sjuksköterskors upplevelser av främlingsfientligt

Hälsa och samhälle
SJUKSKÖTERSKORS
UPPLEVELSER AV
FRÄMLINGSFIENTLIGT
BEMÖTANDE FRÅN
PATIENT
EN FENOMENOLOGISK STUDIE BLAND
SJUKSKÖTERSKOR SOM HAR
INVANDRARBAKGRUND OCH ÄR
VERKSAMMA INOM REGION SKÅNE
DAVID NYSTEDT
BILAL SARAJ
Examensarbete i omvårdnad
Nivå 61-90 p
Sjuksköterskeprogrammet
Januari 2010
Malmö högskola
Hälsa och samhälle
205 06 Malmö
SJUKSKÖTERSKORS
UPPLEVELSER AV
FRÄMLINGSFIENTLIGT
BEMÖTANDE FRÅN PATIENT
EN FENOMENOLOGISK STUDIE BLAND
SJUKSKÖTERSKOR SOM HAR
INVANDRARBAKGRUND OCH ÄR
VERKSAMMA INOM REGION SKÅNE
Saraj, B & Nystedt, D. Sjuksköterskors upplevelser av främlingsfientligt
bemötande från patient. En fenomenologisk studie bland sjuksköterskor som har
invandrarbakgrund och är verksamma inom region Skåne. Examensarbete i
omvårdnad, 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Hälsa & Samhälle,
Utbildningsområde omvårdnad, 2010.
Främlingsfientligt bemötande från patient är ett fenomen som sannolikt
förekommer inom svensk hälso- och sjukvård. En av de personalgrupper som
löper risk för att drabbas av detta beteende är sjuksköterskor med invandrarbakgrund. Vi vill i denna studie uppmärksamma dessa sjuksköterskors upplevelse
av främlingsfientligt bemötande från patient.
Syftet med studien var att beskriva hur sjuksköterskor med invandrarbakgrund
upplever främlingsfientligt bemötande från patient.
Metoden vi har använt för insamling av data och analys är den deskriptiva
fenomenologiska humanvetenskapliga metoden enligt Giorgi.
Urvalet består av sju legitimerade sjuksköterskor med invandrarbakgrund som är
verksamma inom region Skåne. Data har samlats in genom djupintervjuer.
Resultat: Det centrala resultatet i studien beskriver att främlingsfientliga åsikter
hos en patient kan ta sig uttryck på olika sätt och att informanterna varit allt från
mycket ledsna till opåverkade av händelsen. Sex olika copingstrategier har
identifierats. Det organisatoriska stödet efter händelsen anses av informanterna ha
varit allt från mycket positivt till helt obefintligt. Ett flertal informanter anser att
deras arbetsplats helt saknar en levande debatt kring rasism och främlingsfientlighet samt att behovet av värdegrundsarbete är stort.
Nyckelord: Bemötande, copingstrategi, deskriptiv fenomenologisk
humanvetenskaplig metod, främlingsfientlig, organisatoriskt stöd, sjuksköterskans
reaktion, värdegrund
1
NURSE´S LIVED
EXPERIENCES OF
XENOPHOBIC PATIENTS
INTERVIEWS WITH NURSES HOLDING
IMMIGRANT BACKGROUND WORKING IN SOUTH
SWEDEN. A PHENOMENOLOGICAL
APPROACH.
Saraj, B & Nystedt, D. Nurse´s lived experiences of xenophobic patients.
Interviews with nurses holding immigrant background working in south Sweden.
A phenomenological approach. Degree project, 15 credit points. Nursing
Programme, Malmö Högskola: Faculty of Health & Society, Department of
nursing, 2010.
Xenophobic treatment from patients is a phenomenon likely to be found in the
Swedish health care. One professional group at risk of being affected by these
behaviours are nurses with an immigrant background. In this study we try to
highlight this phenomenon to contribute to an increased understanding of the
situation of these nurses when facing a xenophobic patient.
The aim of this study was to describe nurses lived experiences of xenophobic patients.
The method used for data collection and analysis is the descriptive phenomenological
human scientific method described by Giorgi.
The informants were seven nurses with an immigrant background working within the
regional health care organization of southern Sweden (Region Skåne). Data were
collected using in depth interviews and transcribed in extenso.
The main outcome of the study describes how nurses react in different ways when
confronted with a xenophobic patient. Six different coping strategies have been
identified. The organizational support after the experience of meeting xenophobic
patients as reported by the nurses in this study varies from very positive to completely
absent. Several informants describes the need of discussions about values at work as
necessary.
Keywords: Coping strategies, descriptive phenomenological human science approach,
organizational support, xenophobic, responding, the nurse's reactions, values
2
INNEHÅLL
INLEDNING
5
BAKGRUND & DEFINITIONER
5
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
9
METOD
Den deskriptiva fenomenologiska
humanvetenskapliga metoden
Urval
Datainsamling
Analys av data
9
9
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
12
RESULTAT
Sjuksköterskans reaktion
13
13
10
10
11
Patientens främlingsfientliga uttryck
Verbal kränkning
Fysisk kränkning
Avböjande till omvårdnad
Språkets inverkan
14
15
15
16
16
Sjuksköterskans copingstrategier
Förståelse för patienten
Samtal med patienten
Undvika diskussion med patienten
Samtal med kollegor
Individuell mental coping
Ursäkten
Sjuksköterskans osäkerhet
17
17
18
19
20
20
20
21
Sjuksköterskan och den professionella yrkesrollen
21
Organisationens stöd
Organisationens planerade stöd
Handledningsmötet
Flexibel ansvarsfördelning
Samverkande personalgrupper
22
23
23
23
24
Organisationens spontana stöd
Samtal med kollegor
Direkt personalmöte
26
26
26
Uteblivet eller negativt organisatoriskt stöd
27
Organisationens värdegrund
28
3
DISKUSSION
Metoddiskussion
Resultatdiskussion
Den professionella sjuksköterskan
Patientrelationen
Vikten av organisatorisk reaktion
Vikten av flexibel ansvarsfördelning
Implementering av riktlinjer och lagar
En enad organisation
Värdegrundsarbete
Framtida värde
32
32
33
33
34
35
36
36
37
38
40
REFERENSER
42
BILAGOR
44
4
INLEDNING
”… Jag försökte liksom hålla upp ett paraply och låta orden
regna.”
På detta sätt beskriver en sjuksköterska, idag verksam inom Region Skåne,
upplevelsen av att bli utsatt för främlingsfientliga yttringar från en patient.
Som copingstrategi lät sjuksköterskan patienten fortsätta uttala sig utan att ta till
sig orden, hon hade ju sitt mentala ”paraply” som skydd. Denna informant ansåg
att rasism och främlingsfientlighet har en påtaglig inverkan på hennes vardag,
både på jobbet och privat. Andra informanter i denna studie har arbetat inom
hälso- och sjukvården under många år och har endast vid ett fåtal tillfällen varit
med om främlingsfientligt bemötande från en patient. Enligt våra informanter
förekommer detta fenomen idag och har förekommit under lång tid, dock i olika
utsträckning på olika arbetsplatser.
I Sverige såväl som i Skandinavien har förhållandevis lite forskning ägnats åt
skepticism, motstånd, och rasism riktad mot minoritetsgrupper i vården.
Detta trots att problemet verkar vara välkänt hos vårdgivarna (Jönsson 2007).
Mot denna bakgrund och med hänsyn till att den stad vi studerar består av över
160 nationaliteter (Malmö stad 2009) tror vi som forskande studenter att det finns
forskningsmässig relevans i att låta dagens Malmöbaserade sjuksköterskor med
invandrarbakgrund få uttrycka sina upplevelser från det stora antalet flerkulturella
möten som de upplever på daglig basis.
Sjuksköterskan med invandrarbakgrund tillhör en av de grupper i vården som kan
ha erfarenhet av det fenomen vi avser att studera. Genom att låta dessa sjuksköterskor berätta om sin upplevelse hoppas vi kunna få en något mer detaljerad
bild av hur främlingsfientlighet bland patienter drabbar sjuksköterskan och hur
konsekvenserna av detta kan se ut. Denna studie syftar inte till att undersöka
fenomenets frekvens eller lokalisation. Istället är vi intresserade av sjuksköterskans subjektiva upplevelse av fenomenet med tonvikt på de delar av
upplevelsen som handlar om sjuksköterskans reaktion, copingstrategi och
upplevda stöd.
BAKGRUND
Under de senaste decennierna har vissa delar av Sverige förvandlats från
monokulturella till multikulturella samhällen (Jönsson 2007). Detta gäller
speciellt en stad som Malmö där andelen invånare med utländsk härkomst är
högre än i många andra svenska städer (Malmö stad 2009). Den ökade
invandringen har fört med sig nya krav på den svenska hälso- och sjukvården.
Dagens hälso- och sjukvård måste förutom att bemöta folkets ohälsa även hantera
kommunikationssvårigheter, kulturkrockar och kunskapsbrist i de tusentals möten
som sker varje dag i den svenska vården (Jönsson 2007).
Chandra & Willis (2005) skriver i sin studie Importing nurses: Combating the
nursing shortage att antalet internationella migranter fortsätter att öka varje år.
5
De beskriver hur tusentals sjuksköterskor, de allra flesta av dem kvinnor,
utvandrar varje år på jakt efter bättre löner, arbetsvillkor, karriärmöjligheter,
kompetens-utveckling, livskvalitet och personlig säkerhet. Ibland kan det bara
handla om sökandet efter något nytt och ett äventyr. Den mest markanta ökningen
i migrationsströmning sker till industriländer och Sverige anses vara ett av dessa.
Denna omfördelning av verksam arbetskraft kommer enligt Chandra & Willis
innebära ett ökat behov av skydd för de nyanlända arbetstagarna i all politik och
praxis som påverkar migrerande vårdpersonal. Ett av de allvarligaste problemen
invandrade sjuksköterskor möter i sitt nya samhälle och på sin nya arbetsplats är
enligt Chandra & Willis rasism och dess resultat – diskriminering. Diskriminering
kan enligt diskrimineringslagen vara att någon missgynnas genom att behandlas
sämre än någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en
jämförbar situation, om missgynnandet har samband med… etnisk tillhörighet,
religion eller annan trosuppfattning (Diskrimineringslagen 2008).
Incidenter av rasism och diskriminering är dock ofta dolda under ett täcke av
tystnad och därför svåra att kvantifiera. Enligt Kingma (1999) faller migrerande
sjuksköterskor ofta offer för bristfällig jämställdhetspolitik och en genomgripande
dubbelmoral.
Samtidigt som människor anländer till Malmö från olika delar av världen pågår en
segregationsprocess i staden. Denna process innebär en allt svagare kontakt
mellan inflyttad kultur och kultur som redan har fäste och en plats i staden.
Malmös segregation beror bland annat på skillnader mellan olika stadsdelar vad
gäller andelen människor i arbete, olika grad av socialbidragsberoende och
skolornas varierande kvalité (Folkpartiet 2002). När de geografiska och mentala
avstånden växer mellan olika grupper av människor i ett samhälle, tenderar
kunskapen dessa grupper har om varandra att bygga mer på andrahandskällor,
som t.ex. dagstidningar, istället för på det fysiska och intellektuella mötet öga mot
öga. Resultatet blir att vi helt enkelt vet mindre om varandra, samtidigt som vi
genom den högfrekventa uppdateringen inom dagens media ändå kan tycka oss ha
en ”tydlig” bild av varandra. Denna bild bygger dock inte på evidens eller
vetenskap utan snarare på hur media väljer att presentera till exempel en nyhet
eller en undersökande artikel. I tider av hög arbetslöshet minskar även möjligheten för medborgare med olika bakgrund att mötas på ett naturligt sätt runt
gemensamma arbetsuppgifter på en arbetsplats. Kanske påverkar denna
segregtions-process även relationerna människor emellan inom sjukvården?
FN´s specialist i frågor om rasism, Githu Muigai, hävdar att dagens alltmer
globaliserade värld där människor av olika etnisk och religiös bakgrund möts i allt
större grad, medverkar till en intensifierad rasism i de samhällen där invandringen
ökar (FN 2009).
I strikt europeisk bemärkelse är rasism en ideologi som grundas på kombinationen
av en rad förutsättningar, t.ex. att det är rimligt att indela människosläktet i ett
antal distinkta raser utifrån fenotypiska skillnader (yttre kännemärken) och att
dessa har ett samband med nedärvda mentala och intellektuella anlag,
beteendemönster samt lynne och moralisk karaktär.
En rasist hävdar också att raserna låter sig klassificeras i en hierarki, beroende på
kvaliteten av de nedärvda dragen. Denna aspekt används för att sedan berättiga
medlemmar av förment överlägsna raser att dominera, exploatera och t.o.m.
förinta medlemmar av förment underlägsna raser. Ras och rastillhörighet har dock
6
sedan länge avfärdats som vetenskaplig sanning (NE 2009).
