Document

advertisement
Esbo, 28.9.2015
PROV I HISTORIA, Hi4
BESVARA EN AV FÖLJANDE JOKERFRÅGOR (1-4);
1) I citaten nedan behandlas Finlands ställning i det ryska kejsardömet.
a) Jämför Kuropatkins och Den stora adressens synpunkter på Finlands ställning.
b) Diskutera utgående från Schaumans brev och senatens uttalande finländarnas
förhållningssätt till de förändrade relationerna mellan Finland och Ryssland kring
sekelskiftet 1900.
c) Hur motiverat är det att kalla den period som inleddes på 1880-talet för
förtrycksperioden, förryskningspolitikens tid eller den ryska enhetspolitikens tid?
När vi hade erövrat Finland, ägnade vi under det 19:e århundradet alltför lite uppmärksamhet
åt detta ryska landskaps interna angelägenheter, och av detta följde att vi alldeles bredvid
vår huvudstad fått en fientligt sinnad separatistisk ort, där det visserligen lever ett fåtaligt,
men mycket envist folk. Nu överförs till det 20:e århundradet uppgiften att förena Finland med
det ryska riket.(Svensk översättning: SEN)
Rysslands krigsminister, general Aleksej Kuropatkin (1898)
Det finska folkets urgamla rätt att genom sina representanter, Ständerna, deltaga i lagstiftningen
blev för evig tid stadfäst av Kejsar Alexander I, vars minne vi välsignar. – – – Vi vet att
vårt land på senaste tider haft ovänner inom Ryssland, vilka genom smädelser sökt framkalla
misstro till det finska folkets trohet och redbarhet. Men vi vet också, att dessa smädelser endast
baserar sig på osanning. – – – Under nittio år av förening med det mäktiga Ryssland har
ordningen i det finska samhället aldrig sviktat. – – – Känslan av trygghet och lycka har allt
starkare befäst de band, som gjort Finland till en oskiljaktig del av det Ryska riket, och vilka
likväl tillåtit dess folk att bevara och utveckla sitt eget nationella lynne, som är givet detta folk
av Gud och icke kan genom något tvång förändras.
(Språklig bearbetning: SEN)
Den stora adressen (1899)
Lagarna åsidosätts och kränks öppet. – – – Landets lagtrogna och kunnigaste tjänstemän avsätts
utan laglig dom och i deras ställe utnämns allehanda okunniga lycksökare och på förfall
komna individer, liksom även personer som enligt landets gällande lagar icke är berättigade
att inneha statstjänst. De intelligentaste och trognaste medborgarna häktas och landsförvisas.
–––
(Språklig bearbetning: SEN)
Senatstjänstemannen Eugen Schaumans brev till kejsaren (1904)
– – – har Senaten funnit sig manad att uttala sin djupaste avsky för det upprörande, i landets
historia enastående lömska brott för vilket Generalguvernören Bobrikoff fallit offer och vilket
av alla rättänkande i landet på det högsta fördöms. Samtidigt har Senaten velat för landets
befolkning framhålla, till vilka djupt beklagliga följder den under de senaste åren av dels
illvilliga,
dels vilsefarna personer i landet bedrivna uppviglingen till ohörsamhet mot överheten
redan lett och de faror, som en fortsatt ohejdad agitation i framtiden kan medföra för landet
– – –.
(Språklig bearbetning: SEN)
Uttalande av storfurstendömet Finlands senat 22.6.1904
(v.-15)
2) Nedan kan du läsa två manifest från åren 1917–1918.
Finlands Lantdag har den 15 sistlidne november i stöd av § 38 i Regeringsformen förklarat sig
innehava högsta makten ävensom sedermera för landet tillsatt en regering, vilken till sin främsta
uppgift gjort
förverkligandet och tryggandet av Finlands statliga självständighet.
