Innehållsförteckning
1: Inledning ........................................................................................................ 3
1.1 Syfte ................................................................................................................................... 4
1.2 Teori .................................................................................................................................. 4
1.2.1 Etnicitet och dess olika betydelser ............................................................................. 5
1.2.2 Vi och De andra ......................................................................................................... 6
1.2.3 Kategorisering och dess konsekvenser ...................................................................... 6
1.2.4 Maktperspektiv och tolkningsföreträde .................................................................... 6
1.2.5 ”Hen”.......................................................................................................................... 7
1.2.6 Förövar- och Offeridentiteter .................................................................................... 8
1.2.7 Subjektskonstruktioner ............................................................................................. 9
1.3 Metod och Material........................................................................................................... 9
1.3.1 Intervju som metod ................................................................................................... 9
1.3.2 Gruppintervju .......................................................................................................... 10
1.3.3 Observation som metod ............................................................................................12
1.3.4 Reflexivitet ................................................................................................................12
1.3.5 Upplägg och förklaring av språkval ..........................................................................14
1.3.6 Urval .........................................................................................................................14
1.3.7 Stadsdelsbeskrivning ................................................................................................ 15
1.3.8 Informantbeskrivning .............................................................................................. 15
1.3.9 Tidigare forskning ....................................................................................................16
1.4 Disposition ....................................................................................................................... 17
2. Den situationella identiteten ........................................................................ 18
2.1 Den diffusa etniciteten................................................................................................ 18
2.2 Vi och De andra ...........................................................................................................19
2.3 Dikotomin svenskar och invandrare .......................................................................... 20
2.4 ”Naturlig” kategorisering?...........................................................................................21
3. Offer- och Förövaridentiteter ....................................................................... 22
3.1 De olika Förövarna ..................................................................................................... 22
3.2 Offeridentitet som diskurs ......................................................................................... 23
3.3 Reducerade möjligheter ............................................................................................. 24
3.4 Offeridentitet, valbar eller inte? ................................................................................. 25
3.5 Förövaren – ett Offer? ................................................................................................ 26
1
4. Avslutande diskussion .................................................................................. 27
4.1 Betydelsen av begreppet integration .......................................................................... 27
4.2 Alienation ................................................................................................................... 27
4.3 Vardagsrasism ............................................................................................................ 29
4.4 Tolkningsföreträde ..................................................................................................... 29
4.5 Den kulturanalytiska appliceringen och avslut .......................................................... 30
5. Sammanfattning ............................................................................................ 31
Käll- och litteraturförteckning ......................................................................... 32
Otryckta källor...................................................................................................................... 32
Informanter ...................................................................................................................... 32
Internetsidor .................................................................................................................... 32
Trycka källor och litteratur: ................................................................................................. 32
2
1: Inledning
Mellan den 19 januari och 13 mars 2009 bodde jag och två andra studenter från
Kulturanalysprogrammet vid Umeå Universitet i Södertälje för åtta veckors praktik.
Södertälje kommun hade ett par månader tidigare hört av sig till oss och undrat om vi var
intresserade av att göra en kulturanalytisk studie av kommunen. På detta vis började mitt
fältarbete vilket har resulterat i denna uppsats på begäran av Södertälje kommun, vilket är en
medelstor kommun med 844753 invånare1.
I en värld som blivit allt mer globaliserad, mångkulturell och flyttbar blir det viktigt att
förstå att identiteter är situationella. Varje enskild individ får i sin vardag göra ständiga val
där personen kan välja, mer eller mindre frivilligt, vem den ska uppträda som; utifrån yrke,
etnicitet, politisk övertygelse etcetera. Om man frågar en individ vem den är anser personen
sig säkert alltid vara densamma, men identiteter skiftar och är i ständig förändring. Om man
exempelvis talar om sig själv i förhållande till staden är man ”en boende i Pershagen”, när
man talar om etnicitet är man ”assyrisk/syrian”, talar man om de nyinvandrade är
man ”svensk”. Ens egna förförståelse om en annan människa behöver inte stämma eftersom
identiteter förändras beroende på situation och person (Gemzöe 2006: 149). Via mitt
fältarbete där resultatet skulle bli en kulturanalytisk studie av Södertälje märkte jag snart hur
komplex en människas identitet kan vara. I Södertälje och de två stadsdelarna Kareby och
Lotorp2 uppfattade jag att ursprung var ett väldigt centralt ord vars innebörd dock snabbt
skiftade. Jag blev då nyfiken på hur personer talade om sig själva i förhållande till andra och
hur detta ändrades beroende på vem Den andra var. Dessutom visade det sig att de flesta jag
pratade med hade en stark vilja att tala om sin utsatthet. Många talade illa om de som
förstörde i staden samtidigt som man försvarade och förstod dem. En form av Offer- och
Förövaridentitet växte fram vilka även de var komplexa när de diskuterades. Jag började då
undra över hur det kom sig att beroende på vem jag frågade ändrades det vem som var
Förövare medan alla benämnde sig själva som Offer vilket skapade olika Vi och De andra.
Där började själva idén som utmynnade i denna uppsats där jag diskuterar hur
kategoriseringar, dikotomier och en ständig föränderlig identitet påverkar det vardagliga livet
i Södertälje.
1 Statistiken gäller 2008 och är funnen på Statistiska Centralbyråns hemsida, se källhänvisning.
Fingerade namn på de två stadsdelar jag valde att koncentrera mig på. Förklaring av dessa under
Stadsdelsbeskrivning.
2
3
1.1 Syfte
Syftet med den här uppsatsen är att problematisera hur etnisk identitet skapas situationellt.
Hur skapar och återskapar informanterna olika etniska identiteter i berättelserna om sig
själva och andra? Vilka Vi respektive De andra kommer till uttryck i intervjuerna? Hur kan
man applicera begreppen Offer- och Förövaridentitet på personer, områden och instanser i
Södertälje efter informanternas utsagor? Vad kan göras för att få Södertälje kommun mer
jämlik?
1.2 Teori
Människors identiteter kan verka okomplicerade och oföränderliga. De man möter på stan,
ens nära, bekanta och kanske till och med ens egen identitet kan kännas statisk och självklar.
Dock är det sällan så enkelt. Identitet är ett begrepp med flera bottnar och användandet
beror helt på kontexten. Exempelvis kan det vara könsidentiteten (Lenz Taguchi 2006: 43f),
sexuella kategorier och identiteter (Rosenberg 2002: 18) eller den psykosociala
teoribildningen kring jagidentitet, ungdomar och vuxna (Kroger 2006: 150f). Min inriktning
på identitet blir främst riktat mot den socialt skapade identiteten där bakgrund, föräldrarnas
och sin egen klassidentitet, sociala status etcetera samverkar och skapar förutsättningar för
den egna identiteten. Identiteten är inte ensidig och okomplicerad utan snarare ett
mångfacetterat skapande där olika aktörer inklusive den enskilda individen påverkar,
begränsar, skapar och återskapar identitetens möjligheter och utveckling. Identiteten blir
alltså något vi själva skapar socialt men som även har begränsningar i form av exempelvis
könstillhörighet (Johansson 2006: 202ff).
Gruppidentiteter däremot kan ha uppstått ur ett förtryck eller andras homogeniseringar.
Gruppidentiteter hjälper även till att förstå vilka vi är och känna samhörighet med andra
(Rosenberg 2002: 16f). Men det måste vara upp till gruppen själv att definiera vilka de är och
inga utomstående som tillskriver dem egenskaper för att en demokratiserad form av
grupptillhörighet ska vara möjlig.
Vid identitetsskapande processer måste man förstå sammanhanget mellan etnicitet, kön,
klass, ålder, sexualitet, möjlig funktionsnedsättning och så vidare (de los Reyes 2007: 49) och
hur detta bidrar till identitetsutveckling, grupptillhörigheter och möjligheter i livet. Genom
att analysera materialet via kunskapen om dessa processer kan man få förståelse för de
normer och avvikelser som finns i ett samhälle och vad detta gör för den enskilda människan
i dess vardagliga liv (Lenz Taguchi 2006: 12f).
4
1.2.1 Etnicitet och dess olika betydelser
Först och främst diskuteras här ordet etnicitet och dess innebörder. Etnicitet är något ”som
har med klassificering av människor och grupprelationer att göra”, och det är något som
betecknar de ”aspekter på relationer mellan grupper som betraktar sig själva – och betraktas
av andra – som kulturellt särpräglade” (Hylland Eriksen 2003: 12f).
När man talar om etnicitet och etniska grupper finns det forskning, framförallt inom den
feministiska rörelsen och de svarta kvinnornas plats där i, som använder sig av
begreppet ”ras”. Dock förknippas ordet ofta med en rasistisk ideologi där man delar upp
människor efter olika raser baserade på genetiska egenskaper. Etnicitet kan däremot
användas som ett begrepp där en benämning på en socialt konstruerad grupp blivit gjord i
förhållande till en annan grupp (Gemzöe 2006, 148f). I denna uppsats är det endast
etnicitetsbegreppet som används.
Ordet etnicitet används ibland i samhälle och medier för att förklara social åtskillnad.
Men forskare menar att begreppets innebörder är allt för komplexa för att användas så
lättvindigt. En del forskare skriver att etniska grupper bildas i gränslandet till en annan
grupp med annan historia, bakgrund, tradition och kultur (de los Reyes 2007: 47). Andra
som exempelvis Abner Cohen (1974) hävdar att om en grupp människor gifter sig med
varandra, delar liknande värderingar, bor i ett samlat område och har ungefärlig samma
sociala status skulle exempelvis börsmäklarna i London kunna betraktas som en etnisk grupp
(jfr Hylland Eriksen 2003: 48). Därmed är det svårt att sätta en enkel gräns var etnicitet
börjar och slutar. I flera årtionden har forskare dividerat, problematiserat och diskuterat hur
forskarvärlden på ett enkelt sätt ska definiera begreppet.
Etnicitet behöver inte handla om ursprungsland, språk, hud- eller hårfärg, historia eller
vilken mat man föredrar en fredagskväll, men det kan göra det. En distinktion mellan Vi och
De andra är en grundläggande princip för att etnicitet som begrepp ska kunna tillämpas.
Utan denna åtskillnad existerar inte etnicitet eftersom det krävs en institutionaliserad
relation mellan de olika grupperna. I förhållande till icke-medlemmar kan gruppen skapa en
stark övertygelse och föreställning om att Vi inte är kulturellt lika De andra. På detta sätt
skapas två gruppidentiteter och en relation grupperna emellan som snarare grundar sig på
föreställningar om specifika karaktärsdrag hos Oss och De andra snarare än faktiska
egenskaper (Hylland Eriksen 2003: 21ff).
Kultur i detta sammanhang blir alltså de drag man tillskriver sin egen grupp i relation till
en annan. Att därmed använda etnisk kategorisering som något självklart och statiskt blir
problematiskt, speciellt när man grundar politiska beslut eller åtaganden på en sådan social
konstruktion som en etnisk grupp är i samhället.
I denna uppsats använder jag mig av begreppet etnicitet som en förklaringsmodell till
varför och hur människor delar in sig själva och andra i olika sociala grupper. Jag har
5
undersökt hur människor skapar etniska grupper i samhället genom att tala utifrån olika
positioner där de tillskriver De andra och sig själva olika egenskaper och karaktärsdrag.