Ett flertal studier visar dock att begreppet ”kultur” ersätter det tidigare begreppet
”ras” med dess biologiska karaktär, men att det lämnar rasismen intakt som ett
system av andrafiering/rasifiering som å ena sidan skapar privilegier och
dominans och å andra sidan underordning (SOU 2006). Termen främlingsfientlighet har i allt större utsträckning kommit att användas som en synonym till
rasism, då främlingsfientlighet även har kommit att bli den samlande
benämningen på avståndstagande från flyktingar och invandrare. Skillnaden i
jämförelse med rasism är att ett traditionellt rasistiskt synsätt grundar sig på
rasbiologiska och/eller ideologiska föreställningar. Ett främlingsfientligt synsätt
däremot är ofta grundat på föreställningar om att olika kulturer bör leva åtskilda,
eller att en kultur är mer högtstående än en annan. Här är avståndstagandet till
andra grupper grundat på kulturella skäl, inte fysiska. En främlingsfientlig
uppfattning innebär dock ytterst sällan ett avståndstagande till alla enskilda
"främlingar", utan avståndstagandet är som regel riktat mot vissa specifika
grupper i samhället. En generell främlingsfientlighet riktad mot t.ex. alla ickesvenska grupper är ytterst ovanlig. Begreppet kultur har alltså börjat användas på
liknande sätt som ras tidigare användes för att förklara människornas ”väsen” och
därmed de sociala, politiska och ekonomiska skillnader som finns i samhället (NE
2009)
Brotman (2003) skriver att både vårdpersonal och vårdtagare av etniska
minoriteter gemensamt påverkas av rasism i ”det vita samhället”. Brotman finner i
sin studie att vårdpersonal på ett äldreboende tillhörandes etniska minoriteter fick
utstå klagomål från vårdtagare baserade på fördomar om invandrare. Fördomarna
tog sig uttryck i yttringar om att invandrare lever på de svenska välfärdssystemen,
tar jobben från svenskarna, begår brott, inte är rena, är otacksamma och bör
skickas tillbaka till sitt hemland. Problemet som arbetsgivaren i denna studie ställs
inför kan hypotetiskt lösas på tre sätt; ersätta vårdpersonalen, tolerera/ignorera de
nedsättande kommentarerna eller se dem som etnisk diskriminering och bemöta
dem (Jönsson 2007).
Vården kan liknas vid ett samhälle i miniatyr, som en spegelbild av det samhälle
som snurrar utanför vårdens väggar. I vården finns olika generationer, sociala
grupper och levnadsvanor som ständigt bryts mot varandra. Det är inte ovanligt att
vårdpersonalen är 40-60 år yngre än vårdtagarna. Man tillhör olika generationer
som ofta vet mycket lite om varandras nuvarande och tidigare levnadsförhållanden. Ofta har personalen inte sina rötter på den plats eller i den miljö där
vårdinstitutionen ligger. Både bland personal och patienter finns olika sociala
grupper och kulturvanor representerade. Det blir dessutom allt vanligare att
invandare arbetar i vården och att människor med utländskt ursprung är patienter.
Kännetecknande för hälso- och sjukvården är alltså att människor, oavsett
anledning till att de befinner sig i den, har vitt skiftande erfarenheter, skiftande
intressen och vanor. Denna mångfald kan säkert kännas som ett hinder för djupare
mänskliga kontakter. Men mångfalden kan också tas till utgångspunkt för ett rikt
och stimulerande innehåll i vårdmiljön. Ur mångfalden kan födas kontakt,
aktivitet och ny kunskap. Förutsättningarna för att lyckas är dock att relationerna
människor emellan präglas av nyfikenhet och tolerans (Kulturrådet 1984).
7
Definitioner
Invandrarbakgrund. Begreppet ”invandrare” är omtvistat och har i olika studier
betytt olika saker. I denna studie använder vi begreppet ”person med
invandrarbakgrund” och vi menar då en person som är utrikes född men bosatt i
Sverige eller tillhör andra generationen inflyttade (dvs. personer som själva är
födda i
Sverige men har minst en utrikes född förälder).
Copingstrategi. Det finns en mängd copingstrategier definierade och varje person
använder sina egna och ändrar strategi när omständigheterna förändras.
Lazarus & Folkman (1984) definierar coping som ständigt föränderliga kognitiva
och beteendemässiga handlingar för att hantera specifika yttre och/eller inre krav.
Vidare gör de en skillnad i copingfunktioner mellan problemfokuserad coping
som är inriktad på att hantera eller förändra problemet som orsakar stress och
emotionsfokuserad coping som riktar sig till att reglera känslomässiga svar på
problemet. Emotionsfokuserade former av coping förekommer mer när det har
skett en värdering av att ingenting kan göras för att ändra en skadlig, hotfull, eller
utmanande situation. Problemfokuserade former av coping, förekommer då
villkoren bedöms som föremål för förändring.
Kultur. Kultur innefattar regler, värden och symboler som delas av en grupp
människor, t.ex. en etnisk grupp och som överförs från generation till generation.
(NE 2009)
Vårdkultur. Kultur i vården är hög grad en fråga om attityder och förhållningssätt
hos vårdpersonalen. (Kulturrådet 1984)
Diskriminering. Enligt Diskrimineringslagen (2008:567) avses med
diskriminering:
1. Direkt diskriminering: att någon missgynnas genom att behandlas sämre än
någon annan behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar
situation, om missgynnandet har samband med kön, könsöverskridande identitet
eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
funktionshinder, sexuell läggning eller ålder.
2. Indirekt diskriminering: att någon missgynnas genom tillämpning av en
bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men
som kan komma att särskilt missgynna personer med visst kön, viss
könsöverskridande identitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, viss religion eller
annan
trosuppfattning, visst funktionshinder, viss sexuell läggning eller viss ålder, såvida
inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet har ett berättigat syfte och de
medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet,
3. Trakasserier: ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har
samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande
identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
funktionshinder, sexuell läggning eller ålder,
8
4. Sexuella trakasserier: ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons
värdighet.
5. Instruktioner att diskriminera: order eller instruktioner att diskriminera någon
på ett sätt som avses i 1-4 och som lämnas åt någon som står i lydnads- eller
beroendeförhållande till den som lämnar ordern eller instruktionen eller som
gentemot denna åtagit sig att fullgöra ett uppdrag.
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syfte
Syftet med föreliggande studie är att genom intervjuer belysa sjuksköterskans
upplevelse av främlingsfientligt bemötande från patient.
Frågeställningar
1.
2.
3.
4.
Hur upplevde sjuksköterskan det främlingsfientliga bemötandet?
Hur tog sig den främlingsfientliga åsikten uttryck?
Hur hanterade sjuksköterskan situationen (copingstrategier)?
Vad blev konsekvensen på sjuksköterskans förmåga att fortsatt ge god
omvårdnad/uppfylla kompetenskraven?
5. Hur såg stödet ut efter händelsen?
METOD
Föreliggande studie är en empirisk intervjustudie och i vår analys av data har vi
tagit ansats i den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden.
Den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga metoden
Den metod som vår studie tar sin ansats i utgår från ett livsvärldsperspektiv där
människors levda erfarenheter är i fokus. Metoden är i sin natur en beskrivande
vetenskap, vilket betyder att forskaren använder sig av språket för att tydliggöra
fenomenets natur precis som det presenterar sig för forskarens medvetande.
En beskrivning ska alltså enligt denna metod inte innehålla förklarande, tolkande
eller hypotetiska inslag. Beskrivningarna får aldrig bli en konstruktion utan ska
ligga så nära fenomenet som möjligt vilket möjliggörs genom den
fenomenologiska reduktionen.
Fenomenologisk reduktion innebär att forskaren i sin beskrivning intar en kritiskt
reflekterande attityd genom att sätta tidigare antaganden och kunskap om
fenomenet åt sidan. Fenomenologisk reduktion innebär också att forskaren i sin
beskrivning inte hävdar att något existerar som sådant utan istället talar om hur
något presenterar sig för forskarens medvetande.
Fenomenet som denna studie avser att studera är främlingsfientligt bemötande
9
från patient. För att finna exempel på detta fenomen har vi gått till livsvärlden hos
informanterna för att finna exempel på hur detta fenomen kan upplevas. En
upplevelse av detta slag kan inte mätas, vägas eller förstås genom kausala
samband. En tidigare upplevelse eller ett minne existerar inte i tid och rum men
kan likväl presentera sig för människans medvetande.
Det som ska beskrivas i en studie med fenomenologisk ansats är essensen, eller
med andra ord, strukturen i det fenomen forskaren undersöker. Med essensen
menas ”det som gör något till vad det är”, d.v.s. de väsentliga aspekter som utgör
själva fenomenet. Inom vetenskaplig fenomenologi (till skillnad från filosofisk)
talar man istället för fenomenets essens om fenomenets struktur. Forskarens
uppgift blir att med hjälp av sitt medvetande upptäcka och tydliggöra den
grundläggande strukturen hos ett fenomen och med hjälp av språket beskriva
denna
(Giorgis, 1997). Essensen eller strukturen kan också beskrivas som den
intentionala strukturen som inte varierar mellan olika individer utan som är lika.
Om man har lyckats fånga och beskriva essensen kommer man att se alla olika
funna varianter av den intentionala struktur är olika varianter av denna essens.
(Granskär Höglund Nielsen 2008)
Karaktäristisk för fenomenologiska studier är att man försöker fånga just
upplevelsen av ett fenomen. Målet är att så noggrant som möjligt kunna beskriva
upplevelsen av ett fenomen så som det visar sig hos informanterna. Man vill dels
beskriva alla variationer av livsvärldsmönster man träffar på samt den centrala
essensen som kommer igen i alla informanters livsvärldar (Robinson Englander
2008).
Urval
Sju legitimerade sjuksköterskor med invandrarbakgrund har intervjuats. Dessa har
olika erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvården, från en nyexaminerad till
sjuksköterskor som genomgår specialistutbildning samtidigt som de arbetar som
allmänsjuksköterska. Samtliga sjuksköterskor är verksamma inom Region Skåne.
Informanterna har hittats och valts genom snöbollsurval. Detta är ett icke
slumpmässigt urval av personer där man via ett fåtal utvalda personer letar sig
fram till andra personer som kan tas med i urvalet. Tidigare praktikplatser som vi
har lärt känna under utbildningen har givit oss våra gatekeepers, d.v.s. de
nyckelpersoner som kunde ge oss sakkunskap och tillträde till forskningsmiljön
(Polit & Beck 2006). Genom gatekeepers har ytterligare informanter anslutit sig.
De inklusionskriterier som användes för intervju var att personen:
•
•
•
har invandrarbakgrund (enligt denna studies definition)
har upplevt främlingsfientlighet från patient en eller flera gånger
är verksam som legitimerad sjuksköterska inom region Skåne
Vi hade som målsättning att hitta informanter med varierande arbetslivserfarenhet
och hoppades hitta både manliga och kvinnliga informanter.
Datainsamling
Fenomenet vi vill studera är främlingsfientligt bemötande från patient. Genom
vårt urval har vi sökt upp sju personer som upplevt detta fenomen och kunde
10
beskriva upplevelsen. Data har samlats in genom djupintervjuer.
Intervjuerna har spelats in och transkriberats. Målsättningen med intervjuerna var
att låta informanterna tala så fritt som möjligt om hur de upplevt fenomenet,
därför planerade vi att ställa så lite frågor som möjligt för att undvika en påverkan
baserat på våra egna antaganden. Då vi ställde uppföljande frågor var dessa
ämnade att ge oss ytterligare, mer detaljrik information om upplevelsen av
fenomenet och för att skapa djup i våra data. Intervjuerna inleddes med följande
fråga:
”Kan du beskriva en situation där du blivit utsatt för främlingsfientligt
bemötande av en patient?”
En frågeguide med aktuella uppföljande frågor användes i första hand då
informanten ”körde fast” i sin beskrivning eller om informanten började berätta
om något som låg alltför långt utanför intresseområdet. Frågeguiden användes för
att intervjun skulle generera så användbara data som möjligt med variation och
djupgående beskrivningar av fenomenet.
Intervjuerna var öppna djupintervjuer (se frågeguide som bilaga 2) och varade
mellan 20 och 50 minuter. På grund av ämnets karaktär strävade vi efter att
intervjun inte skulle ske på arbetsplatsen. Utvalda sjuksköterskor intervjuades på
Malmö högskola, CRC (Clinical Research Centre), i informantens hem, i en
avskild del av UMAS offentliga lokaler och i undantagsfall på informantens
arbetsplats men då under ledig tid. På detta sätt hoppades vi kunna undvika att
informanten på något sätt blev sammankopplad med vår studie.
Alla intervjuer spelades in med en bärbar dator och transkriberades ordagrant
inklusive dokumentation av pauser, känsloyttringar och intervjuarens frågor.
Informanterna fick förhandsinformation om studien via e-mail eller skriftligt i
brevform. I förhandsinformationen ingick projektansvarigas namn, institutionsanknytning och kontaktinformation (se informationsbladet, bilaga 1).
I samband med intervjun informerades alla informanter om studiens syfte, hur den
information de lämnar kommer att användas och att deltagandet var frivilligt.
Påminnelse gavs även om att informanten när som helst utan att ange någon
anledning hade rätt att avbryta sin medverkan i studien. I övrigt gavs information
om att alla uppgifter som samlas in inte skulle användas i något annat syfte än den
här studien samt att resultat kommer att offentliggöras efter bedömning av
examinator.
Analys av data
Eftersom insamlad data är inhämtad i informantens livsvärld var det vår uppgift
att genom fenomenologisk reduktion försöka beskriva och tydliggöra den av
informanterna upplevda innebörden av fenomenet.
Analys av utskrivna intervjuer genomfördes i enlighet med Robinson & Englander
(2007). Detta innebär att data analyserades på följande sätt:
Steg 1. Genomläsning av hela det transkriberade materialet flera gånger för att få
en känsla av helheten.
11
Steg 2. Indelning av den transkriberade texten (varje informant för sig) i så
kallade meningsenheter. Syftet med denna indelning var att göra intervjumaterialet (rådata) mer hanterbart för oss och underlätta fortsatt analysarbete.
Avgränsning av meningsenheter skedde där vi upplevde en förändring eller
övergång i textens innebörd.
Steg 3. Omformulering (eller transformering) av de meningsbärande enheterna
med hjälp av språket och vårt vetenskapliga perspektiv (omvårdnad).
De innebörder som presenterade sig i de olika meningsenheterna tydliggjordes
genom beskrivning och transformationen. Detta hjälpte oss att identifiera
fenomenets bärande beståndsdelar.