Härigenom har Finlands folk tagit sitt öde i egna händer, och de närvarande
[nuvarande]förhållandena både berättiga och förplikta detsamma [folket]
därtill. Finlands folk är djupt medvetet om, att det kan fylla sin nationella och allmänmänskliga
uppgift endast som ett fullkomligt fritt folk. Vår sekelgamla frihetslängtan bör nu uppfyllas: Finlands
folk bör träda in i ledet bland världens övriga folk som en oavhängig nation.
Tillkännagivande från Finlands senat till lantdagen 4.12.1917
Stunden för den finska arbetarklassens stora revolution har kommit. – – – Den brottsliga senatens
medlemmar har också i landets huvudstad förberett en avskyvärd utgjutelse av bröders blod och ett
försåtligt angrepp mot Finlands organiserade arbetare. Samtidigt har de gjort sig skyldiga till
skamlöst högförräderi genom att begära att främmande staters monarkistiska regeringar skall sända
mördartrupper för att slakta Finlands arbetande folk. Hela vårt folks frihet och liv har därför varit i
stor fara. – – – Med fullmakt av Socialdemokratiska Partikommittén förklarar vi som högsta organ för
de finska arbetarnas revolution att all revolutionär makt i Finland nu tillhör de organiserade arbetarna
och deras revolutionsorgan. En socialdemokratisk revolutionsregering skall omedelbart bildas.
(Svensk översättning: SEN)
Revolutionsproklamation från Finlands arbetares verkställande kommitté i Helsingfors 27.1.1918
a) Analysera de uppfattningar om Finlands politiska ställning och samhälleliga situation
som framförs i citaten. (4 p.)
b) Till vad ledde ställningstagandena i textutdragenunder loppet av år 1918? (5p.) V.-13
3) Nedan återges fyra citat från år 1941. Citaten anknyter till Finlands krigsmål och deras
berättigande.
a) Vilka krigsmål anger Mannerheim och Ajan Suunta, och hur motiverades de? (3 p.)
b) Hur förhöll sig de citerade vanliga soldaterna till krigsmålen, och vilka grunder hade de
för sin ståndpunkt? (2 p.)
c) Varför gick Finland i krig 1941? (4 p.)
”Under frihetskriget 1918 lovade jag Finlands och Öst-Karelens karelare att jag ej ska stoppa svärdet
i skidan förrän Finland och Öst-Karelen är befriade.
– – –I tjugotre år har Viena och Aunus väntat på uppfyllandet av detta – – –
En ny dag gryr. Karelen stiger, i era led marscherar era egna bataljoner. Karelens frihet och stora
Finland lyser framför oss i de världshistoriska händelsernas mäktiga ström. Må folkets öde styra
Finlands armé att uppfylla
mitt löfte till Karelens stam.”
Överbefälhavare Mannerheims dagorder nr 3, 10.7.1941
Tyska soldater skyddar tillsammans med finska frihetshjältar den finska jorden. Och inte bara inom
Finlands nuvarande gränser utan – låt det vara sagt – den finska jorden överallt där denna finns.
[Finska armén strider]sida vid sida med Tysklands ärorika armé mot
bolsjevismen för ett nytt Europa.
(Svensk översättning: SEN)Ledare i Fosterländska Folkrörelsens tidning Ajan Suunta 26.6.1941
Östkarelen koloniserades från Ladoga-Karelen – detta krig ska flytta den gräns som klyver vårt folk
och vårt bosättningsområde på dess rätta plats.
(Svensk översättning: SEN)Ajan Suunta 23.7.1941
Vi – – –soldater har beslutat att inte gå till anfall över den gamla gränsen mellan Finland och
Sovjetunionen. Men vi försvarar vårt fosterland inom landets gränser till siste man. Vi invånare i en
gränssocken har förlorat många män och även i övrigt fått lida tyngre för krigets följder.