Begreppet blev ett redskap för att förstå varför människor var ambivalenta när de talade om
sin tillhörighet, sina specifika egenskaper och andras syn på dem. På grund av att
tillhörigheten hos informanterna kunde skifta väldigt snabbt när de talade om sig själva, blev
den socialt konstruerade etniciteten ett tillvägagångssätt för mig att kunna förklara detta.
1.2.2 Vi och De andra
Ovan nämnda definition räcker inte alltid till. Som jag diskuterat och problematiserat nedan
finns det nämligen situationer då även den självklara gruppen Vi inte är statisk och självklar.
Beroende på vilka De andra man pratar om förändras detta Vi och bildar en ny kategori och
därmed en annan identitet. Den grupp man innan såg sig tillhöra, prata och definiera sin
etniska tillhörighet utifrån är inte längre utgångspunkten i identiteten. Beroende på situation
handlar det fortfarande om två eller flera olika grupper, men det är inte samma grupper som
tidigare. Vad detta visar är att den etniska identiteten, oavsett om det handlar om den privata
eller gruppens, är svår att definiera på ett enkelt och självklart sätt oberoende av några andra.
I en dikotomi skapar Vi en bild av De andra som är lite sämre än oss. De med institutionell
makt att definiera De andra kan göra detta och därmed bidra till rasism samt
invandrarfientlighet (Kamali 2006: 55f). Därav begreppens relevans i denna uppsats.
1.2.3 Kategorisering och dess konsekvenser
Idag möter människan dagligen ett samhälle i kaos där mycket information är överflödig. En
massa ställningstagande till vem man är måste fattas och i flera olika situationer möts
människor med olika ursprung, bakgrunder, historik och utseenden. För att kunna få
ordning på denna kaotiska tillvaro är människan mer eller mindre tvungen att skapa
stereotyper och kategorisera alla möten för att enkelt kunna förstå sin tillvaro (Tideman
2000: 48f). Dessa kategoriseringar är ofta snabbt antagna och grundar sig på personers
förförståelse om andra människor. Denna förförståelse har människan ofta fått från
exempelvis medier, erfarenheter eller hörsägen (Hylland Eriksen 2003: 34f). Detta blev
påtagligt under mina studier i Södertälje och därmed viktigt i min analys.
1.2.4 Maktperspektiv och tolkningsföreträde
Som jag nämner ovan grundas kategoriseringar på förförståelse, det vill säga en
slags ”kunskap” människor har om andra. Kunskap och makt är något som samverkar och
påverkar varandra eftersom kunskap leder till makt men makt kan även avgöra vad som är
kunskap (Foucault 2006: 33). Makt är något som snarare utövas än tilldelas. Makthavarna
och de underordnade är delaktiga i maktens bevarande eftersom de underordnade vaggas in i
6
en tillvaro där makten påverkar vilka de är och kan vara, det vill säga underordnade (ibid.:
32). Genom att makten kan avgöra vad som är kunskap och genom att de med makt kan
påverka människors identiteter skapas ett tolkningsföreträde. Orden blir olika diskursivt3
påverkbara beroende på om det är någon med tolkningsföreträde som yttrar dem eller om det
är någon utan.
1.2.5 ”Hen”
Genom hela uppsatsen kommer jag att använda mig av ordet ”hen” där det annars hade stått
hon/henne eller han/honom. Ordet ”hen” blir ett redskap till att, i ett försök att
könsneutralisera
mina
informanter,
använda
mig
av
omskrivningar
som ”den”, ”det”, ”individen” och så vidare (Wallner 2003 4 ). Att göra informanternas
könstillhörighet neutral kan göra att läsaren till viss del får det svårare att läsa texten. Dock
finner jag fler fördelar än nackdelar med användandet av könsneutrala ord. För det första är
vi i dagens samhälle vana vid att värdera människors ord och tankar olika beroende på kön
vilket ger de olika informanternas berättelser olika tyngd (Lenz Taguchi 2006: 11f). För det
andra hjälper det ytterligare till att anonymisera informanterna. Dessutom uppmuntrar jag
läsaren till att fundera över hur man påverkas av denna könsneutralitet och varför man
reagerar som man gör. Läsaren bör framförallt observera om den tillskriver informanterna
könstillhörighet och i så fall varför.
Då jag i viss mån skriver ut ålder och etnicitet som även detta kan ge olika tyngd till
utsagorna kan man dock tycka att mitt ovanstående resonemang inte levs ut till fullo.
Dessutom visar jag på en komplex identitet där alla olika tillhörigheter och kategorier
påverkar personen. I och med detta har jag gjort klart att jag har kunskap om att alla sorters
gruppidentitet, kategorisering och tillhörighet påverkar den enskilda personens identitet. Jag
är väl medveten om denna problematik och förstår att beroende på om det är en medelålders
vit man eller en assyrisk/syriansk ung kvinna som citeras kan detta påverka hur läsaren
värderar det sagda. Dessutom finns risken att beroende på om informanten var en kvinna
eller man hade mina frågor fått olika svar. Dock kvarstår faktum att ålder och etnisk
bakgrund är två av de ämnen som diskuteras och används i denna uppsats. Jag anser då att
användandet av ordet ”hen” tar bort en del av värderandet av citaten och att brukandet av
3
Diskurs: är ett bestämt sätt att förstå och tala om världen. Diskursen har skapats via människors tal om och
accepterande av föreställningar inom exempelvis en domän. Betydelserna är inte fixerade utan tillfälliga. Om
tillräckligt många eller personer med makt att förändra en diskurs benämner domänen på ett annat sätt kan
diskursen förändras. Genom att ständigt prata om eller benämna någonting likadant skapas även ett tycke, och via
talets återskapande påverkar eller återskapas diskursen. Närmre förklaring på diskurs se Winther Jørgensen &
Phillips 2000:7ff.
4www.tidningeniskolan.com
Info hämtad under artikeln med namn Han, hon - och hen? vilken man finner genom
skriva in artikelnamnet under sökmotorn.
7
ordet därmed får desto större betydelse. I min beskrivning av informanterna använder jag
endast orden ”ungdom” eller ”vuxen” där gränsen går vid 26 års ålder.
1.2.6 Förövar- och Offeridentiteter
Idag är vi vana vid att Offer och Förövare används som benämningar i en situation då ett
regelrätt brott har begåtts, där någon har blivit utsatt eller påverkad av en annan persons
lagöverträdelse. Begreppet brottsoffer kan användas som en socialt och kulturellt skapad
kategori där offerskapet produceras av exempelvis offentliga representationer (Nilsson 2o03:
13f). Dock blir det relevant även i andra situationer trots att ett sådant brott inte ägt rum.
Den Offer- och Förövaridentitet jag här kommer att visa på grundar sig istället på
resonemang mina informanter har kring sina liv. Därmed har jag jag använt dessa begrepp
för att belysa maktförhållanden, missförhållanden och ojämlikhet. Det kan beröra allt från
dem som saboterar egendomar ute i samhället, mediers skriverier eller hur de som sitter på
makten i kommunhuset missbrukar sin ställning eller agerar fel.
Med hänvisning till Rob Mawby och Sandra Walklate (1994) diskuterar Bo Nilsson att det
finns en vilja att vidga forskningen och offerbegreppet i den grad att det gäller både samtliga
institutionella övergrepp och alla lidande människor. Det synsättet flyttar fokus från
individer till samhällets maktrelationer (Nilsson 2003: 29). Dock riskerar detta synsätt
att ”vattna ur” kriminologins och viktimologins begrepp Offer och Förövare. Genom att jag i
denna uppsats använder dessa ord som ett etnologiskt redskap riskerar jag att bidra till att
utvidga begreppen så att de innefattar alla. Problemet blir att när alla är Offer blir ingen Offer.
Dessutom uppstår då risken att personer som inte vill bli identifierade som Offer blir det mot
sin vilja (Tham 2001, 38f). Jag anser att denna risk är värd att ta då mitt användande av
begreppen är en nödvändighet för att på så sätt kunna nå den kärna i analysen jag annars
skulle riskera att missa.
När Offeridentiteten räknas till en hel stadsdel och Förövaren är medier och/eller de
styrande på en kommun, vilket jag visar på i kapitel tre, blir identiteterna ofantligt stora och
diffusa. Det blir då av vikt att diskutera vem/vilka det är som har rätten till definitionen av
Förövarna. Därför krävs det här en förklaring på mitt synsätt av Offer och Förövare.
Ett Offer kan vara en person, en grupp eller en hel kommun. Även om en eller flera
personer aldrig nämner just ordet Offer i en intervju utan endast talar om sig själva som
maktlösa och utan kontroll över sin livssituation, finns det en poäng i att tillskriva dem denna
identitet. Om en person beskriver sitt liv på detta sätt och menar att en instans, exempelvis
medier eller politikerna, är de som avgör ens livskvalitet kan man i min mening tillskriva
dessa en Förövaridentitet. Det är de som är instansen som i ett par led senare påverkar denna
enskilda person i dess liv och begränsar till exempel dess rörelseschema. När dessutom flera
individer oberoende av varandra talar om samma instans på liknande sätt förtydligas
8
Förövaren desto mer, och Offeridentiteten slutar att vara individuell och börjar ta form som
en diskurs i samhället.
Ordet Offer kan bidra till ett stigmatiserande av dem jag tilldelar denna identitet. I
användandet av begreppet ligger en risk att ge läsaren en bild av Offret som en person utan
kontroll över sitt liv. Personen blir då en svag människa som i ett maktspel med Förövaren
mister sin rätt till den tilldelade identiteten och snarare kan anklagas för att själv bära
skulden. Förövaren får på detta vis lättare att distansera sig mot både sin egen tillskrivna
identitet, men även Offret (Ristilammi 1993: 133f). Därför bör Offret ses som en person som
har all rätt till sina egna känslor, sin uppfattning och tankar. Dessa måste mötas med respekt.
Förövaren måste försöka förstå Offrets situation, och denne måste ha möjlighet att kunna
ställa krav både på sin omgivning och på Förövaren (Tham 2001: 28).
I denna mening tappar Förövaren all kontroll över hur den definieras vilket kan anses
underligt då Förövaren i denna uppsats kontext är den som besitter makt att definiera andra.
Dock blir det just därför ännu viktigare att låta Offret definiera vilka Förövarna är. Om man
tar ifrån Offret denna makt betyder det än mindre utrymme att uttala sig om sitt liv och sin
identitet.
1.2.7 Subjektskonstruktioner
Beverly Skeggs begrepp subjektskonstruktioner används i min text. Med begreppet menas
hur olika tilldelade och självvalda kategorier som exempelvis etnisk tillhörighet,
klassidentitet eller ålder kategoriserar individen som påverkar ens sociala status och därmed
ens identitet. (Skeggs 1999:13).
1.3 Metod och Material
1.3.1 Intervju som metod
Jag har använt mig av intervju, gruppintervju och observation som metoder i mitt
materialinsamlande. Mitt material utgörs till största del av just intervjuerna, både de
enskilda och de i grupp, eftersom jag via dessa kunde komma in på frågor och funderingar
kring identitet som jag hade (Fägerborg 1999: 55f). De personer jag intervjuat har valts med
utgångspunkt i att jag ville ha en bred informantgrupp utifrån bakgrund, social ställning,
ålder, etnicitet och yrke. Jag ansåg att det var av vikt eftersom jag genom bredden inte skulle
riskera att avgränsa mig redan på förhand, utan istället låta bredden visa på vilka
avgränsningar jag sedan skulle göra. Jag fann mina informanter genom att jag till exempel
sökte på Internet, fick namn och förslag på viktiga personer av informanter och de jag helt
9
enkelt träffade på de platser jag befann mig. Sökningen på Internet utgick från organisationer
jag fann i länstidningen eller jag hörde någon nämna och arbetsplatser så som skolor och
myndigheter. Bland annat Googlade jag organisationer för att finna deras hemsidor. För att
komma nära informantens tankar, värderingar och normer är intervju utmärkt som metod
(Fägerborg 1999:58ff).