Steg 4. I detta steg var vårt mål att, på basis av de transformerade meningsenheterna, nå fram till fenomenets generella struktur. Detta gjorde vi genom att
försöka förstå meningsenheternas inbördes förhållande. Detta skedde genom
upprepade försök att samla de transformerade enheterna under generella
gemensamma kategorier.
Steg 5. Vi samlade tillsist de tranformerade meningsenheter som kunde anses
beskriva samma del av fenomenet under gemensamma kategorier och subkategorier.
Etiska överväganden
Studien är godkänd efter granskning av etiska prövningsnämnden vid Hälsa och
samhälle, Malmö högskola Dnr-os60-09/951:12.
En etisk aspekt vi kan se med denna studie är att informanterna i intervjusituationen
var tvungna att ”återuppleva” en eventuellt negativ erfarenhet. Därför hörsammades
informantens krav på ”detta vill jag inte prata mer om” direkt.
Innan intervju har vi varit tydliga med att personens arbetsplats, ålder och
nationalitet inte kommer att avslöjas i texten. Informanten har fått förberedande
information om studien för att kunna ge samtycke och tänka igenom svar. Inför
intervjun har informanten även fått påminnelse om studiens frivillighet,
möjligheten att när som helst avbryta utan angiven anledning, att studien inte
kommer användas kommersiellt syfte och att ingen utomstående får ta del av data.
I övrigt anser vi att nyttan av studien överväger riskerna och att vi som forskande
studenter bär det fulla ansvaret för studien, dess genomförande och hantering av
dess data.
För att uppnå en hög grad av konfidentialitet har ingen intervju presenterats i sin
helhet. Bandinspelningarna av intervjuerna kommer att raderas efter det att arbetet
med uppsatsen upphört. Alla informanter kommer att erhålla en kopia av uppsatsen.
12
RESULTAT
Resultatet presenteras enligt de kategorier som framkommit under analysen av
intervjuerna.
Sjuksköterskans reaktion
De flesta av informanterna säger sig ha mått dåligt eller blivit ledsna av det
främlingsfientliga bemötandet från patienten. Men det gäller inte alla och vem
patienten är spelar roll för hur vissa informanter har reagerat på händelsen:
”I början mådde jag jättedåligt faktiskt för att han sa jättekänsliga ord. Han använde ordet ”muslim” och ordet
”Afghan”. Jag är inte från Afghanistan.” A14
Men i efterhand har informanten börjat ifrågasätta sin egen känsla av ledsamhet:
”Ibland jag säger nej, varför ska jag vara ledsen? Patienten lär
sig ju ändå ingenting, mina kollegor får prata med patienten.”
A18
E berättar om hur hon kände första gången hon blev utsatt för främlingsfientligt
bemötande från en patient:
”Det var jättejobbigt första gången jag blev utsatt för någonting
sådant, jag hade liksom inget som helst och säga, det var inte
lätt.” E6
Informant E lyckades inte stänga ute sina känslor:
”... det slog till i hjärtat, i själen. Till slut var jag ledsen, det
var jag faktiskt.” E4
Informant C säger sig vara mer opåverkad:
”Det har inte inneburit ett så stort problem för mig att jag känt att
jag har behövt prata om det”. C11
Även informant G kände sig opåverkad:
”Nej, jag var inte speciellt påverkad eftersom jag klarat upp allt
med personalen och bara gick ut.” G8
Informant D känner sig olika påverkad beroende på vem patienten är:
”Är det en situation där patienten redan är i uppe varv och
aggressiv och säger saker då tar man inte det till sig.” D20
”Men är det ett skede där vi har kommit överens innan och
patienten ändå blir förbannad och inte vill ta till sig då kan jag
självklart ta till mig och bli ledsen, jag känner maktlöshet, hur
ska man kunna förmedla något till denna patient?” D23
13
Informant D drar även en tydlig gräns mellan sig själv som privatperson
och som yrkesperson:
”… jag har aldrig tagit det personligt, men alltså om någon ute
på gatan skulle säga samma sak då skulle jag bli ledsen och
kränkt men inte på mitt jobb.” D24
Samma informant har även reagerat genom försök till gränssättning mot patienten:
” … är patienten stökig, beter sig på ett sådant sätt att han
skadar sig själv eller någon annan patient eller personal, så
måste vi kunna säga ifrån och förklara på ett bra sätt varför vi
gör som vi gör.” D7
”… vi kan inte tolerera vad som helst, till exempel sådana ord
som jävla neger.” D17
Vikten av gränssättning motiverar informanten såhär:
”… egentligen ska vi inte vara mer toleranta än vårt samhälle
är. För vi jobbar där, det är vår arbetsmiljö. Vi har patienter
som behöver lugn och ro, som inte ska behöva gå runt och veta
att det kan komma bråk från någon annanstans. Andra patienter
ska inte behöva vara rädda att någon annan patient sätter
igång. Vi måste ändå kunna sköta vårt arbete utan att vi utsätts
för hot och våld.” D15
Informant G och B reagerade negativt främst på grund av att organisationen inte
kunde erbjuda patienten en alternativ sjuksköterska:
”Det kändes inte bra för mig att gå till någon som inte ville ha
mig, men det gick bra och jag fortsatte.”G10
”Patienten behövde verkligen vård men visade tydligt att han
tog emot den motvilligt, det kändes som jag gjorde det mot hans
vilja” B7
För B innebar situationen också reflektion kring sitt yrke:
”Jag var nyutbildad då och man väljer yrket sjuksköterska för att
man verkligen vill hjälpa människor, så det var mycket svårt för
mig, det blev en tankeställare.”B10
Patientens främlingsfientliga uttryck
Informanterna ger olika beskrivningar av hur främlingsfientligt bemötande från en
patient kan ta sig uttryck. Under denna rubrik vill vi betona att presenterade data
endast bygger på informanternas subjektiva upplevelser. Vi tar inte ställning i
frågan om vad som kan anses vara främlingsfientligt eller inte. I denna studie är vi
endast intresserade av informanternas subjektiva upplevelse, reaktion och efterföljande hantering av händelsen. Informanterna talar ofta om rasism, författarna
talar istället om främlingsfientlighet eller kränkande beteende detta på grund av
14
det resonemang som vi för i bakgrunden.
Verbal kränkning
Den form av främlingsfientligt bemötande från patient som samtliga informanter
utom en säger sig ha upplevt är den verbala kränkningen:
”Patienten skällde ut mig, sa till mig: Jävla Afghan,
åk tillbaka till hemlandet, du har bara kommit hit för att höja
din lön, för att få bestämma över mig och inget annat, du vill
droga mig.” A13
”Jag har jobbat inom sjukvården sen 1992 och jag har kanske
en eller två gånger under alla de här åren haft patient som har
blivit förbannad och sagt: Jävla neger eller du ska inte vara här,
du har ingenting här att göra.” D8
”Hon (patienten) skrek: Nej jag vill inte ha dig här, jävla
invandrare, dra åt helvete, ut med dig” F28
”… hon betedde sig vidrigt, det var mycket, mycket provokation
från hennes sida, mycket trakasserier och allt detta sker på vårt
gemensamma modersmål” E3
Orden kan vara riktade direkt mot informanten eller indirekt genom kränkning av
informantens kollegor:
”Alltså jag har aldrig själv direkt blivit utsatt för det, men jag
har kommenterat uttalanden som handlar om det. Det har varit
patienter som uttalat sig främlingsfientligt i förtroende till mig.
Många gånger tror de att jag är svensk.” C1
”Han (patienten) var mest verbal, talade om att han inte tyckte
om araber, och det var lite synd kanske för vi har flera i
personalen som är araber, han sade direkt att de är dåliga.” G4
Fysisk kränkning
Tre informanter säger sig ha upplevt främlingsfientligt bemötande från patient
som tagit sig uttryck i direkt eller indirekt fysisk kränkning:
”… det var en äldre kvinna och jag fick ta hand om henne, hon
ringde den dagen och det var första gången jag skulle gå till
henne, så fort jag öppnade dörren, så fort hon såg mig, så fick
jag en kudde i ansiktet” F 28
”… på morgonen var hon jättearg, hon hade slagit till en
kollega som jobbar på dagen, hon hade aldrig gett sig på mig
handgripligen men hon slog till min kollega, så han fick de
slagen som hon skulle ge mig.” E9
”En dag började han slå på personalen, han ville slå på dem
som var mörkhåriga men han slog på den som var blond och
sade sen förlåt. Patienten var förvirrad, kunde inte fatta vem
15
som var mörk och vem som var ljus.” G6
Avböjande till omvårdnad
Sjuksköterskans huvudsakliga kompetensområde är omvårdnad. Det är inom detta
område som sjuksköterskan främst förväntas kunna bidra till en vårdande
verksamhet. För att kunna ge evidensbaserad och kompetent omvårdnad har den
legitimerade sjuksköterskan 3 års högskoleutbildning. Att bli nekad att utföra det
arbete som sjuksköterskan har utbildat sig för skulle kunna ses som en särskilt
djupgående problematik som är svårare att hantera på lång sikt än t.ex. den
verbala kränkningen.
Informant G har nekats att utföra omvårdnad av en patient på grund av sitt
utseende, detta efter utfrågning om informantens bakgrund:
”Han var misstänksam, han tittade på mig och sa att jag inte
hade svenskt utseende, sedan ställde han frågor: Är du Arab?
Jag sade nej, men det hjälpte inte för att han accepterade bara
blond personal… han ville inte prata med mig, han ville inte
acceptera hjälp av mig på grund av jag hade mörkt hår.” G7
För informant B baserades avböjandet till omvårdnad på två grunder:
”Han hade mycket svårt att ta emot vård från kvinnor och då
gällde det speciellt invandrarkvinnor. Han tyckte det var
obehagligt och ville inte att vi kom i närheten.” B1
Informant A har också blivit nekad att utföra sitt arbete:
”Det handlade om vissa patienter som inte vill ha mig inne på
rummet. Det är stopp, man får inte komma in.” A26
Informant F beskriver en situation under sin praktik:
”… även min handledare hade invandrarbakgrund… sedan när
vi kom blev kvinnan chockad, så började hon: Nej jag tycker inte
om det som det är nu, jag får inte all hjälp som jag behöver,
skicka någon annan.” F32
Språkets inverkan
En informant talar om det svenska språket som utgångspunkt för motsättningar i
sitt arbete med patient. Informanten kopplar själv sin icke perfekta svenska till
ökad kontroll.
”De har koll på oss om man är nybörjare och om man bryter då
det blir det ännu värre.” A1
”Patienter litar mindre på dem med brytning” A2
16
Sjuksköterskans copingstrategier
I denna studie har vi utifrån informanternas beskrivningar kunnat identifiera sex
olika copingstrategier.
Förståelse för patienten
Något som alla informanter utom en talar om är förståelse för den patient som
yttrat sig främlingsfientligt. En vanlig förklaringsmodell som informanterna
använder sig av för att förstå och förklara patientens yttranden är räkna in
patientens bakomliggande sjukdom i sammanhanget, att sjukdomen försvagar
patienten till den grad att dessa uttalanden inte kan tas på allvar:
”… även om de säger jävla neger, eller jävla invandrare eller
vad de än säger, jag kan inte säga att det direkt har att göra
med främlingsfientlighet, utan det kan ske på grund av deras
tillstånd.” D17
”… om patienten är förvirrad så brukar dessa åsikter inte vara
intressanta att diskutera vidare.” C3
”När man är sjuk kan man tappa kontroll över tanke och ord.
Alla har vi sådana konstiga tankar ibland” G8
Informant A resonerar vidare på detta ämne och tolkar sin egen uppfattning
vidare:
”Okej, man kan inte skylla allt på sjukdomen. Det finns rasism
inom oss alla. Det kan dyka upp när man mår dåligt, när man
har hjärtat rent kommer allting upp och man säger allting. När
man mår dåligt och ordet kommer från patienten kommer det
direkt från hjärtat, man kan inte gömma detta. Man kanske kan
säga att patienten mår dålig nu, men patienten har ändå dessa
tankar inom sig. Men vissa kan dölja. Vi har många patienter
som mår dåligt men de säger ingenting.” A32
Informant D anser också att patientens beteende kan förklaras med att patienten
befinner sig i ett utsatt läge på andra sätt:
”… så det betyder att man kanske inte alltid säger dumma saker
bara för att man är främlingsfientlig. Mår man så dåligt är man
i underläge… och sedan ska man anpassa sig till de normer och
värderingar och regler som vi har på avdelningen.” D5
Vårdpersonalens bemötande nämns av samma informant (D) som en annan
anledning till kränkande utbrott:
”Självklart beror det på hur vi bemöter patienten, hur vi säger
saker, att vi tar upp saker utan att kränka patienten, ofta är det
så, jag har lärt mig genom dessa år att vara rak och ärlig men
inte använda tonen av makt” D6
”Du kan ha kränkt genom ditt tonläge, kroppsspråk, eller
interaktion, då ligger patienten ofta tyst utan att prata om det.”
17
D14
Samtal med patienten
Fyra informanter beskriver försök till samtal med patienten som ett sätt att hantera
situationen. Detta samtal har skett med olika framgång. Informant D går djupast i
sin beskrivning av hur detta samtal har sett ut:
” … och sen säger jag såhär, även om du mår dåligt och inte
vill vara här, när du säger såhär till mig känner jag mig
jätteledsen. Om jag sa det till dig hur skulle du känna det?
