Studiebrev 3 - Háskóli Íslands

Háskóli Íslands
Svenska lektoratet
Vårterminen
Grammatik II – SÆN206G
(5,0 hp) V [ects: 5]
Lärare: Maria Riska
[email protected]
Studiebrev 3
Mitt språks gränser är min världs gränser.
Ludwig Wittgenstein
Denna vecka skall vi börja arbeta med ordbildning.
Först kommer ni att få lära er terminologin inom ordbildningen. Vi kommer
bland annat att ta upp begrepp som morfem, prefix, suffix och avledningar.
Sedan kommer vi att arbeta mer praktiskt med ordstrukturer. Du hittar mera om
detta i kapitel 4 i Funktionell svensk grammatik.
Ordbildning - terminologi
De minsta betydelsebärande delarna av ett ord kallas morfem. Morfem indelas i
lexikala morfem (kallas också rotmorfem) och grammatiska morfem.
Lexikala morfem är morfem som har en ”rik” betydelse: Det betyder att de ger
en klar ”bild” av morfemets betydelse. Exempel på sådana morfem är bok, stol,
stor. Grammatiska morfem har inte samma rika betydelse som lexikala morfem.
Exempel på grammatiska morfem är att, som samt olika ändelser som uttrycker
plural, bestämdhet och tempus (-or, -en, -ade).
Morfem som inte kan fungera självständigt kallas affix. Om
avledningsmorfemet står före en rot/stam kallas det prefix, om det står efter en
rot/stam kallas det suffix. Det finns två sorters suffix, avledningssuffix
(avledningsmorfem, t.ex. –lig i vanlig) och böjningssuffix (böjningsmorfem,
t.ex. –er i blåser). Böjningssuffixen kan vara tempusändelser,
bestämdhetsändelser, pluraländelser etc. I ett ord står böjningssuffixen alltid sist
i ordet.
Rot är ett morfem som inte kan delas upp i ytterligare betydelsebärande enheter
och en rot ska dessutom kunna fungera som ett eget ord.
Stam består av roten plus eventuella affix, men några böjningsändelser
(böjningsmorfem) ingår inte i själva stammen. En rot är alltid bara ett morfem,
men en stam kan bestå av flera morfem.
En speciell grupp av morfem är de så kallade fogemorfemen. De betraktas
ibland som böjningsmorfem. Det är morfem som placeras in i fogen mellan
delarna i avledda eller sammansatta ord. Det vanligaste fogemorfemet är –s,
men även andra som t.ex. –o, och –u förekommer.
Är alla morfem betydelsebärande?
Ett morfem betyder ”minsta betydelsebärande enhet”, men i svenska
förekommer det också morfem som inte har någon egen betydelse. De kallas för
restmorfem och kan ses som undantag från morfem-reglerna. Exempel på
restmorfem är -on i ord som lingon och hallon, där -on alltså utgör något slags
morfem som har anknytning till frukt och bär, men där den andra delen av ordet,
ling- respektive hall- inte har någon egen betydelse.
Vissa företeelser i svenska motsvaras av egna morfem i vissa ord (t.ex.
preteritumändelsen -te i verbet lekte), medan samma företeelse, i detta fall
preteritum, uttrycks med en ljudförändring (i detta fall vokalväxling inuti verbet
t.ex. gråta – grät). Frågan om verbet grät består av ett eller två morfem har vissa
forskare löst genom att omdefiniera begreppet morfem för att i stället tala om
processer där preteritumändelsen och vokalväxlingen är två olika sorters
processer med samma mål. Man talar då om morfematiska processer i stället för
morfem.
Uppgift 1
Skicka in dina svar på de tre frågorna nedan till mig.
1. Vad är ett restmorfem?
2. Hittar du några fler bär- och/eller fruktord i svenskan som innhåller
restmorfemet -on och där andra delen av ordet inte har någon betydelse?
