atmosfär för samarbete mellan
NATO och Ryssland. Samtidigt medgav han att det emellertid fortfarande finns skillnader i
uppfattningen om ett antal viktiga frågor.26
Ryssland och FN
Ryssland är en permanent medlem i FN:s säkerhetsråd tillsammans med 4 andra permanenta
medlemmar och 10 icke- permanenta.27 Enligt Ryssland har FN historiskt sett visat sig vara
effektivt i att utveckla och använda politiska och diplomatiska verktyg för konfliktlösning i
världen. Detta arbete blir allt mer relevant på grund av en växande geografi av kris och
konflikt. Betydelsen av fredsbevarande insatser mellan FN och regionala och subregionala
organisationer, har under iakttagande av FN- stadgan, ökat. Ryssland har konsekvent
förespråkat att bevara FN:s centrala roll att upprätthålla internationell fred och säkerhet, att
möta nya utmaningar och hot och att förhindra sammansmältning av terrorism och
massförstörelsevapen. För att uppnå detta mål är det viktigt att koncentrera insatserna på att
stärka de multilaterala elementen i vapenkontroll, nedrustning och ickespridning av
massförstörelsevapen och strikt uppfyllande av befintliga och utarbetandet av nya
internationella rättsliga avtal. Ryssland lägger stor vikt vid FN:s verksamhet som syftar till att
upprätta en världsordning som bygger på rättsstatsprincipen. Man fortsätter att förespråka ett
stärkande av rättstatsprinciperna i internationella förbindelser som bygger på ett strikt
iakttagande av internationella rättsliga principer och normer som anges i FN stadgan.28
Rysslands satsningar är också återspeglat i den senaste utrikesdoktrinen från 2008 och nämns
flera gånger. FN ska spela en grundläggande roll i utvecklingen av en fullt utvecklad interciviliserad dialog i syfte att nå enighet mellan företrädare för olika religioner, bekännelser och
25
Översatt från NATO-Russia relations: a new beginning?
NATO-Russia relations: a new beginning?, Arvind Gupta, Institute for Defence Studies & Analyses
27
FN:s medlemmar, UN Security Council Members 2012
28
Artikel om Ryssland–FN, Article of Alexander Yakovenko in Diplomatichesky Vestnik 2008
26
14
kulturer. Längre ner i doktrinen betonas det att FN är en organisation för vilket det inte finns
något verkligt alternativ och som har en unik legitimitet. FN bör fortsätta att fungera som en
sambandscentral för samordning av internationella relationer och världspolitik i 2000-talet.
Ryssland stödjer de ansträngningar som syftat till att stärka dess centrala och samordnande
roll. Detta innebär bland annat ett strikt iakttagande av principerna i FN- stadgan och
rationella reformer av FN så att denna kan successivt anpassa sig till de globalt förändrande
politiska och ekonomiska realiteterna.29
2.3 Den officiella ryska utrikespolitikens mål
I maj 2007 utfärdade den ryska utrikesministern ett uttalande om vägledande principer och
prioriteringar av landets utrikespolitik. Dokumentet var tydligen ansett som ett officiellt
uttalande för rysslands utrikesdoktrin av utrikesdepartementet och det las fram som en
undersökning av landets utrikespolitik. Det märkbara i dokumentet signaleras i första stycket:
”Starka, mer självsäkra Ryssland har blivit en viktig beståndsdel av de positiva förändringarna
i världen”30. Tillväxten av globaliseringen sägs ha lett till en jämnare fördelning av inflytande
och ekonomisk tillväxt, i synnerhet har energiresurserna blivit viktigare, vilket leder till ett
återupprättande av multilateral diplomati som ”främsta metoden för internationella relationer”
och därmed ett bakslag för dem som förespråkar en unipolär värld och förlitat sig på
användandet av våld. Rysslands roll i internationella frågor har som följd ökat . Man ser som
sin främsta prestation det nyförvärvade utrikespolitiska oberoendet av Ryssland. Eftersom det
fortsätter att driva skapandet av yttre förhållanden som är gynnsamma för interna reformer, är
Ryssland alltmer i stånd att påverka världens utveckling.31
Undersökningen inleds med ett avsnitt om multilateral diplomati vars huvudsakliga element är
FN. Som en följd av Rysslands inträde i G8 så har denna också blivit ett allt viktigare redskap
för kollektiva åtgärder. I lösandet av regionala konflikter bör ultimatum undvikas och
multilaterala sanktioner bör bara användas som en sista utväg. Snarare, inför ett växande hot
om en uppdelning av världen på civilisatoriska grunder, bör interciliviserade dialoger och
partnerskap vara av högsta prioritet.32 Förbindelser med länderna i Oberoende staters
29
Ryska utrikesdoktrinen år 2008, The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2008
Översättning från The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2008
31
Donaldsson, Robert H. & Nogee, Jospeh L. (2009): 120f
32
Ibid: 121
30
15
samvälde (OSS) identifieras som den främsta prioriteringen av rysk utrikespolitik eftersom
Rysslands säkerhetsintressen är koncentrerade dit. När det gäller rysk- amerikanska relationer
säger undersökningen att komplikationer uppstår när Washington tycks sträva efter att ordna
staterna enligt ”en ledare och ett styrande system”. Rysslands återvinnande av utrikespolitisk
självständighet sägs ha gjort en del amerikaner missnöjda även om Bush administrationen
själv antas ha ”gjort en principfast val till förmån för samarbetet med Ryssland”.33
Den Ryska Federationens utrikespolitiska doktrin34 från 2008 är ett system för synpunkter på
innehållet, principer och centrala delar av den utrikespolitiska verksamheten i Ryssland.