1.3.2 Gruppintervju
Gruppintervjuerna gjordes framförallt med de personer som antingen inte var myndiga eller
precis fyllt 18. Jag valde att göra på detta sätt framförallt eftersom jag ansåg att det kunde ge
en viss trygghet till informanterna att själva intervjun inte blev lika formell och privat som en
enskild intervju hade blivit. Dessutom fann jag det intressant hur informanterna ofta
sinsemellan hade olika uppfattningar om saker och ting och därför började diskutera. Detta
gav en bredd till mitt material som annars hade varit svår att uppnå på kort tid. Även de
gånger de höll med varandra gav mycket till materialet eftersom då nickningar, avbrytande
eller ifyllande gjorde intervjun djupare. Dock märkte jag snart att beroende på vilken relation
informanterna hade till varandra påverkade vad som sades och inte sades. I de fall där
informanterna även umgicks privat var det oftast inga problem eftersom de frågor jag ställde
verkade vara sådana frågor de själva diskuterade sinsemellan även annars. Om de däremot
inte var direkta vänner kunde jag se tystande ögonkast, menande blickar och ibland ett
tydligt avbrytande för att få tyst på personen som talade (Fägerborg 1999: 59f). Om det var
riktat mot mig och en tyst överenskommelse vad för information jag skulle bli tilldelad eller
om det var ämnen man inte kunde diskutera öppet beroende på vem som satt i rummet vet
jag inte. Eftersom jag ibland kunde se dessa tydliga signaler och nästintill uttalade
komplicerade relationer måste det ha funnits saker jag inte såg men som påverkade intervjun.
Jag lärde mig dock snabbt vilka frågor som blev nertystade, och försökte därför i nästa
intervju omformulera frågan då jag fann dessa frågor än mer intressanta.
Innan intervjuerna informerade jag noga informanten om att de skulle vara anonyma i
uppsatsen och att endast jag skulle lyssna på inspelningen. De flesta menade att de stod för
det de sa, att jag gärna fick skriva ut deras namn och titel om de hade detta och jag fann näst
intill en önskan om att inte bli anonymiserad. Jag valde trots detta att anonymisera
informanterna till den grad att läsaren inte kan lista ut vilka de är. Detta blir av särskild vikt
eftersom ett citat har sagts vid ett tillfälle då läsaren av uppsatsen inte närvarat och därför
inte kan vara medveten om de frågor som ställts, hur saker har sagts eller hur forskarens
intensiva lyssnande på informanten har påverkat denne (Ehn & Löfgren 1996: 143).
På grund av att en del av mitt intresse låg i den öppna frågeställningen ”Hur berättar
ungdomar om sig själva och sina liv?” krävde detta självklart intervjuer med ungdomar och
då även omyndiga personer. I de fall där personerna inte var myndiga blev föräldrarna
10
tillfrågade först, och efter deras godkännande träffade jag min informant. Det är
problematiskt att tala med unga människor. Först och främst eftersom det i vissa fall var en
annan vuxen person som frågat dem åt mig om de kunde tänka sig att bli intervjuade. Detta
betydde att jag inte kunde kontrollera om de blivit just tillfrågade eller tillsagda, men även på
grund av att deras medkännande i sig självt är diskuterbart. Förstod dessa personer vad jag
vill fråga om, vad materialet skulle komma att innebära och vad mitt huvudsakliga syfte var
(Lundgren 2000:16)? Vid varje intervjutillfälle försökte jag förklara och berätta vad syftet var,
dock med viss återhållsamhet för att inte ge för mycket förförståelse, avslöja vad jag ”ville” att
informanterna skulle prata om eller forma dem på något sätt. Jag var därför noga med att
under själva intervjun se på dem som vuxna med egna viljor och medvetenhet. Detta för att
inte förringa deras åsikter, men dessutom se dem som tillräckligt vuxna för att resonera kring
samma frågor som de informanter med en högre ålder hade gjort.
Platsen för intervjuerna var oftast personens arbetsplats. Ett par intervjuer skedde på
annan plats om informanten så önskade. Bland annat höll vi till på stadshuset eller kaféer.
Jag lät informanterna själva avgöra platsen för intervjun och även i stort vad som fick sägas
och inte. Jag valde aktivt att inte pressa informanten att få den att säga mer än hen själv
önskade eftersom jag forskningsetiskt anser den sortens utfrågning som oförsvarbart
(Widerberg 2002: 95). Samtalen spelades in med diktafon, men även stödanteckningar
gjordes vid ett par tillfällen då jag ansåg något informanten sagt som extra viktigt att komma
ihåg. Intervjuerna valde jag att transkribera under själva fältarbetet. Detta för att direkt
komma underfund med vad för sorts information jag saknade eller möjligtvis hade missat att
fråga om. Det är även dessa transkriberade intervjuer som är mitt material.
De transkriberade intervjuerna har jag analyserat efter en helhetsanalys. Med detta
menas att jag i efterhand har gått tillbaka till materialet, markerat samband mellan olika
intervjuer, noterat vilka problemområden som nämns och lagt ett pussel mellan vem som
sagt vad och varför. Detta har skapat en helhetssyn som jag sedan har kunnat plocka från, allt
eftersom analysarbetet gått framåt. Det betyder även att jag har behövt välja bort vissa
områden, intervjuer och viktiga punkter och fokuserat på de som berört mitt syfte. Annars
hade materialet riskerat att bli för brett och diffust (Magne Holme & Krohn Solvang 1991:
119f).
Eftersom den svenska språkkunskapen har varit skiftande hos mina informanter har jag
valt att ”rätta” citaten. Detta eftersom jag anser att det möjliggör en minskad risk för läsaren
att döma informanterna som mindre ”begåvade”. Precis som Steinar Kvale menar i Den
kvalitativa forskningsintervjun (1997: 156) menar jag att den transkriberade intervjun ska
skrivas ut så som informanten menat och så som jag själv hade önskat bli citerad. Kontentan
i citaten är densamma som vid intervjun.
11
1.3.3 Observation som metod
Eftersom informanter i en intervjusituation kan beskriva den subjektiva bilden av de egna
handlingarna och uppfattningarna är det viktigt att under intervju även närvara genom
observation. Genom denna metod kan forskaren analysera skillnader i vad informanten säger
att den gör och vad exempelvis kroppen säger att den gör (Öhlander 1999:74ff). På detta sätt
kan forskaren efter intervjutillfället anteckna var personen tvekade, hur hen formulerade
orden men med kroppen visade någonting annat, hur den rörde sig och vad som sades i
tystnaden. Dock ska observation i detta fall ses som ett komplement till intervjun snarare än
en enskilt använd metod.
När jag använde mig av observation som en metod utanför intervjusituationen var det för
att jag skulle få en djupare bild av hur Södertälje var att leva i. Av denna anledning gjordes
vissa observationer även på allmän plats. Jag observerade då hur människor rörde sig i
staden, hur folk satt på bussen, hur man talade och betedde sig på stadshuset, vad kassörskan
sa på Ica etcetera. Detta gav mig en uppfattning om hur Södertäljes invånares vardagliga liv
påverkades av de allmänt tagna reglerna om hur man fick röra sig, tala och vara. Genom
denna kunskap kunde jag senare vid ett intervjutillfälle få en större förståelse för
informanternas sätt att tänka och vara (Ehn & Löfgren 1996: 130).
1.3.4 Reflexivitet
Beroende på forskningsämne och relation till informanten kan forskaren automatiskt hamna
i en maktposition genom sin utbildning, sociala status eller ålder. Även beroende på kön och
etnisk bakgrund kan det finnas en makthierarki som påverkar relationen mellan forskare och
informant. Denna hierarki riskerar att påverka informanten på så sätt att den försöker
imponera på forskaren i dess svar. Genom att vara politiskt korrekt eller säga det den tror att
forskaren vill höra kan informanten tro att den är forskaren till lags när den snarare gör en
björntjänst (Patel & Davidson 2003:78f ). I de flesta fall uppfattade jag dock min relation till
informanten som väldigt jämlik. I de fall jag intervjuade unga personer var jag extra mån om
att få informanten att slappna av genom att börja med frågor om den som person,
framtidsplaner och vad hen tyckte om exempelvis sin skola. Jag ansåg det viktigt att skapa ett
förtroende eftersom jag ofta märkte en stark misstänksamhet och en undran över vad som
kunde sägas och inte. Vid alla intervjuer försökte jag få en avslappnad atmosfär genom att
sitta i jämnhöjd med informanten, gärna likadant om det var möjligt och förklara hur
informationen skulle behandlas. Jag använde även samma språk som den jag talade med,
undvek akademiskt språk om inte informanten själv använde sådana termer och lät helt
enkelt den andra personen lägga ribban för hur man uttryckte sig.
Före, under och efter intervjutillfällena funderade jag över vilken förförståelse jag hade
kommit till intervjun med, hur jag hade hanterat detta, vilka möjligt ledande frågor jag hade
12
ställt, hur jag som forskare hade nickat och jakat men inom mig som privatperson inte alls
hållit med om vad personen sa. Jag försökte vara så medveten som möjligt om vilket intryck
jag gav, vad jag som person hade rätt att göra och vad jag som forskare hade skyldighet att
göra, hur jag som person påverkade det slutgiltiga resultatet. Vid alla intervjutillfällen ansåg
jag det viktigt att för min egen skull fundera över hur jag som person påverkade materialet
genom min förförståelse och hur detta i sin tur påverkade möjligheten att använda mig av det
(Arnstberg 1997:54f). I och med att Södertälje kommun var beställaren och att jag på
stadshuset var delaktig i aktiviteter blev jag påverkad av de anställdas förförståelse. I den
mån jag hade möjlighet såg jag bortanför detta när jag var ute och pratade med
intervjupersonerna. Jag anser att detta i slutändan snarare berikade den breda syn jag var ute
efter att erhålla än gjorde mig subjektiv.
Det är av stor vikt att läsaren förstår att det är jag som forskare som har benämnt
informanterna utifrån en Offer- och Förövaridentitet och inte de själva. Man kan ifrågasätta
vilken rättighet jag har att tillskriva informanterna denna identitet eftersom det riskerar en
stigmatisering som Offer, en identitet som annars möjligtvis inte hade funnits. Dock anser jag
att själva benämnandet resulterar i en ökad förståelse för den problematik mina informanter
har berättat om och diskuterat kring när det gäller deras livssituation i Södertälje.
Att tala och skriva om något innebär alltid en risk till ett ständigt återskapande, som
därmed bidrar till ett möjligt förtryck eller negativt ideologiserande i en fråga man som
forskare försöker motverka. Mitt material utgörs av intervjuer där jag ibland har ställt frågor
med ordet etnicitet vilket självklart har påverkat det svar jag har fått. Hade jag istället ställt
en fråga om kön, klass eller ålder hade jag fått ett annat svar. Däremot har mina informanter
ofta själva kommit in på ämnen som rör etnicitet eller helt sonika använt ordet även om jag
själv inte nämnt det. Detta visar på att informanterna redan lever i en världsbild där
begreppet är av vikt och påverkar deras liv på något sätt, och det bevisar att ämnet är viktigt
även om jag som betraktare inte hade funnits i rummet. Man får dock aldrig glömma att jag
som betraktare och forskare och de som mina informanter kan ha helt skilda uppfattningar
om vad ordet etnicitet, invandrare eller svensk innebär. Orden är sociala konstruktioner och
påhittade av människan för att kunna förklara vissa saker, vilket inte behöver innebära att
ords innebörder är allmängiltiga och självklara. De är snarare ytterst situationella och
personliga (Hylland Eriksen 2003: 26f).