3. Hur många morfem består verbformen ljög av?
Prefix
1. Prefixen kan ha bland annat nedanstående betydelser:
a) nekande:
 o-: oskadlig, otrolig, oväntad
 im-/in-/il-/ir-: improduktiv, inkompetent, irrelevant, illojal
 a-: asocial
b) pejorativ (nedsättande)
 o-: ogräs, ovana, oväder
 van-: vantrivs, vanheder, vanrykte
 miss-: missgärning
c) transitiverande = prefix som ändrar verbets transitivitet (se kapitel 5.4.1.6 för
mera om transitivitet) :
 be-: bebo, besjunga, beskjuta
 an-: anklaga, anlita
d) “göra/bli till”/”förse med”
 för-: förblinda (göra blind)
 be-: befolka (förse med folk)
e) förstärkande
 ärke-: ärkefiende
 hyper- : hypersnabb
 super-: superkändis
 as-: aspackad (mycket berusad)
Förstärkande prefix finns det många av. Till de vanligaste hör jätte-, skit-,
super-, hyper-, mega- och as-. Många prefix av den här typen förekommer
nästan uteslutande i talspråk och mycket ledig stil. Inom denna grupp sker det
också många nybildningar hela tiden.
Avledningar – suffix
Avledningssuffixen är många och av olika slag. Denna översikt är inte
uttömmande.
1) -are betecknar oftast någon som utför en handling som beskrivs i
verbstammen. En målare är t.ex. ’någon som målar’. -are betecknar också
redskap, t.ex. kaffebryggare, skrivare (’printer’). Suffixet kan hängas på
såväl verbstammar (målare) som substantivstammar (sångare).
2) Suffixen -or/-ist har samma funktion som -are, d v s någon som utför en
handling som beskrivs i verbstammen, t.ex. donator, cyklist.
3) -ing/-ning uttrycker ofta en avgränsad handling. Orden i denna grupp är
substantiv bildade av en verbrot. Exempel: vissling (av verbet ’vissla’).
Denna typ av ordbildning, d v s att bilda nya substantiv av en verbrot
kallas även nominalisering.
4) -ande/-ende (participändelser) uttrycker ofta en upprepad handling, t.ex.
visslande (jfr vissling). Är också en nominalisering (substantiv bildat av
verbrot). Nominaliseringar kan man också bilda genom att ta bort alla
prefix och suffix och använda bara roten, t.ex. spring, skrik.
5) Suffixen -het, -skap, och -dom uttrycker tillstånd, t.ex. sjukdom (’det att
vara sjuk’). Nominalisering.
6) Suffixet -tion bildar också nominaliseringar, t.ex. konsumtion.
7) Avledningar med -ig/-lig, -sam, -bar, -mässig, och -artig förändrar ordet
till ett adjektiv. Exempel: vettig (av ’vett’), allvarsam (av ’allvarlig’).
8) Nya verb kan bildas med hjälp av suffixet -a, t.ex. sur – sura, band –
banda.
9) Nya verb kan också bildas med suffixet -na (hängs ofta på ett adjektiv).
Betydelsen är ’bli’. Exempel: blekna (’bli blek’, av adjektivet blek).
10) En litet speciell grupp är diminutivsuffixen. Det vanligaste suffixet av
den här typen är -is. Man kan bilda substantiv ’godis’, adjektiv ’sotis’
(’svartsjuk’), adverb ’bergis’ (’bergsäker’) och interjektioner ’tjänis’
(’tjenare!’). Suffixet läggs ofta till en förkortad form av ordet: chaffis (av
’chaufför’). Många av dessa ordtyper uppfattas som mycket vardagliga, ofta
till och med slang, men vissa av dem är mycket gamla i svenskan
(härstammar från 1700-talet). En del forskare tror att de äldsta -is-orden, som
singularis, gratis från början lånats in från latinet.
Här följer en lista över suffix och deras användningsområde. Denna lista kan
vara bra att titta på men det är inget som du behöver lära dig utantill.