Doktrinen blev godkänd av dåvarande Presidenten Dmitrij A. Medvedev den 12 juli 2008 och
ska ses som en komplettering och utveckling av de bestämmelserna från 2000 års
utrikesdoktrin. Presidenten Dmitrij Medvedev bekräftar sin roll som den tjänsteman som
"utför ledarskapet av landets utrikespolitik och, som statsöverhuvud, representerar den ryska
federationen i internationella relationer.35
Doktrinen börjar med en bakgrund till varför ett nytt behövdes. En förstärkning av Ryssland
och utveckling på området för internationella relationer i början av 2000-talet har krävt en
omprövning av situationen runtom i Ryssland. Också en omprövning av prioriteringarna i
rysk utrikespolitik med hänsyn till en ökad roll i internationella frågor, större ansvar för den
globala utvecklingen och relaterade möjligheter att delta i genomförandet av den
internationella dagordningen och dess utveckling har behövts.36
Den ryska utrikespolitiken har som främsta uppgift att uppnå de viktigaste prioriteringarna av
den nationella säkerhetspolitiken, vilket innebär skyddet av individens, samhällets och statens
intressen. Det andra kapitlet i 2008 års utrikesdoktrin beskriver grunden i den Ryska
utrikespolitiken och ger en bra insyn i den ryska världssynen. Den moderna världen
genomgår, enligt texten, en aktiv och grundläggande förändring som påverkar intresset för
Ryssland och dess medborgare. Man menar att det nya Ryssland, baserat på sina nationella
intressen, har fått en viktig roll i globala frågor och utrikespolitiken betonas därför vara en av
de viktigaste instrument för en stadig nationell utveckling när skillnaden mellan inhemska och
33 Ibid; 121
34 Ryska utrikesdoktrinen år 2008, The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2008
35 Donaldsson, Robert H. & Nogee, Jospeh L. (2009): 121
36 Ryska utrikesdoktrinen år 2008, The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2008, Kapitel 1
16
externa medel för att säkerställa nationella intressen gradvis försvinner. Man anser att landet
har stor potential och betydande resurser på alla områden av mänsklig verksamhet, kraftigt
utvecklande relationer med ledande stater och föreningar och integreras sig konsekvent i
världsekonomin och politiken. På grund av detta har Ryssland ett stort inflytande på
utvecklingen av en ny världs arkitektur och internationella förbindelser.37
De främsta utrikespolitiska målen i 2008 års utrikesdoktrin var:
●
Att garantera den nationella säkerheten, att bevara och stärka sin suveränitet och
territoriella integritet, för att uppnå en stark position av auktoritet i världssamfundet
som bäst uppfyller Rysslands intressen.
●
Att skapa gynnsamma yttre förutsättningar för modernisering av Ryssland, inklusive
omvandling av sin ekonomi tillsammans med innovativa linjer, förbättring av
levnadsstandard, stabilisering av samhället och stärka grunden för det konstitutionella
systemet.
●
Att påverka de globala processerna för att säkerställa bildandet av en rättvis och
demokratisk världsordning, baserad på kollektivism i att finna lösningar på
internationella problem och överhöghet i internationell rätt, först av alla
bestämmelserna i FN- stadgan.
●
Att främja goda grannförbindelser med angränsande stater, att hjälpa till att eliminera
befintliga härdar av spänningar och konflikter i de regioner som gränsar till Ryssland
och andra delar av världen och för att förhindra uppkomsten av nya.
●
Att söka efter överenskommande och sammanfallande intressen med andra stater och
internationella organisationer.
●
Att ge ett omfattande skydd av de rättigheter och legitima intressen av ryska
medborgare och landsmän i utlandet.
●
Att främja en objektiv bild av den Ryska Federationen globalt som en demokratisk stat
som åtagit sig att föra en socialt inriktad marknadsekonomi och en självständig
utrikespolitik.
●
Att främja och sprida det ryska språket och kulturen av det ryska folket i främmande
stater, som representerar ett unikt bidrag till den kulturella och civilisatoriska
mångfalden i dagens värld och till utvecklingen av ett intercivilisatoriskt
partnerskap.38
37 Ryska utrikesdoktrinen år 2008, The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2008, Kapitel 1
38 Ibid, Kapitel 1
17
Det konsekventa genomförandet av Rysslands utrikespolitik uppmanar, med andra ord, att
skapa gynnsamma förutsättningar för förverkligandet av det historiska valet av ryska folket
till förmån för rättsstaten, det demokratiska samhället och en socialt inriktad
marknadsekonomi.39
39
Ryska utrikesdoktrinen år 2008, The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2008, Kapitel 5
18
Kapitel 3
3. Vilka teorier finns det för den ryska utrikespolitikens fortsatta utveckling?
I detta kapitel kommer vi att försöka förklara vilka teorier det finns för den ryska
utrikespolitikens fortsatta utveckling. För att svara på dessa frågor kommer vi att utgå från en
tabell som är hämtad från en av Stephen Whites nyare böcker och Rysslands politik.40 På
kommande sidor kommer en förklaring av varje teori att göras för att senare avsluta med en
enklare sammanfattning.
Tabell 3.1 Rysslands utrikespolitiska inriktningar: en schematisk representation.41
Västerländsk
Liberalism
Pragmatisk Nationalism
Fundamentalistisk
Nationalism
Ett Europeiskt land
Mestadels, men inte helt,
europeiskt
Eurasiatiskt eller
unikt
EU?
Nära relationer,
medlemskaps perspektiv,
Praktiskt samarbete
Praktiskt samarbete,
men ses som hotfull
NATO?
Nära relationer,
medlemskaps perspektiv,
Praktiskt samarbete
Ett hot
USA?
Nära relationer
Praktiskt samarbete, men
intresset sammanfaller inte alltid
Ett ännu större hot
CIS?
Skeptiskt, men behåller
det praktiska värdet
Ett vitalt nationellt intresse,
ytterligare integration önskvärt
Ineffektivt,
ytterligare integration
önskvärt
WTO?
Gå med i så snart som
möjligt
Gå med i på medellång sikt
En byrå i
västerländsk kontroll
Europa och USA
Multi-vektor42
Multi-vektor, lutat
mot öst
Intellektuella liberaler,
några ministrar, vissa
partier (särskilt Yabloko
och URF/Höger Orsak)
Presidentiellt och de flesta av
regeringen, maktpartiet Enade
Ryssland, affärer (särskilt
företag med naturresurser)
Ortodoxa kyrkan,
”silovik” element i
det presidentiella och
regeringen, vissa
partier (särskilt
CPRF,
Liberaldemokraterna)
Ryssland?
Internationell
orientering?
Stöds av?