Uppdragsgivaren var den som betalade för mitt boende, resor och i viss mån arbetsplats.
Detta skapade en relation jag försökt att bortse ifrån med tanke på den kritik som
framkommer i uppsatsen. Nämnas bör att jag fick en insyn i verksamheten jag inte kunnat
använda mig av eftersom det inte var uttalat på arbetsplatsen att jag ständigt observerade.
Detta gav mig däremot en insyn i vilka problem de styrande på kommunen hade, och detta
har färgat mig i det färdiga resultatet.
13
1.3.5 Upplägg och förklaring av språkval
När jag började skriva på själva uppsatsen märkte jag att ungdomarnas benämningar och
förklaringar även var närvarande under intervjuerna med vuxna. Dessutom fann jag snart att
alla informanters identiteter var situationella, vilket jag inte hade uppmärksammat så tydligt
under själva vistelsen i Södertälje. Jag valde därför att inte göra två enskilda kapitel, ett med
vuxna och ett med ungdomar, utan istället slå samman de båda och använda mig av allt
material uppsatsen igenom. Vad jag då fann var att det gav än mer tyngd åt materialet
eftersom alla oberoende av ålder diskuterade och nämnde liknande situationer, tankar och
erfarenheter.
I uppsatsen använder jag mig av ord som svensk och invandrare. Att använda sig av
dessa begrepp är problematiskt eftersom ordet invandrare i vardagligt tal är laddat med
negativa associationer. Dessutom är båda orden ett homogeniserande av två grupper i
samhället där de formar en dikotomi (Mattson 2000: 132). Även om jag problematiserar
denna indelning innebär det att jag använder mig av de kategoriseringar jag har som syfte att
motverka. Genom att använda mig av kursiv text på dessa ord och därmed markera de som
begrepp hoppas jag att återskapandet av grupperna minimeras. Jag uppmanar läsaren att se
bortom ordens diskursiva betydelse och tolkningsmöjligheter (Lundgren 2006: 16f) och
istället se dem som ett redskap att problematisera rådande dikotomi med. Svensk i denna
kontext är en person som själv definierar sig som endast svensk och som menar att den inte
har något utländskt påbrå.
1.3.6 Urval
Varför stadsdelarna blev just Kareby och Lotorp har flera skilda orsaker. Rent praktiskt hade
jag varken tillgång till bil eller körkort och bussarna ut till landsbygden hade varit
tidskrävande. Teoretiskt sett tittade jag på statistik för hela kommunen, läste i
lokaltidningarna och pratade kort med personer för att få en bild av hur Södertälje såg ut. Det
jag fann var att just dessa två stadsdelar inte var två av ytterligheterna men inte heller två
helt icke debatterade områden utan snarare väldigt omtalade och omskrivna. Statistiskt låg
de två stadsdelarna nära varandra, men de personer jag talade med menade att stadsdelarna
var väldigt olika socialt.
Under praktiken gjorde jag 15 intervjuer med sammanlagt 24 personer. Det enorma
materialet arbetades ner och under skrivandet av uppsatsen blev det automatiskt de 4
presenterade intervjuerna som användes. Övrigt material har däremot haft en påverkan av
min uppfattning och analys men på ett mer övergripande plan.
När jag kom till Södertälje och speciellt till dess stadshus och mötte de personer som
jobbar där blev jag snart mer eller mindre bombarderad av människors förförståelse och
uppfattningar. Jag blev näst intill informerad om vad jag skulle komma att finna. Flera
14
förslag på vilka stadsdelar jag borde välja uttrycktes och en klar uppfattning blev snart till hos
mig om vilken bild människorna på stadshuset hade över kommunen. Att den informationen
dessutom kom fram var inte underligt då personalen där ville vara hjälpsamma och flera av
dem dessutom hade arbetat i staden länge. Jag försökte dock i största mån att bortse från
denna information då önskan om en begränsad förförståelse var viktigt i och med val av
stadsdelar. Trots detta påverkade med all sannolikhet informationen valet.
1.3.7 Stadsdelsbeskrivning
Kareby är det fingerade namnet på storstadssatsningsområdet. Valet baseras till stor del på
Södertälje kommuns Oktoberrapport, årgång 2006 och 2007. Dessa rapporter är en
sammanfattning av det utvecklingsarbete som bedrivs i kommunen sedan 1999.
Utvecklingsarbetet
riktar
sig
mot
fyra
områden
som
i
rapporten
benämns
storstadssatsningsområden. I 2006 års rapport återfinner man dessa teman: Allmänna
utvecklingstendenser , Barn- ungdomsutveckling, Trygghet och trivsel, Demokrati och
delaktighet, Slutsatser för framtiden och Framtidsscenario.
I 2007 års rapport återfinns bland annat beskrivningar av den fysiska infrastrukturen
samt demografi. Rapporterna innehåller även statiskt underlag. En av de valda stadsdelarna
ingår alltså i detta storstadssatsningsarbete. Karebys fysiska infrastruktur består till största
del av höghusområden.
Lotorp är ett område med blandad bebyggelse. Med det menas villor, radhus samt
höghus. Platsen ingår inte i utvecklingsprojektet och information om platsen återfinns alltså
inte i Oktoberrapporten. Valet av platsen beror på att Lotorp inte har lika stora socioekonomiska brister som Kareby. Geografiskt sett är de två områdena inte närbelägna
varandra. En relevant aspekt i valet av stadsdelar var att fältarbetet skulle genomföras på två
platser som åtminstone på pappret inte är lika socio- ekonomiskt, infrastrukturmässigt, eller
gällande de boendes etniska härkomst. Med risk att avslöja vilka områden jag har fokuserat
på kan jag här inte hänvisa till statistik eller andra specifika detaljer.
Vissa forskare menar att ”allting måste vara någonstans” och att man därför bör
specificera var forskningen har ägt rum för att jämförelser ska kunna göras (Becker 2008:
61ff). Dock anser jag att det enda underlaget läsaren behöver är att forskningen har gjorts i
Södertälje kommun och de detaljer som presenterats här ovan. Dessa speciellt eftersom den
kulturanalytiska kunskapen grundar sig i en övergripande blick och därmed har som uppgift
att kunna appliceras på områden även utanför de specifikt valda.
1.3.8 Informantbeskrivning
Mina informanter har jag valt att benämna med siffror och utifrån stadsdelen där intervjun
ägde rum.
15
Informantgruppen från Kareby består av fem personer och de benämns som Informant 1
– 5 Kareby. De här informanterna är unga, har utländskt påbrå och är endast bekanta med
varandra. Intervjun med de fem ungdomarna anordnades av en utomstående person. Därför
hade jag minimal kontroll över hur de blev presenterade mitt syfte, anledning till varför jag
ville tala med dem eller hur de blev tillfrågade om de ville ställa upp.
Informantgrupp från Lotorp består av fyra personer och beskrivs som Informant 6 – 9
Lotorp. De är unga, av olika härkomst och känner varandra väldigt väl. Även denna
gruppintervju anordnades av en utomstående person men i detta fall var jag noga med hur de
skulle bli tillfrågade, vilken information de skulle bli tilldelade och att det var helt frivilligt.
Informant 10 Kareby är en vuxen person med utländsk födelseort. Hen arbetar med
ungdomar på en dagligbasis och har gjort det i flera år. Denna informant intervjuade jag två
gånger varav första gången i början av min Södertäljevistelse och andra gången i slutet. Jag
fann hen via Internet.
Informanten 11 Kareby är en vuxen person född och uppväxt i Södertälje. Denna person
arbetar i Kareby både med vuxna och ungdomar på daglig basis och har varit anställd på
denna arbetsplats ett par decennier, dock med olika arbetsuppgifter. Personen fann jag via
Internet samt via rekommendationer av personer jag mötte.
1.3.9 Tidigare forskning
I antologin Etnicitet – Perspektiv på samhället (Peterson och Hjerm red, 2007) diskuteras
etnicitet utifrån olika perspektiv av olika forskare i Sverige. Intersektionalitet, rasism,
migration och invandrarpolitik är bara ett par av de ämnen som diskuteras och
problematiseras. Via denna antologi visas det vilken genomslagskraft etnicitetsforskningen
fortfarande har i Sverige och över hela världen. Än finns det forskningsområden och en
allmän debatt som begreppet startar. Speciellt i en tid då politiska extremhögern är på
framfart.
Thomas Hylland Eriksen har i boken Etnicitet och nationalism (2003) använt sig av
material och exempel från flera delar av världen där etnicitets- och nationalismanalys blir
relevant. På detta sätt visar han hur etnicitet inte är något som endast tillhör en grupp utan
hur etnicitet görs där en grupp blir de avvikande. Dessutom undersöker han samband mellan
etnicitet, genus, klass och norm.
Aleksandra Ålund är en sociologforskare inom etnicitetsforskningen. I flera forskares
böcker (bland annat flera gånger i ovannämnda bok) både citeras och refereras hon på grund
av hennes exceptionella forskning. Ålunds forskning har i relation till etnicitet bland annat
berört ämnen som ungdomar och deras sociala villkor i boken Multikultiungdom (1997). Här
diskuterar Ålund hur framförallt ungdomar som är andra eller tredje generationens
invandare lever i ett utanförskap. De blir dömda på förhand att vara brottslingar, odugliga
16
och deras kulturella tillhörighet kan aldrig bli svensk. Medier får läsaren att skratta åt deras
gammalmodiga enfald och kränker alla de som enligt normen är De andra (ibid.: 30f). Ålund
visar genom hela boken olika exempel på hur livserfarenheter, benämningar och den
kunskap medier förtäljer påverkar identitetsarbetet hos ungdomar som av andra tillskrivs
som ”annorlunda”. Hon visar även på tydliga exempel där den etniska identiteten är
situationell och problematisk beroende på vem det är som har maktutrymmet att definiera
vilka de är.
I antologin Det motspänstiga offret (Åkerström & Sahlin red, 2001) undersöker flera
forskare från olika områden hur den etablerade föreställningen om vad ett brottsoffer är
påverkar en utsatt person. Det diskuteras vad viktimisering har för konsekvenser, hur
misshandlade kvinnor förändrar bilden både av mannen men även av sig själv och hur
offerskap har synliggjorts först när en myndighet rekonstruerat dess innebörd. Författarnas
olika områden, intressen och kunskaper formar en bred och intressant antologi där forskning
som berör Offer och Förövare kan finna intressanta referenser och tankegångar.
1.4 Disposition
Första kapitlet innehåller inledning, teori, material och metod och tidigare forskning. Detta
kapitel är av stor vikt för att man i kommande kapitel ska förstå min utgångspunkt, mitt
bakomliggande material och benämning av informanter.
Kapitel 2 diskuterar hur situationellt identitet är och hur definitionen av ens Jag kan
ändras beroende på samtalsämne. Jag citerar mina informanter för att visa hur snabbt det
kunde skifta från en gruppidentitet till en annan under en intervju.
Kapitel 3 handlar om Offer- och Förövaridentiteter. Genom citat visar jag hur mina
informanter utan min påverkan talade om sig själva utifrån begrepp som Offer och andra
som Förövare.
