EUROPAPARLAMENTET

EUROPAPARLAMENTET
1999
 






 
2004
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor
23 januari 2001
YTTRANDE
från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor
till utskottet för utveckling och samarbete
över Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik
(KOM(2000) 212 – C5-0264/2000 – 2000/2141(COS))
Föredragande av yttrandet: Patsy Sörensen
AD\430322SV.doc
SV
PE 287.032
SV
PE 287.032
SV
2/8
AD\430322SV.doc
ÄRENDETS GÅNG
Vid utskottssammanträdet den 11 juli 2000 utsåg utskottet för kvinnors rättigheter och
jämställdhetsfrågor Patsy Sörensen till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 27 november 2000 och 23 januari 2001 behandlade utskottet
förslaget till yttrande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.
Följande ledamöter deltog i omröstningen: Jillian Evans (ordförande för sammanträdet), Patsy
Sörensen (föredragande), María Antonia Avilés Perea, Geneviève Fraisse, Fiorella Ghilardotti,
Lissy Gröner, Heidi Anneli Hautala, Christa Klaß, Astrid Lulling, Thomas Mann, Maria
Martens, Amalia Sartori, Miet Smet, Sabine Zissener och Olle Schmidt (suppleant för Lone
Dybkjær).
AD\430322SV.doc
3/8
PE 287.032
SV
KORTFATTAD MOTIVERING
Detta yttrande behandlar ett meddelande om kommissionens riktlinjer i syfte att utarbeta ett
förslag till övergripande policyförklaring om utvecklingsbiståndet. Meddelandet är ett svar på
krav från rådet (biståndsfrågor) som vid sitt möte i maj 1999 uppmanade kommissionen att lägga
fram ett förslag i syfte att säkerställa en total samstämmighet mellan utvecklingssamarbetet, den
gemensamma säkerhets- och utrikespolitiken samt den yttre ekonomiska politiken.
Med hänsyn till de viktiga omvälvningarna på den internationella arenan, de socioekonomiska
och politiska förändringarna i utvecklingsländerna, fattigdomens utbredning och den potentiella
konflikt som följer därav, har det dock blivit nödvändigt att se över samarbetet. Försämringen av
de internationella handelsvillkoren fortsätter och merparten av utvecklingsländerna, de fattigaste
länderna, saknar förmåga att anpassa sig till de problem som följer av globaliseringen.
EN GLOBAL STRATEGI, TYDLIGT DEFINIERADE PRIORITERINGAR
Kommissionens meddelande ger sålunda Europaparlamentet möjlighet att direkt uttala sig om de
övergripande riktlinjer som kommissionen föreslår. Meddelandet är även ett uttryck för viljan att
tydligare betona den politiska dimensionen och i fokus för denna ställa en ekonomiskt och
socialt hållbar utveckling, ett harmoniskt och gradvist införlivande i världsekonomin och
kampen mot fattigdom. Förbindelserna "nord-syd" har ändrats och vi måste överge det renodlat
ekonomiska perspektivet i fråga om förbindelserna med utvecklingsländerna.
I genomförandet av den övergripande policyförklaringen såsom denna definieras av rådet, bör
kommissionen särskilt uppmärksamma den integrerade strategin för utrotandet av fattigdomen,
för mänskliga rättigheter och demokrati och åtgärder som spänner över olika sektorer, såsom
åtgärder för att främja jämställdheten mellan könen och en hållbar utveckling. Kommissionen
måste tillägna sig det aktuella begreppet, som inte längre är ”jämställdhet och utveckling” utan
”genus och utveckling” (handlingsprogrammet från Peking), och som erkänner att de
könsbetingade faktorerna, och då främst det inbördes förhållandet mellan mannens och kvinnans
respektive roller, är av avgörande betydelse för utvecklingspolitiken.
Föredraganden stöder kommissionens tillvägagångssätt, som innebär att det i nuvarande skede
inte är meningsfullt med en sektorsvis strategi, eller att återuppliva de stora internationella
konferenserna om befolkningsfrågor, social utveckling, kvinnofrågor och miljöfrågor, och inte
heller arbetet i kommittén för utvecklingsbistånd, utan däremot att uppfylla de mål som har
beslutats på internationell nivå.