1. Substantivbildande suffix som kan uttrycka:
handling och skeende:
 -ande: springande, sjungande, lekande
 -ing: blinkning, segling
 -else: skrivelse, väckelse
 -tion: deklaration, adoption
 -eri: slöseri, frieri, hyckleri, tryckeri
 -an: ansökan, inbjudan
 -nad: byggnad, saknad
verksamhetsutövare:
 -are: målare, simmare, beundrare
 -ist: bilist, cyklist
 -ande: ordförande, resande
 -tor: donator, inspektor
 -ant/-ent: student, emigrant
 -ör: arrangör, direktör, frisör, massör
förhållanden, egenskaper, tillstånd:
 -het: trötthet, vithet, slösaktighet, mjukhet
 -dom: fattigdom, ungdom
 -skap: galenskap, faderskap
 -itet: popularitet, modernitet
 -ism: marxism, postmodernism
 -an: tvekan, ansökan
egenskapsbärare m.m:




-ing: elaking, vekling, stickling
-are: italienare, göteborgare
-is: kändis, fegis
-ist: impressionist, humanist
2. Adjektivbildande suffix kan uttrycka:
möjlighet:
 -bar: böjbar, läsbar, beskattningsbar, säljbar
 -lig: böjlig, ätlig, begriplig
 -abel/-ibel: diskutabel, disponibel
grundläggande egenskap eller vana:
 -aktig: slösaktig,
 -sam: sparsam, skrytsam, känslosam
 -ig: bråkig, lydig, tålig
likhet:
 -ig: gubbig, degig, mesig
 -aktig: pojkaktig, dåraktig
 -artad: buskartad, gräsartad
utrustning m.m:
 -ad: tandad, snabbfotad
 -ig: dammig, fyrfilig, skäggig
överrensstämmelse:
 -enlig: avtalsenlig, systemenlig
 -mässig: fackmässig
allmän samhörighet:
 -sk: skånsk, symbolisk
 -lig: faderlig, kunglig
 -al: central, dialektal
 -iv: demonstrativ
 -är: familjär
 -ös: nervös, seriös
3. Verbbildande suffix kan uttrycka:
uttrycka bli (till):
 -na: rodna, gulna, klarna
av mer ospecificerad betydelse:
 -a: färga, salta, skala
 -era: kontrollera, signalera, spionera
 -isera: kanalisera, pulverisera
4. Adverbbildande suffix:
 -t: snabbt, tillräckligt
 -(lig)en: dagligen, troligen
 -vis: lyckligtvis, gruppvis
Lexikalisering
En nominalisering, d v s en verbstam som ”gjorts om” till ett substantiv kan
också få en annan betydelse än den ursprungliga som betecknat verksamhet. Det
är mycket vanligt att nominaliseringar även betecknar personer eller ting. Detta
gäller speciellt avledningar med -ing/-ning, t.ex. parkering som betyder både ’att
parkera’ och ’platsen där man parkerar = parkeringsplats’. Detta fenomen kallas
lexikalisering. Ett ord har lexikaliserats då man inte längre kan gissa sig till
betydelsen av hela ordet trots att man känner till betydelsen av de delar ordet
består av.
Uppgift 2
Läs kapitel 4.1 och 4.2 s. 79-84 samt kapitel 4.4 och 4.5 s. 91-98 i
Funktionell svensk grammatik och besvara nedanstående frågor. Skicka in
dina svar till mig.
1. Vad är ett morfem?
2. Vad är en rot?
3. Vad är en stam?
4. Vad är skillnaden mellan lexikala och grammatiska morfem.
5. Vilken betydelseskillnad är det mellan orden bo och bebo? Vad skulle
man kunna säga att be- gör med verbet?
6. Vad är ett suffix? Förklara skillnaden mellan böjningssuffix och
avledningssuffix?
7. Vad är en nominalisering?
8. Vad innebär begreppet diminutivsuffix? Ge exempel på ord som
innehåller sådana suffix.
9. Vad betyder det när man säger att ett ord har lexikaliserats?
10. Vad betyder begreppet allomorf?
11. Dela in följande ord i morfem. Eventuella fogemorfem har samma status
som andra morfem.
a) raseri
b) beslutsamhet
c) förgätmigej
d) förekomst
e) kattungarna
f) brännmärkningar
g) inflyttningen
h) obetalbar
i) storhetsvansinne
j) mötesfrihet
Uppgift 3
Läs mer om prefix i Svår grammatik och ordbildning i svenska som
främmande språk och gör övningarna på s. 70-79. Gör även övningen om
ordfamiljer på s. 80-83 i samma bok. Kontrollera dina svar med facit bak i
boken.
Det var allt för den här veckan. Hör av dig om du har några frågor.
/Maria
© Lars-Göran Johansson 2014