(Svensk översättning: SEN)
Brev från manskap och underofficerare i Infanteriregemente 9, tredje bataljonen, till
bataljonskommendören 30.8.1941
(V.-12)
4) (V.-07)
BESVARA TVÅ AV FÖLJANDE FRÅGOR (6p);
 Inbördeskrig, klasskamp, medborgarkrig, frihetskrig eller händelserna
1918. Inbördeskriget i Finland har fått många olika namn. Diskutera de
olika namnen och argumentera för vilket som skulle vara det riktigaste.
6)
7) Varför har 1860-talet ansetts vara en brytningstid i Finlands historia? (v.11)
8) Vilka faktorer förklarar Urho Kekkonens långa presidentperiod och hans
starka ställning i den tidens Finland?
9) Förklara kort följande begrepp;
a) Jägarrörelsen
b) Maklagen 1917
c) Kungaäventyret 1918
d) Mellanfreden
e) Undfallenhetsmän
f) Ålandskonflikten
10)
'Finlands öde har oftast formats av händelser som ägt rum utanför
landet och som inte direkt varit sammankopplade till Finland'.
Diskutera uttalandets riktighet med hjälp av exempel ur Finlands historia.
11)
a)
b)
c)
d)
e)
f)
Förklara kort följande begrepp;
Kekkoslovakien
Farans år
Porkkalaparentesen
Notkrisen
Nattfrosten
ESSK 1975
LYCKA TILL!!!!!!!!
1. a) Dokumenten är kopplade till förryskningsåtgärderna och det kaos februarimanifestet
förorsakade i Finland. Ryska krigsministern Kuropatkin betonar att Finland är ett erövrat
litet landskap som en del av det ryska väldet. Finländarna beskrivs som ett fientligt,
fåtaligt och envist folk som vill frigöra sig från Ryssland. Enligt Kuropatkin fäste
ryssarna för lite uppmärksamhet vid Finlands ställning på 1800-talet. Därför blev det så
starkt. Den stora adressen är finländarnas synpunkt på förryskningsåtgärderna. Där
betonas Finlands oförändrade särställning. Bakom de ryska åtgärderna ser man personer
som är fientligt inställda till Finland. Finländarna betecknas som lugna och trogna
kejserliga undersåtar. Finlands ställning som en del av det ryska väldet ses i konservativ
anda som gudomligt och oföränderligt.
b) Dokumenten är förknippade med mordet på generalguvernör Bobrikoff, men
synviklarna skiljer sig från varandra. Schauman fördömer de ryska årgärderna och
avskedandet av tjänstemän. Senaten betonar den lagliga verksamheten och varnar för
olydnad. Schaumans brev företräder en enskild persons syn och senatens utlåtande är
åsikter hos ryskvänliga tjänstemän.
c) Olika synsätt representerar sina epokers tolkningar. Förtryckstiden företräder en syn,
enligt vilken de ryska årgärderna kränkte Finlands lagliga rättigheter. Länge användes
förtryckstiden som Finlands officiella benämning på perioden. I förtryckstids-tolkningen
är synvinkeln finländsk och i förenhetlighetstolkningen ses saker ur rysk synvinkel.
Förenhetlighetspolitiken var ryssarnas synpunkt, som betonar förenhetligandet av
väldets olika delar. Enligt ryssarna var de särrättigheter som Finland fått inte eviga, utan
Finlands ställning kunde ändras. Ryssarna hade ett behov av att förenhetliga väldet då
den internationella situationen skärptes. Den ryska politiken ger uttryck för åtgärder,
som leder till att Finland knyts starkare till en del av väldet. Beroende på tolkare kan det
ses antingen som positivt eller negativt.
2.
a)
1-2 p.
I svaret granskas bägge dokumenten och placeras in i ett tidssammanhang, borgerliga senaten
förklarar Finland självständigt och de röda förklarar revolution. Senaten framställer Finlands
självständighet inför Råds-Ryssland. Revolutionsförklaringen tar sig uttryck i att landet delas in i
två läger som var förargade på varandra och att revolutionen påbörjas.
