Elektromagnetiska fenomen och ljusets natur
Första gången jag läste ordet ”foton” var i en biologibok. I kapitlet om ögat! Ljuset tänkte jag mig
som vågor, men nu stod det i boken ... som partiklar.
Det elektromagnetiska fältet enhetligades med Einsteins speciella relativitetsteori, 1905. Klart att
andra hade tänkt något liknande, men det var Einstein som fann den geniala enkla enigheten. Ett rent
elektriskt fält, inget magnetiskt närvarande, sett från en rörlig observatör befanns innehålla ett
magnetfält. Ett rent magnetfält, inget elektriskt närvarande, sett från en rörlig observatör befanns
innehålla ett elektriskt fält.
I en kopparplatta finns inget elektriskt fält. Om den roterar i ett rent magnetfält får den för en
medroterande observatör inget elektriskt fält heller, men för en stillastående.
Ett tidsvarierande magnetfält åtföljs av ett elektriskt fält. Ett tidsvarierande elektriskt fält åtföljs av ett
magnetiskt. För att elektrisk/magnetisk energi skall transporteras måste ett elektriskt och ett
magnetiskt fält samverka!
Detta är relativitetsteori!
Ljuset kan betraktas som elektromagnetiska vågor. Ljusvågornas våglängder är små men ändå inte
jämförbara med atomistiska storheter. Frekvenserna är höga och vågorna samverkar då lätt med
atomer. Att beskriva detta kräver kvantmekanik, som har en tvåsamhet mellan partiklar och vågor. I
en utpräglad atomistisk beskrivning av ljuset talar man om partiklar, fotoner. Ljuset lämnar källan
som fotoner, utbreder sig som vågor och når målet som fotoner. Hastigheten för fotonerna är alltid
ljusets hastighet, den elektromagnetiska vågens hastighet i vakuum.
En fotons energi bestämmer hur den uppfattas som färg av vårt öga. Antalet fotoner anger
ljusstyrkan. En sensorenhet i ögat måste nås av minst 10 fotoner under någon millisekund för att
notera en ljusglimt.
Elektromagnetiska fenomen och ljusets natur
Första gången jag läste ordet ”foton” var i en biologibok. I kapitlet om ögat! Ljuset tänkte jag mig
som vågor, men nu stod det i boken ... som partiklar.
Det elektromagnetiska fältet enhetligades med Einsteins speciella relativitetsteori, 1905. Klart att
andra hade tänkt något liknande, men det var Einstein som fann den geniala enkla enigheten. Ett rent
elektriskt fält, inget magnetiskt närvarande, sett från en rörlig observatör befanns innehålla ett
magnetfält. Ett rent magnetfält, inget elektriskt närvarande, sett från en rörlig observatör befanns
innehålla ett elektriskt fält.
I en kopparplatta finns inget elektriskt fält. Om den roterar i ett rent magnetfält får den för en
medroterande observatör inget elektriskt fält heller, men för en stillastående.
Ett tidsvarierande magnetfält åtföljs av ett elektriskt fält. Ett tidsvarierande elektriskt fält åtföljs av ett
magnetiskt. För att elektrisk/magnetisk energi skall transporteras måste ett elektriskt och ett
magnetiskt fält samverka!
Detta är relativitetsteori!
Ljuset kan betraktas som elektromagnetiska vågor. Ljusvågornas våglängder är små men ändå inte
jämförbara med atomistiska storheter. Frekvenserna är höga och vågorna samverkar då lätt med
atomer. Att beskriva detta kräver kvantmekanik, som har en tvåsamhet mellan partiklar och vågor. I
en utpräglad atomistisk beskrivning av ljuset talar man om partiklar, fotoner. Ljuset lämnar källan
som fotoner, utbreder sig som vågor och når målet som fotoner. Hastigheten för fotonerna är alltid
ljusets hastighet, den elektromagnetiska vågens hastighet i vakuum.