Ibland får man prata om det, så att patienten förstår, att även
jag är
människa. Jag är den som vårdar, men jag är ändå människa,
jag har också känslor och jag kan också må dåligt. Även om jag
inte mår dåligt av att vara här, så kan jag må dåligt av hur du
bemöter mig.” D11
” … jag bemöter dig med respekt, och då kan du gärna försöka
så långt det går att bemöta mig med respekt. Man kan bli arg,
man kan säga saker, man kan säga att man är arg på det som
man är arg på, men det ska inte gå ut över någon annan, så gör
du inte hemma eller i skolan eller vad det än är. Samhället
tolererar inte det, samhället fungerar inte så” D12
Informant D ser även ett kränkande utbrott som en möjlighet till utveckling:
”Det kan vara ett sätt att lära dem att hantera sina känslor. Jag
säger att nästa gång du blir kränkt, arg eller något sådant, hur
ska du göra då? Du kan bli arg men du behöver inte använda
sådana kränkande ord.” D13
F hade inte framgång i sitt försök att diskutera med patienten:
”… vi försökte prata med henne, men det gick inte, istället
började hon säga: dra ut, dra åt helvete.” F9
Först när C har provat att ignorera negativa kommentarer om invandrare brukar C
uttrycka sin åsikt:
”… och om de ändå försätter på den linjen så säger jag det klart
och tydligt, detta är inget jag är intresserad av att prata om. Då
brukar det aldrig vara några bekymmer”. C4
F använde sig av en sorts medlingsteknik i samtalet med patient:
”Jag sade okej, gör det som vi säger så kommer vi göra precis
som du säger. Vill du slippa oss, låt oss ge dig sprutan så
lämnar vi dig ifred sen, då lugnade hon ner sig och vi kunde ge
sprutan” F10
F och hennes handledare valde i samma situation att inte blanda in för mycket
personer:
18
”… jag såg hur hon skulle sätta igång... det var liksom bättre att
ta sig tid att prata med patienten, även om det skulle ta längre
tid, istället för att fler personer skulle blandas in.” F22
Vid ett annat tillfälle var F själv med patienten och försökte argumentera för sin
sak:
”… hon ville ha hjälp med toaletten faktiskt. Jag försökte ju, för
det fanns ingen annan där, det var eftermiddag. Samtidigt
försökte jag att prata med henne, förklara att vi har det
jättestressigt, att jag fick hjälpa henne trots att hon inte gillade
mig, att annars skulle det dröja innan de andra kunde komma.
Men nej, hon blev aggressiv igen och jag blev lite rädd” F29
G försöker att bemöta patientens påhopp med sakliga argument:
”Jag sade nej, jag är inte Arab, jag är kristen. Och jag har
lägre lön än andra här på avdelningen” G7
Undvika diskussion med patienten
Även den rakt motsatta strategin, att undvika fortsatt diskussion med patienten
efter händelsen, har använts av tre informanter. Informant A har en målande
beskrivning av detta:
”Jag tyckte inte det var läge att säga någonting annat, så jag
försökte liksom hålla upp ett paraply och låta orden regna.” A5
C använder också i första hand denna strategi:
”När jag hör sådana uttryck om invandrare brukar jag inte gå
in i diskussionen så mycket.” C5
”Vi lever i en demokrati, de kan ha sina åsikter, men oftast
upplever jag inte det som ett problem om jag inte går in och
diskuterar de sakerna.” C19
Informant E vill heller inte ta upp diskussionen med patienten:
”Det finns alltid risker med att man tar upp diskussionen, det
kan påverka den fortsatta omvårdnadsprocessen” E13
Informant G undviker att diskutera med vissa patienter:
”Men det är skillnad på om det är någon som är helt medveten
och reagerar på det sättet, det är en annan sak, då tar jag inte
upp det med patienten, då tar jag upp det med chefen eller
kollegor.” G11
”Men när det är hjälplös gammal man som är förvirrad kan
man inte diskutera, det är bara att acceptera, man kan inte
ändra honom.” G12
19
Samtal med kollegor
Tre informanter nämner samtal med kollega som en copingstrategi. Dessa fynd
presenterar vi under 4:2, ”Organisationens spontana stöd”.
Individuell mental coping
Tre informanter anger olika mentala förhållningssätt som de försökt använda i
syfte att hantera händelsen.
Informant C använder sig av fokusering:
”Jag inriktar mig på det som ska göras, mitt arbete, och
hanterar det på det sättet… det får vara deras åsikter så är det
bra med den saken, jag ska utföra mitt arbete, göra det som jag
ska.” C6
Informant E undviker att tänka på saken:
”Jag försökte att inte tänka på det, tänka mig ur situationen,
försökte vara här och nu, försökte att inte tänka på vem som
hotar mig.” E4
Att utestänga känslor är också en strategi som informant E har använt sig av:
”… men jag strävar in i det längsta att påminna mig själv om
vilken roll jag har och vem jag har framför mig, att ha ett
objektivt förhållningssätt till patienten. Om jag låter mina
känslor ta över och styra, påverkar det omvårdnaden väldigt
negativt, därför försöker jag utestänga drifter och tömma alla
känslor” E13
Även utbildning kan ses som en copingstrategi av en informant (G):
”… och det resulterade i att jag började på en handledarkurs
och idag känner jag mig tryggare. Vi diskuterar våra problem i
olika situationer och jag vet idag att jag gjorde rätt
bedömning.”G21
Ursäkten
Tre informanter beskriver hur en patient som yttrat sig främlingsfientligt
återkommit till informanten för att be om ursäkt. Alla tre ser detta som något
positivt, att ursäkten varit en bidragande faktor till att händelsen inte blivit en
alltför
negativ upplevelse i efterhand:
”Av de 2 fallen kom en person tillbaka och bad om ursäkt, men
den andra personen gjorde inte det direkt, men ändå, personen
kom tillbaka och sökte hjälp från mig igen två gånger efteråt.
Så det betyder att man kanske inte alltid säger dumma saker
bara för att man är främlingsfientlig.” D4
”Men ofta när de har lugnat ner sig kommer de tillbaka och ber
om ursäkt, och jag tycker det är bra att de är medvetna om
20
detta.” D9
”… han kom tillbaka efter 12 timmar. Då mådde han jättebra,
hade leende på läpparna och ett bra bemötande mot mig, mycket
leende på läpparna och en kram ibland och det kändes faktiskt
jättebra.” A20
”Ofta kommer de och säger att det inte är du, det är inte det, jag
var arg på det här och det gick ut över dig.” D34
”… men ett par dagar senare, när hon hade lugnat ner sig, så
kom hon tillbaka till vår avdelning och sökte upp min handledare och bad om ursäkt, det gjorde hon, hon pratade inte med
oss efter det, men hon bad om ursäkt ändå, det gick faktiskt bra,
då behövde vi inte prata mer med henne.” F11
Sjuksköterskans osäkerhet
En informant uttrycker en känsla av osäkerhet kring vad som är orsaken till
patientens kränkande beteende:
Informant A säger:
”… det är stopp, då får man inte komma in, varför vet jag inte.
De har inte sagt det med ord, de vill bara inte ha mig därinne.
Kanske för att jag är nybörjare, kanske för att jag är
invandrare, jag vet inte.” A26
Samma informant uttrycker osäkerhet kring varför hon blivit ifrågasatt i samband
med läkemedelsadministration:
”… när jag delar medicin, jag vet inte om de beter sig likadant
mot annan personal eller bara mot mig, de kollar tabletterna om
de stämmer eller inte. Det kan jag direkt uppfatta att det beror
på att jag är invandrare, att de är osäkra på om jag kan läsa,
titta rätt på medicinen eller sådana saker, kanske att jag skulle
ha lagt i extra läkemedel... det blir lite speciellt när en
invandrare ger dem en kopp.” A34
Informant A uttrycker också osäkerhet kring vem som är rasist och vem som inte
är det:
”Jag föredrar som det var innan, det var mycket bättre när man
kunde se om en person var rasist än som nu när man inte ser
det. De kan vara i vilken kostym som helst, utan att veta att det
finns en jäkla skit bakom och man får direkt en smäll utan att
veta varför.” A39
Sjuksköterskan och den professionella yrkesrollen
Samtliga informanter nämner i något sammanhang vikten av att agera som en
kompetent och professionell yrkesmänniska. Detta innebär enligt de flesta
informanterna att kunna fortsätta ge god omvårdnad även efter det att en patient
uppvisat ett främlingsfientligt bemötande.
21
”Jag ville fortsätta försöka, det är därför man blir sjuksköterska, för att man vill hjälpa människor, även om patienten
är främlingsfientlig.” B4
”Jag har lärt mig att inte blanda in patienterna i mina åsikter
omkring rasism.” A45
” … och sedan utgår jag från att när jag jobbar som sjuksköterska har jag den rollen, jag ska inte se skillnad mellan
patienter, varken mellan invandrare eller svenskar, jag har
alltid försökt att hålla mig till den rollen.” C7
”Jag tänker väldigt logisk att min uppgift inte handlar om
politiska åsikter eller konflikter om invandrare, utan något helt
annat, det handlar mer om den situation som patienten befinner
sig i, det handlar om omvårdnad.” C10
” … för mig spelar det ingen roll, när jag jobbar en kväll och
jag är en ensam syrra här på avdelningen och det händer
någonting… Oavsett vem den här personen är gör jag samma
sak… oavsett invandrare eller svensk.” A23
Informant C talar vidare om vikten av att sjukvårdspersonal inte favoriserar vissa
patienter:
”… man måste utföra sitt arbete, och ska man göra det så ska
man inte gå in i den rollen att tycka om vissa patienter och tycka
sämre om andra. Detta yrke säger att man inte ska göra skillnad
på folk.” C13
Informant F säger sig ha fått en bild av den professionella sjuksköterskan under
tiden på högskola:
”Jag tänker hela tiden på det jag lärde mig på högskolan om
professionellt arbete. Man vill verkligen vara kompetent,
professionell och kunna hantera det.” F13
Informant G ser sitt arbete som en plikt:
”… jag har inget val, jag har jobbet, jag kan vara lite nervös
men är aldrig tveksam till att gå till jobbet, jag ska hjälpa
honom, det är min plikt.” G14
Organisationens stöd
Enligt informanterna leder det inte alltid till en organisatorisk reaktion när en
sjuksköterska utsätts för ett främlingsfientligt bemötande från patient. Detta
verkar också vara beroende av om och hur sjuksköterskan själv söker detta stöd.
De organisatoriska reaktionerna och stödformerna tycks variera mellan olika
arbetsplatser. Utifrån informanternas beskrivningar har vi valt att dela upp denna
punkt i tre delar.
22
Organisationens planerade stöd
Under denna rubrik hanterar vi data som handlar om det organisatoriska stöd som
sker utifrån förutbestämda och planerade former, det kan till exempel handla om
det med olika frekvens återkommande handledningsmötet.
Handledningsmötet
Två informanter talar om att deras arbetsplats har ett återkommande handledningsmöte där det finns möjlighet att ta upp problematiska situationer och
patienter till diskussion:
”På handledningen kommer det en dam från någonstans och vi
sitter varje vecka och tar upp en patient som vi har problem med
eller som någon personal inte lyckas med. Vi diskuterar om
patienten går framåt, bakåt eller inte vill samarbeta med oss.
Vi diskuterar också vad vi ska göra åt saken. Var och en får
berätta om sin del av patienten och hur han/hon haft det innan.”
A28
Som exempel på vad som är bra med handledningsmöten nämner informant A
ökad kunskap om patienten:
” … jag tog upp detta och det kom fram att patienten inte mår
bra av att bo i sitt område för att det var alldeles för mycket
invandrare där. Han ville flytta därifrån, så det var mycket som
låg bakom detta.” A21
”Vissa av våra patienter har varit här på avdelningen flera
gånger under flera år och annan personal känner till detta.
De vet hur han fungerade innan och det är samma person du
vet, inget nytt, därför fick vi på det sättet mer information
omkring patienten och vi kunde ändra vårt beteende. Vi kunde
diskutera hur vi ska hjälpa patienten på bästa möjliga sätt.
Därför är det jättebra med sådana handledningar.” A29
Samma informant (A) anser att frekvensen av dessa handledningsmöten påverkas
av arbetsbelastningen på avdelningen:
”Ibland en gång i månaden, ibland är det tätare, jag vet inte,
det beror på hur jobbigt vi har det.” A30
G beskriver ett handledningsmöte såhär:
”Ja, men där var ingen som var direkt påverkad av situationen.
Det fanns inte så mycket de kunde göra. Den kvinnan som kom
för handledning sa att han (patienten) är där han är, han är inte
den första och han är inte den sista som säger sådana saker, det
gick bra.” G9
Flexibel ansvarsfördelning
Vad gäller flexibel ansvarsfördelning, dvs. att personal kan ersätta varandra vid
samarbetsproblem med en patient, uttalar sig flera informanter positivt. Detta kan
23
innebära att man ”byter” patienter med varandra och en ny sjuksköterska får ta
över den patient som uttalat sig på ett kränkande sätt.
”… och vi har en sådan policy på avdelningen att om en patient
inte tycker om en personal, då skickar vi någon annan istället,
det gör det hela mindre jobbigt faktiskt. Så fort någon annan går
utan ansvar tar jag hennes ansvar, det går mycket bättre på det
här sättet.” A27
”Ja, då kom ofta en manlig svensk sjuksköterska och tog över”
B2
På andra informanters arbetsplats finns inte denna möjlighet:
”Alltså vi byter inte omvårdnadsansvarig när en konflikt
uppstår” D29
”... men jag bad om att byta, alltså inte gå till henne, om jag
kunde få en annan patient. De sade nej, så går det inte till, det
kan vi inte göra så fort patienten blir lite så. De sa att det här
ska fixas, vi ska försöka att komma överens med patienten, ge
det ett par dagar.” F35
Organisationens inställning i denna fråga kommunicerades enligt samma
informant också till den aktuella patienten:
”… så började min handledare bli bestämd mot patienten
faktiskt, alltså mycket bestämd men inte otrevlig. Hon sa du får
hjälp från henne (informant F), vill du ha hjälp så det hon som
tar hand om dig” F33
Informant G arbetar natt och har därför inte alltid tillgång till flexibel ansvarsfördelning:
”Ja, på helgen är jag ensam här, jag är ensam sjuksköterska,
jag har inget val.” G14
Men informant G har ändå en åsikt i frågan:
” … för att han inte ska brusa upp kanske någon annan kan
avlösa med hjälp, så att jag slipper gå upp i varv.” G13
Samverkande personalgrupper
Ett återkommande tema i flera informanters beskrivning är vikten av att olika
personalgrupper kan samarbeta både efter att en sjuksköterska blivit utsatt för
främlingsfientligt bemötande från patient men också på ett förebyggande stadium
genom till exempel gemensamt förmedlande av beslut:
”… och sedan pågick dessa kränkningar ett par dagar, om och
om igen, så vi fick ta upp det med huvudansvarig sjuksköterska.