Tabellen visar tre olika teorier och dess orientering som influerat den ryska utrikespolitiken
från Sovjetunionens fall till mitten av 2000-talet. Teorierna förklara vilken utveckling och
riktlinje Ryssland kan välja att föra sin utrikespolitik.
40
White, S, (2011)
Ibid: 307
42
Förklaring: Multi-vektor är en enhet uppbyggd genom olika storlekar och ordningar.
41
19
Västerländsk Liberalism, Pragmatisk Nationalism och Fundamentalistisk Nationalism
Västerländsk liberalism, så kallade liberalerna, förespråkar en västlig typ av demokratiskt
marknadssamhälle för Ryssland och vill ha goda relationer med västländerna.43 De talar också
för ett Ryssland som en del av Europa i sin historia, kultur och mentalitet. Enligt liberalisterna
bör Ryssland överge sina historiska stormaktsillusioner om att ha en "speciell roll" som en bro
mellan Europa och Asien till förmån för att utveckla sin europeiska inriktning istället.44
Då vi kommer till pragmatikerna och den pragamtiska nationalismen så kan man se att de
också förespråkar demokrati och goda relationer med västerländerna men de sätter landets
nationella intresse i första hand. De tror att en marknadsekonomi måste anpassas till vissa
intressen som landet har.45 Samtidigt delade de en gemensam grund med fundamentalisterna i
sin tro på Rysslands stormakts status och legitimitet i de övriga f.d. sovjetrepublikerna. Vidare
tror pragmatikerna framför allt på att politiken gentemot västvärlden, inklusive EU och
NATO, ska baseras på de realistiska bedömningarna av Rysslands nationella intressen. USA
är inte en vän, men inte heller en fiende, bara en partner där det bör finnas så mycket
samarbete som möjligt samtidigt som de accepterar att det också skulle finnas oenigheter.46
Till sist kan man se att fundamentalisterna och den fundamentalistiska nationalismens tro går
ut på att Ryssland kan tänka ut sin egen väg hur de ska utvecklas. De ser väst som fientliga
och är nostalgiska över Sovjets, men även det ryska imperiets, förflutna.47 Fundamentalisterna
fäster också stor betydelse för återupprättandet av en rysk hegemoni inom det område som
tidigare hade utgjort Sovjetunionen, och det gynnade största möjliga förstärkning av
Oberoende staters samvälde och andra strukturer som samlade ihop de forna
Sovjetrepublikerna. Vidare lutade sig fundamentalisterna mot Asien i termer av deras
utrikespolitiska prioriteringar, inte bara som en motvikt till "väst", men också på grund av
deras tro på ett starkt auktoritärt styre och i ett mönster av en statlig-ledd utveckling som
oftare finns i andra länder på kontinenten.48
43
Light, M & White, S, (2000): 79
White, S (2011): 306
45
Light, M & White, S, (2000): 79
46
White, S (2011): 312
47
Light, M & White, S, (2000): 79
48
White, S (2011): 309
44
20
Sammanfattning
Hur Ryssland kan manövrera sin utrikespolitik på det internationella planet är svårt att
förutsäga. Tabell 3.1 ger oss bara en någorlunda bild av teorierna och dess riktlinjer. Den
svåra frågan för Ryssland är om man ska inta en mer liberal hållning till omvärlden och bli
mer västvänliga eller isolera sig från väst och tillsammans med öststaterna bygga upp landet
till en ny stormakt? Här går de olika teorierna isär och menar att de som gynnade en närmare
relation med väst delade många av sina liberal-demokratiska värden och ville främja dem i
deras eget samhälle. De som föredrog en mer distanserad bild av väst lade större vikt vid
Rysslands relationer med grannarna i öst och samtidigt var mer skeptiska till demokrati.49 Det
som har uppstått är en klyfta mellan de olika teorierna om vart Ryssland ska föra sin
utrikespolitik.
Utifrån dessa tre teorier kan man se att den ryska utrikespolitiken infinner sig mer åt det
pragmatiska och fundamentalistiska orienteringarna än den västerländska. Man kan säga att
det är en blandning av den pragmatiska teorin; som säger att USA är inte en vän, men inte
heller en fiende, bara en partner där det bör finnas så mycket samarbete som möjligt50 och den
fundamentalistiska teorin; ett återupprättande av en rysk hegemoni inom det område som
tidigare hade utgjort Sovjetunionen51. Det liberala inslaget i den ryska utrikespolitiken ses
som ett mycket diffust tecken på vad som håller på att hända. Under 2000-talet har den
liberala teorin fallit allt mer åt sidan för den mer dominerande pragmatiska teorin.
Fundamentalisterna sägs emellertid växa sig starkare och har en stor betydelse för vilka
riktlinjer Ryssland väljer att lägga på sin utrikespolitik. Sammanfattningsvis kan man säga att
Ryssland vill, i mångt och mycket, dra sig tillbaka och fokusera på sina egna intressen som
bland annat består av ökad oljehandel, fler multilaterala än bilaterala avtal och mer fokus på
den inhemska marknaden och landets egna säkerhetsintressen.
49
White, S (2011): 318
Ibid: 312
51
Ibid: 309
50
21
Kapitel 4
4. Hur kan teorierna förklara den ryska utrikespolitikens agerande på det
internationella planet?
I detta kapitel kommer vi att förklara den ryska utrikespolitikens agerande på det
internationella planet utifrån tre politiska händelser. De politiska händelser vi kommer att
fokusera på är USA:s byggande av en robotsköld i Europa, gaskonflikten mellan Ryssland
och Ukraina samt konflikten mellan Ryssland och Georgien (Georgienkriget). Varför vi valde
att ta upp dessa tre politiska händelser var för att dem, enligt oss, har haft en mycket stor
påverkan på hur Ryssland har framfört sin utrikespolitik. Många minns säkert de strypta
gasleveranserna som påverkade EU-länderna, Rysslands krig mot Georgien och för att inte
glömma hur nära byggandet av en robotsköld var på att starta en allvarlig konflikt. Vi ska
sedan försöka koppla ihop dessa politiska händelser med teorierna, som vi gick igenom i
kapitel 3, för att se om det finns ett samband och om Rysslands handlande kan förklaras
utifrån en eller flera av teorierna.