ATT MINSKA FATTIGDOMEN
Även om globaliseringen, som är en följd av avregleringspolitiken och de tekniska framstegen,
har erbjudit nya möjligheter till utveckling i fråga om handel, investeringar och tillgång till
kunskap, innebär den en ökad risk för marginalisering och utslagning. Kommissionens strategi
och den politik som hittills har genomförts har visat sig verkningslösa. Det är ett erkänt faktum
att det nu är nödvändigt att anta en mer övergripande strategi som i högre grad beaktar
sambanden mellan fattigdom och social utslagning, demokrati, mänskliga rättigheter och
konfliktförebyggande åtgärder. Bristen på jämställdhet är ett hinder för en hållbar ekonomisk
tillväxt och för att utrota fattigdomen.
PE 287.032
SV
4/8
AD\430322SV.doc
Frånsett vad man lägger in i begreppet globalisering eller internationalisering stimulerar
globaliseringen de ekonomiska, politiska och kulturella förbindelserna och främjar ett ömsesidigt
beroende. Även om globaliseringen har givit vissa länder möjlighet till en snabbare ekonomisk
tillväxt, brister kommissionens meddelande genom sin avsaknad av analys, såväl vad avser en
verkligt hållbar utveckling i de berörda länderna som i många utvecklingsländer som ställs
utanför processen. Men vi får inte låta klyftan vidgas och måste bättre förstå orsaker och
konsekvenser.
Kairokonferensen utgjorde ett avgörande steg för insikten om att befolkningsfrågorna och de
frågor som rör fattigdom, produktions- och konsumtionsvillkor, utveckling och miljö är intimt
sammankopplade och att detta ömsesidiga beroende har både positiva och negativa sidor, som
till stor utsträckning baserar sig på kvinnorna och närmare bestämt på kvinnornas lott i fråga om
hälsovård och utbildning. Denna insikt äger fortfarande aktualitet. Tyvärr framgår detta av
statistiken. Fattigdomen ökar; 1,3 miljarder människor lever på mindre än en amerikansk dollar,
3 miljarder människor lever på mindre än 2 dollar, samtidigt som världens befolkning år 2020
kommer att ha ökat från 6 till 8 miljarder. 97 procent av ökningen kommer att äga rum i
utvecklingsländerna. Vi kan föreställa oss konsekvenserna för fattigdom, migration, miljö och
internationell stabilitet. De insatser som måste göras har ur politisk och humanitär synpunkt
aldrig varit så nödvändiga som de är i dag. Inför denna situation fortsätter det offentliga biståndet
att minska. Det finns ingen ursäkt för att de nordliga länderna endast avsätter 0,23 procent av sin
BNP till utvecklingsbistånd.
Kommissionen erkänner att man i alla sina utvecklingsåtgärder inom ramen för en integrerad
strategi måste ägna särskild uppmärksamhet åt att minska fattigdomen. Bristen på jämställdhet
mellan könen utgör ett hinder för tillväxt, fattigdomsbekämpning och framsteg på hälso- och
sjukvårdsområdet samt utbildningsområdet. Fattigdomen drabbar i allt högre grad och i
oproportionerlig omfattning kvinnor och barn. Det är dags att reflektera över kvinnans ställning
och stödja åtgärder som exempelvis översyn av strategier (makroekonomiska och övriga), men
även en inventering av politiska och administrativa förändringar som främjar kvinnors lika
tillgång till varor, resurser och utvecklingsmöjligheter samt att kvinnorna får kontroll över dessa.