Den avslutande diskussionen i kapitel 4 innehåller mina tankar och en sammanställning
av vad ovanstående kapitel har för konsekvenser för Södertälje, både dess kommunanställda
och dess medborgare.
17
2. Den situationella identiteten
Redan efter första intervjun i Södertälje märkte jag hur informanterna talade om sig själva
utifrån olika positioner beroende av vad vi talade om. Jag började då fundera över hur den
etniska tillhörigheten var situationell och hur detta påverkade människors identitet. De
frågor jag hade i mitt sökande var; Varför är man så noga med att uttala vad man tillhör?
Varför vill vissa tillhöra kategorin invandrare, andra assyrisk/syrian och den tredje svensk
oavsett vad man enligt den sociala kategoriseringen tillhör? Vad är det med den av andra
tillskrivna kulturella identiteten som är så skrämmande?
2.1 Den diffusa etniciteten
Flera av de informanter jag mötte förklarade på olika sätt att de tillhörde de ”etniskt andra”.
Detta gjordes på helt skilda sätt. Jag märkte snart att de hade en stark vilja att direkt förklara
för mig vad man ansåg sig vara, tillhöra eller var infödd i.
Ja men kolla på mej och min bror som då är ett år yngre än mej, han alltså, han e ju syrian
alltså så som han själv ser sig, han bryter på syrianska han pratar på syrianska liksom han
beter sig som en syrian. Och så kollar man på mej, jag pratar ren svenska jag kan ingen
syrianska alls alltså, och liksom jag beter mej som svensk så det är liksom. Det är mycket
vad man väljer alltså min bror kan ju prata ren svenska men han väljer liksom ja […].
(Informant 6 Lotorp)
I flera resonemang återkom just denna informant till ursprunget. Hen ”såg svensk ut”, tog
avstånd från den syrianska identiteten och pratade om andra syrianer som inte kommit in i
den svenska kulturen som ”lite sorgliga”. Trots att jag aldrig ifrågasatte hens etniska identitet
var detta ett ständigt återkommande tema. I enlighet med Hylland Eriksens (2003) teori om
hur åtskillnad två grupper emellan krävs för gruppernas existens kan man analysera
informant 6 Lotorps citat utefter en önskan om denna åtskillnad. För att hen inte ska råka tas
för en syrian krävs det av informanten att aktivt berätta var i skillnaden finns. Hens
bakgrund kan tillskrivas syriansk men att detta inte är det val av tillhörighet personen har
gjort. Dock är hens brors identitet syrian, vilket han ”har valt”. Orden är här markerade med
citattecken eftersom vad en människa kan välja och inte när det kommer till identitet är
problematiskt och intressant. Man kan även diskutera om personerna har valt att bo i det
bostadsområde de bor i eller om de beroende på ”etnisk tillhörighet” blir ”placerade”. På
18
grund av diskriminering när De lämnar de marginaliserade områdena kan det vara svårt att
bryta boendesegregationen (Kamali 2006: 71f).
Aleksandra Ålund diskuterar i sin bok Multikultiungdom hur hennes två informanter
Theo och Ayse brottas mellan olika kulturella identiteter, precis som min informant här ovan
gör. Återkommande är valet vad man ska tillhöra, vilken kultur och identitet (Ålund 1997:
124ff) och dessutom vad man kan tillhöra. Citatet ovan visar på en kamp mellan den
syrianska och svenska kulturen där valet av tillhörighet blir det primära. Informant 6 Lotorp
visade i vidare resonemang att hen ville vara svensk, känna sig som svensk men att hen hade
en ständig yttre press där en risk att andra tillskrev hen assyriska/syrianska egenskaper
fanns. Detta tvingar informanten till att ständigt uttala sin svenska tillhörighet.
2.2 Vi och De andra
Identiteten var situationell beroende på vad vi talade om under intervjun. När vi talade om
invandrare och en diskussion om hur bråkiga vissa var sa Informant 6 Lotorp att ”Ja men
grejen var att dom var inte så många och vi svenskar var så många fler”, för att i nästa stund
säga:
[…] i Södertälje är det mycket svenskar som kan säga ”jag är så jävla trött på invandrare”
[---] man ba sluta, dra inte alla över samma kam liksom, för jag e, o alla säger att ”åh alla
invandrare går på socialbidrag” liksom hela min familj jobbar[…]. (Informant 6 Lotorp)
I enlighet med Skeggs teori om subjektskonstruktioner (1999) visar det första citatet att
informanten tillhör Vi svenskar för att i det andra citatet vara Vi invandrare. På samma sätt
gjorde Informant 10 Kareby när hen först talade om hur assyrierna/syrianerna resonerar
kring irakiernas inflyttning i Kareby:
När vi flyttade hit så var det samma sak ”vad är det där för typer det är en folkgrupp som
ingen känner igen” och hit och dit
I ovanstående citat är tillhörigheten assyrisk/syriansk gentemot irakierna, medan det senare
i samtalet lät så här:
Alltså man tror ju om till exempel andra, att andra har fördomar om oss då invandrare,
men vi har ju också lika många fördomar om andra. (Informant 10 Kareby)
Uppdelningen mellan irakier och assyrier/syrianer är inte längre av vikt eftersom dikotomin
svenskar och invandrare istället råder.
19
Chicago-skolan var den plats där empirisk forskning kring mångetniska samhällen och
deras komplexitet bland annat hade sin början, och där arbetade Robert Park (Downes &
Rock 2003: 56f). Hylland Eriksen återger hur Park var medveten om de etniska
kategoriseringarnas situationella innebörd där karaktären var flytande. Park menade att när
en person förflyttar sig i ett samhälle och i sociala relationer förändras den etniska
identiteten. Det sker på grund av att identiteten är bunden till den rörliga tillhörigheten. Han
använde sig av en smältdegelsmetafor med vilken han menade att i och med den rörliga
tillhörigheten skulle etniska kategoriseringar snart inte längre vara möjliga. Detta eftersom
skilda befolkningar till slut beblandas till den grad att någon enskild etnisk grupp inte längre
finns. Beroende på hur isolerade personer är från varandra och vilka grupper den tillhör har
varje individ flera olika jag. (jfr Hylland Eriksen 2003: 29f). Som man kan se i citaten ovan
är inte dessa två informanter isolerade över huvudtaget från de olika grupper som de båda i
sitt tal visar sig tillhöra. Identiteterna blandas samman, hänger ihop och är oskiljbara men
kan ändå uttryckas var och en för sig.
2.3 Dikotomin svenskar och invandrare
Vilka som däremot inte verkar vara sammanblandade utan där snarare en stark dikotomi
råder är mellan svenskar och invandrare. När jag talade med svenskar, de som fullt och
okomplicerat såg sig som svenskar, definierade de aldrig sin svenskhet eller landsidentiteten.
Den enda motsatsen som fanns var invandrarna. Det är förståeligt eftersom svensken i dessa
fall även är normen och har därmed tolkningsföreträde att definiera De andra. Norm är även
något som sällan behöver benämnas eller förklaras eftersom det är ”subjektet” medan
avvikelsen blir ”objektet”, det vill säga Vi och De andra (Beauvoir 1995: 12f). Jag möttes dock
ofta av en väldig förståelse för invandrarna och en enorm respekt för deras erfarenheter.
Dessutom var svensken ofta medveten om invandrarnas underordnade position. Dock icke
att förglömma att denna förståelse grundade sig i en dikotomi där invandrarna ständigt var
de Avvikande. Ett exempel på den förstående svensken var Informant 11 Kareby som i sitt
arbete mötte både vuxna och ungdomar från flera olika delar av Södertälje. Hen menade att
det krävs en stor förändring i båda parters, men speciellt svenskarnas, sätt att tänka för att
de ska kunna mötas.
Nä men det är så där då ju, o de här dolda koderna är ju såna här viktiga grejer […] ja men
som när vi kommer utomlands och man går in med skorna i nån kyrka och alla ba `vad
fan gör dom?` [---] man hejar på varann ute medans de här hejar på varann och kramar
om varann […] det är ju bra liksom, om man tar till sig av dom här maneren […] samtidigt
som vi vet så tror vi alltså vi vet att dom inte vet men samtidigt så tror vi att dom vet alltså
att dom borde ju fatta (Informant 11 Kareby)
20
Det jag har tolkat vad hen menar i citatet ovan är att människor måste mötas och försöka
förstå varandra. Eftersom vi lever tillsammans i ett samhälle krävs det en förändring och ett
accepterande, speciellt från den svenska sidan. Hen menade även att Vi måste förstå att det
alla gånger kanske inte är lätt för De andra att förstå svenska sociala koder. Informant 11
Kareby menade att svenskar idag tror att invandrarna bara struntar i sociala koder, men att
så inte är fallet. Istället menade hen att De andra inte visste hur reglerna såg ut, och därför
kunde man heller inte döma De andra när de handlade fel. Dessa fel som hen menade De
andra kunde göra, var fel efter svenska normer. Informanten hade ett resonemang senare i
samtalet där kontentan var att om ingen bjuder till kommer det att fortsätta att vara som det
är nu. De två parterna står på varsin sida av ringhörnan och ingen vågar gå in i mitten.
Dikotomin svensk och invandrare blir intressant när man talar om den situationella
identiteten. De informanter jag talade med som hade en utländsk bakgrund var även de
personer som framförallt hade problem med att definiera sig själva. Däremot de som
definierade sig som svenskar fann enligt min tolkning inget sådant problem. Jag har heller
inte i efterhand kunnat finna ett enda citat där en svensk kallar sig för något annat än just det.
Via Hylland Eriksens teori om att en gruppidentitet skapas genom icke-medlemmar av
gruppen kan man säga att en svensk kallar sig svensk på grund av att invandrarna finns.
Däremot blir teorin inte lika enkel när en person som i ett visst sammanhang kan kalla sig för
svensk och i nästa för invandrare ska identifiera sig. Det enda som verkade vara möjligt var
en ny definition på ordet svensk så som nysvensk eller assyr/syrsvensk, det vill säga en ny
definition på normen som ändå visade på avvikelse. De andra skulle med dessa ordval
fortfarande ses som några slags icke-svenskar (Lenz Taguchi 2006: 12), och endast ordet och
inte dess innebörd skulle med detta förändras.
2.4 ”Naturlig” kategorisering?
När informanterna talade och beskrev sig själva eller andra människor utifrån etnisk
tillhörighet lade de även till värderingar som kultur och hur länge man bott i Södertälje i sin
uppfattning. I enlighet med Bourdieus kapitalteori är sådana föreställningar socialt skapade
och inlärda (jfr Skeggs 1999:20f). Genom historien och hur vi fått lära oss att bedöma och
kategorisera andra människor gör vi detta automatiskt eftersom det underlättar förståelsen
för vad vi menar eller är med om. Vad det orsakar är dock ett återskapande av hur subjektet
blir ett objekt där identiteten ständigt måste återupprättas och återspeglas för att fungera.
Dessa subjektskonstruktioner påverkar människors möjligheter till nya identiteter (ibid.:
1999: 13). Det man alltid måste påminna sig själv om är att stereotyper och kategoriseringar,
ens förförståelse och enligt eget tycke naturliga reaktioner oftast är något socialt konstruerat,
precis som etnicitet.