4.1 Robotskölden i Europa
”Vi har vapen till hands som kan neutralisera denna sköld.”52
– Vladimir Putin
Citatet yttrades av Vladimir Putin i sitt tal på säkerhetskonferensen i München den 9 februari
2007. Det var ett tal som chockade många, framför allt USA. I talet kritiserade Putin USA:s
politik i hårda ordlag och framhöll återigen vikten av att Washingtons makt balanserades
internationellt. Inte minst uppehöll sig han vid det amerikanska beslutet att placera ut
antirobotförsvar i Polen och Tjeckien mot anfall från Iran.53 Bakgrunden till en robotsköld i
Europa var att USA ville utveckla ett missilförsvarssystem som var avsett att förstöra
inkommande ballistiska missiler från Iran och Nordkorea. Ryssland hänvisade till USA att
Iran inte var kapabla nog att framställa sådana långdistansmissiler som kunde nå det
amerikanska fastlandet och menade istället att robotskölden var uppbyggd för att skydda USA
mot eventuella ryska missiler.54 Vidare hävdade Ryssland att en robotsköld skulle kunna hota
deras egna försvar samt att radarn kunde användas för att spionera på Ryssland.55 I sin helhet
52
Putins tal på Säkerhetskonferensen i München, A breeze of Cold War,
Pallin, C (2009): 263
54
Dokument Utifrån: Putins Ryssland, del 3: Krig, SVT 2, sändes 11 december 2011
55
Robotskölden, Q&A: US Missile Defence
53
22
uppfattade Ryssland robotskölden som en inskränkning av landets säkerhet och hotade med
drastiska motåtgärder.
Att Ryssland var emot tanken på USA:s införande av en robotsköld i Europa har alltid varit en
självklarhet. Det skulle trots allt uppstå en viss strimma ljus i denna allvarliga situation. Den 7
juni 2007 introducerade Putin ett motförslag till USA:s president, George W. Bush. Förslaget
gick ut på att dela användningen av det gamla radarsystem Gabala i Azerbajdzjan istället för
att bygga ett nytt system i Tjeckien.56 Putin uttryckte beredskap att modernisera den gamla
radarstation Gabala, som har varit i drift sedan 1986. Vidare föreslog han att det inte skulle
vara nödvändigt att placera interceptor-missiler i Polen utan istället kunde man placera ut
jaktplan i Turkiet eller Irak. Till sist föreslog han också att det skulle vara lika medverkan från
de berörda europeiska länderna i projektet.57 Putins förslag visade här ett bra exempel på hur
Ryssland vill föra sin utrikespolitik, nämligen att länder och organisationer ska ingå i
multilaterala samarbeten, istället för unilaterala samarbeten.
Putin kunde inte se fördelarna med en sådan försvarsförmåga, som ändå skulle vara
ineffektivt mot Ryssland. I den följande omgången av diskussioner, under hans tal på
säkerhetskonferensen, förklarade Putin tvisten om den amerikanska robotskölden att FN:s
stadga skulle, i slutändan, också ge Ryssland en naturlig rätt att försvara sig själv i situationen
vid en upptrappning av händelsen.58 Rysslands utrikespolitik hade här, enligt många politiska
kommentatorer, fått ett helt nytt ansikte. Många pekade dessutom på att det var ett nytt
Ryssland som hade vaknat, men det man egentligen kunde se var att det följde de
utrikespolitiska linjer som låg till grund för deras agerande. Den ryska utrikespolitiken har,
trots allt, som främsta uppgift att uppnå de viktigaste prioriteringarna av den nationella
säkerhetspolitiken, vilket innebär skyddet av individens, samhällets och statens intressen. Med
andra ord, en robotsköld i Europa skulle hota Rysslands säkerhet.
Rysslands agerande under denna politiska händelse kan förklaras utifrån den pragmatiska
teorin. I den pragmatiska teorin ställer sig Ryssland positivt till ett praktiskt samarbete med
både EU och USA. Dock är det inte alltid säkert att intresset sammanfaller när USA och
Ryssland diskuterar denna fråga. Ryssland erbjuder en gemensam robotsköld men att
56 Dokument Utifrån: Putins Ryssland, del 3: Krig, SVT 2, sändes 11 december 2011
57 Presskonferens efter G8-mötet, Press Conference following the end of the G8 Summit
58 Putins tal på Säkerhetskonferensen i München, A breeze of Cold War
23
placeringen av interceptor-missiler i Polen skulle utgöra ett hot mot landets säkerhet.
Ryssland vill också, främst genom Putins förslag, att det skulle vara lika medverkan från de
berörda europeiska länderna.
4.2 Den rysk-ukrainska gaskonflikten
Den rysk-ukrainska gaskonflikten är en konflikt som hänvisar till ett antal tvister mellan det
ukrainska olje- och gasbolaget Naftogaz och den ryska gasleverantören Gazprom över
naturgasförsörjning, priser och skulder. Tvisten har hotat den import av naturgas som många
europeiska länder är beroende av, på grund av att de just importerar gas från ryska
leverantörer. Problemet här är att gasen transporteras genom Ukraina och att Ryssland
levererar cirka en fjärdedel av den naturgas som förbrukas i EU. Av denna export är det ca 80
% som transporteras genom rörledningar över den ukrainska jorden innan de kommer till
EU.59 Denna konflikt har haft en speciell påverkan på den ryska utrikespolitiken och dess
relation med olika internationella organisationer.
När vi går in och kollar på denna konflikt ur Bryssels perspektiv kan man direkt se att EU:s
beroende av rysk energi, särskilt gas, har blivit ett allt mer växande problem. När Ukraina
drabbades av strypta gasleveranser fick det konsekvenser även för en rad EU-länders
energiförsörjning vintern 2004-2005. Till följd av detta så kom energipolitiken att bli en
central fråga i förbindelserna mellan EU och Ryssland. Rysslands energipolitik och de
stundtals hårdhänta metoderna har påverkat den inrikespolitiska utvecklingen, men även den
utrikespolitiska orienteringen. Konflikten har, som vi nämnt tidigare drabbat Ukraina värst,
men även de medlemsländer i EU som var beroende av den ryska gasen.60 När Ukraina
drabbades av strypta gasleveranser tvingades de omförhandla villkoren med det ryska
energibolaget Gazprom. I takt med att Ryssland växte sig allt starkare, inte minst tack vare
kraftig förbättrad bytesbalans i och med ökade energipriser, växte också sakta men säkert en
skepsis fram bland flera OSS-länder mot att åter domineras av Ryssland.61 Ryssland kunde, i
och med deras dominans av energikällor, spela ut sitt kort på ett sätt som gynnar deras eget
intresse. Man kan, med andra ord, säga att energipolitiken fungerar som en maktapparat inom
den ryska utrikespolitiken.