3-4 p
En noggrannare källkritisk granskning av dokumenten. I senatens tillkännagivande talas det om
Finlands folk och revolutionsproklamationen från Finlands arbetarklass. Bakgrunden till Senatens
tillkännagivande Finlands riksdags beslut i november 1917 att riksdagen innehar den högsta
makten. Revolutionsproklamationens framställare är Finlands socialdemokratiska partikommitté. I
det senare dokumentet syns arbetarrörelsens radikalisering och beskyllningar på motparten över att
de tagit stöd av främmande stater.
b)
2-3 p
Befolkningens delning och starten på inbördeskriget granskas. Parterna fick stöd från utlandet.
Inbördeskriget slutade med de vitas seger och säkrandet av självständigheten enligt deras
perspektiv. Revolutionens misslyckande, dömandet av upprorsmännen och fånglägren.
4-5 p
I granskningen tas t.ex. den röda och den vita terrorn i beaktande, tvisterna om statsskicket, en tysk
kung, de avbrutna relationerna till Råds-Ryssland och det vita Finlands ideologiska seger.
3 a) Mannerheims mål var att frigöra Öst-Karelens finskbesläktade folk från kommunismen och
Sovjetunionen. Mannerheim motiverar sin målsättning med att infria löftet som gavs 1918. I
Mannerheims retorik finns ett starkt religiöst patos. Ajan Suunta betonar förbindelsen till Tyskland
och den gemensamma kampen mot bolsjevismen. Ajan Suunta begränsar inte krigståget till ÖstKarelen, utan till alla ställen där det finns finsk mark. I juli 1941 anser Ajan Suunta att kriget är
berättigat, för att det förenar Öst-Karelen med Finland.
b) De vanliga soldaterna respekterade den gamla gränsen som funnits innan vinterkriget. Efter en
överträdelse av den gamla gränsen skulle det handla om ett anfallskrig, något som alla inte
accepterade. Som invånare av gränsområdet kände infanteriregemente 9:s män till gränsområdets
specialförhållanden, man hade lidit på grund av kriget och dess följder.
c) 1-2 p. I Finland kände man en bitterhet för de stränga fredsvillkoren. Likaså kände man
misstänksamhet mot Sovjetunionen. Från våren 1940 framåt närmade Finland sig Tyskland, som
landet hade gemensamma intressen med.
3-4 p. I Finland var man besviken över att det nordiska samarbetet havererat och över det uteblivna
stödet av västländerna. Situationen i världskriget och Tysklands framfart i norra Europa och
förberedelse inför operation Barbarossa påverkade Finlands situationsbedömning. Situationen
underlättades av Tysklands beredskap till militärt och ekonomiskt stöd. Finlands ledande politiker
trodde att med hjälp av Tyskland kunde man rätta till vinterkrigets orättvisor och förena ÖstKarelen med Finland. Under åren 1940 och 1941 trodde man på Tysklands seger och på att man
med hjälp av Tyskland kunde underkuva kommunismen. Diskussion om Finlands val, till exempel
drivveds- och forsbåtsteorierna.
4. 3p: Eduskuntauudistuksen radikaalisuutta perusteltaessa pitää viitata lähteiden antamiin
tietoihin. Dokumenteissa ilmenevät yleinen ja yhtäläinen ääni- ja vaalioikeus, säätyvaltiopäivät
muuttuvat yksikamariseksi eduskunnaksi ja äänioikeutettujen määrää kasvaa moninkertaiseksi,
yläluokan ja alaluokan välisen juovan kaventuminen, työväenliikkeen vaikutusvallan kasvu.
10. b)
3p: Venäjän vallankumous 1905 ja sen heijastuminen Suomeen. Venäläistämistoimenpiteitten
aiheuttama vastarinta ja suurlakko Suomessa. Sääty-yhteiskunnan ongelmat, työväenliikkeen
vaatimukset säätyvaltiopäivien uudistamisesta ja kansan aktivoituminen yhteiskunnallisiin
liikkeisiin. Naisasialiikkeen vaatimukset naisten äänioikeudesta ja vaalikelpoisuudesta.