SLUTSATSER
Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor uppmanar utskottet för utveckling och
samarbete att som ansvarigt utskott infoga följande punkter i sitt förslag till resolution:
1. har tagit del av den politiska strategi som kommissionen föreslår och önskar att alla de olika
aktörer, organisationer och långivare som är verksamma på utvecklingsområdet skall
genomföra samstämmiga och kompletterande insatser och koncentrera sig på ett antal
områden som har definierats som prioriterade områden,
AD\430322SV.doc
5/8
PE 287.032
SV
2. uppmanar kommissionen och rådet att se till att könsspecifika frågor fullt ut integreras i
unionens utvecklingspolitik, med beaktande av antagandet av rådets förordning av den
22 december 1998 som bland annat var en följd av slutförklaringen från den fjärde
internationella kvinnokonferensen i Peking 1995 och konferensens handlingsprogram; kräver
att man inom kommissionen ökar antalet anställda som har kunskaper om könsrelaterade
analyser och integrering av jämställdhetsprincipen i verksamheten och att innehållet i
artikel 180 i fördraget ytterligare preciseras,
3. erinrar om behovet av att jämställdhet mellan kvinnor och män integreras i unionens samtliga
politikområden och insatser i fråga om utvecklingssamarbete (en integrerad strategi), enligt
artikel 2 och 3.2 i Amsterdamfördraget,
4. begär att kommissionen i sitt nya tillvägagångssätt låter sig inspireras av det nya
partnerskapsavtalet mellan AVS-länderna och EU (Cotonou), som klart och tydligt definierar
ett perspektiv som kombinerar politik, handel och utveckling och som grundar sig på fem
självständiga pelare (en global politisk dimension, främjande av medverkan, en
koncentration på målet att minska fattigdomen, inrättande av en ny ram för ekonomiskt och
socialt samarbete och en reformering av det finansiella samarbetet) där kvinnans ställning
äntligen verkar vara erkänd,
5. betygar sin oro för den skrämmande ökningen av fattigdomen; att invänta ett
skuldmoratorium för utvecklingsländerna är ingen produktiv lösning utan det krävs i stället
att man inleder en kamp mot fattigdomen i de berörda länderna utifrån en exakt analys av
orsakerna och möjligheterna vad gäller produktivitet; EU måste vara delaktigt i denna genom
verkningsfulla solidariska bidrag, vilket visserligen måste begränsas av en överskådlig
tidsram och uteslutande som "hjälp till självhjälp",
6. anser att EU, som är utvecklingsländernas största handelspartner och den största
biståndsgivaren i världen, bör säkerställa att unionens externa politik är samstämmig; i detta
avseende bör unionen mobilisera hela sin handlingskapacitet i olika delar av det
internationella ekonomiska systemet för att där säkerställa samstämmighet mellan handelns
liberalisering (WTO), bistånd och finansiellt samarbete (Bretton Woods-institutionerna) och
en standardisering kopplad till en hållbar utveckling (miljö, ILO, Codex Alimentarius, etc.),
7. föreslår att man inom de närmaste fem åren genomför en extraordinarie parlamentarisk
församling EU-AVS med enbart kvinnliga parlamentariker,
8. anser det vara av avgörande betydelse att politiken för utvecklingsbistånd ger högsta prioritet
åt fattigdomsbekämpning, vilket kräver en integrerad strategi där de könsrelaterade frågorna
är grundläggande, med tanke på att kvinnor i allt högre grad drabbas av fattigdom,
9. kräver att kommissionen beaktar problemet med befolkningsökningen i världen; hälso- och
sjukvårdsområdet och utbildningsområdet är fortfarande de områden där diskriminering mot
kvinnor är djupast rotad och detta leder till oacceptabelt höga nivåer på antalet dödsfall och
sjukdomsfall vid förlossning samt till en ökande utbredning av överföring av hiv-viruset från
mor till barn; understryker hur viktigt det är att tillämpa handlingsprogrammet från
Kairokonferensen om befolkning och utveckling som en huvudprioritering för gemenskapen
och upprepar att det är nödvändigt att tillhandahålla högkvalitativa familjeplaneringstjänster
PE 287.032
SV
6/8
AD\430322SV.doc
och information, reproduktiv hälsa, mödrahälsovård samt förebyggande och hanterande av
överförbara sjukdomar, inklusive hiv/aids, malaria och tuberkulos, med full respekt för
sexuella och reproduktiva rättigheter,
10. uppmanar kommissionen att i sin utvecklingspolitik innefatta åtgärder för att bekämpa våld
mot kvinnor, och även mot könsstympning och våldtäkt på flickor samt program för