Efter det så försökte vi att sitta ned, undersköterskan, jag och
den huvudansvariga sjuksköterskan tillsammans med patienten.
24
Så pratade vi om detta och vi anmälde det faktiskt” F34
”… sedan hade jag kontakt med vår huvudsjuksköterska och hon
pratade med mig, sa att jag inte skulle ta illa upp för vi har
läkare som också är invandrare, ibland blir det dåligt
bemötande från patient och personal.” A17
En informant som nattarbetar berättar hur överrapportering möjliggjorde dialog
med patienten:
”På morgonen rapporterade vi över som vanligt. I det här fallet
berättade jag och en kollega om händelserna under natten.
Under dagen pratade huvudansvarig sjuksköterska med
patienten, avdelningsföreståndare och läkare. Alla pratade om
det här.”E12
En informant beskriver det som en risksituation för kränkande utbrott när en
sjuksköterska ska informera patient om ett beslut som en icke närvarande läkare
har fattat:
”Det kan vara information som vi måste ge för att läkaren har
beslutat detta, något som patienten kanske inte är nöjd med. Och
för att patienten inte har mött läkaren så blir det pang bom för
den som informerar… patienten har svårt att förstå varför och
blir arg.” D30
”… om man vet patientens bakgrund i det läget är det lättare,
men ibland vet man inte, alltså om man varit ledigt ett par dagar
och sedan kommer tillbaka då kan man inte så mycket om
patienten.” D31
Samma informant (D) har också idéer kring hur denna sorts problematik kan
lösas:
”Däremot måste jag tänka efter, finns det något annat sätt jag
kan förmedla information till den här informationen på? Nästa
gång man förmedlar saker kanske den som har tagit beslutet ska
vara med. Alltså det är viktigt att patienten får höra det från den
som har tagit beslutet. Det är bättre än att vi går in och förmedlar någonting vi kanske inte vet så mycket om. Ibland får vi
bara beslutet, då är det svårt för oss att säga det till patienten.”
D31
Även patienten kan göras delaktig enligt samma informant:
”Man kan också fråga patienten, hur skulle du vilja bli
informerad?” D33
Informant F pratade med sin handledare om händelsen och handledaren erbjöd sig
att följa med F till patienten nästa gång och lyssna på samtalet. F30
25
Organisationens spontana stöd
Under denna rubrik hanterar vi data som handlar om det mer direkta och icke
förutbestämda stöd som finns för sjuksköterskan att finna i organisationen, det kan
till exempel handla om att informantens kollega har agerat stöd som en separat
individ.
Samtal med kollegor
Den vanligaste formen av spontant organisatoriskt stöd som informanterna
använder sig av är att prata med kollegor:
”Det finns krisgrupp och det finns handledning men vi har
aldrig behövt det eftersom vi som jobbar på natten, vi har en fin
relation och kan prata om det mesta, titta på händelsen från
olika håll. Jag lär mig av detta och kan läka mina sår. Om det
har hänt något, som det gjorde i det här fallet, finns det
krisgrupper och handledningar, men jag har aldrig behövt det”
E11
”Ofta finns jättemycket kolleger som backar upp, även om jag
kanske inte säger någonting i den stunden, så kanske en kollega
kan gå in och säga att det där accepterar vi inte här.” D21
”Jag har inte behövt prata om det specifikt, vi brukar prata
kollegor emellan om sådana situationer.” D27
”Nej, vi pratade bara med varandra, jag berättade om
händelsen och vi hade inte någon lång diskussion, det var inte
så pass allvarligt.” G10
”… jag kan prata med mina kollegor och jag kan prata med
min chef, så det är ett jättebra ställe det här, jag kan gå direkt
till min chef.” G16
”Jag pratade med min handledare faktiskt, det gjorde jag. Vi
satte oss ner och pratade om detta.” F17
Informant B valde olika vid två olika tillfällen:
”Jag pratade med en kollega, den goda kontakten vi hade
betydde mycket” B3
”Jag pratade inte med någon även om jag kanske hade behov av
det” B9
Direkt personalmöte
En annan spontan reaktion som organisationen enligt informanterna uppvisat är att
kalla till ett direkt personalmöte, detta beskrivs av två informanter:
”Det har jag varit med om en gång. Men jag vet inte mer än det,
men vi fick direkt handledning av huvudansvarig sjuksköterska
som ville att vi skulle prata.” A36
26
”… är det en extrem händelse har vi har samlats… då kan man
prata om vad som har hänt.” D27
”Ja, alltså vi har en grupp här som man kallar för X, som kan
sammankallas vid svåra händelser, vi har nästan aldrig haft den
gruppen när det hänt någonting viktigt, ibland de kan komma
och ibland kan de inte komma eller ibland vill de komma lite
senare och då har man inte så mycket behov av det, då har man
hunnit prata av sig.” D35
Uteblivet eller negativt organisatoriskt stöd
Under denna rubrik presenterar vi data som handlar om de situationer då
informantens organisation reagerat på ett sätt som uppfattats som negativt eller då
det organisatoriska stödet helt har uteblivit. Under denna punkt presenterar vi
även data kring hur informanterna uppfattar det gällande värdegrundsklimatet på
arbetsplatsen eftersom detta kan ha inverkan på sjuksköterskans vilja och
benägenhet att söka stöd i organisationen.
En informant beskriver hur det kan vara när organisationen försökt stödja sjuksköterskan men hur effekten inte blivit den önskade. Då händelsen tagits upp på
efterföljande handledningsmöte har informanten fått ta emot kritik som enligt
informanten själv varit obefogad:
”… att jag har gått in, varför jag har gått så nära, varför jag
inte låtit de andra gå in och prata, att jag är nybörjare, att jag
ska hålla mig bakom och låta manlig personal vara framme, att
de som har haft konflikthantering ska stå framme. I början var
det inget som jag planerat att stå framme, jag skulle hämta kaffe
och var nära patienten.” A17
” … det var akut möte i köket och alla samlades där när
patienten hade gått ner. Vi kom allihopa till köket ungefär tio
personer och så vi pratade vi om patienten. Alla pekade på mig,
sa att jag hade haft det jobbigt faktiskt, de tyckte att jag har fått
för mycket av honom, men jag sade att jag var mer ledsen på
personalen, sade att jag förstår patienten, att han mår så dåligt,
men jag förstår inte personalen att de beter sig så illa, för jag
hade ingenting emot patienten, jag hade mer mot personalen än
patienten, om jag ska vara ärlig.” A24
”När jag rapporterade tittade man bort, tittade på kartor och
sådant” A47
Samma informant har en liknande upplevelse från en annan arbetsplats:
” … och sedan när vi suttit och pratat med prästen, det var mest
de andra som pratade, till och med en av dem sade: Vad gör du
här? Gå till avdelningen. Jag vet inte, jag har inga förklaringar
för sådana saker, är det för att jag är sommarvikarie? Får jag
inte vara där eller hatade de mig? Har jag inte sett så mycket?
Varför ska jag inte vara med? Nästa möte kallade de inte på
mig.” A43
27
Två informanter berättar också om hur det organisatoriska stödet helt uteblivit efter
händelsen:
”En dag började han slå på personalen… Men det kom ingen
reaktion öppet, så jag fortsatte ha samma problem.” G6
”Det var ingen av mina kollegor som reagerade, men jag tog
inte upp det heller.” B9
Informant B har även tankar kring varför organisationens reaktion uteblev:
”Där var en tillfällig nytillsatt avdelningschef, jag kan tänka mig
att det funnits mer sådant stöd förut.” B5
Handledaren bör kunna fungera som ett planerat organisatoriskt stöd åt en student som
blir kränkt av patient. Men för informant A var så inte fallet under praktik:
”Jag träffade på jättemycket rasism när jag hade praktik,
speciellt en handledare, min handledare var en riktig rasist.
Till och med patienterna skällde ut henne för att hon slog på min
hand när jag gjorde fel.” A9
”… han (patienten) kunde inte använda händerna bara benen
och jag försökte hjälpa till litegrann så att han kom snabbare in
på rummet och hon (handledaren) sa: Låt honom sitta, du får
inte hjälpa honom, sedan tänkte jag: Du kunde ha sagt det på en
mer pedagogisk sätt. Patienten sa till min handledare: Vad fan
kärring ut med dig.”A10
Organisationens värdegrund
Något som sannolikt påverkar sjuksköterskans vilja och benägenhet att söka
organisatoriskt stöd är sjuksköterskans uppfattning om vilka värderingar som
finns bland personalen. Flera informanter återkommer under intervju till sin syn
på organisationens värdegrund.
A beskriver en situation som uppkom under ett sommarvikariat. En inbrottstjuv,
en ung man med invandrarbakgrund, tog sig in på avdelningen och upptäcktes av
omgivande personal och patienter. Inbrottstjuven fick då ta emot slag från en
patients anhörig och A beskriver arbetsplatsens reaktion på detta sätt:
”En av patientens anhöriga kom ut från sitt rum och smällde till
killen direkt på ansiktet, det var så mycket blod på golvet och
barn fanns i rummet... Jag märkte först och främst att alla
hyllade den pappan som slagit killen, okej han förtjänar det, han
får inte komma här och göra sådana saker. Men sedan fick jag
allt skitet på mig. Jag var enda invandraren bland personalen
den kvällen, jag vet inte vad som egentligen hände där. Det
kändes jätte jobbigt, jag ville bara lämna jobbet och gå
därifrån. Jag fick skitet, jag fick skitet för honom, för att vi är
invandrare och han gjorde det och jag jobbade där.” A41
28
Informant A anser vidare att det finns främlingsfientlighet på hennes arbetsplats
och att den kan ta sig uttryck genom kritik av utfört arbete, skäll, avskedande och
ointresse:
”… jag är invandrare, okej, jag kan inte skriva så mycket, det är
en annan nackdel med mig, det kan också påverka att de andra
tycker att jag inte har beskrivit rätt, ibland vill de veta vad jag
har skrivit liksom, och jag får berätta kort om helheten. Det kan
hända att de frågar mig mycket om sådana saker, mycket rasism
finns där. Ibland pekar de inte på utseende eller kläder men de
pekar på att du inte kan skriva rätt, kan hända att dina
mediciner har lagts fel, det kan handla om små, små saker och
man kan inte dra dem från det här havet av uppgifter.” A38
”Antingen bort från jobbet för att de inte tycker om dig eller
något annat. De skäller på vad som helst. De kan hitta på vad
som helst, antingen att du inte gör ditt jobb bra, säger gå
härifrån eller något annat, mest skäller de inte på större saker,
det kan vara små saker men de gör dem större.” A44
”Det kan vara sådana saker som att aldrig säga hej, bara när vi
är i grupp, inne på expeditionen säger man hej till gruppen men
inte till mig, när jag är ensam på expeditionen sägs ingenting,
det är sådana saker.” A47
”… men jag pratar inte om den här avdelningen för att det är
jättebra här, vi har X personer med invandrarbakgrund som
jobbar här och det känns jätteskönt. Svenskarna som jobbar här
älskar jag och det fungerar jättebra, men det finns en del
personal här som har sådana tankar. Till och med förra veckan
har jag anmält en av dem.” A46
Främlingsfientliga åsikter anses av informanten inte vara knutna till någon
särskild nationalitet:
”Vi har rasism här, det har jag sett bland invandrare också…”
A11
”Det har jag sett, oavsett vad du har för nationalitet eller
hudfärg har du en grupp som du anser vara lägre än den
andra.” A12
Informant F talar om att hennes arbetsplats uppvisat tolerans i samband med
främlingsfientliga yttringar från patient:
”… patienten hade fått rätt att säga si och så, patienten hade
fått rätt att göra det och det och när patienterna går efter det så
blir jag fundersam.” F24
29
Informant C uttrycker det såhär:
”Jag har känslan av att det finns mer problem bland personalen
än hos patienterna, patienten befinner sig i beroende mot
personalen så det finns väl en gräns så att säga, för vad man
kan säga. Personal kan säga rakt.” C16
På vissa arbetsplatser tycks det inte finnas en levande diskussion om främlingsfientlighet och rasism. Informant A säger:
”… jag har aldrig sett någon diskussion om rasism. Det har jag
inte hört någonting om, varken från svenskar eller
invandrare.”A37
Informant C anser att ämnet är viktigt men talar också om en frånvaro av
diskussion:
”Alltså bland kollegor tar man inte upp sådana attityder, trots
att jag absolut tycker det är viktigt.” C14
”… har man främlingsfientliga åsikter är man väldigt
begränsad som människa och vårdare. I längden påverkar detta
givetvis deras förmåga att ge god omvårdnad, och därför det är
extra viktigt att fokusera på dessa attityder hos personalen.”