10. c)
3p: Valtaosa kansasta pääsi nyt äänestämään. SDP:n voiton takana oli Suomen yhteiskunnalliset
ongelmat ja sosialistisen työväenliikkeen leviäminen Suomen maaseudulle. Ruotsinkielisten
poliittisen vallan kutistuminen väestosuuden mukaiseksi. Suomalaisen puoleen jakautuminen näkyy
vaalituloksessa. Maalaisliitto uutena puolueena saa vielä vähäisen kannatuksen.
5) De socioekonomiska skillnaderna mellan rika och fattiga var
ganska stora i Finland år 1917. Den politiska situationen i landet blev
spänt mellan de röda gardena och skyddskårerna. Landet delades
därför i röda och vita. I januari 1918 började det som i Finland har
kallats med flera olika namn: inbördeskriget, frihetskriget,
medborgarkriget, klasskriget eller bara händelserna år 1918.
Enligt professor Heikki Ylikangas borde man använda begreppet
inbördeskrig (Tie Tampereelle, 1993). Ylikangas menar att om man
använder namnet ”medborgarkrig” skulle medborgarskapet också
borda gälla de ryssar, tyskar och svenskar som deltog i kriget.
Frihetskriget är ett begrepp som vita sidan har föredragit och
klasskriget är däremot en mera marxistisk tolkning på vad som
hände. Ett neutralt sätt att uttrycka saken är ”händelserna år 1918” –
då tar man helt och hållet avstånd från politiska övertygelser (Nyberg
2007).
De som föredrar namnet ”frihetskrig” har brukat betona att i det långa
loppet handlade de vitas sak om Finlands frihet och oberoende från
främmande makter.
De rödas kamp präglades av social och ekonomisk rättvisa samt
jämlikhet. Ur backstugusittarnas, tjänstehjonens, torparnas och
fabriksarbetarnas synvinkel ville man ha bättre levnadsförhållanden.
Bland annat kortare arbetsdagar och rätt till pensioner och en
tillräcklig lön som skulle trygga de fattigas situation i samhället.
På den här tiden fanns det ingen lagstiftning om åtta timmars
arbetsdagar: fabriksarbetarna fick ofta jobba längre dagar. På
landsbygden genomförde torparna och arrendebönderna ofta
dagsverken på arrendatorernas gods.
De bönder som ägde sin egen jord stödde oftast den vita sidan,
medan de som arrenderade sin jord, de så kallade torparna, eller de
som var landlösa tjänstefolket, backstugusittarna och tjänstehjonen,
sympatiserade med den röda sidan. Finland var huvudsakligen ett
agrart land, men de större städerna hade en fabriksarbetarbefolkning
som utgjorde stommen på den röda sidan.
Den 26 januari 1918 tändes en röd lykta på Hotell Torni i Helsingfors
för att signalera att den finska revolutionen hade börjat. Redan
tidigare hade finska vita senaten insett det allvarliga läget och flyttat
till Vasa. Den 25 januari hade senaten utropat skyddskårerna som
regeringens armé. De röda som tog makten i Helsingfors och södra
Finland hade de röda gardena som sin armé.
Ryska soldater och experter hjälpte den röda sidan och i januari
skickade Lenin tiotusen gevär och tio kanoner från Ryssland till de
röda gardena. Fronten gick tvärs genom Finland från södra
Österbotten genom Tavastland till Savolax och Karelen. Järnvägarna
och kontrollen av dem spelade en avgörande roll i kriget.
Carl Gustav Mannerheim som hade gått i reserven i den kejserliga
ryska armén hade återvänt till Finland i december. Samtidigt som
senaten flydde till Vasa hade Mannerheim också flyttat dit. I Vasa fick
Mannerheim som uppdrag att leda den vita armén som
huvudsakligen bestod av skyddskåren.