59
EU och Ukraina om gaskonflikten, EU reaches gas deal with Ukraine
Pallin, C (2009): 259f
61
Ibid: 260
60
24
Ryssland har samtidigt börjat tala om att bredda sin energiexport österut, främst till Kina, för
att minska sitt beroende av EU som huvudimportör av rysk energi. På kort till medellång sikt
var detta emellertid ett tomt hot eftersom den infrastruktur som skulle krävas inte fanns
tillgänglig, och det fanns få tecken på omedelbara investeringar för att få ett sådan till stånd.62
Tanken bakom Rysslands uttalande visar, till stor del, hur relationen och samarbete mellan de
båda parterna på denna front är. Därutöver ser man också återigen att Ryssland vill sträva
efter ett multilateralt samarbete, något som nämns flitigt i utrikesdoktrinen. Förutom de
multilaterala samarbeten och avtal som Ryssland vill införskaffa, så kan man i doktrinen läsa
att Ryssland ska ”hjälpa till att eliminera befintliga härdar av spänningar och konflikter i de
regioner som gränsar till Ryssland”.63 Ryssland har, enligt riktlinjerna för deras egen
utrikespolitik, gjort vad de ansåg vara det rätta, nämligen att strypa gasleveranserna på grund
av obetalda avgifter och stulen gas. Det paradoxala här är att det uppstod en konflikt, även om
det inte var tanken.
Rysslands agerande under denna politiska händelse kan ses utifrån den fundamentalistiska
teorin. Det faktum att Ryssland började se österut med sin energiexport är en
fundamentalistisk utveckling. Att man försöker minska sitt beroende av EU som
huvudimportör av rysk energi är något som fundamentalisterna har krävt för att man ska
kunna stärka sina relationer med de asiatiska länderna. Samtidigt har samarbete med EU sett
allt mer komplicerat ut. De strypta gasleveranserna kan ses som ett ryskt maktmedel för att
sätta press på de forna sovjetrepublikerna. Detta ledde till att energipolitiken blev en central
fråga i förbindelserna mellan EU och Ryssland.
4.3 Georgienkonflikten
I december 2000 införde Ryssland krav på visum för alla som reser över gränserna förutom
för Abchazien och Sydossetien. Detta antagligen på grund av ryska trupper inte har fått följa
tjetjenska kämpar in på georgisk mark. Kravet ledde till särskilda svårigheter för mellan
500 000 – 700 000 georgier som bodde i Ryssland och som utgjorde en fjärdedel av
Georgiens inkomst. Georgiens starka beroende av Ryssland visade sig den första januari 2001
när Ryssland stoppade naturgasflödet i sina rörledningar i Georgien. Gasen flödade igen redan
efter 3 dagar men det var tydligt hur beroende Georgien var av sin större granne. Man gjorde
62
63
Pallin, C (2009): 261
Ryska utrikesdoktrinen år 2008, The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2008
25
sig också redo att stänga ner två av sina fyra georgiska militärbaser som begärt av CFEavtalet64. Rysslands taktik var ämnad att minska supporten för tjetjenerna men också att få den
georgiske presidenten Sjevardnadze att sluta sina närmanden till NATO och Baku- Ceyhan
rörledningen som skulle minska Georgiens behov av rysk gas. Relationerna mellan länderna
blev ännu mer spända i 2002 när Moskva anklagade huvudstaden Tbilisi för att skydda
tjetjenska rebeller i Pankisi klyftan, ett bergigt område som gränsar båda länderna. 65 Som svar
bjöd Sjevardnadze in amerikansk militär för att träna georgiska specialstyrkor i kampen mot
terrorism. Sjevardnadze konsulterade inte heller Ryssland innan man bjöd in amerikanarna
och som följd hördes flera anti- georgiska tal i den ryska duman som är den lagstiftande
församlingen. Putin avskräckte ändå all offentlig konfrontation med orden ”Det är ingen
tragedi”. De rysk- georgiska relationerna fortsatte att försämras då Sjevardnadze forstsatte en
väst- orienterad politik. Den politiska miljön förändrades plötsligt i november 2003 i den
såkallade Rosrevolutionen. Sjevardnadze blev tvungen att avgå, inte på grund av landets
utrikespolitik men, på grund av korruption och ekonomisk inkompetens av regeringen.
Ryssland skickade Igor Ivanov för att mäkla fram en fredlig övergång till ett nytt ledarskap.
Georgiens nya president blev Mikhail Saakashvili som trots sina västvänliga åsikter försökte
en balansgång. I sin invigning sa han: ”Idag som min första handling, erbjuder jag en vänlig
hand till Ryssland”. Trots detta åkte Saakashvili kort därpå till Azerbajdzjan för att bekräfta
Georgiens medverkan i Baku- Ceyhan projektet.66
Georgien tryckte på för ett återupptagande av FN mäklade samtal med Abchazien med en
plan som skulle förklara regionen en suverän enhet inom Georgien men inte som ett föremål
för internationell rätt och utan rätt att föra sin egen utrikes- och försvarspolitik. De abchaziska
myndigheterna vägrade emellertid att förhandla på grund av att man säger sig redan ha vunnit
självständighet. I maj 2004 höll Saakashvili ett tal till folket både Abchazien och Sydossetien,
på deras respektive modersmål, att gå med i Georgiens demokratiska revolution och han
upprepade sina avsikter att använda fredliga medel för att återförena landet. Trots sitt tal
landade georgiska specialstyrkor i Sydossetien den första juni för att skydda Georgisk
polisutposter efter att befälhavaren för de ryska fredsbevarande styrkorna hade hotat att
avveckla dem. I slutet av juni åkte Saakashvili till Moskva för att prata med Putin i hopp om
att hitta en lösning för Sydossetien och för tillbakadragandet av ryska fredsbevarande styrkor.