21
3. Offer- och Förövaridentiteter
Som i kapitlet ovan där dikotomin svenskar och invandrare behandlas diskuteras här en
annan dikotomi nämligen Offer och Förövare. I detta kapitel fortsätter jag till viss del
resonemanget kring situationella identiteter. Offer och Förövare har en problematisk relation
eftersom det ena inte skulle existera utan det andra. Beroende på vem Förövaren är kan
Offret, som jag kommer att visa, mer eller mindre positionera sig gentemot Förövaren. I
situationer där Förövaren är en eller flera personer i maktposition kan det hända att Offret
själv måste avgöra vem den ska vara i relation till Förövaren: En som accepterar Förövarens
benämning eller en som aktivt väljer Offeridentiteten för att därmed ta avstånd från
Förövaren. Mer om detta lite längre fram i kapitlet.
3.1 De olika Förövarna
Under intervjuerna kom det till uttryck upprepade gånger hur informanterna på olika sätt
såg sig själva som Offer. Dessutom talade de om en eller flera Förövare. Detta skedde ofta i en
kontext där samtalet handlade om man kände sig otrygg, hur ens möjliga rörelsemönster såg
ut eller vad informanten ansåg Södertäljes största problem var. Vilka Förövarna var blev
olika beroende på vem jag talade med och hur intervjun fortskred.
Och det är det som är så tråkigt. Att det blir, ehh, så stort i media […] folk blir förbannade,
besvikna, för att vi försöker ju liksom jobba med ungdomarna att vara stolta över sitt
område […] men så kommer liksom media hela tiden med det här negativa alltså. Det
drar ner och det är jätte trist tycker jag. (Informant 10 Kareby)
Citatet ovan visar på hur medier tilldelas en Förövaridentitet och hur en hel stadsdel och dess
invånare hamnar i Offeridentitet.
(informant 6) Men alltså händer det nåt så är det ju så det är alltså, det är ingen som
vittnar. [---] Man måste ta fram ett riktigt bra vittnesskydd […].
(informant 7) […] poliserna i Södertälje är underbemannade, fega och dom vågar inte ta
tag i saker. Dom vet vilka som vet vad, dom vet vilka ungar det var som va inblandade.
(informant 6) […] vittnar någon mot min familj då får vi reda på vem det var ett par dar
efter rättegången för det är pengar så här under bordet och sen är det liksom namn på
papper. (Informant 6 & 7 Lotorp)
22
I detta citat ges ett uttryck för den makt i kommunen som på grund av brist i arbetet bidrar
till att de som hotar invånarna kommer undan. Dessutom visar exemplet hur en av
informanterna menar att även hen i en liknande situation skulle kunna utnyttja denna brist,
men att det i dagens läge innebär att man inte vågar vittna och på så sätt bidra till ett tryggare
samhälle.
(informant 1) Ja, jag har försökt. Jag har gjort allt alltså. Jag gick till […] rådmöte eller nåt
sånt, jag skrev en insändare. Sen när jag gick till mötet och han sa så där bara ”vi har inte
råd”, snack, jag blir bara äcklad. Bye bye, jag orkar inte […] ”vi gör allt för att du verkligen
ska få nånting” sen bryr de sig inte. Varför ska jag bry mej?
(informant 2) För dom blir det ju dyrare för det blir ju mer krossande och att folk håller
på och hittar nya grejer att göra. Det blir ju dyrare för dom.
(Informant 1 & 2 Kareby)
Utifrån detta citat tolkar jag att informanterna tillskriver sig själva en Offeridentitet på grund
av att man inte blivit lyssnade på, att man nu har förstått att ens önskan och arbete inte lönar
sig eftersom ”de där uppe” ändå inte lyssnar på ”oss här nere”. Som jag visar i dessa tre
citaten är en Offeridentitet ständigt närvarande.
3.2 Offeridentitet som diskurs
Genom att människor i en kommun intar Offeridentiteter är det heller ingen som tar ansvar.
Vad detta gör i ett samhälle är att ingen heller då ser sitt eget sätt att agera eller leva som ett
bidrag till samhällets diskurs. Resultatet blir att invånare bygger upp ett försvar gentemot
sina handlingar. Därmed skapas förklaringar till sitt eget handlande vilket exemplet här ovan
visar; ”Varför ska jag bry mej?”. Via dessa processer där majoriteten av människorna outtalat
har kommit överens om att det är någon annans fel skapas det en verklighet där det är
acceptabelt för varje individ att inte ta ansvar. Detta kollektiva meningsskapande är ett
resultat av kulturella processer som sakta men säkert ägt rum i ett samhälle där alla skyller
på alla och ingen går fri, varken från Offer- eller Förövaridentitet (Nilsson 2003: 22).
Vad flera av informanterna visade på var hur man nu levde i ett samhälle där andra satte
gränserna för ens rörelseschema. Beroende på vad Förövarna gjorde eller inte gjorde
(beroende på om det var ett faktiskt brott som begåtts/kunde begås eller om det var polisen
som inte handlade som man önskade) ordnade man sin vardag därefter. Antingen slutade
man kämpa för sina rättigheter, tappade lusten att arbeta för att andra skulle få en bättre
attityd till sitt bostadsområde eller kunde sluta gå ut vissa tider på dygnet.
23
(informant 8) Nä men, och jag tycker för min pappa bor i (stadsdel) och det är väldigt stor
skillnad [---]. Nä men, så, alltså, det är en jävla stor skillnad när jag är hos mamma till
exempel då kan jag gå ut hur som helst liksom, men ehh. [---]
(informant 6) Ja men alltså tro mej det var en helt annan grej när man bodde i (stadsdel)
[---] alltså då är det ju att man går nära skogen och man går igenom en tunnel och då är
det liksom ”snälla kom och möt mej snälla!” då är det fan panik att gå. (Informant 6 & 8
Lotorp)
Citatet visar att Offeridentitetens närvaro är beroende av plats och/eller situation. Beroende
på var i Södertälje informanterna skulle gå ensamma hem mitt i natten kunde rädslan finnas
där (jfr Forsberg 2003: 56). Dessutom hade båda informanterna varit med om samma känsla
trots att platsen för deras berättelser inte var densamma. Det jag fann speciellt intressant var
att de genom hela intervjun stöttade varandra i historierna genom att berätta att man själv
varit med om något liknande. Genomgående för denna gruppintervju var att man ibland
kunde driva med varandras identiteter, skoja om hur de andra hade reagerat eller skämta om
de andras bakgrunder. Dock räckte det att en av informanterna kom in på ett ämne som de
andra tre visste var allvarligt. Direkt var den skämtsamma stämningen som bortblåst. Jag
tolkade detta som att man kände igen sig i Offeridentiteten och att det inte var något
önskvärt, varken för sig själv eller för andra. Att antingen varit med om ett brott eller uppleva
rädsla för att kunna bli det riskerar att få personen att känna maktlöshet, bli reducerad till ett
objekt och tappa en bit av handlingsfriheten och självständigheten (Nilsson 2003: 53). Enligt
min tolkning var det detta som skapade stämningen när ett allvarligt ämne togs upp. En
skam men även ilska över att behöva reduceras till en svag människa för att man var tvungen
att gå ensam hem, tappa sin självständighet och inte kunna kontrollera sin rädsla.
3.3 Reducerade möjligheter
Människor som levt länge med rädsla skapar en vardag utifrån detta där man minskar sina
handlingsmöjligheter och ser det som något naturligt. Man har blivit van vid att leva utifrån
ett samhälle man inte riktigt litar på och förklarar sina egna och andras handlingar utifrån
det (Nilsson 2003: 56f).
Alltså om dom gjorde mer grejer som fotbollsplan och såna grejer, så skulle mer folk alltså
ungdomar gå ut. […] Då skulle vi inte vara instängda. Alltså, när det är mörkt då vågar
man inte. Jag vågar inte. Jag stannar hemma när klockan är sju. (Informant 3 Kareby)
Förövaren i detta citat är varken mörkret eller de som kan gömma sig där i. Istället är det
kommunen, de som bestämmer och har makt att ordna en fotbollsplan. Under ovannämnda
gruppintervju var det tjänstemännen/kvinnorna och politikerna på Södertälje kommun som
24
var de ständiga Förövarna. Informanterna nämnde personer som var ute och förstörde i
deras bostadsområde, men de kom ständigt tillbaka till att detta var förståeligt eftersom
ungdomarna inte hade något att göra.
(informant 1)[…] det står i tidningarna att ehh `varför förstör ungdomarna? Varför kastar
ungdomar stenar på bussen?`
(informant 2) Ja, fråga er själva!
(informant 1) Fråga er själva varför! Vi har ingenting att göra […] om jag inte hade
nånting att göra, jag hade tänkt `ja där är en buss`, förstår du? […] vi har inget annat att
göra. Alla andra ungdomar, dom har inget annat, och ärligt talat förstår jag dom.
(Informant 1 & 2 Kareby)
Ansvaret för de brott som här begåtts läggs inte på de ungdomar som varit ute och kastat sten
mot bussar. Snarare tolkade jag informanterna som att de tyckte att de själva och de nämnda
ungdomarna var Offer för en samhällsdiskurs, och att Förövarna därför blev de kommunalt
anställda och politikerna.
3.4 Offeridentitet, valbar eller inte?
Informanterna var medvetna om att de som ungdomar och boende i Kareby i medier och den
sociala föreställningen var misstänka brottslingar. De strök därför flera gånger under att de
inte var ute och förstörde om nätterna, men att de förstod ungdomarna som utförde dessa
dåd. Misstanken om att de kunde vara delaktiga i förstörelsen och den gemensamma
Offeridentiteten med ungdomarna som utförde brotten skapade ett Vi och De andra.
Positioneringen blev gentemot det samhälle de levde och verkade i men som samtidigt
begärde av dem att leva ett anständigt liv där man skulle ta hand om detsamma.
Samtidigt skapades dikotomin ung, möjlig lagbrytare och boende i Kareby i motsats till
medborgare, person med framtidsutsikter och laglydig under de regler kommunen begär.
Som jag nämnde ovan berättade informanterna att de inte var de som kastade sten, men att
de skulle ha kunnat göra det. Dock visste jag från en annan informant att dessa ungdomar vill
bli respekterade av det samhälle de lever i. Ungdomarnas ambivalens av vilken sida de skulle
stå på blev därmed förståelig – antingen den sida där de blev Offer men inte sålde sig till
Förövarna eller den sida där de hade en chans att ta bort stämpeln som misstänkt brottsling.
Förövarna var även de som hade makten att benämna ungdomarna som ett framtidshopp
eller som kriminella (jfr Lundgren 2000:111). Informanterna blev tvungna att å ena sidan
stödja revolten mot makthavarna som förekom i deras bostadsområde, eller att acceptera
Förövarnas syn på vad en bra/dålig medborgare var. En bra medborgare i detta sammanhang
var en person som levde laglydigt och accepterade både kommunens riktlinjer och satsningar.
25
Den här formen av problematiska identifikationer kan man relatera till vad Fanny
Ambjörnsson menar att hennes informanter i I en klass för sig (2006) hamnade i. Hon
diskuterar hur tjejerna hade att välja mellan Horan och den Okvinnliga kvinnan. För att inte
helt förbruka sin status som begärbart sexuellt objekt var tjejerna tvungna att parera mellan
de olika identifikationerna. De gjorde sig attraktiva och flirtiga för att inte verka okvinnliga
men riskerade därmed att ses som allt för lättillgänglig och därmed oattraktiv (2006: 118).
För mina informanter fanns det endast två identifikationer att välja mellan, och ingen av
identiteterna var skapade av dem själva.