behandling och psykologiskt stöd till misshandlade kvinnor och att undersöka sambandet
mellan fattigdom och det våld som utövas mot kvinnor och barn,
11. begär att kommissionen skall inleda en planering av långsiktiga strategier och vidta
kortsiktiga åtgärder som skall hjälpa utvecklingsländerna att göra insatser för en effektiv och
ekologiskt sund förvaltning av vattenresurserna, eftersom en korrekt förvaltning av
vattenresurserna är en viktig förutsättning för en balanserad social och ekonomisk tillväxt
och har betydande konsekvenser för kvinnors vardagsliv,
12. är oroad över den nya utmaning som vi står inför: å ena sidan ökar fattigdomen ständigt,
vilket leder till att livskvalitet och hälsa, särskilt för kvinnor, försämras, å andra sidan är
skuldavskrivningen inte alltid till hjälp för vissa av dessa länder i kampen mot fattigdomen
eftersom avskrivningen omintetgörs av de försämrade handelsvillkoren och det utrymme som
uppstår i budgeten dessutom inte kommer befolkningen till godo,
13. gläder sig åt den uttalade viljan att gå utöver en rent ekonomisk strategi så att förbindelserna
kan gå utanför utvecklingssamarbetets ramar och omfatta politiska, ekonomiska, kulturella
och handelsförbindelser,
14. anser emellertid att det nya ”avtalsbegreppet” skall bygga på respekten för de demokratiska
principerna, de mänskliga rättigheterna och principen om jämställdhet mellan och lika villkor
för kvinnor och män på grundval av en så omfattande bedömning som möjligt av de
ansträngningar som gjorts av en regering som främjar en långsiktig hållbar utveckling genom
tillämpning av ett gott styre; kräver även att man i samtliga samarbetsavtal tar med ett
"jämlikhetskapitel" som i Coutonouavtalet,
15. fäster uppmärksamheten på resultaten från den konferens om mänskliga rättigheter som hölls
i Wien 1993 och i synnerhet på den formella bekräftelsen på att de mänskliga rättigheterna är
allmängiltiga och erkännandet av kvinnors rättigheter som en del av de mänskliga
rättigheterna; anser följaktligen att det är absolut nödvändigt att främjandet av kvinnors
rättigheter - som är erkända på internationell nivå - beaktas vid en ökning av biståndet,
16. förväntar sig att alla parter i kommande avtal införlivar tydliga åtaganden till förmån för
kvinnors rättigheter, inklusive sexuella och reproduktiva rättigheter, och principen om
politisk, social och ekonomisk jämställdhet mellan könen samt behovet av att anpassa
lagstiftningen och väcka åtal för människohandel i ursprungsländerna,
17. anser det vara nödvändigt att man inom ramen för den av kommissionen föreslagna politiken
framför allt uppmärksammar allt slags våld mot kvinnor såväl i som utom hemmet,
18. uppmanar medlemsstaterna att förknippa beviljandet av bistånd till utvecklingsländerna och
slutandet av handelsavtal med villkor vari ingår respekten för kvinnors rättigheter,
AD\430322SV.doc
7/8
PE 287.032
SV
19. anser att tillträde på lika villkor till utbildning och yrkesutbildning utgör en grundläggande
rättighet och är en nödvändig förutsättning för att kvinnor fullt ut skall kunna delta i
utvecklingsprocessen och för att andelen analfabeter skall minskas med 50 % fram till
år 2015,
20. önskar att samarbetet med lokala icke statliga organisationer förstärks inom ramen för en
"decentraliserad samverkan" för att skapa förutsättningar för ökad rättvisa för kvinnor och
främja ökat deltagande för kvinnor i beslutsprocesser samt vad gäller förebyggandet och
lösningen av konflikter,
21. understryker den ökande vikten av ett decentraliserat samarbete, på ett sätt som är anpassat
till de olika aktörer som berörs och lokala förhållanden, med åtgärder och projekt som
påverkar medborgarnas dagliga liv och främjar initiativ från lokala företrädare för de mest
utsatta befolkningsgrupperna och då främst kvinnorna,
22. insisterar på vikten av att utveckla den kooperativa och privata sektorn och i synnerhet
mikroföretagen; det är viktigt att stödja personer som i mindre utsträckning har tillgång till
den formella finansieringssektorns tjänster, i synnerhet kvinnor, genom att stödja
institutioner för finansiering på mikronivå och att verka för att företag registreras i deras eget
namn; andra instrument, exempelvis instrument för makroekonomiskt stöd och insatser på
det sociala området, äger fortfarande samma giltighet.
PE 287.032
SV
8/8
AD\430322SV.doc