64
Förklaring: Avtalet om konventionella styrkor i Europa
Donaldsson, Robert H. & Nogee, Jospeh L. (2009): 185
66
Ibid: 186
65
26
Mötet ledde till ingenting och Saakashvili sökte istället stöd från väst. I januari 2005
tillkännagavs att amerikanska instruktörer skulle träna de georgiska fredsbevarande trupperna
vilket inte uppskattades av Moskva.67
Bakom de flertal periodiska kriserna i Moskva- Tbilisi relationerna är det grundläggande
problemet av Rysslands dominans i Transkaukasien. Moskvas främsta strategiska partner i
regionen är Armenien, där det finns en stor rysk militärbas. Problemet är att basen endast är
tillgängligt genom georgiskt territorium eller luftrum. Däri ligger vikten av Georgien till
Rysslands geopolitiska intressen. Rysslands militära styrkor, plus dess inflytande över
Abchazien och Sydossetien, ses som avgörande för att hålla Georgien i sin sfär av inflytande.
2006 präglades av upprepade Georgiska krav att de ryska fredsbevarande trupperna dras
tillbaka. Relationerna mellan länderna försämrades stadigt under 2007-2008. Saakashvili
vann omvalet under förhållanden som oppositionen fördömde som bedräglig och Moskva
ifrågasatte insynen i valet.68
Spänningarna ökade avsevärt i april då Georgien fördömde Ryssland för att skjuta ner
flygspaningsdrönare över Abchazien och båda sidorna anklagade varandra för att rusta upp
vid gränsen. Tidigt i maj erkände de georgiska myndigheterna för första gången att man var
nära randen till krig. Med risk för att Saakashvili hade en övertro till den hjälp han skulle få
ifall ett krig bröt ut, framförallt från USA, skickade Bush administrationen statssekreteraren
Condolezza Rice till Tbilisi för att varna Saakashvili att inte reta upp ryssarna. Den 7 augusti,
2008, anföll georgiska trupper Sydossetiens huvudstad Tskinshvali med flera raketgevär,
artilleri och flygplan. De ryska trupperna väntade en dag med sin motoffensiv men när den väl
kom så var konsekvenserna katastrofala för Georgien.69 De ryska styrkorna drev snabbt
tillbaka de georgiska trupperna från Sydossetien och trängde djupt in i georgiskt territorium.
Moskva beskrev sitt agerande som defensivt men vägrade klart uttrycka hur lång det skulle gå
även om man påstådd att inte söka regimskifte eller annektering av Abchazien och
Sydossetien. Ändå var det så att de ryska styrkorna stannade kvar lång in i Georgien genom
augusti 2008, vilket visade en rysk vilja att styra affärer i Georgien för en långvarig tid. Kort
efter ett ryskt tillbakadragande erkände Moskva oberoendet av Abchazien och Sydossetien
67
Dokument Utifrån: Putins Ryssland, del 3: Krig, SVT 2, sändes 11 december 2011
Ibid.
69
Pallin, C, (2009): 285
68
27
vilket praktiskt taget garanterade att Tbilisi inte skulle återfå kontroll över någon av
utbrytarregionerna.70
Rysslands agerande i Georgienkonflikten är svårt att beskriva eller koppla till någon av
teorierna. Dock kan man se en viss influens av fundamentalistiskt tänkande. Georgiens
närmande till NATO och det militära samarbetet med USA anses som stora hot av
fundamentalisterna. Detsamma gällde då de rysk- georgiska relationerna försämrades i och
med att Sjevardnadze forstsatte med sin väst- orienterade politik. Det fundamentalistiska
tänkandet förespråkade också alla strukturer som samlar ihop de forna Sovjetrepubliker, vilket
kan förklara att Ryssland höll sig kvar som en fredsbevarande styrka så länge som man gjorde
i utbrytarregionerna. Så länge man hade kvar styrkorna gav detta Ryssland inflytande, inte
bara i utbrytarregionerna, utan också i Georgien. Det visade också västvärlden att man kunde
ta hand om problem i Rysslands omgivning själva.
70
Donaldsson, Robert H. & Nogee, Jospeh L. (2009): 185ff
28
5. Slutsatser
Rysslands utrikespolitik har förändrats under 2000-talet, vilket innebär att utrikespolitiken
hela tiden har anpassats efter det aktuella läge som råder. Nya konflikter och problem uppstår
med jämna mellanrum och blir samtidigt allt vanligare på det internationella planet. Det
svåraste för Ryssland blir beslutandet av vilken utrikespolitik de kommer att förhålla sig till
samt hur övriga länder väljer att tolka den och ingå i olika samarbeten. I en allt mer
globaliserande värld, där länder sluter allt fler avtal med varandra, krävs det hårt arbete och en
trovärdighet mellan de båda parterna. Utrikesdoktrinen började med en bakgrund till varför ett
nytt behövdes. Grunden var att en ny doktrin skulle förstärka landet och dess utveckling på
området för internationella relationer i början av 2000-talet. Den ryska utrikespolitiken har,
med andra ord, alltid varit svår att tolka. En förklaring till detta är oftast de politiska händelser
som påverkat riktlinjerna i deras utrikespolitik.
Liberalerna kan, enligt oss, ses som en mer väst-vänlig orientering på hur Ryssland ska föra
sin utrikespolitik gentemot andra länder på det internationella planet. Dessa förespråkare har,
som vi nämnt tidigare, ett starkt förhållande till västländerna och framför allt USA.
Fundamentalisternas orientering däremot innebär att den ryska utrikespolitiken fokuserar mer
på dess förhållande till de asiatiska länderna och inte de europeiska. De ser västländernas
intervention som ett ständigt hot mot landets säkerhets- och utrikespolitik, något som enligt
oss har blivit ett allt mer vanligare agerande i den ryska utrikespolitiken. Till sist kan vi se att
pragmatikerna talar för den mera neutrala orienteringen till hur den ryska utrikespolitikens
riktlinjer ska uppträda på det internationella planet. Vi tror att pragmatikerna, med andra ord,
vill använda sig av en blandning mellan den liberalistiska och fundamentalistiska
orienteringen, men bara om vissa förutsättningar kan råda. Ett exempel är hur Ryssland ställer
sig bland annat till WTO och EU.