3.5 Förövaren – ett Offer?
Kontentan av Offer- och Förövaridentiteterna är att det är de med tolkningsföreträde att
definiera och kategorisera andra som är Förövarna. Dock finns det ytterligare en väg att gå i
detta resonemang som ytterligare komplicerar relationen dessa två identiteter emellan.
Förövarna i denna kontext är nämligen personer som bor och verkar i den kommun de styr.
De är privatpersoner som utanför sitt arbete lever i Södertälje precis som alla andra. Därför
kan man ytterligare problematisera dessa personers identitet eftersom de även är möjliga
Offer.
För det första är de flesta av Förövarna uppväxta i Södertälje. De har bott och levt i den
diskurs där människor blir definierade på högre ort och möjligtvis själva strukturellt blivit
bedömda efter deras egenskaper, bakgrund och andra identitetsgrundande kategorier. I
deras yrke är de Förövare men som privatpersoner Offer eftersom de, precis som alla andra i
kommunen, blir Offer under den diskurs som råder och som de själva återskapar.
Det var först runt 1970-talet som Offeridentiteten ”uppfanns” och blev omdebatterat i
medier och vetenskapliga texter. Före denna tid var (det man nu kallar) Offret medskyldig till
sin utsatthet och Förövaren blev ett Offer eftersom den andre hade påskyndat och bidragit till
lagöverträdelsen (Tham 2001: 28f samt 32f). Detta resonemang blir i denna kontext en aning
paradoxalt eftersom Förövaren i yrkesrollen via sin makt skulle producera sig själv som
privatperson till Offer. Trots detta är det av intresse.
Börjar de styrande se på sig själva som aktiva aktörer i att producera och reproducera sin
egen Offeridentitet kanske detta kan skapa en större förståelse för medborgarna i kommunen,
men även en ovilja i att skapa Offeridentiteter via arbetet. Den som själv är norm och
upplever alla dess privilegier och inte tillhör De avvikande kan aldrig på allvar inse vad det
innebär att leva som icke-norm förrän den själv blivit positionerad som denna. Det kanske
även är först när den blir icke-norm som personen med makt kan upptäcka sin egen
överordnade position och förstå dess konsekvenser (Lenz Taguchi 2006: 34).
26
4. Avslutande diskussion
Genom att konstruera gruppidentiteter i sitt vardagliga tal om människor låter
informanterna diskursen om Vi och De andra pågå. I ett samhälle där man vill bryta rådande
negativa diskurs måste man försöka upptäcka de benämningar som används för att
underlätta för sig själv. Speciellt är detta av vikt på en högre nivå där personer med makt att
definiera och kategorisera påverkar människors liv.
4.1 Betydelsen av begreppet integration
I Södertälje talar man mycket och gärna om integration. Ordet i sig självt kan säga oss att det
handlar om personer som kommit från ett annat land och nu ska integreras in i Vårt samhälle.
Ofta för Deras egen skull då De på detta sätt lättare kan komma in i det svenska samhället
(Kamali 2006: 61f samt 64). Dock kan man fråga sig om denna definition är den rätta och
mest hälsosamma för medborgarna i en kommun.
Tänk om man såg Södertälje som en kommun där man tillsammans skapar den tillvaro
man vill leva i, ett samhälle där alla är lika värda på riktigt. Södertälje skulle kunna bli en
kommun där allas kulturer tas till vara och samordnas till ett samhälle utanför de ramar man
annars låter normen avgöra. I en kommun som Södertälje fungerar inte den enkelspåriga
tanken att integration av bland annat assyrier/syrianer, romer och irakier till det svenska
samhället ska räcka. Istället för att sätta upp regler och särskilda åtgärder som är riktade mot
en specifik etnisk grupp, där definitionen är bakgrund, bör man öppna upp ögonen och se att
alla är delaktiga i det som sker i Södertälje. Så länge makthavarna i kommunen
marginaliserar grupper, särskiljer och exkluderar hela bostadsområden från övriga
kommunen kommer den diskriminerande diskursen att bevaras (Kamali 2006: 71).
Jag menar att integration handlar om individens förhållningssätt till omgivningen. Detta
framkallar en svindlande tanke att alla människor i Södertälje oavsett kön, bakgrund, ålder
etcetera behöver integreras. De personer som känner sig utanför samhällets ramar och
normer behöver bli integrerade i den samhälleliga diskursen. När det kommer till vem som är
utanför samhället, vem som upplever delaktighet och vem som känner tillhörighet, är det
endast individen själv som kan avgöra detta (jfr Alsmark 1997: 80f).
4.2 Alienation
Personer i Södertälje hade en förklaring till varför människor inte känner tillhörighet och
alienerar sig från övriga samhället. De menade att på grund av att vissa grupper, de etniskt
27
Andra, inte rörde sig utanför sitt bostadsområde och inte verkade vara villiga att möta den
svenska kulturen satte De sig själva i en icke tillhörande position. Jag har förstått att detta
synsätt inte är ovanligt och att det endast bygger på den enkla byggstenen att man förklarar
alienation med etnicitet. Detta är en alldeles för enkel förklaring. Enligt mina analyser måste
man se problemets bredd.
Om man menar att det skulle ligga i en etnisk grupps kultur att fjärma sig från övriga
samhället är man ute på hal is. Etniska minoriteter och framförallt flyktingar och invandrare
möts ofta av sociala hinder och bedömande. För att göra exemplet enkelt och förståeligt
hittar vi på att det är du som läsare som är flykting:
När du kommer till det nya landet har kommunen endast få platser som du kan flytta till.
Det kan vara ett bostadsområde där det är billiga hyror eller en plats där du blir tilldelad en
lägenhet. Området du kommer till har redan dåligt rykte i medier och bland befolkningen,
och därmed möts du av ett förakt som grundar sig i att fler etniskt Andra har flyttat dit.
Dessutom anser de styrande att man kan identifiera alla som bor i detta bostadsområde i en
gemensam grupp, en sorts människor som alla får samma identitet och benämns på liknande
vis. Du har nu blivit en av De andra. På så vis blir det näst intill omöjligt för dig att integreras
in i det nya samhället eftersom alla redan har bestämt vem du är och vad/vilka du tillhör. Till
detta kommer även en anklagelse på din kultur, att du helt enkelt inte är intresserad av att
integreras och att din identitetskänsla endast ligger hos ditt hemlands kultur (Anthias 2004:
198f).
De som förespråkar en envägsintegration menar att den avvikande gruppen ska rätta sig
efter den stora massan, att De ska sätta sig in i hur saker och ting fungerar och anpassa sig så
mycket att De kan passa in i normen. Att dölja sin särart kan göras på olika sätt (Tideman
2000:197). Anpassa sitt språk till det som anses vara det rätta, klä sig icke utmärkande, eller
färga håret blont, tala ”perfekt” svenska och i sin identifikation proklamera att man är svensk.
Detta skapar tystnader i och med vad man inte får göra eller säga. Olika identiteter får olika
förklaringar och skyldigheter vilket i sin tur skapar och återskapar det synsätt man har på
olika grupper i samhället.
Genom att de styrande och medier i Södertälje benämner grupper efter den socialt
konstruerade etniska tillhörigheten bidrar man till en diskurs där invandrare inte kan bli
något annat än just det. I ett samhälle där man väntar sig ett initiativtagande från de etniska
minoritetsgrupperna att integrera sig själva kommer man aldrig att lyckas. Istället krävs det
av både medier och beslutande organ att sluta definiera grupper efter etnicitet. Genom att
homogenisera de som bor inom ett visst område, råkar ha samma hemland eller samma
religiösa övertygelse bygger man upp gränser för dessa personers rörelseschema. Denna
homogenisering skapar en separerande kommun där ålder, kön, klass och andra
identifikationsmöjligheter bortses ifrån. Tillhörighet är något som skapas genom socialt
28
inkluderande praktiker och för att uppnå detta krävs det ett öppnande av definitionen på vad
en svensk medborgare innebär (Anthias 2004: 199ff).
4.3 Vardagsrasism
Vad människor i allmänhet även måste börja fundera över är den vardagsrasism som
förekommer. Att bli anklagad för att vara rasist är förmodligen inget någon eftersträvar. Jag
tolkade många människor i Södertälje som att de ansåg sig vara öppensinnade, respekterade
alla sorters människor och försökte leva efter att ingen är dömd på förhand. Dock märkte jag
även kommentarer, antydningar och ursäktande meningar som kunde låta ungefär ”jag är
inte rasist men…”. Det är av vikt att tillägga här att de fördomar vi har kring De andra inte är
en kunskap vi har fötts med. Ingen svensk har direkt från födseln lärt sig att exempelvis en
ung person med svart hår, häng på byxorna och som står i grupp vid godisställningen på Ica
ska associeras med en misstänkt snattare. Det är inte heller så att alla som har den bilden
själv behöver sett en sådan person snatta. Schablonbilderna om varandra är något vi fått lära
oss, berättat i medier eller själva tolkat efter hur människor blivit benämnda i rapporter5.
Samhället är uppbyggt på en etnocentrism där den egna etniska gruppen (om det är svenskar)
är norm, och där inte hela gruppen döms efter en enskild individs snedsteg. De andra
däremot, det vill säga den homogena gruppen invandrare i detta sammanhang, blir alla
medbrottslingar eftersom Deras kultur anses vara orsaken till den enskilda individens
handling (Kamali 2006: 56f; Baumann 1999: 84).
Jag anser att personer som på något sätt arbetar med andra människors vardag måste ta
ett kliv utanför sig själva och fundera över de kategoriseringar de gör och fördomar man har.
Genom att rannsaka sig själv finns det en möjlighet att lära sig att bortse från sina fördomar,
börja hantera människor efter dess egenskaper snarare än den kulturellt betingade
identiteten och på så vis närma sig sina medmänniskor. För att kunna göra detta måste de
skaffa sig kunskap och förstå effekten av kategoriseringarna de gör (Lundgren 2000:121).
4.4 Tolkningsföreträde
Att olika människor oberoende av varandra har en Offer- och Förövarrelation till olika
instanser i kommunen anser jag är väldigt allvarligt. Speciellt när Förövarna är personer med
makt som medborgarna ska känna sig trygg med och en stolthet över. Flera av mina
informanter sa att politikerna, oberoende av ideologi, satsade på fel saker och att de inte
verkade vara intresserade av att lyssna på dem som arbetade och rörde sig ute i kommunen.
Få kände att de blivit tillfrågade eller lyssnade på när beslut fattades om åtgärder på deras
arbetsplats, skola eller fritidsgård.
5
För exempel på sådan benämning och kategorisering i en rapport, se exemplet Peter Beckman skrivit i Hur ska
Björkhagen fostras? 2000: 26f.
29
En stor risk med att Förövarna i flera fall i informanternas berättelser var just
makthavarna och tjänstemännen/kvinnorna i Södertälje är att det är dessa som även har
makten att definiera medborgarna. Eftersom uppsatsen kan läsas som kritik mot dessa
maktpersoner är det därmed även en risk att dessa kommer att förneka att personer i olika
grupper behandlas olika (Hylland Eriksen 2003: 27). Det är av högsta vikt för Södertälje
kommun att börja se över de begrepp och kategoriseringar man använder, även i vardagligt
prat. Som jag har kunnat visa känner sig människor distanserade från samhället och till
makten. Personer blir indelade i grupper utifrån kategorier som endast är grundade på
bakgrund eller bostadsområde. Det makthavarna måste förstå är att de påverkar människors
identitet beroende på hur de definierar dem och därmed valmöjligheter, integration och
deras framtidsutsikter. Mina informanter har uttryckt att om man är låst i dessa tre på grund
av att någon annan har låga förväntningar, är det ingen idé att bekämpa den tillskrivna
identiteten. Resultatet av detta blir en kommun som består av medborgare vilka inte bryr sig
om varandra, de med makt eller sitt bostadsområde. Om man ständigt blir motarbetad är det
lättare att godta den tillskriva identiteten än att försöka motbevisa den.