Armén hade inledningsvis trettiotusen man och bestod vid sidan av
skyddskåren av en del beväringar och svenska frivilliga. En
jägarbataljon anslöt sig också till den vita armén. Dessa hade
utbildats i Tyskland under första världskriget och manskapet i
bataljonen spelade en väsentlig roll som underofficerare och
officerare under händelserna år 1918.
De röda gardena hade inte ett lika erfaret och utbildat ledarskap som
de vita, fastän styrkeförhållandena i manskap var ungefär lika. Under
våren avancerade Mannerheims vita armé mot staden Tammerfors.
Rådsryssland under bolsjevikernas ledning var i ett trängt läge och
dessa kunde inte ge tillräcklig stöd åt den röda sidan i Finland.
Tyskland gjorde en offensiv i Östeuropa och tryckte på i Baltikum och
Polen. Sverige var också intresserat av läget på Åland och hade
flyttat en del trupper dit. Öarna var av strategiskt betydelse och den
åländska befolkningen hade uttryckt intresse av att bli en del av
Sverige.
I detta läge bad den finska senaten om hjälp från tyskt håll. Tyskland
och Rådsryssland slöt en fred i Brest-Litovsk den 3 mars 1918. Efter
detta fredsfördrag började bolsjevikerna kalla soldater hem från
Finland. När bolsjevikerna drog sig bort från Finland blev den finska
röda sidan utan ryskt flankstöd.
En tysk Östersjödivision under Rudiger von der Golz landsteg den 3
april 1918 i Hangö. Divisionen bestod av ca femtontusen man.
Denna tyska Östersjödivision intog också Helsingfors i april 1918.
Tyska armén skickade också manskap till Åland, där den svenska
armén hade landstigit på vissa öar.
Mannerheim hade inte önskat att tyskarna skulle komma till Finland,
eftersom han hade hoppats på att hans vita armé skulle ha erövrat
Helsingfors och på det viset hållit tyskarna borta från Finlands politik.
I och med att tyskarna landsteg i Hangö 1918 fick Mannerheim och
hans arméledning bråttom att erövra Tammerfors från de röda. Med
en avgörande seger kunde man påpeka att den finska vita armén
också hade spelat en stor roll i kriget, fastän tyskarna hann till
Helsingfors först.
I slutskedet av kriget anföll den vita sidan Viborg, där de röda gjorde
sitt sista motstånd. En del röda flydde till Rådsryssland.
Segerparaden hölls den 16 maj 1918 med vita finska och tyska
trupper i Helsingfors. En flagga med vit botten och ett blått kors togs
i bruk: efter december 1917 hade man haft en annan röd finsk flagga
och ett guldfärgat lejon på. (Denna flagga hade anor från 1500-talet.)
År 1918 ville beslutsfattarna betona den nordiska orienteringen i
Finlands politik och därför valde man en skandinavisk flagga med ett
kristet kors på.
Eftersom det vita Finland fick tyskt stöd planerade man på att göra
landet till en monarki under en tysk furste: Friedrich Karl av Hessen.
Han började studera finska och hans kungatitel skulle bli Wäinö I.
Mannerheim hade önskat att en dansk prins, Aage, skulle ha blivit
Finlands monark.
Under hösten kapitulerade det kejserliga Tyskland i första
världskriget och Tyskland blev en republik. I och med att Ententen
(de västallierade: Storbritannien, Frankrike, USA, med flera) segrade
i första världskriget orienterade sig Finland enligt de statsmodeller
som erbjöds från brittiskt, franskt, amerikanskt och skandinaviskt
håll.
År 1919 var Mannerheim riksföreståndare och under sommaren
skrev han under den finska konstitutionen då landet blev en republik.
I första presidentsvalen år 1919 ställde Mannerheim upp som
kandidat, men han förlorade mot K. J. Ståhlberg från
Framstegspartiet.
Ståhlberg var en moderatare kandidat än Mannerheim. Mannerheim
hade varit överbefälhavare för den vita armén och hade sålunda
inget stort stöd bland de som kämpat på röda sidan.