Många politiska händelser har haft sin prägel på den ryska utrikespolitiken. I uppsatsen har
det nämnts att bland annat robotskölden i Europa, gaskonflikten mellan Ryssland och Ukraina
och Georgienkonflikten har varit några av de bidragande faktorerna till utvecklingen av den
ryska utrikespolitiken under 2000-talet. Detta är till viss del sant, men olika händelseförlopp
förändras under tiden och det uppstår hela tiden nya konflikter och politiska händelser, vissa
mer allvarliga än andra. Robotskölden är än idag den dominerande faktorn till Rysslands
inställning mot USA och förhållande till västländerna. Ryssland har alltid varit väldigt
29
noggranna med att värna om landets säkerhet och en robotsköld i Europa skulle äventyra hela
deras egen säkerhet. Georgienkonflikten, tätt följt av gaskonflikten med Ukraina, anses vara
de politiska händelser som spelat den största rollen i hur deras utrikespolitik har bedrivits. Det
man kan se är att det finns ett samband mellan dessa två händelser. Båda vill gå med i NATO,
bli oberoende av den ryska gasen och bryta sig loss från Rysslands inblandning. Dessutom
finns det tendenser som visar på att naturresurserna, bland annat olja och naturgas, påverka
hur utrikespolitiken utformas. Rysslands gaskonflikt med Ukraina har rivit upp många gamla
relationer länderna emellan och konflikten pågår än idag, trots att båda parterna hade kommit
fram till en överrenskommelse. Detsamma gäller Georgien, då frågan om
självständighetsförklaringen av de två omstridda områdena Abchazien och Sydossetien oftast
tas upp i den ryska utrikespolitiken. Att se hur Ryssland uppträder på det internationella
planet utifrån dessa politiska händelser ger oss en klarare bild av hur utrikespolitiken har
utvecklats under 2000-talet.
Den ryska utrikespolitiken har haft en stor kapacitet under de senare åren, speciellt när det
gäller den ekonomiska och militära styrkan i jämförelse med andra stater. Hur stark den
egentligen är kan vara svårt att förklara. Det man får tänka på är att ett lands utrikespolitik
bara kan föras beroende på vilken kapacitet landet har i grunden. I Rysslands fall försöker
man föra en utrikespolitik som går utöver sin egen kapacitet. Skillnaden mellan den
utrikespolitiska ambitionen och landets ekonomiska och militära kapacitet har ofta varit
anmärkningsvärd. En närmare granskning av utrikesdoktrinen visade att dokumentet inleds
med ett avsnitt om multilateral diplomati vars huvudsakliga element är FN. Följden av
Rysslands inträde i G8 har också blivit ett allt viktigare redskap för de kollektiva åtgärderna.
Återigen är man inne på en av de viktigaste punkterna i den ryska utrikespolitiken, nämligen
multilaterala avtal. Istället för att gå med i olika organisationer ska man utgå från FN och
själva lösa eventuella konflikter mellan parterna.
Att förklara den fortsatta utvecklingen av Rysslands utrikespolitik är komplicerat.
Utrikespolitiken är idag, som vi tidigare nämnt, inriktad på att stärka landets prestige och
stödja en ekonomisk återhämtning och tillväxt. Vidare sägs den främsta uppgiften för
Rysslands utrikespolitik att uppnå de viktigaste prioriteringarna av den nationella
säkerhetspolitiken, vilket innebär skyddet av individens, samhällets och statens intressen.
Detta kan kopplas ihop med pragmatikerna, men även den fundamentalistiska teorin som vi
har förklarat i tabell 3.1. Den liberala teorin har under 2000-talet hamnat i skymundan och
30
visat sig vara mycket svag hos det ryska folket. Vi tror att Putin och Medvedev vill göra
Ryssland till en ny stormakt, med kapacitet att utmana framför allt USA, men även Kina, på
det internationella planet. Huruvida den ryska utrikespolitiken utvecklas i fortsättning återstår
att se och många är skeptiska medan andra är positiva. Är det en ny stormakt på uppgång,
med tydliga och förstärkta utrikespolitiska mål eller är det ett land, tillbakadragande och
avvaktande, för att se hur stabiliteten ser ut på det internationella planet under de kommande
åren?
Sammanfattning
På den strategiska nivån är det framför allt presidenten och kretsen kring honom som
bestämmer de stora dragen i inriktningen av landets utrikespolitik. Man kan säga att
Rysslands utrikespolitik kännetecknas i stora drag genom de olika relationer som landet har
med organisationerna både på och utanför det internationella planet. Vidare ser man som sin
främsta prestation det nyförvärvade utrikespolitiska oberoendet av Ryssland, eftersom det
fortsätter att driva skapandet av yttre förhållanden som är gynnsamma för interna reformer,
vilket gör att Ryssland är alltmer i stånd att påverka världens utveckling.
Ryssland anser sig ha stor potential och betydande resurser på alla områden av mänsklig
verksamhet, kraftigt utvecklande relationer med ledande stater och föreningar och integrerar
sig konsekvent i världsekonomin och politiken. Den Ryska Federationens utrikespolitiska
doktrin från 2008 är ett system för synpunkter på innehållet, principer och centrala delar av
den utrikespolitiska verksamheten i Ryssland. Den ryska utrikespolitiken har som främsta
uppgift att uppnå de viktigaste prioriteringarna av den nationella säkerhetspolitiken, vilket
innebär skyddet av individens, samhällets och statens intressen.
För den fortsatta utvecklingen av Rysslands utrikespolitik finner man tre teorier som
dominerat den ryska utrikespolitiken. Dessa är västerländsk liberalism, pragmatisk
nationalism och fundamentalistisk nationalism. Varje teori har sin unika syn på hur Ryssland
ska utveckla sin utrikespolitik. Den fundamentalistiska nationalismens tro går ut på att
Ryssland kan tänka ut sin egen väg hur de ska utvecklas. De ser väst som fientliga och är
nostalgiska över Sovjets, men även det ryska imperiets, förflutna. Den pragmatiska
nationalismen förespråkar demokrati och goda relationer med västerländerna men de sätter
landets nationella intresse i första hand. De tror att en marknadsekonomi måste anpassas till
31
vissa intressen som landet har. Den västerländska liberalismen förespråkar en västlig typ av
demokratiskt marknadssamhälle för Ryssland och vill ha goda relationer med västländerna.