C20
Informant C anser också att diskussioner om personalens attityder inte bara bör
föras ”på golvet” utan även bland de yrkespositioner som har mest makt att
påverka:
”… och då tar jag upp det här med attityder, det är det lilla jag
kan göra själv. Men det känns som att dessa diskussioner måste
föras högre upp i hierarkin.” C21
Informant D upplever inte heller att en levande diskussion i ämnet finns på
arbetsplatsen:
”Alltså det är ingen som pratar om det, men sedan finns det
förstås på intranätet, där finns det väl kurser och så, man kan
läsa lite om diskriminering och sådant, men det är inte "pushat"
från region Skånes sida. Ingen har kommit hit och tagit upp det
på arbetsplatsen, det kanske man borde göra.” D37
En informant anser att problematiska värderingar kan innebära samarbetssvårigheter mellan olika yrkesgrupper:
”… när jag säger något till undersköterskorna, om det ska tas
kontroller eller så, någonting som gäller jobbet, då ifrågasätts
det: Varför ska jag göra det? Kan du inte göra det själv? Ibland
accepterar de inte mig som arbetsledare.” G19
Informant G har även stött på samarbetsproblem i rollen som handledare till
30
student:
”… en annan frustrerande situation kan vara när jag är handledare till en student, min bedömning har ifrågasatts för att min
student krävde att jag skulle skriva högsta betyg redan på
halvtidsbedömningen. Jag frågade om hon skulle kräva samma
betyg från en svensk sjuksköterska. Jag har inget bevis, jag kan
inte säga någonting konkret, men jag hade ändå sådana tankar
att det är på grund av min invandrarbakgrund.” G20
Vidare resonerar informant A om hur effekterna av främlingsfientlighet påverkas
av var i vårdhierarkin som dessa tankar förekommer:
”Det kan påverka mitt yrke. Jag ser de som har makt, de som
sitter på någon position, de utnyttjar sådana tankar direkt
genom att säga ut med henne eller inget samtal med henne.”
A40
Vidare nämner A något om att vissa kollegor inte ”lever som de lär”:
”Jag har lärt mig att inte blanda in patienterna i mina åsikter
omkring rasism. Men när jag ser alla andra som har lärt mig
detta, de gör det själva på värsta sätt.” A46
D talar istället om makt och osäkerhet:
”Jag har mött viss personal som utövar makt över patient. Det
förekommer. Men sen vet jag inte om det har med främlingsfientlighet eller viljan till makt att göra.” D39
D beskriver också jargongen på sin arbetsplats som hård men accepterande:
”… det kan vara en tuff jargong. Jag kan alltså lika gärna vara
grov mot en svensk, vi säger sakerna på skoj, om man säger
sådant tar man inte illa upp på grund av att det är en sådan
jargong, de kan säga jävla invandrare men då vet jag att det är
på ett sådant plan att vi inte tar illa upp, vi vet att det är på
skämt och skoj. Ingen har blivit arg eller sagt ifrån, är det
någonting så säger man det rakt ut.”D38
Informant G är nyutexaminerad sjuksköterska och är av denna åsikt:
”… jag har bara jobbat knappt ett år men direkt öppet ser jag
ingen rasism här, sen om det är lite indirekt då är jag osäker.”
G1
Informant G kan möta skepsis från sin organisation, men är osäker på varför:
”Om man är nyutbildad sjuksköterska då tar det lite tid innan
man tar sin plats på riktigt och får respekt från de andra som
har jobbat i 30 år, och så är det överallt, men så fort man visar
att man kan, och visar att man vill ha sin bedömning
31
respekterad, då är allting okej. Så var det för mig och som jag
har sagt, jag kan inte säga om detta är på grund av min
utländska bakgrund, men jag kan tänka mig att det är så.” G2
Informant G diskuterar vidare på samma ämne och uttrycker sig på följande sätt
om en tidigare arbetsplats:
”… man fick en känsla av att man var betraktad som minderårig
i sina beslut, men jag är osäker på om detta hade med min
utländska bakgrund att göra, eller om alla nyutbildade sjuksköterskor möter samma sak.” G17
DISKUSSION
Metoddiskussion
Eftersom ämnet vi är intresserade av att studera är en subjektiv upplevelse av ett
fenomen så passade den deskriptiva fenomenologiska humanvetenskapliga
metoden väl in då vi skulle analysera data. I en fenomenologisk studie av detta
slag krävs oftast bara en fråga där informanten får berätta fritt med sina egna ord.
(Robinson & Englander 2007). Denna studie hade dock fyra följdfrågor, dessa
frågor hänger enligt författarna tätt ihop med grundfrågan och formulerades för att
undvika ”dödläge” i intervjun. Genom att ställa en följdfråga kring upplevelsen
hoppades vi vid behov kunna få igång beskrivningen igen. Denna farhåga
infriades dock inte, informanterna var ofta oväntat öppna och hade oväntat mycket
att säga. En informant hade även förberett en handskriven text där hon beskrev sin
uppfattning om rasism i Sverige och Malmö. Förutom den inledande öppna
frågan ”Kan du beskriva…” så ställdes vid behov följfrågor med fokus på
informantens upplevelse av: sin egen reaktion (tankar och känslor), sitt sätt att
hantera upplevelsen, vad konsekvensen blev för den fortsatta omvårdnadsprocessen samt vilket stöd som informantens sökt och/eller fått.
Antalet informanter i en fenomenologisk studie brukar ligga runt 3-4 st och
intervjuerna brukar ofta vara längre än en timme (Robinson & Englander 2007).
Vår studie har sju informanter och intervjuerna är mellan 20 och 50 minuter långa.
Vi har försökt utesluta intervjuer men har efter upprepade genomarbetningar av
data insett att de olika informanternas beskrivningar kompletterar varandra på ett
positivt och oförutsett vis. Informanterna berättar på djupet om olika aspekter av
fenomenet. Som exempel hade en informant en detaljerad beskrivning av det
efterföljande samtal som kan följa med en patient efter att denne uppvisat
främlingsfientligt bemötande. En annan informant pratade inte alls om detta utan
hade istället mycket att säga om den värdegrund hon uppfattar finns på hennes
arbetsplats. På grund av detta behöll vi samtliga intervjuer som data trots att
antalet överstiger det antal informanter man kan förvänta sig i en fenomenologisk
studie. Vi ville helt enkelt inte att någon del av studien skulle förlora djup eller
variation. Detta val kan även motiveras av att våra intervjuer var kortare än
fenomenologiska intervjuer ofta är.
32
Författarna ställer sig tveksamma till om en intervjusituation med studenter från
en högskola är den rätta tidpunkten för sjuksköterskorna att uttrycka eventuell
ovilja till fortsatt omvårdnad eller misstycke kring patienten då detta strider mot
kraven som finns i sjuksköterskans kompetensbeskrivning. I vårdens natur ligger
bland annat respekt för patientens politiska åsikter, kultur och alla patienters
rättighet att behandlas med respekt (ICN 2002). Intervjun spelas in och avses
bidra till en akademisk uppsats, i detta formella sammanhang är sjuksköterskorna
förmodligen måna om att presentera en professionell inställning till sitt arbete,
något som är helt förståeligt. Författarna är heller inte intresserade av att tolka
underliggande eller dolda budskap, våra data bygger enbart på vad informanterna
sagt.
Några av intervjuerna har inte kunnat genomföras på platser som varit helt
folktomma under hela intervjun. Vid några intervjutillfällen har personer tittat in
eller kommit för att hämta något i rummet. Personer som i vissa fall oväntat har
kommit in i rummet eller passerat kan ha påverkat informantens berättelse.
Vår målsättning att informanterna skulle ha olika grad av arbetslivserfarenhet har
uppfyllts. Vi strävade även efter en blandning vad gäller kön, detta kan anses
delvis uppfyllt då en av sju informanter är av manligt kön.
Intervju B har tyvärr inte kunnat användas i sin helhet på grund av
inspelningstekniska problem. Halva intervjun har dock kunnat användas.
Resultatdiskussion
Under denna rubrik diskuterar vi delar av data som presenterats i resultatdelen.
Den professionella sjuksköterskan
Enligt Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Socialstyrelsen,
2005) ingår det bland annat i sjuksköterskans kompetensområde att:
1. Visa öppenhet och respekt för patientens värderingar
2. Visa omsorg om och respekt för patientens autonomi, integritet och
värdighet
3. Kommunicera med patienter, personal och andra på ett respektfullt, lyhört
och empatiskt sätt
Hur påverkar ett främlingsfientligt bemötande av patient en sjuksköterskas
förmåga att leva upptill dessa kompetenskrav?
Enligt informanterna i denna studie påverkar ett sådant bemötande från en patient
inte sjuksköterskan alls. Samtliga informanter är redo att fortsätta och fullfölja
omvårdnaden av patienten oavsett vem denne är och vad denne säger. Samtliga
informanter i studien är väl medvetna om den professionella yrkesrollen, att en
sjuksköterska inte ska göra skillnad mellan olika patienter och upprätthålla en
samlad och korrekt attityd i arbetet. En informant talar även om yrket som en
plikt. Ingen av informanterna uttrycker att de har känt ilska efter att ha blivit utsatt
för främlingsfientligt bemötande av en patient. Att istället försöka förstå patienten
33
är ett vanligt inslag i informanternas berättelse. Några av informanterna uppger
dock att de har blivit känslomässigt påverkade av mötet med den kränkande
patienten. Några av de känslor som förekommer i informanternas beskrivningar är
ledsamhet, besvikelse, maktlöshet och i ett fall rädsla. Andra informanter säger sig
inte ha blivit påverkade alls.
Den sjuksköterska som ”tar åt sig” eller blir känslomässigt påverkad av patientens
bemötande riskerar att hamna i ett utsatt läge mellan två olika förhållningssätt och
positioner. Å ena sidan måste sjuksköterskan svara upp till de förväntningar hon
eller han har på sig själv som yrkesmänniska inklusive de förväntningar
organisationen har på en legitimerad sjusköterska. Å andra sidan måste den
sjuksköterska som blivit känslomässigt påverkad av händelsen på något sätt även
hantera sina känslor kring händelsen. Att på samma gång behöva balansera
känslan av att vara t.ex. ledsen eller rädd och samtidigt fortsätta upprätthålla ett
professionellt beteende borde kunna ses som risksituation för stress i yrkeslivet
och på lång sikt vara ohållbart. Speciellt om sjuksköterskan även fortsatt tvingas
utstå kränkande yttranden från patienten.
Patientrelationen
Utifrån ovan givna förutsättningar kan vi problematisera sjuksköterskans
möjligheter att bygga en fungerande och förtroendefull relation till den aktuella
patienten. För att kunna fortsätta sitt dagliga arbete med en kränkande patient
använder sig informanterna i denna studie av olika copingstrategier.
Våra informanter har som copingstrategier uppgett att försöka förstå patienten, att
samtala med patienten, and undvika samtal med patienten, att samtala med
kollegorna och att använda sig av individuell mental coping.
Enligt informanterna i denna studie finns en risk att vårdrelationen efter ett
främlingsfientligt utfall kommer att bygga på en sjuksköterska som ”bara gör sitt
jobb” för att detta är ett krav och en patient som tar emot vården mot sin vilja och
endast för att han eller hennes hälsotillstånd kräver detta. Enligt en rad
omvårdnads-teoretiker, några av dem nämns nedan, kan inte detta anses vara god
vård.
En form av mental coping som nämnts är att försöka separera sina känslor från sitt
arbete med patienten och istället fokusera på t.ex. den uppgift man har framför
sig. En aspekt av relationen patient - professionell är enligt Klang-Söderkvist
(2008) vikten av samhörighet. Enligt Klang-Söderkvist upplever den som delar in
människor i ”vi” kontra ”dem” ingen samhörighet. En känsla av samhörighet kan
inte uppstå så länge människor från olika kulturer inte känner sig väl till mods i
varandras sällskap. (Hanssen 2007)
I Määttä & Segelstens bok Vårdens språk en antologi menar Travelbee att en
vårdare, för att verkligen kunna möta en patients behov, måste ha en disciplinerad,
intellektuell förmåga att lösa problem men också en förmåga att använda sitt eget
jag på ett terapeutiskt sätt. För att åstadkomma denna kombination av förmågor
krävs enligt Travelbee att vårdaren skapar en medmänsklig relation till patienten.
En medmänsklig relation går utöver de formella rollerna som vårdaren och
patienten har. I relationen är vårdaren en medmänniska som visar att hon eller han
bryr sig, vill väl och är beredd att hjälpa.
Vad gäller kroniskt sjuka patienter skriver Thorne m.fl. (2004) att relationen
patient-professionell är en ytterst viktig del av vården. Thorne´s analys visar att
34
dimensioner av artighet, respekt och engagemang bör prioriteras i
kommunikationen och förhållandet till kroniskt sjuka patienter. Som exempel
nämner Thorne hur patientens framgång vad gäller egenvård och livsstilsförändringar ofta beror på hur framgångsrik sjukvården varit i sina försök till
kommunikation och att denna kommunikation beror på hur relationen patientprofessionell sett ut.
Vi kan här ställa oss frågan om de aspekter av relationen professionell-patient som
ovanstående författare anser vara eftersträvansvärda är möjliga för en sjuksköterska att skapa med en patient som öppet visat sin fientlighet mot sjuksköterskan, inte trivs i sjuksköterskans närvaro samt endast tar emot vården mot
sin vilja. Informanterna är beredda att fortsätta omvårdnadsprocessen oavsett vem
patienten är och hur denne uttrycker sig men de aspekter av omvårdnadsrelationen
som ovanstående omvårdnadsteoretiker belyser har sannolikt påverkats och
därmed också vårdens kvalité.
Vikten av organisatorisk reaktion
För att kunna motverka den problematik som beskrivs ovan krävs ett engagerat
samarbete mellan framförallt utsatt personal och hans eller hennes organisation.