Händelserna år 1918 resulterade i tiotusentals döda. En del dog på
slagfälten, andra på fånglägren eller i den röda och vita terror som
försiggick på bägge sidor. Den röda terrorn var aktivast i början av
kriget, medan de vita repressalierna tilltog under slutet och efter
kriget.
Fortfarande efter att kriget avgjorts spärrades 80 000 människor av
röda sidans anhängare i fångläger, bland annat på Sveaborg och i
Dragsvik, där en del sköts ihjäl och andra dog i farsoter och hunger.
Många arkebuseringar genomfördes utan rättegångar.
Enligt akademikern Eino Jutikkala (i en tv-intervju med Nils Torvalds,
1993) trodde man efter vinter- och fortsättningskriget att händelserna
år 1918 glömts bort, men senare visade det sig att kapitlet ingalunda
var avslutat.
Exempelvis behandlade Väinö Linna temat i sin romantrilogi Här
under polstjärnan (som kom ut åren 1959-62). År 1993 skrev Heikki
Ylikangas den uppmärksammade boken Tie Tampereelle och år
2009 kom Juha Siltalas verk Sisällissodan psykohistoria, för att
nämna några verk. (http://vetamix.net/image/inb%C3%B6rdeskrigfrihetskrig-medborgarkrig-klasskrig_19143)
 3–4 p.: Vastauksessa arvioidaan vuoden 1809 tapahtumia suhteessa
käsitykseen ”syntymävuodesta”. Ymmärretään Porvoon kokouksen
merkitys siinä, että Suomen hallinnon järjestäminen sai alkunsa. Jokin
konkreettinen esimerkki Suomen hallinnon erillisyydestä. Venäjän
valloittamaa aluetta käsitellään nyt ensimmäistä kertaa erillisenä osana
- alueena, joka aikaisemmin oli ollut Ruotsin valtakunnan itäinen osa.
5–6 p.: Tarkempia esimerkkejä Suomen erillisasemasta, esimerkiksi
verotus, tulliraja, senaatti. Pohdintaa puolesta ja vastaan siitä, oliko
vuosi 1809 Suomen ”syntymävuosi”.
Käsitellään yksityiskohtaisemmin ja kriittisesti puntaroiden Porvoon
kokousta ja hallitsijan vakuutuksen merkitystä. Esim. mitä Aleksanteri
tarkoitti korottamalla Suomen kansakuntien joukkoon. Vastauksessa on
hyvä ymmärtää, että Porvoon kokous loi edellytykset autonomian
kehittymiselle sekä kansalliselle heräämiselle.

3-4 p: Murrosvaihetta perusteltu yhteiskunnallisilla ja taloudellisilla
muutoksilla. Yhteiskunnallisia muutoksia olivat esimerkiksi
valtiopäivien koollekutsuminen ja suomen kielen aseman
virallistaminen. Taloudellisia muutoksia olivat esimerkiksi
teollistumisen alkaminen, maatalouden kehittyminen ja oma raha.
5-6 p: Selitetään uudistusten taustatekijöitä kuten Aleksanteri II:n
uudistuspolitiikkaa ja 1860-luvun nälkävuosia. Käsitelty tarkemmin
yhteiskunnallisia muutoksia (valtiopäivistä säännölliset, kunnallislait,
kansakoulu-uudistus) tai taloudellisia muutoksia (taloudellinen
liberalismi, liikenneyhteyksien parantuminen, siirtyminen
karjatalouteen, pankkitoiminnan kehittyminen). Arvioitu uudistusten
merkitystä esimerkiksi kansalaisyhteiskunnan kehitykselle,
taloudelliselle toiminnalle tai yhteiskunnan uudenaikaistumiselle.