Under 2000-talet har den ryska utrikespolitiken utmärkt sig inom tre politiska händelser.
Dessa är Georgienkriget, gaskonflikten med Ukraina och Robotskölden i Europa. Dessa
politiska händelser är fortfarande aktuella och spelar än idag in på hur den ryska
utrikespolitiken har uppträtt på det internationella planet. Det har funnits tydliga tendenser på
hur teorierna har påverakt de politiska händelserna. Robotskölden i Europa sågs till stor del ur
den pragmatiska teorin på grund av Rysslands inställning till byggandet av den. Gaskonflikten
med Ukraina och Georgienkriget däremot lutade mer åt den fundamentalistiska teorin, vilket
visade att Ryssland försökte hävda sig mot västvärlden och USA. Dessa politiska händelser
har haft en stor påverkan på den ryska utrikespolitiken agerande och dess fortsatta utveckling.
32
Referenser
Litteratur
Denk, T, 2002, Komparativ metod - förståelse genom jämförelse, Lund, Studentlitteratur
Donaldsson, Robert H. & Nogee, Jospeh L. (2009), The foreign policy of Russia: changing
system, enduring interest – 4th ed, New York, M.E. Sharpe, Inc.
Esaiasson, P m.fl., 2007, Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad,
Stockholm, Nordstedts Juridik AB
Pallin, C, 2009, Rysk utrikespolitik. I Jonsson, A & Pallin, C (red) Ryssland – Politik,
samhälle och ekonomi. Stockholm: SNS Förlag.
White, S, 2011, Understanding Russian Politics, New York, Cambridge University Press
Internetmaterial
Politisk doktrin, Political doctrine,
http://www.eionet.europa.eu/gemet/concept?cp=6381&langcode=en&ns=1, hämtad 2012-0108
Vad är Utrikespolitik?, http://www.nimade.info/historia/2010/08/Vad-ar-utrikespolitik.html,
NiMaDe, hämtad 2012-01-08
Multilateral, http://www.ne.se/lang/multilateral, Nationalencyklopedin, hämtad 2012-01-08.
Ryska utrikesdoktrinen år 2000, The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2000,
hämtad 2011-10-05
http://www.mid.ru/Bl.nsf/arh/1EC8DC08180306614325699C003B5FF0?OpenDocument
Ryska utrikesdoktrinen år 2008, The Foreign Policy Concept of the Russian Federation 2008,
hämtad 2011-10-05
http://www.mid.ru/bdomp/nsosndoc.nsf/1e5f0de28fe77fdcc32575d900298676/869c9d2b87ad8014c32575d9002b1c38
Utrikespolitik, Foreign Policy, hämtad 2011-12-10
http://eng.state.kremlin.ru/president/policy_definition (2011-12-10)
Om Säkerhetsrådet, Security Council, hämtad 2011-12-10
http://eng.state.kremlin.ru/security_council/about_sec
Om Presidentadministrationen, Presidential Foreign Policy Directorate, hämtad 2011-12-10
http://eng.state.kremlin.ru/administration/division
Frostigare relationer mellan EU och Ryssland, Marianne Björklund, Dagens Nyheter,
Publicerad 2007-05-02, hämtad 2011-11-24
http://www.dn.se/nyheter/varlden/frostigare-relationer-mellan-eu-och-ryssland
33
Press Statement and Answers to Questions following the 20th Russia-European Union
Summit, October 26, 2007, Mafra, Portugal, hämtad 2011-12-01
http://archive.kremlin.ru/eng/speeches/2007/10/26/1918_type82914type82915_149706.shtml
Utrikesdepartementet, Regeringskansliet, Ryssland, hämtad 2011-12-14
http://www.regeringen.se/sb/d/5472/a/43790
Officiellt NATO-dokument från Romdeklarationen den 28 maj 2002, hämtad 2011-12-02
http://www.nato.int/docu/comm/2002/0205-rome/rome-eng.pdf
NATO-Russia relations: a new beginning? Arvind Gupta, Institute for Defence Studies &
Analyses, November 30, 2010, hämtad 2011-11-30
http://www.idsa.in/idsacomments/NATO-Russiarelationsanewbeginning_ArvindGupta_301110
FN:s medlemmar, UN Security Council Members 2012, hämtad 2011-11-29
http://www.un.org/sc/members.asp
Artikel om Ryssland–FN, Article of Alexander Yakovenko in Diplomatichesky Vestnik 2008,
hämtad 2011-11-11
http://www.un.int/russia/new/MainRoot/docs/off_news/130109/newen2.htm
Presskonferens efter G8-mötet, Press Conference following the end of the G8 Summit, June 8,
2007, hämtad 2011-11-25
http://archive.kremlin.ru/eng/speeches/2007/06/08/2251_type82914type82915_133552.shtml
Dokument Utifrån: Putins Ryssland, del 3: Krig, SVT 2, sändes 11 december 2011
http://svtplay.se/v/2631533/dokument_utifran/putins_ryssland_3_krig
Putins tal på Säkerhetskonferensen i München, A breeze of Cold War, hämtad 2011-12-16
http://www.securityconference.de/Putin-s-speech.381+M52087573ab0.0.html
Robotskölden, Q&A: US Missile Defence, BBC News, 20 September 2009, hämtad: 201112-14
http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/6720153.stm
EU och Ukraina om gaskonflikten, EU reaches gas deal with Ukraine, BBC News 2009-0801, hämtad: 2011-12-17
http://news.bbc.co.uk/2/hi/europe/8179461.stm
Light, M & White, S, 2000, A wider Europe: The view from Moscow and Kyiv, International
Affairs; Vol. 76 Issue 1, hämtad: 2012-01-20
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/1468-2346.00121/abstract
34
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Multiplacation table

156 Cards Антон piter

Create flashcards