De former av planerade stödinsatser som organisationen på de olika arbetsplatserna i olika grad uppvisat enligt våra informanter är att organisera återkommande handledningsmöten öppna för kollektiv reflektion, att erbjuda flexibel
ansvarsfördelning där sjuksköterskor kan ”byta” patienter med varandra vid
samarbetssvårigheter och att organisera samverkande möten över
professionsgränserna. Dessa stödinsatser verkar dock variera mellan olika
arbetsplatser och vi kan inte se att det finns en generell handlingsberedskap i
denna fråga på de olika arbetsplatserna.
Enligt hälso- och sjukvårdslagen är det ett krav som hälso- och sjukvården har på
sig att främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen
(1982:763). En sjuksköterska som utsätts för en främlingsfientlig patient riskerar
enligt informanternas beskrivningar att hamna i ett utsatt och isolerat läge, inte
bara mellan viljan till att agera professionellt och den känslomässiga påverkan,
utan också mellan den kränkande patienten och den organisation och arbetsledning som i vissa fall inte träder in som ett aktivt stöd.
Något som ledningsgrupper för moderna vårdande verksamheter i dagens Sverige
bör ta i beaktande är det som Chandra & Willis (2005) skriver i sin artikel
Importing nurses: Combating the nursing shortage. Författarna säger i denna
artikel att antalet internationella migranter fortsätter att öka vare år. Tusentals
sjuksköterskor, de allra flesta av dem kvinnor, utvandrar varje år av olika
anledningar. Denna omfördelning av verksam arbetskraft kommer enligt Chandra
& Willis innebära ett ökat behov av skydd för de nyanlända arbetstagarna i all
politik och praxis som påverkar migrerande vårdpersonal. Ett av de allvarligaste
problemen invandrade sjuksköterskor möter i sitt nya samhälle och arbetsplats är
enligt Chandra & Willis rasism och dess resultat – diskriminering.
I sin bok Sjuksköterskans utsatthet – Att hantera traumatiska upplevelser i arbetet
beskriver Huub Bjijssn (1998) den utsatthet som ingår i vårdandets uppgift.
Bjissin skriver att vara öppen för människors svårigheter och lidande alltid
innebär ett visst mått av sårbarhet. Att finnas till hands för patienten och möta
människor i kris tillhör sjuksköterskans vardag och Bjissin skriver att sjuksköterskan (vårdpersonalen) ständigt konfronteras med extrema och djupt
35
känsloladdade situationer. Som Bjissin beskriver det befinner sig sjuksköterskan
på grund av sitt yrkes karaktär i utsatthet. Denna utsatthet riskerar enligt denna
studie att förstärkas genom en frånvaro av ett aktivt, organiserat och uppdaterad
stöd från organisationens arbetsledning.
Bjissin anser även att riktlinjerna för stöd till personal som drabbats av
traumatiska händelser inom hälso- och sjukvårdens institutioner ofta är bristfälliga
eller saknas helt. Bjissin anser att de flesta av dessa organisationer inte har
utvecklat något fast program för hur man ska gå till väga i sådana situationer.
Detta beror enligt författaren till viss del på en vanligt förekommande bakomliggande övertygelse om att en sjuksköterska, som är utbildad för att hjälpa andra,
borde vara kapabel att hjälpa både sig själva och sina kolleger.
En annan förklaring är att sjuksköterskor förväntas kunna stå emot ångestskapande händelser för annars ”passar de inte för arbetet”. Bjissin skriver också
att många sjuksköterskor och undersköterskor är rädda för att lufta sina känslor
med argumenten: ”De kommer att tycka att jag är misslyckad eller mesig.” Eller:
”Om jag berättar för mina kolleger om mina tankar, kommer de att tycka att jag är
en dålig sjuksköterska”.
Bjissin kommer även in på förslag hur denna organisatoriska oförmåga ska kunna
åtgärdas. Han skriver att samtliga inom organisationen först och främst bör
informeras och upplysas om de mänskliga reaktioner som kan uppkomma vid
psykiska trauman och hur människan hanterar dessa. I nästa steg föreslår Bjissin
att organisationen bildar stödgrupper bestående av sjuksköterskor som när den
mer eller mindre traumatiska händelsen inträffar träder in och stöttar drabbad
kollega genom att gå igenom händelsen i detalj. Bjissin understryker vikten av att
denna stödgrupp består av personer med rimlig yrkeserfarenhet och en hög grad
av social kompetens för att kunna uppnå fullt förtroende i sitt arbete med
stödgruppen. Bjissin understryker också att upptäcka och stödja kollegor i första
hand är vårdpersonalens eget ansvar men att överordnad och erfaren personal
innehar nyckelrollerna. En ledare är enligt Yukl (1998) den som konsekvent kan
ge
effektiva bidrag till social ordning, som förväntas göra detta och uppfattas göra
detta.
Vikten av flexibel ansvarsfördelning
Flera informanter uttalar sig negativt om frånvaron av möjligheten till flexibel
ansvarsfördelning och positivt om denna organisationspolicy även då den inte
finns tillgänglig. Att vara tvungen att fortsätta vårda en patient, som
informanterna kände det, mot patientens vilja främjar förmodligen varken ett
hälsosamt arbetsliv för personalen eller bidrar till att skapa en positiv vårdupplevelse för patienten. Därför underlättar det enligt informanterna både för
patienten och för sjuksköterskan om organisationen kan erbjuda möjligheten till
en ”alternativ sjuksköterska” och att sjukvårdspersonal har möjligheten att ”byta”
patienter med varandra då detta behov finns, som kan vara fallet efter att en
patient utsatt en sjuksköterska för främlingsfientliga påhopp.
Enligt Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2005:12) är det verksamhetschefens
ansvar att inom ramen för vårdgivarens ledningssystem ta fram, fastställa och
dokumentera rutiner för verksamheten. Denna föreskrift syftar till att klargöra
vem som har ansvaret för vårdens kvalité och vem som ska säkerställa att det
36
finns rutiner som klargör ansvaret för samarbetet kring och planeringen av vården.
Det kan gälla överföring av information, samverkan i vårdprocesserna inom och
mellan olika yrkesgrupper.
Implementering av riktlinjer och lagar
Flera informanternas kunskap om generella riktlinjer i frågor som rör rasism och
främlingsfientlighet på arbetsplatsen är diffusa. I rapporten Hälsa, vård och
strukturell diskriminering (2006) beskriver Adrián hur studiens informanter
uppgivit allt mellan ”ingen information har givits ” till ”det sker kontinuerlig
information” på frågan om arbetsledningens arbete med att införliva och påminna
om nya och gamla riktlinjer i arbetet. I rapporten framkommer att centrala
landstingsfunktioner ses som ansvariga för kunskapsspridning om ny lagstiftning
men att ansvaret för att regelmässigt informera om nya föreskrifter och ändringar
ligger hos chefen för respektive verksamhet.
SOU´s rapport Hälsa, vård och strukturell diskriminering (2006) utvärderar
diskrimineringslagens effekter inom hälso- och sjukvården. I denna rapport
framkommer att en vanlig åsikt bland personalen var att det inte behövdes någon
ny lag mot diskriminering, eftersom hälso- och sjukvården följer hälso- och
sjukvårdslagen, etiska riktlinjer och olika internationella konventioner.
Detta resonemang tyder enligt rapporten på att diskriminering inom vården inte
anses vara ett utbrett problem eftersom en rad riktlinjer och förordningar finns
som kräver att patienten bemöts med respekt. Vidare drar rapportens författare
slutsatsen att det finns få exempel på att just diskrimineringsfrågan tas upp i kursoch utbildningsmaterial. Det är istället erbjudanden med anknytning till
jämställdhetsarbete och etik- och mångfaldsfrågor som dominerar. Även om
medvetandenivån enligt rapporten successivt har höjts i frågan, så tycks ännu inte
diskrimineringsfrågan ha tagit sig in i program, kurser och måldokument av olika
slag.
Enligt rapporten döljer det sig också ett problem i alla erbjudanden om kurser,
seminarier, föreläsningar av olika slag och problemet ligger just i erbjudandeformen. Erbjudanden bygger på frivillighet. Om erbjudandeformen ersattes av
obligatoriska fortbildningsinsatser, och då inte bara för nyanställda skulle
medvetenheten om risker för diskriminering öka, liksom möjligheterna att
identifiera och rapportera inträffande händelser.
En enad organisation
En av informanterna i denna studie talar om vikten av gränssättning mot en
kränkande patient och motiverar detta med att patienten befinner sig på
personalens arbetsplats, en plats varpå personalen spenderar större delen av sin
vardag, där både andra patienter och personal har behov lugn och ordning.
Informanten föreslår också att en patient som är missnöjd över vården ska ges
möjlighet att diskutera saken inte bara med sin närmast stående vårdpersonal utan
även med t.ex. en beslutsfattande läkare.
Det kan knappast ses som den enskilda sjuksköterskans uppgift att sätta gränser på
personlig basis mot ett eventuellt diskriminerande beteende som denne utsätts för.
Det bör ligga i hela organisationens och framförallt arbetsledningens intresse att
underlätta personalens vardag på arbetsplatsen och främja upplevelsen av att ”gå
till jobbet” är något som personalen kan göra utan att känna oro för att ställas
37
ensam bakom en stängd dörr med en kränkande patient.
Eftersom ett flertal informanter också uttalar sig positivt om de tillfällen då en
kombination av yrkesgrupper tagit del av sjuksköterskans problem och
gemensamt diskuterat samt hanterat detta tycks detta vara något som enligt våra
informanter kan ses som eftersträvansvärt.
En patient som yttrat sig främlingsfientligt mot en sjuksköterska (eller annan
vårdpersonal) bör enligt denna informant få en påminnelse om var gränserna går.
Det beskrivs av några informanter som positivt om detta samtal inte förs av
sjuksköterskan själv, utan snarare av en mindre grupp av personal som
representerar olika delar av organisationen. Det skulle till exempel kunna handla
om att den läkare, sjuksköterska och undersköterska som arbetar närmast
patienten gör gemensam sak i att informera patienten om vart gränserna går för
vad man får säga och göra på deras arbetsplats. Med detta skulle målet inte vara
att förändra patientens åsikter, detta tillhör inte en vårdens uppgifter, men under
den begränsade tid som patienten befinner sig inom den vårdande verksamheten
kan detta motverka att personal blir isolerad i sitt möte med patienten och tvingas
hantera situationen på ett individuellt och självständigt sätt. Patienten får då se att
dessa gränser inte bygger på någon individs inställning i frågan utan faktiskt är en
grundpelare i organisationens arbetssätt.
Flera informanter har uttalat sig positivt om de fall då patienten kommit tillbaka
och bett om ursäkt för sitt beteende. Kanske kan ett sådant kollektivt möte med
patienten, när flera representanter för organisationen finns närvarande, också
utgöra en möjlighet för patienten att be om ursäkt i de fall då detta behov finns?
Detta möte behöver inte ta mycket tid från det övriga arbetet och skulle
förslagsvis kunna ske i samband med läkarens dagliga rond. Men som går att
avläsa i
informanternas beskrivningar så är det i detta sammanhang också viktigt att vara
lyhörd för den utsatta sjuksköterskans uppfattning i frågan. Informanterna är av
olika åsikt vad gäller fortsatt kontakt med den kränkande patienten. Vissa av våra
informanter föredrar att minimera fortsatt dialog med den kränkande patienten.
Detta kräver dock att organisationen har tillräckligt med personal för att kunna
erbjuda den flexibla ansvarsfördelning som vi har diskuterat tidigare.
Värdet av samverkande personalgrupper och vikten av att samtlig vårdpersonals
uppfattning om en patient tas i beaktande beskrivs i artikeln An analysis of
patient-nurse-physician interactions using RIAS (Weber m.fl. 2007). Enligt denna
artikel kan ronden ses som en central marknadsplats för information där sjuksköterskans kunskap ofta är underrepresenterad. Weber m.fl. föreslår att fortsatt
forskning bör försöka avgöra om kvaliteten på vården kan relateras till ett bättre
balanserat utbyte av information där sjuksköterskor, läkare och patienter får bidra
med sin specifika kunskap. Den typiska ronden på en vårdavdelning innebär ofta
enligt denna artikel en tydlig interaktion mellan patient och läkare med endast ett
mindre bidrag från sjuksköterskor. Författarna anser detta vara en klar nackdel. I
motsats till läkaren ser sjuksköterskan patienten mer i dennes dagliga aktiviteter
och artikeln föreslår att beslutsprocesser bör vara gemensamma mellan samtliga
närvarande för att bättre bidra till patientens situation.
38
Värdegrundsarbete
Något som flertalet informanter anser saknas på deras arbetsplats är ett aktivt
arbete, d.v.s. återkommande diskussion och reflektion, kring personalens
värderingar och attityder. Efter att ha tagit del av och bearbetat insamlade data
ställer vi oss följande fråga:
Om problemet som sjuksköterskan brottas med bygger på att en patient uppvisat
ett främlingsfientligt bemötande, hur benägen blir då sjuksköterskan att ta upp
detta till diskussion i sin organisation om sjuksköterskan misstänker att dessa
tankar även förekommer i organisationen?
Att arbeta med gemensamma värdegrunder inom en vårdande verksamhet är
förmodligen inte okomplicerat då sjukvårdens personal representerar en mångfald
av värderingar, kulturer, nationaliteter och religioner. Informanterna i denna
studie uppger både osäkerhet kring organisationens värderingar samt uttrycker
direkta misstankar om främlingsfientliga attityder inom sin egen organisation.
Dessa misstankar projiceras av informanterna på enskilda individer i
organisationen och inte organisationen som helhet. Detta är alltså informanternas
uppfattning om den organisation som enligt ovanstående resonemang bör finnas
där som ett stöd och en säkerhet för den enskilda personalen som utsätts för
kränkande bemötande av en patient.