En fotons energi bestämmer hur den uppfattas som färg av vårt öga. Antalet fotoner anger
ljusstyrkan. En sensorenhet i ögat måste nås av minst 10 fotoner under någon millisekund för att
notera en ljusglimt.
Färger kan också ha vetenskapliga förklaringar
I fysiken pratar man om partiklar. Varje partikelslag har ett motpartikelslag. Elektronen har
positronen, som motpartikel. Det är uppiggande att prata om motparter, många gånger har nya
upptäckter gjorts tack vare ett sådant resonemang.
I färgernas värld finns det också motparter. Varje färg har en komplementfärg. Regnbågen innehåller
inte alla färger. Den saknar en som av många uppfattas som en grundfärg, som alla de andra
grundfärgerna, nämligen purpur. Purpur visar sig vara komplementfärg till grönt.
Tänker vi nu oss vitt och svart som komplementfärger till varandra så skulle man kunna tänka att det
svartas spektra, svartas regnbåge, som det vitas spektras komplementfärger. Purpur finns då i den
svarta regnbågen, men inte grönt. Tack vare komplementprincipen får purpur en plats som grundfärg.
Den förtjänar det. Goethe den stora 1800-talspoeten tänkte så och byggde upp en av de mer
intressanta vetenskapliga beskrivningarna av färgerna.
Det finns förresten svart norrsken.
En av de lokala konstnärerna i Lycksele, Olle Blomberg, hade ett förflutet som konstkonservator på
Nationalmuseum. Han hade en stor erfarenhet av att blanda färger och att få fram den rätta färgen.
Men han menade också att varje konstnär hade sin hemlighet, Zorn inte minst!
Olle Blomberg konstruerade en färgklocka. Färgklockan består av många klotsar i olika utvalda
färger efter ett av Olle genomtänkt system. Det som fascinerar mig är att klotsarna har speciella
platser i sin låda, men dom kan lyftas ut ur lådan, betraktas, vridas och ge en solid känsla. Det är som
objektorienterad färglära där färgerna talar med betraktaren och med varandra.
c.j.
Norrskenets koder i Norrskensporten, Lycksele 2005
Färger kan också ha vetenskapliga förklaringar
I fysiken pratar man om partiklar. Varje partikelslag har ett motpartikelslag. Elektronen har
positronen, som motpartikel. Det är uppiggande att prata om motparter, många gånger har nya
upptäckter gjorts tack vare ett sådant resonemang.
I färgernas värld finns det också motparter. Varje färg har en komplementfärg. Regnbågen innehåller
inte alla färger. Den saknar en som av många uppfattas som en grundfärg, som alla de andra
grundfärgerna, nämligen purpur. Purpur visar sig vara komplementfärg till grönt.
Tänker vi nu oss vitt och svart som komplementfärger till varandra så skulle man kunna tänka att det
svartas spektra, svartas regnbåge, som det vitas spektras komplementfärger. Purpur finns då i den
svarta regnbågen, men inte grönt. Tack vare komplementprincipen får purpur en plats som grundfärg.
Den förtjänar det. Goethe den stora 1800-talspoeten tänkte så och byggde upp en av de mer
intressanta vetenskapliga beskrivningarna av färgerna.
Det finns förresten svart norrsken.
En av de lokala konstnärerna i Lycksele, Olle Blomberg, hade ett förflutet som konstkonservator på
Nationalmuseum. Han hade en stor erfarenhet av att blanda färger och att få fram den rätta färgen.
Men han menade också att varje konstnär hade sin hemlighet, Zorn inte minst!
Olle Blomberg konstruerade en färgklocka. Färgklockan består av många klotsar i olika utvalda
färger efter ett av Olle genomtänkt system. Det som fascinerar mig är att klotsarna har speciella
platser i sin låda, men dom kan lyftas ut ur lådan, betraktas, vridas och ge en solid känsla. Det är som
objektorienterad färglära där färgerna talar med betraktaren och med varandra
c.j.
Norrskenets koder i Norrskensporten, Lycksele 2005