4.5 Den kulturanalytiska appliceringen och avslut
Jag valde två stadsdelar i Södertälje där jag koncentrerade mitt fältarbete. Att fokusera på två
avskilda områden i en stad kan te sig underligt då man vill ha en kulturanalytisk studie över
hela staden. De två valda stadsdelarna är inte representativa för hela staden, dock är de heller
inte avskilda från övriga Södertälje. Jag anser att de tendenser jag funnit på dessa två platser
även är tendenser som finns i andra områden av kommunen. Detta grundar jag på de
informanter jag talat med som bott utanför de två valda stadsdelarna, men som inte är
omskriva i uppsatsen. Stadsdelarna påverkar och påverkas av områdena runt omkring, och
därför kan man använda det material som har samlats in och applicera det på den övriga
kommunala diskursen.
Som ett avslut på detta kapitel och uppsats vill jag citera den feministiskt poststrukturella
forskaren Hillevi Lenz Taguchi:
Det är när något framträder för oss som en skillnad i förhållande till något annat som det
definieras som något och blir en kunskap eller erfarenhet. Därför är det högst otroligt att
människan upphör att identifiera skillnader och olikheter. Vad vi kan påverka är snarare
hur vi värderar dessa olikheter eller skillnader. Detta innebär dock att en fullständig
jämlikhet och jämställdhet människor emellan teoretiskt sett måste tillämpas och
ständigt återerövras som ett etiskt värderingsarbete. Det kan inte förverkligas som ett
slutgiltigt tillstånd, utan är som sådan endast en vision, som vi oavbrutet måste tillkämpa
oss i varje stund.
(Lenz Taguchi 2006: 14)
30
5. Sammanfattning
I min uppsats diskuterar jag identiteter som situationella. Specifikt problematiserar jag
användandet av kategoriseringar som grundar sig på etnicitet. Jag diskuterar även de Offeroch Förövaridentiteter jag kunnat finna i mina informanters berättelser om deras liv och
livssituation.
Först kommer det inledande kapitel där jag presenterar mitt syfte med uppsatsen och
beskriver mina teoretiska utgångspunkter, vilka är; etnicitet, Vi och De andra,
maktperspektiv, kategoriseringars konsekvenser, ”hen”, Förövar- och Offeridentitet och
subjektskonstruktioner. I det första kapitlet beskriver jag även mina metodiska
utgångspunkter och tillvägagångssätt. Här presenterar och beskriver jag också mina
informanter och stadsdelarna jag fältarbetat i.
Under Den situationella identiteten problematiseras och diskuteras den situationella
identiteten genom att visa på citat från mina informanter och hur de har talat om sig själva.
Under detta kapitel visar jag hur informanternas etniska identitet skiftar beroende på vilka
De andra i talet är, och att detta påverkar sin gruppidentitet, det vill säga Vi.
Efter det kommer jag in på diskussionen om Offer- och Förövaridentiteter. Här
diskuterar jag Offrets vara eller icke vara, hur informanterna via sitt tal och min tillskrivning
kan definieras som Offer under den rådande samhällsdiskursen. Jag problematiserar även
Förövaridentiteten, vem som har rätt till definition och hur ambivalent Offret är i denna
relation. Dessutom problematiserar jag Förövarens yrkesroll och densammas Offeridentitet.
I det fjärde och avslutande kapitlet samlar jag ihop trådarna, diskuterar, sammanför och
problematiserar det jag i de tidigare kapitlen tagit upp. Jag kommer in på integration,
alienation och vad Södertälje kommun bör arbeta med och fundera över. Denna del i
uppsatsen är fristående från ett specifikt ämne och hanterar snarare både den situationella
identiteten samt Offer- och Förövaridentiteten under samma diskussion.
31
Käll- och litteraturförteckning
Otryckta källor
Informanter
Informanterna 1 – 5 Kareby. 2009-01-29. Bestod av fem personer, är unga, har utländskt
påbrå och är endast bekanta med varandra.
Informanterna 6 - 9 Lotorp. 2009-02-26. Bestod av fyra personer, är unga, av olika bakgrund
och känner varandra väldigt väl.
Informant 10 Kareby. 2009-01-29 & 2009-02-18. En vuxen person med utländsk födelseort,
arbetar med ungdomar på en dagligbasis och har gjort det i flera år.
Informanten 11 Kareby. 2009-02-10. En vuxen person född och uppväxt i Södertälje, arbetar
i Kareby med vuxna och ungdomar, varit anställd på denna arbetsplats ett par decennier,
dock med olika arbetsuppgifter.
Internetsidor
www.scb.se 2009-05-07. Information hämtad under rubrik ”Hitta statistik” vidare ”Statistik
efter ämne”. Därifrån klickar man sig vidare till ”Befolkning” och ”Befolkningsstatistik”. ”Se
även” är nästa steg där ”Befolkningspyramider för län och kommuner” befinner sig. På denna
sida väljer man ”Södertälje” under ”Pyramider för kommuner” där statistiken för år 2008 går
att ta fram.
Wallner, Anders, 2003-11-21. Han, hon - och hen? Konsten att skriva könsneutralt.
www.tidningeniskolan.com. Skriv in Han, hon – och hen? i sökmotorn för att finna artikeln.
Trycka källor och litteratur:
Abner, Cohen, 1974. Two-Dimensional Man. London: Tavistock
Alsmark, Gunnar, 1997. Skjorta eller själ? Kulturella identiteter i tid och rum. Lund:
Studentlitteratur
32
Ambjörnsson, Fanny, 2006. I en klass för sig – Genus, klass och sexualitet bland
gymnasietjejer, Stockholm: Ordfront
Anthias, Floya, 2004. ”Begreppet ´translokalisering´ och teori kring social stratifiering:
frågor om genus, etnicitet och klass”. I: Mattsson, Katarina & Lindberg, Ingemar (red).
Rasismer i Europa – arbetsmarknadens flexibla förtryck. Stockholm: Agora
Arnstberg, Karl-Olof, 1997. Fältetnologi. Stockholm: Carlssons
Baumann, Gerd, 1999. The Multicultural Riddle. Rethinking National, Ethnic, and Religious
Identities. London: Routledge
Beauvoir, Simone de, 1995. Det andra könet. Stockholm: Pan Pocket
Beckman, Peter, 2000. ”Hur ska Björkhagen fostras?”. I: Andersson, Ragnar, Beckman, Peter,
Johansson, Daniel & Johansson, Roger (red). Björkhagen – Granskningar av livsvillkor och
identiteter i ett miljonprogramområde. Linköping: UniTryck
de los Reyes, Paulina, 2007. ”Intersektionella perspektiv på etniska relationer”. I: Peterson,
Abby & Hjerm, Mikael (red). Etnicitet – Perspektiv på samhället, Malmö: Gleerup
Downes, David & Rock, Paul, 2003. Understanding Deviance. New York: Oxford University
Press
Ehn, Billy & Löfgren, Orvar, 1996. Vardagslivets etnologi – reflektioner kring en
kulturvetenskap. Stockholm: Natur och Kultur
Elias, Robert, 1986. The Politics of Victimization. Victims, Victimology, and Human Rights.
New York: Oxford University Press
Forsberg, Gunnel, 2003. Genusforskning inom kulturgeografin – en rumslig utmaning.
Stockholm: Högskoleverket
Foucault, Michel, 2006. Övervakning och straff. Lund: Arkiv
33
Fägerborg, Eva, 1999. ”Intervjuer”. I: Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red). Etnologiskt
fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
Gemzöe, Lena, 2006. Feminism. Stockholm: Bilda
Hylland Eriksen, Thomas, 2003. Etnicitet och nationalism. Falun: Nya Doxa
Johansson, Thomas, 2006. ”Att skapa sin identitet: Ungdom i ett posttraditionellt samhälle”.
I: Frisén, Ann & Hwang, Philip (red). Ungdomar och identitet. Stockholm: Natur och Kultur
Kamali, Masoud, 2006. Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social
sammanhållning. Stockholm: Edita
Kroger, Jane, 2006. ”Identitetsutvecklingen i de tidiga vuxenåren”. I: Frisén, Ann & Hwang,
Philip (red). Ungdomar och identitet. Stockholm: Natur och Kultur
Kvale, Steinar, 1997. Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Lenz Taguchi, Hillevi, 2006. In på bara benet. En introduktion till feministisk
poststrukturalism. Stockholm: HLS Förlag
Lundgren, Anna Sofia, 2000. Tre år i g – Perspektiv på kropp och kön i skolan. Stockholm:
Symposion
Magne Holme, Idar & Krohn Solvang, Bernt, 1991. Forskningsmetodik. Om kvalitativa och
kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur
Mattsson, Katarina, 2000. ”Kulturavstånd eller avståndskultur? – Föreställningar om de
Andra inom svensk invandrarforskning”. I: Gren, Martin, Hallin, P O & Molina, Irene (red).
Kulturens plats/ Maktens rum. Stockholm: Symposion
Mawby, Rob & Walklate, Sandra (1994). Critical Victimology. London: Sage
Nilsson, Bo, 2003. Brottsoffer. Offerskapets innebörder och villkor i (o)säkerhetens kultur.
Umeå: Boréa
34
Oktoberrapporten - redovisning av stadsdelsövergripande verksamhet 050701-060630,
Södertälje kommun 2006, Södertälje kommun: ledningsenheten, Eva Bjurholm: samordnare,
samt Oktoberrapporten - Lokalt utvecklingsarbete i Fonhöjden, Hovsjö, Geneta och Ronna
2006-07-01 - 2007-06-30, Södertälje kommun 2007, Södertälje kommun: ledningsenheten,
Eva Bjurholm: samordnare
Patel Runa och Davidson Bo, 2003. Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra
och rapportera en undersökning
Ristilammi, Per-Markku, 1994. Rosengård och den svarta poesin. En studie av modern
annorlundahet. Stockholm: Symposion
Rosenberg, Tiina, 2002. Queerfeministisk agenda. Stockholm: Atlas
Skeggs, Beverly, 1999. Att bli respektabel, Göteborg: Diadalos
Tham, Henrik, 2001. ”Brottsoffrets uppkomst och framtid”. I: Åkerström, Malin & Sahlin,
Ingrid (red). Det motspänstiga offret. Lund: Studentlitteratur
Tideman, Magnus (red) 1999. Handikapp – synsätt, principer, perspektiv. Lund:
Studentlitteratur.
Widerberg, Karin, 2002. Kvalitativ forskning i praktiken. Lund: Studentlitteratur
Winther Jörgensen, Marianne och Phillips. Louise, 2000. Diskursanalys som teori och
metod. Lund: Studentlitteratur.
Åkerström, Malin & Sahlin, Ingrid (red) 2001. Det motspänstiga offret. Lund:
Studentlitteratur
Ålund, Aleksandra, 1997. Multikultiungdom: Kön, etnicitet, identitet. Lund: Studentlitteratur
Ålund, Aleksandra, 1985. Skyddsmurar. Etnicitet och klass invandrarsammanhang.
Stockholm: Liber
Öhlander, Magnus, 1999. Deltagande observation. I: Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red).
Etnologiskt fältarbete. Lund: Studentlitteratur.
35