Enligt artikeln Discrimination in nursing (Kingma, 1999) är incidenter av rasism
och diskriminering inom sjukvården ofta dolda under ett täcke av tystnad och
därför svåra att kvantifiera. Enligt Kingma faller migrerande sjuksköterskor ofta
offer för bristfällig jämställdhetspolitik och en genomgripande dubbelmoral.
Några av de invandrade sjuksköterskorna får uppleva dramatiska situationer på
jobbet där kollegor avsiktligt missförstår, undergräver deras yrkeskunnande,
vägrar att hjälpa till och ibland mobbar dem. Detta leder enligt Kingma till en
ökad känsla av isolering.
Det borde vara tämligen enkelt för en arbetsledning som har ett upparbetat
förtroende hos sin personal att undersöka arbetsplatsens uppfattningar i denna
fråga.
Det tillhör även sjuksköterskans kompetensområde att uppmärksamma fall då
kollegors värderingar och attityder uppvisar brister. I Kompetensbeskrivning för
legitimerad sjuksköterska står att läsa att sjuksköterskan är skyldig att:
1. Agera adekvat i händelse av oprofessionellt yrkesutövande hos
med-arbetare.
2. Utifrån kunskaper om gruppdynamik utveckla gruppen och stärka
förmågan till konflikthantering och problemlösning.
En informant i denna studie uppger försök till att genom diskussion
problematisera och ifrågasätta sina kollegors attityder kring rasism och främlingsfientlighet. Samma informant anser dock att diskussionen bör ske högre upp i
vårdhierarkin för att få verkan. Om denna diskussion inte förs, eller uppfattas som
alltför komplicerad att starta när behovet finns, ökar risken för att sjuksköterskan
som utsätts för främlingsfientligt bemötande från patient hamnar i ännu ett
”mellanläge”. Sjuksköterskan måste då inte bara hantera situationen självständigt i
39
de fall organisationen uppvisat bristfälligt eller uteblivet stöd utan samtidigt känna
ett (upplevt eller reellt) motstånd inför att ta upp frågan till diskussion. Denna
diskussion skulle enligt oss kunna införlivas i arbetsplatsens fortgående
verksamhet med ganska enkla medel genom att, som ett exempel, införa rasism
och främlingsfientlighet som återkommande punkt på arbetsplatsens handledningsmöte eller liknande (t.ex. arbetsplatsträff).
Eftersom Sverige och i detta fall Malmö väljer att ta emot invandrare och med stor
sannolikhet även kommer att fortsätta göra så även under överskådlig framtid
kommer frekvensen av aktiv vårdpersonal med invandrarbakgrund inte att minska.
Politiska målsättningar som ofta nämns i debatten om invandrare är integration,
delaktighet och utbildning. Om dessa målsättningar infrias och ger resultat så
kanske frekvensen av personal i vården med invandrarbakgrund även kommer att
öka. Alla arbetsplatser som har personal med invandrarbakgrund och som arbetar
med direkta mänskliga relationer bör kunna se detta som en naturlig del i sitt
kvalitetsarbete, att eftersträva ett arbetsplatsklimat där det känns naturligt och fullt
accepterat att ta upp frågor om rasism och främlingsfientlighet under både
planerade och spontana möten. Denna målsättning skulle också tydligt bidra till
att motverka den osäkerhet som ett flertal informanter i denna studie uttrycker
kring vad som är rasism och inte, vad som kan accepteras och vad som inte kan
accepteras samt var gränserna bör gå för vad sjuksköterskan måste hantera
självständigt och när organisationen bör träda in som ett aktivt stöd.
Sjukvården tillhör en av de samhällsfunktioner, tillsammans med t.ex. polis,
brandkår och socialförvaltning, där arbetet med värdegrunder och attityder bör
anses särskilt viktiga eftersom de beslut som yrkesverksamma inom dessa
områden fattar kan få direkt inverkan på medborgares liv, hälsa och möjlighet till
framtida utveckling.
Framtida värde
Förhållandevis lite forskning i Skandinavien har ägnats åt skepticism, motstånd,
och rasism riktad mot minoritetsgrupper i vården. Vid en snabb överblick i ämnet
tycks den mesta forskningen i ämnet komma från USA, ett land som sedan en
längre tid (än t.ex. Sverige) har huserat en mångkulturell befolkning och
förmodligen därför kommit längre i sin forskning i detta ämne.
Genom att uppmärksamma olika grupper av yrkesverksamma i vården och låta
dem beskriva sina upplevelser i yrket kan vi inhämta ny information och
formulera nya frågor inom vårt vetenskapliga område. I sådana processer kan
utvecklingen av omvårdnad som akademiskt ämne gå framåt. En kvalitativ studie
som vår kan också fungera som informationskälla vid utformning av en ny studie,
där en mer kvantitativ ansats kan antas och en enkät användas för att nå flera
informanter. Delar av förståelsen för fenomenet har genom denna studie redan
undersökts och detta kan anses öka möjligheten till en adekvat utformad enkät för
fortsatta studier.
Framtiden i Malmö kan innebära en stigande frekvens av personer med invandrarbakgrund bland såväl vårdpersonal som vårdtagare. Kunskap om hur dessa
grupper upplever sin verklighet och sin profession kommer förmodligen att bli allt
viktigare för att i framtiden kunna bedriva en kulturkongruent hälso- och sjukvård.
40
För att hälso- och sjukvården ska kunna uppbringa en vårdmiljö som bygger på
respekt för legitimerad personals kompetens och etniska bakgrund tror vi att det
kan krävas en planerad handlingsberedskap inom vården för att försvara den
grundläggande förutsättningen att sjuksköterskan befinner sig på sin arbetsplats i
första hand som legitimerad yrkesutövare och endast i andra hand som privat
person. Detta betyder till exempel att sjuksköterskan ska värderas utifrån sin
kompetens och inte utifrån utseende, religion eller bakgrund. För att en
organisation ska kunna slå vakt om denna arbetspolicy och bygga upp en
handlingsberedskap i frågan, krävs förmodligen specifik kunskap om på vilka sätt
främlingsfientlig diskriminering tar sig uttryck inom vården, hur personal drabbas
och på vilket sätt personal behöver stöd. Detta skulle kunna bidra till arbetet mot
en högre arbetsplatskvalité. Därför fokuserar vi i denna studie på just sjuksköterskan och dennes upplevelse av fenomenet.
41
REFERENSER
Adrián Groglopo & Beth Maina Ahlberg (2006) ”Hälsa, vård och strukturell
diskriminering : rapport / av Utredningen om makt, integration och
strukturell diskriminering” Stockholm SOU 2006:78
Brotman, S (2003) The Limits of Multiculturalism in Elder Care Services. Journal
of Aging Studies, 17, pp. 209-229.
Chandra, A., & Willis, W.K. (2005). Importing nurses: Combating the nursing
shortage. Hospital Topics, 83(2), 33-37.
Diskrimineringslagen (2008:567)
FN (2009) – ”Globaliseringen gör oss mer rasistiska”
Folkpartiet (2002) ”Segregationen växer – exemplet Malmö”
Gary Yukl (1998) “Leadership in organizations” fourth edition, State university
of New York at Albany
Giorgi, A. (1997). The theory, practice, and evaluation of the phenomenological
method as a qualitative research procedure. Journal of Phenomenological Psy
chology, 28, 235-260.
Granskär, M & Höglund- Nielsen, B (2008) Tillämpad kvalitativ forskning inom
hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur
Hanssen, I (2007) Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. 3:e upplagen. Lund:
Studentlitteratur.
Huub Buijssen (1998) “ Sjuksköterskans utsatthet, att hantera traumatiska upplevelser i arbetet” Natur och kultur
Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
ICN (2002) ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm: Svensk Sjuksköterskeförening.
Jönsson, H (2007) Is it racism? Journal of Gerontological social work 49:4,79-96
Kingma, M. (1999). Discrimination in nursing. International Nursing Review
46(3), 87-90.
Klang-Söderkvist, Birgitta (red) (2008) Patientundervisning. Lund: Studentlitteratur
Lagen om etikprövning av forskning som avser människor 2003:460
Malmö Stad, www.malmo.se 2009-09
42
Malmö stad (2009) ”Malmö – mångfaldens stad”
NE, Nationalencyklopedin, www.ne.se 2009-09
Polit, DF & Beck CT (2006). Essentials of Nursing research. Methods, appraisal
and utilization. 6th Edition. Philadelphia: Lippincott.
Rapport från kulturrådet ”Kultur i vården, utgångspunkter, organisation, resurser
1983:7” 1984 Liber.
Regeringsproposition ”Ett starkare skydd mot diskriminering” 2007/08:95
Robinson & P Englander, M (2008). Appliceringen av den deskriptiva feno
menologiska humanvetenskapliga metoden. Nordic Journal of Nursing Research
& Clinical Studies/Vård i Norden, 4/2008, No. 90, Vol. 28, 49-51
Robinson, & P Englander, M (2007) Den deskriptiva fenomenologiska humanve
tenskapliga metoden. Nordic Journal of Nursing Research & Clinical Studies
/Vård i Norden, 1/2007, No. 83. Vol. 27. 57-59
Socialstyrelsen 2005, Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska
SOSFS 2005:12, Ledningssystem för kvalitet och patientsäkerhet i hälso- och
sjukvården
SOU 2006, Hälsa, vård och strukturell diskriminering
Sylvia Määttä, Kerstin Segesten ”Vårdens språk en antologi” (2007) Stockholm
Liber.
Thorne, S.Harris, K.Mahoney, A.Con, L.McGuinness (2004) The context of
health care communication in chronic illness. Patient Education and Counseling,
Volume 54, Issue 3, Pages 299-306
Trost. J. (2005) ”Kvalitativa intervjuer”. Lund: Studentlitteratur.
Weber H, Stöckli M, Nübling M, Langewitz WA (2007) Communication during
ward rounds in internal medicine. An analysis of patient-nurse-physician
interactions using RIAS. Aug;67(3):343-8. Epub 2007 Jun 5.
43
Formulär
Informationsbrev
(Bilaga 1)
Projektets titel: Sjuksköterskans upplevelse
av främlingsfientligt bemötande från patient
Datum: 2009-10-01
Studieansvarig/a: (student/er)
David Nystedt
Bilal Saraj
Din E-post som student vid Malmö
högskola:
Bilal Saraj [email protected]
David Nystedt [email protected]
Studerar vid Malmö högskola, Hälsa och
samhälle, 206 05 Malmö, Tfn 0406657000
Utbildning:
Sjuksköterskeprogrammet
Nivå: 5:8 C-uppsats
Information om projektet
Denna studie har som mål att undersöka sjuksköterskans upplevelse av främlingsfientligt
och/eller diskriminerande bemötande från patient. Studien riktar sig till sjuksköterskor med
invandrarbakgrund och har som mål att beskriva sjuksköterskans subjektiva upplevelse av
detta fenomen. De frågor som vill ställa till dig är följande:
1. Beskriv en situation där du blivit utsatt för främlingsfientligt bemötande eller
diskriminering (pga etnisk tillhörighet eller religion) i mötet med patient?
2. Hur har du hanterat dessa situationer? Vad kände du? Vad tänkte du? Vem pratar du
med om detta?
3. Vad blev konsekvensen av denna upplevelse/situation? Hur påverkades
omvårdnaden? Kan du fortsätta ge god omvårdnad (enligt
Kompetensbeskrivningen) efter att ha blivit utsatt för
främlingsfientlighet/diskriminering?
4. Beskriv det stöd du sökt/fått efter händelsen. Har du fått stöd från din arbetsplats
organisation?
Intervjuerna varar ca 30 minuter och kommer att spelas in på bandspelare.
Vid intervjun kommer båda författarna vara närvarande och vi kommer att använda en
frågeguide. Intervjuerna kan antingen genomföras på CRC, Malmö högskola eller på en
plats som du själv väljer.
För att kunna delta i undersökningen ska du vara en legitimerad sjuksköterska med
invandrarbakgrund (minst en förälder med utländsk härkomst).
Deltagandet i denna studie är frivilligt och du har rätt att avbryta ditt deltagande när som
helst utan att ange något skäl.
Vi kommer att behandla dina uppgifter på ett konfidentiellt sätt så att läsaren inte kan
återkomma till dig. Inspelat material kommer att kodas, avidentifieras och uppgifter som
kan kopplas till person som namn, ålder, avdelning, telefonnummer kommer inte att
antecknas i anslutning till studien.
Resultaten kommer att redovisas i ett examensarbete som kommer att publiceras i Malmö
högskolas system för elektronisk publicering.
Alla deltagare i studien kommer få ett ex av det den färdiga studien.
Vi hoppas att du är intresserad av att delta i denna studie.
44
Härmed tillfrågas du om deltagande.
Intervjuguide (Bilaga 2)
Empirisk studie baserad på intervjuer med sjuksköterskor i Malmö
Syfte: Syftet med studien är att genom intervjuer belysa sjuksköterskans upplevelse av
främlingsfientligt bemötande från patienter.
Studenter: David Nystedt och Bilal Saraj
Frågor:
1. Beskriv en situation där du blivit utsatt för främlingsfientlighet eller diskriminering
(pga etnisk tillhörighet eller religion) i mötet med patient?
2. Hur har du hanterat dessa situationer? Vad kände du? Vad tänkte du? Vem pratar du
med om detta?
3. Vad blev konsekvensen av denna upplevelse/situation? Hur påverkades
omvårdnaden? Kan du fortsätta ge god omvårdnad (enligt Kompetensbeskrivn.)
efter att ha blivit utsatt för främlingsfientlighet/diskriminering?
4. På vilket sätt har du sökt/fått stöd efter denna upplevelse? Hur? Var? Har du fått
stöd från din arbetsplats organisation?
45