 3-4 p. Kekkonens presidentperiod var 1956-1981. Under Kekkonens tid
var utrikespolitikens betydelse stor och presidenten hade stor
lagstiftande makt. Kekkonen Paasikivi-linjens arvtagare under kalla
kriget. Betydelsen av goda relationer till öst och Kekkonens personliga
relationer till Sovjetunionen. Valet av Kekkonen med undantagslag i
slutet av 1970-talet.
5-6 p. Hur valet av Kekkonen påverkades av styrkeförhållandena
mellan partierna;Landsbygdspartiets/Centerpartiets starka
ställning i politiken samt vänsterns starka stöd för Kekkonen i
valet. Betydelsen av nattfrosten och notkrisen för att Kekkonens
ställning stärktes. ESSK 1975 och EEC-medlemskapet som
förstärkare av Kekkonens ställning. Balanserandet mellan öst
ochväst och ekonomiska närmandet till väst under Kekkonens tid.
Finlandiseringen. Med tiden växte en stor popularitet bland folket
och medborgarnas förtroende för en stark ledare.
 a - Frivilliga aktivister som sökte sig till Lockstedt Lager i Tyskland för
att få militärutbildnig för att i framtiden delta i en aktiv kamp mot
förryskningsåtgärderna i Finland.
b - En grundlagsförändring, som drevs genom av Tokois senat enligt
vilken den ryska storfurstens maktbefogenheter gällande
inrikespolitiken överfördes till Finlands lantdag. Militär- samt
utrikespolitiken skulle även i fortsättningen bestämmas av Ryssland.
c - Monarkisternas ’maktkupp’ efter inbördeskriget. Republiken Finland
förvandlades till monarki genom att utnyttja ett kryphål i den i
kraftvarande gamla svenska grundlagen. Den sade att ifall kungahuset
dör ut (Romanovs familj hade nyligen blivit avrättade) skall riksdagen
välja en ny dynasti. Den icke representativa riksdagen valde Karl
Friedrich von Hessen till Finlands kung. P.g.a att Tyskland förlorade det
1 VKR avgick von Hessen, Svinhufvud samt Paasikivi.
d - Freden mellan vinterkrigets slut och fortsättningskrigets inledning.
e - De finländare som under den första förtrycksperioden ansåg att man
skulle foga sig för att inte provocera de ryska myndigheterna.
f - Tvisten mellan Finland och Sverige 1917-21 som startade eftersom
ålänningarna ville lösgöra sig från Finland och ansluta si till Sverige.
Tvisten löstes av NF. Åland demilitariserat och autonomt.











10)
1808-09, Finland blir ett ryskt storfurstendöme
Krimkriget
Förryskningen
LO 1906
Den andra förtrycksperioden
Finlands självständighet
Inbördeskriget
Vinterkriget
Fortsättningskriget
Notkrisen
Sovjetunionens kollaps och det kalla krigets slut
11)
a - Kekkonens långa presidentskap och hans dominanta utrikespolitiska
roll
b - 1944-48, ryktena om ett kommunistiskt maktövertagande med Y
Leino som kommunistisk inrikesminister
c - Tidne då Porkkala var en sovjetisk militärbas 1944-1955
d - Noten från Chrustjev till Kekkonen angåend e militära konsultationer
p.g.a det kalla kriget. Garanterade Kekkonens seger i presidentvalet
1962.
e - Sovjetunionens inblandning i finländsk inrikespolitik genom att
landet klart signalerade att man inte var tillfreds med Fagerholms
regering. Regeringen upplöstes av Kekkonen och krisen blåste över.
f - Europeiska Säkerhets och Samarbetskonferense, som Kekkonen
initierade i Helsingfors. Skulle vara kulmen på hans statsmannakarriär
men resultaten börblev magra.
Download
Random flashcards
Svenska

105 Cards Anton Piter

organsik kemi

5 Cards oauth2_google_80bad7b3-612c-4f00-b9d5-910c3f3fc9ce

Fysik

46 Cards oauth2_google_97f6fa87-d6cd-4ae9-bcbf-0f9c2bb34c13

Create flashcards